Prop. 2015/16:195
Nytt regelverk om upphandling
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Stockholm den 22 juni 2016
Stefan Löfven
Ardalan Shekarabi
(Finansdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
Propositionen innehåller förslag till en ny lag om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Vidare innehåller propositionen förslag till en lag om upphandling av koncessioner. Lagarna genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (LOU-direktivet), Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (LUF-direktivet) samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (LUK-direktivet). Lagen om offentlig upphandling ersätter lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (förkortad LOU) och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ersätter lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (förkortad LUF).
LOU-direktivet och LUF-direktivet bygger i sak i stora delar på 2004 års direktiv, som de ersätter. De nya direktiven innehåller därutöver också ett antal nya bestämmelser. Bestämmelserna utvecklar och kompletterar den tidigare regleringen. Särskilt utvecklas skyldigheterna och möjligheterna att genom upphandling främja samhälleliga mål. Miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn ges ökat utrymme. En leverantör som har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter ska få uteslutas av den upphandlande myndigheten eller enheten från att delta i en upphandling. Om ett anbud inte stämmer överens med dessa skyldigheter får den upphandlande
myndigheten eller enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet och anbudet ska förkastas om bristerna lett till att det är onormalt lågt. För att personalen som fullgör kontrakten ska ges skäliga arbetsvillkor ska kontraktsvillkor ställas om lön, semester och arbetstid, om det är behövligt och de går att fastställa. I övrigt får upphandlande myndigheter och enheter ställa särskilda villkor för fullgörandet.
I den nya lagen om offentlig upphandling föreslås ökade möjligheter att använda förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Konkurrenspräglad dialog införs som ett förfarande även i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Ett nytt förfarande, inrättande av innovationspartnerskap, som syftar till att skapa förutsättningar för utveckling och inköp av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad, föreslås också i de nya lagarna.
Direktivens bestämmelser om att det som huvudregel ska vara obligatoriskt att kommunicera elektroniskt vid upphandlingar genomförs i båda lagarna. Vidare föreslås i båda lagarna kortare tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud. Enligt de föreslagna nya lagarna ska leverantörer som vill delta i en upphandling kunna använda sig av en egen försäkran i form av ett standardformulär, benämnt europeiskt enhetligt upphandlingsdokument, för att intyga bl.a. att det inte finns grund för uteslutning.
Det föreslås i de nya lagarna att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna använda sig av någon av följande tre grunder för utvärdering av anbud: bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. I lagarna införs också t.ex. bestämmelser om möjligheterna att beakta livscykelkostnader för det som upphandlas.
En nyhet i direktiven är bestämmelser om intern upphandling och om upphandling mellan upphandlande myndigheter, som bygger på EUdomstolens praxis. Bestämmelser om detta föreslås i lagarna i form av undantag från lagarnas tillämpningsområden för sådan upphandling.
Direktiven innehåller bestämmelser om s.k. reserverade kontrakt, enligt vilka deltagandet i en upphandling under vissa villkor får reserveras för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är yrkesmässig integration. I propositionen föreslås att dessa bestämmelser ska genomföras i de nya lagarna.
I lagarna föreslås att inköpscentraler ska få möjlighet att bedriva grossistverksamhet. I lagarna föreslås också bestämmelser om s.k. blandade kontrakt, om skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte delats upp, förtydligade regler om ramavtal samt bestämmelser om ändring av kontrakt under löptiden.
Tillämpningsområdet för LUF-direktivet omfattar, till skillnad från 2004 års direktiv, inte prospektering av olja och gas eller vissa posttjänster, varför lagen om upphandling inom försörjningssektorerna inte heller föreslås omfatta dessa verksamheter.
I likhet med LOU och LUF innehåller lagarna också ett kapitel med regler om upphandling som inte styrs av direktiven. Kapitlet reglerar även upphandling av sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster, som anges i en bilaga till respektive lag. De nya lagarna innehåller dessutom bestämmelser som motsvarar nuvarande LOU och LUF om bl.a. överprövning av upphandlingar och upphandlingsskadeavgift.
Prop. 2015/16:195 LUK-direktivet genomförs genom lagen om upphandling av koncessioner. Den följer i allt väsentligt samma struktur som de båda andra lagarna, men är mindre detaljerad och mer flexibel. Även denna lag innehåller ett särskilt kapitel med bestämmelser om upphandling som inte omfattas av direktiven och som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Lagen föreslås också innehålla bestämmelser om bl.a. överprövning och upphandlingsskadeavgift.
Till följd av de nya lagarna föreslås även ett antal ändringar i andra lagar. Lagarna och följdändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2017.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om offentlig upphandling,
2. lag om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. lag om upphandling av koncessioner,
4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
5. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
6. lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950),
7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi,
9. lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem, 10. lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter,
11. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 12. lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, 13. lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden,
14. lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av vissa energirelaterade produkter,
15. lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster,
16. lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
17. lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Förkortningar
2004 års LOU-direktiv Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster 2004 års LUF-direktiv Europaparlamentet och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om
samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet)
andra rättsmedelsdirektivet
rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna
EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ESPD Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument EU Europeiska unionen EUF-fördraget fördraget om Europeiska unionens funktionssätt första rättsmedelsdirektivet
rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten
ILO Internationella arbetsorganisationen HFD Högsta förvaltningsdomstolen kommissionen Europeiska kommissionen LOU lagen (2007:1091) om offentlig upphandling LOV lagen (2008:962) om valfrihetssystem LUF lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster LUFS lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet LOU-direktivet direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG
LUF-direktivet direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG LUFS-direktivet direktiv 2009/81/EG om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG LUK-direktivet direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner OSL offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) promemorian departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) rättsmedelsdirektiven rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten och rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (första och andra rättsmedelsdirektivet) utredningen Genomförandeutredningen ändringsdirektivet Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EEG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
Hänvisningar till S2
- Prop. 2015/16:195: Avsnitt 3
2.1. Förslag till lag om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Elektroniska metoder för upphandling 9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
11 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering 15 kap. – Egen försäkran och utredning om leverantörer 16 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar 19 kap. – Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor:
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen, och Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG.
Offentlig upphandling
2 § Denna lag gäller för upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet (offentlig upphandling). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt.
Lagen gäller även när en upphandlande myndighet anordnar en projekttävling. Vad som avses med projekttävling anges i 1 kap. 19 §.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Tröskelvärden
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och upphandlingen eller projekttävlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen eller projekttävlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Tillämpningsområdet i särskilda situationer
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande myndigheten.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
6 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om
1. mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet,
2. kontraktets värde beräknas uppgå till minst de tröskelvärden som avses i 5 kap. 2 §, och
3. kontraktet avser
a) en byggentreprenad som avser sådana anläggningsarbeten som anges i bilaga 1,
b) en byggentreprenad som avser uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
c) tjänster som har samband med ett byggentreprenadkontrakt som avses i a eller b.
En upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Var finns definitioner och förklaringar?
7 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § Blandade kontrakt i 2 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 19 § Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 28 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 30–31 §§ Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4–6§§ Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–19 §§ Intern upphandling i 3 kap. 11–16 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 20–21 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 20 § Märkning i 9 kap. 12 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner
8 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande.
9 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. innebär att ett byggnadsverk realiseras, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
10 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
11 § Med central upphandlande myndighet avses en statlig myndighet och en sådan upphandlande myndighet som anges i bilaga I till direktiv 2014/24/EU.
12 § Med direktiv 2014/24/EU avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen.
13 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
14 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
15 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
17 § Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
18 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
19 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
20 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren i kontrakt som senare ska tilldelas under en given tidsperiod.
21 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 9 §.
22 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 18 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
23 § Med upphandlingsdokument avses varje dokument som en upphandlande myndighet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
24 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av en vara. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Blandad upphandling
Blandade kontrakt
1 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser flera olika slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) som alla regleras i denna lag, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 2 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 3–12 §§.
Blandade kontrakt som avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag
2 § Om ett blandat kontrakt avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag ska upphandlingen genomföras i enlighet med
bestämmelserna för det slag av upphandling som är huvudföremålet för kontraktet.
För ett blandat kontrakt som avser både varor och tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för varorna eller tjänsterna.
För ett blandat kontrakt som avser både tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Blandade kontrakt som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
3 § Om ett blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, avgör 2 kap. 11–27 §§ i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vilka bestämmelser som ska tillämpas för kontraktet.
Delbara och odelbara blandade kontrakt
4 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 5–11 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12 §.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 8–11 §§.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår koncessioner
8 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i denna lag beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §.
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen om upphandling av koncessioner.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
9 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
10 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
12 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, får den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 24 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Vissa tjänster som är posttjänster närstående
2 § Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 6 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument eller liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar, girobetalningar eller finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3, eller av 3 kap. 30 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
3 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
4 § Även om en upphandling eller en projekttävling inte är undantagen enligt 3 §, ska denna lag inte gälla för upphandlingen eller projekttävlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt denna lag, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
5 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling eller en projekttävling enligt denna lag.
Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst
6 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Upphandling enligt vissa internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande myndighet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när upphandlingen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om upphandlingen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Intern upphandling
11 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.
12 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll enligt första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
13 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
14 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt
kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
15 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
16 § Verksamhetsandelen enligt 12 § första stycket 2, 13 § första stycket 2, 14 § första stycket 2 och 15 § första stycket 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
17 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
18 § Verksamhetsandelen enligt 17 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre åren som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
19 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
20 § Denna lag gäller inte för upphandling
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
21 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
22 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
23 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
24 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
26 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
27 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 eller 92111240-6, om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för offentlig upphandling
1 § Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller sådant varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, får en juridisk person åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud.
Myndigheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Myndigheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud
6 § När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får den begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse ange
1. de kriterier och regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande som ska få lämna anbud, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att få lämna anbud och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
7 § En upphandlande myndighet ska bjuda in åtminstone så många anbudssökande som angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet anbudssökande som uppfyller de angivna kriterierna är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Antalet som bjuds in ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Vid selektivt förfarande får antalet inte vara mindre än fem. Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får antalet inte vara mindre än tre.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen får uteslutas från förfarandet endast om det inte finns något annat sätt att säkerställa att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att lägga fram utredning om att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
9 § En upphandlande myndighet får tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören. Myndigheten får också tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling.
En åtgärd enligt första stycket ska vara förenlig med principerna om likabehandling och öppenhet.
Val av anbud
10 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
Myndigheten ska innan den tilldelar ett kontrakt kontrollera
1. att anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten,
2. om leverantören ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa enligt 6 § och de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap.
11 § När en leverantör åberopar ett annat företags kapacitet enligt 14 kap. 6 § för att uppfylla något kvalificeringskrav, ska detta företag kontrolleras enligt 10 § andra stycket 2 och 3.
12 § När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten utvärdera anbuden innan den kontrollerar leverantören enligt 10 § andra stycket 2 och 3.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
13 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar. Myndigheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Skyldighet att motivera att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
14 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 15 §.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
15 § En upphandlande myndighet som enligt 13 § beslutar att ett kontrakt ska tilldelas i delar, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa det antal delar av kontraktet som myndigheten kan komma att tilldela en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
16 § En upphandlande myndighet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 13 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 15 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 15 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa den ordning som ska tillämpas för att bedöma dels vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels om kontraktet ska tilldelas i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
17 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 13 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 15 § första stycket.
Om myndigheten avser att begränsa antalet delar av ett kontrakt som kan komma att tilldelas en leverantör enligt 15 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Om myndigheten avser att tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 16 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan komma att tilldelas i kombinerade delar enligt 16 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 16 § tredje stycket.
Reserverad upphandling
18 § En upphandlande myndighet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
CPV-nomenklaturen
19 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för en upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
5 kap. Tröskelvärden
Tillämpliga tröskelvärden
1 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 4 i direktiv 2014/24/EU eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivet. Det som anges i direktivet om centrala statliga myndigheter gäller för en central upphandlande myndighet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till direktiv 2014/24/EU.
2 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 6 § anges i artikel 13 i direktiv 2014/24/EU eller i beslut eller meddelanden av
Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling är det totala belopp som, enligt den upphandlande myndighetens uppskattning, ska betalas enligt de varukontrakt, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt som ingår i upphandlingen. När värdet bestäms ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
4 § Om en upphandlande myndighet består av separata operativa enheter, ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet för alla sådana enheter. Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av upphandlingar.
Värdetidpunkten
5 § Uppskattningen av en upphandlings värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Förbud mot kringgående
6 § Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
7 § En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt 1 §. Om tröskelvärdet överskrids, ska varje delkontrakt upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet. Detta gäller dock inte för ett enskilt delkontrakt vars värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader. Finns det flera delkontrakt av sådant slag som anges i föregående stycke, ska vart och ett av dem upphandlas enligt bestämmelserna om
upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
För sådana delkontrakt som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas 19 kap.
Byggentreprenad
9 § I värdet av en upphandling av en byggentreprenad ska det ingå, utöver det belopp som ska betalas för entreprenaden, värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Leasing, hyra och hyrköp av varor
10 § Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas till den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader, ska värdet uppskattas till den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten, ska värdet uppskattas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska uppskattas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänster
12 § Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
När upphandlingen avser ska värdet uppskattas till
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
den premie som ska betalas och andra ersättningar för tjänsten
arvoden, provisioner, ränta och andra ersättningar för tjänsten
3. projektering arvoden eller den provision som ska betalas och andra ersättningar för projekteringen.
13 § Om en tjänst upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet av upphandlingen vara det som ska betalas för tjänsten under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader.
Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet uppskattas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av partnerskapet.
Projekttävlingar
16 § Värdet av en projekttävling ska uppskattas till summan av sådana ersättningar och tävlingspriser som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de tjänstekontrakt som kan komma att tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
När förfarandet får användas
5 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas, om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. upphandlingen inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser arten, komplexiteten eller den rättsliga och ekonomiska utformningen av det som ska anskaffas eller på grund av riskerna i anslutning till dessa omständigheter, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
6 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får också användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och vad som krävs i fråga om egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimikrav som alla anbud ska uppfylla, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
Förhandlingarna
8 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen enligt 10 kap. 1 § eller i inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 8 § har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
9 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid att ändra sina anbud.
10 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får efter varje steg välja ut de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
11 § När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud och de villkor som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
13 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande myndigheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
14 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör därför att
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas skyddas av ensamrätt och därför endast kan tillhandahållas av en viss leverantör.
Ett sådant förfarande får i fall som avses i första stycket 2 och 3 användas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Synnerlig brådska
15 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av myndigheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, och anskaffningen är absolut nödvändig.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
16 § En upphandlande myndighet får i de fall som avses i 6 § avstå från att annonsera upphandlingen på nytt om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. inte ska uteslutas enligt bestämmelserna i 13 kap.,
2. uppfyller de krav som anges i 14 kap. och de kriterier eller regler som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande, och
3. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Upphandling av varor i vissa fall
17 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. kontraktet gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål under förutsättning att
a) kontraktet inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägnade att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
b) tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. kontraktet gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har gått i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett kontrakt om kompletterande leveranser enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
18 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
5. värdet av det nya kontraktet har ingått i uppskattningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får användas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet ingicks.
Upphandling av tjänst som följer på en projekttävling
19 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en projekttävling, om kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
När förfarandet får användas
21 § En upphandlande myndighet får använda sig av en konkurrens– präglad dialog i de fall som anges i 5 och 6 §§.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses.
Upphandlingsdokumenten
22 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange sina behov och krav, ange tilldelningskriterierna och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Genomförandet av dialogen
23 § Dialogen får genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje steg välja ut de lösningar som myndigheten ska fortsätta att diskutera. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
24 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna anbud
25 § När en underrättelse har lämnats enligt 24 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
26 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov myndigheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Utvärdering av anbud
27 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
28 § Den upphandlande myndigheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet och slutligt fastställa kontraktsvillkoren.
Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Ersättning för deltagande i dialogen
29 § Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen.
Innovationspartnerskap
30 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i förfarandet.
När förfarandet får användas
31 § En upphandlande myndighet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande myndigheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Innovationspartnerskapet ska syfta till utveckling och därpå följande anskaffning av den vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten har behov av. En sådan anskaffning förutsätter att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande myndigheten och deltagarna har kommit överens om.
Krav på anbudssökande
32 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande myndighet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Upphandlingsdokumenten
33 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange
1. det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
Förhandlingar
34 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. De slutliga anbuden får inte vara föremål för förhandling.
35 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
36 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om den upphandlande myndigheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Myndigheten får efter varje steg välja ut de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
37 § En upphandlande myndighet får inrätta innovationspartnerskap endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Utvärdering av anbud
38 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Genomförandet av partnerskapet 39 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
40 § Ett innovationspartnerskap ska slå fast delmål som partnerna ska uppfylla samt reglera ersättningen i lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande myndigheten efter varje etapp avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana genom att avsluta enskilda kontrakt. Sådana åtgärder förutsätter att myndigheten i något av upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
41 § Den upphandlande myndigheten ska se till att innovations– partnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen
och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som har identifierats för detta syfte antingen i anbudsinfordran som avser ramavtalet eller i inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Villkoren i ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Inför tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med leverantören och vid behov uppmana denne att komplettera sitt anbud.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser, ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 6 eller 7 §.
När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda, ska tilldelning ske enligt 8 §.
Första och andra styckena gäller även delar av ett ramavtal.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrens– utsättning enligt villkoren i ramavtalet.
Myndigheten ska tillämpa objektiva villkor för att avgöra vilken av leverantörerna som ska tilldelas kontraktet. De objektiva villkoren ska anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Tilldelning delvis efter en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis efter en förnyad konkurrensutsättning på det sätt som anges i 9 §, om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. de av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som myndigheten ska använda när den avgör om tilldelning ska ske utan eller efter en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning efter en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket efter en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska de leverantörer som är parter i ramavtalet inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får, om det är nödvändigt, preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt tilldelningskriterierna för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat
14 § En upphandlande myndighet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande myndighet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 15–23 §§.
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
Inköpscentral i annan medlemsstat
15 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i
Europeiska unionen.
16 § Vid gemensam upphandling enligt 15 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. enligt 6 och 7 §§ beslutar vilken leverantör som ska tilldelas kontraktet inom ramen för ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
17 § En upphandlande myndighet får gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande myndighet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3, får tilldela kontrakt inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
18 § Vid gemensamma upphandlingsåtgärder enligt 17 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
19 § Om en överenskommelse enligt 18 § träffas mellan de deltagande myndigheterna, ska myndigheterna i överenskommelsen fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller 2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.
20 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 18 och 19 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
21 § En myndighet som deltar i en upphandling enligt 17 § och som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande myndighet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 18 och 19 §§.
Upphandling med en gemensam enhet
22 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt EU-rätten ska anses vara en gemensam enhet.
23 § Vid gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet.
Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till
vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
8 kap. Elektroniska metoder för upphandling
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap. 1–5 §§.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska bestämmas objektivt med hänsyn till egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten tillämpa bestämmelserna för selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om myndigheten har delat in systemet i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje kategori.
4 § En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar kategorierna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska det framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och 2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Prop. 2015/16:195 Den upphandlande myndigheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 7 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande myndigheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Myndigheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§ inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Myndigheten får förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska för varje kontrakt som ska tilldelas bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–2 §§.
Bestämmelserna i 15 kap. 3–5 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Administrativ avgift
14 § Den upphandlande myndigheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en leverantör som deltar eller vill delta i systemet.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Myndigheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande myndighet får genomföra en elektronisk auktion som en avslutande del, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet. Detta gäller vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
Genomförandet av en elektronisk auktion
17 § En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset. Anbuden ska rangordnas med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall, ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler användas för varje anbud.
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
Upphandlingsdokumenten
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
19 § I upphandlingsdokumenten ska följande uppgifter lämnas om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. nödvändiga uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. nödvändiga uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt och om det har lämnats av en anbudsgivare som uppfyller kvalificeringskraven och inte har uteslutits från anbudsförfarandet.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 13 §.
22 § I inbjudan ska den upphandlande myndigheten informera om utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
23 § Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § andra stycket och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Upplysningar till anbudsgivarna
25 § Under en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten lämna alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
26 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
27 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av auktionen.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
28 § En upphandlande myndighet får begära att anbud med elektroniska medel ska lämnas i ett format för att presentera och strukturera
information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
Upphandlingsdokumenten
29 § Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog, eller
2. innehålla en elektronisk katalog. Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
30 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den upphandlande myndigheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 31 § eller 34 § andra stycket, ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
Uppdatering av en elektronisk katalog
31 § Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 7 och 8 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 32 §.
32 § För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till kraven i det berörda kontraktet, eller
2. meddela varje anbudsgivare att myndigheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade katalogen för att anpassa den till kraven i det berörda kontraktet.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
33 § I ett meddelande enligt 32 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan myndigheten tilldelar ett kontrakt med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som myndigheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
34 § Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en leverantör på begäran av den upphandlande myndigheten lämna anbud som har form av en elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Myndigheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 32 § första stycket 2 och andra stycket samt 33 §.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha ska anges som tekniska specifikationer. Specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
Andra stycket gäller också när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten, byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer
2 § När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl. Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet, ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
En upphandlande myndighet får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder och bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till standarder och bedömningar
4 § Om de tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller funktionskrav, ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdig".
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning. Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § En upphandlande myndighet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud som avser en vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller endast om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller de angivna kraven.
8 § Om en upphandlande myndighet ställer krav genom att hänvisa till en standard eller bedömning enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Utredning om överensstämmelse
9 § En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
10 § Om en upphandlande myndighet kräver en provningsrapport eller ett intyg som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den också godta en provningsrapport eller ett intyg från ett likvärdigt organ.
11 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning.
Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Märkning
12 § Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva en viss märkning som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märkningen endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märkningen är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märkningen grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märkningen har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märkningen är tillgänglig för alla berörda, och
6. kraven för märkningen fastställs av ett organ som den som ansöker om märkningen inte har ett avgörande inflytande över.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav för märkningen som ska uppfyllas.
Om en märkning uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märkningen även rör kriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas, får den upphandlande myndigheten inte kräva märkningen för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Myndigheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märkningen som har anknytning till det som ska anskaffas.
14 § En upphandlande myndighet som kräver en viss märkning enligt 13 § ska godta en annan märkning om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen.
15 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen haft möjlighet att få tillgång till den märkning som den upphandlande myndigheten kräver eller en likvärdig märkning och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven för den angivna märkningen eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märkningen.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med utföranden som avviker från dem som myndigheten har angett. Ett sådant anbud med alternativt utförande får beaktas endast om myndigheten i annonsen angett om den tillåter eller kräver sådana anbud.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud som avses i 16 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för sådana anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller redovisningen av anbuden, och 3. om anbud med ett alternativt utförande får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma utförande som myndigheten har angett.
Anbud med alternativa utföranden får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande myndighet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling eller, i de fall som regleras i 2 §, en förhandsannons.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 12–19 §§.
Förhandsannons som anbudsinfordran
2 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska genomföras med selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En myndighet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
Efterannons om resultatet av en upphandling
4 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks. En myndighet som tilldelat kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska skicka en efterannons senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt.
Trots första stycket får myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annons om tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Bemyndigande
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering om upphandling, förhandsannonsering och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
8 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska medel ge anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att bekräfta intresse. Om myndigheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande myndigheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida ett varukontrakt avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog
9 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och
samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att lämna anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska medel ge de utvalda anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog. Om myndigheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar enligt 12 kap. 11 §,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas,
5. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Anbudets giltighetstid
10 § En upphandlande myndighet ska vid öppet förfarande i annonsen om upphandling ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska myndigheten ange denna uppgift i en annons om upphandling, i en förhandsannons som används som anbudsinfordran, i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog.
En underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 12 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
11 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Detta gäller om inte något annat följer av 10 §.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Detta gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen
1. innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt I till direktiv 2014/24/EU, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen
1. vid öppet förfarande enligt 2 § bestämmas till minst 30 dagar, och
2. vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 3 § andra stycket bestämmas till minst 25 dagar.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till en gemensam tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena.
Om en sådan överenskommelse inte nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Förlängning av tidsfristen för anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. kompletterande upplysningar inte lämnas inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 11 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Påskyndat förfarande
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får
1. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering,
2. vid öppet förfarande tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
3. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Myndigheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
4 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
5 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande myndighet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 § ska kompletterande upplysningar lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för anbud.
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när myndigheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
14 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Individuella rapporter
15 § En upphandlande myndighet ska upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Detta gäller inte för kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
16 § Av en individuell rapport ska följande framgå:
1. skäl till att ett anbud som har förkastats har ansetts vara onormalt lågt,
2. skäl till att ett kontrakt eller ramavtal inte har tilldelats en leverantör,
3. skäl till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skäl till att förhandlat förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog har tillämpats,
5. skäl till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. intressekonflikter och åtgärder som vidtagits till följd av dem. Den individuella rapporten eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport ska innehålla.
Bevarande av handlingar
17 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 §, den individuella rapporten enligt 15 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt denna lag. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
18 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 19–24 §§.
19 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 17 § tredje stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
20 § En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande myndighetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande myndigheten
får inte lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
21 § En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande myndighet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223).
22 § En upphandlande myndighet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor. För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får myndigheten ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver får myndigheten ta högst 2 kronor.
Om myndigheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får myndigheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
23 § Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
24 § Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande myndigheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Missförhållanden i övrigt i fråga om en leverantörs verksamhet
3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. myndigheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt detta kapitel eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 3–5 §§, eller
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Utredning
4 § En upphandlande myndighet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten utgör skäl för uteslutning.
Undantag från uteslutning i vissa fall
5 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 3 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller missförhållandet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller missförhållanden.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller missförhållandets allvar och de särskilda omständigheterna kring dessa.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter, eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas enligt 2 §.
6 § En upphandlande myndighet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
14 kap. Kvalificering
Kvalificeringskrav
1 § En upphandlande myndighet får i upphandlingen ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden. Kraven får avse endast
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §. De krav som myndigheten ställer ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmåga och den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha anknytning till det som ska anskaffas och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
2 §
Ett krav enligt 1 § första stycket 1 får innebära att leverantören ska
1. vara registrerad i ett aktiebolags-, handels- eller föreningsregister eller motsvarande register som förs i den stat där leverantörens verksamhet är etablerad, eller
2. ha ett sådant tillstånd eller vara medlem i en sådan organisation som, när upphandlingen avser en tjänst, krävs för att leverantören ska kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där leverantören är etablerad
Ekonomisk och finansiell ställning
3 § Ett krav enligt 1 § första stycket 2 får innebära att leverantören ska ha
1. en viss minsta årsomsättning eller en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. en viss kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. en lämplig ansvarsförsäkring.
4 § Ett krav på minsta omsättning enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade värdet av upphandlingen. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till byggentreprenadernas, tjänsternas eller varornas art, får omsättningskravet bestämmas till ett högre belopp. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 15 och 16 §§ ange vilka omständigheter som utgör eller har utgjort sådana särskilda skäl.
Ett krav enligt 3 § andra stycket 2 på en viss kvot mellan tillgångar och skulder får ställas endast om metoderna och kriterierna för beräkning av kvoten anges i något av upphandlingsdokumenten.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om myndigheten kan komma att tilldela en och samma leverantör flera delar av ett uppdelat kontrakt och dessa ska utföras samtidigt, får kravet enligt första stycket på en minsta omsättning bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet för de delar som kan komma att omfattas.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.
Teknisk och yrkesmässig kapacitet
5 § Ett krav enligt 1 § första stycket 3 får innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras enligt en ändamålsenlig kvalitetsstandard.
Leverantörers åberopande av andra företags kapacitet
6 § En leverantör får för ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 1 § första stycket 2 och
3. När kapaciteten gäller sådana utbildnings- och
yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 11 § 7 får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Första stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
7 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 11 § finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för eller att företagets förhållanden är skäl för uteslutning enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket, ska begära att leverantören ska byta ut företaget mot ett annat företag.
Myndigheten får begära byte om det finns skäl för uteslutning enligt 13 kap. 2 § andra stycket eller 3 §.
8 § Den upphandlande myndigheten får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet, om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får kräva att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras direkt av leverantören själv, om kontraktet avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
15 kap. Egen försäkran och utredning om leverantörer
Egen försäkran
1 § En leverantör som lämnar ett anbud eller en anbudsansökan får också lämna en egen försäkran om
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. 1–3 §§ för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten i förekommande fall ställt upp enligt 4 kap. 6 §.
Om leverantören åberopar andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, ska leverantörens försäkran åtföljas av en särskild försäkran för vart och ett av de företag vars kapacitet åberopas.
En försäkran enligt första eller andra stycket ska lämnas i det standardformulär som Europeiska kommissionen har fastställt enligt artikel 59.2 i direktiv 2014/24/EU.
2 § Den upphandlande myndigheten ska preliminärt godta en försäkran enligt 1 § som bevis för att leverantören inte ska uteslutas och uppfyller de krav och kriterier som myndigheten har ställt.
En försäkran som har lämnats i en tidigare upphandling ska godtas om leverantören bekräftar att den fortfarande är korrekt.
Kompletterande dokument
3 § En leverantör som har lämnat in en försäkran enligt 1 § ska på begäran av en upphandlande myndighet komplettera sin försäkran med ett eller flera av de intyg som omfattas av den. En sådan begäran får göras när som helst under ett upphandlingsförfarande om myndigheten anser det vara nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt.
4 § På begäran av den upphandlande myndigheten ska den leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet lämna sådana kompletterande dokument enligt 6–13 §§, och i förekommande fall enligt 14 och 15 §§, som visar aktuella förhållanden. En sådan begäran ska göras innan myndigheten beslutar om att tilldela ett kontrakt.
Detta gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Leverantören ska på begäran av myndigheten komplettera eller förtydliga de dokument som myndigheten har begärt
5 § En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om den upphandlande myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.
Utredning som får begäras in från leverantör
6 § Den utredning en upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in till myndigheten anges i 7–15 §§ och ska visa
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att företag vars kapacitet leverantören åberopar enligt 14 kap. 6 § inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
Utredning om skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling
7 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett utdrag ur ett brottsregister eller en likvärdig handling som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsstaten eller den stat där leverantören är etablerad och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 1 § utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören enligt en dom som fått laga kraft har dömts för något sådant brott som avses i 13 kap. 1 §, ska leverantören inte med stöd av den bestämmelsen uteslutas från att delta i upphandlingen, om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
8 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i den berörda staten och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 2 utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören har brustit i sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 2, ska leverantören inte med stöd av de bestämmelserna uteslutas från att delta i upphandlingen, om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
9 § Om sådana dokument som avses i 7 eller 8 § inte utfärdas i staten i fråga eller om de inte omfattar alla situationer enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 2, får dokumenten ersättas av en utsaga som leverantören har lämnat på heder och samvete inför ett behörigt organ eller av en liknande försäkran.
Utredning om en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning
10 § En upphandlande myndighet får begära utredning av en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis om lämplig ansvarsförsäkring,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som den upphandlande myndigheten begär, får leverantören i stället åberopa annan utredning som myndigheten finner lämplig.
Utredning om en leverantörs tekniska och yrkesmässiga kapacitet
11 § En upphandlande myndighet får begära utredning av en leverantörs tekniska kapacitet i form av
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
6. uppgifter om en sådan kontroll som ska utföras av den upphandlande myndigheten själv eller på myndighetens vägnar av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke, och som krävs för att de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål,
7. information om tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att kvalifikationerna inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att vidta vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. dokument, när det gäller de varor som ska levereras, som utgörs av dels prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättats av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser stämmer överens med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
12 § Om det är nödvändigt för att en effektiv konkurrens ska säkerställas, får en upphandlande myndighet begära att en leverantör ska lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 11 § 1 och 2.
13 § En kontroll enligt 11 § 6 ska avse varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
14 § Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet
för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
Miljöledningsstandarder
15 § Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan
16 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, ska det anses att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1 §.
16 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Utvärdering och tilldelning
Tilldelning av kontrakt och grunder för utvärdering
1 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
Tilldelningskriterier
2 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett tilldelningskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna vara eller tjänst eller till byggnadsverket under något skede av livscykeln.
Tilldelningskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. De ska presenteras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det finns anledning ska myndigheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
3 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
Livscykelkostnader
4 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud enligt 2 och 3 §§ får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara eller tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas.
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om myndigheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen, ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod myndigheten kommer att använda för att fastställa livscykelkostnaderna.
5 § Den upphandlande myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 4 § andra stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. De får inte på ett
otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna. Metoden ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.
Viktning av tilldelningskriterier
6 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska myndigheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
Onormalt låga anbud
7 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 6 eller 7 §§. Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
En upphandlande myndighet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
8 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte visat att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Beslut att inte tilldela kontrakt i vissa fall
9 § Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska ha anknytning till det som anskaffas i den mening som avses i 16 kap. 2 § andra stycket och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Myndigheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för myndigheten att ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor i enlighet med
ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Myndigheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela
Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen
(1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar likvärdiga villkor för sina anställda.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
7 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av kontrakt och ramavtal
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Ändringar av mindre värde
9 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av kontraktets eller ramavtalets värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varuupphandling eller upphandling av tjänst, eller 15 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
11 §
En kompletterande beställning av varor, tjänster eller
byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet utan att en ny upphandling måste genomföras, om beställningen inte innebär att värdet av kontraktet ökar med mer än 50 procent och under förutsättning att
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild beställning.
Oförutsebara omständigheter
12 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet. En sådan ändring får dock inte
1. medföra att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras, eller
2. innebära att värdet av kontraktet eller ramavtalet ökar med mer än 50 procent.
Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Byte av leverantör
13 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, myndigheten och underleverantören.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Beräkning av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9, 11 och 12 §§ ska kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i kontraktet eller ramavtalet.
Annonsering om ändring av kontrakt eller ramavtal
16 § En upphandlande myndighet som har ändrat ett kontrakt eller ett ramavtal med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
17 § En upphandlande myndighet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9–14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i
13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUF-fördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG. Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
18 kap. Projekttävlingar
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Annonsering
2 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska informera om tävlingen genom en annons. Om myndigheten har för avsikt att därefter genomföra en upphandling enligt bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen. Myndigheten ska i annonsen ange de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som den avser att använda.
Myndigheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen senast 30 dagar efter det att tävlingen avslutats.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Urval av deltagare
3 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen ange kriterierna för urvalet av deltagare. Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Rätten att delta i en projekttävling får inte begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva det.
Juryn och dess sammansättning
4 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Förfarandet i juryn
5 § När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får juryn endast beakta de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som angetts i annonsen om projekttävlingen.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor i syfte att klargöra projektets alla aspekter. Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Juryns beslut
6 § Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden. Den ska rangordna tävlingsbidragen i en rapport som undertecknas av samtliga jurymedlemmar. Rapporten ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
19 kap. Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §, och
2. upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner), – 2 kap. (blandad upphandling), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 6 och 7 §§ om begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud, 10–12 §§ om val av anbud samt 13–17 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märkning), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet), – 17 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 och 7 §§, 6 kap. 1 § 5 och 20– 29 §§, 10 kap. 9 och 10 §§ och 11 kap. 3 §.
Vid upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4 §§ och om individuella rapporter i 12 kap. 15 och 16 §§.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §. Vid ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande får en elektronisk auktion genomföras enligt 8 kap. 15–27 §§.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § och som gäller för en upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet vid upphandling av varor och tjänster. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
10 § En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
En myndighet som avser att reservera deltagandet i en upphandling enligt 4 kap. 18 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverad upphandling.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag då ansökan senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Annonsering om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling
13 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons enligt denna paragraf.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 9 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
18 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. När en fråga om uteslutning utreds ska 15 kap. 7–9 §§ tillämpas. En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige
enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
20 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna en egen försäkran om att det inte finns grund enligt 18 § för att utesluta leverantören och att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet, ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande myndighet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
23 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Tilldelning av kontrakt
24 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
25 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
26 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska myndigheten i stället beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.
Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
Myndigheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Information till leverantörer
28 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbuds– givarna om de beslut som avses i 12 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket innebär inte att ett anbud förfaller.
Dokumentation
30 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
31 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, en individuell rapport enligt 12 kap. 15 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt detta kapitel. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
32 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 33 §.
33 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § tredje stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 20–24 §§.
Projekttävlingar
34 § Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 3–6 §§ gäller även för projekttävlingar vars värde understiger det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9, 11 och 12 §§.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 § Vid annonsering enligt 10 kap. 5 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan
komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2 eller 3 §, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap.,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3. om en upphandlande myndighet genom annons enligt 10 kap. 5 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören. Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 4 §, eller 2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2 eller 3 §, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
3 § En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–18 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas, se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.2 Bygg- och anläggningsarbete n
45.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43
Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Beskrivning
CPV-kod
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
75200000-8 75231200-6 75231240-8 79611000-0 79622000-0 (Tillhandahållande av hemtjänstpersonal) 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) 79625000-1 (Förmedling av läkare) Från 85000000-9 till 85323000-9 98133100-5 98133000-4 98200000-5 98500000-8 (Privata hushåll med anställd personal) Från 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst).
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
85321000-5 85322000-2 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster) 75121000-0 75122000-7 75124000-1 Från 79995000-5 till 79995200-7 Från 80000000-4 (Undervisning och utbildning) till 80660000-8 Från 92000000-1 till 92700000-8 79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser) 79951000-5 (Organisering av seminarier) 79952000-2 (Evenemang) 79952100-3 (Anordnande av kulturevenemang) 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festarrangemang) 79955000-3 (Anordnande av modevisningar) 79956000-0 (Anordnande av mässor och utställningar)
Beskrivning
CPV-kod
Obligatorisk socialförsäkring 75300000-9
Bidragstjänster 75310000-2 75311000-9 75312000-6 75313000-3 75313100-4 75314000-0 75320000-5 75330000-8 75340000-1
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98000000-3 98120000-0 98132000-7 98133110-8 98130000-3
Tjänster i samband med religionsutövande 98131000-0
Hotell- och restaurangtjänster Från 55100000-1 till 55410000-7 Från 55521000-8 till 55521200-0 (55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser) 55520000-1 Catering 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner 55524000-9 Skolbespisning 55510000-8 Matsalstjänster 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal 55523100-3 Servering av skolmåltider
Juridiska tjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 22 och 23 §§ denna lag
Från 79100000-5 till 79140000-7 75231100-5
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster Från 75100000-7 till 75120000-3 75123000-4 Från 75125000-8 till 75131000-3
Samhällstjänster Från 75200000-8 till 75231000-4
Beskrivning
CPV-kod
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 26 § denna lag
Från 75231210-9 till 75231230-5 Från 75240000-0 till 75252000-7 794300000-7 98113100-9
Undersöknings- och säkerhetstjänster Från 79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster) 79722000-1 (Grafologi) 79723000-8 (Avfallsanalys)
Internationella tjänster 98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) 98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ).
Posttjänster 64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster) 64100000-7 (Post- och budtjänster) 64110000-0 (Postgång) 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter) 64112000-4 (Posttjänster för brev) 64113000-1 (Posttjänster för paket) 64114000-8 (Postkassörstjänster) 64115000-5 (Förhyrning av postbox) 64116000-2 (Poste restantetjänster) 64122000-7 (Internpost)
Diverse tjänster 50116510-9 (Regummering av däck) 71550000-8 (Smedtjänster)
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
1. Tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, i synnerhet de som anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
2. Teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varukontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse
3. Standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande: internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
4. Europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter i lydelsen enligt Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 574/2014.
5. Gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKTområdet som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 1025/2012 om europeisk standardisering, i den ursprungliga lydelsen.
6. Teknisk referens: ett dokument, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
2.2. Förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Verksamheter som omfattas av lagen och blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Elektroniska metoder för upphandling 9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
11 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering 15 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland 19 kap. – Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, och Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG.
Upphandling inom försörjningssektorerna
2 § Denna lag gäller för upphandling som genomförs av en upphandlande enhet för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster enligt 2 kap. 1–8 §§ (upphandling inom försörjningssektorerna). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt.
Lagen gäller även när en upphandlande enhet anordnar en projekttävling. Vad som avses med projekttävling anges i 1 kap. 18 §.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Tröskelvärden
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och upphandlingen eller projekttävlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen eller projekttävlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande enheten.
Var finns definitioner och förklaringar?
6 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § Anknutet företag i 3 kap. 19 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 17 § Blandade kontrakt i 2 kap. 9 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 11 § Direktupphandling i 19 kap. 4 §
Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 28 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 23 och
24 §§
Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 § Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 5–12 §§ Intern upphandling i 3 kap. 11–16 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 13 och 14 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 26 § Märkning i 9 kap. 13 § Posttjänst i 2 kap. 6 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §
Definitioner
7 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande
8 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. innebär att ett byggnadsverk realiseras, enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
9 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
10 § Med direktiv 2014/25/EU avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
11 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
12 § Med ensamrätt avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§ till ett enda företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
En rättighet utgör inte en ensamrätt enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
13 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande enheter.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§.
14 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
15 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
16 § Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
17 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
18 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
19 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren i kontrakt som senare ska tilldelas under en given tidsperiod.
20 § Med särskild rättighet avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1– 8 §§ till två eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
En rättighet utgör inte en särskild rättighet enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
21 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 8 §.
22 § Med upphandlande enhet avses i denna lag dels en upphandlande myndighet enligt 23 §, dels ett sådant företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1–8 §§ med stöd av en ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 20 §.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 1 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
23 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
24 § Med upphandlingsdokument avses varje dokument som en upphandlande enhet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
25 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av en vara. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Verksamheter som omfattas av lagen och blandad upphandling
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
1 § En verksamhet omfattas av denna lag, utom i fall som avses i 2 och 3 §§, om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning.
2 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 1 §, om
1. enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 1, 4 eller 5 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att utnyttja denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
3 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 1 §, om
1. enhetens produktion av el eller dricksvatten behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 1, 4 eller 5 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
4 § Denna lag gäller även för upphandling som genomförs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 1 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Transporttjänst
5 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänst för
allmänheten i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett publikt nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Posttjänst
6 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande av posttjänst och tjänst som är närstående till posttjänst.
Med posttjänst avses insamling, sortering, transport eller överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas.
Med tjänst som är närstående till posttjänst avses följande som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänst som innebär hantering såväl före som efter avsändandet av postförsändelser, och
2. tjänst som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Tillhandahållande av hamn eller flygplats
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplats, hamn eller annan terminal för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
8 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Blandad upphandling
9 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser flera olika slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) som alla regleras i denna lag, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 10 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 11–19 §§.
Blandade kontrakt som avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag
10 § Om ett blandat kontrakt avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det slag som är huvudföremålet för kontraktet.
För ett blandat kontrakt som avser både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för varorna eller tjänsterna.
För ett blandat kontrakt som avser både tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
Delbara och odelbara blandade kontrakt
11 § Ett delbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12–18 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 19 §.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
12 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
13 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 15–18 §§.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår koncessioner
15 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i lagen beräknas uppgå
till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag om värdet av den del av kontraktet som regleras i lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen om upphandling av koncessioner.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
16 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
17 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får enheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
18 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
19 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får enheten tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Upphandling som rör mer än en verksamhet
20 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i 21–27 §§ välja att tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
21 § Den upphandlande enheten får inte tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Tilldelning av separata kontrakt för olika verksamheter
22 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska för varje kontrakt tillämpas de bestämmelser som gäller för det kontraktet.
Tilldelning av ett enda kontrakt som rör flera verksamheter
23 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten tilldelar kontraktet som ett enda, ska för kontraktet tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om kontraktet till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller regleras i lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 25– 26 §§ tillämpas.
24 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör ska följande gälla:
1. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
2. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
3. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i denna lag och den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen om offentlig upphandling eller lagen om upphandling av koncessioner, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Tilldelning av ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
25 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om upphandlingen också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
26 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten, om kontraktet till en del avser verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
27 § Bestämmelserna i 25 och 26 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 § Även om en upphandling eller en projekttävling inte är undantagen enligt 1 § ska denna lag inte gälla för upphandlingen eller projekttävlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt denna lag, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
3 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling eller en projekttävling enligt denna lag.
Återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffning som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Verksamhet i en stat utanför EES
5 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som syftar till att sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1–8 §§ ska utövas i en stat som inte ingår i
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en EES-stat.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Upphandling enligt vissa internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
7 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande enhet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när upphandlingen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om upphandlingen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Upphandling som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande enhet och som avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 1 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 1 § som avser el, gas eller värme eller bedriver verksamhet som avses i 2 kap. 8 §.
Intern upphandling
11 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.
12 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
13 § En upphandling ska också anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
14 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
15 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
16 § Verksamhetsandelen enligt 12 § 2, 13 § första stycket 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
17 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
18 § Verksamhetsandelen enligt 17 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
19 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
20 § Under de förutsättningar som anges i 21 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1–8 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
21 § Bestämmelserna i 20 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
22 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1–8 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
23 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 20 eller 22 § lämna uppgifter till kommissionen om
1. namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen, och
2. de berörda kontraktens art och värde. Den upphandlande enheten ska också tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 20–22 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
24 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i direktiv 2014/25/EU.
En upphandlande enhet får begära att Europeiska kommissionen prövar om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för en viss verksamhet.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
26 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
27 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
28 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
29 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
30 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
32 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling
1 § Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Rätten att få delta i en upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller sådant varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, får en juridisk person åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Enheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kvalificeringskraven enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Enheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud
6 § Den upphandlande enheten får vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud genom att använda kriterier som grundar sig på
1. ett behov av att minska antalet till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden vid upphandlingen, och
2. de resurser som behövs för dess genomförande. När den upphandlande enheten med stöd av första stycket begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
7 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen får uteslutas från förfarandet endast om det inte finns något annat sätt att säkerställa att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att lägga fram utredning om att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
8 § En upphandlande enhet får tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören. Enheten får också tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling.
En åtgärd enligt första stycket ska vara förenlig med principerna om likabehandling och öppenhet.
Val av anbud
9 § En upphandlande enhet ska tilldela kontrakt enligt bestämmelserna i 15 kap.
Enheten ska innan den tilldelar ett kontrakt kontrollera att anbudsgivarna uppfyller de villkor som enheten ställt enligt 14 kap.
10 § När enheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får enheten utvärdera anbuden innan den kontrollerar om den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet uppfyller villkoren enligt 9 §.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
11 § En upphandlande enhet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar. Enheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Skyldighet att motivera att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
12 § Om en upphandlande enhet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller genom sådan information som avses i 12 kap. 15 §.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
13 § En upphandlande enhet som enligt 11 § beslutar att ett kontrakt ska tilldelas i delar, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får enheten begränsa det antal delar av kontraktet som enheten kan komma att tilldela en och samma leverantör. När enheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska gälla när en leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
14 § En upphandlande enhet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 11 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 13 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om enheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 13 § andra stycket.
När enheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa den ordning som ska tillämpas för att bedöma dels vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels om kontraktet ska tilldelas i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
15 § En upphandlande enhet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 11 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 13 § första stycket.
Om enheten avser att begränsa antalet delar av ett kontrakt som kan komma att tilldelas en leverantör enligt 13 § andra stycket, ska enheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Om enheten avser att tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 14 §, ska enheten i annonsen eller inbjudan ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan komma att tilldelas i kombinerade delar enligt 14 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 14 § tredje stycket.
Reserverad upphandling
16 § En upphandlande enhet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
CPV-nomenklaturen
17 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
5 kap. Tröskelvärden
Tillämpliga tröskelvärden
1 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 15 i direktiv 2014/25/EU eller i beslut eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 17 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling är det totala belopp som enligt den upphandlande enhetens uppskattning ska betalas enligt det eller de varukontrakt, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt som ingår i upphandlingen. När värdet bestäms ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som
om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
3 § Om en upphandlande enhet består av separata operativa enheter, ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet av för alla sådana enheter. Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sina upphandlingar eller för vissa kategorier av upphandlingar.
Värdetidpunkten
4 § Uppskattningen av en upphandlings värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Förbud mot kringgående
5 § Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga. 6 § En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt 1 §.
Om tröskelvärdet överskrids, ska varje delkontrakt upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet
Detta gäller dock inte för ett enskilt delkontrakt vars värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader. Finns det flera delkontrakt av sådant slag som anges i föregående stycke, ska vart och ett av dem upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
För sådana delkontrakt som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas 19 kap.
Byggentreprenad
8 § I värdet av en upphandling av en byggentreprenad ska det ingå, utöver det belopp som ska betalas för entreprenaden, värdet av varor och
tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Leasing, hyra och hyrköp av varor
9 § Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas till den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader, ska värdet uppskattas till den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten, ska värdet bestämmas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska uppskattas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänster
11 § Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
När upphandlingen avser ska värdet uppskattas till
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
3. projektering
den premie som ska betalas och andra ersättningar för tjänsten
arvoden, provisioner, ränta och andra ersättningar för tjänsten
arvoden eller den provision som ska betalas och andra ersättningar för projekteringen.
12 § Om en tjänst ska upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet av upphandlingen vara det som ska betalas för tjänsten under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader.
Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet bestämmas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av det planerade partnerskapet.
Projekttävlingar
15 § Värdet av en projekttävling ska uppskattas till summan av sådana ersättningar och tävlingspriser som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de tjänstekontrakt som kan komma att tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten
begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
5 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud och de villkor som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt.
6 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande enheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande enhetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
7 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör därför att
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas skyddas av ensamrätt och därför endast kan tillhandahållas av en viss leverantör.
Ett sådant förfarande får i fall som avses i första stycket 2 och 3 användas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Synnerlig brådska
8 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av enheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, och anskaffningen är absolut nödvändig.
Forsknings-, experiment, studie- eller utvecklingsändamål
9 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling som gäller endast anskaffning för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål och
1. kontraktet inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägnade att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
2. tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål.
Upphandling av varor i vissa fall
10 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
2. kontraktet gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad,
3. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har gått i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande, eller
4. det även annars är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
11 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
5. värdet av det nya kontraktet har ingått i uppskattningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Upphandling av tjänst som följer på en projekttävling
12 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en projekttävling, om kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
13 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får delta i dialogen.
14 § Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses.
Upphandlingsdokumenten
15 § Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange sina behov och krav, ange tilldelningskriterierna och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Genomförande av dialogen
16 § Dialogen får genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande enheten får efter varje steg välja ut de lösningar som enheten ska fortsätta att diskutera. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
17 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov.
Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna anbud
18 § När en underrättelse har lämnats enligt 17 §, ska den upphandlande enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
19 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbuds– givare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov enheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Utvärdering av anbud
20 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
21 § Den upphandlande enheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet och slutligt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Ersättning för deltagande i dialogen
22 § Den upphandlande enheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen.
Innovationspartnerskap
23 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får delta i förfarandet.
När förfarandet får användas
24 § En upphandlande enhet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande enheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Innovationspartnerskapet ska syfta till utveckling och därpå följande anskaffning av den vara, tjänst eller byggentreprenad som enheten har behov av. En sådan anskaffning förutsätter att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande enheten och deltagarna har kommit överens om.
Krav på anbudssökande
25 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande enhet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Upphandlingsdokumenten
26 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange
1. det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och
omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
Förhandlingar
27 § Den upphandlande enheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. De slutliga anbuden får inte vara föremål för förhandling.
28 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska den upphandlande enheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
29 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om den upphandlande enheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Enheten får efter varje steg välja ut de anbud som enheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
30 § En upphandlande enhet får inrätta ett innovationspartnerskap endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Utvärdering av anbud
31 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Genomförandet av partnerskapet
32 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
33 § Ett innovationspartnerskap ska slå fast delmål som partnerna ska uppfylla samt reglera ersättningen i lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande enheten efter varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana genom att avsluta enskilda kontrakt Sådana åtgärder förutsätter att enheten i något av upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
34 § Den upphandlande enheten ska se till att innovationspartnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en
lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas med tillämpning av objektiva regler och kriterier. Den upphandlande enheten ska ange reglerna och kriterierna i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud för varje särskilt kontrakt, och
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt enligt tilldelningskriterierna för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Gemensam upphandling med enhet från annan medlemsstat
9 § En upphandlande enhet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande enhet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 10–18 §§.
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
Inköpscentral i annan medlemsstat
10 § En upphandlande enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
11 § Vid gemensam upphandling enligt 10 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande enhet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket, eller
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
12 § En upphandlande enhet får gemensamt med upphandlande enheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande enhet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3, får tilldela kontrakt inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
13 § Vid gemensamma upphandlingsåtgärder enligt 12 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
14 § Om en överenskommelse enligt 13 § träffas mellan de deltagande enheterna, ska enheterna i överenskommelsen fastställa
1. enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När enheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller 2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av enheterna har sin hemvist.
15 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande enheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 13 och 14 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
16 § En enhet som deltar i en upphandling enligt 12 § och som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande enhet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande enhet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 13 och 14 §§.
Upphandling med en gemensam enhet
17 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande enheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt EUrätten ska anses vara en gemensam enhet.
18 § Vid gemensam upphandling enligt 17 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet.
Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
8 kap. Elektroniska metoder för upphandling
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap. 1–3 §§.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska bestämmas objektivt med hänsyn till egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna för selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om enheten har delat in systemet i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje kategori.
4 § En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar kategorierna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande enheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska det framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och 2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande enheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande enheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Enheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–3 §§ inom 10 arbetsdagar från
mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Enheten får förlänga utvärderingsperioden, om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska för varje kontrakt som ska tilldelas bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande enhet som tillämpar skäl för uteslutning och kvalificeringskrav i enlighet med 14 kap. 1–3 §§, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap.1–2 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Bestämmelserna i 15 kap. 3–5 §§ lagen om offentlig upphandling gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Administrativ avgift
14 § Den upphandlande enheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en leverantör som deltar eller vill delta i systemet.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Enheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande enhet får genomföra en elektronisk auktion som en avslutande del, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet. Detta gäller vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
Genomförandet av en elektronisk auktion
17 § En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset. Anbuden ska rangordnas med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall, ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje anbud.
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
Upphandlingsdokumenten
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
19 § I upphandlingsdokumenten ska följande uppgifter lämnas om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. nödvändiga uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. nödvändiga uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt och om det har lämnats av en anbudsgivare som uppfyller kvalificeringskraven och inte har uteslutits från anbudsförfarandet.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 6 §.
22 § I inbjudan ska den upphandlande enheten informera om utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
23 § Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § andra stycket och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Upplysningar till anbudsgivarna
25 § Under en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten lämna alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
26 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
27 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av auktionen.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
28 § En upphandlande enhet får begära att anbud med elektroniska medel ska lämnas i ett format för att presentera och strukturera information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
Upphandlingsdokumenten
29 § Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog, eller
2. innehålla en elektronisk katalog. Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
30 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den
upphandlande enheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 31 § eller 34 § andra stycket, ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
Uppdatering av en elektronisk katalog
31 § Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan får den upphandlande enheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 4 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 32 §.
32 § För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande enheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till kraven i det berörda kontraktet, eller
2. meddela varje anbudsgivare att enheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade katalogen för att anpassa den till kraven i det berörda kontraktet.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
33 § I ett meddelande enligt 32 § första stycket 2 ska den upphandlande enheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan enheten tilldelar ett kontrakt med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som enheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
34 §
Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en
leverantör på begäran av den upphandlande enheten lämna anbud som har form av en elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Enheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 32 § första stycket 2 och andra stycket samt 33 §.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha ska anges som tekniska specifikationer. Specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av
de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
Andra stycket gäller också när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten, byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer
2 § När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl. Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet, ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
En upphandlande enhet får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder och bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till standarder och bedömningar
4 § Om de tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller funktionskrav, ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdig".
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning. Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § En upphandlande enhet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav, får inte förkasta ett anbud som avser en vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller endast om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som enheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller de angivna kraven.
8 § Om en upphandlande enhet ställer krav genom att hänvisa till standard eller bedömning enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Utredning om överensstämmelse
9 § En upphandlande enhet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
10 § Om en upphandlande enhet kräver en provningsrapport eller ett intyg som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den också godta en provningsrapport eller ett intyg från ett likvärdigt organ.
11 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som enheten regelbundet använder i sina upphandlingar eller förhandsannonser. Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem. Om sådan tillgång inte kan ges till vissa specifikationer ska de tillhandahållas på något annat sätt.
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Märkning
13 § Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
14 § En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva en viss märkning som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märkningen endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märkningen är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märkningen grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märkningen har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märkningen är tillgänglig för alla berörda, och
6. kraven för märkningen fastställs av ett organ som den som ansöker om märkningen inte har ett avgörande inflytande över.
Om en upphandlande enhet inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav för märkningen som ska uppfyllas.
Om en märkning uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märkningen även rör kriterier som inte har anknytning till det som anskaffas, får den upphandlande enheten inte kräva märkningen för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Enheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märkningen som har anknytning till det som ska anskaffas.
15 § En upphandlande enhet som kräver en viss märkning enligt 14 § ska godta en annan märkning om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen.
16 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen haft möjlighet att få tillgång till den märkning som den upphandlande enheten kräver eller en likvärdig märkning och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven för den angivna märkningen eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märkningen.
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med utföranden som avviker från dem som enheten har angett. Ett sådant anbud med alternativt utförande får beaktas endast om enheten i annonsen angett om den tillåter eller kräver sådana anbud.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud som avses i 17 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller redovisningen av anbuden, och 3. om anbud med ett alternativt utförande får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma utförande som enheten har angett.
Anbud med alternativa utföranden får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande enhet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling. En anbudsinfordran får dock, i de fall som regleras i 2 §, göras genom en förhandsannons och, i de fall som regleras i 4 §, göras genom en annons om kvalificeringssystem.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 5–12 §§.
Förhandsannons som anbudsinfordran
2 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska genomföras med selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En enhet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
Annons om kvalificeringssystem
4 § När en upphandlande enhet upprättar ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 4 § ska enheten i en annons upplysa om detta.
Efterannons om resultatet av en upphandling
5 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks. En myndighet som tilldelat kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska skicka en efterannons senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt.
Trots första stycket får enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annons om tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering
6 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–12 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Bemyndigande
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
8 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering om upphandling och förhandsannonsering med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem, ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlings– dokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att lämna anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt andra stycket vid annonsering om kvalificeringssystem, ska enheten lämna sådana upplysningar i något av upphandlingsdokumenten.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
9 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att bekräfta intresse. Om enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande enheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida ett varukontrakt avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog
10 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att lämna anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge de utvalda anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog. Om enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar enligt 12 kap. 11 §,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas,
5. uppgift om tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
6. uppgift om tilldelningskriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Anbudets giltighetstid
11 § En upphandlande enhet ska vid öppet förfarande i annonsen om upphandling ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska enheten ange denna uppgift i en annons som används som anbudsinfordran, i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog.
En underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 12 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
11 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden.
Om anbud
inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrist för anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat vid öppet förfarande, får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen
1. innehöll de uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten I och II till direktiv 2014/25/EU, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt vid öppet förfarande, får tidsfristen enligt 2 § bestämmas till minst 30 dagar.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till en gemensam tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena.
Om en sådan överenskommelse inte nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Förlängning av tidsfristen för anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. kompletterande upplysningar inte lämnas inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 11 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Påskyndat förfarande
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för anbud vid öppet förfarande som anges i 2 eller 6 §, får tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande enhet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling.
Enheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande enhet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får enheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
4 § En upphandlande enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
5 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande enheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av
anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande enhet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 § ska kompletterande upplysningar lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för anbud.
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när enheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
14 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Dokumentationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Information om upphandlingsförfaranden
15 § En upphandlande enhet ska bevara lämplig information om varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Informationen som bevaras ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut om
1. kvalificering, uteslutning och urval av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,
2. användning av förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
3. tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. om att viss upphandling ska undantas från lagens tillämpningsområde, och
4. att godkänna inlämning av anbud med andra medel än elektroniska. Informationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Bevarande av handlingar
16 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 och 15 §§ och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt denna lag. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
17 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 18–23 §§.
18 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 16 § tredje stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
19 § En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande enhetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande enheten får inte lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
20 § En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande enhet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223).
21 § En upphandlande enhet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor. För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får enheten ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver får enheten ta högst 2 kronor.
Om myndigheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får enheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
22 § Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
23 § Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande enheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
När en upphandlande enhet som är en myndighet ska utesluta en leverantör
1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella
systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
När en upphandlande enhet får utesluta en leverantör
3 § En upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling.
4 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 7 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt detta kapitel eller 14 kap. 3 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 1 och 2 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 3 §, eller
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
Utredning
5 § En upphandlande enhet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt enheten utgör skäl för uteslutning.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 4 §, ska inte uteslutas om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller missförhållandet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller missförhållanden.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring dessa.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas på de grunder som anges 2 §.
7 § En upphandlande enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande enhet kan när som helst under ett upphandlingsförfarande utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
14 kap. Kvalificering
Fastställande av villkor för uteslutning och kvalificering
1 § En upphandlande enhet får i en upphandling fastställa objektiva villkor för uteslutning och kvalificering och ska i så fall se till att dessa villkor är tillgängliga för de presumtiva leverantörerna.
Om den upphandlande enheten är en myndighet ska den fastställa grunder för uteslutning av leverantörer i den utsträckning som framgår av 13 kap.
2 § En upphandlande enhet får tillämpa sådana kvalificeringskrav som avses i 14 kap. 1 § första stycket lagen (0000:000) om offentlig upphandling för att välja ut leverantörer. Enheten ska i så fall tillämpa 14 kap. 1–5 §§ den lagen.
Kontroll av leverantörer
3 § En upphandlande enhet ska tillämpa 15 kap.1–13 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den
1. kontrollerar om en leverantör ska uteslutas med stöd av 13 kap. 1– 4 §§, och
2. kontrollerar om en leverantör uppfyller de krav som avses i 2 §.
Kvalificeringssystem
Upprättande av ett kvalificeringssystem
4 § En upphandlande enhet får ha ett kvalificeringssystem för att på förhand välja ut leverantörer som ska få delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller förfaranden för inrättande av innovationspartnerskap. Deltagande i ett kvalificeringssystem får begränsas till upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader. Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser.
En leverantör ska när som helst kunna ansöka om att bli kvalificerad till kvalificeringssystemet.
När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas, ska även 2, 3, 11, 14–16, 18 och 19 §§, 10 kap. 4 § samt 15 kap. tillämpas.
Fastställande av krav och regler för kvalificeringssystemet
5 § Den upphandlande enheten ska ange vilka krav en leverantör ska uppfylla för att kvalificera sig enligt kvalificeringssystemet och, i den utsträckning som framgår av 13 kap., grunder för uteslutning från kvalificeringssystemet.
Den upphandlande enheten ska även ange regler för driften av kvalificeringssystemet, som regler för registrering i systemet, regelbunden uppdatering av kvalificeringar samt systemets giltighetstid.
Enheten får ange kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem. Kraven och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
Kraven för kvalificering enligt första stycket får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
Tekniska specifikationer
6 § Om kraven för deltagande i kvalificeringssystemet omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 13– 16 §§ tillämpas i fråga om specifikationerna.
Beslut om kvalificering av leverantör
7 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslut kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 5 och 6 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
8 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 5 och 6 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
Förteckning över leverantörer
9 § De leverantörer som av den upphandlande enheten har antagits till kvalificeringssystemet ska föras upp i en förteckning. Av förteckningen ska det framgå om en leverantörs kvalificering är begränsad till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Kvalificerad leverantör ska väljas
10 § Om en anbudsinfordran görs genom en annons om kvalificeringssystem, får endast de leverantörer delta som redan är kvalificerade i systemet.
Leverantörer och andra företags kapacitet
Leverantörers åberopande av andra företags kapacitet
11 § En leverantör får åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kapaciteten gäller relevant yrkeserfarenhet, eller en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget får leverantören åberopa andra företags kapacitet endast om samma företag ska utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten krävs.
Första och andra stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
Åberopande av andra företags kapacitet vid en upphandling
12 § Om villkoren för att tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 2 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kvalificeringskraven för upphandlingen och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket som den upphandlande enheten har hänvisat till eller tillämpliga kvalificeringskrav, ska den upphandlande enheten begära att leverantören byter ut företaget mot ett annat företag.
13 § En upphandlande enhet får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Andra företags kapacitet vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem
14 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet, ska leverantören visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna under hela kvalificeringssystemets giltighetstid.
15 § Om villkoren för att tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 2 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kraven för kvalificeringssystemet och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket som den upphandlande enheten har hänvisat till, ska den upphandlande enheten begära att leverantören åberopar ett annat företags kapacitet.
16 § En upphandlande enhet får kräva som villkor för deltagande i kvalificeringssystemet att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Krav avseende vissa avgörande uppgifter
17 § Den upphandlande enheten får kräva att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras av leverantören själv om kontraktet avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
18 § Om den upphandlande enheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska enheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När leverantören inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska enheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
Miljöledningsstandarder
19 § Om den upphandlande enheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska enheten precisera kraven genom att hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska enheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa att åtgärderna är likvärdiga med de som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
15 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Utvärdering och tilldelning
Tilldelning av kontrakt och grunder för utvärdering
1 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
Tilldelningskriterier
2 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett tilldelningskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna vara eller tjänst eller till byggnadsverket under något skede av livscykeln.
Tilldelningskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande enheten en obegränsad valfrihet. De ska presenteras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det finns anledning ska enheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
3 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
Livscykelkostnader
4 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud enligt 2 och 3 §§ får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara eller tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas.
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om enheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen, ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod enheten kommer att använda för att fastställa livscykelkostnaderna.
5 § Den upphandlande enhetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 4 § andra stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. De får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna. Metoden ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.
Viktning av tilldelningskriterier
6 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
De får viktas inom intervall med en lämplig största spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska enheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
Onormalt låga anbud
7 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.
En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 6 eller 7 §§. Enheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
En upphandlande enhet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
8 § Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska enheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte visat att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Beslut att inte tilldela kontrakt i vissa fall
9 § Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska ha anknytning till det som anskaffas i den mening som avses i 15 kap. 2 § andra stycket och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande enheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande enhet ska ange nivån på villkoren, ska enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för enheten att ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor i enlighet med
ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela
Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar likvärdiga villkor för sina anställda.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande enhet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
7 § En upphandlande enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Enheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av kontrakt och ramavtal
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Ändringar av mindre värde
9 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av kontraktets eller ramavtalets värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varuupphandling eller upphandling av tjänst, eller 15 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
11 § En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet utan att en ny upphandling måste genomföras, om
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande enheten.
Oförutsebara omständigheter
12 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande enheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Byte av leverantör
13 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de villkor för uteslutning och kvalificering som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1 och 2 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, enheten och underleverantören.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Beräkning av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9 § ska kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i kontraktet eller ramavtalet.
Annonsering om ändring av kontrakt eller ramavtal
16 § En upphandlande enhet som har ändrat ett kontrakt eller ett ramavtal med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentlig– görandet av annonsen.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
17 § En upphandlande enhet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9– 14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande enheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUF-fördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
17 kap. Projekttävlingar
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Annonsering
2 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska informera om tävlingen genom en annons. Om enheten har för avsikt att därefter tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen. Enheten ska i annonsen ange de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som den avser att använda.
Enheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen senast 30 dagar efter det att tävlingen avslutats.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Urval av deltagare
3 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande enheten ska i annonsen ange kriterierna för urvalet av deltagare. Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Rätten att delta i en projekttävling får inte begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva det.
Juryn och dess sammansättning
4 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Förfarandet i juryn
5 § När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får juryn endast beakta de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som angetts i annonsen om projekttävlingen.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor i syfte att klargöra projektets alla aspekter. Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Juryns beslut
6 § Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden. Den ska rangordna tävlingsbidragen i en rapport som undertecknas av samtliga jurymedlemmar. Rapporten ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredjeland, tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredjeland.
Förkastande av anbud
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
19 kap. Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner), – 2 kap. (blandad upphandling), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 6 § om begränsning av antalet anbudssökande, 9 och 10 §§ om val av anbud och 11–15 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9–18 §§ om gemensam upphandling med enhet från annan medlemsstat,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märkning), – 16 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 22 kap. (tillsyn).
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 13–22 §§, 10 kap. 10 och 11 §§ och 11 kap. 3 §.
Vid upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7– 12 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ och om bevarande av information i 12 kap. 15 §.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 4–10 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §. Vid ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande får en elektronisk auktion genomföras enligt 8 kap. 15–27 §§.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § och som gäller vid upphandling av varor och tjänster. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna
för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–12 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direkt– upphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
10 § En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
En enhet som avser att reservera deltagandet i en upphandling enligt 4 kap. 16 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverad upphandling.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag då ansökan senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Annonsering om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling
13 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons enligt denna paragraf.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
18 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas i enlighet med 13 kap. 2–4 §§.
En upphandlande enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
20 § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna en egen försäkran om att det inte finns grund enligt 18 § för att utesluta leverantören och att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande enhet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
23 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett
åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Tilldelning av kontrakt
24 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
25 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
26 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska enheten i stället beakta dem genom en prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.
Enheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
Enheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Information till leverantörer
28 § En upphandlande enhet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket innebär inte att ett anbud förfaller.
Dokumentation
30 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
31 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, information som bevaras enligt 12 kap. 15 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt detta kapitel. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
32 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 33 §.
33 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § tredje stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 19–23 §§.
Projekttävlingar
34 § Bestämmelserna i 17 kap. 1 och 3–6 §§ gäller även för projekttävlingar vars värde understiger det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9, 11 och 12 §§.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 5–12 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 § Vid annonsering enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13– 15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har
gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 17 kap. 2 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap., eller
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande enhet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
2. om en upphandlande enhet genom annons enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 5 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3, eller 4 §, 17 kap. 2 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande enhet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång, eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
3 § En upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–18 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas, se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.2 Bygg- och anläggningsarbete n
45.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning 45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43
Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Beskrivning
CPV-kod
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
75200000-8 75231200-6 75231240-8 79611000-0 79622000-0 (Tillhandahållande av hemtjänstpersonal) 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) 79625000-1 (Förmedling av läkare) Från 85000000-9 till 85323000-9 98133100-5 98133000-4 98200000-5 98500000-8 (Privata hushåll med anställd personal) Från 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst).
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
85321000-5 85322000-2 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster) 75121000-0 75122000-7 75124000-1 Från 79995000-5 till 79995200-7 Från 80000000-4 (Undervisning och utbildning) till 80660000-8 Från 92000000-1 till 92700000-8 79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser) 79951000-5 (Organisering av seminarier) 79952000-2 (Evenemang) 79952100-3 (Anordnande av kulturevenemang) 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festarrangemang) 79955000-3 (Anordnande av modevisningar) 79956000-0 (Anordnande av mässor och utställningar)
Beskrivning
CPV-kod
Obligatorisk socialförsäkring 75300000-9
Bidragstjänster 75310000-2 75311000-9 75312000-6 75313000-3 75313100-4 75314000-0 75320000-5 75330000-8 75340000-1
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98000000-3 98120000-0 98132000-7 98133110-8 98130000-3
Tjänster i samband med religionsutövande 98131000-0
Hotell- och restaurangtjänster Från 55100000-1 till 55410000-7 Från 55521000-8 till 55521200-0 (55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser) 55520000-1 Catering 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner 55524000-9 Skolbespisning 55510000-8 Matsalstjänster 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Juridiska tjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 28 och 29 §§ denna lag
Från 79100000-5 till 79140000-7 75231100-5
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster Från 75100000-7 till 75120000-3 75123000-4 Från 75125000-8 till 75131000-3
Samhällstjänster Från 75200000-8 till 75231000-4
Beskrivning
CPV-kod
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 32 § denna lag
Från 75231210-9 till 75231230-5 Från 75240000-0 till 75252000-7 794300000-7 98113100-9
Undersöknings- och säkerhetstjänster Från 79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster) 79722000-1 (Grafologi) 79723000-8 (Avfallsanalys)
Internationella tjänster 98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) 98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ).
Posttjänster 64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster) 64100000-7 (Post- och budtjänster) 64110000-0 (Postgång) 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter) 64112000-4 (Posttjänster för brev) 64113000-1 (Posttjänster för paket) 64114000-8 (Postkassörstjänster) 64115000-5 (Förhyrning av postbox) 64116000-2 (Poste restantetjänster) 64122000-7 (Internpost)
Diverse tjänster 50116510-9 (Regummering av däck) 71550000-8 (Smedtjänster)
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
- Tekniska specifikationer i fråga om byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, i synnerhet de som anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande enheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
7. Teknisk specifikation i fråga om tjänste- eller varukontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
8. Standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande: internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
9. Europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, i lydelsen enligt Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 574/2014.
10. Gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKTområdet som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentet och Rådets förordning (EU) 1025/2012 om europeisk standardisering, i den ursprungliga lydelsen.
11. Teknisk referens: ett dokument, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
2.3. Förslag till lag om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärde 6 kap. – Förfarandet vid upphandling 7 kap. – Tekniska krav och funktionskrav 8 kap. – Annonsering av upphandling 9 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 10 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
11 kap. – Uteslutning av leverantörer 12 kap. – Kvalificering 13 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av koncessioner 14 kap. – Fullgörande av koncessioner 15 kap. – Upphandling av koncessioner under tröskelvärdet och upphandling av koncessioner som avser tjänster enligt bilaga 3
16 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 17 kap. – Upphandlingsskadeavgift 18 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
Bilaga 3 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Upphandling av koncessioner
2 § Denna lag gäller för upphandling av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner som genomförs av en upphandlande myndighet eller enhet (upphandling av koncessioner). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av en koncession.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, i den ursprungliga lydelsen.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Tröskelvärden
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och den inte avser en tjänstekoncession av sådant slag som anges i bilaga 3, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av denna lag utom 15 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling understiger tröskelvärdet eller om den avser en tjänstekoncession av sådant slag som anges i bilaga 3, ska den genomföras med tillämpning av 15 kap.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av koncessioner som avser forsknings- och utvecklingstjänster och som omfattas av CPVkoderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Var finns definitioner och förklaringar?
6 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anknutet företag i 3 kap. 21 § Blandade kontrakt i 2 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 9 § Direktupphandling i 15 kap. 6 § Intern upphandling i 3 kap. 13–18 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 28 §.
Definitioner
7 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i ett förfarande för upphandling av en koncession.
8 § Med byggkoncession avses en koncession om byggentreprenad genom vilken en upphandlande myndighet eller enhet anförtror till koncessionshavaren
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. realiseringen av ett byggnadsverk, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
9 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
10 § Med direktiv 2014/23/EU avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, i den ursprungliga lydelsen.
11 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
12 § Med ensamrätt avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en verksamhet till ett enda företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
13 § Med koncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som ingås mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en koncessionshavare, där
1. kontraktet utgör antingen en byggkoncession enligt 8 § eller en tjänstekoncession enligt 19 §,
2. ersättningen för arbetet eller tjänsten utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja föremålet för koncessionen eller av dels en sådan rätt, dels betalning, och
3. kontraktet innefattar att en sådan verksamhetsrisk som avses i 22 § övertas av koncessionshavaren.
14 § Med koncessionsdokument avses varje dokument som en upphandlande myndighet eller enhet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen av koncessionen.
15 § Med koncessionshavare avses en leverantör som har tilldelats en koncession.
16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
17 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
18 § Med särskild rättighet avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en verksamhet till två eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
19 § Med tjänstekoncession avses en koncession genom vilken en upphandlande myndighet eller enhet anförtror till koncessionshavaren tillhandahållandet och förvaltningen av andra tjänster än de som avses i 8 §.
20 § Med upphandlande enhet avses i denna lag en enhet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller ett landsting, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller församlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. en annan enhet än de som anges i 1 och 2, om den bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 18 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 2 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
En sådan enhet som anges i första stycket 3 utgör inte en upphandlande enhet om den har beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
21 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2. En myndighet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte en upphandlande myndighet enligt denna lag.
22 § Med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda.
23 § Med övertagande av verksamhetsrisk avses att en koncessionshavare genom koncessionen, vid normala verksamhetsförhållanden,
1. inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som görs och de kostnader som uppstår vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen, och
2. utsätts för en verklig exponering för förändringar på marknaden på så sätt att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte är endast nominella eller försumbara.
2 kap. Blandad upphandling
Blandade kontrakt
1 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser både byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 2 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 3–12 §§.
Blandade kontrakt som avser flera typer av koncessioner enligt denna lag
2 § Om ett blandat kontrakt avser både byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för den koncession som är huvudföremålet för kontraktet.
För koncessioner som består av både sådana tjänster som anges i bilaga 3 och andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som regleras i såväl denna lag som av andra bestämmelser
Delbara och odelbara blandade kontrakt
3 § Ett delbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 4–11 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12 §.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
4 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela separata kontrakt för de
olika delarna. Myndigheten eller enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
5 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 7–11 §§.
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om offentlig upphandling, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om offentlig upphandling, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen och värdet av den upphandling som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §.
8 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det avser dels upphandling enligt denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den upphandling som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen och värdet av den upphandling som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap.
1 §
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
9 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta
gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
10 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
12 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt avser både tjänstekoncession enligt denna lag och varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna respektive varorna.
Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten eller enheten tilldela det med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Upphandling som rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet
13 § Om ett kontrakt rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i 14–20 §§ välja att tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
14 § Den upphandlande enheten får inte tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Tilldelning av separata kontrakt för olika verksamheter
15 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska för varje kontrakt tillämpas de bestämmelser som gäller för det kontraktet.
Tilldelning av ett enda kontrakt som rör flera verksamheter
16 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten tilldelar kontraktet som ett enda, ska för kontraktet tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om kontraktet till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller till någon del regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 18–20 §§ tillämpas.
17 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör ska följande gälla:
1. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande myndighet och övriga delar avser verksamhet som regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande enhet, ska kontraktet tilldelas i enlighet med de bestämmelser i lagen som gäller för upphandling av upphandlande myndigheter.
2. Om kontraktet till någon del rör avser verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
3. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i denna lag och den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Tilldelning av ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
18 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om kontraktet också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
19 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten, om kontraktet till en del avser verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling av sådana koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet
1. för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen,
2. som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som avses i 1 kap. 10 § 3 lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. som en regering tilldelas av en annan regering och som avser
a) tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,
b) byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a,
c) byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,
4. som, av operativa skäl, måste tilldelas och utföras av en leverantör i ett område utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) territorium där operationen genomförs, eller
5. som på annat sätt omfattas av ett undantag i denna lag. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av koncessionen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling enligt denna lag.
3 § Denna lag gäller inte för andra koncessioner än sådana som avses i 1 eller 2 §, om skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen genomförs enligt denna lag.
Elektronisk kommunikationstjänst
4 § Denna lag gäller inte för koncessioner som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Verksamhet i en stat utanför EES
5 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser utövande av verksamhet i en stat som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en eller flera EES-stater.
Upphandling enligt vissa internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för koncessioner som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
7 § Denna lag gäller inte koncessioner som berör försvars- och säkerhetsintressen och som regleras av särskilda förfaranderegler
1. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon eller några andra stater,
2. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. som tillämpas av en internationell organisation när den gör inköp för sitt eget bruk och inte heller koncessioner som ska tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för en koncession som en upphandlande myndighet eller enhet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när koncessionen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om koncessionen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Denna bestämmelse ska inte tillämpas på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet.
Tjänstekoncessioner som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession när en upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 tilldelar en annan upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Denna lag gäller inte heller för en tjänstekoncession som tilldelas en leverantör på grund av att leverantören har ensamrätt att utföra tjänsten, om ensamrätten har beviljats i enlighet med unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på verksamheter som anges i bilaga 2. Bestämmelserna om efterannons om resultatet av en upphandling i 8 kap. 6 § ska dock tillämpas om det inte i berörd lagstiftning finns särskild reglering om öppenhet och insyn.
När en leverantör beviljas ensamrätt att bedriva någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 ska Europeiska kommissionen underrättas om detta inom en månad.
Lufttransport
10 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession för lufttransporttjänster som grundas på beviljande av sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen.
Vattenområdet
11 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser
1. tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten, eller
2. leverans av dricksvatten till sådana nät.
12 § Denna lag gäller inte för koncessioner som har anknytning till sådan verksamhet som avses i 11 § och som avser
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Intern upphandling
13 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart eller motparten till en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om koncessionen är att anse som en intern upphandling enligt 14–18 §§.
Med upphandlande enhet avses i 14–18 §§ endast sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.
14 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten eller enheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för myndighetens eller enhetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheten eller enheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll enligt första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt
kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.
15 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna eller enheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för myndigheternas eller enheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheterna eller enheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter och enheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter eller enheter,
2. myndigheterna eller enheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas eller enheternas intressen.
16 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
17 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens och motpartens strategiska
mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
18 § Verksamhetsandelen enligt 14 § första stycket 2, 15 § första stycket 2, 16 § första stycket 2 och 17 § första stycket 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter och enheter
19 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna eller enheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna eller enheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas eller enheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna eller enheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
Med upphandlande enhet avses i denna paragraf och 20 § endast sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.
20 § Verksamhetsandelen enligt 19 § första stycket 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens eller enhetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre åren som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
21 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
22 § Under de förutsättningar som anges i 23 § gäller inte denna lag för koncessioner som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som anges i bilaga 2, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
23 § Bestämmelserna i 22 § gäller under förutsättning att företagets tillhandahållande med anledning av tilldelningen av tjänste- eller byggkoncessioner motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande tjänster eller byggentreprenader ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
24 § Denna lag gäller inte för en koncession som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av bilaga 2, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
25 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat en koncession med tillämpning av något av undantagen i 22 eller 24 § lämna uppgifter till kommissionen om
1. namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och
2. de berörda koncessionernas art och värde. Den upphandlande enheten ska också tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 22–24 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
26 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
27 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
28 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
29 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänstser
30 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
31 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
32 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
34 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 eller 92111240-6, om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
Lotteritjänster
35 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser lotteritjänster som omfattas av CPV-koden 92351100-7 och som staten tilldelar en leverantör på grund av en ensamrätt. En sådan ensamrätt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Med ensamrätt avses i denna paragraf inte sådana ensamrätter som anges i 1 kap. 20 § tredje stycket.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling av koncessioner
1 § Upphandlande myndigheter och enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Rätten att få delta i en upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Juridiska personer får åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet eller enhet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten eller enheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad koncessionen, om det krävs för att koncessionen ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange i något av koncessionsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 12 kap. 2 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten eller enheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra koncessionen om det är berättigat av objektiva skäl.
Begränsning av antalet anbudssökande eller anbud
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får med användning av objektiva kriterier begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud eller antalet anbud. Antalet ska vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
Val av anbud
7 § En upphandlande myndighet eller enhet ska innan den tilldelar en koncession enligt 13 kap. kontrollera
1. att anbudet, i tillämpliga fall, uppfyller de minimikrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt,
2. att anbudet uppfyller de villkor för deltagande som myndigheten eller enheten har fastställt, och
3. om anbudsgivaren ska uteslutas med stöd av 11 kap.
Reserverad upphandling
8 § En upphandlande myndighet eller enhet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att en koncession ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
CPV-nomenklaturen
9 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
Koncessioners löptid
10 § Koncessioner ska vara tidsbegränsade. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bestämma löptiden på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efterfrågas.
11 § Koncessioner med längre löptid än fem år får inte ha en längre maximal löptid än vad som kan förväntas rimligen gå åt för att koncessionshavaren ska kunna kompenseras för gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet.
Vid beräkningen ska hänsyn tas till de investeringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt kontrakten. Både inledande investeringar och investeringar under koncessionens löptid ska beaktas vid beräkningen.
5 kap. Tröskelvärde
Tillämpligt tröskelvärde
1 § Det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 8 i direktiv 2014/23/EU eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 9 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en koncession
2 § Värdet av en koncession ska uppskattas till koncessionshavarens sammanlagda omsättning till följd av koncessionen under dess löptid, inbegripet varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
Värdetidpunkten
3 § Uppskattningen av en koncessions värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
4 § Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet enligt 2 §, ska värdet vid tilldelningen användas.
Metod för uppskattning av värdet av en koncession
5 § Värdet av en koncession ska uppskattas med hjälp av en objektiv metod. Metoden ska anges i något av koncessionsdokumenten. Vid uppskattningen ska, i tillämpliga fall, hänsyn tas till
1. värdet av varje form av options- och förlängningsklausul i fråga om koncessionens varaktighet,
2. intäkter från betalning av avgifter och straffavgifter som tas ut från användarna av byggnadsverken eller tjänsterna, utom sådana som tagits ut på den upphandlande myndighetens eller enhetens vägnar,
3. ersättningar eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får av den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet, inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investeringsstöd,
4. värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får från tredje part för utförandet av koncessionen,
5. intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en del av koncessionen,
6. värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller enheterna förutsatt att de är nödvändiga för att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna, och
7. premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare.
Förbud mot kringgående
6 § Metoden för att uppskatta en koncessions värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet blir tillämpliga.
7 § En upphandling av en koncession får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av koncessionerna beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje koncession upphandlas enligt bestämmelserna i denna lag om upphandling över tröskelvärdet.
6 kap. Förfarandet vid upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska vara fri att organisera förfarandet vid upphandling av koncessioner under förutsättning att principerna i 4 kap. 1 § och bestämmelserna i övrigt i denna lag följs.
Koncessionsdokumenten
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen enligt 8 kap. 1 § beskriva koncessionen och villkoren för deltagande.
Tilldelningskriterierna enligt 13 kap. 1 § ska anges i något av koncessionsdokumenten. Detsamma gäller minimikrav i form av uppställda villkor eller krav på tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper som alla anbud ska uppfylla.
Tidsplan
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta en tidsplan för förfarandet med en preliminär tid för slutförandet. Samtliga deltagare ska få del av planen.
Om ändringar görs i planen, ska samtliga deltagare underrättas om ändringen. Om en ändring avser sådant som angetts i annonsen, ska detta offentliggöras.
Förhandlingar
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med anbudssökande och anbudsgivare.
Det som anskaffas genom koncessionen, tilldelningskriterierna och uppställda minimikrav får inte ändras under förhandlingarna.
7 kap. Tekniska krav och funktionskrav
1 § Tekniska krav och funktionskrav ska redovisas i något av koncessionsdokumenten. De ska ange de egenskaper som byggentreprenaden eller tjänsten ska ha. Egenskaperna får också avse processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla byggentreprenaden eller tjänsten under förutsättning att de avser det som ska anskaffas och står i proportion till värdet av anskaffningen och syftet med den.
2 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska kraven och funktionskraven inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning. Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
3 § Om en upphandlande myndighet eller enhet ställer vissa tekniska krav eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att tjänsten eller byggentreprenaden inte stämmer överens med kraven, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
8 kap. Annonsering av upphandling
Annons om upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession ska informera om detta genom att annonsera upphandlingen.
I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
Förhandsannons om upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession för sådana tjänster som anges i bilaga 3 ska informera om detta genom en förhandsannons.
Upphandling utan föregående annonsering
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får tilldela en koncession utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör på grund av
1. att syftet med koncessionen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. skyddet av en ensamrätt, oavsett om den är sådan som anges i 1 kap. 12 §.
Ett sådant förfarande får, i de fall som regleras i första stycket 2 och 3, tillämpas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
4 § Förutsatt att villkoren i upphandlingsdokumenten inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet eller enhet tilldela en koncession utan föregående annonsering, om det vid ett förfarande med annonsering inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
5 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 11 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande myndigheten eller enheten fastställt. En anbudsansökan ska också anses olämplig om den innefattar ett olämpligt anbud.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för koncessionen och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens eller enhetens krav enligt koncessionsdokumenten.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat en koncession ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att koncessionen tilldelats.
Trots första stycket får myndigheten eller enheten vid tilldelning av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
Annons om tilldelning av en koncession utan föregående annonsering
7 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession utan föregående annonsering enligt 3 och 4 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Bemyndigande
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten
9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från den dag då annonsen om upphandling
publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Detta gäller dock inte om annonsen om upphandling inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud. I sådana fall ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten i stället ges med elektroniska medel från och med den dag då inbjudan att lämna anbud skickas till utvalda anbudssökande. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan.
10 § Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § andra stycket, ska inbjudan att lämna anbud upplysa om att dokumentet kommer att skickas på annat sätt än med elektroniska medel. En sådan upplysning behöver dock inte lämnas om dokumentet i stället bifogas inbjudan.
Anbudets giltighetstid
11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i en annons om upphandling eller i en inbjudan att lämna anbud ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En underrättelse enligt 10 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 10 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
9 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Bestämmande av tidsfrister
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad koncessionen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbudsansökningar eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta en anbudsansökan eller ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
2 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om förfarandet genomförs stegvis, ska dock tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 22 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3 eller 4 §.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till
1. minst 25 dagar i fall som avses i 2 § första stycket, och
2. minst 17 dagar i fall som avses i 2 § andra stycket.
Förlängning av tidsfristen för anbud
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten med elektroniska medel enligt 8 kap. 9 §, ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar.
10 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Myndigheten eller enheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten eller enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet eller enhet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten eller enheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten eller enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
5 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten eller enheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling lämna information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten eller enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela en koncession. Underrättelsen ska innehålla namnet på den utvalda anbudsgivaren, skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr). En anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökan respektive anbud har förkastats ska underrättas om skälen för detta beslut.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter det att annonsen om upphandling publicerats samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det valda anbudet.
Upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Dokumentation
14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
15 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteck-
ningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
11 kap. Uteslutning av leverantörer
När en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet som är en myndighet ska utesluta en leverantör
1 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
När en upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör
3 § En upphandlande enhet som inte är en sådan enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt detta kapitel eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som krävs, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Utredning
5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten eller enheten utgör skäl för uteslutning.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 4 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller misskötsamheten,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna eller enheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller misskötsamhet.
De åtgärder som leverantören har vidtagit, ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring brottet misskötsamheten.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas på de grunder som anges i 2 §.
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande myndighet eller enhet kan när som helst under ett upphandlingsförfarande utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
12 kap. Kvalificering
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska kontrollera att villkoren för deltagande är uppfyllda. Kontrollen ska göras med utgångspunkt i en försäkran av anbudssökandena och anbudsgivarna om att villkoren är uppfyllda eller med utgångspunkt i referenser som lämnats som bevis enligt krav i annonsen.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får, för kvalificering av leverantörer, endast tillämpa villkor som avser yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning. Villkoren ska vara proportionerliga med hänsyn till syftet att säkerställa verklig konkurrens och ska grunda sig på ett behov att se till att leverantören har förmåga att utföra koncessionen med hänsyn till föremålet för denna.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
3 § En leverantör får för en koncession åberopa ett annat företags kapacitet för att uppfylla något villkor för kvalificering.
Ett annat företags kapacitet får åberopas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företaget. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de resurser som behövs under varje del av koncessionstiden.
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av koncessionen om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
13 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av koncessioner
Utvärdering och tilldelning
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela en koncession med användning av tilldelningskriterier som
1. är förenliga med de principer som anges i 4 kap. 1 §,
2. har anknytning till det som ska anskaffas
3. säkerställer att anbuden bedöms i konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för myndigheten eller enheten, och
4. inte ger myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet. Tilldelningskriterierna ska göra det möjligt för myndigheten eller enheten att effektivt kontrollera de uppgifter som leverantörerna lämnar.
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska kontrollera att anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Prioritetsordning för tilldelningskriterier
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange tilldelningskriterierna i prioritetsordning.
Om det i ett anbud föreslås en innovativ lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå som den upphandlande myndigheten eller enheten inte hade kunnat förutse, får myndigheten eller enheten ändra prioritetsordningen om det finns särskilda skäl för det. En sådan ändring ska medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen innebär kan beaktas.
Prioritetsordningen får inte ändras så att det leder till diskriminering.
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten ändrar prioritetsordningen enligt 3 § andra stycket, ska myndigheten eller enheten informera samtliga anbudsgivare om ändringen och inbjuda dem att lämna nytt anbud. Vid bestämning av tidsfristen för att lämna anbud ska 9 kap. 2 § andra stycket tillämpas.
Om tilldelningskriterierna angetts i annonsen om upphandling, ska myndigheten eller enheten publicera en ny annons med den ändrade prioritetsordningen. Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas enligt 9 kap. 2 § första stycket.
14 kap. Fullgörande av koncessioner
Särskilda villkor för fullgörande av koncessioner
1 §
En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur en koncession ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av koncession ska ha anknytning till det som anskaffas och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra koncessionen enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt koncessionen minst ska tillförsäkras.
Myndigheten eller enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet eller enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten eller enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för myndigheten eller enheten att ange nivån för ett villkor är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra koncessionen enligt angivna villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Myndigheten eller enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Myndigheten eller enheten får även kräva att arbetet ska utföras enligt de arbetsrättsliga bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela
Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra en koncession
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av koncessionen som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra koncessionen i den delen.
Myndigheten eller enheten ska i något av koncessionsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av en koncession påbörjas
7 § En upphandlande myndighet eller enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten eller enheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Myndigheten eller enheten ska också ställa krav på att koncessionshavaren ska underrätta myndigheten eller enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under koncessionens löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av en koncession
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Ändringar av mindre värde
9 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om koncessionens övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av koncessionens värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av koncessionens värde. När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en koncession enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § En koncession får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om koncessionens övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av koncessionsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
11 § En kompletterande beställning av tjänster eller byggentreprenader får göras från koncessionshavaren utan att en ny upphandling måste genomföras, om
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. koncessionshavaren av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av koncessionshavare skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en beställning enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet av koncessionen ökar med mer än 50 procent. Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild beställning.
Oförutsebara omständigheter
12 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela koncessionen och ändringen inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en ändring enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet av koncessionen ökar med mer än 50 procent. Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Byte av koncessionshavare
13 § En koncession får ändras genom att en koncessionshavare byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av koncessionen.
Ett byte av koncessionshavare enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 11 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 12 kap. 2 §.
En underleverantör till koncessionshavaren får utan en ny upphandling också inträda i koncessionshavarens ställe till följd av en överenskommelse mellan koncessionshavaren, myndigheten eller enheten och underleverantören.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § En koncession får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjudits in att delta, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt ändras till förmån för koncessionshavaren,
3. medför att koncessionens omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av koncessionshavare.
Beräkning av koncessionens värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9 § första stycket, 11 § andra stycket och 12 § andra stycket ska koncessionens värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i koncessionen.
Om koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul, ska koncessionens värde före ändringen i stället beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen i Sverige.
Annonsering om ändring av en koncession
16 § En upphandlande myndighet eller enhet som har ändrat en koncession med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Avslutande av koncessioner
17 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kontrakt som avser koncessioner enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta koncessionen, om
1. den har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9–14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela koncessionen befann sig i någon av de situationer som avses i 11 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela koncessionen, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUF-fördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner. Villkoren för att avsluta koncessionen ska anges i något av koncessionsdokumenten.
15 kap. Upphandling av koncessioner under tröskelvärdet och upphandling av koncessioner som avser tjänster enligt bilaga 3
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. upphandling av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3.
När ett kontrakt utgör ett blandat kontrakt eller en upphandling avser flera verksamheter i den mening som avses i 2 kap. tillämpas det kapitlet.
Principer för upphandling av koncessioner
2 § Vid upphandlingar enligt detta kapitel ska upphandlande myndigheter och enheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingarna på ett öppet sätt.
Upphandlingarna ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
3 § En upphandling enligt detta kapitel får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Annonsering av upphandling
5 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Detta gäller dock inte vid direktupphandling enligt 6 §.
Vid upphandling av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §.
Direktupphandling
6 § En koncession får tilldelas utan förhandsannonsering enligt 5 § första stycket (direktupphandling), om
1. värdet av koncessionen understiger fem procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §,
2. förutsättningarna för upphandling utan föregående annonsering enligt 8 kap. 3–5 §§ är uppfyllda, eller
3. det finns synnerliga skäl.
En upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
7 § Vid uppskattningen av värdet av en koncession ska bestämmelserna i 5 kap. 2–5 §§ tillämpas. Metoden för att uppskatta en koncessions värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelsen om förhandsannonsering i 5 § första stycket blir tillämplig. En upphandling av en koncession får delas upp så att den bestämmelsen inte blir tillämplig endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Vid uppskattningen av en koncessions värde ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret.
Information till leverantörer
8 § Vid upphandling enligt detta kapitel som annonserats enligt 5 § första stycket eller 8 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Dokumentation
9 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling som görs enligt detta kapitel. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
10 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 9 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
Rättsmedel och tillsyn
11 § Vid upphandling enligt detta kapitel gäller – 16 kap. om avtalsspärr, överprövning och skadestånd, – 17 kap. om upphandlingsskadeavgift, och – 18 kap. om tillsyn.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr 1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 8 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§, eller
2. vid direktupphandling enligt 15 kap. 6 §.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 § Vid annonsering enligt 8 kap. 7 § får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit
eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 8 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas om en upphandlande myndighet eller enhet genom annonsering enligt 8 kap. 7 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 6 §, eller 2. den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlings- skadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller
3. myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av koncessionens värde enligt 5 kap.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller enhet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller enhet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 13–20 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Lagen gäller inte för upphandlingar av koncessioner som har påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPVnomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggningsarbeten
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av motorvägar, vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
1. Beträffande gas, värme eller el:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme eller el.
b) Leverans av gas, värme eller el till sådana nät som avses i 1. Om en sådan upphandlande enhet som anges i 1 kap. 20 § första stycket 2 och 3 levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket, om
i) enhetens produktion är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkten 2 i denna bilaga,
ii) leverans till det publika nätet endast syftar till att använda denna produktion ekonomiskt, och
iii) sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Med leverans enligt första stycket 1 b) avses generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning.
Om en sådan upphandlande enhet såsom avses i 1 kap. 20 § första stycket 2 och 3 levererar el till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses 1 kap. 20 § första stycket, om
i) enhetens produktion av el behövs för annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkten 2 i denna bilaga.
ii) Leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
iii) sådana leveranser inte har överstigit 30 procent av enhetens totala produktion av el, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
2. Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänst för allmänheten i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana. Ett publikt nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet eller turtäthet och liknande förhållanden.
3. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplats, hamn eller annan terminal för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
4. Verksamhet som avser tillhandahållande av posttjänst och tjänst som är närstående till posttjänst. Med posttjänst avses insamling, sortering, transport eller överlämnande av postförsändelser. Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning som den ska överlämnas. Med tjänst som är närstående posttjänst avses följande som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
i) tjänst som innebär hantering såväl före som efter avsändandet av postförsändelser, och
ii) tjänst som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
5. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas, eller
b) prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Beskrivning
CPV-kod
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
75200000-8 75231200-6 75231240-8 79611000-0 79622000-0 (Tillhandahållande av hemtjänstpersonal) 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) 79625000-1 (Förmedling av läkare) Från 85000000-9 till 85323000-9 98133100-5 98133000-4 98200000-5 98500000-8 (Privata hushåll med anställd personal) Från 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst).
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
85321000-5 85322000-2 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster) 75121000-0 75122000-7 75124000-1 Från 79995000-5 till 79995200-7 Från 80000000-4 (Undervisning och utbildning) till 80660000-8 Från 92000000-1 till 92700000-8 79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser) 79951000-5 (Organisering av seminarier) 79952000-2 (Evenemang) 79952100-3 (Anordnande av kulturevenemang) 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festarrangemang) 79955000-3 (Anordnande av modevisningar) 79956000-0 (Anordnande av mässor och utställningar)
253
Beskrivning
CPV-kod
Obligatorisk socialförsäkring 75300000-9
Bidragstjänster 75310000-2
75311000-9 75312000-6 75313000-3 75313100-4 75314000-0 75320000-5 75330000-8 75340000-1
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98000000-3 98120000-0 98132000-7 98133110-8 98130000-3
Tjänster i samband med religionsutövande 98131000-0
Hotell- och restaurangtjänster Från 55100000-1 till 55410000-7 Från 55521000-8 till 55521200-0 (55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser) 55520000-1 Catering 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner 55524000-9 Skolbespisning 55510000-8 Matsalstjänster 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Juridiska tjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 30 och 31 §§ denna lag
Från 79100000-5 till 79140000-7 75231100-5
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster Från 75100000-7 till 75120000-3
75123000-4 Från 75125000-8 till 75131000-3
Samhällstjänster Från 75200000-8 till 75231000-4
CPV-kod Beskrivning
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster, i den mån de inte är undantagna enligt 3 kap. 33 § denna lag
Från 75231210-9 till 75231230-5 Från 75240000-0 till 75252000-7 794300000-7 98113100-9
Undersöknings- och säkerhetstjänster Från 79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster) 79722000-1 (Grafologi) 79723000-8 (Avfallsanalys)
Internationella tjänster 98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) 98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ).
Posttjänster 64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster) 64100000-7 (Post- och budtjänster) 64110000-0 (Postgång) 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter) 64112000-4 (Posttjänster för brev) 64113000-1 (Posttjänster för paket) 64114000-8 (Postkassörstjänster) 64115000-5 (Förhyrning av postbox) 64116000-2 (Poste restantetjänster) 64122000-7 (Internpost)
Diverse tjänster 50116510-9 (Regummering av däck) 71550000-8 (Smedtjänster)
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §2
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om
1 Lagen omtryckt 1981:1323. 2 Senaste lydelse 2013:312.
samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och 8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och porttjänster.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §1
Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständligheter som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i
– 13 kap. 2 § andra stycket och 3 § samt 19 kap. 18 § lagen om offentlig upphandling,
– 13 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 4 §§ och 19 kap. 18 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 11 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 4 §§ lagen om upphandling av koncessioner,
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem.
1 Senaste lydelse 2011:1033.
40 §2
Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen ( 2007:1092 ) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
– 7 kap. 1 § lagen ( 2008:962 ) om valfrihetssystem, eller
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen ( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
de bestämmelser som räknas upp där.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 januari 2017.
2 Senaste lydelse 2011:1033.
2.6 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härmed föreskrivs att 2 kap.11 och 13 §§kulturmiljölagen1(1988:950)2 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §3
Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:548. 2 Lagen omtryckt 2002:620. 3 Senaste lydelse 2013:548.
13 §4
Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
4 Senaste lydelse 2013:548.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
dels att 5 och 5 g §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 g §2
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt
SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättnings-
1 Senaste lydelse 2009:79. 2 Senaste lydelse 2011:1034.
stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
etablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen
har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden för ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 januari 2017.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi1
dels att 5 och 5 g §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 § 2
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
5 g §3
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt
SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndig-
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, för-
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:1145. 2 Senaste lydelse 2013:1145. 3 Senaste lydelse 2011:1035.
het, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
farande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till
förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden för ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 januari 2017.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5 (barn- och ungdomsomsorg) enligt Europaparlamentets och rådets förordning EEG nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas av
CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling, i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §1
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller under förutsättning att inköpscentralen har anlitats av nämnden för att medverka vid upphandlingen i egenskap av ombud enligt
1. 4 kap. 22 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, eller
2. 4 kap. 4 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 januari 2017.
1 Senaste lydelse 2012:389.
2.11 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § och 31 kap. 3 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
3 §1
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla
1 Senaste lydelse 2015:781
anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
31 kap.
3 §2
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i ärenden enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
2 Senaste lydelse 2011:1036.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
I lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte 1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
4 §2
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling av
1 Senaste lydelse 2012:475. 2 Senaste lydelse 2016:226.
( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
koncessioner eller lagen ( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
En talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och marknadsdomstolen.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 januari 2017.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Upphandlande myndigheter enligt 2 kap. 19 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 3 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 22 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid sådan upphandling som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som avses i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upp-handling.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 7 §§ lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, om upphandlingen avser
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller 2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
4 §
I denna lag betyder
bil: ett fordon som i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner betecknas som personbil, buss eller lastbil,
leasing: hyra med en bestämd hyrestid på minst ett år, och livslängd: den tidsperiod som normalt kan beräknas förflyta från det att en bil köps in till dess att den tas ur drift.
Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
7 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 6 kap. 1–7 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och i 6 kap. 1–7 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om offentlig upphandling och i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tekniska krav och funktionskrav finns i 7 kap. lagen ( 0000:000 ) om upphandling av koncessioner.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap.1–6 §§ samt 19 kap. 24–26 §§ lagen om offentlig upphandling, i 15 kap. 1–6 §§ samt 19 kap. 24–26 §§ lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och i 13 kap. 1–4 §§ lagen om upphandling av koncessioner.
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 januari 2017.
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs att 1 kap.3–6 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
4 §
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag tillämpas.
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:00) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag tillämpas.
5 §
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag inte tillämpas.
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag inte tillämpas.
6 §
Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092)
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000)
om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
om upphandling inom försörjningssektorerna.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs att 2, 4–7 och 12 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Annonsering och förfrågnings-
underlag
Annonsering och upphandlings-
dokument
4 §
En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 §
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten.
6 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten.
7 §
I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
I upphandlingsdokumenten ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
12 §
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
3 Ärendet och dess beredning
I februari 2014 antog Europaparlamentet och rådet tre direktiv på upphandlingsområdet: direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (LOU-direktivet), direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (LUF-direktivet) samt direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (LUK-direktivet). Direktiven skulle ha varit genomförda i medlemsstaterna senast den 18 april 2016. Direktiven finns i bilaga 1–3. Direktiven har ändrats genom Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2170 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden, Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2171 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden samt Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2172 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden.
Regeringen beslutade den 27 september 2012, dvs. redan innan de nya direktiven antagits, att ge en särskild utredare i uppdrag att ge förslag till hur vissa av bestämmelserna i LOU-direktivet och LUF-direktivet borde genomföras i svensk rätt enligt den lydelse direktiven fick när de antagits. Utredaren skulle på samma sätt analysera och ge förslag till hur samtliga bestämmelser i LUK-direktivet borde genomföras (dir. 2012:96). Genom tilläggsdirektiv beslutade regeringen om förlängning av utredningstiden (dir. 2013:21och dir. 2014:38) samt om förlängning och precisering av uppdraget (dir. 2013:92).
Utredningen, som antog namnet Genomförandeutredningen, överlämnade i juli 2014 delbetänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51), med förslag till genomförande av vissa bestämmelser i LOU-direktivet och i LUF-direktivet. I oktober 2014 överlämnade utredningen slutbetänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69), om genomförandet av LUK-direktivet. Sammanfattningar av betänkandena finns i bilaga 4 och 5.
Förslag till genomförande av de delar som inte omfattades av utredningens uppdrag togs fram i departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6. Genomförandeutredningens författningsförslag i delbetänkandet och författningsförslagen i departementspromemorian sammanfogades i departementspromemorian till konsoliderade lagtexter med förslag till en ny lag om offentlig upphandling, som ska ersätta lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna, som ska ersätta lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. De konsoliderade lagförslagen finns i bilaga 7. Utredningens förslag till en lag om upphandling av koncessioner finns i bilaga 8.
Genomförandeutredningens delbetänkande och promemorian har remissbehandlats gemensamt. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Remissyttrandena och en remissammanställning finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00079/OU). Remissbehandling har också skett av Genomförandeutredningens slutbetänkande. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 10. Remissyttrandena finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2015/00082/OU). Promemorian innehåller även förslag till bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av vissa tjänstekontrakt på kollektivtrafikområdet som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1169/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning). Regeringen avser emellertid att behandla frågan om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning i ett annat lagstiftningsärende.
Under arbetet med genomförandet har samråd skett med en extern referensgrupp bestående av företrädare för berörda myndigheter, näringsliv, arbetsmarknadens parter och andra intresseorganisationer.
Arbetet med genomförandet har också inneburit deltagande i expertgruppsmöten anordnade för medlemsstaterna av Europeiska kommissionen.
Regeringen beslutade i december 2014 att ge en särskild utredare i uppdrag att analysera hur uttryckliga krav på villkor enligt kollektivavtal kan föras in i de tre nya kommande upphandlingslagarna. Utredaren skulle också analysera hur krav på att varor, tjänster och byggentreprenader ska produceras, tillhandahållas och utföras under förhållanden som uppfyller ILO:s kärnkonventioner kan föras in i dessa lagar (dir. 2014:162). Utredaren överlämnade i september 2015 delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78). En sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 11 och utredningens lagförslag finns i bilaga 12. Delbetänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 13. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2015/04196/OU).
I promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling föreslogs den 20 oktober 2015 ytterligare bestämmelser för genomförandet av direktiven samt vissa andra kompletterande bestämmelser och följdändringar. Promemorians lagförslag finns i bilaga 14. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 15. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2015/04904/OU).
I promemorian Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar lämnades den 22 oktober 2015 förslag till ändringar i bestämmelserna om sådana beslut såväl i de gällande lagarna på upphandlingsområdet som i förslagen till nya lagar. Promemorians nu aktuella lagförslag för de nya lagarna finns i bilaga 16. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 17. Remissyttrandena och en sammanställning av dem finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2015/04884/OU).
I ett utkast till lagrådsremiss den 16 februari 2016 föreslogs sedan – med utgångspunkt dels i förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal, dels i förslagen från Genomförandeutredningen – bestämmelser om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn som kompletterar genomförandet i övrigt. Utkastets lagförslag finns i bilaga 18. Utkastet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 19. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (dnr Fi2016/00530/OU).
I bilaga 20–22 finns en sammanställning över vilka bestämmelser som genomför direktiven i svensk rätt.
Lagrådet
Regeringen beslutade den 4 juni 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 23. Förslagen avser genomförande av samtliga bestämmelser i direktiven utom de som hade kopplingar till uppdraget till Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal. Lagrådets yttrande finns som bilaga 24.
Lagrådets synpunkter och förslag med anledning av lagförslagen i bilaga 23 behandlas i huvudsak i avsnitten 5.1–6, 5.9, 6.1.1 och 2, 6.2 och 3, 6.7.1, 6.7.4, 6.7.6 och 7, 6.8.13, 7.1.1, 7.1.3, 7.2, 8.2 och 3, 8.5, 8.7, 8.8, 8.8.3, 9.1, 10.2, 10.4.1, 10.5, 10.6.1, 10.7–9, 10.11, 11.1 och 2, 11.2.3, 11.3, 12.1.2, 13.2, 15.2.3, 16.1.3, 16.2.2 och 3, 16.3.2, 17.1.1–3, 17.1.5, 18.1.1, 18.1.3 och 4, 18.2.1 och 2, 18.3.1, 18.4.1, 19.1.1 och 2, 19.1.4, 19.1.11, 20.1, 20.2.1, 20.3, 22.1.1–6, 23.1.1 och 2, 23.2.2, 23.4.1, 24.1.1 och 2, 25.1.1, 26.1, 26.3, 26.4.1, 27.1, 28,1, 29, 30.1 och 2, 31.1, 33.1, 34, 35 samt i författningskommentaren.
Regeringen beslutade den 18 december 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 25. Förslagen avser interimistiska beslut vid överprövning av upphandling. Lagrådets yttrande finns i bilaga 26.
Lagrådets synpunkter och förslag med anledning av lagförslagen i bilaga 25 behandlas i huvudsak i författningskommentaren.
Vidare beslutade regeringen den 28 april 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 27. Förslagen avser ytterligare bestämmelser som genomför direktiven och vissa andra kompletterande bestämmelser samt följdändringar. Lagrådets yttrande finns som bilaga 28.
Lagrådets synpunkter och förslag med anledning av lagförslagen i bilaga 27 behandlas i huvudsak i avsnitten 20.6, 26.5 och 31.2 samt i författningskommentaren.
Därefter beslutade regeringen den 19 maj 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över lagförslagen i bilaga 29. Förslagen avser bestämmelser om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn som kompletterar regeringens lagrådsremiss som beslutades den 4 juni 2015. Lagrådets yttrande finns som bilaga 30.
Lagrådets synpunkter och förslag med anledning av lagförslagen i bilaga 27 behandlas i huvudsak i avsnitten 9.2 och 3, 22.1.3 och 4, 25.4, 26.1 och 26.2 samt i författningskommentaren.
Sammanfattningsvis kan konstateras att Lagrådets synpunkter och förslag i stor utsträckning medfört ändringar i författningstexten och ett flertal förtydliganden och kompletteringar såväl i författningskommentaren som i övervägandena. Lagrådets synpunkter på den lagstiftningsteknik som valts och som innebär att lagstiftningen, både vad gäller struktur och språklig utformning ligger nära direktiven, har delvis beaktats genom redaktionella ändringar i lagtexten. Lagrådets förslag att utmönstra begreppen kontrakt och tilldelning av kontrakt och ersätta dem med en terminologi som närmare ansluter till civilrättslig terminologi har dock inte följts. Däremot har regeringen beaktat Lagrådets synpunkter i detta avseende genom att, där det ansetts vara möjligt och lämpligt, i lagarna ersätta begreppet kontrakt med upphandling och även i övrigt renodla användingen av vissa centrala upphandlingsrättsliga begrepp. När det gäller den del som avser miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn har Lagrådet ifrågasatt om lagförslagen är godtagbara bl.a. med hänsyn till de små företagen och har ansett att förslagen är oförenliga med syftet att förenkla regelverket. Regeringen konstaterar att direktiven och därmed lagförslagen har flera syften varav ett är förenklingar. Ett annat är att förbättra förutsättningarna för att beakta miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn. Förslagen i propositionen tillgodoser sammantaget båda dessa syften. Lagrådet har vidare haft ett antal synpunkter på de bestämmelser i de föreslagna lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, som avser upphandling under tröskelvärdena, dvs. som inte styrs av direktiven. Dessa bestämmelser har dock inte varit föremål för någon egentlig översyn i detta sammanhang. Som framgår av avsnitt 31.1 avser regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att se över regelverket i denna del. Regeringen avser därför att återkomma till huvuddelen av Lagrådets synpunkter såvitt avser dessa regler i ett senare sammanhang. Lagrådets synpunkter i övrigt har i huvudsak följts eller beaktats.
Utöver de ändringar som skett till följd av Lagrådets yttrande har ett antal språkliga och redaktionella ändringar gjorts i förhållande till lagrådsremissen.
4 Gällande rätt och de nya direktiven
4.1 Allmänt om gällande lagstiftning på upphandlingsområdet
Offentlig upphandling regleras i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling (förkortad LOU). I lagen regleras förfaranden m.m. för offentlig upphandling som görs dels av myndigheter, kommuner och landsting, dels av s.k. offentligt styrda organ. Med offentligt styrda organ avses i huvudsak sådana organ som tillgodoser behov i det allmännas intresse och som till största del finansieras eller kontrolleras av staten, kommuner eller landsting. Genom LOU genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid
offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (förkortat 2004 års LOU-direktiv).
I lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (förkortad LUF) regleras förfaranden m.m. för upphandling som görs dels av myndigheter och offentligt styrda organ inom sektorerna vatten, energi, transporter och posttjänster (de s.k. försörjningssektorerna), dels av privata företag som bedriver verksamhet med stöd av särskild rättighet eller ensamrätt inom dessa sektorer. Lagen genomför Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (förkortat 2004 års LUF-direktiv).
Både LOU och LUF innehåller regler om rättsmedel, som genomför två direktiv om rättsmedel på upphandlingsområdet, rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor, bygg- och anläggningsarbeten samt rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationsområdet (förkortat första och andra rättsmedelsdirektivet eller rättsmedelsdirektiven). De två rättsmedelsdirektiven har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (förkortat ändringsdirektivet).
En särskild lag reglerar upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (förkortad LUFS). Även denna lag genomför ett EUdirektiv, Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (förkortat LUFSdirektivet). Också LUFS innehåller bestämmelser om rättsmedel i överensstämmelse med rättsmedelsdirektiven.
De tre upphandlingslagarna kompletteras av bestämmelser i upphandlingsförordningen (2011:1040), som bl.a. innehåller föreskrifter om annonsering av upphandling. Vidare finns ett antal tillkännagivanden som rör lagarna: Tillkännagivandet (2007:1108) av de försvarsprodukter som avses i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, tillkännagivandet (2011:1038) av CPV-referensnummer för byggentreprenadkontrakt vid offentlig upphandling, tillkännagivandet (2011:1039) av CPV- och CPC-referensnummer för tjänstekontrakt vid offentlig upphandling samt tillkännagivandet (2014:5) av tröskelvärden vid offentlig upphandling. Vidare gäller för vissa statliga myndigheter förordningen (2006:260) om antidiskrimineringsvillkor i upphandlingskontrakt.
Vid sidan om upphandlingslagstiftningen gäller lagen (2008:962) om valfrihetssystem (förkortad LOV) vid införande av så kallade valfrihetssystem inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Valfrihetssystem har av regeringen bedömts vara en tjänstekoncession
(prop. 2008/09:29 s. 52), som inte regleras i upphandlingsdirektiven. Det finns ytterligare två lagar, som har sin grund i lagen om valfrihetssystem: Lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen samt lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
4.2 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
4.2.1 Direktivstyrd upphandling
Tillämpningsområdet
I LOU regleras offentlig upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader samt av byggkoncessioner, vilkas värde överstiger vissa i LOU-direktivet angivna tröskelvärden. LUF reglerar upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader över vissa i LUF-direktivet angivna tröskelvärden. Förutom dessa direktivstyrda bestämmelser innehåller LOU och LUF bestämmelser för upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde, se avsnitt 4.2.2. I båda lagarna finns ett antal undantag från lagarnas tillämpningsområden.
LOU gäller för upphandlande myndigheter. Med upphandlande myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter. Med myndighet jämställs beslutande församlingar i kommuner och landsting, sådana offentligt styrda organ som anges i lagen samt sammanslutningar av en eller flera myndigheter, församlingar eller organ som omfattas av lagen. LUF gäller för upphandlande enheter inom försörjningssektorerna. Upphandlande enheter innefattar dels upphandlande myndigheter som verkar inom försörjningssektorerna, dels vissa offentliga företag och privata företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt.
Enligt LOU är en upphandlande myndighet som sluter avtal med t.ex. ett eget bolag (s.k. in house) inte skyldig att tillämpa upphandlingsreglerna. Skälet är att ett sådant avtal inte ska anses utgöra ett offentligt kontrakt i LOU:s mening (2 kap. 10 a § LOU).
A-tjänster och B-tjänster
I enlighet med direktiven gör LOU och LUF skillnad mellan tjänster som fullt ut omfattas av direktivet (A-tjänster) och tjänster som endast delvis omfattas av direktiven (B-tjänster). B-tjänster är sådana tjänster som bedömts lämpa sig mindre väl för gränsöverskridande handel, exempelvis hälsovårds- och socialtjänster samt undervisning och yrkesutbildning. Vilka tjänster som är A-tjänster respektive B-tjänster framgår av bilaga 2 respektive bilaga 3 till lagarna.
CPV-nomenklaturen
Europeiska kommissionen har tagit fram en CPV-nomenklatur, Common Procurement Vocabulary, för varor, tjänster och byggentreprenader. CPV-nomenklaturen anger koder för olika varor, tjänster och byggentreprenader, som ska användas vid annonsering av upphandlingar
i Europeiska unionens officiella tidning (förkortad EUT) – Tenders Electronic Daily (TED). I vissa fall används CPV-koder i 2004 års direktiv för att ange tillämpningsområdet i fråga om tjänster och byggentreprenader. I LOU och LUF anges dock inte några CPV-koder, utan dessa tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling.
Förfaranden
Vilka förfaranden som kan användas vid upphandlingar regleras i 4 kap. i respektive lag. Enligt LOU är öppet och selektivt förfarande huvudförfaranden. Under vissa angivna förutsättningar får den upphandlande myndigheten också använda sig av förhandlat förfarande med eller utan annonsering samt konkurrenspräglad dialog. Enligt LUF är, förutom öppet och selektivt förfarande, även förhandlat förfarande med föregående annonsering huvudalternativ. Konkurrenspräglad dialog finns däremot inte som ett alternativ enligt LUF.
Med öppet förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer efter en annons om upphandling får lämna anbud. Vid selektivt förfarande kan alla leverantörer ansöka om att få lämna anbud, men endast de som bjuds in av den upphandlande myndigheten eller enheten får möjlighet att lämna anbud. I ett förhandlat förfarande får den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in utvalda leverantörer och förhandla med en eller flera av dem. Vid konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta, men endast de leverantörer som den upphandlande myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
Som en avslutande del av ett upphandlingsförfarande har en upphandlande myndighet eller enhet möjlighet att använda sig av en elektronisk auktion. En elektronisk auktion är en upprepad elektronisk process för att presentera nya lägre priser eller nya värden (5 a kap. i respektive lag).
I ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt kan en projekttävling ingå. En projekttävling är en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet eller enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag. Bestämmelser om detta finns i 14 kap. LOU och LUF. Kapitlet ska också tillämpas på projekttävlingar som innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Ramavtal
Båda upphandlingslagarna innehåller också regler om ramavtal (5 kap. LOU och LUF). LOU innehåller mer detaljerade regler än LUF, vilket har sin grund i skillnader i direktiven. Enligt bestämmelserna i LOU kan den upphandlande myndigheten sluta ramavtal med en eller flera leverantörer med samtliga villkor fastställda i ramavtalet. Den eller de upphandlande myndigheter som omfattas av ramavtalet kan då beställa de varor, tjänster och byggentreprenader som ramavtalet omfattar enligt villkoren i detta. Ett alternativ är att den upphandlande myndigheten sluter avtal med en eller flera leverantörer utan att samtliga villkor för avtalet är fastställda. De upphandlande myndigheter som är parter i ramavtalet ska vid beställning från ramavtalet använda s.k. förnyad
konkurrensutsättning. Detta innebär att de leverantörer som omfattas av ramavtalet ska bjudas in för att på nytt lämna anbud.
LUF anger endast att ramavtal kan användas av upphandlande enheter under förutsättning att ramavtalet upphandlats enligt lagens bestämmelser.
Förfrågningsunderlag, annonsering av upphandling m.m.
Upphandlingslagarna innehåller bestämmelser om användningen av tekniska specifikationer och olika typer av villkor som utformas i förfrågningsunderlaget (6 kap. LOU och LUF). Av bestämmelserna om annonsering framgår att en planerad upphandling som huvudregel ska annonseras, liksom resultatet av en avslutad upphandling (7 kap. LOU och LUF). I lagarna fastställs tillämpliga tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud (8 kap. LOU och LUF). Bestämmelser om kommunikation anger bl.a. hur anbudsansökningar och anbud kan lämnas och hur ansökningarna och anbuden ska tas om hand av upphandlande myndigheter och enheter (9 kap. LOU och LUF).
Uteslutning av leverantörer, bedömning av deras lämplighet samt anbudsutvärdering
I 10 kap. LOU och LUF anges under vilka omständigheter en upphandlande myndighet eller enhet ska utesluta en leverantör på grund av viss brottslighet och vilka omständigheter som ger den upphandlande myndigheten eller enheten rätt att utesluta en leverantör. Därefter ska de icke uteslutna leverantörernas kvalifikationer bedömas enligt regler i 11 kap. LOU och LUF om krav på ekonomisk ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet och vilka slags bevis som kan infordras beträffande ekonomisk, teknisk och yrkesmässig kapacitet. Slutligen ska anbuden från de anbudsgivare som bedömts lämpliga utvärderas enligt bestämmelser i 12 kap. LOU och LUF. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska anta det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten eller enheten enligt de kriterier som förutskickats i annonsen om upphandling eller förfrågningsunderlaget eller anta det anbud som innehåller det lägsta priset.
Byggkoncessioner
I 13 kap. LOU finns bestämmelser om byggkoncessioner. En byggkoncession definieras i lagen som ett kontrakt av samma slag som ett byggentreprenadkontrakt men som innebär att ersättningen helt eller delvis utgörs av rätt att utnyttja anläggningen. En upphandlande myndighet som avser att tilldela en byggkoncession ska annonsera koncessionen i EUT.
Rättsmedel
Bestämmelser om rättsmedel finns i 16 kap. i respektive lag. Som huvudregel är upphandlande myndigheter och enheter skyldiga att underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om beslutet att tilldela ett kontrakt (tilldelningsbeslutet). Om en sådan underrättelse har skickats får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio
dagar har gått från det att underrättelsen skickades med ett elektroniskt medel (avtalsspärr).
Överprövning enligt LOU eller LUF kan ske av samtliga beslut under upphandlingsprocessen. En leverantör som anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om överprövning av upphandlingen. En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör. En leverantör har emellertid under en viss angiven tidsfrist möjlighet att föra talan om ogiltighet av ett sådant avtal. Lagarna innehåller även bestämmelser om skadestånd.
I 17 kap. LOU och LUF regleras under vilka omständigheter en upphandlande myndighet eller enhet kan åläggas att betala upphandlingsskadeavgift. I 18 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om tillsyn över offentlig upphandling respektive upphandling inom försörjningssektorerna.
4.2.2 Upphandling utanför det direktivstyrda området
Inledning
I 15 kap. LOU och LUF regleras förfarandet vid upphandlingar som helt eller delvis faller utanför tillämpningsområdet för LOU-direktivet och LUF-direktivet. Kapitlet gäller upphandlingar vilkas värde understiger tillämpligt tröskelvärde och upphandlingar som avser B-tjänster oavsett värde.
Enligt EU-domstolens praxis ska de grundläggande unionsrättsliga principerna som kommer till uttryck i EUF-fördraget tillämpas även vid upphandling som inte omfattas av direktiven om de har ett samband med den gemensamma inre marknaden (dvs. när det finns ett gränsöverskridande intresse).
Upphandlingsförfaranden
En upphandlande myndighet eller enhet kan enligt bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF välja mellan att genomföra en upphandling genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande. Enligt LOU får också bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog tillämpas under vissa förutsättningar. Av 15 kap. 3 § framgår vidare att s.k. direktupphandling får ske i vissa angivna fall.
Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud och den upphandlande myndigheten eller enheten bjuder in vissa leverantörer att lämna anbud. Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare. Det saknas bestämmelser som närmare reglerar hur urvalet ska gå till. Vid konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta, men endast de anbudssökande som bjuds in får delta i dialogen. Även elektroniska auktioner får användas för upphandlingar som inte omfattas av direktiven.
Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form. Direktupphandling får användas om kontraktets värde uppgår till högst 28 procent av tillämpligt tröskelvärdeenligt LOU och 26 procent av tillämpligt tröskelvärde i LUF. Gränserna gäller för alla typer av upphandlingar, även för byggentreprenader. Vidare får direktupphandling användas om det finns förutsättningar att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller om det finns synnerliga skäl.
En upphandlande myndighet ska anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen om upphandlingens värde överstiger 100 000 kronor.
Som huvudregel gäller att all upphandling, utom direktupphandling, ska annonseras. Skyldigheten att annonsera innebär att en annons ska publiceras. Vid förenklat förfarande begär den upphandlande myndigheten eller enheten in anbud genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig eller genom en annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens, t.ex. rikstäckande dagstidningar och branschtidningar. Vid urvalsförfarande ska annonsering ske i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid förenklat förfarande och urvalsförfarande finns inte några särskilt angivna tidsfrister för att komma in med anbud utan det anges att leverantören ska ges skälig tid. Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar får inte vara kortare än tio dagar från publiceringen.
Utvärderingsgrunder
En upphandlande myndighet eller enhet ska ange vilken utvärderingsgrund den kommer att använda sig av. Den kan välja mellan att ange antingen det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten eller det anbud som innehåller det lägsta priset.
Rättsmedel
Upphandlingar enligt 15 kap. omfattas av bestämmelserna i 16–18 kap. i respektive lag om avtalsspärr, överprövning, skadestånd, upphandlingsskadeavgift och tillsyn.
4.3 Bakgrunden till EU-reformen på upphandlingsområdet
4.3.1 2020-strategin och den första Inremarknadsakten
Den 3 mars 2010 antog Europeiska kommissionen ett meddelande bl.a. i anledning av den ekonomiska krisen, ”Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla”. I meddelandet anges tre prioriteringar: Smart tillväxt – utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation, Hållbar tillväxt – främja en resurseffektivare, grönare och konkurrenskraftigare ekonomi samt Tillväxt för alla – stimulera en ekonomi med hög sysselsättning och med social och territoriell sammanhållning. Ett antal mål ställdes upp i meddelandet, av vilka vissa
skulle uppfyllas bl.a. med hjälp av offentlig upphandling. I strategin anges särskilt att offentlig upphandling bör utnyttjas till att – förbättra de grundläggande villkoren för företagens innovations-
kapacitet med fullt utnyttjande av ekonomisk-politiska åtgärder som avser ekonomins efterfrågesida, – stödja övergången till en resurssnål ekonomi med låga kol-
dioxidutsläpp, bl.a. genom att uppmuntra en mer utbredd användning av miljöanpassad offentlig upphandling, samt – förbättra företagsklimatet, särskilt för innovativa små och medelstora
företag.
Den 13 april 2011 antog kommissionen ett meddelande, Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” KOM (2011) 206. I meddelandet presenterades tolv åtgärder med tolv specifika nyckelåtgärder, i form av lagstiftningsförslag, avsedda att beslutas av EU:s institutioner före utgången av 2012. Åtgärderna är en hörnsten i 2020-strategin. En av de tolv angivna nyckelåtgärderna är offentlig upphandling. Lagstiftningen bör enligt kommissionen omarbetas och uppdateras för att få till stånd en väl avvägd politik som främjar efterfrågan på miljövänliga och innovativa varor, tjänster och bygg- och anläggningsarbeten och utgör socialt ansvarsfulla lösningar. För att den offentliga upphandlingen ska bli effektivare är det också viktigt att förenkla förfarandena och göra dem mer flexibla utan att den EU-övergripande tillgången till offentlig upphandling begränsas.
4.3.2 Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling
Kommissionen initierade i januari 2011 ett offentligt samråd om en grönbok om EU-direktiven på upphandlingsområdet, Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling – med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad (KOM[2011]15 slutlig). Grönboken tillkom som ett led i Europa 2020-strategin.
Förslagen i grönboken presenterades för riksdagen i en faktapromemoria den 3 mars 2011 (faktaPM 2010/11:FPM78 Grönbok om modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling).
Inför svaret till kommissionen skickades grönboken på remiss till 120talet remissinstanser bestående av bl.a. upphandlande myndigheter och enheter, leverantörer samt intresse- och fackliga organisationer. Den förra regeringen lämnade i ett svar till kommissionen i april 2011 synpunkter på grönboken.
Grönboken lades, tillsammans med en marknadsbaserad utvärdering av den gällande lagstiftningen om offentlig upphandling, till grund för kommissionens förslag till lagstiftningsreformen på EU-nivå. Avsikten har varit att modernisera de befintliga verktygen och göra dem bättre lämpade att hantera den föränderliga politiska, sociala och ekonomiska miljön.
4.4 De nya EU-direktiven på upphandlingsområdet
Kommissionen presenterade den 20 december 2011 förslag till tre nya direktiv på upphandlingsområdet. Två av dessa avsågs ersätta 2004 års LOU-direktiv och LUF-direktiv och ett direktivförslag var nytt och reglerade tilldelningen av koncessioner. Kommissionens förslag presenterades i en faktapromemoria till riksdagen den 20 januari 2012 (faktaPM 2011/12:FPM90 Nya direktiv på upphandlingsområdet).
De nya upphandlingsdirektiven syftar till att stimulera tillväxten och främja förtroendet för den inre marknaden. Direktiven har därutöver två kompletterande mål. Det ena målet är att genom enklare och mer flexibla regler öka effektiviteten i offentliga utgifter för att säkra bästa möjliga upphandlingsresultat när det gäller att få bättre valuta för pengarna. Detta innebär också fördelar för alla leverantörer och gör det lättare för små och medelstora företag och anbudsgivare från andra länder att delta. Det andra målet är att upphandlande myndigheter ska ges bättre möjligheter att använda offentlig upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål, såsom skyddet av miljön, högre resurs- och energieffektivitet, kampen mot klimatförändringar, främjande av innovation, sysselsättning och social integration samt säkerställande av bästa tänkbara villkor för tillhandahållande av sociala tjänster av hög kvalitet.
Efter ett och ett halvt års förhandlingar uppnåddes en politisk överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet. Den 26 februari 2014 antogs Europaparlamentet och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (nedan förkortat LOU-direktivet) samt direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (nedan förkortat LUF-direktivet). Europaparlamentet och rådet antog även direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner (nedan förkortat LUK-direktivet). Direktiven skulle ha varit genomförda i medlemsstaterna senast den 18 april 2016.
4.4.1 2014 års LOU-direktiv och LUF-direktiv i förhållande till 2004 års direktiv
2014 års LOU-direktiv och LUF-direktiv ersätter, som framgått, 2004 års direktiv. Delar av de nya direktiven överensstämmer dock i sak med de tidigare direktiven och direktiven följer också i stort samma struktur. I detta avsnitt görs en genomgång av de huvudsakliga nyheterna och skillnaderna i 2014 års direktiv jämfört med de tidigare direktiven.
Centrala begrepp m.m.
I 2014 års LOU-direktiv och LUF-direktiv har en definition av det grundläggande begreppet upphandling införts (artikel 1). Begreppet förfrågningsunderlag används inte i de nya direktiven utan har ersatts med det samlande begreppet upphandlingsdokument, som är vidare än förfrågningsunderlag och även innefattar t.ex. annonsen om upphandling. I övrigt används i stort sett samma centrala begrepp som i de äldre
direktiven i syfte att bevara kontinuiteten för dem som ska tillämpa direktiven.
Genom direktiven införs delvis nya bestämmelser om blandad upphandling. Bestämmelserna anvisar bl.a. vilka regler som ska tillämpas för blandade kontrakt som avser upphandlingar som omfattas dels av det aktuella direktivet, dels av andra rättsregler. Bestämmelserna bygger i dessa delar på EU-domstolens praxis.
Tillämpningsområdet
Tillämpningsområdet för LOU-direktivet överensstämmer i stort med 2004 års direktiv. Undantagen för särskilda tjänstekontrakt har dock utvidgats till att gälla ytterligare tjänstekontrakt, bl.a. som avser vissa juridiska tjänster, civilförsvarstjänster och kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana (artikel 10 i LOU-direktivet). En nyhet är vidare undantaget för vissa offentliga kontrakt inom den offentliga sektorn.
Tilldelningen av byggkoncessioner regleras inte längre i LOUdirektivet. I stället regleras byggkoncessioner i det nya LUK-direktivet, som även reglerar tjänstekoncessioner, se vidare nedan.
Tillämpningsområdet för LUF-direktivet har ändrats något genom att prospektering av olja och gas samt vissa posttjänster inte längre omfattas. De posttjänster som undantas från LUF-direktivet undantas också från LOU-direktivet, om de tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster i den mening som avses i LUF-direktivet. Flertalet av de nya undantagen i LOU-direktivet har också motsvarighet i LUF-direktivet.
När det gäller kontrakt inom försvars- och säkerhetsområdet gör direktiven undantag för kontrakt som omfattas dels av LUFS-direktivet, dels av vissa angivna undantag i samma direktiv. Vidare medges vissa undantag för hemliga kontrakt som påverkar medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen och, i likhet med nu gällande direktiv, vissa undantag för kontrakt som rör medlemsstatens väsentliga intressen.
Miljöhänsyn och sociala hänsyn
En allmän princip införs i LOU-direktivet och LUF-direktivet som föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer vid fullgörandet av ett kontrakt ska iaktta tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i vissa internationella bestämmelser. Bestämmelser om förkastande av anbud, uteslutning av leverantörer och onormalt låga anbud hänvisar till de allmänna principerna.
En nyhet i båda direktiven är bestämmelser som tydliggör att utvärdering av anbud kan grundas på en analys av produktens, tjänstens eller byggentreprenadens livscykelkostnad, dvs. dels interna kostnader såsom kostnader för forskning och utveckling, transport, energiförbrukning, underhåll och återvinning, dels externa miljöeffekter såsom utsläpp av växthusgaser eller andra förorenande ämnen under förutsättning att deras penningvärde kan fastställas. I de nya direktiven ges även upphandlande myndigheter möjlighet att kräva ett särskilt märke som bevis för att produkten motsvarar de egenskaper som krävs.
Även detta möjliggör för upphandlande myndigheter och enheter att på ett enklare sätt ställa miljömässiga eller sociala och arbetsrättsliga krav.
Ytterligare en nyhet i direktiven är bestämmelser om anlitande av underentreprenörer. Bestämmelser om detta fanns i 2004 års LOUdirektiv men endast i anslutning till bestämmelserna om byggkoncessioner.
Undantag för kontrakt inom den offentliga sektorn
Regler införs i de nya direktiven som anknyter till EU-domstolens praxis avseende in house-förvärv och horisontellt samarbete inom den offentliga sektorn.
Ett kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet till en annan juridisk person undantas från direktivens tillämpningsområde om vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. För det första ska den upphandlande myndigheten utöva kontroll över den juridiska personen motsvarande den kontroll den utövar över sin egen verksamhet. För det andra ska den kontrollerade juridiska personen utföra mer än 80 procent av sin verksamhet för den upphandlande myndighetens räkning och för det tredje ska det som huvudregel inte finnas något direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska personens kapital. Motsvarande undantag gäller också i den omvända situationen, dvs. när en juridisk person tilldelar kontrakt till den upphandlande myndighet som kontrollerar den eller till annan juridisk person som kontrolleras av samma upphandlande myndighet. Dessutom undantas situationer när en upphandlande myndighet tillsammans med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över en juridisk person.
När det gäller s.k. horisontellt samarbete, dvs. samarbete mellan upphandlande myndigheter, föreskrivs undantag för sådana kontrakt mellan två eller flera upphandlande myndigheter under förutsättning att vissa närmare angivna villkor är uppfyllda. Kontraktet ska inrätta eller genomföra ett samarbete mellan de deltagande myndigheterna för att säkerställa att offentliga tjänster tillhandahålls, med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål. Samarbetet ska styras endast av överväganden som sammanhänger med allmänintresset och de deltagande myndigheterna får endast utöva verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
Enklare och mer flexibla regler för upphandling av sociala tjänster och andra tjänster
Uppdelningen i A- och B-tjänster avskaffas genom de nya direktiven. I stället införs enklare och mer flexibla regler för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster, som räknas upp i en bilaga till respektive direktiv. För upphandling av dessa tjänster gäller högre tröskelvärden.
Bland de tjänster som omfattas av det särskilda upphandlingssystemet finns bl.a. hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster, tjänster som avser utbildning och kultur, vissa juridiska tjänster samt hotell- och restaurangtjänster. För upphandling av dessa tjänster innehåller direktiven endast ett fåtal regler, bl.a. bestämmelser om annonsering och
efterannonsering. Av reglerna framgår vidare bl.a. att medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning av sådana kontrakt, som följer principerna om öppenhet och likabehandling samt att medlemsstaterna själva kan fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge det möjliggör ett hänsyntagande till de särskilda egenskaperna för tjänsterna i fråga.
Ökade möjligheter till förhandling och konkurrenspräglad dialog
Möjligheterna att använda förhandlat förfarande är större enligt det nya LOU-direktivet än enligt 2004 års direktiv. Förhandlat förfarande med föregående annonsering får, enkelt uttryckt, användas i flertalet fall utom när det rör sig om upphandling av mer standardiserade varor, tjänster eller byggentreprenader. Även för konkurrenspräglad dialog gäller det ökade tillämpningsområdet.
Genom LUF-direktivet införs konkurrenspräglad dialog som ett förfarande även vid upphandlingar inom försörjningssektorerna.
Innovationspartnerskap
Ett helt nytt förfarande införs i båda direktiven. Förfarandet, som benämns innovationspartnerskap, ska syfta till utvecklingen av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande inköp av dessa varor, tjänster och byggentreprenader. Förfarandet innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten väljer ut de lämpligaste leverantörerna enligt de i annonsen angivna urvalskriterierna för att tillsammans med den upphandlande myndigheten eller enheten utveckla en ny lösning i en forsknings- och utvecklingsfas. Innovationspartnerskapet omfattar både utvecklingen av lösningen och anskaffningen av denna och kan även omfatta en kommersiell produktion av den lösning som utvecklats. Innovationspartnerskapet kan emellertid även avslutas utan att någon anskaffning sker.
Regler om kommunikation
Till skillnad från 2004 års direktiv ska enligt de nya direktiven all kommunikation som huvudregel ske med elektroniska medel. Undantag kan dock göras för modeller och andra sådana i direktiven angivna delar av anbud som inte kan överföras elektroniskt. Vidare görs undantag från kravet på elektronisk kommunikation för sådan konfidentiell information som kräver annan form av kommunikation för att skydda dess innehåll från att göras tillgänglig för andra under upphandlingsprocessen.
Muntlig kommunikation får förekomma utom avseende de mer väsentliga elementen i upphandlingen, särskilt sådant som kan ha inverkan på anbuden.
Lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga intressekonflikter
En nyhet i båda direktiven är bestämmelser om intressekonflikter. Av bestämmelserna framgår att medlemsstaterna ska se till att upphandlande myndigheter och enheter vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera och avhjälpa intressekonflikter. Begreppet intressekonflikter omfattar bl.a. situationer där personal som deltar i
genomförandet av upphandlingsförfarandet direkt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat personligt intresse som kan ses som komprometterande för dess opartiskhet under upphandlingsförfarandet.
Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument införs
I LOU-direktivet införs bestämmelser om ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument. Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument består av en uppdaterad egen försäkran och ska upprättas på grundval av ett standardformulär, som ska fastställas av kommissionen. Dokumentet ska endast utfärdas i elektronisk form. Den upphandlande myndigheten är skyldig att godta ett sådant dokument som preliminärt bevis för att ingen uteslutningsgrund föreligger och för att urvalskriterierna är uppfyllda. Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska också kunna återanvändas av leverantören vid en senare upphandling, förutsatt att denne bekräftar att informationen är korrekt.
Någon motsvarighet till bestämmelserna om europeiskt enhetligt upphandlingsdokument finns inte i LUF-direktivet. Genom en hänvisning i artikel 80 i LUF-direktivet om tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med direktiv 2014/24/EU görs emellertid artikeln tillämplig även i vissa fall vid upphandling inom försörjningssektorerna.
Reserverade kontrakt
Reglerna från 2004 års direktiv som ger medlemsstaterna möjlighet att reservera vissa kontrakt till skyddade verkstäder eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning förs in i de nya direktiven. Reglerna har utvidgats genom att den nya regleringen tar sikte inte enbart på personer med funktionsnedsättning utan också innehåller begreppet missgynnade personer. I reglerna framhålls även att den verksamhet som leverantörerna bedriver ska syfta till social och yrkesmässig integration. Det tidigare kravet att majoriteten av de berörda arbetstagarna inte kan utöva yrkesverksamhet på normala villkor har i de nya direktiven minskats till att omfatta 30 procent av arbetstagarna.
En nyhet i LOU-direktivet och LUF-direktivet är möjligheten för medlemsstaterna att föreskriva att upphandlande myndigheter eller enheter får reservera rätten att delta i en upphandling som rör vissa hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella tjänster till organisationer som har till syfte att tillhandahålla sådana tjänster. Bestämmelserna gäller under förutsättning att vinsterna återinvesteras eller att vinstutdelning eller omfördelning sker på grundval av deltagande. Vidare ska organisationens lednings- och ägarstruktur grundas på personalens ägande eller deltagande eller kräva ett aktivt deltagande av personal, användare eller berörda parter. Bestämmelserna gäller endast om organisationen under de senaste tre åren inte har tilldelats något kontrakt av den upphandlande myndigheten eller enheten avseende den aktuella tjänsten. Den maximala löptiden för kontraktet får inte heller överstiga tre år.
Ändring och avslutande av kontrakt
I LOU-direktivet och LUF-direktivet införs regler om ändring av kontrakt under löptiden och uppsägning av kontrakt). Bestämmelserna om ändring av kontrakt reglerar när ett kontrakt eller ramavtal får ändras utan att ett nytt upphandlingsförfarande krävs. Enligt bestämmelserna om uppsägning av kontrakt ska medlemsstaterna se till att de upphandlande myndigheterna och enheterna i vissa närmare angivna fall – och enligt de villkor som fastställs i tillämplig nationell rätt – ska ha rätt att säga upp ett offentligt kontrakt under dess löptid.
Bestämmelser om styrning
En nyhet i direktiven är bestämmelserna om styrning, som bl.a. ålägger medlemsstaterna en skyldighet att se till att tillämpningen av upphandlingsreglerna övervakas och att säkerställa att information, vägledning och stöd finns tillgängligt för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer. Vidare finns bestämmelser om skyldigheten att skicka en övervakningsrapport och en statistiskrapport till kommissionen vart tredje år samt att utse en kontaktpunkt för samarbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lagstiftningen. Utöver detta finns bestämmelser om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt och om administrativt samarbete mellan medlemsstaterna.
4.4.2 Direktivet om tilldelning av koncessioner
Bakgrund
LUK-direktivet är, som framgått, ett helt nytt direktiv. I direktivet regleras byggkoncessioner och tjänstekoncessioner. Med byggkoncession avses ett kontrakt av samma slag som ett byggentreprenadkontrakt men som innebär att ersättningen helt eller delvis utgörs av en rätt att utnyttja anläggningen. Med tjänstekoncession avses på motsvarande sätt ett kontrakt av samma slag som ett tjänstekontrakt men som innebär att ersättningen helt eller delvis utgörs av en rätt att utnyttja tjänster.
Bestämmelser om byggkoncessioner finns i 2004 års LOU-direktiv, medan tjänstekoncessioner undantas från tillämpningsområdet för båda direktiven. Enligt EU-domstolens praxis omfattas emellertid tilldelningen av tjänstekoncessioner som har ett gränsöverskridande intresse av EUFfördraget, särskilt principerna om fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som härrör från dessa, såsom likabehandling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet.
Bakgrunden till LUK-direktivet är att avsaknaden av tydliga regler på unionsnivå för tilldelning av koncessioner ansetts ge upphov till rättsosäkerhet samt skapa hinder för ett fritt tillhandahållande av tjänster och orsaka snedvridningar i den inre marknadens funktion. Direktivet syftar till att genom en lämplig, balanserad och flexibel rättslig ram för tilldelning av koncessioner garantera, ett effektivt och ickediskriminerande marknadstillträde för alla leverantörer och till att skapa rättssäkerhet.
LUK-direktivet i förhållande till LOU-direktivet och LUF-direktivet
Avsikten har varit att bestämmelserna i LUK-direktivet ska vara entydiga och enkla samt att de ska återspegla koncessionernas särart i jämförelse med offentliga kontrakt. Direktivets struktur följer dock de båda andra upphandlingsdirektiven. Ett antal bestämmelser i LUK-direktivet har också motsvarigheter i LOU-direktivet eller LUF-direktivet. Så är fallet t.ex. med flertalet bestämmelser om undantag samt bestämmelser om blandade kontrakt, den allmänna principen om att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att leverantörer följer tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter och bestämmelser om annonsering. LUK-direktivet innehåller vidare bestämmelser som motsvarar LOU-direktivets och LUF-direktivets enklare och mer flexibla regler för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster samt om ändring och uppsägning av kontrakt.
En viktig skillnad mellan LUK-direktivet och de båda övriga direktiven är att LUK-direktivet inte innehåller några detaljerade förfaranderegler. I stället finns i LUK-direktivet ett antal bestämmelser som anger förfarandegarantier och som innebär att EUF-fördragets allmänna principer ska iakttas, se vidare nedan. De upphandlande myndigheterna och enheterna ges alltså stor frihet att själva organisera förfarandet för val av leverantör. Ett krav enligt direktivet är dock att upphandlingar och resultatet av dessa ska annonseras.
Tillämpningsområdet för LUK-direktivet
LUK-direktivet gäller vid tilldelning av byggkoncessioner eller tjänstekoncessioner som görs av en upphandlande myndighet eller av en upphandlande enhet. Med en byggkoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror utförande av byggentreprenad till en eller flera ekonomiska aktörer och där ersättningen för arbetet endast utgörs av rätten att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning. Med en tjänstekoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror tillhandahållande och förvaltning av tjänster som inte avser utförande av byggentreprenad till en eller flera ekonomiska aktörer, där ersättningen för tjänsterna endast utgörs av rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
I definitionen anges också, i enlighet med EU-domstolens praxis, att tilldelningen av en byggkoncession eller en tjänstekoncession innefattar att verksamhetsrisken överförs till koncessionshavaren. Koncessionshavaren ska anses överta verksamhetsrisken om denne, vid normala verksamhetsförhållanden, inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av koncessionen.
Direktivet ska tillämpas av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter. Med upphandlande myndigheter avses statliga, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslutningar av dessa. Med upphandlande enheter avses myndigheter, organ eller sammanslutningar som bedriver någon av de
verksamheter som anges i en bilaga till direktivet (bilaga II). Bilagan förtecknar i huvudsak motsvarande verksamheter som omfattas av LUFdirektivets tillämpningsområde, med undantag för vattenverksamhet, som är undantagen från LUK-direktivets tillämpningsområde. Även offentliga företag och andra enheter ska alltså som huvudregel betecknas som upphandlande enheter om de bedriver någon av verksamheterna i bilagan. En förutsättning när det gäller andra enheter är dock att de bedriver verksamheten på grundval av särskilda rättigheter eller ensamrätter.
Undantag från tillämpningsområdet
LUK-direktivet innehåller ett antal undantag. Ett flertal av dessa motsvaras av undantag i LOU-direktivet och LUF-direktivet. Som exempel på undantag som endast finns i LUK-direktivet eller som skiljer sig från motsvarande undantag i LOU-direktivet och LUF-direktivet kan nämnas undantaget för koncessioner som avser försvars- och säkerhetsområdet, tjänstekoncessioner för lotteritjänster och koncessioner som avser viss vattenverksamhet.
I direktivet undantas också under vissa angivna förutsättningar koncessioner som tilldelas s.k. anknutna företag eller samriskföretag. Vidare innehåller direktivet undantag för koncessioner som tilldelas mellan enheter i den offentliga sektorn. Även dessa artiklar har motsvarighet i LOU-direktivet eller i LUF-direktivet.
Koncessioner ska vara tidsbegränsade
Direktivet innehåller bestämmelser som reglerar koncessioners löptid. Av bestämmelserna framgår att koncessioner ska vara tidsbegränsade. Om koncessionen varar längre än 5 år får den maximala varaktigheten inte överstiga den tid som rimligen kan förväntas passera för att koncessionshavaren ska kunna få tillbaka gjorda investeringar, tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet.
Blandade kontrakt
I likhet med LOU-direktivet och LUF-direktivet innehåller LUKdirektivet bestämmelser om blandade kontrakt. Bestämmelserna är uppbyggda på samma sätt i samtliga direktiv.
Bestämmelser om tilldelning och utförande av koncessioner
LUK-direktivet innehåller bestämmelser med ett antal allmänna principer. En princip är att upphandlande myndigheter eller enheter ska vara fria att organisera förfarandet för val av koncessionshavare förutsatt att direktivet följs. Utformningen av förfarandet ska följa principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet och proportionalitet. I direktivet finns också motsvarande bestämmelser som i de båda andra direktiven om att medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer vid fullgörandet av koncessionskontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Vidare finns bestämmelser om förfarandegarantier, som reglerar bl.a. tekniska krav och funktionskrav,
urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande samt tilldelningskriterier.
Direktiven innehåller också bestämmelser om utförandet av koncessionskontrakt. Bestämmelserna innefattar regler om anlitande av underleverantörer samt ändring och avslutande av koncessioner och har alla motsvarigheter i de båda andra direktiven.
Rättsmedel och tillsyn
Genom LUK-direktivet ändras första och andra rättsmedelsdirektiven i deras lydelse enligt ändringsdirektivet så att rättsmedel görs tillgängliga även på tilldelning av koncessionskontrakt.
För att säkerställa ett korrekt och effektivt genomförande ska medlemsstaterna se till att tillämpningen av reglerna om tilldelning av koncessionskontrakt övervakas och säkerställa att information och vägledning om tolkning och tillämpning om unionsrätten finns tillgänglig. Bestämmelser om detta finns också i LOU-direktivet och LUF-direktivet, men är i LUK-direktivet mindre detaljerade och mindre omfattande.
5 Ny lagstiftning på upphandlingsområdet
5.1 Utgångspunkter för genomförandet
Ett EU-direktiv är bindande för varje medlemsstat med avseende på det resultat som ska uppnås, men det är upp till medlemsstaterna att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet (artikel 288 tredje stycket i EUF-fördraget). Detta innebär att medlemsstaterna inte är bundna t.ex. av sådant som ett direktivs terminologi och systematik, om det avsedda syftet med direktivet ändå kan uppnås. Frågan är mot denna bakgrund vilken metod för genomförandet som bör väljas.
Vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv föreslog regeringen att lagarna skulle genomföras i nära anslutning till direktiven. Ett av skälen till detta var att den lagstiftningsteknik som valts vid genomförandet av de föregående direktiven medfört synpunkter från dåvarande EG-kommissionen som föranlett åtskilliga justeringar i 1992 års LOU i syfte att förbättra överensstämmelsen med direktivet och att förtydliga lagtexten (se prop. 1996/97:153). Lagrådet ansåg att en sådan lagstiftningsteknik inte generellt kunde godtas och framhöll bl.a. att det var högst otillfredsställande att på detta sätt föra vidare tolkningsproblem till den nationella lagstiftningen och därmed till de många som ska tillämpa bestämmelserna (prop. 2006/07:128 del 1 s. 595). Till följd av Lagrådets synpunkter och genom redaktionella ändringar gjordes i förhållande till lagrådsremissen avsevärda förändringar i propositionens förslag till lagtext i syfte att undvika tillämpningssvårigheter. I stora delar utformades dock det svenska regelverket i nära anslutning till direktiven (prop. 2006/07:128 del 1 s. 140).
I det lagstiftningsärende som behandlade genomförandet av rättsmedelsdirektiven konstaterade Lagrådet att tekniken att genomföra direktiv genom bestämmelser som till sin utformning nära ansluter till den direktivbestämmelse som förslagen bygger på hade ifrågasatts i flera lagstiftningsärenden. Enligt Lagrådet fick emellertid en sådan lagstiftningsteknik numera anses vedertagen. Lagrådet underströk dock att tekniken förutsätter att lagstiftaren genom olika exempel närmare utvecklar sin syn på de oklarheter som kan föreligga samt undersöker hur oklarheterna hanterats i andra medlemsstater och inte minst i EUdomstolens avgöranden (prop. 2009/10:180 del 2 s. 502 f.).
Det kan konstateras att även på andra områden än på upphandlingsområdet har utgångspunkten för genomförandet av EUdirektiv varit att den svenska lagstiftningen ska utformas så direktivnära som möjligt (se t.ex. prop. 2006/07:115 s. 276, prop. 2007/08:115 s. 56 f., prop. 2008/09:155 s. 86 och prop. 2012/13:155 s. 186 f.).
Genomförandeutredningen har – med hänvisning bl.a. till de tidigare lagstiftningsärendena på upphandlingsområdet – bedömt att ett direktivnära genomförande får anses vara en sedan flera år tillbaka vedertagen metod för att genomföra direktiv. Utredningens slutsats är att det inte finns anledning att nu sträva efter att åstadkomma något förtydligande av texter, ord eller begrepp som utredningen uppmärksammar. För att i någon mån underlätta för den kommande tillämpningen av reglerna har dock utredningen eftersträvat att där det är befogat peka på vilka tolkningsproblem som uppstått och också ange anledningen till de val som gjorts. På några områden har utredningen vidare sett sig föranlåten att på grund av vägande skäl frångå den vedertagna lagstiftningstekniken (SOU 2014:51 s. 23).
Även i departementspromemorian och lagrådsremissen har utgångspunkten varit att den svenska ordalydelsen av en föreskrift som bygger på en motsvarande bestämmelse i ett direktiv ska utformas så direktivnära som möjligt.
Att ett direktivnära genomförande valts innebär självfallet inte att bestämmelser i direktiven utan någon närmare bearbetning förts in i förslagen till nya lagar. I flertalet bestämmelser i lagrådsremissens lagförslag har språkliga och redaktionella ändringar gjorts i syfte att underlätta förståelsen för och tillgängligheten till regelverket samt för att anpassa bestämmelserna till svensk lagstiftningsteknik. Även om ordalydelsen av direktivens bestämmelser varit den viktigaste faktorn vid tolkningen av innebörden, har denna tolkning i många fall kompletterats med en analys av bestämmelsernas syfte, t.ex. i ljuset av anknytande skältexter eller av vad som framkommit under direktivförhandlingarna. Denna tolkning har i vissa fall fått direkt betydelse för utformningen av lagförslagen och i andra fall medfört förtydliganden i författningskommentaren till aktuell bestämmelse eller utvecklats i övervägandena.
Lagrådet har, med hänvisning till kritik som Lagrådet framförde vid genomförandet av 2004 års direktiv, konstaterat att det är ett problem att direktiven innehåller oklarheter som förs vidare till den nationella lagstiftningen och har understrukit att bundenheten vid förebilderna inte kan tillåtas bli total. Lagrådet har anfört bl.a. att direktiven uppvisar brister av olika slag, såsom bestämmelser som är obegripliga, tvetydiga,
oförnuftiga eller som sinsemellan strider emot varandra. Lagrådet har vidare ansett att brister av nu angivna slag inte utan vidare bör godtas i den svenska lagstiftningen och att man i vissa fall kan komma till rätta med bristen genom att den svenska versionen av en direktivbestämmelse tolkas med stöd av andra språkversioner av direktivet och i andra fall genom att bestämmelser ges en rimlig innebörd efter vad som kan antas ha varit direktivförfattarnas avsikt. Enligt Lagrådet bör det inte komma i fråga att låta en oklarhet i direktivet stå kvar i den svenska lagen. Lagrådet har mot denna bakgrund föreslagit lösningar som på vissa punkter avviker från direktiven eller gällande svensk lag.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning att direktiven innehåller brister. I lagrådsremissens förslag har detta också, som nämnts ovan, i många fall medfört att de föreslagna bestämmelserna har förtydligats i förhållande till direktivens ordalydelse utifrån i första hand den svenska språkversionen, i andra hand den engelska – som var den språkversion som förhandlingarna utgick ifrån – men även i vissa fall utifrån andra språkversioner, utan att avkall därmed har gjorts från utgångspunkten att genomförandet ska vara så direktivnära som möjligt. I andra fall har oklarheter eller tvetydigheter kommenterats i författningskommentaren eller i övervägandena i syfte att ge vägledning. I några fall har detta dock inte bedömts möjligt. Ett skäl till det är att någon egentlig vägledning inte kan hämtas från direktiven. Ett annat skäl är att det med en så komplex och omfattande regelmassa i vissa fall är mycket svårt att bedöma vilka konsekvenser ett avsteg från ett direktivnära genomförande skulle få för genomförandet av andra bestämmelser i direktiven och därmed också för frågan om Sverige kan anses ha genomfört direktiven på ett korrekt sätt. Ett problem med för stora avvikelser från grundläggande begreppsbildning och terminologi är också att direktiven kompletteras med kommissionens direkt tillämpliga genomförandeförordningar som hänvisar till de begrepp och den terminologi som används i direktiven.
Ett ytterligare skäl som talar för ett direktivnära genomförande är att det övergripande syftet med direktiven är att samordna de nationella upphandlingsförfarandena hos EU:s medlemsstater för att se till att fördragets principer, särskilt om fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster, omsätts i praktiken och för att säkerställa att offentlig upphandling öppnas för konkurrens (se skäl 1 i LOU-direktivet, skäl 2 i LUF-direktivet och skäl 4 i LUK-direktivet). Att avvika allt för mycket från direktivens ordalydelse riskerar enligt regeringens bedömning att leda till svårigheter och tolkningsproblem vid gränsöverskridande situationer, såväl för upphandlande myndigheter och enheter som för leverantörer.
Enligt regeringens mening finns det mot bakgrund av vad som anförts starka skäl som talar för att inte nu göra avsteg från den lagstiftningsteknik som använts vid tidigare direktivgenomföranden, inte minst på upphandlingsområdet. Fördelarna med ett sådant genomförande överväger de nackdelar det innebär att oklarheter i direktiven i vissa fall avspeglar sig i den svenska lagstiftningen och därmed måste överlämnas till rättstillämpningen. Det kan vidare konstateras att oavsett vilken teknik som väljs för genomförandet, är det med en lagstiftning av detta slag förenat med stora svårigheter att utforma bestämmelser så att inte
tolkningsfrågor eller gränsdragningsproblem kan uppkomma (jfr Lagrådets uttalande i prop. 2006/07:115 del 2 s. 448). Enligt regeringens mening är det därmed också ofrånkomligt att vissa frågor måste överlämnas till rättstillämpningen.
Sammantaget anser regeringen att utgångspunkten för genomförandet bör vara att lagstiftningen både i sak och terminologiskt bör utformas så direktivnära som möjligt. I de fall det är särskilt motiverat och det, med beaktande av vad som anförts ovan, finns förutsättningar för det har avsteg från denna princip gjorts. Exempel på detta är genomförandet av artikel 72 i LOU-direktivet om ändring av kontrakt, som trots att detta i vissa delar inte framgår av direktivbestämmelserna ansetts omfatta också ramavtal (se avsnitt 26.4.1). Ytterligare exempel är genomförandet av undantagen i artikel 22 i LOU-direktivet från kravet på elektronisk kommunikation (se avsnitt 20.1) och av bestämmelserna om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten (avsnitt 18.1.3) samt av bestämmelserna om vilka bevismedel som ska godtas (avsnitt 24.1.2).
5.2 Upphandlingsrättens förhållande till civilrätten
Lagrådet har, med utgångspunkt i ett resonemang om förhållandet mellan upphandlingsrätten och civilrätten, riktat särskild kritik mot konsekvenserna av ett direktivnära genomförande när det gäller vissa grundläggande upphandlingsrättsliga begrepp och termer. Bland annat ifrågasätts att det i upphandlingsrätten har utbildats ett särskilt system av begrepp och termer som avviker från vissa allmänna civilrättsliga uttryck, trots att det i grunden handlar om att tillämpa civilrätten.
Lagrådet anser att detta försvårar tillämpningen och medför uppenbara risker för missförstånd. Att detta är en konsekvens av det synsätt som genomsyrar EU-direktiven utgör enligt Lagrådets mening inte något hinder mot att den svenska lagstiftningen utformas på ett sätt som stämmer överens med lagstiftningen i övrigt. Lagrådet har mot denna bakgrund föreslagit genomgående förändringar i lagförslagens begreppsbildning och terminologi. Främst gäller det begreppet kontrakt och termen tilldelning av kontrakt. Lagrådet har vidare riktat kritik mot att begreppet kontrakt används i flera olika betydelser i lagarna, i vissa fall för att beteckna upphandlingsprocessen som sådan, i andra fall för att beteckna vilken typ av anskaffning som avses och i ytterligare andra fall för att beteckna det avtal som ingås mellan å ena sidan en upphandlande myndighet eller enhet och å andra sidan en leverantör. Lagrådet har föreslagit att begreppen kontrakt och tilldelning av kontrakt helt utmönstras ur lagarna och i stället i huvudsak ersätts med avtal eller upphandling respektive beslut att anta anbud.
Regeringen delar inte Lagrådets synsätt att upphandlingsrätten i grunden handlar om att tillämpa civilrätten. Det är enligt regeringen tydligt att avsikten med direktiven inte är att reglera civilrättsliga förhållanden, utan att fastställa regler för förfarandet vid upphandlande myndigheters och enheters inköp (se artikel 1 i LOU-direktivet och LUFdirektivet). Regleringen ger alltså handlingsregler för myndigheter och enheter som de ska följa vid anskaffningen av varor, tjänster eller
byggentreprenader. Regeringen instämmer dock i att det finns ofrånkomliga kopplingar mellan civilrätten och upphandlingsrätten, som genom de nya direktiven även stärkts, t.ex. genom bestämmelser om uppsägning av kontrakt. Regeringen kan inte heller annat än att instämma i att det finns särskilda brister i direktiven när det gäller hur de begrepp och termer som Lagrådet särskilt har pekat på används. Som Lagrådet även har anmärkt används begreppen i olika betydelser och utan enhetlighet och stringens, vilket inte bara gäller 2014 års direktiv utan också 2004 års direktiv. Frågan är om dessa omständigheter nu motiverar sådana genomgripande förändringar av en sedan länge inarbetad och etablerad terminologi som Lagrådet har föreslagit. Denna fråga behandlas nedan, se avsnitt 6.1.2.
5.3 LOU- och LUF-direktiven genomförs genom två upphandlingslagar
Regeringens förslag: LOU-direktivet och LUF-direktivet genomförs genom två nya lagar som ska ersätta LOU och LUF.
De nya lagarna ska ha samma struktur som LOU och LUF, dvs. följa upphandlingsprocessens kronologi med väsentligen samma kapitelindelning. De ska benämnas lagen om offentlig upphandling respektive lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås dock en delvis annorlunda struktur av de inledande bestämmelserna.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända.
Skälen för regeringens förslag
Två nya separata lagar ersätter LOU och LUF
LOU- och LUF-direktiven är omarbetningar av 2004 års båda direktiv och innebär att två nya direktiv antagits. Direktiven innehåller, förutom anpassningar och uppdateringar av det befintliga regelverket, flertalet nya bestämmelser. Det bedöms därför som lämpligast att ersätta nuvarande LOU och LUF med ny lagstiftning framför alternativet att genomföra direktiven inom ramen för de nuvarande lagarna. Vidare får det anses vara av värde från tillämpningssynpunkt att den nuvarande systematiken med två lagar behålls.
De nya lagarna ska ha samma struktur och väsentligen samma kapitelindelning som LOU och LUF
LOU och LUF är uppbyggda så att de följer upphandlingsprocessens kronologi. Det har inte framkommit att det finns särskilda tillämpningsproblem knutna till de nuvarande lagarnas struktur. De lagar som ersätter LOU och LUF bör därför bygga på samma struktur och ha i huvudsak samma kapitelindelning.
Lagrådet har föreslagit en något annorlunda struktur på inledningen av lagarna och har också föreslagit paragrafer tidigt i lagarna som övergripande anger tillämpningsområdet, förhållandet till övriga upphandlingslagar och tröskelvärdenas betydelse för vilka regler i respektive lag som är tillämpliga.
Nuvarande LOU och LUF inleds båda med en innehållsförteckning till lagen. Detta är enligt regeringen en naturlig placering, som bör följas även i de nya lagarna. Regeringen delar dock Lagrådets bedömning att det därefter i respektive lag bör följa en bestämmelse som övergripande anger lagarnas tillämpningsområde. Den närmare utformningen av bestämmelserna i respektive lag behandlas nedan, se avsnitt 6.1.2.
Lagrådet har vidare föreslagit att det av följande paragraf i respektive lag ska framgå att lagen inte gäller när någon av de övriga lagarna på upphandlingsområdet är tillämplig. Enligt regeringens mening riskerar emellertid en sådan undantagsbestämmelse att bli missvisande, särskilt med hänsyn till att det vid sidan av en sådan bestämmelse också kommer att krävas särskilda undantagsbestämmelser med avseende på de andra lagarna. Regeringen anser att det är lämpligare med en upplysningsbestämmelse, motsvarande den i 1 kap. 3 § LUF och 1 kap. 3 § LUFS, som tydliggör att det finns andra lagar om upphandling som kan behöva beaktas. Därutöver bör, på sätt som föreslagits i promemorian, kapitlet med undantag från tillämpningsområdet i respektive lag innehålla särskilda undantagsbestämmelser för sådan upphandling som omfattas av andra lagar. Regeringen delar Lagrådets bedömning att det därefter i vardera lagen bör följa en paragraf om tröskelvärdenas betydelse för vilka bestämmelser i lagen som är tillämpliga.
I konsekvens med Lagrådets synpunkter om dispositionen av inledningen av lagen har ytterligare två paragrafer i förslaget till lag om offentlig upphandling placerats i 1 kap. Det rör sig dels om bestämmelser som avser upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster, dels om bestämmelser som avser kontrakt som subventioneras till mer än hälften av en upphandlande myndighet. Den förstnämnda paragrafen har också motsvarigheter i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och den nya lagen om upphandling av koncessioner. Paragraferna kan närmast sägas avse tillämpningsområdet för lagarna och det framstår därför som naturligt att placera dem i lagarnas inledande kapitel tillsammans med övriga bestämmelser om detta.
Efter de inledande paragraferna bör bestämmelserna med definitioner av de begrepp som används i lagarna följa. Genom denna disposition samlas de bestämmelser som avser tillämpningsområdet i 1 kap. i de nya lagarna. I 2 kap. i respektive lag föreslås bestämmelser om blandad upphandling samt – i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna – även bestämmelser om de verksamheter som omfattas av lagarna.
I 3 kap. föreslås bestämmelser om undantag från lagarnas tillämpningsområde och i 4 kap. samlas vissa allmänna bestämmelser. I övrigt föreslås lagarna i huvudsak följa strukturen för nuvarande LOU och LUF. Till skillnad från nuvarande LOU har dock kapitlet om byggkoncessioner (13 kap.), som genom de nya lagarna i stället regleras i
lagen om upphandling av koncessioner, utgått och två kapitel tillkommit med bestämmelser dels om s.k. egen försäkran och utredning om leverantörer (15 kap.), dels om fullgörande av kontrakt (17 kap.). Även i LUF tillkommer ett kapitel om fullgörande av kontrakt (16 kap.). Att antalet kapitel i lagarna ökar innebär att bestämmelserna om upphandling som inte styrs av direktiven eller som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 till lagarna, dvs. motsvarande 15 kap. i nuvarande LOU och LUF, i stället föreslås i 19 kap. i respektive lag. I de därefter följande kapitlen föreslås bestämmelser om bl.a. överprövning av upphandlingar och om upphandlingsskadeavgift, som genomför rättsmedelsdirektiven och som överförs i huvudsak oförändrade från 16 och 17 kap. LOU och LUF. Båda lagarna avslutas med ett kapitel om tillsyn som motsvarar 18 kap. i nuvarande LOU och LUF.
Lagrådet har ansett att regelsystemet i den del som gäller bestämmelser om annonsering är svåröverskådligt. Enligt Lagrådet är det inte lätt att se någon systematik i bestämmelsernas placering på olika ställen lagarna. Lagrådet anser vidare att bestämmelserna är svåra att hitta och att det finns en risk för att bestämmelser överlappar.
När det gäller direktivens bestämmelser om annonsering har regeringens strävan, som framgår av avsnitt 18, varit att inte tynga lagarna med sådana bestämmelser som lämpar sig bättre att genomföra i förordning. I de fall föreslagna bestämmelser om annonsering och information placerats i andra delar av lagarna än i de kapitel som särskilt behandlar dessa frågor är skälet i flertalet fall att den bakomliggande direktivregleringen är utformad på motsvarande sätt. Det kan, som utgångspunkt, antas att syftet med direktivens utformning i dessa fall har varit att det bedömts finnas ett särskilt behov av att i tydlighetssyfte lyfta fram en fråga om annonsering eller information i anslutning till den eller de materiella bestämmelser där frågan aktualiseras. Ett exempel på detta är bestämmelserna om annonsering vid tilldelning av kontrakt i delar (se artikel 46.2 i LOU-direktivet och 4 kap. 17 § i förslaget till lag om offentlig upphandling). Ett möjligt alternativ skulle i och för sig kunna vara att genomföra alla bestämmelser om annonsering och information samlat i lagarna. Enligt regeringens mening är det dock inte klart att detta skulle leda till ett mer överskådligt och lättillgängligt regelverk. I avsaknad av närmare förslag om vilka bestämmelser som borde struktureras om och hur detta borde ske anser regeringen därför inte att det finns tillräckliga skäl att överväga en annan struktur för dessa bestämmelser.
När det gäller den risk för överlappande bestämmelser som Lagrådet har lyft fram kan regeringen konstatera att en sådan överlappning främst torde förekomma mellan å ena sidan bestämmelser i direktiven och å andra sidan bestämmelser i kommissionens direkt tillämpliga genomförandeförordning med standardformulär för annonsering. Utgångspunkten vid genomgörandet har varit att sådana bestämmelser som omfattas av uppgiftsskyldigheten i standardformulären inte ska regleras i de nya lagarna. Det är också skälet till att regeringen, på Lagrådets inrådan, föreslagit att bestämmelser om att annonsen ska innehålla uppgifter om att en upphandling ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt, inte ska genomföras i lagarna. Regeringen konstaterar emellertid, vilket också Lagrådet har gjort, att det
förekommer uppgiftsskyldigheter som är så centrala för upphandlingen att det kan ifrågasättas om dessa bör framgå inte bara av förordningen utan även av lagen. Ett exempel på en sådan uppgiftsskyldighet är den som rör grunderna för tilldelningen av kontraktet som regeringen, på Lagrådets inrådan, föreslår ska genomföras genom särskilda bestämmelser i lagarna, trots att denna skyldighet även framgår av standardformulären.
De nya lagarnas namn
Den lag som föreslås ersätta 2007 års lag om offentlig upphandling bör ges samma namn, dvs. lagen om offentlig upphandling. Den lag som föreslås ersätta 2007 års lag om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster bör få namnet lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Försörjningssektorerna bedöms som ett inarbetat begrepp. Regeringen gör därför bedömningen att det inte längre är nödvändigt att i lagens beteckning särskilt ange de verksamheter som omfattas.
Det är naturligt att de föreslagna lagarna framöver i tillämpningen kommer att förkortas LOU respektive LUF, på samma sätt som 2007 års lagar. I denna lagrådsremiss används emellertid dessa förkortningar enbart som beteckning för 2007 års lagar. För de föreslagna lagarna används de fullständiga namnen.
5.4 LUK-direktivet genomförs genom en separat lag
Regeringens förslag: LUK-direktivet genomförs genom en separat lag. Lagen ska ha samma struktur som de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Den ska benämnas lagen om upphandling av koncessioner.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utredningen föreslås dock en annorlunda struktur på de inledande bestämmelserna.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt är positiva till förslagen. Kriminalvården tillstyrker att begreppet upphandling av koncessioner används i stället för direktivets tilldelning av koncessioner. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det är ändamålsenligt att ha en särskild lag för upphandling av koncessioner.
Skälen för regeringens förslag
En separat lag
LUK-direktivet är, som framgått, ett nytt direktiv inom upphandlingsområdet som gäller förfarandet vid tilldelning av tjänstekoncessioner och byggkoncessioner. Upphandling av byggkoncessioner, som tidigare reglerades i 2004 års LOU-direktiv, regleras numera endast i LUK-direktivet.
Lagrådet har ifrågasatt behovet av att genomföra LUK-direktivet i en separat lag. Lagrådet har hänvisat till den ytterligare vidlyftighet som en särskild lag bidrar till och till att det hittills varit möjligt att reglera koncessioner inom ramen för offentlig upphandling.
Regeringen konstaterar att det i och för sig skulle minska omfattningen av regelverket i stort om LUK-direktivet genomfördes genom bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling. Samtidigt skulle ett sådant genomförande bidra till att omfattningen av den lagen med nödvändighet ökade. Eftersom den stora majoriteten av de upphandlingar som sker avser annat än koncessioner får detta ses som en nackdel för flertalet av dem som ska tillämpa den nya lagen om offentlig upphandling. Nuvarande bestämmelser om upphandling av byggkoncessioner gäller, som framgått ovan, endast för upphandlande myndigheter och inte för upphandlande enheter. Redan av det skälet att bestämmelserna om upphandling av koncessioner i LUK-direktivet gäller både upphandlande myndigheter och enheter kan lämpligheten i att enbart reglera upphandling av koncessioner i lagen om offentlig upphandling ifrågasättas. Vidare konstaterar regeringen, i likhet med Genomförandeutredningen, att det numera är en vedertagen lagstiftningsteknik på upphandlingsområdet att genomföra en självständig EU-rättsakt genom en särskild lag. Sammantaget anser regeringen att fördelarna med att genomföra LUK-direktivets bestämmelser genom en separat lag överväger de nackdelar som finns med denna lösning.
Som nämnts ovan finns ett flertal likheter med upphandlingsregleringen på området för offentlig upphandling och för försörjningssektorerna. Lagens struktur bör därför i huvudsak motsvara den som följer av de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Som framgått ovan föreslår regeringen, med beaktande av Lagrådets synpunkter, att en bestämmelse bör införas i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna som upplyser om de andra lagarna på upphandlingsområdet. En motsvarande bestämmelse bör också införas i lagen om upphandling av koncessioner. Lagen bör vidare inledningsvis innehålla motsvarande bestämmelse som de båda andra lagarna när det gäller tröskelvärdenas betydelse för tillämpning av lagen.
Namnet på lagen
I LOU-direktivet används benämningen offentlig upphandling och i LUF-direktivet upphandling, medan det i LUK-direktivet i stället talas om tilldelning av koncessioner. En förklaring till denna skillnad kan vara att LUK-direktivet inte innehåller några regler för själva förfarandet utan endast s.k. förfarandegarantier. Också en tilldelning av en koncession kan emellertid sägas utgöra en anskaffning genom upphandling (jfr skäl 11 och artikel 1.1 i LUK-direktivet samt artikel 1.1 i LOU-direktivet och LUF-direktivet). Lagen bör därför ha en benämning som motsvarar övriga upphandlingslagar och benämnas lagen om upphandling av koncessioner.
5.5 Andra lagtekniska frågor
Genomförandet av bestämmelser som inte är ändrade i sak
Eftersom LOU-direktivet och LUF-direktivet är omarbetningar av 2004 års direktiv är flera artiklar i huvudsak likalydande eller i vart fall oförändrade i sak. Utgångspunkten är att författningsbestämmelserna i dessa fall ska utformas med motsvarande bestämmelser i 2007 års lagar som förebild. Skälet till detta är att regeringen anser att det finns ett visst värde i att strukturen och utformningen av de bestämmelser som inte är ändrade i sak är densamma i de nya lagarna. Det finns emellertid flera fall där de nya direktiven inte är ändrade i sak men innebär förtydliganden. Sådana förtydliganden bör få genomslag i lagtexten. Vidare finns fall där direktiven visserligen måste bedömas vara oförändrade i sak men där lagtexten bör ändras i syfte att åstadkomma bättre överensstämmelse mellan den svenska lagstiftningen och direktiven. Även av detta skäl föreslås i några fall att lagbestämmelser ska utformas på ett annat sätt än motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. Utöver detta har ett antal redaktionella ändringar i förenklande syfte gjorts i förhållande till nuvarande LOU och LUF utan att någon ändring i sak varit avsedd.
Genomförandet av bestämmelser vars innehåll följer av de allmänna upphandlingsrättsliga principerna
Vissa krav i direktivens artiklar följer redan av att de upphandlande myndigheterna och enheterna vid all upphandling är skyldiga att iaktta de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna (artikel 18.1 i LOUdirektivet, artikel 36.1 i LUF-direktivet och artikel 3.1 i LUK-direktivet). När sådana krav bedöms genomförda redan genom genomförandet av de allmänna principerna föreslås de inte genomföras särskilt i lagarna. Några remissinstanser framför dock att när exempelvis ett proportionalitetskrav anges särskilt i en direktivbestämmelse, bör utgångspunkten vara att kravet också ska tas in i den motsvarande författningsbestämmelsen. Regeringen anser dock som utgångspunkt att så bör ske bara när kravet är kvalificerat i den meningen att det går utöver vad den upphandlande myndigheten eller enheten har att iaktta redan till följd av den allmänna principbestämmelsen. Frågan om det finns skäl att genomföra sådana bestämmelser särskilt eller inte behandlas i anslutning till varje artikel där en sådan bestämmelse aktualiseras.
Det ska dock i sammanhanget nämnas att Lagrådet, i anslutning till frågan om proportionalitetsprincipens tillämpning i samband med uteslutning av en leverantör, har ansett att det finns anledning att under den fortsatta beredningen överväga att genomföra direktiven i de delar där de preciserar vad som uppenbarligen har ansetts motsvara kraven på proportionalitet. Denna fråga behandlas i avsnitt 22.1.4.
Artiklar med exemplifierande uppräkningar
Flera artiklar i direktiven innehåller exemplifierande uppräkningar. Regeringen anser, vilket Lagrådet inte har haft något att invända emot, att sådana uppräkningar som utgångspunkt inte bör ingå i
författningstexten. För det fall exemplen inte genomförts i lagtexten har de dock som regel nämnts i övervägandena eller i författningskommentaren till aktuell bestämmelse.
Övriga lagtekniska frågor Lagrådet har ifrågasatt den lagtekniska utformningen av vissa typer av bestämmelser såväl i direktiven som i lagförslagen. Lagrådet har bl.a. noterat bestämmelser som ålägger upphandlande myndigheter eller andra att vidta åtgärder men där det inte föreskrivs någon påföljd för den händelse åliggandet inte efterföljs. Lagrådet har ansett att sådana bestämmelser bör undvikas i lag, men har inte generellt motsatt sig dem när de är utformade i enlighet med direktivens bestämmelser.
Regeringen vill framhålla att varje åtgärd som en myndighet eller enhet vidtar i samband med upphandling och som kan ha rättslig verkan utgör ett beslut som kan bli föremål för överprövning (se EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5). Detta gäller också underlåtenhet att vidta sådana åtgärder som följer av skyldigheter i lagstiftningen. Att en myndighet eller enhet inte följer de skyldigheter som föreskrivs i lagstiftningen kan alltså leda till att upphandlingen måste göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse skett. Med dessa grundläggande utgångspunkter för regelverket framstår det enligt regeringens mening som förklarligt att direktiven inte innehåller särskilda påföljder för myndigheterna och enheterna i anslutning till de många skyldigheter som åvilar dem enligt direktiven. På motsvarande sätt får som huvudregel anses gälla att den leverantör som inte följer skyldigheterna i upphandlingen riskerar att inte längre få delta i förfarandet och ytterst att få sitt anbud förkastat. Mot denna bakgrund anser regeringen, i likhet med Lagrådet, att det inte finns anledning att generellt frångå direktivens utformning när det gäller bestämmelser av det aktuella slaget.
När det gäller vissa av de föreslagna bestämmelserna har Lagrådet särskilt preciserat sina synpunkter i denna fråga. Synpunkterna behandlas i anslutning till behandlingen av de aktuella bestämmelserna, se bl.a. avsnitten 26.2.5, 26.5 och 31.2 .
De övriga lagtekniska frågor som Lagrådet har framhållit behandlas i anslutning till de bestämmelser som aktualiserat de synpunkter Lagrådets framfört, se t.ex. avsnitt 10.5, 16.1.3, 18.1.4 och 23.1.1 samt författningskommentaren.
5.6 Bilagor till lagarna
Regeringens förslag: Var och en av de nya lagarna ska ha en bilaga med en förteckning över byggentreprenadkontrakt. Vidare ska var och en av de tre lagarna ha en bilaga som innehåller en förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Utredningens och promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med 2004 års direktiv innehåller de tre nya direktiven bilagor med en förteckning över byggentreprenadkontrakt som anger olika byggverksamheter och CPVkod för respektive verksamhet (bilaga II till LOU-direktivet och bilaga I till LUF-direktivet respektive LUK-direktivet). Bilagorna är kopplade till direktivens definition av byggentreprenadkontrakt. Nuvarande LOU och
LUF har motsvarande bilagor med förteckningar. Lagrådet har ifrågasatt denna lagstiftningsteknik och konstaterat att informationen inte förefaller vara mer omfattande än att den kan tas in i paragrafer i lagen. Regeringen anser dock att det inte finns anledning att ändra på den rådande ordningen och föreslår därför att det till var och en av de nya lagarna fogas en bilaga som innehåller en förteckning över byggentreprenadkontrakt. Vilka uppgifter som ska framgå av de aktuella bilagorna, och särskilt om CPV-koder bör framgå, behandlas i avsnitt 10.7.
I samtliga tre nya direktiv finns en bilaga med en förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Bilagan anger de tjänster för vilka direktivens enklare regler för upphandling gäller (bilaga XIV till LOU-direktivet, bilaga XVII till LUF-direktivet och bilaga IV till LUKdirektivet). Utöver benämningen på tjänsterna framgår också CPV-koder för dessa. I nuvarande LOU och LUF finns en liknande förteckning över tjänstekontrakt (B-tjänster) i en bilaga (bilaga 3) till respektive lag.
Lagrådet har förordat att även förteckningen i denna bilaga genomförs i lagtext. Regeringen anser emellertid att bilagan bör genomföras på motsvarande sätt som i 2004 års lagar, dvs. som en bilaga till respektive lag. När det gäller den närmare utformningen av bilagan och den särskilda frågan om de aktuella bilagorna även bör innehålla en hänvisning till aktuella CPV-koder hänvisas till avsnitt 10.7.
Utöver nämnda bilagor föreslås också i avsnitt 17.1.1 att de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna var och en ska ha en bilaga med definitioner av vissa tekniska specifikationer. Därutöver föreslås i avsnitt 6.3 att lagen om upphandling av koncessioner ska ha en bilaga där det framgår vilka verksamheter som omfattas av lagen.
5.7 Artiklar av administrativ karaktär genomförs inte
Regeringens bedömning: Artiklar med bestämmelser som inte är av den karaktären att de bör genomföras i medlemsstaternas lagstiftning ska inte införas i de nya lagarna.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans framför någon invändning. Skälen för regeringens bedömning: Direktiven innehåller artiklar med bestämmelser som inte är av den karaktären att deras innehåll ska genomföras i medlemsstaternas nationella upphandlingslagstiftning. Det gäller t.ex. artiklar med bestämmelser som ger kommissionen rätt att meddela s.k. delegerade akter och artiklar med bestämmelser rörande
direktivens ikraftträdande och införlivande. Några bestämmelser som genomför sådana artiklar bör därför inte tas in i de nya lagarna.
5.8 Kommissionens genomförandeåtgärder
I direktiven finns ett antal bestämmelser som ger kommissionen befogenhet att anta s.k. genomförandeakter. Ett sådant exempel är fastställande av standardformulär för annonsering, ett annat är standardformuläret benämnt det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet. Kommissionen har meddelat båda dessa förordningar, se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011 samt kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/7 av den 5 januari 2016 om fastställande av standardformuläret för det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet. Förordningarna gäller direkt och ska tillämpas av upphandlande myndigheter och enheter. De bestämmelser som omfattas av dessa förordningar genomförs därför som utgångspunkt inte i lagarna, se även ovan avsnitt 5.3.
5.9 Bestämmelser som genomförs genom förordning
Direktiven är, som Lagrådet konstaterat, omfattande och detaljerade. Vissa av bestämmelserna är dock av sådan karaktär att de enligt regeringens mening lämpligen bör genomföras i förordning. Främst gäller detta bestämmelser om annonsering om upphandling. Regeringen gör alltså, liksom i samband med genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv, bedömningen att vissa bestämmelser lämpligen bör genomföras genom förordning. Vilka bestämmelser som bör genomföras på detta sätt behandlas i övervägandena i anslutning till att den aktuella bestämmelsen behandlas.
5.10 Propositionens disposition
Överväganden
Övervägandena i propositionen är uppdelade i olika sakområden, som i huvudsak följer strukturen på de föreslagna nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. LOUdirektivet och LUF-direktivet innehåller till stora delar likalydande eller i huvudsak likalydande bestämmelser varför genomförandet av bestämmelserna som regel behandlas gemensamt. Bestämmelser som har motsvarighet i nuvarande LOU och LUF och där direktiven inte ändrats i sak behandlas som regel mer översiktigt.
I anslutning till de olika sakområdena behandlas också bestämmelser i LUK-direktivet, som motsvaras av bestämmelser i de båda andra
direktiven. Sådana bestämmelser som inte har någon direkt motsvarighet i LOU-direktivet eller LUF-direktivet, behandlas i de avsnitt dessa sakligt sett närmast hör samman med.
För varje sakområde görs som utgångspunkt överväganden om i vilken utsträckning reglerna även bör gälla för upphandlingar som inte omfattas av direktiven eller endast delvis omfattas av direktiven. Motsvarande överväganden görs också beträffande bestämmelserna som föreslås genomföra LUK-direktivet.
På olika ställen i direktiven finns ett antal sekretessbestämmelser, som dels är generella, dels är kopplade till vissa specifika frågor. Samtliga sekretessfrågor är samlade i ett gemensamt avsnitt (avsnitt 21 Sekretess). Reglerna i LUF-direktivet om anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland och förhållandet till tredjeland (artiklarna 85 och 86), som helt saknar motsvarighet i LOU-direktivet, behandlas också i ett eget övervägandeavsnitt (avsnitt 29).
Flertalet av de föreslagna bestämmelserna har sin grund i förslag dels från Genomförandeutredningens betänkanden Nya regler om upphandling (SOU 2014:51) och En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69), dels från departementspromemorian Nya regler om upphandling (2014:25). När i det följande anges utredningen avses därför, om inte annat särskilt anges eller tydligt framgår av sammanhanget, Genomförandeutredningen. På motsvarande sätt avses med promemorian den nyss nämnda departementspromemorian.
Författningskommentaren
Samtliga paragrafer i förslagen till nya lagar behandlas i författningskommentaren. De bestämmelser som genomför nya artiklar i LOU- och LUF-direktiven behandlas mer utförligt, medan sådana paragrafer som har motsvarighet i nuvarande LOU och LUF behandlas mer översiktligt. Bestämmelser i LOU och LUF som förts över i princip oförändrade till de nya lagarna kommenteras som regel inte. Beträffande kommentarer till dessa paragrafer hänvisas till tidigare förarbeten till respektive paragraf.
Samtliga bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner kommenteras också i författningskommentaren. De bestämmelser som motsvaras av bestämmelser i de nya lagarna om upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna behandlas dock endast kortfattat och med en hänvisning till motsvarande bestämmelser i LOU eller LUF.
Lagrådet har efterfrågat ett antal klargöranden och påpekat att sådana klargöranden kan göras genom författningskommentarer, men har samtidigt mycket riktigt framhållit att det är ett problem i sammanhanget att den svenska lagstiftaren endast har begränsade möjligheter att göra auktoritativa uttalanden om sådant som regleras i direktiven. Regeringen konstaterar alltså, i likhet med Lagrådet, att möjligheterna för regeringen att göra auktoritativa uttalanden i förarbetena är begränsade (jfr EUdomstolens dom i mål C-371/02 Björnekulla Fruktindustrier Aktiebolag mot Procordia Food Aktiebolag, ERS2002/182:3, särskilt p. 13). När det gäller praxis har det varit en strävan att, i den mån det finns relevant
praxis från EU-domstolen, nämna denna i författningskommentaren till motsvarande bestämmelser i lagarna.
6 Tillämpningsområde och definitioner
6.1 Tillämpningsområde för lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
LOU-direktivet och LUF-direktivet har väsentligen samma tillämpningsområden som 2004 års direktiv.
Till skillnad från 2004 års LOU-direktiv finns det i LOU-direktivet inte några bestämmelser om bygg- och tjänstekoncessioner. Upphandling av koncessioner regleras i stället i det nya LUK-direktivet.
6.1.1 Anskaffning som omfattas av lagarna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska, i likhet med LOU och LUF, gälla vid upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader samt vid projekttävlingar. Upphandling av koncessioner ska regleras i lagen om upphandling av koncessioner.
Den nya lagen om offentlig upphandling ska i likhet med LOU gälla sådan upphandling som en upphandlande myndighet genomför om inte anskaffningen är särskilt undantagen från lagens tillämpningsområde.
Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska i likhet med LUF gälla vid upphandling som genomförs av upphandlande enheter, dvs. särskilda subjekt som bedriver verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, för sådan verksamhet om inte anskaffningen är särskilt undantagen från lagens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan. Skälen för regeringens förslag: I likhet med 2004 års direktiv omfattar 2014 års LOU- och LUF-direktiv anskaffningar av varor, tjänster och byggentreprenader. De nya direktiven saknar dock helt bestämmelser om koncessioner. Koncessioner regleras i stället i LUKdirektivet. I såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet finns bestämmelser om projekttävlingar. De nya lagarna bör därför, i likhet med 2007 års lagar, gälla vid upphandling av varor, tjänster och byggentreprenader samt vid anordnande av projekttävlingar. Upphandling av koncessioner bör regleras i lagen om upphandling av koncessioner (se avsnitt 5.4 och 6.2). Någon motsvarighet till 1 kap. 12 §
LOU, som avser tjänstekoncessioner, och 13 kap. LOU, som avser byggkoncessioner, föreslås därmed inte i den nya lagen om offentlig
upphandling. Inte heller föreslås bestämmelser som motsvarar 1 kap. 11 § LUF, som avser undantag för bygg- och tjänstekoncessioner, i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Den nya lagen om offentlig upphandling ska ersätta LOU och gäller varje anskaffning som en upphandlande myndighet gör om den inte omfattas av ett undantag i lagen. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska ersätta LUF och gäller upphandling som genomförs av en upphandlande enhet som är verksam inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och är avsedd för utförandet av någon av de verksamheter som omfattas av lagen, om inte anskaffningen är särskilt undantagen (se avsnitt 6.3 om vilka verksamheter som omfattas).
Direktiven delar inte längre upp tjänster i A- och B-tjänster. Någon sådan uppdelning görs därmed inte heller i de nya lagarna. Däremot innehåller direktiven särskilda och enklare regler för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster, som i tidigare direktiv betecknades som B-tjänster. Genomförandet av dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 32.
Direktiven reglerar upphandlingar som uppgår till minst vissa tröskelvärden, se avsnitt 11. När det gäller upphandlingar som understiger tröskelvärdena anser regeringen, som framgår av avsnitt 31.1, att sådana upphandlingar, bör regleras i ett särskilt kapitel i de nya lagarna, på motsvarande sätt som i 15 kap. LOU och LUF. I enlighet med vad Lagrådet föreslagit bör det redan av en av de inledande bestämmelserna i 1 kap. i lagarna framgå vilken betydelse tröskelvärdena har för vilka regler i respektive lag som ska tillämpas. Lagrådet har föreslagit att bestämmelserna ska hänvisa till om värdet överstiger tröskelvärdena. För att tydliggöra att de direktivstyrda bestämmelserna ska tillämpas även i de fall värdet av en upphandling uppgår till de exakta tröskelvärdena bör bestämmelserna hänvisa till om värdet uppgår till minst tröskelvärdena.
6.1.2 Definitionen av upphandling och begreppet kontrakt
Regeringens förslag: Definitionen av upphandling i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla moment som är karakteristiska för upphandling och som ingår i LOU- och LUF-direktivens definition. Den ska härutöver innehålla moment som ingår i den nuvarande definitionen i LOU och LUF. Bestämmelsen ska placeras inledningsvis i lagen, tillsammans med en bestämmelse som övergripande anger tillämpningsområdet för lagen.
Regeringens bedömning: Definitionen av upphandling bör inte innehålla något moment som rör ingåendet av ett ramavtal.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock en delvis annan utformning och placering av definitionen av upphandling. I stället för en i huvudsak gemensam definition av upphandling för båda lagarna föreslås i
promemorian att offentlig upphandling ska definieras i lagen om offentlig upphandling, medan upphandling ska definieras i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Vidare görs i promemorian bedömningen att momentet ”åtgärder som vidtas i syfte att ingå ett ramavtal” bör ingå i definitionen.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig förslaget. Några remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Svenskt Näringsliv, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi tar upp frågor om begreppet kontrakt, som rör dels om begreppet bör användas i lagarna eller om det bör ersättas med det vidare begreppet avtal, dels lämpligheten av att kontraktet ingår som ett moment i definitionen av upphandling.
Konkurrensverket och Advokatfirman Delphi förordar att begreppet offentligt kontrakt används i den nya lagen om offentlig upphandling.
Sveriges advokatsamfund framför att det inte förs något resonemang kring varför promemorian valt att använda och definiera begreppet kontrakt men inte begreppet offentligt kontrakt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Direktivens reglering och nuvarande lagar
I artikel 2.5 i LOU-direktivet definieras offentligt kontrakt som ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera leverantörer och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster. Motsvarande definition i LUF-direktivet, som avser varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt finns i artikel 2.1.
I 2004 års direktiv definieras inte begreppet upphandling. I LOU och LUF finns dock en definition, som alltså är nationell. Enligt 2 kap. 13 § LOU förstås med offentlig upphandling de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet i syfte att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal avseende varor, tjänster eller byggentreprenader. Definitionen i LUF har motsvarande lydelse.
I artikel 1.2 i såväl LOU- som LUF-direktivet definieras begreppet upphandling. Artikel 1.2 i LOU-direktivet har följande lydelse.
Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upphandlande myndigheters anskaffning genom ett offentligt kontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande myndigheter oberoende av om byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är avsedda för ett offentligt ändamål eller inte.
Artikel 1.2 i LUF-direktivet är anpassad efter förhållandena inom försörjningssektorerna.
Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upphandlande enheters anskaffning genom varu-, byggentreprenad- eller tjänstekontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande enheter, förutsatt att byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är avsedda för utövande av någon av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14.
Syftet med direktivets definition är inte att utvidga tillämpningsområdet utan att tydligare beskriva själva begreppet upphandling (se skäl 4 i LOU-direktivet). Direktivreglerna om upphandling är inte avsedda att täcka alla former av utbetalning av offentliga medel, utan enbart utbetalningar som görs i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader. Anskaffning bör förstås i vid mening och behöver t.ex. inte nödvändigtvis innebära att äganderätten överlåts. Begreppet upphandling i LUF-direktivet ska så nära som möjligt stämma överens med det begrepp som tillämpas i LOU-direktivet, med beaktande av särdragen på de områden som omfattas av LUF-direktivet (se skäl 6 i LUF-direktivet).
En definition av upphandling bör tas in i de nya lagarna
De nya lagarna bör, i likhet med 2007 års lagar, innehålla en definition av begreppet upphandling. I lagrådsremissen föreslås att definitionen ska placeras i det kapitel som innehåller definitioner av begrepp i respektive lag, vilket också motsvarar placeringen i nuvarande LOU och LUF. Motsvarande placering har föreslagits av Lagrådet, som dock föreslår en annorlunda utformning av definitionen. Som framgår ovan, se avsnitt 5.1, delar regeringen Lagrådets bedömning att det är lämpligt med en bestämmelse tidigt i respektive lag som beskriver tillämpningsområdet för lagen. I stället för att dels ha en övergripande sådan bestämmelse om tillämpningsområdet och sedan längre fram i samma kapitel en definition av begreppet upphandling, framstår det enligt regeringens mening som ändamålsenligt att dessa bestämmelser placeras i en gemensam paragraf i inledningen av lagarna. En sådan utformning överensstämmer också med regleringen i direktiven, som behandlar definitionen av vad som avses med upphandling i artikel 1 om syfte och tillämpningsområde och alltså skiljt från andra definitioner. På detta sätt tydliggörs också att definitionen är av annorlunda karaktär och mer av en beskrivande definition, snarare än en legaldefinition i strikt mening.
Regeringen konstaterar att det, i enlighet med vad Lagrådet har föreslagit, är en fördel att alla tre lagarna innehåller en i huvudsak enhetlig definition av vad som avses med upphandling och regeringen instämmer därför i Lagrådets synpunkt att upphandling bör vara det särskilda begrepp som definieras i alla tre lagarna.
Begreppet kontrakt och dess betydelse för direktivens tillämpningsområde
Kontrakt är ett etablerat upphandlingsrättsligt begrepp som används genomgående i upphandlingsdirektiven. I likhet med tidigare direktiv används begreppet i 2014 års direktiv med delvis olika innebörd beroende på sammanhanget. Kontrakt i formell mening avser det normala sättet att avsluta en upphandling på. Av definitionen av kontrakt framgår bl.a. att det är ett skriftligt dokument med ekonomiska villkor som ingås mellan berörda parter. Kontraktet används även i bestämmelser som avgränsar direktivens tillämpningsområden eller anger undantag, t.ex. genom att det anges att direktiven inte ska tillämpas på kontrakt som avser vissa typer av anskaffning. Termen tilldelning av kontrakt beskriver vidare ett upphandlingsförfarande i allmän mening
men också sådana åtgärder som den upphandlande myndigheten eller enheten vidtar när den utvärderar inkomna anbud.
Genom EU-domstolens praxis är det klarlagt att varje åtgärd som vidtas av en upphandlande myndighet eller enhet, i samband med en upphandling av något som faller inom det materiella tillämpningsområdet för upphandlingsdirektiven, och som kan ha rättslig verkan, är ett beslut som kan bli föremål för ansökan om överprövning. När det gäller tidpunkten kan en upphandlande myndighets eller enhets beslut överprövas när myndigheten eller enheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser (se dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5, se även Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2013 ref. 31).
I rättsmedelsdirektiven, i lydelser enligt ändringsdirektivet, finns bestämmelser om möjlighet att i vissa fall ogiltigförklara avtal som faller in under upphandlingsdirektivens tillämpningsområden. Avtal i rättsmedelsdirektivens mening inbegriper bl.a. kontrakt, ramavtal och dynamiska inköpssystem. Av direktiven framgår att följderna av att ett avtal anses vara ogiltigt ska bestämmas i nationell lagstiftning. Det är alltså fråga om en civilrättslig ogiltighet. Regeringen bedömde vid genomförandet att skiljelinjen i bestämmelsen om när överprövning av en upphandling inte längre får ske, mellan vad som är ett civilrättsligt giltigt avtal respektive ett kontrakt enligt LOU och LUF, inte behövde upprätthållas (prop. 2009/10:180 del 1 s. 136 f. och 172 f.). När det i upphandlingslagarnas bestämmelser om överprövning anges att överprövning av en upphandling inte får ske efter att avtal har slutits, avses alltså tidpunkten när ett civilrättsligt giltigt avtal föreligger. Efter att avtal har ingåtts, kan leverantören ansöka om ogiltigförklaring av avtalet.
Av avgörande betydelse för såväl skyldigheten att iaktta upphandlingsreglerna som möjligheterna till rättslig kontroll av en upphandling eller ett ingånget kontrakt är således att den vara, tjänst eller byggentreprenad som anskaffas materiellt faller in under upphandlingsdirektivens tillämpningsområden. Om upphandlingen ska eller har avslutats genom ett dokument som uppfyller kriterierna för att betraktas som ett kontrakt enligt direktivens definition av kontrakt saknar däremot betydelse.
Begreppet kontrakt bör användas i lagarna
Ett antal remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Svenskt Näringsliv,
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi, tar upp frågor som avser begreppet kontrakt och hur det används i lagarna. Frågorna rör dels allmänt om begreppet kontrakt bör användas eller om det bör ersättas med begreppet avtal, dels lämpligheten av att kontraktet ingår som ett moment i lagarnas definition av upphandling. Konkurrensverket framhåller att det vidare begreppet avtal tydliggör att upphandlingslagstiftningen inte kan kringgås genom att upphandlande myndigheter eller enheter underlåter att ingå avtal skriftligen. Verket anser att definitionen av upphandling bör förtydligas så att den beskrivna felaktiga tolkningen av regelverket undviks. Konkurrenskommissionen framhåller
att det enligt svensk rätt kan förekomma civilrättsligt bindande avtal som ingås muntligen eller konkludent mellan en upphandlande myndighet och en leverantör samt, i vissa fall, även rena bytesavtal utan skriftlig dokumentation. Dessa och liknande avtal riskerar vid en snäv tolkning av definitionen av upphandling enligt ordalydelsen att felaktigt hamna utanför lagens tillämpningsområde. Konkurrenskommissionen förordar att den mera neutrala samlingsbeteckningen avtal används i definitionen. Även Advokatfirman Delphi hänvisar till den svenska avtalsrätten och menar att det krav på skriftlighet som framgår av LOU- och LUFdirektivens kontraktsdefinition är olämpligt för den svenska rättsordningen och för en effektiv tillämpning av direktiven. Advokatfirman anför att definitionen av kontrakt saknar rättslig och faktisk betydelse för upphandlingslagarnas tillämpning och föreslår därför att begreppet kontrakt utmönstras ur definitionen och att begreppet offentligt kontrakt används i lagen i övrigt.
Som framgår av avsnitt 5.2 har även Lagrådet haft invändningar mot användningen av begreppet kontrakt och konstaterat att detta både till form och till innehåll begränsas i förhållande till vad som allmänt gäller inom civilrätten. Lagrådet har också riktat kritik mot att begreppet används i flera olika betydelser i lagarna. Lagrådet har föreslagit att begreppet kontrakt och termen tilldelning av kontrakt helt ska utmönstras ur lagarna.
Som en allmän utgångspunkt kan konstateras att definitionen av vad som utgör ett kontrakt i direktivens mening är en EU-rättslig fråga. Enligt EU-domstolens praxis är den rättsliga kvalificeringen av ett avtal i medlemsstaternas rätt inte relevant för att avgöra huruvida detta omfattas av tillämpningsområdet för upphandlingsdirektiven (se EU-domstolens dom Auroux m.fl.,C-220/05, EU:C:2007:31, särskilt p. 40, och dom Asociación Profesional de Empresas de Reparto y Manipulado de Correspondencia, C-220/06, EU:C:2007:815, särskilt p. 50). Det kan vidare konstateras att begreppet kontrakt och termen tilldelning av kontrakt förekommer i många olika sammanhang och på ett stort antal ställen såväl i 2004 års direktiv som i 2014 års direktiv.
Lagrådet har föreslagit en för upphandlingsrätten ny begreppsbildning som närmare knyter an till civilrättens terminologi och som leder till genomgående och grundläggande ändringar i flertalet bestämmelser i de förslagna lagarna och därmed betydande avvikelser från direktivens bestämmelser. Enligt regeringens bedömning är det, med hänsyn till direktivens omfattning och komplexitet, mycket svårt att avgöra vilka konsekvenser sådana genomgripande förändringar av terminologin kan komma att få. Redan av det skälet anser regeringen att det är tveksamt att i detta sammanhang föreslå så omfattande ändringar som Lagrådet föreslagit.
Även oavsett detta anser regeringen att betydelsen av att direktivens terminologi sedan länge är inarbetad och etablerad inte ska underskattas. Detsamma gäller fördelarna för tillämparna att grundläggande begreppsbildning i den nationella lagstiftningen nära ansluter till de begrepp som EU-domstolen använder vid tolkningen av direktiven. Det kan också konstateras att de negativa konsekvenser regeringen pekar på i avsnitt 5.1 med allt för stora avvikelser från direktivens terminologi blir särskilt påtagliga när det gäller begreppet kontrakt och termen tilldelning
av kontrakt, som förekommer i stor utsträckning i de standardformulär som upphandlande myndigheter och enheter är skyldiga att använda sig av vid annonsering av upphandlingar på EU-nivå. Dessa omständigheter talar enligt regeringens mening för att begreppet kontrakt och tilldelning av kontrakt bör användas i de nya lagarna och att de bör genomföras på ett sätt som nära ansluter till direktiven.
Sammantaget anser regeringen, trots den kritik som kan riktas mot hur begreppet kontrakt och termen tilldelning av kontrakt används i direktiven, att övervägande skäl talar för att som utgångspunkt använda dessa begrepp även i de nya lagarna. Med beaktande av vad Lagrådet har anfört kan regeringen emellertid konstatera att det finns anledning att särskilt överväga om större tydlighet kan åstadkommas i regleringen genom att begreppen används på ett mer enhetligt sätt i lagarna. I flera fall synes detta kunna åstadkommas genom att begreppen ersätts med begreppet upphandling. Denna fråga behandlas vidare nedan, se under rubriken Kontrakt bör i vissa fall ersättas med upphandling.
När det gäller utformningen av begreppet kontrakt har både Konkurrensverket och Advokatfirman Delphi förordat att begreppet offentligt kontrakt bör användas i stället. Det sistnämnda är också det begrepp som används i såväl 2004 års som 2014 års LOU-direktiv. Begreppet kontrakt infördes dock som en enhetlig beteckning för offentligt kontrakt och kontrakt på Lagrådets inrådan i samband med genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 295 och del 2 s. 597). Det finns enligt regeringens mening inte något skäl att nu ändra den bedömning som gjordes i det sammanhanget. Regeringen instämmer därmed i promemorians bedömning att begreppet kontrakt bör användas som enhetlig beteckning även i de nya lagarna. Någon skillnad i sak gentemot direktiven uppkommer inte genom detta.
Konkurrensverket anser vidare att orden ”skriftligt avtal” bör ersättas med ”avtal” i definitionen av kontrakt, för att tydliggöra att även avtal som inte är skriftliga kan omfattas av upphandlingslagstiftningen. Denna fråga hör nära samman med frågan om utformningen av definitionen av upphandling och behandlas därför nedan.
Den närmare utformningen av definitionen av kontrakt behandlas vidare i avsnitt 6.7.4. I samma avsnitt behandlas också definitionen av varu-, tjänste- och byggentreprenadkontrakt samt ramavtal närmare.
Den närmare utformningen av definitionen av upphandling
Regeringen anser att de moment som ingår i direktivens beskrivande definition och som är karakteristiska för upphandling som utgångspunkt bör tas in i lagarnas definition. Härutöver anser regeringen, i likhet med
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi, att vissa moment i den nuvarande definitionen i LOU och LUF bör behållas. Det bör nämligen göras tydligt att det är fråga om upphandling i lagarnas mening så snart åtgärder vidtas av en upphandlande myndighet eller enhet i syfte att en anskaffning ska göras. Att upphandlande enheters upphandling måste vara avsedd för utförandet av någon av de verksamheter som omfattas av lagen om upphandling inom försörjningssektorerna följer av att lagen är tillämplig endast vid sådan upphandling. Det behöver därför inte anges särskilt i definitionen.
I direktiven anges att med upphandling avses anskaffning genom ett kontrakt. Även definitionen av offentlig upphandling respektive upphandling i 2007 års LOU och LUF hänvisar till att det ska röra sig om åtgärder som vidtas i syfte att tilldela ett kontrakt. Det väcker frågan om kontraktet bör ingå i lagarnas definition av upphandling eller om detta riskerar att leda till en felaktig tolkning av lagarnas respektive tillämpningsområden.
Som redovisats ovan framför flera remissinstanser synpunkter på utformningen av definitionen av upphandling. Även Lagrådet har invänt mot definitionen och bl.a. anfört att på grund av den inskränkta betydelsen av termen kontrakt följer av definitionen att lagen inte är tillämplig om den upphandlande myndighetens avsikt är att ingå ett muntligt avtal. Detta kan enligt Lagrådet rimligen inte vara avsikten. Regeringen kan i och för sig instämma i att det kan ifrågasättas vilket berättigande skriftlighetskravet har som en del av definitionen av kontrakt. Det normala är dock att en upphandling, bl.a. för dokumentationens skull, avslutas med ett skriftligt avtal. Enligt regeringens mening bör definitionen, i likhet med hur den genomförts i nuvarande LOU och LUF, genomföras i nära anslutning till direktiven och därmed innehålla ett skriftlighetskrav. I sammanhanget kan nämnas att det i Danmark, Norge och Finland, som alla har avtalslagar med samma huvuddrag som Sveriges, har beslutats eller föreslagits definitioner som innehåller samma skriftlighetskrav som direktiven. Som Advokatfirman Lindahl noterat kan även avtal som inte uppfyller kriterierna för att betraktas som ett kontrakt enligt lagarnas definition bli föremål för överprövning. Det avgörande för rätten till överprövning är alltså, som även konstaterats ovan, om det som anskaffas materiellt faller in under upphandlingslagarnas tillämpningsområden. Regeringen instämmer således i bedömningen att rättsläget är sådant att kontraktet i formell mening saknar betydelse för direktivens tillämpningsområde och att möjligheten att överpröva såväl en upphandling som ett ingånget avtal är beroende av andra faktorer.
Tidigare upphandlingsdirektiv utgår i högre grad än 2014 års direktiv från kontraktet som grund för att beskriva när enskilda upphandlingar omfattas av direktivet. Både det faktum att begreppet upphandling nu definieras och definitionens utformning är uttryck för ett mer funktionellt angreppssätt än tidigare. Det blir än tydligare att direktiven behandlar förfarandet vid upphandling. Även 2014 års direktiv utgår dock i stor utsträckning från kontraktet som begrepp. Kontraktet har också en viktig upphandlingsrättslig betydelse genom att det anvisar hur en upphandling normalt avslutas. Att det som har överenskommits mellan parterna dokumenteras skriftligt ökar transparensen och därmed möjligheten till insyn och kontroll. Direktivens definition av upphandling beskriver moment som typiskt sett karakteriserar en upphandlingssituation. Att kontrakt ingår som ett sådant moment framstår enligt regeringens mening i och för sig som naturligt.
Regeringen kan dock instämma i att hänvisningen i definitionen till att anskaffningen ska ske genom ett kontrakt enligt ordalydelsen felaktigt kan ge intryck av att det för lagarnas tillämplighet krävs att myndigheten eller enheten faktiskt har för avsikt att ingå ett skriftligt avtal. Som Lagrådet har noterat följer dock detta redan av direktivens definition. Det
råder enligt regeringens mening inte någon tvekan om att avsikten inte är att definitionen ska ha en sådan inskränkt betydelse. Regeringen konstaterar att den risk för feltolkning av tillämpningsområdet som Lagrådet och remissinstanserna framhåller, finns redan enligt nuvarande reglering genom utformningen av definitionen i 2007 års lagar. Såvitt regeringen kunnat konstatera har detta dock inte gett upphov till några tolkningsfrågor i rättspraxis. Det har inte heller i övrigt framkommit att definitionens utformning i här aktuellt avseende skulle ha vållat några problem i den praktiska tillämpningen av lagarna. Enligt regeringens mening är det mot den bakgrunden i och för sig tveksamt om det finns någon reell risk för kringgående eller felaktig tillämpning till följd av att kontraktet ingår som en del i definitionen.
Regeringen kan dock, i likhet med Lagrådet, konstatera att direktivens definition av upphandling lämnar en del i övrigt att önska när det gäller tydlighet och logik. Trots detta anser regeringen, med beaktande av de allmänna utgångspunkter regeringen har för genomförandet (se avsnitt 5.1), att skälen för att genomföra artikelbestämmelsen på ett i huvudsak direktivnära sätt överväger de nackdelar som eventuellt kan tänkas föreligga. För att minska det som kan uppfattas som en betoning på kontraktet, som alltså är av underordnad betydelse i sammanhanget, föreslår dock regeringen att direktivens uttryck anskaffning genom ett kontrakt ersätts med uttrycket anskaffning genom tilldelning av ett kontrakt. Eftersom det sistnämnda uttrycket även kan sägas innefatta kravet att anskaffningen ska ske från en eller flera valda leverantörer behöver det momentet i direktivens definition inte genomföras särskilt.
Alternativet att ersätta begreppet kontrakt med avtal i definitionen av upphandling, vilket Konkurrensverket föreslagit, skulle enligt regeringens mening innebära en avvikelse från direktiven med inte helt överblickbara konsekvenser. En sådan ändring skulle möjliggöra tolkningen att ett muntligt avtal kan vara ett godtagbart sätt att avsluta en upphandling på. Kontraktsdefinitionens krav på skriftlighet tar emellertid inte sikte på frågan när obligationsrättslig avtalsbundenhet uppkommer mellan parterna i ett avtal.
Kontrakt bör i vissa fall ersättas med upphandling Lagrådet har, som framgått ovan, både när det gäller kontrakt och tilldelning av kontrakt konstaterat att begreppen används i flera olika betydelser i lagarna. Lagrådet har föreslagit att det i varje enskild paragraf i stället tydligt ska anges vilken företeelse som paragrafen avser, dvs. om det är fråga om att beskriva upphandlingsprocessen, den anskaffning som upphandlingen avser eller det avtal som myndigheten önskar ingå.
Som Lagrådet också har noterat är användningen i de föreslagna lagarna av begreppen kontrakt och tilldelning av kontrakt huvudsakligen en följd av direktiven. Att termen tilldelning av kontrakt i direktiven används i olika meningar, i vissa fall för att beteckna hela upphandlingsprocessen och i andra fall endast för att beteckna själva tilldelningsbeslutet, uppmärksammades redan vid genomförandet av 2004 års direktiv (prop. 2006/07:128 del 1 s. 150). Lagrådet förordade då att beteckningen på hela förfarandet när en myndighet eller enhet handlar
upp även fortsättningsvis skulle vara upphandling och att den i direktiven använda termen tilldelning av kontrakt fick avse myndighetens eller enhetens beslut i fråga om val av leverantör (a. prop. s. 597). Regeringen konstaterade att begreppet upphandling är ett väl inarbetat begrepp hos myndigheter och företag och att det lämpligen kunde användas som ett samlingsuttryck för processen fram till och med slutande av upphandlingskontraktet eller att ett ramavtal finns (a. prop. s. 150).
Även om användningen av de aktuella begreppen i huvudsak följer direktiven kan regeringen, i linje med Lagrådets synpunkter, konstatera att det finns ett utrymme för att förtydliga lagförslagen genom att termen kontrakt i vissa fall ersätts med upphandling. Detsamma gäller termen tilldelning av kontrakt, som så långt möjligt bör förbehållas den upphandlande myndighetens eller enhetens beslut att välja ut den leverantör vars anbud den avser att anta. I andra fall där termen används i direktiven bör den i lagarnas bestämmelser i vissa fall kunna ersättas med upphandling, som en mer allmän beteckning för förfarandet.
Projekttävlingar ska anges särskilt Lagrådet har ansett att ett anordnande av en projekttävling är en form av upphandling av en tjänst där syftet är att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning. Det står enligt Lagrådet klart att en projekttävling som syftar till att den upphandlande myndigheten ska förvärva en ritning uppfyller alla faktiska krav på en upphandling. Projekttävlingar behöver därmed enligt Lagrådets uppfattning inte behandlas som en separat företeelse vid sidan om upphandlingar utan utgör en form av tjänsteupphandling.
Som anförts ovan delar inte regeringen Lagrådets uppfattning om hur upphandling ska definieras. Redan av detta skäl finns det anledning att även fortsättningsvis reglera projekttävlingar som en separat företeelse vid sidan av upphandlingar. Regeringen delar förvisso Lagrådets uppfattning så till vida att den projekttävling som anordnas i syfte att ett tjänstekontrakt ska tilldelas kan sägas omfattas av begreppet upphandling. Det finns emellertid även en form av projekttävling som omfattas av direktivets bestämmelser men som inte syftar till att ett tjänstekontrakt ska tilldelas. Sådana projekttävlingar kan enligt regeringens uppfattning inte utan vidare anses utgöra en upphandling i direktivets mening. Därutöver är projekttävlingar behandlade separat i direktiven och bör av systematiska skäl även behandlas på motsvarande sätt i lagstiftningen.
Åtgärder som vidtas i syfte att ingå ett ramavtal
Enligt den nationella definitionen av upphandling i LOU och LUF är de åtgärder som en upphandlande myndighet respektive enhet vidtar i syfte att ingå ramavtal en form av upphandling. Uttrycket att ingå ramavtal ingår däremot inte i de nya upphandlingsdirektivens definition av begreppet upphandling.
Vissa av de övriga bestämmelserna i LOU och LUF bygger på förutsättningen att ingåendet av ett ramavtal är en form av upphandling. Bland annat är bestämmelserna i 16 kap. om överprövning utformade från denna utgångspunkt. Bestämmelserna om överprövning är inte
föremål för någon egentlig översyn i detta lagstiftningsärende utan förs över i de nya lagarna med i detta avseende oförändrad lydelse. I promemorian görs bedömningen att momentet ”åtgärder som vidtas i syfte att ingå ramavtal” bör ingå i lagarnas beskrivande definition av upphandling. Motivet är att utesluta risken för en felaktig tillämpning av de aktuella bestämmelserna om överprövning.
Direktivens definition beskriver upphandling i en funktionell, övergripande mening. En upphandling avslutas enligt direktivens övriga bestämmelser normalt genom ett kontrakt, vilket också anges i definitionen. Det finns i direktiven också bestämmelser, som numera är obligatoriska för medlemsstaterna att införa, som innebär att ramavtal får användas som metod för senare anskaffningar av varor, tjänster eller byggentreprenader genom kontrakt. Detsamma gäller för dynamiska inköpssystem. Redan att det finns sådana bestämmelser tydliggör att de åtgärder som en upphandlande myndighet eller enhet vidtar för att ingå ett ramavtal, eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem, är moment i vad som är upphandling i direktivens och de föreslagna lagarnas mening.
Bestämmelserna om överprövning av en upphandling som föreslås föras över från LOU och LUF till 20 kap. i respektive ny lag är alltså tillämpliga t.ex. när en upphandlande myndighet eller enhet ingår ett ramavtal. Regeringen bedömer att det inte är nödvändigt att särskilt ange ramavtal i de nya lagarnas definition.
Ett ramavtal ska, enligt definitionen av ramavtal, ingås med tillämpning av något upphandlingsförfarande. Därmed innefattas t.ex. selektivitet, dvs. ett urval av leverantörer från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida. När en leverantör ansöker om överprövning får domstolarnas kontroll av om ett ingånget avtal har skurit av möjligheten till överprövning av upphandlingen (se 20 kap. 6 § andra stycket i de båda nya lagarna) göras utifrån vilket slags förfarande ansökan gäller – ingåendet av ett ramavtal eller tilldelningen av ett kontrakt som grundas på ett ramavtal. I praktiken måste domstolarna göra en sådan kontroll redan i dag vid tillämpning av motsvarande bestämmelse i LOU respektive LUF.
6.2 Tillämpningsområde för lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska gälla vid upphandlande myndigheters och enheters upphandling av tjänstekoncessioner och byggkoncessioner. En definition av upphandling av koncessioner som motsvarar definitionen i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska tas in i lagens inledande kapitel.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Tjänstekoncessioner och byggkoncessioner
I nuvarande LOU regleras byggkoncessioner i 13 kap., medan dessa undantas från LUF:s tillämpningsområde (1 kap. 11 § LUF). Tjänstekoncessioner är i princip oreglerade i båda lagarna. Tilldelning av tjänstekoncessionsavtal som har gränsöverskridande intresse omfattas därmed i huvudsak enbart av de grundläggande bestämmelserna i EUFfördraget om bl.a. icke-diskriminering och transparens.
Genom LUK-direktivet åläggs medlemsstaterna att införa bestämmelser som reglerar bygg- och tjänstekoncessioner. LOUdirektivet och LUF-direktivet saknar helt, till skillnad från 2004 års motsvarigheter, bestämmelser om koncessioner. Som framgår av avsnitt 5.4 föreslår regeringen att upphandling av koncessioner uteslutande ska regleras i lagen om upphandling av koncessioner som genomför LUK-direktivet.
LUK-direktivet omfattar enligt artikel 1 upphandlingsförfaranden för tilldelning av tjänstekoncessioner eller byggkoncessioner som görs av antingen upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter om byggentreprenaderna eller tjänsterna rör sådan verksamhet som anges i bilaga II till direktivet. Vilka kontrakt som omfattas av definitionen av bygg- och tjänstekoncessioner utvecklas närmare i avsnitt 6.8.2. Definitionen av upphandlande myndigheter och enheter behandlas i avsnitt 6.8.3.
Lagrådet har konstaterat att de invändningar som kan riktas mot begreppet kontrakt, se avsnitt 6.1.2 ovan, även kan riktas mot begreppet koncession. Lagrådet har mot den bakgrunden föreslagit att definitionen av koncession som ett avtal med skriftliga villkor ska slopas i lagen på samma sätt som begreppet kontrakt. Regeringen anser dock att samma skäl som anförts ovan för att behålla begreppet kontrakt talar för att behålla även begreppet koncession. Regeringen anser alltså att begreppet koncession som utgångspunkt bör användas i den nya lagen om upphandling av koncessioner. Som Lagrådet har konstaterat används dock begreppet, på motsvarande sätt som kontrakt i LOU- och LUFdirektiven, i flera olika betydelser i LUK-direktivet. I likhet med vad som föreslagits beträffande de båda andra lagarna finns därför även i lagen om upphandling av koncessioner ett utrymme för att förtydliga lagförslaget genom att i vissa fall ersätta begreppet koncession.
En beskrivande definition av upphandling av koncessioner
I LUK-direktivet används begreppet upphandling endast i begränsad omfattning och utan att det definieras. Den formulering som används är i stället tilldelning av koncessioner. Någon definition av upphandling motsvarande den som finns i LOU och LUF direktiven finns inte i LUKdirektivet.
Även om reglerna för förfarandet skiljer sig åt är det i sak inte någon egentlig skillnad mellan att tilldela en koncession och att tilldela ett kontrakt. Det är i båda fallen fråga om en anskaffning som görs genom ett upphandlingsförfarande. Huruvida det är en koncession eller ett kontrakt som tilldelas är beroende av ersättningsformen och vem som bär verksamhetsrisken. Det är alltså fråga om en anskaffning oavsett om den
kallas upphandling eller tilldelning. Mot denna bakgrund och också i enhetlighetens intresse (jfr 2 kap. 1 § den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna) bör lagen om upphandling av koncessioner innehålla en definition som motsvarar den i de två andra lagarna (se avsnitt 6.1.2 ovan). I definitionen bör begreppet upphandling av koncessioner användas i stället för direktivets tilldelning av koncessioner. Definitionen bör placeras i lagens inledande kapitel.
Att upphandlande enheters upphandling av koncessioner måste avse sådana byggentreprenader eller tjänster som är avsedda för utförandet av någon av de verksamheter som anges i bilaga II till direktivet för att omfattas av direktivet följer redan av definitionen av upphandlande enheter. Detta behöver därför inte anges särskilt i paragrafen med definitionen av upphandling.
6.3 Verksamheter som omfattas av tillämpningsområdet för upphandling inom försörjningssektorerna och av koncessioner
Regeringens förslag: Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska i huvudsak omfatta samma verksamheter som nuvarande LUF.
Viss busstransportverksamhet som undantas från LUF:s tillämpningsområde ska inte undantas från den nya lagens tillämpningsområde.
Det ska enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vara möjligt för ett företag att undanta viss sekundär verksamhet från lagens tillämpningsområde, bestående i en mindre produktion och leverans av gas eller värme, el eller dricksvatten, även när företagets huvudsakliga verksamhet avser postområdet, tillhandahållande av hamnar och flygplatser eller utvinning av olja och gas.
Vissa kontrakt som är posttjänster närstående ska undantas från den nya lagen om offentlig upphandling om de tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster.
Lagen om upphandling av koncessioner ska förutom verksamhet inom vattensektorn omfatta samma slags verksamheter som omfattas av lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Vilka verksamheter som omfattas av lagen om upphandling av koncessioner ska anges i en bilaga till den lagen.
Regeringens bedömning: Verksamhet som innefattar prospektering av olja och gas ska, till skillnad från LUF, inte omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Vissa tjänster som är posttjänster närstående ska inte heller omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Promemorians samt utredningens förslag och bedömning:
Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Bestämmelserna i den bilaga som förtecknar verksamheter som utövas av upphandlande enheter
enligt lagen om upphandling av koncessioner ändras dock redaktionellt i regeringens förslag, i syfte att åstadkomma överensstämmelse mellan förteckningen i bilagan och motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Remissinstanserna:
Den enda remissinstans som särskilt
kommenterar frågan, Akademikerförbundet SSR, avstyrker varje förändring som innebär att rätten till dricksvatten begränsas och i stället görs till en vara på marknaden.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Verksamheter som omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Av artiklarna 8–14 i LUF-direktivet framgår att direktivet omfattar i stort sett samma verksamheter som 2004 års LUF-direktiv, t.ex. verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät för dricksvatten och leverans av dricksvatten till sådana nät. Dessa bestämmelser avser vilka försörjningsverksamheter som omfattas av upphandlingsregelverket och inte frågan hur t.ex. dricksvatten tillhandahålls slutkonsumenterna. De bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorena som genomför artiklarna bör utformas med motsvarande bestämmelser i LUF som förebild. I den mån annat inte sägs nedan får rättsläget bedömas som oförändrat beträffande vilka verksamheter inom försörjningssektorerna som omfattas av lagen.
Prospektering av olja och gas omfattas inte av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Eftersom marknaden för prospektering av olja och gas numera bedöms som konkurrensutsatt har den exkluderats från LUF-direktivets tillämpningsområde. Sådan verksamhet ska därför inte heller omfattas av den nya lagen. Verksamhet som består i utvinning av olja och gas omfattas emellertid även fortsättningsvis.
Vissa tjänster som är posttjänster närstående undantas från den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och från den nya lagen om offentlig upphandling
På området för posttjänster omfattar 2004 års LUF-direktiv bl.a. vissa verksamheter som består i tillhandahållandet av andra tjänster än posttjänster (i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF används begreppet närstående posttjänster). I 2014 års LUF-direktiv har emellertid dessa tjänster undantagits från tillämpningsområdet. Enligt uppräkningen av andra tjänster än posttjänster i artikel 13.2 c i LUF-direktivet omfattas verksamhet som består i tillhandahållandet av – tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både före
och efter försändelsen, inklusive närservice), samt – tjänster som gäller försändelser som inte innefattas i led a
(postförsändelser), till exempel oadresserad direktreklam.
Av artikel 7 i LOU-direktivet går att motsatsvis läsa vilka verksamheter som inte längre ska omfattas av LUF-direktivets tillämpningsområde. De är – mervärdestjänster som har anknytning till och utförs helt och hållet
med elektroniska medel (inbegripet säker överföring av kodade dokument med elektroniska medel, adresshanteringstjänster och överföring av registrerad e-post), – finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till
66720000-3 och i artikel 21 d i LUF-direktivet inbegripet särskilt postanvisningar och postgirobetalningar, – filatelitjänster, samt – logistiktjänster (tjänster där fysisk leverans och/eller magasinering
kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster).
Verksamhet som avser nämnda tjänster anges i 2 kap. 13 § tredje stycket andra, fjärde, femte och sjätte punkten LUF. Eftersom de inte längre ska omfattas av LUF-direktivets tillämpningsområde ska de inte heller omfattas av den nya lagens tillämpningsområde.
I artikel 7 i LOU-direktivet har kontrakt som tilldelas för utförandet av dessa tjänster även undantagits från det direktivets tillämpningsområde. Undantaget gäller om kontrakten tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster i den mening som avses i LUF-direktivet. Undantaget är nödvändigt för att förhindra att det uppkommer upphandlingsskyldighet för en upphandlande enhet, som också är en upphandlande myndighet, om den vill anskaffa de aktuella tjänsterna. Ett motsvarande undantag bör därför införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Undantaget kan utformas med motsvarande punkter i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF som förebild.
När det gäller finansiella tjänster definieras undantaget i artikel 7 i LOU-direktivet dels med angivande av ett intervall av CPV-koder för finansiella tjänster, dels genom en hänvisning till artikel 21 d i LUFdirektivet, som rör det särskilda undantaget för vissa finansiella tjänster. Kommissionen har genom artikel 23.2 i LOU-direktivet befogenhet att anpassa CPV-koderna till följd av ändringar i CPV-nomenklaturen. Koderna kan alltså komma att ändras. Det är emellertid nödvändigt, för att genomförandet ska bli korrekt och för förståelsens skull, att definiera undantaget genom att ange intervallet med CPV-koder direkt i den nu aktuella paragraf som genomför undantaget (se avsnitt 10.7).
Viss busstransportverksamhet undantas inte längre
I artikel 5.2 i 2004 års LUF-direktiv anges att direktivet inte omfattar de enheter som tillhandahåller busstransporttjänster för allmänheten, vilka är uteslutna från tillämpningsområdet för direktiv 93/38/EEG enligt dess artikel 2.4. Det undantaget har tagits in i 1 kap. 22 § LUF. Undantaget torde med tiden ha fått begränsad betydelse. Något motsvarande undantag görs inte i LUF-direktivet och ska därför inte heller göras i den nya lagen.
Undantaget för sekundär verksamhet utökas något
I artiklarna 8.2, 9.2 samt 10.3 i LUF-direktivet ges vissa möjligheter för en upphandlande enhet, som inte är en upphandlande myndighet, att undanta mindre verksamhet, bestående i produktion och leverans av gas eller värme, el eller dricksvatten. En förutsättning för undantaget är bl.a. att den verksamheten är en konsekvens av en annan, huvudsaklig verksamhet och i den meningen sekundär.
Det finns en motsvarande reglering i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts i 1 kap. 5 och 6 §§ LUF. Enligt dessa bestämmelser får huvudverksamheten inte bestå av någon verksamhet som omfattas av LUF. Till skillnad från den regleringen kan huvudverksamheten numera bestå i sådan verksamhet som avses i artikel 12, 13 eller 14 i LUFdirektivet, dvs. verksamhet som avser hamnar och flygplatser, posttjänster respektive utvinning av olja och gas samt prospektering och utvinning av kol eller andra fasta bränslen. Undantaget är ändå tillämpligt. Se vidare författningskommentarerna till 2 kap. 4 och 5 §§.
Verksamheter som omfattas av lagen om upphandling av koncessioner
Enligt artikel 1.2 b i LUK-direktivet gäller direktivet för tilldelning av byggkoncessioner eller tjänstekoncessioner till leverantörer av upphandlande enheter, förutsatt att byggentreprenaderna eller tjänsterna är avsedda för utförandet av en av de verksamheter som avses i bilaga II till direktivet. Den bilagan innehåller en förteckning över verksamheter som en enhet ska bedriva för att utgöra en upphandlande enhet enligt LUK-direktivet. I promemorians förslag fogades en motsvarande förteckning till lagen som en bilaga. Lagrådet har ifrågasatt lämpligheten av att bryta ut dessa centrala bestämmelser till en bilaga. Skälet till att genomförandet har skett på detta sätt är att det följer LUK-direktivets ordning. Regeringen kan instämma i Lagrådets synpunkt att denna ordning kan ifrågasättas. Att denna lösning valts i LUK-direktivet kan dock förklaras med att förteckningen i bilagan endast aktualiseras för upphandlande enheter, trots att både upphandlande myndigheter och enheter är skyldiga att tillämpa direktivet, samt den strävan som funnits att åstadkomma en reglering med färre bestämmelser. Som regel torde upphandlande enheter som avser att upphandla koncessioner i praktiken vara väl införstådda med vilka verksamheter som omfattas, eftersom sådana enheter normalt har att tillämpa lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Eftersom lagen om upphandling av koncessioner med ett undantag kommer att omfatta samma verksamhetsområden torde det därför inte vara till någon avgörande nackdel att de verksamheter som utövas av upphandlande enheter förtecknas i en bilaga till lagen om upphandling av koncessioner och inte i bestämmelser i själva lagen. Regeringen bedömer därför att dessa verksamheter bör kunna framgå av en bilaga till lagen.
När det gäller den närmare utformningen av bilagan delar dock regeringen Lagrådets uppfattning att förteckningen bör utformas enhetligt med motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En skillnad som måste avspeglas i förteckningen, är dock att LUK-direktivet inte omfattar verksamhet inom vattensektorn. Koncessioner inom vattensektorn är nämligen till stor del undantagna
från LUK-direktivets tillämpningsområde. Definitionen av upphandlande enhet behandlas vidare i avsnitt 6.8.3.
6.4 Tillämpningsområdet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
6.4.1 Lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska gälla för upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster endast om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Bestämmelserna i respektive lag ska i sak motsvara det nuvarande undantaget i LOU respektive LUF för sådana tjänster. Den ska dock inte formuleras som en undantagsbestämmelse, utan som en bestämmelse som anger i vilka fall lagarna är tillämpliga.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens med den skillnaden att i regeringens förslag till lagtext föreslås att CPV-koderna för tjänsterna ska anges i stället för benämningen på respektive tjänst.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller har inget att invända.Vinnova anser dock att uttrycket forsknings- och utvecklingsverksamhet inte är helt rättvisande. Vinnova menar att, för att ett projekt ska omfattas av bestämmelsen, ska projektet gå ut på antingen forsknings- eller utvecklingsverksamhet.
Skälen för regeringens förslag
Forsknings- och utvecklingstjänster i lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
Kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster är i princip undantagna från tillämpningen av nuvarande LOU och LUF. Lagarna gäller inte för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster, med undantag för sådana vilkas resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i den egna verksamheten och betalas av myndigheten. Bestämmelsen är alltså formulerad som en undantagsbestämmelse och är införd under rubriken Särskilda undantag, vilket följer de bakomliggande direktivens struktur.
Bilaga II A till 2004 års LOU-direktiv och bilaga XVII A till 2004 års LUF-direktiv listar de s.k. A-tjänsterna med angivande av CPV-koder. Kategori 8 i respektive lista avser forsknings- och utvecklingstjänster.
I de nya direktiven regleras forsknings- och utvecklingstjänsterna i artikel 14 i LOU-direktivet respektive artikel 32 i LUF-direktivet. I artiklarna anges CPV-koder som motsvarar koderna i kategori 8 i de nämnda bilagorna till 2004 års direktiv för kontrakt avseende forsknings- och utvecklingstjänster. Koderna är uttömmande angivna. Med ett par
undantag är de forsknings- och utvecklingstjänster på försvars- och säkerhetsområdet som anges i kategori 8 numera inte i något fall upphandlingspliktiga enligt LOU-direktivet och LUF-direktivet. Det följer av att de inte ingår i uppräkningen i artiklarna (se närmare nedan).
För de forsknings- och utvecklingstjänster som anges i artikeln uppkommer upphandlingsskyldighet endast om följande två förutsättningar är uppfyllda. Resultaten ska tillkomma endast den upphandlande myndigheten eller enheten i dess egen verksamhet (villkor a) och den tillhandahållna tjänsten ska betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten eller enheten (villkor b). Om båda villkoren är uppfyllda ska de aktuella tjänsterna upphandlas.
Bestämmelsen är inte formulerad som ett undantag, utan i stället anges när direktivet är tillämpligt. Förändringen av bestämmelsens uppbyggnad innebär emellertid inte någon ändring i sak utan syftet är att åstadkomma ett klargörande. Industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för forskning och utveckling, och det bör därför klargöras att direktivet endast är tillämpligt när någon sådan medfinansiering inte förekommer och när utfallet av forsknings- och utvecklingsverksamheten endast kommer berörd upphandlande myndighet eller enhet till godo (skäl 35 i LOU-direktivet och skäl 42 i LUF-direktivet).
Regeringen förordar att bestämmelsen följer det senare alternativet. Då underlättas jämförelser mellan den nationella regleringen och direktiven t.ex. i situationer med gränsöverskridande handel eller när det uppkommer frågor om tolkning av den nationella rätten i förhållande till direktiven. Bestämmelsen om forsknings- och utvecklingstjänster i lagarna bör därför vara formulerad som en positiv bestämmelse, dvs. en bestämmelse som anger i vilka fall respektive lag är tillämplig. Begreppet forsknings- och utvecklingstjänster används i direktiven och bör enligt regeringens mening också användas i lagarna. Till skillnad från vad som föreslagits i promemorian bör CPV-koderna för tjänsterna och inte respektive tjänsts benämning anges i paragrafen. Överväganden om detta finns i avsnitt 10.7.
Det kan noteras att det bara är forsknings- och utvecklingstjänster enligt kategori 8 i bilagorna till 2004 års direktiv som avses i artiklarna i de nya direktiven. Om en upphandlande myndighet eller enhet ska anskaffa exempelvis sådana databehandlingstjänster och därmed sammanhängande tjänster som omfattas av kategori 7 i nämnda bilagor, eller marknads- och opinionsundersökningar som omfattas av kategori 10, ska dessa upphandlas enligt tillämpliga regler.
Forsknings- och utvecklingstjänster på försvars- och säkerhetsområdet
Bilaga II A till 2004 års LOU-direktiv och bilaga XVII A till 2004 års LUF-direktiv listar de s.k. A-tjänsterna med angivande av CPV-koder. Kategori 8 i respektive bilaga avser forsknings- och utvecklingstjänster. I den kategorin anges vissa CPV-koder som avser forsknings- och utvecklingstjänster på försvars- och säkerhetsområdet. Två slag av forsknings- och utvecklingstjänster på försvars- och säkerhetsområdet – tjänster som omfattas av CPV-koderna 73420000-2 (förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration) samt 73430000-5 (test och utvärdering) – ingår i uppräkningen i artikel 14 i LOU-
direktivet och artikel 32 i LUF-direktivet. I övrigt anges inte några forsknings- och utvecklingstjänster på försvars- och säkerhetsområdet. Följande tjänster regleras alltså inte av de direktiven:
– 73400000-6 Forsknings- och utvecklingstjänster med avseende på
säkerhets- och försvarsmateriel – 73410000-9 Militär forskning och teknik – 73421000-9 Utveckling av säkerhetsutrustning – 73422000-6 Utveckling av skjutvapen och ammunition – 73423000-3 Utveckling av militärfordon – 73424000-0 Utveckling av örlogsfartyg – 73425000-7 Utveckling av militära luftfartyg, robotar och
rymdfarkoster – 73426000-4 Utveckling av elektroniska system för militärt bruk – 73431000-2 Test och utvärdering av säkerhetsutrustning – 73432000-9 Test och utvärdering av skjutvapen och ammunition – 73433000-6 Test och utvärdering av militärfordon – 73434000-3 Test och utvärdering av örlogsfartyg – 73435000-0 Test och utvärdering av militära luftfartyg, robotar och
rymdfarkoster – 73436000-7 Test och utvärdering av elektroniska system för militärt
bruk.
Dessa forsknings- och utvecklingstjänster omfattas i stället av LUFSdirektivets tillämpningsområde. Det framgår av artikel 2 i LUFSdirektivet och dess bilaga I, punkten 14, vilken omfattar CPV-koderna för nämnda tjänster. Eftersom redan 2004 års LOU-direktiv och LUFdirektiv undantar kontrakt som omfattas av LUFS-direktivet gör regeringen bedömningen att de nya direktiven inte innebär någon egentlig ändring av rättsläget på områdena för offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
6.4.2 Lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om i vilka fall tjänstekoncessioner för forsknings- och utvecklingstjänster omfattas av lagens tillämpningsområde.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens med den skillnaden att i regeringens förslag till lagtext föreslås att CPV-koderna för tjänsterna ska anges i stället för benämningen på respektive tjänst.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig särskilt,
Stockholms kommun, ifrågasätter att utredningen förordar en reglering av forsknings- och utvecklingstjänster som utredningen bedömer står i strid med definitionen av koncessioner.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 25 i LUK-direktivet innehåller motsvarande bestämmelser om forsknings- och utvecklingstjänster som artikel 14 i LOU-direktivet respektive artikel 32 i
LUF-direktivet men gäller tjänstekoncessioner.
Definitionen av en tjänstekoncession är enligt artikel 5.1 att ersättningen för tjänsterna utgörs av endast rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller dels av en sådan rätt, dels betalning. För det fall den tillhandahållna tjänsten helt och hållet betalas av den upphandlande myndigheten eller enheten består ingen del av ersättningen till leverantören av rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet. Någon möjlighet för leverantören att utnyttja forsknings- och utvecklingstjänster i de situationer som artikel 25 syftar på synes inte heller kunna föreligga eftersom hela resultatet av tjänsten uteslutande ska tillkomma den upphandlande myndigheten eller enheten. Ett avtal om sådana tjänster som uppfyller kriterierna i artikeln kan inte heller medföra en övergång av verksamhetsrisken eftersom leverantörer får full ersättning för tjänsten från den upphandlande myndigheten eller enheten och tjänsten utgör sålunda ingen tjänstekoncession.
Som framhålls av Stockholms kommun har utredningen funnit att de kriterier som anges för att LUK-direktivet ska vara tillämpligt vid upphandling av koncessioner avseende forsknings- och utvecklings– tjänster framstår som oförenliga med kriterierna som definierar en koncession. Utredningen har därför övervägt om bestämmelsen i lagen om upphandling av koncessioner – till skillnad från bestämmelsen i direktivet och motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna – bör formuleras som ett undantag för dessa tjänster från lagens tillämpningsområde i stället för att ange att lagen är tillämplig vid upphandling av sådana tjänstekoncessioner endast under vissa förutsättningar. Utredningen har emellertid ansett att det finns ett betydande värde i att motsvarande bestämmelser i de olika upphandlingsdirektiven i så stor utsträckning som möjligt genomförs och utformas på ett liknande sätt i lagarna. Regeringen instämmer såväl i utredningens analys som i dess bedömning. Det är inte valfritt för medlemsstaterna att genomföra artikel 25 i LUK-direktivet. Bestämmelserna om lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster ska alltså genomföras och de bör då utformas på samma sätt som bestämmelserna i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Det får utvecklas i rättstillämpningen om och i så fall vilket utrymme det finns att använda sig av tjänstekoncession som avtalsform i fråga om forsknings- och utvecklingstjänster utan att upphandlingsplikt inträder.
6.5 Vissa andra bestämmelser i direktiven som rör tillämpningsområdet
6.5.1 Förhållandet till artikel 346 i EUF-fördraget
Regeringens bedömning: Det behövs inte bestämmelser i de nya lagarna som anger att lagarna ska tillämpas om inte annat följer av artikel 346 i EUF-fördraget.
Promemorians respektive utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan invänder mot bedömningen. Försvarets Materielverk (FMV) anser att bestämmelsen bör genomföras och jämför med att artikel 346.1 a i EUFfördraget har genomförts i LUFS som ett särskilt undantag. FMV menar att bedömningen att fördragets artikel har företräde i förhållande till LOU givetvis är korrekt men att det förefaller ologiskt om LOU och LUFS i denna del skulle ha olika systematik. Advokatfirman Delphi anser att bestämmelsen bör genomföras då relevanta undantag bör framgå av lagarna.
Skälen för regeringens bedömning
Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
I artikel 1.3 i såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet anges att direktivet ska tillämpas om inte annat följer av artikel 346 i EUFfördraget. Artikel 346 i EUF-fördraget innebär i korthet undantag från fördragets bestämmelser med hänsyn till en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen.
Direktivens bestämmelse innebär endast en upplysning om vad som följer av normhierarkin i EU-rätten. Om en viss verksamhet är undantagen från primärrätten, dvs. fördraget, kan den heller inte omfattas av sekundärrätten, dvs. direktiven. EU-rätten har vidare företräde framför den nationella rätten.
Gränslandet mellan upphandlingsdirektiven och artikel 346 i EUFfördraget regleras främst i LUFS-direktivet. I artikel 10 i 2004 års LOUdirektiv, i den lydelse artikeln har fått genom artikel 71 i LUFSdirektivet, finns en föreskrift som motsvarar artikel 1.3 i de nya direktiven. Den föreskriften har inte genomförts särskilt i LOU. Regeringen bedömer det inte som nödvändigt att nu ta in en sådan författningsbestämmelse i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Det kan däremot i specifika upphandlingar enligt de nya lagarna finnas ett behov av att t.ex. undanta t.ex. ett blandat kontrakt, som till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Det kan också finnas behov att undanta ett kontrakt eller en projekttävling om en tillämpning av lagen skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen (jfr artikel 346.1 a i EUF-direktivet). Möjligheten till undantag i dessa fall regleras i särskilda bestämmelser i de nya upphandlingsdirektiven och lagarna.
Upphandling av koncessioner
Enligt artikel 1.3 i LUK-direktivet ska tillämpningen av direktivet ske i enlighet med artikel 346 i EUF-fördraget. LUFS-direktivet är inte tillämpligt vid tilldelning av koncessioner. Vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet ska således LUKdirektivet tillämpas. LUK-direktivet innehåller därför, i artikel 10.5 och 10.6, undantag som i huvudsak är specifika för försvars- och säkerhetsområdet och som i dessa delar motsvarar undantagen i artiklarna 12 och 13 i LUFS-direktivet (se 1 kap. 8–10 §§ LUFS).
Nämnda undantag i LUK-direktivet är bl.a. grundade på artikel 346 i EUF-fördraget och regeringen föreslår att de ska genomföras i lagen (se avsnitt 8.10). I likhet med bedömningen vid genomförandet av LUFSdirektivet anser regeringen att det är överflödigt att härutöver ta in en bestämmelse i lagen som allmänt berör förhållandet till artikel 346 (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 156 f.).
6.5.2 Tjänster av allmänt intresse
Regeringens bedömning: Det behövs inte bestämmelser i de nya lagarna om begreppet tjänster av allmänt intresse.
Promemorians och utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Advokatfirman Lindahl anser att lagen bör innehålla en definition av begreppet tjänst av allmänt intresse.
Remissinstanserna i övrigt delar bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning
Begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse används i artiklarna 14 och 106.2 i EUF-fördraget och i EUF-fördragets protokoll 26, men det lämnas inte någon legaldefinition av begreppet i vare sig EUF-fördraget eller sekundärrätten. Någon definition finns inte heller i svensk lagstiftning. Med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse menas allmännyttiga ekonomiska tjänster vilkas tillgänglighet anses vara så viktig för samhället att den berörda myndigheten kan ålägga leverantören en förpliktelse att utföra. Företaget måste då mot ersättning av allmänna medel erbjuda en tjänst som på förhand har fastställts av myndigheten. Tjänsterna skiljer sig från andra tjänster genom att myndigheterna måste trygga utbudet av dem under alla förhållanden, även om det inte alltid finns ett tillräckligt antal tjänsteleverantörer på marknaden. Ett svenskt exempel är statsstöd för att trygga tillgången till grundläggande betaltjänster på de orter och den landsbygd där behovet inte tillgodoses av marknaden.
I avsaknad av särskilda unionsbestämmelser som fastställer räckvidden för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har medlemsstaterna ett stort utrymme för egna bedömningar av vad de anser vara sådana tjänster. Därför får också den berörda myndigheten välja hur de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som den inrättar ska administreras.
Begreppet tjänst av allmänt ekonomiskt intresse får främst sägas vara av konkurrensrättslig natur och kopplat till bestämmelserna i EUFfördraget om statsstöd. Bestämmelserna om offentlig upphandling ska tillämpas när det finns en skyldighet att tillhandahålla en viss tjänst mot ersättning, oberoende av vilket mål av allmänt intresse som kan kopplas till tjänsten. Detta följer av direktivens definition av upphandling som en anskaffning genom ett kontrakt (se avsnitt 6.1.2).
Om en tjänst är av allmänt intresse innebär det inte i sig någon skyldighet att konkurrensutsätta tillhandahållandet av den. En myndighet kan t.ex. besluta att tillhandahålla tjänsten själv, direkt eller genom en
intern enhet (in house). Den kan också tillhandahålla tjänsten i samarbete med andra myndigheter, enligt de villkor som fastställts i EU-domstolens praxis.
Artiklarna 1.4 i LOU-direktivet och LUF-direktivet samt artikel 4.1 i LUK-direktivet uttrycker att upphandlingsreglerna inte i sig inskränker medlemsstaternas frihet att definiera vilka tjänster de anser vara av allmänt ekonomiskt intresse eller myndigheternas rätt att välja på vilket sätt de vill tillhandahålla tjänster – i egen regi eller genom att lägga ut dem på entreprenad. Regeringen gör bedömningen att det för svensk del inte finns något behov av att införa en bestämmelse i upphandlingslagstiftningen som slår fast detta. Innebörden av bestämmelsen framgår av EUF-fördraget och preciseras genom EUdomstolens praxis. Såväl 2004 års direktiv som de nya direktiven reglerar förfarandet vid upphandling (se artikel 1.1 i LOU-direktivet och LUFdirektivet). Även de nya lagarna föreslås vara en förfarandelagstiftning. Härutöver anger lagarna de närmare förutsättningarna för att kontrakt ska få tilldelas av en upphandlande myndighet till ett internt företag eller till en eller flera upphandlande myndigheter utan konkurrensutsättning. Lagarna ska alltså tillämpas när den berörda upphandlande myndigheten väl har valt att den tjänst som är i fråga ska konkurrensutsättas genom upphandling eller, i förekommande fall, för att avgöra om tjänsten kan tillhandahållas internt eller genom samarbete med annan eller andra myndigheter. En bestämmelse med innehåll motsvarande artikel 1.4 i de nya direktiven bedöms inte vara till någon ledning för myndigheten i det skedet. Av samma skäl som de nyss anförda gör regeringen, till skillnad från advokatfirman Lindahl, bedömningen att det inte är nödvändigt att införa någon definition av begreppet tjänst av allmänt intresse i lagarna.
Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse
I artikel 1.6 i LUF-direktivet och artikel 4.2 i LUK-direktivet anges att icke-ekonomiska tjänster inte ska omfattas av direktivets tillämpningsområde. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse faller utanför EUF-fördraget, dvs. primärrätten, och de omfattas därmed inte heller av direktiven, dvs. sekundärrätten. Det finns inte något behov av att införa en bestämmelse med sådan innebörd i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna eller i lagen om upphandling av koncessioner.
6.5.3 Lagstiftning på området för social trygghet
Regeringens bedömning: Det behövs inte bestämmelser i de nya lagarna som klargör att lagarna inte påverkar lagstiftningen på området för social trygghet.
Promemorians och utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna delar bedömningen eller har inget att invända mot den.
Skälen för regeringens bedömning: Tjänster under CPVkod 75300000-9 (obligatorisk socialförsäkring) omfattas enligt bilaga
XIV till LOU-direktivet respektive bilaga XVII till LUF-direktivet av direktivens bestämmelser om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. För överväganden angående genomförandet av dessa bestämmelser, se avsnitt 32. I bilagan erinras om, beträffande dessa tjänster, att medlemsstaterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
I artikel 1.5 i såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet erinras också om att direktivet inte påverkar hur medlemsstaterna organiserar sin lagstiftning på området för social trygghet. Motsvarande skrivning finns i skäl 7 i LUK-direktivet. Bestämmelsen i LOU- och LUF-direktiven är riktad till lagstiftaren. Av det skälet bedöms det inte finnas något behov av en sådan bestämmelse i upphandlingslagarna.
6.5.4 Överföring av befogenheter och ansvar mellan myndigheter
Regeringens bedömning: Det behövs inte bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna om att lagarna inte gäller för sådan överföring av befogenheter och ansvar mellan upphandlande myndigheter, som inte innebär att avtalade prestationer fullgörs mot ersättning.
Promemorians och utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarets Materielverk (FMV) anser att en fördjupad bedömning kan vara påkallad rörande frågan huruvida bestämmelsen i artikel 1.6 i LOU-direktivet bör genomföras i svensk rätt.
I övrigt har ingen remissinstans yttrat sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: I artikel 1.6 i LOU-direktivet och artikel 1.4 i LUK-direktivet anges att överenskommelser, beslut och andra instrument för överföring mellan upphandlande myndigheter eller grupper av upphandlande myndigheter av befogenheter och ansvar för fullgörande av ett offentligt uppdrag som inte innebär att avtalade prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del av den berörda medlemsstatens interna organisation och därmed inte på något sätt påverkas av detta direktiv. Bestämmelsen förtydligar visserligen att myndigheterna har denna möjlighet och kan sägas uttrycka principer som ska vägas in vid bedömningen av om en viss tänkt transaktion är upphandlingspliktig eller inte. Men regeringen gör bedömningen att en bestämmelse med sådant innehåll inte behövs i lagen
6.5.5 Principen om myndigheters självstyre
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse i lagen om upphandling av koncessioner som anger en princip om myndigheters självstyre.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 2.1 i LUK-direktivet finns bestämmelser som bl.a. anger att direktivet erkänner principen om nationella, lokala och regionala myndigheters självstyre. Myndigheter är fria att besluta om hur utförande av byggentreprenader och tillhandahållande av tjänster bäst sker. Myndigheterna får därför välja att utföra sina uppgifter av allmänintresse med egna resurser eller i samarbete med andra myndigheter eller genom att delegera dem till ekonomiska aktörer (leverantörer). I artikel 2.2 anges att direktivet inte påverkar medlemsstaternas egendomsordning. Framför allt kräver inte direktivet att offentliga företag som tillhandahåller tjänster till allmänheten privatiseras.
Utredningen har inte föreslagit att bestämmelserna ska genomföras i lagen om upphandling av koncessioner. Inte heller regeringen gör bedömningen att artikeln behöver genomföras. Den princip som kommer till uttryck i artikeln har främst ett unionspolitiskt anslag. Det är inte nödvändigt att principen kommer till uttryck i lagen.
6.6 Tillämpningsområdet vid upphandlingar utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska bestämmelserna om tillämpningsområdet gälla även vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna framför inte några synpunkter. Skälen för regeringens förslag: I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna bör de grundläggande bestämmelserna om lagarnas tillämpningsområde, som i nuvarande lagar, gälla såväl vid upphandlingar på det direktivstyrda området som vid upphandlingar enligt 19 kap. på det icke direktivstyrda området.
6.7 Definitioner i lagen om offentlig upphandling och i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
6.7.1 Definitioner tas in i lagarnas inledande kapitel
Regeringens förslag: Definitioner av olika begrepp ska tas in i lagarnas inledande kapitel. I kapitlet ska också finnas hänvisningar till andra bestämmelser i lagarna där definitioner och förklaringar av olika begrepp finns.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna med definitionerna i de nya lagarna bör som utgångspunkt överensstämma med motsvarande bestämmelser i LOU och LUF.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Försvarsmakten anser att det är bra att bestämmelserna behåller samma struktur och att centrala begrepp behålls. Göteborgs stad Upphandlings AB tillstyrker förslaget att definitionerna samlas i ett inledande kapitel förutom när de förekommer någon enstaka gång och att de då förklaras där de förekommer.
Försvarets materielverk (FMV) anser dock att definitionerna så långt möjligt bör samlas i ett inledande kapitel. I övrigt kommenterar inte remissinstanserna frågan särskilt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: De nya direktiven innehåller en mängd begrepp som i många fall är specifika för upphandlingsområdet. Innebörden av dessa begrepp definieras i en inledande artikel i respektive direktiv. De flesta av direktivens definitioner bör föras in i de nya lagarna. Definitioner bör placeras i lagarnas inledande kapitel.
Vissa begrepp som finns med i de särskilda artiklarna med definitioner i 2004 års direktiv definieras eller förklaras i de nya direktiven i stället i anslutning till de artiklar där de används. Utgångspunkten bör vara att de nya lagarna i detta avseende ska följa den struktur som valts i direktiven. Ett undantag bör dock göras vad gäller definitionen av begreppet ramavtal. I direktiven är denna definition placerad i den inledande delen av artiklarna om ramavtal (artikel 33.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 51.1 andra stycket LUF-direktivet). Regeringen bedömer att definitionen bör placeras i lagarnas kapitel med definitioner eftersom begreppet återkommer på ett flertal ställen i lagarna.
Begrepp som behöver definieras och som endast används i ett sammanhang eller i ett särskilt kapitel bör i regel också definieras i det kapitel där begreppet förekommer. Härigenom undviks att kapitlet med definitioner blir alltför omfattande. För att det inte ska bli svårt att hitta sådana definitioner och förklaringar bör det i lagarnas inledande kapitel föras in hänvisningar till dem. FMV anser att den föreslagna lösningen medför att lagarna blir svåröverskådliga och att definitionerna i stället så långt möjligt bör samlas i ett inledande kapitel. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att tillämpningen av bestämmelserna
och läsningen av EU-domstolens praxis på området underlättas om den nationella lagstiftningens struktur motsvarar direktivens struktur.
Lagrådet har föreslagit vissa språkliga och redaktionella ändringar i definitionerna. Definitionerna har som huvudregel utformats i enlighet med eller huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Beträffande
Lagrådets synpunkter om definitionen av begreppet kontrakt, se dock avsnitt 6.1.2.
På Lagrådets inrådan föreslås vidare i var och en av lagarna en definition av det direktiv som genomförs genom respektive lag. Skälet till detta är att vissa paragrafer i lagarna hänvisar direkt till det bakomliggande direktivet. För att underlätta läsningen av dessa paragrafer är det lämpligt att definiera en kortform av respektive direktiv. Kortformen bör hänvisa till direktiven i deras ursprungliga lydelse.
Förutom de definitioner som finns i direktiven innehåller LOU och LUF definitioner som endast gäller för upphandling som inte omfattas av direktivens tillämpningsområde. Eftersom dessa definitioner endast gäller ett kapitel i respektive lag bör bestämmelserna med dessa definitioner tas in i sak oförändrade i dessa kapitel.
Vissa definitioner behandlas närmare i de följande avsnitten och i de särskilda avsnitt som rör respektive begrepp, se t.ex. avsnitt 6.1.2 beträffande begreppet upphandling och avsnitt 14.4 beträffande inköpscentraler.
6.7.2 Vissa definitioner införs inte
Regeringens bedömning: Direktivens definitioner av begreppen anbudsgivare, innovation, märkeskrav, skriftlig och leverantör av upphandlingstjänster bör inte införas i de nya lagarna. Definitionerna i
LOU och LUF av begreppen upphandlarprofil och publikt nät bör inte tas in i de nya lagarna.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Trafikverket tillstyrker förslaget och anför att de definitioner som inte införs inte framstår som sådana att de skulle ge ökad klarhet. Försvarets materielverk (FMV) anser dock att definitioner av samtliga nu aktuella begrepp bör införas i lagarna. Även Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi förordar att flera av de aktuella definitionerna införs i de nya lagarna.
Skälen för regeringens bedömning: De nya direktiven innehåller i likhet med 2004 års direktiv en definition av ”anbudsgivare”. FMV och
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet anser att en motsvarande definition bör införas i de nya lagarna. FMV anser att termen annars kan förväxlas med ”leverantör”. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att definitionen får anses överflödig, då vad som avses med termen inte bör kunna missförstås. En definition av anbudsgivare, som inte har tagits in i LOU eller LUF, bör därför inte heller införas i de nya lagarna.
Regeringen gör motsvarande bedömning beträffande definitionen av ”märkeskrav”. Enligt FMV finns det utan definitionen en risk att
lagstiftningen kommer att brista i precision. Eftersom begreppet märkeskrav inte används i de nya lagarna anser regeringen dock att någon definition av begreppet inte heller behöver införas.
I artikel 2.1.18 i LOU-direktivet respektive artikel 2.14 i LUFdirektivet definieras begreppet ”skriftlig”. Regeringen har tidigare, med hänvisning till RÅ 2009 ref. 70, gjort bedömningen att det inte finns ett behov av något förtydligande av begreppet eftersom det får anses klarlagt att ett krav på skriftlighet kan uppfyllas även elektroniskt (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 305 ff.). Regeringen anser, till skillnad från FMV, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Konkurrenskommissionen, att det inte finns några bärande skäl för att nu göra någon annan bedömning. Någon motsvarighet till direktivens definition av begreppet skriftlig bör därför inte införas i lagarna.
Vidare innehåller direktiven en definition av begreppet ”innovation” (artikel 2.1.22 i LOU-direktivet respektive artikel 2.18 i LUF-direktivet), som saknar motsvarighet i 2004 års direktiv. FMV, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Advokatfirman Delphi och Konkurrenskommissionen anser att definitionen bör införas i de nya lagarna. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att vad som omfattas av begreppet inte kan bestämmas med någon precision. Någon motsvarande definition bör därför inte införas i lagarna.
I artikel 2.1.17 i LOU-direktivet respektive artikel 2.13 i LUFdirektivet finns vidare en definition av begreppet ”leverantör av upphandlingstjänster”. FMV, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi anser att definitionen bör införas i lagarna. Eftersom begreppet inte används i de nya lagarna bör dock någon definition av begreppet enligt regeringens mening inte införas.
I 2 kap. 20 § LOU respektive 2 kap. 15 och 22 §§ LUF finns definitioner av begreppen ”upphandlarprofil” och ”publikt nät”. Begreppen definieras inte särskilt i direktiven och det finns inte något behov av att ta in motsvarande definitioner i de nya lagarna.
6.7.3 Begreppet leverantör ska fortsätta användas
Regeringens förslag: Det i direktiven använda begreppet ekonomisk aktör ska i lagarna ersättas av begreppet leverantör.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV) och
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi föreslår vissa justeringar av definitionen.
Skälen för regeringens förslag: I de nya direktiven finns en definition av begreppet ”ekonomisk aktör”, som är en samlande benämning för dem som erbjuder sig att på marknaden leverera varor, tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenader eller byggnadsverk (artikel 2.1.10 i LOUdirektivet respektive artikel 2.6 i LUF-direktivet). Vid genomförandet av 2004 års direktiv gjorde regeringen bedömningen att det väl inarbetade begreppet leverantör alltjämt borde användas som en samlingsbeteckning
för entreprenörer och leverantörer och beteckna alla som ingår ett upphandlingskontrakt med en upphandlande myndighet eller enhet (prop. 2006/07:128 del 1 s. 149 f.). Regeringen anser att det inte heller vid genomförandet av de nya direktiven finns skäl att frångå det väl inarbetade begreppet leverantör.
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi förordar att definitionen av leverantör justeras till att avse den som på marknaden erbjuder sig att tillhandahålla varor eller tjänster eller att utföra byggentreprenader, respektive alla som ingår eller har ett intresse av att ingå upphandlingskontrakt. Syftet med förslaget är att tydliggöra att även nyetablerade aktörer omfattas av begreppet. Regeringen kan konstatera att den föreslagna definitionen är identisk med den som finns i LOU och
LUF och att definitionen i detta avseende i allt väsentligt är oförändrad sedan 1992 års LOU. Regeringen anser att även nyetablerade aktörer som ska lämna anbud i en upphandling får anses utgöra aktörer som på marknaden tillhandahåller varor, tjänster eller byggentreprenader. De omfattas därmed av den nuvarande lydelsen. Enligt regeringens mening finns det således inte skäl att ändra definitionen.
6.7.4 Definitionerna av de olika typerna av kontrakt och av ramavtal
Regeringens förslag: Definitionen av begreppet kontrakt ska inte innehålla något krav på undertecknande eller elektronisk signatur.
Definitionerna av begreppen varukontrakt, tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt och ramavtal ska utformas på ett direktivnära sätt.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanserna som yttrar sig i frågan, däribland Ekonomistyrningsverket (ESV), Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) och Göteborgs stad Upphandlings AB tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Kriminalvården och Kronofogdemyndigheten anser dock att kravet att kontrakt ska undertecknas bör kvarstå.
Skälen för regeringens förslag: I definitionen av kontrakt i 2 kap. 10 § LOU och 2 kap. 10 § LUF anges att ett kontrakt ska undertecknas av parterna eller signeras av dem med en elektronisk signatur.
Definitionen av kontrakt i 2014 års direktiv (artikel 2.1.5 i LOUdirektivet respektive artikel 2.1 i LUF-direktivet) innehåller däremot inte något sådant krav. Direktiven anger endast att det ska vara fråga om skriftliga kontrakt, vilket inte i sig innefattar ett krav på undertecknande. Regeringen instämmer således i promemorians bedömning att det inte kan anses stå klart att undertecknande eller elektronisk signatur är en EUrättslig förutsättning för att ett kontrakt i upphandlingsrättslig mening ska kunna föreligga. Vidare finns det skäl att anta att t.ex. kontrakt som ingås genom avrop från ramavtal många gånger inte undertecknas i praktiken. Mot denna bakgrund och för att ge definitionen en direktivnära utformning bör det inte införas något krav på undertecknade eller elektronisk signatur i de nya lagarna.
Diskrimineringsombudsmannen (DO) anför att det är av stor vikt att veta vid vilken tidpunkt avtal har tecknats eftersom möjligheten att begära överprövning faller när detta har skett. I dessa sammanhang har påskriften av avtalet enligt DO haft en avgörande betydelse. Kronofogdemyndigheten anser att kravet att kontrakt ska undertecknas bör kvarstå, så att definitionen av kontrakt överensstämmer med gällande svensk avtalsrättslig praxis. Detta skulle enligt Kronofogdemyndigheten också tydliggöra vem som får företräda en myndighet vid ingående av avtal. Kriminalvården anför att ett undertecknat kontrakt är ett viktigt bevis om affären. Med anledning av dessa synpunkter vill regeringen understryka att förslaget endast innebär att det inte krävs ett undertecknande eller elektronisk signatur för att ett upphandlingsrättsligt kontrakt i de nya lagarnas mening ska kunna föreligga. Den nya utformningen hindrar givetvis inte att kontrakt även i fortsättningen skrivs under av parterna eller signeras med en elektronisk signatur, vilket bl.a. ur bevissynpunkt är lämpligt i de flesta fall. Som påtalats av Trafikverket är det alltså inget som hindrar upphandlande myndigheter eller enheter att uppställa krav på undertecknande.
Definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt
Definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt finns i artikel 2.1.8 och 9 i LOU-direktivet respektive artikel 2.4 och 5 i LUF-direktivet. Dessa definitioner har i de nya upphandlingsdirektiven förenklats på så sätt att de inte längre anger hur kontrakt som avser både varor och tjänster eller byggentreprenader (s.k. blandade kontrakt) ska klassificeras. Det framgår i stället av artikel 3.2 i LOU-direktivet respektive artikel 5.2 i LUF-direktivet vilka bestämmelser som ska tillämpas när det gäller sådan blandad upphandling, se vidare avsnitt 7.1.2. Bestämmelserna med definitionerna av varukontrakt och tjänstekontrakt i de nya lagarna bör i detta avseende utformas på samma sätt som i de nya direktiven.
Enligt definitionerna av varukontrakt i direktiven är ett varukontrakt ett kontrakt som avser köp, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av en vara. Texten ”med eller utan köpoption” framstår som överflödig och bör därför inte tas in i de nya lagarna. Vidare anges det i direktivens definitioner av varukontrakt att ett sådant kontrakt som ett underordnat inslag kan omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten. Denna bestämmelse bedöms inte ha någon självständig betydelse utan endast ha ett förtydligande syfte. Som nämnts ovan framgår det av särskilda artiklar i direktiven vilka bestämmelser som ska tillämpas när det gäller blandade kontrakt. Med hänsyn till att sådana kompletterande monterings- och installationsarbeten som nämns i definitionen även omnämns i andra bestämmelser i direktiven bör dock ett motsvarande förtydligande införas i definitionerna i de nya lagarna.
Västra Götalands läns landsting anser att det bör nämnas flera exempel på tjänster som är vanliga i samband med upphandling av varor, som produktspecifik utbildning, support och löpande underhåll. Regeringen anser dock att det saknas skäl för att på ett sådant sätt avvika från direktivtexterna.
Definitionen av byggentreprenadkontrakt
Definitionerna av byggentreprenadkontrakt i 2.1.6 i LOU-direktivet respektive artikel 2.2 i LUF-direktivet anger i tre punkter vilka typer av kontrakt som omfattas av begreppet. Även i 2004 års direktiv anges tre typer av kontrakt som omfattas av begreppet. I 2 kap. 3 § LOU och 2 kap. 3 § LUF anger bestämmelserna dock endast två typer av kontrakt (närmare bestämt de typer av kontrakt som anges i första och tredje punkten i de nya direktivens definitioner). Även om de tre punkterna i direktivens definitioner kan anses överlappa varandra bör definitionerna av byggentreprenadkontrakt i de nya lagarna, för att underlätta tillämpningen, utformas i enlighet med den nya tydliga strukturen i direktiven. Bestämmelserna med definitionerna av byggentreprenadkontrakt i de nya lagarna bör således innehålla tre punkter som anger de tre typer av kontrakt som enligt direktiven omfattas av begreppet. Den nya utformningen är dock inte avsedd att innebära någon ändring av vilka kontrakt som kan anses utgöra byggentreprenadkontrakt.
Den tredje punkten i bestämmelserna avser kontrakt som, oavsett hur det utformas, medför förverkligande av ett byggnadsverk enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet. För att ett sådant kontrakt ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt krävs enligt 2014 års direktiv att den upphandlande myndigheten eller enheten utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen. Avsikten med bestämmelsen är att kodifiera EUdomstolens praxis (se dom Helmut Müller, C-451/08, EU:C:2010:168, p. 67).
Begreppen vara, tjänst och byggentreprenad Lagrådet har föreslagit att definitioner av begreppen ”tjänst” och ”byggentreprenad” förs in i de nya lagarna och har påtalat att ordet ”vara” används utan att det förklaras. I lagen om offentlig upphandling används ordet ”vara” utan att det anges om det som avses är anskaffning av lösa saker eller om ordet också omfattar anskaffning av annan lös egendom, såsom rättigheter, aktier, andelar, optionsrätter, olika slags immaterialrätter samt bostadsrätter. Lagrådet anser att det i det fortsatta arbetet bör utvecklas vilka slag av anskaffning som ska omfattas av lagens regler.
Upphandlingsdirektiven gör åtskillnad mellan köp av vara, tjänst och byggentreprenad genom definitionerna av de olika föremålen för offentlig upphandling. Ett offentligt varukontrakt definieras som ett offentligt kontrakt som avser köp, leasing, hyra m.m. av varor. Ett offentligt byggentreprenadkontrakt har getts en uttömmande bestämning genom verksamheter som omfattas av bilaga II till direktivet samt vissa andra tjänster avseende utförande, projektering och realisering av byggnadsverk. Offentligt tjänstekontrakt är negativt bestämt till offentligt byggentreprenadkontrakt, dvs. ett kontrakt som avser tillhandahållande av andra tjänster än de som anges under punkten offentligt byggentreprenadkontrakt.
Historiskt har EU-direktiven innehållit en definierad åtskillnad mellan varor, tjänster och byggentreprenader. De ursprungliga direktiven, som föregick 2004 års direktiv, behandlade varor, tjänster och
byggentreprenader i separata direktiv: 93/36/EEG upphandling av varor, 93/37/EEG upphandling av bygg- och anläggningsarbeten och 92/50/EEG upphandling av tjänster. Tjänsteupphandlingsdirektivet innehöll en prioritetsordning mellan kontraktsföremålen. Definitionen av offentliga tjänsteavtal (artikel 1 a) i) gjorde undantag för offentliga varuupphandlingskontrakt enligt varudirektivet och offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten enligt byggdirektivet. Det som inte definierades som ett bygg- och anläggningsarbete eller en vara skulle således anses vara en tjänst.
De tre direktiven inom den klassiska sektorn konsoliderades i ett för sektorn gemensamt direktiv, 2004/18/EG, som behöll en tydlig prioritet mellan de tre typerna av kontraktsföremål. Av artikel 1. 2 a) – c) framgår att offentliga byggentreprenadkontrakt definieras framför allt med stöd av en uttömmande lista av verksamheter och att offentliga varukontrakt är andra offentliga kontrakt än de som inte är att anse som byggentreprenadkontrakt. Vidare definieras offentliga tjänstekontrakt som andra offentliga kontrakt än offentliga byggentreprenad- eller varukontrakt och som avser sådana tjänster som anges i en bilaga till lagen (bilaga II). Bilagan innehåller dels tjänster som omfattas fullt ut av direktivet (A-tjänster) och sådana som endast till mindre del omfattas (Btjänster). Kategorin B-tjänster anger som en sista kategori övriga tjänster. Av detta följer att om kontraktet inte är en byggentreprenad, så är det en tjänst om det inte är en vara. Om tjänsten inte är en A-tjänst, så är det en B-tjänst och i sista hand en övrig B-tjänst.
Den i 2004 års direktiv uppställda prioritetsordningen mellan kontraktsföremålen har inte upprätthållits i 2014 års direktiv på annat sätt än som angavs inledningsvis att tjänstekontrakt är negativt bestämt till byggentreprenad. Någon sådan prioritet mellan varu- och tjänstekontrakt finns numera inte i direktiven. Det nya direktivet om offentlig upphandling ger således ingen ledning till definitionen av ”vara”.
Den upphandlande myndigheten är, när det gäller bestämning av föremålet för upphandlingen, hänvisad till CPV-nomenklaturen. Enligt artikel 23.1 i direktiv 2014/24/EU ska alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling göras genom användning av den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling, Common Procurement Vocabulary (CPV), som fastställts i förordning (EG) nr 2195/2002.
CPV-nomenklaturen ger inte någon klar uppdelning av föremålen varor och tjänster. Nomenklaturen ger således inte svar på frågan huruvida föremålet för en upphandling är att anse som en vara eller en tjänst. Inte heller ger den svar på frågan om ordet ”vara” avser anskaffning av inte enbart lösa saker, utan även omfattar även anskaffning av annan lös egendom, såsom rättigheter, aktier, andelar, optionsrätter, olika slags immaterialrätter samt bostadsrätter. Sådan lös egendom torde falla under undantagsbestämmelsen i artikel 12 i direktiv 2014/24/EU. Rubriken till artikelbestämmelsen är Särskilda undantag för tjänstekontrakt, vilket förefaller vara en reminiscens av den i tidigare direktiv upprätthållna prioritetsordningen mellan kontraktsföremålen.
Regeringen föreslår inte att begreppen ”vara”, ”tjänst ”och ”byggentreprenad” bör definieras särskilt i de nya lagarna.
Definitionen av ramavtal Lagrådet har föreslagit en definition av ramavtal, som skiljer sig från den som föreslagits i lagrådsremissen. Trots att definitionen inte ändrats sedan 2004-års direktiv finns det enligt regeringens mening anledning att justera definitionen något så att den kommer i bättre överensstämmelse med exempelvis den engelska direktivtexten där det tydligare än i den svenska översättningen framgår att ramavtalets syfte är att fastställa de villkor som ska gälla i de senare kontrakt som tilldelas med stöd av ramavtalet. Definitionen får även med den föreslagna lydelsen anses genomförd i nära anslutning till direktivet och någon ändring i sak är inte avsedd med ändringen.
6.7.5 Centrala, regionala och lokala upphandlande myndigheter
Regeringens förslag: En definition av begreppet central upphandlande myndighet ska införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Med en central upphandlande myndighet ska avses en statlig myndighet och en sådan upphandlande myndighet som anges i bilaga I till LOU-direktivet.
Regeringens bedömning: Direktivens definitioner av begreppen upphandlande myndigheter under den centrala nivån, regionala myndigheter och lokala myndigheter bör inte införas.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig förslaget eller bedömningen. Kriminalvården anser dock att användningen av begreppen ”central upphandlande myndighet” respektive ”upphandlande myndighet” blir förvirrande.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I artikel 2.1.2–3 i
LOU-direktivet finns definitioner av begreppen ”centrala statliga myndigheter” respektive ” upphandlande myndigheter under den centrala nivån”. Med centrala statliga myndigheter avses de upphandlande myndigheter som förtecknas i bilaga I till direktivet och med myndigheter under den centrala nivån avses alla övriga upphandlande myndigheter. Begreppen används i bestämmelserna om tröskelvärden samt i bestämmelserna där medlemsstaterna ges möjlighet att föreskriva att myndigheter under den centrala nivån får använda s.k. förhandsannonsering och ingå överenskommelser om tidsfrist att komma in med anbud.
Förteckningen över upphandlande myndigheter som finns i bilaga I till det nya direktivet baseras på WTO:s upphandlingsavtal Government Procurement Agreement (WTO-avtalet). Det är således de myndigheter och organ som omfattas av WTO-avtalet som finns upptagna i förteckningen. Det kan konstateras att förteckningen i många delar är inaktuell. Enligt artikel 6.7 i direktivet ges dock EU-kommissionen befogenhet att anta delegerade akter för att ändra bilaga I i syfte att uppdatera förteckningen, om ändringarna är nödvändiga för att det ska gå att korrekt identifiera de upphandlande myndigheterna. I avvaktan på en
sådan uppdatering ska en upphandlande myndighet som är upptagen i bilagan anses omfattas av begreppet även om myndighetens namn skulle vara felaktigt återgivet eller om myndigheten skulle ha bytt namn.
Med hänsyn till att begreppet central statlig myndighet används i ett flertal bestämmelser i LOU-direktivet finns det ett behov av att införa ett motsvarande begrepp. Regeringen gör dock bedömningen att det är mindre lämpligt att använda direktivets term central statlig myndighet. Det främsta skälet för denna bedömning är att förteckningen i bilagan innehåller flera organ som inte är myndigheter enligt svensk rätt. Att sådana organ ändå finns med i förteckningen kan möjligen vara motiverat av att de skulle kunna anses utgöra offentligt styrda organ och därmed omfattas av begreppet upphandlande myndighet. Det är emellertid angeläget att begreppet myndighet så långt som möjligt används på ett enhetligt sätt i svensk rätt och att begreppet förbehålls det som enligt svensk lagstiftning och svenskt språkbruk utgör en myndighet.
Regeringen gör därför bedömningen att ”central upphandlande myndighet” bör användas i lagen i stället för ”central statlig myndighet”. Härigenom knyts begreppet till det upphandlingsrättsliga begreppet upphandlande myndighet, som även omfattar offentligt styrda organ, samtidigt som begreppet i viss mån knyter an till termen som används i direktivet. Kriminalvården framför att användningen av begreppen ”central upphandlande myndighet” respektive ”upphandlande myndighet” blir förvirrande och ifrågasätter när ”central upphandlande myndighet” ska användas. Som redogjorts för ovan finns det dock ett behov av en definition av begreppet eftersom det används i bestämmelserna om tröskelvärden, tidsfrister och om förhandsannonser.
I bestämmelsen med definitionen bör, liksom i direktivet, anges att de upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till direktivet omfattas av begreppet. Härutöver bör i bestämmelsen anges att begreppet omfattar samtliga statliga myndigheter eftersom bilagan till direktivet inte innehåller en fullständig förteckning över samtliga statliga myndigheter. Begreppet central upphandlande myndighet bör omfatta samtliga statliga myndigheter för att behålla dagens ordning där samtliga centrala statliga myndigheter omfattas av särskilda tröskelvärden, och för att förenkla tillämpningen. Denna konstruktion medför också att förteckningen i bilaga I till direktivet och eventuella inaktuella uppgifter i denna får en begränsad betydelse i praktiken.
LOU-direktivets definition av upphandlande myndigheter under den centrala nivån framstår som obehövlig. Det är tillräckligt att lagtexten i förekommande fall anger att en bestämmelse gäller för andra myndigheter än centrala upphandlande myndigheter. I artikel 2.2 i LOUdirektivet respektive artikel 3.2–3 i LUF-direktivet finns vidare definitioner av begreppen ”regionala myndigheter” och ”lokala myndigheter”. Dessa begrepp används inte i några andra artiklar än i artiklarna med definitionerna och behöver inte heller användas i de nya lagarna. Några motsvarigheter till dessa definitioner bör därför inte heller införas i de nya lagarna.
6.7.6 Begreppet livscykel införs
Regeringens förslag: En definition av begreppet livscykel ska införas i lagarna. Med livscykel ska avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i frågan, däribland Ekonomistyrningsverket, Trafikverket och
Arbetsförmedlingen, tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Tillväxtverket anser dock att definitionen även bör omfatta återanvändning i dess vida bemärkelse, alltså en form av förlängd livscykel.
Skälen för regeringens förslag: I de nya direktiven finns en definition av begreppet ”livscykel” Enligt direktivens definition avses med livscykel alla på varandra följande eller inbördes sammankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling, produktion, handel och dess villkor, transport, användning och underhåll, som ingår i livslängden för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahållandet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Begreppet livscykel används bl.a. i bestämmelserna om tekniska specifikationer och om tilldelningskriteriernas koppling till kontraktsföremålet. Begreppet används också i bestämmelserna som reglerar att upphandlande myndigheter och enheter får anlägga ett livscykelkostnadsperspektiv när de fastställer vilket som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Eftersom begreppet används återkommande i regleringen bör en definition av begreppet införas i de nya lagarna.
Definitionen av begreppet har inte någon motsvarighet i LOU eller LUF. Däremot finns en liknande definition i LUFS-direktivet. I LUFSdirektivet och LUFS används emellertid termen ”livslängd”. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att definitionen i de nya lagarna bör utformas på ett liknande sätt som definitionen i LUFS. Med livscykel bör därför avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut. På Lagrådets inrådan har det i lagtexten förtydligats att med samtliga skeden även avses forsknings- och utvecklingsskeden. Det finns enligt regeringens mening inte skäl att, som Tillväxtverket föreslår, lägga till återanvändning till definitionen eftersom begreppet då skulle få en annan materiell betydelse än i direktiven.
6.7.7 Upphandlingsdokument och förfrågningsunderlag
Regeringens förslag: En definition av begreppet upphandlingsdokument ska införas i lagarna. Med upphandlingsdokument ska avses alla dokument som den upphandlande myndigheten eller enheten använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Regeringens bedömning: Begreppet förfrågningsunderlag bör inte användas i lagarna.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig i frågan.
Flertalet av dessa tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget.
Kammarrätten i Göteborg anser att det kan vara av värde att behålla det inarbetade begreppet förfrågningsunderlag även i de nya lagarna för att särskilja detta dokument från övriga upphandlingsdokument. Västra Götalands läns landsting anser att upphandlingsdokument ska utgöra ett överordnat begrepp och att begreppet förfrågningsunderlag ska finnas kvar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: I LOU-direktivet respektive LUF-direktivet finns en definition av begreppet ”upphandlingsdokument”. Begreppet är nytt och har införts i direktiven som en samlande beteckning för de olika typer av dokument som en upphandlande myndighet eller enhet tar fram eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen eller förfarandet.
Enligt direktiven inbegriper begreppet bl.a. annonser om upphandling, förhandsmeddelanden eller meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem, tekniska specifikationer, det beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande dokument.
Begreppet upphandlingsdokument används i ett stort antal bestämmelser i direktiven. Regeringen anser därför att det finns ett behov av att införa ett motsvarande begrepp som definieras särskilt i de nya lagarna. Bestämmelsen med definitionen bör utformas på ett direktivnära sätt. Eftersom direktivens uppräkning av olika dokument som omfattas av definitionen är exemplifierande bör den inte tas med i lagtexten.
Lagrådet har föreslagit att definitionen ska avse varje dokument som används för att beskriva eller fastställa ”vad upphandlingen gäller”. Ett sådant uttryckssätt riskerar enligt regeringens mening att ge intryck av att endast de dokument som beskriver själva föremålet för upphandlingen omfattas av definitionen, trots att även andra dokument rimligen måste ingå, t.ex. sådana som rör skyldigheter för leverantörer eller särskilda kontraktsvillkor. Bestämmelsen bör därför ange att med upphandlingsdokument avses varje dokument som den upphandlande myndigheten eller enheten använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen. Därmed kommer definitionen också att omfatta begreppet förfrågningsunderlag som används i LOU och LUF. I den mån en upphandlande myndighet eller enhet samlar t.ex. urvalskriterier, tekniska specifikationer, tilldelningskriterier och särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i ett dokument benämnt förfrågningsunderlag kommer således även detta dokument att omfattas
av begreppet upphandlingsdokument. Att endast använda sig av upphandlingsdokument i vilket även förfrågningsunderlag ska ingå medför enligt Västra Götalands läns landsting en otydlighet ifråga om vad som omfattas. Även Kammarrätten i Göteborg anser att det kan vara av värde att behålla det inarbetade begreppet förfrågningsunderlag. Regeringen kan instämma i att direktivens användning av begreppet upphandlingsdokument inte bidrar till någon ökad precision i regleringen. Med hänsyn till att begreppet förfrågningsunderlag som sådant helt har utmönstrats ur de nya direktiven instämmer regeringen dock i promemorians bedömning att begreppet inte heller bör användas i de nya lagarna.
6.8 Definitioner i lagen om upphandling av koncessioner
6.8.1 Definitioner som motsvarar definitioner i LOUdirektivet och LUF-direktivet
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla ett inledande kapitel med definitioner av olika begrepp.
Definitionerna ska i huvudsak överensstämma med motsvarande definitioner i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna framför inga
invändningar mot förslaget. Kriminalvården tillstyrker förslaget och anser att samtliga definitioner underlättar tolkning och tillämpning av lagen om upphandling av koncessioner. Konkurrenskommissionen förordar att definitionen av begreppet ”innovation” införs i den nya lagen. Konkurrenskommissionen föreslår vissa justeringar av definitionen av ”leverantör”. Även Svenskt Näringsliv ifrågasätter denna definition.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 5 i LUK-direktivet definieras flera begrepp som används i direktivet. Begreppen och definitionerna motsvarar till stora delar definitionerna i LOU-direktivet och LUFdirektivet.
Utredningen föreslår att definitionerna i LUK-direktivet som motsvarar dem i LOU-direktivet och LUF-direktivet ska utformas på likartat sätt i lagen om upphandling av koncessioner. Regeringen instämmer i att bestämmelserna bör genomföras på det sättet. De överväganden som görs i avsnitt 6.7 gäller således i tillämpliga delar även för genomförandet av motsvarande bestämmelser i LUK-direktivet. Frågan om införandet av en definition av begreppet ”innovation”, som Konkurrenskommissionen tar upp, behandlas i avsnitt 6.7.2. Synpunkterna från Konkurrens– kommissionen och Svenskt Näringsliv om definitionen av begreppet ”leverantör” behandlas i avsnitt 6.7.3. Dessa remissinstanser tar även upp frågor om kontraktsbegreppet som närmast hänför sig till frågan om de nya upphandlingslagarnas tillämpningsområde. Dessa synpunkter tas upp
i avsnitt 6.1.2. Direktivets definitioner av bl.a. ensamrätt och särskild rättighet avviker i viss mån från motsvarande definition i LUF-direktivet. Definitionerna skiljer sig åt på så sätt att det inte är fråga om en ensamrätt eller särskild rättighet enligt LUF-direktivet när rättigheten har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier. Något motsvarande undantag finns inte i LUK-direktivet, jfr dock artikel 7.
Regeringen anser att definitionerna i allt väsentligt bör genomföras på det sätt utredningen föreslagit. En motsvarande definition av det bakomliggande direktivet, som på Lagrådets inrådan föreslagits i de båda andra lagarna, föreslås också i lagen om upphandling av koncessioner. Angående definitionerna av upphandlande myndighet och upphandlande enhet, se avsnitt 6.8.3.
6.8.2 Definitioner som är specifika för LUK-direktivet
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla definitioner av begreppen koncession, byggkoncession, tjänstekoncession, verksamhetsrisk och vissa andra begrepp som är specifika för LUK-direktivet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock att termen ”marknadens nycker” i direktivet ska ersättas med ”skiftningar på marknaden” i definitionen av begreppet verksamhetsrisk.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser framför synpunkter på förslaget. Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter bl.a. utredningens förslag att ersätta termen ”marknadens nycker” i direktiven med ”skiftningar på marknaden”. Kammarrätten anser att den term utredningen valt inte är mer klargörande än ”marknadens nycker” och noterar att det senare uttrycket bl.a. har använts av EU-domstolen och svenska domstolar. Strålsäkerhetsmyndigheten anser att det är positivt att definitionen av koncession förtydligas.
Kammarrätten i Göteborg noterar att utredningen har angett att det är oklart i vilken mån förekommande valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem faller in under definitionen av en tjänstekoncession i direktivet och den nya lagen. En eventuell lagkonflikt bör enligt kammarrätten undanröjas.
Skälen för regeringens förslag
Det som skiljer definitionerna av tjänstekoncessioner och byggkoncessioner från tjänstekontrakt och byggentreprenadkontrakt är ersättningsformen. Ersättningen vid en koncession består helt eller delvis av rätten att utnyttja det som koncessionen avser. Frågor om koncessioner, framför allt tjänstekoncessioner, har behandlats av EUdomstolen i ett antal avgöranden. Utredningen har redogjort för denna praxis (se SOU 2014:69 s. 103 ff.).
Begreppen koncession, byggkoncession och tjänstekoncession
I LUK-direktivet definieras koncession, byggkoncession och tjänstekoncession. Med koncession avses enligt artikel 5.1 första stycket byggkoncession eller tjänstekoncession. Med byggkoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter anförtror utförande av byggentreprenad till en eller flera leverantörer, där ersättningen för arbetet endast utgörs av rätten att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning. Definitionen av tjänstekoncession enligt artikel 5.1 första stycket b är utformad på ett liknande sätt.
Av LUK-direktivets definition av byggkoncession och tjänstekoncession framgår att ersättningen vid en koncession består helt eller delvis av rätten att utnyttja det som koncessionen avser. Detta innebär att ersättning endast får utgå på två sätt; antingen genom att leverantören får rätt att utnyttja föremålet för koncessionen eller att denne dels får en sådan rätt, dels får betalning. Ersättningen till leverantören får inte utgå endast som betalning från den upphandlande myndigheten eller enheten, eftersom ersättningen då inte till någon del är avhängig av leverantörens egen rätt att utnyttja tjänsten eller byggnadsverket. I sådana fall utgör kontraktet i stället ett sedvanligt tjänste- eller byggentreprenadkontrakt varigenom myndigheten eller enheten anskaffar en tjänst eller byggentreprenad mot betalning. I kravet att koncessionshavaren ska ha rätt att utnyttja tjänsten eller byggnadsverket som är föremål för koncessionen ligger även att denne tar över verksamhetsrisken, se vidare nedan. En rätt att utnyttja det som koncessionen avser föreligger t.ex. om leverantören får rätt att uppbära ersättning för tjänsten från tredje man.
Vad som avses i bestämmelserna utvecklas vidare i skäl 11 i direktivet. Där anges att det är fråga om att den upphandlande myndigheten eller enheten anförtror tillhandahållande och förvaltning av tjänster eller utförande av byggentreprenader till en eller flera leverantörer. Vidare anges att sådana avtal kan men måste inte innebära en överföring av äganderätt från leverantören till den upphandlande myndigheten eller enheten, men att upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter alltid får utnyttja fördelarna av byggnadsverken eller tjänsterna i fråga. I skäl 18 anges vidare att vissa kontraktsarrangemang som betalas uteslutande av en upphandlande myndighet eller upphandlande enhet bör anses utgöra en koncession om ersättningen för de investeringar som entreprenören har gjort och de kostnader som denne har haft för att utföra en byggentreprenad eller tillhandahålla en tjänst beror på den faktiska efterfrågan på eller utbudet av en tjänst eller en egendom. I sådana fall, när koncessionshavaren har rätt att utnyttja tjänsten eller byggnadsverket och tar över verksamhetsrisken, verkar det avgörande inte vara varifrån ersättningen faktiskt kommer.
Överföring av verksamhetsrisk
I artikel 5.1 andra stycket förklaras innebörden av övergång av verksamhetsrisken. Av direktivbestämmelsen framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska överföra verksamhetsrisken till koncessionshavaren. Koncessionshavaren ska anses överta
verksamhetsrisken om denne, vid normala verksamhetsförhållanden, inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av föremålet för koncessionen. Den del av risken som överförs på koncessionshavaren ska omfatta verklig exponering för marknadens nycker, vilket innebär att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast nominella eller försumbara. Det viktigaste kännetecknet för en koncession är rätten att utnyttja ett byggnadsverk eller en tjänst, vilket alltid innebär en överföring av en verksamhetsrisk av ekonomisk art till koncessionshavaren. Risken innebär att koncessionshavaren kanske inte kommer att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av ett byggnadsverk eller tillhandahållandet av tjänster under normala verksamhetsförhållanden, även om en del av risken ligger kvar hos den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
I EU-domstolens praxis har tidigare uppställts krav på att hela eller åtminstone en betydande del av den risk som är förenad med utnyttjandet av tjänsten övergår till leverantören för att det ska vara fråga om en koncession (se t.ex. dom Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler, C-274/09, EU:C:2011:130, punkt 29 och där angiven praxis). Artikeltexten innehåller emellertid inte något krav på att en betydande del av verksamhetsrisken ska överföras till koncessionshavaren. Det anges däremot att den överförda risken ska omfatta verklig exponering för marknadens nycker och att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast nominella eller försumbara. Utredningen gör bedömningen att bestämmelsen, med hänsyn till att den är relativt detaljerad, måste förstås på så sätt att det inte uppställs något krav på att minst en viss andel av risken ska överföras för att en koncession ska föreligga. Konkurrensverket instämmer dock inte i denna bedömning utan menar att direktivet inte motsäger EU-domstolens praxis om att en ”betydande del” av risken måste övergå för att det ska kunna vara en koncession. Regeringen konstaterar att det faktum att bestämmelsen inte innehåller något krav på att åtminstone en betydande del av verksamhetsrisken ska övergå innebär att EU-domstolens tidigare praxis med denna innebörd inte har kodifierats i det nya direktivet. Att den risk som överförs ska ”omfatta verklig exponering för marknadens nycker” synes däremot utgöra en kodifiering av EU-domstolens praxis (se domen i ovan nämnda mål C-274/09, punkt 37). Som framgått ovan utgörs EU-domstolens praxis i stor utsträckning av tolkningar av undantagsbestämmelser. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att artikel 5.1 andra stycket får förstås på så sätt att det inte uppställs något krav på att minst en betydande del av risken ska överföras för att en koncession ska föreligga. Den närmare innebörden av direktivets krav att risken ska omfatta verklig exponering för marknadens nycker och att eventuella förluster inte ska vara endast nominella eller försumbara kommer emellertid att få prövas i rättstillämpningen.
Den närmare utformningen av definitionerna
Definitionerna av tjänstekoncessioner och byggkoncessioner har utvecklats och förtydligats i LUK-direktivet och, motsvarar till stor del
vad EU-domstolen ansett utgör kriterier för att en koncession ska föreligga. Dock uppställs i direktivet inte något uttryckligt krav på att hela eller en betydande del av verksamhetsrisken ska övergå på leverantören. Regeringen instämmer i utredningens förslag att nu nämnda definitioner bör genomföras i lagen på ett sätt som är i nära överensstämmelse med direktivtexten. Ett sådant genomförande leder visserligen till att vissa av bestämmelserna får en svårtillgänglig utformning, men utesluter samtidigt att den nya lagens definitioner i sak avviker från direktivets. Den omfattande praxis som bestämmelserna till stor del är avsedda att kodifiera talar också för att genomförandet bör vara påtagligt direktivnära. Utredningen föreslår att uttrycket ”marknadens nycker”, som används i artikel 5.1 andra stycket för att klargöra vad den risk som ska överföras till leverantören måste innebära, ska bytas ut mot uttrycket ”skiftningar på marknaden”. Regeringen anser dock, i likhet med Kammarrätten i Stockholm, att skiftningar på marknaden inte är en lämplig term. Enligt regeringens mening bör i stället ”förhållanden på marknaden” användas i lagen.
Lagrådet har föreslagit en omstrukturering av de definitioner som tillsammans utgör begreppsbildningen kring vad som utgör en koncession. Bland annat förespråkar Lagrådet att definitionen av koncession utgår. Regeringen anser också att definitionerna av koncession, byggkoncession och tjänstekoncession i förtydligande syfte bör omstruktureras något i förhållande till direktivet. Omstruktureringen utgör inte någon förändring i sak men innebär att systematiken harmoniseras med de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Det innebär att definitonen av koncession i motsats till vad Lagrådet föreslagit kommer att kvarstå och i huvudsak fylla samma funktion som definitionen av kontrakt i de övriga lagarna. De moment som är specifika för en kontraktsformen koncession kommer därmed att ingå i definitionen av koncession medan begreppen byggkoncession och tjänstekoncession definiteras utifrån vad som är specifikt för de båda slagen. Även med den föreslagna strukturen får bestämmelserna anses genomförda i nära anslutning till direktivet.
Lagrådet har även föreslagit att definitionen av verksamhetsrisk ska delas upp i två bestämmelser. Regeringen delar Lagrådets bedömning också i denna del.
Utöver de ovan behandlande definitionerna innehåller LUK-direktivet även ett antal definitioner av begrepp som är specifika för detta direktiv, såsom definition av begreppet ”koncessionshavare”. Dessa definitioner bör i allt väsentligt genomföras på det sätt utredningen föreslagit.
Förhållandet mellan lagen om upphandling av koncessioner och valfrihetssystemen
Valfrihetssystem enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem, förkortad LOV, är ett alternativ till upphandling enligt LOU, som kan tillämpas bl.a. när det gäller omsorgsverksamhet och hälso- och sjukvårdstjänster. LOV reglerar vad som gäller för de kommuner och landsting som vill konkurrensutsätta kommunala och landstingskommunala verksamheter genom att överlåta valet av utförare av stöd-, vård- och omsorgstjänster till brukaren eller patienten. Utöver LOV finns det bestämmelser om
valfrihetssystem bl.a. i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, lagen (2010:536) om valfrihet hos Arbetsförmedlingen och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Grundprincipen i ett valfrihetssystem är att den enskilde väljer vilken av de godkända och kontrakterade leverantörerna som ska utföra en viss tjänst. Samtliga leverantörer som uppfyller uppställda krav och som har godkänts får teckna kontrakt med den upphandlande myndigheten.
Vid tillkomsten av LOV gjorde regeringen den sammantagna bedömningen att kontrakt inom valfrihetssystem enligt LOV skulle anses utgöra tjänstekoncessioner (prop. 2008/09:29 s. 52 ff.). Frågan har därefter varit föremål för överväganden i flera lagstiftningsärenden. Bedömningarna har utgått från de kriterier som framgår av EUdomstolens praxis på området. Regeringen har vidhållit den ursprungliga bedömningen att kontrakt inom valfrihetssystem får anses utgöra tjänstekoncessioner, men bedömningen har tidigare ifrågasatts av Lagrådet (se prop. 2009/10:60 s. 86 ff. och 211 ff. och prop. 2009/10:146 s. 16 ff. och 33 f.).
I och med genomförandet av LUK-direktivet aktualiseras frågan om de befintliga valfrihetssystemen faller in under det nya direktivets definition av tjänstekoncession. Frågan behandlas av utredningen som dock stannar vid bedömningen att det fortfarande är oklart hur frågan ska besvaras. Även Kammarrätten i Göteborg och TCO berör frågan.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att LUK-direktivet inte ger något klart och entydigt svar på frågan. Det kan dock konstateras att de tidigare övervägandena har utgått från frågeställningen om valfrihetssystemen ska betraktas som tjänstekoncessioner eller som ramavtal eller tjänsteavtal enligt LOU. Av skälen till 2014 års upphandlingsdirektiv framgår emellertid att system där samtliga aktörer som uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selektivitet inte ska ses som en upphandling, utan enbart som ett auktorisationssystem. I skäl 4 i LOU-direktivet anges sålunda att unionens regler för offentlig upphandling inte är avsedda att täcka alla former av utbetalning av offentliga medel. I det andra stycket i samma skäl anförs att situationer då samtliga aktörer som uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selektivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden och system med servicecheckar, inte bör ses som upphandling, utan enbart som auktorisationssystem (exempelvis licenser för läkemedel eller hälsovårdstjänster). I skäl 114 anges vidare att medlemsstater och myndigheter har frihet att organisera sociala tjänster på ett sätt som inte medför ingående av offentliga kontrakt, exempelvis genom att bevilja licenser eller tillstånd till alla ekonomiska aktörer som uppfyller de villkor som den upphandlande myndigheten uppställt i förväg, utan några gränser eller kvoter, förutsatt att ett sådant system tryggar en tillräcklig annonsering och överensstämmer med principerna om öppenhet och icke-diskriminering.
Av LUK-direktivet framgår också att
[A]rrangemang där samtliga aktörer som uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selektivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden och system med servicecheckar, [bör] inte anses utgöra
koncessioner, även de som grundas på rättsliga överenskommelser mellan myndigheten och de ekonomiska aktörerna. Sådana system brukar grundas på ett beslut av en myndighet som definierar de öppna och icke-diskriminerande villkoren för de ekonomiska aktörernas kontinuerliga tillträde till tillhandahållandet av särskilda tjänster, exempelvis sociala tjänster, så att kunderna får möjlighet att välja mellan sådana aktörer.
Av vad som ovan sagts framgår att syftet med upphandlingsregelverket är att reglera hur den upphandlande myndigheten ska agera när den ska välja ut någon eller några leverantörer vid en anskaffning av en vara eller en tjänst. Bestämmelserna reglerar hur urvalet och tilldelningen ska gå till för att säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter agerar på ett öppet, marknadsmässigt och icke-diskriminerande sätt.
I de nya definitionerna av begreppet upphandling i såväl LOU- som LUF-direktivet anges att med upphandling avses en anskaffning genom ett offentligt kontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska aktörer som utvalts av en upphandlande myndighet eller enhet.
I kontrast till detta kan konstateras att ett valfrihetssystem inte innehåller något egentligt urval från den upphandlande myndighetens sida, utan endast en kontroll av att leverantörerna uppfyller uppställda krav. I valfrihetssystem råder det inte någon konkurrenssituation mellan leverantörerna om att få teckna kontrakt med den upphandlande myndigheten. Några tilldelningskriterier motsvarande ”ekonomiskt mest fördelaktiga” och ”lägsta pris” som gäller enligt LOU tillämpas inte. Antalet leverantörer kan inte heller begränsas. Ett sådant förfarande resulterar därför inte i en anskaffning i den meningen att någon leverantör väljs ut av myndigheten för att leverera t.ex. en tjänst. Vilken leverantör som ska leverera tjänsten bestäms i stället i ett senare skede av den enskilde som ska bruka tjänsten. Det kan i sammanhanget noteras att den upphandlande myndigheten ska tillhandahålla ett s.k. ickevalsalternativ. Med detta avses att myndigheten i förväg ska bestämma vad som gäller om den enskilde inte gör ett val. Ickevalsalternativet får dock inte innebära att den upphandlande myndighetens handläggare slumpvis väljer bland de leverantörer som tecknat kontrakt med myndigheten eller dylikt. Viktning eller rangordning av leverantörerna är inte tillåtet i ett valfrihetssystem och ickevalsalternativet ska vara konkurrensneutralt mellan de leverantörer som tecknat kontrakt med den upphandlande myndigheten (prop. 2008/09:29 s. 97 ff.).
Slutligen bör understrykas att ett valfrihetssystem hela tiden står öppet för anslutning av leverantörer som uppfyller de krav som ställs och som är beredda att gå med på de villkor som myndigheten uppställer. Det sistnämnda kännetecknet för ett valfrihetssystem tydliggör att ett sådant system inte kan anses utgöra ett ramavtal (se vidare avsnitt 13.2).
Mot denna bakgrund finns det enligt regeringens mening skäl som talar för att ett valfrihetssystem inte ska anses utgöra en upphandlingsrättslig anskaffning, vare sig genom en koncession eller genom något annat kontrakt. Välfärdsutredningen (Fi 2015:01) har i uppdrag bl.a. att klarlägga hur valfrihetssystemen enligt LOV bör klassificeras rättsligt och bedöma om det finns behov av justeringar av LOV utifrån den
Prop. 2015/16:195 rättsliga klassificeringen. Utredningen ska vidare föreslå de författningsändringar och andra åtgärder som utredaren utifrån sitt uppdrag anser vara befogade (dir. 2015:22 tillägsdir. 2015:108). Utredningen ska redovisa uppdraget i de delar som rör ett nytt regelverk för utförande av välfärdstjänster för att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet de är avsedda för senast den 1 november 2016. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 2 maj 2017.
I sammanhanget ska nämnas att EU–domstolen i en dom den 2 juni 2016, med anledning av en begäran om förhandsavgörande från en tysk domstol, uttalat sig om ett system inom ramen för vilket ett offentligt organ avsåg att förvärva varor på marknaden genom att under systemets hela giltighetstid ingå avtal med varje leverantör som åtar sig att leverera varorna på i förväg fastställda villkor, utan att organet gör något val mellan intresserade leverantörer. Domstolen konstaterade att det vid ett sådant system, där leverantörer ges möjlighet att ansluta sig under hela systemets giltighetstid inte ska anses föreligga ett offentligt kontrakt i den mening som avses i 2004 års LOU-direktiv. EU-domstolen uttalade vidare att om det står klart att föremålet för ett sådant system är av ett gränsöverskridande intresse, så ska förfarandet utformas och genomföras på ett sätt som är förenligt med de grundläggande reglerna i EUF-fördraget, särskilt principerna om förbud mot diskriminering, om likabehandling och om öppenhet (dom Falk Pharma, C-410/14).
Då upphandlingsdirektiven skulle ha varit genomförda i april 2016, kan beslut om denna proposition inte anstå i avvaktan på Välfärdsutredningens redovisning. Utgångspunkten för regeringens förslag är i denna proposition att det inte föreligger någon potentiell normkonflikt mellan å ena sidan regelverken om valfrihetssystem och å andra sidan den nya lagen om upphandling av koncessioner.
6.8.3 Upphandlande myndigheter och enheter
Regeringens förslag: Lagen ska innehålla definitioner av begreppen upphandlande myndighet och upphandlande enhet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår en delvis annorlunda utformning av lagtexten.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Av artiklarna 6 och 7 i LUK-direktivet framgår att direktivet med vissa undantag ska tillämpas på upphandlande myndigheter och upphandlande enheter under samma förutsättningar som följer av LOU-direktivet och LUF-direktivet. Det kan dock noteras att lagstiftningstekniken inte är densamma i LUK-direktivet och LUFdirektivet såvitt gäller definitionen av upphandlande enhet. I LUFdirektivet ingår begreppet upphandlande myndighet som en självständig beståndsdel medan begreppet i LUK-direktivet definieras med de moment som konstituerar en upphandlande myndighet. Det följer vidare av artikel 6.1 i LUK-direktivet att sådana organisatoriska enheter som uppfyller momenten i artikel 7.1 a i direktivet inte är att betrakta som
upphandlande myndigheter. Detta trots att sådana enheter i och för sig uppfyller övriga förutsättningar i artikel 6 för att bedömas som upphandlande myndigheter. Denna lagstiftningstekniska skillnad torde dock inte innebära att det föreligger några materiella skillnader direktiven emellan. Däremot är en betydelsefull konsekvens av skillnaden att redan begreppet upphandlande myndighet i både direktivet och lagen markerar vilken sektor det är fråga om. När det i direktivet och lagen talas om upphandlande myndighet markeras att det handlar om den klassiska sektorn. Begreppet upphandlande myndighet utesluter sålunda att det rör sig om upphandling inom försörjningssektorerna. Därmed använder LUK-direktivet såvitt avser försörjningssektorerna inte konstruktionerna ”upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet” respektive ”upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet”. Dessa konstruktioner används däremot i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se bl.a. reglerna om uteslutning av leverantörer i 13 kap. 1–3 §§.´
I fråga om försörjningssektorerna fyller begreppet upphandlande enhet samma funktion som det har i LUF och visar att det rör sig om upphandling inom försörjningssektorerna och inte inom den klassiska sektorn. De försörjningssektorer som omfattas av LUK-direktivets tillämpningsområde skiljer sig dock åt jämfört med LUF-direktivet. Koncessioner inom vattensektorn är nämligen till stor del undantagna från LUK-direktivets tillämpningsområde, vilket följer av bilaga II till direktivet. Bilagan innehåller en förteckning över verksamheter som en enhet ska bedriva för att utgöra en upphandlande enhet och i denna finns inte verksamhet inom vattensektorn medtagen.
Med upphandlande enheter avses enligt artikel 7.1 c även enheter som bedriver verksamhet på grundval av en särskild rättighet eller ensamrätt vilken beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga II till direktivet. Om den särskilda rättigheten eller ensamrätten har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier ska enheten dock, enligt artikel 7.2, inte anses utgöra en upphandlande enhet i LUKdirektivets mening.
Regeringen anser att direktivets definitioner bör genomföras i allt väsentligt på det sätt som utredningen föreslår.
Lagrådet har anmärkt på att skillnaderna i vad som avses med upphandlande enhet i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna respektive LUK kan medföra att en företeelse omfattas av den ena lagen men inte den andra. Att definitionen av enhet är något annorlunda i LUK än i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna kan möjligen medföra att en upphandlare betraktas som enhet enligt den ena lagen men inte enligt den andra men det som avgör om LUK blir tillämplig är om avtalsformen som valts är en koncession. Att något oavsiktligt skulle falla mellan lagarnas tillämpningsområden framstår därför inte som troligt.
7 Blandad upphandling
7.1 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
7.1.1 En mer utförlig reglering av blandad upphandling
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om blandad upphandling med vilket förstås blandade kontrakt och, i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, även upphandling som rör flera verksamheter.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Till skillnad från promemorian föreslår dock regeringen en inledande bestämmelse som förklarar vad som avses med ett blandat kontrakt. Regeringen föreslår vidare en delvis annorlunda terminologi och utformning av vissa lagförslag.
Remissinstanserna: En remissinstans framför synpunkter på förslaget.
Försvarets Materielverk (FMV) föreslår att lagtexten utformas mer direktivnära för att tydliggöra reglernas inbördes ordning och sammanhang.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande reglering
I LOU och LUF finns vissa regler om vilka bestämmelser i respektive lag som ska gälla för ett kontrakt som består av flera slag av anskaffningar, dvs. varor, tjänster eller byggentreprenader. Bestämmelserna grundas på den s.k. huvudsaksprincipen. Kontraktets huvudföremål är avgörande för vilka bestämmelser i lagen, t.ex. i fråga om tröskelvärden, som ska tillämpas för upphandlingen. I LUF finns också bestämmelser som reglerar vilken lag som ska tillämpas för kontrakt som rör flera verksamheter.
Det finns härutöver inte några bestämmelser i LOU eller LUF som behandlar s.k. blandad upphandling. Med det förstås allmänt en upphandling som består av delar, vilka omfattas av olika rättsregler varför det finns ett behov att avgöra vilka regler som ska tillämpas för hela eller delar av kontraktet. Även i LUFS, som bygger på ett senare antaget direktiv, finns vissa bestämmelser om blandade kontrakt. De innebär i korthet att om en upphandling omfattas av såväl LUFS som LOU eller LUF, ska LUFS tillämpas och om en upphandling delvis omfattas av LUFS, men i övrigt inte av LOU eller LUF, ska LUFS inte tillämpas.
Allmänt om direktivens bestämmelser om blandad upphandling
I LOU-direktivet och LUF-direktivet behandlas blandad upphandling mer utförligt än i tidigare direktiv. I vissa delar är bestämmelserna också nya.
Artikel 3 i LOU-direktivet (artikel 5 i LUF-direktivet) har rubriken Blandad upphandling. Bestämmelserna utgår dock i huvudsak från termen blandade kontrakt. Lagrådet har genomgående föreslagit att begreppet kontrakt och uttrycket tilldelning av kontrakt ska utmönstras ur lagarna. Som framgår av avsnitt 6.1.2 är regeringens uppfattning att kontrakt och tilldelning av kontrakt som utgångspunkt ska behållas i lagtexten, men att det i vissa fall kan vara motiverat att ersätta dem. Regeringen har övervägt om detta borde göras i bestämmelserna om blandad upphandling, men har funnit att detta inte går att genomföra på ett konsekvent sätt. Därmed bedömer regeringen att en sådan ändring inte heller skulle öka tydligheten eller förståelsen av de lagtekniskt komplicerade bestämmelserna. Av samma skäl anser regeringen att begreppen nyttigheter och anskaffning inte, på det sätt som Lagrådet föreslagit, bör introduceras i de bestämmelser som genomför artiklarna. Att EU-domstolen i den praxis som legat till grund för direktivens reglering använder termen blandade kontrakt talar också för att termen bör användas vid genomförandet. Regeringen anser således att bestämmelserna bör genomföras på ett så direktivnära sätt som möjligt.
I artikel 3.1 i LOU-direktivet och artikel 5.1 i LUF-direktivet identifieras två typer av blandad upphandling, dels blandade kontrakt som avser olika slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) inom ett och samma direktiv, dels blandade kontrakt med delar som rör upphandlingar enligt ett upphandlingsdirektiv och upphandlingar som omfattas av ett annat direktiv eller andra rättsregler. Den första typen behandlas i avsnitt 7.1.2. Den andra typen behandlas i avsnitt 7.1.3. Bestämmelserna i de båda direktiven är till stora delar överensstämmande och där det inte finns skäl för annat utgår övervägandena i dessa avsnitt från regleringen i LOU-direktivet.
Artiklarna 3.1 och 3.3 i LOU-direktivet respektive 5.1 och 5.3 i LUFdirektivet innehåller bestämmelser som bl.a. anvisar vilka av de övriga bestämmelserna i artikeln eller direktivet som ska tillämpas och i vilka situationer. Som Lagrådet förslagit bör bestämmelserna i artikel 3.1 i LOU-direktivet och artikel 5.1 i LUF-direktivet genomföras genom en inledande paragraf i vartdera kapitlet som anger vad som avses med ett blandat kontrakt.
I artikel 6 i LUF-direktivet finns bestämmelser om vad som kan beskrivas som en tredje typ av blandad upphandling, nämligen upphandling inom försörjningssektorerna som rör flera verksamheter. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 7.1.4.
Uttrycken omfattas av och regleras i
Artikel 3 i LOU-direktivet och artikel 5 i LUF-direktivet skiljer på olika typer av blandade kontrakt bl.a. med utgångspunkt i vilka bestämmelser som upphandlingen eller verksamheten omfattas av. Vad uttrycket omfattas av innebär och hur det måste förstås är inte helt klart. I lagrådsremissen föreslås att uttrycket ska ersättas med uttrycket regleras i, eller – i de bestämmelser i LUF- och LUK-direktiven som behandlar upphandling som rör flera verksamheter – med uttrycket föremål för.
Lagrådet har ifrågasatt lagrådsremissens förslag och bl.a. ansett att det kan betvivlas om det i allmänt språkbruk finns en betydelseskillnad
mellan uttrycken omfattas av och regleras i. Lagrådet har i förslaget till de paragrafer som genomför artiklarna om blandad upphandling, med några undantag, valt att ersätta uttrycket omfattas av med regleras i.
Som framförts ovan utgör bestämmelserna om blandad upphandling ett slags lagvalsbestämmelser. De syftar alltså endast till att reglera vilka bestämmelser eller vilket regelverk som ska tillämpas när upphandlingen avser ett blandat kontrakt. När det gäller kontrakt som avser upphandlingar som omfattas av respektive direktiv och som också omfattas av andra bestämmelser, är det avgörande om kontraktet omfattas av tillämpningsområdet för direktivet eller inte. Det saknar alltså vid prövningen av lagvalsfrågan betydelse om det som kontraktet avser är något som i och för sig är undantaget från tillämpningsområdet. Detta är en fråga som kan avgöras först efter det att frågan om vilket regelverk som ska tillämpas avgjorts. Skälet till detta är att det kan konstateras att en upphandling är undantagen från direktiven först sedan det slagits fast att upphandlingen i och för sig omfattas av tillämpningsområdet. Att en upphandling är undantagen enligt ett visst direktiv kan alltså inte sägas innebära att den inte i och för sig omfattas av det direktivet.
Regeringen anser, i likhet med Lagrådet, att direktivets uttryck omfattas av som utgångspunkt bör ersättas med regleras i, i de bestämmelser som genomför artiklarna om blandad upphandling. I några fall, t.ex. när det gäller kontrakt som innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, förefaller det dock, som också Lagrådet föreslagit, mer lämpligt att behålla direktivens uttryckssätt.
7.1.2 Blandade kontrakt som består av olika slag av upphandling enligt en och samma lag
Regeringens förslag: Om ett blandat kontrakt består av flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) enligt en och samma lag ska den s.k. huvudsaksprincipen användas för att avgöra vilka bestämmelser i lagen som ska tillämpas vid upphandlingen. I vissa fall ska kontraktets huvudföremål bestämmas med användning av den s.k. överviktsprincipen. Bestämmelserna om detta ska i sak motsvara de bestämmelser som återfinns bl.a. i definitionerna av varu- och tjänstekontrakt i 2 kap. LOU respektive LUF.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att vissa bestämmelser ska genomföras genom rubriker till lagen och att termen upphandlingsslag ska används i lagtexten.
Remissinstanserna: En remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.
Försvarets Materielverk (FMV) avstyrker att termen upphandlingsslag används i lagtexten, eftersom det finns en risk för att den kan förväxlas med upphandlingslag.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 3.2 första stycket i LOUdirektivet (artikel 5.2 första stycket i LUF-direktivet) ska kontrakt som avser två eller flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) tilldelas i enlighet med tillämpliga bestämmelser för
den typ av upphandling som karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen. Bestämmelsen innebär att om ett blandat kontrakt avser inköp av en byggentreprenad och en vara, eller en byggentreprenad och en tjänst, ska en huvudsaksprincip användas. EUdomstolen har i flera avgöranden uttalat att det är det huvudsakliga syftet med ett kontrakt som avgör vilka bestämmelser som är tillämpliga, när ett kontrakt innehåller både inslag av byggentreprenad och av en annan typ av kontrakt (se t.ex. dom Auroux m.fl., C-220/05, EU:C:2007:31, dom kommissionen mot Tyskland, C-536/07, EU:C:2009:664 samt dom Impresa Pizzarotti, C-213/13, EU:C:2014:2067).
I artikelns andra stycke regleras kontrakt som avser olika slag av tjänster (tjänster som omfattas fullt ut av direktivets bestämmelser och tjänster som endast omfattas av regleringen om sociala tjänster och andra särskilda tjänster), eller tjänster och varor. I fråga om dessa kontrakt ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta. Detta är den s.k. överviktsprincipen.
Ett blandat kontrakt kan exempelvis avse en upphandlande myndighets hyra av en befintlig byggnad (icke upphandlingspliktigt) samt ombyggnation av densamma (en byggentreprenad). En sådan situation omfattas av artikel 3.2 i direktivet. Emellertid gäller även den allmänna principen att en upphandling inte får utformas i syfte att undandra den från direktivets tillämpningsområde (se artikel 18.1 andra stycket i LOUdirektivet, se även dom kommissionen mot Italien, C-3/88, EU:C:1989:606). Lagvalsregeln i artikel 3.2 avser enligt regeringens bedömning därför bara fall av verklig konflikt mellan direktivets olika bestämmelser. På motsvarande sätt får lagvalsbestämmelsen inte användas om avsikten med att inkludera en social tjänst i en upphandling av en tjänst som omfattas av direktivets fullständiga reglering är att undvika en upphandling enligt dessa regler.
Bestämmelserna i artikel 3.2 i LOU-direktivet (artikel 5.2 i LUFdirektivet) har väsentligen i sak sin motsvarighet i 2004 års direktiv men de kan sägas tydliggöra att huvudsaksprincipen är den grundläggande principen när det gäller att avgöra vilka bestämmelser som ska tillämpas. I vissa fall ska överviktsprincipen användas som metod för att fastställa vad som är det huvudsakliga föremålet för ett kontrakt. Bestämmelserna är vidare mer överskådliga genom att de samlar de principer som i 2004 års direktiv kommer till uttryck på flera olika ställen, bl.a. i definitionerna av olika kontrakt. De nya lagarna bör utformas på samma sätt.
I promemorians förslag till lagtext används termen upphandlingsslag. Som Förvarets Materielverk (
FMV)
anför finns en risk för förväxling
med upphandlingslag. Regeringen föreslår därför att termen i lagtexten ersätts med slag av upphandling.
7.1.3 Blandade kontrakt som innehåller delar som regleras av olika regelverk
Regeringens förslag: Bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, vilka inte har sin motsvarighet i LOU respektive LUF, ska ge anvisningar om vilket eller vilka regelverk som en upphandlande myndighet eller enhet ska eller får tillämpa när ett blandat kontrakt består av flera delar som regleras av olika upphandlingslagar eller andra rättsregler.
Olika bestämmelser ska gälla beroende på om kontraktet är delbart eller odelbart, dvs. om de ingående delarna objektivt sett kan särskiljas eller inte.
Särskilda bestämmelser ska gälla för såväl delbara som odelbara blandade kontrakt som till någon del avser försvars- eller säkerhetsaspekter. Bestämmelserna ska bl.a. innebära att i vissa fall kan ett kontrakt i dess helhet tilldelas enligt LUFS eller utan ett upphandlingsförfarande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås dock en något annorlunda utformning av vissa bestämmelser.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser behandlar förslaget. De tillstyrker förslaget i stort men Konkurrensverket, Advokat– firman Delphi och Konkurrenskommissionen har synpunkter på den föreslagna utformningen av enskilda lagbestämmelser.
Skälen för regeringens förslag
Artikel 3.3 första stycket i LOU-direktivet anvisar punkten 4 för sådana blandade kontrakt där delarna objektivt sett kan särskiljas och punkten 6 för sådana blandade kontrakt där delarna objektivt sett inte kan särskiljas. I artikel 5.3 första stycket i LUF-direktivet görs motsvarande hänvisningar. Blandade kontrakt som objektivt sett kan delas upp i separata kontrakt bör i lagarna benämnas som delbara blandade kontrakt. Kontrakt som objektivt sett inte kan delas upp bör benämnas som odelbara blandade kontrakt. Artikel 3.3 första stycket i LOU-direktivet och artikel 5.3 första stycket i LUF-direktivet kan genomföras med en paragraf i respektive lag som förklarar begreppen delbara och odelbara kontrakt och anger vilka av de följande paragraferna som ska tillämpas för respektive kategori. På detta sätt kan bestämmelsernas inbördes ordning och sammanhang tydliggöras.
De materiella bestämmelserna om blandade kontrakt som omfattas av flera regelverk finns i artikel 3.4–6 och artikel 16 i LOU-direktivet (artikel 5.4–5 och artikel 25 i LUF-direktivet). Artikel 3 i LOU-direktivet (artikel 5 i LUF-direktivet) rör blandade kontrakt utom sådana kontrakt som till någon del innehåller försvars- eller säkerhetsaspekter. Kontrakt som till någon del innehåller försvars- eller säkerhetsaspekter regleras i stället i artikel 16 i LOU-direktivet (artikel 25 i LUF-direktivet). Motiven finns i skäl 11–13 i LOU-direktivet (skäl 13–15 i LUF-direktivet).
Ett exempel på ett kontrakt som regleras av flera regelverk kan vara en byggentreprenad som avser uppförandet av en byggnad med både civil
och militär användning. Den upphandlingen innehåller delar som regleras av LOU-direktivet eller, i förekommande fall, LUF-direktivet, och LUFS-direktivet. Ett kontrakt får alltid delas upp. Den första frågan som måste avgöras är om kontraktet går att dela upp eller inte.
Bedömningen av om ett blandat kontrakt objektivt sett kan delas upp eller inte ska enligt skäl 11 i LOU-direktivet respektive skäl 13 i LUFdirektivet bygga på relevant rättspraxis från EU-domstolen och får avgöras från fall till fall. Som bl.a. Konkurrensverket och Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) berör kan det vara en svår bedömning, särskilt när omständigheterna inte ger någon tydlig vägledning om kontraktets huvudsakliga syfte. Bedömningen ska grundas på sakliga omständigheter som visar att det är motiverat och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt. Behovet kan uppstå av såväl tekniska som ekonomiska skäl. Från praxis kan nämnas EU-domstolens dom Gestión Hotelera
Internacional mot Comunidad Autónoma de Canarias m.fl., C-331/92, EU:C:1994:155, dom Club Hotel Loutraki m.fl., C-145/08 och C-149/08, EU:C:2010:247 och dom Mehiläinen och Terveystalo Healthcare, C-215/09, EU:C:2010:807.
När det gäller den andra delen av det blandade kontraktet ska denna enligt artikel 3.1 andra stycket i LOU-direktivet (5.1 andra stycket i LUF-direktivet) bestå av upphandling som omfattas av andra rättsregler. I artikel 3.4 (5.4 i LUF-direktivet) används uttrycket upphandling som inte omfattas av detta direktiv. Att begreppet upphandling används visar, som Konkurrensverket framhåller, att bestämmelserna främst tar sikte på upphandlingar som i stället för LOU-direktivet respektive LUF-direktivet till någon del regleras av något annat upphandlingsdirektiv.
Något om skillnaden mellan separata kontrakt och kontrakt som delas upp i separata delar
Det kan möjligen i den praktiska tillämpningen bli svårt att skilja mellan bestämmelserna om delbara blandade kontrakt, som kan delas upp i separata kontrakt, och bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i delar som innebär att kontrakt kan tilldelas i separata delar (se avsnitt 10.5). En tumregel kan vara att ett blandat kontrakt, såväl delbart som odelbart, avser anskaffningar av flera slag av upphandling eller upphandling som styrs av olika regler. Kontraktet är alltså blandat i den meningen. Frågan är om det kontraktet kan delas upp i separata kontrakt och vilka rättsregler som får eller ska vara styrande för hela eller delar av kontraktet. Sådana kontrakt som avses i bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i delar kan sägas avse en anskaffning av samma slag av upphandling som styrs av samma regler, och frågan är om den upphandlande myndigheten eller enheten ska dela upp det kontraktet i separata delar.
Upphandlande enheter ska utgå från bestämmelserna i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
En upphandlande enhet som också är en upphandlande myndighet kan stå inför situationen att ett och samma kontrakt avser upphandling som regleras såväl i LOU-direktivet som i LUF-direktivet. Artikel 3.5 i LOUdirektivet gäller enligt sin placering enbart när ett sådant kontrakt
objektivt sett är delbart, således inte när kontraktet är odelbart. Bestämmelsen innebär att den upphandlande enheten ska utgå från artiklarna 5 och 6 i LUF-direktivet för att avgöra frågan vilket regelverk som ska vara styrande för ett sådant kontrakt. Eftersom bestämmelserna i LOU- och LUF-direktiven om odelbara blandade kontrakt är likalydande, och en tillämpning av endera bestämmelsen därmed ger samma resultat, är det möjligt att placera en bestämmelse som genomför artikel 3.5 i LOU-direktivet redan i den inledande delen av kapitlet om blandade kontrakt i den nya lagen om offentlig upphandling. Genom bestämmelsen hänvisas upphandlande enheter till lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En upphandlande enhet ska alltså alltid – oavsett om kontraktet är delbart eller odelbart – tillämpa bestämmelserna om blandad upphandling i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna när den har att bedöma vilket regelverk som ska vara styrande i fråga om kontrakt som omfattas av båda lagarna.
Delbara blandade kontrakt
Hur får delbara blandade kontrakt tilldelas?
I artikel 3.4 första stycket i LOU-direktivet (artikel 5.4 första stycket i LUF-direktivet) anges att när det gäller kontrakt som avser både upphandling som omfattas av detta direktiv och upphandling som inte omfattas av detta direktiv, får upphandlande myndigheter välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda kontrakt. När upphandlande myndigheter väljer att tilldela separata kontrakt, ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje del har. Det står enligt skäl 12 i LOU-direktivet (skäl 14 i LUF-direktivet) alltid en upphandlande myndighet eller enhet fritt att dela upp ett blandat kontrakt och tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
I artikel 16.2 första och andra stycket i LOU-direktivet (artikel 25.2 första och andra stycket i LUF-direktivet) uttrycks samma princip när det gäller sådana kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter. De nu nämnda artiklarna bör genomföras genom en författningsbestämmelse.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
Enligt artikel 3.4 andra stycket i LOU-direktivet ska, om den upphandlande myndigheten väljer att tilldela ett enda kontrakt, bestämmelserna i LOU-direktivet tillämpas för det blandade kontrakt som ingås om inte annat följer av artikel 16. Det gäller oavsett värdet av de tillagda delarna och vilka rättsregler som de delarna annars skulle ha omfattats av. För ett blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner ska det blandade kontraktet tilldelas i enlighet med LOU-direktivet när det uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett kontrakt som omfattas av LOU-direktivet överstiger tillämpligt tröskelvärde. Detta anges i artikel 3.4 tredje stycket. Artikel 5.4 andra och tredje stycket i LUF-direktivet innehåller motsvarande reglering.
Det som sägs i artikel 3.4 tredje stycket i LOU-direktivet (artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet) följer även av artikel 20.4 i LUK-
direktivet. Enligt den bestämmelsen ska kontrakt som innehåller inslag av koncessioner och av kontrakt som omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet tilldelas i enlighet med LOU-direktivet eller LUFdirektivet. Enligt artikel 20.3 andra stycket i LUK-direktivet ska LUKdirektivet tillämpas i övriga fall, dvs. om artikel 20.4 inte leder till en tilldelning enligt LOU- eller LUF-direktivet. Om LOU-direktivet eller LUF-direktivet inte är tillämpligt – dvs. om den del som avser LOU eller den del som avser LUF är undantagen eller värdet inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt berört direktiv – men LUK-direktivet är det, ska alltså upphandling ske enligt LUK-direktivet. Den främsta avsikten med bestämmelserna är att tillförsäkra att under förutsättning att LOU-direktivet eller LUF-direktivet är tillämpligt – dvs. så snart värdet av den del som omfattas av LOU-direktivet eller i LUF-direktivet överstiger tillämpligt tröskelvärde – ska det blandade kontraktet tilldelas enligt det direktivets bestämmelser. Detta gäller oavsett om värdet av en tillagd koncession skulle vara mångdubbelt större. Principen är alltså att det striktaste regelverket ska tillämpas.
Denna reglering skiljer sig från vad som enligt avsnittet närmast nedan gäller när ett blandat kontrakt delvis regleras av LUFS-direktivet. I ett sådant fall får, under förutsättning att det är motiverat av objektiva skäl, den del av kontraktet som omfattas av LUFS vara styrande för det blandade kontraktet även när tröskelvärdet inte uppnås eller när den delen är undantagen enligt det direktivet.
Utöver vid koncessioner kan det vara svårt att identifiera i vilka praktiska fall de nu aktuella bestämmelserna är tillämpliga. Som framgår nedan får en upphandlande myndighet eller enhet i vissa fall låta artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet vara styrande för tilldelningen av ett delbart blandat kontrakt i sin helhet. Om förutsättningarna för det inte är uppfyllda, och den upphandlande myndigheten eller enheten ändå vill tilldela ett enda kontrakt, är LOUdirektivet eller, i förekommande fall, LUF-direktivet tillämpligt för hela kontraktet. Den upphandlande myndigheten eller enheten har i en sådan situation givetvis också möjlighet att inte tilldela ett enda kontrakt, utan dela upp kontraktet i separata kontrakt. En upphandlande myndighet eller enhet kan vidare alltid välja att upphandla ett enda kontrakt med tillämpning av LOU-direktivet respektive LUF-direktivets bestämmelser trots inslaget av försvar eller säkerhet.
Delbara blandade kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas som ett enda kontrakt
I artikel 3.3 andra stycket i LOU-direktivet hänvisas till artikel 16 i LOUdirektivet om en del av ett kontrakt omfattas av artikel 346 i EUFfördraget eller av LUFS-direktivet. Artikel 5.3 andra stycket LUFdirektivet innehåller motsvarande bestämmelse.
I artikel 16 i LOU-direktivet (artikel 25 i LUF-direktivet) finns bestämmelser om blandade kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter. Det rör sig om kontrakt som till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller regleras i LUFS-direktivet. Det är i förtydligande syfte som bestämmelserna om försvar och säkerhet har reglerats i egna artiklar i direktiven. Det har dock fått till följd att vissa
bestämmelser i de artiklarna reglerar samma sak som bestämmelser i artikel 3 i LOU-direktivet respektive artikel 5 i LUF-direktivet. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att de nya lagarnas bestämmelser om blandade kontrakt bör struktureras annorlunda än i direktivet, för att undvika nyss nämnda dubbelreglering. Nedan behandlas de särskilda bestämmelser angående försvar eller säkerhet som bör genomföras i lagarna.
För delbara blandade kontrakt gäller enligt artikel 16.2 tredje stycket a och b i LOU-direktivet (artikel 25.2 tredje stycket a och b i LUFdirektivet) särskilda krav för att en upphandlande myndighet eller enhet ska få tilldela ett enda kontrakt och låta antingen artikel 346 i EUFfördraget eller LUFS-direktivet vara styrande för hela kontraktet. Det måste i sådana fall vara objektivt motiverat att ett sådant kontrakt inte delas upp.
I artikel 16.2 fjärde stycket i LOU-direktivet (artikel 25.2 fjärde stycket i LUF-direktivet) föreskrivs även att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte får fattas för att förhindra att kontraktet omfattas av LOU-direktivet (LUF-direktivet) eller LUFS-direktivet. I den engelska språkversionen uttrycks detta med att beslutet inte får fattas ”…for the purpose of excluding contracts from the application of either this Directive or Directive 2009/81/EC”. Genom den engelska lydelsen tydliggörs att det inte är tillåtet att fatta beslut om att tilldela ett enda kontrakt med det illojala syftet att undvika de unionsrättsliga upphandlingsreglerna. Bestämmelsen bör därför genomföras på ett sätt som motsvarar den engelska språkversionen.
Det måste alltså finnas objektivt godtagbara skäl för att få tilldela ett enda kontrakt i dessa fall. Anledningen är att resultatet kan bli att hela kontraktet får tilldelas utan upphandlingsförfarande. Om den förutsättningen är uppfylld, får den upphandlande myndigheten eller enheten emellertid tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av LOUdirektivet respektive LUF-direktivet.
Omfattas kontraktet till viss del av artikel 346 i EUF-fördraget, får kontraktet enligt artikel 16.2 tredje stycket a i LOU-direktivet (artikel 25.2 tredje stycket a i LUF-direktivet) tilldelas utan något upphandlingsförfarande.
Enligt följande punkt b gäller att om en del av kontraktet omfattas av LUFS-direktivet får kontraktet tilldelas i enlighet med det direktivet. Det anges vidare att detta led inte påverkar de tröskelvärden eller undantag som föreskrivs i LUFS-direktivet. Den sistnämnda bestämmelsen förtydligar att om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att tilldela hela kontraktet i enlighet med LUFS-direktivet, ska hela kontraktet upphandlas med tillämpning av LUFS-direktivet, om värdet av den del som avses i LUFS- direktivet överstiger tillämpligt tröskelvärde. Kontraktet ska undantas, om den del som regleras i LUFS-direktivet omfattas av en undantagsbestämmelse i det direktivet. Om värdet av den del av kontraktet som regleras i LUFS understiger tillämpligt tröskelvärde är LUFS-direktivet inte tillämpligt på det blandade kontraktet. För svenska upphandlande myndigheter och enheter gäller emellertid i dessa fall att upphandlingen i stället ska göras enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS.
Avsikten med särregleringen av kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet är att en upphandlande myndighet eller enhet inte ska vara skyldig att tillämpa regelverken i LOU-direktivet eller LUF-direktivet till den del ett kontrakt är av så känsligt slag att det är nödvändigt med det särskilda skydd som LUFS-direktivet erbjuder eller att någon upphandling inte alls sker.
De nu behandlade bestämmelserna bör genomföras genom särskilda paragrafer i de nya lagarna. När det gäller föreskriften i artikel 16.2 andra stycket b andra meningen LOU-direktivet, om att bestämmelsen inte påverkar de tröskelvärden och undantag som föreskrivs i LUFSdirektivet, har Lagrådet till skillnad från promemorian inte föreslagit någon motsvarande bestämmelse i lagen. Någon närmare motivering till detta har inte lämnats. Även om bestämmelsen i huvudsak har endast ett förtydligande syfte bör den enligt regeringens mening genomföras i lagen.
Odelbara blandade kontrakt
I artikel 3.6 i LOU-direktivet (artikel 5.5 i LUF-direktivet) regleras situationen att ett blandat kontrakt, som inte innehåller något inslag av försvar eller säkerhet, objektivt sett inte kan delas upp. Kontraktet är alltså en odelbar enhet. Huvudsaksprincipen ska då användas för att avgöra vilket regelverk som är tillämpligt. För objektivt sett odelbara kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter gäller dock andra bestämmelser genom artikel 16.4 i LOU-direktivet (artikel 25.4 i LUFdirektivet).
Odelbara blandade kontrakt utan några inslag av försvars- eller säkerhetsaspekter
Promemorians lagförslag när det gäller odelbara blandade kontrakt utan inslag av försvars- eller säkerhetsaspekter har ändrats redaktionellt efter särskilda synpunkter från Advokatfirman Delphi och
Konkurrenskommissionen om att det felaktigt ger intryck av en möjlighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att välja vilket regelverk som ska tillämpas.
Bestämmelsen om odelbara blandade kontrakt är likadant utformad i de tre nya direktiven. Den innebär att huvudsaksprincipen ska tillämpas om det inte går att lösa regelkonflikten på något annat sätt. Det gäller givetvis i förhållandet mellan de tre direktiven. Störst praktisk betydelse torde bestämmelsen emellertid få i de fall det blandade kontraktet till någon del omfattas av andra rättsregler än något upphandlingsregelverk. Om ett sådant kontrakt objektivt sett inte kan delas upp i separata kontrakt ska huvudsaksprincipen användas för att avgöra om kontraktet ska upphandlas eller – om den icke upphandlingspliktiga delen måste bedömas vara det huvudsakliga syftet med kontraktet – om transaktionen i sin helhet kan genomföras utan upphandlingsförfarande. Detta är ett område där det kan förväntas en rättsutveckling. Se angående hittillsvarande praxis t.ex. EU-domstolens dom Club Hotel Loutraki m.fl., C-145/08 och C-149/08, EU:C:2010:247.
Odelbara kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Odelbara blandade kontrakt som till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet ska som utgångspunkt inte hanteras inom ramen för LOU-direktivet eller LUF-direktivet. I dessa fall följer av artikel 16.4 i LOU-direktivet (artikel 25.4 i LUF-direktivet) att skyldighet att upphandla enligt LOU-direktivet respektive LUFdirektivet inte föreligger. Här ska alltså inte någon huvudsaksprincip tillämpas, utan det är tillräckligt att kontraktet endast till någon del innehåller nämnda delar. Om kontraktet till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget bortfaller alltså upphandlingsskyldigheten helt. Om kontraktet till någon del regleras av LUFS-direktivet, får den upphandlande myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet i enlighet med det direktivets bestämmelser. Om den del som avser LUFS träffas av en uttrycklig undantagsbestämmelse i LUFS-direktivet, kan hela det blandade kontraktet undantas. Om LUFS-delen inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde, är direktivet inte tillämpligt på kontraktet. För svenska upphandlande myndigheters och enheters vidkommande ska kontraktet dock i sådana fall upphandlas enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS. En upphandlande myndighet eller enhet kan välja att upphandla ett kontrakt med tillämpning av LOU-direktivet respektive LUF-direktivets bestämmelser trots inslaget av försvar eller säkerhet.
7.1.4 Upphandling som avser flera verksamheter i försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska ge anvisningar om vilket regelverk en upphandlande enhet ska använda när ett kontrakt avser mer än en verksamhet hos enheten. Förutom bestämmelser som har sin motsvarighet i LUF ska det i den nya lagen finnas bestämmelser om vad som ska gälla när ett kontrakt även avser en verksamhet som är föremål för lagen om upphandling av koncessioner och när någon av de berörda verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS-direktivet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
I avsnitten ovan behandlas artikel 5 i LUF-direktivet om blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet. I artikel 6 i LUF-direktivet finns bestämmelser om upphandling som avser flera verksamheter. De bestämmelserna är specifika för försörjningsområdet. De motsvarar delvis 1 kap. 25–28 §§ LUF men är delvis nya. Bestämmelserna om blandade kontrakt i artikel 5 gäller när ett kontrakt avser flera anskaffningar som ska användas inom en och samma verksamhet hos den upphandlande enheten, medan bestämmelserna i artikel 6 gäller när ett
kontrakt avser en eller flera anskaffningar som ska användas inom flera verksamheter hos enheten. Det kan röra sig om verksamheter som omfattas av olika regelsystem i LUF-direktivet, nämligen om den ena verksamheten är föremål för den fulla regleringen i direktivet och den andra är föremål för den särskilda regleringen i artikel 33 för upphandlande enheter som är verksamma på vissa områden i Nederländerna, Tyskland eller Storbritannien. Det kan också röra sig om en verksamhet som omfattas av LUF-direktivet och en annan verksamhet som är undantagen enligt bestämmelserna i artikel 34 om verksamheter som är direkt konkurrensutsatta. Vanligare torde dock vara att den andra verksamheten omfattas av ett annat regelverk, t.ex. LOU-direktivet. Artikel 6 anger i dessa fall vilka bestämmelser eller vilket regelverk som får eller ska vara styrande för upphandlingen av kontraktet.
Bestämmelserna om blandade kontrakt i artikel 5 i LUF-direktivet reglerar exempelvis fallet att en upphandlande enhet avser att installera utrustning för att upptäcka explosiva ämnen i samband med uppförandet av en ny terminal på en flygplats och hur valet mellan bestämmelserna i LUF-direktivet och LUFS-direktivet då ska göras. Artikel 6 träffar däremot det fallet att en upphandlande enhet vill upphandla en tjänstekoncession för driften av ett närbeläget hotell samtidigt som utbyggnad av terminal, dvs. om kontraktets anskaffningar avser två verksamheter hos enheten.
En utgångspunkt, som numera anges uttryckligen i artikel 6.1 i LUFdirektivet, är att en upphandlande enhet får välja mellan att dela upp ett kontrakt i flera separata kontrakt eller att tilldela ett enda kontrakt. Dock gäller, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglering, att det valet inte får göras i syfte att undandra kontraktet från upphandlingsskyldighet.
Om enheten väljer att tilldela separata kontrakt, anges numera uttryckligen (artikel 6.1) att beslut om vilka regler som ska gälla för de olika separata kontrakten ska fattas på grundval av de egenskaper som varje verksamhet har.
Om enheten väljer att tilldela ett enda kontrakt ska de bestämmelser tillämpas som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för (artikel 6.2, vilken motsvarar artikel 9.2 i 2004 års LUFdirektiv och 1 kap. 25 § LUF). Om det inte är möjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för, finns en katalog i artikel 6.3 som anger vilket direktiv som ska tillämpas. Katalogen motsvarar i princip bestämmelserna i artikel 9.3 i 2004 års LUF-direktiv och 1 kap. 26 och 27 § i LUF, dock har tillkommit bestämmelser om förhållandet till det nya LUK-direktivet. Bestämmelserna följer principen att striktast möjliga regelverk ska tillämpas.
Särskilda bestämmelser om upphandling som avser flera verksamheter och även innehåller försvars- eller säkerhetsaspekter
I artikel 26 i LUF-direktivet finns särskilda bestämmelser om upphandling som avser flera verksamheter och som även innehåller försvars- och säkerhetsaspekter. Artikeln har samma anslag som artikel 25 (se avsnitten ovan). En upphandlande enhet ska alltså inte vara
skyldig att tillämpa LUF-direktivet till den del det som upphandlas ska användas i en verksamhet på försvars- och säkerhetsområdet och är av så känsligt slag att det är nödvändigt med det särskilda skydd som LUFSdirektivet erbjuder eller att någon upphandling inte alls sker.
I fråga om sådana kontrakt gäller enligt artikel 26.2 tredje stycket sista ledet att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte får fattas i syfte att förhindra att kontraktet omfattas av LUF-direktivet (”for the purpose of excluding contracts from the application of this Directive” i den engelska språkversionen). Med det måste i praktiken avses samma sak som att valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett antal separata kontrakt inte får göras i syfte att undanta kontraktet eller kontrakten från bl.a. LUF-direktivets tillämpningsområde (”with the objective of excluding the contract or contracts from the scope of this Directive…” i den engelska språkversionen), vilket anges i artikel 6.1 tredje stycket respektive 26.1 andra stycket i LUF-direktivet. Det som samtliga bestämmelser avser att uttrycka är att den upphandlande enheten inte får ha det illojala syftet att undvika att de unionsrättsliga reglerna om upphandling blir tillämpliga för kontraktet eller kontrakten. De tre direktivbestämmelserna kan genomföras i en och samma författningsbestämmelse.
Även i övrigt innebär artikel 26 en viss dubbelreglering av vad som regleras i artikel 6, vilket bör undvikas i den nya lagen som genomför LOU-direktivet. När två bestämmelser i artiklarna i sak överensstämmer med varandra bör de alltså genomföras genom en och samma författningsbestämmelse.
Vissa bestämmelser i artikel 26 bör dock genomföras genom särskilda lagbestämmelser. Av artikel 26.2 tredje stycket första ledet framgår att det måste finnas objektivt godtagbara skäl för att den upphandlande enheten ska få välja att tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av LUF-direktivet, dvs. låta artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFSdirektivet vara styrande för hela kontraktet. När det gäller vilka skäl, av tekniskt eller ekonomiskt slag, som är objektivt godtagbara för att på detta sätt låta försvars- eller säkerhetsinslaget vara styrande för hela kontraktet, får detta avgöras från fall till fall efter en helhetsbedömning.
Motivet för att enheten inte fritt får välja att tilldela ett enda kontrakt i dessa fall är att kontraktet då i vissa fall kan komma att tilldelas utan ett upphandlingsförfarande. Av artikel 26.2 andra stycket följer nämligen att om kontraktet till någon del är avsett för en verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget bortfaller upphandlingsskyldigheten för hela kontraktet. Om kontraktet till någon del är avsett för en verksamhet som omfattas av LUFS-direktivet får enheten upphandla med tillämpning av det direktivet. På samma sätt som när det gäller blandade kontrakt påverkar inte detta de tröskelvärden och undantag som föreskrivs i LUFS-direktivet. LUFS-direktivet får alltså vara styrande när den del av kontraktet som avser LUFS uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt det direktivet men också när den är undantagen enligt en uttrycklig undantagsbestämmelse i det direktivet och när kontraktsvärdet understiger tröskelvärdet. I det sistnämnda fallet ska, för svenska upphandlande enheters del, upphandling i stället ske med tillämpning av de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS.
7.2 Lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om blandad upphandling som i huvudsak utformas i överensstämmelse med motsvarande reglering i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Regeringens bedömning: De nya upphandlingsdirektivens bestämmelser om blandad upphandling bör inte genomföras på så sätt att den nya lagen om offentlig upphandling tillförs lagvalsregler, med kortfattade hänvisningsbestämmelser i respektive övriga upphandlingslagar.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en något annorlunda utformning av vissa bestämmelser. Utredningen gör även bedömningen att det vore värt att i ett lämpligt sammanhang överväga om inte en bättre ordning skulle vara att lagvalsreglerna koncentreras till den nya lagen om offentlig upphandling med hänvisningsbestämmelser i de övriga lagarna.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser kommenterar inte förslaget. Konkurrensverket anser att bestämmelsen om upphandling som avser flera verksamheter bör kompletteras med en bestämmelse som anger förhållandet till den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Några remissinstanser tar upp utredningens resonemang om att lagvalsreglerna kan koncentreras till den nya lagen om offentlig upphandling. Bland andra Kammarrätten i Stockholm och
Sveriges Advokatsamfund instämmer i utredningens uppfattning att det bör övervägas. Kriminalvården rekommenderar allmänt att hela kapitlet med blandad upphandling ses över, eftersom kapitlet kräver att författningskommentarerna samtidigt läses för att förstå villkoren i paragraferna. Förvaltningsrätten i Härnösand anser att systemet med lagvalsbestämmelser i alla tre lagarna bör behållas.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
I artiklarna 20–23 i LUK-direktivet regleras vilka bestämmelser som ska tillämpas vid tilldelning av olika typer av blandad upphandling. Motiven finns i skälen 29 och 30. Artiklarna anvisar tillämpliga bestämmelser när en upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela olika slags koncessioner eller kontrakt med delar som rör anskaffningar enligt olika upphandlingsdirektiv eller andra regler. I artiklarna 20 och 21 finns bestämmelser som gäller blandade kontrakt för både upphandlande myndigheter och enheter medan det i artiklarna 22 och 23 finns bestämmelser om upphandling som rör flera verksamheter, som enbart riktar sig till upphandlande enheter.
Artiklarna är uppbyggda på samma sätt som artiklarna om blandad upphandling i LOU-direktivet och LUF-direktivet och avser att kodifiera EU-domstolens hittillsvarande praxis på området (se skäl 20 i LUKdirektivet). Utredningen har genomgående föreslagit att bestämmelserna i lagen om upphandling av koncessioner ska utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling
och om upphandling inom försörjningssektorerna. Regeringen instämmer i att bestämmelserna bör genomföras på det sättet. De överväganden som görs i avsnitt 7.1 bör därför i tillämpliga delar gälla för genomförandet av motsvarande bestämmelser i LUK-direktivet, och även för hur bestämmelserna bör struktureras. Nedan behandlas vissa frågor som är specifika för LUK-direktivet.
Blandade kontrakt som består av olika typer av koncessioner
I artikel 20.1 första stycket i LUK-direktivet anges att koncessioner som avser både byggentreprenader och tjänster ska tilldelas i enlighet med reglerna för den typ av koncession som utgör huvudföremålet för det berörda kontraktet, dvs. enligt huvudsaksprincipen. I artikel 20.1 andra stycket anges vidare att för blandade koncessioner som består av dels sociala och andra särskilda tjänster vilka förtecknas i bilaga IV, dels andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån den typ av koncession som har det högsta värdet, dvs. enligt överviktsprincipen. Som utredningen föreslår kan begreppet typer av koncessioner användas i lagen för att beteckna de två typerna tjänstekoncessioner och byggkoncessioner.
Förhållandet till de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
I artiklarna 20.3–20.5 och 21 i LUK-direktivet finns bestämmelser om tillämpliga bestämmelser vid upphandling av blandade kontrakt som avser delar som omfattas av direktivet och andra delar.
I artikel 20.4 regleras vilket direktiv som ska vara styrande om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att tilldela ett enda kontrakt med inslag av både koncessioner och kontrakt som omfattas av LOUdirektivet eller LUF-direktivet. Ett sådant kontrakt ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i LOU-direktivet eller LUF-direktivet. Utredningen har föreslagit en lagbestämmelse som avviker från direktivets ordalydelse och som innebär att bestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska tillämpas om värdet av den del av kontraktet som omfattas av någon av de lagarna överstiger tillämpligt tröskelvärde enligt berörd lag. Detta kan inte anses följa omedelbart av bestämmelsen i LUK-direktivet, utan först genom en läsning mot artikel 3.4 i LOUdirektivet respektive 5.4 i LUF-direktivet. Regeringen anser emellertid att artikel 20.4 i LUK-direktivet kan och bör genomföras på det sätt som utredningen föreslår.
När värdet av den del av kontraktet som omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet understiger tillämpligt tröskelvärde, men värdet av den del som omfattas av LUK-direktivet överstiger tillämpligt tröskelvärde, ska kontraktet tilldelas i enlighet med LUK-direktivets bestämmelser. Det följer av artikel 20.3 andra stycket i LUK-direktivet. Vad som bör gälla när ingen del har ett värde som överstiger relevanta tröskelvärden behandlas i avsnitt 7.3.
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvars- eller säkerhetsaspekter vilka tilldelas som ett enda kontrakt
Blandade kontrakt som utöver koncessioner innehåller delar med försvars- eller säkerhetsaspekter vilka omfattas av artikel 346 i EUFfördraget eller LUFS-direktivet regleras i artikel 21 i direktivet.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten ska upphandla kontrakt som har inslag av dels koncessioner, dels kontrakt inom försvars- eller säkerhetsområdet, gäller enligt artikel 21.2 tredje stycket a och b särskilda krav för att få tilldela ett sådant kontrakt som ett enda kontrakt. Det måste i sådana fall vara objektivt motiverat att kontraktet inte delas upp.
Om förutsättningarna för att tilldela ett enda kontrakt är uppfyllda får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela ett kontrakt utan tillämpning av LUK-direktivet. Om en del av kontraktet omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får nämligen tilldelning ske utan tillämpning av något upphandlingsdirektiv. Vidare får den upphandlande myndigheten eller enheten, om en del av kontraktet omfattas av LUFSdirektivet, välja att tilldela kontraktet enligt bestämmelserna i LUKdirektivet eller LUFS-direktivet. Det kan innebära att kontraktet tilldelas utan tillämpning av något upphandlingsdirektiv. Enligt artikel 3.2 i LUFS-direktivet (som genomförs genom 1 kap. 5 § LUFS) ska nämligen ett blandat kontrakt som innehåller en del som omfattas av det direktivet och en del som varken omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet tilldelas utan tillämpning av det direktivet. En del som inte omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet är exempelvis tjänstekoncessioner. I anledning av LUK-direktivets tillkomst faller även byggkoncessioner utanför LOU-direktivets tillämpningsområde. Blandade kontrakt som utöver en koncession till någon del avser försvars- eller säkerhetsaspekter och omfattas av LUFS-direktivet ska alltså, enligt LUFS-direktivets bestämmelser, inte upphandlas enligt det direktivet. De nya bestämmelserna i LUK-direktivet innebär således inte annat än att den upphandlande myndigheten eller enheten ges möjlighet att välja att upphandla med tillämpning av LUK-direktivet som ett alternativ till att underlåta upphandling med stöd av LUFS-direktivets bestämmelser.
Lagrådet har trots detta ifrågasatt om inte lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska tillämpas vid en blandad upphandling som består av både delar som omfattas av den lagen och av lagen om upphandling av koncessioner. Detta är som framgår inte givet. Det direktiv som den sistnämnda lagen genomför har heller inte ändrats på denna punkt i samband med antagandet av de nya upphandlingsdirektiven. Det saknas därför möjlighet att ändra i den lagen och ytterligare klargöra förhållandet till lagen om upphandling av koncessioner.
När det gäller förhållandet till artikel 346 i EUF-fördraget kan starkt förenklat sägas att LUK-direktivet ska tillämpas på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet med vissa undantag som motsvarar de som avses i LUFS-direktivet (se artikel 10.6 i LUK-direktivet). Men om kontraktet innefattar en del som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, ska upphandling inte göras i enlighet med något av upphandlingsdirektiven. Detta kommer till uttryck bl.a. i artikel 21.3 som
visar vilken avgörande effekt redan ett litet inslag av artikel 346 i EUFfördraget har i ett odelbart kontrakt som innehåller delar.
Upphandling som rör flera verksamheter
I artikel 22 i direktivet finns bestämmelser om tillämpliga bestämmelser vid upphandling av kontrakt som avser dels sådan verksamhet som anges i bilaga II (verksamhet inom försörjningssektorerna), dels andra verksamheter. Dessa bestämmelser ska tillämpas i stället för de i artikel 20 när det som anskaffas genom det blandade kontraktet ska användas inom flera verksamheter. Bestämmelserna är i stora delar likalydande med de i artikel 6 i LUF-direktivet (se avsnitt 7.1.4). I den utsträckning bestämmelserna överensstämmer bör reglerna i LUKdirektivet genomföras på samma sätt som motsvarande artiklar i LUFdirektivet. Detta gäller för artikel 22.1 och 22.2.
De bestämmelser i LUK-direktivet som reglerar upphandling som avser flera verksamheter och där det inte är möjligt att särskilja delarna i kontrakten på objektiva grunder i artikel 22.3, skiljer sig något från motsvarande bestämmelser i artikel 6.3 i LUF-direktivet. Bestämmelserna anger tillämpliga regler vid upphandling av kontrakt där det är omöjligt att på objektiva grunder avgöra vilken verksamhet kontraktet främst avser. Vilka bestämmelser som tillämpas vid en sådan upphandling regleras i artikel 22.3 a.
Av artikel 22.3 a framgår att när den ena verksamheten regleras av de bestämmelser i direktivet som är tillämpliga på upphandlande myndigheter och övriga verksamheter regleras av de bestämmelser som gäller för upphandlande enheter, ska bestämmelserna som gäller för upphandlande myndigheter tillämpas.
Om det odelbara blandade kontraktet avser en verksamhet som omfattas av LOU-direktivet och övriga verksamheter omfattas av LUKdirektivet, framgår av artikel 22.3 b att tilldelning ska ske i enlighet med bestämmelserna i LOU-direktivet.
Om en av verksamheterna i det odelbara blandade kontraktet avser verksamhet som omfattas av LUK-direktivet och övriga verksamheter varken omfattas av LOU-direktivet eller LUF-direktivet, följer av artikel 22.3 c att kontraktet ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i LUK-direktivet. Dock gäller, som framgår nedan, särskilda bestämmelser enligt artikel 23 om en av verksamheterna avser försvars- eller säkerhetsaspekter.
Situationen att ett odelbart blandat kontrakt avser en verksamhet som omfattas av LUF-direktivet och övriga verksamheter omfattas av LUKdirektivet regleras inte i LUK-direktivet. Men av bestämmelserna i 6.3 b i LUF-direktivet följer att upphandlingen då ska göras enligt reglerna i LUF-direktivet. Det är bara upphandlande enheter som berörs av bestämmelserna i artikel 22 i LUK-direktivet. En upphandlande enhet utgår i den givna situationen från bestämmelserna i LUF-direktivet. Regeringen bedömer det inte nödvändigt att, såsom Konkurrensverket föreslår, införa en bestämmelse i lagen om upphandling av koncessioner eftersom en sådan i praktiken skulle reglera samma sak som den bestämmelse i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som genomför artikel 6.3 b i LUF-direktivet.
I artikel 23 i LUK-direktivet finns särskilda bestämmelser om upphandling av kontrakt som avser flera verksamheter när en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFSdirektivet och övriga verksamheter omfattas av LUK-direktivet. Som anförts i tidigare avsnitt innebär förekomsten av artikel 346 att ingen upphandlingslag blir tillämplig. Om en av verksamheterna omfattas av LUFS-direktivet råder valfrihet mellan att tilldela kontraktet i enlighet med LUFS-direktivet eller LUK-direktivet. En förutsättning är dock att tilldelningen av ett enda kontrakt motiveras av objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte fattas i syfte att förhindra att kontraktet omfattas av direktivet.
Bör bestämmelserna om blandad upphandling koncentreras till den nya lagen om offentlig upphandling?
Alla upphandlingsdirektiv innehåller artiklar som avgör vilket direktiv som är tillämpligt vid blandade kontrakt. För att en sådan fråga ska kunna uppkomma förutsätts alltså att ett kontrakt består av åtminstone två delar som avser olika direktiv eller en upphandling som avser åtminstone två verksamheter. Dessa lagvalsregler genomförs i respektive upphandlingslagar. Utredningen anser att denna lagtekniska lösning visserligen är direktivenlig, men att den inte är lämplig utan leder till oreda och är oöverblickbar. Det vore enligt utredningen värt att i ett lämpligt sammanhang överväga om inte en bättre ordning skulle vara att den nya lagen om offentlig upphandling tillförs lagvalsregler som avser all konkurrens mellan de olika upphandlingslagarna, med kortfattade hänvisningsbestämmelser i respektive övrig upphandlingslag. Några remissinstanser instämmer i utredningens bedömning.
Regeringen konstaterar att de tre direktivens bestämmelser om blandad upphandling är komplexa och svårtillgängliga, både sedda var för sig och som en helhet. Det problemet är svårt att komma åt, vilken lagstiftningsteknik som än används. Regeringen bedömer, i vart fall för närvarande, att det inte är lämpligt med en ordning enligt den modell som utredningen framhåller. En sådan skulle nödvändiggöra en helt annan systematik än direktivens och i sig innebära en viss komplexitet, vilket medför en risk för diskrepans mellan lagstiftningen och direktiven. Vidare bedömer regeringen att det finns ett värde i att den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska kunna tillämpas självständigt av upphandlande enheter. Jämfört med den nya lagen om offentlig upphandling tillkommer här nämligen momentet att en upphandling kan omfatta flera verksamheter hos en upphandlande enhet. De tre nya direktivens bestämmelser om blandad upphandling kan allmänt beskrivas så att LUK-direktivet befinner sig längst ner i hierarkin. Det är därför tänkbart att LUK-direktivets bestämmelser skulle kunna arbetas in i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Regeringen bedömer emellertid att ett direktivnära genomförande är att föredra. Därmed regleras direkt i lagen om upphandling av koncessioner sådana fall där den lagen kan vara styrande för en blandad upphandling.
7.3 Blandad upphandling utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska bestämmelserna om tillämpningsområdet och om blandade kontrakt i respektive lag gälla även vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området.
Även enligt lagen om upphandling av koncessioner ska bestämmelserna om blandad upphandling tillämpas vid sådana upphandlingar.
En särskild bestämmelse om delbara blandade kontrakt i respektive lag ska ange vad som gäller för kontrakt som avser koncessioner och upphandling enligt någon av de andra två lagarna, om värdet av samtliga ingående delar understiger tillämpliga tröskelvärden i respektive lag.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens i fråga om den nya lagen om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens i fråga om lagen om upphandling av koncessioner.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som framför synpunkter i frågan, Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter om det är ändamålsenligt att den nya lagen om offentlig upphandling ska äga företräde framför lagen om upphandling av koncessioner i fall av delbara blandade kontrakt där värdet av de ingående delarna understiger tillämpliga tröskelvärden i respektive lag.
Skälen för regeringens förslag
I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna bör de grundläggande bestämmelserna om lagarnas tillämpningsområde, som i nuvarande lagar, gälla såväl vid upphandlingar på det direktivstyrda området som vid upphandlingar enligt 19 kap på det icke direktivstyrda området. Som framgår nedan bör detta gälla även de delvis nya bestämmelserna om blandad upphandling.
Bestämmelserna om blandad upphandling
Utgångspunkten för regeringens förslag till 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna är att regleringen så långt som möjligt ska motsvara 15 kap. LOU respektive LUF. Det bör därför övervägas särskilt om de delvis nya bestämmelserna om blandad upphandling ska göras tillämpliga också utanför det direktivstyrda området. Det främsta skälet mot detta är att bestämmelserna är tämligen komplicerade. De principer som kommer till uttryck genom de nya direktivens bestämmelser om blandad upphandling är emellertid av grundläggande karaktär. De motsvarar till viss del bestämmelser i de nuvarande lagarna som har gjorts tillämpliga för icke direktivstyrda upphandlingar. I övriga delar är bestämmelserna avsedda att kodifiera EU-domstolens praxis. Samma problem med att identifiera
tillämpligt regelverk som kan uppstå i direktivstyrda upphandlingar, kan givetvis uppstå när en upphandling består av delar som omfattas av de icke direktivstyrda bestämmelserna i olika upphandlingslagar. Som regeringen anfört under avsnitt 7.1.1 måste bestämmelserna om blandad upphandling också förstås så att de anvisar vilket regelverk som ska eller får vara styrande för en blandad upphandling bl.a. i avseende på prövningen gentemot tröskelvärdesbestämmelserna. Det innebär att bestämmelserna också bör gälla för icke direktivstyrda upphandlingar så att regleringen blir heltäckande.
Av samma skäl bör bestämmelserna om blandad upphandling i 2 kap. lagen om upphandling av koncessioner göras tillämpliga vid upphandlingar enligt 15 kap. den lagen.
Artikel 3.4 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet gäller delbara blandade kontrakt som delvis avser koncessioner. Här anges som en förutsättning för att LOU-direktivet respektive LUF-direktivet ska vara styrande att värdet av den del av kontraktet som utgör ett kontrakt som omfattas av berört direktiv överstiger tillämpligt tröskelvärde. Så har också motsvarande lagbestämmelser utformats. Därför behövs av rent lagtekniska skäl en kompletterande bestämmelse i alla tre lagarna som anger vad som ska gälla när inte någon av de ingående delarna överstiger tillämpligt tröskelvärde. Regeringen anser att den inbördes ordningen mellan regelverken bör vara densamma vid rent nationella blandade upphandlingar som vid direktivstyrda upphandlingar, dvs. följa principen om striktast möjliga regelverk.
I övrigt bedöms de direktivstyrda bestämmelserna om blandad upphandling kunna göras tillämpliga för upphandlingar utanför det direktivstyrda området i alla tre lagarna utan några särskilda bestämmelser.
8 Undantag från lagarnas tillämpningsområden
LOU-direktivet och LUF-direktivet innehåller i huvudsak samma undantag från respektive direktivs tillämpningsområde som 2004 års direktiv. Genomförandet av LOU- och LUF-direktivens bestämmelser behandlas i avsnitt 8.1–8.8. I avsnitt 8.9 behandlas frågan om undantag på det icke direktivstyrda området i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Genomförandet av LUK-direktivets bestämmelser om undantag behandlas i avsnitt 8.10. I stor utsträckning föreskrivs i LUK-direktivet undantag från tillämpningsområdet som motsvarar de undantag som anges i LOU-direktivet eller LUF-direktivet eller i båda direktiven.
8.1 Upphandling som omfattas av annan lag
Regeringens förslag: Det inbördes förhållandet mellan den nya lagen om offentlig upphandling, den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och LUFS ska vara oförändrat i förhållande till gällande rätt. Den nya lagen om offentlig upphandling ska inte gälla för upphandlingar som omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna eller LUFS. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för upphandlingar som omfattas av LUFS.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag: Såväl LOU som LUF innehåller bestämmelser som reglerar det inbördes förhållandet mellan LOU, LUF och LUFS och som alltså syftar till att avgöra vilken lag som ska tillämpas för olika slag av upphandling. Bestämmelserna återfinns i 1 kap. 3 § och 3 a § i såväl LOU som LUF. De nya direktiven innebär inte någon ändring av rättsläget.
Av artikel 7 i LOU-direktivet framgår att direktivet inte ska tillämpas på kontrakt eller projekttävlingar som tilldelas eller anordnas av upphandlande myndigheter som utövar en eller flera av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 i LUF-direktivet och som tilldelas för utförandet av dessa verksamheter, och inte heller på offentliga kontrakt som är undantagna från det direktivets tillämpningsområde enligt artiklarna 18, 23 och 34 i det direktivet.
I artikel 15.1 i LOU-direktivet anges att direktivet ska tillämpas på tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet, med undantag för sådana kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för LUFS-direktivet och kontrakt på vilka LUFS-direktivet inte är tillämpligt enligt artikel 8, 12 och 13 i det direktivet. I artikel 24.1 i LUF-direktivet finns ett motsvarande undantag. Artikel 8 i LUFS-direktivet anger vilka tröskelvärden som gäller för de kontrakt som direktivet ska tillämpas på. För upphandlingar som omfattas av LUFS tillämpningsområde, men där kontraktets värde beräknas vara under tröskelvärdena, gäller de icke direktivstyrda bestämmelserna i 15 kap. LUFS (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 323).
Förhållandet mellan lagarna kan beskrivas så att den nya lagen om offentlig upphandling är den grundläggande lagen. Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska dock tillämpas för upphandling eller projekttävling som görs inom ramen för sådan verksamhet som regleras i den lagen. Varken den nya lagen om offentlig upphandling eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska tillämpas om ett kontrakt på försvars- och säkerhetsområdet i stället ska upphandlas enligt antingen de direktivstyrda eller icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS eller undantas enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.
Bestämmelserna i 1 kap. 3 a § LUF, som innebär att lagen inte gäller för upphandling som omfattas av LUFS eller ska undantas med stöd av den lagen, är införd under rubriken Lagens tillämpningsområde. Bestämmelsens innebörd är att en anskaffning, som annars skulle ha
omfattats av LUF, inte gör det eftersom karaktären av det som anskaffas gör att upphandlingen faller in under LUFS. Motsvarande paragraf i den nya lagen bör därför placeras i kapitlet med undantag från lagens tillämpningsområde, utan att någon skillnad i sak är avsedd.
8.2 Undantag i vissa fall på grund av sekretess
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som möjliggör undantag från respektive lags tillämpningsområde i vissa fall på grund av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
Lagarna ska också innehålla en bestämmelse om undantag från lagens tillämpningsområde i vissa fall på grund av sekretess eller Sveriges väsentliga intressen. Bestämmelsen ska i sak motsvara regleringen i LOU.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians lagförslag innehåller dock inte det krav på proportionalitet som följer av direktiven.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har ingen synpunkt på förslaget. Försvarsmakten anser att förslaget om sekretess och rikets väsentliga intressen är bra, men att det bör förtydligas när undantaget för sekretess hänförligt till rikets väsentliga säkerhetsintressen kan bli tillämpligt. Konkurrensverket, Gotlands kommun, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Lindahl anser att det krav på proportionalitet som följer av direktivtexten bör framgå av lagtexten.
Skälen för regeringens förslag
I 1 kap. 5 a § LOU anges att bestämmelserna i lagen inte gäller för upphandlingar som omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. I 1 kap. 13 a § LUF görs undantag från den lagen för upphandlingar som omfattas av sekretess. Paragraferna genomför artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 21 i 2004 års LUFdirektiv. De gavs aktuella lydelser i samband med ikraftträdandet av LUFS (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 323 f.).
I artikel 15 i LOU-direktivet respektive artikel 24 i LUF-direktivet finns bestämmelser som rör försvar och säkerhet. I första punkten finns ett undantag för upphandlingar som omfattas av LUFS-direktivet (se avsnittet ovan). Artikel 15.2–3 i LOU-direktivet respektive artikel 24.2–3 i LUF-direktivet överensstämmer inbördes i allt väsentligt. I punkterna medges undantag i vissa situationer för upphandlingar som inte ska undantas till följd av LUFS-direktivet men som ändå är av känslig karaktär. Punkt 2 är ny. Regleringen i punkt 3 motsvaras i sak av artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv. Övervägandena nedan utgår från bestämmelserna i LOU-direktivet.
Regleringen i de nya direktiven
I artikel 15.1 i LOU-direktivet respektive artikel 24.1 i LUF-direktivet finns ett undantag för upphandlingar som omfattas av LUFS-direktivet (se avsnittet ovan).
Artikel 15.2 och 3 i LOU-direktivet respektive artikel 24.2 och 3 i LUF-direktivet överensstämmer inbördes i allt väsentligt. I punkterna medges undantag från upphandlingsskyldighet i vissa situationer för upphandlingar som inte ska undantas till följd av LUFS-direktivet men som är av känslig karaktär. Punkt 2 är ny. Regleringen i punkt 3 motsvaras av artikel 14 i 2004 års LOU-direktiv. Övervägandena nedan utgår från bestämmelserna i LOU-direktivet.
Ett nytt undantag hänförligt till Sveriges väsentliga säkerhetsintressen
I artikel 15.2 i LOU-direktivet (artikel 24.2 i LUF-direktivet) finns bestämmelser om undantag från direktivets tillämpningsområde på grund av medlemsstaters väsentliga säkerhetsintressen. Sådana bestämmelser saknas i 2004 års båda direktiv. Avsikten med den nya regleringen synes vara att den ska omfatta sådana anskaffningar på försvars- och säkerhetsområdet som av något skäl inte kan bedömas falla in under LUFS-direktivet, men som på grund av att de innehåller känslig information ändå inte lämpar sig för ett upphandlingsförfarande i enlighet med LOU- eller LUF-direktiven. Bestämmelserna har karaktär av säkerhetsventiler och därmed är det svårt att, som Försvarsmakten också konstaterar, ange närmare i vilka fall de kan aktualiseras. De synes emellertid vara föranledda bl.a. av EU-domstolens dom Insinööritoimisto InsTiimi Oy, C-615/10, EU:C:2012:324, vilken kan tjäna som vägledning. Se även författningskommentaren till 3 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Artikel 15.2 första stycket i LOU-direktivet (artikel 24.2 första stycket i LUF-direktivet) undantar från direktivets tillämpningsområde offentliga kontrakt och projekttävlingar, som inte annars omfattas av ett undantag enligt punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis att det ställs krav för att skydda den konfidentiella karaktären för information som den upphandlande myndigheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstilldelning som genomförs enligt direktivet. Artikelbestämmelsens andra stycke rör åtgärden att lämna ut information. De nu aktuella bestämmelserna i första stycket torde dock kunna omfatta uppgifter av annat slag än ren information, t.ex. den fysiska utformningen av lokalerna där en tjänst ska utföras.
Artikelbestämmelsens sista led ger uttryck för proportionalitetsprincipen. Utgångspunkten är att kontraktet i fråga ska konkurrensutsättas genom upphandling. Ett kontrakt får bara undantas från upphandling när det inte är möjligt att garantera det skydd som behövs genom att t.ex. lämna ut handlingar med sekretessförbehåll under upphandlingsförfarandet eller genom att ingå säkerhetsskyddsavtal med berörda leverantörer enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627). Undantag ska tillämpas restriktivt och den upphandlande myndigheten eller enheten måste således noggrant överväga om det går att konkurrensutsätta kontraktet eller om det enda möjliga alternativet är att
undanta det från upphandling. Regeringen anser, i likhet med flera remissinstanser, att direktivens proportionalitetskrav bör tas in i lagarna.
I artikel 15.2 andra stycket (24.2 andra stycket) finns en koppling till artikel 346.1 a i EUF-fördraget, enligt vilken ingen medlemsstat är skyldig att lämna sådan information vars avslöjande den anser strida mot sina väsentliga säkerhetsintressen. Fördragsbestämmelsen är begränsad till åtgärden att lämna ut information. Direktivbestämmelsen kompletterar fördragsbestämmelsen på så sätt att ett kontrakt kan undantas från konkurrensutsättning genom upphandling, om ett genomförande av en upphandling skulle medföra att sådan information som omfattas av fördragsbestämmelsen skulle röjas. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 13 a i LUFS-direktivet, genomförd i 1 kap. 10 § första stycket 1 LUFS. I förarbetena framhålls att bestämmelsen endast ska tillämpas när det är strikt nödvändigt. Bestämmelsen tar endast sikte på sådana inköp av särskilt känslig karaktär som kräver extremt hög sekretess (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 165 f.).
Regeringen anser att de nya lagarna bör innehålla bestämmelser om undantag på grund av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen vilka utformas med utgångspunkt i direktivens lydelse och med justeringar efter förslag från Lagrådet. På Lagrådets inrådan ska uttrycket ”inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder” ersättas med ”inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt denna lag”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Sekretess och Sveriges väsentliga intressen
Artikel 15.3 i LOU-direktivet (artikel 24.3 i LUF-direktivet) möjliggör undantag på grund av sekretess eller en medlemsstats väsentliga intressen, vilket också är vad regleringen i artikel 14 i 2004 års LOUdirektiv tar sikte på (se ovan). Artikel 15.3 har följande lydelse:
Om upphandlingen och fullgörandet av det offentliga kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar och andra författningar som gäller i en medlemsstat, ska detta direktiv inte tillämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda väsentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2 första stycket.
Även om artikeln är utformad annorlunda än artikel 14 i 2004 års LOUdirektiv gör regeringen bedömningen att det inte är någon skillnad när det gäller vilket skyddsbehov undantaget är avsett att tillgodose. Att undantaget är tillämpligt även vid projekttävlingar framgår nu direkt av artikeln, och inte som i 2004 års direktiv genom en hänvisning (se artikel 68 b i 2004 års LOU-direktiv). Lagrådet föreslår att det i lagtexten uttryckligen ska framgå att skyddsbehovet måste finnas under såväl själva upphandlingsförfarandet som fullgörandefasen. Det torde dock enligt regeringens mening inte vara nödvändigt att skyddsbehovet avser varje moment i upphandlingen eller fullgörandet och därför inte heller båda faserna, för att undantaget ska vara tillämpligt, även om det torde vara det normala. Vidare anges ett proportionalitetskrav genom att det sägs inte bara att det ska vara reglerat att det finns ett behov av skydd,
utan också fastslaget att de berörda väsentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder. Undantaget ska alltså tillämpas restriktivt. Enligt regeringens mening bör direktivens proportionalitetskrav, som flera remissinstanser anför, tas in i lagarna.
Regleringen i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 21 i 2004 års LUF-direktiv är inte helt överensstämmande, vilket avspeglas i LOU och LUF. Bestämmelserna i de nya direktiven är i allt väsentligt likalydande och regleringen i de nya lagarna bör därmed också vara det. Regeringen anser att de nya lagarna bör innehålla en bestämmelse, som utformas med 1 kap. 5 a § LOU som förebild. Bestämmelsen ska föreskriva undantag från lagarnas tillämpningsområde om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen. På Lagrådets inrådan ska uttrycket ”och behovet av skydd inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder” ersättas med ”det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling eller en projekttävling enligt denna lag”. Någon ändring i sak är inte avsedd.
8.3 Undantag som är specifika för försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som i huvudsak motsvarar bestämmelserna i LUF om undantag från lagens tillämpningsområde för
1. kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man,
2. verksamhet i tredjeland, och
3. kontrakt som tilldelas anknutna företag, samriskföretag eller upphandlande enheter som ingår i ett samriskföretag.
Regeringens bedömning: Artikel 33 i LUF-direktivet om kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser och rör förhållandena i
Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland bör, i likhet med dess motsvarighet i 2004 års LUF-direktiv, inte genomföras i Sverige.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 18 i LUFdirektivet reglerar undantag från direktivets tillämpningsområde för kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning till tredje man.
Regleringen innebär ingen ändring i sak och en bestämmelse bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som motsvarar 1 kap. 12 § LUF. Lagrådet föreslår att författningstexten ska ändras i förhållande till den gällande lydelsen så att uttrycket ”andra” som ska beskriva tredje man i stället uttrycks ”andra upphandlande enheter eller företag”. Avsikten med Lagrådets förslag uppges vara att inte begränsa regeln till andra upphandlande enheter. Enligt Regeringens mening innebär Lagrådets förslag dock en begränsning som saknas
genom uttrycket ”andra”. Regleringen ska därför överföras utan ändring. Av artikel 2.12 andra stycket i LUF-direktivet framgår att artikel 18 i direktivet inte ska tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet. Enligt regeringens mening bör en motsvarande bestämmelse genomföras i lagen och den bör placeras i den paragraf som genomför artikel 18.
Artikel 19 i LUF-direktivet reglerar undantag för kontrakt som tilldelas eller projekttävlingar som anordnas för annat än utövandet av verksamhet som omfattas av direktivet, eller för utövandet av sådana verksamheter i tredjeland. I artikeln sägs bl.a. att detta direktiv inte är tillämpligt på kontrakt som den upphandlande enheten tilldelar för något annat än utövande av de typer av verksamhet som anges i artiklarna 8–14. Detta följer dock redan av den grundläggande bestämmelsen om lagens tillämpningsområde (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 456 f.).
I artikel 28–30 i LUF-direktivet finns bestämmelser om undantag från direktivens tillämpningsområde för kontrakt som tilldelas anknutna företag, samriskföretag eller upphandlande enheter som ingår i samriskföretag. Artikel 29.3 respektive artikel 30 inleds med klargörandet att undantagen gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 om kontrakt mellan upphandlande myndigheter. Innebörden är att de båda undantagsbestämmelserna gäller parallellt och att bestämmelserna i artikel 28 inte har företräde vid tillämpningen – en upphandlande enhet kan alltså välja att tillämpa bestämmelserna om anknutna företag, även om det också skulle vara möjligt att tillämpa bestämmelserna om kontrakt mellan upphandlande myndigheter. Regeringen bedömer att detta klargörande inte behöver komma till uttryck i lagtexten. LUF-direktivet innebär inte någon ändring av rättsläget och lydelsen av paragraferna i den nya lagen bör därför motsvara 1 kap. 15–18 §§ LUF.
Artikel 33 i LUF-direktivet om kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser rör enbart förhållandena i Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tyskland. Dess motsvarighet i artikel 27 i 2004 års LUF-direktiv har inte genomförts i LUF. Artikeln saknar relevans för svenska förhållanden och bör inte genomföras i den nya lagen.
8.3.1 Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Regeringens förslag: Bestämmelserna i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om undantag från lagens tillämpningsområde för direkt konkurrensutsatt verksamhet ska i allt väsentligt motsvara bestämmelserna i LUF.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag: I 1 kap. 23 § LUF ges möjlighet att få undantag för en verksamhet, som annars skulle ha omfattats av lagen, om verksamheten är direkt konkurrensutsatt. Paragrafen genomför delar av artikel 30 i 2004 års LUF-direktiv. Innebörden av paragrafen är att LUF inte gäller om det fastställs enligt ett särskilt förfarande att verksamheten
är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Ansökan om undantag görs hos kommissionen som prövar om förutsättningarna är uppfyllda. Direktivets utgångspunkt är att ansökan görs av en medlemsstat. Sverige har dock utnyttjat den möjlighet som ges i direktivet att ge upphandlande enheter rätt att själva begära prövning hos kommissionen. Artikel 30 reglerar härutöver närmare de materiella förutsättningarna för undantag och förfarandet hos kommissionen.
I det nya direktivet har bestämmelserna delats upp så att de materiella förutsättningarna för undantag finns i artikel 34 medan förfarandet hos kommissionen regleras i artikel 35, som i sin tur hänvisar till direktivets bilaga IV där de olika tidsfristerna anges.
Upphandlande enheter bör även fortsättningsvis ha möjlighet att själva begära prövning hos kommissionen. Artikel 34.1 första stycket i LUFdirektivet ger möjlighet att föreskriva om detta i den nationella lagstiftningen. Den möjligheten bör enligt regeringens mening utnyttjas även i den nya lagen.
Det finns inte heller skäl att frångå den lösning som har valts att i 1 kap. 23 § LUF endast införa de mer grundläggande bestämmelserna som, i korthet, anger att lagen inte gäller om kommissionen fastställt att verksamheten är direkt konkurrensutsatt. Dessa mer grundläggande bestämmelser återfinns i artikel 34.1 och 35.1 första stycket i LUFdirektivet. Eftersom det är kommissionen som beslutar om undantag från tillämpningen av lagen bör inte artikelbestämmelserna i övrigt genomföras i lagen.
I förhållande till nuvarande ordning anges numera uttryckligen i artikel 34.1 att det är sökanden (berörd medlemsstat eller en upphandlande enhet) som ska visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda. Det är med andra ord sökanden som har bevisbördan. Som tidigare är det två villkor som ska vara uppfyllda – dels att det råder fritt tillträde till den berörda marknaden, dels att det fria tillträdet har resulterat i att verksamheten är konkurrensutsatt. Det sägs nu i artikeln att den berörda verksamheten kan ingå i en större sektor eller utövas endast i vissa delar av den berörda medlemsstaten. Vidare klargörs att bedömningen av konkurrensläget inte påverkar tillämpningen av konkurrenslagstiftningen och att bedömningen görs på grundval av den information som är tillgänglig för kommissionen.
Bedömningen av konkurrensläget ska göras med beaktande av den aktuella marknaden och den s.k. geografiska referensmarknaden, vilken definieras närmare i artikel 34.2.
Av artikel 35.1 framgår att det numera är obligatoriskt att bifoga ett yttrande från en oberoende nationell myndighet med ansvar för den berörda verksamheten till alla ansökningar. Yttrandet ska enligt artikel 35.2 vara motiverat och välgrundat.
Reglerna om tidsfrister i artikel 35.3 har förenklats i flera avseenden och framgår av bilaga IV till direktivet. Det görs inte längre någon skillnad mellan om en ansökan kommer in från en medlemsstat eller från en upphandlande enhet. En tidsfrist om 90 arbetsdagar gäller när det råder en presumtion för fritt tillträde till den aktuella marknaden på grund av att medlemsstaten har implementerat den unionslagstiftning som anges i bilaga III till direktivet. I andra fall gäller en tidsfrist om 130 arbetsdagar.
Kommissionen har inte längre någon möjlighet att själv ta initiativ till ett ansökningsförfarande. Det är alltså medlemsstaten eller den berörda upphandlande enheten som måste ta initiativ till en ansökan. Det bör som
Lagrådet föreslår klargöras i lagen.
Av artikel 35.3 andra stycket framgår i vilka två fall en verksamhet ska anses som undantagen från direktivet. Det första fallet, punkten a, är när kommissionen har antagit en genomförandeakt inom tidsfristen. I punkten b finns alltjämt en presumtionsregel (jfr artikel 30.4 tredje stycket i 2004 års LUF-direktiv) som innebär att en viss verksamhet automatiskt ska anses som undantagen om kommissionen inte har fattat beslut inom tidsfristen.
8.4 Elektronisk kommunikationstjänst
Regeringens förslag: Den nya lagen om offentlig upphandling ska inte gälla för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller för att tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst för allmänheten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag
Den nuvarande lagen undantar telekommunikation
Enligt 1 kap. 4 § LOU gäller inte lagen för kontrakt som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva publika telenät eller att för allmänheten tillhandahålla teletjänster. Paragrafen genomför artikel 13 i 2004 års LOU-direktiv.
Telekommunikationssektorn omfattades tidigare av upphandlingsregelverket på försörjningsområdet, men genom 2004 års LUF-direktiv togs den sektorn bort från försörjningsdirektivets tillämpningsområde. Avsikten med undantagsbestämmelsen i 2004 års LOU-direktiv och LOU är att sådana upphandlande enheter inom försörjningssektorerna som också är upphandlande myndigheter inte ska omfattas av bestämmelserna i LOU vid upphandling för den uteslutna verksamheten (prop. 2006/07:128 del 1 s. 250).
Undantaget utökas till att avse allmänt kommunikationsnät
I artikel 8 i LOU-direktivet har undantaget från direktivets tillämpningsområde utökats till kontrakt som huvudsakligen syftar till tillhandahållandet eller driften inte enbart av telekommunikationsnät utan av alla former av allmänna kommunikationsnät. Vidare undantas kontrakt som huvudsakligen syftar till att tillhandahålla inte enbart teletjänster utan alla slag av elektroniska kommunikationstjänster. Ändringen innebär en anpassning av terminologin till den som används i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och
Prop. 2015/16:195 kommunikationstjänster (ramdirektiv), senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG, härefter förkortat ramdirektivet. I artikel 8 i LOU-direktivet hänvisas också till ramdirektivet när det gäller begreppen allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst. Med elektronisk kommunikationstjänst avses enligt artikel 2 c i ramdirektivet följande.
[…] en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät, däribland teletjänster och överföringstjänster i nät som används för radio- och tv-sändningar, men inte tjänster i form av tillhandahållande av innehåll som överförs med hjälp av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster eller utövande av redaktionell kontroll över detta innehåll. Den omfattar inte de av informationssamhällets tjänster enligt definitionen i artikel 1 i direktiv 98/34/EG som inte helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät.
Definitionen tydliggör att det aktuella undantaget inte omfattar tillhandahållandet av innehåll i t.ex. tv-program, utan kontrakt som rör den elektroniska överföringen av det. För anskaffning, utveckling och produktion m.m. av programmaterial finns ett särskilt undantag från upphandlingsskyldighet, se avsnitt 8.8.2 nedan.
Regeringen anser att den bestämmelse som genomför artikel 8 i LOUdirektivet bör, när det gäller betydelsen av begreppen allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst hänvisa till den betydelse begreppen har i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, vilken lag genomför ramdirektivet.
8.5 Förfaranden enligt andra internationella regler
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som i sak motsvarar dagens bestämmelser om att kontrakt eller projekttävling ska undantas från lagens tillämpningsområde om den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att använda vissa andra, internationella bestämmelser för förfarandet.
De nya lagarna ska också innehålla nya bestämmelser som rör frågan om val av tillämpligt regelverk för förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut.
Regeringens bedömning: Det saknas behov av en bestämmelse i lagarna om skyldigheter för medlemsstaterna att lämna internationella avtal eller arrangemang till kommissionen. Hänvisningarna i artikel 9.3 LOU-direktivet respektive artikel 17.3 i LUF-direktivet bör inte genomföras i lagarna.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som särskilt kommenterar förslaget, Försvarets materielverk (FMV), efterlyser skälen för att ange
EES-stat, och inte direktivtextens medlemsstat, i de lagbestämmelser som genomför artiklarna 9.1 a och 17.1 a i LOU-direktivet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
LOU och LUF undantar upphandlingar enligt andra internationella regler
I 1 kap. 5 § LOU respektive 1 kap. 14 § LUF finns bestämmelser om undantag från lagarnas tillämpningsområde för upphandlingar som görs enligt vissa internationella regler. Paragraferna genomför artiklarna 15 och 68 b i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 22 och 62.1 i 2004 års LUF-direktiv.
Ett undantag i de nya lagarna för upphandling enligt andra internationella regler
I artikel 9 i LOU-direktivet respektive artikel 20 i LUF-direktivet finns bestämmelser om kontrakt och projekttävlingar på det civila området som tilldelas enligt internationella regler. De artiklarna kompletteras av artikel 17 i LOU-direktivet respektive artikel 27 i LUF-direktivet, som gäller sådana kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter. Regleringen i LOU-direktivet respektive LUFdirektivet överensstämmer i allt väsentligt och övervägandena nedan utgår från LOU-direktivet.
Bestämmelserna i artikel 9.1 i LOU-direktivet (artikel 20.1 i LUFdirektivet) har formulerats på ett annat sätt än i 2004 års direktiv i syfte att tydligare lyfta fram de grundläggande förutsättningarna för att direktivet inte ska vara tillämpligt. Någon skillnad i sak är inte avsedd. Det tydliggörs i den inledande delen av artikeltexten att direktivet inte
ska tillämpas på offentliga kontrakt och projekttävlingar som den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som föreskrivs i direktivet. Det måste alltså röra sig om en reell normkonflikt. De nya lagarna bör enligt regeringen i denna del följa direktivens utformning men med justeringar efter förslag från Lagrådet.
Därefter anges i punktform närmare vilka upphandlingsförfaranden som avses. I artikel 9.1 första stycket a i LOU-direktivet (artikel 20.1 första stycket a i LUF-direktivet) anges att undantaget gäller för upphandlingsförfaranden som fastställts genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överensstämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller utnyttja gemensamt. I 2004 års direktiv, och även i LOU och LUF, anges endast internationellt avtal. I de nya lagarna bör det samlande begreppet rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter användas för att motsvara samtliga de instrument som avses i bestämmelsen.
Direktivens formulering ”en medlemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana” bör även i de nya i lagarna ersättas med ”någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan”. Försvarets materielverk (FMV) efterlyser skälen för detta. EES-avtalet är ett frihandelsavtal som gäller för EU:s medlemsstater och Island, Liechtenstein och Norge. Avtalet ger företag i de deltagande staterna tillträde till EU:s inre marknad. All relevant EU-lagstiftning på området för den inre marknaden är integrerad med EES-avtalet så att den gäller inom hela EES-området. Detta ska säkerställa en enhetlig tillämpning av lagstiftningen. Upphandlingsdirektiven riktar sig till medlemsstaterna (se artikel 94 i LOU-direktivet och artikel 110 i LUF-direktivet). Medlemsstaterna är dock, till följd av EES-avtalet, skyldiga att tillämpa upphandlingslagstiftningen inte bara i förhållande till andra medlemsstater, utan även i förhållande till alla EES-stater.
Av artikel 9.1 första stycket b i LOU-direktivet (artikel 20.1 första stycket b i LUF-direktivet) framgår att ett upphandlingsförfarande kan fastställas av en internationell organisation.
Artikel 17 i LOU-direktivet (artikel 27 i LUF-direktivet) gäller försvars- och säkerhetsområdet. Den är uppbyggd på samma sätt som artikel 9 (artikel 20). De grundläggande förutsättningarna för undantag från direktivens tillämpningsområde är desamma. När det gäller sådana internationella avtal eller arrangemang som avses i artikel 17.1 a (artikel 27.1 a) finns dock inte något krav att avtalet eller arrangemanget ska medföra internationella rättsliga skyldigheter.
I artikel 17.1 b i LOU-direktivet (artikel 27.1 b i LUF-direktivet) anges att ett upphandlingsförfarande kan fastställas genom ”internationellt ingångna avtal eller arrangemang om stationering av trupper och som avser åtaganden i en medlemsstat eller ett tredjeland”. En motsvarighet finns i 1 kap. 5 § 2 LOU respektive 1 kap. 14 § 2 LUF. I likhet med nuvarande lagstiftning bör uttrycket militär personal användas i stället för trupper.
I de motsvarande bestämmelserna i 2004 års direktiv talas om ”företag i en medlemsstat eller tredje land”, vilket dock inte har kommit till uttryck i lagtexten. I motsvarande bestämmelse i LUFS-direktivet, artikel 12, används i den svenska språkversionen lokutionen ”en medlemsstats eller ett tredje lands åtaganden”, vilket i 1 kap. 8 § 2 LUFS anges som ”en stats åtaganden”. Det rör sig om skilda översättningar av det engelska ordet undertakings. De nya lagarna bör följa det nya direktivet och ordet åtaganden därmed användas. Undantaget synes emellertid avse åtaganden av en medlemsstat eller ett tredjeland (”undertakings of a Member State or a third country” i den engelska språkversionen) och inte i en medlemsstat eller ett tredjeland. Eftersom det inte finns några andra stater är det vidare en onödig precisering att ange medlemsstat eller ett tredjeland (jfr prop. 2010/11:150 del 1 s. 160). Sammanfattningsvis bör undantaget utformas på samma sätt som artikel 12 i LUFS-direktivet har genomförts i 1 kap. 8 § 2 LUFS.
Enligt artikel 9.1 andra stycket respektive 17.1 andra stycket i LOUdirektivet (20.1 andra stycket respektive 27.1 andra stycket i LUFdirektivet) är medlemsstaterna skyldiga att lämna de rättsliga instrumenten (avtal respektive arrangemang) till kommissionen. Motsvarande bestämmelse i 2004 års direktiv har inte tagits in i LOU eller LUF, eftersom det bedömdes att det saknades behov av att ta in en sådan bestämmelse i lagarna (prop. 2006/07:128 del 1 s. 288 och 458). Det behovet saknas alltjämt.
I artikel 9.3 i LOU-direktivet (artikel 20.3 i LUF-direktivet) görs en hänvisning till artikel 17 i LOU-direktivet (artikel 27 i LUF-direktivet) när det gäller kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- och säkerhetsaspekter. Bestämmelsen, som enbart utgör en hänvisning, bör inte genomföras i lagarna.
Ett nytt undantag som rör finansieringen av internationella förfaranden
I artikel 9.2 och 17.2 i LOU-direktivet (artikel 20.2 och 27.2 i LUFdirektivet) regleras frågan om val av tillämpligt regelverk för förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut. Sådana bestämmelser saknas i 2004 års direktiv. Direktivet ska inte tillämpas på kontrakt och projekttävlingar som en upphandlande myndighet eller enhet tilldelar respektive anordnar i enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den organisationen eller det institutet. När det gäller kontrakt och projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
I artikel 9.2 och 17.2 i LOU-direktivet (artikel 20.2 och 27.2 i LUFdirektivet) ges alltså riktlinjer för vilka regler som ska tillämpas vid upphandlingar eller projekttävlingar när kontraktet eller projekttävlingen helt eller delvis finansieras av annat, internationellt organ utan att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att följa de andra upphandlingsreglerna. Den sistnämnda situationen regleras i de aktuella artiklarnas första punkt.
Den förmodat praktiskt viktigaste konsekvensen av den nya regleringen är att när det internationella organet finansierar förfarandet inte helt, men till största delen, måste den upphandlande myndigheten eller enheten och det internationella organet se till att komma överens om tillämpligt regelverk.
Bestämmelserna i de nya lagarna bör enligt regeringen huvudsakligen utformas i enlighet med direktiven.
8.6 Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska, i likhet med LOU och LUF, inte gälla för tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Konkurrensverket tillstyrker förslaget men önskar förtydligande kring hänvisningen till författning i lagbestämmelsen.
Enligt Konkurrensverkets mening kan med uttrycket författning i detta sammanhang inte avses annat än sådana rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter men att detta bör framgå.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att ensamrättsundantagets omfattning bör klargöras. I likhet med Konkurrensverket ställer sig SKL frågande till vad begreppet författning innefattar och anser att det är viktigt att Sverige inte har strängare regler än vad LOUdirektivet kräver. Såväl Konkurrensverket som SKL och Advokatfirman Lindahl anser att regeringen bör klargöra omfattningen av undantaget.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 11 i LOU-direktivet respektive artikel 22 i LUF-direktivet innehåller ett undantag för tjänstekontrakt som tilldelas en upphandlande myndighet som har ensamrätt att utföra tjänsten. 2004 års direktiv innehåller motsvarande undantag, vilka har genomförts i 1 kap. 7 § LOU respektive 1 kap. 20 §
LUF.
Den engelska formuleringen i direktiven, ”a law, regulation or published administrative provision”, har såväl i 2004 års som i 2014 års svenska språkversioner av direktiven översatts till ”lagar eller andra offentliggjorda författningar”. Direktivbestämmelsen är oförändrad. Detta talar för att bestämmelsen i de nya lagarna bör utformas på samma sätt som i 2007 års lagar. Regeringen anser inte att det finns skäl att nu utforma bestämmelsen annorlunda. Med författning får förstås sådana rättsregler som i 8 kap. regeringsformen betecknas som föreskrifter. Kännetecknande för föreskrifter är att de är bindande och att de inte bara avser ett konkret fall utan har generell tillämpbarhet.
8.7 Intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter
Regeringens förslag: Upphandling som är att anse som intern upphandling eller upphandling mellan upphandlande myndigheter ska under vissa förutsättningar undantas från lagarna. Interna upphandlingar ska avse anskaffningar som sker mellan aktörer inom den offentliga sektorn och gälla olika typer av situationer.
För att en upphandling ska anses vara intern och undantas, ska tre förutsättningar vara uppfyllda. För det första ska moderföretaget (myndigheten) utöva en kontroll över motparten eller motparterna som motsvarar den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning (kontrollkriteriet). När moderföretaget (myndigheten) gemensamt med andra myndigheter kontrollerar en motpart, ska kontrollen motsvara den som moderföretaget och myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar. För det andra ska dotterföretaget, i egenskap av upphandlande myndighet eller motpart, utföra mer än 80 procent av sin verksamhet för moderföretagets räkning eller för andra personer som moderföretaget kontrollerar (verksamhetskriteriet). När dotterföretaget kontrolleras av moderföretaget gemensamt med andra myndigheter, ska dotterföretaget utföra mer än 80 procent av sin verksamhet för moderföretagets och de andra myndigheternas räkning. För det tredje ska det inte finnas något direkt privat ägarintresse i den motpart som är leverantör.
En upphandling mellan upphandlande myndigheter ska undantas från lagarna om två eller flera upphandlande myndigheter upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan dem för att uppnå mål som är gemensamma för dessa, samarbetet styrs av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och myndigheterna utövar verksamhet på den privata marknaden som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag om intern upphandling och direkt privat ägarintresse skiljer sig dock från regeringens. Enligt utredningen förutsätter en tillämpning av undantaget att det i avtalsparten inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.
Remissinstanserna:
Flera remissinstanser är kritiska till
bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter som innebär att offentliga anskaffningar med stöd av sådana kontrakt får genomföras utan att upphandlingslagarna tillämpas. Sådana synpunkter framförs av Almega, Företagarna, Svenskt
Näringsliv, Konkurrenskommissionen, Återvinningsindustrierna (ÅI) och Stena Metall AB. Flera remissinstanser är dock uttalat positiva till att undantagen lagfästs i de nya lagarna, däribland Försvarets materielverk (FMV), Ekonomistyrningsverket (ESV), Vinnova, Sandvikens kommun, Landstinget i Jönköpings län och Advokatfirman Delphi. FMV påtalar vidare att det finns ett behov av motsvarande regler i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
När det gäller omfattningen av privat ägarintresse som kan accepteras inom ramen för Teckal-undantagen (intern upphandling) är flera remissinstanser kritiska till förslaget. Genom lydelserna i lagförslagen har undantagen getts en omfattning som enligt bl.a. Konkurrensverket,
Stockholms universitet, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman
Delphi går utöver det som följer av direktivbestämmelserna.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelser om undantag för intern upphandling och för upphandling mellan upphandlande myndigheter
Sedan den 1 januari 2013 undantas vissa typer av avtal från upphandlingsreglerna i LOU genom uttryckliga bestämmelser i samma lag. Dessa bestämmelser finns i 2 kap. 10 a § LOU. Dessförinnan gällde ett liknande undantag enligt samma paragraf temporärt den 15 juli 2010– 31 december 2012. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LUF.
Bestämmelserna enligt paragrafens nu gällande lydelse i LOU har som framgår av förarbetena utformats med utgångspunkt från EU-domstolens dom Teckal, C-107/98, EU:C:1999:562, och flera därefter följande domar (se prop. 2011/12:106 s. 56). Då den praxis från domstolen som inleddes med Teckal-målet dock fortfarande var under utveckling, ansåg regeringen att lagtexten i paragrafen i möjligaste mån borde utformas i enlighet med hur domstolen dittills hade formulerat detta in houseundantag. Begrepp och systematik från Teckal-praxisen borde därför enligt regeringen återspeglas i den svenska lagstiftningen. Regeringen anförde därvid att det således var mer ändamålsenligt att endast grundelementen skulle komma till uttryck i bestämmelsen medan detaljerna fick överlåtas till rättstillämpningen, ytterst genom förhandsavgöranden från EU-domstolen. Lagstiftningstekniken medförde dock, vilket Lagrådet påpekade, att oklarheterna beträffande in houseundantagen fördes över till svensk lagstiftning. Men detta var enligt regeringen (prop. 2011/12:106 s. 57) en effekt som var ofrånkomlig, då den nationella regleringen endast var avsedd att utgöra en länk till EUdomstolens rättspraxis och inte en omskrivning av densamma.
I propositionen (s. 16 och 17) finns en uppräkning av de avgöranden från EU-domstolen som ansågs vara av särskilt intresse när det gällde utvecklingen efter Teckal-domen. I denna uppräkning nämns bl.a. dom i målet kommissionen mot Tyskland, C-480/06, EU:C:2009:357. Till tidigare gjorda uppräkningar av avgöranden från EU-domstolen kan också läggas följande domar från samma domstol:
– dom Econord, C-182/11 och C-183/11, EU:C:2012:758, – dom Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl., C-159/11,
EU:C:2012:817, – dom Piepenbrock, C-386/11, EU:C:2013:385, – dom Datenlotsen Informationssysteme, C-15/13, EU:C:2014:303, och – dom Centro Hospitalar de Setúbal och SUCH, C-574/12,
EU:C:2014:2004.
De bestämmelser som EU-lagstiftaren nu har fört in i 2014 års upphandlingsdirektiv syftar som framgår av skälen i direktiven till att
klargöra vad som gäller i fråga om upphandlingsreglernas tillämplighet för kontrakt som ingås inom den offentliga sektorn. Ett sådant klargörande ska enligt skälen vägledas av de principer som har fastställts i EU-domstolens relevanta rättspraxis. (Se skäl 31 i LOU-direktivet, skäl 38 i LUF-direktivet och skäl 45 i LUK-direktivet.)
Som framgår av direktiven bör alltså EU-domstolens praxis i fråga om de undantag som behandlas bl.a. i domarna Teckal och Hamburg vara vägledande vid tolkningen av de nya direktivbestämmelserna om offentliga kontrakt mellan enheter i den offentliga sektorn (artikel 12 i LOU-direktivet), om kontrakt mellan upphandlande myndigheter (artikel 28 i LUF-direktivet) och om koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn (artikel 17 i LUK-direktivet). Detta ska enligt regeringen gälla även för bestämmelserna i de nya lagar som genomför dessa direktivbestämmelser. Den praxis vilken regeringen hänvisat till ovan, är alltså till ledning även för tillämpningen av bestämmelserna i de nya lagarna.
När det gäller regelverkets övergripande struktur instämmer regeringen i Genomförandeutredningens förslag till genomförande. Strukturen har dock i viss mån justerats på Lagrådets inrådan. Den närmare terminologin i reglerna har Lagrådet också framfört synpunkter på och bl.a. föreslagit att interna kontrakt eller avtal mellan upphandlande myndigheter i detta sammanhang ska benämnas intern upphandling. Regeringen instämmer i att terminologin kan behöva ses över. Den typ av samarbeten som reglerna avser att undanta kräver inga avtal eller kontrakt för att vara tillämpliga. Sådana samarbeten kan komma till stånd genom en rad rättshandlingar och åtgärder som kan ta sig formen av beslut och komma till uttryck i kommunala protokoll, i bolagsordningar etc. Begreppen avtal eller kontrakt ger därför inte alltid en rättvisande bild av hur samarbetena som undantas genom den aktuella regleringen konstitueras. Regeringen instämmer därför i att intern upphandling kan användas som beteckning på sådana interna samarbeten som ska regleras i lagarna.
Undantagsregleringen ska kunna tillämpas av en upphandlande myndighet oavsett om det rör sig om en anskaffning genom offentlig upphandling eller genom upphandling inom försörjningssektorerna. Det innebär att en upphandlande enhet enligt bestämmelserna för försörjningssektorerna också kan tillämpa undantaget, under förutsättning att det rör sig om en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet. Om det inte är en sådan enhet, är undantagen alltså inte tillämpliga. En motsvarande ordning ska gälla för upphandling av koncessioner även om den inte uttrycks på samma sätt. Uttrycket ”en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 7.1 a” i artikel 17 i LUK-direktivet fångar nämligen inte in några andra organ än de som enligt LOU-direktivet och LUF-direktivet definieras som upphandlande myndigheter. Detta gäller för övrigt även sådana kontrakt som avses i artikel 17.4 i LUK-direktivet. Till skillnad mot utredningens förslag till genomförande bör detta uttryckligen framgå av de bestämmelser som genomför artikel 17.4 i LUK-direktivet. I den fortsatta behandlingen i detta avsnitt görs ingen åtskillnad mellan hur de ovan berörda organen beskrivs lagtekniskt i de olika lagarna utan i stället används begreppet upphandlande myndighet som samlande begrepp.
Regelverket bör också i likhet med vad utredningen föreslår delas upp på ett antal olika paragrafer för att återspegla dels den grundläggande skillnaden mellan undantagen som de behandlas i bl.a. domarna Teckal och Hamburg – Teckal-undantagen och Hamburg-samarbeten, dels de olika partsförhållanden som kan aktualiseras inom ramen för Teckalundantagen. Enligt regeringens uppfattning leder en sådan uppdelning till ett mindre komplicerat regelverk. Regeringen instämmer således inte i
Advokatfirman Delphis remissynpunkt att utredningens förslag i denna del komplicerar regelverket. Så länge bestämmelserna innehåller samma grundläggande begrepp som direktivtexten innebär uppdelningen inte heller någon omtolkning av direktivens bestämmelser. Den upprepning som uppdelningen med nödvändighet leder till får enligt regeringen accepteras. Detta då alternativet att slå samman bestämmelserna, särskilt de som gäller Teckal-undantagen, leder till en lagtekniskt komplicerad konstruktion.
Som angetts ovan instämmer regeringen i utredningens förslag till genomförande när det gäller regelverkets övergripande struktur. Detta gäller dock inte förslaget att hänvisa till bestämmelserna om Teckalundantagen i de paragrafer som definierar vad som avses med kontrakt i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Att lagstiftaren när den utan stöd i uttryckliga direktivbestämmelser valde att formulera 2 kap. 10 a § LOU som ett undantag från kontraktsbegreppet och placera bestämmelsen närmast efter paragrafen där det anges vad som avses med kontrakt, innebär inte att det i den nu aktuella situationen är nödvändigt med en sådan konstruktion. En av remissinstanserna, Arbetsförmedlingen, efterlyser också en mer sammanhållen reglering än den som utredningen föreslår. Någon motsvarande uppdelning finns för övrigt inte heller i utredningens förslag till lag om upphandling av koncessioner. Detta talar också för att terminologin intern upphandling kan ersätta uttrycket interna kontrakt.
De bestämmelser det nu är fråga om, som är relativt detaljerade och omfattande, skiljer sig från de mer allmänt hållna och kortfattade reglerna som i dag återfinns i 2 kap. 10 a § LOU. Denna skillnad talar enligt regeringen för att artiklarna i direktiven bör genomföras materiellt genom bestämmelser som placeras i de nya lagarnas kapitel om undantag från lagens tillämpningsområde. Detta är också en lösning som förordas av utredningen. Däremot menar utredningen, som framgått, att de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna dessutom bör innehålla en konstruktion som motsvarar den i 2 kap. 10 a § LOU. Utredningen har löst detta genom att föreslå en bestämmelse av närmast upplysningskaraktär i kapitlen med bl.a. definitioner vilken hänvisar till bestämmelserna om Teckalundantagen i kapitlen om undantag från lagens tillämpningsområde. Enligt regeringen är en bestämmelse med en sådan karaktär knappast motiverad när undantagen regleras utförligt på annan plats i lagarna. Regeringen anser därför att de bestämmelser som genomför artiklarna bör placeras samlat i de nya lagarnas kapitel om undantag från lagens tillämpningsområde.
Som framgått anser regeringen således att artikel 12 i LOU-direktivet, artikel 28 i LUF-direktivet och artikel 17 i LUK-direktivet bör genomföras med i huvudsak den lagtekniska struktur som utredningen
föreslår. Det innebär att Teckal-undantagen bör genomföras som bestämmelser om undantag för intern upphandling och att undantag för Hamburg-samarbeten bör genomföras som undantag för upphandling mellan upphandlande myndigheter. Regeringen anser vidare, till skillnad mot Stena Metall AB, att det inte finns något skäl att begränsa de upphandlande myndigheternas möjligheter att åberopa dessa undantag inom någon särskild sektor. Det kan dock här finnas anledning att erinra om att det fortfarande rör sig om undantagsbestämmelser. Att bestämmelserna nu återfinns i direktiven och förs in i lag ändrar inte på detta förhållande. Bestämmelserna bör därmed alltjämt tolkas restriktivt.
I fråga om LUFS-direktivet kan antecknas att nu aktuellt lagstiftningsärende syftar till att genomföra 2014 års upphandlingsdirektiv. Dessa direktiv innebär inte att LUFS-direktivet, vilket huvudsakligen har genomförts genom lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, har tillförts bestämmelser som motsvarar de i artikel 12 i LOU-direktivet, artikel 28 i LUF-direktivet respektive artikel 17 i LUK-direktivet. Departementspromemorian och utredningens betänkanden innehåller på nu aktuellt område inte heller några förslag till ändringar i nämnda lag. Det saknas alltså underlag för att föreslå ett lagfästande i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet av bestämmelser om undantag för intern upphandling och för upphandling mellan upphandlande myndigheter som motsvarar förslagen i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Så länge EU-direktivet på försvars- och säkerhetsområdet inte ändras på denna punkt, anser regeringen vidare att det saknas anledning att ändra lagen (jfr även prop. 2011/12:106 s. 52 och 53).
Intern upphandling – Teckal-undantagen
I fråga om bestämmelserna i direktiven som tar sikte på Teckalundantagen (artikel 12.1–12.3 i LOU-direktivet, artikel 28.1–28.3 i LUFdirektivet och artikel 17.1–17.3 i LUK-direktivet), dvs. intern upphandling, instämmer regeringen i allt väsentligt i utredningens förslag till genomförande i fråga om två av de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att undantagen ska kunna tillämpas, nämligen kontrollkriteriet och verksamhetskriteriet. Vad gäller den tredje förutsättningen, direkt privat ägarintresse, finns det dock enligt regeringen anledning att föreslå regler som inte helt överensstämmer med utredningens förslag till genomförande.
Såvitt avser den första förutsättningen, kontrollkriteriet, kan framhållas att varken upphandlingsdirektiven eller de svenska upphandlingsbestämmelserna ställer några krav på hur kontrollen faktiskt utövas. Så länge kontrollen motsvarar den som den upphandlande myndigheten utövar över sin egen förvaltning, saknar det således betydelse hur denna kontroll närmare ter sig. Detta innebär exempelvis att upphandlingsregelverket inte hindrar att en enskild representant företräder flera eller till och med samtliga deltagande upphandlande myndigheter i en kontrollerad parts beslutsorgan.
Att upphandlingsregleringen, som konstaterats ovan, inte styr hur kontrollen rent faktiskt kan utövas innebär inte att frågan hur kontrollen
utövas är oreglerad. Sådana bestämmelser finns i stället i de författningar som styr respektive organisationsform. Det kan därvid röra sig om privaträttsliga organisationsformer som används i offentlig verksamhet, t.ex. aktiebolag, handelsbolag, ekonomiska föreningar, ideella föreningar eller försäkringsbolag, eller om kommunalrättsliga organisationsformer för samverkan, t.ex. kommunalförbund eller gemensamma nämnder. Dessutom kan det finnas regler som särskilt tar sikte på statens eller på kommuners, landstings eller kommunalförbunds möjligheter att kontrollera olika organisationsformer. Regeringen hänvisar därvid till den redogörelse av de olika organisationsformer som är relevanta för frågeställningen och de bestämmelser som styr organisationsformerna vilken finns i propositionen Offentlig upphandling från eget företag – och vissa andra frågor (se prop. 2011/12:106 avsnitten 4.4.1 och 4.4.2).
I den nyss nämnda propositionen gjordes bedömningen att bestämmelserna beträffande berörda privaträttsliga organisationsformer medgav att kontrollkriteriet kunde uppfyllas avseende ett aktiebolag, ett handelsbolag, en ekonomisk förening, en ideell förening eller ett försäkringsbolag. När det gällde stiftelser uttalades i propositionen att möjligheterna enligt svensk rätt för en stiftare att utöva ett bestämmande inflytande framstod som små. Därför bedömdes det att kontrollkriteriet sannolikt inte kunde uppfyllas avseende stiftelser. I fråga om de kommunalrättsliga organisationsformerna bedömdes i propositionen att kommuner och landsting skulle kunna skapa möjligheter att uppfylla kontrollkriteriet beträffande kommunalförbund och gemensamma nämnder (se prop. 2011/12:106 s. 40–47).
Det saknas enligt regeringen skäl att nu göra några andra bedömningar än de närmast ovan redovisade avseende kontrollkriteriet. Det bör dock framhållas att bedömningen av om kontrollkriteriet är uppfyllt är en bedömning som måste göras i varje enskilt fall efter en analys av organisationsformen och möjligheterna till kontroll. Ytterst får frågan avgöras i rättstillämpningen. Som framgått ställer sig regeringen också tveksam till att kontrollkriteriet kan uppfyllas avseende stiftelser. Att organisationsformen stiftelse således inte kan antas medge att kontrollkriteriet uppfylls, är enligt regeringen en konsekvens av regleringen av stiftelser som får accepteras. Regeringen kan således inte instämma i vad Advokatfirman Lindahl anför beträffande kontrollkriteriet och stiftelser, nämligen att frågan om huruvida en stiftelse kan uppfylla kontrollkriteriet bör bli föremål för en översyn.
Vad gäller den andra förutsättningen, verksamhetskriteriet, anser regeringen att bedömningen av denna inte påverkas av om samma typ av verksamhet bedrivs av olika juridiska personer eller gemensamma nämnder inom en och samma koncern eller koncernliknande organisation. Det avgörande för bedömningen är i stället den kontrollerade partens verksamhet. Det är dennes verksamhet som måste utföras till mer än 80 procent för den eller de kontrollerande parternas räkning. Att det inom en och samma koncern eller koncernliknande organisation kan finnas ytterligare juridiska personer eller gemensamma nämnder som bedriver samma typ av verksamhet men utan att uppfylla verksamhetskriteriet, påverkar enligt regeringens uppfattning inte bedömningen av huruvida verksamhetskriteriet är uppfyllt. Detta följer redan av ordalagen i artiklarna. I den mån en koncerns eller en
koncernliknande organisations verksamhet i det enskilda fallet skulle visa sig ge effekter som hindrar en effektiv konkurrens, är det något som i första hand får hanteras med stöd av annan lagstiftning än den upphandlingsrättsliga, framför allt de konkurrensrättsliga regelverken och reglerna om statsstöd.
När det gäller verksamhetskriteriets närmare tillämpning, finns det i direktiven anvisningar om detta. Av direktivbestämmelserna framgår visserligen att man ska beakta faktorer av kvantitativ art (se artikel 12.5 i LOU-direktivet, artikel 28.5 i LUF-direktivet och artikel 17.5 i LUKdirektivet). Detta följer inte bara av att det i direktivtexten relateras till procentsatser utan även av att verksamhetskriteriet uttryckligen kopplas till omsättning och kostnader. Att dessa kvantitativa faktorer särskilt nämns i artiklarna utesluter emellertid enligt regeringens uppfattning inte att även andra faktorer kan påverka tillämpningen av verksamhetskriteriet. Detta bör enligt regeringen framgå av de bestämmelser som genomför artiklarna. Det bör vidare framgå av de bestämmelser som innehåller närmare anvisningar om vilka faktorer som bör beaktas när verksamhetskriteriet tillämpas, att dessa är tillämpliga oavsett vilket av lagarnas olika interna upphandlingar det är fråga om.
Verksamhetskriteriet ska som utgångspunkt bedömas på grundval av uppgifter som sträcker sig tre år tillbaka i tiden, om det finns sådana uppgifter och de fortfarande är relevanta. Enligt direktivartiklarna ska beräkningen av den tiden utgå ifrån tilldelningen av kontraktet eller koncessionen och enligt lagrådsremissens förslag från kontraktet eller koncessionen. Lagrådet anser, med ett i sig logiskt resonemang, att tiden ska beräknas från initiativet till anskaffningen och därför att treårsperioden ska vara den närmast innan upphandlingen påbörjas. Detta skulle enligt regeringens mening innebära en väsentlig förskjutning av tidpunkten i förhållande till direktivtextens som alltså utgår ifrån när upphandlingen avslutas. Att direktiven har den utgångspunkten torde bero på att det är först när det föreligger något som i sig skulle kunna utgöra ett upphandlingspliktigt kontrakt eller koncession som det står klart att direktiven är tillämpliga. Samtidigt är det så att om förutsättningarna enligt de aktuella undantagsbestämmelserna är uppfyllda, det inte föreligger något upphandlingsrättsligt kontrakt eller koncession över huvud taget. Lagrådets resonemang bygger dock på att åtgärderna vidtas som led i ett upphandlingsförfarande. Detta trots att om den upphandlande myndigheten följer reglerna för undantaget, är det inte fråga om en upphandling. Följs de uppställda förutsättningarna för undantag innebär det i stället att ett samarbete inleds utan att den tilldelning som sker inom ramen för samarbetet behöver genomföras enligt bestämmelserna i direktiven. Regeringen instämmer i så måtto med Lagrådet i att den upphandlande myndigheten måste överväga om en tilldelning av ett uppdrag att leverera en vara, tjänst eller byggentreprenad ska ske inom ramen för ett samarbete som är undantaget upphandlingsreglerna eller ett som inte är det. I praktiken kan det emellertid inte alltid vara möjligt att redan när ett samarbete inleds, avgöra om det kommer att ske anskaffningar inom samarbetet. Det är först genom anskaffningen, med andra ord tilldelningen, som det går att bedöma om undantaget är uppfyllt eller inte. De upphandlande myndigheterna agerar således på egen risk om det först vid den
tidpunkten visar sig att de inte följt upphandlingsreglerna trots att förutsättningarna för undantag inte varit uppfyllda. Regeringen finner mot denna bakgrund inte skäl att frångå direktivtexten på det sätt Lagrådet föreslagit. Däremot kan det med anledning av Lagrådets synpunkter finnas anledning att överväga om begreppen kontrakt och koncession är lämpliga i sammanhanget. Om undantagen är tillämpliga föreligger ändå inte några sådana. Tidpunkten kan därför lämpligast uttryckas genom direktivtexternas begrepp tilldelningen. Detta beskriver enligt regeringens mening bättre den situation och tidpunkt som är den relevanta vid beräkningen av verksamhetskriteriet oavsett om det fattas ett tilldelningsbeslut med tillämpning av upphandlingsreglerna eller om det sker en faktisk tilldelning genom en anskaffning inom ramen för undantagen.
I fråga om den tredje förutsättningen, direkt privat ägarintresse, uttalar
Konkurrensverket, Stockholms universitet, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi i sina remissyttranden att bestämmelserna enligt utredningens förslag till genomförande vidgar undantagen för intern upphandling på ett sätt som varken har stöd i upphandlingsdirektiven eller EU-domstolens praxis. Regeringen instämmer därvid i att det samband som uttrycks i utredningens förslag mellan ett direkt privat ägarintresse och det inflytande ett sådant intresse medför innebär att undantagen ges en omfattning som inte har stöd i direktiven.
I linje med vad några av remissinstanserna anför, däribland Konkurrensverket, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi, bör direktivbestämmelserna i denna del i stället delas upp i två moment.
Det första momentet kan sägas bestå av en regel som innebär att ett direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska personen utesluter en tillämpning av undantagen för intern upphandling.
Det andra momentet innehåller ett undantag från denna regel. Undantaget enligt det momentet innebär att ett direkt privat ägarintresse under vissa förutsättningar inte utesluter en tillämpning av undantagen för intern upphandling. Dessa förutsättningar hänger samman med förekomsten av särskilda offentliga organisationsformer med direkta privata ägarintressen vilka intressen enligt nationell lagstiftning är ickekontrollerande och icke-blockerande. Av Konkurrensverkets och Advokatfirman Delphis remissyttranden följer att det inte tycks förekomma några sådana ägarformer i Sverige. Med hänsyn till det remissinstanserna anför beträffande förekomsten av sådana organisationsformer i Sverige, får slutsatsen dras att det saknas behov av ett sådant undantag som avses i regelns andra moment. Det finns därmed inte heller någon anledning att tynga lagtexten med bestämmelser som genomför direktivens bestämmelser i denna del. Den del av direktivbestämmelserna som tar sikte på ovan beskrivna särskilda organisationsformer behöver alltså inte genomföras i svensk rätt genom lagstiftning eller genom några andra åtgärder.
Såvitt gäller det första momentet, finns det inget utrymme för att underlåta att genomföra direktivbestämmelserna genom bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner. Det bör sålunda även i dessa lagar finnas bestämmelser av vilka det framgår att
ett direkt privat ägarintresse utesluter en tillämpning av undantagen för intern upphandling. Den närmare betydelsen av ett direkt privat ägarintresse får tolkas i ljuset av EU-domstolens praxis.
När det gäller EU-domstolens praxis, kan noteras att begreppet privat ägarintresse inte tycks ha använts av domstolen som ett självständigt begrepp utan i stället utgjort ett av momenten vid tillämpningen av kontrollkriteriet (se t.ex. EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5, p. 49–51, och dom Centro Hospitalar de Setúbal och SUCH, C-574/12, EU:C:2014:2004, p. 36–43). Begreppet synes dock ha haft en särskild betydelse vid tillämpningen av detta kriterium, då förekomsten av sådant ägarintresse hos den leverantör som tilldelas kontrakt har uteslutit ett uppfyllande av kriteriet. Tillägget direkt i anslutning till privat ägarintresse synes dock inte ha använts av domstolen. Huruvida EU-lagstiftaren har avsett att ändra rättsläget genom att markera att det ska röra sig om ett direkt intresse i enheten som tilldelas kontraktet är oklart.
Uttalandena i skälen i direktiven tyder dock på att någon ändring av rättsläget inte har varit avsedd med tillägget direkt i anslutning till privat ägarintresse (se skäl 31 i LOU-direktivet, skäl 38 i LUF-direktivet och skäl 45 i LUK-direktivet). Begreppen bör snarare ses som en anvisning om att det saknas anledning för tillämparen att göra en komplicerad prövning av kontrollkriteriet eller verksamhetskriteriet, om det finns ett direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska personen. Även om det inte med någon exakthet går att uttala sig om vad tillägget direkt innebär, får det antas att ett direkt ägande i den kontrollerade juridiska personen är ett sådant direkt privat ägarintresse som avses med formuleringen. Att ett ägarintresse inte är direkt torde dock inte utesluta att intresset kan ha betydelse i sammanhanget. Det är i så fall ett intresse som framför allt kan komma att påverka bedömningen av kontrollkriteriet. Denna och övriga bedömningar i fråga om direkt privat ägarintresse är emellertid något som får bedömas i rättstillämpningen.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter – Hamburg-samarbeten
Regeringen instämmer i utredningens förslag till genomförande som gäller de bestämmelser som rör s.k. Hamburg-samarbeten (artikel 12.4 i LOU-direktivet, artikel 28.4 i LUF-direktivet och artikel 17.4 i LUKdirektivet), dvs. kontrakt eller upphandling mellan upphandlande myndigheter. Med hänsyn till att något motsvarande undantag inte har varit lagfäst i någon av tidigare upphandlingslagar, finns det enligt regeringens mening anledning att kort ange bakgrunden till undantaget.
Som framgår av EU-domstolens praxis utgör ett bristande uppfyllande av kontrollkriteriet inom ramen för Teckal-undantagen inte med nödvändighet att upphandlingsdirektiven är tillämpliga. Av EUdomstolens praxis följer att ytterligare undantag kan göras från tillämpningen av direktiven, nämligen om det rör sig om Hamburgsamarbeten (se Hamburg p. 36–49 och Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. p. 31–40). Dessa Hamburg-samarbeten är således en av två typer av samarbeten som kan upprättas av upphandlande myndigheter och som inte omfattas av tillämpningsområdet för de EU-rättsliga reglerna om offentlig
upphandling. I EU-domstolens dom Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl., p. 34 och 35, beskrivs undantaget för Hamburgsamarbeten på följande sätt.
34. Det är för det andra fråga om avtal genom vilka ett samarbete mellan myndigheter inrättas, vilket syftar till att säkerställa att ett allmännyttigt uppdrag som är gemensamt för dessa myndigheter fullgörs (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juni 2009 i mål C‑480/06, kommissionen mot Tyskland, REG 2009, s. I-4747, p. 37).
35. I ett sådant fall är unionsreglerna om offentlig upphandling inte tillämpliga i den mån sådana avtal dessutom ingås enbart mellan offentliga organ utan inblandning av någon privat part, så att ingen privat leverantör ges någon fördel i förhållande till sina konkurrenter, och det samarbete som inrättas uteslutande styrs av överväganden och krav som är ägnade att uppnå mål av allmänintresse (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, p. 44 och 47).
Med denna bakgrund till bestämmelserna i artikel 12.4 i LOU-direktivet, artikel 28.4 i LUF-direktivet och artikel 17.4 i LUK-direktivet, kan konstateras att leden a och b i de båda artiklarna med ett undantag överensstämmer med det som anges i ovan citerade punkter. I led a i nämnda artiklar anges nämligen inte bara att det rör sig om kontrakt som inrättar ett samarbete utan också om kontrakt som genomför ett samarbete. Detta synes vara en skillnad i förhållande till hur undantaget formulerades i den ovan citerade domen. En förutsättning för undantagets tillämpning är således att kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete. I fråga om led c i artikel 12.4 i LOU-direktivet, artikel 28.4 i LUF-direktivet och artikel 17.4 i LUK-direktivet är dock skillnaderna större.
Formuleringarna i punkterna 34 och 35 i den ovan citerade domen ger inte någon direkt vägledning beträffande det som enligt Teckalundantagen benämns som verksamhetskriteriet. Att verksamheten i betydande utsträckning måste utföras på ett offentligt reglerat område och inte på den öppna marknaden kan dock möjligen antas följa av att samarbetet uteslutande ska styras ”av överväganden och krav som är ägnade att uppnå mål av allmänintresse”. I led c i artikel 12.4 i LOUdirektivet, artikel 28.4 i LUF-direktivet och artikel 17.4 i LUK-direktivet klargörs emellertid att undantaget för kontrakt mellan upphandlande myndigheter (Hamburg-samarbeten) kan användas endast om verksamheten på den öppna marknaden understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet. Hur detta verksamhetskriterium ska bedömas följer av bestämmelserna i nämnda led och av de bestämmelser som är gemensamma för verksamhetskriteriet för intern upphandling (Teckal-undantagen). Dessa gemensamma bestämmelser finns i artikel 12.5 i LOU-direktivet, artikel 28.5 i LUF-direktivet och artikel 17.5 i LUK-direktivet. I detta sammanhang bör också några påpekanden göras beträffande förutsättningen att det ska röra sig om kontrakt mellan upphandlande myndigheter. Denna förutsättning påverkar enligt regeringens
uppfattning inte den grundläggande förutsättningen för upphandlingsregelverkets tillämpning att det enligt samma regelverk ska vara fråga om anskaffning från en från den upphandlande myndigheten fristående person som är en leverantör enligt samma regler. Handlar det inte om en sådan anskaffning utan om en anskaffning från en enhet inom samma juridiska person som den upphandlande myndigheten, omfattas ett sådant kontrakt inte av upphandlingsregleringen. Även om det, när det gäller transaktioner mellan enheter inom samma juridiska person, inte klart framgår av EU-domstolens praxis huruvida upphandlingsskyldighet föreligger över huvud taget eller under vilka förutsättningar, så gör regeringen bedömningen att rättspraxis inte ger stöd för att kontrakt i upphandlingsrättslig mening uppkommer mellan enheter inom en och samma juridiska person. Detta innebär i sin tur att bl.a. samarbeten mellan statliga myndigheter normalt sett inte kan anses vila på kontrakt i upphandlingsrättslig mening. Detsamma får antas gälla för relationen mellan en enligt 3 kap. 3 a § kommunallagen (1991:900) tillsatt gemensam nämnd och en värdkommun enligt samma lagrum. En sådan gemensam nämnds relationer till övriga samverkande kommuner är däremot sådana att förhållandena kan konstituera upphandlingsrättsliga kontrakt. Samtidigt får det antas att undantaget för Hamburg-samarbeten normalt sett kan åberopas för samarbeten mellan den gemensamma nämnden och övriga samverkande kommuner. De ovan berörda frågorna får dock enligt regeringen ytterst lösas i rättstillämpningen.
I fråga om statliga myndigheters möjligheter att samarbeta, kan vidare antecknas att dessa dessutom bestäms av vad som är möjligt enligt de föreskrifter som styr respektive myndighet, dvs. regler som inte är upphandlingsrättsliga. Detsamma gäller för kommunala myndigheter (se även prop. 2009/10:134 s. 45 och prop. 2011/12:106 s. 15 och 125). De bestämmelser som en av remissinstanserna, Advokatfirman Lindahl, tar upp i sitt remissyttrande är exempel på sådana ovan nämnda föreskrifter. Regeringen ser dock inte någon anledning att nu se över de bestämmelser som Advokatfirman Lindahl särskilt framhåller, nämligen lokaliseringsprincipen i kommunallagen (1991:900) och förbudet mot offentlig säljverksamhet i konkurrenslagen (2008:579).
8.8 Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Regeringens förslag: De särskilda undantagen från direktivens tillämpningsområde för vissa tjänstekontrakt, som anges i artikel 10 i
LOU-direktivet respektive artikel 21 i LUF-direktivet, ska i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna delas upp i flera paragrafer.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig angående uppdelningen i flera paragrafer. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Konkurrensverket ifrågasätter placeringen i lagen av undantaget för förvärv av fastigheter under rubriken Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt. Detta eftersom en fastighet inte är en tjänst och ett fastighetsförvärv därmed inte avser ett tjänsteköp. Advokatfirman
Delphi föreslår av samma skäl att rubriken formuleras om till Särskilda undantag från lagens tillämpningsområde.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 i LOU-direktivet och artikel 21 i LUF-direktivet innehåller de särskilda undantagen för tjänstekontrakt. I likhet med 2004 års direktiv räknas undantagen upp i form av en lista. Själva regleringen av undantagen har dock ökat betydligt i omfång. Det är därför redan av lagtekniska skäl nödvändigt att dela upp de särskilda undantagen i flera skilda paragrafer.
Utgångspunkten för LOU- och LUF-direktiven är att alla tjänster ska upphandlas enligt direktivens fulla regelverk om tjänsterna inte är uttryckligen undantagna från tillämpningsområdet eller är sådana sociala tjänster eller andra särskilda tjänster som omfattas av enklare regler. Att undantaget för förvärv och hyra m.m. av fastighet i direktiven har placerats under rubriken Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt ger vid handen att EU-lagstiftaren betraktar exempelvis fastighetsförvärv som en tjänst som i och för sig skulle kunna upphandlas. I LOU och LUF används på motsvarande ställe rubriken Särskilda undantag. Regeringen instämmer i synpunkten att det är främmande att beskriva fastighetsförvärv som en tjänst. Rubriceringen bör därför ändras.
8.8.1 Förvärv av fastighet
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska liksom nuvarande lagar inte gälla för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet. Finansiella tjänster (t.ex. lån) som har samband med sådana kontrakt ska inte längre vara upphandlingspliktiga.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen anser att det bör förtydligas i lagtexten att undantaget endast gäller befintliga byggnader, vilket anges i artikelbestämmelsen.
Remissinstanserna i övrigt tillstyrker förslaget eller har inte några invändningar.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 10 a i LOU-direktivet respektive artikel 21 a i LUF-direktivet undantas kontrakt som avser förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till sådan egendom.
Undantaget motsvarar i huvudsak regleringen i 2004 års direktiv (artikel 16 a i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 24 a i 2004 års LUF-direktiv). I de äldre direktiven anges att varje form av kontrakt om finansiella tjänster som sluts samtidigt med, före eller efter köpe- eller hyreskontraktet dock ska omfattas av direktivet. Någon sådan inskränkning av undantaget görs inte i de nya direktiven. Såväl enligt 2004 års direktiv som enligt de nya direktiven är kontrakt som avser upptagande av lån undantagna från upphandlingsskyldighet, se avsnitt 8.8.4 nedan.
Som Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen påpekar anges i artikeltexten uttryckligen att undantaget avser befintlig byggnad. Villkoret syftar till att klargöra att undantaget inte avser byggentreprenadkontrakt. Detta noterades i förarbetena till 2007 års lagar (prop. 2006/07:128 del 1 s. 290 f.). Villkoret togs inte in i lagtexten. Regeringen anser inte att det finns skäl att nu genomföra bestämmelsen på ett annat sätt. Vad som konstituerar ett byggentreprenadkontrakt, och hur ett blandat kontrakt som har inslag av både byggentreprenad och hyra av fastighet ska bedömas, är frågor som ytterst måste avgöras i rättstillämpningen (se bl.a. EU-domstolens dom Impreza Pizzarotti, C-213/13, EU:C:2014:2067). I författningskommentaren till 2 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling behandlas den sistnämnda frågan.
Lagrådet har ifrågasatt om inte tjänstekontrakt som avser förvärv av fast egendom avser något annat än själva överlåtelsen av fastigheten och att förvärv av fastighet i själva verket faller utanför lagens regler redan av det skälet att det inte kan anses utgöra vare sig en tjänst eller en vara i lagens mening. Enligt regeringens mening kan undantaget inte rimligen tolkas på annat sätt än att det innefattar även själva förvärvet av fastigheten, även om beteckningen tjänstekontrakt framstår som något missvisande. Regeringen kan konstatera att undantaget har funnits med som ett undantaget tjänstekontrakt även i föregångarna till direktiven. En förklaring kan vara den kategorisering som gjorts i tidigare direktiv, se avsnitt 6.7.4. Regeringen föreslår därför att undantaget som avser förvärv av fast egendom tas in även i de nya lagarna. De överväganden som gjordes vid genomförandet av 2004 års direktiv när det gäller utformningen av lagbestämmelserna äger därför alltjämt giltighet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 288 f.). De nya lagarnas bestämmelser bör därmed utformas enligt mönster av LOU och LUF. I överensstämmelse med de nya direktiven bör dock undantaget inte inskränkas när det gäller upphandling av finansiella tjänster.
8.8.2 Radio- och tv-området
Regeringens förslag: Den nya lagen om offentlig upphandling ska inte gälla för upphandling
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Begreppet leverantör av medietjänster ska i båda lagarna ha samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett par av remissinstanserna kommenterar förslaget särskilt. Kriminalvården önskar att undantaget förtydligas.
Sveriges Television AB (SVT) anser att undantaget bör ges en explicit
dynamisk innebörd som följer tv-mediets fortsatta utveckling. Samtliga programtjänster, oavsett om de är traditionella tv-program, sökbar text-tv eller interaktiva mobil- eller webbapplikationer, som utgör en integrerad del i ett programerbjudande bör uttryckligen omfattas av programundantaget.
Skälen för regeringens förslag
Nuvarande undantag i LOU
Enligt 1 kap. 6 § första stycket 2 LOU gäller inte lagen för kontrakt som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för radio- och tv-program samt upphandling av sändningstid.
En tydligare uppdelning av undantaget i två delar
I artikel 10 b i LOU-direktivet undantas från direktivets tillämpningsområde kontrakt som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för audiovisuella medietjänster eller radioutsändningar som tilldelas av leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster, eller kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster.
Genom formuleringen av undantaget i LOU-direktivet tydliggörs att den första delen av undantaget (kontrakt avseende programmaterial) avser kontrakt som leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster förvärvar, medan den andra delen av undantaget (kontrakt avseende sändningstid eller tillhandahållande av program) avser kontrakt som tilldelas sådana leverantörer. Lagbestämmelsen i den nya lagen om offentlig upphandling bör enligt regeringen utformas på samma sätt.
Den första delen av undantaget riktar in sig på situationen att en leverantör av medietjänster, som är en upphandlande myndighet, anskaffar programmaterial från leverantörer av sådant material. Sådana anskaffningar ska undantas från lagens tillämpningsområde. Den som levererar programmaterialet kan vara såväl en annan upphandlande myndighet som ett privaträttsligt företag, det är således inte avgörande för undantagets tillämpning. Den andra delen av undantaget riktar in sig på situationen att en upphandlande myndighet vänder sig till en leverantör av medietjänster och anskaffar sändningstid eller program. Sådana anskaffningar ska också undantas från lagens tillämpningsområde. Huruvida leverantören av medietjänsterna själv är en upphandlande myndighet eller ett privaträttsligt företag är inte avgörande för undantagets tillämpning.
Medietjänster som avses i radio-_och_tv-lagen
Artikel 10 b i LOU-direktivet hänvisar beträffande begreppen audiovisuella medietjänster och leverantörer av medietjänster till definitionerna i artikel 1.1 a respektive d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster,
förkortat AV-direktivet. Vidare anges att med program avses samma sak som i artikel 1.1 b i AV-direktivet, med tillägget att denna term också ska avse radioprogram och radioprogrammaterial. Med program avses samma sak som programmaterial.
Undantagsbestämmelsen i LOU-direktivet har alltså anpassats till AVdirektivets terminologi. I skäl 23 i LOU-direktivet anges att det bör klargöras att undantaget bör tillämpas på både radio- och tv-tjänster och beställtjänster (icke-linjära medietjänster).
I övrigt är skäl 23 identiskt med skäl 25 i 2004 års LOU-direktiv. I skältexten redovisas syftet med undantaget. Det anges att hänsyn bör kunna tas till kulturella eller sociala överväganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör tillämpas. Vidare framgår att avsikten är att undantaget ska avse anskaffning, utveckling m.m. av programmaterial som är färdigt för användning (”off-the-shelf programmes” i engelska språkversionen) samt andra förberedande tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med manuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för att genomföra programmet. Den närmare innebörden av den valda lokutionen programmaterial färdigt för användning får sägas vara oklar. Det avgörande måste dock vara att undantaget ska gälla för alla kontrakt som avser förberedelser beträffande själva det materiella innehållet i olika program. När sådana kontrakt ska ingås görs nämligen sådana överväganden av kulturellt slag som gör att kontrakten inte lämpar sig för upphandling. Avslutningsvis framgår av skälet att avsikten inte är att undantaget ska tillämpas på tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion och sändning av program.
AV-direktivet är ett s.k. minimidirektiv. Det innebär att direktivet lägger fast en lägsta nivå som medlemsstaterna ska uppfylla. Därutöver får en medlemsstat föreskriva mer långtgående eller strängare regler på de områden som regleras av direktivet under förutsättning att dessa regler överensstämmer med unionsrätten i övrigt. 2010 års direktiv är en konsoliderad version av de två direktiven 89/552/EEG och 2007/65/EG, vilka har genomförts delvis i svensk rätt genom radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Radio-_och_tv-lagen omfattar, utöver vad som regleras i AV-direktivet, även s.k. sökbar text-tv och ljudradiosändningar. Att ljudradiosändningar omfattas av undantaget från upphandlingsskyldighet framgår redan av LOU-direktivet. Text-tv-sändningar faller in under yttrandefrihetsgrundlagens, YGL, definition av radioprogram (se 1 kap. 1 § tredje stycket YGL). Hänsynen till mediers redaktionella frihet och oberoende gör sig här gällande. De kulturella och sociala överväganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör tillämpas för radio- och tvprogram är relevanta också för text-tv. Text-tv har kommit att bli en naturlig del av ett programutbud som i hög grad utnyttjas av tittarna. Text-tv fungerar både som ett självständigt massmedium och som ett komplement till andra programtjänster. I den sistnämnda funktionen kan text-tv vara ett sätt att förbättra tillgängligheten för hörselskadade eller ett annat sätt att tillhandahålla ytterligare material med anknytning till tvprogrammen. Det torde inte var möjligt att dra någon klar gräns mellan de olika funktionerna (se prop. 2009/10:115 s. 209). Med ledning av YGL kan sökbar text-tv omfattas av undantaget från upphandlingsskyldighet såsom radioprogram. Det betyder att samtliga
medietjänster som omfattas av radio-_och_tv-lagen omfattas av undantaget.
Regeringen anser att begreppet medietjänster bör användas i den paragraf som genomför undantaget i stället för audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. Det bör vidare göras en hänvisning till radio-_och_tv-lagen när det gäller betydelsen av begreppet leverantör av medietjänster. Begreppet definieras där som den som har det redaktionella ansvaret för valet av innehåll i en ljudradio- eller tvsändning, beställ-tv eller sökbar text-tv, och avgör hur innehållet struktureras (3 kap. 1 § 6). Genom hänvisningen avgränsas undantaget och vilka medietjänster som avses.
Med program avses i radio-_och_tv-lagen detsamma som i yttrandefrihetsgrundlagen (se prop. 1995/96:160 s. 65 och prop. 2009/10:115 s. 150). Det är enligt regeringen inte nödvändigt att definiera begreppen program eller programmaterial i den nya lagen.
Teknikutvecklingen på medieområdet har beaktats i LOU-direktivet genom att terminologin har anpassats till AV-direktivet. Det tas om hand i de nya upphandlingslagarna genom hänvisningar till radio- och tvlagen. Frågan i vilken utsträckning undantaget är teknikoberoende rör således tillämpningsområdet för AV-direktivet och radio-_och_tv-lagen, och vilken innebörd som t.ex. begreppen medietjänst och programtjänst har inom den rättsliga ramen. Det är inte lämpligt att frångå ett direktivnära genomförande av undantaget i upphandlingsdirektiven och, som Sveriges Television AB (SVT) förordar, ge undantaget i lagarna en alternativ utformning. Däremot bör vissa språkliga justeringar ske med anledning av Lagrådets förslag.
Upphandling som avser sändningstid eller tillhandahållande av program
LUF innehåller inte någon undantagsbestämmelse på radio- och tvområdet. I artikel 21 i) i LUF-direktivet finns ett nytt undantag för kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. Undantaget motsvarar det senare ledet av undantaget i artikel 10 b i LOU-direktivet. I artikel 21 i) i LUF-direktivet hänvisas till AVdirektivet beträffande begreppet leverantörer av medietjänster.
Undantaget avser den situationen att en upphandlande enhet, inom ramen för sin försörjningsverksamhet, anskaffar sändningstid eller program från en leverantör av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. En bestämmelse bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som genomför undantaget. På samma sätt som i den nya lagen om offentlig upphandling bör omfattningen avgränsas genom en hänvisning till radio-_och_tv-lagen när det gäller betydelsen av leverantör av medietjänster.
8.8.3 Vissa juridiska tjänster
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för upphandling som avser skiljemanna- och förlikningsuppdrag.
De nya lagarna ska inte heller gälla för upphandling som avser vissa andra juridiska tjänster, t.ex. biträde av advokat i vissa rättsliga förfaranden.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian föreslår dock en delvis annan utformning av lagbestämmelsen om undantag för viss juridisk rådgivning.
Remissinstanserna: Försäkringskassan, Arbetsmiljöverket och
Sveriges advokatsamfund tillstyrker att undantag ska göras i lagarna för vissa advokattjänster. Konkurrensverket anser dock av konkurrensskäl att detta undantag inte ska genomföras i de nya upphandlingslagarna. Gotlands kommun anser att undantaget innebär ett materiellt krav att en advokat faktiskt ska utföra tjänsten i fråga. Om regeringen inte instämmer i den bedömningen, anser kommunen att undantaget, med hänsyn till konkurrensintresset, bör utvidgas till att gälla flera utövare av juridiska tjänster än advokater. Foyen Advokatfirma AB anser att advokattjänster inriktade på rådgivning för att förebygga tvister också bör undantas.
Skälen för regeringens förslag
Juridiska tjänster är i dag en s.k. B-tjänst, dvs. de omfattas endast i begränsad omfattning av direktiven och regleras genom de icke direktivstyrda bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF. I de nya direktiven omfattas de juridiska tjänster som anges i bilaga XIV till LOU-direktivet respektive bilaga XVII till LUF-direktivet av det enklare systemet, dvs. bestämmelserna om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. I bilagorna erinras om att tjänsterna omfattas av det enklare systemet i den mån de inte är undantagna enligt artikel 10 d i LOUdirektivet respektive artikel 21 d i LUF-direktivet. Till den del juridiska tjänster faller in under dessa undantag, som är nya i förhållande till 2004 års direktiv, är de alltså helt undantagna från direktivens tillämpningsområden.
Undantagen behandlas nedan uppdelade på de olika tjänsterna. Direktivens bestämmelser är i allt väsentligt överensstämmande och om inte annat framgår av sammanhanget utgår övervägandena från regleringen i LOU-direktivet.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
I 1 kap. 6 § första stycket 3 LOU respektive 1 kap. 19 § första stycket 3 LUF anges att lagen inte gäller för kontrakt som avser skiljemanna- och förlikningsuppdrag. De nya direktiven innehåller motsvarande undantag (artikel 10 c i LOU-direktivet och artikel 21 b i LUF-direktivet). Bestämmelser som avser skiljemanna- och förlikningsuppdrag ska tas in i de nya lagarna.
Biträde av advokat i vissa rättsliga förfaranden
Genom artikel 10 d i) i LOU-direktivet (motsvaras i LUF-direktivet av artikel 21 c i) undantas från direktivets tillämpningsområde kontrakt som avser en advokats företrädande av en klient vid vissa nationella eller internationella rättsliga förfaranden. De rättsliga förfaranden som avses är nationella och internationella skiljemanna- och förlikningsförfaranden samt rättsliga förfaranden inför nationella domstolar, tribunaler eller myndigheter eller inför internationella domstolar, tribunaler eller institutioner.
Beteckningen advokat har enligt artikelbestämmelsen den mening som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, i lydelsen efter rådets direktiv 2006/100/EG. I artikel 1.2 i direktiv 77/249/EEG anges för Sveriges del att med beteckningen avses varje person som har rätt att utöva sin yrkesmässiga verksamhet just under beteckningen advokat. Undantaget är alltså begränsat till att gälla tjänster som tillhandahålls av advokater.
Konkurrensverket anser att undantaget inte ska genomföras i upphandlingslagarna. Eftersom Sverige, till skillnad från många EUstater, inte uppställer krav på advokattitel skulle ett sådant undantag innebära att advokatbyråer ges en konkurrensfördel i förhållande till andra företag som erbjuder juridisk rådgivning i de sammanhang som avses. Sveriges advokatsamfund anser dock att undantaget ska genomföras. Samfundet pekar bl.a. på att många advokatbyråer i Sverige bedriver verksamhet i samarbete med internationella advokatbyråer.
Denna typ av advokatbyråer skulle gynnas framför svenska advokatbyråer som inte har sådant internationellt samarbete om undantaget inte genomförs i Sverige, men i andra medlemsstater.
Av skäl 25 i LOU-direktivet (skäl 33 i LUF-direktivet) framgår att ett motiv för undantaget är att tjänsteutövarna väljs ut på ett sätt som inte kan underkastas upphandlingsregler. EU-lagstiftaren har alltså tagit hänsyn till att uppdraget att företräda någon i rätten är särpräglat i den meningen att det är knutet till den person som utses, men har valt att begränsa undantaget till att gälla advokater. Det framgår av bestämmelserna i direktiv 77/249/EEG, som har införlivats i svensk rätt i huvudsak genom bestämmelser i 8 kap. rättegångsbalken, att advokater har en särskild ställning i EU-rätten.
Som Konkurrensverket framhåller råder det inte något advokattvång i Sverige. Utgångspunkten är dock att direktivens undantagsbestämmelser ska genomföras eftersom de direktivstyrda upphandlingsreglernas tillämpningsområde bör vara detsamma inom hela unionen. Regeringen anser vidare att de skäl som särskilt har motiverat undantaget i direktiven också motiverar att tjänsterna undantas i den svenska lagstiftningen. På det direktivstyrda området är det inte möjligt att undanta andra slags juridiska tjänster än sådana som uttryckligen undantas i direktiven, eftersom det skulle innebära ett felaktigt genomförande av direktiven. Det gäller både i fråga om vad tjänsterna får avse som vilken leverantör som kan vara kontraktspart. Frågan som Gotlands kommun tar upp, om det bör införas ett undantag på det icke direktivstyrda området för juridiska tjänster som tillhandahålls av andra än advokater, kräver
särskilda överväganden. Det saknas förutsättningar att inom ramen för det här lagstiftningsärendet närmare överväga en sådan ändring. Regeringen lämnar därför inte heller något sådant förslag.
En upphandlande myndighet är givetvis fri att kontraktera eller förordna den de önskar som ombud eller biträde, men för att undantaget ska vara tillämpligt krävs att kontraktet tecknas med en advokat. Regeringen bedömer emellertid inte att direktiven innefattar någon föreskrift om hur tjänsten faktiskt ska utföras. Upphandlingsdirektiven kan inte inskränka den kontraktstecknande advokatens möjlighet att genom t.ex. en substitutionsfullmakt sätta någon annan, som inte nödvändigtvis är advokat (t.ex. en biträdande jurist), i sitt ställe. Frågan om en advokat får delegera uppdrag att t.ex. företräda någon i domstol är en fråga för medlemsstaternas nationella rättsordningar. Den får avgöras med tillämpning av bestämmelserna i rättegångsbalken, eller motsvarande reglering för det rättsliga förfarandet i fråga, samt sedvanlig fullmaktslära.
Med tribunal förstås allmänt en domstol som har inrättats för ett speciellt ändamål. I svensk rätt används inte det begreppet. Det finns vissa domstolsliknande organ som funktionellt motsvarar tribunaler, t.ex. hyres- och arrendenämnder och Statens va-nämnd. Dessa faller dock in under begreppet myndighet. Begreppet tribunal bör därför inte användas i författningstexten utom såvitt avser internationella förfaranden. Att, som i direktiven, ange att undantagen gäller för förfaranden i en medlemsstat eller i ett tredjeland är vidare en onödig precisering eftersom det inte finns några andra stater. Härutöver bör lagtexten utformas i nära överensstämmelse med direktiven.
I artikel 10 d ii i LOU-direktivet (artikel 21 c ii i LUF-direktivet) undantas från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant rättsligt förfarande som avses i artikeln. Regeringen bedömer att de nya lagarna därmed inte heller bör gälla för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför sådana förfaranden. Enligt direktiven är undantaget tillämpligt inte bara inför ett konstaterat förfarande, utan även när det finns en ”påtaglig indikation om och en stor sannolikhet för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för sådana förfaranden”. Enligt promemorians föreslagna lagbestämmelse ska undantaget aktualiseras när det är hög sannolikhet för ett förfarande. Direktivens bestämning innebär dels att det ska finnas faktiska omständigheter som talar för ett förfarande, dels att dessa tillsammans med stor sannolikhet kan grunda bedömningen att det kommer att inledas ett förfarande. Regeringen instämmer i Konkurrensverkets synpunkt att detta bör framgå av lagtexten och att lagbestämmelsen bör ges en mer direktivnära utformning än enligt promemorians förslag men med de förslag till språkliga justeringar som Lagrådet föreslår.
Notarius publicus
I artikel 10 d iii i LOU-direktivet (artikel 21 c iii i LUF-direktivet) undantas från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser tjänster inom certifiering och autentisering av dokument som måste tillhandahållas av notarier. I Sverige finns notarius publicus, som är en
offentlig institution vars verksamhet går ut på att tillhandahålla allmänheten bl.a. officiella bevis om vissa faktiska förhållanden, t.ex. bestyrka namnunderskrifter, avskrifter, översättningar och andra uppgifter om innehållet i handlingar. Verksamheten utövas av enskilda uppdragstagare som förordnas av länsstyrelsen, se lagen (1981:1363) om notarius publicus och förordning (1982:327) om notarius publicus.
Undantaget avser situationen att en upphandlande myndighet eller enhet, på grund av lag eller annan föreskrift, måste använda sig av notarius publicus tjänster för certifiering av dokument eller äkthetsbevisning. Detta är vanligt i vissa medlemsstater. Regeringen bedömer att undantaget har begränsad betydelse i Sverige. Många gånger torde också värdet av det enskilda kontraktet vara så lågt, och det samlade anskaffningsbehovet så litet, att tjänsten hade kunnat direktupphandlas. En bestämmelse som genomför direktivens undantag bör emellertid enligt regeringens mening ändå tas in i lagarna.
Juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man
Artikel 10 d iv i LOU-direktivet (artikel 21 c iv i LUF-direktivet), första ledet, undantar från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller förmyndare. Här undantas kontrakt som tilldelas sådana uppdragstagare på det familjerättsliga området vars tjänster visserligen kan sägas vara juridiskt betingade, men vars uppdrag är att bistå eller företräda en enskild person på grund av hans eller hennes personliga eller ekonomiska förhållanden. Som Lagrådet har framhållit begränsar sig artikeln inte enbart till det familjerättsliga området. Även uppdragstagare på det förmögenhetsrättsliga området exempelvis gode män som utses enligt lagen (1904:48) om samäganderätt och andra förordnanden, t.ex. enligt lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn omfattas också av bestämmelsen. En sådan uppdragstagare måste inte enligt artikelns ordalydelse vara utsedd av domstol. Familjerättsliga ställföreträdare utses i Sverige i många fall av överförmyndarnämnden även om de också kan utses av domstol. En bestämmelse om detta ska tas in i lagarna. Utöver förvaltare och förmyndare, som anges i direktivtexten, bör det i svensk rätt reglerade institutet god man anges i lagtexten.
Juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller utför uppdraget under överinseende av domstol
Artikel 10 d iv i LOU-direktivet (artikel 21 c iv i LUF-direktivet), andra ledet, undantar från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser juridiska tjänster vars leverantörer är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda uppgifter under överinseende av sådana tribunaler eller domstolar. I skäl 25 i LOU-direktivet (skäl 33 i LUF-direktivet) anges följande.
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleverantörer som utses av en medlemsstats domstol eller tribunal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rätten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjänster brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer som utses eller
väljs på ett sätt som inte kan underkastas upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följaktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområde.
Undantaget tar alltså sikte på domstolens eller tribunalens själva beslut att utse någon och de tjänster som den personen därefter utför åt upphandlande myndigheter eller enheter inom ramen för sitt förordnande. En förutsättning för att upphandlingsskyldighet ska uppkomma i ett enskilt fall är att myndigheten kan anses anskaffa en prestation mot vederlag. Myndigheten ska välja ut den leverantör som utför tjänsten, vilket utesluter ren auktorisation eller tillståndsgivning.
När en svensk domstol förordnar någon att utföra ett juridiskt uppdrag är det många gånger huvudsakligen andra än domstolen som har intresse av att utnämningen sker och som använder sig av personens tjänster. Så kan sägas vara fallet i fråga om konkursförvaltare enligt konkurslagen (1987:672). I vissa fall får den förordnande och/eller andra myndigheter nytta av den utsedda personens tjänster. När en domstol förordnar t.ex. ett offentligt biträde för någon i ett mål hos domstolen kan såväl domstolen som den enskilda parten sägas dra nytta av tjänsten. När det gäller vederlag ersätts den förordnade personen ibland av allmänna medel, vilket kan ske genom domstolens försorg men i vissa fall genom beslut av någon annan myndighet. I andra fall får den förordnade personen ersättning av den enskilde helt eller delvis. Avgörande för vem som betalar i ett specifikt fall kan t.ex. vara vilken ekonomisk förmåga den enskilde har. När det gäller valet av vem som ska förordnas görs detta i vissa fall på förslag av den enskilde eller av någon annan myndighet. I andra fall är inslaget av fritt skön för den förordnande domstolen större. Förhållandena varierar alltså stort, i flera avseenden, beroende dels på hur de regelverk som domstolen tillämpar vid förordnandena är utformade, dels på omständigheterna i de enskilda fallen.
Exemplifieringen visar att det är svårt att avgöra om upphandlingsskyldighet uppkommer när en domstol utser någon att utföra en juridisk tjänst, både på ett generellt plan och från fall till fall. Den yttersta uttolkaren av regelverket är EU-domstolen. Det är också sannolikt att medlemsstaternas nationella bestämmelser uppvisar skillnader t.ex. när det gäller vilken grad av inblandning en domstol har efter att den har utsett någon att utföra ett visst uppdrag. En ändamålsenlig tolkning är därför att undantaget avser att träffa alla förordnanden som en domstol eller tribunal gör, när uppdraget är av juridisk natur, oavsett om upphandlingsskyldighet hade kunnat anses uppkomma i det enskilda fallet eller inte. Det bärande skälet bakom undantaget är att valet av vem som ska tillhandahålla tjänsten styrs av överväganden som gör att tjänsten inte lämpar sig för konkurrensutsättning.
En förutsättning för att undantag från tillämpningsområdet ska bli aktuellt är emellertid att kontraktet avser tjänster som är juridiska. Det innebär att tjänster som inte är av juridisk karaktär utan avser annan service – t.ex. tolktjänster – inte kan anses vara omfattade av undantaget.
Regeringen anser att direktivens bestämmelser om undantag för juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller tribunal bör genomföras i de nya lagarna. Eftersom begreppet tribunal inte används i svensk rätt, och detta undantag bara avser nationella förhållanden, bör endast domstol anges i författningstexten. Det finns vissa svenska domstolsliknande organ som faller in under begreppet tribunal utan att vara domstolar, t.ex. hyres- och arrendenämnder och Statens va-nämnd. Sådana organ kan alltså tillämpa undantaget men enligt regeringens bedömning är det inte nödvändigt att det kommer till särskilt uttryck i lagarna. De får i detta sammanhang jämställas med domstol.
Direktiven gör också undantag från tillämpningsområdet för kontrakt som avser juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som enligt lag har att fullgöra vissa uppgifter under överinseende av domstol. Regeringen bedömer att det undantaget är anpassat främst efter förhållandena i andra medlemsstater och att det får en begränsad betydelse i Sverige. Även denna del av undantaget bör dock tas in i de nya lagarna.
Juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning
Artikel 10 d v i LOU-direktivet (artikel 21 c v i LUF-direktivet) undantar från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är förenade, om än endast tillfälligt, med utövandet av offentlig makt. Undantaget anknyter till artikel 51 i EUF-fördraget. Den artikeln stadgar undantag från fördragets bestämmelser om etableringsfrihet för verksamhet som hos medlemsstaten, om än endast tillfälligt, är förenad med utövandet av offentlig makt.
En bestämmelse som genomför undantaget ska tas in i de nya lagarna. Bestämmelsen bör lämpligen utformas efter mönster av 1 kap. 2 § första stycket 8 lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden. I stället för utövandet av offentlig makt bör därmed begreppet offentlig maktutövning användas.
8.8.4 Vissa finansiella tjänster
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för upphandling som avser vissa finansiella tjänster.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian föreslår dock inte någon bestämmelse i den nya lagen om offentlig upphandling om att lagen inte gäller för kontrakt som avser verksamhet som rör förvaltning av statsskulden.
Remissinstanserna:
Den enda remissinstans som särskilt
kommenterar frågan, Riksgäldskontoret, anser att det är positivt att begreppet finansiella instrument får samma innebörd som i övrig lagstiftning och att lån undantas från tillämpningen. Riksgäldskontoret anser emellertid att all verksamhet som rör förvaltning av statsskulden
uttryckligen bör undantas från tillämpningsområdet för den nya lagen om offentlig upphandling.
Skälen för regeringens förslag
I artikel 10 e i LOU-direktivet undantas från direktivets tillämpningsområde kontrakt som avser finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG. Vidare undantas kontrakt som avser centralbankstjänster och insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen. I artikel 21 d i LUFdirektivet finns en bestämmelse med motsvarande undantag. Eftersom en centralbank inte kan vara en upphandlande enhet görs i detta direktiv inte något undantag för centralbankstjänster. I följande punkt, artikel 10 f i LOU-direktivet (artikel 21 e i LUF-direktivet), görs undantag för kontrakt som avser lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument. De två punkterna i direktiven motsvaras av regleringen i artikel 16 d i 2004 års LOU-direktiv och artikel 24 c i 2004 års LUFdirektiv, som har genomförts i 1 kap. 6 § första stycket 4 och 7 i nuvarande LOU respektive 1 kap. 19 § första stycket 3 i nuvarande LUF. Bestämmelser som motsvarar artiklarna 10 e och 10 f i LOU-direktivet samt artiklarna 21 d och 21 e i LUF-direktivet föreslås i de nya lagarna.
Begreppet finansiella instrument
När det gäller definitionen av begreppet finansiella instrument i artikel 10 e i LOU-direktivet (artikel 21 d i LUF-direktivet) hänvisas i direktiven till direktiv 2004/39/EG, vilket får ses som ett klargörande. Direktiv 2004/39/EG har i svensk rätt genomförts i huvudsak genom lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Finansiella instrument definieras i 1 kap. 4 § första stycket 1 nämnda lag. De nya lagarna bör hänvisa till den definitionen.
Statsskuldsförvaltning
I 2004 års LOU-direktiv anges inte uttryckligen att kontrakt som avser verksamhet som rör förvaltning av statsskulden är undantagen från direktivets tillämpning. Statsskuldsförvaltning angavs dock som en undantagen verksamhet i skälen till det numera upphävda tjänstedirektivet 92/50/EEG, och så även i skäl 27 i 2004 års LOUdirektiv. I 1 kap. 6 § första stycket 7 LOU anges att verksamhet som rör förvaltning av statsskulden är undantagen vilket följer utformningen av motsvarande bestämmelse i 1992 års LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 291).
I LOU-direktivet anges inte heller statsskuldsförvaltning uttryckligen som en undantagen verksamhet. Att sådan verksamhet är undantagen
från direktivets tillämpningsområde får i och för sig anses framgå av undantagen för finansiella tjänster och för lån. Riksgäldskontoret anför att finansiella instrument, såsom derivat, inte klassas som finansiell tjänst eller lån. Att kontrakt som avser finansiella tjänster i samband med handel med finansiella instrument är undantagna från direktivets tillämpningsområde får dock förstås på det sättet att finansiella tjänster som är nödvändiga för att den upphandlande myndigheten ska kunna bedriva handel med sådana instrument, t.ex. derivatinstrument, är undantagna. Även om det inte, som i 2004 års direktiv, anges i LOUdirektivets skältexter att verksamhet som avser statsskuldsförvaltning är undantagen är det enligt regeringens mening helt klart att direktivet inte är avsett att ändra rättsläget i det avseendet. För att klargöra att rättsläget är oförändrat anser dock regeringen, i likhet med Riksgäldskontoret, att även den nya lagen om offentlig upphandling bör innehålla ett uttryckligt undantag för kontrakt som avser verksamhet som rör statsskuldsförvaltning. Undantag ska, enligt etablerad praxis från EUdomstolen, tillämpas restriktivt och det är den upphandlande myndigheten som ska kunna visa att det finns förutsättningar för undantag.
Lån
I artikel 16 c i 2004 års LOU-direktiv och artikel 24 c i 2004 års LUFdirektiv undantas från direktivens tillämpningsområden kontrakt som avser transaktioner för att förse de upphandlande myndigheterna med pengar eller kapital. Det bedömdes inte nödvändigt att särskilt ange i lagarna att lån inte behöver upphandlas (prop. 2006/07:128 del 1 s. 291). I artikel 10 f i LOU-direktivet (artikel 21 e i LUF-direktivet) görs nu undantag för kontrakt som avser lån. Regeringen bedömer att undantaget, sådant det nu har utformats, är tydligt uttryckt och att det ligger ett värde från tillämpningssynpunkt i att det i likhet med direktiven uttryckligen anges i de nya lagarna att kontrakt som avser lån är undantagna. Det tillägg som föreslås i lagarna görs alltså av tydlighetsskäl och syftar inte till att markera någon ändring av rättsläget.
8.8.5 Anställningskontrakt
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte gälla för kontrakt som avser anställning.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan. Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 g i LOU-direktivet respektive artikel 21 f i LUF-direktivet undantar från direktivens tillämpningsområde kontrakt som avser anställningar. Undantaget motsvarar nuvarande reglering, se 1 kap. 6 § första stycket 5 i nuvarande
LOU och 1 kap. 19 § första stycket 4 i nuvarande LUF, och bör enligt regeringens mening tas in i de nya lagarna.
8.8.6 Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
Regeringens förslag: De nya lagarna ska inte gälla för upphandling av vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av vissa s.k. CPV-koder.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians lagförslag innebär dock inte en anpassning av terminologin efter begrepp som används i lagen (2003:778) om skydd mot olyckor, förkortad LSO, och lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget men några framför önskemål om att det ska förtydligas. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är positiv till förslaget men vill peka på att det är otydligt vilken omfattning undantaget har, bl.a. mot bakgrund av den definition av räddningstjänst som finns i LSO och eftersom det finns närliggande tjänster som omfattas av andra CPV-koder än de som särskilt har pekats ut i undantaget. Det framgår enligt MSB inte av lagförslaget vad de angivna CPV-koderna omfattar, hur de skiljer sig från varandra och från närliggande CPV-koder. Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Jönköpings läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att undantaget för ambulanstjänster bör förtydligas.
Skälen för regeringens förslag
Vilka tjänster omfattas av undantaget?
I bilaga XIV till LOU-direktivet respektive bilaga XVII till LUFdirektivet listas tjänster som omfattas av det s.k. enklare systemet, dvs. direktivens bestämmelser om sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Bland dessa återfinns tjänster som omfattas av CPV-koderna 75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9, kategoriserade som fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster (se om CPV-koder avsnitt 10.7). I bilagorna erinras om att de tjänsterna omfattas av det enklare systemet i den mån de inte är undantagna enligt artikel 10 h i LOU-direktivet respektive artikel 21 h i LUF-direktivet.
Artikel 10 h i LOU-direktivet (artikel 21 h i LUF-direktivet) innehåller nya undantag för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av följande CPV-koder:
– 75250000-3 (brandkårs- och räddningstjänster) – 75251000-0 (brandkårstjänster) – 75251100-1 (brandsläckning) – 75251110-4 (brandskyddstjänster) – 75251120-7 (bekämpning av skogsbränder)
– 75252000-7 (räddningstjänster) – 75222000-8 (civilförsvarstjänster) – 98113100-9 (nukleära säkerhetstjänster) – 85143000-3 (ambulanstjänster) utom ambulanstjänster för transport
av patienter.
Skäl 28 i LOU-direktivet och skäl 36 i LUF-direktivet har följande lydelse.
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjänster när de utförs av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bibehålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambulanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klargöra att CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp 8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas av CPV-kod 85143000–3 som uteslutande består av ambulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet). Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhandahållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för transport av patienter är större än värdet av andra ambulanstjänster.
Undantaget för ambulanstjänster
Artikel 10 h i LOU-direktivet (artikel 21 h i LUF-direktivet) undantar från direktivets tillämpningsområde bl.a. tjänster som omfattas av CPVkod 85143000-3, ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter. Som skäl 28 i båda direktiven får förstås ska tjänsten om transportinslaget i tjänsten är det värdemässigt dominerande betraktas som en ambulanstjänst som ska upphandlas i enlighet med reglerna för det enklare systemet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster, men om det medicinska inslaget är större får kontraktet undantas. Transportinslaget gör, enligt skältexten, inte att tjänsten omfattas av CPV-grupp 601 (landtransport). Tjänster som omfattas av den CPVgruppen omfattas fullt ut av direktivens regler. Ett nyligen meddelat avgörande från EU-domstolen (dom Azienda sanitaria locale n. 5 ”Spezzino” m.fl., C-113/13, EU:C:2014:2440) rörde sjuktransporttjänster och äldre upphandlingsdirektiv. EU-domstolen utgick här från att transportinslaget utgjorde en A-tjänst, dvs. en tjänst som omfattas av direktivens fulla regelverk. Det kan därför inte anses vara helt klart om transportinslaget i en sjuktransporttjänst, som utförs av ambulanser, ska betraktas som en transporttjänst som omfattas av direktivens fulla regelverk eller en ambulanstjänst som omfattas av det enklare systemet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Regeringen konstaterar emellertid att transportinslag i en sjuktransporttjänst inte omfattas av undantaget i artikel 10 h i LOU-direktivet (artikel 21 h i LUF-direktivet). I skäl 28 i LOU-direktivet (skäl 36 i LUF-direktivet) sägs att undantaget
inte bör sträcka sig utöver vad som är absolut nödvändigt varför ambulanstjänster för transport av patienter inte omfattas.
Avsikten synes vara att undantaget inte ska omfatta sådana kontrakt som avser transporttjänster där det saknas ett medicinskt syfte med transporten, utan där transporten i sig är det huvudsakliga syftet med tjänsten. En tjänst av sådant slag skulle exempelvis kunna avse ambulanstransporter av funktionshindrade patienter till sjukhus för dialysbehandling. Undantaget avser därmed att träffa sådana ambulanstransporter där det finns ett medicinskt syfte med transporten i sig och där t.ex. en medicinsk bedömning och behandling vid behov kan påbörjas redan under transporten. Ett exempel kan vara ambulanstransporter av patienter som på grund av sitt hälsotillstånd akut behöver transport till t.ex. sjukhus för fortsatt vård. Om detta slag av tjänst värdemässigt dominerar kontraktet kan undantaget alltså aktualiseras. Frågan om undantagets omfattning får emellertid ytterst avgöras i rättstillämpningen.
Kontraktet ska tilldelas icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar
En förutsättning för att upphandling som avser de aktuella tjänsterna ska undantas från upphandlingsskyldighet är att kontraktet tilldelas icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar. Av skäl 28 i LOUdirektivet och skäl 36 i LUF-direktivet framgår att just denna karaktär hos de berörda organisationerna är det viktigaste skälet för att tjänsterna undantas. Det skulle enligt skältexten vara svårt att bibehålla organisationernas särskilda karaktär om tjänsteleverantörerna måste väljas ut i ett upphandlingsförfarande. Det sägs inte något ytterligare, vare sig i artikeln eller i skältexterna, om vilka organisationer eller sammanslutningar som avses och hur termen icke vinstdrivande ska tolkas i detta sammanhang. Se dock ovan nämnda dom i mål C-113/13, särskilt p. 61 och 62.
Hur bör undantagen genomföras och vad innebär de i praktiken?
I 1 kap. 2 § lagen LSO finns en definition av räddningstjänst. I lagen (1992:1403) om totalförsvar och höjd beredskap används begreppet civilt försvar, vilket inte är synonymt med begreppet civilförsvar.
Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) anför bl.a. att det är problematiskt att tolka begreppet räddningstjänst i direktivens undantagsbestämmelser i förhållande till bestämmelserna i LSO. I CPVförordningen (2195/2002) finns andra CPV-koder som är närliggande till de CPV-koder som anges i direktiven men som inte räknas upp i undantagen. Dessa närliggande CPV-koder omfattar tjänster som i svensk rätt utgör räddningstjänst. MSB anger som exempel CPV-koderna 797114100-3 (eftersökning), 79714110-6 (uppspårning av försvunna) och 60443000-6 (flyg- och sjöräddning). MSB anser därför att det bör förtydligas hur begreppet räddningstjänst i upphandlingsdirektiven ska tolkas. Det framgår inte heller av den lagbestämmelse som föreslås i promemorian vad de angivna CPV-koderna omfattar, hur de skiljer sig åt från varandra och från andra närliggande CPV-koder som inte omfattas av undantaget. T.ex. omfattas bekämpning av skogsbränder (CPV-kod
75251120-7) av undantaget, medan bekämpning av skogsbränder från luften (CPV-kod 60442000-8) inte gör det. Otydligheten kring vilka kontrakt som omfattas av de nio CPV-koderna som räknas upp i de föreslagna lagbestämmelserna gör enligt MSB undantaget mycket svårt att tillämpa.
Det är endast sådana tjänster som motsvaras av de CPV-koder som anges i artiklarna som får undantas från upphandling. Sådana tjänster som motsvaras av närliggande CPV-koder får inte undantas, även om de tjänsterna i och för sig faller in under definitionen av räddningstjänst i LSO. Sådana tjänster är upphandlingspliktiga. Eftersom direktiven utgår från CPV-nomenklaturen för att ange de undantagna tjänsterna bör också motsvarande lagbestämmelser göra det. Regeringen bedömer att det är vare sig möjligt eller lämpligt att utgå från något annat i den nationella lagstiftningen eftersom det riskerar innebära ett felaktigt genomförande av direktiven. Dock bör, som MSB föreslår, begreppet civilt försvar kunna användas i lagbestämmelserna i stället för direktivens begrepp civilförsvar. Lagbestämmelsen om undantaget kan även i övrigt, i tydliggörande syfte, utformas enligt det förslag som MSB lämnar.
Regeringen instämmer i MSB:s synpunkt att undantagen ter sig svårtillämpade. Det kan t.ex. vara svårt för upphandlande myndigheter och enheter att avgöra om ett kontrakt enbart avser sådana tjänster som omfattas av undantagsbestämmelsen eller om det också avser sådana närliggande tjänster som inte är undantagna och därmed upphandlingspliktiga. Det kan även förutses svårigheter att avgöra vad som avses med kravet att kontraktet ska tilldelas icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar. Viss vägledning ges här i domen i ovan nämnda mål C-113/13. Den upphandlande myndigheten eller enheten har dock möjlighet att, i tveksamma fall, konkurrensutsätta kontraktet genom upphandling. Allmänt gäller att undantag ska tillämpas restriktivt och det är den upphandlande myndigheten eller enheten som ska kunna visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda. Det är inte möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsarbete ge närmare vägledning om vilka tjänster som omfattas av CPV-koderna. Det får utvecklas i tillämpningen.
Kommissionen har enligt artikel 23.2 i LOU-direktivet respektive artikel 41.2 i LUF-direktivet befogenhet att anpassa de CPV-koder som anges i respektive direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i direktivet och de inte medför en ändring av direktivets tillämpningsområde. Det rör sig om rena konsekvensändringar. Om CPV-koderna anges i lagarna medför det en risk för att lagstiftningen tidvis skulle kunna bli inaktuell, om koderna i direktiven ändras till följd av ändringar av CPV-nomenklaturen. Av det skälet bör de aktuella tjänsterna återges med sin benämning men utan några direkt angivna koder. Koderna bör i stället tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling (se vidare avsnitt 10.7).
8.8.7 Politiska kampanjer
Regeringens förslag: Den nya lagen om offentlig upphandling ska inte gälla för upphandling som avser politiska kampanjer och som omfattas av vissa CPV-koder på området, när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans kommenterar förslaget. Skälen för regeringens förslag: Artikel 10 j i LOU-direktivet undantar kontrakt som avser tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6, när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj (se om CPV-koder avsnitt 10.7).
I skäl 29 erinras om att direktiven endast gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter. Följaktligen omfattas politiska partier i allmänhet inte av direktivets bestämmelser, eftersom de inte är upphandlande myndigheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan emellertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ.
Svenska politiska partier är privata rättssubjekt och inte offentligrättsliga organ. Undantaget får därför ingen praktisk betydelse för svenska förhållanden. Regeringens utgångspunkt är dock att direktivens undantagsbestämmelser bör genomföras eftersom tillämpningsområdet bör vara samma inom hela unionen. Regeringen konstaterar att det inte kan uteslutas att det i något fall kan vara en fördel om undantaget finns i svensk rätt och det bör därför genomföras i lagen.
8.9 Bestämmelser om undantag utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om undantag i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans kommenterar förslaget särskilt.
Skälen för regeringens förslag: De direktivstyrda bestämmelserna om undantag i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna är de direktivstyrda undantagen i huvudsak oförändrade. Till den del undantag har tillkommit eller utökats bör det få genomslag även för upphandlingar utanför direktivens område. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller undantag i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i de föreslagna lagarna.
8.10 Undantag i lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla undantag från tillämpningsområdet som motsvarar de undantag som finns i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Lagen ska även innehålla vissa undantag från tillämpningsområdet som är specifika för den lagen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i frågan lämnar i huvudsak motsvarande synpunkter som beträffande undantagen i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Domstolsverket ställer sig frågande till hur bestämmelserna om undantag i lagen om upphandling av koncessioner förhåller sig till motsvarande bestämmelser i de andra två lagarna, bl.a. avseende det s.k. hyresundantaget. Om avsikten är att bestämmelserna i lagen om upphandling av koncessioner ska ha samma innebörd bör detta enligt Domstolsverket kunna lösas genom en hänvisning till relevant bestämmelse i någon av de andra två lagarna. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet framhåller att den ersättningsform som används vid tjänstekoncessioner sannolikt inte är förenlig med Sveriges advokatsamfunds bestämmelser, varför det troligtvis aldrig blir aktuellt att upphandla advokattjänster med den avtalsformen. Det kan därför vara lämpligt att inte införa något undantag.
Skälen för regeringens förslag
Undantag som har motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
Genomförandet av bestämmelserna i artikel 17 i LUK-direktivet om koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn behandlas ovan i avsnitt 8.7.
I den utsträckning LUK-direktivet föreskriver undantag från tillämpningsområdet som motsvarar undantag i LOU-direktivet eller LUF-direktivet, bör enligt regeringen undantag föreskrivas i lagen om upphandling av koncessioner på samma sätt som i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. I den utsträckning promemorians föreslagna bestämmelser i de sistnämnda lagarna har redigerats föreslås motsvarande redigeringar i lagen om upphandling av koncessioner.
Undantagen är avsedda att träffa samma situationer som motsvarande undantag i de andra två lagarna, dock med den skillnaden att avtalsformen är en koncession. Skillnaden gör, enligt regeringens bedömning, att LUK-direktivets bestämmelser inte bör genomföras genom hänvisningar i lagen om upphandling av koncessioner till de andra två lagarna, som Domstolsverket föreslår, utan genom bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner. I vad mån det
finns utrymme att exempelvis förvärva fastigheter genom avtalsformen koncession och därmed åberopa undantaget i lagen om upphandling av koncessioner får utvecklas i rättstillämpningen. Även frågan som
Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet tar upp, om det i praktiken är möjligt att anskaffa advokattjänster genom avtalsformen tjänstekoncession, får enligt regeringens mening ytterst avgöras i tillämpningen. Att så kan vara fallet, av de skäl som fakultetsnämnden anför, bör dock inte få till konsekvens att undantaget för vissa advokattjänster inte genomförs i lagen om upphandling av koncessioner.
Ensamrätt
I artikel 10.1 första stycket i LUK-direktivet anges att direktivet inte är tillämpligt på tjänstekoncessioner som på grund av en ensamrätt tilldelas en upphandlande myndighet eller upphandlande enheter som avses i artikel 7.1 a. Artikeln motsvarar artikel 11 i LOU-direktivet och artikel 22 i LUF-direktivet, vilka genomförs genom 3 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 3 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
I LUK-direktivet föreskrivs emellertid i artikel 10.1 andra stycket även att undantag från tillämpningsområdet gäller när tjänstekoncessioner tilldelas en leverantör på grundval av en ensamrätt som har beviljats i enlighet med EUF-fördraget och unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på verksamheter som avses i bilaga II. I skäl 33 i direktivet framhålls att när en tjänstekoncession tilldelas ekonomiska aktörer på grundval av en ensamrätt som aktören åtnjuter enligt nationella lagar och andra offentliggjorda författningar och som beviljats i enlighet med EUFfördraget och unionsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på sådana verksamheter som avses i bilaga II, är det inte möjligt att tillämpa ett konkurrensutsatt förfarande för tilldelningen. Därför, sägs det i skältexten, saknas det skäl att tilldela sådana koncessioner enligt bestämmelserna i direktivet. Dock ska, enligt artikel 10.2, bestämmelserna om meddelande om koncessionstilldelning i artikel 32 tillämpas när en koncession tilldelas en leverantör på grund av en ensamrätt om det inte i unionens sektorslagstiftning som avses i artikel 10.1 andra stycket föreskrivs sektorsspecifika regler för öppenhet och insyn.
För att direktivet inte ska vara tillämpligt när en koncession tilldelas en leverantör på grund av en ensamrätt krävs alltså att ensamrätten har beviljats i enlighet med EUF-fördraget och unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde och att ensamrätten eller den särskilda rättigheten har beviljats för verksamheter i någon av de försörjningssektorer som omfattas av direktivet. Som exempel på en rättsakt som möjliggör att en sådan rättighet beviljas kan nämnas Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG genom vilken medlemsstater kan bevilja ensamrätt eller särskild rättighet för driften av eldistributionsnät. Ett annat exempel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för
Prop. 2015/16:195 naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG. Tjänstekoncessioner för drift av sådana nätverk kan alltså tilldelas en leverantör utan tillämpning av direktivet om leverantören redan tidigare har beviljats en ensamrätt eller särskild rättighet att bedriva sådan verksamhet som tjänsten avser. Om det inte finns särskilda regler om offentliggörande av tilldelningsbeslut avseende en sådan koncession i den lagstiftning som gäller för sektorn i fråga, ska reglerna om annonsering i LUK-direktivet tillämpas. Vidare ska kommissionen enligt artikel 32 underrättas när en leverantör beviljas en ensamrätt att bedriva någon av de verksamheter i försörjningssektorerna som omfattas av direktivet. Någon sanktion finns inte kopplad till bestämmelsen att kommissionen ska underrättas. Bestämmelserna bör med vissa språkliga justeringar införas i LUK.
Försvars- och säkerhetsområdet
I artikel 10.5 och 10.6 i LUK-direktivet anges att detta inte ska tillämpas på tilldelning av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet i vissa fall. De undantagna situationerna motsvarar i princip de undantag avseende upphandlingar av varor, tjänster och byggentreprenader inom försvars- och säkerhetsområdet som är undantagna från tillämpningsområdet i LUFS-direktivet. Bestämmelser om undantag finns i artikel 12 och 13 i LUFS-direktivet.
De föreskrivna undantagen i LUK-direktivet avviker därigenom från LOU-direktivet och LUF-direktivet i vilka föreskrivs undantag för upphandlingar eller projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet som omfattas av LUFS-direktivets tillämpningsområde eller som ska undantas med stöd av det direktivet. Avvikelsen beror på att LUFSdirektivet inte är tillämpligt vid tilldelning av koncessioner. Vid upphandling av koncessioner inom försvars- och säkerhetsområdet ska LUK-direktivet gälla utom i de fall som särskilt undantagits i artikel 10.5 och 10.6 eller om upphandlingen av något annat skäl är undantagen från LUK-direktivets tillämpningsområde. I de fall upphandlingen inte bara rör koncessioner utan utgör ett blandat kontrakt gäller dock särskilda regler (se avsnitt 7.2).
I artikel 10.5 i LUK-direktivet föreskrivs på motsvarande sätt som i artikel 12 i LUFS-direktivet att direktivet inte är tillämpligt på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet som regleras av särskilda förfaranderegler. Artikeln i LUFS-direktivet har genomförts genom 1 kap. 8 § LUFS. Delvis liknande bestämmelser finns i LOU- och LUF-direktiven (se avsnitt 8.5). Vidare anges i artikel 10.6 i LUKdirektivet vissa särskilda undantag vilka även är undantagna i LUFSdirektivet i enlighet med artikel 13 i det direktivet, vilken har genomförts genom 1 kap. 10 § LUFS. Regeringen anser att bestämmelserna i lagen om upphandling av koncessioner i relevanta delar bör utformas på samma sätt som angivna bestämmelser i LUFS.
Beträffande artikel 10.6 a i LUK-direktivet bör dock anmärkas att bestämmelsen innehåller två delar. Den första delen motsvarar artikel 13 a i LUFS-direktivet, artikel 15.2 andra stycket sista meningen i LOU-direktivet och artikel 24.2 andra stycket sista meningen i LUF-
direktivet. Den andra delen motsvarar artikel 15.3 i LOU-direktivet och artikel 24.3 i LUF-direktivet.
Första delen avser undantag i situationer där tilldelning enligt LUKdirektivet skulle innebära en skyldighet för medlemsstaten att tillhandahålla information vars avslöjande den anser strida mot statens väsentliga säkerhetsintressen. Regeringen bedömer att bestämmelsen i lagen om upphandling av koncessioner bör genomföras på samma sätt som i 1 kap. 10 § första stycket 1 LUFS. Andra delen avser undantag för upphandling eller fullgörande av en koncession som omfattas av sekretess eller måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i vissa fall. Det undantaget bör genomföras i LUK på samma sätt som i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna (se avsnitt 8.2).
Lufttransporttjänster
Av artikel 10.3 i LUK-direktivet framgår att direktivet inte ska tillämpas på tjänstekoncessioner för lufttransporttjänster som grundas på beviljande av en sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen. Den förordningen innehåller särskilda regler om utfärdande av tillstånd för EG-lufttrafikföretag, deras rätt att utöva lufttrafik inom gemenskapen och prissättning av trafiken. Rätten att utöva sådan trafik ska erbjudas genom anbudsförfarande enligt det direktivet. Undantaget i LUKdirektivet kan antas ha tillkommit för att klargöra vilka regler som ska tillämpas. Regeringen föreslår att undantaget genomförs i lagen.
Vatten
Av artikel 12 i LUK-direktivet framgår att direktivet inte ska tillämpas på koncessioner för tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla allmänheten tjänster i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten samt för leverans av dricksvatten till sådana nät. Enligt samma artikel är direktivet inte heller tillämpligt på vissa verksamheter som har anknytning till sådant tillhandahållande, sådan drift eller leverans. Det rör sig bl.a. om vattenbyggnadsprojekt samt om bortskaffande och rening av avloppsvatten. I den här delen föreligger en skillnad jämfört med LUF-direktivet som är tillämpligt på kontrakt avseende sådan verksamhet. Skälet till att koncessioner inom vattensektorn är undantagna från direktivets tillämpningsområde är enligt motiven till direktivet (skäl 40) att sådana koncessioner ofta omfattas av specifika och komplicerade arrangemang som kräver särskilda hänsynstaganden. Regeringen föreslår att undantaget genomförs i lagen.
Lotteritjänster
I artikel 10.9 i direktivet anges att direktivet inte är tillämpligt på lotteritjänster som omfattas av CPV-kod 92351100-7. Att tjänstekoncessioner som avser lotteritjänster ska vara undantagna tillämpningsområdet motiveras av att det ansetts nödvändigt att bevara medlemsstaternas möjlighet att reglera spelsektorn på nationell nivå på
grund av deras skyldighet att skydda den allmänna och sociala ordningen (se skäl 35). Regeringen föreslår att undantaget genomförs i lagen.
8.11 Upphandlingsdirektivens undantag för kollektivtrafik
Regeringens bedömning: Undantagen i LOU- och LUF-direktiven för tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana bör inte nu genomföras. Detsamma gäller undantaget i
LUK-direktivet för koncessioner för kollektivtrafik.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens bedömning. Förslaget är dock en del av ett mer omfattande förslag om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning, som inte behandlas i denna lagrådsremiss.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 10 i) i LOU-direktivet och artikel 21 g i LUF-direktivet gör undantag från direktivens tillämpningsområden för tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana. I artikel 10.3 i LUK-direktivet görs undantag från det direktivets tillämpningsområde för koncessioner för kollektivtrafik i den mening som avses i EU:s kollektivtrafikförordning.
Promemorian föreslår att LOU- och LUF-direktivens undantag inte genomförs. Promemorian föreslår i stället, sammanfattningsvis, att det tas in bestämmelser i de föreslagna lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna som kompletterar bestämmelserna i EU:s kollektivtrafikförordning med anvisningar om hur tilldelning av tjänstekontrakt enligt den förordningen ska gå till. Utredningen föreslår visserligen att undantaget genomförs i den föreslagna lagen om upphandling av koncessioner. Näringsdepartementet har dock i en promemoria (dnr N2014/5126/TE) sammanfattningsvis föreslagit att det undantaget utgår och att det i stället tas in bestämmelser i lagen som på motsvarande sätt som i de två andra föreslagna upphandlingslagarna kompletterar EU:s kollektivtrafikförordning.
Promemorians förslag och det förslag som lämnas i Näringsdepartementets promemoria är delar i ett mer omfattande förslag om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning. Förslag till sådan reglering har lämnats i ett utkast till lagrådsremiss Upphandling av vissa kollektivtrafiktjänster (dnr N/2016/00487/RS), som innehåller bearbetningar av promemoriornas förslag. Regeringen avser alltså att behandla frågan om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning i ett annat lagstiftningsärende. Avsikten är att de kompletterande reglerna ska träda i kraft vid samma tidpunkt som de lagar som föreslås i denna lagrådsremiss. Regeringen lämnar av dessa skäl för närvarande inte något förslag om att genomföra direktivens undantagsbestämmelser i lagarna.
9 Principer för upphandling
9.1 Allmänna principer
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska genomföra upphandlingar i enlighet med de allmänna principerna om likabehandling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet.
En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från tillämpningsområdena för de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner. Den får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock inte att bestämmelserna om allmänna principer ska genomföras med bestämmelser i de tre nya lagarna som i princip ordagrant motsvarar varandra. Utredningens förslag innebär att ordalagen i en av bestämmelserna som ska gälla för upphandling av koncessioner skiljer sig från motsvarande bestämmelser som ska gälla för offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Kammarkollegiet anser dock att det är oklart vad det som anges om konkurrensbegränsning i artikel 18.1 andra stycket i LOU-direktivet, artikel 36.1 andra stycket i LUF-direktivet och artikel 3.1 andra stycket i LUK-direktivet medför för svenskt vidkommande. Då det som anges i denna fråga i dessa artiklar redan följer av de allmänna principerna, bör enligt Kammarkollegiet artiklarna i dessa delar inte genomföras. Rådet för offentlig upphandling, Silf Competence, anser vidare att de nya lagarna bör innehålla bestämmelser som motsvarar den i 1 kap. 4 § lagen (1992:1528) om offentlig upphandling.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 18.1 i LOU-direktivet, artikel 36.1 i LUF-direktivet och artikel 3.1 i LUK-direktivet framgår bl.a. de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet och proportionalitet.
Lagrådet har konstaterat att det i och för sig kan ifrågasättas om det behövs en uttrycklig bestämmelse om att dessa grundläggande principer, som har sitt ursprung i EUF-fördraget, även gäller för medlemsstaternas upphandling. Enligt regeringens mening har emellertid principerna en så central betydelse för upphandlingsområdet att de bör framgå av lagarna.
Utredningen har gjort bedömningen att det som anges i skäl 1 och artikel 18.1 första stycket i LOU-direktivet och skäl 2 och artikel 36.1 första stycket i LUF-direktivet motsvarar den ordning som redan gäller i dag. I likhet med remissinstanserna instämmer regeringen i den slutsatsen. Upphandlingsdirektivens artiklar i dessa delar bör därför genomföras med bestämmelserna i 1 kap. 9 § LOU och 1 kap. 24 § LUF som förebilder.
Bestämmelser som motsvarar de ovan berörda bestämmelserna i LOUdirektivet och LUF-direktivet finns i artikel 3.1 första stycket i LUK-
direktivet. Bestämmelserna bör genomföras på samma sätt som motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet och LUF-direktivet.
Sammanfattningsvis bör alltså lagarna innehålla bestämmelser som anger att upphandlande myndigheter och enheter ska genomföra upphandlingar i enlighet med de allmänna principerna om likabehandling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet.
När det gäller artikel 18.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 36.1 andra stycket i LUF-direktivet, finns det inte några uttryckliga motsvarigheter i 2004 års upphandlingsdirektiv. Detta innebär dock inte att det som anges i artiklarna inte skulle gälla redan i dag. Artiklarnas bestämmelser om att en upphandling inte får utformas i syfte att undandra den från regelverkets tillämpning eller att begränsa konkurrensen, följer enligt regeringens uppfattning redan av en tillämpning av ovan nämnda allmänna principer. Även om det som anges i artiklarna redan följer av en tillämpning av de allmänna principerna finns det likväl anledning att särskilt tydliggöra gränserna för de upphandlande myndigheternas och enheternas handlingsutrymme. Eventuella oklarheter avseende det tillåtna i att agera med sådana syften som avses i artiklarna undanröjs med nu aktuella bestämmelser.
I artikel 3.1 andra stycket i LUK-direktivet finns en bestämmelse som motsvarar de i stycket ovan behandlade bestämmelserna i LOU- och LUF-direktivet. Bestämmelsens lydelse i LUK-direktivet överensstämmer dock inte ordagrant med dess motsvarigheter i nyss nämnda bestämmelser i LOU- och LUF-direktivet. I fråga om den materiella betydelsen av denna skillnad mellan direktiven instämmer regeringen i utredningens bedömning. Det kan alltså för det första antas att den avvikande lydelsen i LUK-direktivet inte leder till någon skillnad i praktiken. För det andra finns det inte heller något som tyder på att någon skillnad i tillämpningen av direktiven på denna punkt har varit avsedd från EU-lagstiftarens sida. Mot denna bakgrund kan konstateras att det finns ett utrymme för att genomföra artiklarna i de tre direktiven med i princip likalydande bestämmelser. Då det i tillämpningshänseende finns ett betydande värde i att utforma regler med samma innebörd så lika som möjligt, anser regeringen att artikel 3.1 andra stycket i LUK-direktivet kan genomföras på samma sätt som motsvarande bestämmelser i artikel 18.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 36.1 andra stycket i LUFdirektivet.
En av remissinstanserna, Rådet för offentlig upphandling, Silf
Competence, anser att de nya lagarna bör innehålla bestämmelser som motsvarar den i 1 kap. 4 § 1992 års LOU (lagen [1992:1528] om offentlig upphandling). I den delen gör regeringen dock samma bedömning som vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 156 och 157). Att upphandlande myndigheter och enheter ska genomföra upphandlingar i enlighet med de allmänna principerna om likabehandling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet motsvarar alltså de krav som tidigare ställdes i nämnda paragraf i 1992 års lag på konkurrens, affärsmässighet och frånvaro av ovidkommande hänsyn. Till detta kan numera dessutom läggas de ovan behandlade bestämmelserna som
tydliggör gränserna för upphandlande myndigheters och enheters handlingsutrymme.
Det ovan sagda innebär sammanfattningsvis att en upphandling enligt någon av de tre lagarna inte får utformas i syfte att undanta den från tillämpningsområdet för lagen ifråga. Den får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
9.2 Miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
Möjligheterna att ta miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn har getts en mer framträdande roll i 2014 års upphandlingsdirektiv i jämförelse med de äldre. Avsikten med regleringen är att krav på sådana hänsyn bör integreras i offentliga upphandlingar. Detta uttrycks såväl i flera av skälen till direktiven som i flera bestämmelser.
Allmänt om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn
Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn kan få betydelse under olika moment i en upphandling. De kan för det första få betydelse vid beslut om uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling. Ett annat moment under vilket dessa hänsyn kan aktualiseras är för det andra när det i en upphandling används tekniska specifikationer eller tekniska krav och funktionskrav. För det tredje kan övervägas att förkasta ett anbud vars pris är onormalt lågt på grund av att miljö-, social- eller arbetsrättsliga regler inte har följts. För det fjärde kan det i en upphandling ställas särskilda villkor för hur det kontrakt som upphandlingen gäller ska fullgöras. Sådana villkor kan avse särskilda sociala, miljömässiga eller andra villkor för fullgörandet.
Miljöhänsyn och sociala hänsyn i nuvarande reglering
Det finns redan i nuvarande reglering möjlighet att beakta sociala hänsyn i flera av upphandlingsprocedurens faser. De regler som har betydelse för sociala hänsyn är i princip identiska i både LOU och LUF. Både nuvarande LOU och LUF har i 15 kap. bestämmelser om upphandlingar som inte alls, eller endast delvis, omfattas av respektive direktiv. Dessa avser kontrakt som understiger de s.k. tröskelvärdena eller avser oprioriterade tjänster (B-tjänster). Bestämmelserna i det kapitlet hänvisar dock i stor utsträckning till lagens övriga bestämmelser. Den främsta skillnaden är att bestämmelserna i det kapitlet innebär en något enklare procedur. De nuvarande reglerna om sociala hänsyn gäller därför även för dessa kontrakt.
I nuvarande 1 kap. 9 a § LOU anges att upphandlande myndigheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar det. Bestämmelsen är utformad som ett s.k. målsättningsstadgande. Den innehåller ingen skyldighet för upphandlande myndigheter att ställa miljökrav eller sociala krav och inte heller någon möjlighet att med framgång klandra en upphandling för att sådana krav inte har ställts. Bestämmelsen infördes eftersom det ansågs finnas starka skäl att skapa incitament för upphandlande myndigheter och
enheter som ännu inte prövat möjligheten att integrera miljöhänsyn och sociala hän-syn i sina upphandlingar. Detta mot bakgrund av den ökade betoningen av miljöaspekter och sociala aspekter i unionsrätten och Sveriges inställning i dessa frågor.
Utöver målsättningsstadgandet finns möjlighet att beakta sociala hänsyn bl.a. i de nu gällande bestämmelserna om tekniska specifikationer i 6 kap. LOU, uteslutningskriterier i 10 kap. LOU, tilldelning av kontrakt i 12 kap. 1 och 2 §§ LOU och i bestämmelsen om onormalt låga anbud i 12 kap. 3 § LOU. Det är dock inom ramen för särskilda kontraktsvillkor som det ansetts möjligt att ställa längst gående krav vad gäller sociala hänsyn.
Av 6 kap. 13 § LOU följer att en upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor på hur ett kontrakt ska fullgöras under förutsättning att villkoren anges i annonsen om upphandlingen eller i förfrågningsunderlaget. Dessa villkor kallas för särskilda kontraktsvillkor. Som sociala anses även arbetsrättsliga villkor. De särskilda kontraktsvillkoren är inte tekniska specifikationer, kvalificeringskrav, urvalskriterier eller tilldelningskriterier. De är förpliktelser som den leverantör som tilldelas kontraktet måste acceptera.
Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn i de nya direktiven
I de nya direktiven finns flera bestämmelser som rör miljö-, social- och arbetsrättsliga krav vid upphandling. En central bestämmelse i detta avseende är den om iakttagande av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter (artikel 18.2 i LOU-direktivet, artikel 36.2 i LUF-direktivet och artikel 30.3 i LUK-direktivet). I artikel 18.2 i LOUdirektivet anges följande.
Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser som anges i bilaga X.
När det gäller sociala krav är även bestämmelserna om villkor för fullgörande av kontrakt relevanta (artikel 70 i LOU-direktivet och artikel 87 i LUF-direktivet). I direktiven finns dessutom flera hänvisningar till bestämmelserna om iakttagande av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Sådana hänvisningar finns i bestämmelserna om ett anbuds överensstämmelse med skyldigheterna (artikel 56.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 76.6 i LUF-direktivet), om skäl för uteslutning (artikel 57.4 första stycket a i LOU-direktivet och artikel 38.7 a i LUK-direktivet), om onormalt låga anbud (artikel 69.2 d och 69.3 i LOU-direktivet och artikel 84.2 d och 84.3 i LUF-direktivet), och om anlitande av underleverantörer (artikel 71.1 och 71.6 i LOUdirektivet, artikel 88.1 och 88.6 i LUF-direktivet och artikel 42.1 och 42.4 i LUK-direktivet).
Flertalet av de nämnda bestämmelserna är knutna till artikel 18.2 i LOU-direktivet och dess motsvarigheter i de andra direktiven. Enligt artikel 57.4 i LOU-direktivet finns möjlighet att utesluta en leverantör
från att delta i en upphandling, om den har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får den upphandlande myndigheten eller enheten enligt artikel 56.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 76.6 i LUFdirektivet besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet. En leverantör ska kunna förklara att ett anbud förefaller vara onormalt lågt med hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. En upphandlande myndighet eller enhet ska dock förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
Det finns således ett antal artikelbestämmelser som alla innebär att ett anbud eller en leverantör kan avfärdas i en upphandling och som därför delvis överlappar varandra. Lagrådet har i anslutning till förslaget till reglering av arbetsrättsliga skyldigheter ansett att det ibland är oklart hur bestämmelserna överlappar varandra och att regleringen är svåröverskådlig. Regeringen har förståelse för att det kan uppfattas så. De överlappningar som finns är dock en följd av direktivregleringen. Den metod som regeringen har valt innebär bara att arbetsrättsliga hänsyn får eller ska tas i den utsträckning som direktiven föreskriver det i de olika momenten av en upphandling.
Syftet med direktivens bestämmelser om miljö, sociala och arbetsrättsliga hänsyn framgår bl.a. av skälen i direktiven (se skälen 2 och 37 i LOU-direktivet, skälen 4 och 52 i LUF-direktivet och skälen 3 och 55 i LUK-direktivet). I skäl 37 första stycket i LOU-direktivet uttrycks det på följande sätt (hänvisningen till en av bilagorna till direktivet i citatet nedan bör rätteligen avse bilaga X).
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden är det av särskild vikt att medlemsstater och upphandlande myndigheter vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och som följer av lagar, författningar, dekret och beslut både på nationell nivå och unionsnivå, samt av kollektivavtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras tillämpning överensstämmer med unionsrätten. Likaså bör de skyldigheter som följer av internationella avtal som har ratificerats av alla medlemsstater och som förtecknas i bilaga XI tillämpas under fullgörandet av kontraktet. Detta bör dock inte på något sätt hindra att arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna tillämpas.
Av bestämmelserna ovan och skälen i direktiven framgår alltså tydligt att ett av syftena med 2014 års upphandlingsdirektiv är att ge upphandlande myndigheter och enheter bättre möjligheter att använda upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål. För att uppnå detta syfte är det av vikt att det för upphandlande myndigheter och enheter tydligt framgår vilka typer av krav som kan ställas i en upphandling. Regeringen anser
att en avgörande faktor är att detta så långt möjligt framgår direkt av bestämmelserna i de tre nya lagarna.
Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn i de nya lagarna
Genomförandet av bestämmelserna om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn sker i ett flertal avseenden i de nya lagarna. Nedan följer en översikt av dessa.
Allmänt ska den s.k. bör-regeln om miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn gälla (se avsnitt 9.3).
En leverantör ska få uteslutas från att delta i en upphandling, om den har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter (se avsnitt 22.1.3).
En leverantör ska kunna förklara att ett anbud förefaller vara onormalt lågt med hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter (se avsnitt 25.3).
En upphandlande myndighet eller enhet ska dock förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt och det beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter (se avsnitt 25.3).
Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska den upphandlande myndigheten eller enheten få besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet (se avsnitt 25.4).
Genomförandet av artikel 18.2 i LOU-direktivet, och motsvarigheten i de övriga direktiven, bör göras bl.a. med hänsyn till den svenska arbetsmarknadsmodellen och lämpligast genom bestämmelser om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt (se avsnitt 26.2).
9.3 Målsättningsbestämmelser om miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn
Regeringens förslag: Bestämmelser om miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter ska kompletteras med en målsättningsbestämmelse med innebörden att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorians förslag används inte begreppet arbetsrättsliga.
Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det. Konkurrensverket anför dock att det finns principiella invändningar mot lagstiftningstekniken med en målsättningsbestämmelse. Bestämmelsen uttrycker endast en politisk vilja och ger enligt verket inte någon praktisk vägledning för upphandlande myndigheter eller enheter.
Förslaget i delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal och i utkastet till lagrådsremissen Miljö-, social- och
arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Arbetsgivarverket har inget att erinra mot att det i målsättningsbestämmelsen för de tre upphandlingslagarna införs en föreskrift om att arbetsrättsliga hänsyn bör beaktas vid offentlig upphandling. Detta ligger i linje med intentionerna enligt artikel 18.2 i
LOU-direktivet. Skatteverket och Svenskt Näringsliv avstyrker förslaget att inkludera arbetsrättsliga hänsyn i målsättningsbestämmelsen.
Upphandlingsmyndigheten anser att det inte föreligger något egentligt behov av att ange att även arbetsrättsliga hänsyn bör beaktas eftersom sociala hänsyn innefattar också mycket annat, såsom sysselsättningsmöjligheter, social integration, jämställdhet, tillgänglighet, rättvis handel m.m. Om man särskilt vill framhålla möjligheten att ta just arbetsrättsliga hänsyn kan det dock enligt myndigheten vara ändamålsenligt att lyfta fram detta särskilt i målsättningsparagrafen. Företagarna kan i sig acceptera en bör-bestämmelse och har i sak inga invändningar mot en sådan bestämmelse i de tre lagarna. Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Kahn Pedersen anser att förslaget medför en uppenbar lagkonflikt i förhållande till lagförslaget i 17 kap. 2 och 4 §§ att sociala och arbetsrättsliga krav ska ställas när så är behövligt samt att det bör klargöras hur bör, om upphandlingens art motiverar det förhåller sig till ska, om det är behövligt. Advokatfirman Delphi anser att tillägget leder till onödiga tolkningssvårigheter avseende vad begreppet sociala hänsyn i en svensk kontext egentligen innebär.
Skälen för regeringens förslag: Sedan den 15 juli 2010 finns det i 1 kap. 9 a § LOU och 1 kap. 24 a § LUF en bestämmelse som anger målsättningen vid upphandling för upphandlande myndigheter och enheter. Den anger att upphandlande myndigheter och enheter bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta. Bestämmelsen genomför inte någon uttrycklig bestämmelse i 2004 års upphandlingsdirektiv (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 267–273).
Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal anser att för ett fullgott genomförande av artikel 18.2 i LOU-direktivet, i den del som rör arbetsrättsliga skyldigheter, bör det framgå av målsättningsbestämmelsen att även arbetsrättsliga hänsyn bör beaktas vid offentlig upphandling. Som Upphandlingsmyndigheten påpekar innefattas arbetsrättsliga hänsyn i begreppet sociala hänsyn. Regeringens avsikt är att detta ska bestå. Regeringen delar dock inte Advokatfirman Delphis uppfattning att förslaget leder till tolkningssvårigheter i fråga om vad som är sociala hänsyn. Genom att det tydliggörs att sociala hänsyn omfattar mer än arbetsrättsliga hänsyn finns det enligt regeringens mening bättre möjligheter för rättsutvecklingen att klargöra vad som i övrigt ryms inom sociala hänsyn. Till målsättningsbestämmelsen ska därför föras även arbetsrättsliga hänsyn.
Konkurrensverket och Lagrådet ifrågasätter behovet av den s.k. börregeln. Regeringen anser, att en målsättningsbestämmelse erinrar om att upphandlande myndigheter och enheter när de överväger vad som ska upphandlas, vilka krav som ska ställas på leverantören och hur upphandlingsföremålet ska specificeras, bör ta miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn. Bestämmelsen framhåller alltså att
upphandling bör användas för att uppnå miljömässiga och sociala mål om upphandlingens art motiverar detta. Detta ligger också väl i linje med ett av syftena med 2014 års upphandlingsdirektiv, nämligen att myndigheter och enheter i större utsträckning bör använda upphandling till stöd för att uppnå gemensamma samhälleliga mål.
Regeringen föreslår i denna proposition konkreta åtgärder i de olika stadierna av en upphandling som kompletterar målsättningsbestämmelsen för att säkerställa att leverantörerna uppfyller miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. De konkreta åtgärderna innebär i vissa fall både möjligheter och skyldigheter för de upphandlande myndigheterna och enheterna att ta miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn. I dessa delar kan det emellertid, som Konkurrenskommissionen gör, rättsligt ifrågasättas om det finns ett behov av att därutöver bibehålla den s.k. bör-regeln. Advokatfirman Kahn Pedersen anser dessutom att bör-regeln kommer i konflikt med de föreslagna bestämmelserna om skyldigheten att ta arbetsrättsliga hänsyn. Regeringen instämmer i att behovet av bör-regeln i enskilda fall kommer att minska och i vissa fall kommer att saknas, bl.a. när de särskilda bestämmelserna om arbetsrättsliga villkor blir tillämpliga. Lagrådet har efterfrågat vad som gäller i förhållande till bestämmelser om att hänsyn får tas. I det sammanhanget ska framhållas att bör-regeln har generell tillämpning, dvs. den gäller inte endast för särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor. Den är tillämplig i alla faser av en upphandling och vid alla åtgärder som kan vidtas. Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn bör således generellt beaktas vid upphandling, om upphandlingens art motiverar det. När det föreligger skyldigheter att ta sådana hänsyn enligt de bestämmelser som föreslås har dessa förstås företräde framför den icke-förpliktande börregeln. Är det inte fråga om en situation då det föreligger en skyldighet att ställa sådana villkor tillämpas i stället bör-regeln. I denna proposition föreslås dessutom ett antal regler som genomför direktiven som ska tillämpas vid vissa specifika moment av en upphandling. Även i fråga om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn gör de särskilda reglerna bör-regeln i vissa fall överflödig. I vilken utsträckning det gäller för de bestämmelser enligt vilka hänsyn får tas är mera oklart. De föreslagna reglerna täcker dock inte in samtliga situationer då miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn kan tas. Som exempel kan pekas på att redan vid ställningstagandet om vad kontraktsföremålet i en upphandling ska vara, kan sådana hänsyn tas trots att det inte finns bestämmelser som reglerar den situationen. Det kommer därför fortsättningsvis att utöver de föreslagna reglerna finnas behov av en bör-regel. Hur stort det behovet är får tillämpningen utvisa. Bör-regeln utgör dessutom en svensk reglering som omfattar såväl de direktivstyrda som de icke direktivstyrda områdena. En eventuell översyn av regeln bör därför hellre ske i samband med att de nationella bestämmelserna ses över. En sådan översyn har aviserats av regeringen (se prop. 2015/16:1, utg. omr. 2 s. 99). Sammanfattningsvis anser regeringen således att den s.k. börregeln tills vidare ska kvarstå och förtydligas på det sätt som föreslås genom att arbetsrättsliga hänsyn uttryckligen förs in.
Även de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner bör enligt regeringens mening innehålla bestämmelser som motsvarar
bestämmelserna i 1 kap. 9 a § LOU och 1 kap. 24 a § LUF. Det bör i sammanhanget framhållas att kraven som ställs med sikte på miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn givetvis ska vara förenliga med de allmänna principerna som dessa har uttolkats av EUdomstolen och EU-rätten i övrigt. Av domstolens praxis (se redogörelserna av relevant praxis i SOU 2006:28 s. 180–186, prop. 2009/10:180 del 1 s. 267–273, 317 och 376 samt SOU 2014:51 s. 33, 40 och 41) följer att kraven ska vara relevanta samt möjliga att följa upp och kontrollera. Kraven bör dessutom rent faktiskt följas upp och kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller enheten.
9.4 Det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om principer för upphandling i de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner ska även tillämpas på det icke direktivstyrda området.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I utredningens förslag finns dock bestämmelser som motsvarar bestämmelserna i det regelkomplex som behandlas i avsnitt 9.2.
Remissinstanserna invänder inte mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om principer för upphandling i 1 kap. 9 och 9 a §§ LOU och 1 kap. 24 och 24 a §§ LUF ska enligt 15 kap. 2 § i både LOU och LUF tillämpas vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området. Samma ordning bör gälla enligt de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner. De nya lagarnas bestämmelser om principer för upphandling ska alltså tillämpas även vid upphandling på det icke direktivstyrda området.
10 Allmänna bestämmelser
I de tre upphandlingsdirektiven finns, förutom allmänna principer för upphandling (se avsnitt 9), andra bestämmelser som är allmänna i den meningen att de ska beaktas av upphandlande myndigheter och enheter i varje upphandling. Sådana bestämmelser behandlas i detta avsnitt.
10.1 Rätten att få delta i en upphandling
10.1.1 De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser som i huvudsak motsvarar regleringen i LOU och LUF om rätten att få delta i en upphandling.
En upphandlande myndighet respektive enhet ska få ange i upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kvalificeringskraven, om det är berättigat av objektiva skäl.
En upphandlande myndighet respektive enhet ska få ställa upp särskilda villkor för hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet, om det är berättigat av objektiva skäl.
Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av att författningsreglera standardvillkor för hur grupper av leverantörer ska uppfylla krav på teknisk kunskap och yrkeskunskap respektive villkor för kvalificering.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget eller bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 19 i LOUdirektivet och artikel 37 i LUF-direktivet om ekonomiska aktörer motsvarar till stor del regleringen i 2004 års LOU- och LUF-direktiv, som har genomförts genom bestämmelserna om rätten att få delta i en upphandling i 1 kap. LOU respektive LUF. I dessa delar bör författningstexten i de nya lagarna i huvudsak utformas i överensstämmelse med lydelsen av motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. I artikel 19.1 andra stycket i LOU-direktivet och korresponderande bestämmelser i de andra direktiven anges att en juridisk person kan åläggas att ange namn och yrkeskvalifikationer på berörd personal. I motsvarande bestämmelser i LOU och LUF används ordet uppmanas. Ordet åläggas har en skarpare innebörd. Det ordet bör användas i de nya lagarnas bestämmelser.
I artikel 19.2 andra stycket i LOU-direktivet om grupper av ekonomiska aktörer finns en ny bestämmelse om att de upphandlande myndigheterna vid behov får klargöra i upphandlingsdokumenten hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap och yrkeskunskap som avses i artikel 58 i LOU-direktivet. Motsvarande bestämmelse i artikel 37.2 andra stycket i LUF-direktivet riktar in sig på de kriterier och krav avseende kvalificering och urvalsbedömning som avses i artiklarna 77– 81 i LUF-direktivet.
Det är oklart om det ligger någon avsedd begränsning i att de klargöranden som får göras enligt artikel 19.2 andra stycket i LOUdirektivet får avse teknisk och yrkesmässig kunskap. Sådana krav behandlas inte särskilt i artikel 58.4 i LOU-direktivet, som gäller krav på teknisk och yrkesmässig kapacitet. Regleringen får emellertid antas ha
sin grund i att det i vissa fall, t.ex. i fråga om större projekt, kan vara nödvändigt för den upphandlande myndigheten, eller enheten, att klargöra t.ex. att vissa åberopade nyckelpersoner måste komma från en och samma leverantör. Det är inte möjligt att ställa upp andra villkor för grupper av leverantörer än för enskilda deltagare, men bestämmelsen får förstås som att det finns ett utrymme för klargöranden av nämnda slag. Lagtexten bör utformas i överensstämmelse med direktivet.
En förutsättning för att den upphandlande myndigheten ska få vidta denna åtgärd är enligt direktivet att det är motiverat av objektiva skäl och är proportionellt. Kravet på proportionalitet följer redan av de grundläggande principerna för upphandling och behöver inte anges särskilt i den paragraf som genomför denna bestämmelse (se även avsnitt 5.5).
Medlemsstaterna får fastställa standardvillkor för hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla de aktuella villkoren. Bestämmelsen har förmodligen sin grund i förhållanden i någon eller några andra medlemsstater. Regeringen bedömer att det inte finns något behov av författningsbestämmelser med standardvillkor i Sverige. Det är en fråga för berörda marknadsaktörer att vid behov ta fram sådana villkor.
I artikel 19.2 tredje stycket i LOU-direktivet och 37.2 tredje stycket i LUF-direktivet finns en likaledes ny bestämmelse om att villkor för grupper av ekonomiska aktörers fullgörande av ett kontrakt som skiljer sig från dem som gäller för enskilda deltagare också ska motiveras av objektiva skäl och vara proportionella. Den upphandlande myndigheten eller enheten får alltså ställa upp andra särskilda kontraktsvillkor för grupper av leverantörer än för enskilda deltagare. Kravet på proportionalitet följer redan av de grundläggande principerna för upphandling och behöver inte anges särskilt i den paragraf som genomför denna bestämmelse (se även avsnitt 5.5).
10.1.2 Lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om rätten att få delta i en upphandling som utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans behandlar frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: I artikel 26 i LUK-direktivet finns bestämmelser som i huvudsak motsvarar artikel 19 i LOU-direktivet respektive artikel 37 i LUF-direktivet. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att de paragrafer som genomför den artikeln bör utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
10.1.3 Begränsning av antalet anbudssökande
Regeringens förslag: Bestämmelserna om begränsning av antalet anbudssökande vid offentlig upphandling ska i huvudsak överensstämma med nuvarande reglering.
Även vid innovationspartnerskap ska det vid offentlig upphandling vara möjligt att begränsa antalet anbudssökande på samma villkor som vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog.
Vid upphandling inom försörjningssektorerna ska det även vid innovationspartnerskap och konkurrenspräglad dialog vara möjligt att begränsa antalet anbudssökande.
En bestämmelse om begränsning av antalet anbudssökande ska införas i lagen om upphandling av koncessioner.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian föreslår en annan placering av bestämmelserna i lagen.
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regleringen av begränsning av antalet anbudssökande har behållits i princip oförändrad i de nya direktiven och återfinns i artikel 65 i LOUdirektivet och artikel 78.2 i LUF-direktivet. De förändringar som gjorts i de nya direktiven inskränker sig beträffande offentlig upphandling till att innovationspartnerskap har lagts till de upphandlingsformer som tidigare omfattats av reglerna. De förändringar som gjorts vid upphandling inom försörjningssektorerna är en följd av att regelverket tillförts två nya upphandlingsförfaranden nämligen innovationspartnerskap och konkurrenspräglad dialog.
Regleringen bör genomföras med nuvarande bestämmelser som förebild. Däremot anser regeringen att bestämmelserna bör få en annan placering i lagen än den promemorian föreslagit. I såväl den nya lagen om offentlig upphandling som den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande införas i kapitlet om allmänna bestämmelser.
Lagen om upphandling av koncessioner
Av artikel 37.3 i LUK-direktivet framgår att antalet anbudssökande eller anbud får begränsas till en lämplig nivå under förutsättning att detta sker på ett öppet sätt och på grundval av objektiva kriterier. Bestämmelsen liknar regleringen om begränsning av antalet anbudssökande eller anbud som kan göras vid upphandling genom selektivt förfarande, förhandlat förfarande, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap i LOU och LUF. Vid koncessionsupphandling är det alltid tillåtet med en begränsning av antalet anbudssökande och anbud. Eftersom förfarandet vid upphandling av koncessioner inte är reglerat följer naturligvis att den upphandlande myndigheten eller enheten är fri att i den utsträckning den finner lämpligt begränsa antalet anbudssökande eller anbud. Bestämmelsen i artikel 37.3 får ses som en sätt att säkerställa att
myndigheten vid ett sådant förfarande iakttar de grundläggande principerna och beaktar behovet av tillräcklig konkurrens. Det är emellertid lämpligt att strukturen i den nya lagen om upphandling av koncessioner så långt det är möjligt följer den som finns i de båda andra upphandlingslagarna. Bestämmelsen bör därför placeras i de allmänna bestämmelserna i kapitel 4.
Något lägsta antal anbudsgivare eller anbud anges inte i artikeln. Vid upphandling av kontrakt i den klassiska sektorn gäller enligt artikel 65.2 i LOU-direktivet att antalet anbudssökande inte får bestämmas till färre än fem vid selektivt förfarande eller färre än tre vid bl.a. förhandlat förfarande under konkurrens. I artikel 78.2 i LUF-direktivet ges inget bestämt lägsta antal anbudssökande men det föreskrivs att antalet ska bestämmas till vad som anses rimligt med tanke på speciella förhållanden i samband med upphandlingsförfarandet och på de resurser som behövs för att genomföra det. Vidare framgår att minskningen inte får leda till att konkurrensen inte blir tillräcklig. Regeringen bedömer att detta innebär att antalet inte bör minskas till färre än tre.
LUK-direktivets bestämmelse om begränsning av anbudssökande och anbud är vagare formulerad än motsvarande i LUF-direktivet. Här gäller att begränsningen får göras till en ”lämplig nivå” baserat på objektiva kriterier. Antalet ska dock vara tillräckligt för att garantera verklig konkurrens. Med hänsyn till de speciella förhållanden som gäller för koncessioner, där det ofta är fråga om omfattande och långsiktiga projekt, är det enligt regeringens mening inte lämpligt att vid upphandling av koncessioner föreskriva ett lägsta antal anbud eller anbudsgivare som begränsningen får avse. Vilket antal som är lämpligt får bestämmas i det enskilda fallet och får rimligen göras beroende av vad koncessionen avser och hur marknaden för denna ser ut. Om en begränsning av antalet anbudsgivare gjorts på ett sätt som garanterar verklig konkurrens är enligt EU-domstolens praxis beroende av vad som kännetecknar upphandlingen och vad det är som upphandlas (se dom Hochtief och Linde-Kca-Dresden, C-138/08, EU:C:2009:627). Antalet måste vara sådant att den upphandlande myndigheten eller enheten kan jämföra olika anbud och välja det förmånligaste på grundval av objektiva kriterier (se dom Sintesi, C-247/02, EU:C:2004:593, p. 37 och dom Fracasso och Leitschutz, C-27/98, EU:C:1999:420, p. 31).
10.2 Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om vad som ska gälla om en leverantör som är anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av upphandlingen. Bestämmelserna ska innebära en rätt för de övriga anbudsgivarna och anbudssökandena att få information om upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats till leverantören under förberedelserna. Bestämmelserna ska vidare erinra om i vilka fall leverantören får uteslutas från upphandlingen med anledning av att ha deltagit i förberedelserna av upphandlingen och vad den upphandlande myndigheten eller enheten då ska iaktta.
Regeringens bedömning: Det behövs inte bestämmelser i de nya lagarna om att en upphandlande myndighet eller enhet får genomföra förberedande marknadsundersökningar. Vidare behövs det inte bestämmelser om att den upphandlande myndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att konkurrensen i upphandlingen inte snedvrids när en anbudssökande eller anbudsgivande leverantör har deltagit i förberedelserna. Det behövs inte heller några bestämmelser om tidsfrister för mottagande av anbud i dessa fall eller bestämmelser om att åtgärderna som vidtas ska dokumenteras.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som berör frågan tillstyrker promemorians förslag eller har inget att invända. Konkurrensverket och
SKL Kommentus tillstyrker också promemorians bedömning. Försvarets materielverk (FMV), Trafikverket, Stockholms läns landsting och Swedish Medtech anser dock att direktivens bestämmelser om förberedande marknadsundersökningar ska genomföras. Trafikverket och
Stockholms läns landsting vill även se ett genomförande av bestämmelserna om att den upphandlande myndigheten ska vidta lämpliga åtgärder för att jämställa konkurrensen när en anbudssökande eller anbudsgivande leverantör, eller anknutna företag, har deltagit i förberedelserna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Förberedande marknadsundersökningar är tillåtna – men det behövs inte uttryckliga bestämmelser om det i lagarna
Innan en upphandlande myndighet eller enhet inleder ett upphandlingsförfarande både kan och får den undersöka marknaden för att förbereda upphandlingen. En sådan förberedande marknadsundersökning kan i många fall vara ett effektivt sätt för myndigheten eller enheten att tydliggöra sitt behov och vilka möjligheter det finns för marknaden att tillgodose detta. Detta kan resultera i en bättre utformad upphandling. Att marknadsundersökningar är tillåtna följer emellertid inte av någon bestämmelse i 2004 års direktiv. I skäl 8 i 2004 års LOU-
direktiv anges att den upphandlande myndigheten, innan ett upphandlingsförfarande inleds, genom en teknisk dialog får söka eller godta råd som kan användas när specifikationerna utarbetas, dock under förutsättning att sådana råd inte leder till hinder för konkurrensen.
I LOU- och LUF-direktiven har rådande rättsläge kodifierats genom uttryckliga bestämmelser i artikel 40 i LOU-direktivet och artikel 58 i LUF-direktivet. Första stycket föreskriver att marknadsundersökningar får genomföras. I andra stycket upplyses om hur en marknadsundersökning genomförs. Där sägs att i syfte att förbereda upphandlingar och informera om dem får den upphandlande myndigheten eller enheten till exempel rådfråga eller godta råd från oberoende experter eller myndigheter eller från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid planering och genomförande av upphandlingsförfarandet, under förutsättning att råden inte snedvrider konkurrensen eller bryter mot principerna om icke-diskriminering och öppenhet.
Försvarets materielverk (FMV) anför att rättsläget inte är entydigt och odiskutabelt och att direktivens bestämmelser klargör de ramar som gäller för förberedande marknadsundersökningar. SKL Kommentus uttalar å andra sidan att om det förberedande stadiet inför en upphandling tyngs med ytterligare bestämmelser kommer det att leda till färre kontakter mellan upphandlande myndigheter eller enheter och leverantörer. Konkurrensverket instämmer i promemorians bedömning att reglerna inte behöver införas i lag.
Som nyss konstaterats innebär de nya direktiven inte någon ändring av rättsläget. Bestämmelserna kan inte heller bedömas innebära något tydliggörande av rättsläget. De är inte i egentlig mening några handlingsregler. De är närmast en upplysning om att det är tillåtet att genomföra marknadsundersökningar, och en påminnelse om att de grundläggande principerna om icke-diskriminering och öppenhet måste beaktas. Regeringen instämmer i den uppfattning som de remissvar som kommenterar bestämmelserna ger uttryck för, dvs. att det är önskvärt att upphandlande myndigheter och enheter genomför förberedande marknadsundersökningar när det är lämpligt. Men det behöver inte tydliggöras i lagen att det är tillåtet. Det kan inte uteslutas att det finns en risk för att lagregler om detta i praktiken skulle få en hämmande effekt. Som Konkurrensverket pekar på kan det informeras om möjligheten att genomföra förberedande marknadsundersökningar på andra sätt, t.ex. genom Upphandlingsmyndigheten. Regeringen gör därför bedömningen att bestämmelser om marknadsundersökningar inte ska tas in i lagarna.
Swedish Medtech har i sitt remissvar berört frågan när en upphandling ska anses påbörjad. Frågan är relevant för att dra gränsen mellan vad som utgör just förberedande marknadsundersökningar och vad som är en del av ett upphandlingsförfarande. Här kan erinras om Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2013 ref. 31, i vilket domstolen uttalar bl.a. att den tidpunkt när en upphandling anses påbörjad bör sammanfalla med tidpunkten för när en upphandlande myndighets beslut kan bli föremål för överprövning. Denna tidpunkt inträffar när det stadium har passerats då rent interna överväganden och förberedelser görs inom en myndighet inför en upphandling. Ett upphandlingsförfarande får därmed anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta
beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser. Enligt regeringens mening tydliggör domstolens uttalanden att det såväl kronologiskt som rent praktiskt finns ett utrymme för upphandlande myndigheter och enheter att genomföra förberedande marknadsundersökningar. Det som krävs är att myndigheten eller enheten strukturerar sitt arbete så att det är tydligt för samtliga involverade i vilket skede man befinner sig.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
De nya direktiven tydliggör vad som gäller om en leverantör som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet deltar som anbudssökande eller anbudsgivare i det förfarandet. Det anges att om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upphandlande myndigheten eller enheten med rådgivning eller på annat sätt har deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, ska den upphandlande myndigheten eller enheten vidta lämpliga åtgärder för att se till att konkurrensen inte snedvrids till följd av att den berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar (artikel 41 första stycket i LOU-direktivet respektive artikel 59 första stycket i LUF-direktivet). Några särskilda bestämmelser av denna innebörd behöver dock inte tas in i de nya lagarna, då detta följer av likabehandlingsprincipen.
I de nya direktiven anges vidare, något förenklat uttryckt, att sådana anbudssökande och anbudsgivare som inte har deltagit i förberedelserna av upphandlingen ska erhålla samma information som sådana som deltagit i förberedelserna och att lämpliga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas (artikel 41 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 59 andra stycket i LUF-direktivet). Kravet att andra anbudssökande och anbudsgivare ska erhålla samma information som sådana som deltagit i förberedelserna är ett utflöde av likabehandlingsprincipen. Kravet är emellertid så pass specifikt att uttryckliga bestämmelser av denna innebörd bör tas in i de nya lagarna. Det andra kravet, att lämpliga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas, får ses som en erinran om att den upphandlande myndigheten eller enheten, när tidsfristen bestäms, ska beakta att dessa leverantörer behöver tid att bearbeta informationen. Detta följer dock redan av det generella kravet att den upphandlande myndigheten eller enheten, när tidsfristen bestäms, ska ta hänsyn till hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden (12 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, 11 kap. 1 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Några bestämmelser om lämpliga tidsfrister i detta specifika fall behöver därför inte tas in i de nya lagarna.
I de nya direktiven erinras, i motsats till 2004 års direktiv, också om i vilken utsträckning en anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av ett upphandlingsförfarande kan delta i samma förfarande (artikel 41 andra och tredje styckena LOU-direktivet respektive artikel 59 andra och tredje styckena LUF-direktivet). Det anges att en sådan anbudssökande eller anbudsgivare endast ska uteslutas från förfarandet på grund av deltagandet i förberedelserna om det inte
finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Det anges vidare att innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet på grund av att de varit involverade i förberedelserna av det, ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen. Bestämmelserna innebär, allmänt uttryckt, att den upphandlande myndigheten eller enheten ska beakta såväl kravet att vidtagna åtgärder ska vara proportionerliga som principen om likabehandling. De är så pass detaljerade och specifika att de uttryckligen bör framgå av de nya lagarna. Bestämmelser av denna innebörd bör således tas in i dessa lagar. Som Lagrådet påpekat är den aktuella uteslutningsgrunden emellertid reglerad i artikel 57 som en fakultativ uteslutningsgrund som ger den upphandlande myndigheten möjlighet men inte skyldighet att utesluta leverantören. Det bör därför även här uttryckas att myndigheten har en fakultativ möjlighet att utesluta leverantören på grund av dennes deltagande i förberedelserna.
Av direktiven framgår också att de åtgärder som vidtas i detta sammanhang ska dokumenteras så att kontroll i efterhand är möjlig. Detta framgår dock beträffande den nya lagen om offentlig upphandling klart av bestämmelserna om individuella rapporter och får även anses omfattas av den skyldighet att bevara information som följer av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
10.3 Grundläggande bestämmelser om vissa centrala moment i en upphandling
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla grundläggande bestämmelser som reglerar vilka bestämmelser som en upphandlande myndighet respektive enhet ska tillämpa vid kvalificering av leverantör och tilldelning av kontrakt.
Regeringens bedömning: Det finns inte någon anledning att utnyttja den möjlighet som direktiven ger att begränsa den ordning enligt vilken, i öppna förfaranden, den upphandlande myndigheten eller enheten får utvärdera anbudet innan den kontrollerar leverantören.
Det är inte nödvändigt att genomföra bestämmelsen i artikel 76.3 i LUF-direktivet om att en upphandlande enhet inte får särbehandla leverantörer, eller kräva redan tillgängliga prover och bevis, när den väljer ut deltagare till ett upphandlingsförfarande.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser berör frågan.
Trafikverket har vissa synpunkter angående hur bestämmelserna bör placeras i lagarna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
I artikel 56 i LOU-direktivet och artikel 76 i LUF-direktivet finns bestämmelser som, i likhet med bestämmelserna i artikel 44.1 i 2004 års LOU-direktiv och artiklarna 51 och 52.1 i 2004 års LUF-direktiv
beskriver några av de centrala momenten under en upphandling. Bestämmelserna i artiklarna i 2014 års upphandlingsdirektiv är dock mer omfattande än motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv. På samma sätt finns vissa liknande bestämmelser i artikel 37 i LUK-direktivet.
Artiklarna i LOU- och LUF-direktiven är rubricerade Allmänna principer. Det handlar dock inte om de principer för upphandling som behandlas i artikel 18 i LOU-direktivet och artikel 36 i LUF-direktivet (se avsnitten 9.1 och 9.2). Det handlar i stället om grundläggande bestämmelser om de formella kraven för urval av deltagare, utvärdering av anbud samt tilldelning av kontrakt.
Genom artiklarna har de allmänna övergripande bestämmelserna samlats i en och samma artikel i respektive direktiv. Motsvarande bestämmelser i 2004 års upphandlingsdirektiv är inte samlade på samma sätt. Ett genomförande av artiklarna i 2014 års upphandlingsdirektiv handlar därför i praktiken om att överföra den ordning som redan gäller i dag.
De bestämmelser som riktar sig till kommissionen (artikel 56.4 i LOUdirektivet och artikel 76.8 i LUF-direktivet) föreslås inte genomföras i lagarna (se avsnitt 5.8).
I LUK-direktivet har artikel 37 rubricerats Förfarandegarantier och de flesta av bestämmelserna rör grundläggande bestämmelser för upphandlingen. Flertalet av bestämmelserna i artikel 37 i LUK-direktivet har placerats i ett eget kapitel om förfarandet vid upphandling och behandlas under avsnitt 12.3 (upphandlingsförfarandet). En bestämmelse om kontroll av anbudet innan kontrakt tilldelas har emellertid placerats under allmänna bestämmelser.
Grundläggande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling
I artikel 56.1 första stycket a och b i LOU-direktivet finns bestämmelser om tillvägagångssättet när en upphandlande myndighet utifrån inlämnade anbud ska avgöra vilken leverantör som ska tilldelas kontraktet. Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna att myndigheten innan den tilldelar kontraktet ska kontrollera att anbudet uppfyller de krav m.m. som uppställts i upphandlingsdokumenten, att leverantören inte ska uteslutas i enlighet med artikel 57 och att leverantören uppfyller de kvalificeringskrav som myndigheten har ställt upp i enlighet med artikel 58 och, i förekommande fall, artikel 65. I artikel 56.2 första stycket finns vidare en bestämmelse som innebär att den upphandlande myndigheten, i ett öppet förfarande, får besluta att utvärdera anbuden innan den kontrollerar den leverantör som enligt den gjorda utvärderingen har lämnat det bästa anbudet. Trafikverket har föreslagit att de paragrafer som genomför de nu nämnda artiklarna ska placeras i kapitlet Val av leverantörer (motsvarande kapitlet Kvalificering i propositionens förslag) i den nya lagen om offentlig upphandling. Regeringen anser emellertid att bestämmelserna bör placeras i kapitlet Allmänna bestämmelser, eftersom de har en grundläggande karaktär och rör flera moment i den s.k. utvärderingsfasen. Det finns vidare enligt regeringens mening inte någon anledning att med stöd av artikel 56.2 andra stycket i LOU-direktivet begränsa tillämpningen av den ordning som följer av första stycket.
Artikel 56.3 i LOU-direktivet rör fallet att information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig, eller att särskilda dokument saknas. Bestämmelserna behandlas i avsnitt 10.4.1.
Grundläggande bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Artikel 76.1 och 76.5 i LUF-direktivet innehåller grundläggande bestämmelser om de villkor en leverantör ska uppfylla och som den upphandlande enheten ska pröva innan den tilldelar ett kontrakt. Bestämmelserna innebär sammanfattningsvis att en upphandlande enhet ska tillämpa sådana regler och kriterier för uteslutning av anbudssökande eller anbudsgivare som den har fastställt. Därefter ska enheten välja ut anbudssökande eller anbudsgivare på grundval av de objektiva regler och kriterier för detta ändamål som den har fastställt. De innebär vidare att enheten ska kontrollera att anbuden från anbudsgivarna som valts ut på detta sätt stämmer överens med de regler och krav som gäller för anbud och tillämpa bestämmelserna om tilldelning av kontrakt. Artikel 76.7 innehåller bestämmelser som motsvarar artikel 56.2 första stycket i LUFdirektivet om att ett anbud i öppna förfaranden kan prövas innan leverantören som har lämnat anbudet kontrolleras. LUF-direktivets bestämmelser bör, enligt samma resonemang som förts beträffande LOUdirektivets bestämmelser, placeras i kapitlet Allmänna bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Det finns, i överensstämmelse med regeringens bedömning avseende artikel 56.2 andra stycket i LOU-direktivet, inte någon anledning att med stöd av artikel 76.7 andra stycket begränsa tillämpningen av den ordning som följer av första stycket.
Artikel 76.2 rör situationen att en anbudsinfordran görs med hjälp av ett meddelande om kvalificeringssystem. Artikeln motsvaras av artikel 51.2 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts i 11 kap. 3, 4 och 6–10 §§ LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 533). Enligt regeringens mening saknas skäl att genomföra artikel 76.2 i LUF-direktivet på något annat sätt. Det innebär att artikeln får anses genomförd genom de bestämmelser som genomför artiklarna 77 och 78 i LUF-direktivet om kvalificeringssystem och kvalitativa urvalskriterier.
Artikel 76.3 rör situationen att en upphandlande enhet väljer ut deltagare till ett selektivt eller förhandlat förfarande, en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap. Den upphandlande enheten får då inte ställa upp administrativa, tekniska eller ekonomiska villkor för vissa ekonomiska aktörer som inte gäller för andra. Den får heller inte kräva prover eller bevis som redan finns i tillgängligt objektivt material. Artikeln motsvarar artikel 52.1 i 2004 års LUF-direktiv. Artikeln i 2004 års direktiv genomfördes inte särskilt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 530). Artikeln i 2014 års direktiv kan hanteras på samma sätt.
Bestämmelserna i artikel 76.4 överensstämmer med artikel 56.3 i LOU-direktivet och behandlas i avsnitt 10.4.1.
Grundläggande bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner
I artikel 37.1 första stycket a–c i LUK-direktivet finns en bestämmelse som påminner om artikel 56.1 första stycket i LOU-direktivet. I bestämmelsen anges att tilldelning ska ske med hänsyn tagen till de kriterier som ställts upp under förutsättning att vissa andra villkor är uppfyllda. Villkoren innefattar att anbudsgivaren inte ska vara utesluten från deltagande i tilldelningsförfarandet enligt bestämmelserna om uteslutning och att anbudet står i överensstämmelse med villkoren för deltagande i fråga om leverantörens yrkesmässiga och tekniska kapacitet samt ekonomiska och finansiella ställning. Vidare ska anbudet överensstämma med de minimikrav som i tillämpliga fall uppställts.
En bestämmelse om att uppställda krav på anbudsgivare och anbud måste vara uppfyllda innan en koncessionshavare väljs ut, som motsvarar bestämmelsen i artikel 56.1 i LOU-direktivet, bör därför införas i lagen. Den bör utformas på liknande sätt som i den nya lagen om offentlig upphandling och bör placeras i kapitlet Allmänna bestämmelser.
Något om bestämmelserna om begränsad kontroll i LOU och LUF
Lagrådsremissens lagförslag innehåller inte några bestämmelser som direkt motsvarar de nationella bestämmelserna i 11 kap. 17 § LOU och 11 kap. 13 § LUF om begränsad kontroll. Flera av de bestämmelser som föreslås syftar emellertid till att underlätta för såväl upphandlande myndigheter och enheter som leverantörer och kommer att ge samma resultat som nämnda paragrafer i nuvarande lagar. Angående motiven till dessa paragrafer, se prop. 2009/10:180 del 1 s. 279–283, 341 och 384.
10.4 Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
10.4.1 De nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören.
Myndigheten eller enheten ska också få tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling.
En rättelse, ett förtydligande eller en komplettering ska endast få göras om principerna om likabehandling och öppenhet iakttas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens bestämmelse är dock mer direktivnära utformad och placerad i det kapitel i lagarna som reglerar kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser uttalar sig särskilt i frågan. Foyen advokatfirma motsätter sig inte förslaget, som beskrivs som en redaktionell ändring. Det är enligt advokatfirman fråga om den svåraste och mest tvistedrivande bestämmelsen i LOU. Advokatfirman anser inte att lagstiftaren bör förtydliga bestämmelsen utan att det måste vara en fråga för rättstillämpningen. Göteborgs stad Upphandlings AB
tillstyrker utredningens förslag och vill särskilt betona att några striktare regler än vad som följer av direktiven inte bör införas. Göteborgs stad Upphandlings AB menar att bestämmelsen innebär en stor förändring i förhållande till den restriktiva domstolspraxis som råder i dag.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 56.3 i LOU-direktivet och artikel 76.4 i LUF-direktivet regleras situationen att information eller dokumentation som ska lämnas av de ekonomiska aktörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller att särskilda dokument saknas.
I en sådan situation får den upphandlande myndigheten eller enheten, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt som genomför direktiven, begära att de berörda ekonomiska aktörerna lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation inom en lämplig tidsfrist, förutsatt att en sådan begäran görs i full överensstämmelse med principerna om likabehandling och öppenhet.
Regleringen i artikel 56.3 i LOU-direktivet avviker något från regleringen i 2004 års LOU-direktiv. I artikel 51 i detta direktiv föreskrivs endast att den upphandlande myndigheten får anmoda de ekonomiska aktörerna att komplettera eller förtydliga vissa typer av inlämnade certifikat och handlingar. 2004 års LUF-direktiv saknar en motsvarande bestämmelse.
I 9 kap. 8 § LOU respektive LUF finns bestämmelser om rättelse av fel, förtydligande och komplettering. Bestämmelserna har sitt ursprung i 1 kap. 21 § i 1992 års LOU (jfr prop. 1992/93:88 s. 70 f., prop. 1997/98:170 s. 17 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 376 f.). Enligt bestämmelsernas första stycke får en upphandlande myndighet eller enhet tillåta att en anbudssökande eller anbudsgivare rättar en uppenbar felskrivning eller felräkning eller något annat uppenbart fel i anbudsansökan eller anbudet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i 2004 års upphandlingsdirektiv. Enligt andra stycket i bestämmelserna får den upphandlande myndigheten eller enheten begära att en anbudsansökan eller ett anbud förtydligas eller kompletteras om det kan ske utan risk för särbehandling eller konkurrensbegränsning. Myndigheten eller enheten får enligt andra stycket också begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar handlingar som getts in och som avses i lagarnas 10 och 11 kap. (t.ex. registerutdrag och bevis om leverantörens ekonomiska eller tekniska kapacitet).
Utredningen har föreslagit ett direktivnära genomförande av artikel 56.3 i LOU-direktivet och artikel 76.4 i LUF-direktivet. I lagrådsremissen har bestämmelserna utformats i huvudsaklig enlighet med utredningens förslag. Lagrådet har anmärkt att bestämmelsernas innebörd är oklar. Enligt Lagrådet behöver paragrafernas innebörd klargöras, om de alls ska behållas. Lagrådet har pekat på den möjlighet som direktiven ger att föreskriva annat i nationell rätt. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt. LOU- och LUF-direktivens bestämmelser är svårbegripliga. De båda remissinstanser som yttrar sig särskilt över utredningens förslag gör också olika tolkningar av bestämmelsernas innebörd.
Av likabehandlingsprincipen följer att anbud som huvudregel inte får ändras sedan tidsfristen för anbud har löpt ut. Det torde därför stå klart att avsikten med direktivbestämmelserna inte är att tillåta materiella ändringar av lämnade anbud. De åtgärder som kan vidtas enligt
artikel 56.3 i LOU-direktivet och artikel 76.4 i LUF-direktivet kan enligt regeringens mening sammanfattas med begreppen rättelse av fel, förtydligande och komplettering. Gemensamt för dessa åtgärder är att de inte innebär att anbudet ändras i sak. I direktiven talas även om färdigställande av relevant information eller dokumentation. Enligt regeringens bedömning har detta begrepp ingen självständig betydelse utan omfattas av begreppet komplettering.
Enligt regeringens mening uttrycker direktivbestämmelserna att handlingar som har getts in av leverantörer får rättas, kompletteras eller förtydligas, om det är förenligt med principerna om öppenhet och likabehandling. Bestämmelserna torde därmed i huvudsak motsvara de nuvarande bestämmelserna i LOU och LUF. En avgörande skillnad är dock att rättelse av fel får göras enligt direktivbestämmelserna även om felet inte är uppenbart för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Den begränsade möjligheten till rättelse enligt de nuvarande bestämmelserna har kritiserats såväl av leverantörer som av upphandlande myndigheter och enheter. Enligt Upphandlingsutredningen (SOU 2011:73 s. 44) minskar stödet för regelverket bland aktörerna, om konkurrenskraftiga anbud utesluts på grund av mindre formella fel. Lagstiftningen bör enligt regeringens mening inte sätta snävare gränser än vad som följer av principerna om öppenhet och likabehandling. Regeringen anser därför att möjligheterna till rättelse av fel, förtydligande och komplettering enligt de nya lagarna bör motsvara vad som gäller enligt direktivbestämmelserna.
Det nuvarande uttryckssättet i LOU och LUF bör användas för att ange vad som avses med en rättelse. Bestämmelserna bör således innefatta uttrycken felskrivning, felräkning eller något annat fel i handlingen. I LOU och LUF anges att en upphandlande myndighet eller enhet får tillåta en rättelse medan den får begära ett förtydligande eller en komplettering. Enligt regeringens mening bör det dock inte spela någon roll vem som tar initiativ till åtgärden. De nya bestämmelserna bör därför ange att den upphandlande myndigheten eller enheten får tillåta eller begära en sådan åtgärd som avses.
De nya bestämmelserna bör sammanfattningsvis innebära att en upphandlande myndighet eller enhet ska få tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören. Myndigheten eller enheten ska också få tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling. En åtgärd som avses i bestämmelserna ska vara förenlig med principerna om likabehandling och öppenhet.
Förutsättningarna för förtydligande och komplettering av handlingar enligt de nya bestämmelserna motsvarar vad som gäller enligt LOU och LUF. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande bestämmelser ska sådana åtgärder vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet som dessa principer uttolkas i EU-domstolens praxis.
Lagrådet har anmärkt att bestämmelsernas plats i regelsystemet behöver klargöras. De aktuella artiklarna i direktiven har rubriken Allmänna principer. Bestämmelserna tar inte sikte på något särskilt upphandlingsförfarande. Enligt regeringens mening bör bestämmelserna därför placeras i det kapitel i lagarna som innehåller allmänna bestämmelser (4 kap.). Som Lagrådet har påpekat finns det i lagarnas
6 kap. särskilda bestämmelser som medger att anbud får ändras i vissa fall vid förfaranden som bygger på förhandlingar eller dialog. Sådana bestämmelser utgör lex specialis i förhållande till de allmänna bestämmelserna om rättelse av fel, förtydligande och komplettering. Som exempel kan nämnas bestämmelsen i 6 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 19 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Enligt bestämmelserna får anbudsgivaren vid konkurrenspräglad dialog, på den upphandlande myndighetens eller enhetens uppmaning, klarlägga, precisera eller optimera sitt slutgiltiga anbud. En optimering av anbudet innebär – till skillnad från en rättelse, ett förtydligande eller en komplettering – att anbudet ändras materiellt.
10.4.2 Lagen om upphandling av koncessioner
Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om rättelse av fel, förtydligande och komplettering bör inte införas i den nya lagen om upphandling av koncessioner.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens bedömning: LUK-direktivet innehåller inte någon allmän bestämmelse om rättelse, förtydligande och komplettering av handlingar som getts in av leverantörer. Någon bestämmelse om detta föreslås därför inte i den nya lagen om upphandling av koncessioner, vare sig på eller utanför det direktivstyrda området. Frågan om en åtgärd av aktuellt slag är tillåten får därför bedömas enligt principerna om likabehandling och öppenhet.
10.5 Uppdelning av kontrakt i delar
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska, enligt bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, överväga att dela upp större kontrakt i separata delar och ska vara skyldiga att motivera de fall ett kontrakt inte delas upp. Myndigheten eller enheten ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar.
Myndigheten eller enheten ska få begränsa antalet delar som får tilldelas en och samma leverantör. Myndigheten eller enheten ska också ha möjlighet att förbehålla sig rätten att tilldela kombinerade delar av kontrakt.
Regeringens bedömning: Uppdelning av kontrakt i delar bör inte göras obligatoriskt.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen bedömer dock att bestämmelserna om möjlighet att tilldela kombinerade delar av kontrakt inte bör genomföras.
Remissinstanserna: De remissinstanser som behandlar frågan instämmer, med något undantag, i utredningens bedömning att uppdelning av kontrakt inte ska göras obligatoriskt, bl.a. Domstolsverket,
Konkurrensverket, Kammarkollegiet, Kommerskollegium, Trafikverket, Svenskt Näringsliv och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Ett antal remissinstanser, bl.a. Trafikverket, Konkurrensverket, Arbetsförmedlingen och SKL, anser till skillnad från utredningen att direktivens bestämmelser om möjlighet att tilldela kombinerade delar av kontrakt ska genomföras. Några remissinstanser, bl.a. Trafikverket, Stockholms läns landsting, SKL, Svenskt Vatten och Svensk Energi avstyrker utredningens förslag att inte bara upphandlande myndigheter utan också upphandlande enheter ska vara skyldiga att motivera varför ett kontrakt inte delas upp. Företagarna tillstyrker dock det förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
En skyldighet att överväga uppdelning av vissa kontrakt – men ingen skyldighet att dela upp kontrakt
I 2004 års upphandlingsdirektiv och i LOU och LUF finns inga bestämmelser som rör skyldigheter för upphandlande myndigheter eller enheter att dela upp större kontrakt i delar eller att överväga detta. Regelverket om beräkning av ett kontrakts värde kan dock sägas förutsätta att kontrakt ska kunna delas upp i mindre delar. Ett än tydligare uttryck för att uppdelning är möjlig finns i punkt 7 under rubriken Meddelande om upphandling i bilaga VII A till 2004 års LOU-direktiv (jfr även motsvarigheterna i delarna A–C bilaga XII till 2004 års LUFdirektiv). Enligt punkten ska följande information finnas i ett meddelande om upphandling. ”Om kontrakten är uppdelade i delar skall det anges om de ekonomiska aktörerna kan lämna anbud på en eller flera och/eller alla delar.”
Ett av syftena med den omarbetning som har lett fram till 2014 års LOU- och LUF-direktiv har varit att underlätta för små och medelstora företag att delta i upphandlingar. De nya bestämmelserna i artikel 46 i LOU-direktivet och artikel 65 i LUF-direktivet om uppdelning av kontrakt i delar är ett uttryck för denna målsättning.
Lagrådet har föreslagit att uttryckssättet ”tilldelning av kontrakt i separata delar” ersätts med ”separata avtal i en upphandling”. Lagrådet har föreslagit liknande uttryckssätt genomgående i bestämmelserna om uppdelning av kontrakt. Regeringen har emellertid valt att behålla begreppen tilldelning och kontrakt. Närmare överväganden om detta finns i avsnitt 6.1.2.
I artikel 46.1 i LOU-direktivet respektive artikel 65.1 i LUF-direktivet slås fast den existerande möjligheten för upphandlande myndigheter respektive enheter att dela upp kontrakt i delar. Myndigheten eller enheten får vidare även bestämma storleken på och föremålet för delarna. Efter de ovanstående inledande bestämmelserna skiljer sig regleringen i första punkten i LOU-direktivet från den i LUF-direktivet. Enligt artikel 46.1 andra stycket i LOU-direktivet ska en upphandlande myndighet ange huvudskälen till varför ett kontrakt inte har delats upp i delar. Det åligger sålunda myndigheten att förklara varför den har valt att inte dela upp ett kontrakt (apply or explain). I LUF-direktivet saknas en motsvarande bestämmelse som ålägger en upphandlande enhet att förklara varför den har valt att inte dela upp ett kontrakt. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att denna skillnad är en följd av att
LUF-direktivet i allmänhet medger ett något större handlingsutrymme för upphandlande enheter än LOU-direktivet medger för upphandlande myndigheter.
Regeringen anser, i likhet med utredningen, att artikel 46 i LOUdirektivet och artikel 65 i LUF-direktivet ska genomföras med föreskrifter i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna med samma utformning. Det innebär att även upphandlande enheter i förekommande fall ska vara skyldiga att motivera varför ett kontrakt inte har delats upp. Direktiven kräver att en upphandlande myndighet eller enhet seriöst överväger konsekvenserna av en uppdelning. Detta får anses gälla för kontrakt enligt båda direktiven. Syftet med regleringen i LOU-direktivet och LUF-direktivet är alltså detsamma. Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att det till och med är eftersträvansvärt med en likadan utformning av de båda lagarna, då det torde underlätta tillämpningen. Att införa en motiveringsskyldighet även i försörjningssektorerna kan inte bedömas innebära någon mer betydande ökad administrativ börda för de upphandlande enheterna. Med denna utgångspunkt för genomförandet får uttalandena i de något fylligare skälen i LOU-direktivet, skälen 78 och 79 i LOU-direktivet även relevans för hur artikel 65 i LUF-direktivet bör tolkas.
Att dela upp kontrakt i delar, och på så sätt anpassa storleken efter små och medelstora företag, är ett sätt att underlätta tillträde till upphandlingar för sådana företag. De nya direktiven kan sägas lägga fast en miniminivå när det gäller vad upphandlande myndigheter och enheter ska göra eftersom regelverket ska kunna tillämpas i alla medlemsstater. Det finns medlemsstater som redan har föreskrifter med olika långt gående skyldigheter för myndigheter och enheter angående uppdelning av kontrakt. Därmed finns också enligt artikel 46.4 i LOU-direktivet och artikel 65.4 i LUF-direktivet en möjlighet för medlemsstaterna att gå längre och göra det obligatoriskt att tilldela kontrakt i separata delar. Den möjligheten bör inte utnyttjas i svensk rätt. Tilldelning av kontrakt i delar bör inte vara obligatoriskt.
Bestämmelserna i de nya direktiven och de föreslagna lagarna innebär alltså inte någon skyldighet för upphandlande myndigheter eller enheter att faktiskt dela upp kontrakt. Bestämmelserna syftar enbart till att uppmuntra upphandlande myndigheter och enheter att göra det. Direktiven går i detta avseende inte längre än att det i LOU-direktivet föreskrivs en skyldighet för upphandlande myndigheter att åtminstone överväga saken och motivera ett ställningstagande att inte dela upp. Lagrådet har ansett att regleringen är ett exempel på lex imperfecta men har ansett att lagregleringen kan godtas då den följer av direktiven. Direktivens bestämmelser på området bör enligt regeringens mening läsas i ljuset av att den upphandlande myndigheten eller enheten har ett betydande handlingsutrymme när den närmare bestämmer föremålet för upphandlingen och därmed också när det gäller utformningen av den. I skäl 78 i LOU-direktivet anges att skyldigheten för en upphandlande myndighet att överväga huruvida det är lämpligt att dela upp kontrakt i delar gäller samtidigt som det står myndigheten fritt att självständigt fatta sitt beslut på de grunder den anser vara relevanta. Det sägs även att detta
kan ske utan att myndigheten underkastas administrativ eller rättslig kontroll (se närmare nedan).
När det gäller omfattningen av motiveringsskyldigheten är det enligt ordalydelsen av artikel 46.1 andra stycket i LOU-direktivet huvudskälen till valet att inte dela upp ett kontrakt som ska anges. Några remissinstanser, bl.a. Domstolsverket, anser att denna lokution bör användas i lagtexten. Lokutionen förekommer inte, med något undantag, i svensk lagstiftning. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att begreppet skälen bör användas i lagtexten. Det får anses följa av sammanhanget att någon mer ingående beskrivning av skälen inte behöver lämnas. Regeringen delar således inte Domstolsverkets uppfattning att den valda lokutionen innebär att det läggs en större börda på upphandlande myndigheter och enheter.
Vilka kontrakt kan delas upp och hur beräknas upphandlingens värde?
Som konstaterats ovan har den upphandlande myndigheten eller enheten ett betydande handlingsutrymme när den bestämmer vad den ska anskaffa. Bestämmelserna om uppdelning av kontrakt varken utökar eller minskar det utrymmet. Myndigheten eller enheten har därför stor frihet att utforma sitt anskaffningsbehov, t.ex. uppdelat på flera upphandlingstillfällen eller ett enda. Ett exempel kan vara att en upphandlande myndighet har ett behov av olika typer av möbler. Produktkategorin möbler delas upp i flera kvalitativa delområden men varje del annonseras var för sig och resultatet blir ett kontrakt inom respektive produktkategoridel men flera kontrakt inom den övergripande produktkategorin möbler. En sådan paketering kan myndigheten göra i dag och även fortsättningsvis, oavsett bestämmelserna om uppdelning av kontrakt. Givetvis kan intresset av att få in anbud från små och medelstora företag påverka hur myndigheten väljer att tillgodose sitt behov.
Bestämmelserna om uppdelning av kontrakt kan beskrivas som ett särskilt system som aktualiseras när det i en upphandling – efter sedvanlig paketering – finns kontrakt som lämpligen skulle kunna delas upp i särskilt syfte att öka små och medelstora företags möjlighet att lämna in anbud i upphandlingen.
Med ledning av skältexterna (skäl 78 och 79 i LOU-direktivet och skäl 87 och 88 i LUF-direktivet) kan sägas att det ska röra sig om att det, antingen som en hel upphandling eller som en del av en upphandling, görs en större anskaffning av en vara, tjänst eller byggentreprenad. Den aktuella anskaffningen kan i och för sig göras genom tilldelning av ett enda kontrakt, men det finns en möjlighet att dela upp kontraktet på antingen kvantitativ eller kvalitativ grund. Exempelvis kan en planerad anskaffning av ett visst antal enheter av en vara delas upp på kvantitativ grund, dvs. i delar som är mindre sett till antalet enheter. Ett exempel på kvalitativ uppdelning kan vara att en planerad byggentreprenad, som skulle kunna upphandlas genom tilldelning av ett enda kontrakt som en totalentreprenad, i stället delas upp i en del som avser arkitektarbeten, en del som avser byggkonstruktionen och en del som avser inredning. Det går inte att säga något mer exakt om när det kan sägas inträda en skyldighet att överväga uppdelning av ett kontrakt. Ytterst måste det vara
den upphandlande myndigheten eller enheten som tar ställning till detta utifrån omständigheterna, såsom vad det är som anskaffas, storleken på det aktuella kontraktet och hur den aktuella marknaden ser ut.
Avsikten med direktivens bestämmelser synes vara att de separata delar som blir resultatet av en uppdelning var för sig ska betraktas och behandlas som självständiga kontrakt inom ramen för en och samma upphandling. I fråga om beräkning av upphandlingens värde blir bestämmelserna om s.k. delkontrakt tillämpliga. Här följer av huvudregeln i 5 kap. 8 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 7 § första stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna att värdet av delkontrakten ska läggas ihop. I vissa fall kan undantagsbestämmelserna i andra stycket i nämnda paragrafer aktualiseras för något eller några av delkontrakten (jfr skäl 78 andra stycket, första meningen i LOU-direktivet och skäl 87 första stycket, sista meningen i LUF-direktivet).
När bör en uppdelning göras?
Det är den upphandlande myndigheten eller enheten som självständigt avgör om ett kontrakt lämpligen bör delas upp. Den givna utgångspunkten för övervägandena är att myndigheten eller enheten ska sträva efter att underlätta för små och medelstora företag att delta i den förestående upphandlingen. Övervägandena torde i övrigt kunna grundas på myndighetens eller enhetens eget behov och en analys av hur den aktuella marknaden ser ut. I skäl 78 i LOU-direktivet lämnas exempel på omständigheter som kan leda till beslutet att inte dela upp ett kontrakt. Myndigheten eller enheten kan enligt skältexten komma fram till att en uppdelning riskerar att begränsa konkurrensen, eller att kontraktets genomförande blir orimligt tekniskt svårt eller dyrt, eller att behovet av att samordna de olika leverantörerna av delarna allvarligt kan riskera att underminera ett korrekt genomförande av kontraktet.
Svenskt Näringsliv framhåller att en uppdelning av ett kontrakt förutsätter att den upphandlande myndigheten på lämpligt sätt axlar ansvaret som projektledare eller samordnare, och därmed tar ett ansvar för helheten. Ett sätt att förebygga den av Svenskt Näringsliv befarade risken för brister i kvalitet och funktionalitet vid en uppdelning kan i vissa fall vara att låta uppdraget som projektledare eller samordnare ingå som ett moment i något av delkontrakten.
Hur kan kontrakt delas upp?
Bestämmelserna om att en upphandlande myndighet eller enhet ska ange om anbud får lämnas för enbart en eller flera delar eller för samtliga delar av ett uppdelat kontrakt (artikel 46.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 65.1 andra stycket i LUF-direktivet) medger att en upphandling anpassas med hänsyn till förutsättningarna i varje enskild situation. Myndigheten eller enheten bestämmer själv vilken ordning som är lämpligast i det enskilda fallet.
En upphandlande myndighet eller enhet kan, om anbud får lämnas på fler än en av det uppdelade kontraktets separata delar, begränsa antalet delar som kan tilldelas en och samma leverantör. Om myndigheten eller enheten väljer en sådan begränsning, ska det anges i något av
upphandlingsdokumenten. Av dessa ska då framgå hur myndigheten eller enheten avser att hantera situationen att en leverantörs anbud på olika separata delar är sådana att leverantören bör tilldelas kontrakt för fler delar än vad den valda begränsningen medger. I artikel 46.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 65.2 i LUF-direktivet uttrycks det på det sättet att myndigheten eller enheten ska ”ange de objektiva och ickediskriminerande kriterier eller regler som de avser att tillämpa när de fastställer vilka delar som ska tilldelas om tillämpningen av tilldelningskriterierna skulle leda till att en anbudsgivare tilldelas fler delar än det högsta tillåtna antalet delar”.
Som har framgått ska alltså möjliga konflikter mellan en vald begränsning och resultatet av en tillämpning av tilldelningskriterierna i en upphandling hanteras genom objektiva och icke-diskriminerande regler som anges i upphandlingsdokumenten. Med tanke på att kravet på objektiva och icke-diskriminerande regler är allmänt hållet, kan man tänka sig en mängd konstruktioner som skulle kunna anses uppfylla kravet i fråga. Vad det närmare innebär får dock bedömas i rättstillämpningen.
Även om den närmare betydelsen av kravet får utvecklas i rättstillämpningen, avser regeringen att i det följande framhålla en åtgärd som enligt regeringens mening får bedömas uppfylla kravet på objektiva och icke-diskriminerande regler. Denna åtgärd innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som har beslutat att en och samma leverantör får tilldelas endast ett begränsat antal separata delar av ett uppdelat kontrakt ska ange att en leverantör, om den lämnar anbud på fler delar än vad begränsningen tillåter tilldelning för, ska rangordna de anbud som den lämnar.
Ett exempel på metoden enligt stycket ovan skulle kunna vara att en myndighet eller enhet har delat upp ett kontrakt i sex separata delar och samtidigt har begränsat antalet delar som en och samma leverantör kan tilldelas till två. Om en leverantör lämnar anbud på delarna 1–4 och 6 och en tillämpning av tilldelningskriterierna leder till att leverantören bör tilldelas kontrakt för delarna 1, 2 och 6, aktualiseras den rangordning som leverantören ska ha angett. Om denna rangordning anger delarna 6, 4, 2, 1 och 3, ska leverantören således tilldelas kontrakt för delarna 6 och
2. Tilldelningen av övriga delar av kontraktet, delarna 1 och 3–5, kan vid ytterligare konflikter följa samma procedur med den skillnaden att redan tilldelade delar stryks från de rangordningar som angetts av respektive aktuell leverantör.
Göteborgs stad Upphandlings AB har påpekat att en tillämpning enligt ovan kan få till resultat att det i och för sig finns anbud för en eller flera delar men att begränsningen av antalet delar, tillsammans med leverantörernas rangordning, innebär att något kontrakt inte kan tilldelas för dessa delar. Detta är inte möjligt att förutse redan när upphandlingen utformas. Det beror nämligen av dels hur anbudsutvärderingen utfaller, dels vilken rangordning av de olika delarna som anbudsgivarna har gjort.
Enligt regeringens bedömning bör det emellertid vara möjligt att föreskriva i upphandlingsdokumenten att det, i händelse av ett sådant resultat, ska kunna vara möjligt att med avvikelse från begränsningsregeln tilldela kontrakt till den leverantör som lämnat det
bästa anbudet för den eller de aktuella delarna och som annars skulle stå utan kontraktspart.
En möjlighet att tilldela kombinerade delar av kontrakt
Reglerna om tilldelning av kombinerade delar av kontrakt i artikel 46.3 i LOU-direktivet och artikel 65.3 i LUF-direktivet medger att en upphandlande myndighet eller enhet kombinerar flera delar av ett uppdelat kontrakt och tilldelar en och samma leverantör en sådan kombination av delar. En förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är att myndigheten eller enheten i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse har angivit dels att den förbehåller sig rätten att kombinera olika delar, dels vilka delar eller grupper av delar som kan kombineras. Av punkten framgår att medlemsstaterna avgör om punktens bestämmelser ska genomföras.
Utredningen har föreslagit att dessa bestämmelser inte ska genomföras. Regeringen anser dock, i likhet med ett antal remissinstanser, att bestämmelserna bör genomföras. Bestämmelserna om uppdelning av kontrakt innebär att en upphandlande myndighet eller enhet seriöst ska överväga lämpligheten av en uppdelning i de fall det i en upphandling finns kontrakt som lämpligen kan delas upp. Det är då, enligt regeringens bedömning, nödvändigt att myndigheten eller enheten har möjlighet att tilldela uppdelade kontrakt i kombinerade delar. Utan den flexibiliteten kan resultatet bli att upphandlande myndigheter och enheter, med hänvisning till t.ex. de affärsmässiga riskerna, i större utsträckning än annars väljer att avstå från att dela upp större kontrakt som i och för sig hade kunnat delas upp. I skäl 79 i LOU-direktivet hålls också fram att målet att underlätta små och medelstora företags tillträde till offentlig upphandling kan hämmas om upphandlande myndigheter förpliktas att tilldela kontraktet del för del även när detta skulle innebära att man måste godta avsevärt mindre fördelaktiga lösningar jämfört med en tilldelning som slår samman flera eller samtliga delar. Sedd för sig kan bestämmelsen om kombinerade delar synas motverka syftet att underlätta för små och medelstora företag, särskilt om man i detta läser in den näraliggande målsättningen att dessa företag också ska tilldelas separata kontrakt. Men bestämmelsen måste alltså ses i sitt sammanhang. Regeringen bedömer att ett införande får gynnsamma effekter för möjligheterna att ta hänsyn till de små och medelstora företagens intresse att delta i upphandlingar. Eftersom det ska anges i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse om och i så fall hur kombinationer av delar kan komma att göras är det vidare möjligt för alla intresserade leverantörer att anpassa anbudsgivningen efter detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör alltså ha möjlighet att förbehålla sig möjligheten att kombinera delar t.ex. när det kan identifieras en risk att en tilldelning av enbart separata kontrakt kan resultera i en omotiverat dyrare affär för myndigheten eller enheten. Bestämmelserna kan utformas i enlighet med det alternativa lagförslag som utredningen har lämnat.
Är ett beslut angående uppdelning av kontrakt överprövningsbart?
I skäl 78 i LOU-direktivet uttalas att en upphandlande myndighets beslut i fråga om huruvida ett kontrakt ska delas upp i delar inte kan ”underkastas administrativ eller rättslig kontroll”. Utredningen har ifrågasatt om uttalandet avser att inskränka den rätt till överprövning av åtgärder under en upphandling som följer av EU-domstolens praxis (se EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5). Utredningen tolkar uttalandet som en påminnelse om att en rättslig kontroll i praktiken mycket sällan kommer leda till något annat konstaterande än att myndigheten eller enheten har hållit sig inom det handlingsutrymme som myndigheten eller enheten har. Några remissinstanser, bl.a. Migrationsverket, Konkurrensverket och Sveriges
Television AB (SVT), invänder mot utredningens tolkning. Ytterligare några framför att saken bör övervägas ytterligare. Migrationsverket befarar att för det fall besluten kan bli föremål för prövning av domstol, kommer det att leda till ett stort antal ytterligare överprövningsmål.
Upphandlande myndigheter och enheter ska självständigt bestämma upphandlingsföremålet och har inte enligt direktiven någon skyldighet att dela upp kontrakt. Regeringen instämmer i Konkurrensverkets uppfattning att ett beslut i fråga om uppdelning eller inte är ett sådant förberedande, internt övervägande som inte i sig kan bli föremål för en ansökan om överprövning (jfr nämnda avgörande från EU-domstolen, p. 35). Som SVT framhåller är det emellertid så att alla åtgärder, även i fråga om uppdelning av kontrakt, måste vara i enlighet med de grundläggande principerna för upphandling. Om en upphandlande myndighet eller enhet i något fall skulle använda bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i ett otillbörligt syfte att styra utfallet i upphandlingen på ett konstgjort sätt (jfr artikel 18.1 andra stycket i LOUdirektivet och artikel 36.1 andra stycket i LUF-direktivet, se avsnitt 9.1), måste detta kunna kontrolleras inom ramen för en rättslig prövning av upphandlingen som sådan.
10.6 Reserverad upphandling
10.6.1 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska ha möjlighet att reservera deltagandet i upphandlingsförfaranden för vissa s.k. sociala företag, alternativt föreskriva att kontrakt ska fullgöras inom ramen för program med skyddad anställning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en delvis annan utformning av lagparagrafen om reserverad upphandling.
Remissinstanserna:
Ett flertal remissinstanser, bl.a.
Försäkringskassan, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Arbetsförmedlingen, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens central-
organisation (TCO) och ett antal kommuner tillstyrker att direktivens bestämmelser om reserverade kontrakt genomförs. Konkurrensverket anser att eventuella marknadsstörande effekter som reserverade kontrakt kan medföra bör följas upp. Företagarna och Svenskt Näringsliv tillstyrker även de att bestämmelserna genomförs. De framhåller dock att direktivens bestämmelser innehåller vaga begrepp, t.ex. missgynnade personer, och att det bör förtydligas under vilka omständigheter kontrakt ska kunna reserveras. De remissinstanser, bl.a. Skatteverket, Kommerskollegium och Almega, som avstyrker ett genomförande anger som skäl för detta huvudsakligen att bestämmelserna är vaga samt att det finns en risk för marknadsstörande effekter. Kammarrätten i Göteborg föreslår att andra begrepp än direktivens begrepp arbetstagare respektive missgynnade personer används i lagtexten. LO, SACO och TCO anser till skillnad från utredningen att det ligger i begreppet arbetstagare att dessa ska vara anställda hos leverantören. De anser vidare att det s.k. andelskravet om 30 procent ska förstås i relation till de arbetstagare hos leverantören som arbetar inom ramen för det som ska upphandlas, och inte leverantörens hela verksamhet.
Skälen för regeringens förslag
Reserverade kontrakt i 2014 års upphandlingsdirektiv
De bestämmelser om reserverade kontrakt som finns i 2004 års upphandlingsdirektiv genomfördes inte i svensk rätt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 186 f.). I 2014 års upphandlingsdirektiv återfinns bestämmelser om reserverade kontrakt i artikel 20 i LOU-direktivet och artikel 38 i LUF-direktivet. De innebär liksom tidigare motsvarigheter i 2004 års upphandlingsdirektiv att medlemsstaterna kan föreskriva att vissa leverantörer av sociala hänsyn får positivt särbehandlas inom ramen för upphandlingsregleringen. Möjligheterna att särbehandla leverantörer enligt de nya direktiven har dock utvidgats i förhållande till 2004 års regler. Den nya regleringen tar sikte inte enbart på personer med funktionsnedsättning utan innehåller också begreppet missgynnade personer. I regleringen framhålls också att den verksamhet som leverantörerna bedriver ska syfta till social och yrkesmässig integration.
I de nya direktiven har det dessutom preciserats hur stor andel av de personer som leverantören sysselsätter som ska vara personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer i direktivens mening. Enligt artikel 20 i LOU-direktivet och artikel 38 i LUF-direktivet är en förutsättning för att en leverantör ska kunna särbehandlas enligt nämnda artiklar att minst 30 procent av leverantörens arbetstagare är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer. Den beskrivna preciseringen i fråga om andelen hos leverantören sysselsatta personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer, 30 procent, innebär också en utvidgning i förhållande till 2004 års regler. Ordalydelsen i 2004 års direktiv kan tolkas som att minst hälften av de hos leverantören sysselsatta ska vara personer med funktionsnedsättning.
Den särbehandling som artikel 20 i LOU-direktivet och artikel 38 i LUF-direktivet medger kan göras på två olika sätt. För det första kan deltagandet i ett upphandlingsförfarande reserveras till vissa leverantörer, nämligen s.k. skyddade verkstäder och leverantörer vars främsta syfte är
social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning och missgynnade personer. För det andra kan ett kontrakt villkoras med att det ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning. För båda varianterna gäller den grundläggande förutsättningen att minst 30 procent av dem som leverantören sysselsätter i nämnda verksamheter är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
I skälen i 2014 års upphandlingsdirektiv (skäl 36 i LOU-direktivet och skäl 51 i LUF-direktivet) betonas betydelsen av anställning och sysselsättning som grundläggande faktorer när det gäller att garantera lika möjligheter för alla. Enligt skälen kan skyddade verkstäder och andra sociala företag vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättningar och missgynnade personer spela en väsentlig roll i detta sammanhang. Missgynnade personer exemplifieras i skälen med arbetslösa, missgynnade minoriteter och på annat sätt marginaliserade grupper av personer. Då verksamheter av nu aktuellt slag kan sakna möjligheter att få kontrakt under normala konkurrensförhållanden, är det enligt skälen lämpligt att ge medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva regler om reserverade kontrakt.
Det anges uttryckligen i artikel 20.2 att det i meddelandet om upphandling ska hänvisas till artiklarna om reserverade kontrakt.
Direktivens bestämmelser om reserverade kontrakt genomförs i svensk rätt
Varje medlemsstat har möjlighet att själv avgöra om direktivens bestämmelser om reserverade kontrakt ska genomföras i den nationella lagstiftningen. Remissutfallet över utredningens delbetänkande, tillsammans med 2010 års Upphandlingsutredning och remissutfallet beträffande den utredningens del- och slutbetänkande (SOU 2011:73 och 2013:12) tyder på att det i dag finns ett behov av bestämmelser om reserverade kontrakt i svensk rätt. Som Lagrådet dock påpekat är det mer rättvisande att tala om reserverad upphandling varför det uttrycket bör användas i stället.
Mot ett genomförande talar främst att det, som bl.a. Konkurrensverket har framhållit, inte kan uteslutas att systemet med reserverade kontrakt skulle kunna få mer betydande marknadsstörande effekter. Den risken bör dock enligt regeringens mening inte överdrivas och är inte skäl att underlåta att införa bestämmelserna. Regeringen anser därför att bestämmelserna bör genomföras i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna och, som framgår av avsnittet nedan, i lagen om upphandling av koncessioner. Om det i tillämpningen framkommer skäl för det, får det övervägas om en översyn av bestämmelserna bör göras.
Upphandlingsdirektivens regler om reserverad upphandling innebär emellertid inte att en svensk upphandlande myndighet eller enhet kan vända sig till en inhemsk leverantör och tilldela kontrakt utan upphandling. Bestämmelserna innebär enbart att myndigheten eller enheten får reservera deltagandet i ett i övriga delar ordinärt upphandlingsförfarande för vissa slag av företag, och i det avseendet göra ett avsteg från en full konkurrensutsättning.
Myndigheten eller enheten kan alternativt föreskriva som ett särskilt kontraktsvillkor att kontraktet ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning. För det fall en myndighet eller enhet utöver reglerna om reserverad upphandling önskar precisera de sociala hänsyn eller mål en leverantör ska ta eller uppnå, är den hänvisad till att tillämpa upphandlingsreglerna i övrigt. Handlingsutrymmet i det hänseendet bestäms således av hur sociala krav i allmänhet kan användas i en upphandling för att exempelvis gynna särskilt utsatta personer i samhället.
Direktivens begrepp arbetstagare och missgynnade personer
Utredningen och några remissinstanser har framhållit att vissa begrepp i direktivens artiklar om reserverade kontrakt framstår som vaga och att de i tillämpningshänseende möjligen skulle tjäna på att preciseras i den svenska lagtexten. Kammarrätten i Göteborg anser att det är bättre att använda begreppet de som är sysselsatta i stället för direktivens arbetstagarbegrepp. LO m.fl. fackliga organisationer anser att det ligger i begreppet arbetstagare att dessa personer ska vara anställda. Regeringen uppfattar, i ljuset av skältexterna, att ett syfte med bestämmelsen om reserverad upphandling är att möjliggöra för sådana skyddade verkstäder och andra sociala företag som åsyftas att tilldelas kontrakt som de annars skulle sakna möjlighet till att få under normala konkurrensförhållanden. Som utvecklas närmare nedan verkar ofta dessa leverantörer inom ramen för olika statliga arbetsmarknadspolitiska program och då inte enbart genom att anställa personerna. Regeringen anser därför att det är mer ändamålsenligt att i lagtexten använda det av kammarrätten föreslagna begreppet de som är sysselsatta.
Kammarrätten i Göteborg föreslår också att begreppet socialt och ekonomiskt utsatta personer används i lagarna i stället för direktivens begrepp missgynnade personer. Regeringen instämmer i att direktivens begrepp är vagt. Det är även olämpligt i en svensk kontext. Lagtexten bör därför ges en annan utformning som i sak motsvarar direktiven. Bestämmelserna om reserverad upphandling syftar i nu aktuell del till att stödja integration eller återintegration av personer som bl.a. på grund av vissa omständigheter som t.ex. arbetslöshet eller etnicitet har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Regeringen anser att uttrycket personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden ger en tydligare och bättre anvisning än direktivens begrepp om vilka personer som avses. Det uttrycket bör därför användas i lagtexten. Uttrycket ska i fråga om personkretsen förstås som motsvarande direktivens begrepp missgynnade personer. I uttrycket ligger även en anvisning om att de personer som sysselsätts ska ha ett faktiskt behov av integrerande insatser för att leverantören ska kunna komma i fråga för deltagande i en reserverad upphandling (se nedan).
Det finns inte någon definition av begreppet missgynnade personer i direktiven. I skäl 36 i LOU-direktivet lämnas emellertid exemplen arbetslösa, missgynnade minoriteter eller på annat sätt marginaliserade befolkningsgrupper. Ytterligare vägledning kan hämtas i kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt
artiklarna 107 och 108 i fördraget. Nedan återges definitionerna i förordningens artikel 2 (3), 2 (4) och 2 (99).
Enligt artikel 2 (3) ska med arbetstagare med funktionshinder förstås personer som
a) erkänns som arbetstagare med funktionshinder i nationell lagstiftning, eller
b) har varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar som i samspel med olika hinder kan hindra dem från att fullt och effektivt delta i en arbetsmiljö på lika villkor med andra arbetstagare.
Enligt artikel 2 (4) ska med arbetstagare med sämre förutsättningar förstås personer som
a) inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under de senaste sex månaderna, eller
b) är mellan 15 och 24 år, eller
c) inte har gymnasiekompetens eller yrkesutbildning (International Standard Classification of Education, nivå 3) eller som för senast två år sedan har avslutat en utbildning med heltidsstudier och som ännu inte fått sin första reguljära avlönade anställning, eller
d) är över 50 år, eller
e) lever ensamma och har vårdnaden om ett eller flera barn, eller
f) arbetar inom en sektor eller ett yrke i en medlemsstat där obalansen mellan könen är minst 25 procent högre än den genomsnittliga könsobalansen inom alla ekonomiska sektorer i den berörda medlemsstaten och som tillhör den underrepresenterade könsgruppen, eller
g) tillhör en etnisk minoritet inom en medlemsstat och måste förbättra sin profil när det gäller språkkunskaper, yrkesutbildning eller arbetslivserfarenhet för att förbättra sina möjligheter att få fast anställning.
Enligt artikel 2 (99) ska med arbetstagare med kraftigt sämre förutsättningar förstås personer som
a) inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under minst 24 månader, eller
b) inte har haft någon ordinarie avlönad anställning under minst tolv månader och tillhör en av de kategorier b–g som anges i definitionen av arbetstagare med sämre förutsättningar.
Regeringen bedömer att sådana personkategorier som beskrivs i artikel 2 (4) och 2 (99) i förordningen kan falla in under direktivens begrepp missgynnade personer. Till exempel kan sådana personer som är arbetslösa i den meningen att de inte har haft en ordinarie avlönad anställning under de senaste sex månaderna anses omfattade.
Förordningen ger enligt regeringens mening en vägledning om vilken den unionsrättsliga ramen är, dvs. vilka personkategorier som EUlagstiftaren anser bör kunna omfattas av begreppet missgynnade personer. Eftersom upphandlingsdirektiven saknar en definition kan det tänkas att begreppet avser även andra personer. I ljuset av
direktivbestämmelsernas syfte, att möjliggöra positiv särbehandling av vissa leverantörer, får betydelsen dock inte utsträckas i tillämpningen utan grund i bestämmelserna.
Det kan också påminnas om att ett syfte med direktivens bestämmelser om reserverad upphandling är att stödja social och yrkesmässig integration av de berörda personerna. Det är därmed inte ensamt avgörande, för att en leverantör ska komma i fråga för deltagande i en reserverad upphandling, att leverantören kan visa att den sysselsätter en tillräcklig andel personer vars förhållanden motsvarar någon av beskrivningarna ovan. Personerna ska även ha ett faktiskt behov av integrerande insatser. Om det bedöms nödvändigt bör leverantören kunna visa på vilket sätt de som sysselsätts behöver integrerande insatser och även hur detta tillgodoses.
Vilka leverantörer kan komma i fråga?
Artikel 20.1 i LOU-direktivet och artikel 38.1 i LUF-direktivet innehåller två villkor för att en leverantör ska vara aktuell för deltagande i en reserverad upphandling. För det första ska det främsta syftet med verksamheten vara social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer. För det andra ska minst 30 procent av arbetstagarna vara personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
Utredningen har i sitt delbetänkande (SOU 2014:51, avsnitt 3.3.3) utförligt gått igenom leverantörer i Sverige som i dagsläget bedriver sådan verksamhet som avses med bestämmelserna om reserverad upphandling. Sammanfattningsvis finner utredningen att det i flera fall rör sig om leverantörer som i varierande utsträckning verkar inom ramen för olika statliga arbetsmarknadspolitiska program. Det statligt helägda bolaget Samhall AB anställer personer med funktionshinder och nedsatt arbetsförmåga i skyddat arbete. En annan kategori leverantörer som utredningen identifierar är de som sysselsätter personer inom ramen för kommunala åtgärder för att särskilt utsatta personer ska få sysselsättning och arbete. Det kan handla om att en socialnämnd fullgör sin skyldighet enligt 4 kap. 4 § socialtjänstlagen (2001:453) i syfte att stärka en individs möjlighet att komma in på arbetsmarknaden eller enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen att medverka till att en individ med funktionshinder får en meningsfull sysselsättning.
En grupp av aktörer som bör nämnas särskilt i detta sammanhang är de s.k. arbetsintegrerande sociala företagen. Med sådana företag avses enligt regeringens handlingsplan för arbetsintegrerande sociala företag den 22 april 2010 (N2010/1894/ENT) företag som driver näringsverksamhet, dvs. producerar och säljer varor eller tjänster, och företag
– med övergripande ändamål att integrera människor som har stora svårigheter att få och/eller behålla ett arbete, i arbetsliv och samhälle,
– som skapar delaktighet för medarbetarna genom ägande, avtal eller på annat väl dokumenterat sätt,
– som i huvudsak återinvesterar sina vinster i den egna eller liknande verksamheter, och
– som är organisatoriskt fristående från offentlig verksamhet.
Här bör också nämnas Kriminalvårdens s.k. arbetsdrift som är en del i Kriminalvårdens uppdrag att förebygga att intagna återfaller i brott och tillgodose de intagnas behov av sysselsättning (se 2, 3 och 5 §§ förordningen [2007:1172] med instruktion för Kriminalvården). Kriminalvårdens arbetsdrift både levererar varor och utför tjänster.
Utredningen finner att de leverantörer som sysselsätter personer inom ramen för nämnda insatser inte låter sig beskrivas på något mer precist eller samlat sätt. Det rör sig om aktörer av olika storlek och i olika associationsrättsliga former som sysselsätter aktuella personer i varierande antal och i varierande proportion till övriga anställda. Det som förenar dem är dock att syftena med deras verksamheter – hela eller delar av dem – och de personer som de sysselsätter är sådana att kraven i dessa delar för deltagande i en reserverad upphandling kan anses uppfyllda.
Verksamhetsinriktning och andelskravet
När det gäller leverantörens syfte med verksamheten kan det konstateras att direktivet inte uppställer något krav på att leverantören ska ha en särskild associationsrättslig form eller företagsstruktur. Det finns inte heller något krav på auktorisation. Enligt direktivet ska social och yrkesmässig integration vara leverantörens främsta syfte. Det som ordvalet torde syfta till är att markera att det inte får råda några tveksamheter om att verksamhetens övergripande syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Regeringen anser det inte lämpligt eller nödvändigt att, som
Domstolsverket föreslår, införa ett nationellt register eller ett system med auktorisation av s.k. sociala företag. Det måste i alla händelser ytterst vara den upphandlande myndigheten eller enheten som i varje enskilt fall vid en kvalificeringsprövning bedömer om kravet beträffande verksamhetsinriktning är uppfyllt eller inte. Detsamma gäller i fråga om andelskravet.
När det gäller andelskravet kommer det, som framgår ovan, till uttryck i artikel 20.1 i LOU-direktivet och artikel 38.1 i LUF-direktivet på så sätt att en tillämpning av bestämmelserna om reserverad upphandling kräver att minst 30 procent av de hos leverantören sysselsatta personerna är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Såväl när det gäller verksamhetsinriktning som andelskravet ska ställningstagandet till om leverantören uppfyller kraven grundas på dennes förhållanden vid tidpunkten då anbudsansökan eller anbudet lämnas in. Det är endast den leverantör som vid denna tidpunkt uppfyller villkoren som har rätt att delta i en reserverad upphandling. Så som direktivbestämmelserna är formulerade bör denna tidpunkt vara avgörande inte bara när det rör sig om en reserverad upphandling, utan också när den upphandlande myndigheten eller enheten väljer alternativet att föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning. En annan sak är att leverantörens förhållanden får förväntas bestå under tiden för kontraktets fullgörande. Det synes lämpligt att villkora detta i kontraktet. I händelse av att leverantören ändrar inriktning på sin verksamhet eller inte längre
uppfyller andelskravet bör den upphandlade myndigheten eller enheten kunna göra gällande att det rör sig om en väsentlig ändring av kontraktet (se angående bestämmelserna om ändring av kontrakt under löptiden avsnitt 26.4.1). Kontrollen av att leverantören alltjämt uppfyller villkoren kan ingå som ett moment i den löpande avtalsuppföljningen.
Bedömningen av om de båda villkoren är uppfyllda ska göras utifrån det underlag som leverantören har gett in. Beträffande verksamhetsinriktningen kan t.ex. leverantörens bolagsordning eller stadgar vara relevant dokumentation. I praktiken torde prövningen av om andelskravet är uppfyllt vara det viktigaste men också svåraste momentet vid kvalificeringsprövningen. Det är leverantören som ska visa, med lämplig dokumentation, att andelskravet är uppfyllt. Kravet gäller i förhållande till leverantörens verksamhet i dess helhet.
Regeringen anser att det inte, så som LO m.fl. fackliga organisationer gör gällande, går att i direktivbestämmelserna läsa in ett krav om att just personerna med funktionsnedsättning eller de personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden faktiskt ska delta i produktionen eller utförandet av de varor eller tjänster som upphandlas. Så länge andelskravet för leverantörens verksamhet i dess helhet är uppfyllt saknar det alltså betydelse vem hos leverantören som utför de arbetsuppgifter som är kopplade till det som upphandlas.
Sammanfattningsvis kan sägas att i frågan vilka leverantörer som typiskt sett kan anses uppfylla kravet på verksamhetsinriktning och andelskravet kan vägledning hämtas av redogörelsen ovan och av den genomgång som görs i utredningens delbetänkande (utredningens avsnitt 3.3.3). Ytterst måste dock ställningstagandet till om en viss leverantör uppfyller kraven eller inte göras i varje enskilt fall. I detta sammanhang har, som Konkurrensverket framhåller, upphandlingsstödet en viktig funktion när det gäller att stödja och underlätta tillämpningen för upphandlande myndigheter och enheter som önskar använda sig av möjligheten att reservera deltagande i en upphandling.
10.6.2 Reserverad upphandling vid upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om reserverad upphandling som motsvarar regleringen i de två andra lagarna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig i frågan lämnar motsvarande synpunkter som beträffande reserverade kontrakt.
Skälen för regeringens förslag: I LUK-direktivet finns på motsvarande sätt som i LOU-direktivet och LUF-direktivet bestämmelser om reserverade koncessioner. I likhet med artiklarna 20 och 38 i LOUdirektivet respektive LUF-direktivet är artikel 24 i LUK-direktivet utformad så att det står medlemsstaterna fritt att införa särskilda bestämmelser om reserverade kontrakt/koncessioner. Det finns inte skäl att beträffande reserverad upphandling vid upphandling av koncessioner göra någon annan bedömning än den som görs i avsnittet ovan angående
reserverad upphandling i de andra två lagarna. Bestämmelserna bör alltså genomföras i lagen om upphandling av koncessioner.
10.7 CPV-nomenklaturen
Regeringens förslag: Alla hänvisningar till nomenklatur inom upphandling ska göras med användning av CPV-nomenklaturen. De paragrafer i lagarna som genomför artiklar i direktiven med hänvisningar till CPV-koder ska innehålla sådana hänvisningar. Även den bilaga till lagarna som förtecknar sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska innehålla hänvisningar till CPV-koder.
Regeringens bedömning: Bilagan till lagarna med en förteckning över byggentreprenadkontrakt, bör inte innehålla CPV-koder. Dessa koder, såsom de för varje tid har beslutats av kommissionen, bör i stället tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling.
Promemorians och utredningens förslag och bedömning:
Överensstämmer delvis med regeringens. Till skillnad från den bedömning som gjorts i promemorian och av utredningen anser regeringen att de artiklar i direktiven som innehåller hänvisningar till CPV-koder genomgående bör genomföras genom bestämmelser i lagarna som hänvisar till dessa CPV-koder.
Remissinstanserna: De remissinstanser som berör frågan i sina remissvar över promemorian instämmer i promemorians förslag och bedömning. Västra Götalands läns landsting noterar dock att det i promemorians lagförslag förekommer alternativa sätt att hänvisa till
CPV-koder och önskar att man i lagtexten ska välja ett enhetligt sätt att hänvisa till CPV-koderna. Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen och Sveriges Kommuner och Landsting (
SKL)
framhåller att
CPV-nomenklaturen är föråldrad och behäftad med allvarliga brister.
Boverket anför i sitt remissvar över utredningens slutbetänkande att begreppet ”Nace Rev. 1” i bilaga 1 bör få en förklaring jämförbar med den förklaring som akronymen CPV har fått i promemorians förslag till paragraf om CPV-nomenklaturen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Något om CPV-nomenklaturen
Common Procurement Vocabulary, CPV-nomenklaturen, är ett klassificeringssystem med numeriska koder för varor, tjänster och bygg- och anläggningsarbeten, som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008 (förkortad CPV-förordningen). CPV-nomenklaturen standardiserar de referenser som upphandlande myndigheter och enheter ska använda för att beskriva föremålet för upphandlingen (skäl 3 i CPV-förordningen). Syftet med att ha en gemensam nomenklatur är att öka tillgängligheten och öppenheten för leverantörerna. Hänvisningar till CPV-nomenklaturen och koderna i denna (CPV-koder) finns i alla tre direktiv.
De bestämmelser som är nödvändiga för revideringen av CPVnomenklaturen ska, enligt artikel 2 i CPV-förordningen, antas av kommissionen.
CPV-nomenklaturen ska användas vid all upphandling
Av artikel 23.1 i LOU-direktivet respektive artikel 41.1 i LUF-direktivet och artikel 27.1 i LUK-direktivet följer att alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av CPV-nomenklaturen, som fastställs i CPV-förordningen.
När det gäller den s.k. Nace-nomenklaturen på området för byggentreprenader anges i bilaga II till LOU-direktivet respektive bilaga I till LUF-direktivet att om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och NACE, ska CPV-nomenklaturen tillämpas. I 2004 års LOU- och LUF-direktiv och i LOU och LUF anges det motsatta förhållandet, se vidare nedan.
En bestämmelse bör tas in i respektive lag som motsvarar artikel 23.1 i LOU-direktivet, artikel 41.1 i LUF-direktivet och artikel 27.1 i LUKdirektivet. Bestämmelsen bör tas in i lagarnas kapitel med allmänna bestämmelser. Enligt Lagrådet kan utöver detta en definition också vara på sin plats i det inledande kapitlet i varje lag. Med hänsyn till att CPVnomenklaturen och CPV-koderna förklaras genom den direkt tillämpliga CPV-förordningen, bedömer dock regeringen att en sådan definition inte är nödvändig vid sidan av den allmänna bestämmelsen.
Hur används CPV-koder i upphandlingsdirektiven och hur kan de ändras?
CPV-koder används på ett flertal ställen i direktiven och dess bilagor för att benämna tjänster och byggentreprenader och därigenom avgränsa direktivens tillämpningsområden när det gäller dessa. Det är dock viktigt att notera att CPV-kodernas funktion endast är att benämna varor, tjänster och byggentreprenader, i syfte att skapa enhetlighet och bättre öppenhet för leverantörer. Koderna har alltså inte någon rättslig verkan i sig utan är endast ett hjälpmedel för att korrekt kunna identifiera vilka varor, tjänster och byggentreprenader som avses.
Genom artikel 23.2 i LOU-direktivet, artikel 41.2 i LUF-direktivet och artikel 27.2 i LUK-direktivet har kommissionen fått befogenhet att anpassa de CPV-koder som anges i direktiven genom s.k. delegerade akter, till följd av ändringar i CPV-nomenklaturen. Ändringarna får inte medföra en ändring av direktivens tillämpningsområden.
I artikel 7 i LOU-direktivet undantas vissa kontrakt som avser tjänster som är posttjänster närstående från direktivets tillämpningsområde. När det gäller finansiella tjänster avgränsas undantaget i första stycket b bl.a. med angivande av ett intervall av CPV-koder.
I artikel 14 i LOU-direktivet, artikel 32 i LUF-direktivet och artikel 25 i LUK-direktivet om forsknings- och utvecklingstjänster används CPVkoder för att ange vilka tjänster på forsknings- och utvecklingsområdet som omfattas av upphandlingsskyldighet i vissa fall.
I artikel 10 h i LOU-direktivet, artikel 21 h i LUF-direktivet och artikel 10.8 g i LUK-direktivet används vidare CPV-koder i det nya undantaget för civilförsvarstjänster m.m. I artikel 10 j i LOU-direktivet
och artikel 10.8 h i LUK-direktivet används CPV-koder i undantaget för politiska kampanjer.
I artikel 10.9 i LUK-direktivet används CPV-koden för lotteriverksamhet för att ange vilka lotteritjänster som undantas från direktivets tillämpningsområde.
När det gäller byggentreprenader framgår av definitionen av byggentreprenadkontrakt i respektive direktiv att direktiven är tillämpliga för sådan verksamhet som finns angiven i bilaga II till LOU-direktivet, bilaga I till LUF-direktivet och bilaga I till LUK-direktivet. I dessa bilagor redovisas verksamheterna med angivande dels av undergrupper enligt den s.k. NACE-nomenklaturen, dels med CPV-koder.
I bilaga XIV till LOU-direktivet, bilaga XVII till LUF-direktivet och bilaga IV till LUK-direktivet anges vilka sociala tjänster och andra särskilda tjänster som omfattas av endast ett mindre antal regler i direktiven. Tjänsterna anges med CPV-koder.
Lagarnas paragrafer bör innehålla motsvarande hänvisningar till CPVkoder som i direktivens artiklar
Bestämmelserna i CPV-förordningen är bindande och direkt tillämpliga. De upphandlande myndigheterna och enheterna ska använda CPVnomenklaturen vid all upphandling. Därmed ska de också tillämpa de eventuella ändringar av CPV-förordningen som kommissionen, med stöd av sin befogenhet att ändra i denna, kan komma att besluta. Nackdelen med att CPV-koder används i lagarna för att benämna t.ex. undantagna tjänster är att dessa benämningar kan bli inaktuella. Det finns en risk att nödvändiga konsekvensändringar av lagstiftningen inte är möjliga att genomföra i tid innan ändringar av CPV-förordningen träder i kraft.
Utgångspunkten i lagrådsremissens förslag var att CPV-koderna i möjligaste mån inte skulle tas med i lagarna och dess bilagor utan att dessa i stället skulle tillkännages av regeringen i Svensk författningssamling. I vissa fall bedömde dock regeringen att det för en korrekt tillämpning inte gick att undvika att ange CPV-koderna.
Lagrådet har anfört att lagrådsremissens förslag är inkonsekvent, eftersom två olika metoder används. Lagrådet anser också att de överlappningar som förekommer i CPV-nomenklaturen blir mindre i ögonfallande om CPV-koderna används i stället för benämningarna i nomenklaturen.
När det gäller genomförandet av artiklar i direktiven kan regeringen godta Lagrådets synpunkt att ett enhetligt genomförande är att föredra. Regeringen anser också, liksom Lagrådet, att den nackdel det innebär att lagarna måste ändras när koderna ändras får accepteras. Detta gäller särskilt eftersom nu gällande CPV-förordning hittills endast ändrats vid två tillfällen sedan den trädde i kraft. I enlighet med Lagrådets synpunkter bör alltså de artiklar som anger CPV-koder genomföras på så sätt att CPV-koderna, men inte de enskilda tjänsternas benämningar, tas in i paragraferna. En följd av detta blir alltså att en lagändring måste göras om eventuella framtida ändringar av CPV-förordningen nödvändiggör detta, på grund av kommissionens konsekvensändringar av motsvarande bestämmelser i och bilagor till upphandlingsdirektiven. Det finns visserligen en risk för att lagändringar inte hinner ske i tid och att
därmed en osäkerhet kan uppstå på grund av skillnaderna i förhållande till CPV-förordningen. Regeringen vill dock framhålla att för det fall en sådan situation skulle uppstå så följer det av normhierarkin att CPVförordningen, som är bindande och direkt tillämplig för upphandlande myndigheter och enheter, ska tillämpas framför lagens bestämmelser.
Lagarnas bilagor bör innehålla CPV-koder endast när det framstår som helt nödvändigt
Som framgår av avsnitt 5.6 föreslår regeringen att två av bilagorna till direktiven, som innehåller CPV-koder, ska genomföras genom bilagor till lagarna. Dessa bilagor innehåller dels en förteckning över byggentreprenadkontrakt, dels en förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
När det gäller bilagan med en förteckning över byggentreprenadkontrakt har Lagrådet framhållit att CPV-koderna är den avgörande informationen och att dessa därför måste framgå. En motsvarande bilaga, utan angivande av CPV-koder, finns till nuvarande LOU och LUF. När 2004 års direktiv genomfördes angavs CPV-koderna i bilagan. I samband med genomförandet av LUFS-direktivet upphävdes emellertid dessa bilagor och ersattes med nya bilagor som inte innehåller uppgifter om CPV-koder. Samtidigt infördes en upplysningsbestämmelse i lagarna om att de aktuella CPV-koderna skulle tillkännages i Svensk författningssamling. Som skäl för denna ändring anförde regeringen att CPV-förordningen, som innehåller reviderade bilagor till direktiven, i alla delar är bindande och direkt tillämplig och därför inte bör tas in i lagen (prop. 2010/11:150 del 1 s. 329). När det gäller bilagan med byggentreprenadkontrakt finns det enligt regeringens mening inte skäl att nu ändra på den gällande ordningen. Bilagan bör därför utformas på motsvarande sätt som bilagorna i nuvarande LOU, LUF och LUFS, vilket också innebär en enhetlighet mellan samtliga lagar.
Lagrådet har vidare ansett att om bilagan behålls så bör bestämmelsen om förhållandet mellan Nace och CPV framgå av en paragraf i respektive lag. De s.k. Nace-koderna härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 av den 20 december 2006 om fastställande av den statistiska näringsgrensindelningen Nace rev. 2 och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3037/90 och vissa EG-förordningar om särskilda statistikområden. Av artikel 1 i förordningen framgår att den endast ska tillämpas på användningen av klassifikationen för statistikändamål. Syftet med förordningen är att öka jämförbarheten mellan nationell statistik, gemenskapsstatistik och internationell statistik. I 2004 års direktiv anges att Nace ska ha företräde framför CPVnomenklaturen vid eventuella skillnader (artikel 1.14 andra stycket i 2004 års LOU-direktiv och artikel 1.15 andra stycket i 2004 års LUFdirektiv). Bestämmelserna har genomförts i 2 kap. 5 § andra stycket LOU och LUF, men inte i LUFS. Genom 2014 års direktiv har, som nämnts ovan, prioriteringsordningen mellan CPV och Nace ändrats. Detta framgår av att någon motsvarande artikelbestämmelse som den i 2004 års direktiv om företrädet för Nace inte längre finns och av en upplysning i den aktuella bilagan om att CPV-nomenklaturen ska tillämpas om CPV och Nace skiljer sig åt. Eftersom CPV-förordningen är direkt tillämplig
och uttryckligen föreskriver att CPV-nomenklaturen ska tillämpas vid offentlig upphandling följer det enligt regeringens mening redan av normala lagtolkningsmetoder att CPV-förordningen ska tillämpas före Nace, om inte annat har föreskrivits. Det som anges i bilagan måste därför närmast ses som en upplysning om det som redan gäller. Något skäl att reglera detta i en paragraf i lagen finns därför inte enligt regeringens mening. Däremot kan det, med hänsyn till vad som tidigare gällt, vara lämpligt av tydlighetsskäl att denna upplysning finns i bilagan till lagen. Regeringen anser emellertid inte att det är nödvändigt att, som
Boverket föreslår, ta in en bestämmelse i lagarna som särskilt förklarar begreppet Nace.
När det gäller bilagan som förtecknar sociala tjänster och andra särskilda tjänster har utredningen i sitt del- och slutbetänkande föreslagit att de aktuella tjänsterna ska anges med CPV-koder. I detta fall har det alltså inte bedömts möjligt att undvika att ange CPV-koderna. Regeringen gör inte någon annan bedömning än Genomförandeutredningen. Att de aktuella bilagorna därmed kommer att genomföras på ett inkonsekvent sätt får i detta avseende godtas.
När det gäller den närmare utformningen av bilagan har Lagrådet riktat skarp kritik mot förteckningen och bl.a. anfört att den är påfallande osystematisk och inte ens motsvarar lågt ställda krav på fullständighet, enhetlighet eller överlappningsfri kategoriindelning. Lagrådet har också förordat att förteckningen, om den inte ersätts med lagtext, ges en mer välordnad form.
Regeringen har förståelse för Lagrådets kritik mot bilagan i lagrådsremissens förslag. Regeringen konstaterar också att förteckningen – som har utformats helt i överensstämmelse med motsvarande bilaga till direktiven – bör kunna ges en mer strukturerad och välordnad form. I enlighet med vad som föreslagits när det gäller genomförandet av de paragrafer som innehåller CPV-koder, bör det vidare vara tillräckligt att CPV-koderna för respektive tjänst anges och inte även benämningen. Detta gäller särskilt eftersom den motsvarande förteckningen i direktiven endast anger benämningen för vissa av tjänsterna.
Som Lagrådet konstaterat innehåller inte bilagan till lagarna någon motsvarighet till upplysningen i bilagan till direktiven om att vissa juridiska tjänster samt vissa säkerhets- och räddningstjänster är undantagna. Regeringen konstaterar att detta är ett förbiseende i lagrådsremissens förslag och att en motsvarande upplysning därför bör framgå av bilagorna till lagarna. Syftet med denna upplysning är endast att erinra om att vissa tjänster är helt undantagna från lagarnas tillämpningsområde.
10.8 Koncessioners löptid
Regeringens förslag: För koncessioner som löper på längre tid än fem år ska särskilda krav gälla om hur lång löptiden får vara.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den remissinstans som särskilt berör frågan,
Hudiksvalls kommun, anser att förslaget ska ändras så att en koncession ska kunna löpa i minst åtta år om inget annat anges.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 18 i LUK-direktivet anges att koncessioner ska vara tidsbegränsade. Motivet till bestämmelsen är att det anses finnas en risk för att marknaden annars avskärmas och konkurrensen begränsas (skäl 52). Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bedöma löptiden för en koncession utifrån vilken typ av tjänst eller byggentreprenad som efterfrågas. En koncession kan alltid pågå upp till fem år. Om myndigheten eller enheten bedömer att koncessionens löptid bör vara längre än fem år får den inte bestämmas till längre tid än vad som rimligen behövs för att göra det möjligt för koncessionshavaren att återfå de investeringar som planerats för att utföra koncessionen och få avkastning på det investerade kapitalet (se t.ex. EU-domstolens dom Engelmann, C-64/08, EU:C:2010:506, p. 48). I sådana fall är den upphandlande myndigheten eller enheten skyldig att göra en beräkning av hur lång tid som behövs för att uppnå detta. Tiden ska då bestämmas på så sätt att koncessionshavaren ska kunna få tillbaka gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet, med beaktande av de investeringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt avtalet. De särskilda målen kan enligt skälen exempelvis avse avtalat pris och avtalad kvalitet. Bedömningen ska ske utifrån normala driftsförhållanden. Såväl inledande investering som investeringar som görs under tiden koncessionen pågår ska beaktas. Som exempel på investeringar under koncessionens varaktighet anges i skälen särskilda utgifter för infrastruktur, upphovsrätt, patent, utrustning, logistik samt anställning och utbildning av personal.
Några kommentarer kring vilken avkastning myndigheten eller enheten bör räkna med att koncessionshavaren ska kunna få finns inte i direktivet. Med hänsyn till hur bestämmelsen är utformad i övrigt bör det dock vara frågan om en rimlig avkastning. Lagrådet har anmärkt på att det inte framgår av lagtexten till 9 § vad den bedömning som ska göras enligt andra stycket innebär eller syftar till. Med anledning av det anser Lagrådet att paragrafernas utformning bör övervägas ytterligare under den fortsatta beredningen. Bestämmelserna innebär att överväganden kring vilken tid som är tillräcklig för en rimlig avkastning endast behöver göras om koncessionen löper på mer än fem år. Avkastningens storlek är alltså inte en faktor som behöver inverka på bedömningen av hur lång löptid en koncession ska ha som löper på kortare tid än fem år. Av detta skäl anser regeringen att bestämmelserna ska utformas enligt lagrådsremissens förslag med vissa justeringar i enlighet med Lagrådets förslag.
En koncession kan enligt skälen i direktivet alltid tilldelas för en kortare tid än den tid som behövs för att få tillbaka investeringarna så
länge ersättningen inte bestäms på ett sådant sätt att verksamhetsrisken elimineras. Detta följer också av att det i artikeln endast finns begränsningar i frågan om den maximala varaktigheten och att en verklig överföring av verksamhetsrisken måste vara för handen för att ett kontrakt ska anses utgöra en koncession.
Det följer av LUK-direktivet att särskilda krav ska gälla för koncessioner som varar längre än fem år. Enligt regeringens mening är det därför inte förenligt med ett korrekt genomförande av direktivbestämmelserna att, som Hudiksvalls kommun föreslår, i lagstiftningen ange den löptiden till åtta år.
10.9 Jäv i upphandlingsförfaranden
10.9.1 LOU- och LUF-direktivens bestämmelser om intressekonflikter
Regeringens bedömning: Sverige uppfyller de krav på medlemsstaterna som bestämmelserna om intressekonflikter i artikel 24 i LOU-direktivet respektive artikel 42 i LUF-direktivet ställer. Det är inte nödvändigt eller lämpligt att ta in särskilda föreskrifter om jäv i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Remissutfallet är blandat.
Ekonomistyrningsverket (ESV), Stockholms läns landsting, Sveriges offentliga inköpare (SOI) och Svensk kollektivtrafik instämmer i utredningens bedömning. Gotlands kommun anser dock att behovet av en reglering behöver belysas ytterligare och påpekar att i kommunal verksamhet gäller för jäv bestämmelserna i kommunallagen och inte bestämmelserna i förvaltningslagen. Lantbrukarnas riksförbund vill att det i upphandlingslagstiftningen införs tydliga proaktiva regler, motsvarande de som finns i direktiven, för hur intressekonflikter kan förhindras. Även Advokatfirman Delphi, Foyen advokatfirma och Advokatfirman Lindahl anser att direktivens bestämmelser bör genomföras i upphandlingslagarna. Advokatfirman Delphi framhåller att det finns upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av förvaltningslagens bestämmelser.
Skälen för regeringens bedömning
Regleringen i de nya direktiven
I LOU-direktivet anges allmänt hållna bestämmelser om intressekonflikter i artikel 24. Av skäl 16 i LOU-direktivet framgår endast att upphandlande myndigheter bör utnyttja alla medel som står till deras förfogande enligt nationell rätt för att förhindra att snedvridningar uppstår i offentliga upphandlingsförfaranden till följd av intressekonflikter. Detta kan inbegripa att lägga fast förfaranden för att upptäcka, förhindra och avhjälpa intressekonflikter.
Detta uttryckssätt återkommer i stort sett ordagrant i artikeln men har där tillförts ytterligare moment. Där sägs i första stycket att medlemsstaterna ska se till att upphandlande myndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera och avhjälpa intressekonflikter ”som uppstår under genomförandet av upphandlingsförfarandena” i syfte att undvika snedvridning i konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla ekonomiska aktörer.
I artikelns andra stycke anges vad som kan sägas vara en begränsad definition av begreppet intressekonflikt. I det sägs att begreppet minst ska omfatta situationer där sådan personal hos den upphandlande myndigheten eller en leverantör av upphandlingstjänster som agerar på den upphandlande myndighetens vägnar, som deltar i genomförandet av upphandlingsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet direkt eller indirekt, har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat personligt intresse som kan ses som komprometterande för opartiskheten och oavhängigheten under förfarandet.
Motsvarande skäl och artikel finns i LUF-direktivet, skäl 26 och artikel 42. Artikel 42 i LUF-direktivet tar endast sikte på upphandlande myndigheter. Artikeln ställer alltså inte några krav på hur upphandlande enheter som inte är upphandlande myndigheter hanterar nu aktuella frågor.
Befintlig lagreglering av jävsfrågor
Direktiven ålägger medlemsstaterna att se till att upphandlande myndigheter förebygger, identifierar och avhjälper intressekonflikter som uppstår under ett upphandlingsförfarande. Det finns inte något krav att detta ska ske genom bestämmelser i upphandlingslagarna som uttryckligen genomför direktivens bestämmelser. De situationer med otillåtna intressekonflikter som direktiven identifierar måste dock vara omhändertagna i den nationella rätten. Omhändertagandet behöver inte nödvändigtvis ske genom lagstiftning, utan även andra åtgärder är möjliga. En naturlig utgångspunkt är dock att undersöka befintlig svensk lagreglering av jävsfrågor för att se om den motsvarar direktivens krav.
Först ska sägas att varje upphandlande myndighet ska iaktta de grundläggande principerna för upphandling. Dessa härleds ur EUFfördraget och sammanfattas genom särskilda bestämmelser i såväl befintliga upphandlingslagar som de som föreslås i detta lagstiftningsärende. Dessa principer, främst likabehandlingsprincipen, innefattar bl.a. ett förbud mot att ta ovidkommande hänsyn. De intressekonflikter som förutses i artikel 24 i LOU-direktivet och artikel 42 i LUF-direktivet utgör just ovidkommande hänsyn. En upphandlande myndighet eller enhet ska ha en aktiv roll vid tillämpning av likabehandlingsprincipen. Det följer av denna princip att myndigheten är skyldig att kontrollera om det finns eventuella intressekonflikter och att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra och upptäcka intressekonflikter samt att åtgärda dessa (se EU-domstolens dom eViglio, C-538/13, EU:C:2015:166, p. 42 och 47).
Det har i svensk rätt tidigt funnits uttryckliga regler till förebyggande av intressekonflikter, nämligen i den statliga upphandlingsförordningen och det kommunala upphandlingsreglementet. I upphandlingsdirektiven
har det däremot saknats sådana artiklar. Varken tidigare eller nu gällande nationella upphandlingslagar har därför tillförts regler som avser intressekonflikter. I 2007 års lagstiftningsärende har regeringen uttryckt uppfattningen att förvaltningslagens regler om bl.a. jäv är tillämpliga i en myndighets hantering av upphandlingsärenden och har därför inte sett det behov Lagrådet då antydde, nämligen av att komplettera upphandlingsförfattningarna med bl.a. regler som motsvarar förvaltningslagens regler om jäv (prop. 2006/07:128 del 1 s. 142 f. och s. 598).
En jämförelse mellan bestämmelserna i LOU-direktivet och LUFdirektivet och förvaltningslagens regler visar att det finns vissa skillnader. Medan artikeln tar sikte på intressekonflikter av specifik art – finansiellt, ekonomiskt eller annat personligt intresse – tar förvaltningslagens regler ett bredare grepp. Där är det fråga om sakägarjäv, intressejäv, släktskapsjäv, ställföreträdarjäv, tvåinstansjäv, ombuds- och biträdesjäv. Dessa olika slags jävsgrunder är redovisade och utförligt diskuterade i betänkandet En ny förvaltningslag (SOU 2010:29, avsnitt 16.2). Där diskuteras även verkan av jäv. Det finns därför inte någon anledning att här närmare redogöra för jävsgrunderna och verkan av jäv. Det kan i stället räcka med att konstatera att de nu angivna jävsgrunderna finns i 11 § förvaltningslagen och reglerna om verkan av jäv i 12 § samma lag. Det framgår redan av den kortfattade redovisning som nu gjorts att förvaltningslagens regler med råge täcker de situationer som enligt direktiven anses ligga inom området för otillåtna intressekonflikter.
Begreppet ”leverantör av upphandlingstjänster” i artikel 24.2 i LOUdirektivet och artikel 42.2 i LUF-direktivet bör dock beröras. Begreppet bör inte medföra något ändrat ställningstagande i frågan om förvaltningslagens jävsbestämmelser motsvarar artikelns krav. Att en upphandlande myndighet upphandlar med hjälp av en leverantör av upphandlingstjänster fråntar nämligen inte myndigheten dess ansvar att agera i enlighet med förvaltningslagens jävsbestämmelser. Också förhållanden hos leverantören av upphandlingstjänsten som är jävsgrunder enligt förvaltningslagen torde aktivera en skyldighet för myndigheten att agera för att undanröja jävets skadliga effekter. Även om den eller de personer som tillhandahåller tjänsten i formell mening inte faller in under begreppet ”den som skall handlägga ett ärende” (11 § förvaltningslagen), torde det av såväl regeringsformens krav på opartiskhet som de allmänna principerna följa att myndigheten inte kan underlåta att agera (för liknande resonemang se JO 1990/91 s. 224 samt ovan nämnda dom eViglio, p. 36).
Skyddet mot ovidkommande hänsyn enligt förvaltningslagens bestämmelser om jäv kompletteras också genom mutbrottslagstiftningen.
Kommunallagens jävsbestämmelser och upphandlingsstödjande åtgärder
Som Gotlands kommun och Advokatfirman Delphi konstaterar, finns det upphandlande myndigheter som inte är skyldiga att tillämpa förvaltningslagens jävsbestämmelser i sin verksamhet.
Först ska sägas att även sådana upphandlande myndigheter som nu är i fråga har att iaktta de allmänna principerna för upphandling, som likabehandlingsprincipen. Vidare är mutbrottslagstiftningen tillämplig.
Den största gruppen som kan identifieras här är kommunala myndigheter, som i stället för förvaltningslagen har att tillämpa bestämmelserna om jäv i kommunallagen (1991:900). Bestämmelserna är anpassade efter kommunala förhållanden och motsvarar därför inte helt förvaltningslagens bestämmelser. Regeringen bedömer emellertid att kommunallagen, när det kommer till handläggningen av ärenden som avser upphandling, tillgodoser direktivens krav på bestämmelser som tar sikte på ”finansiellt, ekonomiskt eller annat personligt intresse som kan anses komprometterande för [myndighetens] opartiskhet och oavhängighet under upphandlingsförfarandet”.
Regeringen avser härutöver att särskilt uppdra åt Upphandlingsmyndigheten att synliggöra frågor om jäv genom vägledning och andra stödåtgärder. På så sätt kan det tillförsäkras att överväganden om eventuella jävssituationer är en naturlig och integrerad del i upphandlande myndigheters handläggning av upphandlingsförfaranden. Genom detta anser regeringen också att direktivens krav uppfylls i fråga om sådana upphandlande myndigheter som inte är skyldiga att tillämpa förvaltningslagens eller kommunallagens jävsbestämmelser, t.ex. statliga och kommunala bolag som är upphandlande myndigheter.
Bör direktivens bestämmelser om intressekonflikter ändå genomföras i upphandlingslagarna?
Frågan uppkommer då om det ändå är nödvändigt eller lämpligt att bestämmelserna i artikel 24 i LOU-direktivet och artikel 42 i LUFdirektivet återfinns i de nya upphandlingslagarna.
Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att så inte är fallet. Oavsett artiklarna om intressekonflikter har varje upphandlande myndighet att iaktta de allmänna principerna för upphandling, särskilt likabehandlingsprincipen, som kommer till uttryck i särskilda bestämmelser i upphandlingslagarna. Redan av likabehandlingsprincipen följer en skyldighet för den upphandlande myndigheten att kontrollera, förhindra och upptäcka intressekonflikter samt att åtgärda dessa (se ovan nämnda dom eViglio, p. 47).
Förvaltningslagens jävsbestämmelser är tillämpliga i en stor del av förekommande upphandlingsärenden och är mer omfattande än vad som tydligt framgår av direktivtexterna. Det skulle vara olyckligt att begränsa utrymmet för att anse att intressekonflikter föreligger till endast vad som anges i artiklarna i fråga. Vidare skulle det vara olyckligt om jävsfrågor skulle regleras annorlunda just beträffande upphandling än vad som i övrigt gäller – och har gällt under lång tid – med stöd av förvaltningslagens jävsbestämmelser. Det skulle kunna orsaka osäkerhet hos tillämpande instanser om bestämmelserna om intressekonflikter skulle genomföras enligt ordalydelsen, eftersom förvaltningslagen är subsidiär i förhållande till avvikande bestämmelser i annan lag eller i förordning (se 3 § förvaltningslagen). Det skulle bl.a. framstå som oklart om reglerna enbart kompletterar eller om de helt ersätter förvaltningslagens jävsbestämmelser. När det gäller kommunallagen bedömer regeringen,
som framgår ovan, att dess jävsreglering motsvarar direktivens krav när det kommer till handläggningen av upphandlingsärenden. Även i detta fall vore det olyckligt med en annorlunda reglering i upphandlingslagstiftningen. En bättre ordning är att Upphandlingsmyndigheten vägleder de kommunala myndigheterna om hur kommunallagens jävsbestämmelser bör tillämpas i upphandlingsärenden, t.ex. i förekommande fall när det gäller förhållandet mellan kommunala nämnder och bolag.
Ett uppdrag åt Upphandlingsmyndigheten att genom vägledning synliggöra frågor om jäv kan ha särskild betydelse i fråga om sådana upphandlande myndigheter som i dag saknar jävsreglering. Det kan övervägas alternativet att utsträcka förvaltningslagens jävsbestämmelser till att omfatta även sådana upphandlande myndigheter. Det finns inte något fullgott beredningsunderlag för att nu lägga ett sådant förslag men det kan finnas anledning att återkomma till den frågan.
Regeringen bedömer sammanfattningsvis att det vare sig är nödvändigt eller lämpligt med särskilda jävsbestämmelser i upphandlingslagarna som motsvarar direktivbestämmelserna om intressekonflikter. Regeringen anser att befintlig lagstiftning, kompletterat med uppdraget till Upphandlingsmyndigheten, innebär att Sverige uppfyller direktivens krav.
10.9.2 LUK-direktivets bestämmelser om intressekonflikter
Regeringens bedömning: Sverige uppfyller de krav på medlemsstaterna som ställs i bestämmelserna om intressekonflikter i artikel 35 i LUK-direktivet. Det är inte nödvändigt eller lämpligt att ta in särskilda föreskrifter om jäv i lagen om upphandling av koncessioner.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Några remissinstanser invänder mot
bedömningen. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet föreslår att lagförslaget kompletteras med bestämmelser om intressekonflikter och jäv vid upphandling av koncessioner. Fakultetsnämnden påpekar att ett flertal av de organisationer som omfattas av bestämmelserna i direktivet om koncessioner inte omfattas av bestämmelserna i förvaltningslagen. Att inte införa motsvarande bestämmelser i koncessionslagen skulle således kunna innebära att Sverige inte uppfyller sina skyldigheter som medlemsstat i EU.
Skälen för regeringens bedömning: I LUK-direktivet finns bestämmelserna om intressekonflikter i artikel 35 och har försetts med underrubriken Korruptionsbekämpning och förebyggande av intressekonflikter. I skäl 61 anges bl.a. att medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att motverka bedrägeri, särbehandling och korruption och för att förhindra intressekonflikter. Det kan vidare antecknas att artikel 35 uttryckligen avser både upphandlande myndigheter och upphandlande enheter.
Även i LUK-sammanhang uppkommer alltså behov av att ta ställning till hur artikeln om intressekonflikter ska iakttas. Den diskussion som förts ovan har bärkraft även vad avser artikel 35 i LUK-direktivet, eftersom de tre direktiven uppenbart avser samma sak. Den skillnad direktiven emellan som nu kan konstateras ändrar inte det grundläggande resonemanget.
Det är angeläget att en så central fråga som den nu aktuella hanteras på samma sätt i alla upphandlingsförfattningarna. Det kan då för övrigt konstateras att det i LUFS-direktivet inte finns någon motsvarande artikel och att LUFS således inte innehåller någon uttrycklig bestämmelse. Den skillnad mellan LUK-direktivet och LUF-direktivet beträffande vad som ska gälla för en upphandlande enhet som inte är en myndighet, eller motsvarande enhet enligt artikel 7.1 b och c i LUKdirektivet, som nämnts i föregående avsnitt framstår som en oavsiktlig skillnad och ändrar inte uppfattningen att frågan bör hanteras enhetligt i alla upphandlingsförfattningarna.
Regeringen anser att skälen för den bedömning som gjorts i avsnittet ovan är giltiga också vad avser motsvarande artikel i LUK-direktivet, såväl när det gäller sådana upphandlande myndigheter som ska tillämpa förvaltningslagens eller kommunallagens jävsbestämmelser som sådana upphandlande myndigheter och enheter som inte är skyldiga att göra det.
10.10 Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Regeringens bedömning: Villkoren i direktiven som rör WTOavtalet och andra internationella avtal behöver inte genomföras i de nya lagarna.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans behandlar frågan. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 25 i LOU-direktivet respektive artikel 43 i LUF-direktivet behandlas WTO-avtalet och andra internationella avtal. Artiklarna har följande lydelse.
I den mån de omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5 samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är bunden av ska de upphandlande myndigheterna bevilja byggentreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer som har undertecknat dessa avtal en behandling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas byggentreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer i unionen.
Bestämmelsen anger vilka skyldigheter upphandlande myndigheter och enheter har när det gäller behandlingen av aktörer i tredjeland. Motsvarande bestämmelser i nuvarande direktiv (artikel 5 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 12 i 2004 års LUF-direktiv) har inte tagits in i LOU respektive LUF (se SOU 2005:22 s. 203 och 403, saken berördes inte särskilt i prop. 2006/07:128 del 1). Motsvarande bestämmelser fanns även i äldre direktiv men togs inte in i 1992 års LOU.
Upphandlingslagstiftningen är generell och samma regler som gäller i förhållande till medlemsstater gäller vid upphandling från företag i medlemsstater och tredjeland. Det finns inte något behov av att föra in bestämmelsen om WTO-avtal och andra internationella avtal i de nya lagarna.
10.11 Allmänna bestämmelser utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: De allmänna bestämmelser som föreslås i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska i huvudsak tillämpas vid upphandlingar utanför det direktivstyrda området.
Bestämmelserna om tilldelning av kontrakt i separata delar ska dock inte tillämpas. Inte heller ska bestämmelserna om begränsning av antalet anbudssökande och val av anbud tillämpas.
Promemorians och utredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Endast en remissinstans, Foyen advokatfirma, yttrar sig särskilt i frågan. Advokatfirman föreslår att en bestämmelse införs för det icke direktivstyrda området som ger den upphandlande myndigheten eller enheten större frihet att begära in kompletterande information i anbudsskedet.
Skälen för regeringens förslag: De direktivstyrda allmänna bestämmelserna i LOU och LUF gäller även vid upphandlingar utanför det direktivstyrda området. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. De allmänna bestämmelserna i de föreslagna lagarnas 4 kap. bör därför i huvudsak göras tillämpliga vid upphandling enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna. Det sagda innebär exempelvis att bestämmelserna om rättelse av fel, förtydligande och komplettering av handlingar från leverantörer bör gälla även på det icke direktivstyrda området. De föreslagna bestämmelserna ger den upphandlande myndigheten eller enheten möjlighet att begära kompletterande information i anbudsskedet, så länge principerna om likabehandling och öppenhet iakttas. Regeringen ser inte något behov av att ytterligare reglera denna fråga på det icke direktivstyrda området. Som Lagrådet påpekat bör det emellertid regleras att en upphandlande myndighet eller enhet som önskar att reservera deltagandet i en upphandling i enlighet med bestämmelserna om reserverad upphandling ska ange detta i annonsen.
De nya bestämmelserna i direktiven om uppdelning av kontrakt i delar tar främst sikte på större kontrakt. Regeringen bedömer att bestämmelserna inte tillför något på det icke direktivstyrda området och de bör därför inte göras tillämpliga där. De bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande och val av anbud, som föreslås i kapitlet Allmänna bestämmelser i de nya lagarna, beskriver gången vid upphandlingar som omfattas fullt ut av direktiven. Det är enligt
regeringens mening inte nödvändigt att göra dem tillämpliga vid andra slag av upphandlingar.
Som framgått (se avsnitt 9.4) föreslår regeringen inte nu några bestämmelser på det icke direktivstyrda området som motsvarar artikel 56.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 76.6 i LUF-direktivet.
11 Tröskelvärden
Upphandlingsdirektiven är tillämpliga endast om upphandlingens värde uppgår till minst de tröskelvärdesbelopp som anges i respektive direktiv. Bestämmelserna om tröskelvärden i LOU-direktivet och LUF-direktivet är inte föremål för några mer genomgripande förändringar i förhållande till 2004 års LOU- och LUF-direktiv. Vissa ändringar och nyheter finns dock. Bestämmelsernas innehåll och lydelse i de båda direktiven har också anpassats till varandra så att direktiven i största möjliga utsträckning överensstämmer. Övervägandena nedan rör främst de förändringar som gjorts och hur de bör få genomslag i den nya lagstiftningen.
För upphandling av koncessioner gäller enligt LUK-direktivet ett och samma tröskelvärde oavsett om det är en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet som tilldelar koncessionen och oavsett om upphandlingen avser tjänstekoncessioner eller byggkoncessioner. När det gäller beräkningen av en koncessions värde finns vissa bestämmelser som är specifika för LUK-direktivet men också bestämmelser som i huvudsak har sin motsvarighet i LOU- och LUF-direktivet.
På Lagrådets inrådan har de inledande bestämmelserna om tröskelvärden strukturerats om. Dels har en grundläggande bestämmelse om tröskelvärdenas funktion placerats i 1 kap, dels har i den inledande bestämmelsen i 5 kap. en hänvisning gjorts till direktivets bestämmelser om tröskelvärden.
11.1 Tröskelvärden i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Bestämmelserna om tröskelvärden i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska i huvudsak motsvara dagens reglering. En hänvisning ska göras i den inledande bestämmelsen i respektive lag till aktuellt direktiv i stället för som i dag räkna upp de olika kategorier av upphandling för vilka tröskelvärden ska gälla. Några belopp ska inte anges direkt i författningstexten, utan en hänvisning görs till beloppen sådana de anges i upphandlingsdirektiven eller kommissionens beslut och meddelanden. Tröskelvärdesbeloppen ska tillkännages av regeringen.
Ett särskilt tröskelvärde ska gälla för den nya kategorin sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I förhållande till promemorians förslag har de inledande paragraferna fått en annan utformning.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans kommenterar förslaget särskilt.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 4 i LOU-direktivet och artikel 15 i LUF-direktivet finns bestämmelser om tröskelvärden.
Direktiven ska tillämpas på upphandlingar vars värde, exklusive mervärdesskatt, beräknas uppgå till minst vissa belopp, som anges i fasta tal i artiklarna. Precis som i 2004 års direktiv görs en uppdelning utifrån de olika slagen av upphandling (byggentreprenader, varor och tjänster) samt, i LOU-direktivet, olika typer av upphandlande myndigheter. När det gäller det sistnämnda har vissa förenklingar gjorts. I artikel 4 i LOUdirektivet har det särskilda tröskelvärdet för centrala statliga myndigheters upphandling av B-tjänster tagits bort, som en konsekvens av att tjänster inte längre delas in i A-tjänster och B-tjänster. Vidare har det särskilda tröskelvärdet för sådana myndigheters upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster och vissa tjänster på telekommunikationsområdet tagits bort. En liknande enklare reglering av tröskelvärdena gäller redan i dag på försörjningsområdet.
De tröskelvärden som gäller från och med 1 januari 2016 är enligt LOU-direktivet 5 225 000 euro för byggentreprenadkontrakt (artikel 4 a), 135 000 euro för varu – och tjänstekontrakt som tilldelas och projekttävlingar som anordnas av centrala statliga myndigheter (artikel 4 b), 209 000 euro för varu- och tjänstekontrakt som tilldelas och projekttävlingar som anordnas av myndigheter under den centrala nivån (artikel 4 c) och 750 000 euro för sådana tjänster som avses i bilaga 2 (artikel 4 d). De värden som gäller enligt artikel 4 och c gäller även för artikel 13 a och b. Aktuella tröskelvärden enligt LUF-direktivet är 418 000 euro för varu- och tjänstekontrakt (artikel 15 a), 5 225 000 euro för byggentreprenadkontrakt (artikel 15 b) och 1 000 000 euro för sådana tjänster som avses i bilaga 2 (artikel 15 c).
Bestämmelserna om tröskelvärden i 2014 års direktiv utgår från värdet av en upphandling, i stället för som i 2004 års direktiv värdet av ett kontrakt. Det hänger samman med att 2014 års direktiv introducerar en definition av begreppet upphandling (se avsnitt 6.1.2). En upphandling avslutas normalt genom ett eller flera kontrakt. Såväl ramavtal som dynamiska inköpssystem och inrättande av innovationspartnerskap är moment i vad som är upphandling i direktivens mening. Regeringen bedömer att det är i förtydligande syfte som begreppet används i tröskelvärdesbestämmelserna. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd. De nya lagarna bör utformas i överensstämmelse med direktiven. Det bör i lagstiftningen konsekvent uttryckas att värdet av en upphandling ska uppskattas på visst sätt.
Tröskelvärdena för projekttävlingar har arbetats in i artikel 4 i LOUdirektivet och artikel 14 i LUF-direktivet om tröskelvärden och anges inte längre i en särskild artikel (jfr artikel 67.1 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 61 i 2004 års LUF-direktiv). Genom den lagstiftningsteknik som nu används i den inledande bestämmelsen i kapitlet med hänvisning till direktivet kommer tröskelvärdet för projekttävlingar att omfattas av bestämmelsen.
I artikel 6 i LOU-direktivet och artikel 17 i LUF-direktivet finns bestämmelser om revidering av tröskelvärdena. De motsvarar i princip nuvarande reglering (se artiklarna 78 och 79 första stycket 2 a i 2004 års LOU-direktiv respektive artiklarna 69 och 70.2 g i 2004 års LUF-direktiv). Sammanfattningsvis ges kommissionen befogenhet att vid behov revidera tröskelvärdena vartannat år efter en avstämning gentemot WTOavtalet. Befogenheten avser de olika tröskelvärdena för byggentreprenader och varor och tjänster (artikel 4 a–4 c i LOU-direktivet och artikel 15 a–15 c i LUF-direktivet). Däremot gäller befogenheten inte det nya tröskelvärdet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster (artikel 4 d i LOU-direktivet och artikel 15 d i LUF-direktivet), eftersom det tröskelvärdet inte omfattas av WTO-avtalet.
Artikel 6.3 i LOU-direktivet och artikel 17.2 i LUF-direktivet reglerar kommissionens befogenhet att fastställa motvärden till de reviderade tröskelvärdena när det gäller de medlemsstater som, likt Sverige, inte har euro som valuta. I andra stycket finns en särskild reglering beträffande omräkning till nationella valutor av tröskelvärdet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Syftet med den regleringen är att kommissionen vid behov ska kunna korrigera för eventuella valutakursförändringar mellan euro och de nationella valutorna.
Bestämmelserna om tröskelvärden och revidering av dessa bör enligt regeringen genomföras i de nya lagarna med delvis samma lagtekniska lösning som i de nuvarande lagarna. Paragrafen i respektive lag med bestämmelser om tröskelvärden bör som i nuvarande reglering inte innehålla några direkta belopp. I stället bör en hänvisning göras till relevant upphandlingsdirektiv, de eventuella beslut eller meddelanden från kommissionen genom vilken de i direktiven angivna värdena har reviderats samt till regeringens särskilda tillkännagivanden. I den nya lagen om offentlig upphandling bör även hänvisas till tillkännagivanden från regeringen beträffande de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till LOU-direktivet. Lagrådet har föreslagit att en bestämmelse om tröskelvärdenas funktion ska tas in i 1 kap. och att den inledande
bestämmelsen i kapitlet om tröskelvärden endast ska hänvisa till direktivets bestämmelse. Regeringen delar Lagrådets uppfattning om att det skapar en tydligare struktur och mer lättförståelig lagtext. I stället för att de olika kategorierna av tröskelvärden räknas upp som i nuvarande lag ska endast en hänvisning göras till direktivet. Bestämmelsen i 1 kap. bör ange att upphandling eller en projekttävling som uppgår till minst ett visst tröskelvärde ska genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap. medan en upphandling eller en projekttävling vars värde understiger tröskelvärdet ska genomföras med tillämpning av 19 kap. Även en upphandling som avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2 ska upphandlas enligt 19 kap. Bestämmelsens syfte ska vara att i ett tidigt skede peka ut vilken uppsättning regler som är tillämpliga på en viss upphandling eller projekttävling. Denna förändring i förhållande till nuvarande reglering är inte avsedd att medföra någon ändring i sak.
I likhet med nuvarande ordning (se artikel 8 i 2004 års LOU-direktiv) finns i LOU-direktivet en särskild bestämmelse i artikel 13 om direktivets tillämplighet för kontrakt som rör uppförande av vissa slag av byggnader, bl.a. sjukhus, och som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet. Bestämmelserna i artikeln är oförändrade i sak. I artikeln anges vissa tröskelvärdesbelopp. Artikel 6.2 i LOUdirektivet innebär att kommissionen även ska revidera dessa tröskelvärden. Artikel 8 i 2004 års LOU-direktiv har genomförts i 3 kap. 2 § LOU, dvs. i kapitlet om tröskelvärden. I den paragrafen hänvisas beträffande tröskelvärdesbeloppen till kommissionens beslut och meddelanden samt regeringens tillkännagivanden. Den paragraf i den nya lagen om offentlig upphandling som genomför artikel 13 i LOUdirektivet, och som kan sägas röra tillämpningsområdet för lagen i en särskild situation, ska i stället placeras i 1 kap. för att passa in i den nya struktur som föreslagits av Lagrådet. På motsvarande sätt som beträffande andra kategorier av tröskelvärden ska en bestämmelse som hänvisar till tröskelvärdesbeloppen, till kommissionens beslut och meddelanden samt regeringens tillkännagivanden tas in i kapitlet om tröskelvärden.
11.2 Uppskattning av värdet av en upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om uppskattning av värdet av en upphandling som i huvudsak motsvarar nuvarande bestämmelser.
Lagarna ska innehålla bestämmelser om uppskattning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem och ett innovationspartnerskap.
En bestämmelse om uppskattning av värdet av en projekttävling ska tas in i kapitlet om tröskelvärden.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås dock en delvis annan utformning av paragraferna om uppskattning av värdet av delkontrakt. Promemorian föreslår vidare att bestämmelser om uppskattning av värdet av en projekttävling ska tas in i kapitlet om projekttävlingar.
Remissinstanserna: Några remissinstanser framför synpunkter på utformningen av förslaget. Konkurrensverket avstyrker förslaget att införa skrivningen ”som anges i upphandlingsdokumenten” i lagen i fråga om options- och förlängningsklausuler. Kammarrätten i Göteborg lyfter fram svårigheter att beräkna värdet av innovationspartnerskap och
SKL Kommentus gör detsamma beträffande ramavtal. Kammarrätten i
Göteborg anser att det i lagarna, i likhet med direktiven, bör anges att det är fråga om ett uppskattat värde. SKL Kommentus anser att uttrycket planeras, i bestämmelsen om beräkning av ramavtals värde, bör ersättas med uttrycket uppskattas. SKL Kommentus anför vidare att det i lagtexten bör förtydligas att någon volym inte kan garanteras vid ramavtal eller dynamiska inköpssystem. Advokatfirman Delphi invänder mot utformningen av promemorians föreslagna bestämmelser när det gäller bestämmelsen om beräkning av värdet av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelser om metoder för uppskattning av värdet av en upphandling finns i artikel 5 i LOU-direktivet och i artikel 16 i LUF-direktivet. De motsvarar i huvudsak bestämmelserna i 2004 års direktiv. Dock finns en ny bestämmelse (artikel 5.2 i LOU-direktivet respektive 16.2 i LUFdirektivet) om uppskattning av värdet av en upphandling när en upphandlande myndighet eller enhet är strukturerad i ett antal separata operativa delar. Den bestämmelsen behandlas närmare i avsnitt 11.2.1. I artiklarna 5.5 och 5.6 i LOU-direktivet (artiklarna 16.5 och 16.6 i LUFdirektivet) finns bestämmelser om beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem respektive ett innovationspartnerskap. I LOU och LUF finns inte sådana bestämmelser eftersom det saknas reglering av dynamiska inköpssystem och innovationspartnerskap i de lagarna.
Bestämmelserna om uppskattning av värdena för projekttävlingar återfinns liksom i 2004 års direktiv i särskilda artiklar i direktiven (artikel 78 i LOU-direktivet respektive artikel 95 i LUF-direktivet). Regeringen anser emellertid att samtliga bestämmelser om uppskattning av värden ska samlas i ett kapitel i de nya lagarna, således även bestämmelsen om uppskattning av värdet av en projekttävling.
Artikel 5.4 i LOU-direktivet respektive artikel 16.4 i LUF-direktivet reglerar vid vilken tidpunkt det beräknade värdet ska gälla. Bestämmelserna motsvarar i sak gällande rätt. I konsekvens med terminologin i de nya direktiven används här begreppet anbudsinfordran, i stället för meddelande om upphandling. Vidare innebär regleringen en viss nyansering beträffande värdetidpunkten i sådana fall en anbudsinfordran inte krävs, t.ex. vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Värdetidpunkten är i dessa fall enligt direktiven den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten inleder upphandlingsförfarandet. De nya lagarna bör utformas i enlighet med detta. Lagrådet har ansett att den alternativa regeln bör gälla när en anbudsinfordran inte görs då en sådan mycket väl kan göras även om det inte krävs och det även i sådana fall är rimligt att räkna värdetidpunkten från anbudsinfordran. Regeringen anser emellertid att en sådan reglering avviker från direktivet i för sto utsträckning och att det finns en risk för att värdetidpunkten i något fall kan komma att bli en annan än den som anges i direktivet. Regeringen konstaterar att värdetidpunkten enligt alternativregeln i de fall en anbudsinfordran görs normalt sett kommer att sammanfalla med tidpunkten då anbudsinfordran görs.
Den allmänna bestämmelsen om beräkning av värdet av en upphandling
Artiklarna 5 i LOU-direktivet och 16 i LUF-direktivet är rubricerade ”Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling”. Motsvarande artiklar i 2004 års direktiv är rubricerade ”Metoder för beräkning av det uppskattade värdet på [offentliga] kontrakt, ramavtal och dynamiska inköpssystem”. Den allmänna bestämmelsen i artikel 5.1 i LOU-direktivet och 16.1 i LUF-direktivet om beräkning av det uppskattade värdet utgår också från värdet av en upphandling och inte värdet av ett kontrakt. Som regeringen konstaterat ovan hänger detta samman med att begreppet upphandling definieras i 2014 års direktiv. De nya lagarna bör utformas i överensstämmelse med direktiven.
Som Lagrådet har påpekat reglerar bestämmelsen emellertid inte metoder för beräkning i egentlig mening utan snarare vad som ska ingå i det belopp som ska uppskattas. Den allmänna bestämmelsen innebär sålunda att värdet av en upphandling är det totala beloppet exklusive mervärdesskatt som enligt den upphandlande myndighetens uppskattning ska betalas i upphandlingen. Detta inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och de eventuella klausuler om förlängning av kontrakten som uttryckligen anges i upphandlingsdokumenten. Om den upphandlande myndigheten eller enheten planerar för premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta dessa när den uppskattar upphandlingsvärdet.
I artikeln föreskrivs således, i fråga om options- och förlängningsklausuler, att sådana ska ingå i det värde som uppskattas men också att
de uttryckligen ska anges i upphandlingsdokumenten. Den sistnämnda föreskriften är ett tillägg i förhållande till 2004 års direktiv. I promemorian föreslås att en sådan föreskrift tas in i de direktivstyrda bestämmelserna i lagarna om värdet av en upphandling men också i den motsvarande nationella bestämmelsen i lagarnas 19 kap.
Konkurrensverket anser att föreskriften inte bör tas in i lagarna. Som framgår av avsnitt 11.2.4 kan regeringen instämma i verkets synpunkt såvitt gäller den nationella bestämmelsen. Föreskriften bör dock tas in i lagarnas direktivstyrda bestämmelser. EU-lagstiftaren synes vilja tydliggöra att det bara är när options- och förlängningsklausuler anges i upphandlingsdokumenten som de får ingå i upphandlingen och t.ex. kan åberopas som grund för en tillåten ändring av ett kontrakt (artikel 72 i
LOU-direktivet och artikel 89 i LUF-direktivet, se avsnitt 26.4). Föreskriften bör läsas som en anvisning till upphandlande myndigheter och enheter om en skärpt reglering.
Uppskattning av värdet i särskilda situationer
Artiklarna 5 i LOU-direktivet och 16 i LUF-direktivet anger i punkter bestämmelser om uppskattning av värdet i särskilda fall av upphandling – t.ex. beträffande ramavtal och dynamiska inköpssystem (femte punkten) och det nya förfarandet innovationspartnerskap (sjätte punkten). Direktivbestämmelserna anger i dessa fall att det är det högsta uppskattade värdet som ska beräknas. Beräkningsbestämmelserna i 2004 års direktiv är utformade på samma sätt. 2004 års bestämmelser har genomförts i LOU och LUF utan att det i paragraferna har angetts att beräkningen avser ett uppskattat värde. Regeringen anser att bestämmelserna, liksom övriga bestämmelser i kapitlet, ska uttrycka att värdet av upphandlingen ska uppskattas på visst sätt. Att det rör sig om en uppskattning och inte en beräkning framgår också av den allmänna bestämmelsen (5 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 2 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna).
Det bör dock inte införas en bestämmelse i lagarna om att någon volym inte kan garanteras vid ramavtal och dynamiska inköpssystem, som SKL
Kommentus föreslår. Regeringen konstaterar att det inte finns någon sådan bestämmelse i upphandlingsdirektiven. Frågan får enligt regeringen bedömas som i huvudsak avtalsrättslig och den bör inte regleras i upphandlingslagarna.
Bestämmelserna om uppskattning av värdet i särskilda situationer i artikel 5 i LOU-direktivet och artikel 16 i LUF-direktivet är omstrukturerade jämfört med ordningen i 2004 års direktiv. Regeringen anser att bestämmelserna i de nya lagarna bör ha samma struktur som i 3 kap. LOU respektive LUF. Det bedöms vara bäst från tillämpningssynpunkt eftersom den nuvarande lagstrukturen är inarbetad och, såvitt framkommit, inte ifrågasatt.
Artikel 5.11 i LOU-direktivet (artikel 16.11 i LUF-direktivet) avser uppskattning av värdet i fråga om varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas (5 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 10 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Direktivbestämmelsen är oförändrad i förhållande till 2004 års direktiv. Advokatfirman Delphi
föreslår ett tillägg i lagbestämmelsen som innebär att det bara är värdet av sådan upphandling som inte har annonserats som ska beaktas vid värdeberäkningen. Direktivbestämmelsen kan dock enligt regeringen inte förstås på annat sätt än att det är det samlade värdet av såväl annonserade som icke annonserade upphandlingar som ska beaktas. Lagrådet har framfört omfattande kritik mot bestämmelsens utformning och anser att det är oklart hur den ska tillämpas, dock utan att föreslå någon annan utformning. Bestämmelsen är utformad i nära anslutning till direktivets lydelse och lydelsen var densamma i 2004 års direktiv. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelsen visserligen möjliggör olika tolkningar men anser likväl att den i likhet med nuvarande bestämmelse bör utformas i enlighet med direktiven. Det har inte framkommit i remitteringen eller på annat sätt att bestämmelsen skulle vålla några praktiska tillämpningsproblem.
Särskilt om upphandling av delkontrakt
I artikel 5.8–5.10 i LOU-direktivet (artikel 16.8–16.10 i LUF-direktivet) finns bestämmelser som rör delkontrakt. De är oförändrade i förhållande till motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv med ett undantag. I punkten 9 i 2014 års direktiv, om beräkningen av det uppskattade totala värdet vid planerad anskaffning av likartade varor, anges inte längre som en förutsättning för att bestämmelsen ska aktualiseras att de olika delkontrakten ska upphandlas samtidigt. Regeringen föreslår därför inte, till skillnad från promemorian, någon sådan föreskrift.
I artikel 5.10 i LOU-direktivet (artikel 16.10 i LUF-direktivet) finns en bestämmelse om att delkontrakt uppgående till vissa angivna värden får tilldelas utan tillämpning av de förfaranden som anges i direktivet. Regeringen föreslår, i likhet med vad som gäller enligt LOU och LUF, att 19 kap. ska gälla för upphandling av kontrakt som på detta sätt undantas från de direktivstyrda bestämmelserna.
Särskilt om värdet av en projekttävling
Bestämmelserna i LOU-direktivet som reglerar hur värdet av en projekttävling ska uppskattas finns i artikel 78 och i LUF-direktivet i artikel 95. I båda direktiven regleras hur värdena för de två slagen av projekttävlingar ska uppskattas i separata stycken. I nuvarande lagstiftning regleras detta emellertid genom en gemensam bestämmelse. De separata styckena i artikel 78 respektive artikel 95 bedöms ha samma innehåll varför regleringen även fortsättningsvis kan finnas i en gemensam bestämmelse i respektive lag.
11.2.1 Uppskattning av värdet när en upphandlande myndighet eller enhet är indelad i separata operativa enheter
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla nya bestämmelser om när värdet av en upphandling ska uppskattas särskilt för separata operativa enheter hos en upphandlande myndighet eller enhet.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig förslaget men flera har synpunkter på utformningen av regleringen. Konkurrensverket instämmer delvis i promemorians förslag men föreslår att det i lagbestämmelsen även bör ges exempel på vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om en separat operativ enhet är tillräckligt självständig. Även Strömsunds kommun anser att detta måste förtydligas.
Konkurrensverket, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och
Advokatfirman Delphi anser att det måste klargöras vem som är motpart vid en eventuell rättsprocess avseende en upphandling. Svensk Energi vill ha klargjort om reglerna om separata operativa enheter ska gälla även utanför det direktivstyrda området, vilket Svensk Energi förordar. Även Swedish Medtech anser att metoden för beräkning bör vara lika både över och under tröskelvärdet.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 5.2 i LOU-direktivet (artikel 16.2 i LUF-direktivet) finns bestämmelser som reglerar uppskattningen av värdet av en upphandling när en upphandlande myndighet eller enhet är indelad i ett antal separata operativa enheter.
Bestämmelserna saknar motsvarighet i 2004 års direktiv.
I artikel 5.2 första stycket i LOU-direktivet (artikel 6.2 första stycket i LUF-direktivet) sägs att om en upphandlande myndighet består av ett antal separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla enskilda operativa enheter beaktas. Enligt bestämmelsens andra stycke får, trots vad som sägs i första stycket, värdena uppskattas för den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
När det gäller direktivens term separat operativ enhet kan det övervägas om något annat ord än enhet bör användas i lagarna eftersom det ordet redan används i sammansättningen upphandlande enhet. Regeringen bedömer dock att uttrycket separat operativ enhet sett för sig tydligast beskriver vad som avses. Det uttrycket bör därför användas.
Huvudregeln är att värdet av samtliga separata operativa enheters upphandling av t.ex. en viss vara ska läggas samman. Det kan dock finnas separata operativa enheter som hanterar hela eller delar av sin upphandling självständigt. En sådan enhet hanterar sin upphandling som om den vore en egen upphandlande myndighet, utan att vara det i formell mening. EU-lagstiftaren har i förenklande syfte velat göra det möjligt för sådana självständiga operativa enheter att inte behöva kontrollera övriga enheters anskaffningar när de beräknar värdet av sin självständigt genomförda upphandling.
De nya lagarna bör innehålla bestämmelser som genomför direktivens bestämmelser med en direktivnära utformning. Regeringen anser det inte lämpligt att, som Konkurrensverket och Strömsunds kommun förordar, ge
exempel i lagtexten på vilka omständigheter som ska beaktas vid bedömningen av om en separat operativ enhet är självständig. I skäl 20 i LOU-direktivet (skäl 30 i LUF-direktivet) ges viss vägledning för hur den analysen bör göras. Se författningskommentaren till 5 kap 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, där en utförligare redovisning lämnas.
En upphandlande myndighet eller enhet torde regelmässigt vara organisatoriskt indelad i t.ex. flera kontor, avdelningar eller enheter. Sådana organisatoriska delar får enligt regeringens mening presumeras vara osjälvständiga. Det är enbart sådana separata operativa enheter som de facto genomför upphandling självständigt, i den mening som beskrivs ovan, som har möjlighet att beräkna tröskelvärdet separat. I alla andra fall gäller huvudregeln, dvs. att värdet av den separata operativa enhetens anskaffning ska läggas samman med värdet av samma slag av anskaffning hos övriga delar av den upphandlande myndigheten eller enheten. Ett exempel kan vara en separat operativ enhet som normalt tillgodoser sitt behov av en viss vara genom att avropa från ramavtal som den upphandlande myndigheten som sådan har ingått eller använder. En sådan enhet bör enligt regeringen inte anses som självständig i aktuell mening.
En berörd upphandlande myndighet eller enhet bör därför avgöra frågan om en separat operativ enhet är självständig eller inte efter en analys av om den separata enheten självständigt ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna. Det förutsätts att den upphandlande myndigheten eller enheten vid behov kan redogöra för hur analysen har utförts och visa att förutsättningarna för tillämpning av bestämmelsen är uppfyllda.
Genom lagstiftning 2010 infördes en fast direktupphandlingsgräns i upphandlingslagarnas kapitel med bestämmelser för upphandlingar som inte omfattas av direktiven. I samband med det infördes även en bestämmelse i det kapitlet om beräkning av värdet av ett kontrakt. Motsvarande bestämmelser föreslås av regeringen tas in i de nya lagarna (se avsnitt 11.2.4). Den nationella bestämmelsen tar sikte på när en upphandlande myndighet eller enhet uppskattar värdet av ett kontrakt som den överväger att direktupphandla. Avsikten är att samtliga upphandlingar av samma slag inom en och samma upphandlande myndighet eller enhet ska läggas till grund för uppskattningen av upphandlingens värde (prop. 2009/10:180 del 1 s. 292 f.).
Svensk Energi och Swedish Medtech tar upp frågan hur de föreslagna direktivstyrda bestämmelserna om separata operativa enheter förhåller sig till nyss nämnda nationella bestämmelser. Det saknas dock beredningsunderlag för någon mer genomgripande förändring av bestämmelserna för upphandlingar på det icke direktivstyrda området.
Regeringen föreslår därför att den ordning som enligt ovan gäller i dag, ska fortsätta att gälla. Självständiga operativa enheter inom en myndighet eller enhet bör således ta hänsyn till värdet av samtliga upphandlingar av samma slag inom myndigheten eller enheten när den avgör om kontraktet kan direktupphandlas eller inte. Enheten kan exempelvis planera att upphandla en viss vara vars värde, uppskattat för enheten för sig, understiger direktupphandlingsgränsen. Om en sammanläggning med värdet av samtliga upphandlingar av samma slag inom myndigheten eller
enheten innebär att direktupphandlingsgränsen överskrids, får varan inte direktupphandlas. Den självständiga operativa enheten får däremot upphandla varan genom konkurrensutsättning enligt något annat förfarande i 19 kap. i de föreslagna lagarna, oavsett värdet av övriga operativa enheters upphandling. Det kan finnas anledning att återkomma till frågan om utrymmet för separata operativa enheter att direktupphandla i samband med den utvärdering av direktupphandlingsgränserna som regeringen aviserade i samband med att direktupphandlingsgränserna höjdes (prop. 2013/14:133 s. 21).
Konkurrensverket tar upp frågan om förhållandet mellan begreppen juridisk person, upphandlande myndighet och separata operativa enheter. Bestämmelserna om separata operativa enheter tar endast sikte på vad som är självständiga respektive osjälvständiga delar av en upphandlande myndighet eller enhet. De avser inte frågan vad som konstituerar en upphandlande myndighet eller enhet. Den saken får avgöras med tillämpning av lagarnas definitioner av upphandlande myndigheter respektive enheter och ytterst i rättstillämpningen.
En anslutande fråga, som har tagits upp av ett par remissinstanser, är vem från den upphandlande myndighetens eller enhetens sida som har att svara i ett mål om överprövning. Bestämmelserna om överprövning utgår från att det är den upphandlande myndighet eller enhet vars beslut sätts i fråga som har att svara i en överprövningsprocess. Vem som har behörighet att företräda myndigheten eller enheten i en sådan process får i första hand ses som en intern organisatorisk fråga. Om den upphandlande myndigheten eller enheten vid en analys enligt ovan kommer fram till att någon eller några av dess enheter kan betraktas som självständiga, bör den i det sammanhanget också slå fast vem som svarar för den upphandlande myndigheten eller enheten i eventuella överprövningsprocesser. Detta bör också tydliggöras för berörda leverantörer på lämpligt sätt. Ett sätt kan t.ex. vara att det anges i något av upphandlingsdokumenten i upphandlingar som den självständiga enheten genomför.
11.2.2 Uppskattning av värdet av kontrakt som avser både varor och tjänster
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse i de nya lagarna motsvarande nuvarande bestämmelser om att värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska omfatta det totala värdet av kontraktet, inklusive monterings- och installationsarbeten.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans berör frågan. Skälen för regeringens bedömning: I artikel 17.8 i 2004 års LUFdirektiv finns en bestämmelse om att värdet av ett kontrakt som avser både varor och tjänster ska omfatta det totala värdet av kontraktet och att i det totala värdet även värdet av monterings- och installationsarbeten ska räknas in. Den bestämmelsen i 2004 år LUF-direktiv har genomförts genom 3 kap. 5 § LUF. En motsvarande bestämmelse togs på Lagrådets inrådan in i 3 kap. 6 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 316).
Artikel 17.8 i 2004 års LUF-direktiv motsvaras enligt jämförelsetabellen i LUF-direktivet (bilaga XXI) av den allmänna bestämmelsen i artikel 16.1 i LUF-direktivet, vars motsvarighet återfinns i artikel 5.1 i LOU-direktivet. Sammanfattningsvis innebär den bestämmelsen att värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala värdet av upphandlingen.
Det finns inte någon bestämmelse i något av de nya direktiven som specifikt reglerar hur värdet av kontrakt som avser både varor och tjänster ska uppskattas. Det får anses följa av den allmänna bestämmelsen att uppskattning av värdet av en upphandling som avser anskaffning av både varor och tjänster även fortsättningsvis ska omfatta det totala värdet av upphandlingen och att i det totala värdet även värdet av monterings- och installationsarbeten ska räknas in. Någon motsvarighet till 3 kap. 6 § LOU respektive 3 kap. 5 § LUF bör därför enligt regeringens bedömning inte tas in i de nya lagarna.
11.2.3 Förbud mot kringgående
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla ett generellt förbud mot att välja en metod för att uppskatta en upphandlings värde i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
Det ska också anges att det endast är tillåtet att dela upp en byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir i tillämpliga om det är motiverat av objektiva skäl.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse i de nya lagarna med ett uttryckligt förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelserna i den särskilda situationen med varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller förnyas.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorian föreslår dock en delvis annan utformning av lagbestämmelserna.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som särskilt kommenterar förslaget, Advokatfirman Delphi, anser att promemorians förslag till bestämmelse om förbud mot uppdelning av kontrakt är olämpligt då det ger intryck av att det kan vara tillåtet att dela upp en upphandling i syfte att kringgå lagens bestämmelser.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 9.3 i 2004 års LOU-direktiv (genomförd genom 3 kap. 5 § LOU) respektive artikel 17.2 i 2004 års LUF-direktiv (genomförd genom 3 kap. 4 § LUF) innebär ett förbud mot att dela upp en byggentreprenad eller ett planerat köp av en viss mängd varor eller tjänster i avsikt att kringgå tillämpningen av direktivet. Artikel 17.2 i 2004 års LUF-direktiv innehåller härutöver, till skillnad från artikel 9.3 i 2004 års LOU-direktiv, ett generellt förbud mot att använda speciella metoder för att beräkna kontraktets värde i avsikt att kringgå bestämmelserna i direktivet. Med
hänsyn till att denna del av bestämmelsen omfattades av det allmänna kravet i 1 kap. 24 § LUF att upphandlingar ska genomföras på ett öppet sätt bedömdes den överflödig och togs därför inte in i LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 481). Bestämmelserna i 3 kap. 4 § LOU och 3 kap. 5 § LUF är därför likalydande och föreskriver ett förbud mot att dela upp en byggentreprenad eller en planerad anskaffning av en viss mängd varor eller tjänster i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i respektive lag.
I artikel 5.3 i LOU-direktivet och artikel 16.3 i LUF-direktivet föreskrivs i första meningen ett förbud mot att välja metod för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling i syfte att undanta upphandlingen från direktivets tillämpningsområde. I andra meningen sägs att en upphandling inte får delas upp för att förhindra att upphandlingen omfattas av direktivet, såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
Det rör sig om två förbud. De nya lagarna bör enligt regeringen innehålla motsvarande förbud. Regeringen konstaterar att direktivbestämmelsen ger intryck av att det i vissa fall är tillåtet att dela upp en upphandling i syfte att direktivet inte ska bli tillämpligt. Som
Advokatfirman Delphi påpekat kan detta inte vara syftet med bestämmelsen. Orsaken till att en upphandlande myndighet eller enhet tillåts dela upp en upphandling är att det finns objektivt godtagbara skäl för det. Ett syfte att kringgå bestämmelserna utgör inte sådana skäl.
Objektiva skäl synes exempelvis kunna vara när tröskelvärdena kan beräknas särskilt för en självständig operativ enhet (skäl 20 i LOUdirektivet och skäl 30 i LUF-direktivet) eller när något av delkontrakten efter en uppdelning får ett sådant lägre värde att artikel 5.10 i LOUdirektivet respektive artikel 16.10 i LUF-direktivet blir tillämplig (se avsnitt 11.2 ovan, jfr skäl 78 andra stycket i LOU-direktivet och skäl 87 första stycket i LUF-direktivet). Om de objektiva skälen medför att en upphandling delas upp är således inte syftet med uppdelningen att kringgå bestämmelserna. Den paragraf som genomför direktivbestämmelsen bör enligt regeringen utformas i enlighet med
Lagrådets förslag som en regel om att det endast är tillåtet att dela upp en upphandling så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen inte blir tillämpliga, om det är berättigat av objektiva skäl. Av detta följer att om objektiva skäl saknas är det förbjudet att dela upp upphandlingen på ett sådant sätt att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga. Direktivets andra förbud, angående metod för att uppskatta värdet av upphandlingen, bör genomföras som ett förbud mot att välja metod för att uppskatta värdet av upphandlingen i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
Artikel 9.7 andra stycket i 2004 års LOU-direktiv, som behandlar beräkningen av värdet av varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som förnyas, innehåller – till skillnad från motsvarande bestämmelse i artikel 17.7 i 2004 års LUF-direktiv – ett förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå direktivets bestämmelser. Det förbudet har förts in i 3 kap. 10 § andra stycket LOU och en motsvarande bestämmelse har förts in i 3 kap. 9 § andra stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 484). I 2014 års direktiv återfinns bestämmelserna
om beräkning av regelbundet återkommande varu- och tjänstekontrakt m.m. i artikel 5.11 i LOU-direktivet respektive 16.11 i LUF-direktivet. Artikeln innehåller inte något särskilt förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå direktivets bestämmelser. Regeringen bedömer, i likhet med promemorian, att en sådan bestämmelse inte heller bör tas in i de nya lagarna. Behovet av reglering tillgodoses genom det allmänna förbudet mot att välja sådana beräkningsmetoder.
11.2.4 Direktupphandling och beräkning av värdet av upphandlingar utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om direktupphandling och uppskattning av värdet av en upphandling som motsvarar nuvarande reglering.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian föreslår dock en delvis annan utformning av paragrafen om uppskattning av värdet av en upphandling.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser framför synpunkter på förslaget. Konkurrensverket avstyrker förslaget att i paragrafen om beräkning av värdet av en upphandling införa skrivningen ”som anges i upphandlingsdokumenten” i fråga om options- och förlängningsklausuler. Konkurrenskommissionen förordar att lagtexten förtydligas med en regel om hur kontrakt som löper på obestämd tid ska beräknas.
Skälen för regeringens förslag: I 15 kap. LOU respektive LUF finns bestämmelser om de närmare förutsättningarna för när direktupphandling får ske och om beräkning av värdet av ett kontrakt. Regeringen föreslår att motsvarande bestämmelser tas in i de nya lagarnas kapitel med bestämmelser om upphandling som inte omfattas av direktiven. I linje med de direktivstyrda bestämmelserna bör begreppet upphandling användas i bestämmelsen om uppskattning av värdet i stället för begreppet kontrakt. Någon ändring i sak är inte avsedd. De nya direktivens tröskelvärdesbestämmelser har en föreskrift om att options- och förlängningsklausuler ska anges i upphandlingsdokumenten (se avsnitt 11.2). Promemorian föreslår en motsvarande föreskrift i den nationella bestämmelsen. Det kan, som Konkurrensverket tar upp, tänkas fall av otillåtna direktupphandlingar där det saknas upphandlings– dokument. I den mån det i ett sådant fall skulle kunna påvisas överenskomna options- och förlängningsklausuler som inte har dokumenterats torde det enligt regeringens bedömning i och för sig inte finnas något hinder mot att inkludera värdet av dessa vid en uppskattning av upphandlingens värde i t.ex. ett mål om upphandlingsskadeavgift.
Regeringen bedömer dock att det inte finns något behov av föreskriften i detta sammanhang och föreslår därför inte någon sådan.
Bestämmelsen om uppskattningen av värdet av en upphandling rör situationen att den upphandlande myndigheten eller enheten avser att direkttilldela ett kontrakt. Bestämmelsen är inte föremål för någon materiell översyn i detta lagstiftningsärende. Det bör därför inte nu tas in
en kompletterande bestämmelse om hur en upphandlande myndighet eller enhet ska uppskatta värdet av kontrakt som löper på obestämd tid, som Konkurrenskommissionen föreslår.
11.3 Tröskelvärde för koncessioner och beräkning av en koncessions värde
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om tröskelvärde och hur koncessioners värde ska beräknas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en annan struktur på de inledande bestämmelserna. Utredningen föreslår också en delvis annan utformning av paragrafen om beräkning av värdet av delkontrakt.
Remissinstanserna: Instämmer i förslaget eller har inget att invända.
Kammarrätten i Göteborg anser att av bestämmelsen i föreslagna 2 kap. 1 § tredje stycket lagen om upphandling av koncessioner bör framgå att lagens 15 kap. gäller också för upphandling av sådana delkontrakt som avses i 5 kap. 8 § andra stycket.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna i direktivet är tillämpliga endast om värdet på en koncession uppgår till minst det tillämpliga tröskelvärdet. Tröskelvärdet i LUK-direktivet är detsamma oavsett om det är en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet som tilldelar koncessionen och oavsett om upphandlingen avser tjänstekoncessioner eller byggkoncessioner.. Bestämmelserna om tröskelvärde och uppskattning av en koncessions värde finns i artikel 8 i direktivet och motiven anges i skäl 23. Tröskelvärdet fastställs av kommissionen och kan revideras på motsvarande sätt som gäller för tröskelvärdena vid upphandling avseende kontrakt om varor, tjänster eller byggentreprenader (se artikel 9 i LUK-direktivet). Aktuellt tröskelvärde från och med den 1 januari 2016 enligt LUK-direktivet är 5 225 000 euro.
Hur värdet på en koncession ska uppskattas skiljer sig från hur värdet på en upphandling av avseende varor, tjänster eller byggentreprenader enligt de övriga upphandlingslagarna ska bestämmas. En koncessions värde är den upphandlande myndighetens eller enhetens uppskattning av den sammanlagda omsättningen som koncessionen genererar under den tid som koncessionen varar, exklusive mervärdesskatt. De intäkter som koncessionshavaren får som ersättning för de tjänster och byggentreprenader som koncessionen avser, samt värdet på varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster utgör alltså koncessionens värde. Det är alltid frågan om en förhandsbedömning av värdet eftersom det slutliga värdet inte kan vara känt förrän koncessionen är avslutad. Uppskattningen måste dock ske på ett omsorgsfullt sätt och vara så korrekt som möjligt. Lagrådet har ansett att lagrådsremissens förslag och direktivets bestämmelse om hur värdet av en koncession ska uppskattas är delvis obegriplig och att den bör utformas i enlighet med vad som kan antas vara avsett. Regeringen delar Lagrådets uppfattning
delvis beträffande innebörden av direktivet. Värderingen av en koncession ska grunda sig på det sammanlagda beloppet av den rätt att utnyttja byggnadsverket eller tjänsten och den eventuella betalning och som enligt definitionen av koncessionen ska utgöra ersättning till koncessionshavaren. Beloppet av rätten att utnyttja byggnadsverket eller tjänsten utgörs av koncessionshavarens omsättning till följd av koncessionen under dess löptid. Vid uppskattningen av värdet ska även varor som följer med koncessionen räknas in.
Den upphandlade myndigheten eller enheten ska vid inledandet av ett upphandlingsförfarande avseende koncessioner göra en uppskattning av koncessionens värde. Uppskattningen ska grundas på en objektiv metod som ska anges i något av koncessionsdokumenten.
I artikel 8.3–8.6 i direktivet anges vilka hänsyn som ska tas vid uppskattningen av värdet och i övrigt vad som gäller när en koncessions värde ska uppskattas. Bestämmelserna motsvarar delvis bestämmelserna om uppskattning av värdet av en upphandling avseende varor, tjänster eller byggentreprenader. Artikel 8.3 i direktivet, som anger vilka faktorer som måste beaktas vid uppskattningen, har dock ingen direkt motsvarighet i LOU-direktivet eller LUF-direktivet. Uppräkningen anger de faktorer som den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att ta hänsyn till vid uppskattningen. Det görs ingen skillnad mellan tjänstekoncessioner och byggkoncessioner. Uppräkningen i artikeln är inte uttömande.
Det som ska ingå i det uppskattade värdet är bl.a. värdet på varje form av optionsrätt och möjlighet till förlängning av koncessionens löptid samt intäkter från betalning av avgifter och straffavgifter utom de som tagits ut på den upphandlande myndighetens eller enhetens vägnar. Vidare ska ersättningar och varje form av ekonomisk fördel som koncessionshavaren får från den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet beaktas. Alla former av ersättningar och ekonomiska fördelar från myndigheter eller enheter till koncessionshavaren ska alltså tas med i uppskattningen, även om de inte utgör direkt ersättning för utförandet av de tjänster eller byggentreprenader som koncessionen avser. Det måste dock vara möjligt att på något sätt koppla ersättningen till koncessionen i fråga. Vidare ska värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar som koncessionshavaren får från tredje part beaktas oavsett vilken form dessa har. Vidare ska intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en del av koncessionen beaktas, vilket innebär att försäljningsintäkter som uppkommer vid försäljning av t.ex. begagnade maskiner som köpts in för utförandet av koncessionen ska tas med i beräkningen. Värdet av varor och tjänster som görs tillgängliga för koncessionshavaren av den upphandlande myndigheten eller enheten ska också tas med i uppskattningen i den utsträckning varorna och tjänsterna är nödvändiga för att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna. Som exempel kan nämnas att värdet av tillgångar som ursprungligen tillhör den upphandlande myndigheten eller enheten men som kommer att tillhöra koncessionshavaren efter utgången av koncessionen ska beaktas. I den utsträckning koncessionshavaren ger kompensation för tillgången ska avdrag göras för detta. Härutöver ska beaktas premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare. Det värde som räknas fram på
detta sätt kallas det uppskattade värdet och ska vara giltigt vid den tidpunkt som koncessionsmeddelandet skickas ut, eller, då ett sådant meddelande inte krävs, när förfarandet för koncessionstilldelning inleds.
Den tidpunkt vid vilken förfarandet inleds beror på hur myndigheten eller enheten väljer att gå till väga, men kan exempelvis vara tidpunkten när den upphandlande myndigheten eller enheten låter annonsera om koncessionen i en lokaltidning, när myndigheten eller enheten kontaktar utvalda leverantörer eller när förhandlingar påbörjas med en leverantör som den avser teckna kontrakt med.
Det uppskattade värdet ska ligga till grund för om den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att följa de direktivstyrda reglerna på grund av att värdet eventuellt överstiger tröskelvärdet. Om det vid tilldelningen av en koncession visar sig att koncessionens värde är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet, ska emellertid det senare värdet användas för att avgöra om bestämmelserna i direktivet är tillämpliga. En upphandlande myndighet eller enhet som har beräknat en koncessions uppskattade värde till ett belopp som understiger tröskelvärdet och av den anledningen valt att inte följa de direktivstyrda bestämmelserna måste sålunda avbryta förfarandet och göra om upphandlingen, om det vid tilldelningen, efter att myndigheten eller enheten tagit del av anbuden, visar sig att värdet överstiger tröskelvärdet och det dessutom är minst 20 procent högre än den ursprungliga uppskattningen av värdet. Exempelvis kan priser eller avgifter höjas under den tid förfarandet pågår, vilket myndigheten eller enheten kan ha saknat anledning att räkna med i den första uppskattningen av värdet. Lagrådet har ifrågasatt hur bestämmelsen ska tillämpas med tanke på att några regler om tilldelning inte finns vid upphandling av koncessioner under tröskelvärdena. En upphandlande myndighet eller enhet har emellertid alltid skyldighet att överväga om de direktivstyrda bestämmelserna kan bli tillämpliga vid något tillfälle i förfarandet. Om någon bestämmelse i 5 kap. medför att koncessionen ska upphandlas enligt bestämmelserna över tröskelvärdena så gäller den oavsett vilka bestämmelser som finns för upphandlingar under tröskelvärdena.
Om värdet vid tilldelningen i och för sig överstiger tröskelvärdet men inte är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet, finns enligt direktivet ingen skyldighet att tillämpa direktivets bestämmelser. Det kan dock anmärkas att det är den upphandlande myndigheten eller enheten som har bevisbördan för att koncessionens värde är sådant att direktivet inte är tillämpligt (jfr t.ex. dom kommissionen mot Italien, C-157/06, EU:C:2008:530, p. 23).
I den utsträckning bestämmelserna om beräkningen av det uppskattade värdet av koncessioner överensstämmer med bestämmelserna om beräkningen av det uppskattade värdet av kontrakt avseende varor, tjänster eller byggentreprenader enligt LOU-direktivet och LUFdirektivet, ska paragraferna i LUK utformas på samma sätt som motsvarande paragrafer i LOU och LUF. Övriga bestämmelser ska utformas i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i LUKdirektivet.
Artiklarna 8.5 och 8.6 i LUK-direktivet rör uppskattning av värdet av delkontrakt. Utredningen har föreslagit att den paragraf som genomför bestämmelserna ska kompletteras med ett andra stycke som anger att
lagens 15 kap. om upphandling som inte omfattas av direktivet ska tillämpas för sådana delkontrakt som undantas enligt första stycket. Eftersom det – till skillnad från motsvarande reglering i LOU- och LUFdirektiven – inte finns något undantag föreskrivet i första stycket behövs emellertid inte någon sådan komplettering. Därmed blir det inte aktuellt med någon hänvisning i lagens 2 kap. som Kammarrätten i Göteborg föreslår.
12 Upphandlingsförfaranden
12.1 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Vid offentlig upphandling och vid upphandling inom försörjningssektorerna ska, under de förutsättningar och på det sätt som närmare anges i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, något av följande upphandlingsförfaranden få användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, och
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till att varken öppet eller selektivt förfarande lyfts fram som huvudförfaranden.
Trafikverket och SKL Kommentus anser dock att förhandlat förfarande med föregående annonsering fortfarande är ett undantag i förhållande till ett öppet eller selektivt förfarande.
Skälen för regeringens förslag: Av de nya direktiven följer att vid tilldelning av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt ska en upphandlande myndighet eller enhet tillämpa nationella förfaranden som anpassats i enlighet med de nya direktiven (artikel 26.1 i LOU-direktivet respektive artikel 44.1 i LUF-direktivet). De förfaranden som medlemsstaterna enligt direktiven ska föreskriva att de upphandlande myndigheterna eller enheterna får tillämpa är öppet förfarande, selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog, eller innovationspartnerskap (artikel 26 punkterna 2–4 i LOU-direktivet respektive artikel 44 punkterna 2 och 3 i
LUF-direktivet).
Medlemsstaterna har även möjlighet men ingen skyldighet att föreskriva att upphandlande myndigheter eller enheter ska få tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering (artikel 26.6 i LOUdirektivet respektive artikel 44.5 i LUF-direktivet).
Konkurrenskommissionen anser att denna möjlighet inte bör utnyttjas.
Bestämmelser om förhandlat förfarande utan föregående annonsering
finns emellertid redan i de nuvarande upphandlingslagarna. Det har inte framkommit annat än att det fortfarande finns ett behov av ett sådant förfarande. Regeringen gör bedömningen att bestämmelser om detta bör tas in i de båda nya lagarna.
Vid offentlig upphandling gäller vid alla upphandlingsförfaranden, med undantag för förhandlat förfarande utan föregående annonsering, att leverantörerna efter en anbudsinfordran antingen ansöker om att få delta eller lämnar anbud. En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling (artikel 26.5 första stycket LOU-direktivet). Om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får medlemsstaterna föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala nivån (se avsnitt 6.7.5) eller specifika kategorier av dessa får göra anbudsinfordran genom en förhandsannons (artikel 26.5 andra stycket LOU-direktivet).
Av 44.4 a–c LUF-direktivet framgår att en anbudsinfordran vid upphandling inom försörjningssektorerna får göras på något av följande sätt:
1. genom en förhandsannons om kontraktet tilldelas genom ett selektivt eller ett förhandlat förfarande,
2. genom en annons om att det finns ett kvalificeringssystem om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande eller genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap, eller
3. genom en annons om upphandling.
Bestämmelserna om vad som kan utgöra en anbudsinfordran bör i de nya lagarna placeras i kapitlen om annonsering och inte i kapitlen om upphandlingsförfaranden.
Regleringen av upphandlingsförfarandena i direktiven överensstämmer i stort med den nuvarande regleringen. I några avseenden har det dock skett förändringar. Framför allt har möjligheten att använda sig av förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog utvidgats i det nya direktivet i förhållande till 2004 års LOU-direktiv.
Den nya regleringen av offentlig upphandling lyfter i motsats till vad som följer av 2004 års LOU-direktiv inte fram öppet eller selektivt förfarande som huvudförfaranden i förhållande till förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog. Utgångspunkten är i stället att den upphandlande myndigheten vid varje upphandling ska använda sig av det förfarande som är bäst lämpat för just den enskilda upphandlingen. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande reglering får emellertid andra förfaranden än öppet eller selektivt förfarande enligt direktivet fortfarande bara användas under särskilt angivna förutsättningar. Dessa förutsättningar är medlemsstaterna tvungna att införa i sina nationella rättsordningar.
En stor förändring i förhållande till gällande rätt är också att ett nytt upphandlingsförfarande införs, innovationspartnerskap. En annan stor förändring är att upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog, som enligt gällande rätt bara får användas vid offentlig upphandling, i och med LUF-direktivet nu införs som ett upphandlingsförfarande även vid upphandling inom försörjningssektorerna.
12.1.1 Öppet respektive selektivt förfarande
Regeringens förslag: Regleringen av öppet förfarande respektive selektivt förfarande ska i sak i allt väsentligt överensstämma med den nuvarande regleringen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Regleringen av öppet förfarande respektive selektivt förfarande (artiklarna 27 och 28 i LOU-direktivet och artiklarna 45 och 46 i LUF-direktivet) har behållits i princip oförändrad i de nya direktiven. I likhet med vad som i dag gäller uppställs inte några begränsningar för när ett öppet eller selektivt förfarande får användas.
12.1.2 Förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog
Regeringens förslag: Möjligheten att använda sig av förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog vid offentlig upphandling ska utökas i förhållande till vad som hittills gällt. Regleringen av själva förfarandet i sig ska dock i allt väsentligt motsvara den nuvarande regleringen.
Regleringen av förhandlat förfarande med föregående annonsering vid upphandling inom försörjningssektorerna ska i allt väsentligt överensstämma med den nuvarande regleringen av förhandlat förfarande som föregås av annonsering.
Konkurrenspräglad dialog införs som ett upphandlingsförfarande vid upphandling inom försörjningssektorerna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är positiva till att möjligheten att använda sig av förhandlat förfarande med föregående annonsering vid offentlig upphandling utvidgas i förhållande till gällande rätt. Trafikverket ifrågasätter dock lämpligheten i att förfarandet betecknas på samma sätt i den nya lagen om offentlig upphandling och i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Några av remissinstanserna har lagtekniska synpunkter på förslaget, bl.a. Konkurrensverket, Trafikverket,
Konkurrenskommissionen, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Foyen.
Skälen för regeringens förslag
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
Förhandlat förfarande som föregås av en anbudsinfordran kallas i LOUdirektivet ”förhandlat förfarande under konkurrens” och i LUF-direktivet ”förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran”. I princip är det dock fråga om ett och samma förfarande. Enligt LOU-direktivet får det förhandlade förfarandet emellertid bara användas om vissa förutsättningar är uppfyllda samtidigt som det direktivet innehåller fler detaljföreskrifter för förfarandet än LUF-direktivet. Själva förfarandet i
sig motsvarar i allt väsentligt det nuvarande förfarandet ”förhandlat förfarande med föregående annonsering” i LOU.
Regleringen i LUF-direktivet av förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran överensstämmer i sak med den nuvarande regleringen i LUF av förhandlat förfarande som föregås av annonsering. Det innebär bl.a. att det i motsats till vad som gäller enligt LOU inte uppställs några krav på att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att förfarandet ska få tillämpas.
I promemorian görs bedömningen att ovan nämnda skillnader mellan direktiven vad gäller förutsättningarna för när förfarandet får användas, inte motiverar att det betecknas på ett sätt i den nya lagen om offentlig upphandling och på ett annat sätt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Trafikverket ifrågasätter lämpligheten i denna bedömning. Verket menar att regleringen i de två direktiven skiljer sig åt på avgörande punkter. Verket pekar på att flexibiliteten för förfarandet i LOU-direktivet är klart beskuren genom fler föreskrifter för förfarandet än vad som är fallet för förfarandet i LUF-direktivet. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att förfarandet bör betecknas på samma sätt i de två nya lagarna. Den omständigheten att LOUdirektivet innehåller fler detaljföreskrifter för förfarandet än LUFdirektivet och att det senare direktivet medger större flexibilitet vid utformningen av förfarandet innebär enligt regeringens mening inte att de i grunden är olika förfaranden. Lämpligen kan den nuvarande beteckningen på förfarandet i LOU, dvs. ”förhandlat förfarande med föregående annonsering”, användas för att beteckna förfarandet i såväl den nya lagen om offentlig upphandling som i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, en bedömning som Försvarets materielverk (FMV) och Konkurrensverket instämmer i. Som FMV anför är det begreppet mer informativt, då just annonseringen är den springande punkten för att kunna möta direktivens krav på konkurrensutsättning. Konkurrens är möjligt att uppnå även inom ramen för direktupphandlingar genom att upphandlande myndigheter genom skrivelser eller dylikt infordrar anbud från flera anbudsgivare varför begreppet förhandlat förfarande under konkurrens kan leda till missuppfattningar.
Förhandlat förfarande och konkurrenspräglad dialog vid offentlig upphandling
I skäl 42 till LOU-direktivet anges att det finns ett stort behov av att upphandlande myndigheter får större flexibilitet att välja ett upphandlingsförfarande enligt vilket förhandlingar ska föras än vad som gäller enligt nuvarande reglering. Det anges vidare att en ökad användning av dessa förfaranden också troligtvis ökar den gränsöverskridande handeln, eftersom en utvärdering utförd av kommissionen har visat att kontrakt som tilldelas genom förhandlat förfarande med föregående annonsering har en särskilt hög frekvens framgångsrika anbudsgivare från andra länder (se Europeiska kommissionens utvärderingsrapport Impact and Effectiveness of EU Public Procurement Legislation, SEC[2011]853 final). Det anges också att medlemsstaterna bör kunna föreskriva användning av förhandlat
förfarande med föregående annonsering under konkurrens eller konkurrenspräglad dialog i olika situationer där öppna eller selektiva förfaranden utan förhandlingar sannolikt inte skulle leda till tillfredsställande upphandlingsresultat.
Mot bakgrund av det anförda får förfarandena användas i fler fall enligt LOU-direktivet än enligt 2004 års LOU-direktiv. Regleringen av hur förfarandena ska genomföras motsvarar dock, som redan angivits, i allt väsentligt den nuvarande regleringen (se artiklarna 29 och 30 i LOUdirektivet).
Av artikel 26.4 a i LOU-direktivet framgår att medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myndigheterna får tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog för varor, tjänster eller byggentreprenader som uppfyller ett eller flera av ett antal kriterier som räknas upp i artikeln. De kriterier som räknas upp i artikeln bör således framgå av den nya lagen om offentlig upphandling och det bör framgå att de upphandlande myndigheterna får tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog om något av de angivna kriterierna är uppfyllda.
Konkurrenskommissionen och Svenska Teknik & Designföretagen vill att det förtydligas vad som avses med kriterierna i punkterna 1 och 2.
Konkurrenskommissionen vill att förtydligandena tas in i lagen. Några förtydliganden av den art som nu efterfrågas ges emellertid inte i direktivet och bör därför enligt regeringens mening inte heller tas in i den nya lagen om offentlig upphandling. Det måste överlämnas till rättstillämpningen att närmare utveckla vad som avses med kriterierna i punkterna. Vad avser tolkningen av dessa kriterier kan dock vägledning hämtas från skäl 43 i LOU-direktivet som anger situationer när förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog bör få användas. Således torde byggentreprenadkontrakt som inte avser standardbyggnader eller som inbegriper formgivning eller innovativa lösningar omfattas av punkterna. I skältexten anges vidare att för tjänster eller varor som kräver anpassning eller formgivning ger användning av ett förhandlat förfarande under konkurrens eller en konkurrenspräglad dialog sannolikt mervärde. Sådana krav på anpassning eller formgivning är enligt vad som anges i skälet nödvändiga särskilt då det gäller komplexa inköp, såsom inköp av sofistikerade varor, intellektuella tjänster, t.ex. vissa konsult-, arkitekt- eller ingenjörstjänster, eller större projekt i fråga om informations- och kommunikationsteknik.
Svenska Teknik & Designföretagen är tveksam till att uttrycket ”formgivning” i punkten 2 används i den nya lagen om offentlig upphandling. Organisationen anför att det uttryck som används i den engelska versionen av direktivet är ”design”, och att det begreppet förordas eftersom det är vidare. Båda termerna synes förekomma i samma kontext. Formgivning är emellertid det begrepp som används i den svenska språkversionen av LOU-direktivet. Av den anledningen bör det begreppet också användas i de nya lagarna.
Det fall att endast ”ogiltiga anbud” har lämnats enligt ett öppet eller selektivt förfarande kvarstår fortfarande som en grund för att få tillämpa förhandlat förfarande med föregående annonsering vid offentlig
upphandling (se artikel 26.4 b). Denna grund utvidgas i och med det nya direktivet till att gälla som grund även för att få tillämpa konkurrenspräglad dialog. Vidare får förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog även tillämpas om endast ”oacceptabla anbud” har lämnats. Den nuvarande uppräkningen i artikel 30.1 a i 2004 års LOU-direktiv (jfr 4 kap. 2 § 1 a–h LOU) av i vilka fall ett anbud vid ett öppet eller selektivt förfarande inte kan godtas har slopats. I stället innehåller artikel 26.4 b andra stycket exempel på när i synnerhet anbud ska anses vara ogiltiga. Av dessa exempel framgår bl.a. att anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokument ska anses vara ogiltiga. I samma stycke ges också exempel på när i synnerhet anbud ska anses vara oacceptabla. Exemplen i stycket har inte tagits med i lagtexten. Konkurrensverket ser detta som problematiskt mot bakgrund av hur begreppen ”ogiltiga anbud”, ”anbud som inte kan godtas” och ”olämpliga anbud” används i dag. Begreppen ”ogiltiga” och ”olämpliga” används både i nuvarande och i föreslagen lagstiftning, men med skillnad i innebörd och rättsföljder. Det är därför av synnerlig vikt enligt verket att innebörden av dessa begrepp klargörs. Trafikverket, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi vill också att exemplen ska framgå av lagtexten. Regeringens uppfattning är emellertid att exemplen lämpligast anges i författningskommentaren och inte direkt i lagtexten. Genom att de återges i kommentaren ges nödvändigt stöd till rättstillämparen för hur begreppen ”ogiltiga anbud” respektive ”oacceptabla anbud” ska tolkas.
Konkurrenskommissionen anför också att i anslutning till den bestämmelse som genomför artikel 26.4 b behöver det klargöras att det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att kriterierna för att få tillämpa förfarandena faktiskt är uppfyllda. Regeringen har ingen annan uppfattning om bevisbördans placering än den som Konkurrenskommissionen ger uttryck för. Något behov av att ange i lagtexten var bevisbördan ska placeras bedöms dock inte föreligga. Däremot instämmer regeringen inte i Konkurrenskommissionens uppfattning att förfarandena utgör undantag. En konsekvens av Konkurrenskommissionens tolkning skulle vara att man skulle vara tvungen att tolka kriterierna för att få tillämpa förfarandena restriktivt. Förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog är dock, som redogjorts för i avsnitt 12.1, enligt LOU-direktivet inte några undantagsförfaranden. Något krav på att tolka förutsättningarna för att få tillämpa förfarandena restriktivt föreligger således inte.
Lagrådet har anmärkt på paragrafen som genomför artikel 29.5 första stycket tredje och fjärde meningen om ändringar i upphandlingsdokumenten. Lagrådet anser att paragrafens avsedda innebörd bör klargöras i det fortsatta beredningsarbetet. Regeringen delar
Lagrådets uppfattning att bestämmelsen har fått en oklar utformning som inte heller är helt i överensstämmelse med direktivet. Paragrafen bör utformas i närmare anslutning till direktivet. Det blir då tydligt att bestämmelsen handlar om när kraven i upphandlingsdokumenten ändras under förhandlingarna och hur den upphandlande myndigheten då ska förfara.
Konkurrenspräglad dialog inom försörjningssektorerna
I skäl 60 till LUF-direktivet anges att erfarenheten har visat att den konkurrenspräglade dialogen, som föreskrivs enligt LOU-direktivet, har varit användbar i de fall då upphandlande myndigheter inte kan specificera hur deras behov kan tillgodoses eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av tekniska, finansiella eller rättsliga lösningar. Denna situation kan särskilt uppkomma i samband med innovativa projekt, genomförandet av större integrerade infrastrukturprojekt på transportområdet, stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad och strukturerad finansiering. Medlemsstaterna bör därför ha rätt att ge upphandlande enheter tillgång till detta verktyg.
LUF-direktivet anger följaktligen att medlemsstaterna ska föreskriva att upphandlande enheter får tillämpa konkurrenspräglad dialog (artikel 44.3). Några särskilda förutsättningar som måste vara uppfyllda för att en upphandlande enhet ska få tillämpa förfarandet uppställs inte. Regleringen i direktivet (artikel 48) av förfarandet motsvarar den som återfinns i artikel 30 i LOU-direktivet. Regeringen förordar att konkurrenspräglad dialog bör tas in som ett upphandlingsförfarande i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
12.1.3 Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Regeringens förslag: De förutsättningar som uppställs i direktiven för när det ska vara tillåtet att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska genomföras i svensk rätt.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I förhållande till promemorian föreslås en ny paragraf med ett förtydligande av vad som kan utgöra olämpliga anbud.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker det med undantag för Konkurrenskommissionen som inte vill att möjligheten att använda sig av förhandlat förfarande utan föregående annonsering införs. Några av remissinstanserna framför lagtekniska synpunkter på förslaget, bl.a. Trafikverket, Konkurrensverket och
Konkurrenskommissionen.
Skälen för regeringens förslag: I skäl 50 till LOU-direktivet respektive skäl 61 till LUF-direktivet anges att med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen bör förhandlade förfaranden utan föregående offentliggörande av meddelande om upphandling (annonsering), vilket i princip är samma sak som direktupphandling, endast användas under mycket exceptionella omständigheter. Av artikel 32 i LOU-direktivet respektive artikel 50 i LUF-direktivet framgår att medlemsstaterna i de särskilda fall och under de särskilda omständigheter som anges i artiklarna, bl.a. om ”inga lämpliga anbud” eller ”lämpliga anbudsansökningar” lämnats, får föreskriva att de upphandlande myndigheterna eller enheterna får tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Dessa fall och omständigheter motsvarar i huvudsak de som uppställs för att förfarandet ska få användas enligt 2004 års LOU-direktiv respektive 2004 års LUF-direktiv.
Av artikel 26.4 b första stycket LOU-direktivet följer att i de fall förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas på grund av att endast ogiltiga eller oacceptabla anbud har lämnats enligt ett öppet eller selektivt förfarande, är den upphandlande myndigheten under vissa förutsättningar inte skyldig att offentliggöra en annons om upphandling.
I artikel 32.2 a andra stycket utvecklas något vad som avses med ”inga lämpliga anbud” eller ”inga lämpliga anbudsansökningar”. Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda ekonomiska aktören ska eller kan uteslutas eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten.
Konkurrenskommissionen anför att för det fall bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering genomförs bör det vad gäller grunden ”inga lämpliga anbud” i lagtexten uttömmande uppräknas vad som avses med sådana anbud utifrån vad som anges i artikel 32.2 a andra stycket. Trafikverket anser att det stycket ska införas i den nya lagen om offentlig upphandling. Att utifrån vad som anges i andra stycket uttömmande uppräkna vad som avses med olämpliga anbud som Konkurrenskommissionen vill är dock inte lämpligt utan det måste överlämnas till rättstillämpningen att närmare utveckla vad som avses med ”inga lämpliga anbud” eller ”inga lämpliga anbudsansökningar”.
Däremot finns det skäl för att som Trafikverket förespråkar ta med förtydligandena i stycket i den nya lagen om offentlig upphandling och följaktligen motsvarande förtydliganden i LUF-direktivet (artikel 50 a andra stycket) i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Regeringen vill också framhålla att bestämmelserna om under vilka förutsättningar förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas ska tolkas restriktivt.
Konkurrenskommissionen anser också att det bör klargöras vad relationen mellan grunden ”oacceptabla anbud” (artikel 26.4 b första stycket LOU-direktivet) och grunden ”inga lämpliga anbud” är (artikel 32.2 a i LOU-direktivet) och hur dessa grunder ska tillämpas. Enligt
Konkurrensverket förefaller det olyckligt att introducera det nya begreppet ”oacceptabla anbud” då det av föreslagen lagtext inte framgår vad skillnaden är i förhållande till ”ogiltiga anbud” (artikel 26.4 b första stycket). Begreppet ”oacceptabla anbud” härrör emellertid från direktivet. Vad som avses med det begreppet och vad som avses med ”inte lämpliga anbud” samt ”ogiltiga anbud” utvecklas något i ovan nämnda artiklar och i författningskommentarerna till de paragrafer som genomför dem. Med ledning av vad som där sägs måste det överlämnas till rättstillämpningen att närmare klarlägga hur grunderna ska tillämpas och hur de förhåller sig till varandra.
Konkurrensverket förespråkar att bestämmelserna om när förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas i de nya lagarna i vissa avseenden utformas i närmare överensstämmelse med direktivens ordalydelse. Av direktiven framgår bl.a. att förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas om varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna endast kan tillhandahållas av en viss leverantör på
grund av skydd av ensamrätt, inklusive immateriella rättigheter. Att ensamrätter inkluderar immateriella rättigheter anges inte i lagtexten i promemorians författningsförslag utan enbart i författningskommentaren. Konkurrensverket vill att detta ska framgå direkt av lagtexten. Regeringens uppfattning är emellertid att det inte behöver anges särskilt i lagtexten att immateriella rättigheter faller in under begreppet ”ensamrätt”. Det är tillräckligt att det upplyses om detta i författningskommentaren.
Konkurrensverket anför också att det, som i promemorians lagförslag, kan vara missvisande att ange rubriken ”Vid tilldelning av varukontrakt” vid den bestämmelse som genomför artikel 32.3 i LOU-direktivet, då den avser både köp av varor och tjänster. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning, dvs. att artikeln endast gäller för varukontrakt. Med stöd av artikel 32.3 kan tjänster visserligen under vissa förhållanden upphandlas. Detta gäller dock endast om det sker samtidigt som ett inköp av varor och om inköpet av varorna räknas som huvudföremålet för upphandlingen, varvid det aktuella kontraktet som helhet ska klassificeras som ett varukontrakt enligt artikel 3.2 i LOUdirektivet.
Konkurrensverket finner vidare att de föreslagna bestämmelserna om att förfarandet får användas vid upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader är oklara. Det förefaller enligt verket som om regleringen inte avser nya kontrakt utan närmast beslut om utnyttjande av ensidiga optioner, vilka ingår i det ursprungliga kontraktet. Det kan emellertid konstateras att bestämmelserna om upprepning av tidigare tjänster är utformade nära direktivens ordalydelse, jfr 32.5 i LOUdirektivet. Enligt regeringens mening ska direktivet tolkas så att det är fråga om tilldelning av ett nytt kontrakt. Att det är fråga om nya kontrakt bör enligt regeringens mening, som Advokatfirman Foyen påpekar, uttryckas tydligt i den svenska lagtexten. I förhållande till promemorians lagförslag bör därför uttrycket ”kompletterande tjänster eller byggentreprenader” ersättas med ”nya tjänster eller byggentreprenader” i enlighet med vad advokatfirman föreslår.
12.1.4 Innovationspartnerskap
Regeringens förslag: Direktivens bestämmelser om innovationspartnerskap ska införas i svensk rätt. Förfarandet ska benämnas förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. En upphandlande myndighet eller enhet får ingå ett innovationspartnerskap, om den har behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad, och behovet inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Enligt utredningens tolkning av direktivet tilldelas dock kontraktet efter att partnerskapsavtalet har ingåtts. Utredningen föreslår en delvis annan lagteknisk struktur och förfarandet benämns enbart innovationspartnerskap.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över utredningens förslag är positiva till att innovationspartnerskap införs i svensk rätt. Flera av remissinstanserna är kritiska till kravet att leverantörer som deltar i ett innovationspartnerskap ska bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet, bl.a. Verket för innovationssystem (Vinnova), Företagarna och Almega. Några remissinstanser framför också lagtekniska synpunkter.
Skälen för regeringens förslag
Ett nytt upphandlingsförfarande för innovationer
Något särskilt förfarande för upphandling av innovationer finns inte i gällande upphandlingslagstiftning. Detta innebär dock inte att det inte finns förfaranden som kan användas för sådan upphandling. De förfaranden som ligger närmast till hands när innovativa lösningar ska upphandlas är ett förhandlat förfarande med föregående annonsering och konkurrenspräglad dialog. Dessa förfaranden har emellertid inte tillkommit enbart för framtagande av innovationer. I syfte att främja innovationer har därför ett helt nytt upphandlingsförfarande införts i LOU- och LUF-direktiven. Syftet med det nya förfarandet är att kunna upphandla sådant som ännu inte finns på marknaden.
Det nya förfarandet ska resultera i tilldelning av ett kontrakt om innovationspartnerskap med en eller flera leverantörer. Det utmärkande för ett kontrakt om innovationspartnerskap är att det omfattar såväl utvecklingen och framtagandet av den innovativa lösningen som efterföljande köp av den färdigutvecklade produkten, förutsatt att den kan levereras till överenskomna kapacitetsnivåer och kostnader. Efter att innovationspartnerskapet har ingåtts tilldelas inte något ytterligare kontrakt utan förfarandet är avslutat.
I skälen (skäl 49 i LOU-direktivet och skäl 59 i LUF-direktivet) anges att förfarandet för inrättande av innovationspartnerskapet bör baseras på de förfaranderegler som tillämpas på det förhandlade förfarandet under konkurrens, och kontrakten bör endast tilldelas utifrån det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, vilket är det lämpligaste sättet att jämföra anbud som rör innovativa lösningar. Oavsett om det rör sig om mycket stora eller mindre innovationsprojekt bör innovationspartnerskapet struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvändiga efterfrågetrycket på marknaden som ger incitament till utveckling av en innovativ lösning utan att marknaden för den skull sätts ur spel. En upphandlande myndighet bör därför inte använda innovationspartnerskap på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. I vissa fall kan inrättandet av innovationspartnerskap med flera partner bidra till att undvika sådana effekter.
Begreppet innovation
I artikel 2.1.22 i LOU-direktivet respektive i artikel 2.18 i LUF-direktivet finns en definition av begreppet innovation. Av definitionen framgår att en innovation är genomförande av en ny eller väsentligt förbättrad vara, tjänst eller process. Definitionen har inte förts in i de nya lagarna, då direktivens definition inte bidrar till något egentligt klargörande av
begreppet i förhållande till normalt språkbruk. Definitionen medför inte heller att vad som omfattas av begreppet kan bestämmas med någon precision. Byggentreprenader nämns vidare över huvud taget inte i definitionsartiklarna i LOU-direktivet och i LUF-direktivet men en innovativ byggentreprenad kan ligga till grund för ett innovationspartnerskap enligt direktiven.
Undantaget för forsknings- och utvecklingstjänster
Det nuvarande regelverket, dvs. 2004 års LOU- och LUF-direktiv medger att en upphandling av själva tjänsten att utveckla en innovativ lösning, s.k. förkommersiell upphandling, görs utanför tillämpningsområdena för direktiven och lagarna. När det sedan gäller upphandlingen av den produkt som har utvecklats genom den förkommersiella upphandlingen, blir däremot direktiven och lagarna tillämpliga. Undantagen för forsknings- och utvecklingstjänster gäller dock inte för sådana tjänster vilkas resultat endast tillkommer en upphandlande myndighet eller enhet i den egna verksamheten och tjänsterna betalas av myndigheten eller enheten. Sådana tjänster omfattas alltså av den nuvarande lagstiftningen.
I likhet med vad som gäller enligt 2004 års direktiv är forsknings- och utvecklingstjänster också undantagna från tillämpningsområdena för de nya direktiven (artikel 14 i LOU-direktivet och artikel 32 i LUFdirektivet). Undantagen motsvarar i sak de nuvarande undantagen. Det innebär att sådana kontrakt för forsknings- och utvecklingstjänster som uteslutande är till nytta för och helt bekostas av den upphandlande myndigheten eller enheten också omfattas av de nya direktivens tillämpningsområden och följaktligen även av tillämpningsområdena för de nya lagarna (se avsnitt 6.4.1).
Upphandlingsdokumenten och graden av innovation
De särskilda reglerna om förfarandet för innovationspartnerskap finns i artikel 31 i LOU-direktivet respektive artikel 49 i LUF-direktivet. Artiklarna innehåller vissa bestämmelser om hur ett innovationspartnerskap ska struktureras och genomföras. Av första stycket i punkten 1 i respektive artikel framgår att förfarandet inleds med en annons om upphandling.
I andra stycket i första punkten i respektive artikel preciseras det som myndigheten eller enheten ska ange i upphandlingsdokumenten. Enligt stycket ska behovet av den innovativa produkten identifieras. I punkten uttrycks det på det sättet att myndigheten eller enheten ska ”identifiera behovet av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad”. Därefter följer en redogörelse av innovationsgraden. Det anges att det ska röra sig om ett behov som inte kan tillgodoses genom inköp av något som redan finns tillgängligt på marknaden.
Andra stycket i första punkten avslutas med föreskrifter om att myndigheten eller enheten dels ska fastställa vilka minimikrav som varje anbud ska uppfylla, dels ska lämna tillräckligt precis information för att leverantörerna ska kunna ta ställning till om de ska ansöka om att delta i förfarandet.
I sista stycket i sjätte punkten i respektive artikel föreskrivs att immaterialrättsliga frågor ska regleras i upphandlingsdokumenten.
Urval av leverantörer
Av artikel 31.1 första stycket i LOU-direktivet respektive i artikel 49.1 första stycket i LUF-direktivet framgår att alla leverantörer får ansöka om att delta i ett innovationspartnerskap efter en annons om upphandling genom att lämna de upplysningar som den upphandlande myndigheten eller enheten kräver för urvalet. I fjärde stycket i första punkten anges att endast sådana leverantörer som får en inbjudan får delta i förfarandet.
I sjätte punkten i respektive artikel framhålls att en upphandlande myndighet eller enhet vid urvalet särskilt ska tillämpa kriterier för de anbudssökandes kapacitet på forsknings- och utvecklingsområdet och i fråga om att utveckla och genomföra innovativa lösningar. I punkten erinras vidare om att en leverantör endast efter inbjudan får lämna in forsknings- och innovationsprojektet, vilket utgör leverantörens anbud i förfarandet..
Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) ser en risk i att kriterier för att kvalificera till innovationspartnerskap särskilt betonar resurser för forskning och utveckling. Detta riskerar att förfördela små- och medelstora företag. SOI anser därför att det bör ytterligare betonas att det också är möjligt att använda andra kriterier för kvalificering, och att direktivtexten alltså inte utesluter detta. Regeringen instämmer i bedömningen att även andra kriterier än resurser för forskning och utveckling kan beaktas, men vill understryka att det följer av direktiven att dessa kriterier särskilt ska beaktas.
Tilldelning av kontrakt
De anbud som lämnas ska bli föremål för förhandlingar enligt artikel 31.3 i LOU-direktivet respektive i artikel 49.3 i LUF-direktivet med undantag för minimikraven och tilldelningskriterierna, som inte får bli föremål för förhandling.
När det gäller frågan om vid vilken tidpunkt ett anbud lämnas i ett innovationspartnerskap, kan det noteras att bestämmelserna i artikel 54.1 första stycket i LOU-direktivet förutsätter att utvalda leverantörer samtidigt bjuds in att lämna anbud. I artikel 74.1 första stycket i LUFdirektivet anges att utvalda leverantörer samtidigt ska bjudas in att lämna anbud eller att ”förhandla”.
Bestämmelserna om hur en förhandling i övrigt bör te sig finns i artikel 31.4 och 31.5 i LOU-direktivet respektive i artikel 49.4 och 49.5 i LUFdirektivet. Dessa bestämmelser motsvarar vad som enligt LOU-direktivet gäller för förhandlingar vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, jfr artikel 29.5 och 29.6 i LOU-direktivet. Det anförda innebär bl.a. att förhandlingarna under vissa förutsättningar får genomföras i successiva steg för att minska antalet anbud som ingår i förhandlingarna.
Tredje stycket i första punkten innehåller bestämmelser om att en upphandlande myndighet eller enhet får besluta att inrätta innovationspartnerskapet med en eller flera partner som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet. Flera remissinstanser invänder
mot utredningens förslag till genomförande av bestämmelserna i tredje stycket.
Bland de kritiska remissinstanserna återfinns Företagarna och Almega. De ifrågasätter om de aktuella direktivbestämmelserna verkligen ska tolkas såsom i utredningens förslag, dvs. som ett krav på att ett partnerskap endast får ingås med en leverantör som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet. Regeringen instämmer emellertid i utredningens bedömning att det är fråga om ett krav. Kravet följer av direktivet och måste enligt regeringens mening genomföras i svensk rätt. Det kan däremot ifrågasättas vad som menas med separat forsknings- och utvecklingsverksamhet. Rimligtvis kan denna verksamhet inte vara en del av den löpande produktionen. Att forsknings- och utvecklingsverksamheten bedrivs i nära anslutning till denna produktion borde dock inte diskvalificera en leverantör från att komma ifråga för ett innovationspartnerskap. Regeringen bedömer vidare att det inte är ett krav att leverantören måste bedriva den separata forsknings- och utvecklingsverksamheten redan innan partnerskapet ingås.
Kemikalieinspektionen beklagar att det av bestämmelserna om innovationspartnerskap inte framgår att miljö- och kemikalieperspektiv bör beaktas vid innovationsupphandlingar. Regeringen anser emellertid att detta är något som bör gälla oavsett vilket förfarande som används och framgå av de allmänna bestämmelserna i lagarna. Att miljöhänsyn bör beaktas om upphandlingens art motiverar det framgår av 4 kap. 3 § i förslagen till lag om offentlig upphandling och lag om upphandling inom försörjningssektorerna.
Av fjärde stycket i punkten 1 i respektive artikel framgår att det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud som har bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) anser att det inte är möjligt att begränsa utvärderingsgrunden i innovationspartnerskapsprocessen till att enbart omfatta ”bästa förhållande mellan pris och kvalitet”. Regeringen kan emellertid konstatera att det är den grund för utvärdering som direktivet föreskriver. När det gäller innovativa lösningar ligger det emellertid i sakens natur att det är svårt att på förhand avgöra vad som är en kvalitativ slutprodukt. Det bör med hänsyn till förfarandets speciella karaktär enligt regeringens mening finnas utrymme för den upphandlande myndigheten eller enheten att väga in aspekter som exempelvis graden av innovation även om detta kanske medför ett större risktagande.
Innovationspartnerskapets syfte och struktur
Reglerna i artikel 31.2 i LOU-direktivet respektive i artikel 49.2 i LUFdirektivet beskriver syftet med ett innovationspartnerskap och innehåller bestämmelser om avtalets struktur och genomförandet av det.
Av bestämmelserna om syftet framgår att innovationspartnerskapet ska syfta till utvecklingen av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande inköp av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som de upphandlande myndigheterna eller enheterna och deltagarna kommit överens om.
Av bestämmelserna i artikel 31.2 andra stycket LOU-direktivet och motsvarande stycke i 49.2 i LUF-direktivet om innovationspartnerskapets struktur framgår att det ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Etapperna kan också inkludera inköpsfasen. Utöver kravet på etapper anges även att innovationspartnerskapet ska ha delmål som partnerna ska uppfylla och se till att betalning av ersättningen sker i lämpliga delar.
I artikel 31.2 sista stycket knyts kraven på etapper och delmål samman. Efter varje avslutad etapp ska myndigheten på grundval av tillämpligt delmål ta ställning till om partnerskapet ska avslutas eller, i förekommande fall, om antalet partner i partnerskapet ska minskas. Ordningen förutsätter att det i upphandlingsdokumenten har angetts att så kan bli fallet och att det vidare där angetts under vilka villkor dessa åtgärder kan vidtas.
Utredningen har funnit att kontrakt tilldelas vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap först i ett senare skede, efter att avtal om innovationspartnerskap ingåtts. Enligt regeringen är det däremot innovationspartnerskapet som är resultatet av upphandlingen. Som framgått ovan innefattar innovationspartnerskapet både utvecklingen av en produkt och köp av den färdiga produkten. Kontrakt tilldelas således en eller flera anbudsgivare redan innan utvecklingen av produkten påbörjas och i och med att kontraktet eller kontrakten tilldelas så avslutas själva upphandlingsförfarandet och innovationspartnerskaptet ingås. Av detta skäl anser regeringen att själva förfarandet bör benämnas förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. Därefter fullgörs kontraktet under innovationspartnerskapet. Vissa av kontrakten kommer att kunna avslutas vid de olika etapperna.
Famna och HSB omsorg anför att skrivningarna utgår från innovationsmodeller och strukturer som inte möjliggör för den idéburna sektorn att delta på ett likvärdigt sätt. Det är enligt dem oklart om detta förfarande bör användas för sociala innovationer. Enligt regeringens bedömning är det ingenting som hindrar att en idéburen organisation deltar i ett innovationspartnerskap. Hur innovationspartnerskapet i detalj ska struktureras måste naturligtvis bestämmas från fall till fall, beroende just på att stegen i en forsknings- och innovationsprocess kan se olika ut beroende på område och vad det är som ska tas fram. Inspiration till hur ett partnerskap kan struktureras kan erhållas från kommissionens meddelande, KOM (2007) 799 slutlig, där kommissionen utvecklar sin syn på förkommersiell upphandling, men andra strukturer kan som nämnts användas. I meddelandet beskrivs processen att utveckla en innovation och efterföljande introduktion av innovationen på marknaden.
Med inspiration från vad som sägs i meddelandet skulle ett innovationspartnerskap kunna delas upp i följande steg: 1) undersökningar av lösningar, 2) framtagande av prototyper och 3) utveckling av en begränsad första serie produkter eller tjänster i form av en testserie. Dessa steg följs sedan av produktionen eller tillhandahållandet för kommersiella syften.
En upphandlande myndighet respektive enhet ska enligt artikel 31.7 i LOU-direktivet respektive i artikel 49.7 i LUF-direktivet se till att partnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika
etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. I punkten anges vidare att värdet av de beställningar av den utvecklade lösningen som görs, inte ska vara oproportionerligt i relation till investeringarna i utvecklingen av lösningen.
För frågor om sekretess vid förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, se avsnitt 21.
12.2 Upphandlingsförfarandet på det icke- direktivstyrda området
Regeringens förslag: Konkurrenspräglad dialog ska införas som ett upphandlingsförfarande vid upphandling inom försörjningssektorerna, även utanför det direktivstyrda området.
Bestämmelserna om begränsning av antalet anbudssökande vid konkurrenspräglad dialog ska göras tillämpliga på upphandlingar på det icke direktivstyrda området vid såväl offentlig upphandling som upphandling inom försörjningssektorerna.
I övrigt ska regleringen av upphandlingsförfarandena utanför det direktivstyrda området överensstämma med den nuvarande regleringen.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Med undantag för Advokatfirman Foyen som vill att direktupphandlingsgränsen för entreprenadupphandling ska höjas, yttrar sig inte remissinstanserna särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 15 kap. LOU och LUF finns bestämmelser om förenklat förfarande och urvalsförfarande.
Motsvarande bestämmelser bör tas in i de föreslagna lagarnas kapitel med bestämmelser om upphandling som inte omfattas av direktivet.
De direktivstyrda bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i LOU är i dag tillämpliga även vid offentlig upphandling utanför det direktivstyrda området genom hänvisning i 15 kap 2 §. Även bestämmelserna om begränsning av antalet anbudssökande vid konkurrenspräglad dialog har gjorts tillämpliga på upphandlingar på det icke direktivstyrda området. De nya bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog och begränsning av antalet anbudssökande vid konkurrenspräglad dialog bör därför i den nya lagen om offentlig upphandling göras tillämpliga på upphandlingar inom det icke direktivstyrda området.
I linje med ovan nämnda principer bör när konkurrenspräglad dialog genom LUF-direktivet nu införs som ett upphandlingsförfarande för upphandlingar inom försörjningssektorerna, förfarandet göras tillämpligt även vid upphandling inom försörjningssektorerna utanför det direktivstyrda området. Detta för att regleringen ska överensstämma med den som gäller vid offentlig upphandling. I konsekvens med detta bör även bestämmelserna om begränsning av antalet anbudssökande vid
konkurrenspräglad dialog även göras tillämpliga vid upphandling inom försörjningssektorerna på det icke direktivstyrda området.
12.3 Förfaranderegler vid upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla en bestämmelse om att upphandlande myndigheter och enheter ska vara fria att själva organisera förfarandet vid upphandling av koncessioner under förutsättning att principerna och bestämmelserna i övrigt i lagen följs.
Lagen ska även innehålla bestämmelser med grundläggande regler för förfarandet.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är i huvudsak positiva. Advokatsamfundet och Advokatbyrån Delphi tillstyrker hela förslaget. Flera remissinstanser, däribland Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL), Tillväxtverket och flertalet kommuner tillstyrker att den upphandlande myndigheten eller enheten ska vara fri att organisera förfarandet. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet framför lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag
I LUK-direktivet finns, till skillnad från i LOU-direktivet och LUFdirektivet, inte några bestämmelser om olika upphandlingsförfaranden som anger proceduren för genomförandet av en upphandling. Bakgrunden till det är enligt skäl 68 att koncessioner oftast är långsiktiga och komplicerade arrangemang där koncessionshavaren tar de risker som traditionellt tas av upphandlande myndigheter eller enheter och tar ansvar för sådant som ingår i myndigheternas eller enheternas ansvarsområde. Upphandlande myndigheter och enheter bör därför enligt skälen ges avsevärd flexibilitet när det gäller att organisera förfarandet vid val av koncessionshavare, så länge principerna om öppenhet och likabehandling och bestämmelserna i direktivet om tilldelningsförfarandet garanteras. I artikel 30.2 första meningen i direktivet anges som en allmän princip att utformningen av tilldelningsförfarandet måste följa principerna i artikel 3 om likabehandling, icke-diskriminering, proportionalitet och öppenhet. I artikel 37 i direktivet uppställs därutöver ett antal grundläggande garantier avseende vissa centrala moment som måste iakttas under upphandlingsförfarandet. Syftet med dessa är framför allt att säkerställa att principerna om likabehandling och öppenhet inte överträds under någon del av tilldelningsförfarandet (skäl 68 i direktivet). Bestämmelserna ska samlas i ett kapitel om förfarandet vid upphandling av koncessioner.
Frihet att organisera förfarandet
I artikel 30.1 i LUK-direktivet anges att en upphandlande myndighet eller enhet ska vara fri att organisera förfarandet för val av koncessionshavare förutsatt att direktivet följs. Mot bakgrund av att det i direktivet inte finns någon särskild reglering för hur upphandling av koncessioner ska genomföras och med hänsyn till koncessionernas särdrag med behov av individuella lösningar bör LUK inte innehålla några detaljerade regler om hur upphandlingsförfarandet ska genomföras. Liksom i direktivet bör det i lagen i stället anges att upphandlande myndigheter och enheter ska vara fria att organisera förfarandet så länge principerna och bestämmelserna i lagen i övrigt följs.
Information
Av artikel 37.1 första stycket a och andra stycket följer att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp vissa minimikrav som anbuden måste uppfylla. Med sådana krav avses enligt bestämmelsen villkor och egenskaper som alla anbud måste uppfylla eller inneha. Vidare anges att egenskaperna i synnerhet kan avse tekniska, fysiska, funktionella och rättsliga egenskaper.
I artikel 37.2 anges vilken information som upphandlande myndigheter och enheter måste tillhandahålla under förfarandet. Det rör sig om en beskrivning av koncessionen och de villkor som ska gälla för deltagandet. Beskrivningen och villkoren ska anges i annonsen, som också är det dokument som innehåller information om koncessionsupphandlingen. Regeringen väljer att i lagstiftningen i stället för att använda det begrepp som används i direktivet, koncessionsmeddelande, använda termen annonsering. Utöver det ska den upphandlande myndigheten eller enheten beskriva tilldelningskriterierna och i förekommande fall minimikraven. Tilldelningskriterierna kan anges i annonsen, i inbjudan att lämna anbud eller i något annat koncessionsdokument. En bestämmelse om detta bör tas in i lagen.
Tidsplan
Av artikel 37.4 framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta en beskrivning av det planerade förfarandet med en preliminär tidsfrist för slutförandet av upphandlingen. Alla deltagare ska få del av planeringen. Om det görs ändringar i planeringen ska deltagarna även få del av dessa. Ändringar som rör sådant som anges i annonsen måste offentliggöras på marknaden. Detta är ett sätt att säkerställa att insyn blir möjlig. En anledning till att det är viktigt är att den marknad som uppsöks ska få en möjlighet att reagera på ett adekvat sätt. En annan anledning är att det ska vara möjligt att kontrollera upphandlingar. Regeringen anser att bestämmelsen bör införas som en grundläggande garanti för förfarandet.
För koncessionsupphandlingarnas del kan det antas att informationskravet kommer att vara särskilt viktigt. Ett skäl för detta antagande är att upphandlande myndigheter eller enheter har ett stort handlingsutrymme för att lägga upp förfarandet. Eftersom det också kan vara fråga om komplicerade projekt är det sannolikt att just planeringen
av förfarandet är av utomordentlig betydelse för den som är intresserad av att anmäla sitt intresse av upphandlingen. Om ett förfarande exempelvis är upplagt på ett sådant sätt att någon potentiell anbudsgivare bestämmer sig för att avstå kan vederbörande ändå vara intresserad av förändringar av planeringen ifall dessa förändringar är sådana att leverantören har möjlighet att delta. Vilken effekt en ändring kan tänkas få är beroende av bedömningar i det enskilda fallet.
Upphandlande myndigheter eller enheter har generellt ett stort ansvar för att upphandlingarna följer de förfaranden som uppställs, vilka har som ett av många syften att säkerställa att potentiella anbudsgivare har en möjlighet att lägga anbud och alltså att upphandlingen genomförs i konkurrens. Det stora handlingsutrymme som upphandlande myndigheter eller enheter har för att bestämma hur förfarandet för tilldelning av en koncession ska genomföras medför att de får ett särskilt stort ansvar att själva i första hand bedöma vilka ändringar som måste offentliggöras för en bredare krets och vilka som är så obetydliga att de inte har någon betydelse för det konkurrensuppsökande skedet. Men det är dock oundvikligt att bedömningar kommer att sättas i fråga och att gränserna för bedömningsutrymmet i sista hand kommer att behöva göras genom rättstillämpningen.
Förhandlingar
Förhandlingar får alltid föras under upphandlingsförfarandet. Förhandlingarna får dock enligt artikel 37.6 inte leda till att föremålet för koncessionen, tilldelningskriterierna eller minimikraven ändras. Även detta bör regleras i de grundläggande bestämmelserna för förfarandet.
Det kan här anmärkas att det i direktivet saknas bestämmelser om komplettering och förtydligande av anbud. Detta kan antas bero på att myndigheterna och enheterna har stor frihet att själva bestämma detaljerna i förfarandet. Några regler om detta införs därför inte i lagen.
13 Ramavtal
I LOU-direktivets respektive LUF-direktivets andra avdelning om offentliga kontrakt respektive om upphandling finns ett kapitel med rubriken Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling (kapitel II). Här finns bestämmelser bl.a. om ramavtal (artikel 33 i LOU-direktivet och artikel 51 i LUF-direktivet).
LUK-direktivet saknar bestämmelser om ramavtal och det direktivet behandlas därför inte i avsnitt 13.
13.1 Hur bör direktiven genomföras i de nya lagarna?
Regeringens bedömning: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna bör inte innehålla nationella bestämmelser om ramavtal som går utöver vad som anges i direktiven.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flera remissinstanser föreslår att de nya lagarna i förtydligande och klargörande syfte ska kompletteras med olika nationella bestämmelser som motsvarar skrivningar i de nya direktivens skältexter eller annars reglerar sådant som inte följer direkt av direktivens artiklar, utan av en tolkning av rättsläget. Det gäller särskilt i fråga om skrivningarna i skäl 61 i LOU-direktivet om att en berörd fysisk persons val eller behov kan vara en fördelningsgrund vid avrop från ramavtal. Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen, ett antal kommuner och landsting, SKL Kommentus¸ Sveriges Offentliga
Leverantörer och Kommunal anser att en lagbestämmelse bör utformas med nämnda skältext som grund. Vissa remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), har ingen erinran mot promemorians bedömning att så inte bör ske.
Ytterligare andra instanser, som Almega och Företagarna, tillstyrker uttryckligen promemorians bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: Genom LOU- och LUFdirektiven behålls instrumentet ramavtal i stort sett som det är. I båda direktivens artiklar har dock vissa förtydliganden gjorts. Vidare har skältexterna utökats i omfång. Skältexterna innehåller flera uttalanden i förtydligande syfte. I Sverige används ramavtal i stor omfattning som en metod att upphandla. Bestämmelserna om ramavtal berör därmed många aktörer.
Ett flertal remissinstanser yttrar sig om promemorians förslag till genomförande av direktivens bestämmelser om ramavtal. Remissinstanserna är generellt positiva till de förtydliganden som gjorts i de nya direktiven och den analys av dem som görs i promemorian. Flera föreslår emellertid att de nya lagarna ska innehålla bestämmelser som motsvarar olika skrivningar i skältexterna eller annars går utöver direktivens artiklar. Trafikverket anser att en bestämmelse ska tas in i lagen som återger exemplen i skäl 61 i LOU-direktivet på villkor som kan användas i valet mellan avrop och förnyad konkurrensutsättning i sådana ramavtal där det finns en möjlighet att välja mellan metoderna.
Arbetsförmedlingen och Sveriges Television AB (SVT) föreslår att det ska anges i lagen att löptiden för enskilda kontrakt som grundas på ramavtal inte behöver sammanfalla med ramavtalets löptid. Gotlands kommun anser att det vore önskvärt med ett klargörande i lag i fråga om bundenhet vid ramavtal. Affärsverket svenska kraftnät efterlyser lagregler som närmare anger vilka villkor en s.k. fördelningsnyckel kan innehålla.
Remissinstansernas olika förslag om kompletterande bestämmelser i lagen bottnar i en önskan att lagtexten, för att underlätta tillämpningen, ska vara så tydlig som möjligt. Det finns även remissinstanser som, utan
att förorda kompletterande lagstiftning, önskar förtydligande förarbetsuttalanden om hur olika bestämmelser ska tillämpas. Förslagen är förståeliga mot bakgrund av ramavtalens frekventa användning och därmed regelverkets stora praktiska betydelse.
Regeringen anser emellertid att det inte är lämpligt att ta in några bestämmelser om ramavtal i de nya lagarna som går utöver vad som anges i direktivens artiklar om ramavtal. Det skulle innebära ett avsteg från den övergripande principen att lagstiftningen bör vara direktivnära utformad (se avsnitt 5.1).
13.2 Ramavtal i den nya lagen om offentlig upphandling
Regeringens förslag: Bestämmelserna om ramavtal i den nya lagen om offentlig upphandling ska, med vissa förtydliganden och klargöranden, i huvudsak motsvara bestämmelserna i den nuvarande lagen.
Det ska tydliggöras att kontrakt som grundar sig på ramavtal får slutas endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer och som har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda, ska den upphandlande myndigheten använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). De objektiva villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
En upphandlande myndighet ska under vissa förutsättningar få tilldela kontrakt som grundar sig på sådana ramavtal delvis efter en förnyad konkurrensutsättning.
Regeringens bedömning: Upphandlingsmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning om tillämpningen av bestämmelserna om fördelningsnycklar, särskilt med avseende på möjligheten att ta hänsyn till fysiska personers val eller behov.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians lagförslag är dock något annorlunda utformat. Promemorian gör inte heller bedömningen att Upphandlingsmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning.
Remissinstanserna tillstyrker förslagen eller har inget att erinra mot dem.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Ramavtalet – en metod för tilldelning av kontrakt
Bestämmelserna i LOU-direktivet om ramavtal är, till skillnad från 2004 års direktiv, obligatoriska för medlemsstaterna att införa.
Regeringen bedömer att definitionen av ramavtal bör placeras i lagens kapitel med definitioner. Begreppet ramavtal återkommer på flera ställen i lagen och den från systematisk utgångpunkt bästa placeringen är därför i definitionskapitlet (se avsnitt 6.7.1).
Det nya direktivet syftar enligt skäl 60 i direktivet till att i stort sett behålla ramavtal som de är, men klargöra vissa aspekter. Ett ramavtal syftar till att fastställa villkor som avser tillhandahållandet av varor, tjänster eller byggentreprenader (dvs. materiella villkor) i kontrakt som ska tilldelas under en given tidsperiod. I direktivet anges att detta gäller särskilt i fråga om tänkt pris och, i tillämpliga fall, uppskattade kvantiteter. . Ett annat slag av villkor avser hur kontrakten ska fördelas vid tilldelningen (dvs. formella villkor). Som i nuvarande direktiv anvisas två slag av ramavtal – ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda, respektive ramavtal som inte har det. Båda slagen av ramavtal kan ingås antingen med en, eller med flera leverantörer. När det gäller ramavtal som ingås med flera leverantörer föreskriver det nya direktivet också uttryckligen en möjlighet att kombinera de två slagen av ramavtal inom ett och samma ramavtal.
I skäl 61 tredje stycket i direktivet påminns om att ramavtal inte bör användas på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Därefter sägs att ”de upphandlande myndigheterna bör enligt detta direktiv inte vara skyldiga att anskaffa byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ramavtal enligt det ramavtalet”. Det som sägs i skältexten är en påminnelse om att direktivet är neutralt i den frågan. En sådan skyldighet kan emellertid regleras i den nationella rätten samt i det specifika ramavtalet. För svenskt vidkommande bör i det sammanhanget nämnas bestämmelserna i förordningen (1998:796) om statlig inköpssamordning. Förordningen innebär att myndigheter under regeringen som regel ska använda sig av de ramavtal som ingåtts av inköpscentralen.
Svenskt Näringsliv tar upp att föreningen under lång tid har kritiserat användningen av ramavtal, som enligt Svenskt Näringsliv bl.a. inte sällan inneburit att en upphandlande myndighet har tecknat ett flertal parallella ramavtal utan att ens ha haft tanken att avropa från dem alla. Om leverantörerna insåg att en upphandlande myndighet inte är förpliktad att avropa från ett ingånget ramavtal skulle de sannolikt i högre grad än nu överväga om det alls är värt att delta i offentlig upphandling.
En upphandlande myndighet tillvaratar konkurrensen på marknaden genom att göra konkurrensutsättningar i enlighet med direktivets bestämmelser. Dess bestämmelser om ramavtal medger att flera upphandlande myndigheter använder ett enskilt ramavtal, som kan ha ingåtts av någon annan myndighet. Samtidigt är ramavtalet stängt för tillträde av nya leverantörer under sin löptid (se nedan). Under löptiden sker inte någon ny, fullständig konkurrensutsättning på marknaden. Ett ramavtal har därmed genom sin konstruktion typiskt sett en viss konkurrensbegränsande effekt. Att direktivet – och därmed också den nya lagen om offentlig upphandling – inte tar ställning i frågan om parternas ömsesidiga förpliktelser innebär att frågan, såväl när det gäller användarsidan som leverantörssidan, får regleras i det specifika ramavtalet och i övrigt med tillämpning av allmän avtalsrätt. Den allmänna skyldigheten att inte använda ramavtalet på ett onödigt
konkurrensbegränsande sätt ska dock beaktas. Regeringen kan i sammanhanget konstatera att frågan främst är av avtalsrättslig natur och i princip inte upphandlingsrättslig. När det gäller ramavtal som en inköpscentral har ingått i eget namn med en eller flera leverantörer torde sådana andra upphandlande myndigheter som får använda sig av ramavtalet (se artikel 33.2 andra stycket i direktivet) per definition inte kunna betraktas som (civilrättsliga) parter i själva ramavtalet, i vart fall inte utan att de har gett uttryck för någon partsvilja. Om sådana myndigheter ska anses förpliktade gentemot leverantörerna att använda sig av ramavtalet och i vilken utsträckning det är möjligt, är även det en avtalsrättslig fråga som ligger utanför upphandlingsregelverkets räckvidd.
De upphandlingsrättsliga bestämmelserna om ramavtal anger hur en upphandlande myndighet ska förfara när ramavtalet ingås och hur kontrakt som grundas på det ska tilldelas. Ramavtalet är inte ett självständigt upphandlingsförfarande, upphandlande myndigheter får sluta ramavtal om de tillämpar något av de förfanden som regleras i direktivet. Det görs i direktivet också en systematisk skillnad mellan ramavtal och kontrakt. När en upphandlande myndighet väl använder ett ramavtal och tilldelar kontrakt är den skyldig att hålla sig inom de ramar som ges av villkoren i ramavtalet. Detta gäller både i fråga om ramavtal som har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda som ramavtal som inte har det. Skälet är givetvis att något annat skulle kunna strida mot de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna, särskilt principerna om likabehandling och transparens.
Något om skillnaden mellan ramavtal och kontrakt
Några remissinstanser, bl.a. Svenskt Näringsliv och Advokatfirman
Delphi, anser att det bör förtydligas vad skillnaden är mellan ett ramavtal och ett kontrakt. Svensk Energi efterlyser en närmare förklaring av vad effekten blir för de deltagande parterna av att ramavtal inte ses som kontrakt och om det finns några risker förknippade med att ramavtal rent upphandlingsrättsligt inte ses som kontrakt.
Gränsen mellan vad som upphandlingsrättsligt är ett ramavtal och ett kontrakt är inte alltid enkel att dra. EU-domstolen har slagit fast att ramavtal, i den mening som avses i direktivet, omfattas generellt sett av begreppet offentliga kontrakt (se dom Azienda sanitaria locale n. 5 ”Spezzino” m.fl., C-113/13, EU:C:2014:2440, p. 36).
Beroende på hur enskilda villkor i ett specifikt ramavtal eller ett kontrakt är utformade, kan det finnas svårigheter att kategorisera det. Det kan vara särskilt svårt när det gäller ramavtal som har alla villkor för tillhandahållandet fastställda. Här kan visserligen med fog hävdas det principiella synsättet att ramavtalet utgör det egentliga kontraktet, eftersom det inte återstår några egentliga villkor att komma överens om när avrop väl sker – inte heller sker någon ny anbudsinfordran eller utvärdering. Men regeringen konstaterar att det går att i LOU-direktivet se en systematisk skillnad mellan ramavtal, av båda slagen, och kontrakt. Ett ramavtal fastlägger helt eller delvis villkoren för flera, eventuella framtida anskaffningar under en given tidsperiod (genom kontrakt), medan ett kontrakt avser en faktisk anskaffning. I direktivet finns också
särskilda bestämmelser som en upphandlande myndighet måste iaktta när den vill ingå kontrakt som grundas på ramavtalet, dvs. göra själva anskaffningen. I LOU-direktivet finns sådana bestämmelser både för ramavtal som har och ramavtal som inte har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda. Att det finns sådana bestämmelser beträffande båda slagen av ramavtal tydliggör att det för ramavtal jämfört med kontrakt tillkommer ett moment av upphandlingsrättsligt intresse, nämligen hur kontrakten ska fördelas vid själva anskaffningen. Ramavtalet är typiskt sett tänkt för situationen att en upphandlande myndighet med rimlig grad av säkerhet kan förutse framtida återkommande behov av anskaffningar och vill planera för dessa.
Bestämmelsen om att ett ramavtal som regel inte får ha en löptid som överstiger fyra år bör ses mot bakgrund av ramavtalets typiskt konkurrensbegränsande effekt. När det gäller enskilda kontrakt finns det inte någon uttrycklig bestämmelse om begränsning av löptiden. Även ett kontrakt innebär dock en marknadsintervention. Vad som är en acceptabel löptid för ett visst kontrakt får därför ytterst avgöras vid en proportionalitetsbedömning i förhållande till vad det är som anskaffas.
Som konstaterats ovan får frågan om parternas ömsesidiga förpliktelser regleras i det enskilda ramavtalet. Sådana villkor kan t.ex. avse en skyldighet att använda ramavtalet vid framtida behov. De kan också tänkas gå längre och garantera en viss avropsmängd. Villkor av nämnda slag kan givetvis innebära skyldigheter på avtalsrättslig grund. Det är dock svårt att närmare ange var gränsen i dessa fall går mellan vad som är att beteckna som ett ramavtal respektive kontrakt i direktivets mening. Det får ytterst bero på omständigheterna i det enskilda fallet hur ett dokument som betecknats som ramavtal ska kategoriseras upphandlingsrättsligt.
Tillämpliga bestämmelser och ramavtalets löptid
LOU-direktivet innehåller bestämmelser som innebär att en upphandlande myndighet får ingå ramavtal under förutsättning att de tillämpar de förfaranden som anges i direktivet (artikel 33.1 första stycket) och att ett ramavtal som huvudregel inte får löpa längre än fyra år (artikel 33.1 tredje stycket).
Bestämmelsen i artikel 33.1 första stycket får förstås så att bestämmelserna om upphandlingsförfarandena och därtill knutna bestämmelser om t.ex. annonsering, tidsfrister, kvalificering och val av anbud samt om information till anbudssökande eller anbudsgivare ska användas i tillämpliga delar när ramavtalet ingås. Enkelt uttryckt ska ramavtalet ”upphandlas” på samma sätt som ett kontrakt. Som Göteborgs stad Upphandlings AB påtalar kan det i vissa fall vara svårt att avgöra vilka av de bestämmelser i direktivet som uteslutande nämner kontrakt som också är tillämpliga beträffande ramavtal. Detta måste emellertid ytterst klarläggas i tillämpningen.
På samma sätt som i nuvarande lag bör direktivets formulering i artikel 33.1 tredje stycket ”utom i undantagsfall som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för ramavtalet” genomföras med föreskriften att undantag från huvudregeln om fyra år får göras endast om det finns särskilda skäl (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 333 f).
Ramavtal är ”slutna system”
Kontrakt som grundas på ramavtal ska enligt artikel 33.2 första stycket i LOU-direktivet tilldelas i enlighet med de förfaranden som avses i artikelns följande punkter. I andra stycket sägs att dessa förfaranden bara får tillämpas mellan de upphandlande myndigheter som tydligt identifierats för detta syfte i anbudsinfordran eller i inbjudan att bekräfta intresse och de ekonomiska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet.
Att de berörda upphandlande myndigheterna måste vara tydligt identifierade från början är ett viktigt klargörande i det nya direktivets bestämmelser om ramavtal. Genom den nya lydelsen undviks också en hänvisning som tidigare gjordes till begreppet part, som var oklar när det gäller användarsidan och sådana upphandlande myndigheter som använder sig av ramavtal ingångna av en inköpscentral. De berörda myndigheterna ska enligt skäl 60 i direktivet kunna identifieras enkelt och otvetydigt. Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet, t.ex. en inköpscentral, ska därmed lämna såväl tydlig som korrekt information om vilka upphandlande myndigheter som har rätt att använda sig av ramavtalet. Detta krav på transparens bör förstås mot bakgrund av att ramavtalet normalt inte innebär någon garanterad avropsmängd för de leverantörer som är parter i det. En leverantör som överväger att lämna anbud när ramavtalet ingås måste kunna bedöma om det är affärsmässigt motiverat att lägga anbud och i så fall hur anbudet ska utformas. Leverantören har alltså ett berättigat intresse av att kunna avgöra på förutsebara grunder vilka upphandlande myndigheter som kan förväntas använda sig av avtalet om behov uppstår.
Konkurrensverket och SKL Kommentus resonerar i sina respektive remissvar kring hur en upphandlande myndighet kan och bör ansluta sig till ett ramavtal som ingås av en inköpscentral, när det inte rör sådana ramavtal som regleras i förordningen om statlig inköpssamordning.
Frågan är om myndigheten måste vidta någon aktiv åtgärd för att bekräfta sitt intresse att använda det kommande ramavtalet. Det finns inte någon uttrycklig bestämmelse om detta och svaret är därmed beroende av vad hänsynen till transparensen kräver.
Artikelbestämmelsen och den anknytande skältexten (skäl 60) tydliggör att ett ramavtal är ett ”slutet system” både på myndighets- och leverantörssidan. Det är alltså inte möjligt för vare sig upphandlande myndigheter eller leverantörer att ansluta sig i efterhand till ett ingånget ramavtal. Detta är motiverat av hänsyn till transparensen och till ramavtalets typiskt konkurrensbegränsande effekt. En leverantör i ramavtalet torde emellertid kunna bytas ut i den utsträckning bestämmelserna om ändring av kontrakt i artikel 72.1 d i direktivet medger det. När det gäller upphandlande myndigheter bör en myndighets rena namnbyte inte innebära något hinder för myndigheten att fortsätta använda ramavtal som den är ansluten till. Detsamma bör kunna gälla om flera myndigheter, som är anslutna till ett ramavtal, slås ihop till en ny myndighet. Det finns också ett visst utrymme att inkludera nya upphandlande myndigheter i ett ramavtal med användning av ändringsklausuler i enlighet med bestämmelserna i artikel 72.1 a i direktivet. En ändringsklausul får dock inte medföra att ramavtalets
övergripande karaktär ändras och får alltså inte innebära att ramavtalet omvandlas till ett öppet system på användarsidan.
I artikel 33.2 tredje stycket LOU-direktivet sägs att kontrakt som grundas på ett ramavtal inte under några omständigheter får leda till väsentliga ändringar av villkoren i detta ramavtal. Bestämmelsen i 2014 års direktiv är oförändrad i sak, men lydelsen är något ändrad. Enligt nuvarande LOU får ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal, inte väsentligt avvika från villkoren i ramavtalet. Det är enligt regeringen ett bättre sätt att uttrycka vad förbudet konkret innebär. Även Lagrådet har lämnat ett liknande förslag. Regeringen anser att det finns skäl att avvika något från direktivets ordalydelse. Genomförandet får likväl anses direktivnära.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
Artikel 33.3 i LOU-direktivet behandlar ramavtal som sluts med en enda ekonomisk aktör. Bestämmelserna i artikeln är oförändrade i förhållande till 2004 års direktiv,
I artikel 33.3 första stycket anges att om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet. Innebörden bör alltså vara att den order som läggs ska hålla sig inom ramarna för de villkor som finns angivna i ramavtalet. Till exempel måste avropet avse de varor, tjänster eller byggentreprenader som omfattas av ramavtalet. Villkoren i ramavtalet kan vara öppna i något avseende, t.ex. beträffande priset, så att kompletteringar behövs när avrop ska ske. Men ett avrop måste hålla sig inom de ramar för möjlig justering som alltså ska vara definierade genom villkoren i ramavtalet. Kravet i artikelns föregående punkt, att villkoren inte väsentligen får avvika från villkoren i ramavtalet har också särskild vikt när det är fråga om ramavtal med en enda leverantör. Eftersom det endast är en leverantör som kan bli aktuell att tilldelas kontraktet finns för denna situation inte några särskilda bestämmelser om hur valet av leverantör eller anbud ska gå till, dvs. någon förhandling eller utvärdering av leverantörens (ursprungliga) anbud ska inte ske och inte heller ska några tilldelningskriterier användas. Kontraktet tilldelas istället direkt med tillämpning av villkoren som fastställts i ramavtalet.
Nuvarande 5 kap. 4 § första stycket LOU har utformats så att bestämmelsen tar sikte på villkoren i det kontrakt som tilldelas. I bestämmelsen anges att de villkoren ska överensstämma med villkoren i ramavtalet. Genom den valda utformningen är det inte lika tydligt att avsikten är att det ska kunna finnas ett visst utrymme för variation vid avropet, under förutsättning att detta utrymme har definierats på förhand genom villkoren i ramavtalet. Lagrådet har föreslagit en utformning som tar sikte på att villkoren i avtal som grundas på ramavtal inte får avvika från villkoren i ramavtalet. Lagrådet har också anmärkt på att möjligheten till samråd och komplettering synes svårförening med bestämmelsen om att villkoren inte får avvika från ramavtalets villkor. Som anförts ovan anser emellertid regeringen att direktivets uttryckssätt att kontrakt ska tilldelas i enlighet med villkoren i avtalet innebär att det lämnas ett visst utrymme för justeringar i den mån ramavtalets villkor är
öppna i någon mening. Regeringen gör mot den angivna bakgrunden bedömningen att artikel 33.3 första stycket nu bör genomföras med en författningsbestämmelse som överensstämmer med direktivets lydelse.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
I LOU-direktivet finns, till skillnad från 2004 års LOU-direktiv, inte någon bestämmelse om att antalet leverantörer i ett ramavtal som huvudregel måste vara minst tre till antalet. Det kommer således att vara möjligt för en upphandlande myndighet att ingå ramavtal med två leverantörer även om det finns flera godtagbara anbud. Någon bestämmelse motsvarande 5 kap. 5 § LOU tas därmed inte in i den nya lagen.
När det gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer anges i artikel 33.4 i direktivet tre metoder. I fråga om ramavtal med alla villkor för tillhandahållandet fastställda ska kontrakt tilldelas antingen enligt villkoren i ramavtalet utan förnyad konkurrensutsättning (33.4 a) eller med en kombination av de båda metoderna (33.4 b). I fråga om ramavtal som inte har alla villkor för tillhandahållandet fastställda ska kontrakt alltid tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning (33.4 c). Metoderna behandlas närmare i avsnitten nedan.
De bestämmelser i den nya lagen som genomför regleringen om ramavtal med flera leverantörer bör struktureras på ett annat sätt än i direktivet. Avsnittet med bestämmelser bör, för att underlätta tillämpningen, inledas med en nyckelparagraf som i de två första styckena redogör för de båda slagen av ramavtal och i ett tredje stycke att det sagda gäller även för delar av ramavtal (se artikel 33.4 b andra stycket).
Kontraktstilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
Regeringen uttalade i förarbetena till nuvarande LOU bl.a. att ett krav på ramavtalets innehåll borde införas i den meningen att ett ramavtal som innehåller samtliga villkor för senare kontraktstilldelning måste innehålla villkor i form av rangordning eller annan fördelningsnyckel som säkrar att tilldelningen sker på ett objektivt sätt (prop. 2006/07:128 del 1 s. 175 f.). Den nuvarande lagstiftningen, och uttalanden som gjorts i förarbetena, har kritiserats för att avrop enligt rangordning har kommit att bli huvudprincip för hur tilldelningen av kontrakt får gå till. Det uppfattas som mindre flexibelt än nödvändigt (se SOU 2013:12 s. 319).
Det nya LOU-direktivet innehåller uttryckliga bestämmelser om hur tilldelningen av kontrakt ska gå till i dessa fall. Den upphandlande myndigheten ska använda ”objektiva villkor för att fastställa vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska utföra” det som avropas. De objektiva villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Såväl den nuvarande nationella bestämmelsen i LOU som det förtydligande på unionsnivå som det nya direktivet innebär syftar till att tilldelningen av kontrakt under ramavtalets löptid ska göras objektivt, transparent och även i övrigt i enlighet med de grundläggande principerna. Trots att den nuvarande bestämmelsen i LOU måste
bedömas väl motsvara det nya direktivets bestämmelser bör, enligt regeringens bedömning, den nya lagens bestämmelser anknyta till direktivets lydelse. Avsikten är att förtydliga rättsläget. De objektiva villkoren kan sägas motsvara vad som i tillämpningen kallas fördelningsnyckel. Begreppet fördelningsnyckel, särskilt ”annan fördelningsnyckel” har emellertid i tillämpningen ofta ställts i en motsatsrelation till rangordning som fördelningsprincip. Som
Advokatfirman Delphi påpekar bör det förtydligas att det som nu avses med begreppet är såväl rangordning som andra fördelningsprinciper.
En fördelningsnyckel som otvetydigt uppfyller kravet på objektivitet och transparens är just en rangordning av leverantörerna, som fastställs vid tilldelningen av ramavtalet. En strikt fördelning utifrån rangordning är dock inte den enda möjliga fördelningsnyckeln, utan det finns olika varianter. Det från upphandlingsrättslig synpunkt centrala är att valet vid ett avrop av vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift måste göras i enlighet med de grundläggande principerna och får därmed inte bero på den upphandlande myndighetens godtycke. En fördelningsnyckel ska göra det möjligt att förutse enligt vilka grunder och hur valet av leverantör kommer att gå till i en viss given situation. Det ska också kunna gå att konstatera i efterhand vilka faktorer som gjorde att en viss leverantör valdes som utförare framför en annan.
Denna ordning följer i någon mån också av ramavtalets natur. Ramavtal med tilldelning av kontrakt utan förnyad konkurrensutsättning torde många gånger avse t.ex. varor eller tjänster som ska kunna tillhandahållas med kort varsel. Något samråd ska inte äga rum, vare sig om pris eller om andra villkor. Det måste alltså vara förhållandevis enkelt, både för den avropande myndigheten och för berörda leverantörer, att identifiera den leverantör som myndigheten ska vända sig till i en viss situation. Det nu sagda talar för att en strikt fördelning utifrån en rangordning av leverantörerna många gånger är både det bästa och mest effektiva sättet att fördela avropen mellan leverantörerna.
Flera remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Affärsverket svenska kraftnät, SKL Kommentus, Trä- och möbelföretagen och
Konkurrenskommissionen, har berört frågan i vilken utsträckning en upphandlande myndighet kan ta hänsyn till sitt subjektiva behov vid avrop från ramavtalet. SKL Kommentus anför att det förekommer situationer då det är nödvändigt att kunna frångå en strikt rangordning och den upphandlande myndigheten behöver kunna vända sig direkt till en viss leverantör för att få sitt behov tillgodosett. Trä- och möbelföretagen anser att den avropande myndigheten ska ges möjlighet att välja mellan samtliga leverantörer utifrån behovet i det enskilda fallet, och Affärsverket svenska kraftnät för ett liknande resonemang.
Konkurrenskommissionen förordar å andra sidan att upphandlande myndigheter alltid ska använda sig av gällande rangordning och inte ges möjlighet att vända sig direkt till en viss leverantör.
Regeringen instämmer i vad Konkurrensverket anför om att det bör betonas att alla subjektiva hänsyn som ska kunna beaktas vid ett avrop ska framgå av något av upphandlingsdokumenten. Eventuella subjektiva behov som inte har förutsetts i samband med utformningen av ramavtalet och inte angetts i upphandlingsdokumenten får alltså inte beaktas. Det är en förutsättning att det framgår av villkoren vilka avgränsningar som ska
kunna göras vid avropet. Om det efter en avgränsning finns fler än en leverantör i ramavtalet som kan utföra det som den upphandlande myndigheten efterfrågar får inte valet mellan de leverantörerna ske godtyckligt.
I skäl 61 i direktivet förtydligas att de objektiva kriterierna för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som bör utföra en viss uppgift, t.ex. tillhandahålla varor eller tjänster avsedda att användas av fysiska personer, får, för de ramavtal där samtliga villkor fastställs, innefatta de berörda fysiska personernas behov eller val. Med andra ord är det möjligt att, när det gäller ramavtal som avser sådana varor och tjänster, utforma fördelningsnyckeln så att t.ex. enskilda personers val eller behov beaktas. Valet av utförare överlämnas här inte åt den upphandlande myndighetens godtycke. Ett flertal remissinstanser, bl.a. Arbetsförmedlingen, ett antal kommuner och landsting samt SKL Kommentus förordar att en bestämmelse tas in i lagen som reglerar skältexten. Regeringen anser emellertid att den nya lagen, i likhet med artikelbestämmelsen, enbart bör ange de upphandlingsrättsliga ramarna. Det bör lämpligen överlämnas åt parterna på marknaden, i första hand de upphandlande myndigheter som ingår ramavtal, att från fall till fall bedöma hur det utrymmet bäst används. Vilken fördelningsnyckel som är mest ändamålsenlig i ett visst fall kan t.ex. bero på vilka slag av varor, tjänster eller byggentreprenader som det specifika ramavtalet omfattar, vilka inbördes skillnader som kan förväntas mellan det som leverantörerna erbjuder, beräknad total volym, det beräknade värdet av enskilda avrop, med vilken frekvens avrop kan förväntas eller förväntat antal leverantörer. Konkurrensverket har framhållit är det, vid utformningen av fördelningsnycklar som innehåller andra objektiva parametrar än enbart rangordning, viktigt att den upphandlande myndigheten försäkrar sig om att fördelningsnyckeln inte i någon situation lämnar utrymme för godtyckliga bedömningar. Det är också viktigt att upphandlande myndigheter tillhandahåller information vid tillämpning av en fördelningsnyckel som innehåller fysiska personers behov eller val.
Det bör betonas att om en fördelningsnyckel som tar hänsyn till fysiska personers val eller behov bedöms som ändamålsenlig, behöver detta inte vara sekundärt till en rangordning av leverantörerna. Det är å andra sidan fullt möjligt att kombinera metoderna och t.ex. använda sig av en rangordning när den berörda personen inte kan eller vill välja. Regeringen avser att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ta fram en vägledning om tillämpningen av bestämmelsen om fördelningsnyckel, särskilt med avseende på möjligheten att ta hänsyn till fysiska personers val eller behov.
Kombinerade ramavtal – kontraktstilldelning delvis utan, delvis efter en förnyad konkurrensutsättning
Artikel 33.4 b i direktivet gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer när ramavtalet har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. I sådana fall kan ramavtalet användas för att tilldela kontrakt delvis efter förnyad konkurrensutsättning om denna möjlighet har fastställts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Direktivets bestämmelser är nya och bör genomföras i den nya lagen. De syftar enligt skältexten (skäl 61) till att öka flexibiliteten för upphandlande myndigheter. Till sitt innehåll får de ses som ett förtydligande av hur de upphandlande myndigheterna kan använda instrumentet ramavtal på ett flexibelt sätt under iakttagande av de grundläggande principerna för upphandling, som likabehandling och transparens. Bestämmelserna är ett uttryck för en avvägning mellan de upphandlande myndigheternas intresse av flexibilitet och leverantörernas intresse av att kunna avgöra hur tilldelning av kontrakt kommer att ske under ramavtalets löptid. För en leverantör som överväger att lämna anbud när ramavtalet ingås kan det vara av betydelse att veta om förnyad konkurrensutsättning blir aktuell, eftersom detta är förenat med ytterligare arbete och därmed kostnader. De objektiva villkoren för när förnyad konkurrensutsättning ska få ske ska därför vara fastlagda. Det ska även vara klargjort vilka villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning. Som framgår av skältexten är kvantitet, värde eller karaktäristika exempel på faktorer som kan vara avgörande för valet mellan de två metoderna för kontraktstilldelning.
Lagrådet har ansett att bestämmelsen är svår att förstå och har gjort tolkningen att en specifik anskaffning ska kunna ske delvis utan, delvis efter förnyad konkurrensutsättning genom att endast vissa villkor i ramavtalet utsätts på nytt för konkurrens. Regeringens uppfattning är dock att det handlar om att olika anskaffningar kan göras genom att antingen tillämpa villkoren i ramavtaket (utan förnyad konkurrensutsättning) eller efter förnyad konkurrensutsättning. Detta framgår dels genom att direktivets ordalydelse talar om att ramavtalet i dessa fall kan genomföras delvis utan delvis efter förnyad konkurrensutsättning. Det är således ramavtalet som genomförs på två olika sätt, inte en viss specifik tilldelning som sker på två olika sätt.
Vidare anges i skäl 61 att en anskaffning ska kunna ske på antingen det ena eller det andra sättet.
Innebörden av artikel 33.4 b andra stycket är att det är möjligt att i ett och samma ramavtal ha delar av det ena eller andra slaget, dvs. delar med samtliga villkor för tillhandahållande fastställda och delar där samtliga villkor inte är fastställda. Den paragraf som genomför bestämmelsen bör ange detta.
Kontraktstilldelning efter en förnyad konkurrensutsättning
Artikel 33.4 c i direktivet gäller tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer och som inte har samtliga villkor för tillhandahållande fastställda. Tilldelning av kontrakt ska i dessa fall ske genom förnyad konkurrensutsättning.
Tillvägagångssättet vid en förnyad konkurrensutsättning regleras i artikel 33.5. I det nya direktivet används begreppet förnyad konkurrensutsättning. I den nya lagen bör därför begreppet förnyad konkurrensutsättning användas, men enligt regeringens mening finns det ett värde från tillämpningssynpunkt i att även i den nya lagen ge en allmän beskrivning av vad en förnyad konkurrensutsättning innebär. Direktivbestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning och om
tillvägagångssättet vid en sådan överensstämmer i sak med nuvarande reglering och bör genomföras med bestämmelserna i LOU som förebild.
13.3 Ramavtal i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Ett ramavtal inom försörjningssektorerna ska få löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Den upphandlande enheten ska vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal använda ett objektivt förfarande. Bestämmelser om förfarandet ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
De tilldelningskriterier som den upphandlande enheten använder vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Regeringens bedömning: Det behövs inte någon bestämmelse om undantag från avtalsspärr.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Promemorians bedömning: Överensstämmer inte med regeringens. I promemorian görs bedömningen att det, till följd av skillnader mellan de båda rättsmedelsdirektiven, inte är möjligt att lagstifta om undantag från avtalsspärr vid förnyade konkurrensutsättningar i försörjningssektorerna.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Svensk Energi anser att lokutionen särskilda skäl, när det gäller i vilka fall avsteg får ske från huvudregeln om åtta års löptid för ramavtal, är onödigt begränsande.
Affärsverket svenska kraftnät och Svensk Energi bestrider promemorians bedömning att det inte är möjligt att lagstifta om undantag från avtalsspärr vid förnyade konkurrensutsättningar. Advokatfirman Delphi instämmer i promemorians bedömning men anser att promemorians beskrivning av skälen för denna delvis är felaktig.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Det nya direktivet – en något mer utförlig reglering av ramavtal
Det nya LUF-direktivet innehåller i artikel 51 något mer utförliga bestämmelser om ramavtal och tilldelning av kontrakt jämfört med 2004 års direktiv. Enligt skäl 71 har de nuvarande bestämmelserna setts över mot bakgrund av ett behov av att öka konkurrensen genom att förbättra öppenheten och tillträdet till upphandling som genomförs genom ramavtal. Förfarandena i LUF-direktivet är alltjämt mindre detaljerat reglerade än motsvarande i LOU-direktivet. Det är ett uttryck för att, generellt sett, större frihet tillåts vid upphandling inom försörjningssektorerna än vid upphandling enligt LOU-direktivet. Den självklara utgångspunkten – såväl när ramavtalet ingås, som när kontrakt tilldelas – är att den upphandlande enheten i alla sina åtgärder måste iaktta objektivitet och de grundläggande principerna om upphandling, som likabehandlings- och transparensprincipen.
Som nya regler av betydelse på området bör också nämnas bestämmelserna i artikel 89 om ändring av kontrakt och ramavtal under löptiden, som bl.a. innebär en reglering av i vilken mån villkoren i ett ramavtal får ändras utan ett nytt upphandlingsförfarande.
Artikel 51 i LUF-direktivet
I inledningen av artikel 51 lämnas en definition av ramavtal som lämpligen bör placeras i den nya lagens kapitel med definitioner (se avsnitt 13.2 ovan beträffande motsvarande bestämmelse i LOUdirektivet).
En förändring av materiell innebörd är att det införs en huvudregel om en gräns på åtta år för ramavtalets löptid. Enligt artikel 51.1 tredje stycket får ett ramavtal inte löpa längre än åtta år, utom i undantagsfall som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för ramavtalet. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som artikel 33.1 tredje stycket i LOU-direktivet, förutom att gränsen där är satt till fyra år. Den bör genomföras enligt mönster av motsvarande bestämmelse i LOU, dvs. med en föreskrift av innebörd att löptiden får vara längre endast om det finns särskilda skäl. Regeringen anser att en sådan föreskrift väl speglar direktivets krav och instämmer inte i Svensk Energis uppfattning att ordvalet är onödigt begränsande. Det följer av sammanhanget att det är främst på grund av vad ramavtalet avser i det enskilda fallet som det kan finnas skäl att frångå huvudregeln.
Skäl 72 i LUF-direktivet anknyter till bestämmelsen om löptid. Skältexten är till stor del likalydande med skäl 62 i LOU-direktivet. Här lämnas dock ett försörjningsspecifikt exempel på när det kan vara motiverat med längre löptider. I fråga om allmännyttiga företag som tillhandahåller grundläggande tjänster till allmänheten kan det i vissa fall behövas både längre ramavtal och längre enskilda kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av personal som fått högt specialiserad utbildning för ett särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna och minimera eventuella avbrott.
I artikel 51.2 första stycket i LUF-direktivet föreskrivs att kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas på grundval av objektiva regler och kriterier, som får inbegripa en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet. Dessa regler och kriterier ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Enligt andra stycket ska de objektiva reglerna och kriterierna säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet. Vidare ges vissa bestämmelser om förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning. Om en sådan ingår ska de upphandlande enheterna fastställa en tidsfrist som är tillräckligt lång för att anbud för varje enskilt kontrakt ska kunna lämnas in, och de ska tilldela varje kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat in det bästa anbudet på grundval av tilldelningskriterierna i specifikationerna i ramavtalet.
Konkret anvisar bestämmelserna att den upphandlande enheten, när den ingår ramavtalet, måste bestämma enligt vilket eller vilka förfaranden kontrakt ska få tilldelas. Bestämmelserna om detta ska anges
i något av ramavtalets upphandlingsdokument. Tilldelning får ske genom förnyad konkurrensutsättning. Bestämmelserna om förnyad konkurrensutsättning innebär dock inte ett påbud och utesluter inte möjligheten att tilldela kontrakt på annat sätt. Som Svensk Energi och
Advokatfirman Delphi framhåller innebär regleringen exempelvis inte något hinder mot att den upphandlande enheten genomför förhandlingar med ramavtalsleverantörerna i samband med tilldelning av kontrakt. Det bör alltså vara möjligt att exempelvis infordra skriftliga anbud från ramavtalsleverantörerna och därefter genomföra förhandlingar med vissa eller alla av leverantörerna. Det kan givetvis inte heller finnas något hinder mot att en upphandlande enhet ingår ett ramavtal med endast en leverantör, under förutsättning att den allmänna skyldigheten att inte använda ramavtalet på ett onödigt konkurrensbegränsande sätt iakttas.
Upphandlande enheter är med andra ord inte begränsade till att endast använda ramavtal med samtliga villkor fastställda (fördelningsnyckel) eller förnyad konkurrensutsättning. En upphandlande enhet får tilldela kontrakt även på andra sätt, så länge det sker på grundval av objektiva regler och kriterier som fastställts i samband med ingåendet av ramavtalet.
I artikel 51.2 andra stycket sägs att de tilldelningskriterier som används vid förnyad konkurrensutsättning ska anges i specifikationerna i ramavtalet. De ska alltså inte bara anges i något av upphandlingsdokumenten, vilket följer av första stycket. Vid en jämförelse med den annars mer detaljerade regleringen om förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning i LOU-direktivet kan konstateras att LOU-direktivet endast föreskriver att tilldelningskriterierna ska anges i ramavtalets upphandlingsdokument. Skillnaden mellan direktiven är svårmotiverad från en saklig synpunkt och synes vara en konsekvens av bestämmelsernas skilda behandling under direktivförhandlingarna. Regeringen bedömer det som ett korrekt genomförande att enbart anvisa en skyldighet för den upphandlande enheten att ange tilldelningskriterierna i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Det får till följd att regleringen i de båda nya lagarna överensstämmer på denna punkt.
LUF-direktivet innehåller, liksom 2004 års LUF-direktiv, en bestämmelse om att en upphandlande enhet inte får använda ramavtal på ett otillbörligt sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller snedvrids. Motsvarande skrivning har i det nya LOUdirektivet flyttats till skältexterna. Ett av LUF-direktivets syften är att konkurrensen på marknaden ska tas tillvara. Regeringen bedömer att det inte är nödvändigt för tillämpningen att bestämmelsen nu genomförs särskilt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Det som bestämmelsen reglerar följer redan av att den upphandlande enheten är skyldig att iaktta bestämmelserna om ramavtal och de grundläggande principerna för upphandling, som proportionalitetsprincipen.
Det inträder inte någon avtalsspärr vid förnyad konkurrensutsättning
Av 16 kap. 2 § 2 LOU framgår att någon avtalsspärr inte gäller när kontrakt som grundas på ramavtal tilldelas vid en förnyad
konkurrensutsättning. En motsvarande bestämmelse föreslås i den nya lagen om offentlig upphandling. Undantaget grundas på artikel 2 b i det första rättsmedelsdirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Den artikeln medger för medlemsstaterna att föreskriva ett sådant undantag från avtalsspärren. Första rättsmedelsdirektivet gäller för prövning av offentlig upphandling. Till den nämnda bestämmelsen är kopplat likaså direktivstyrda bestämmelser om möjlighet för den upphandlande myndigheten att frivilligt iaktta en avtalsspärr. Bestämmelserna om ogiltighet av avtal är inte tillämpliga för ett avtal som den upphandlande myndigheten ingår efter att ha iakttagit en sådan frivillig avtalsspärr. Sverige har utnyttjat möjligheten att föreskriva om undantag från avtalsspärr i dessa fall.
Artikel 2 b i det andra rättsmedelsdirektivet i lydelsen enligt ändringsdirektivet ger medlemsstaterna möjlighet att föreskriva undantag från avtalsspärren bl.a. om direktiv 2004/17/EG inte kräver att ett föregående meddelande om upphandling ska offentliggöras i EUT. Någon möjlighet att föreskriva undantag från avtalsspärren vid förnyade konkurrensutsättningar ges här inte. Andra rättsmedelsdirektivet gäller för försörjningssektorerna.
Enligt artikel 40.3 i) i 2004 års LUF-direktiv kan en upphandlande enhet välja ett förfarande utan föregående meddelande om upphandling om kontraktstilldelning sker utifrån ett ramavtal. I 2014 års LUF-direktiv finns inte längre denna koppling mellan tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal och användning av förfarandet utan föregående annonsering (direkttilldelning). Nu finns däremot bestämmelser som anger att den upphandlande enheten får använda sig av förnyad konkurrensutsättning vid tilldelning. I promemorian görs bedömningen att en avtalsspärr inträder vid förnyade konkurrensutsättningar i försörjningssektorerna och att det inte är möjligt att, i strid med andra rättsmedelsdirektivet, lagstifta om undantag från avtalsspärren på samma sätt som i LOU och i den nya lagen om offentlig upphandling. Regeringen gör dock bedömningen att någon avtalsspärr inte inträder och att något undantag därför inte behövs. Medan 2004 års LUF-direktiv bygger på synsättet att ramavtalet är det egentliga kontraktet (se artikel 14.1), har 2014 års LUF-direktiv i systematisk mening närmat sig regleringen i LOU-direktivet. Bestämmelserna om ramavtal är t.ex., i båda direktiven, placerade under rubriken ”Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling”. Det är emellertid fortfarande så att LUF-direktivet inte föreskriver obligatorisk förnyad konkurrensutsättning eller något annat särskilt förfarande när kontrakt ska tilldelas inom ett ramavtal, vilket skiljer det från LOU-direktivet. Därmed blir inte, enligt regeringens bedömning, bestämmelserna om informationsskyldighet i artikel 75 i LUF-direktivet tillämpliga vid förnyade konkurrensutsättningar inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna om avtalsspärr i det andra rättsmedelsdirektivet är då inte heller tillämpliga (se artikel 2a.2 i det andra rättsmedelsdirektivet). Konkret innebär detta att bestämmelserna om avtalsspärr i det andra rättsmedelsdirektivet endast aktualiseras vid ingåendet av själva ramavtalet. En annan sak är att det givetvis står den upphandlande enheten fritt att vid enskilda kontraktstilldelningar frivilligt iaktta en avtalsspärr. Svensk Energi anför i sitt remissvar att det är så de nuvarande bestämmelserna tillämpas. Med
denna utgångspunkt, dvs. att någon avtalsspärr aldrig inträder vid kontraktstilldelning inom ett ramavtal i försörjningssektorerna, är det följaktligen inte nödvändigt att lagstifta om något undantag från spärren.
13.4 Ramavtal utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Regleringen om ramavtal i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna:
Den enda remissinstans som särskilt
kommenterar saken, Advokatfirman Delphi, tillstyrker att de föreslagna ramavtalsbestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling ska gälla även utanför det direktivstyrda området.
Skälen för regeringens förslag: De direktivstyrda bestämmelserna om ramavtal i LOU och LUF gäller också vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt lagen. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya lagarna. Samtliga föreslagna bestämmelser om ramavtal bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i respektive lag.
14 Inköpscentraler
I 2004 års upphandlingsdirektiv finns bestämmelser om inköpscentraler som medlemsstaterna kan välja om de vill genomföra. Den svenska regleringen om inköpscentraler, som syftar till att delvis genomföra direktivens bestämmelser om inköpscentraler, återfinns i 2 kap. 9 a § och 4 kap. 22 § LOU respektive 2 kap. 9 a § och 4 kap. 4 § LUF. En motsvarande reglering finns även i LUFS.
Regleringen av inköpscentraler har i LOU-direktivet och LUFdirektivet utvecklats väsentligt jämfört med regleringen i 2004 års direktiv. De nya direktiven innehåller bl.a. bestämmelser med definitioner av begreppen centraliserad inköpsverksamhet och stödverksamhet för inköp, bestämmelser om användandet av tjänsterna som inköpscentralerna tillhandahåller och bestämmelser om ansvarsfördelningen mellan upphandlande myndigheter eller enheter och inköpscentraler. Bestämmelserna återfinns i artikel 2.1.14–16 och 37 i LOU-direktivet respektive artikel 2.10–12 och 55 i LUF-direktivet. Inköpscentraler behandlas även i skäl 69 och 70 i LOU-direktivet och skäl 78 och 79 i LUF-direktivet. I LUK-direktivet saknas bestämmelser om inköpscentraler och det direktivet och förslaget till lag om upphandling av koncessioner behandlas därför inte ytterligare i detta avsnitt.
14.1 Möjligheten för inköpcentraler att bedriva grossistverksamhet
14.1.1 Tidigare överväganden
Den svenska regleringen om inköpscentraler syftar till att delvis genomföra direktivens bestämmelser om inköpscentraler. I såväl 2004 års direktiv som de nya upphandlingsdirektiven finns en möjlighet att låta inköpscentraler få anskaffa varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter, dvs. en form av grossistverksamhet. De svenska definitionerna av begreppet inköpscentral i 2 kap. 9 a § LOU och LUF omfattar dock inte upphandlande myndigheter med en sådan funktion.
Frågan om inköpscentraler och deras verksamhet har varit föremål för flera utredningsåtgärder. Upphandlingsutredningen 2004 föreslog både i delbetänkandet SOU 2005:22, Nya upphandlingsregler, och i slutbetänkandet SOU 2006:28, Nya upphandlingsregler 2, att direktivens bestämmelser om inköpscentraler skulle genomföras fullt ut i svensk rätt. Regeringen bedömde emellertid i propositionen som föregick införandet av LOU och LUF att det behövdes ytterligare beredning av frågan om inköpscentraler (prop. 2006/07:128 del 1 s. 184 f.). Statskontoret fick därför regeringens uppdrag att utreda behovet och konsekvenserna av utredningens förslag samt att bedöma lämpligheten av att införa bestämmelser i enlighet med de förslag som utredningen hade lämnat. Statskontoret redovisade uppdraget i en promemoria och föreslog att bestämmelser om inköpscentraler skulle införas (dnr Fi2008/4012). Enligt Statskontoret förekom redan inköpscentraler i Sverige och ett genomförande av direktivens bestämmelser om inköpscentraler i svensk lagstiftning vore en önskvärd kodifiering av redan existerande praxis. Statskontoret förespråkade dock att möjligheten enligt direktiven att tillåta inköpscentralerna att bedriva grossistverksamhet inte skulle utnyttjas, dels eftersom det inte tycktes finnas något behov, dels eftersom inköpscentralen skulle ta en affärsmässig risk genom att upphandla produkter för vidareförsäljning. Samtidigt menade Statskontoret att föreställningen av vad en grossist är för något kan komma att förändras i takt med att alltmer av handeln sker på elektronisk väg och att det därför inte kunde uteslutas att grossistfunktionen i framtiden skulle framstå som ändamålsenlig.
I departementspromemorian Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet, föreslogs att regler om inköpscentraler skulle införas i LOU och LUF, i överensstämmelse med de bedömningar Statskontoret gjort (Ds 2009:30). Regeringen instämde i Statskontorets och promemorians bedömning att grossistfunktionen inte borde införas och anförde att övervägande skäl talar mot att för närvarande införa sådana bestämmelser, även om det i framtiden skulle framstå som ändamålsenligt med en sådan funktion (prop. 2009/10:180 del 1 s. 262 ff.).
14.1.2 Inköpscentraler ska få bedriva grossistverksamhet
Regeringens förslag: Inköpscentraler ska kunna anskaffa varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i frågan,
Försvarets materielverk (FMV), Försäkringskassan,
Ekonomistyrningsverket, Kammarkollegiet, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus, Svensk Energi, Göteborgs Stad Upphandlings AB, Byggherrarna, Husbyggnadsvaror HBV Förening och ett antal kommuner och landsting, tillstyrker förslaget.
Almega, Företagarna, Svenskt Näringsliv, Sveriges Offentliga Leverantörer, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF), Konkurrenskommissionen och Svenska Teknik&Designföretagen avstyrker förslaget. Flera av dessa remissinstanser framför att förslaget skulle kunna leda till att konkurrensen på marknaden hindras, begränsas eller snedvrids samt att det kan leda till ett risktagande med offentliga medel. Därutöver fram– håller vissa av remissinstanserna särskilt att det finns en risk att förslaget kan missgynna små och medelstora företag. Några remissinstanser ifrågasätter även hur förslaget förhåller sig till bestämmelserna om förbud av konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, den s.k. konfliktlösningsregeln, i konkurrenslagen (2008:579).
Några remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, Tillväxtverket, Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi framhåller vikten av att införandet av grossistfunktionen följs upp.
Skälen för regeringens förslag: I de tidigare övervägandena har betonats att grossistfunktionen framöver skulle kunna framstå som ändamålsenlig. Bland andra LIF och Konkurrenskommissionen ifrågasätter om det finns ett behov av att införa grossistfunktionen.
Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att redan den snabba tekniska utvecklingen och det faktum att alltmer handel sker på elektronisk väg innebär att möjligheten för inköpscentraler att köpa varor och tjänster i eget namn för vidareförsäljning blir alltmer aktuell. Detta eftersom regleringen i direktiven inte bara omfattar en traditionell grossistverksamhet där en inköpscentral bygger upp varulager för vidareförsäljning. Regleringen omfattar även t.ex. användningen av s.k. vidarefakturering, där en inköpscentral agerar i egenskap av köpare och är betalningsansvarig gentemot en leverantör men i sin tur fakturerar de upphandlande myndigheter eller enheter som den köpta varan eller tjänsten är avsedd för. Denna typ av verksamhet kan i hög grad vara ändamålsenlig när det gäller t.ex. centraliserade inköp av stora volymer av generiska produkter. Regeringen instämmer således i promemorians slutsats att utvecklingen sedan de tidigare övervägandena har gått i sådan riktning att behovet av grossistfunktionen har ökat och att starka skäl talar för att nu genomföra direktivens bestämmelser som ger inköpscentralerna möjlighet att agera grossister.
Det kanske främsta skälet mot att införa möjligheten för inköpscentraler att agera grossist är att detta kan skada konkurrensen och
missgynna små och medelstora företag, som framhålls av bl.a. Almega,
Företagarna och Svenskt Näringsliv. Som påtalats i promemorian har farhågor om skadliga effekter för konkurrensen och små och medelstora företag även framförts mot centraliserad inköpsverksamhet i allmänhet.
Upphandlingsutredningen 2010 kom dock till slutsatsen att dylika farhågor i stor utsträckning inte har besannats. Tvärtom konstaterade utredningen att mindre och medelstora företag är väl representerade bland leverantörerna på inköpscentralernas ramavtal, vilket förmodligen beror på inköpscentralernas strategier att, där det är möjligt, dela upp upphandlingarna i mindre delar så att konkurrensen på marknaderna tas till vara. Utredningen gjorde vidare bedömningen att inköpssamverkan rätt genomförd kan medföra betydande effektivitetsvinster för den offentliga sektorn och att inköpscentralernas förutsättningar att skapa värde bör förbättras ytterligare. Enligt utredningens uppfattning bör statsmakterna i större utsträckning än i dag betrakta inköpscentralernas verksamhet som instrument för att åstadkomma en mer kostnadseffektiv anskaffning av vissa varor och tjänster. För att inte gå miste om denna effektiviseringspotential bör inköpscentralerna enligt utredningen ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta (se SOU 2013:12 s. 194 ff.).
Företagarna ifrågasätter visserligen utredningens slutsats att inköpscentralernas verksamhet inte generellt skulle missgynna små och medelstora företag, då statistiken i fråga om försäljningen utifrån de samordnade ramavtalen behöver fördjupas. Stockholms läns landsting uppger dock att landstingets erfarenhet är att små och medelstora leverantörer är väl representerade vid de samordnade avtal som genomförs för hela koncernen. SKL Kommentus anför att deras ramavtal ofta är indelade i delområden i syfte att få med de mindre företagen och betonar att konkurrensen om kontrakten skulle minska om anbudsgivare slås ut. En väl fungerande konkurrens gynnar både upphandlande myndigheter och leverantörer och detta gör sig enligt SKL Kommentus gällande även då en inköpscentral agerar som grossist. I sammanhanget vill regeringen framhålla att det är angeläget att statistiken på upphandlingsområdet förbättras. Regeringen avser därför att återkomma i denna fråga (se avsnitt 27.5).
Regeringen vill vidare understryka att en inköpscentral som anskaffar varor eller tjänster för vidareförsäljning givetvis själv måste följa upphandlingsregelverket. Detta innebär att de varor eller tjänster som inköpscentralen säljer vidare regelmässigt kommer att vara upphandlande i konkurrens på marknaden. Dessutom måste även inköpscentraler förhålla sig till de grundläggande principerna i sin verksamhet, och de får inte utforma sina upphandlingar i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt. Regeringen gör mot denna bakgrund bedömningen att inköpscentraler mycket väl bör kunna agera som grossister utan att detta snedvrider eller hämmar konkurrensen. Regeringen instämmer dessutom i promemorians slutsats att farhågor om att centraliserad inköpsverksamhet generellt sett skulle missgynna små och medelstora företag såvitt känt i stor utsträckning inte besannats.
Almega, Företagarna, Svenskt Näringsliv och
Svenska
Teknik&Designföretagen ifrågasätter hur införandet av
grossistfunktionen förhåller sig till bestämmelserna om förbud av konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet, den s.k. konfliktlösningsregeln, i konkurrenslagen. Konfliktlösningsregeln, som inte är tillämplig på själva upphandlingsförfarandet, innebär att vissa förfaranden och säljverksamheter kan förbjudas om de snedvrider eller hämmar eller är ägnade att snedvrida eller hämna konkurrensen på marknaden (3 kap. 27 § konkurrenslagen). En verksamhet får dock inte förbjudas om den är förenlig med lag. Syftet med konfliktlösningsregeln är att göra det möjligt att i domstol lösa konflikter som uppstår när offentliga organ bedriver säljverksamhet på marknaden. Konfliktlösningsregeln utgör således inte i sig hinder för införandet av en reglering som tillåter inköpscentraler att bedriva grossistverksamhet. Regeringen har dessutom ovan gjort bedömningen att inköpscentraler mycket väl bör kunna agera som grossister utan att detta snedvrider eller hämmar konkurrensen. Att inköpscentraler tillåts bedriva centraliserad inköpsverksamhet i form av grossistverksamhet är enligt regeringens mening inte heller i sig ägnat att snedvrida eller hämma konkurrensen på marknaden. Däremot utesluter det nu sagda inte att konfliktlösningsregeln skulle kunna bli tillämplig om det i ett enskilt fall visar sig att en inköpscentral agerar på ett sätt som snedvrider eller hämmar konkurrensen.
Flera remissinstanser, bl.a. Almega, Företagarna och Svenskt Näringsliv, framför att förslaget att införa grossistfunktionen kan leda till ett risktagande med offentliga medel. Konkurrenskommissionen menar att förslaget innebär att inköpscentraler kommer att ta affärsrisker genom att upphandla produkter för vidareförsäljning vilket riskerar att strida mot kommunallagen (1991:900). Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att den affärsmässiga risk som inköpscentraler kan antas komma att ta i och med bedrivandet av sådan grossistverksamhet som direktivet tillåter sannolikt är liten. Det framstår t.ex. inte som sannolikt att införandet av en reglering som tillåter inköpscentraler att agera grossister kommer att leda till att dessa i någon större utsträckning bygger upp stora varulager. Den tekniska utvecklingen och utvecklingen av logistiken för att effektivisera flöden av varor torde resultera i att behovet av fysiska varulager över huvud taget minskar, vilket bör bidra till att begränsa den affärsmässiga risk som inköpscentralerna kan antas utsätta sig för om grossistfunktionen införs i svensk rätt. I sammanhanget bör det framhållas att det givetvis är angeläget att inköpscentralernas verksamhet generellt sett bedrivs med försiktighet och att riskbedömningar görs. Regeringen vill också understryka att ett införande av grossistfunktionen i de nya upphandlingslagarna endast innebär att det upphandlingsrättsligt blir tillåtet för inköpscentraler att bedriva grossistverksamhet. Förslaget medför inte någon ändring av vilka verksamheter som upphandlande myndigheter eller enheter får bedriva enligt andra föreskrifter. Ett införande av grossistfunktionen innebär således inte någon ändring av den s.k. lokaliseringsprincipen eller kommunernas kompetens i övrigt.
Sammanfattningsvis gör regeringen bedömningen att behovet av grossistfunktionen har ökat, att grossistfunktionen kan införas utan att detta i sig snedvrider eller hämmar konkurrensen samt att den affärsmässiga risk som inköpscentraler kan antas komma att ta i och med
bedrivandet av grossistverksamhet sannolikt är liten. Som framförts av Upphandlingsutredningen 2010 kan inköpscentralernas verksamhet leda till betydande besparingar för den offentliga sektorn och det är angeläget att de ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta (SOU 2013:12 s. 196). Den flexibilitet som direktiven medger vad gäller vilken verksamhet som inköpscentraler får bedriva bör därför få genomslag även i det svenska regelverket. Almega och Företagarna anser att förslaget bör föregås av ytterligare analys av vilka effekter det kan få på marknaden. Enligt regeringens mening är underlaget dock tillräckligt för att nu införa grossistfunktionen. Bestämmelserna som tillåter inköpcentraler att agera som grossist bör därför genomföras i den nya lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Regeringen instämmer dock, i likhet med ett antal remissinstanser, i promemorians bedömning att införandet av grossistfunktionen bör följas upp så att eventuella nackdelar eller missförhållanden kan upptäckas och åtgärdas. Regeringen avser därför att ge lämplig myndighet i uppdrag att följa upp och granska inköpscentralernas grossistfunktion, reglernas tillämpning och dess effekter, bl.a. offentligfinansiella effekter och effekter för privata grossister.
EIO och Svenska Teknik&Designföretagen ifrågasätter hur inköpscentraler ska hantera bl.a. ansvarsfrågor som garantiåtaganden, skadestånd och försäkringar. Frågor av denna karaktär omfattas dock inte av det upphandlingsrättsliga regelverket och får närmast hanteras avtalsvägen av inköpcentralerna och berörda upphandlande myndigheter och enheter respektive leverantörer.
14.2 Definitionen av inköpscentral
Regeringens förslag: Med inköpscentral ska avses en upphandlande myndighet eller enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som omfattas av den lagen.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorians förslag anges dock att inköpscentraler även ska få tillhandahålla stödverksamhet för inköp samt att de varor, tjänster och byggentreprenader som inköpscentralerna upphandlar ska vara avsedda för andra upphandlande myndigheter eller enheter.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som yttrar sig i frågan tillstyrker eller har inget att invända mot förslaget. Svensk Energi
poängterar särskilt vikten av att även en upphandlande enhet kan agera som inköpscentral inom försörjningssektorerna. Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig särskilt angående möjligheten för inköpscentraler att tillhandahålla stödverksamhet för inköp, däribland
Kammarkollegiet och SKL Kommentus, tillstyrker även denna del av förslaget. Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi ifrågasätter dock förslaget om tillhandahållande av sådan stödverksamhet med hänsyn till att det redan finns en etablerad marknad för denna typ av tjänster och anför att det hade varit önskvärt om promemorian utvecklat hur förslaget förhåller sig till syftet med den s.k. konfliktlösningsregeln i konkurrenslagen. Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget i denna del i avvaktan på närmare utredning av denna fråga. Även Magnus Josephson AB och Peak Procurement avstyrker förslaget att inköpscentraler ska få tillhandahålla sådan verksamhet med motiveringen att detta skulle undanta dessa tjänster från upphandlingsskyldigheten, vilket skulle snedvrida konkurrensen på den befintliga marknaden. Några remissinstanser har lagtekniska synpunkter och efterfrågar förtydliganden.
Skälen för regeringens förslag
Centraliserad inköpsverksamhet
Med inköpscentral avses enligt artikel 2.1.16 i LOU-direktivet respektive artikel 2.12 i LUF-direktivet en upphandlande myndighet eller enhet som tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp. Centraliserad inköpsverksamhet definieras i sin tur i artikel 2.1.14 i LOU-direktivet respektive artikel 2.10 i LUFdirektivet som verksamhet som bedrivs stadigvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
b) Tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter.
I skäl 69 i LOU-direktivet (skäl 78 i LUF-direktivet) motiveras bestämmelserna enligt följande.
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra upphandlande myndigheters räkning, med eller utan ersättning. De upphandlande myndigheter för vilka ett ramavtal ingås bör kunna använda detta för att göra individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör sig om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra till att öka konkurrensen och de bör bidra till att professionalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en definition på unionsnivå av inköpscentraler för upphandlande myndigheter införas, och det bör klargöras att inköpscentraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra, som mellanhänder genom att
tilldela kontrakt, driva dynamiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska användas av upphandlande myndigheter. Denna roll som mellanhand kan i vissa fall utföras genom att relevanta tilldelningsförfaranden genomförs självständigt, utan detaljerade instruktioner från berörda upphandlande myndigheter; i andra fall kan detta ske genom att de relevanta tilldelningsförfarandena genomförs enligt instruktioner från berörda upphandlande myndigheter, på deras vägnar och för deras räkning.
Av de nya direktiven framgår således att inköpscentraler kan agera antingen som grossist eller som mellanhand. Funktionen som mellanhand kan i sin tur bedrivas på olika sätt. Det kan röra sig om att inköpscentralen genomför en upphandling och fattar tilldelningsbeslut i egenskap av ombud åt andra upphandlande myndigheter eller enheter, vilket motsvarar den reglering som i dag finns i 2 kap. 9 a § andra punkten LOU och LUF. I dessa fall genomför inköpscentralen, som det uttrycks i skäl 69, upphandlingsförfaranden på de upphandlande myndigheterna eller enheternas vägnar och för deras räkning. Funktionen som mellanhand är dock inte begränsad till dessa ombudsfall. En inköpscentral kan även genomföra upphandlingsförfaranden självständigt och utan detaljerade instruktioner från berörda upphandlande myndigheter eller enheter.
Regleringen i direktiven, inbegripet bestämmelserna om ansvarsfördelningen (se vidare avsnitt 14.4), får förstås på så sätt att en inköpscentral kan agera antingen som ombud eller som självständig mellanhand både när det gäller tilldelning av kontrakt och när det gäller ingående av ramavtal. Detta innebär att en upphandlande myndighet eller enhet enligt direktiven kan ge en inköpscentral i uppdrag att självständigt genomföra en upphandling och att i eget namn fatta ett tilldelningsbeslut avseende en vara, tjänst eller byggentreprenad som är avsedd för myndigheten eller enheten. Till skillnad från regleringen i LOU och LUF är det således inte nödvändigtvis så att inköpscentraler agerar som ombud för de upphandlande myndigheterna eller enheterna när det gäller tilldelning av kontrakt.
För att tydliggöra detta i de nya lagarna bör definitionerna av inköpscentral utformas på ett direktivnära sätt. Definitionerna bör ange att inköpscentraler bedriver centraliserad inköpsverksamhet i form av tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter eller enheter. Som Advokatfirman Delphi framhåller anges det inte i direktiven att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska vara avsedda för ”andra” upphandlande myndigheter eller enheter. Detta bör därför enligt regeringens mening inte heller anges i definitionerna i de nya lagarna. I och med att definitionerna av inköpscentral i de nya lagarna utformas på ett direktivnära sätt kommer de även att överensstämma med formuleringen av direktivens bestämmelser om ansvarsfördelningen. Den nya utformningen av definitionen innebär att inköpscentraler inte endast kan ingå ramavtal och agera som ombud för upphandlande myndigheter eller enheter utan även kan få i uppdrag att genomföra upphandlingar som självständig mellanhand, dvs. i eget namn och på eget ansvar.
Av definitionen av centraliserad inköpsverksamhet i direktiven framgår att sådan verksamhet ska bedrivas stadigvarande. Detta är avsett att tydliggöra skillnaden mellan en inköpscentral och en tillfällig gemensam upphandling som genomförs av flera upphandlande myndigheter eller enheter. Bestämmelser om sådan tillfällig gemensam upphandling finns i artikel 38 i LOU-direktivet och artikel 56 i LUF-direktivet (se vidare avsnitt 15.1). Ett tillfälligt samarbete i form av gemensam upphandling innebär således inte att det föreligger en inköpscentral i lagarnas mening. Kravet att inköpsverksamheten ska bedrivas stadigvarande bör även framgå av definitionerna av inköpscentral i de nya lagarna.
Upphandlingssamverkan i Uppsala län (UPPSAM) anser att det behöver förtydligas vilka kriterier som ska uppfyllas för att verksamheten ska anses bedrivas stadigvarande. Den närmare innebörden av direktivens varaktighetskrav får dock fastställas i rättstillämpningen och kommer ytterst att få avgöras av EU-domstolen.
Kronofogdemyndigheten anser att det i lagarna bör framgå om centraliserad inköpsverksamhet för statliga myndigheter framöver endast får företas av en myndighet med regeringens uppdrag att agera som inköpscentral. Advokatfirman Delphi framför att regeringen bör lägga fram förslag om att inköpscentralernas verksamhet ska vara anslagsfinansierad. Regeringen anser dock att dessa frågor inte ska hanteras inom ramen för detta lagstiftningsarbete.
Stödverksamhet för inköp
Av definitionen av inköpscentral i de nya direktiven framgår att en inköpscentral, förutom centraliserad inköpsverksamhet, eventuellt också kan tillhandahålla ”stödverksamhet för inköp”. Med begreppet stödverksamhet för inköp avses enligt direktiven verksamheter för tillhandahållande av stöd för inköp, t.ex. i form av att tillhandahålla teknisk infrastruktur, rådgivning samt förberedande och administration av upphandlingsförfaranden på den upphandlande myndighetens eller enhetens vägnar (artikel 2.1.15 i LOU-direktivet och artikel 2.11 i LUFdirektivet). Det bör noteras att stödverksamhet för inköp är en tjänst som inte i sig är förbehållen inköpscentraler utan som kan tillhandahållas av vilket offentligt eller privat organ som helst (se artikel 2.1.17 i LOUdirektivet och artikel 2.13 i LUF, som behandlas i avsnitt 6.7.2).
Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, Advokatfirman
Delphi, Magnus Josephson AB och Peak Procurement, ifrågasätter och avstyrker att inköpscentraler ges möjlighet att tillhandahålla stödverksamhet för inköp. Det följer dock av direktivens definitioner och av artikel 37.4 i LOU-direktivet respektive artikel 55.4 i LUF-direktivet att inköpscentraler har möjlighet att tillhandahålla sådan stödverksamhet.
Regeringen anser dessutom att det är viktigt att säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter kan få stöd i olika former för att kunna genomföra korrekta och effektiva upphandlingar. Det är ur effektivitetssynpunkt t.ex. angeläget att inköpscentraler kan vägleda upphandlande myndigheter och enheter vid avrop från inköpscentralernas ramavtal. Några remissinstanser har ifrågasatt hur förslaget förhåller sig till syftet med den s.k. konfliktlösningsregeln i konkurrenslagen. Regeringen har i avsnitt 14.1.2 redogjort för konfliktlösningsregeln och
funnit att den inte i sig utgör hinder för införandet av grossistfunktionen. På motsvarande sätt gör regeringen bedömningen att konfliktlösningsregeln inte utgör hinder för inköpscentralernas möjligheter att tillhandahålla stödverksamhet för inköp. Regeringen avser dock att följa upp effekterna av implementeringen av möjligheten för inköpscentralerna att bedriva stödverksamhet.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus och UPPSAM anser att direktivens definitioner av stödverksamhet för inköp i förtydligande syfte bör genomföras i sin helhet i uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna. Regeringen instämmer dock i promemorians bedömning att det inte finns något behov av att i lagtexten ange att begreppet stödverksamhet för inköp avser verksamheter för tillhandahållande av stöd för inköp, eftersom detta inte tillför något i sak.
Direktivens definitioner innehåller därutöver endast en exemplifierande uppräkning av verksamheter som kan omfattas av begreppet. Regeringen anser inte att det finns skäl att ta in en sådan exemplifierande lista i lagtexten. Däremot kan exemplen i direktiven givetvis ändå tjäna till vägledning för tillämpningen. Det kan vidare konstateras att begreppet stödverksamhet för inköp endast används i bestämmelserna om anlitande av inköpscentral. Mot denna bakgrund anser regeringen, i likhet med promemorian, att det inte finns något behov av att definiera stödverksamhet för inköp i särskilda bestämmelser.
Den omständigheten att en inköpscentral, förutom centraliserad inköpsverksamhet, även får tillhandahålla stödverksamhet för inköp utgör i materiell mening inte en del av definitionen av inköpscentral. Som noterats ovan kan stödverksamhet för inköp tillhandahållas av vilket offentligt eller privat organ som helst. Vidare är det frivilligt för inköpscentraler att bedriva sådan verksamhet. Att inköpscentraler får tillhandahålla sådan stödverksamhet framgår dessutom redan av bestämmelserna om anlitande av inköpscentraler. Det finns enligt regeringens mening därför inte något behov av att ange detta i definitionen av inköpscentral. Det är tillåtet för inköpscentraler att bedriva stödverksamhet för inköp även utan att detta anges uttryckligen i bestämmelserna med definitionen av inköpscentral. Regeringen återkommer till frågan om inköpscentralernas tillhandahållande av stödverksamhet i avsnitt 14.3.
Den närmare gränsdragningen av vilka verksamheter som kan anses ingå i begreppet stödverksamhet för inköp är en fråga som får belysas i tillämpningen och ytterst får avgöras av EU-domstolen.
Särskilt om inköpscentraler inom försörjningssektorerna
Artikel 2.1.16 i LOU-direktivet respektive artikel 2.12 i LUF-direktivet innehåller definitionerna av begreppet inköpscentral. En betydelsefull skillnad mellan direktivens definitioner är att det enligt LOU-direktivet endast är en upphandlande myndighet som kan vara inköpscentral medan det i LUF-direktivet anges att en upphandlande enhet kan vara inköpscentral. Att en upphandlande enhet kan vara inköpscentral enligt LUF-direktivet är en nyhet i förhållande till 2004 års LUF-direktiv och LUF. Genom att även upphandlande enheter tillåts vara inköpscentraler enligt LUF-direktivet blir regleringen mer flexibel och anpassad efter de
särskilda förhållanden som gäller inom försörjningssektorerna. Den utvidgade definitionen bör genomföras i svensk rätt genom att det i definitionen av inköpscentral i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska anges att med inköpscentral avses en upphandlande enhet.
Definitionen av inköpscentral i LUF-direktiven anger vidare att även en upphandlande myndighet enligt LOU-direktivet kan vara en inköpscentral enligt LUF-direktivet. Eftersom definitionen av upphandlande enhet även innefattar upphandlande myndigheter, och då definitionen av upphandlande myndighet är likalydande i de nya lagarna, finns det inget behov av att införa någon motsvarande hänvisning i definitionen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Av artikel 2.12 andra stycket i LUF-direktivet framgår att upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en verksamhet av den typ som beskrivs i artiklarna 8–14. Bestämmelsen får ses som ett förtydligande av att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i LUF-direktivet vid upphandling som den genomför för att kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet, trots att inköpsverksamheten inte i sig är en sådan verksamhet som räknas upp i artiklarna 8–14 och därmed omfattas av direktivet. En motsvarande bestämmelse bör införas i definitionen av inköpscentral i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelsen innebär t.ex. att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vid sin upphandling av varor som inköpscentralen anskaffar för vidare– försäljning till en upphandlande enhet enligt den lagen.
14.3 Anlitandet av inköpscentraler
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten. Tjänsten som inköpscentralen då tillhandahåller ska även få omfatta stödverksamhet för inköp.
Upphandlande myndigheter eller enheter ska få anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Upphandlande myndigheter eller enheter ska också få anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser som fastställer att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av inköpscentral.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. I promemorian föreslås dock att det ska anges i särskilda bestämmelser att inköpscentraler ska använda elektroniska medel för kommunikation.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser invänder inte mot förslaget. Svensk Energi ifrågasätter dock om inte upphandlande enheter ska kunna anskaffa även byggentreprenader från en inköpscentral och
påtalar att regleringen inom försörjningssektorerna ofta är mer flexibel. Några remissinstanser efterfrågar klargöranden och förtydliganden.
Det fåtal remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Kammarkollegiet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), instämmer i promemorians bedömning att det inte bör införas några särskilda bestämmelser som fastställer att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av inköpscentral.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Anlitande av inköpscentraler utan föregående upphandling
Bestämmelserna i 4 kap. 22 § LOU respektive 4 kap. 4 § LUF innebär att anlitandet av en inköpscentral inte måste föregås av en upphandling (prop. 2009/10:180, del 1, s. 328 och 377). Motsvarande reglering finns i artikel 37.4 i LOU-direktivet och artikel 55.4 i LUF-direktivet. Av bestämmelserna framgår att upphandlande myndigheter eller enheter får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att tillämpa förfarandena som anges i direktiven. Bestämmelserna ger alltså uttryck för det undantag från upphandlingsskyldighet som gäller då en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral. Av artiklarna framgår vidare att om en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet, utan att upphandla tjänsten, så får denna tjänst även omfatta stödverksamhet för inköp. I samband med att en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet kan myndigheten således även använda sig av stödverksamhet som inköpscentralen tillhandahåller, utan att stödtjänsten behöver upphandlas. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att en upphandlande myndighet eller enhet som enbart vill använda sig av en tjänst som avser stödverksamhet för inköp kan vara skyldig att upphandla denna tjänst. Att denna tolkning är den avsedda framgår även av skäl 70 i LOU-direktivet respektive skäl 79 i LUF-direktivet.
Regeringen instämmer i promemorians förslag att bestämmelserna i artikel 37.4 i LOU-direktivet och artikel 55.4 i LUF-direktivet bör genomföras, med vissa förenklingar, i särskilda paragrafer i de nya lagarna. Regleringen innebär t.ex. att en upphandlande myndighet eller enhet som vänt sig till en inköpscentral inför ett avrop från ett ramavtal även kan anlita inköpscentralen för rådgivning i samband med avropet utan att upphandla rådgivningstjänsten. Magnus Josephson AB och Peak
Procurement avstyrker, som framgår av avsnitt 14.2, förslaget att inköpscentraler ska få tillhandahålla stödverksamhet för inköp och anför att en konkurrensfördel för inköpscentralerna i förhållande till deras privata konkurrenter är att anlitandet av dem inte behöver föregås av en upphandling. Som framgår av förslaget är det dock enbart i de fall som en upphandlande myndighet eller enhet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet som tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även får omfatta stödverksamhet för inköp, utan att stödverksamheten upphandlas. I övriga fall gäller de sedvanliga bestämmelserna om skyldighet att upphandla sådan stödverksamhet. Om en inköpscentral önskar tillhandahålla stödverksamhet för inköp utan
koppling till centraliserad inköpsverksamhet har inköpscentralen alltså att erbjuda dessa tjänster i konkurrens med övriga aktörer på marknaden.
Anskaffningar från och genom en inköpscentral
I de nya direktiven regleras användandet av centraliserad inköpsverksamhet som en inköpscentral tillhandahåller i artikel 37.1 i LOU-direktivet och artikel 55.1 i LUF-direktivet. Artiklarna anger för det första att upphandlande myndigheter eller enheter får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av grossistverksamhet som inköpscentraler får bedriva. I artikeln i LUFdirektivet anges att upphandlande enheter också får anskaffa byggentreprenader från en inköpscentral. I promemorian gjordes bedömningen att detta får anses vara ett förbiseende med hänsyn till att byggentreprenader inte omnämns i definitionen av denna form av centraliserad inköpsverksamhet enligt artikel 2.10. Regeringen instämmer i promemorians bedömning och finner således, till skillnad från Svensk Energi, att inte heller upphandlande enheter ska kunna anskaffa byggentreprenader från en inköpscentral.
För det andra anger artiklarna att upphandlande myndigheter eller enheter får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Som framgår av avsnitt 14.1.2 gör regeringen bedömningen att inköpscentraler ska få bedriva grossistverksamhet. Direktivens bestämmelser om användandet av centraliserad inköpsverksamhet som inköpscentraler tillhandahåller bör därför genomföras i sin helhet i de nya lagarna, med vissa förenklingar. Bestämmelserna bör ges en direktivnära utformning som överensstämmer med utformningen av definitionerna av inköpscentral. Direktiven anger inga särskilda förutsättningar som ska vara uppfyllda för att en inköpscentral ska få anlitas. Regleringen innebär således att upphandlande myndigheter och enheter ur ett upphandlingsrättsligt perspektiv är fria att själva avgöra när och på vilket sätt en inköpscentral ska anlitas. Det bör dock understrykas att eventuella inskränkningar av upphandlande myndigheters och enheters kompetens att anlita inköpscentraler enligt andra föreskrifter inte påverkas av dessa bestämmelser.
I artikel 37.1 i LOU-direktivet hänvisas, vad gäller användningen av ramavtal, till kraven på ramavtal i artikel 33.2. Hänvisningen framstår som överflödig eftersom kraven på ramavtal är generella och gäller oavsett om ramavtalet ingåtts av en inköpscentral eller inte. Någon motsvarande hänvisning bör därför inte införas i den nya lagen om offentlig upphandling.
Artikel 37.1 tredje stycket i LOU-direktivet respektive artikel 55.1 tredje stycket LUF-direktivet ger medlemsstaterna möjlighet att fastställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler. Regeringen anser, i likhet med bl.a. Kammarkollegiet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), att det inte framkommit skäl att införa några sådana bestämmelser i de nya lagarna.
Inköpscentraler kan agera på uppdrag av en enskild upphandlande myndighet eller enhet
Några remissinstanser, bl.a. Kronofogdemyndigheten, anser att det bör klargöras om det är möjligt för en inköpscentral att bedriva centraliserad inköpsverksamhet för endast en enskild annan myndighet. Peak
Procurement anser att direktiven föreskriver att inköpscentraler ska genomföra anskaffningar, tilldela kontrakt eller sluta ramavtal för flera andra upphandlande myndigheter.
Enligt nuvarande definition av inköpscentral i LOU och LUF kan en inköpscentral medverka i en upphandling som ombud åt flera andra upphandlande myndigheter eller enheter. Att lagtexten anger att ombudsrollen ska avse flera upphandlande myndigheter eller enheter innebär att en upphandlande myndighet som i en upphandling är ombud endast för en enstaka sådan myndighet eller enhet inte på grund av detta utgör en inköpscentral (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 263, 318 och 377).
De nya direktivens definitioner av inköpscentral och centraliserad inköpsverksamhet får förstås på så sätt att en inköpscentral ska vara inrättad för att tillhandahålla sådan verksamhet till fler än en upphandlande myndighet eller enhet. Detta kan dessutom anses följa av själva termen centraliserad inköpsverksamhet (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 263). Däremot finns det enligt regeringens mening inte något stöd i de nya direktiven för att ställa upp en begränsning som innebär att en inköpscentral i ett enskilt ärende skulle vara förhindrad att agera på uppdrag av en upphandlande myndighet eller enhet. De nya direktivsbestämmelserna om anlitande av inköpscentraler och om ansvarsfrågor (se avsnitt 14.4) ger tvärtom stöd för att en inköpscentral i ett visst ärende kan agera som ombud eller självständig mellanhand åt en enskild upphandlande myndighet eller enhet. Enligt regeringens mening framgår detta tillräckligt tydligt av den direktivnära utformningen av bestämmelserna om anlitande av inköpscentraler.
Elektroniska medel för kommunikation
I artikel 37.3 i LOU-direktivet respektive artikel 55.3 i LUF-direktivet anges att en inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunikation i enlighet med kraven i artikel 22 i LOU-direktivet respektive artikel 40 i LUF-direktivet. Regeringen gör dock bedömningen att upphandlande myndigheter och enheter generellt ska vara skyldiga att använda elektroniska medel vid kommunikation med leverantörer (se vidare avsnitt 20.1). Ifrågavarande bestämmelser i direktiven behöver därmed inte genomföras i särskilda paragrafer i de nya lagarna.
14.4 En uttrycklig reglering av ansvarsfrågan
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt de nya lagarna när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska dock ansvara för att fullgöra skyldigheterna i lagarna när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser behandlar frågan. Av dessa tillstyrker nästan samtliga förslaget. Gotlands kommun anser dock att föreslagen begränsning av en upphandlande myndighets ansvar inte är ändamålsenligt reglerad för att utesluta skadestånd enligt skadeståndslagen (1972:207) och att bestämmelserna måste förenas med taleförbud eller preskription. Några remissinstanser efterfrågar klargöranden och förtydliganden.
Skälen för regeringens förslag: En viktig frågeställning beträffande inköpscentraler är vilken aktör som är ansvarig för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. De nya direktiven innehåller en mer detaljerad reglering av ansvarsfrågan än 2004 års direktiv. Frågan regleras i artikel 37.2 och skäl 69 i LOU-direktivet respektive artikel 55.2 och skäl 78 i LUF-direktivet. Enligt direktivens reglering fullgör en upphandlande myndighet eller enhet sina skyldigheter enligt direktiven när den anskaffar varor och tjänster från en inköpscentral som erbjuder centraliserad inköpsverksamhet. Den upphandlande myndigheten eller enheten fullgör dessutom sina skyldigheter enligt direktiven när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av inköpscentralen, eller med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som erbjuder centraliserad inköpsverksamhet. Enligt direktiven ska dock den berörda upphandlande myndigheten eller enheten ansvara för att uppfylla skyldigheterna i direktiven när det gäller de delar som den själv genomför.
Enligt regeringens mening överensstämmer regleringen i direktiven därmed i huvudsak med den ansvarsfördelning som i dagsläget anses gälla enligt LOU och LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 264 ff.) Regeringen instämmer i promemorians bedömning att de nya direktivens reglering av ansvarsfrågan bör genomföras i uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna. Avsikten är att underlätta tillämpningen av regelverket. Bestämmelserna bör ange att en upphandlande myndighet eller enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt lagarna när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt bestämmelserna om anlitande av inköpscentraler. Huvudregeln är således att en upphandlande myndighet eller enhet ska anses ha uppfyllt sina skyldigheter enligt lagarna när den använder sig av centraliserad inköpsverksamhet som tillhandahålls av en inköpscentral. Detta gäller oavsett vilken form av centraliserad inköpsverksamhet som den
Prop. 2015/16:195 upphandlande myndigheten eller enheten använder sig av (grossistfunktionen eller mellanhandsfunktionen). När en inköpscentral agerar som grossist eller som självständig mellanhand är det således inköpscentralen som ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. Regleringen syftar till att säkerställa att upphandlande myndigheter och enheter genom att anlita en inköpscentral ska kunna frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med lagstiftningen. En förutsättning för detta när det gäller mellanhandsfunktionen är att inköpscentralen genomför upphandlingsförfarandena i eget namn.
Det finns situationer där den upphandlande myndigheten eller enheten enligt direktiven ansvarar för att fullgöra skyldigheterna i lagstiftningen. Detta gäller för sådana delar av förfarandena som myndigheten eller enheten själv genomför. Direktiven anger följande exempel på delar av en upphandling som en upphandlande myndighet eller enhet själv genomför:
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått, och
c) fastställande av vilken av leverantörerna som är parter i ett ramavtal som ska utföra en viss uppgift enligt ramavtalet (denna punkt saknas dock i LUF-direktivet).
Vid t.ex. en förnyad konkurrensutsättning blir det således den avropande myndigheten som blir ansvarig för att avropet sker med iakttagande av gällande bestämmelser. Stockholms läns landsting anser att förslaget bör kompletteras med direktivens exempel för att öka tydligheten och Göteborgs Stad Upphandlings AB anser att det bör förtydligas att ansvaret för en upphandlande myndighet eller enhet även kan omfatta tilldelning av kontrakt enligt ramavtal som inte bygger på förnyad konkurrensutsättning. Regeringen kan konstatera att direktivens uppräkning av vad en upphandlande myndighet eller enhet genomför själv endast är exemplifierande och således inte uttömmande anger de situationer när bestämmelsen är tillämplig. Enligt regeringens mening finns det inte skäl att införa exemplen i lagtexten. Det är tillräckligt att det framgår av bestämmelserna att den upphandlande myndigheten eller enheten ska vara ansvarig för att fullgöra skyldigheterna i lagstiftningen för de delar av förfarandet som myndigheten eller enheten själv har genomfört.
Direktivens reglering av ansvarsfrågan synes vara utformad med utgångspunkten att en inköpscentral i normalfallet agerar som självständig mellanhand och inte i egenskap av ombud. Utgångspunkten vad gäller inköpscentralernas funktion är därmed delvis en annan än den som präglat regleringen i LOU och LUF. Det nya regelverket utesluter dock inte att inköpscentraler även fortsättningsvis agerar som ombud för upphandlande myndigheter eller enheter. I de rena ombudsfallen, dvs. då inköpscentralens ombudsroll omfattar samtliga åtgärder i upphandlingsförfarandet, bör det vara den upphandlande myndigheten eller enheten som ansvarar för att skyldigheterna i lagstiftningen fullgörs.
Detta följer av att inköpscentralens ställning som ombud innebär att det som inköpscentralen gör tillskrivs den upphandlande myndigheten eller enheten. I de rena ombudsfallen bör således myndigheten eller enheten kunna anses själv ha genomfört upphandlingsförfarandena och därmed också ansvara för att skyldigheterna i lagarna fullgörs. Det kan i sammanhanget noteras att om inköpscentralens ombudsroll endast omfattar förberedande eller administration av upphandlingsförfaranden och inte t.ex. tilldelningen av kontraktet, så utgör detta s.k. stödverksamhet för inköp (se vidare avsnitt 14.2).
Sveriges Offentliga Leverantörer, Advokatfirman Delphi och Upphandlingssamverkan i Uppsala län (UPPSAM) anser att det, utöver ansvarsbestämmelserna, bör införas bestämmelser som innebär att inköpscentraler ska omfattas av offentlighetsprincipen. Gotlands kommun anser att de föreslagna bestämmelserna måste förenas med taleförbud eller preskription för att utesluta skadestånd enligt skadeståndslagen. Dessa frågor kan dock inte hanteras inom ramen för detta lagstiftningsarbete.
14.5 Inköpscentraler utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Regleringen om inköpscentraler ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: De direktivstyrda bestämmelserna om inköpscentraler i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller inköpscentraler i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
15 Tillfällig gemensam upphandling och gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat
15.1 Tillfällig gemensam upphandling
Regeringens bedömning: Det bör inte finnas några särskilda bestämmelser om tillfällig gemensam upphandling i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Sandvikens kommun och Stockholms läns landsting instämmer i bedömningen. Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) har inte haft något att invända mot bedömningen men framhåller att avsaknaden av författningsbestämmelser erfordrar förtydliganden i förarbetena om att det inte finns något som hindrar upphandlingssamarbete på nationell nivå. Migrationsverket delar inte utredningens uppfattning om hur artiklarna om tillfällig gemensam upphandling bör tolkas. Konkurrensverket anser att det som utredningen anför inte är några tungt vägande skäl emot att genomföra artiklarna om tillfällig gemensam upphandling genom uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna. Enligt Ekonomistyrningsverket (ESV) är det en fördel att förtydliga vad som är tillåtet. Kronofogdemyndigheten anser att det måste förtydligas hur möjligheterna att ingå överenskommelser om tillfälliga gemensamma upphandlingar förhåller sig till bestämmelserna om upphandlingsstöd och inköpscentraler. Det finns enligt myndigheten också ett behov av att klargöra vilken status en sammanslutning som bygger på en överenskommelse om tillfällig gemensam upphandling har i upphandlingsrättsligt hänseende.
Skälen för regeringens bedömning: I LOU-direktivet och LUFdirektivet finns bestämmelser om tillfällig gemensam upphandling.
Bestämmelserna finns i artikel 38 i LOU-direktivet och artikel 56 i LUFdirektivet. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i LUK-direktivet.
EU-lagstiftarens motiv till bestämmelserna framgår av skäl 71 i LOUdirektivet och skäl 80 i LUF-direktivet. Av dessa följer att bestämmelserna har tillkommit med anledning av regleringen i 2014 års direktiv av centraliserade inköpsverksamheter och inköpscentraler (artiklarna 2.1.14, 2.1.16 och 37 i LOU-direktivet och artiklarna 2.10, 2.12 och 55 i LUF-direktivet). Då regleringen av sådana samordnade upphandlingar tar sikte på verksamheter som bedrivs stadigvarande, faller en upphandling som genomförs gemensamt på mer tillfällig grund utanför bestämmelsernas tillämpningsområde. Enligt EU-lagstiftaren är det dock av vikt att även tillfälliga samarbeten kommer till stånd. För att regelverket avseende centraliserade inköpsverksamheter och inköpscentraler inte ska hindra de tillfälliga samarbetena, anser EUlagstiftaren att det krävs vissa klargöranden av vad som gäller för tillfällig gemensam upphandling. Dessa klargöranden ska ta hänsyn till
de många varianter av upphandlingar där det finns mer eller mindre omfattande inslag av samverkan mellan upphandlande myndigheter eller enheter. I skälen uttrycks vidare att upphandlande myndigheter eller enheter ska fullgöra sina skyldigheter gemensamt enligt direktiven i de delar upphandlingen genomförs gemensamt.
Regeringen instämmer i och för sig i det som sägs i skälen i direktiven enligt stycket ovan. Det är enligt regeringen av stor betydelse att upphandlande myndigheter och enheter även fortsättningsvis ges möjlighet att använda sig av tillfälliga samarbeten vid upphandlingar när det bedöms lämpligt. Att det finns särskilda bestämmelser om vissa former av samordnad upphandling (jfr särskilt beträffande inköpscentraler i 1 kap. 8 § och 7 kap. 10–13 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling, 1 kap. 7 § och 7 kap. 5–8 §§ i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och avsnitt 14) hindrar dock inte tillfälliga samarbeten. Detta gäller även utan några särskilda bestämmelser om tillfällig gemensam upphandling.
Som framgått av redogörelsen av skälen i direktiven innebär bestämmelserna om tillfällig gemensam upphandling inte att förutsättningarna för gemensamma tillfälliga upphandlingar förändras genom 2014 års direktiv. Möjligheter att använda sig av sådana tillfälliga samarbeten finns redan i dag, utan att detta anges särskilt i 2004 års direktiv eller nuvarande upphandlingslagar. I detta sammanhang bör återigen nämnas att LUK-direktivet saknar särskilda bestämmelser om tillfällig gemensam upphandling. Det innebär dock inte att sådana tillfälliga samarbeten inte kan användas vid upphandling av koncessioner. Inte heller det direktivet eller den nya lagen om upphandling av koncessioner hindrar sålunda att tillfällig gemensam upphandling används när koncessioner upphandlas.
Eftersom upphandlingsbestämmelserna i övrigt inte hindrar tillfällig gemensam upphandling och det är tillåtet redan i dag med sådana tillfälliga samarbeten, anser regeringen i likhet med utredningen, att artiklarna med bestämmelser om tillfällig gemensam upphandling inte bör genomföras genom särskilda bestämmelser i de nya lagarna.
När det gäller formerna för och ansvarsfördelningen inom en tillfällig gemensam upphandling, anser regeringen att det får bedömas i varje enskild upphandling om den i det avseendet är tillåten. Ytterst får det avgöras i rättstillämpningen. I fråga om möjligheterna att använda sig av tillfällig gemensam upphandling bör i sammanhanget nämnas att det kan finnas andra bestämmelser än upphandlingsrättsliga som påverkar förutsättningarna att använda sig av sådana tillfälliga samarbeten (jfr exempelvis avsnitt 33 beträffande lagen [2009:47] om vissa kommunala befogenheter). Såvitt avser gränsdragningen gentemot inköpscentraler och begreppet stadigvarande, se avsnitt 14.4.
15.2 Gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat
15.2.1 De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat. Bestämmelserna får inte användas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med
EU-rätten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som uttalar sig särskilt om förslaget tillstyrker det, bl.a. Försvarets materielverk (FMV),
Sandvikens kommun, Stockholms läns landsting, Svensk Energi och Advokatfirman Delphi. FMV påtalar samtidigt att det finns ett behov av sådana regler som avses enligt förslaget även i LUFS. Domstolsverket ifrågasätter om förslaget fyller någon praktisk funktion. Om en bestämmelse ändå anses behövlig, bör det enligt verket övervägas att utforma den enbart som en lagvalsregel. Kammarrätten i Göteborg anför att förslaget kan leda till problem vid tillämpningen av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Skälen för regeringens förslag: I artikel 39 i LOU-direktivet och artikel 57 i LUF-direktivet finns bestämmelser om upphandling med deltagande av upphandlande myndigheter eller enheter från olika medlemsstater. I första punkten i artiklarna anges att myndigheter eller enheter får agera gemensamt vid tilldelning av kontrakt enligt något av de tre förfaringssätt som räknas upp i artikeln. Upphandlande myndigheter eller enheter får dock enligt samma punkt inte tillämpa förfarandena i syfte att undvika att tillämpa med unionsrätten förenliga tvingande lagregler som är tillämpliga på dem i deras respektive medlemsstat. Regleringen i övrigt i 2014 års direktiv hindrar visserligen inte, precis som utredningen konstaterar, att sådana gemensamma upphandlingar genomförs som avses i nämnda artiklar. Från formella utgångspunkter kan alltså det som ska uppnås med bestämmelserna enligt artiklarna uppnås utan några uttryckliga bestämmelser om detta i de nya lagarna. Bestämmelserna tydliggör att denna möjlighet finns och innebär att den typen av samarbeten främjas.
Det kan vid offentlig upphandling vara fråga om anskaffningar till verksamheter i flera medlemsstater som t.ex. vid samarbeten i gränsregioner eller internationella insatser som då kan genomföras av en av de deltagande myndigheterna för övriga deltagande myndigheters räkning. Inom försörjningssektorerna kan det röra sig om upphandlande enheter som utgör bolag med verksamheter i flera medlemsstater. Dessa kan då genom gränsöverskridande gemensam upphandling samordna sina anskaffningar inom koncernen.
När det gäller varje deltagande myndighets eller enhets ansvarsområden, kan noteras att det inte är något specifikt för gränsöverskridande upphandlingar att ansvarsområdena måste fördelas. Detta gäller även vid samarbeten mellan myndigheter eller enheter inom en och samma medlemsstat. Det handlar om att det ska finnas åtminstone en myndighet eller enhet som är ansvarig för de upphandlingsåtgärder som vidtas under en upphandlings olika skeden.
Att gränsöverskridande gemensamma upphandlingar i och för sig kan komma till stånd utan några uttryckliga bestämmelser om detta, väcker frågan om lagarna trots det bör innehålla sådana bestämmelser. Det som skiljer dessa bestämmelser från de om tillfällig gemensam upphandling (se avsnitt 15.1) är det gränsöverskridande momentet. I likhet med utredningen anser regeringen därför att det tillkommande momentet motiverar att de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla uttryckliga bestämmelser om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat. Detta tycks också överensstämma med flera av remissinstansernas inställning. Bestämmelserna i artiklarna får ytterst anses ge uttryck för att en leverantörs möjligheter att bedöma förutsättningarna för att delta och tilldelas kontrakt i en upphandling inte ska påverkas av att det rör sig om gränsöverskridande gemensamma upphandlingsåtgärder. Detta bör enligt regeringen vara vägledande när medlemsstater, myndigheter eller enheter vidtar åtgärder vid gränsöverskridande gemensamma upphandlingar.
De åtgärder som de upphandlade myndigheterna och enheterna vidtar måste ligga inom ramen för de befogenheter eller den kompetens som de har. En myndighet kan naturligtvis inte låta en myndighet i en annan medlemsstat utföra uppgifter som den själv inte skulle kunna utföra. Samtidigt får myndigheten inte avhända sig ansvaret att följa skyldigheter den har enligt annan reglering i svensk rätt. Det tydliggörs i första punkten i artiklarna genom att de inte kan tillämpa dessa bestämmelser för att kringgå tvingande lagregler. För svensk del innebär det bl.a. att skyldigheten att ge tillgång till allmänna handlingar inte kan kringgås genom att uppgiften att sköta en upphandling och handlingarna i den lämnas över till en annan medlemsstat.
I sammanhanget kan vidare framhållas att myndigheten i varje enskilt fall får ta ställning till att de åtgärder den avser att vidta i tillämpliga delar står i överensstämmelse med bl.a. 10 kap. regeringsformen och bestämmelserna om den kommunala kompetensen i kommunallagen (1991:900). Sammanfattningsvis innebär inte bestämmelserna om gemensam upphandling med myndigheter eller enheter från en annan medlemsstat att upphandlande myndigheters och enheters befogenheter eller kompetens att agera utvidgas. Som framgått bestäms myndigheternas och enheternas befogenheter och kompetens av andra bestämmelser än de om gemensam upphandling med myndigheter eller enheter från en annan medlemsstat.
Artiklarna om gränsöverskridande gemensam upphandling i direktiven reglerar tre olika förfaringssätt för sådan upphandling. Artiklarna syftar endast till att reglera hur en myndighet eller enhet ska förfara om den väljer att anlita något av dessa tre. Om en myndighet eller enhet önskar bedriva samarbete enligt något annat alternativ än de tre uppräknade
enligt upphandlingsdirektiven, hindrar regelverket inte detta, så länge samarbetet står i överensstämmelse med upphandlingsdirektivens bestämmelser i övrigt. Inte heller de bestämmelser i de nya lagarna som genomför artiklarna bör hindra samarbeten i andra former. De tre sätt för gränsöverskridande gemensam upphandling som anvisas i artiklarna är inköpscentral i annan medlemsstat, gemensamma upphandlingsåtgärder och upphandling med gemensam enhet.
15.2.2 Inköpscentral i annan medlemsstat
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i EU än den där myndigheten eller enheten har sin hemvist. De upphandlingsrättsliga bestämmelser som ska tillämpas i en sådan situation är de som gäller i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen. Detta gäller även när myndigheten tilldelar ett kontrakt dels inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av inköpscentralen, dels efter en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av inköpscentralen, dels helt utan eller delvis utan och delvis efter en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av inköpscentralen.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Naturvårdsverket tillstyrker förslaget. Övriga remissinstanser uttalar sig inte särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Alternativet inköpscentral i annan medlemsstat (artikel 39.2 och 39.3 i LOU-direktivet och artikel 57.2 och 57.3 i LUF-direktivet) medger att en upphandlande myndighet eller enhet anskaffar från en inköpscentral som erbjuder centraliserad inköpsverksamhet och som inte är belägen i samma medlemsstat som myndigheten eller enheten.
Av bestämmelserna i artikel 39.2 första stycket i LOU-direktivet och artikel 57.2 första stycket i LUF-direktivet framgår att en upphandlande myndighet eller enhet inte kan hindras helt från att använda sig av inköpscentraler i andra medlemsstater. Den enda möjligheten för en medlemsstat att införa restriktioner i detta avseende är enligt andra stycket i samma punkt i båda artiklarna, att begränsa myndigheternas eller enheternas valmöjligheter när det gäller vilken typ av inköpscentral i andra medlemsstater som myndigheterna eller enheterna kan vända sig till. Som framgår av artikel 2.1.14 och 2.1.16 i LOU-direktivet och artikel 2.10 och 2.12 i LUF-direktivet medger direktiven två huvudtyper av centraliserad inköpsverksamhet med hjälp av inköpscentraler.
Regleringen i artikel 39.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 57.2 andra stycket i LUF-direktivet medger sålunda att möjligheten begränsas antingen till den ena eller den andra huvudtypen (ordvalet ”och” mellan de båda omnämnda leden i artikel 39.2 andra stycket i LOU-direktivet synes vara en felöversättning). Som framgått (se avsnitten 14.1 och 14.2) föreslår regeringen att båda typerna av inköpscentraler ska kunna användas enligt de nya lagarna om offentlig
upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Det finns enligt regeringen inte heller någon anledning att i detta sammanhang begränsa möjligheterna att välja att använda den ena eller den andra typen av inköpscentral. När en inköpscentral är etablerad enligt bestämmelserna i en annan medlemsstat än Sverige, finns det därmed enligt regeringens uppfattning inte någon anledning att begränsa en svensk myndighets eller enhets valmöjligheter i fråga om vilken typ av inköpscentral det får röra sig om. Denna begränsningsmöjlighet som direktiven, artikel 39.2 i LOU-direktivet och artikel 57.2 i LUFdirektivet, erbjuder bör således inte utnyttjas.
Ett av syftena med att en upphandlande myndighet eller enhet ska kunna vända sig till en inköpscentral för sina anskaffningar är att sådana anskaffningar inte blir upphandlingspliktiga. Inköpscentralen kan dock användas så att myndigheten eller enheten blir skyldig att i tillämpliga delar iaktta de upphandlingsrättsliga bestämmelserna för anskaffningen. Ett sådant exempel är när inköpscentralen som ombud agerar på myndighetens eller enhetens vägnar (bestämmelserna om inköpscentraler behandlas i avsnitt 14). Av artikel 39.3 första stycket i LOU-direktivet och artikel 57.3 första stycket i LUF-direktivet framgår att i de situationer en upphandlande myndighet eller enhet använder sig av en inköpscentral på ett sådant sätt att en anskaffning därifrån inte blir upphandlingspliktig, ska de bestämmelser tillämpas som är tillämpliga i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen. Av andra stycket i samma punkt i artiklarna framgår att samma medlemsstats bestämmelser ska gälla i vissa särskilt uppräknade situationer.
Sammanfattningsvis anser regeringen således att det i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska finnas bestämmelser om inköpscentraler vid gränsöverskridande gemensam upphandling.
15.2.3 Gemensamma upphandlingsåtgärder
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet får gemensamt med upphandlande myndigheter eller enheter i andra medlemsstater i EU vidta upphandlingsåtgärder. Sådana åtgärder får gälla tilldelning av kontrakt, ingående av ramavtal eller inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem.
De gemensamt vidtagna upphandlingsåtgärderna ska bygga på en överenskommelse av vilken de nödvändiga delarna för samarbetet följer.
Om en överenskommelse träffas mellan deltagande myndigheter eller enheter ska det av denna framgå bl.a. myndigheternas eller enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga. Uppgifter om ansvarsområdena och de tillämpliga nationella bestämmelserna ska vidare anges i något av upphandlingsdokumenten.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser godtar eller framför inga invändningar mot förslaget. Naturvårdsverket tillstyrker förslaget.
Försvarsmakten och Stockholms läns landsting saknar förtydliganden av vilka nationella avtals- och konkurrensrättsliga relationer som ska gälla när flera medlemsstater upphandlar gemensamt. Advokatfirman Delphi delar inte utredningens bedömning av hur artikel 39.4 i LOU-direktivet och artikel 57.4 i LUF-direktivet bör tolkas. Den medlemsstats lag där den upphandlande myndigheten eller enheten är belägen ska enligt advokatfirman gälla för de ansvarsområden som den myndigheten eller enheten ansvarar för. Detta är särskilt viktigt eftersom frågan om domsrätt och behörig domstol är kopplad till överenskommelsen om relevanta nationella bestämmelser och valet enligt överenskommelsen därför kan styras till den medlemsstats lag där möjligheterna till överprövning är som mest begränsade.
Skälen för regeringens förslag: Alternativet gemensamma upphandlingsåtgärder regleras i artikel 39.4 i LOU-direktivet och artikel 57.4 i LUF-direktivet och tar sikte på att upphandlande myndigheter eller enheter i olika medlemsstater gemensamt vidtar upphandlingsåtgärder.
För att råda bot på den osäkerhet som anses föreligga vid gemensamma upphandlingar av nu aktuellt slag när det gäller tillämplig lag, innehåller regleringen särskilda lagvalsregler (se skäl 73 i LOU-direktivet och skäl 82 i LUF-direktivet).
Bestämmelserna i artiklarna väcker bl.a. den principiella frågan vilken eller vilka medlemsstaters bestämmelser som kan göras tillämpliga. Såvitt avser denna fråga, anser en av remissinstanserna, Advokatfirman
Delphi, att det är den medlemsstats bestämmelser i vilken den upphandlande myndigheten eller enheten är belägen som ska vara tillämpliga. Det skulle således vara uteslutet att för samarbetet välja enbart en medlemsstats bestämmelser som ska gälla i förhållande till samtliga deltagande myndigheter eller enheter. Utredningen gör dock en annan bedömning av artiklarna. Av utredningens resonemang framgår att den anser att olika delar av berörda medlemsstaters upphandlingsregelverk inte kan göras tillämpliga. Utredningen menar i stället att valmöjligheten gäller en medlemsstats upphandlingsregelverk i dess helhet. Enligt regeringens mening vinner denna tolkning stöd av de engelska språkversionerna av artiklarna. I artikel 39.4 andra stycket andra meningen i LOU-direktivet anges i den engelska språkversionen följande. When determining responsibilities and the applicable national law as referred to in point (a), the participating contracting authorities may allocate specific responsibilities among them and determine the applicable provisions of the national laws of any of their respective
Member States. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens bedömning. Valmöjligheten bör därmed enligt regeringens uppfattning avse en medlemsstats upphandlingsregelverk i dess helhet.
Advokatfirman Delphi påtalar vidare det orimliga i att ovan gjorda tolkning av artiklarna leder till att valet av tillämpligt regelverk får konsekvenser för vilken medlemsstats rättsmedel som ska tillämpas. Regeringen föreslår dock inte att bestämmelserna om rättsmedel ska kopplas till valet av tillämpliga upphandlingsbestämmelser. Skälen för detta framgår av avsnitt 15.2.5.
I fråga om de överenskommelser som ska ligga till grund för gemensamma upphandlingsåtgärder vid gränsöverskridande gemensam upphandling kan det självklara konstateras, nämligen att om det finns
överenskommelser mellan berörda medlemsstater så ska dessa tillämpas. Det behöver dock inte uttryckligen framgå av författningstexterna. Lagvalsreglerna (se fjärde punkten första stycket leden a och b och andra stycket i ovan nämnda artiklar) blir dock i avsaknad av sådana tillämpliga, dvs. när de nödvändiga delarna för de gemensamma upphandlingsåtgärderna inte har bestämts genom en sådan överenskommelse. I sådana fall är det upp till de upphandlande myndigheterna och enheterna att inom ramen för sin kompetens reglera förhållandena för den gemensamma upphandlingen tillsammans med de andra deltagande myndigheterna eller enheterna i en överenskommelse. De nödvändiga delarna som den minst ska innehålla regleras i direktiven. Regeringen instämmer i utredningens resonemang att begreppet ”nödvändiga delar” får antas korrespondera med det som anges i artiklarnas lagvalsregler. Utgångspunkten för ett samarbete genom gemensamma upphandlingsåtgärder är sålunda att om ”nödvändiga delar” för samarbetet som de kommer till uttryck i leden a och b inte framgår av en överenskommelse mellan berörda medlemsstater, ska dessa bestämmas av deltagande upphandlande myndigheter eller enheter. Någon behovsbedömning av om en överenskommelse ska träffas eller inte medger inte direktiven. Saknas en överenskommelse på mellanstatlig nivå, ska en överenskommelse träffas på myndighetsnivå. För tillämpningen av reglerna görs en åtskillnad mellan att det ska finnas en överenskommelse och vad en överenskommelse ska innehålla om den träffas på myndighetsnivå. Vad en överenskommelse ska innehålla om den träffas på mellanstatlig nivå framgår dock inte av direktiven. Det i det följande behandlade dokumentationskravet omfattar dock båda slagen av överenskommelse. Merparten av de i och för sig goda språkliga förbättringsförslag och förslag till ändrad disposition som Lagrådet har föreslagit kan därför inte genomföras utan att dessa skillnader går förlorade.
Det som slås fast i en överenskommelse beträffande varje deltagande myndighets eller enhets ansvarsområde och tillämpliga bestämmelser ska anges i något av upphandlingsdokumenten. Bestämmelser om detta finns i artikel 39.4 andra stycket sista meningen i LOU-direktivet och artikel 57.4 andra stycket sista mening i LUF-direktivet. Bestämmelserna tycks dock begränsa sig till upphandlingsdokument vid gemensam tilldelning av kontrakt. Upphandlingsdokument som förekommer när upphandlande myndigheter eller enheter gemensamt ingår ramavtal eller gemensamt driver ett dynamiskt inköpssystem synes sålunda inte omfattas av bestämmelsen. I likhet med utredningen finner regeringen dessa olikheter omotiverade. Det får enligt regeringen antas att EU-lagstiftaren har avsett att uppgifterna inte bara ska lämnas i upphandlingsdokument för gemensam tilldelning av kontrakt utan också för gemensamt ingångna ramavtal och gemensamt drivna dynamiska inköpssystem.
När det gäller begreppet tillämpliga relevanta nationella bestämmelser gör regeringen inte någon annan bedömning än utredningen. Med relevanta nationella bestämmelser får således i detta sammanhang antas avses enbart bestämmelser om hur en myndighet eller enhet ska förfara vid upphandling, dvs. de regler som enligt upphandlingsdirektiven syftar till att samordna upphandlingsförfarandena i medlemsstaterna. Det handlar alltså om att det av en överenskommelse ska framgå vilken
Prop. 2015/16:195 medlemsstats upphandlingsregelverk som ska tillämpas. Vilken information som under en upphandling ska lämnas i fråga om avtals- eller kontraktsrättsliga förhållanden beträffande upphandlingsföremålet styrs av det upphandlingsregelverk som enligt överenskommelsen har gjorts tillämpligt för upphandlingen. I så måtto skiljer sig situationen inte nämnvärt från den som uppstår när en leverantör väljer att delta i en upphandling i en annan medlemsstat än den där leverantören har sin hemvist. Som antytts ovan innefattar en överenskommelse mellan deltagande upphandlande myndigheter eller enheter inte heller någon överenskommelse om domsrätt. Lagrådet efterfrågar ett klargörande vad som ska gälla i fråga om överprövning vid gränsöverskridande gemensam upphandling. Frågan om svensk domsrätt och behörig domstol behandlas i avsnitt 15.2.5.
När det gäller de civilrättsliga momenten anges i skäl 73 i LOUdirektivet och skäl 82 i LUF-direktivet, att de upphandlingsrättsliga bestämmelserna om gränsöverskridande gemensam upphandling kompletterar lagvalsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I). Utredningen (SOU 2104:51 s. 145) erinrar även om Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II).
Regeringen anser sammanfattningsvis att det i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska finnas bestämmelser om gemensamma upphandlingsåtgärder vid gränsöverskridande gemensam upphandling.
15.2.4 Upphandling med gemensam enhet
Regeringens förslag: En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter eller enheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar. En europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) eller någon annan på unionsrätten grundad enhet kan utgöra en sådan gemensam enhet. Enheten ska besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Bestämmelserna i utredningens förslag är dock sådana att de tycks skapa en rätt för upphandlande myndigheter eller enheter att bilda gemensamma enheter.
Remissinstanserna har inget att invända mot förslaget. Skälen för regeringens förslag: Upphandling med gemensam enhet regleras i artikel 39.5 i LOU-direktivet och artikel 57.5 i LUF-direktivet.
Detta förfaringssätt innebär att ett organ, en gemensam enhet, tillåts att självständigt genomföra en upphandling. När en gemensam enhet genomför en sådan upphandling ska den göra det i enlighet med den medlemsstats bestämmelser där enheten har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet. Vilket av dessa två alternativ som ska tillämpas ska bestämmas av de upphandlande myndigheter eller enheter som har inrättat den gemensamma enheten.
I likhet med utredningen anser regeringen att det inte finns någon anledning att upprätthålla en distinktion mellan begreppen ”tillämpliga nationella upphandlingsregler” enligt artikel 39.5 första stycket i LOUdirektivet och artikel 57.4 första stycket i LUF-direktivet och ”nationella bestämmelser” enligt artiklarnas övriga punkter. Därför ska begreppet nationella bestämmelser även användas beträffande gemensamma enheter.
Utredningen beskriver vidare vissa otydligheter beträffande syftet med en gemensam enhet enligt artikel 39.5 i LOU-direktivet och artikel 57.5 i LUF-direktivet. Hänvisningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) och de enheter som kan bildas med stöd av förordningen ger närmast vid handen att en gemensam enhet enligt artiklarna inte tar sikte på en enhet som upprättas enbart i syfte att genomföra en eller flera upphandlingar. Med ett sådant synsätt på artiklarna kan ändamålet med dem anses vara att tydliggöra eller att skapa ett stöd i författning för att en EGTS eller liknande enhet kan genomföra en självständig upphandling. Detta skulle i sin tur innebära att artiklarna inte ger stöd för att en gemensam enhet får inrättas enbart i syfte att genomföra en eller flera upphandlingar.
Enligt regeringens mening får ändamålet med artiklarnas bestämmelser antas vara det som utredningen ger uttryck för i stycket närmast ovan. Regeringen delar dock inte utredningens bedömning att detta ändamål påverkar i vilka syften enheterna kan inrättas. I vilka syften en gemensam enhet kan inrättas följer inte av de upphandlingsrättsliga reglerna utan i stället av det regelverk som utgör grunden för enhetens bildande. Som exempel kan nämnas den förordning till vilken artiklarna hänvisar, förordning 1082/2006. Förordningen innehåller bl.a. bestämmelser om hur en europeisk gruppering för territoriellt samarbete bildas. Förordningen kompletteras dessutom av bestämmelser som finns i lagen (2009:704) om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete.
Sammanfattningsvis anser regeringen således att frågan om i vilket syfte en gemensam enhet kan inrättas får bedömas enligt andra bestämmelser än de nu aktuella upphandlingsrättsliga bestämmelserna. Avslutningsvis bör tilläggas att inrättandet av en gemensam enhet inte påverkar de svenska myndigheternas självständighet. En sådan enhet kan aldrig bestämma hur en svensk förvaltningsmyndighet i ett särskilt fall ska besluta i ett ärende som rör myndighetsutövning mot en enskild eller mot en kommun eller som rör tillämpningen av lag.
15.2.5 Rättsmedel
Regeringens bedömning: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna bör inte innehålla några bestämmelser om domsrätt eller behörig domstol som särskilt tar sikte på gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Enligt utredningen bör de nya lagarna om offentlig upphandling och om
Prop. 2015/16:195 upphandling inom försörjningssektorerna innehålla särskilda bestämmelser om domsrätt och behörig domstol när det gäller överprövning av gränsöverskridande gemensamma upphandlingar.
Remissinstanserna: Den enda remissinstansen som uttalar sig särskilt i frågan, Kammarrätten i Göteborg, anför att det behöver förtydligas hur bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift ska tillämpas vid gränsöverskridande gemensam upphandling. Kammarrätten anser vidare att bestämmelserna om ogiltighetsförklaring av avtal ska vara tillämpliga på avtal som slutits vid gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat.
Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelserna om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat väcker frågan om tillämpningen av bestämmelserna leder till att det finns något behov av att ändra bestämmelserna om behörig domstol vid överprövning i förhållande till dagens ordning.
Behörigheten att överpröva en upphandling för svenska domstolar i förhållande till domstolar och andra prövningsorgan i andra medlemsstater regleras i dag i 16 kap. 5 § i både LOU och LUF. Enligt paragraferna ska en ansökan om överprövning göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist. Nämnda bestämmelser får antas förutsätta att en behörig förvaltningsrätt också är behörig enligt samma bestämmelser i förhållande till andra medlemsstaters domstolar eller prövningsorgan (jfr RÅ 2006 ref. 36). Det föreligger sålunda i en sådan situation svensk domsrätt. Ett sådant resonemang kan också föras beträffande 17 kap. 3 § i både LOU och LUF och 10 kap. 8 § rättegångsbalken. För frågan om domsrätt i relation till det senare lagrummet finns dock internationella processrättsliga bestämmelser att beakta. Av dessa torde framför allt aktualiseras reglerna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, den s.k. Bryssel Iförordningen. I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna föreslås bestämmelser som motsvarar 16 kap. 5 § och 17 kap. 3 § i både LOU och LUF (se 20 kap. 5 § och 21 kap. 3 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna).
Enligt utredningen bör bestämmelserna om rättsmedel i de nya lagarna utformas så att en svensk domstol inte överprövar en upphandling som har genomförts enligt en annan medlemsstats materiella upphandlingsbestämmelser. Utredningen föreslår därför en reglering som skapar en sådan ordning. Enligt regeringens mening låter sig emellertid de många olika typerna av samarbete som kan bli aktuella enligt bestämmelserna om gränsöverskridande gemensam upphandling inte beskrivas på något mer enhetligt sätt. Det går därför inte heller att med någon precision uttala sig om behovet av särskilda bestämmelser om domsrätt eller behörig domstol som ska gälla för gränsöverskridande gemensamma upphandlingar. Regeringen anser därför att nu aktuella samarbeten, i fråga om domsrätt och behörig domstol vid överprövning, får bedömas enligt de allmänna bestämmelserna i ämnet (se ovan).
När det gäller domsrätt och behörig domstol beträffande ansökan om betalning av upphandlingsskadeavgift, gör regeringen samma
bedömning. I vilken utsträckning åtgärder som har vidtagits inom ramen för en gränsöverskridande gemensam upphandling påverkar möjligheten att ålägga en upphandlande myndighet eller enhet att betala upphandlingsskadeavgift får bedömas i rättstillämpningen.
15.2.6 Det icke direktivstyrda området
Regeringens bedömning: Bestämmelserna om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat bör inte göras tillämpliga på det icke direktivstyrda området.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna framför inte några invändningar mot bedömningen.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar utredningens bedömning att bestämmelserna om gemensam upphandling med myndighet eller enhet från annan medlemsstat inte bör göras tillämpliga på det icke direktivstyrda området. Att bestämmelserna inte bör göras tillämpliga på detta område följer av regeringens allmänna utgångspunkter för regleringen på det icke direktivstyrda området (se avsnitt 31.1).
16 Elektroniska metoder för upphandling
Vid sidan av bestämmelser om olika förfaranden för upphandling innehåller LOU-direktivet och LUF-direktivet även bestämmelser som reglerar elektroniska metoder eller tekniker för upphandling. Dessa innefattar bestämmelser om dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger. Bestämmelser om elektroniska auktioner, som bygger på bestämmelser i 2004 års direktiv, finns i LOU och LUF. 2004 års direktiv innehåller också bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Dessa bestämmelser har inte genomförts i svensk rätt. Uttryckliga bestämmelser om elektroniska kataloger är en nyhet i LOU-direktivet och LUF-direktivet, men av skälen i 2004 års direktiv framgår att anbud får lämnas i form av en elektronisk katalog. Användningen av elektroniska kataloger regleras inte uttryckligen i LOU och LUF.
LUK-direktivet innehåller inte några bestämmelser om dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner eller elektroniska kataloger. LUKdirektivet behandlas därför inte vidare i detta avsnitt.
16.1 Dynamiska inköpssystem
16.1.1 2004 års direktiv och tidigare överväganden
Bestämmelser om dynamiska inköpssystem finns i artiklarna 1.6 och 33 i 2004 års LOU-direktiv samt i artiklarna 1.5 och 15 i 2004 års LUF-
direktiv. Bestämmelserna är frivilliga för medlemsstaterna att genomföra. Bestämmelserna har inte införts i svensk rätt, men frågan har övervägts i flera sammanhang. Upphandlingsutredningen 2004 föreslog i slutbetänkandet Nya upphandlingsregler 2 att bestämmelserna skulle införas i såväl LOU som LUF (SOU 2006:28 s. 135 f.). Även Innovationsupphandlingsutredningen föreslog i betänkandet Innovationsupphandling att regler om dynamiska inköpssystem skulle införas i lagstiftningen (SOU 2010:56 s. 222 f.). Statskontoret genomförde år 2010 en undersökning på uppdrag av Regeringskansliet som skulle tjäna som underlag inför ett beslut om huruvida bestämmelser om dynamiska inköpssystem skulle införas i lagstiftningen (Statskontorets rapport Genomförande av dynamiska inköpssystem, dnr S2011/90). Undersökningen visade sammanfattningsvis att endast ett fåtal av de upphandlande myndigheter och organisationer som vidtalades såg ett behov av att använda dynamiska inköpssystem i den egna inköpsverksamheten, men att flertalet trots detta var positiva till att införa regler om sådana system i lagstiftningen.
Upphandlingsutredningen 2010 konstaterade i delbetänkandet På jakt efter den goda affären – analys och erfarenheter av den offentliga upphandlingen att det kan finnas anledning att föreslå att direktivets bestämmelser om dynamiska inköpssystem införs (SOU 2011:73 s. 127).
16.1.2 De nya upphandlingsdirektiven
Dynamiska inköpssystem regleras i artikel 34 i LOU-direktivet och artikel 52 i LUF-direktivet. Bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt i sak mellan direktiven. Dynamiska inköpssystem behandlas också i skäl 63–66 i LOU-direktivet och skäl 73–75 i LUF-direktivet. Även skälen överensstämmer i huvudsak med undantag för skäl 65 i LOU-direktivet, som inte har någon motsvarighet i LUF-direktivet.
Enligt de nya direktiven är det obligatoriskt för medlemsstaterna att genomföra bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Till skillnad från 2004 års direktiv, som föreskriver att reglerna för öppet förfarande ska tillämpas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, ska enligt de nya direktiven bestämmelserna om selektivt förfarande tillämpas. Ytterligare en skillnad är att det i de nya direktiven inte föreskrivs någon tidsbegränsning för ett dynamiskt inköpssystems giltighetstid.
16.1.3 Dynamiska inköpssystem i de nya lagarna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Upphandlande myndigheter och enheter ska få använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och som har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens eller enhetens behov.
Regeringens bedömning: Upphandlingsmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en vägledning för dynamiska inköpssystem.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian görs dock bedömningen att bestämmelsen om att all elektronisk kommunikation ska ske med elektroniska medel bör genomföras särskilt i kapitlet om dynamiska inköpssystem. I promemorian föreslås att bestämmelsen om dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral ska placeras i kapitlet om inköpscentraler.
I promemorian föreslås även en delvis annorlunda utformning av några rubriker och paragrafer samt en något annorlunda disposition av några bestämmelser.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Försvarets materielverk (FMV), Kammarkollegiet, Ekonomistyrningsverket (ESV),
Skåne läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Företagarna och Tillväxtverket, yttrar sig om förslaget men endast SKL Kommentus och Swedish Medtech framför invändningar. Även SKL
Kommentus tillstyrker att regler om dynamiska inköpssystem införs, men anser att bestämmelserna bör ses över för att kunna fungera i praktiken.
Endast ett fåtal remissinstanser, bl.a. ESV, Tillväxtverket och SKL Kommentus, yttrar sig om bedömningen att en vägledning bör tas fram om dynamiska inköpssystem. Endast den sistnämnda har invändningar mot bedömningen och anser att ett sådant uppdrag inte bör ges.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Tillämpningsområdet för dynamiska inköpssystem
Enligt artikel 34.1 i LOU-direktivet och artikel 52.1 i LUF-direktivet får upphandlande myndigheter och enheter använda ett dynamiskt inköpssystem för köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov. Artiklarnas ordalydelse utesluter inte att dynamiska inköpssystem kan komma till användning för såväl varor som tjänster och byggentreprenader. Att så är fallet framgår också av artikel 34.1 tredje meningen i LOU-direktivet och artikel 52.1 tredje meningen i LUF-direktivet enligt vilka ett dynamiskt inköpssystem kan delas in i kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
I promemorian uttalas att avsikten synes vara att upphandling genom dynamiska inköpssystem ska avse sådant som finns färdigproducerat eller som är av mer standardiserad karaktär och att det ligger nära till hands att anta att dynamiska inköpssystem kan få mest utbredd
användning för inköp av varor och enklare typer av tjänster (se även SOU 2006:28 s. 376). SKL Kommentus har dock framhållit att systemen inte behöver avse enkla, mer standardiserade produkter, utan att systemen mycket väl lämpar sig för tekniskt komplicerade produkter med snabb utveckling. Swedish Medtech har framfört att promemorians bedömning att systemen ska avse sådant som finns färdigproducerat eller som är av mer standardiserad karaktär inte omfattar den stora variation av medicintekniska produkter som marknaden har att erbjuda.
Regeringen konstaterar att artikelns utformning inte utesluter att dynamiska inköpssystem får användas även för exempelvis mer tekniskt komplicerade varor. Förutsättningen är dock att upphandlingen rör något som den upphandlande myndigheten eller enheten har ett återkommande behov av att köpa in samt att det som ska anskaffas finns allmänt tillgängligt på marknaden och har egenskaper som uppfyller den upphandlande myndighetens behov. Så länge dessa förutsättningar är uppfyllda finns det alltså enligt regeringens mening i och för sig inte någon begränsning för vilka typer av varor, tjänster och byggentreprenader som ett dynamiskt inköpssystem kan avse. Den framtida tillämpningen av bestämmelserna får utvisa för vilken typ av köp dynamiska inköpssystem kan lämpa sig.
Direktivens uttryck köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens eller enhetens behov, föreslås i författningstexten, i enlighet med Lagrådets förslag, täckas in av uttrycket återkommande anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och som har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens eller enhetens behov. Avsikten är att förenkla utformningen. Någon skillnad i sak är inte avsedd.
Enligt artikel 34.1 i LOU-direktivet och artikel 52.1 i LUF-direktivet ska ett dynamiskt inköpssystem drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna. I skäl 63 i LOU-direktivet och skäl 73 i LUFdirektivet anges att denna upphandlingsteknik gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att få tillgång till ett särskilt brett urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av offentliga medel genom en omfattande konkurrens vad gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden.
När det gäller möjligheten att dela in ett dynamiskt inköpssystem i olika kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader har Lagrådet ansett att uttrycket kategorier är missvisande och föreslagit att det ska ersättas med grupper. Regeringen kan inte se att det sistnämnda uttrycket gör bestämmelsen tydligare och anser därför att direktivets benämning bör användas i lagarnas bestämmelser. En fördel med att använda detta uttryck är att det även används i bestämmelserna om uppdelning av kvalificeringssystem i LUF.
Enligt lagrådsremissens förslag till bestämmelser som genomför bestämmelserna om uppdelning av ett dynamiskt inköpssystem ska kategorierna ”definieras objektivt på grundval av egenskaperna för den upphandling som ska genomföras i den berörda kategorin”. Lagrådet har
ansett att detta uttryck är svårtolkat. Enligt Lagrådet torde det som avses vara att de anskaffningar som myndigheten planerar att genomföra inom ramen för det dynamiska inköpssystemet ska bestämma hur indelningen ska ske. Frågan om uppdelning berörs i skälen till direktiven enligt följande (skäl 66 i LOU-direktivet och skäl 75 i LUF-direktivet):
För att främja små och medelstora företags möjligheter att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis sådana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda upphandlande myndigheten [eller enheten] kunna dela in systemet i objektivt definierade kategorier av varor, byggentreprenader eller tjänster. Sådana kategorier bör definieras genom en hänvisning till objektiva faktorer som exempelvis kan omfatta största tillåtna storlek på specifika kontrakt som ska tilldelas inom den berörda kategorin eller ett specifikt geografiskt område inom vilket specifika kontrakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköpssystem delas in i kategorier bör den upphandlande myndigheten [eller enheten] tillämpa urvalskriterier som är proportionella i förhållande till särdragen för den berörda kategorin.
Enligt regeringens bedömning är det svårt att se att Lagrådets förslag till alternativ utformning av bestämmelserna i denna del på ett klarare sätt uttrycker vad som måste antas vara avsikten med reglerna. Enligt regeringens mening talar detta för att bestämmelserna bör genomföras på ett mer direktivnära sätt.
Exemplen i skälen på vilka omständigheter som kan ligga till grund för hur kategorierna i ett dynamiskt inköpssystem bestäms anges också i artikel 34.1 sista meningen i LOU-direktivet och artikel 52.1 sista meningen i LUF-direktivet. Det rör sig om en exemplifiering och det bedöms därför inte nödvändigt att ange dessa faktorer i författningstexten.
Förfarandet vid ett dynamiskt inköpssystem
Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess. I ett första steg inrättas systemet och leverantörer får ansöka om att få delta i systemet. Ansökan kan göras inte enbart i ett initialt skede, utan när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Den upphandlande myndigheten ska inför varje kontraktstilldelning bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare i systemet att lämna anbud på de specifika kontrakten.
I artikel 34.2 i LOU-direktivet och artikel 52.2 i LUF-direktivet anges att en upphandlande myndighet och enhet för att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska följa reglerna för selektiva förfaranden. Vidare följer av artikeln att samtliga anbudssökanden som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet och att antalet anbudssökanden som ska få delta i systemet inte får begränsas i enlighet med artikel 65 i LOU-direktivet respektive artikel 78.2 i LUFdirektivet. När de upphandlande myndigheterna eller enheterna har delat upp systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska de specificera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud m.m.
Tidsfrister för mottagande av anbudsansökningar och anbud regleras när det gäller dynamiska inköpssystem i artikel 34.2 andra stycket i LOUdirektivet och artikel 52.2 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelserna skiljer sig något åt mellan direktiven. Enligt artikel 34.2 andra stycket a i LOU-direktivet ska tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vara minst 30 dagar, medan den enligt motsvarande bestämmelse i artikel 52.2 andra stycket a LUF-direktivet i regel ska vara minst 30 dagar. Den minsta tidsfristen enligt LUF-direktivet är alltså endast en huvudregel. Av samma bestämmelse framgår emellertid att tidsfristen inte i något fall får vara kortare än 15 dagar. Motsvarande skillnad mellan direktiven finns också när det gäller selektivt förfarande (artikel 28.1 i LOU-direktivet och artikel 46.1 i LUF-direktivet). I artikel 34.2 andra stycket b i LOU-direktivet, som reglerar tidsfristen för mottagande av anbud, anges att artikel 28.3 och 28.5 – som innehåller bestämmelser om förkortning av tidsfrister vid förhandsannonsering och vid elektronisk inlämning av anbuden – inte ska tillämpas. Någon motsvarande hänvisning finns inte i LUF-direktivet.
Bestämmelser som genomför artikel 34.2 i LOU-direktivet och artikel 52.2 i LUF-direktivet bör tas in i de nya lagarna. I promemorian föreslås direktivets uttryck ”minimitidsfristen för mottagande av” anbudsansökan och anbud genomföras genom uttrycket ”tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar”. Detta är i enlighet med hur bestämmelser om tidsfrister vid de olika förfarandena har genomförts i 11 kap. om tidsfrister i promemorians förslag. Lagrådet har emellertid invänt mot detta och ansett att paragraferna som genomför dessa bestämmelser bör anknyta närmare till allmänna principer. Lagrådet har föreslagit att uttrycket ska ersättas med ”den tid inom vilken en anbudsansökan ska vara den upphandlande myndigheten till handa” respektive ”tidsfristen för när anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa”. Som framgår av regeringens överväganden i avsnitt 19.1.1 bör dock uttrycket ”tidsfristen för att komma in med” anbudsansökningar och anbud användas i de bestämmelser i de nya lagarna som uttrycker tidsfrister.
När det gäller placeringen av bestämmelserna kan konstateras att regler om tidsfrister vid de olika upphandlingsförfarandena föreslås i 11 kap. Eftersom dynamiskt inköpssystem inte är ett eget förfarande framstår det emellertid som mest ändamålsenligt att placera regler om tidsfrister vid dynamiska inköpssystem i kapitlen som rör sådana system i de nya lagarna. Av förtydligande skäl föreslås dock en hänvisning till dessa bestämmelser i det allmänna kapitlet om tidsfrister (se 11 kap. 4 § i de nya lagarna).
Enligt artikel 34.3 i LOU-direktivet och artikel 52.3 i LUF-direktivet ska all kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ske endast med elektroniska medel i enlighet med artikel 22.1, 22.3, 22.5 och 22.6 i LOU-direktivet respektive artikel 40.1, 40.3, 40.5 och 40.6 i LUFdirektivet. I promemorian föreslogs att bestämmelser som genomför artikel 34.3 i LOU-direktivet och artikel 52.3 i LUF-direktivet skulle placeras i lagarnas kapitel om dynamiska inköpssystem. Som framgår av avsnitt 20.1, som behandlar genomförandet av reglerna om
kommunikation i artikel 22 i LOU-direktivet och artikel 40 i LUFdirektivet, ska emellertid som huvudregel en allmän skyldighet att kommunicera med elektroniska medel gälla vid all upphandling. Enligt regeringens mening kräver därför bestämmelserna om elektronisk kommunikation vid dynamiska inköpssystem inte något särskilt genomförande i kapitlet om dynamiska inköpssystem utan den täcks in redan av den allmänna skyldigheten i de bestämmelser som genomför artikel 22 i LOU-direktivet och artikel 40 i LUF-direktivet. Genomförandet av artikel 34.3 i LOU-direktivet och artikel 52.3 behandlas närmare i avsnitt 20.1.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
Enligt artikel 34.4 i LOU-direktivet och artikel 52.4 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten, för att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem. I upphandlingsdokumenten ska också minst anges vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser. SKL Kommentus har ifrågasatt nyttan av att kvantiteterna ska anges i upphandlingsdokumenten. Skyldigheten att ange detta följer emellertid av direktiven och något utrymme för att avvika från denna skyldighet finns inte.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten eller enheten också lämna all nödvändig information om det dynamiska inköpssystemet, inbegripet hur det dynamiska inköpssystemet fungerar, den elektroniska utrustning som används, tekniska arrangemang för anslutning samt tekniska specifikationer. Vidare ska eventuella indelningar i kategorier anges. Var denna information ska anges, om det är t.ex. i något av upphandlingsdokumenten eller i anbudsinfordran, framgår inte av direktivtexten. Rimligen bör dock informationen lämnas i annonsen eller, om en förhandsannons publicerats, i inbjudan att bekräfta intresse. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska slutligen ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten i enlighet med artikel 53 i LOU-direktivet och artikel 73 i LUF-direktivet så länge systemet är giltigt. Bestämmelser som genomför artikel 34.4 i LOUdirektivet och artikel 52.4 i LUF-direktivet föreslås i de nya lagarnas kapitel som reglerar bl.a. dynamiska inköpssystem.
Ett dynamiskt inköpssystem får också drivas av en inköpscentral. Om ett sådant system får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet (se artikel 37.1 andra stycket andra meningen i LOUdirektivet och artikel 55.1 andra stycket andra meningen i LUFdirektivet). I direktiven anges alltså endast ett krav att det av anbudsinfordran ska framgå att andra upphandlande myndigheter eller enheter får använda sig av systemet. Något krav på att inköpscentralen därutöver i anbudsinfordran identifierar vilka upphandlande myndigheter eller enheter som kan använda sig av systemet framgår emellertid inte. Detta kan enligt regeringens mening inte tolkas på annat sätt än att ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral kan vara öppet för andra upphandlande myndigheter om denna förutsättning angetts i
anbudsinfordran, även om myndigheterna inte uttryckligen identifierats i denna.
Av artikel 34.5 i LOU-direktivet och artikel 52.5 i LUF-direktivet framgår att en ansökan om att få delta i systemet inte bara kan göras i anslutning till att systemet inrättas utan också i ett senare skede och under hela dess giltighetstid. Detta skiljer dynamiska inköpssystem från ramavtal, där leverantörer inte kan ansluta i efterhand. En förutsättning för att leverantörer ska kunna ansöka under hela giltighetstiden är att de också kan få vetskap om att systemet existerar. Detta möjliggörs genom bestämmelser i artikel 51.4 b i LOU-direktivet och artikel 71.4 b i LUFdirektivet, enligt vilka Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem publiceras fortlöpande under den tid som det dynamiska inköpssystemet är giltigt.
En upphandlande myndighet eller enhet ska, enligt huvudregeln i artikel 34.5 första stycket i LOU-direktivet och artikel 52.5 första stycket i LUF-direktivet, fullfölja utvärderingen av anbudsansökningar inom tio arbetsdagar från och med mottagandet. Enligt de svenska språkversionerna av direktiven ska utvärderingen alltså ske inom 10 arbetsdagar från och med, och inte från, mottagandet. I den engelska, tyska och danska språkversionen anges emellertid ”within 10 working days following their reciept”, ”innerhalb von zehn Arbeitstagen nach deren Eingang” och ”inden for 10 arbejdsdage efter modtagelsen heraf”. Enligt artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister, ska den dag då händelsen eller handlingen äger rum inte ingå i tidsfristen. Genom att ange att tidsfristen räknas från mottagandet uppnås överensstämmelse med förordningens föreskrift (prop. 2006/07:128 del 1 s. 209). En sådan formulering synes också vara mer i överensstämmelse med de ovan nämnda andra språkversionerna.
Enligt artiklarna får tidsfristen i enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar när detta är motiverat. I författningstexten bör detta ersättas med uttrycket när det finns skäl till det. Av artikeln framgår att en förlängning kan vara motiverad särskilt om det finns behov av att granska kompletterande dokumentation eller annars kontrollera om urvalskriterierna har uppfyllts. Denna exemplifiering bedöms inte nödvändig att ange i författningstexten. I andra stycket i artiklarna finns även en generell möjlighet att förlänga utvärderingsperioden, så länge någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen inom det dynamiska inköpssystemet ännu inte har skickats ut. En förutsättning för att en sådan förlängning ska kunna ske är att ingen inbjudan att lämna anbud har utfärdats under den förlängda utvärderingsperioden.
Ytterligare en förutsättning för att en förlängning ska få ske är att den upphandlande myndigheten eller enheten i upphandlingsdokumenten anger längden på den förlängda period som den avser att tillämpa. Motivet till bestämmelsen framgår av skäl 64 i LOU-direktivet och skäl 74 i LUF-direktivet. Skälen anger att den upphandlande myndigheten eller enheten, när ett dynamiskt inköpssystem initialt inrättas, som svar på det första meddelandet om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse kan få så många anbudsansökningar att den kan behöva mer tid för att granska dem och att detta bör kunna tillåtas,
förutsatt att ingen specifik upphandling inleds innan samtliga ansökningar har granskats.
Enligt artikel 34.5 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 52.5 sista stycket i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten och enheten snarast möjligt informera den berörda leverantören huruvida denne tagits med i det dynamiska inköpssystemet. I artikel 55 i LOU-direktivet och artikel 75 i LUF-direktivet finns vidare allmänna bestämmelser om information till anbudssökanden och anbudsgivare (se avsnitt 20.2.2). Enligt artiklarna ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas om bl.a. tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Direktivtexten skulle kunna läsas så att de leverantörer som är med i ett dynamiskt inköpssystem ska underrättas om att en ny leverantör fått tillträde till systemet. En sådan ordning skulle emellertid göra det dynamiska inköpssystemet tungrott. Som anförs nedan i detta avsnitt (se under rubriken Överprövning av beslut vid dynamiska inköpssystem i avsnitt 16.1.4) kan de leverantörer som redan tagits med i systemet inte anses ha lidit eller komma att lida sådan skada att de ska ha rätt att överklaga ett beslut att ta med en annan leverantör i systemet. En underrättelseskyldighet skulle därmed inte heller fylla någon funktion.
I promemorian har angetts att skyldigheten att informera om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem därför närmast får ses som en upprepning av den skyldighet som föreskrivs i artikel 34.5 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 52.5 sista stycket i LUF-direktivet (se även SOU 2006:28 s. 140). Advokatfirman Delphi och Konkurrenskommissionen invänder mot denna bedömning och menar att direktiven innebär en skyldighet att meddela samtliga leverantörer. Regeringen delar emellertid den bedömning som gjorts i promemorian. Därmed bör skyldigheten att underrätta om beslutet endast avse den leverantör som beslutet avser, dvs. den leverantör vars ansökan prövats. Skyldighet att underrätta om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem bör därför, såsom också föreslagits i promemorian, genomföras i en bestämmelse i de nya lagarna, som placeras i kapitlet om dynamiska inköpssystem. Frågan om möjligheten att begära överprövning av beslut vid ett dynamiskt inköpssystem behandlas vidare nedan, se avsnitt 16.1.4.
Av artikel 34.5 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 52.5 sista stycket i LUF-direktivet framgår inte någon skyldighet att motivera ett beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Inte heller synes någon sådan skyldighet kunna utläsas direkt av artikel 55.1 i LOUdirektivet och artikel 75 i LUF-direktivet (se även avsnitt 20.2.2). Enligt regeringens bedömning bör emellertid ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet motiveras. Direktivbestämmelserna bör därför kompletteras med en sådan skyldighet. Bestämmelser som genomför artikel 34.5 i LOU-direktivet och artikel 52.5 i LUF-direktivet föreslås i lagarnas kapitel om dynamiska inköpssystem.
Tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
Ett andra steg i det dynamiska inköpssystemet är när tilldelning av kontrakt sker inom ramen för systemet. För varje kontrakt som ska tilldelas ska den upphandlande myndigheten eller enheten enligt
artikel 34.6 i LOU-direktivet och artikel 52.6 i LUF-direktivet bjuda in alla deltagare som tas med i systemet att lämna anbud i enlighet med artikel 54 i LOU-direktivet respektive artikel 74 i LUF-direktivet. Har systemet delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska berörda anbudsgivare i respektive kategori bjudas in. Det är alltså alla de leverantörer som vid den aktuella tidpunkten har godkänts som deltagare i systemet som ska bjudas in att lämna anbud på det kontrakt som ska tilldelas. Tilldelning av kontraktet ska sedan ske till den anbudsgivare som lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som angetts.
Enligt SKL Kommentus bör det, när produkterna eller tjänsterna utvärderas inom ramen för en centraliserad inköpsverksamhet, finnas ytterligare ett steg i systemet då själva produkterna eller tjänsterna utvärderas. Direktivens bestämmelser innehåller emellertid inte några särregler för dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, annat än att det – som framgått ovan – ska anges i annonsen om ett sådant system får användas av andra upphandlande myndigheter eller enheter. Upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska följa reglerna för selektiva förfaranden och den upphandlande myndigheten eller enheten ska bjuda in alla deltagare i systemet att lämna anbud för varje enskilt kontrakt som ska tilldelas inom systemet. Direktiven ger alltså inte utrymme för någon separat utvärdering av produkterna eller tjänsterna, som är fristående från den anbudsutvärdering som myndigheter alltid ska göra vid varje kontraktstilldelning. Några sådana särskilda regler som SKL Kommentus efterfrågar bör därför inte tas in i de nya lagarna.
SKL Kommentus har vidare ifrågasatt om det är den upphandlande myndigheten som deltar i ett dynamiskt inköpssystem som ska utvärdera produkterna vid varje tillfälle. Direktiven innehåller, som framgått ovan, inte några bestämmelser som reglerar förfarandet när ett dynamiskt inköpssystem drivet av en inköpscentral ska användas av andra myndigheter. Av direktivens reglering om ansvarsfrågor vid centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler framgår emellertid indirekt att en upphandlande myndighet eller enhet kan tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral (artikel 37.2 tredje stycket a i LOU-direktivet och artikel 55.2 tredje stycket a i LUFdirektivet, se vidare avsnitt 14.4). Enligt regeringens mening torde inköpscentraler, i avsaknad av närmare direktivreglering i frågan, anses ha en relativt stor frihet att – inom ramen för den allmänna regleringen om dynamiska inköpssystem – bestämma hur andra upphandlande myndigheter ska få använda systemet. Frågan om det är den upphandlande myndigheten eller inköpscentralen som ska utvärdera produkterna vid varje tillfälle får således anses avhängig av vad som i det enskilda fallet har bestämts.
Av artikel 34.6 andra stycket och artikel 52.6 andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten ska tilldela kontaktet till den anbudsgivare som lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i det meddelande om upphandling som används för att inrätta det dynamiska inköpssystemet eller, om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse. När en annons om att det finns ett kvalificeringssystem
används som anbudsinfordran kan tilldelningskriterierna enligt artikel 52.6 andra stycket i LUF-direktivet även anges i inbjudan att lämna anbud.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud. Vad som avses med detta utvecklas inte närmare varken i artikeltexten eller i skälen. Ett dynamiskt inköpssystem kan dock avse olika slag av kontrakt och det kan finnas situationer där tilldelningskriterierna kan behöva anpassas till den specifika upphandlingen. Ett tänkbart exempel skulle kunna vara att leveranstiden för ett enskilt kontrakt är av särskild betydelse och därför behöver preciseras.
I lagrådsremissens förslag föreslås att artikel 34.6 andra stycket ska genomföras genom bestämmelser i lagen som i stora delar överensstämmer med lagens allmänna bestämmelser om tilldelning av kontrakt i 16 kap. 1 §. Lagrådet har ifrågasatt denna dubbelreglering. Regeringen, som konstaterar att bestämmelserna inte är helt identiska, anser att bestämmelserna bör genomföras även i kapitlet som reglerar dynamiska inköpssystem.
Enligt artikel 34.7 i LOU-direktivet får den upphandlande myndigheten när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna deltagare inom fem arbetsdagar från den dag då begäran avsändes lämnar in en ny och uppdaterad version av en s.k. egen försäkran som avses i artikel 59.1. Motsvarande bestämmelse gäller enligt artikel 52.7 i LUF-direktivet för de upphandlande enheter som i enlighet med artikel 80 tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med LOU-direktivet. I artikel 34.7 andra stycket i LOUdirektivet hänvisas vidare till att artikel 59.4–6 ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid. Motsvarande hänvisning i artikel 52.7 andra stycket LUF-direktivet är dock till artikel 59.2–4 i LOU-direktivet. Hänvisningen i båda direktiven kan emellertid rimligen inte avse annat än samma stycken i den aktuella artikeln, dvs. artikel 59.4–6 i LOU-direktivet. Bestämmelser som genomför artikel 34.7 i LOU-direktivet och artikel 52.7 i LUF-direktivet föreslås i lagarnas kapitel om dynamiska inköpssystem. Direktiven anger att en upphandlande myndighet eller enhet har rätt att när som helst begära en ny försäkran av leverantören. Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen i stället ska utformas som en skyldighet för leverantören att på begäran av den upphandlande myndigheten eller enheten lämna in en sådan ny försäkran. Bestämmelsen utgör ett exempel på vad Lagrådet betecknar som en lagteknisk egenhet, nämligen en bestämmelse som är utformad som en handlingsregel för myndigheten eller enheten men som rimligen avser att åstadkomma en skyldighet för leveratören. Lagrådet anser att bestämmelser av detta slag bör utformas i enlighet med sin innebörd. Regeringen konstaterar dock att även om det av bestämmelsen kan anses följa en indirekt skyldighet för leverantörer, så riktar sig upphandlingsreglerna till upphandlande myndigheter och enheter och anger handlingsregler för dessa vid förfarandet. Detta är också förklaringen till att det inte uttryckligen regleras någon sanktion i direktiven för en leverantör som inte uppfyller skyldigheten. Som Lagrådet konstaterat måste det dock vara så att leverantören kan uteslutas ur systemet om denne inte efterkommer en begäran om en ny försäkran.
Regeringen instämmer också i att det följer av allmänna principer att leverantören måste ges tillfälle att yttra sig innan en sådan uteslutning sker. Detta gäller emellertid oavsett om tiden för att ge in en ny försäkran räknas från det att den skickades av myndigheten eller från det att den kom leverantören tillhanda. Sammanfattningsvis anser regeringen därför att bestämmelsen bör genomföras på ett sätt som nära ansluter till direktivens ordalydelse.
Giltighetstid och avgifter
I artikel 34.8 i LOU-direktivet och artikel 52.8 i LUF-direktivet anges att den upphandlande myndigheten eller enheten i anbudsinfordran ska ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Detta innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten senast i samband med att den ska offentliggöra en anbudsinfordran måste ta ställning till giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet. Någon tidsbegränsning för systemets giltighetstid föreskrivs inte i bestämmelsen. Artikeln innehåller vidare bestämmelser om anmälan till kommissionen vid ändring eller avslutande av systemet. Skälet till att en sådan anmälan ska ske är att den Europeiska unionens publikationsbyrå, som nämnts ovan, ska se till att publicering sker kontinuerligt av annonser som rör dynamiska inköpssystem under hela giltighetstiden.
Enligt artikel 34.9 i LOU-direktivet och artikel 52.9 i LUF-direktivet får inga administrativa avgifter tas ut före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid från de leverantörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköpssystemet. SKL Kommentus har anfört att artikel 34.9 i LOU-direktivet och artikel 52.9 i LUF-direktivet motsatsvis måste tolkas så att avgifter får tas ut vid köp eller efter det dynamiska inköpssystemets giltighetstid. Göteborgs stad Upphandlings AB har påpekat att bestämmelsen framstår som en begränsning i inköpscentralernas finansieringsmodeller.
Syftet med att inga administrativa avgifter får tas ut före eller under giltighetstiden är att sådana avgifter skulle kunna medföra ett hinder för leverantörer, särskilt små och medelstora företag, att delta. Avgifterna skulle därmed kunna ha en konkurrensbegränsande verkan. Detta gäller oavsett om avgifterna tas ut före eller efter systemets giltighetstid. Avsikten med bestämmelsen kan således knappast ha varit att den motsatsvis ska kunna tolkas så att administrativa avgifter kan tas ut efter systemets giltighetstid. Direktiven reglerar endast rätten att ta ut administrativa avgifter. Huruvida det är möjligt att ta ut ersättning från leverantörer, t.ex. i samband med köp regleras emellertid inte i direktiven utan får enligt regeringens bedömning närmast ses som en avtalsrättslig fråga.
Av artikel 84 framgår att den upphandlande myndigheten varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrättas ska upprätta en skriftlig rapport. Motsvarande bestämmelse i LUF-direktivet, artikel 100, anger i stället att upphandlande enheter ska bevara lämplig information varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrättas. Genomförandet av dessa artiklar behandlas i avsnitt 20.3.
Sammanfattning
Regeringen konstaterar sammanfattningsvis att direktivens bestämmelser om dynamiska inköpssystem bör genomföras genom bestämmelser i de nya lagarnas kapitel som reglerar dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger. SKL Kommentus framhåller att endast skrivningarna i direktiven bör tas med i lagtexten. Regeringen delar bedömningen att bestämmelserna bör utformas på ett direktivnära sätt, vilket också föreslås i promemorian. För att underlätta tillämpningen av regelverket finns det emellertid anledning att, såsom föreslås i promemorian, strukturera bestämmelserna på ett sätt som tydligare följer de dynamiska inköpssystemens kronologi. Regeringen anser därutöver, till skillnad från vad som föreslås i promemorian, att de bestämmelser som reglerar vad en anbudsinfordran ska innehålla lämpligen bör samlas i en gemensam bestämmelse.
Vägledning om användningen av dynamiska inköpssystem
Dynamiska inköpssystem är en ny metod som upphandlande myndigheter eller enheter ges möjlighet att använda sig av. För att bidra till ökad rättssäkerhet, klarhet och förutsebarhet när det gäller regelverkets tillämpning är det viktigt med stöd såväl till upphandlande myndigheter och enheter som till leverantörer. Ett sätt att ge sådant stöd är genom en vägledning om tillämpningen av bestämmelserna.
SKL Kommentus anser att dynamiska inköpssystem inte bör regleras mer än nödvändigt och att en vägledning, med detaljerade beskrivningar och underlag för vad som kan anses vara tillåtet eller otillåtet, skulle bli alltför begränsande i förhållande till direktivens skrivningar och avsikter.
Regeringen vill i sammahanget framhålla att syftet med en vägledning är att hjälpa upphandlande myndigheter och enheter men också leverantörer när det gäller tillämpningen av de nya reglerna. En sådan vägledning kan närmare belysa bestämmelserna, beskriva goda rutiner för inrättandet av dynamiska inköpssystem och innehålla exemplifieringar. Det ligger dock i sakens natur att en sådan vägledning inte får gå utöver vad som föreskrivs i bestämmelserna om dynamiska inköpssystem.
Regeringen konstaterar att det är viktigt att myndigheter, enheter och leverantörer genom en vägledning kan få stöd och hjälp när det gäller den nya metod för upphandling som nu införs. Regeringen avser därför att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ta fram en sådan vägledning.
16.1.4 Avtalsspärr och överprövning
Regeringens förslag: Vid beslut om tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska s.k. avtalsspärr inte gälla. Överprövning ska i stället under vissa förutsättningar kunna ske av ett avtals giltighet. Bestämmelserna om ogiltighet ska dock inte tillämpas om en upphandlande myndighet eller enhet skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iakttagit en avtalsspärr.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrar sig särskilt om förslaget, Trafikverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och
Stockholms läns landsting, tillstyrker samtliga att avtalsspärr inte ska gälla vid beslut om tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Västra Götalands läns landsting, Stockholms läns landsting och SKL anser, i likhet med vad som anges i promemorian, att beslut om att godkänna en leverantör som deltagare i systemet inte bör kunna överklagas av de leverantörer som redan ingår i systemet. Advokatfirman Delphi och Konkurrenskommissionen motsätter sig denna bedömning.
De sistnämnda remissinstanserna framför att deltagare i systemet kan lida skada av att nya leverantörer godkänns som deltagare. Advokatfirman tillägger vidare att rätten att ansöka om överprövning följer av rättsmedelsdirektivet.
Skälen för regeringens förslag
Undantag från avtalsspärren bör gälla
Enligt artikel 55 i LOU-direktivet och artikel 75 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem inklusive skälen för beslutet. Skyldigheten att informera om tilldelningen av ett kontrakt måste anses innefatta också tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem (se kommentaren till 12 kap. 13 § och avsnitt 18.2.1). Om en upphandlande myndighet eller enhet enligt dessa bestämmelser är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslutet gäller som huvudregel bestämmelserna om avtalsspärr (16 kap. 1 § i nuvarande LOU och LUF). En avtalsspärr innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal förrän en viss tid (tio eller femton dagar beroende på kommunikationssätt) har förflutit från det att underrättelsen skickades. Bestämmelserna om avtalsspärr har sin grund i rättsmedelsdirektiven i deras lydelse enligt ändringsdirektivet.
Enligt artikel 2b i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet får medlemsstaterna föreskriva undantag från avtalsspärren i vissa fall. Denna möjlighet har utnyttjats i 16 kap. 2 § 2 LOU, som bl.a. föreskriver att avtalsspärr inte gäller vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt 5 kap. 7 § LOU, dvs. när förnyad konkurrensutsättning sker. I förarbetena uttalades att avtalsspärr inte bör gälla med hänsyn till vikten av ett effektivt förfarande vid denna typ av
upphandlingar. Vidare konstaterades att en upphandlande myndighets behov av att vid förnyad konkurrensutsättning snabbt kunna få tillgång till det som upphandlats kan finnas såväl vid större som vid mindre värden och det bedömdes därför inte lämpligt att låta värdet styra om en avtalsspärr skulle gälla eller inte (prop. 2009/10:180 del 1 s. 118). Samtidigt infördes i nuvarande 16 kap. 13 § LOU bestämmelser om att rätten ska besluta att ett avtal är ogiltigt om det slutits i strid med reglerna i 5 kap. 7 § och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada. Av 16 kap. 15 § LOU följer emellertid att bestämmelserna om ogiltighet inte ska tillämpas om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet och iakttagit avtalsspärr. Möjligheten att iaktta en frivillig avtalsspärr innebär att den upphandlande myndigheten kan försäkra sig om att ett avtal som ingås efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal inte förklaras ogiltigt.
När det gäller särskilda kontrakt som grundar sig på ett dynamiskt inköpssystem får medlemsstaterna enligt artikel 2b c i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet föreskriva undantag från reglerna om avtalsspärr. Denna möjlighet finns såväl för dynamiska inköpssystem enligt LOU-direktivet, som enligt LUFdirektivet.
När det gäller frågan om avtalsspärr vid tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem bedöms samma skäl göra sig gällande som vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal enligt nuvarande 5 kap. 7 § LOU. Även vid dynamiskt inköpssystem talar alltså vikten av ett snabbt och effektivt förfarande för att avtalsspärr inte bör gälla. Bestämmelser om detta bör därför ingå i de nya lagarna. Det bör därmed också ingå bestämmelser om undantag från ogiltighet vid iakttagande av frivillig avtalsspärr. Bestämmelserna bör i allt väsentligt utformas i enlighet med hur motsvarande bestämmelser utformats i LOU när det gäller avtalsspärr m.m. vid tilldelning av kontrakt på grund av ramavtal.
Överprövning av beslut vid dynamiska inköpssystem
Ett beslut om tilldelning av ett enskilt kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem kan, som framgått, alltså överprövas som vilket tilldelningsbeslut som helst. Leverantörer kan emellertid även i andra fall begära överprövning av beslut som fattas i anledning av dynamiska inköpssystem. Ett beslut att inte ta med en leverantör i systemet kan t.ex. bli föremål för överprövning.
En särskild fråga är om leverantörer som godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem ska kunna begära överprövning av en upphandlande myndighets eller enhets beslut att godkänna andra leverantörer som deltagare i systemet. Advokatfirman Delphi och
Konkurrenskommissionen anser att så är fallet, medan Västra Götalands läns landsting, Stockholms läns landsting och SKL delar promemorians bedömning att sådana beslut inte kan överklagas.
Som framgått ovan anser regeringen att skyldigheten enligt artikel 55.1 i LOU-direktivet och artikel 75.1 i LUF-direktivet att underrätta varje anbudssökande och arbetsgivare om de beslut som fattas om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, endast bör ses som en upprepning av den
skyldighet att underrätta berörd leverantör om tillträde till systemet som föreskrivs i artikel 34.5 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 52.5 sista stycket i LUF-direktivet. Därmed bör skyldigheten att underrätta om beslutet endast gälla i förhållande till den leverantör som beslutet avser, dvs. den leverantör vars ansökan prövats.
En förutsättning för att överprövning ska ske är enligt 20 kap. 4 § i de föreslagna lagarna att leverantören anser sig ha lidit eller kan komma att lida skada. När det gäller beslut att godkänna en leverantör som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem kan detta i och för sig anses ha betydelse för sådana leverantörer som redan anslutits till systemet i så måtto att konkurrensen om de enskilda kontrakten ökar (se för ett liknande resonemang prop. 2008/09:29 s. 105). Det är därför enligt regeringens bedömning tveksamt om leverantörer som redan anslutits till systemet kan anses ha lidit eller komma att lida sådan skada att de har en rätt att begära överprövning av ett beslut att ta med en annan leverantör i systemet. Dessa leverantörer kan emellertid begära överprövning av ett enskilt tilldelningsbeslut eller av avtalets giltighet och hävda att den leverantör som tilldelats kontraktet inte skulle ha godkänts som deltagare i systemet och att tilldelningen därför är felaktig. Enligt regeringens bedömning är det först i detta skede som det kan anses uppstå någon skada eller risk för skada till följd av det påstådda felet, i den mening som avses i 20 kap. 4 § i de föreslagna lagarna. Ytterst får dock denna fråga avgöras i rättstillämpningen.
16.1.5 Dynamiska inköpssystem utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Dynamiska inköpssystem ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att kapitlet med bestämmelser om upphandlingar som inte omfattas av direktiven ska innehålla särskilda bestämmelser om vad en annons om ett dynamiskt inköpssystem ska innehålla. I promemorian föreslås också att två ytterligare paragrafer, de direktivstyrda bestämmelserna om upphandlingsdokumenten, inte ska göras tillämpliga vid upphandling som inte omfattas av direktivet.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna invänder mot förslaget.Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Byggherrarna tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Dynamiska inköpssystem bör kunna användas även vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven
Frågan huruvida bestämmelserna om dynamiska inköpssystem bör vara tillämpliga också utanför det direktivstyrda området behandlades, som angetts ovan, av Upphandlingsutredningen 2004. Utredningen konstaterade bl.a. att utvecklingen med all sannolikhet kommer att leda
till en ökad användning av elektroniska medel och att sådana moderna tekniska hjälpmedel, rätt använda, kommer att leda till effektivitetsförbättringar och kostnadsminskningar. Enligt utredningen kunde dynamiska inköpssystem bidra till dessa effekter och dessutom leda till lägre priser på det som upphandlas. Det fanns enligt utredningen inte anledning att begränsa användningen av dynamiska inköpssystem till den direktivstyrda upphandlingen (SOU 2006:28 s. 135 f.).
Enligt den ovan nämnda rapporten från Statskontoret om genomförande av dynamiska inköpssystem ansågs dynamiska inköpssystem kunna leda till ökad konkurrens och pressade priser. Det uttrycktes samtidigt farhågor för att dynamiska inköpssystem kunde innebära en tyngre administrativ börda och att detta sannolikt skulle innebära att ramavtal kommer att användas i stället för dynamiska inköpssystem.
Enligt en sammanfattning av Europeiska kommissionens utvärderingsrapport Impact and Effectiveness of EU Public Procurement Legislation, är dynamiska inköpssystem den teknik för upphandling som är mest kostsam (EU Public Procurement Legislation: Delivering Results Summary of Evaluation Report s. 19, se Europeiska kommissionens webbplats <http://ec.europa.eu/internal_market/publicprocurement/ modernising_rules /evaluation/index_en.htm>. Att kostnaderna för att upphandla enligt ett dynamiskt inköpssystem kan vara höga är något som i och för sig talar emot att införa regler om sådana system även vid upphandlingar utanför det direktivstyrda området. Genom de nya direktiven har dock vissa förenklingar skett när det gäller metoden, inte minst på det sätt att systemet nu är uppbyggt kring det selektiva förfarandet och att bl.a. kravet enligt 2004 års direktiv om preliminära anbud och annonsering vid varje kontraktstilldelning inte längre gäller. Detta bör medföra effektivisering och kostnadsminskning för den myndighet eller enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem. Syftet med det dynamiska inköpssystemet är också att ge den upphandlande myndigheten eller enheten tillgång till en ökad konkurrens, vilket i sin tur syftar till att leda till kostnadsbesparingar för myndigheten. För en myndighet som har investerat i den infrastruktur som krävs för att upphandla enligt ett dynamiskt inköpssystem inom det direktivstyrda området torde det rimligen inte heller innebära några större ökade kostnader att använda sig av systemet även för upphandlingar som faller utanför det direktivstyrda området. Det är mot denna bakgrund svårt att se skäl för att upphandlande myndigheter eller enheter inte ska tillåtas använda sig av dynamiska inköpssystem även utanför det direktivstyrda området. Ingen remissinstans har heller invänt mot förslaget.
Sammanfattningsvis anser regeringen att dynamiska inköpssystem bör kunna användas också vid upphandlingar som inte omfattas av direktiven.
Den närmare utformningen av bestämmelserna
I 19 kap., som reglerar upphandlingar som inte eller endast delvis omfattas av direktiven, bör det finnas en hänvisning till att bestämmelser i 8 kap. är tillämpliga också vid sådan upphandling. Regeringen bedömer emellertid att vissa av bestämmelserna i 8 kap. bör kunna vara mindre
detaljerade eller mer flexibla på det icke direktivstyrda området, såsom bestämmelserna om tidsfrister och tilldelning av kontrakt. Vidare framstår det som mindre lämpligt att göra de direktivstyrda bestämmelserna om egen försäkran av leverantörer vid dynamiska inköpssystem tillämpliga också utanför det direktivstyrda området. I dessa fall bör således de direktivstyrda bestämmelserna i 8 kap. i de nya lagarna inte göras tillämpliga på det icke direktivstyrda området. Inte heller finns det något behov av att göra bestämmelserna om anmälan av ändring i giltighetstiden tillämpliga för upphandlingar som inte omfattas av direktiven.
När det gäller tidsfrister och tilldelning av kontrakt bör de bestämmelser som allmänt reglerar detta i 19 kap. tillämpas även vid dynamiska inköpssystem. Beträffande bestämmelser om kontroll av leverantörer är det emellertid enligt regeringens mening mest ändamålsenligt att införa särskilda regler vid dynamiska inköpssystem som inte omfattas av direktiven. För att systemen ska fungera effektivt och inte medföra onödig administration anser regeringen, i likhet med vad som föreslås i promemorian, att den lämpligaste ordningen är att leverantörerna, i samband med att de ansöker till systemet, genom en egen försäkran får intyga att någon uteslutningsgrund inte föreligger och att kraven i övrigt är uppfyllda. Bestämmelserna bör kompletteras med en rätt för den upphandlande myndigheten eller enheten att när som helst begära en ny och uppdaterad version av den inlämnade egna försäkran. Slutligen bör den upphandlande myndigheten eller enheten alltid vara skyldig att kontrollera uppgifterna avseende den leverantör som myndigheten eller enheten avser att tilldela kontraktet, se vidare författningskommentaren till 19 kap. 22 § i de nya lagarna.
16.2 Elektroniska auktioner
16.2.1 Nuvarande reglering och de nya direktiven
Bestämmelser om elektroniska auktioner finns i nuvarande 2 kap. 6 a § och 5 a kap. LOU samt 2 kap. 6 a § och 5 a kap. LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 243 f.). Paragraferna grundar sig på artiklarna 1.7 och 54 i 2004 års LOU-direktiv respektive artiklarna 1.6 och 56 i 2004 års LUF-direktiv.
De nya upphandlingsdirektiven innehåller bestämmelser om elektroniska auktioner i artikel 35 i LOU-direktivet och artikel 53 i LUFdirektivet. Elektroniska auktioner behandlas också i skäl 67 i LOUdirektivet och skäl 76 i LUF-direktivet. Artiklarna och skälen överensstämmer i allt väsentligt mellan de båda direktiven.
Bestämmelserna om elektroniska auktioner överensstämmer i huvudsak med motsvarande bestämmelser i 2004 års upphandlingsdirektiv. En nyhet är dock att möjligheten att använda sig av en elektronisk auktion enligt LOU-direktivet utvidgats till att gälla utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vidare innebär det nya LUF-direktivet att en elektronisk auktion också får användas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner är därmed
enligt de nya direktiven detsamma. Bestämmelserna om elektroniska auktioner är obligatoriska för medlemsstaterna att genomföra.
16.2.2 Elektroniska auktioner i de nya lagarna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om elektroniska auktioner som i huvudsak ska motsvara nuvarande reglering i LOU och LUF. En elektronisk auktion ska dock enligt den nya lagen om offentlig upphandling kunna användas utan begränsande villkor vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vidare ska en elektronisk auktion enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna kunna användas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal. Elektroniska auktioner ska enligt båda lagarna kunna användas även vid inbjudan att lämna anbud beträffande kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem.
I lagarnas kapitel om elektroniska auktioner ska ingå bestämmelser om när ett anbud ska anses vara godtagbart samt när en anbudsansökan ska anses olämplig och ett anbud ska anses olämpligt.
Regeringens bedömning: Direktivens bestämmelser om när ett anbud i synnerhet ska anses vara ogiltigt eller oacceptabelt bör inte genomföras genom särskilda bestämmelser i de nya lagarna.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att bestämmelserna om när anbud eller anbudsansökningar ska anses vara olämpliga inte ska genomföras i lagtexten. Vidare föreslås i promemorian en delvis annan struktur på kapitlet och en något annorlunda redaktionell utformning av vissa paragrafer.
Remissinstanserna: När det gäller promemorians bedömning om genomförandet av bestämmelser som anger när anbud ska anses ogiltiga eller oacceptabla och när anbudsansökningar och anbud ska anses olämpliga är remissutfallet blandat. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Byggherrarna delar bedömningen i promemorian, medan
Försvarets materielverk (FMV), Trafikverket, Stockholms läns landsting, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi anser att bestämmelserna bör genomföras genom föreskrifter i lagstiftningen.
Advokatfirman Delphi avstyrker vissa av de avsteg från direktivtexten som föreslagits i promemorian. Remissinstanserna i övrigt framför inte några synpunkter eller invändningar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Regleringen i de nya lagarna bör i huvudsak motsvara LOU och LUF
Artiklarna om elektroniska auktioner bör i de nya lagarna genomföras på i huvudsak samma sätt som motsvarande artiklar i 2004 års upphandlingsdirektiv genomförts i LOU och LUF. Bestämmelserna bör emellertid följa den struktur som de nya direktiven har när det gäller definitionen av elektronisk auktion, som införlivats i själva artikeln
(artikel 35.1 i LOU-direktivet och artikel 53.1 i LUF-direktivet).
Lagrådet har föreslagit vissa ändringar i bestämmelsernas placering, som skiljer sig från hur motsvarande bestämmelser genomförts i LOU och
LUF. Enligt regeringens mening gör Lagrådets förslag bestämmelserna mer lättillgängliga och överskådliga och det bör därför följas vid genomförandet.
När det gäller det närmare genomförandet av artikel 35.1 i LOUdirektivet och artikel 53.1 i LUF-direktivet framgår av andra stycket bl.a. att en elektronisk auktion genomförs efter en första fullständig utvärdering av anbuden. Samma sak framgår emellertid även av artikel 35.5 respektive artikel 53.5. Det är därför tillräckligt att detta, i likhet med vad som skett vid genomförandet av motsvarande bestämmelser i nuvarande LOU och LUF, genomförs i en bestämmelse i respektive lag (prop. 2009/10:180 del 1 s. 249).
I artikel 35.1 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 53.1 sista stycket i LUF-direktivet anges att vissa offentliga tjänstekontrakt och vissa offentliga byggentreprenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom projektering av byggentreprenader, som inte kan rangordnas på grundval av automatiska utvärderingsmetoder, inte ska bli föremål för elektronisk auktion. En i huvudsak motsvarande bestämmelse finns i artikel 1.7 (artikel 1.6) i 2004 års upphandlingsdirektiv. I förarbetena till de lagändringar varigenom bestämmelserna om elektroniska auktioner infördes i LOU och LUF uttalade regeringen bl.a. att det inte framgår om avsikten är att utesluta vissa men inte alla kontrakt som innehåller intellektuella prestationer eller om vissa kontrakt ska uteslutas, nämligen alla sådana som innehåller intellektuella prestationer. Regeringen gjorde sammanfattningsvis bedömningen att det faktum att intellektuella prestationer ingår i föremålet för en upphandling inte i sig utesluter genomförandet av en elektronisk auktion (prop. 2009/10:180 del 1 s. 249). I skäl 67 i LOU-direktivet och skäl 76 i LUF-direktivet klargörs nu att elektroniska auktioner vanligtvis inte är lämpliga för vissa offentliga byggentreprenadkontrakt och tjänstekontrakt som innehåller intellektuella prestationer eftersom endast de aspekter som är lämpliga för automatisk utvärdering på elektronisk väg, utan ingripande eller bedömning från den upphandlande myndighetens sida, kan bli föremål för elektronisk auktion. Skälet ger således stöd för den bedömning regeringen gjorde i samband med att bestämmelserna infördes.
De bestämmelser i 2004 års direktiv som motsvarar artikel 35.1 sista stycket i LOU-direktivet och artikel 53.1 sista stycket i LUF-direktivet har inte genomförts genom några bestämmelser i nuvarande LOU och LUF. Enligt regeringens mening finns det inte heller nu skäl att, som
Advokatfirman Delphi anser, genomföra dessa bestämmelser i lagtexten.
Enligt artikel 35.2 i LOU-direktivet och artikel 53.2 i LUF-direktivet får en upphandlande myndighet vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade förfaranden med föregående annonsering besluta att tilldelningen av ett offentligt kontrakt ska föregås av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlingsdokumenten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan fastställas med tillräcklig exakthet. Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal och vid inbjudan att lämna
anbud beträffande kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem. Till skillnad från nuvarande LOU föreskrivs inte några begränsande villkor för att använda sig av en elektronisk auktion vid förhandlat förfarande. Vidare får elektroniska auktioner användas vid förnyad konkurrensutsättning på grundval av ett ramavtal även enligt LUF-direktivet. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner överensstämmer alltså enligt de nya direktiven. Bestämmelser som genomför artikel 35.2 i LOU-direktivet och artikel 53.2 i LUF-direktivet föreslås ingå i de nya lagarna.
I artikel 35.3 i LOU-direktivet och artikel 53.3 i LUF-direktivet anges vad en elektronisk auktion ska grundas på. Enligt bestämmelserna ska auktionen grundas på enbart priser, om kontraktet tilldelas enbart på grundval av priset, eller på priser eller nya värden, om kontraktet tilldelas på grundval av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller lägsta kostnad. Advokatfirman Delphi anser att lagtexten i denna del bör utformas mer direktivnära än vad som föreslagits i promemorian, eftersom förslaget kan innebära en avsevärd skillnad i tillämpningen mellan dels det EU-rättsliga regelverket, dels det nationella regelverket för upphandling.
Bestämmelserna i artikel 35.3 i LOU-direktivet och artikel 53.3 i LUFdirektivet har ett nära samband med bestämmelserna om tilldelningskriterier i artikel 67 i LOU-direktivet och artikel 82 i LUFdirektivet, som behandlas nedan, se avsnitt 25.1. I avsnitt 25.1 föreslår regeringen att de sistnämnda bestämmelserna bör ges en mer direktivnära utformning än vad utredningen föreslagit. Bestämmelserna i artikel 35.3 i LOU-direktivet och artikel 53.3 i LUF-direktivet bör utformas i enlighet med detta förslag. Regeringen instämmer därmed i Advokatfirman Delphis synpunkt att bestämmelserna i denna del bör utformas på ett mer direktivnära sätt.
I artikel 35.4 och artikel 53.4 i LUF-direktivet hänvisas till bilaga VI respektive bilaga VII till direktiven när det gäller vilken information som ska finnas i upphandlingsdokumenten. I 2004 års upphandlingsdirektiv anges motsvarande information i artikeln om elektronisk auktion, vilken genomförts i 5 a kap. 4 § LOU och LUF. I likhet med nuvarande LOU och LUF bör de uppgifter som minst ska finnas i upphandlingsdokumenten framgå av lagtexten.
Enligt artikel 35.6 i LOU-direktivet och artikel 53.6 i LUF-direktivet ska en inbjudan att delta i den elektroniska auktionen åtföljas av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med viktningen i artikel 67.5 första stycket i LOU-direktivet respektive artikel 82.5 första stycket i LUF-direktivet. I motsvarande artiklar i 2004 års upphandlingsdirektiv angavs att inbjudan skulle åtföljas av en sådan bedömning om tilldelningen av kontraktet skulle ske på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Skälet till att det inte längre hänvisas till det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet synes vara de ändrade formuleringar av tilldelningskriterierna som de nya upphandlingsdirektiven innehåller i artikel 67 i LOU-direktivet och artikel 82 i LUF-direktivet.
I artikel 35.6 och artikel 53.6 anges vidare att den matematiska formel som ska användas vid den elektroniska auktionen för att bestämma rangordningen ska anges i inbjudan. Bestämmelsen är ett exempel på en
sådan regel som Lagrådet pekar på som en lagteknisk egenhet, dvs. en bestämmelse som snarast framstår som en följdföreskrift eller förfaranderegel till en outtalad eller implicit grundläggande handlingsregel. Lagrådets föreslår emellertid att denna bestämmelse ska genomföras som en uttrycklig handlingsregel, som bl.a. anger att buden ska rangordnas med användningen av en matematisk formel. Med hänsyn till den betydelse den matematiska formeln har för genomförandet av en elektronisk auktion instämmer regeringen i Lagrådets förslag om att detta bör framgå uttryckligen av de bestämmelser som avser genomförandet av den elektroniska auktionen. Av det förhållandet att rangordningen måste kunna ske med en matematisk formel följer att de delar av anbuden som ska vara föremål för den elektroniska auktionen måste kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal (se skäl 67 i LOU-direktivet och skäl 76 i LUF-direktivet). Till skillnad från Lagrådet anser regeringen därför inte att detta behöver framgå uttryckligen av lagtexten, men att det däremot kan finnas skäl att förtydliga detta i författningskommentaren till de aktuella bestämmelserna.
Ogiltiga, oacceptabla eller olämpliga anbud
I artikel 35.5 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 53.5 andra stycket i LUF-direktivet anges när ett anbud ska anses vara godtagbart. Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits och som uppfyller urvalskriterierna samt vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt. I artikel 35.5 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 53.5 tredje stycket i LUF-direktivet anges vad som i synnerhet karakteriserar ett ogiltigt respektive oacceptabelt anbud. I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Ett anbud ska anses oacceptabelt i synnerhet om det lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras och vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds. Motsvarande bestämmelser om ogiltiga och oacceptabla anbud finns i artikel 26.4 b andra stycket i LOU-direktivet, som behandlar val av förfarande (se avsnitt 12.1.3).
I artikel 35.5 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 53.5 fjärde stycket i LUF-direktivet anges vidare när ett anbud ska anses vara olämpligt. Detta ska anses vara fallet om anbudet är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav enligt upphandlingsdokumenten. Vidare anges att en anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller får uteslutas eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten. Motsvarande skrivning finns i artikel 32.2 a andra stycket i LOU-direktivet och artikel 50 a andra stycket som reglerar förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Enligt ordalydelsen i artikel 35.5 fjärde stycket i LOU-
direktivet och artikel 53.5 fjärde stycket i LUF-direktivet är inte beskrivningen av vad som ska anses vara ett olämpligt anbud eller en olämplig anbudsansökan exemplifierande på samma sätt som när det gäller ogiltiga eller oacceptabla anbud.
Enligt bedömningen i promemorian utgör de aktuella bestämmelserna i huvudsak exemplifieringar och förtydliganden, som inte är nödvändiga att genomföra i författningstexten. Flera remissinstanser invänder emellertid emot denna bedömning. Advokatfirman Delphi anser att det är av största vikt att förklaringarna återfinns i lagtexten, eftersom skiljelinjen mellan vad som är ett ogiltigt, oacceptabelt respektive olämpligt anbud har föranlett tillämpningsproblem i praktiken. Även
Konkurrenskommissionen förordar att förtydligandena förs in i lagarna, eftersom begreppen är mycket lätta att misstolka och har gett upphov till olika tolkning i rättspraxis. FMV anser att termerna i sig är så intetsägande att det skulle underlätta tillämpningen om definitionerna framgick av lagstiftningen. Även Trafikverket påpekar att det finns ett behov av förtydliganden.
Regeringen konstaterar inledningsvis att frågan om en anbudsansökan ska anses olämplig eller ett anbud ska anses ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt inte enbart aktualiseras vid elektroniska auktioner, utan vid alla förfaranden när en anbudsansökan eller ett anbud ska bedömas. Skälet till varför särskilda bestämmelser om detta ska ingå i regleringen om elektroniska auktioner framstår därför som något oklart. En förklaring kan dock vara att begreppen, som Advokatfirman Delphi och Konkurrenskommissionen framfört, föranlett särskilda tillämpningsproblem i samband med elektroniska auktioner. Som konstaterats ovan finns emellertid motsvarande begrepp och förtydliganden också i artiklarna 26 och 32 i LOU-direktivet. Även i LUF-direktivet finns bestämmelser om när en anbudsansökan ska anses olämplig och ett anbud ska anses olämpligt (artikel 50 a andra stycket). Till skillnad från LOU-direktivet finns det emellertid i LUF-direktivet inte något förtydligande av vad som ska anses vara ogiltiga eller oacceptabla anbud annat än i bestämmelsen om elektroniska auktioner.
Som framgår av avsnitt 12.1.3 anser regeringen beträffande bestämmelserna om ogiltiga och oacceptabla anbud i artikel 26.4 b andra stycket i LOU-direktivet att dessa inte bör genomföras genom bestämmelser i lagen. Det finns inte något skäl att göra en annan bedömning beträffande de likalydande bestämmelserna i artiklarna om elektroniska auktioner. Regeringen anser därför, i likhet med vad som framförts i promemorian, att exemplen inte bör genomföras i lagtexten.
När det gäller artikel 32.2 a i LOU-direktivet respektive artikel 50 a i LUF-direktivet om när ett anbud ska anses olämpligt och en anbudsansökan ska anses olämplig, framgår av avsnitt 12.1.3 att regeringen gör bedömningen att bestämmelserna av förtydligande skäl bör genomföras i de nya lagarnas kapitel om upphandlingsförfaranden. Regeringen anser i konsekvens med detta att även de likalydande bestämmelserna i artikel 35.5 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 53.5 fjärde stycket i LUF-direktivet bör genomföras i de nya lagarna. Bestämmelserna bör lämpligen genomföras genom en hänvisning i de nya lagarnas kapitel om bl.a. elektroniska auktioner till
de bestämmelser som genomför de likalydande bestämmelserna i 6 kap. om upphandlingsförfaranden
Utlämnande av information
I artikel 35.7 i LOU-direktivet och artikel 53.7 i LUF-direktivet behandlas vilken information den upphandlande myndigheten ska eller får lämna under den elektroniska auktionen. Andra meningen skiljer sig åt mellan direktiven. Medan LOU-direktivet anger att en upphandlande myndighet får, om detta angetts tidigare, lämna andra upplysningar om andra priser eller värden som lämnats, föreskriver LUF-direktivet att sådan information får lämnas under förutsättning att detta anges i specifikationerna. Det är oklart vad som är skälen till denna skillnad. Det kan emellertid noteras att den engelska språkversionen anger att informationen ska anges i the specifications. Samma ord användes i motsvarande bestämmelse i 2004 års direktiv, vilket emellertid då översattes med förfrågningsunderlaget i den svenska språkversionen (se artikel 53.6 i 2004 års LUF-direktiv). Begreppet förfrågningsunderlag används inte i de nya direktiven, utan har i stället i förekommande fall ersatts med upphandlingsdokumenten, som emellertid har en vidare innebörd och även innefattar t.ex. annonsen om upphandling (se avsnitt 6.7.7).
Av artikel 35.7 i LOU-direktivet framgår alltså inte hur eller var den upphandlande myndigheten ska ha angett att andra upplysningar får lämnas, utan endast att detta ska ha skett tidigare. När det gäller avslutande av elektroniska auktioner finns i artikel 35.8 i LOU-direktivet och artikel 53.8 i LUF-direktivet motsvarande skrivningar om att uppgifter tidigare ska ha angetts, men ingen information om var eller hur den aktuella informationen ska ha lämnats. Rimligen måste emellertid den aktuella informationen i vart fall ha angetts i något av upphandlingsdokumenten, vilket också bör framgå av författningstexten. Direktivens uttryck om detta angetts tidigare och motsvarande i artikel 35.7 och 35.8 (artikel 53.7 och 53.8) bör därför av tydlighetsskäl ersättas med om detta angetts i upphandlingsdokumenten och motsvarande.
När det gäller artikel 53.7 i LUF-direktivet kan konstateras att det inte framstår som helt klart vad som avses med specifikationerna. Det kan vidare konstateras att det är svårt att se något skäl till varför bestämmelserna i LUF-direktivet i det aktuella avseendet skulle vara mindre flexibla än motsvarande i LOU-direktivet, när normalt det omvända gäller. Mycket talar dock för att vad som avses med specifikationerna är det som enligt 2004 års direktiv benämndes förfrågningsunderlag. Benämningen används dock inte längre i direktiven och det framstår därför inte som lämpligt att använda denna i författningstexten. Även här bedöms begreppet kunna ersättas med upphandlingsdokumenten, trots att detta i och för sig även kan omfatta andra handlingar än enbart sådana som ingår i ett förfrågningsunderlag.
Genomförandet av artikel 35.7 sista meningen och artikel 53.7 sista meningen om förbud mot att röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna behandlas i avsnitt 21.2 om sekretess.
16.2.3 Elektroniska auktioner utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: Elektroniska auktioner ska kunna användas såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser yttrar sig inte.
De två remissinstanser som yttrar sig särskilt, Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) och Byggherrarna, tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med vad som gäller enligt nuvarande LOU och LUF bör elektroniska auktioner också enligt de nya lagarna kunna användas utanför det direktivstyrda området. Det bör emellertid, som Lagrådet har konstaterat, vara tillräckligt att detta framgår av en bestämmelse i kapitlet om upphandling under tröskelvärdena, som anger att elektroniska auktioner får användas också vid de nationella förfarandena och som hänvisar till de direktivstyrda bestämmelserna (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 195).
16.3 Elektroniska kataloger
16.3.1 Nuvarande ordning och de nya direktiven
I 2004 års upphandlingsdirektiv finns inte några särskilda bestämmelser om elektroniska kataloger. Däremot nämns elektroniska kataloger i skäl 12 i 2004 års LOU-direktiv och skäl 20 i 2004 års LUF-direktiv. I skälen konstateras bl.a. att anbud som lämnas in av en anbudsgivare under viss förutsättning får ha formen av en elektronisk katalog.
Nuvarande LOU och LUF innehåller inte heller några särskilda bestämmelser om elektroniska kataloger. När en upphandlande myndighet eller enhet anvisar att specifika elektroniska medel ska användas i ett upphandlingsförfarande – som till exempel elektroniska kataloger – bedöms förfarandet således enligt de allmänna regler som gäller för elektronisk kommunikation. Dessa bestämmelser innebär att vid kommunikation med elektroniska medel ska medlen vara ickediskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- eller programvara som i allmänhet används (9 kap. 2 § nuvarande LOU och LUF).
Begreppet elektroniska kataloger definieras alltså inte i nuvarande LOU och LUF och har inte heller i övrigt någon entydig specifik betydelse. Begreppet synes i upphandlingshänseende främst omfatta de kataloger som leverantörer använder för pris- och produktinformation. Sådana kataloger kan bl.a. ingå som bilagor till anbud som leverantörer lämnar eller, i uppdaterade former, utgöra underlag för upphandlande myndigheters eller enheters beställningar. I fråga om ramavtal kan noteras att dessa ofta förutsätter att pris- och produktkatalogerna ska uppdateras i enlighet med avtalet. Användningen av sådana uppdaterade kataloger är i Sverige frekvent förekommande i bl.a. beställningsfasen.
Rekommendationer för standarder beträffande kataloger har utarbetats inom ramen för samarbetet Single Face To Industry (SFTI) mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Ekonomistyrningsverket (ESV) och Kammarkollegiet (se webbplatsen för samarbetet, www.sfti.se). Erfarenheterna från hur katalogerna används såväl i Sverige som i övriga Europa visar att det för den fortsatta utvecklingen är av vikt att informationen i katalogerna lämnas i strukturerat format bl.a. för att elektronisk utvärdering ska kunna tillämpas (jfr EUkommissionens Handlingsplan för genomförandet av den rättsliga ramen för elektronisk offentlig upphandling, KOM(2004) 841 slutlig, s. 9 och 10).
Bestämmelser om elektroniska kataloger finns i artikel 36 i LOUdirektivet och artikel 54 i LUF-direktivet och är en nyhet i de nya upphandlingsdirektiven. Elektroniska kataloger behandlas också i skäl 68 i LOU-direktivet och skäl 77 i LUF-direktivet. Artiklarna och skälen är i allt väsentligt likalydande mellan direktiven.
16.3.2 Elektroniska kataloger i de nya lagarna
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla bestämmelser om elektroniska kataloger. Enligt bestämmelserna ska en upphandlande myndighet eller enhet ha möjlighet att begära eller godta att anbud lämnas i form av en elektronisk katalog eller att anbudet innehåller en elektronisk katalog.
Regeringens bedömning: De nya lagarna bör inte innehålla några bestämmelser om att användningen av elektroniska kataloger ska vara obligatorisk vid vissa typer av upphandlingar.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens förslag och bedömning. Utredningen bedömer att bestämmelserna om elektroniska kataloger inte bör genomföras genom särskilda föreskrifter i de nya lagarna, utan att de i stället lämpligen bör genomföras genom de bestämmelser om kommunikation som genomför artikel 22 i LOUdirektivet respektive artikel 40 i LUF-direktivet. Utredningen lämnar emellertid som alternativ ett förslag till lagtext och föreslår att bestämmelserna i så fall ska placeras i kapitlet som reglerar dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner (SOU 2014:51 s. 138).
Utredningen föreslår dock inte någon bestämmelse som förtydligar vad som avses med en elektronisk katalog och inte heller några regler om användningen av elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem.
Utredningen anser inte att direktivens möjlighet att göra elektroniska kataloger obligatoriska vid vissa typer av upphandlingar bör utnyttjas.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser,
Kammarrätten i Stockholm, Domstolsverket, Försvarets materielverk (FMV), Sandvikens kommun och Stockholms läns landsting, instämmer i utredningens bedömning att bestämmelserna om elektroniska kataloger inte bör genomföras särskilt. FMV framför som skäl att utvecklingen av den elektroniska handeln kan komma att kompliceras av detaljstyrning, som hindrar önskad it-anpassning. Stockholms läns landsting framför att
bestämmelserna inte bör införas, eftersom begreppet elektroniska kataloger inte utesluter ett ostrukturerat eller icke anpassat format. Några andra remissinstanser, Migrationsverket, Ekonomistyrningsverket (ESV),
Konkurrensverket, Arbetsförmedlingen, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Husbyggnadsvaror HBV Förening, anser att särskilda bestämmelser om elektroniska kataloger bör införas i de nya lagarna och stödjer utredningens alternativa förslag till lagtext. Flera av dessa, bl.a. Konkurrensverket och SKL, framhåller att elektroniska kataloger inte kan jämställas enbart med elektronisk anbudsinlämning eller kommunikation. Migrationsverket och Konkurrensverket anser att en reglering skulle leda till ökad tydlighet om att elektroniska kataloger kan användas. ESV och SKL anser inte att de risker som utredningen pekar på motiverar att särskilda föreskrifter om elektroniska kataloger inte ska genomföras.
Konkurrensverket ifrågasätter bestämmelsernas lagtekniska placering. Enligt verket kan de föreslagna reglernas placering i anslutning till bestämmelserna om dynamiska inköpssystem leda till osäkerhet avseende bestämmelsernas tillämplighet vid upphandling av ramavtal.
Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting och SKL instämmer i utredningens bedömning att användningen av elektroniska kataloger inte ska vara obligatorisk vid någon typ av upphandling.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Regleringen av elektroniska kataloger i de nya direktiven.
Elektroniska kataloger regleras i artikel 36 i LOU-direktivet och artikel 54 i LUF-direktivet. Artiklarna innehåller inte någon uttrycklig definition av vad som avses med elektroniska kataloger. I skäl 68 i LOUdirektivet och skäl 77 i LUF-direktivet beskrivs emellertid en elektronisk katalog som ett format för att presentera och organisera information på ett sätt som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling. Som exempel anges att ett anbud presenteras i form av ett kalkylblad. I skälen anges vidare att elektroniska kataloger bidrar till att öka konkurrensen och effektiviteten vid en upphandling särskilt genom tids- och kostnadsbesparingar.
Enligt artikel 36.1 första stycket i LOU-direktivet och artikel 54.1 första stycket i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten, om det krävs att elektroniska medel för kommunikation ska användas, kräva att anbuden ska lämnas in i form av en elektronisk katalog eller att anbuden ska innefatta en elektronisk katalog. Anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får enligt sista stycket i artiklarna åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet. Ett anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får alltså kompletteras med uppgifter som lämnas i annat format än som en katalog.
Av artikel 36.2 i LOU-direktivet och artikel 54.2 i LUF-direktivet framgår att elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökande eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsförfarande enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten. Katalogerna ska uppfylla kraven för elektroniska medel för kommunikation samt eventuella
kompletterande krav som fastställts av den upphandlande myndigheten eller enheten enligt artikel 22 respektive artikel 40.
När inlämnande av anbud i form av en elektronisk katalog godtas eller krävs ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse. I upphandlingsdokumenten ska alla nödvändiga uppgifter om format, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för katalogen anges (artikel 36.3 LOU-direktivet och artikel 54.3 i LUF-direktivet).
I artikel 36.4 och 5 i LOU-direktivet och artikel 54.4 och 5 i LUFdirektivet regleras användningen av elektroniska kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. Av bestämmelserna följer att en upphandlande myndighet eller enhet får besluta att en förnyad konkurrensutsättning ska genomföras på grundval av uppdaterade kataloger. Myndigheten eller enheten ska i så fall använda sig av någon av de två metoder som anges i artikeln. Den första metoden innebär att anbudsgivarna uppmanas att på nytt lämna in elektroniska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kontraktet. Den andra metoden innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten meddelar att den har för avsikt att samla in de uppgifter som behövs för att upprätta anbud som är anpassade till kraven i de berörda kontrakten från de elektroniska kataloger som redan lämnats in. Förutsättningen för detta är att myndigheten eller enheten angett i upphandlingsdokumenten för ramavtalet att denna metod ska användas.
Myndigheten eller enheten ska fastställa en lämplig tidsperiod mellan meddelandet och insamlingen av uppgifter. Innan kontraktet tilldelas ska den upphandlande myndigheten eller enheten presentera de insamlade uppgifterna för de berörda anbudsgivarna för att ge dem möjlighet att ifrågasätta eller bekräfta att det anbud som upprättats inte innehåller några materiella fel. När den andra metoden tillämpas är det alltså den upphandlande myndigheten eller enheten som sätter samman anbudet på grundval av de uppdaterade uppgifter som leverantörerna lämnat in.
Enligt artikel 36.6 i LOU-direktivet och artikel 54.6 i LUF-direktivet får en upphandlande myndighet eller enhet också kräva att anbuden ska lämnas i form av en elektronisk katalog vid tilldelning av specifika kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Av bestämmelserna framgår vidare att en upphandlande myndighet eller enhet även får använda sig av uppdaterade kataloger vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, under förutsättning att ansökan om deltagande i det dynamiska inköpssystemet åtföljts av en elektronisk katalog enligt de tekniska specifikationer och de format som bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten. Katalogen ska därefter kompletteras av de anbudssökande när de informeras om att den upphandlande myndigheten eller enheten har för avsikt att upprätta anbud.
Särskilda bestämmelser om elektroniska kataloger bör ingå i lagarna
I skäl 68 i LOU-direktivet och skäl 77 i LUF-direktivet anges att elektroniska kataloger bidrar till att öka konkurrensen och effektiviteten vid en upphandling, särskilt genom tids- och kostnadsbesparingar. Detta bekräftas av flera remissinstanser, som också lyfter fram att elektroniska
kataloger underlättar för leverantörerna och ökar möjligheterna till en helt elektronisk inköpsprocess.
De fördelar som finns med elektroniska kataloger talar enligt regeringens mening starkt för att särskilda bestämmelser bör införas i de nya lagarna som reglerar användningen av elektroniska kataloger. Därigenom tydliggörs att elektroniska kataloger är en av de metoder upphandlande myndigheter och enheter kan använda sig av vid upphandlingar. Det tydliggörs också för leverantörer vad som närmare gäller när en elektronisk katalog används. Användningen av elektroniska kataloger som ett sätt att effektivisera myndigheters och enheters upphandlingar kan också sägas ligga i linje med regeringens uttalade mål att prioritera frågor om elektronisk upphandling (prop. 2014/15:1 UO 2 s. 106).
Enligt regeringens mening kan utredningens slutsats att regleringen om kommunikation får samma resultat som bestämmelserna om elektroniska kataloger ifrågasättas. Med detta synsätt kommer regelverket att sakna närmare vägledning för hur den upphandlande myndigheten eller enheten närmare ska gå till väga om den vill använda en elektronisk katalog, t.ex. vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. Också detta talar enligt regeringens mening för att särskilda bestämmelser bör införas. Regeringen instämmer därmed med de remissinstanser som framhållit att elektroniska kataloger inte enbart kan ses som kommunikation av ett elektroniskt format.
Utredningen ser det som problematiskt att begreppet elektroniska kataloger även tycks omfatta dokumentbaserade format med ostrukturerad information, såsom PDF- eller Word-filer. Oavsett hur det förhåller sig med den saken anser regeringen inte att det utgör ett skäl för att avstå från att genomföra bestämmelserna om elektroniska kataloger särskilt. Som SKL konstaterat ger reglerna upphandlande myndigheter och enheter möjlighet att anvisa tekniska format enligt etablerade standarder. Arbete med att ta fram sådana standarder för elektroniska kataloger pågår bl.a. inom EU (se webbplatsen www.cenbii.eu) och kan antas komma att få mer utspridd användning och även underlätta användningen av elektroniska kataloger, inte minst i gränsöverskridande situationer. Regeringen anser inte heller att de risker som utredningen pekar på när det gäller användningen av elektroniska kataloger motiverar att särskilda regler inte ska genomföras.
Sammanfattningsvis anser regeringen att bestämmelserna om elektroniska kataloger bör genomföras genom särskilda bestämmelser i de nya lagarna om upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Elektroniska kataloger är en av flera metoder att upphandla elektroniskt. Regeringen anser därför, till skillnad från Konkurrensverket, att bestämmelserna lämpligen bör placeras tillsammans med de övriga bestämmelserna om sådana metoder. Reglerna bör således placeras i kapitlet som även innehåller bestämmelser om dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner.
Den närmare utformningen av reglerna om elektroniska kataloger
När det gäller den närmare utformningen av reglerna om elektroniska kataloger konstaterar regeringen, i enlighet med den allmänna ansats som
regeringen haft för genomförandet (se avsnitt 5.1), att den som utgångspunkt bör vara så direktivnära som möjligt. Regeringen delar emellertid Lagrådets uppfattning att bestämmelserna bör kompletteras med ett förtydligande som närmare beskriver vad som avses med en elektronisk katalog. Regeringen föreslår därför en sådan bestämmelse i enlighet med Lagrådets förslag, som utformats i nära anslutning till skälen i direktiven (skäl 68 i LOU-direktivet och skäl 77 i LUFdirektivet).
I artikel 36.1 i LOU-direktivet och artikel 54.1 i LUF-direktivet anges att upphandlande myndigheter, om det krävs att elektronisk kommunikation ska användas, får kräva att anbuden ska lämnas in i form av en katalog eller att de ska innefatta en elektronisk katalog. Eftersom en allmän skyldighet att kommunicera med elektroniska medel följer av 12 kap. 1 § i de nya lagarna finns det enligt regeringens mening inte anledning att ange det särskilt även i bestämmelserna om elektroniska kataloger.
I artikel 36.1 i LOU-direktivet och artikel 54.1 i LUF-direktivet nämns både anbud i form av en elektronisk katalog och anbud som innefattar en elektronisk katalog. I övrigt i artikeln nämns dock endast anbud i form av en katalog. Detta skulle kunna ge intryck av att artikeln i övrigt uteslutande gäller för elektroniska kataloger som inrymmer sådana komponenter att de också är att betrakta som anbud och att en elektronisk katalog som är fogad till ett anbud enbart omfattas av punkten 1. I likhet med utredningen anser emellertid regeringen att det för tillämpningen av regleringen är i huvudsak egalt om anbudet utgörs av en elektronisk katalog eller om anbudet innehåller en elektronisk katalog. Bestämmelserna kan därför enligt regeringens mening inte rimligen tolkas på annat sätt än att de är tillämpliga oavsett om anbudet lämnas i form av en elektronisk katalog eller om anbudet endast innefattar en elektronisk katalog. Enligt regeringens mening bör det alltså som utgångspunkt framgå av bestämmelserna att de är tillämpliga oavsett om anbudet lämnas i form av en elektronisk katalog eller om det innefattar en elektronisk katalog. I artikel 36.1 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 54.1 tredje stycket i LUF-direktivet anges emellertid att anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet. Behov av att tillämpa bestämmelserna synes endast finnas om anbudet lämnats i form av en elektronisk katalog. Möjligheten att komplettera med andra handlingar ska därför enligt lagtexten endast avse de fall där anbudet lämnats i form av en elektronisk katalog.
Som utredningen konstaterat krävs att såväl anbudet som kataloguppgifterna lämnas i ett elektroniskt format. Detta kan sägas framgå redan av 12 kap. 1 § men bör, som utredningen förslagit, tydliggöras i bestämmelserna i de nya lagarna.
Av artikel 36.2 första stycket i LOU-direktivet och artikel 54.2 första stycket i LUF-direktivet framgår att elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökanden eller anbudsgivare för ett visst upphandlingsförfarande enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställs av den upphandlande myndigheten eller enheten. Detta innebär att leverantörer inte bör ha en möjlighet att enbart överlämna sina allmänna kataloger utan att de ska anpassa sina allmänna kataloger till
det specifika upphandlingsförfarandet (se skäl 68 i LOU-direktivet och skäl 77 i LUF-direktivet). I artikel 36.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 54.2 andra stycket i LUF-direktivet anges vidare att de elektroniska katalogerna ska uppfylla kraven för elektroniska medel för kommunikation och eventuella kompletterande krav som fastställs av den upphandlande myndigheten. Även utan särskilda föreskrifter om detta är emellertid enligt regeringens mening bestämmelserna om kommunikation med elektroniska medel tillämpliga på elektroniska kataloger, eftersom de även utgör ett sätt att kommunicera. I likhet med utredningen anser regeringen att bestämmelserna om elektroniska kataloger inte i onödan bör tyngas med det som redan följer av bestämmelserna om kommunikation. Artikel 36.2 andra stycket i LOUdirektivet och artikel 54.2 andra stycket LUF-direktivet kräver därför enligt regeringens mening inte något särskilt genomförande i bestämmelserna om elektroniska kataloger.
I artikel 36.3 i LOU-direktivet anges hur den upphandlande myndigheten ska gå till väga om den godtar eller kräver att anbud lämnas i form av en elektronisk katalog. Av bestämmelsen framgår alltså att en upphandlande myndighet både kan godta och kräva elektroniska kataloger, medan det i artikel 36.1 endast anges att en upphandlande myndighet får kräva en elektronisk katalog. Enligt regeringens mening är det inte rimligt att tolka bestämmelserna på annat sätt än att en upphandlande myndighet kan välja att antingen begära eller godta elektroniska kataloger i en upphandling. Detta bör därför tydliggöras i författningskommentaren till de bestämmelser som genomför artikel 36.1 i LOU-direktivet och artikel 54.1 LUF-direktivet. I enlighet med artikel 36.3 i LOU-direktivet och artikel 54.3 i LUF-direktivet bör regleringen om elektroniska kataloger också innehålla bestämmelser om vad som ska framgå av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse och av upphandlingsdokumenten.
Uppdaterade elektroniska kataloger
När det gäller användningen av elektroniska kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal (artikel 36.4 och 5 i LOUdirektivet och artikel 54.4 och 5 i LUF-direktivet) pekar utredningen på att bestämmelserna måste medge att uppgifterna i katalogerna uppdateras. Utredningen föreslår också, enligt det alternativa lagförslaget, att det ska framgå av bestämmelserna att katalogens format ska tillåta en sådan uppdatering. En sådan regel har inte någon direkt motsvarighet i direktiven. Ingen remissinstans invänder mot förslaget i denna del. Enligt regeringens mening kan det i och för sig ifrågasättas om inte ett sådant krav ändå kan ställas med stöd av artikel 36.2 i LOUdirektivet respektive artikel 54.2 i LUF-direktivet om den elektroniska katalogens specifikationer och format m.m. Regeringen kan emellertid ha förståelse för att det kan vara värdefullt för den praktiska tillämpningen att ett tydliggörande i enlighet med utredningens förslag görs i denna del i lagtexten. Regeringen föreslår därför sådana bestämmelser i bestämmelserna om elektroniska kataloger.
Av artikel 36.4 i LOU-direktivet och artikel 54.4 i LUF-direktivet framgår att det finns två olika metoder för att använda sig av elektroniska
kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. Den första metoden innebär att anbudsgivarna lämnar in nya elektroniska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kontraktet. Den andra metoden innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten meddelar anbudsgivarna tidpunkten för insamling av de uppgifter som behövs för att i enlighet med de kataloger som redan lämnats in, upprätta anbud som är anpassade till kraven i det berörda kontraktet. Myndigheten eller enheten ska dock ge anbudsgivarna möjlighet att säga nej till en sådan insamling. Vad det innebär om leverantören avböjer att komma in med de efterfrågade uppgifterna regleras inte i direktiven. Enligt utredningen torde leverantören i ett sådant fall vara hänvisad till att antingen uppdatera den elektroniska katalogen enligt den första metoden, dvs. genom att lämna in en ny elektronisk katalog som anpassats till kraven i det berörda kontraktet, eller att helt avstå från att delta i konkurrensutsättningen. Enligt regeringens mening ligger det dock närmast till hands att tolka bestämmelserna så att följden av att en leverantör avböjer insamling av uppgifter är att denne avstår från att delta i den förnyade konkurrensutsättningen.
I artikel 36.5 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 54.5 andra stycket i LUF-direktivet anges att den upphandlande myndigheten ska ange en lämplig tidsperiod mellan meddelandet till leverantören och insamlingen av uppgifterna. Lämplig tid bör enligt regeringens mening i den svenska författningstexten ersättas med skälig tid, vilket tydliggör att den upphandlande myndigheten eller enheten ska göra en objektiv bedömning av hur lång tidsfristen bör vara. Någon ändring i sak är dock inte avsedd.
Utredningens alternativa lagförslag innehåller inte någon reglering som genomför bestämmelserna om användningen av elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem (artikel 36.6 i LOU-direktivet och artikel 54.6 i LUF-direktivet). Regeringen anser emellertid att elektroniska kataloger bör kunna användas också vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Enligt regeringens mening bör dessa bestämmelser lämpligen placeras tillsammans med bestämmelserna om elektroniska kataloger i övrigt.
Elektroniska kataloger bör inte vara obligatoriska i något fall
Enligt artikel 36.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 54.1 andra stycket i LUF-direktivet får medlemsstaterna besluta att användningen av elektroniska kataloger ska vara obligatorisk i samband med vissa typer av upphandlingar. Ingen remissinstans anser att denna möjlighet bör utnyttjas, men några remissinstanser motsätter sig att så sker. Regeringen delar utredningens bedömning att de upphandlande myndigheterna och enheterna är bäst skickade att från fall till fall bedöma bl.a. emognadsgraden på den aktuella marknaden och därefter avgöra om elektroniska kataloger ska användas eller inte i en specifik upphandling. Regeringen anser därmed, i likhet med utredningen och flera remissinstanser, att bestämmelserna inte bör göras obligatoriska för några typer av upphandlingar.
16.3.3 Elektroniska kataloger utanför det direktivstyrda området
Regeringens bedömning: De direktivstyrda bestämmelserna om elektroniska kataloger bör inte göras tillämpliga för det icke direktivstyrda området.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen gör inte någon bedömning i frågan.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig i frågan. Skälen för regeringens bedömning: Bestämmelser som reglerar upphandling utanför det direktivstyrda området föreslås i 19 kap. i de nya lagarna. Kapitlet motsvarar i stora delar 15 kap. i nuvarande LOU och
LUF. Som framgår av avsnitt 31.1 är utgångspunkten i detta lagstiftningsärende att bestämmelserna i kapitlen bör kompletteras endast om det är påkallat till följd av ändrad reglering på det direktivstyrda området. Oavsett om de direktivstyrda reglerna görs tillämpliga för det icke direktivstyrda området eller inte kommer det, i likhet med nuvarande LOU och LUF, också enligt de nya lagarna att vara möjligt att använda sig av elektroniska kataloger vid upphandlingar under tröskelvärdena. För att bestämmelserna om elektroniska kataloger ändå ska göras tillämpliga på det icke direktivstyrda området talar enligt regeringens mening, förutom de allmänna fördelarna med elektroniska kataloger som lyfts fram i avsnitt 16.3.2, det förhållandet att det annars kan framstå som otydligt om elektroniska kataloger får användas vid upphandlingar vars värden understiger tröskelvärdena. Sammantaget anser regeringen emellertid att det inom ramen för detta lagstiftningsärende inte framstår som påkallat att göra de direktivstyrda bestämmelserna om elektroniska kataloger tillämpliga också för det icke direktivstyrda området. Någon hänvisning till lagarnas kapitel med bestämmelser om elektroniska kataloger ska därför inte införas i 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
17 Tekniska krav och anbud med alternativa utföranden
17.1 Tekniska krav vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
17.1.1 Tekniska specifikationer
Regeringens förslag: Regleringen av tekniska specifikationer ska med vissa undantag genomföras med nuvarande reglering som förebild.
Det ska i lagtexten föreskrivas att de egenskaper som anges i de tekniska specifikationerna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna, eller byggentreprenaderna eller en specifik process som avser ett annat skede i varornas tjänsternas eller byggnadsverkens livscykel. Detta ska även gälla då sådana faktorer inte är egenskaper hos de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna .
Det ska i de tekniska specifikationerna anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna som huvudregel bestämmas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller utformning med tanke på samtliga användares olika behov.
Definitioner av vissa tekniska specifikationer ska tas in som en bilaga till lagarna.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorian föreslår en delvis annan utformning av lagtexten.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslagen är i huvudsak positiva till dem. Några av dessa remissinstanser framför dock lagtekniska synpunkter på förslagen, bl.a. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac).
Skälen för regeringens förslag: I dag återfinns regleringen av tekniska specifikationer i 6 kap. LOU och 6 kap. LUF. Regleringen grundar sig på artikel 23 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 34 i 2004 års LUF-direktiv. I bilaga 4 till respektive lag återfinns definitioner av vissa tekniska specifikationer. Definitionerna är hämtade från bilaga
VI i 2004 års LOU-direktiv och från bilaga XXI i 2004 års LUF-direktiv. Motsvarande reglering i de nya direktiven (artikel 42 i LOU-direktivet respektive artikel 60 i LUF-direktivet) innehåller vissa ändringar i förhållande till nuvarande reglering.
Även i de nya direktiven har definitioner av tekniska specifikationer tagits in i bilagor. Definitionerna av tekniska specifikationer framgår av bilaga VII i LOU-direktivet och bilaga VIII i LUF-direktivet och tas in i bilaga 3 i respektive lag. Lagrådet har ifrågasatt att bilagan med tekniska specifikationer ska anses innehålla definitioner och i stället förordat att den slopas och att innehållet i den förs in i 9 kap. Tekniska krav i respektive lag. Samtidigt har Lagrådet, till skillnad från lagrådsremissen, föreslagit att en hänvisning till bilaga 3 tas in i det kapitlet. Enligt
regeringens mening finns det fog för Lagrådets kritik. Bilagan är inte överskådlig eller stringent. Den är dock intagen i direktiven och har där syftet att utgöra definitioner. Den anger på ett sammanhållet sätt vad tekniska specifikationer är. Regeringen bedömer att det inte finns utrymme för att ta in innehållet i lagarna utan att lagtexten tyngs i alltför hög grad samtidigt som det finns en risk för att innehållet i lagarna kommer att skilja sig från direktiven. Regeringen anser därför att den rådande ordningen tills vidare ska bestå och föreslår att bilagan om tekniska specifikationer tas in i de nu föreslagna lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Swedac lyfter fram att den i remissen i bilagan föreslagna definitionen av teknisk referens, som stämmer överens med den svenska och den engelska direktivtexten, anger att en teknisk referens är en produkt eller en vara som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan. Sådana organ framställer emellertid inga produkter eller varor, utan snarare standarder och tekniska specifikationer. Swedac föreslår i stället att definitionen ska ges följande lydelse: ”teknisk referens: annat dokument, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med”, och poängterar att det är en utformning som överensstämmer med den spanska språkversionen av direktivet. Regeringen instämmer i Swedacs bedömning och definitionen av teknisk referens bör därför ges den utformning som Swedac föreslår.
I artiklarna om tekniska specifikationer i de nya direktiven återfinns till skillnad från i 2004 års direktiv en allmän föreskrift om att de egenskaper som krävs av varor, tjänster eller byggentreprenader ska anges i specifikationerna (artikel 42.1 första stycket i LOU-direktivet och artikel 60.1 första stycket i LUF-direktivet).
I de nya direktiven lyfts vidare i artikel 42.1 första stycket i LOUdirektivet och i artikel 60.1 första stycket i LUF uttryckligen fram att de egenskaper som anges i de tekniska specifikationerna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna Detta har hittills framgått av de ovan nämnda bilagorna till de äldre direktiven. Det anges vidare i andra stycket i artiklarna att egenskaperna också får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel. De egenskaper som behandlas i detta stycke måste inte utgöra en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna förutsatt att de är kopplade till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontraktets värde och målsättningar.
Vad gäller kravet att de egenskaper som krävs måste stå i proportion till kontraktets värde och målsättningar, anser Konkurrensverket att det är lämpligt att utveckla och förtydliga de nya direktivens uttryckliga krav på tillämpning av proportionalitetsprincipen vid utformningen av de tekniska specifikationerna. Även Advokatfirman Delphi framhåller vikten av att direktivens bestämmelser om proportionalitetsprincipen framgår. Regeringen anser emellertid i likhet med promemorian att detta följer av de allmänna principerna för upphandling, vilka kommer att framgå av de nya lagarna, varför detta inte behöver anges särskilt.
Enligt de nya direktiven får i de tekniska specifikationerna också anges om överföring av immateriella rättigheter kommer att krävas (artikel 42.1
i tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 60.1 tredje stycket i LUFdirektivet).
VVS-företagen, BIM Alliance och Föreningen byggherrarna anser att det bör tydliggöras att den upphandlande myndigheten kan ställa krav på användning av byggnadsinformationsmodellering som en del av de tekniska specifikationerna. Regeringen konstaterar att det av definitionerna tydligt framgår vilka typer av krav myndigheterna kan ställa i de tekniska specifikationerna och att något närmare utpekande av specifika metoder inte ankommer på lagstiftaren att göra.
De nya direktiven innebär ett förstärkt hänsynstagande till tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning. I nuvarande lagstiftning anges att de tekniska specifikationerna då det är möjligt bör fastställas för att ta hänsyn till kriterier avseende tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov. Enligt de nya direktiven ska de tekniska specifikationerna för alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av fysiska personer, utom i vederbörligen motiverade fall, fastställas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov (artikel 42.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 60.1 fjärde stycket i LUF-direktivet).
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en unionsrättsakt ska i enlighet med femte stycket i respektive artikel de tekniska specifikationerna avseende tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas med hänvisning till den rättsakten.
Myndigheten för delaktighet (MFD) och Handikappförbunden anser att det i de nya lagarna, på motsvarande sätt som i direktiven, ska förtydligas att kravet på tillgänglighet för fysiska personer gäller oavsett om det rör allmänheten eller personal vid den upphandlande myndigheten.
Regeringen anser dock att det framstår som självklart att så är fallet och att något ytterligare förtydligande inte är nödvändigt. Synskadades
Riksförbund anser att formuleringen inte är stark nog för att stärka funktionsnedsattas rätt. Regeringen konstaterar att formuleringen följer direktivtexten och anser att det saknas anledning att avvika från den.
Liksom i 2004 års direktiv finns en uttrycklig bestämmelse i artikel 42.2 om att de tekniska specifikationerna ska tillåta att leverantörerna deltar på lika villkor och att de inte får innebära omotiverade hinder mot konkurrens. Även detta följer av de allmänna principerna för upphandling och behöver, liksom i nuvarande lagstiftning, inte anges särskilt.
En ytterligare nyhet i direktiven är att bestämmelserna om tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav har placerats före bestämmelserna om tekniska specifikationer som hänvisar till bl.a. standarder (artikel 42.3 a och b i LOU-direktivet respektive artikel 60.3 a och b i LUF-direktivet). Syftet är att lyfta fram den förra formen av tekniska specifikationer, då den anses bäst främja innovationer. Den ändrade ordningsföljden bör också få genomslag i de nya upphandlingslagarna.
Swedac anför att det av lagtexten bör framgå att om det finns tvingande tekniska krav i EU-lagstiftningen eller i nationell rätt, ska de
tekniska specifikationerna bestämmas med hänvisning till tillämplig EUrättsakt, till de nationella regler som genomför rättsakten eller gällande nationell lagstiftning. Regeringen instämmer i att det bör framgå tydligt att så är fallet i de nya lagarna. Det bör således i linje med vad som anges i artikel 42.3 i LOU-direktivet respektive artikel 60.3 i LUF-direktivet framgå tydligt av lagtexten att bestämmelserna om hur de tekniska specifikationerna ska vara utformade endast gäller om de inte påverkar tvingande nationella tekniska regler. De tekniska reglerna måste naturligtvis vara förenliga med unionsrätten. Exempel på sådana nationella tekniska regler är Swedacs föreskrifter (STAFS 2007:18) om icke-automatiska vågar och dess föreskrifter (STAFS 2006:4) om mätinstrument. Båda dessa föreskrifter bygger på EU-direktiv. Föreskrifterna kan i enlighet med det anförda inte frångås vid utformningen av de tekniska specifikationerna vid en upphandling.
17.1.2 Provningsrapport eller intyg från en tredje part
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska som bevis för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, få kräva att leverantörerna uppvisar en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Om leverantören inte har tillgång till en sådan provningsrapport eller intyg ska under vissa förutsättningar dock annan lämplig utredning godtas som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om administrativt samarbete behöver inte genomföras genom särskilda bestämmelser om tekniska specifikationer.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget är i huvudsak positiva. Flera remissinstanser har dock lagtekniska synpunkter på förslaget, bl.a. Swedac.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Regleringen i de nya direktiven medger att en upphandlande myndighet kräver att leverantören uppvisar en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse som bevis för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet (artikel 44.1 i LOU-direktivet respektive artikel 62.1 i LUFdirektivet).
Konkurrensverket konstaterar att promemorians förslag till nya bestämmelser inte innehåller någon begränsning som innebär att krav på en granskning av tredje part (organ för bedömning av överensstämmelse) bara kan ställas då det är lämpligt och motiverat av upphandlingens art.
Utan ett sådant krav finns enligt verket en risk att krav på tredjepartsgranskning ställs i fall där det inte är nödvändigt. Konkurrensverket föreslår att förslaget kompletteras med förtydligande om vid vilken tidpunkt en upphandlande myndighet eller enhet får kräva att leverantören uppvisar en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ. Om denna tidpunkt anges som vid kontraktstillfället anser verket att risken för negativa effekter torde minimeras genom att det då endast är den eller de vinnande leverantörerna som behöver åsamkas därmed förenade kostnader.
Regeringen konstaterar att det knappast är möjligt att vid genomförandet av de nu aktuella bestämmelserna inskränka möjligheten till tredjepartsgranskning på det sätt som Konkurrensverket förespråkar. Det ligger inte heller i en upphandlande myndighets eller enhets intresse att ställa upp mer långtgående krav än nödvändigt. Vidare måste alltid de allmänna principerna för upphandling beaktas i alla delar av upphandlingsprocessen. Av dessa följer att en upphandlande myndighet eller enhet inte får ställa upp krav som är oproportionella i förhållande till kontraktets värde och målsättningar.
Om en upphandlande myndighet kräver ett intyg från ett visst specifikt organ för bedömning av överensstämmelse ska den även godta intyg från andra likvärdiga organ för bedömning av överensstämmelse. Med organ för bedömning av överensstämmelse avses enligt direktiven ett organ som utför bl.a. kalibrering, provning, certifiering, kontroll och annan bedömning av överensstämmelse och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93. Efter synpunkter från Lagrådet föreslås att även en provningsrapport från likvärdiga organ ska godtas.
Swedac invänder att vissa uppgifter för bedömning av överensstämmelse ska utföras av s.k. anmälda organ. Sådana organ utför bedömning av överensstämmelse på grundval av bestämmelser i unionsrätten. De är ofta, men inte nödvändigtvis, även ackrediterade för uppgiften (se 7 § andra stycket lagen [2011:791] om ackreditering och teknisk kontroll). Swedac anser att en upphandlande myndighet naturligtvis ska kunna ställa krav på att bedömning av en produkt görs av ett anmält organ när sådan bedömning krävs av tillämplig unionsrätt.
Regeringen konstaterar att upphandlade produkter givetvis ska uppfylla tvingande unionsregler men att det saknas anledning att reglera mer än vad som följer av direktiven. Definitionen i direktiven av organ för bedömning av överensstämmelse är tydlig och anger endast att det är ett krav att ett sådant organ ska vara ackrediterat i enlighet med nämnda förordning.
Annan lämplig utredning än en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse ska enligt direktiven godtas om leverantören inte hade tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg under förutsättning att detta inte kan tillskrivas den berörda leverantören och under förutsättning att den berörda leverantören därigenom bevisar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna,
tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet (artikel 44.2 i LOU-direktivet respektive artikel 62.2 i LUF-direktivet).
Konkurrensverket föreslår att begreppet andra lämpliga bevismedel exemplifieras i de nya upphandlingslagarna. Regeringens uppfattning är emellertid att sådana exemplifieringar lämpligen bör anges i författningskommentaren och inte direkt i lagtexten.
Administrativt samarbete
I artikel 44.3 LOU-direktivet respektive artikel 62.3 LUF-direktivet anges att medlemsstaterna på begäran ska göra alla uppgifter som lämnats i enlighet med artiklarna 42.6, 43 samt 44.1 och 44.2 i LOUdirektivet respektive artiklarna 60.6, 61 samt 62.1 och 62.2 i LUFdirektivet tillgängliga för andra medlemsstater enligt artikel 86 i LOUdirektivet respektive artikel 102 i LUF-direktivet. Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna i artikel 44.3 respektive 62.3 inte behöver genomföras genom särskilda föreskrifter om tekniska specifikationer. Enligt regeringens mening uppnås syftet med regleringen genom de föreskrifter som genomför direktivets artikel 86 respektive artikel 102.
17.1.3 Märkning
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet under vissa förutsättningar få kräva en särskild märkning som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs.
Andra märkningar ska godtas om det innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav. Även annan utredning ska under vissa förutsättningar godtas om den visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller ställda krav.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är i huvudsak positiva. Några remissinstanser framför lagtekniska synpunkter på förslaget, bl.a. Kriminalvården.
Skälen för regeringens förslag: I de nya direktiven har bestämmelserna om märken utvidgats till att även omfatta andra märken än miljömärken (artikel 43 i LOU-direktivet respektive artikel 61 i LUFdirektivet). Enligt de tidigare direktiven (artikel 23.6 i 2004 års LOUdirektiv respektive artikel 34.6 i 2004 års LUF-direktiv) måste de underliggande specifikationerna som ligger till grund för ett miljömärke tas in i annonsen om upphandling, förfrågningsunderlaget eller de kompletterande handlingarna. De nya direktiven möjliggör för en upphandlande myndighet eller enhet att i stället direkt hänvisa till ett särskilt märke förutsatt att vissa villkor är uppfyllda. Likvärdiga märken ska godtas. Annan lämplig utredning än ett särskilt angivet märke eller likvärdigt märke ska enligt direktiven godtas om leverantören inte hade tillgång till märket inom de aktuella tidsfristena och detta inte berodde på leverantören och under förutsättning att leverantören med den åberopade
utredningen bevisar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, uppfyller kraven för det särskilda märket eller de specifika krav som angetts av den upphandlande myndigheten (artikel 43.1 i LOU-direktivet respektive artikel 61.1 i LUF-direktivet).
I direktiven definieras begreppet märke som alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav (artikel 2.1.23 i LOU-direktivet respektive artikel 2.19 i LUF-direktivet). Denna definition bör i de nya lagarna liksom i promemorians lagförslag placeras i anslutning till bestämmelserna om märken.
Kriminalvården anser att begreppet märke är förvirrande och menar att begreppet lätt kan förväxlas med varumärke. Även Lagrådet har ifrågasatt begreppet märke och framfört begreppet märkning som ett alternativ. Regeringen delar den uppfattningen och föreslår att direktivets begrepp märke i lagtexten bör uttryckas som märkning.
Lagrådet har även framfört att för att de föreslagna bestämmelserna om märken ska kunna läggas till grund för lagstiftning måste det göras klart hur de förhåller sig till övriga bestämmelser i 9 kap. och till principerna för offentlig upphandling i 4 kap. Enligt regeringen får märken eller märkning anses utgöra ett särskilt system för att visa att de tekniska kraven är uppfyllda. Direktivartiklarna och lagförslagen återger kännetecken för detta system. Vad som kännetecknar systemet har regeringen klargjort ytterligare i författningskommentarerna till de föreslagna bestämmelserna. Vägledning ges även i skäl 75 i LOUdirektivet och skäl 85 i LUF-direktivet.
17.1.4 Skyldigheten att tillhandahålla vissa tekniska specifikationer
Regeringens förslag: Den skyldighet som en upphandlande enhet vid upphandling inom försörjningssektorerna har att på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt eller de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras, ska i fortsättningen som huvudregel fullgöras med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Skälen för regeringens förslag: En nyhet i LUF-direktivet i förhållande till gällande rätt rör den skyldighet som en upphandlande enhet har att, på begäran från leverantörer som är intresserade av att erhålla ett kontrakt, tillhandahålla de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt, eller de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras. Denna skyldighet ska i fortsättningen som huvudregel fullgöras med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång (artikel 63 i LUF-direktivet). Det nya
kravet på tillhandahållande med elektroniska medel bör genomföras i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
17.1.5 Anbud med alternativa utföranden
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna om anbud med alternativa utföranden ska med vissa undantag motsvara de nuvarande.
En upphandlande myndighet eller enhet ska i fortsättningen inte bara få tillåta utan även kunna kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är. De tilldelningskriterier som används ska kunna tillämpas på såväl anbud med alternativa utföranden som på anbud som inte utgör alternativ.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Promemorians lagförslag är dock något annorlunda utformat.
Remissinstanserna: Med undantag för Trafikverket, som vill att bestämmelserna som genomför artikel 45.1 i LOU-direktivet ska utformas i närmare anslutning till direktivets lydelse, yttrar sig remissinstanserna inte särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att beakta anbud med alternativa utföranden, dvs. anbud som har en annan lösning än den myndigheten efterfrågat, har utökats i och med de nya direktiven (artikel 45 i LOU-direktivet respektive artikel 64 i LUF-direktivet). Det innebär att alternativa anbud får användas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
Det förtydligas vidare att de tilldelningskriterier som används ska kunna tillämpas på såväl anbud med alternativa utföranden som på anbud som inte utgör alternativ. De nya direktiven möjliggör också för en upphandlande myndighet eller enhet att inte bara tillåta utan även kräva anbud med alternativa utföranden.
I LOU-direktivet anges uttryckligen att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna om den upphandlande myndigheten inte anger att den tillåter eller kräver sådana anbud och att sådana anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet (artikel 45.1). En motsvarande föreskrift saknas för upphandlande enheter i såväl LUF-direktivet som i 2004 års LUF-direktiv. En föreskrift om att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna, om det inte angetts att sådana anbud godkänns, har dock införts i LUF (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 498). Det ligger i sakens natur att anbud med alternativa utföranden inte är tillåtna om den upphandlande enheten inte anger att den tillåter eller kräver sådana anbud och att sådana anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet. I förtydligande syfte bör emellertid en bestämmelse av denna innebörd också införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på motsvarande sätt som skett i gällande lagstiftning.
Trafikverket anser att bestämmelserna som genomför artikel 45.1 i
LOU-direktivet ska utformas i närmare anslutning till direktivet. Regeringen instämmer i Trafikverkets uppfattning att bestämmelserna som genomför artikel 45.1 i LOU-direktivet bör ges en mer direktivnära
utformning och en sådan bestämmelse bör i enlighet med Trafikverkets synpunkter tas in i lagen.
En upphandlande myndighet eller enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska på motsvarande sätt som enligt gällande rätt, ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. I artikel 45.3 i LOU-direktivet anges uttryckligen att en upphandlande myndighet endast ska beakta alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven. En sådan uttrycklig föreskrift saknas för upphandlande enheter i såväl LUF-direktivet som 2004 års LUF-direktiv. En sådan föreskrift har dock trots det införts i LUF. Av de allmänna principerna om att upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt, får nämligen anses följa att upphandlande enheter endast får beakta anbud med alternativa utföranden som uppfyller de ställda minimikraven. I förtydligande syfte ska en uttrycklig föreskrift av denna innebörd också införas för upphandlande enheter i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på motsvarande sätt som skett i gällande lagstiftning.
Lagrådet har som alternativ till uttrycket anbud med alternativa utföranden föreslagit att uttrycket anbud med avvikande lösningar ska användas. Regeringen konstaterar att begreppen är desamma i de nya direktiven som i de äldre. Den förändring som Lagrådet föreslår skulle enligt regeringens bedömning inte öka begripligheten av bestämmelserna i tillräcklig utsträckning eller i övrigt medföra sådana förbättringar av dem att det är motiverat att trots oförändrad begreppsbildning i direktiven föreslå ändringar av begreppsbildningen i lagstiftningen.
Regeringen föreslår därför inte den förändringen.
17.2 Tekniska krav på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om vilka uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i de tekniska specifikationerna ska vara tillämpliga även på sådan upphandling som faller utanför det direktivstyrda området.
Regleringen av märkning ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Övriga bestämmelser om tekniska specifikationer, utom bestämmelserna om anbud med alternativa utföranden, ska göras tillämpliga på upphandling av sociala och andra särskilda tjänster om värdet på upphandlingen uppgår minst till tillämpligt tröskelvärde.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte specifikt över förslaget. Bland andra Myndigheten för delaktighet (MFD) anser att krav på tillgänglighet ska göras tillämpliga även på upphandlingar under tröskelvärdet.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om uppgifter (om fabrikat, ursprung, tillverkning m.m.) som inte får ingå i de tekniska specifikationerna i de nuvarande upphandlingslagarna (se 6 kap. 4 §
LOU respektive 6 kap. 4 § LUF) är tillämpliga även på upphandling utanför det direktivstyrda området (se 15 kap. 2 § LOU respektive 15 kap. 2 § LUF). Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Motsvarande bestämmelser i dessa lagar bör således även vara tillämpliga på upphandling utanför det direktivstyrda området enligt bestämmelserna i 19 kap. i respektive ny lag.
De direktivstyrda bestämmelserna om miljömärken i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Regeringen anser i likhet med förslaget i promemorian att det inte framkommit skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna eller för att inskränka denna ordning till att enbart gälla för miljömärken. Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller märkning i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i de nya lagarna.
MFD och Handikappförbunden anser att kravet på tillgänglighet i de tekniska specifikationerna ska göras tillämpliga även vid upphandling under tröskelvärdena. Regeringen konstaterar emellertid att någon översyn av lagstiftningen på det icke direktivstyrda området inte är avsedd i det här lagstiftningsärendet och att endast nödvändiga förändringar med anledning av direktivet ska göras i lagstiftningen på det icke direktivstyrda området. Dock ska övriga bestämmelser om tekniska specifikationer, men inte bestämmelserna som avser anbud med alternativa utföranden, liksom i nuvarande lagstiftning göras tillämplig på upphandling av sociala och andra särskilda tjänster om upphandlingens värde uppgår till minst det tröskelvärde som är tillämpligt enligt bestämmelserna om tröskelvärden, se avsnitt 11.
17.3 Tekniska krav och funktionskrav vid upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Tekniska krav och funktionskrav ska ingå i något av koncessionsdokumenten. De egenskaper som krävs ska anges och kan även avse den specifika processen eller metoden för att producera tjänsterna under förutsättning att de är kopplade till föremålet för kontraktet.
De tekniska kraven och funktionskraven får inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilda framställningsförfaranden som karaktäriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör och inte heller hänvisning till varumärke, patent, typ eller tillverkning utom under vissa förutsättningar.
En upphandlande myndighet som väljer att hänvisa till tekniska krav eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud enbart på grund av att anbudet inte överensstämmer med dessa krav om anbudsgivaren kan visa att denne uppfyller kraven.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget eller är positiva till det. SIS – Swedish standards institute och
Myndigheten för delaktighet (MFD) har lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: För krav på koncessionsföremålets egenskaper i koncessionsupphandlingar har unionslagstiftaren valt att, i stället för som i LOU- och LUF-direktiven använda begreppet tekniska specifikationer, använda det vidare uttrycket tekniska krav och funktionskrav. Dessa bestämmelser finns i artikel 36 i LUK-direktivet och innehåller vissa likheter med bestämmelserna i artikel 42.1 första och andra styckena, 42.4 och 42.5 i LOU-direktivet och artikel 60.1 första och andra styckena, 60.4 och 60.5 i LUF-direktivet samt delar av bilaga
VII till LOU-direktivet och bilaga VIII till LUF-direktivet.
I artikel 36.1 första stycket i LUK-direktivet föreskrivs att tekniska krav och funktionskrav ska ange vilka egenskaper den byggentreprenad eller de tjänster som är föremål för koncessionen ska ha. Någon förteckning med definitioner av tekniska krav och funktionskrav på motsvarande sätt som i bilaga VII till LOU-direktivet och bilaga VIII till LUF-direktivet finns dock inte i LUK-direktivet. Några av de specifikationer som finns med i uppräkningen i bilagorna till LOUdirektivet och LUF-direktivet tas i artikel 36.1 i LUK-direktivet upp som exempel på vilka typer av egenskaper som den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa krav på. SIS och MFD anser att denna uppräkning bör finnas med i lagtexten. SIS påtalar att om inte bestämmelsen får en mer direktivnära utformning blir SIS och standardiseringens intressen inte tillgodosedda. MFD hänvisar till att uppräkningen omfattar krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Konkurrensverket, å sin sida, tillstyrker utredningens förslag i den delen. Regeringen delar utredningens förslag och Konkurrensverkets uppfattning att uppräkningen, som bara är exemplifierande, inte behöver tas med i författningstexten. Utredningen
har emellertid särskilt angivit att kraven får innefatta miljökrav som också särskilt omnämns i skälen till bestämmelsen. Även tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning omnämns särskilt i skälen (skäl 67 där det anges att den specifika produktionsprocessen kan innefatta krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller miljöprestanda). Regeringen anser i likhet med MFD att det finns skäl att i lagtexten även ange särskilt att kraven kan avse krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Den i direktivtexten angivna uppräkningen utvecklas närmare i författningskommentaren till 7 kap. 1 §.
Tekniska krav och funktionskrav är begrepp som är vidare än tekniska specifikationer och torde innebära att de krav som kan ställas på de byggentreprenader och tjänster som är föremål för koncessionen på tekniska egenskaper och funktioner inte begränsar sig till de som specificeras i bilagorna till LOU-direktivet och LUF-direktivet. En förutsättning är dock att kraven är kopplade till föremålet för kontraktet och står i proportion till dess värde och mål. Det är även väsentligt, som framhålls i skäl 67 i direktivet, att kraven följer principerna om likabehandling och om öppenhet samt att de utformas på sätt som inte begränsar konkurrensen t.ex. genom krav som gynnar en viss ekonomisk aktör genom att de avspeglar viktiga egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som den ekonomiska aktören brukar erbjuda.
I artikel 36.2 anges vissa uppgifter som kraven inte får omfatta, bl.a. uppgifter om tillverkning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör. Detta överensstämmer med vad som i anges i artikel 42.4 i LOU-direktivet och artikel 60.4 i LUF-direktivet och bör genomföras i lagen på motsvarande sätt som i LOU och LUF.
Vidare föreskrivs i LUK-direktivet att ett anbud inte får förkastas med motiveringen att de tekniska kraven eller funktionskraven inte är uppfyllda, om anbudsgivaren visar att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven. Bestämmelsen motsvarar bestämmelser i LOU-direktivet och LUF-direktivet och bör genomföras i lagen på samma sätt som i LOU och LUF.
18 Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
18.1 Annonsering vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
En avgörande förutsättning för att företag i Sverige och i andra medlemsstater ska kunna konkurrera om upphandlingskontrakt är att de får kännedom om möjligheten att ansöka om att få lämna anbud eller att lämna anbud. LOU-direktivet och LUF-direktivet innehåller bestämmelser om skyldigheten för upphandlande myndigheter och enheter att offentliggöra sina upphandlingar genom publicering av
meddelanden (annonser). Annonsering sker genom att den upphandlande myndigheten eller enheten skickar en annons elektroniskt till Europeiska unionens publikationsbyrå, som ombesörjer publiceringen. Direktiven innehåller också bestämmelser om möjligheten att förhandsannonsera upphandlingar och en skyldighet att efterannonsera, dvs. att efter det att kontraktet tilldelats, publicera en annons om resultatet av upphandlingen. Skyldigheten att annonsera i efterhand har införts mot bakgrund av vissa övervakningssyften och för statistiska ändamål.
LOU-direktivets och LUF-direktivets bestämmelser om annonsering (artiklarna 48–52 respektive artiklarna 67–72) överensstämmer i sak i stora delar med motsvarande bestämmelser i 2004 års upphandlingsdirektiv, som genomförts dels i 7 kap. nuvarande LOU och LUF, dels genom föreskrifter i upphandlingsförordningen (2011:1040).
En nyhet i LOU-direktivet är möjligheten att föreskriva att vissa myndigheter vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får använda en förhandsannons som anbudsinfordran. En nyhet i både LOU-direktivet och LUF-direktivet är att tidsfristen för efterannonsering minskats till 30 dagar. Till skillnad från 2004 års direktiv, som för beräkningen av tidsfristen för efterannonsering utgick från tidpunkten för tilldelningen av kontraktet, anger 2014 års direktiv att annonsen ska skickas 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har ingåtts. Enligt de nya direktiven är det vidare obligatoriskt att utarbeta och skicka annonser med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Ytterligare en nyhet är skyldigheten för upphandlande myndigheter och enheter att som huvudregel göra upphandlingsdokumenten tillgängliga elektroniskt från och med den dag då en annons publiceras (artikel 53 i LOU-direktivet och artikel 73 i LUF-direktivet).
Såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet innehåller särskilda bestämmelser om annonsering vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
18.1.1 Bestämmelser om annonsering i de nya lagarna
Regeringens förslag: Det som i direktiven benämns meddelande ska i de nya lagarna ersättas med annons. Anbudsinfordran ska användas i lagarna som en samlande beskrivning för de sätt på vilka upphandlingar kan offentliggöras.
De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om annons om upphandling, förhandsannons och efterannons samt för försörjningssektorerna även bestämmelser om annons om kvalificeringssystem.
Enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter kunna använda en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Bestämmelser om att myndigheter och enheter får annonsera sin avsikt att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering, som i nuvarande LOU och LUF benämns bestämmelser om förhandsinsyn, ska ingå i de nya lagarna. Begreppet förhandsinsyn ska dock inte användas.
Regeringens bedömning: Upphandlande myndigheter och enheter bör inte åläggas en skyldighet att kvartalsvis samla och skicka efterannonser vid tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal.
Ytterligare föreskrifter om annonsering bör tas in i en förordning.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås dock att ytterligare bestämmelser ska ingå i lagen och en något annorlunda utformning av några bestämmelser. Vidare föreslås i promemorian att utgångspunkten för att räkna tidsfristen för efterannonsering som huvudregel ska vara när kontraktet tilldelades och inte när avtalet ingicks mellan parterna.
Remissinstanserna: Konkurrensverket och Svensk Energi avstyrker att begreppet anbudsinfordran införs som ett nytt begrepp.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Coompanion Sverige, Göteborgs stad Upphandlings AB och Byggherrarna tillstyrker att upphandlande myndigheter under den centrala nivån ska kunna begära in anbud genom förhandsannonsering. Ingen remissinstans har invänt mot förslaget i denna del.
Konkurrensverket anser att all upphandling ska offentliggöras genom en annons i en godkänd annonsdatabas. Verket anser vidare att möjligheten att använda frivillig förhandsinsyn bör utvidgas till att omfatta avtal som upphandlande myndigheter avser att ingå utan föregående annonsering med stöd av nuvarande 2 kap. 10 a § LOU, dvs. sådana interna kontrakt som avses i artikel 12.1–12.3 i LOU-direktivet, samt för de avtal som är undantagna upphandlingsskyldighet enligt bestämmelserna i 1 kap. LOU.
Av de fåtal remissinstanser som yttrar sig i frågan, bl.a. Försvarets materielverk (FMV) och SKL, instämmer samtliga i promemorians bedömning att upphandlande myndigheter och enheter inte bör åläggas en skyldighet att kvartalsvis samla och skicka efterannonser vid tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal.
Advokatfirman Delphi ifrågasätter utrymmet för att meddela föreskrifter om annonsering i förordning, eftersom EU-kommissionen utfärdar direkt tillämpliga förordningar på området. Enligt advokatfirman bör det tydliggöras att regeringens möjlighet att meddela föreskrifter begränsar sig till upphandling utanför det direktivstyrda området.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Meddelande ersätter annons och anbudsinfordran införs som begrepp
I direktivens bestämmelser används begreppen förhandsmeddelande, meddelande om upphandling och liknande. I de nya lagarna bör dock, i likhet med vad som skett i nuvarande LOU och LUF, meddelande ersättas med annons. När direktivtexten i LOU-direktivet och LUFdirektivet återges nedan har också, för att underlätta läsningen, meddelande ersatts med annons.
Enligt artikel 26.5 första stycket i LOU-direktivet ska en anbudsinfordran göras genom en annons om upphandling enligt artikel 49. En nyhet i LOU-direktivet är dock att medlemsstaterna enligt artikel 26.5 andra stycket kan föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala statliga nivån eller specifika kategorier av dessa får, om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, göra anbudsinfordran genom en förhandsannons enligt artikel 48.2. Vad som avses med upphandlande myndigheter under den centrala nivån framgår av definitionerna i artikel 2.1.2 och 2.1.3 i LOU-direktivet (se avsnitt 6.7.5).
Enligt artikel 44.4 i LUF-direktivet får en anbudsinfordran göras på något av följande tre sätt, nämligen genom (1) en förhandsannons enligt artikel 67 om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, (2) en annons om att det finns ett kvalificeringssystem enligt artikel 68 om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, genom en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller (3) en annons om upphandling enligt artikel 69.
En nyhet i direktiven är användningen av begreppet anbudsinfordran, som inte förekommer i 2004 års direktiv. Någon definition av begreppet finns inte i de nya direktiven. Av artikel 26.5 i LOU-direktivet och artikel 44.4 i LUF-direktivet kan emellertid utläsas att begreppet anbudsinfordran avser att omfatta de olika sätt på vilka upphandlingar kan offentliggöras. Begreppet anbudsinfordran förekommer, förutom i nämnda artiklar och i artiklarna om annonsering, på flera andra ställen i direktiven, bl.a. i bestämmelserna om tröskelvärden (artikel 4 i LOUdirektivet och artikel 15 i LUF-direktivet), om öppet, selektivt och förhandlat förfarande (artikel 27–29 i LOU-direktivet och artikel 45–47 i LUF-direktivet) samt om dynamiska inköpssystem (artikel 34 i LOUdirektivet och artikel 52 i LUF-direktivet).
Ordet anbudsinfordran kan tyckas leda tankarna till att det enbart rör sig om en myndighets direkta åtgärd för att begära in anbud. En anbudsinfordran i direktivens mening kan emellertid också göras genom en annons som används för att få in ansökningar från leverantörer om att få delta i förfarandet. Detta är fallet vid selektivt förfarande, förhandlat
förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, som alla är s.k. tvåstegsförfaranden. Vid sådana förfaranden lämnas det faktiska anbudet först i ett senare skede, sedan den upphandlande myndigheten eller enheten bjudit in utvalda sökanden att lämna anbud eller, vid en konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen (se artikel 54 i LOUdirektivet och artikel 74 i LUF-direktivet). Vidare kan konstateras att innebörden av att en anbudsinfordran sker i form av en förhandsannons är att intresserade leverantörer ska anmäla sitt intresse. Även i dessa fall lämnas alltså själva anbudet i ett senare skede.
I promemorian framhålls mot denna bakgrund att ordet anbudsinfordran kan uppfattas som något missvisande. Konkurrensverket har instämt i detta och ansett att begreppet varken tillför något innehåll till lagtexten eller medför någon förenkling av utformningen. Även
Svensk Energi har invänt mot begreppet och hänvisat till att det är förvirrande och ologiskt samt att annonsering i stället bör användas.
Begreppet anbudsinfordran används emellertid, som framgått, på ett antal olika ställen i direktiven. Det är därför inte möjligt att låta begreppet helt utgå. Frågan är om begreppet i stället skulle kunna ersättas med ett annat begrepp, t.ex. – såsom Svensk Energi ansett – annons. Detta skulle i och för sig vara möjligt och har också skett när det gäller vissa av de direktivbestämmelser där anbudsinfordran nämnts. I andra fall framstår det emellertid enligt regeringens mening varken som lämpligt eller möjligt att ersätta anbudsinfordran med annons. När det gäller förhandsannonser finns det t.ex. ett behov av att kunna skilja mellan sådana förhandsannonser som används för att informera om planerade upphandlingar och sådana som även utgör en anbudsinfordran, dvs. som innefattar en uppmaning till leverantörer att anmäla sitt intresse. Det är, såvitt regeringen har kunnat finna, svårt att se något annat begrepp som skulle vara lämpligare som samlingsbegrepp och som därmed skulle kunna ersätta begreppet anbudsinfordran. Regeringen anser vidare att det finns ett visst värde i att begrepp som används i direktiven även återspeglas i den svenska författningstexten. Sammanfattningsvis gör regeringen därför, trots den kritik som kan riktas mot begreppet, bedömningen att övervägande skäl talar för att anbudsinfordran bör användas i författningstexten, som en samlande benämning på hur upphandlingar kan offentliggöras.
Generell skyldighet att annonsera
Enligt artikel 49 i LOU-direktivet ska en annons om upphandling användas som anbudsinfordran för alla förfaranden, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26.5 andra stycket och artikel 32. Huvudregeln är alltså att all upphandling ska offentliggöras genom en annons om upphandling. Möjligheten att med stöd av artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet föreskriva ett enklare annonseringskrav för vissa typer av upphandlande myndigheter behandlas nedan. En möjlighet att göra undantag från annonseringskravet i artikel 49 följer också av regleringen i artikel 32 om när en upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Till skillnad från artikel 26.5 och artikel 49 i LOU-direktivet, som anger att en anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling, anges i artikel 44.4 och artikel 69 i LUF-direktivet att en annons om upphandling får användas som anbudsinfordran för alla förfaranden. Skälet till detta torde vara att alla upphandlande enheter, om förutsättningarna i övrigt är uppfyllda, kan välja mellan samtliga typer av annonser.
Bestämmelser som genomför artikel 26.5 första stycket och artikel 49 i LOU-direktivet samt artikel 44.4 och artikel 69 i LUF-direktivet föreslås i de nya lagarnas kapitel om annonsering av upphandling.
Konkurrensverket anser att huvudregeln bör vara att all upphandling ska offentliggöras genom en annons i en godkänd annonsdatabas. Upphandlingsutredningen 2010 föreslog också i slutbetänkandet Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling (SOU 2013:12 s. 300 f.) att all annonsering enligt LOU och LUF ska ske i allmänt tillgängliga och godkända databaser. Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Eftersom lagstiftningsärendet avser genomförandet av de nya EU-direktiven finns det inom ramen för detta ärende inte utrymme att behandla frågan. Avsikten är dock att i en departementspromemoria om förbättrad statistik på upphandlingsområdet, med utgångspunkt bl.a. i Upphandlingsutredningens förslag, behandla denna fråga. .
Förhandsannons som anbudsinfordran
Direktiven skiljer mellan en förhandsannons som används endast för att informera om planerade upphandlingar eller för att möjliggöra tillämpning av förkortade tidsfrister och en sådan förhandsannons som också används som anbudsinfordran.
Möjligheten att använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran är, som framgått ovan, en nyhet i LOU-direktivet. Däremot innehåller nuvarande LUF bestämmelser om sådan förhandsannonsering, som bygger på 2004 års direktiv.
Enligt artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet får medlemsstaterna föreskriva att upphandlande myndigheter under den centrala nivån, eller specifika kategorier av dessa, får göra anbudsinfordran genom en förhandsannons om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering. För överväganden om vad som avses med upphandlande myndigheter under den centrala nivån, se ovan (avsnitt 6.7.5).
I artikel 44.4 a i LUF-direktivet anges att en anbudsinfordran får göras genom en förhandsannons enligt artikel 67 om kontraktet tilldelas genom ett selektivt eller förhandlat förfarande. Enligt LUF-direktivet har alltså alla enheter möjlighet att använda en sådan förhandsannons.
Bestämmelser om vilka uppgifter en förhandsannons som används som anbudsinfordran ska innehålla och vilken period annonsen får avse samt om offentliggörandet framgår av artikel 48.2 i LOU-direktivet och artikel 67.2 i LUF-direktivet samt bilagor till direktiven (bilaga V till LOU-direktivet och bilaga VI till LUF-direktivet). Av artikeln framgår att förhandsannonsen ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse
avsändes och att den period som omfattas av förhandsannonsen som huvudregel får avse högst 12 månader. Vidare framgår att förhandsannonsen inte ska offentliggöras på en upphandlarprofil. Ett eventuellt ytterligare offentliggörande på nationell nivå enligt artikel 52 i LOU-direktivet respektive artikel 72 i LUF-direktivet får dock göras på en upphandlarprofil. Enligt artikel 52.3 i LOU-direktivet och artikel 72.3 i LUF-direktivet får förhandsmeddelanden inte offentliggöras på en upphandlarprofil innan ett meddelande har skickats till Europeiska unionens publikationsbyrå som anger att offentliggörandet skett i denna form.
Det är alltså enligt LOU-direktivet – till skillnad från LUF-direktivet – frivilligt för medlemsstaterna att avgöra om bestämmelser om förhandsannonsering som anbudsinfordran ska införas. Ett skäl som kan tala emot att införa bestämmelser om detta är att den information som lämnas i en sådan förhandsannons är mer begränsad än information som ska anges i en annons om upphandling i enlighet med huvudregeln. Det kan mot den bakgrunden hävdas att leverantörer får ett sämre underlag att avgöra vilka upphandlingar som kan vara intressanta att delta i. Detta skulle i sin tur kunna leda till att färre leverantörer deltar i anbudsgivningen. En förhandsannons som används som anbudsinfordran ska dock innehålla utförligare uppgifter, i den mån dessa är kända, än vad andra förhandsannonser ska innehålla. Kravet på att det i förhandsannonsen ska anges att tilldelning kommer att ske utan ytterligare annonsering innebär också en tydlighet för leverantörer. Följden av att en förhandsannons används som anbudsinfordran är att den upphandlande myndigheten sedan inte behöver annonsera på nytt när den specifika upphandlingen ska göras. En sådan ordning bör alltså innebära en minskad administration för upphandlande myndigheter och även en ökad flexibilitet. Ytterligare en fördel är att upphandlingsförfarandet kan göras snabbare än vad som annars skulle ha varit fallet. Det bör i många fall också vara en fördel för leverantörer att endast en förhandsannons behöver bevakas och inte, som annars skulle ha varit fallet, flera separata annonser om upphandling. Det underlättar även leverantörernas planering av eventuella uppdrag.
Sammantaget anser regeringen att LOU-direktivets bestämmelser om att upphandlande myndigheter som inte är centrala statliga myndigheter får använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och vid förhandlat förfarande med föregående annonsering bör ingå i den nya lagen om offentlig upphandling. Enligt artikel 26.5 andra stycket i LOU-direktivet får denna möjlighet förbehållas vissa kategorier av upphandlande myndigheter. Något skäl som talar för att ett sådant förbehåll ska göras har inte framkommit. Bestämmelserna bör därför gälla alla upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter.
Även i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör, på motsvarande sätt som i nuvarande LUF, bestämmelser om förhandsannons som anbudsinfordran ingå.
Bestämmelserna i artikel 48.2 första stycket a−d samt andra och tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 67.2 första stycket a−d samt andra och tredje stycket i LUF-direktivet om utformningen av
förhandsannonser, hur offentliggörandet ska ske och vilken period de får omfatta avser regeringen att genomföra genom föreskrifter i förordning.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
Enligt artikel 48.1 i LOU-direktivet och artikel 67.1 LUF-direktivet får en upphandlande myndighet eller enhet informera om planerade upphandlingar genom en förhandsannons. Det har i de nya direktiven tydliggjorts att sådan förhandsannonsering är frivillig. Av artikel 27.2 och 28.3 i LOU-direktivet framgår dock att det är obligatoriskt att använda sig av en förhandsannons om den upphandlande myndigheten avser att tillämpa möjligheten till förkortning av tidsfrister vid öppet och selektivt förfarande. När det gäller öppet förfarande finns en motsvarande bestämmelse i artikel 45.2 i LUF-direktivet.
Förhandsannonser för att informera om planerade upphandlingar ska enligt artikel 48.1 i LOU-direktivet och artikel 67.1 i LUF-direktivet offentliggöras antingen av Europeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlande myndighetens s.k. upphandlarprofil. Med upphandlarprofil avses en sammanställning av uppgifter som är tillgängliga på internet och som innehåller information om den upphandlande myndigheten och dess upphandlingar (se punkt 1 tredje stycket och punkt 2 b i bilaga VIII till LOU-direktivet respektive punkt 1 a andra stycket och punkt 2 b i bilaga IX till LUF-direktivet). För det fall offentliggörandet sker på upphandlarprofilen ska den upphandlande myndigheten också skicka en annons till publikationsbyrån om att ett sådant offentliggörande skett.
Vilken information som ska framgå av förhandsannonserna anges i bilagor till direktiven (bilaga V i LOU-direktivet respektive bilaga VI i LUF-direktivet). Till skillnad från 2004 års direktiv finns det inte längre några bestämmelser om när publiceringen av denna typ av förhandsannonser ska ske. En upphandlande myndighet kan alltså när som helst under året publicera en sådan annons. Om en upphandlande myndighet eller enhet vill tillämpa möjligheten till förkortning av tidsfrister framgår dock av artiklarna 27.2 b och 28.3 b i LOU-direktivet samt artikel 45.2 b i LUF-direktivet att en sådan annons måste ha skickats för offentliggörande minst 35 dagar och högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades.
Bestämmelser som genomför direktivens regler om att förhandsannonsering för att informera om planerade upphandlingar får ske och att sådan annonsering ska ske om myndigheten eller enheten vill tillämpa möjligheterna till förkortning av tidsfrister, föreslås i de nya lagarnas kapitel om annonsering.
Efterannonsering
Efter det att ett kontrakt eller ramavtal ingåtts är en upphandlande myndighet eller enhet enligt artikel 50 i LOU-direktivet och artikel 70 i LUF-direktivet skyldig att annonsera resultatet av upphandlingsförfarandet genom en annons om kontraktstilldelning (en efterannons). En efterannons ska skickas senast 30 dagar efter det att kontraktet eller ramavtalet ingåtts. De nya direktiven innebär alltså att tidsfristen för efterannonsering är kortare än i 2004 års
upphandlingsdirektiv. Till skillnad från 2004 års direktiv ska emellertid tidsfristen för att skicka annonsen, som Lagrådet uppmärksammat, inte räknas från den tidpunkt kontraktet tilldelades – dvs. den tidpunkt myndigheten beslutade vilken eller vilka leverantörers anbud som skulle antas – utan från den tidpunkt då avtalet mellan parterna ingicks. Detta innebär alltså att fristen ska räknas från den tidpunkt det civilrättsliga avtalet ingicks mellan parterna. Regeringen delar därför Lagrådets synpunkt att bestämmelserna som genomför huvudregeln om efterannonsering i artikel 50.1 i LOU-direktivet och artikel 70.1 i LUFdirektivet bör utformas så att tidsfristen för efterannonsering utgår från den tidpunkt då avtalet eller ramavtalet ingicks mellan parterna.
I artikel 50.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 70.2 andra stycket i LUF-direktivet föreskrivs en möjlighet att göra undantag från skyldigheten att efterannonsera när det gäller kontrakt som grundas på ett ramavtal. Medlemsstaterna får dock fastställa att de upphandlande myndigheterna eller enheterna varje kvartal ska samla annonser om resultatet av upphandlingsförfarandet för de kontrakt som grundas på ramavtalet. I sådana fall ska de upphandlande myndigheterna sända de samlade annonserna senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal. Enligt regeringens bedömning finns det inte någon anledning att utnyttja möjligheten att föreskriva att efterannonser för kontrakt som grundas på ramavtal ska samlas och publiceras kvartalsvis. I stället bör, på samma sätt som enligt nuvarande LOU och LUF, huvudregeln gälla, dvs. att den upphandlande myndigheten inte ska vara skyldig att publicera någon efterannons vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal.
Enligt artikel 50.3 i LOU-direktivet och artikel 70.2 tredje stycket i LUF-direktivet ska de upphandlande myndigheterna sända en annons om kontraktstilldelning på grundval av ett dynamiskt inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt. De får dock gruppera dessa meddelanden per kvartal. I sådana fall ska de sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
I lagrådsremissen bedömdes att skyldigheten att sända en efterannons på grundval av ett dynamiskt inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt inte behövde genomföras särskilt, eftersom denna skyldighet framgår redan av huvudregeln i artikel 50.1 i LOU-direktivet respektive artikel 70.1 i LUF-direktivet. Som Lagrådet har uppmärksammat skiljer sig emellertid bestämmelserna åt. Medan huvudregeln i artikel 50.1 i LOU-direktivet och artikel 70.1 i LUFdirektivet, som nämnts ovan, anger att tidpunkten för efterannonseringsfristen ska beräknas från avtalsingåendet, anger bestämmelsen om efterannonsering vid tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem att tidsfristen ska räknas från tilldelningen, dvs. tidpunkten från myndighetens eller enhetens beslut om vilken leverantörs anbud som den avser att anta. Regeringen instämmer i Lagrådets synpunkt att denna skillnad är svårförklarlig. Direktiven är dock otvetydiga i denna del och en ändring i enlighet med Lagrådets förslag skulle innebära en materiell förändring i förhållande till direktivens bestämmelser. Även om denna ändring i sig kan framstå som motiverad skulle den i praktiken innebära att efterannonsering kom att göras senare vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem än vad direktiven föreskriver. Regeringen anser inte att det
finns skäl att genomföra bestämmelserna på ett sätt som i sak skiljer sig från direktiven. En konsekvens av denna bedömning är att det, till skillnad från vad regeringen föreslog i lagrådsremissen, krävs en särskild bestämmelse om efterannonsering vid tilldelning av kontrakt enligt ett ramavtal. Därutöver bör bestämmelserna i artikel 50.3 andra meningen i LOU-direktivet och artikel 70.2 tredje stycket i LUF-direktivet, om möjlighet att gruppera sådana efterannonser kvartalsvis och skicka dem för publicering senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal, genomföras i de nya lagarna. En sådan ordning medför en effektivisering och förenkling för de upphandlande myndigheter eller enheter som använder sig av ett dynamiskt inköpssystem.
Om en upphandlande myndighet eller enhet, som använt en förhandsannons som anbudsinfordran, beslutat att inte tilldela flera kontrakt ska efterannonsen innehålla information om detta, se artikel 50.2 första stycket i LOU-direktivet och artikel 70.2 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen avser utformningen av en förhandsannons. Som framgår nedan avser regeringen att genomföra bestämmelser om innehållet i annonser genom föreskrifter i förordning.
Enligt artikel 50.4 i LOU-direktivet och artikel 70.4 i LUF-direktivet behöver viss information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal inte offentliggöras om ett utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat leverantör eller motverka sund konkurrens mellan dem. Genomförandet av dessa bestämmelser behandlas nedan, se avsnitt 21.1 om sekretess vid efterannonsering.
Utformning och offentliggörande av annonser
I artiklarna 51 och 52 i LOU-direktivet och artiklarna 71 och 72 i LUFdirektivet finns bestämmelser om utformning och offentliggörande av annonser samt om offentliggörande på nationell nivå. Av artikel 51 i LOU-direktivet och artikel 71 i LUF-direktivet framgår att de annonser som avses i artiklarna 48–50 i LOU-direktivet respektive artiklarna 67– 70 i LUF-direktivet, ska innehålla de upplysningar som anges i vissa närmare angivna bilagor till respektive direktiv. Upplysningarna ska vidare anges i samma format som standardformulären, inbegripet standardformulär för rättelser, vilka kommissionen har fastställt genom genomförandeakter, se genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011. Av artikel 51.2 i LOU-direktivet och artikel 71.2 i LUF-direktivet framgår att annonserna ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå i enlighet med bilagorna VIII respektive IX till direktiven. Denna obligatoriska skyldighet är en nyhet i jämförelse med tidigare direktiv. Det är alltså inte längre möjligt att skicka annonsen på något annat sätt än elektroniskt. Annonserna ska offentliggöras senast fem dagar efter att de avsänts. Vidare innehåller artikeln en skyldighet för Europeiska unionens publikationsbyrå att se till att förhandsannonser
och den anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem fortsätter att offentliggöras under viss närmare angiven tid.
Ytterligare en nyhet är artikel 52.1 i LOU-direktivet och artikel 72.1 i LUF-direktivet, som anger att annonser och informationen i dem inte får offentliggöras på nationell nivå före den dag då de har offentliggjorts i enlighet med artikel 51 i LOU-direktivet respektive artikel 71 i LUFdirektivet. I motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv angavs att annonserna inte fick offentliggöras på nationell nivå före den dag då de skickas till kommissionen. Av de nya direktiven följer också att den Europeiska unionens publikationsbyrå ska lämna en bekräftelse till myndigheten eller enheten på att en annons har mottagits och när den offentliggjorts (artikel 51.5 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 71.5 andra stycket i LUF-direktivet). Enligt artikel 52.1 i LOUdirektivet och artikel 72.1 i LUF-direktivet får dock offentliggörande under alla omständigheter ske på nationell nivå om den upphandlande myndigheten eller enheten inte har underrättats om offentliggörandet inom 48 timmar efter bekräftelse av mottagandet. Annonser som offentliggörs på nationell nivå får inte innehålla någon annan information än den som finns i annonserna som skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå eller offentliggörs på en upphandlarprofil. De ska innehålla uppgift om vilken dag annonsen skickats till publikationsbyrån (artikel 52.2 i LOU-direktivet och artikel 72.2 i LUF-direktivet). Som framgått ovan får förhandsannonser inte offentliggöras på en s.k. upphandlarprofil innan ett meddelande har skickats till publikationsbyrån som anger att offentliggörande sker i denna form (se artikel 52.3 i LOUdirektivet och artikel 72.3 i LUF-direktivet).
Försvarsmakten, Stockholms läns landsting och Västra Götalands läns landsting framför synpunkter på den ordning som följer av artikel 52.1 i
LOU-direktivet respektive artikel 72.1 i LUF-direktivet och pekar bl.a. på att den medför administrativt merarbete och onödiga fördröjningar. Västra Götalands läns landsting anser att direktivbestämmelserna inte ska genomföras utan att nuvarande regler i LOU i stället ska behållas. Regeringen konstaterar emellertid att det inte finns utrymme för att avvika från de skyldigheter som följer av direktivens bestämmelser i detta avseende. Det är alltså inte möjligt att, som Västra Götalands läns landsting ansett, behålla nuvarande regler. Direktivets bestämmelser om att offentliggörande på nationell nivå inte får ske innan offentliggörande skett på EU-nivå ska alltså genomföras.
Regeringen har i tidigare lagstiftningsärenden gjort bedömningen att upphandlingslagarna endast bör innehålla bestämmelser om skyldighet att annonsera, om förhandsannonsering och om efterannonsering (prop. 2006/2007:128 del 1 s. 354 och 501 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 213). Regeringen gör i detta ärende samma bedömning. När det gäller övriga annonseringsbestämmelser bör de alltså inte föras in i lagen.
De upplysningar en annons ska innehålla ska, som framgått ovan, anges i samma format som standardformulär, som fastställs av kommissionen (artikel 51.2 i LOU-direktivet och artikel 71.2 i LUFdirektivet). Kommissionen har, som framgått ovan, fastställt standardformulär i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om
upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011. Förordningen är bindande och direkt tillämplig för upphandlande myndigheter och enheter. De bestämmelser som omfattas av kommissionens förordning om standardformulär ska därför, som
Advokatfirman Delphi också pekat på, inte genomföras i svensk rätt. I bl.a. artiklarna 51 och 52 i LOU-direktivet samt i artiklarna 71 och 72 i
LUF-direktivet finns emellertid ytterligare ett antal bestämmelser om innehållet i och offentliggörandet av annonser, som inte omfattas av kommissionens förordning om standardformulär. Bestämmelserna bör, på motsvarande sätt som vid genomförandet av 2004 års direktiv, genomföras genom föreskrifter i förordning.
Regeringen avser alltså, på motsvarande sätt som skett i upphandlingsförordningen, att genomföra direktivbestämmelserna om innehållet i och offentliggörandet av annonser genom föreskrifter i förordning. Detta gäller naturligtvis endast de bestämmelserna som inte berörs av kommissionens förordning om standardformulär. Regeringen bedömer att det för vissa av bestämmelserna krävs ett bemyndigande i lag. En sådan bestämmelse föreslås därför i de nya lagarna.
Annonsering vid förhandsinsyn
I nuvarande 7 kap. 4 § LOU och 7 kap. 7 § LUF finns bestämmelser om förhandsinsyn som genomför artikel 2d.4 i rättsmedelsdirektiven i lydelse enligt ändringsdirektivet. Bestämmelserna innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen. Dessa bestämmelser bör ingå också i de nya lagarna. Konkurrensverket har anfört att möjligheten att använda frivillig förhandsinsyn bör utvidgas till att omfatta avtal som upphandlande myndigheter avser att ingå utan föregående annonsering med stöd av nuvarande 2 kap. 10 a § LOU, dvs. sådana interna kontrakt som avses i artikel 12.1−3 i LOU-direktivet samt för de avtal som är undantagna upphandlingsskyldighet enligt bestämmelserna i 1 kap. LOU. Liknande synpunkter framfördes av Konkurrensverket i remissvaret över betänkandet Offentlig upphandling från eget företag?! – och vissa andra frågor (SOU 2011:43, dnr Fi2011/2235). I lagstiftningsärendet konstaterade regeringen att eftersom Konkurrensverkets förslag omfattade även andra situationer än den som behandlades i ärendet fick frågan om behovet av en sådan utvidgning utredas i ett annat sammanhang (prop. 2011/12:106 s. 51). Eftersom det nu aktuella lagstiftningsärendet avser genomförandet av nya EU-direktiv finns det inte heller inom ramen för detta ärende utrymme att behandla frågan.
Lagrådet har konstaterat att uttrycket ”förhandsinsyn”, förutom i den bestämmelse som föreslås om detta i lagarnas kapitel om annonsering, endast används i ytterligare två bestämmelser. Enligt Lagrådet är beteckningen missvisande och onödig. Beteckningen har hämtats från artikel 3 a i rättsmedelsdirektiven i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, som reglerar innehållet i en annons om frivillig förhandsinsyn. Det standardformulär som kommissionen beslutat för en sådan annons har också rubriken Meddelande om förhandsinsyn. Detta talar för att
använda begreppet i lagarna. Regeringen kan emellertid instämma i Lagrådets synpunkt att begreppet i sig inte ger någon större vägledning för vad som avses. Med hänsyn till att begreppet endast används på enstaka ställen och att det, enligt regeringens bedömning, knappast borde kunna ge upphov till några missförstånd hos tillämparna om begreppet utmönstras, delar regering Lagrådets synpunkt att begreppet inte bör användas i lagarna.
18.1.2 Annonsering vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla särskilda bestämmelser om förhandsannonsering vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Lagarna ska vidare innehålla bestämmelser om möjligheten att samla efterannonser avseende upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster kvartalsvis och skicka dem för publicering senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Regeringens bedömning: Ytterligare föreskrifter om annonsering av upphandling som rör sociala tjänster och andra särskilda tjänster bör tas in i en förordning.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att bestämmelser som rör innehållet i, omfattningen av och offentliggörandet av en förhandsannons som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska ingå i de nya lagarna.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag och bedömning: Artikel 75 i LOUdirektivet och artikel 92 i LUF-direktivet innehåller särskilda bestämmelser om annonsering av upphandling vid tilldelning av kontrakt avseende sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga XIV respektive bilaga XVII till direktiven, när värdet på kontraktet överstiger tillämpligt tröskelvärde (750 000 euro enligt artikel 4 d i LOU-direktivet och 1 000 000 euro enligt artikel 15 c i LUFdirektivet).
Enligt artikel 75.1 i LOU-direktivet och artikel 92.1 i LUF-direktivet ska en myndighet som har för avsikt att tilldela ett kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster informera om detta genom en annons om upphandling eller genom en förhandsannons. Möjligheten att använda en annons om upphandling täcks in redan av huvudregeln i artikel 50 i LOU-direktivet respektive artikel 70 i LUF-direktivet och regeringen anser därför att bestämmelserna bör genomföras genom de bestämmelser som genomför nämnda artiklar. Sådan förhandsannonsering som kan användas vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster skiljer sig dock på så sätt att alla myndigheter och enheter oavsett förfarande kan använda sig av förhandsannonsering vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster (artikel 75.1 b och artikel 92.1 b). En särskild bestämmelse om förhandsannonsering vid upphandling av sociala
tjänster och andra särskilda tjänster föreslås därför i de nya lagarnas kapitel om annonsering.
Av artikel 75.1 b och artikel 92.1 b framgår att det av förhandsannonsen särskilt ska framgå bl.a. vilka typer av tjänster som kontrakten kommer att omfatta och att en sådan annons ska offentliggöras kontinuerligt. En förhandsannons ska vidare innehålla den information som anges i del 1 i bilaga V till direktivet.
Enligt artikel 92.1 c i LUF-direktivet kan information om upphandling av sociala och andra särskilda tjänster också ske genom en annons om att det finns ett kvalificeringssystem, som ska offentliggöras kontinuerligt.
Efter att en upphandlande myndighet har tilldelat ett kontrakt avseende sociala tjänster eller andra särskilda tjänster ska den enligt artikel 75.2 i LOU-direktivet och artikel 92.2 i LUF-direktivet informera om resultatet genom en annons om kontraktstilldelning (en efterannons). Till skillnad från vad som allmänt gäller om efterannonsering enligt artikel 50.1 första stycket i LOU-direktivet och artikel 70.1 första stycket i LUF-direktivet, anges inte någon särskild tidsfrist för när efterannonsering ska ske. Av artikel 75.2 och artikel 92.2 framgår emellertid att myndigheten får samla annonserna kvartalsvis och i så fall sända de samlade annonserna senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal. Direktivens bestämmelser om efterannons innehåller alltså inte någon bestämd tidsfrist inom vilken publiceringen måste ske, såvida den upphandlande myndigheten eller enheten inte har valt att samla annonserna kvartalsvis. Regeringen anser emellertid, i likhet med utredningen, att det ter sig naturligt att en tidsfrist bör gälla även vid efterannonsering i sådana fall. Samma regel om efterannonsering bör därför, som huvudregel, gälla som vid annan upphandling. Eftersom ingen frist för efterannonseringen anges i direktiven synes det inte finnas något hinder emot att räkna fristen på samma sätt som vid annan efterannonsering, nämligen från den tidpunkt avtalet mellan parterna ingås. Den föreslagna huvudregeln om efterannonsering i de nya lagarnas kapitel om annonsering föreslås därmed omfatta även sådan efterannonsering som ska ske vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. De nya lagarna bör därutöver innehålla en särskild bestämmelse som genomför direktivens bestämmelser om möjligheten att efterannonsera kvartalsvis vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Vilken ytterligare information som ska ingå i de olika typerna av annonser framgår vidare av del H−J i bilaga V till LOU-direktivet respektive bilaga XVIII till LUF-direktivet. Informationen ska anges i standardformulär, som fastställts av kommissionen i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011. Av artikel 75.4 och artikel 92.4 framgår slutligen att offentliggörandet ska ske i enlighet med artikel 51 respektive artikel 71. Som framgått ovan avser regeringen att genomföra bestämmelserna om innehållet i och offentliggörande av annonser, som inte omfattas av kommissionens förordning om standardformulär, genom föreskrifter i förordning.
Sammanfattningsvis föreslår regeringen att direktivens bestämmelser om annonsering vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda
tjänster ska genomföras genom särskilda bestämmelser i lagarna endast i den mån de avviker från de bestämmelser som allmänt gäller om annonsering enligt direktivet. Sådana särskilda bestämmelser föreslås dels i lagarnas kapitel om annonsering, dels i förordning. Övriga bestämmelser om annonsering av sociala tjänster och andra särskilda tjänster genomförs genom de bestämmelser som genomför direktivens allmänna bestämmelser om annonsering.
18.1.3 Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid annonsering av upphandling och förhandsannonsering med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras.
Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen. Detsamma ska även gälla vid annonsering om projekttävling enligt den nya lagen om offentlig upphandling.
Om föreskriven elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument inte kan ges, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att lämna anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Om föreskriven elektronisk tillgång inte kan ges till något upphandlingsdokument vid annonsering om kvalificeringssystem, ska den upphandlande enheten i något av upphandlingsdokumenten ange hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse i lagarna om att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga vid efterannonsering.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock att upphandlingsdokumenten ska göras tillgängliga med elektroniska medel ”från den dag då annonsen skickas för publicering”. I promemorian föreslås vidare att en annons ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till ett dokument som inte har gjorts tillgängligt med elektroniska medel. I promemorian föreslås ingen reglering för situationen att något upphandlingsdokument inte har gjorts elektroniskt tillgängligt vid annonsering om kvalificeringssystem.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig särskilt i frågan, Västra Götalands läns landsting, anmärker att den föreslagna tidpunkten för det elektroniska tillgängliggörandet strider mot direktivens förbud mot att publicera innehållet i annonser på nationell nivå före publiceringen av Europeiska unionens publikationsbyrå.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
LOU- och LUF-direktivens reglering om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
En nyhet i direktiven avser skyldigheten att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga vid annonsering. Av artikel 53.1 i LOU-direktivet och artikel 73.1 i LUF-direktivet framgår bl.a. att den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med den dag då en annons offentliggörs i enlighet med artikel 51 respektive artikel 71. Den webbadress där upphandlingsdokumenten kan hämtas ska anges i annonsen. De annonser som avses är förhandsannonser, annonser om upphandling och efterannonser. I LUF-direktivet avses även annonser om kvalificeringssystem. Enligt artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet ska elektronisk tillgång i sistnämnda fall ges så snart som möjligt och senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla avsänds.
Av avsnitt 19.1.9 framgår att tidsfristen för anbud i vissa fall ska förlängas med fem dagar, om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten inte ges på föreskrivet sätt. I det avsnittet redovisas också innehållet i artiklarna 53 och 73 närmare.
Av artikel 79.3 och bilaga V del E till LOU-direktivet följer att elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten även ska ges vid annonsering om projekttävling. En sådan reglering saknas i LUFdirektivet.
Vilka uppgifter som ska ingå i aktuella annonser anges i bilagor till direktiven (se avsnitt 18.1.1). I flertalet fall anges att annonsen ska innehålla en hänvisning till den e-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång. Om sådan tillgång inte kan ges (av anledningar som nämns i direktiven), ska annonsen innehålla uppgifter om hur tillgång kan fås till dokumenten.
Att efterannonsen inbegripits i direktivens artiklar om elektronisk tillgänglighet förefaller bero på ett förbiseende. I direktiven finns efterföljande skrivningar om att upplysningar ska lämnas i annonsen om hur tillgång kan ges till dokument som inte har gjorts elektroniskt tillgängliga. Skrivningarna är kopplade till en förlängning av tidsfristen för anbud och avser uppenbart inte efterannonsen. Av bilaga V del D till LOU-direktivet och bilaga XII till LUF-direktivet, som reglerar innehållet i efterannonsen, framgår inte något krav på att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel. Mot denna bakgrund lämnas inte något förslag om att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga i samband med efterannonsering.
Av avsnitten 18.2.1 och 18.2.2 framgår att det finns en motsvarande skyldighet att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel vid inbjudan att bekräfta intresse, att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog.
Upphandlingsdokumenten bör göras elektroniskt tillgängliga från den dag då annonsen om upphandling eller förhandsannonsen publiceras
Som framgår ovan är det en nyhet i direktiven att upphandlingsdokumenten (tidigare förfrågningsunderlaget) ska göras elektroniskt tillgängliga i samband med annonsering. Artikel 38.6 i 2004 års LOU-direktiv medger dock att tidsfristen för anbud får förkortas med fem dagar vid öppet och selektivt förfarande, om förfrågningsunderlaget görs tillgängligt med elektroniska medel från och med offentliggörandet av annonsen om upphandling. En liknande reglering finns i artikel 45.6 i 2004 års LUF-direktiv. Nämnda artiklar har genomförts genom 8 kap. 6 § LOU respektive 8 kap. 7 § LUF. Efter synpunkter från Lagrådet föreskriver bestämmelserna, med avvikelse från direktivens ordalydelse, att det elektroniska tillgängliggörandet ska ha skett ”från den dag då annonsen om upphandlingen skickades till Europeiska kommissionen för publicering” (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 364 och 513 samt del 2 s. 624).
Enligt 2004 års upphandlingsdirektiv får annonser om upphandling och deras innehåll inte offentliggöras på nationell nivå före den dag då de skickas till kommissionen. LOU- och LUF-direktiven föreskriver däremot att annonser och information i dem inte får offentliggöras på nationell nivå före den dag då de har offentliggjorts genom Europeiska unionens publikationsbyrå. Tidsgränsen för det tillåtna offentliggörandet har alltså flyttats fram. Eftersom upphandlingsdokumenten torde innehålla flera uppgifter som även förekommer i annonsen är det inte längre möjligt att ha en ordning där upphandlingsdokumenten (förfrågningsunderlaget) görs tillgängliga redan från den dag då annonsen skickas för publicering.
I likhet med 2004 års upphandlingsdirektiv torde den svenska språkversionen av LOU- och LUF-direktiven vara felaktig när den talar om att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga från och med den dag då annonsen publiceras. Övriga språkversioner ger vid handen att skyldigheten i stället gäller från den dag då annonsen publiceras (jfr prop. 2006/07:128 del 2 s. 624). För motsvarande skyldighet enligt artikel 34.1 i LUK-direktivet gäller skyldigheten från den dag då annonsen publiceras (se avsnitt 18.3.2).
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten föreslås i de nya lagarna. Skyldigheten att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel bör gälla från den dag då förhandsannonsen eller annonsen om upphandling publiceras. Det saknas anledning att särskilt i dessa bestämmelser ange att annonserna ska skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå (jfr artikel 51.2 i LOU-direktivet och artikel 71.2 i LUF-direktivet). Detta kommer i stället framgå av en förordning (se avsnitt 18.1.1).
I artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet och artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet nämns de skäl som direktiven godtar för att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokument. Regeringen ser dock ingen anledning att i de nya lagarna ange dessa skäl. Det ligger i sakens natur att det kan vara fråga om säkerhetsskäl, tekniska skäl eller handla om att myndigheten eller
enheten avser att lämna ut uppgifter med förbehåll enligt 10 kap. 14 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det väsentliga är i stället att dokumenten ska tillhandahållas på annat sätt och att tidsfristen för anbud ska förlängas, om föreskriven elektronisk tillgång inte ges (se avsnitt 19.1.9). Direktiven innehåller ingen sanktion mot en upphandlande myndighet eller enhet som inte gör upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel.
Om föreskriven elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument inte kan ges vid annonsering om upphandling eller förhandsannonsering, bör annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt (jfr bilaga V delarna B, C och E till LOUdirektivet och bilaga XI del A till LUF-direktivet). I promemorian föreslås att en annons i förekommande fall ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till ett dokument som inte har gjorts tillgängligt med elektroniska medel. Som Lagrådet har påtalat är en sådan föreskrift mindre väl förenlig med offentlighetsprincipen. Ett krav av aktuellt slag bör därför inte införas.
Om föreskriven elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument inte kan ges vid annonsering om kvalificeringssystem enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, bör den upphandlande enheten i något av upphandlingsdokumenten upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt (jfr artikel 73.1 fjärde stycket i LUF-direktivet).
18.1.4 Annonsering på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelser om annonsering ska i båda lagarna införas också för det icke direktivstyrda området. Dessa ska i huvudsak vara utformade som motsvarande bestämmelser i LOU och
LUF, men inte innehålla någon möjlighet att begära anbud genom annons i en annan form än genom annons i en allmänt tillgänglig elektronisk databas. I lagarnas kapitel med bestämmelser för det icke direktivstyrda området ska det också ingå en bestämmelse om annonsering av dynamiska inköpssystem.
En upphandlande myndighet eller enhet ska även vid annonsering om upphandling på det icke direktivstyrda området vara skyldig att med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten.
Utredningens och promemorians förslag och bedömning:
Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås dock att den upphandlande myndigheten eller enheten vid förenklat förfarande ska kunna begära anbud även genom annons i en annan form än genom annons i en elektronisk databas. Promemorian innehåller inget lagförslag som innebär att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga vid förhandsannonsering. Vidare innehåller promemorian ett förslag om att upphandlingsdokumenten ska göras tillgängliga med elektroniska medel vid annonsering i form av förhandsinsyn i samband med direktupphandling.
Remissinstanserna: Konkurrenskommissionen och Advokatfirman
Delphi avstyrker att annonsering vid förenklat förfarande ska kunna ske i annan form än i en elektronisk databas. I övrigt uttalar sig inte remissinstanserna i frågan.
Skälen för regeringens förslag: I likhet med nuvarande LOU och
LUF bör det finnas en skyldighet för upphandlande myndigheter att annonsera upphandlingar som inte omfattas av direktiven och som sker genom förenklat förfarande eller urvalsförfarande. Härutöver bör annonseringsbestämmelser också finnas när det gäller ett dynamiskt inköpssystem som inte omfattas av de direktivstyrda reglerna. På motsvarande sätt som vid urvalsförfarande bör föreskrivas att en sådan annonsering ska ske genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Vidare bör föreskrivas en skyldighet att offentliggöra annonsen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget att annonsering vid förenklat förfarande, såsom enligt nuvarande LOU och LUF, ska kunna ske i annan form än i en elektronisk databas och har i huvudsak anfört att bestämmelsen är föråldrad och inte längre används. Upphandlingsutredningen 2010 föreslog också i slutbetänkandet Goda affärer – en strategi för hållbar offentlig upphandling att möjligheten att begära anbud genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens skulle utgå ur lagtexten (SOU 2013:12 s. 43 och 46). Några invändningar mot förslaget i denna del framfördes inte vid remissbehandlingen. Regeringen anser, i likhet med Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi, att bestämmelsen om annonsering i annan form än i en elektronisk databas framstår som föråldrad och därför bör utgå.
Vad en annons ska innehålla bör, i likhet med nuvarande LOU och LUF, regleras i de nya lagarna. Även möjligheten till frivillig förhandsinsyn bör, på samma sätt som i dag, gälla utanför det direktivstyrda området. Regler om detta föreslås därför ingå i de nya lagarna.
Av artikel 51.6 i LOU-direktivet och artikel 71.6 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten får offentliggöra annonser om upphandling som inte omfattas av de krav på offentliggörande som fastställs i direktiven under förutsättning att dessa annonser skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå med elektroniska medel i överensstämmelse med de format och förfaranden som anges i bilaga VIII i LOU-direktivet respektive bilaga IX i LUFdirektivet. I nuvarande LOU och LUF har motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv genomförts genom en upplysning i 15 kap. 2 § fjärde stycket. Det har i ett tidigare lagstiftningsärende ifrågasatts om upplysningsbestämmelsen bör finnas kvar (Nya rättsmedel m.m. på upphandlingsområdet, Ds 2009:30 s. 275 f.). Regeringen ansåg emellertid att den skulle finnas kvar på grund av möjligheten att genom efterannonsering förkorta den tidsfrist som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet, se 16 kap. 17 § andra stycket 1 i nuvarande LOU och LUF (prop. 2009/10:180 del 1 s. 303 f.). Lagrådet har ifrågasatt bestämmelsen med hänvisning till att det rimligen inte skulle kunna uppfattas som otillåtet med annonsering enligt de direktivstyrda bestämmelserna utan den föreslagna paragrafen. Om
bestämmelsen ska behållas bör den enligt Lagrådet inriktas på vad som avsetts. Med hänsyn bl.a. till den kommande översynen av de icke direktivstyrda bestämmelserna om upphandling anser regeringen att det inte finns skäl att nu föreslå någon ändring när det gäller den aktuella bestämmelsen.
En nyhet i direktiven är att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering om upphandlingen (se avsnitt 18.1.3). Regeringen gör bedömningen att denna ordning bör få genomslag även på det icke direktivstyrda området. I promemorian föreslås att bestämmelserna om detta ska gälla även vid annonsering i form av förhandsinsyn i samband med direktupphandling. Som Lagrådet har påpekat finns det inte alltid några upphandlingsdokument vid direktupphandling. Vidare gäller inte den allmänna skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel vid direktupphandling. Regeringen gör bedömningen att det inte är motiverat att låta bestämmelserna om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument gälla för denna form av annonser.
18.2 Inbjudan till anbudssökande
18.2.1 Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse
Regeringens förslag: Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när myndigheten eller enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Upphandlingsdokumenten ska med elektroniska medel göras fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga för de anbudssökande som inbjuds att bekräfta sitt intresse.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 54.1 andra stycket i
LOU-direktivet och artikel 74.1 andra stycket i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten – om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering i enlighet med artikel 48.2 i LOU-direktivet respektive artikel 44.4 i LUF-direktivet – samtidigt och skriftligen inbjuda samtliga leverantörer som har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intresserade. En motsvarande reglering finns i 2004 års LUF-direktiv (artikel 47.5) men saknas i samma års LOU-direktiv. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering behandlas i avsnitt 18.1.1.
Av artikel 54.2 i LOU-direktivet och artikel 74.2 i LUF-direktivet framgår att en inbjudan att bekräfta intresse ska innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upphandlingsdokumenten har gjorts tillgängliga med elektroniska medel. Enligt artiklarna ska inbjudan åtföljas av upphandlingsdokumenten, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa dokument inte har getts (av sådana skäl som anges i direktiven) och dokumenten inte redan har gjorts tillgängliga på annat sätt.
En inbjudan att bekräfta intresse ska också omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX avsnitt 2 till LOU-direktivet respektive bilaga XIII avsnitt 2 till LUF-direktivet. I bilagorna anges att den upphandlande myndigheten eller enheten får välja anbudsgivare eller förhandlingsparter först när den har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade.
Av artikel 53.1 i LOU-direktivet och artikel 74.1 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med dagen då inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena. Om sådan tillgång inte ges, ska tidsfristen för anbud förlängas med fem dagar (se avsnitt 19.1.9).
Enligt bilaga IX avsnitt 2 till LOU-direktivet och bilaga XIII avsnitt 2 till LUF-direktivet ska en inbjudan att bekräfta intresse, som inte erbjuder elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten, innehålla uppgifter om inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas. Även artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOUdirektivet och artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet nämner vissa situationer där en inbjudan att bekräfta intresse, som inte erbjuder elektronisk tillgång, ska innehålla denna typ av uppgifter.
Regleringen i artiklarna 53.1 och 73.1 och bilagorna till direktiven är inte förenlig med regleringen i artiklarna 54.2 och 74.2, som i stället anger att en inbjudan ska åtföljas av ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt med elektroniska medel eller på annat sätt. Regeringen gör bedömningen att det är mer ändamålsenligt att ett sådant dokument bifogas inbjudan än att leverantörerna hänvisas till att begära tillgång till dokumentet. Bestämmelser med denna innebörd föreslås i de nya lagarna.
Som framgår av avsnitt 18.1.3 anser regeringen inte att lagarna bör räkna upp de skäl som direktiven anger som godtagbara för att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokument. I likhet med den bedömning som görs i avsnitt 19.1.9 vad gäller förlängning av tidsfristen för anbud saknas det även skäl att i de nya lagarna göra de aktuella bestämmelsernas tillämpning beroende av myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokument. Även i sådana fall där myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektronisk tillgång faller utanför vad som angetts i direktiven, bör dokumenten givetvis bifogas en inbjudan.
I vissa fall kan det finnas hemliga uppgifter i upphandlingsdokument som ska bifogas en inbjudan. Uppgifterna kan omfattas av sekretess eller utgöra företagshemligheter. Enligt artikel 21.2 i LOU-direktivet och artikel 39.2 i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller
enheten ställa krav på leverantörerna för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten eller enheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet. Sådana krav kan ges formen av ett förbehåll enligt 10 kap. 14 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL. Enligt 6 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter ska vidare den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare, som han i förtroende fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. I avsnitt 21 behandlas frågan om det behöver göras ändringar i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter med anledning av direktivens reglering om sekretess.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering föreslås i de nya lagarna. I likhet med vad som gäller i dag enligt 8 kap. 14 § LUF bör direktivens krav på innehållet i en inbjudan anges i lagarna.
Enligt Lagrådets förslag förefaller det vara valfritt att ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten i samband med en inbjudan att bekräfta intresse. Enligt regeringens mening bör emellertid bestämmelserna i denna del klargöra att det är fråga om en skyldighet. Bestämmelserna bör därför utformas efter förebild av bestämmelserna om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument vid annonsering (se avsnitt 18.1.3). Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, bör bestämmelserna ange att dokumentet ska bifogas inbjudan.
Som Lagrådet har anmärkt torde LOU- och LUF-direktivens reglering innebära att en uppgift om tilldelningskriterier inte behöver lämnas i en inbjudan att bekräfta intresse, om uppgiften i stället framgår av något annat upphandlingsdokument. Detta bör framgå av bestämmelserna om inbjudan att bekräfta intresse.
18.2.2 Skriftlig inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog
Regeringens förslag: Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att lämna anbud, att delta i konkurrenspräglad dialog eller – vid förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna – att förhandla.
Upphandlingsdokumenten ska med elektroniska medel göras fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga för de anbudssökande som bjuds in att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse om att någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut upphandlingsdokument.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 54.1 i
LOU-direktivet och artikel 74.1 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid selektivt förfarande, konkurrenspräglad dialog, förfarande för inrättande av innovationspartnerskap och förhandlat förfarande med föregående annonsering samtidigt och skriftligen inbjuda alla utvalda anbudssökande att lämna anbud, att delta i dialog eller, vid förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LUF-direktivet, att förhandla. Någon skyldighet för en upphandlande myndighet att skicka ut en inbjudan att förhandla enligt LOU-direktivet finns inte, eftersom det i vissa fall går att tilldela kontrakt vid förhandlat förfarande med föregående annonsering utan att förhandla.
Av artikel 54.2 i LOU-direktivet och artikel 74.2 i LUF-direktivet framgår att en inbjudan ska innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upphandlingsdokumenten har gjorts tillgängliga med elektroniska medel. Enligt artiklarna ska inbjudan åtföljas av upphandlingsdokumenten, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa dokument inte har getts (av sådana skäl som anges i direktiven) och dokumenten inte redan har gjorts tillgängliga på annat sätt. Se avsnitt 18.2.1 vad gäller situationen att det finns hemliga uppgifter i upphandlingsdokument som ska bifogas en inbjudan. Som framgår av avsnitt 18.1.3 anser regeringen inte att lagarna bör räkna upp de skäl som direktiven anger som godtagbara för att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokument.
En inbjudan ska omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX avsnitt 1 till LOU-direktivet respektive bilaga XIII avsnitt 1 till LUF-direktivet. Enligt bilagorna ska bl.a. sista dag för mottagande av anbud anges i inbjudan. I bilaga IX till LOU-direktivet anges, vad gäller konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, att denna uppgift inte ska ingå i inbjudan att
delta i dialog eller att förhandla, utan ska anges i inbjudan att lämna anbud. I bilaga XIII till LUF-direktivet anges på motsvarande sätt i fråga om samma förfaranden att uppgiften inte ska ingå i inbjudan att förhandla, utan anges i inbjudan att lämna anbud. Dessa upplysningar i bilagorna får anses ligga i sakens natur och bör därför inte införas i de nya lagarnas uppräkning av vad en inbjudan ska innehålla. En motsvarande skrivning finns i artikel 40.5 andra stycket i 2004 års LOUdirektiv och denna skrivning fördes inte in i LOU (jfr 8 kap. 10 § LOU).
Enligt Lagrådets förslag förefaller det vara valfritt att ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten i samband med en inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog. I likhet med vad som föreslås i fråga om en inbjudan att bekräfta intresse bör bestämmelserna i denna del i stället klargöra att det är fråga om en skyldighet. Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, bör bestämmelserna ange att dokumentet ska bifogas inbjudan.
I likhet med vad som föreslås vad gäller en inbjudan att bekräfta intresse bör uppgifter om tilldelningskriterier inte behöva lämnas i en inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog, om uppgifterna i stället framgår av något annat upphandlingsdokument.
I 8 kap. 11 § LOU och 8 kap. 12 § LUF finns bestämmelser som reglerar situationen att någon annan än den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran ska lämna ut hela eller delar av förfrågningsunderlaget. I sådana fall ska adressen anges i inbjudan att komma in med anbud, att delta i dialog eller att förhandla. Om en tidsfrist gäller för en sådan begäran och om en avgift ska betalas för de begärda handlingarna, ska upplysning om fristen och avgiften samt betalningsvillkor anges i inbjudan. De begärda handlingarna ska skickas till leverantörerna så snart som möjligt efter det att begäran har tagits emot. LOU-direktivet och LUF-direktivet saknar bestämmelser med denna innebörd. Det ligger dock i sakens natur att de aktuella uppgifterna behöver finnas i en inbjudan och att handlingarna bör skickas så snart som möjligt efter en begäran. En inbjudan ska enligt regeringens förslag innehålla ”övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.” Regeringen gör bedömningen att det inte är nödvändigt att införa några bestämmelser som motsvarar 8 kap. 11 § LOU och 8 kap. 12 § LUF.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om inbjudan till anbudssökande att lämna anbud, att delta i dialog eller att förhandla föreslås i de nya lagarna. Av avsnitt 20.2.1 framgår att en inbjudan att lämna anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten.
18.3 Upphandling av koncessioner
18.3.1 Annonsering vid upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Det som i direktivet benämns meddelande ska i lagen ersättas med annons. Lagens kapitel om annonsering ska innehålla bestämmelser om annons om upphandling och om efterannons. I kapitlet ska det även ingå bestämmelser om förhandsannons vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Undantag ska kunna göras från annonseringsskyldigheten i vissa särskilt angivna fall. I lagen ska det anges när en anbudsansökan ska anses olämplig eller ett anbud ska anses olämpligt.
En bestämmelse om att myndigheter och enheter får annonsera sin avsikt att tilldela en koncession genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska ingå i lagen och vara utformad på samma sätt som i den nya lagen om offentlig upphandling.
Regeringens bedömning: Ytterligare föreskrifter om annonsering bör tas in i en förordning.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen föreslår dock att begreppen koncessionsmeddelande och förhandsmeddelande ska användas i den nya lagen. Utredningen föreslår inte någon bestämmelse om när en anbudsansökan ska anses olämplig eller ett anbud ska anses olämpligt.
Utredningen föreslår att samma regler om annonsering ska gälla för annonsering av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet och koncessioner vars värde understiger tröskelvärdena. När det gäller annonsering av sådana koncessioner föreslår utredningen endast att myndigheten eller enheten ska informera om sin avsikt att tilldela koncessionen, men inte några närmare bestämmelser om vilken information som ska ingå eller hur informationen ska lämnas. Utredningen föreslår att begreppet förhandsinsyn ska användas för att beteckna myndighetens eller enhetens möjlighet att annonsera sin avsikt att tilldela en koncession utan föregående annonsering. Utredningens förslag till bestämmelse om detta innefattar inte någon hänvisning till bestämmelsen om undantag från annonseringsskyldigheten när inga anbud eller lämpliga anbud har lämnats.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte i frågorna. Några remissinstanser, bl.a. Juridiska fakulteten vid
Stockholms universitet, Almega och Svenskt Näringsliv, anser dock att skyldigheten att ”informera” om avsikten att tilldela en koncession vars värde understiger tröskelvärdet eller som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster, i enlighet med direktivtexten bör ersättas med en skyldighet att ”offentliggöra” avsikten genom en förhandsannons. Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi anser att annonsering av sådana koncessioner bör göras i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Konkurrensverket anser att det i lagen bör klargöras vad som avses med lämpliga anbudsansökningar och lämpliga anbud. Kammarrätten i Göteborg har lagtekniska synpunkter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Annonsering och förhandsannonsering
Enligt artikel 31.1 i LUK-direktivet ska upphandlande myndigheter och enheter som önskar tilldela en koncession informera om detta genom ett koncessionsmeddelande. Avser koncessionen sociala tjänster eller andra särskilda tjänster ska den enligt artikel 31.3 tillkännage sin avsikt genom offentliggörandet av en förhandsannons. Huvudregeln är alltså att upphandlande myndigheter och enheter ska offentliggöra sin avsikt att tilldela koncessioner.
I de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna föreslås, som framgått ovan, att begreppet meddelande ska ersättas med annons, på samma sätt som skett i nuvarande LOU och LUF. Utredningen anser emellertid att begreppet meddelande i LUK-direktivet inte bör ersättas med begreppet annons. Utredningen motiverar detta med skillnader som finns mellan å ena sidan LOU-direktivet och LUF-direktivet och å andra sidan LUK-direktivet. Utredningen anför bl.a. att det enligt LUK-direktivet inte finns någon skyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att använda meddelandet som en anbudsinfordran. Enligt utredningen framstår det vidare, med hänsyn till hur artikel 31.4–.5 med undantag från annonseringsskyldigheten är uppbyggda, som att koncessionsmeddelanden ska upprättas trots att de inte alltid behöver offentliggöras.
Regeringen delar inte utredningens bedömning när det gäller skillnaderna mellan de olika direktiven. Att begreppet anbudsinfordran inte förekommer i LUK-direktivet kan enligt regeringens mening inte tolkas som att det inte finns någon skyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att använda koncessionsmeddelandet för ett sådant ändamål. Att anbudsinfordran inte förekommer som begrepp kan i stället förklaras med dels att LUK-direktivet inte innehåller några särskilda regler om förfaranden, dels att det inte finns något behov av att i LUK-direktivet använda begreppet för att skilja mellan olika typer av förhandsannonser. Regeringen delar inte heller bedömningen att uppbyggnaden av artikel 31.4–5 innebär att koncessionsmeddelanden ska upprättas trots att de inte alltid behöver offentliggöras. Att bestämmelserna om när en upphandling får ske utan ett föregående offentliggörande är utformade som undantagsregler från annonseringsskyldigheten i LUK-direktivet, medan de i LOU-direktivet och LUF-direktivet är utformade som regler om när förfarande utan föregående annonsering får användas, är en naturlig följd av att LUKdirektivet inte innehåller några motsvarande förfaranderegler.
Regeringen anser sammanfattningsvis att de skillnader som finns mellan LOU-direktivet och LUF-direktivet å ena sidan och LUKdirektivet å den andra sidan inte motiverar att olika begrepp används när det gäller annonsering av upphandling. Det finns enligt regeringens mening i stället ett värde i att begrepp som överensstämmer mellan direktiven även överensstämmer mellan de olika lagarna, såvida inte
vägande skäl talar mot det. Direktivets begrepp meddelande bör därför, på samma sätt som i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, ersättas med annons. När direktivtexten återges nedan har också, för att underlätta läsningen, meddelande ersatts med annons.
De direktivstyrda bestämmelserna om annonsering av koncessioner för sociala tjänster och andra särskilda tjänster bör placeras i lagens kapitel som rör annonsering. Denna placering avviker från utredningens förslag, men överensstämmer med den föreslagna placeringen av motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Det finns inte något skäl till att lagarna ska skilja sig åt i detta avseende och ur ett tillämparperspektiv är det också en fördel att systematiken mellan lagarna överensstämmer.
Undantag från kravet på annonsering
I vissa fall kan undantag från annonseringsskyldigheten enligt artikel 31.1 göras. Förutsättningarna för när så får ske framgår av artikel 31.4 och artikel 31.5 i direktivet. Enligt skäl 51 i LUK-direktivet bör tilldelning utan föregående offentliggörande ske endast under mycket exceptionella omständigheter och då det från början står klart att offentliggörandet inte kommer att leda till ökad konkurrens. Det bör noga utvärderas om det inte finns tillgång till några lämpliga alternativa lösningar.
Enligt artikel 31.4 får undantag göras från annonseringsskyldigheten om byggentreprenaderna eller tjänsterna enbart kan tillhandahållas av en viss ekonomisk aktör och ytterligare någon av ett antal uppräknade förutsättningar är uppfyllda. Dessa förutsättningar är (a) att syftet med koncessionen är att skapa eller erhålla ett unikt konstverk eller konstnärligt framförande, (b) att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, (c) att det finns en ensamrätt eller (d) skydd av immateriella rättigheter eller andra ensamrätter än de som definieras i artikel 5.10 i direktivet. Enligt direktivet får undantag tillämpas med stöd av b–d endast när det inte finns något ”rimligt alternativ eller substitut” och avsaknaden av konkurrens inte beror på ”konstlad begränsning av parametrarna i koncessionstilldelningen” (artikel 31.4 andra stycket).
Ytterligare en möjlighet att göra undantag från annonseringsreglerna följer av artikel 31.5 av vilken framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten inte behöver offentliggöra något nytt koncessionsmeddelande om inga anbud eller anbudsansökningar eller lämpliga anbud eller anbudsansökningar har lämnats vid ett föregående koncessionsförfarande. I artikeln anges också när ett anbud ska anses olämpligt och när en anbudsansökan ska anses olämplig.
Förutsättningarna för att göra undantag från skyldigheten att annonsera en koncessionsupphandling överensstämmer i stora delar med förutsättningarna enligt LOU-direktivet och LUF-direktivet för att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering (se artikel 32.2 a och b i LOU-direktivet och artikel 50 a och b i LUFdirektivet).
Bestämmelserna om undantag från annonseringskravet bör genomföras genom bestämmelser i kapitlet om annonsering i LUK. Detta är, som
utredningen konstaterat, en naturlig följd av att LUK-direktivet inte innehåller några särskilda regler om förfaranden. I den mån förutsättningarna för att tillämpa undantagen överensstämmer med förutsättningarna för att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör bestämmelserna utformas på ett enhetligt sätt. När det gäller förutsättningarna i artikel 31.4 c (att det finns en ensamrätt) och d (skydd av immateriella rättigheter eller andra ensamrätter än de som definieras i artikel 5.10 i direktivet) anser regeringen att det vid genomförandet finns anledning att i förenklande syfte avvika något från direktivets utformning. Eftersom även immateriella rättigheter utgör ensamrätter bör punkterna kunna slås ihop till en punkt som omfattar alla tre situationer som anges i direktivet. De aktuella punkterna föreslås därför ersättas med en punkt som anger att det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör ”på grund av skyddet av ensamrätt, vilket även inkluderar andra ensamrätter än de som anges i 1 kap. 12 §”.
Konkurrensverket anser att det i lagen bör klargöras vad som avses med en olämplig anbudsansökan och ett olämpligt anbud. Regeringen konstaterar att motsvarande klargöranden föreslås i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna när det gäller förutsättningarna för att tillämpa förhandlat förfarande utan föregående annonsering. I enlighet med de överväganden som skett i denna del (se avsnitt 12.1.3) bör motsvarande klargörande göras även i lagen om upphandling av koncessioner. En bestämmelse om när en anbudsansökan ska anses olämplig och när ett anbud ska anses olämpligt föreslås därför i lagens kapitel om annonsering.
Efterannonsering
Senast 48 dagar efter tilldelningen av en koncession ska upphandlande myndigheter och enheter skicka en annons om resultatet av förfarandet för koncessionstilldelningen (artikel 32 i LUK-direktivet). För sociala tjänster och andra särskilda tjänster får sådana meddelanden emellertid grupperas kvartalsvis. I detta fall ska de grupperade meddelandena sändas senast 48 dagar efter varje kvartal. Regleringen motsvarar delvis bestämmelserna om meddelande om kontraktstilldelning i artikel 50 i LOU-direktivet och artikel 70 i LUF-direktivet. Som Lagrådet har noterat skiljer sig dock LUK-direktivet från de båda andra direktiven på så sätt att tidsfristen ska beräknas med utgångspunkt från myndighetens eller enhetens tilldelningsbeslut och inte från ingåendet av koncessionsavtalet. I likhet med Lagrådet konstaterar regeringen att denna skillnad är svårförklarlig. Detta innebär dock inte att det finns skäl att genomföra bestämmelserna på ett sätt som i sak skiljer sig från direktiven. Bestämmelser som genomför direktivets bestämmelser om efterannonsering föreslås i ett särskilt kapitel i den nya lagen om upphandling av koncessioner.
Utformning och offentliggörande av annonser
Hur annonser ska utformas och offentliggöras behandlas i artikel 33 i direktivet. Enligt artikeln ska annonser, efterannonser och sådana
meddelanden som avses i artikel 43.1 andra stycket i direktivet (annonser om ändring av en koncession under löptiden) innehålla sådana upplysningar som anges i bilagorna V, VII och VIII till direktivet samt utarbetas och skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Bestämmelserna motsvarar delvis artiklarna 51 och 52 i LOU-direktivet och artiklarna 71 och 72 i LUF-direktivet. Av artikeln framgår vidare att upplysningarna ska anges i samma format som standardformulären, vilka fastställs av kommissionen. Kommissionen har fastställt sådana standardformulär i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Det kan konstateras att artikel 19, som anger de skyldigheter som ska iakttas vid upphandling av koncessioner för sociala tjänster och andra särskilda tjänster, inte innehåller någon hänvisning till artikel 33. I artikel 33 nämns inte heller förhandsannonser och artikeln innehåller inte någon hänvisning till den bilaga till direktivet som anger vilka upplysningar ett sådant meddelande ska innehålla (bilaga VI). Hur en förhandsannons ska offentliggöras synes alltså inte reglerat i själva direktivtexten. Inte heller synes av direktivet framgå någon skyldighet att ange upplysningarna i form av standardformulär. Däremot anges i bilaga IX till direktivet, som behandlar offentliggörandet, att upphandlande myndigheter och enheter ska översända de annonser som avses i artikel 31 till Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande. Här görs alltså inte något undantag för förhandsmeddelanden.
Artiklarna i direktivet synes alltså inte ställa upp några uttryckliga krav när det gäller hur en förhandsannons ska offentliggöras, men däremot framgår ett sådant krav av en bilaga till direktivet. Det framstår därför som något oklart vilka krav direktivet egentligen ställer. Skälet till detta förefaller närmast vara ett förbiseende och enligt regeringens bedömning kan EU-lagstiftarens avsikt knappast ha varit någon annan än att även förhandsmeddelanden om upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska annonseras på samma sätt som andra upphandlingar inom EU. Det kan också konstateras att kommissionens genomförandeförordning med standardformulär innehåller ett standardformulär även för annonseringen av sådana koncessioner.
Regeringen avser att – i likhet med motsvarande bestämmelser i LOUdirektivet och LUF-direktivet – genomföra bestämmelserna i artikel 33 och bilaga IX till direktivet, i den mån dessa inte omfattas av kommissionens standardformulär, genom bestämmelser i förordning.
Annonsering vid förhandsinsyn
Genom artiklarna 46 och 47 i LUK-direktivet görs bl.a. bestämmelserna om förhandsinsyn i artikel 2d.4 i rättsmedelsdirektiven i dess lydelse enligt ändringsdirektivet tillämpliga även vid tilldelningen av koncessioner. Bestämmelserna innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession utan föregående
annonsering får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen. Bestämmelserna bör genomföras genom en paragraf i den nya lagen. I enlighet med vad som föreslås om motsvarande bestämmelser i den nya lagen om upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna bör dock benämningen förhandsinsyn inte användas i lagen.
18.3.2 Elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid annonsering av en koncession med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från den dag då annonsen om upphandling publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om annonsen om upphandling inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud, ska koncessionsdokumenten i stället göras tillgängliga med elektroniska medel från och med den dag då inbjudan att lämna anbud skickas till utvalda anbudssökande. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan.
Om föreskriven elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges vid annonsering av en koncession, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Om föreskriven elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges vid inbjudan att lämna anbud, ska inbjudan upplysa om att dokumentet kommer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel. Ett sådant dokument ska också få bifogas inbjudan.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Enligt utredningens förslag ska elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten ges från den dag då annonsen om upphandling skickas för publicering och från den dag då inbjudan att lämna anbud skickas till utvalda leverantörer. Utredningen föreslår inte någon särskild reglering för den situationen att elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte ges vid inbjudan att lämna anbud. I utredningen föreslås att en annons eller en inbjudan ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till ett dokument som inte har gjorts tillgängligt med elektroniska medel.
Remissininstanserna: En remissinstans, Advokatfirman Delphi, framför synpunkter på förslaget och förordar ett mera direktivnära genomförande på så sätt att undantagen från skyldigheten att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga ska anges i lagen.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 34 i LUK-direktivet reglerar den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att ge elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten. LUK-direktivets reglering i artikel 34 har motsvarigheter i artiklarna 53 och 54.2 i LOUdirektivet och artiklarna 73 och 74.2 i LUF-direktivet.
Av artikel 34.1 i LUK-direktivet följer att upphandlande myndigheter och enheter med elektroniska medel ska ge fri, fullständig, direkt och
kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från dagen för offentliggörandet av annonsen om upphandling eller, om denna annons inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud, den dag då inbjudan att lämna anbud skickades. Den webbadress där koncessionsdokumenten kan hämtas ska anges i annonsen om upphandling eller inbjudan att lämna anbud.
Frågan om tillgång till koncessionsdokumenten vid annonsering bör regleras på motsvarande sätt som i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Det innebär att tillgång till koncessionsdokumenten ska ges med elektroniska medel från den dag då annonsen om upphandling publiceras (jfr avsnitt 18.1.3). Om annonsen inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud ska koncessionsdokumenten i stället göras tillgängliga med elektroniska medel från och med den dag då en sådan inbjudan skickas till utvalda anbudssökande. En leverantör som tar emot en elektronisk inbjudan måste ha möjlighet att omedelbart få tillgång till koncessionsdokumenten.
I artikel 34.2 i LUK-direktivet behandlas situationen att något koncessionsdokument inte kan tillhandahållas elektroniskt på föreskrivet sätt på grund av exceptionella säkerhetsskäl eller tekniska skäl eller på grund av att det krävs en mycket hög skyddsnivå med tanke på den kommersiella informationens känsliga art. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange i annonsen om upphandling eller inbjudan att lämna anbud att dokumentet kommer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel och tidsfristen för att lämna in anbud ska förlängas (se avsnitt 19.2.1 om tidsfrister).
Artikel 34.2 i LUK-direktivet bör enligt regeringens mening genomföras på samma sätt som motsvarande bestämmelser i LOU- och LUF-direktiven. Regeringen instämmer således, till skillnad från
Advokatfirman Delphi, i utredningens bedömning att bestämmelserna inte bör ange vilka skäl som är godtagbara för att inte ge föreskriven elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten. Det ligger i sakens natur att det kan vara fråga om säkerhetsskäl, tekniska skäl eller handla om att myndigheten eller enheten avser att lämna ut uppgifter med förbehåll enligt 10 kap. 14 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det väsentliga är att dokumenten ska tillhandahållas på annat sätt och att tidsfristen för anbud ska förlängas, om föreskriven elektronisk tillgång inte ges till koncessionsdokumenten. LUK-direktivet innehåller ingen sanktion mot en upphandlande myndighet eller enhet som inte gör dokumenten tillgängliga med elektroniska medel.
Regleringen för situationen att föreskriven elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten inte ges, bör utformas med ledning av motsvarande reglering i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna (jfr avsnitten 18.1.3, 18.2.1 och 18.2.2). Det innebär att annonsen om upphandling ska upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges på föreskrivet sätt vid inbjudan att lämna anbud, ska inbjudan upplysa om att dokumentet kommer att skickas på annat sätt än med elektroniska medel. Ett sådant dokument bör också få bifogas inbjudan, oavsett om
inbjudan görs elektroniskt eller inte (jfr artikel 54.2 i LOU-direktivet och artikel 74.2 i LUF-direktivet).
18.3.3 Annonsering på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Lagen ska innehålla bestämmelser om förhandsannonsering av upphandling av koncessioner vars värde understiger tillämpliga tröskelvärden. Bestämmelserna ska placeras i kapitlet som rör upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området. Annonseringen ska ske i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att med elektroniska medel ge tillgång till koncessionsdokumenten vid annonsering om upphandling av koncessioner på det icke direktivstyrda området.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen föreslår endast en bestämmelse om att myndigheten eller enheten ska informera om sin avsikt att tilldela koncessionen, men inte något närmare om hur informationen ska lämnas.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet,
Almega och Svenskt Näringsliv anser att skyldigheten att ”informera” om avsikten att tilldela en koncession bör ersättas med en skyldighet att ”offentliggöra” avsikten genom en förhandsannons. Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi anser att annonseringen bör göras i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. I övrigt uttalar sig inte remissinstanserna om förslaget och bedömningen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Ett särskilt kapitel i den nya lagen ska reglera upphandling av koncessioner som understiger tröskelvärdena, se avsnitt 31.1 Enligt utredningens förslag ska en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en sådan koncession informera om detta genom en förhandsannons. Någon närmare anvisning om hur informationen ska lämnas framgår inte. Enligt utredningen får frågan om vad som är tillräckliga åtgärder i fråga om offentliggörandet avgöras från fall till fall utifrån bl.a. likabehandlingsprincipen, principen om icke-diskriminering och principen om öppenhet.
Regeringen delar utredningens bedömning att det bör finnas särskilda bestämmelser om annonsering av koncessioner som inte omfattas av direktivet. Enligt regeringens mening bör det dock tydliggöras att den upphandlande myndigheten eller enheten ska informera om sin avsikt att tilldela en koncession genom att publicera en förhandsannons. Regeringen anser vidare, i likhet med bl.a. Sveriges advokatsamfund, att annonsen bör publiceras i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig, dvs. på motsvarande sätt som gäller för annonsering enligt de båda andra föreslagna lagarna. Regeringen bedömer inte att en sådan ordning blir mer administrativt betungande för den upphandlande myndigheten eller enheten än om en bedömning måste göras i varje enskilt fall, såsom blir följden av utredningens förslag.
Någon skyldighet att kommunicera med elektroniska medel föreslås inte vid upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området (se avsnitt 20.5.4). Det bör inte heller vara obligatoriskt att göra koncessionsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel i samband med annonsering av sådan upphandling.
18.4 Anbudets giltighetstid
18.4.1 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
Uppgiften ska lämnas i en annons om upphandling, i en förhandsannons som används som anbudsinfordran, i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog.
En underrättelse om tilldelningsbeslutet eller sådana upplysningar som lämnas på begäran av en leverantör som inte tilldelats kontraktet ska inte innebära att anbudet förfaller.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Promemorians förslag har en annan utformning. I promemorians förslag är bestämmelsen placerad i det kapitel i lagarna som behandlar kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag: Av bilaga V del C till LOU-direktivet och bilaga XI del A till LUF-direktivet framgår beträffande öppet förfarande att en annons om upphandling ska innehålla uppgift om den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud. I övrigt saknar direktiven bestämmelser som reglerar anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud. Det ligger emellertid i sakens natur att en sådan skyldighet måste finnas för att upphandlingen ska fungera på ett rationellt sätt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och prop. 2009/10:150 del 1 s. 224).
Enligt 9 kap. 11 § första stycket LOU respektive LUF ska den upphandlande myndigheten eller enheten i förfrågningsunderlaget ange den tid som anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud. Vid öppet förfarande ska det anges i annonsen om upphandling. Bestämmelsen saknar motsvarighet i 1992 års LOU.
Enligt den dispositiva huvudregeln i 5 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar inom förmögenhetsrättens område (avtalslagen) förfaller ett anbud när det avslås, även om detta sker innan anbudets giltighetstid har gått ut. En underrättelse om att någon annan har tilldelats kontraktet eller upplysningar om varför anbudet har förkastats, innebär att anbudet avslås. Genom 1 kap. 19 a § i 1992 års LOU infördes en civilrättslig specialbestämmelse som klargör att en anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om denne har fått en sådan underrättelse eller upplysning (se prop. 2001/02:142 s. 95). Syftet med bestämmelsen är att undvika att hela upphandlingen ska behöva göras om, om det vid en överprövning av upphandlingen framkommer fel som skulle kunna rättas
genom en ny utvärdering av anbuden. Bestämmelsen finns i dag i 9 kap. 11 § andra stycket LOU respektive LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och 523).
Regeringen gör bedömningen att även de nya upphandlingslagarna bör innehålla bestämmelser om anbudets giltighetstid. Det innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange tiden för bindande anbud. Myndigheten eller enheten bör alltid få ange denna tid i den annons som används som anbudsinfordran. Vid tvåstegsförfaranden bör myndigheten eller enheten även få ange tiden i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog.
Lagrådet har anmärkt att det är överraskande att bestämmelsen i lagrådsremissens förslag har placerats i ett kapitel som behandlar kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.
Bestämmelsens första stycke anger vad en annons eller en inbjudan till anbudssökandena ska innehålla. Regeringen anser därför att bestämmelsen bör placeras i det kapitel i lagarna som reglerar annonsering och inbjudan till anbudssökande.
Som Lagrådet har påtalat finns det inte någon materiell bestämmelse om att en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud under den tid som anges av den upphandlande myndigheten eller enheten. Bestämmelsen är i stället utformad som en handlingsregel för myndigheten eller enheten. Av allmänna avtalsrättsliga principer följer dock att ett anbud, som lämnas med anledning av myndighetens eller enhetens uppfordran att ange anbud, anses ha lämnats med godkännande av de villkor som myndigheten eller enheten har angett i denna uppfordran. Anbuden anses därför gälla med den giltighetstid som den upphandlande myndigheten eller enheten har angett, om inte något annat framgår av anbudet. Den upphandlande myndigheten eller enheten torde dock i många fall ange anbudets giltighetstid som ett krav som leverantören uttryckligen ska godta i anbudet.
Att en anbudsgivare är bunden av sitt anbud i enlighet med dess innehåll framgår av 1 § avtalslagen och bör inte regleras i upphandlingslagarna. Sedvanliga avtalsrättsliga principer är tillämpliga även på anbud som lämnas i en upphandling. Det finns inte något principiellt hinder mot att avtalsrättens regler om ogiltighet, förklaringsmisstag och motivvillfarelse tillämpas på ett sådant anbud.
Bestämmelsens andra stycke innebär enligt lagrådsremissens förslag att en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud även om anbudet har avslagits genom ett tilldelningsbeslut eller genom sådana upplysningar som på begäran ska lämnas till en förlorande leverantör. Lagrådet har anfört att det är oklart vilken räckvidd regeln har. Enligt regeringens mening står det klart att syftet med bestämmelsen endast är att reglera vad som gäller om ett anbud avslås under giltighetstiden genom ett negativt besked av aktuellt slag. Anbudets bindande natur i övrigt är en avtalsrättslig fråga. För att tydliggöra bestämmelsens innebörd bör den enligt regeringens mening formuleras om något. Bestämmelsen bör endast uttrycka att sådana negativa besked som avses inte innebär att anbudet förfaller. Därigenom framgår att anbudets giltighet i övrigt inte regleras genom bestämmelsen.
18.4.2 Upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska i en annons om upphandling eller i en inbjudan att lämna anbud ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En underrättelse om tilldelningsbeslutet eller sådana upplysningar som lämnas på begäran av en leverantör som inte tilldelats koncessionen innebär inte att ett anbud förfaller.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens förslag har en annan utformning. I utredningens förslag är bestämmelsen placerad i det kapitel i LUK som behandlar kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan. Skälen för regeringens förslag: I likhet med LOU- och LUFdirektiven finns det inte någon bestämmelse om anbudets giltighetstid i
LUK-direktivet. Även den nya lagen om upphandling av koncessioner bör dock innehålla en bestämmelse om anbudets giltighetstid. Bestämmelsen bör motsvara bestämmelserna i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna och placeras i det kapitel i lagen som reglerar annonsering av upphandling.
18.4.3 Det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om anbudsgivarens bundenhet av sitt anbud ska tas in i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande.
Regeringens bedömning: Någon bestämmelse om anbudets giltighetstid bör inte införas i lagen om upphandling av koncessioner.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens i fråga om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Enligt promemorians förslag ska giltighetstiden för anbud vid urvalsförfarande framgå av inbjudan att lämna anbud.
Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens i fråga om upphandling av koncessioner.
Remissinstanserna (promemorian): Försvarets materielverk (FMV) instämmer i promemorians bedömning att reglerna på det icke direktivstyrda området ska gälla oförändrade i de nya lagarna.
Konkurrenskommissionen förordar att uppgiften om giltighetstiden för anbud vid urvalsförfarande ska framgå av annonsen med ansökningsinbjudan.
Remissinstanserna (utredningen): Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag
Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Av 15 kap. 5 § LOU respektive LUF framgår att annonsen om upphandling vid förenklat förfarande ska innehålla uppgift om den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande. Det saknas en motsvarande bestämmelse för urvalsförfarande.
Av 15 kap. 19 § tredje stycket LOU respektive LUF följer att en anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har underrättats om tilldelningsbeslutet eller fått sådana upplysningar som på begäran ska lämnas till en förlorande leverantör.
De ovan redovisade bestämmelserna bör tas in i de nya lagarnas kapitel om upphandling utanför det direktivstyrda området. Bestämmelserna som innebär att ett anbud inte förfaller genom vissa typer av besked bör utformas på motsvarande sätt som dessa bestämmelser på det direktivstyrda området. Vidare bör anbudets giltighetstid även anges vid urvalsförfarande. Enligt regeringens mening bör uppgiften om anbudets giltighetstid i dessa fall anges i annonsen med ansökningsinbjudan.
Upphandling av koncessioner
Utgångspunkten i detta lagstiftningsärende är att upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området inte ska regleras mer än vad som är nödvändigt för att garantera ett rättssäkert förfarande (se avsnitt 31.1).
Den upphandlande myndigheten eller enheten kan även utan en särskild föreskrift välja att ange anbudens giltighetstid i en annons om upphandling eller en inbjudan att lämna anbud. Vidare kan myndigheten eller enheten i upphandlingen kräva att anbuden ska vara giltiga även om leverantören får en underrättelse om tilldelningsbeslutet eller sådana upplysningar som lämnas till en leverantör som inte tilldelats koncessionen. Regeringen delar mot denna bakgrund utredningens bedömning att några bestämmelser om anbudets giltighetstid inte bör införas i den nya lagens kapitel om icke direktivstyrd upphandling av koncessioner
19 Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
19.1 Tidsfrister vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
19.1.1 Inledning
I detta avsnitt behandlas regeringens förslag om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelser om sådana tidsfrister finns i artiklarna 27–31, 47 och 53 i LOU-direktivet samt i artiklarna 45–49, 66 och 73 i LUF-direktivet. I 2004 års LOU-direktiv
och LUF-direktiv finns dessa bestämmelser samlade i artikel 38 respektive artikel 45. I LOU och LUF finns bestämmelser om tidsfrister i 8 kap.
Som utgångspunkt för förslagen gäller att bestämmelserna om tidsfrister i de båda nya lagarna så långt som möjligt bör vara enhetliga. Bestämmelserna föreslås i de nya lagarnas 11 kap.
Avsnittet behandlar inte tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem (se avsnitt 16.1.3). I avsnitt 19.1.11 behandlas regleringen av aktuella frågor på det icke direktivstyrda området.
Tidsfristerna i de nya lagarna har i flera fall förkortats jämfört med LOU och LUF. De förkortade tidsfristerna hänger till stor del samman med att det blir obligatoriskt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att skicka annonser om upphandling med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå, att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga för leverantörerna med elektroniska medel och att tillåta elektronisk anbudsinlämning (jfr skäl 80 i LOU-direktivet och skäl 89 i LUF-direktivet).
I nuvarande lagstiftning och i lagrådsremissens lagförslag används uttrycket ”tidsfristen för att komma in med” en anbudsansökan eller ett anbud. Upphandlingsdirektiven talar om ”tidsfristen för mottagande” av anbudsansökningar eller anbud. Lagrådet har anmärkt att det är oklart vad som ska anses uppfylla kravet på att en anbudsansökan eller ett anbud har kommit in. Enligt Lagrådet finns det därför anledning att anknyta till den terminologi som används i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen) för att precisera om ett anbud eller en accept har getts in i rätt tid. Där används uttrycket ”till handa”, vilket innebär att meddelandet ska vara mottagaren till handa på ett sådant sätt att mottagaren omedelbart kan ta del av innehållet i det.
Upphandlingsdirektiven reglerar inte när en anbudsansökan eller ett anbud ska anses ha mottagits av den upphandlande myndigheten eller enheten. Avtalsrätten faller utanför upphandlingsdirektiven. I 10 § förvaltningslagen (1986:223) finns bestämmelser som preciserar när en handling ska anses ha kommit in till en förvaltningsmyndighet. Dessa bestämmelser avser framför allt handlingar som skickas per post och är även tillämpliga i en förvaltningsmyndighets upphandlingsärenden. Bestämmelserna gäller dock inte för upphandlande myndigheter eller enheter som inte ska tillämpa förvaltningslagen, t.ex. vissa statliga bolag. Av bestämmelserna i 10 § förvaltningslagen framgår att en handling i vissa fall ska anses ha kommit in till myndigheten även om handlingen inte kommit myndigheten till handa på det sätt som avses i avtalslagen.
Det av Lagrådet föreslagna uttrycket för tidsfrist (”den tid inom vilket anbudet ska vara den upphandlande myndigheten till handa”) tynger enligt regeringens mening läsningen av lagtexten. Formuleringen innebär även en ändring av gällande rätt på så sätt att 10 § förvaltningslagen delvis sätts ur spel i upphandlingsärenden. Något problem i rättstillämpningen synes inte ha uppstått till följd av uttryckssättet i tidsfristbestämmelserna i LOU och LUF. Oavsett vilken av formuleringarna som används gäller att meddelandet skickas på avsändarens risk. Som huvudregel ska vidare anbudsansökningar och anbud lämnas elektroniskt enligt de nya upphandlingslagarna (se
avsnitt 20.1). Den utrustning som används för att ta emot elektroniska anbudsansökningar och anbud ska på ett säkert sätt kunna fastställa exakt tidpunkt för mottagandet av handlingen. Någon tveksamhet om när handlingen har kommit in torde därmed sällan uppstå i sådana fall. Att anbud som skickas per post i några sällsynta undantagsfall ska anses ha kommit in vid olika tidpunkter, beroende på om mottagaren ska följa förvaltningslagen eller inte, är något som får accepteras i sammanhanget. Regeringen anser sammanfattningsvis inte att det finns tillräckliga skäl att använda en annan formulering än den som gäller enligt nuvarande LOU och LUF. Bestämmelserna bör således även i fortsättningen ange ”tidsfristen för att komma in med” anbudsansökningar eller anbud.
19.1.2 Huvudregeln för tidsfrister
Regeringens förslag: När den upphandlande myndigheten eller enheten bestämmer tidsfristen för anbudsansökningar eller anbud, ska särskild hänsyn tas till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden.
Tidsfristen för anbud ska bestämmas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorians förslag är bestämmelsen om anbud efter besök på plats placerad i en annan paragraf (jfr avsnitt 19.1.8).
Remissinstanserna: Tillväxtverket tillstyrker förslaget. Husbyggnadsvaror HBV Förening ställer frågan om skälighetsbedömningen av tidsfristen enligt huvudregeln påverkas av de nya kortare minimitidsfristerna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 47.1 i LOU-direktivet ska en upphandlande myndighet, när den fastställer tidsfristerna för mottagande av anbud och anbudsansökningar, ta hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 27–31. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 66.1 i
LUF-direktivet, som dock anger att upphandlande enheter ska ta särskild hänsyn till kontraktets komplexitet. Även artikel 38.1 i 2004 års LOUdirektiv och artikel 45.1 i 2004 års LUF-direktiv talar om särskild hänsyn i detta sammanhang. Detsamma gäller 8 kap. 1 § LOU respektive LUF, som genomför nämnda artiklar (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 208, 360 f. och 509). Någon ändring i sak torde inte vara avsedd genom att ordet särskild utelämnats från artikel 47.1 i LOU-direktivet.
Den angivna huvudregeln gäller alltid när tidsfristen för anbud eller anbudsansökningar ska bestämmas. Det är således inte tillräckligt att en upphandlande myndighet eller enhet enbart iakttar bestämmelserna om minimitidsfrister. Att huvudregeln inte påverkar minimitidsfristerna innebär att en myndighet eller enhet inte med stöd av huvudregeln kan bestämma en kortare tidsfrist än vad som följer av minimitidsfristen.
Med anledning av frågan från Husbyggnadsvaror HBV Förening kan regeringen anmärka att vad som är en skälig tidsfrist enligt huvudregeln på samma sätt som i dag är beroende av förhållandena i den enskilda upphandlingen. Det saknar i det avseendet betydelse att minimitidsfristerna i många fall är kortare i de nya direktiven. En tidsfrist får endast förkortas, om det är förenligt med huvudregeln.
Bestämmelser som genomför artikel 47.1 i LOU-direktivet och artikel 66.1 i LUF-direktivet bör, som föreslås i promemorian, införas i de nya lagarna. Bestämmelserna bör motsvara 8 kap. 1 § LOU respektive LUF. I bestämmelserna bör även anges att särskild hänsyn ska tas till hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbudsansökningar. I 8 kap. 1 § LOU respektive LUF nämns endast anbud i detta sammanhang.
Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upphandlingsdokumenten, ska enligt artikel 47.2 i LOU-direktivet fristerna för att motta anbud, som ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i artiklarna 27–31, fastställas så att alla berörda leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 66.2 i LUF-direktivet. Regeringen anser i likhet med Lagrådet att denna reglering passar bättre i huvudregeln för tidsfrister än i en bestämmelse som avser förlängning av redan meddelade tidsfrister (se avsnitt 19.1.8). Huvudregeln för tidsfrister bör således även reglera situationen att anbud endast kan lämnas efter besök på plats.
19.1.3 Tidsfrist vid öppet förfarande
Regeringens förslag: Tidsfristen för anbud vid öppet förfarande ska vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen ska förlängas i vissa situationer. I andra situationer ska tidsfristen få förkortas.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Några remissinstanser, bl.a.Arbetsmiljöverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och Husbyggnadsvaror HBV Förening tillstyrker förslaget om kortare tidsfrister.Västra Götalands läns landsting,
Coompanion Sverige och Swedish Medtech avstyrker emellertid förslaget. Sveriges Byggindustrier förordar att det i vart fall vid upphandling av byggentreprenader införs en längre tidsfrist. Sveriges
Byggindustrier anmärker att den angivna minimitidsfristen ofta tenderar att bli den faktiska tidsfristen på grund av bristande planering hos upphandlande myndigheter eller enheter. Vid upphandling av komplexa och omfattande byggentreprenader är en anbudstid om 35 dagar ofta otillräcklig enligt Sveriges Byggindustrier.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 27.1 andra stycket i
LOU-direktivet och artikel 45.1 andra stycket i LUF-direktivet ska tidsfristen för anbud vid öppet förfarande vara minst 35 dagar från den
dag då annonsen om upphandling skickades. Motsvarande tidsfrist enligt LOU och LUF är i dag 52 dagar.
Vissa remissinstanser avstyrker den föreslagna förkortningen av tidsfristen. Regeringen konstaterar att tidsfristen enligt direktiven är en minimitidsfrist. Av huvudregeln för tidsfrister (se avsnitt 19.1.2) framgår att särskild hänsyn alltid ska tas till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. En alltför kort tidsfrist kan utgöra grund för överprövning av upphandlingen även om tidsfristen har varit längre än minimitidsfristen. Regeringen ser därför ingen anledning att avvika från direktivens reglering av minimitidsfristen. Bestämmelser som genomför direktivens reglering om tidsfrister för anbud vid öppet förfarande bör införas i de nya lagarna.
Såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet innehåller bestämmelser som innebär att tidsfristen för anbud ska förlängas i vissa situationer och får förkortas i andra situationer (se avsnitten 19.1.5–19.1.10). Av lagbestämmelserna bör därför framgå att tidsfristen om minst 35 dagar gäller om inte något annat följer av sådana bestämmelser i lagen.
19.1.4 Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
Regeringens förslag: Tidsfristen för anbudsansökningar vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen för anbudsansökningar vid dessa förfaranden enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska vara minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De ovan angivna tidsfristerna enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska förlängas i vissa situationer. I andra situationer ska tidsfristerna få förkortas.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås att den i LUF-direktivet rekommenderade tidsfristen om minst 30 dagar för anbudsansökningar ska anges i lag.
Remissinstanserna: Västra Götalands läns landsting ochSwedish
Medtech avstyrker förslaget om kortare tidsfrister. Husbyggnadsvaror HBV Förening tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag
Tidsfrister för anbudsansökningar
Enligt artikel 28.1 andra stycket och artikel 29.1 fjärde stycket i LOUdirektivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt förfarande respektive förhandlat förfarande med föregående annonsering vara 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, en inbjudan att bekräfta intresse skickades. Av artikel 28.6 och artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet framgår att denna tidsfrist får förkortas om det i en brådskande situation, som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten, är omöjligt att tillämpa tidsfristen (se avsnitt 19.1.10).
Enligt artikel 30.1 andra stycket och artikel 31.1 fjärde stycket i LOUdirektivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap vara 30 dagar ”från och med” den dag då annonsen om upphandling avsändes. Den svenska språkversionens användning av uttrycket ”från och med” i dessa artiklar i stället för ”från” synes vara en felöversättning. LOU-direktivet innehåller inte någon bestämmelse som avser förlängning eller förkortning av denna tidsfrist.
Enligt artikel 46.1 andra stycket, artikel 47.1 andra stycket och artikel 48.1 andra stycket i LUF-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive konkurrenspräglad dialog i regel vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling eller, om en förhandsannons används som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. I artikel 46.1 andra stycket har kravet på anbudsinfordran genom förhandsannonsering fallit bort, vilket dock inte påverkar innebörden av bestämmelsen. En inbjudan att bekräfta intresse kan endast användas om en förhandsannons dessförinnan har använts som anbudsinfordran. Enligt artikel 49.1 fjärde stycket i LUF-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar vid förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i regel vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. LUF-direktivet innehåller inte någon bestämmelse som avser förlängning eller förkortning av nu nämnda tidsfrister.
Förhandsannonsering behandlas i avsnitt 18.1.1. Inbjudan att bekräfta intresse behandlas i avsnitt 18.2.1.
Tidsfrister för anbud
Enligt artikel 28.2 andra stycket i LOU-direktivet ska minimitidsfristen för mottagande av anbud vid selektivt förfarande vara 30 dagar från den
dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. Enligt artikel 29.1 fjärde stycket i samma direktiv ska minimitidsfristen för mottagande av det ursprungliga anbudet vid förhandlat förfarande med föregående annonsering vara 30 dagar från den dag då inbjudan avsändes. LOUdirektivet föreskriver att tidsfristen för anbud vid nämnda förfaranden ska förlängas i vissa situationer och får förkortas i andra situationer (se avsnitten 19.1.5–19.1.10).
Tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LUF-direktivet behandlas i avsnitt 19.1.7.
Tidsfristerna för anbud vid konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap regleras inte särskilt i de nya direktiven. Inbjudan att lämna anbud behandlas i avsnitt 18.2.2.
Regeringens förslag och bedömning
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens ovan redovisade regleringar bör införas i de nya lagarna. I likhet med den bedömning som gjorts i avsnitt 19.1.3 ser regeringen inget skäl att avvika från direktivens minimitidsfrister.
I lagrådsremissens förslag anges att tidsfristen för anbudsansökningar bör vara minst 30 dagar enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Lagrådet har förordat att ”bör-regeln” stryks ur lagtexten och i stället anges i författningskommentaren. Regeringen anser att en ”bör-reglering” i lag i detta fall är en mindre lämplig lösning och har därför utformat lagförslaget och författningskommentaren enligt Lagrådets synpunkt.
Det saknas skäl att ange startpunkten för tidsfristerna för anbudsansökningar enligt artikel 30.1 andra stycket och artikel 31.1 fjärde stycket i LOU-direktivet på annat sätt än övriga tidsfrister. Även dessa tidsfrister bör alltså räknas från dagen då annonsen om upphandling skickades för publicering (jfr 8 kap. 3 § LOU).
19.1.5 Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
Regeringens förslag: Om den upphandlande myndigheten eller enheten har förhandsannonserat, ska tidsfristen för anbud vid öppet förfarande få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, ska tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering få bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämnaanbud skickades till utvalda anbudssökande.
Tidsfristen ska endast få förkortas om förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilagor till LOU-direktivet respektive LUFdirektivet, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och förhandsannonsen skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt över förslaget.Västra Götalands läns landsting motsätter sig allmänt att tidsfrister för att komma in med anbud förkortas jämfört med nuvarande lagstiftning. Husbyggnadsvaror HBV Förening ser däremot positivt på direktivens möjligheter att förkorta tidsfrister.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artiklarna 27.2, 28.3 och 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet får tidsfristen för anbud vid öppet förfarande, selektivt förfarande respektive förhandlat förfarande med föregående annonsering förkortas när den upphandlande myndigheten har offentliggjort en förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar (se artikel 48.1). I sådana fall får minimitidsfristen för mottagande av anbud minskas till 15 dagar vid öppet förfarande och till 10 dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Som förutsättning för förkortningen gäller enligt nämnda artiklar att förhandsannonsen innehöll alla de uppgifter som krävs för annonsen om upphandling enligt bilaga V del B avsnitt I till LOU-direktivet, i den mån de sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades. Vidare krävs att förhandsannonsen skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
I artikel 45.2 i LUF-direktivet finns en motsvarande reglering för öppet förfarande. Regleringen medger att minimitidsfristen för mottagande av anbud minskas till 15 dagar. Kravet på förhandsannonsens innehåll finns i bilaga VI del A avsnitten I och II till LUF-direktivet.
Enligt LOU och LUF får i dag tidsfristen för anbud vid öppet förfarande förkortas, om den upphandlande myndigheten eller enheten har förhandsannonserat för att informera om planerade upphandlingar. Tidsfristen får dock aldrig understiga 22 dagar. Möjligheten att förkorta tidsfristen i dessa fall gäller enligt LOU även vid selektivt förfarande.
I fråga om tidsfristen för anbud vid öppet förfarande gäller enligt artikel 27.2 i LOU-direktivet och artikel 45.2 i LUF-direktivet som
förutsättning för förkortningen att förhandsannonsen inte användes som en anbudsinfordran. Någon möjlighet att använda en förhandsannons som anbudsinfordran vid öppet förfarande finns dock inte i direktiven. Förhandsannonsering behandlas i avsnitt 18.1.1.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om förkortning av tidsfrister efter förhandsannonsering föreslås i de nya lagarna.
19.1.6 Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
Regeringens förslag: Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, ska tidsfristen för anbud vid öppet förfarande få förkortas med fem dagar.
Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, ska tidsfristen för anbud få förkortas med fem dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans invänder mot förslaget.
Arbetsmiljöverket ser positivt på möjligheten att förkorta tidsfristen. Svensk Energi föreslår att tidsfristen även ska få förkortas vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering på försörjningsområdet. Enligt Svensk Energi torde det vara ett misstag att sådana regler inte intagits i LUF-direktivet.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 27.4 i LOU-direktivet och artikel 45.4 i LUF-direktivet följer att tidsfristen om minst 35 dagar för att komma in med anbud vid öppet förfarande (se avsnitt 19.1.3) får minskas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in med elektroniska medel.
Enligt artiklarna 28.5 och 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet får tidsfristen om minst 30 dagar för att komma in med anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering (se avsnitt 19.1.4) minskas med fem dagar på samma grund. En motsvarande reglering för nämnda förfaranden saknas i LUF-direktivet.
Möjligheten att förkorta tidsfristen vid elektronisk anbudslämning är en nyhet i de båda direktiven. Den upphandlande myndighetens eller enhetens kommunikation med elektroniska medel behandlas i avsnitt 20.1. Av artikel 22 i LOU-direktivet och artikel 40 i LUFdirektivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten, utom i vissa undantagsfall, är skyldig att tillåta elektroniska anbud.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud föreslås i de nya lagarna. Det finns ingen möjlighet att, som Svensk Energi föreslagit, lagstifta om en kortare tidfrist än vad direktiven medger. Som framgår av avsnitt 19.1.7 får tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering på försörjningsområdet bestämmas efter en överenskommelse med leverantörerna. Om ingen överenskommelse kan nås, får tidsfristen bestämmas till minst tio dagar.
19.1.7 Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
Regeringens förslag: Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet, eller en upphandlande enhet få bestämma tidsfristen för anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att lämna anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Enligt promemorians förslag ska tidsfristen inte få bestämmas i enlighet med en överenskommelse, om tidsfristen enligt särskilda bestämmelser ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig uttryckligen i frågan. Tillväxtverket är dock över lag positivt inställd till att bestämmelserna om tidsfrister för anbud görs mer flexibla.
Skälen för regeringens förslag: Möjligheten att avtala om tidsfristen för anbud är en nyhet i LOU-direktivet. Enligt artikel 28.4 i LOUdirektivet får medlemsstaterna ange att alla eller specifika kategorier av upphandlande myndigheter under den centrala nivån får fastställa tidsfristen för mottagande av anbud vid selektivt förfarande enligt en överenskommelse mellan den upphandlande myndigheten och utvalda anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbudssökande får lika lång tid på sig att utarbeta och lämna anbud. Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för mottagande av anbud, ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Av artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet framgår att det sagda även gäller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En motsvarande reglering finns i artikel 46.2 andra stycket och artikel 47.2 andra stycket i LUF-direktivet. Regleringen avser dock samtliga upphandlande enheter och är tvingande för medlemsstaterna. I 8 kap. 4 § LUF finns en bestämmelse som i allt väsentligt motsvarar regleringen i LUF-direktivet.
Regeringen gör bedömningen att det inte finns några tungt vägande skäl mot att införa en reglering som medger sådana överenskommelser om tidsfristen som LOU-direktivet tillåter. Tillämpning av en överenskommelse förutsätter att alla utvalda anbudssökande är överens och får lika lång tid på sig att komma in med anbudet. Det bör bidra till ett flexiblare upphandlingsförfarande att tillåta denna möjlighet. Något skäl att, vilket medges av artikel 28.4 i LOU-direktivet, begränsa möjligheten till specifika kategorier av upphandlande myndigheter har inte framkommit. Möjligheten bör alltså vara öppen för alla upphandlande myndigheter som inte definieras som centrala upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Någon minsta tid för en överenskommen tidsfrist anges inte i direktiven. Även när tidsfristen ska bestämmas efter en överenskommelse ska dock den upphandlande myndigheten eller enheten ta sådan särskild hänsyn till upphandlingens komplexitet som avses i huvudregeln för fastställande av tidsfrister (se avsnitt 19.1.2).
I promemorian föreslås en bestämmelse som innebär att en tidsfrist för anbud inte ska få bestämmas på grundval av en överenskommelse, om tidsfristen i stället ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud. Enligt regeringens bedömning (se avsnitt 19.1.8) avser emellertid bestämmelsen om förlängning av tidsfristen endast redan meddelade tidsfrister. Något behov av en bestämmelse av aktuellt slag finns därför inte.
Direktiven innehåller inte någon bestämmelse som undantar en överenskommen tidsfrist från en sådan förlängning som avses i avsnitt 19.1.8. Även överenskomna tidsfrister ska således förlängas i de aktuella situationerna. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte.
Sammanfattningsvis anser regeringen att bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om tidsfristen för anbud efter överenskommelse ska föras in i de nya lagarna.
19.1.8 Tillräcklig tid att utarbeta ett anbud
Regeringens förslag: En meddelad tidsfrist för anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om kompletterande upplysningar inte lämnas inom angivna tidsfrister eller om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Regeringens bedömning: Det bör inte anges särskilt i de nya lagarna att förlängningen av tidsfristen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt, att betydelselös information som inte lämnats ut i tid inte behöver föranleda en förlängning och att kompletterande upplysningar måste begäras i god tid för att påverka tidsfristen.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag innehåller även en bestämmelse om tidsfristen när anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats (jfr avsnitt 19.1.2).
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig särskilt i frågan tillstyrker i allt väsentligt förslaget och bedömningen.Västra Götalands läns landsting, Swedish Medtech och Husbyggnadsvaror HBV Förening ser positivt på den nya bestämmelsen att tidsfristen ska förlängas vid väsentliga ändringar av upphandlingsdokumenten. Swedish Medtech pekar dock samtidigt på gränsdragningsproblem mellan väsentliga ändringar som innebär att tidsfristen ska förlängas och så väsentliga ändringar att upphandlingen måste göras om. Advokatfirman Delphi anser att proportionalitetsprincipen bör komma till uttryck i bestämmelsen om förlängning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Enligt artikel 47.3 första stycket a i LOU-direktivet ska de upphandlande myndigheterna
förlänga tidsfristerna för mottagande av anbud så att alla berörda leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om kompletterande information som av leverantören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av anbud. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna 27.3 och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar. Enligt artikel 47.3 första stycket b i LOUdirektivet ska vidare tidsfristerna för anbud förlängas på samma sätt om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
LUF-direktivet innehåller motsvarande reglering om förlängning av tidsfristerna i artikel 66.3. Den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att lämna kompletterande information om upphandlingsdokumenten inom viss tid behandlas i avsnitt 20.2.1.
Av skäl 81 i LOU-direktivet och skäl 90 i LUF-direktivet framgår att aktuella bestämmelser om förlängning av tidsfristen för anbud avser situationer som inträffar efter det att den ursprungliga tidsfristen har meddelats. Om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten i samband med att den ursprungliga tidsfristen bestäms, ska i stället huvudregeln för tidsfrister tillämpas (se avsnitt 19.1.2).
I artikel 47.3 andra stycket i LOU-direktivet anges att en förlängning av tidsfristen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt. Enligt tredje stycket i artikeln ska de upphandlande myndigheterna inte vara skyldiga att förlänga tidsfristerna, om kompletterande information inte har begärts i god tid eller om informationen som inte lämnats ut i tid saknar betydelse för utarbetandet av väl underbyggda anbud. Motsvarande formuleringar finns i artikel 66.3 andra och tredje styckena i LUF-direktivet.
Att förlängningen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt och att betydelselös information som lämnats ut för sent inte ska behöva föranleda en förlängning får anses vara självklart och behöver enligt regeringens mening inte anges särskilt i bestämmelserna om förlängning av tidsfrister (jfr avsnitt 19.1.2). Att kompletterande upplysningar måste begäras i god tid för att kunna påverka tidsfristen följer av de föreslagna bestämmelserna (se avsnitt 20.2.1). Proportionalitetsprincipen ska tillämpas vid all upphandling enligt de nya lagarna. Regeringen finner inte, till skillnad från Advokatfirman Delphi, något skäl att lagfästa de särskilda skrivningarna om proportionalitet i de aktuella artiklarna (jfr avsnitt 5.5).
2004 års upphandlingsdirektiv innehåller bestämmelser om förlängning av tidsfristen om kompletterande upplysningar inte lämnas inom angivna tidsfrister. Att förlängning av tidsfristen även ska ske vid väsentliga ändringar av upphandlingsdokumenten är en nyhet i LOU- och LUFdirektiven. I skäl 81 i LOU-direktivet och skäl 90 i LUF-direktivet framhålls särskilt att ändringar i de tekniska specifikationerna kan motivera en förlängning av tidsfristen. Skälen betonar att sådana ändringar dock inte får vara så väsentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsförfarandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om ändringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen fastställdes i upphandlingsdokumenten. Vid så väsentliga
ändringar som skälen syftar på är det inte tillräckligt med en förlängning av tidsfristen för anbud. I sådana fall måste upphandlingen göras om.
Mot angiven bakgrund föreslår regeringen bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens ovan redovisade regleringar om förlängning av tidsfristen för anbud i de nya lagarna.
19.1.9 Förlängd tidsfrist om upphandlingsdokumenten inte görs elektroniskt tillgängliga
Regeringens förslag: Tidsfristen för anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten med elektroniska medel från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling publiceras eller från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Tidsfristen för anbud ska även förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten med elektroniska medel från och med den dag då en inbjudan att lämnaanbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Förlängningen med fem dagar ska inte göras om tidsfristen anges efter en överenskommelse. Förlängningen ska inte heller göras vid ett s.k. påskyndat förfarande.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Enligt promemorians förslag ska dock tidsfristen förlängas om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten inte ges ”från den dag då annonsen skickas för publicering”.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig över förslaget,Västra Götalands läns landsting, anmärker att det strider mot direktiven att publicera innehållet i annonser på nationell nivå innan annonsen publiceras av Europeiska unionens publikationsbyrå.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 53.1 i LOU-direktivet och artikel 73.1 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten med elektroniska medel ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från och med den dag då en annons offentliggörs i enlighet med artikel 51 respektive artikel 71, eller den dag då en inbjudan att bekräfta intresse avsändes. De annonser som avses är förhandsannonser, annonser om upphandling och efterannonser. I LUF-direktivet avses även annonser om kvalificeringssystem. Enligt artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet ska elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten i sistnämnda fall ges så snart som möjligt och senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla avsänds.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering behandlas närmare i avsnitt 18.1.3. Enligt förslaget i det avsnittet ska upphandlingsdokumenten göras elektroniskt tillgängliga från den dag då förhandsannonsen eller annonsen om upphandling publiceras.
Skyldigheten att hålla dokumenten elektroniskt tillgängliga gäller sedan under hela annonseringstiden. Den svenska språkversionen av direktiven förefaller vara felaktig när den talar om att göra upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel ”från och med” den dag då annonsen publiceras.
Vad gäller inbjudan att bekräfta intresse (enligt båda direktiven) och inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla (enligt artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet) saknas det skäl att avvika från den svenska språkversionen av direktiven i detta avseende. En inbjudan av aktuellt slag ska som huvudregel skickas till leverantörerna med elektroniska medel. Inbjudan ska innehålla uppgift om den internetadress där upphandlingsdokumenten kan hämtas. En leverantör som har fått inbjudan elektroniskt ska med andra ord omedelbart kunna få tillgång till upphandlingsdokumenten. I fråga om inbjudan att lämna anbud eller att förhandla föreskriver LUF-direktivet vidare att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga ”senast när” inbjudan avsänds. I de nu nämnda fallen ska alltså upphandlingsdokumenten, i enlighet med vad direktiven föreskriver, göras tillgängliga med elektroniska medel ”från och med” den dag då inbjudan skickas.
I artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet regleras vad som gäller om den upphandlande myndigheten inte kan ge sådan elektronisk direktåtkomst som föreskrivs. Enligt artikel 53.1 andra stycket får de upphandlande myndigheterna, om elektronisk tillgång till vissa upphandlingsdokument inte kan ges av något av de skäl som anges i artikel 22.1 andra stycket, i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse ange att berörda upphandlingsdokument kommer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel i enlighet med artikel 53.2. I sådana fall ska tidsfristen för anbud förlängas med fem dagar, utom i brådskande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket. De skäl som avses i artikel 22.1 andra stycket rör främst situationer som innebär att leverantörerna måste använda utrustning som inte är allmänt tillgänglig för att kunna få tillgång till upphandlingsdokumenten. Artikel 53.2 föreskriver att kompletterande upplysningar om specifikationerna och de kompletterande handlingarna ska lämnas ut senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Vid påskyndat förfarande ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
Enligt artikel 53.1 tredje stycket i LOU-direktivet ska de upphandlande myndigheterna, om elektronisk tillgång till vissa upphandlingsdokument inte kan ges på grund av att myndigheterna avser att tillämpa artikel 21.2, i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse ange vilka åtgärder till skydd för uppgifternas konfidentiella karaktär som de kräver, och hur tillgång kan ges till de berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för förlängas med fem dagar, utom i brådskande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket. Artikel 21.2 föreskriver att en upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörer för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet. Ett sådant krav kan ha formen av ett förbehåll enligt 10 kap. 14 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Motsvarande reglering om förlängning av tidsfristen med fem dagar finns i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet. Till skillnad från LOU-direktivet anges att förlängning inte ska ske om tidsfristen fastställts efter en överenskommelse (se avsnitt 19.1.7). Det saknas dock skäl att behandla denna fråga på något annat sätt i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelsen om förlängning med fem dagar i LOU-direktivet tar sikte på händelser under annonseringstiden, dvs. före överenskommelsen om tidsfristen som görs i samband med att inbjudan att lämna anbud ska skickas. När överenskommelsen träffas är alltså den uteblivna elektroniska direktåtkomsten känd för leverantörerna. Det ligger i sakens natur att detta är något som beaktas av parterna när avtalet träffas.
Det saknas vidare skäl att i de nya lagarna göra frågan om förlängning av tidsfristen beroende av myndighetens eller enhetens anledning till att inte ge elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten. För att bestämmelserna om förlängning ska vara begripliga och hanterliga bör de innebära att förlängning med fem dagar alltid ska ske om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument inte ges på föreskrivet sätt. Undantag ska endast göras för överenskommelser om tidsfristen och påskyndade förfaranden. Det finns inget hinder mot att göra bestämmelser om förlängning av minimitidsfrister mer heltäckande än vad direktiven anger.
Sammanfattningsvis bör därför de nya lagarna innehålla bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om förlängning av tidsfristen för anbud vid utebliven elektronisk tillgång till upphandlingsdokument.
19.1.10 Påskyndat förfarande
Regeringens förslag: Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de föreskrivna tidsfristerna, ska följande gälla.
Tidsfristen för anbud vid öppet förfarande ska få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen för anbudsansökningar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska få bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska få bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En remissinstans,Svensk Energi, yttrar sig över förslaget och framför att påskyndat förfarande även bör kunna användas vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Skälen för regeringens förslag: Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten eller enheten är omöjligt att tillämpa tidsfristen för anbud vid öppet förfarande får, enligt artikel 27.3 i LOU-direktivet och artikel 45.3 i LUF-direktivet, myndigheten eller enheten fastställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att tillämpa tidsfristerna vid selektivt förfarande får myndigheten enligt artikel 28.6 i LOU-direktivet fastställa en tidsfrist för mottagande av anbudsansökningar på minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling avsändes. Under samma förutsättningar får vidare myndigheten vid ett sådant förfarande fastställa en tidsfrist för mottagande av anbud på minst tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. Enligt artikel 29.1 fjärde stycket i LOU-direktivet ska artikel 28.6 även tillämpas vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.
LOU-direktivet medger inte att tidsfristen för anbudsansökningar får förkortas på grund av brådska, om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran och en inbjudan att bekräfta intresse därmed utgör startpunkten för tidsfristen.
LUF-direktivet saknar bestämmelser om förkortade tidsfrister vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Detta beror på att tidsfrister som motsvarar tidsfristerna vid påskyndat förfarande enligt LOU-direktivet i dessa fall kan fastställas med tillämpning av de ordinarie bestämmelserna i LUF-direktivet (jfr avsnitten 19.1.3 och 19.1.7).
Möjligheten att förkorta tidsfrister på grund av brådska (vid öppet förfarande) är en nyhet i LUF-direktivet. Artikel 38.8 i 2004 års LOUdirektiv medger en sådan förkortning av tidsfristen i vissa fall. Medan nämnda artikel talar om tidsbrist talar LOU-direktivet och LUFdirektivet om ”en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt”. Någon skillnad i sak mellan tidsbrist och brådskande situation torde inte föreligga. Begreppet tidsbrist är inarbetat genom den nuvarande bestämmelsen i 8 kap. 8 § LOU och bör kunna användas även i de båda nya lagarna. Även benämningen påskyndat förfarande är inarbetad och kan användas i de nya lagarna (jfr 8 kap. 12 § andra stycket LOU).
Att det är den upphandlande myndigheten eller enheten som ska visa att förutsättningarna för det påskyndade förfarandet är uppfyllda (dvs. bestyrka tidsbristen på lämpligt sätt) följer av allmänna principer och behöver inte särskilt anges i de nya lagarna.
I promemorian föreslås en bestämmelse som innebär att tidsfristen för anbud inte ska få förkortas genom ett påskyndat förfarande, om tidsfristen i stället ska förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud. Enligt regeringens bedömning (se avsnitt 19.1.8) avser emellertid bestämmelsen om förlängning av tidsfristen endast redan meddelade tidsfrister. Något behov av en bestämmelse av aktuellt slag finns därför inte.
Direktiven innehåller inte någon bestämmelse som undantar påskyndade förfaranden från sådana förlängningar av tidsfristen som avses i avsnitt 19.1.8. Tvärtom framgår av direktiven att en förlängning av tidsfristen för anbud ska ske om kompletterande upplysningar inte
lämnas inom angiven tid vid ett påskyndat förfarande. Även vid ett påskyndat förfarande ska således en meddelad tidsfrist för anbud förlängas i de aktuella situationerna. Någon särskild bestämmelse om detta behövs inte.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om förkortade tidsfrister i brådskande situationer föreslås i de nya lagarna. Det är inte möjligt att, som Svensk Energi framfört, lagstifta om påskyndat förfarande i andra fall än vad direktiven medger.
19.1.11 Det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om tidsfrister för upphandlingar utanför det direktivstyrda området ska tas in i de nya lagarna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Den enda remissinstans som uttalar sig i frågan,
Försvarets materielverk (FMV), tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I 15 kap. LOU respektive LUF finns bestämmelser om upphandling som helt eller delvis faller utanför det direktivstyrda området. Enligt 15 kap. 9 § LOU respektive LUF ska anbudssökande och anbudsgivare ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad.
Lagrådet har ifrågasatt varför tidsfristen för anbudsansökningar, till skillnad från direktivstyrd upphandling, enligt förslaget inte ska räknas från den dag då annonsen med ansökningsinbjudan skickades för publicering. Enligt Lagrådet bör frågan regleras på samma sätt som på det direktivstyrda området, om det inte finns något särskilt skäl mot det.
Utgångspunkten i detta lagstiftningsärende att bestämmelserna i 15 kap. LOU respektive LUF ska tas in i de nya lagarnas kapitel om upphandling som helt eller delvis faller utanför direktivens tillämpningsområde. Bestämmelserna på det icke direktivstyrda området är inte föremål för någon översyn i detta lagstiftningsärende (se avsnitt 31.1). Regeringen ser därför inte något skäl att nu ändra de aktuella bestämmelserna om tidsfrister.
19.2 Tidsfrister vid upphandling av koncessioner
19.2.1 Det direktivstyrda området
Regeringens förslag: När den upphandlande myndigheten eller enheten bestämmer tidsfristen för anbudsansökningar eller anbud ska särskild hänsyn tas till hur komplex koncessionen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Tidsfristen ska bestämmas så att alla leverantörer får tillräcklig tid att utarbeta en anbudsansökan eller ett anbud, om en sådan endast kan lämnas efter ett besök på plats.
Tidsfristen för anbudsansökningar eller anbud ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering. Om förfarandet sker i successiva steg ska tidsfristen för anbud i stället vara minst 22 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt ska tidsfristen för anbud få förkortas med fem dagar.
Tidsfristen för anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger tillgång till koncessionsdokumenten med elektroniska medel på föreskrivet sätt.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen anger dock inte hur den upphandlande myndigheten eller enheten ska förlänga tidsfristen om den inte ger tillgång till koncessionsdokumenten med elektroniska medel. I utredningens förslag är bestämmelsen om tidsfristen för anbud efter besök på plats placerad i en annan paragraf.
Remissinstanserna: Några remissinstanser framför synpunkter på förslaget. Sveriges metereologiska och hydrologiska institut (SMHI) tillstyrker förslaget. Transportstyrelsen anser att de föreslagna tidsfristerna är för korta med tanke på att upphandlingar av koncessioner generellt får antas vara mer komplicerade och omfattande än andra upphandlingar. Sveriges Byggindustrier anför att en anbudstid om endast 25 dagar vid upphandling av en komplex och omfattande byggkoncession uppenbart inte är tillräcklig. Sveriges Byggindustrier förordar att det i vart fall vid upphandling av byggkoncessioner föreskrivs om längre tidsfrister än de föreslagna.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om tidsfrister finns samlade i artikel 39 i LUK-direktivet. Artikel 39.1 i LUK-direktivet föreskriver att tiden för att komma in med ansökningar eller anbud ska bestämmas med särskild hänsyn till hur komplex koncessionen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta ansökningarna eller anbuden. Motsvarande bestämmelser finns i LOU- och LUF-direktiven. Med ansökningar i artikel 39 avses anbudsansökningar.
Minimitidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska enligt artikel 39.3 i LUK-direktivet vara 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering. Om förfarandet sker i successiva steg gäller dock en kortare minimitidsfrist för att
komma in med anbud. Enligt artikel 39.4 ska tidsfristen i sådana fall vara minst 22 dagar från och med den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Den svenska språkversionens användning av uttrycket ”från och med” i stället för ”från” synes vara en felöversättning (jfr avsnitten 19.1.4 och 19.1.9).
Enligt artikel 39.5 får tidsfristen för anbud förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten eller enheten godkänner elektronisk inlämning av anbud. Motsvarande möjlighet finns i LOU- och LUFdirektiven (se avsnitt 19.1.6). Till skillnad från LOU- och LUFdirektiven innehåller LUK-direktivet inte någon bestämmelse som medger att tidsfristen förkortas på grund av tidsbrist.
Artikel 39.2 innehåller en specialreglering för den situationen att anbudsansökningar eller anbud endast kan lämnas efter ett besök på plats. I sådana fall ska tidsfristen bestämmas så att alla berörda leverantörer får möjlighet att ta del av alla uppgifter som krävs för att utarbeta anbudsansökningar eller anbud. LOU- och LUF-direktiven har en motsvarande reglering i fråga om tidsfristen för anbud (se avsnitt 19.1.8).
Artikel 34 i LUK-direktivet reglerar den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att göra koncessionsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel (se vidare avsnitt 18.3.2). Om elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten inte ges på föreskrivet sätt ska tidsfristen för anbud förlängas. Till skillnad från LOU- och LUFdirektiven, som föreskriver en förlängning av anbudstiden med fem dagar i motsvarande situation, anges inte längden på förlängningen i LUK-direktivet.
Transportstyrelsen och Sveriges Byggindustrier anser att tidsfristerna i de nya lagen bör vara längre än vad som anges i LUK-direktivet.
Regeringen konstaterar att tidsfristerna enligt direktivet är minimitidsfrister. Vid all upphandling gäller att särskild hänsyn ska tas till hur komplex upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. En alltför kort tidsfrist kan utgöra grund för överprövning av upphandlingen även om tidsfristen har varit längre än minimitidsfristen. Regeringen ser därför ingen anledning att avvika från LUK-direktivets reglering av minimitidsfristerna (jfr motsvarande bedömning i avsnitt 19.1.3).
Bestämmelser som genomför LUK-direktivets reglering om tidsfrister bör införas i den nya lagen om upphandling av koncessioner. Tidsfristen för anbud vid förfaranden i successiva steg bör räknas från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Utredningen har inte angett hur tidsfristen ska förlängas om koncessionsdokumenten inte görs tillgängliga med elektroniska medel. Regeringen bedömer att det är lämpligt att här införa samma ordning som vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, dvs. en förlängning av anbudstiden med fem dagar (se avsnitt 19.1.9). Det bör framhållas att tidsfristen aldrig får vara kortare än vad som följer av artiklarna 39.1 och 39.2 i LUK-direktivet.
19.2.2 Det icke direktivstyrda området
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissininstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan. Flera remissinstanser anser att upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området inte bör regleras alls.
Skälen för regeringens bedömning: LUK-direktivets reglering är mer flexibel än LOU- och LUF-direktivens regleringar. Den nationella handlingsfriheten bör i ännu större grad avspeglas i reglerna för upphandling av koncessioner utanför LUK-direktivets tillämpningsområde. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att detta område endast bör omfattas av de regler som är absolut nödvändiga. All upphandling enligt den nya lagen om upphandling av koncessioner ska enligt förslaget ske i enlighet med principerna om ickediskriminering, likabehandling, öppenhet och proportionalitet. En otillräcklig tid för att komma in med anbud strider mot principen om proportionalitet. Regeringen ser mot denna bakgrund inget behov av att införa några bestämmelser om tidsfrister vid upphandling av koncessioner på det icke direktivstyrda området.
20 Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
20.1 Kommunikation vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Kommunikation under en upphandling ska som huvudregel ske med elektroniska medel. Dessa medel ska vara ickediskriminerande, allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som används i allmänhet. De nya lagarna ska innehålla bestämmelser som anger i vilka fall kommunikation får ske med andra medel än elektroniska.
De nuvarande bestämmelserna i LOU och LUF om säkert bevarande av uppgifter, om öppnande av anbud, om information avseende användning av elektroniska medel, om möjlighet att ställa krav på avancerad elektronisk underskrift samt om utrustning vid elektronisk kommunikation ska tas in i de nya lagarna.
Regeringens bedömning: Direktivens möjlighet att senarelägga ikraftträdandet av bestämmelserna om obligatorisk elektronisk kommunikation bör inte utnyttjas.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock att skyldigheten att
kommunicera med elektroniska medel endast ska gälla vid inlämning av uppgifter från leverantörer. I övrigt ska det enligt utredningens förslag vara en målsättning att elektroniska medel används vid kommunikation under en upphandling.
Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har inga invändningar mot utredningens förslag och bedömning. Till skillnad från utredningen anser dockKonkurrensverket att det klart framgår av direktivens ordalydelse att elektronisk kommunikation är obligatorisk under en upphandling utom i specificerade undantagsfall. I en situation där ett flertal myndigheter måste anskaffa nya tekniska lösningar kan det enligt Konkurrensverket vara samhällsekonomiskt fördelaktigt att ställa högre krav på lösningarna än vad direktiven gör. I så fall bör Sverige enligt verket utnyttja möjligheten att senarelägga ikraftträdandet av bestämmelserna. Även Tillväxtverket, Samverkansorganet i Kalmar län,
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Svenskt Vatten och ett antal kommuner anser att Sverige bör utnyttja denna möjlighet. Sveriges Offentliga Leverantörer delar emellertid utredningens uppfattning att ingen övergångsperiod behövs. Ekonomistyrningsverket (ESV), Västra Götalands läns landsting och Advokatfirman Delphi är positiva till ett ökat elektroniskt förfarande. Arbetsmiljöverket och SKL Kommentus konstaterar att de redan använder elektronisk kommunikation vid sina upphandlingar. Husbyggnadsvaror HBV Förening befarar att kravet på elektronisk kommunikation för inköpscentraler riskerar att utestänga mindre leverantörer som inte är vana vid elektroniska upphandlingssystem. Myndigheten för delaktighet (MFD) bedömer att begreppet ”allmänt tillgänglig” innebär att de elektroniska medlen ska kunna användas av personer med funktionsnedsättning som behöver hjälpmedel för att läsa det elektroniska innehållet. Myndigheten anser också att de nya lagarna bör ange att elektronisk kommunikation ska ske med iakttagande av en särskild standard för tillgänglighet av information (WCAG 2.0 nivå AA). Handikappförbunden påpekar att skälen till direktiven innehåller hänvisningar till FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Detta skulle enligt förbunden kunna återspeglas tydligare när det rör elektronisk kommunikation. Byggherrarna, VVS Företagen och BIM Alliance Sweden anser att det bör klargöras att upphandlande myndigheter och enheter får ställa krav på elektronisk kommunikation med s.k. byggnadsinformationsmodellering (BIM). Försvarets materielverk (FMV) anser att utredningens förslag i fråga om kommunikation i stort är väl avvägda.
FMV föreslår att ett ytterligare undantag från kravet på användning av elektroniska medel för kommunikation bör gälla, om det finns anledning att anta att allmänt använda tjänster för elektronisk kommunikation uppvisar säkerhetsbrister som gör att upphandlingssekretessen kommer i fara. Företagarna och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) hyser vissa farhågor vad gäller små och medelstora företags möjligheter att uppfylla krav på att anbudsansökningar och anbud ska undertecknas med avancerade elektroniska signaturer.Borgholms kommun, Sollefteå kommun, Skåne läns landsting, Samverkansorganet i Kalmar län, SKL,
Göteborgs stad Upphandlings AB och Byggherrarna ifrågasätter behovet av procedurregler kring anbudsöppning mot bakgrund av att anbud enligt förslaget ska lämnas elektroniskt. Dessa remissinstanser anmärker att
sådana anbud öppnas direkt i det elektroniska upphandlingssystemet och att det inte går att öppna dem före anbudstidens utgång.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
En skyldighet att kommunicera med elektroniska medel
Det är i dag valfritt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att använda elektronisk kommunikation under en upphandling. I 9 kap. LOU respektive LUF finns vissa bestämmelser som reglerar hur en sådan kommunikation ska gå till.
Enligt artikel 22.1 i LOU-direktivet och artikel 40.1 i LUF-direktivet ska medlemsstaterna se till att all kommunikation och allt informationsutbyte enligt direktiven sker med hjälp av elektroniska medel för kommunikation. I punkterna framhålls att detta särskilt ska gälla för elektronisk inlämning. Artiklarna bör läsas i ljuset av skäl 52 i LOU-direktivet och skäl 63 i LUF-direktivet. I dessa skäl anges bl.a. att elektroniska medel bör bli standardhjälpmedel för kommunikation och informationsutbyte i upphandlingsförfaranden. Det bör enligt skälen vara obligatoriskt att i alla skeden av förfarandet föra en elektronisk kommunikation. Skyldigheten innebär dock inte att anbuden måste behandlas eller utvärderas elektroniskt eller att automatisk databehandling måste användas. Direktivens bestämmelser om elektroniska medel avser inte myndighetens eller enhetens interna förhållanden och inte heller kommunikation efter en avslutad upphandling.
Regeringen delar inte utredningens slutsats att de nya direktiven endast uttrycker en målsättning att elektroniska medel ska användas så långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling. I likhet med
Konkurrensverket anser regeringen i stället att det klart framgår av artiklarnas ordalydelse att det är fråga om en skyldighet. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska således använda elektroniska medel vid kommunikation med leverantörer under en upphandling. De ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten eller enheten.
Regeringen föreslår mot denna bakgrund att de nya lagarna ska innehålla bestämmelser som gör det obligatoriskt att använda elektroniska medel för kommunikation under en upphandling.
Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel gäller generellt under en pågående upphandling, dvs. för all kommunikation från det att upphandlingen påbörjas (normalt sett genom publicering av en annons) fram till beslutet om kontraktstilldelning. Det finns således ingen skyldighet enligt direktiven att skicka underrättelsen om tilldelningsbeslutet med elektroniska medel. Regeringen delar utredningens bedömning att begreppet inlämning i direktiven inte bara avser anbudsansökningar och anbud utan alla uppgifter och viljeyttringar som en leverantör lämnar in eller tillkännager för en myndighet eller enhet under upphandlingen. Som framgår nedan är skyldigheten dock inte ovillkorlig utan försedd med undantag.
Av artikel 34.3 i LOU-direktivet och artikel 52.3 i LUF-direktivet framgår att all kommunikation ska ske med elektroniska medel vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem. Detta gäller även för
inköpscentraler enligt artikel 37.3 i LOU-direktivet och artikel 55.3 i LUF-direktivet (jfr skäl 72 i LOU-direktivet och skäl 81 i LUFdirektivet). Denna skyldighet regleras inte särskilt i lagarna utan omfattas av den allmänna skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel. De nya lagarna innehåller ett särskilt kapitel om elektroniska metoder för upphandling (dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger), se avsnitt 16.
Av artikel 84.1 första stycket h i LOU-direktivet (jfr artikel 22.1 femte stycket) framgår att den upphandlande myndigheten ska dokumentera skälen för ett beslut att inte använda elektroniska medel för inlämning av anbud. Enligt artikel 100.1 första stycket d i LUF-direktivet (jfr artikel 40.1 femte stycket) ska den upphandlande enheten bevara lämplig information för att vid ett senare tillfälle kunna motivera ett beslut av samma slag (se vidare avsnitt 20.3). Några sanktionsmedel mot en myndighet eller enhet som utan giltiga skäl underlåter att använda elektroniska medel för kommunikation regleras inte i direktiven.
Sättet för inlämning av anbudsansökningar och anbud ska framgå av den annons som används som anbudsinfordran. Annonsering behandlas i avsnitt 18. I det avsnittet behandlas även den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att skicka annonser med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Skyldigheten att hålla upphandlingsdokumenten tillgängliga med elektroniska medel vid annonsering behandlas i avsnitt 18.1.3.
De elektroniska medlen för kommunikation ska vara allmänt tillgängliga
Enligt artikel 22.1 i LOU-direktivet och artikel 40.1 i LUF-direktivet ska de verktyg och anordningar som används vid kommunikation med elektroniska medel vara icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga, driftskompatibla med den informations- och kommunikationsteknik som används i allmänhet och inte begränsa leverantörernas tillträde till upphandlingen i fråga. Detta motsvarar regleringen i 2004 års upphandlingsdirektiv, som har genomförts genom bestämmelserna i 9 kap. 2 § LOU respektive LUF. Dessa bestämmelser bör därför tas in i de nya lagarna.
Bestämmelserna i LOU och LUF föreskriver bl.a. att de elektroniska medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som i allmänhet används. I artikel 22.1 andra stycket c i LOU-direktivet och artikel 40.1 andra stycket c i LUF-direktivet (se nedan) görs ett särskilt undantag från kravet att använda elektroniska medel. Undantaget gäller om användningen av elektroniska medel skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för den upphandlande myndigheten eller enheten. Även om undantaget tar sikte på förhållanden hos den upphandlande myndigheten eller enheten torde det inte vara möjligt att anvisa leverantörerna elektroniska medel för kommunikation, om medlen kräver användning av utrustning som inte är allmänt tillgänglig för leverantörerna. Regeringen anser därför att de nya lagarna även bör ange att de elektroniska medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan utrustning som i allmänhet används.
Enligt skäl 3 i LOU-direktivet och skäl 5 i LUF-direktivet bör FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning beaktas
vid genomförandet av direktiven, särskilt i samband med val av medel för kommunikation, tekniska specifikationer, tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett kontrakt. I skäl 53 i LOU-direktivet och skäl 64 i LUF-direktivet anges vidare att användningen av elektroniska medel för kommunikation bör ta vederbörlig hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning. Skrivningen avser sättet för användning av allmänt tillgängliga elektroniska medel. Det kan t.ex. handla om att använda en viss standard för att göra ett elektroniskt meddelande visuellt lättillgängligt. Det kan även handla om att, i valet mellan allmänt tillgängliga elektroniska medel, välja det alternativ som är lämpligast för personer med funktionsnedsättning. När en upphandlande myndighet eller enhet upphandlar ett elektroniskt upphandlingssystem, som ska användas för kommunikation vid upphandling, är myndigheten eller enheten som huvudregel skyldig att fastställa de tekniska specifikationerna för systemet med hänsyn till personer med funktionsnedsättning (se avsnitt 17.1.1 samt artikel 42.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 60.1 fjärde stycket i LUFdirektivet). Begreppet allmänt tillgänglig avser den faktiska tillgängligheten av ett visst medel på en viss marknad. Som framgår ovan ska vidare de elektroniska medlen vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som används i allmänhet. Det är en fråga för den upphandlande myndigheten eller enheten att i den enskilda upphandlingen avgöra vilka elektroniska medel som uppfyller de krav som lagen ställer.
På vilket sätt information ska göras tillgänglig i elektroniska meddelanden, på webbplatser och i digitala tjänster ligger utanför upphandlingsdirektivens reglering. Det ligger därför utanför detta lagstiftningsärende att, som Myndigheten för delaktighet (MFD) har önskat, lämna förslag om att någon särskild standard för tillgänglighet eller motsvarande ska användas vid elektronisk kommunikation under en upphandling.
Hur bör direktivens reglering om elektronisk kommunikation genomföras?
Utöver vissa säkerhetskrav på den utrustning som ska ta emot elektroniska handlingar (se nedan) innehåller inte direktiven några krav på teknik, standarder eller format vid den elektroniska kommunikationen.
Av artikel 22.7 i LOU-direktivet och artikel 40.7 i LUF-direktivet framgår dock att kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra de tekniska detaljer och egenskaper som enligt bilagor till direktiven ska gälla för den utrustning som tar emot elektroniska handlingar. Vidare ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter om den tekniska utvecklingen innebär att direktivens undantag från kravet på elektronisk kommunikation behöver inskränkas eller utvidgas. Enligt artiklarna ska kommissionen ges befogenhet att besluta om obligatoriska tekniska standarder endast när dessa noggrant har testats och deras användbarhet har bevisats i praktiken. Innan kommissionen gör användningen av en teknisk standard obligatorisk ska den noggrant överväga vilka kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpassningar till befintliga lösningar på e-upphandlingsområdet,
inklusive infrastruktur, processer och programvara (jfr skäl 56 till LOUdirektivet och skäl 67 till LUF-direktivet).
Som Konkurrensverket har påtalat är obligatoriet enligt direktivens nuvarande lydelse på en teknisk sett tämligen låg nivå. Enligt verket bör Sverige av samhällsekonomiska skäl införa föreskrifter om elektronisk upphandling med längre gående tekniska krav än vad som följer av direktiven och då låta dessa bestämmelser träda i kraft vid en senare tidpunkt.
Regeringen konstaterar att syftet med detta lagstiftningsärende är att genomföra direktivens reglering. Det finns inte utrymme att inom ramen för detta lagstiftningsärende ta fram förslag som går utöver denna reglering. Ett beredningsunderlag för sådana förslag saknas i dessa delar. Det saknas även beredningsunderlag för de bestämmelser om kommunikation som skulle behöva gälla under tiden fram till dess att den nya ordningen kan träda i kraft. De nya lagarnas bestämmelser om elektronisk kommunikation bör således motsvara direktivens grundläggande reglering.
Ikraftträdande av bestämmelserna om elektronisk kommunikation
Av artikel 90.2 i LOU-direktivet och artikel 106.2 i LUF-direktivet framgår att medlemsstaterna kan välja att senarelägga ikraftträdandet av de bestämmelser som genomför artikel 22.1 i LOU-direktivet och artikel 40.1 i LUF-direktivet. Bestämmelserna medger att ikraftträdandet senareläggs till och med den 18 oktober 2018 eller, i fråga om inköpscentraler, till och med den 18 april 2017. Möjligheten att skjuta upp ikraftträdandet gäller inte skyldigheten att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga.
Utredningen har gjort bedömningen att bestämmelserna om elektronisk kommunikation bör träda i kraft samtidigt med övriga bestämmelser som genomför direktiven. Några remissinstanser har anfört att upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer behöver tid att förbereda sig för den elektroniska upphandlingsprocessen och att Sverige därför bör utnyttja möjligheten att låta bestämmelserna träda i kraft vid en senare tidpunkt. Konkurrensverket anser att ikraftträdandet bör senareläggas om Sverige väljer att införa bestämmelser med högre tekniska krav än direktivens miniminivå. Det stora flertalet remissinstanser har dock inte rest några invändningar mot utredningens förslag om ikraftträdande.
Regeringen konstaterar att direktivens bestämmelser om elektronisk kommunikation endast avser kommunikation mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och leverantörerna under en pågående upphandling. Det är alltså inte fråga om det vidare begreppet elektronisk upphandling som avser hela upphandlingsprocessen. Direktiven kräver inte användning av någon särskild teknik eller standard vid den elektroniska kommunikationen så länge säkerhetskraven uppfylls. Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel gäller endast medel som är icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och inte begränsar leverantörernas tillträde till en upphandling.
Konkurrensverket har i december 2014 på uppdrag av regeringen lämnat en lägesbeskrivning av elektronisk upphandling i Sverige (S2013/08859/RU). Enligt den enkätundersökning som
Konkurrensverket då genomfört tillämpade 81 procent av de upphandlande myndigheterna elektronisk upphandling. Ytterligare sju procent av myndigheterna planerade att införa elektronisk upphandling inom två år. Av de myndigheter som upphandlade elektroniskt använde 90 procent en mer avancerad e-tjänst (elektronisk upphandlingsplattform eller elektroniskt upphandlingssystem). Landsting och kommuner använde elektronisk upphandling i högre utsträckning än statliga myndigheter.
Konkurrensverket drar i rapporten slutsatsen att Sverige har mycket goda förutsättningar att uppfylla direktivens obligatorium. För de myndigheter som inte tillämpar elektronisk kommunikation vid upphandling gör Konkurrensverket bedömningen att obligatoriet kan uppfyllas genom strukturerade e-postbaserade lösningar, genom gemensamma upphandlingar eller genom användning av inköpscentraler. Vissa av de myndigheter som inte använder elektronisk upphandling anskaffar i stället varor och tjänster genom direktupphandling eller genom beställningar (avrop) enligt statliga ramavtal. Enligt regeringens bedömning bör något krav på elektronisk kommunikation inte gälla vid direktupphandling (se avsnitt 20.4.1).
Konkurrensverket har vidare i november 2015 lämnat rapporten Elektronisk upphandling, En analys av fördelar, nyttor utmaningar och hinder (Upphandlingsforskningsrapport 2015:8). Enligt rapporten använder 85 procent av de upphandlande myndigheterna elektronisk kommunikation vid upphandlingar. Av dessa myndigheter upplever 70 procent att e-upphandling har medfört besparingar. En majoritet (89 procent) av de upphandlande myndigheterna bedömer att det inte kommer att innebära några svårigheter att leva upp till obligatoriet.
De webbaserade upphandlingssystem som finns på marknaden i dag låter leverantörerna ta del av förfrågningsunderlag och lämna elektroniska anbud kostnadsfritt. Enligt Sveriges Offentliga Leverantörer är det de små och medelstora företagen som ser störst möjligheter med en elektronisk anbudsprocess. Regeringen konstaterade redan vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv att det i de flesta branscher torde vara möjligt att ställa ett ovillkorligt krav på att anbud ska lämnas elektroniskt utan att det kan anses vara diskriminerande mot vissa leverantörer (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 214).
Elektronisk upphandling är en prioriterad fråga för regeringen. Målet är att användningen av elektroniska lösningar i offentliga upphandlingar ska öka väsentligt. I Upphandlingsmyndighetens uppdrag ingår därför att bidra till att hela inköpsprocessen kan genomföras elektroniskt och att delta i standardiseringen av processen. På regeringens uppdrag har Upphandlingsmyndigheten den 21 december 2015 lämnat en rapport med ett underlag till en handlingsplan för en genomgående elektronisk inköpsprocess (Fi2015/05695/OU).
Detta lagstiftningsärende avser genomförande av direktiv. Regeringens förslag innebär att upphandlingsdirektivens grundläggande bestämmelser om elektronisk kommunikation ska genomföras i svensk rätt. Regeringen bedömer mot bakgrund av det ovan anförda att det finns goda förutsättningar att genomföra denna reglering utan att ytterligare senarelägga ikraftträdandet. Bestämmelserna om elektronisk kommunikation hindrar inte det parallella arbetet med lösningar för
elektronisk upphandling. När detta arbete har gjort framsteg får det övervägas om lagstiftningens krav på den elektroniska kommunikationen bör gå längre än vad direktiven kräver.
Kommunikation med alternativa elektroniska medel
Artikel 22.5 i LOU-direktivet och artikel 40.5 i LUF-direktivet reglerar den upphandlande myndighetens eller enhetens möjligheter att anvisa leverantörerna elektroniska medel som inte är allmänt tillgängliga. Enligt artiklarna får myndigheten eller enheten vid behov kräva användning av verktyg och anordningar som inte är allmänt tillgängliga, förutsatt att de erbjuder passande alternativa medel för tillgång. I artiklarna nämns tre exempel på sådana medel (andra stycket punkterna a–c). För det första kan myndigheten eller enheten på elektronisk väg ge oinskränkt, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till de verktyg och anordningar som krävs (punkten a). För det andra kan myndigheten eller enheten se till att anbudsgivare som behöver det kan använda provisoriska anordningar som görs tillgängliga kostnadsfritt online (punkten b). För det tredje kan myndigheten eller enheten stödja en alternativ kanal för elektronisk inlämning av anbud (punkten c).
Bestämmelser som genomför artikel 22.5 i LOU-direktivet och artikel 40.5 i LUF-direktivet föreslås i de nya lagarna. Av bestämmelserna bör framgå att det alternativa elektroniska medlet ska tillhandahållas utan kostnad för leverantörerna. Regeringen ser i likhet med utredningen inte något behov av att lagfästa den exemplifierande uppräkningen i artiklarna. Regeringen delar Lagrådets bedömning att de aktuella bestämmelserna bör placeras omedelbart efter de bestämmelser som innehåller den allmänna skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel. Detta underlättar förståelsen av regelverket och framhåller inriktningen att elektroniska medel som huvudregel ska användas.
I artikel 22.4 i LOU-direktivet och artikel 40.4 i LUF-direktivet beskrivs en särskild situation där medlemsstaterna under upphandlingsfasen får kräva användning av elektroniska medel som inte är allmänt tillgängliga. Bestämmelserna är inte obligatoriska att genomföra för medlemsstaterna. Enligt artiklarna får medlemsstaterna kräva att särskilda elektroniska verktyg, t.ex. elektroniska modellverktyg för bygginformation (s.k. byggnadsinformationsmodellering, BIM) eller liknande, ska användas för offentliga byggentreprenadkontrakt och projekttävlingar. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten eller enheten erbjuda alternativa medel för tillgång enligt artikel 22.5 i LOUdirektivet respektive artikel 40.5 i LUF-direktivet fram till dess att verktygen i fråga blir allmänt tillgängliga.
BIM förutsätter, men inskränker sig inte till, att den geometriska informationen om byggnader och anläggningar beskrivs som tredimensionella produktmodeller med hjälp av olika typer av dataprogram (se SOU 2012:30 s. 180). VVS Företagen och BIM Alliance
Sweden anser att de nya lagarna bör klargöra att upphandlande myndigheter och enheter får ställa krav på elektronisk kommunikation med BIM-teknik såväl under upphandlingsfasen som under kontraktsfasen. Enligt de båda remissinstanserna är BIM ett allmänt vedertaget arbetssätt vid bygg- och installationsentreprenader,
projekteringar och projekttävlingar. Enligt Byggherrarna bör det klargöras att krav på användning av BIM-teknik under kontraktsfasen kan ställas genom tekniska specifikationer.
Regeringen konstaterar att artikel 22.4 i LOU-direktivet och artikel 40.4 i LUF-direktivet utgör en exemplifiering av artikel 22.5 i LOUdirektivet och artikel 40.5 i LUF-direktivet. Några särskilda bestämmelser som genomför artikel 22.4 i LOU-direktivet och artikel 40.4 i LUF-direktivet behöver därför inte införas i de nya lagarnas kapitel om kommunikation under upphandlingen.
Det ankommer inte på regeringen att i detta lagstiftningsärende uttala sig om huruvida en särskild standard eller teknik är allmänt tillgänglig inom en viss bransch. Om ett elektroniskt verktyg för BIM anses som ett allmänt tillgängligt elektroniskt medel, är krav på användning av verktyget tillåtet vid en upphandling enligt de bestämmelser som genomför artikel 22.1 i LOU-direktivet och artikel 40.1 i LUF-direktivet. Om ett elektroniskt verktyg för BIM inte anses vara allmänt tillgängligt, kan krav på användning av verktyget under upphandlingen ställas med tillämpning av de bestämmelser som genomför artikel 22.5 i LOUdirektivet och artikel 40.5 i LUF-direktivet. Regeringen instämmer mot denna bakgrund i utredningens bedömning att det inte finns något hinder mot att kräva en BIM-baserad kommunikation vid upphandling av byggentreprenadkontrakt eller projekttävlingar. Någon bestämmelse som särskilt reglerar användning av BIM-teknik vid kommunikation under upphandlingsfasen föreslås därför inte. Vilka krav som kan ställas på en vara, tjänst eller byggentreprenad genom tekniska specifikationer behandlas i avsnitt 17.1.1.
Ett allmänt undantag från skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel
I artikel 22.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 40.1 andra stycket i LUF-direktivet finns en uppräkning över situationer som innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten inte behöver anvisa leverantörerna allmänt tillgängliga elektroniska medel för inlämning. Uppräkningen innehåller fyra punkter (a–d).
Punkten a gäller om användningen av elektroniska medel, på grund av upphandlingens specialiserade beskaffenhet, skulle kräva särskilda verktyg, anordningar eller filformat som inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt tillgängliga applikationer.
Enligt punkten b gäller undantaget om applikationer, som stöder filformat som är lämpliga för beskrivningen av anbuden, använder filformat som inte kan användas av några andra öppna eller allmänt tillgängliga applikationer eller omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig för nedladdning eller fjärranvändning av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Punkten c gäller om användningen av elektroniska medel skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för den upphandlande myndigheten eller enheten. I skäl 53 i LOU-direktivet och skäl 64 i LUF-direktivet nämns storformatsskrivare som ett exempel på sådan kontorsutrustning.
Punkten d avser situationer där upphandlingsdokumenten efterfrågar fysiska modeller eller arkitektmodeller som inte kan översändas med elektroniska medel.
Punkterna a–c beskriver enligt regeringens mening situationer där det elektroniska medlet för kommunikation inte uppfyller de lagstadgade krav som gäller för ett elektroniskt medel. Det är fråga om elektroniska medel som kräver användning av maskin- eller programvara eller utrustning som inte är allmänt tillgänglig. Enligt regeringens bedömning finns det inte något behov av att räkna upp dessa undantagssituationer i lagarna.
Punkten d avser situationer där det inte är möjligt att använda elektroniska medel över huvud taget. Regeringen kan inte heller se något behov av att reglera denna situation i lagarna.
Enligt regeringens mening bör undantaget från skyldigheten att anvisa allmänt tillgängliga elektroniska medel formuleras generellt i de nya lagarna. Undantagsbestämmelsen bör innebära att allmänt tillgängliga elektroniska medel inte behöver användas eller anvisas, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller de lagstadgade kraven. Undantagsbestämmelsen innehåller ingen skyldighet att använda eller anvisa någon annan form av elektronisk kommunikation. Den upphandlande myndigheten kan exempelvis välja en postbaserad hantering. Om elektroniska medel anvisas ska det vara fråga om sådana alternativa elektroniska medel som den upphandlande myndigheten eller enheten kostnadsfritt tillhandahåller leverantörerna (se ovan).
I artikel 22.1 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 40.1 tredje stycket i LUF-direktivet regleras hur kommunikationen ska ske när förutsättningarna enligt någon av punkterna i andra stycket är uppfyllda. Regleringen innebär att den kommunikation där elektroniska medel inte används ska ske via post eller annan lämplig transportör eller en kombination av post eller annan lämplig transportör och elektroniska medel. I likhet med utredningen anser regeringen att det är obehövligt att närmare reglera på vilka sätt denna kommunikation ska äga rum. Att anbudsansökningar och anbud inte får lämnas muntligt framgår av artikel 22.2 i LOU-direktivet och artikel 40.2 i LUF-direktivet (se nedan). De aktuella artiklarna behöver således inte genomföras enligt regeringens mening. I de nya lagarna bör emellertid klargöras att det allmänna undantaget endast gäller för den del av upphandlingen där elektroniska medel inte kan användas.
I skäl 53 tredje stycket i LOU-direktivet och skäl 64 tredje stycket i LUF-direktivet anges att den upphandlande myndigheten eller enheten, där så krävs av tekniska skäl, bör kunna fastställa en maximigräns för storleken på de filer som kan överföras. En motsvarande skrivning saknas i direktivens artiklar. Att ett krav av aktuellt slag kan ställas följer av proportionalitetsprincipen och kräver ingen särskild författningsreglering.
Undantag från elektronisk kommunikation på grund av säkerhetsskäl
Ett ytterligare undantag från kravet att anvisa allmänt tillgängliga elektroniska medel för kommunikation finns i artikel 22.1 fjärde stycket i
LOU-direktivet och artikel 40.1 fjärde stycket i LUF-direktivet. Enligt dessa artiklar är den upphandlande myndigheten eller enheten inte skyldig att anvisa leverantörerna elektroniska medel för inlämning i den mån det är nödvändigt på grund av säkerhetsbrister i de elektroniska medlen eller för att skydda den särskilt känsliga karaktären hos information som kräver en så hög skyddsnivå att den inte kan säkerställas på korrekt sätt genom användning av elektroniska medel som är allmänt tillgängliga eller som kan göras tillgängliga som alternativa medel (se nedan).
Utredningens förslag innebär att undantaget på grund av säkerhetsbrister ska avse förhållanden hos den upphandlande myndigheten eller enheten. Försvarets materielverk (FMV) anser att undantaget även bör gälla om det finns säkerhetsbrister hos leverantörerna i de tjänster för elektronisk kommunikation som tillhandahålls dessa. Enligt regeringens mening faller det undantag som FMV föreslår inom ramen för undantaget enligt direktiven. Undantaget bör framgå av lagtexten och gälla om det råder säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation.
Bestämmelser som genomför direktivens reglering om undantag från elektronisk kommunikation på grund av säkerhetsskäl föreslås i de nya lagarna. Av bestämmelserna bör framgå att den upphandlande myndigheten eller enheten måste pröva möjligheten att använda alternativa elektroniska medel innan det blir tillåtet att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska.
FMV föreslår vidare att det införs ett särskilt undantag i lagarna för situationen att det framstår som osäkert om elektronisk kommunikation kommer att fungera tillförlitligt. Den situation som FMV avser är att internet under en längre tid inte fungerar av skäl som de upphandlande myndigheterna och enheterna inte kan kontrollera eller åtgärda (t.ex. vid cyberkrigföring och it-attacker). Som framgår ovan föreslår regeringen ett allmänt undantag från elektronisk kommunikation på grund av säkerhetsskäl. Om något fungerande elektroniskt medel för kommunikation inte finns tillgängligt över huvud taget, gäller självfallet inte skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel. Detta ligger i sakens natur och behöver enligt regeringens mening inte anges särskilt i de nya lagarna.
Muntlig kommunikation
Av artikel 22.2 i LOU-direktivet och artikel 40.2 i LUF-direktivet framgår att muntlig kommunikation får användas vid annan kommunikation än den som avser de väsentliga delarna av upphandlingsförfarandet, under förutsättning att innehållet i den muntliga kommunikationen dokumenteras i tillfredsställande utsträckning. Med de väsentliga delarna av upphandlingsförfarandet inbegrips enligt artiklarna upphandlingsdokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och anbud. Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare som väsentligen kan påverka innehållet i och bedömningen av anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på lämpligt sätt.
Bestämmelser som genomför direktivens reglering om muntlig kommunikation bör införas i de nya lagarna. Av bestämmelserna bör
framgå att muntlig kommunikation dock inte får användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, se artikel 34.3 i LOUdirektivet och artikel 52.3 i LUK-direktivet.
Med muntlig kommunikation avses samtal som äger rum vid fysiska möten. Lagrådet har anfört att det är oklart vad som i övrigt avses med muntlig kommunikation i detta sammanhang. Enligt regeringens mening står det klart att telefonsamtal också anses utgöra muntlig kommunikation, oavsett om samtalet äger rum via fast telefon eller mobiltelefon. Eftersom telefonen inte används för lagring av data från samtalet anses kommunikationen inte ske med elektroniska medel enligt direktivens definition (jfr även artikel 29.1 c i LUK-direktivet där telefonsamtal anges som ett exempel på muntlig kommunikation). Som Lagrådet har påpekat innebär direktivens definition av elektroniska medel att inspelade muntliga meddelanden som skickas via MMS anses ha skickats med elektroniska medel enligt huvudregeln för kommunikation.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
Enligt artikel 22.3 första meningen i LOU-direktivet och artikel 40.3 första meningen i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten säkerställa att kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifter sker på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet bevaras. Detta motsvarar regleringen i 2004 års upphandlingsdirektiv, som har genomförts genom 9 kap. 6 § LOU respektive LUF. I dessa bestämmelser anges att kommunikation, informationsutbyte och lagrade uppgifter som rör ett upphandlingsärende ska bevaras säkert. I rubriken till bestämmelserna anges att uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert. Promemorians förslag motsvarar i huvudsak bestämmelserna i LOU och LUF.
Lagrådet har anfört att det bör klargöras vad som avses med att uppgifterna ska bevaras säkert och att rubrikens utformning bör övervägas. Av direktivtexten får anses framgå att syftet med bestämmelserna är att skydda uppgifterna från förvanskning (jfr de engelska språkversionernas uttryck ”the integrity of data - - - are preserved”). Detta bör framgå av bestämmelserna. Enligt regeringens mening bör bestämmelserna därför uttrycka att kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas. Rubriken i nuvarande lagstiftning är missvisande, eftersom bestämmelserna inte bara avser uppgifter från leverantörer. Därtill kommer att bestämmelserna även reglerar hanteringen av uppgifter vid kommunikation. Enligt regeringens mening bör rubriken därför mer allmänt ange att bestämmelsen avser hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
I artikel 22.3 första meningen i LOU-direktivet och artikel 40.3 första meningen i LUF-direktivet anges även att den upphandlande myndigheten eller enheten ska säkerställa att kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifter sker på ett sådant sätt att den sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningarna bevaras. Detta följer av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen
(1990:409) om skydd för företagshemligheter och bör inte anges särskilt i bestämmelsen.
Bestämmelsen reglerar hur uppgifter ska behandlas när de kommuniceras och lagras. Däremot regleras inte vilka uppgifter som ska dokumenteras eller vilka dokument som ska bevaras efter en avslutad upphandling. Dessa frågor behandlas i avsnitt 20.3.
Öppnande av anbud
Artikel 22.3 andra meningen i LOU-direktivet och artikel 40.3 andra meningen i LUF-direktivet förbjuder den upphandlande myndigheten eller enheten att ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden innan tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut. Bestämmelser med detta innehåll finns i dag i 9 kap. 7 § första stycket LOU respektive LUF. Bestämmelserna bör tas in i de nya lagarna.
I likhet med 2004 års upphandlingsdirektiv är den svenska språkversionen av direktiven felaktig på så sätt att artiklarna hänvisar till anbudsansökningar och anbud men endast till tidsfristen för att komma in med anbud (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 376). Det är uppenbart att myndigheten eller enheten måste ta del av anbudsansökningarna innan tidsfristen för anbud har gått ut. Felaktigheten har korrigerats i lagbestämmelserna.
I 9 kap. 7 § andra stycket LOU respektive LUF finns en nationell bestämmelse som föreskriver att försändelser med anbud, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, ska öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten eller enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Utredningen har föreslagit att bestämmelsen ska tas in i de nya lagarna. Några remissinstanser anser att bestämmelsen synes förutsätta att anbuden lämnas i pappersform och att bestämmelsen bör kunna utgå vid elektronisk anbudslämning. Remissinstanserna påtalar att elektroniska anbud inte kan öppnas före anbudstidens utgång och att de inte kan manipuleras i systemet.
Regeringen konstaterar att bestämmelsen är tillämplig även på elektroniska anbud (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 376). Bestämmelsen fanns redan i de upphandlingsföreskrifter som föregick 1992 års LOU (jfr prop. 1992/93:88 s 70). Den har enligt regeringens mening alltjämt ett värde som garanti för insyn i förfarandet. Bestämmelsen kan inte anses vara särskilt betungande att tillämpa för de upphandlande myndigheterna och enheterna. Enligt regeringens mening finns det goda skäl för att låta bestämmelsen vara kvar. Den nuvarande bestämmelsen om anbudsöppning bör således tas in i de nya lagarna.
Lagrådet har ifrågasatt varför bestämmelsen inte gäller även för anbudsansökningar. Som både regeringen och Lagrådet har uttalat vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 376 och del 2 s. 627) kan det dock finnas skäl för en något
mindre strikt behandling av anbudsansökningar. Bestämmelsen har vidare funnits under mycket lång tid utan att vara tillämplig på anbudsansökningar. Några egentliga överväganden om att eventuellt utöka tillämpningsområdet till att även omfatta anbudsansökningar har heller inte gjorts i det här lagstiftningsärendet. Något sådant förslag lämnas därför inte.
Kammarrätten i Göteborg har framfört att en av handelskammare utsedd person även borde kunna användas i andra situationer under en upphandling. Enligt regeringens mening saknas det dock förutsättningar för att inom ramen för detta lagstiftningsärende om genomförande av direktiv, överväga ett sådant förslag.
Information om användning av elektroniska medel
Enligt artikel 22.6 första stycket a i LOU-direktivet och artikel 40.6 första stycket a i LUF-direktivet ska information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finnas tillgänglig för alla berörda parter. Med undantag för skrivningen om tidsstämpling motsvarar detta regleringen i 2004 års upphandlingsdirektiv, som har genomförts genom 9 kap. 3 § första stycket LOU respektive LUF. Dessa bestämmelser bör därför tas in i de nya lagarna. Bestämmelserna bör kompletteras med ett krav på information avseende tidsstämpling.
Krav på en avancerad elektronisk underskrift
I LOU och LUF finns inget krav på att leverantören måste underteckna en anbudsansökan eller ett anbud. Något sådant krav föreslås inte heller i denna proposition. Det är alltså en fråga för de upphandlande myndigheterna och enheterna att avgöra om en anbudsansökan eller ett anbud ska undertecknas och i så fall hur.
Enligt artikel 22.6 första stycket b i LOU-direktivet och artikel 40.6 första stycket b i LUF-direktivet ska medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter och enheter som agerar inom en övergripande ram som fastställts av medlemsstaten, ange den säkerhetsnivå som krävs för de elektroniska medlen i olika skeden av upphandlingsförfarandet. Säkerhetsnivån ska stå i proportion till de risker som är förknippade med förfarandet. Den upphandlande myndigheten eller enheten kan i vissa fall anse att säkerhetsnivån kräver att en anbudsansökan eller ett anbud ska undertecknas med en avancerad elektronisk underskrift (jfr skäl 57 i LOU-direktivet och skäl 68 i LUFdirektivet). Om risknivån är sådan att avancerade elektroniska underskrifter krävs, ska myndigheterna och enheterna enligt artiklarnas punkt c godta avancerade elektroniska underskrifter som stöds av ett kvalificerat certifikat (en s.k. kvalificerad elektronisk underskrift).
Europaparlamentet och rådet har den 23 juli 2014 antagit en ny förordning (EU) nr 910/2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (EU:s förordning om elektronisk identifiering). Förordningen träder i kraft i sina materiella delar den 1 juli 2016. Förordningen syftar till att underlätta gränsöverskridande elektroniska transaktioner för medborgare i medlemsstaterna.
Genom EU:s förordning om elektronisk identifiering ersätts begreppet avancerad elektronisk signatur med begreppet avancerad elektronisk underskrift. Enligt 9 kap. 3 § andra stycket LOU respektive LUF, i deras lydelse från och med den 1 juli 2016, får en upphandlande myndighet eller enhet kräva att elektroniska anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering. Före den 1 juli 2016 har lagrummen i stället hänvisat till en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Nämnda lag upphör att gälla vid utgången av juni 2016.
Kraven på en avancerad elektronisk underskrift motsvarar kraven på en avancerad elektronisk signatur (jfr prop. 2015/16:72 s. 53). I praktiken är en avancerad elektronisk underskrift en e-legitimation, ett bank-ID eller annan motsvarande signeringsfunktion som tas fram genom kryptering med någon form av personlig nyckel hos användaren. En kvalificerad elektronisk underskrift är en avancerad elektronisk underskrift med högre krav på säkerhet och kryptering. Ordningen med kvalificerade elektroniska signaturer har ännu inte fått genomslag i Sverige.
Av LOU- och LUF-direktiven framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa krav på att anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk underskrift, om det behövs på grund av säkerhetsskäl. Bestämmelserna i 9 kap. 3 § andra stycket LOU respektive LUF som tillåter ett sådant krav bör därför tas in i de nya lagarna. Bestämmelserna bör även omfatta anbudsansökningar.
En kvalificerad elektronisk underskrift är en avancerad elektronisk underskrift med högre krav på säkerhet och kryptering. Det innebär att en kvalificerad elektronisk underskrift, som uppfyller direktivens krav, ska godtas om myndigheten eller enheten har ställt krav på en avancerad elektronisk underskrift. Regeringen anser i likhet med utredningen att direktivens uttalanden i denna del inte behöver genomföras genom någon särskild bestämmelse. Detsamma gäller artikel 22.6 andra stycket i LOUdirektivet och artikel 40.6 andra stycket i LUF-direktivet, som upplyser om vad som följer av kommissionens beslut av den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och Företagarna hyser vissa farhågor kring små och medelstora företags tillträde till upphandlingar om krav ställs på avancerade elektroniska underskrifter. Regeringen konstaterar emellertid att det inte är fråga om en skyldighet att ställa ett sådant krav utan en möjlighet om behovet av en säker identifikation av undertecknaren gör det nödvändigt i den enskilda upphandlingen. Det finns även andra, mindre ingripande lösningar som kan användas i elektroniska upphandlingssystem för att identifiera den person som ska underteckna en anbudsansökan eller ett anbud. Kostnaderna för en avancerad elektronisk underskrift synes inte heller vara så höga att de riskerar att nämnvärt försvåra små och medelstora företags tillträde till upphandlingar.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
Som framgår ovan innebär artikel 22.6 första stycket b i LOU-direktivet och artikel 40.6 första stycket b i LUF-direktivet att medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter och enheter som agerar inom en övergripande ram som fastställts av medlemsstaten, ska ange den säkerhetsnivå som krävs för de elektroniska medlen för kommunikation i olika skeden av upphandlingsförfarandet. Säkerhetsnivån ska stå i proportion till de risker som är förknippade med förfarandet.
I bilaga IV till LOU-direktivet och bilaga V till LUF-direktivet finns vidare särskilda bestämmelser med krav på de verktyg och anordningar som används vid elektronisk mottagning av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Bilagorna innehåller bl.a. regler till skydd för anbudssekretessen.
Det är inte möjligt att i de nya lagarna – utöver vad som följer av ovan angivna bilagor till direktiven – närmare ange vilken säkerhetsnivå som ska gälla för kommunikation med elektroniska medel under en upphandlings olika skeden. Lagarna bör i stället innehålla bestämmelser som anger den övergripande ramen inom vilken de upphandlande myndigheterna och enheterna ska ange denna säkerhetsnivå. Bestämmelserna bör innebära att de upphandlande myndigheterna och enheterna ska se till att kommunikationen med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
De krav som myndigheterna och enheterna ställer på leverantörerna avseende säkerheten vid elektronisk kommunikation ska vara förenliga med proportionalitetsprincipen. Detta behöver inte särskilt anges i lagarna.
I 9 kap. 3 § tredje stycket LOU respektive LUF finns bestämmelser om den utrustning som en upphandlande myndighet eller enhet ska ha för att kunna ta emot elektroniska anbudsansökningar, anbud, ritningar och planer på ett säkert sätt. Enligt bestämmelserna ska utrustningen vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig person har tagit del av uppgifterna. Kompletterande bestämmelser om säkerhetsanordningarna finns i 13 § upphandlingsförordningen (2011:1040), som genomför huvuddelen av de krav som anges i bilagor till 2004 års upphandlingsdirektiv.
De nuvarande bestämmelserna i LOU och LUF om utrustningen vid elektronisk kommunikation bör tas in i de nya lagarna. Av bestämmelserna bör enligt regeringens mening även framgå att säkerhetsanordningarna ska fastställa exakt tidpunkt för mottagande av handlingarna och säkerställa att ingen har tillträde till uppgifterna före utgången av tidsfristen. Dessa krav följer av bilaga IV till LOU-direktivet och bilaga V till LUF-direktivet. Skrivningen att utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att ”vissa uppgifter går att få fram” är oklar och bör utgå ur lagarna.
Av 9 kap. 3 § fjärde stycket LOU respektive LUF framgår att regeringen meddelar närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna. Även de nya lagarna bör innehålla bestämmelser som upplyser om att regeringen kan meddela sådana föreskrifter. Regeringen avser att
meddela kompletterande föreskrifter om säkerhetsanordningarna i den nya upphandlingsförordningen. Föreskrifterna kommer att genomföra de delar av bilaga IV till LOU-direktivet och bilaga V till LUF-direktivet som inte genomförs i lag.
20.2 Information till leverantörer vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
20.2.1 Kompletterande upplysningar
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet skriftligen lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att lämna anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Vid ett påskyndat förfarande ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar ska anges i en inbjudan att lämna anbud.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Enligt promemorians förslag ska kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten lämnas till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: En leverantör får begära att en upphandlande myndighet eller enhet lämnar förtydligande och kompletterande information om upphandlingen. LOU- och LUFdirektiven innehåller bestämmelser som reglerar inom vilken tid sådan information ska lämnas. Enligt artikel 53.2 i LOU-direktivet och artikel 73.2 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut ”kompletterande upplysningar om specifikationerna och de kompletterande handlingarna” senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. I artiklarna anges vidare att tidsperioden ska vara fyra dagar vid påskyndat förfarande (se avsnitt 19.1.10). Bestämmelserna är tillämpliga oavsett vilket förfarande som används.
Bestämmelser om kompletterande upplysningar och handlingar finns i dag i artiklarna 39.2 och 40.4 i 2004 års LOU-direktiv samt artiklarna 46.2 och 47.3 i 2004 års LUF-direktiv. Bestämmelserna har genomförts genom 8 kap. 9 § andra stycket och 12 § LOU samt 8 kap. 10 § andra stycket och 13 § LUF. Tidsgränserna för att lämna ut den kompletterande informationen enligt 2004 års upphandlingsdirektiv motsvarar tidsgränserna i LOU- och LUF-direktiven.
Enligt 2004 års upphandlingsdirektiv ska de kompletterande upplysningarna avse förfrågningsunderlaget (”specifications” i de engelska språkversionerna). I LOU- och LUF-direktiven förekommer
inte begreppet förfrågningsunderlag. I stället används det vidare begreppet upphandlingsdokumenten.
Bestämmelser som genomför LOU- och LUF-direktivens regleringar om kompletterande upplysningar föreslås i de nya lagarna. De kompletterande upplysningarna bör avse upphandlingsdokumenten. De upplysningar som avses är av sådan vikt att de bör lämnas skriftligen. Detta bör framgå av bestämmelserna. Det är enligt regeringens mening överflödigt att särskilt tala om kompletterande handlingar i de aktuella bestämmelserna.
Lagrådet har ifrågasatt den begränsning till anbudsgivare som finns i direktivbestämmelserna och i lagrådsremissens förslag. Som Lagrådet har påpekat innebär bestämmelserna enligt sin ordalydelse att endast den som har lämnat anbud senast sex dagar före slutdagen har rätt att få kompletteringarna. En sådan begränsning är svårförenlig med likabehandlingsprincipen. De nuvarande bestämmelserna om kompletterande upplysningar i LOU och LUF har inte någon motsvarande begränsning. Regeringen anser mot denna bakgrund att upplysningarna enligt de nya bestämmelserna ska lämnas till samtliga leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Om kompletterande upplysningar inte lämnas inom angivna tidsfrister, ska tidsfristen för anbud förlängas så att alla leverantörer ges tillräcklig tid att utarbeta ett anbud (se avsnitt 19.1.8). En sådan förlängning förutsätter att upplysningarna har begärts i god tid. För att underlätta bedömningen av om en begäran har framställts i god tid, bör en inbjudan att lämna anbud innehålla uppgifter om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar. LOU och LUF samt 2004 års LUF-direktiv innehåller, till skillnad från LOU- och LUF-direktiven, en sådan reglering (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 368 och 515). Bestämmelser med denna innebörd föreslås i de nya lagarna. Inbjudan att lämna anbud behandlas närmare i avsnitt 18.2.2.
20.2.2 Underrättelse om beslut
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran eller att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget.Trafikverket anser att underrättelsen om tilldelningsbeslutet ska innehålla de upplysningar som enligt direktiven ska lämnas på begäran av en leverantör som har lämnat ett godtagbart
anbud (se avsnitt 20.2.3). Advokatfirman Lindahl anser att det bör framgå av lag att någon underrättelse om tilldelningsbeslutet inte behöver skickas när det endast finns en anbudsgivare och ingen berörd anbudssökande.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 55.1 i LOU-direktivet och artikel 75.1 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till att den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran eller att upprepa förfarandet eller att inte inrätta ett dynamiskt inköpssystem. Regleringen motsvarar i allt väsentligt regleringen i 2004 års upphandlingsdirektiv.
Av ordalydelsen i direktiven synes följa att upplysningar om skälen endast ska lämnas när den upphandlande myndigheten eller enheten har beslutat att inte fullfölja ett påbörjat upphandlingsförfarande. I likhet med vad som gäller i dag enligt 9 kap. 9 § LOU respektive LUF bör dock upplysningar alltid lämnas om skälen för ett beslut i ett upphandlingsärende (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 378 och 522).
Av en underrättelse om tilldelningsbeslut ska omständigheterna som legat till grund för beslutet framgå tydligt så att en leverantör kan avgöra om man vill ansöka om överprövning av upphandlingen. Vilka upplysningar som bör lämnas för att uppfylla detta får avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskild upphandling. I enlighet med den bedömning som regeringen har gjort i tidigare lagstiftningsärenden är det inte lämpligt att i lag närmare reglera vilken information som ska tas in i en beslutsunderrättelse (se prop. 2001/01:142 s. 61 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 112–115). De båda s.k. rättsmedelsdirektiven kräver enligt regeringens bedömning inte att underrättelsen om tilldelningsbeslutet innehåller en fullständig redogörelse för sådana uppgifter som ska lämnas på begäran av leverantör (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 114 f. och avsnitt 20.2.3 nedan). Regeringen ser därför inte skäl att tillmötesgå Trafikverkets önskemål om en sådan reglering (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 380). En lagstiftning i enlighet med vad Trafikverket föreslår innebär bl.a. att underrättelsen skulle behöva utformas på olika sätt till olika mottagare, eftersom det vinnande anbudet då ska jämföras med anbudet från den leverantör som ska ta emot underrättelsen.
Enligt 9 kap. 9 § LOU respektive LUF ska underrättelsen om tilldelningsbeslutet innehålla uppgift om den period under vilken avtal inte får ingås (avtalsspärr). Denna reglering trädde i kraft den 15 juli 2010 och infördes med anledning av implementeringen av det s.k. ändringsdirektivet (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 99–106, 115, 338 och 382). Enligt artikel 2a.2 i ändringsdirektivet ska underrättelsen om tilldelningsbeslutet innehålla information om den exakta tiden för avtalsspärrens längd. Av artikel 91 i LOU-direktivet och artikel 107 i LUF-direktivet följer att hänvisningar i ändringsdirektivet till 2004 års båda upphandlingsdirektiv ska anses avse LOU-direktivet respektive LUF-direktivet.
Vid införandet av den s.k. tiodagarsfristen i 1992 års LOU uttalade regeringen att det inte finns någon skyldighet att skicka en underrättelse
om tilldelningsbeslutet om det endast finns en anbudsgivare och ingen berörd anbudssökande. Regeln i 1992 års LOU om att det ska gå tio dagar innan upphandlingen får avslutas är således inte tillämplig i sådana fall (se prop. 2001/02:142 s. 81). Undantagen ansågs inte behöva anges i lagen. Vid genomförandet av ändringsdirektivets bestämmelser om avtalsspärr i LOU och LUF har regeringen gjort samma bedömning (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 117). Någon avtalsspärr råder alltså inte i dessa fall. Det saknas anledning att i detta lagstiftningsärende frångå regeringens tidigare bedömning. Till skillnad från Advokatfirman
Lindahl ser således regeringen inte något behov av att nu lagfästa undantaget från underrättelseskyldigheten. Frågan om rätten till överprövning i nu aktuella fall behandlas i avsnitt 30.
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om underrättelser till leverantörer om beslut under upphandlingen bör införas i de nya lagarna. Bestämmelserna bör i huvudsak motsvara 9 kap. 9 § LOU respektive LUF. Härav följer att en underrättelse om tilldelningsbeslut ska innehålla uppgift om avtalsspärren. Det innebär vidare att en skriftlig underrättelse ska lämnas snarast möjligt till anbudssökandena och anbudsgivarna när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran eller att göra om upphandlingen. Även en sådan underrättelse ska innehålla skälen för beslutet.
LOU- och LUF-direktiven samt de nya lagarna innebär att skyldigheten att underrätta anbudssökandena om att upphandlingen har avbrutits inträder på ett tidigare stadium än i dag vid tvåstegsförfaranden. Enligt den nya regleringen ska nämligen den upphandlande myndigheten eller enheten informera om att en upphandling har avbrutits efter anbudsinfordran. En anbudsinfordran kan göras genom en annons om upphandling, en förhandsannons eller en annons om kvalificeringssystem (jfr avsnitt 18.1.1). I LOU och LUF gäller i stället skyldigheten att underrätta om en avbruten upphandling efter det att det har gått ut en inbjudan att lämna anbud (jfr avsnitt 18.2.2).
Uppgifter får tas in i en beslutsunderrättelse först efter sekretessprövning (se prop. 2001/02:142 s. 63–65). Den särskilda sekretessreglering som finns i artikel 55.3 i LOU-direktivet och artikel 75.3 i LUF-direktivet behandlas i avsnitt 21.2. Information till leverantörerna om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem behandlas i avsnitt 16.1.3.
20.2.3 Upplysningar på begäran av en leverantör
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet. Under samma förutsättningar ska myndigheten eller enheten i förekommande fall lämna upplysningar om hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar på begäran av en leverantör ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Kammarrätten i Göteborg anför att uppgifter om förhandlingar eller dialog med anbudsgivare i merparten av fallen kommer att omfattas av sekretess, varför den nya bestämmelsen riskerar att bli tandlös. Det kan enligt kammarrätten ifrågasättas om information om pågående förhandlingar med andra anbudsgivare alls kan lämnas ut med hänsyn till principen om likabehandling. Det finns vidare enligt kammarrätten anledning att överväga om tidsfristen om 15 dagar för att lämna upplysningar bör avkortas så att den bättre harmoniserar med bestämmelserna om avtalsspärr när ett tilldelningsbeslut meddelas leverantörerna elektroniskt. Trafikverket anser att den information som på begäran ska lämnas till en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud i stället bör tas in i underrättelsen om tilldelningsbeslutet (se avsnitt 20.2.2). Tillväxtverket välkomnar förslaget att en upphandlande myndighet eller enhet på begäran ska underrätta varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 55.2 i LOU-direktivet och artikel 75.2 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten på begäran av en anbudssökande, vars ansökan avslagits, underrätta denne om skälen för avslaget. En motsvarande upplysningsplikt finns gentemot en anbudsgivare vars anbud avslagits.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidare på begäran underrätta varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet. En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud har dessutom rätt att på begäran få upplysningar av den upphandlande myndigheten eller enheten om genomförandet av och framstegen i förhandlingarna samt dialogen med anbudsgivarna. Det sistnämnda är en nyhet i förhållande till 2004 års båda upphandlingsdirektiv.
I såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet anges att upplysningarna ska lämnas snarast möjligt, och i alla händelser senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran. Tidsfristen är oförändrad i förhållande till 2004 års upphandlingsdirektiv.
Regeringen anser att bestämmelsen om tidsfristen för att lämna upplysningar bör genomföras i enlighet med direktivens reglering på samma sätt som har skett i LOU och LUF. Den översyn av tidsfristen som förordats av Kammarrätten i Göteborg låter sig inte göras i detta sammanhang. Det torde vidare ligga i den upphandlande myndighetens eller enhetens eget intresse att lämna ut begärda upplysningar i så god tid att onödiga överprövningar kan undvikas.
En underrättelse om tilldelningsbeslut ska innehålla skälen för att en viss leverantör har tilldelats kontraktet. Upplysningar på begäran av en leverantör ska däremot ange skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats. Vidare kan sådana upplysningar innebära att en jämförelse måste göras mellan leverantörens anbud och det vinnande anbudet. Upplysningsskyldigheten på begäran av leverantör sträcker sig således längre än underrättelseskyldigheten avseende ett tilldelningsbeslut (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 379 f.). Skyldigheten att lämna upplysningar om dialog eller förhandlingar med andra anbudsgivare är enligt direktiven inte begränsad till avslutade upphandlingar.
Trafikverkets synpunkt på den föreslagna bestämmelsen om upplysningsskyldighet behandlas i avsnitt 20.2.2. Som Kammarrätten i
Göteborg har uppmärksammat innebär skyldigheten att lämna upplysningar till en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud inte att den upphandlande myndigheten eller enheten får åsidosätta bestämmelser om sekretess och företagshemligheter (jfr artikel 55.3 i LOU-direktivet, artikel 75.3 i LUF-direktivet och prop. 2001/02:142 s. 63–65). Före tilldelningsbeslutet råder enligt 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, absolut sekretess för uppgifter som rör anbud. Det innebär att uppgift om vilka anbudsgivare som förhandlar eller för dialog med en myndighet eller enhet omfattas av sekretess. En sådan uppgift får även betraktas som en företagshemlighet enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. De upplysningar som under en pågående upphandling på begäran ska lämnas om förhandlingar och dialoger med andra anbudsgivare får således lämnas på en mycket övergripande nivå och utan att uppgifter som rör anbuden röjs. Ett sådant uppgiftslämnande kan inte anses strida mot likabehandlingsprincipen. Efter tilldelningsbeslutet råder inte längre absolut sekretess. Uppgifter om dialoger och förhandlingar får då lämnas ut efter sekretessprövning (jfr 19 kap. 3 § första stycket samt 31 kap. 16 och 17 §§ OSL).
I artikel 55.2 i LOU-direktivet och artikel 75.2 i LUF-direktivet anges vissa exempel på omständigheter som lett till att anbud förkastats och som ska motiveras. Det rör sig om anbud som innehåller avvikelser från angivna specifikationer eller som hänvisar till vissa standarder, när den upphandlande myndigheten ställt krav på prestanda eller funktion (artikel 42.5 och 42.6 i LOU-direktivet och artikel 60.5 och 60.6 i LUFdirektivet). Det får anses uppenbart att en upphandlande myndighet eller enhet, som inte godtar ett anbud av en sådan anledning som avses, på
begäran måste lämna upplysningar om skälen. Något behov av att ange dessa exempel i lag finns därför inte (se motsvarande bedömning i prop. 2006/07:128 del 1 s. 379).
Bestämmelser som genomför LOU-direktivets och LUF-direktivets regleringar om upplysningar på begäran av en leverantör föreslås i de nya lagarna. Bestämmelserna bör motsvara dagens reglering i 9 kap. 10 § LOU respektive LUF och dessutom innehålla en skyldighet att, på begäran av en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud, i förekommande fall lämna upplysningar om hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Som framgår ovan får upplysningar lämnas till leverantörer först efter sekretessprövning. Den särskilda sekretessreglering som finns i artikel 55.3 i LOU-direktivet och artikel 75.3 i LUF-direktivet behandlas i avsnitt 21.2.
20.3 Dokumentation vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
En upphandlande myndighet ska upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas. En upphandlande enhet ska i dessa situationer i stället bevara lämplig information, som ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut under upphandlingen. En individuell rapport ska inte behöva upprättas om kontrakt tilldelas på grundval av vissa ramavtal.
Vad en individuell rapport ska innehålla ska i huvudsak regleras i den nya lagen om offentlig upphandling. Denna lag ska upplysa om att regeringen kan meddela närmare föreskrifter om innehållet i en sådan rapport. Vilken information som ska bevaras av en upphandlande enhet ska framgå av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
En individuell rapport ska på begäran sändas till Europeiska kommissionen eller den svenska tillsynsmyndigheten. Detsamma ska gälla den information och dokumentation som en upphandlande enhet har bevarat.
De nuvarande bestämmelserna om bevarande av handlingar i avslutade upphandlingsärenden ska tas in i de nya lagarna. I bestämmelserna ska dessutom anges att upphandlande myndigheter och enheter ska bevara ingångna kontrakt och ramavtal åtminstone under kontraktets eller ramavtalets löptid.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens.
Enligt utredningens förslag ska dock kraven på innehållet i en individuell rapport endast regleras i förordning. Utredningen föreslår att skyldigheten att på begäran sända handlingar till kommissionen eller den
svenska tillsynsmyndigheten vid upphandling inom försörjningssektorerna endast ska gälla den bevarade informationen.
Remissinstanserna: Några remissinstanser uttalar sig i frågan.
Domstolsverket, Kriminalvården och Försvarets materielverk (FMV) anmärker att kravet på individuella rapporter innebär en ökad administrativ börda. Konkurrensverket anser att den ansvariga myndigheten bör bemyndigas att meddela föreskrifter om vad en individuell rapport ska innehålla och om hur uppgifterna ska lämnas till den myndigheten. Konkurrensverket påtalar vidare att direktivens bestämmelser om rätt att få tillgång till sparade kontrakt inte fullt ut motsvaras av offentlighetsprincipen enligt tryckfrihetsförordningen. Sandvikens kommun tillstyrker förslaget om individuella rapporter.
Skälen för regeringens förslag
Dokumentation av förfaranden
Enligt artikel 84.2 i LOU-direktivet och artikel 100.2 i LUF-direktivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten dokumentera genomförandet av alla upphandlingsförfaranden oavsett om förfarandena sker med hjälp av elektroniska medel eller inte. Myndigheten eller enheten ska spara tillräcklig dokumentation för att motivera beslut som fattats i samtliga skeden i upphandlingsförfarandet. Detta inbegriper dokumentation om kommunikation med leverantörer, interna överläggningar, utformning av upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger och förhandlingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Dokumentationen ska sparas i minst tre år från den dag då kontraktet tilldelades.
Dagens lagstiftning saknar bestämmelser som tar sikte på den upphandlande myndighetens eller enhetens allmänna dokumentationsplikt under en upphandling. Sådana bestämmelser bör införas i de nya lagarna med anledning av direktivens reglering. Bestämmelserna bör föreskriva att myndigheten eller enheten ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden. Enligt Lagrådet innebär sistnämnda krav en föreskrift om beslutsunderlagets kvalitet som inte hör hemma i en bestämmelse om dokumentation. Lagrådets kritik avser innehållet i LOU- och LUFdirektiven. Till skillnad från Lagrådet ser regeringen inte något tungt vägande skäl mot ett direktivnära genomförande av aktuella bestämmelser.
Bevarande av handlingar
I 9 kap. 13 § LOU och 9 kap. 14 § andra stycket LUF finns bestämmelser om bevarande av handlingar i avslutade upphandlingsärenden. Bestämmelserna gäller för det mindre antal upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av arkivlagen (1990:782). Enligt bestämmelserna ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när en upphandling har avslutats, på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, protokoll
och liknande. Handlingarna ska bevaras i minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades. Om upphandlingen har avsett ett ramavtal innebär bestämmelserna att handlingarna ska bevaras minst fyra år från det att sista kontraktet tilldelades enligt ramavtalet. De myndigheter och enheter som omfattas av arkivlagen har en motsvarande skyldighet att bevara allmänna handlingar enligt gällande arkiveringsbestämmelser (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 383).
De redovisade bestämmelserna om bevarande av handlingar bör tas in i de nya lagarna. Bestämmelsernas uppräkning över de handlingar som ska bevaras bör anpassas till de nya bestämmelserna om dokumentation. Uppräkningen bör därför utökas med hänvisningar till sådana dokument som upprättats enligt den allmänna dokumentationsplikten, individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt och bevarad information (se nedan).
Enligt Lagrådet bör huvudregeln att arkivlagen gäller uttryckas positivt i de nya bestämmelserna. Regeringen anser att detta ökar tydligheten och lämnar därför ett sådant förslag. Lagrådet har vidare begärt att det klargörs hur handlingar ska bevaras vid anskaffningar från eller genom en inköpscentral. Denna fråga behandlas i författningskommentaren.
Bevarande av kontrakt och ramavtal
Enligt artikel 83.6 första stycket i LOU-direktivet och artikel 99.6 första stycket i LUF-direktivet ska de upphandlande myndigheterna åtminstone under kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro för varukontrakt eller tjänstekontrakt och minst 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt. Bestämmelsen i LUF-direktivet gäller alltså endast för upphandlande enheter som också är upphandlande myndigheter. Regleringen saknar motsvarighet i 2004 års upphandlingsdirektiv.
Utredningen har bedömt att de redovisade artiklarna inte behöver genomföras särskilt i svensk rätt. Enligt utredningen motsvaras artiklarna om sparande av kontrakt av de föreslagna bestämmelserna om bevarande av handlingar.
Enligt regeringens mening går det inte att utläsa av bestämmelserna om bevarande av handlingar i 9 kap. 13 § LOU och 9 kap. 14 § LUF att de innebär en skyldighet att bevara det ingångna kontraktet. Regeringen föreslår därför ett tillägg i bestämmelserna så att det klart framgår att de även omfattar det kontrakt som har ingåtts i upphandlingsärendet. Det finns ingen anledning att begränsa bestämmelsernas tillämplighet till kontrakt med högre värden än de som anges i direktiven. Någon anledning att begränsa tillägget i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna till att endast avse upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter finns inte heller. Samtliga ingångna kontrakt bör alltså bevaras åtminstone under kontraktets löptid. För de upphandlande myndigheter och enheter som omfattas av arkivlagen uppnås motsvarande ordning genom en tillämpning av gällande arkivföreskrifter.
Lagrådet har efterlyst besked om vad som gäller i fråga om ramavtal.
Även sådana avtal bör naturligtvis bevaras under sin löptid. Enligt regeringens mening bör detta uttryckligen anges i lagarna.
I artikel 83.6 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 90.6 andra stycket i LUF-direktivet finns bestämmelser om att den upphandlande myndigheten ska ge tillgång till de kontrakt som har sparats. Dessa bestämmelser behandlas i avsnitt 20.6.
Individuella rapporter och bevarande av information
I artikel 84 i LOU-direktivet och artikel 100 i LUF-direktivet finns bestämmelser om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt. Enligt artikel 84.1 i LOU-direktivet ska den upphandlande myndigheten upprätta en skriftlig rapport för varje kontrakt eller ramavtal som tilldelas och varje dynamiskt inköpssystem som inrättas. Av en uppräkning i punkterna a–i i artikeln framgår vad rapporten ska innehålla. Rapporten ska bl.a. ange skälen till att myndigheten valt att tilldela en viss leverantör kontraktet och skälen till att anbud förkastats som onormalt låga. Vidare ska rapporten exempelvis innehålla skälen till att myndigheten har använt andra medel än elektroniska för inlämning av anbud. Regleringen motsvarar i huvudsak artikel 43 i 2004 års LOUdirektiv om protokoll, som har genomförts genom 9 kap. 12 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 382 f.). De huvudsakliga föreskrifterna om vad ett protokoll ska innehålla finns i 14 § upphandlingsförordningen (2011:1040).
Regleringen i LUF-direktivet är delvis annorlunda än LOU-direktivet. Trots att rubriken till artikel 100 i LUF-direktivet talar om rapporter reglerar artikeln inte någon skyldighet att upprätta en rapport. Enligt artikel 100.1 i LUF-direktivet ska den upphandlande enheten i stället bevara lämplig information om varje kontrakt eller ramavtal som tilldelas och varje dynamiskt inköpssystem som inrättas. Informationen ska vara tillräcklig för att det vid ett senare tillfälle ska gå att motivera de beslut som avses i punkterna a–d i artikeln. Det rör sig bl.a. om beslut om kvalificering och urval av ekonomiska aktörer, kontraktstilldelning och orsaken till att enheten har använt andra medel än elektroniska för inlämning. Regleringen motsvarar i huvudsak artikel 50.1 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom 9 kap. 14 § första stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 524–526).
Regeringen delar utredningens bedömning att skillnaderna mellan direktiven bör komma till uttryck i lagtexten på samma sätt som skett i nuvarande lagstiftning. Vid offentlig upphandling ska således den upphandlande myndigheten upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas. Vid upphandling inom försörjningssektorerna ska i stället den upphandlande enheten i dessa fall bevara lämplig information, som ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut under upphandlingen. Enligt artikel 84.1 andra stycket i LOU-direktivet behöver någon individuell rapport inte upprättas om ett kontrakt tilldelas på grundval av vissa former av ramavtal. Undantaget bör tas in i den nya lagen om offentlig upphandling. LUF-direktivet saknar ett motsvarande undantag från skyldigheten att bevara lämplig information.
Konkurrensverket önskar att den ansvariga myndigheten ska bemyndigas att meddela föreskrifter om vilka statistikuppgifter som ska lämnas i en rapport och hur dessa ska lämnas. Regeringen konstaterar att
kraven på innehållet i en individuell rapport regleras uttömmande i LOUdirektivet. Enligt regeringens mening är de flesta av LOU-direktivets krav på innehållet av sådan karaktär att de bör tas in i den nya lagen om offentlig upphandling på motsvarande sätt som har skett i bestämmelsen om protokoll i 10 kap. 12 § LUFS (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 225– 227). Regeringen kan inte se något behov av att bemyndiga en myndighet att meddela föreskrifter om innehållet i en individuell rapport.
LUF-direktivets uppräkning av vilka beslut som kräver bevarande av lämplig information är relativt kortfattad och bör tas in i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Av artikel 22.1 femte stycket i LOU-direktivet och artikel 40.1 femte stycket i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten i den individuella rapporten eller den bevarade informationen ska motivera varför anbud har fått lämnas med andra medel än elektroniska. Detta uttrycks även i artikel 84.1 första stycket i LOUdirektivet och artikel 100.1 första stycket i LUF-direktivet. Enligt regeringens mening bör denna skyldighet anges i de nya lagbestämmelserna.
De krav på innehållet i en individuell rapport som inte anges i lag bör anges i förordning. Den nya lagen om offentlig upphandling bör upplysa om regeringens rätt att meddela sådana föreskrifter. Regeringen avser att meddela föreskrifterna i den nya upphandlingsförordningen. Förordningen bör även genomföra artikel 84.1 tredje stycket i LOUdirektivet, som innebär att den individuella rapporten kan hänvisa till en efterannons som innehåller sådana uppgifter som ska anges i rapporten. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 100.1 andra stycket i LUFdirektivet. I likhet med utredningen anser regeringen att den artikeln utgör en överflödig reglering, som endast exemplifierar på vilket sätt den upphandlande enheten kan välja att bevara lämplig information. Artikeln bör därför inte genomföras i svensk rätt.
Artikel 84.3 i LOU-direktivet och artikel 100.3 i LUF-direktivet föreskriver att rapporten respektive informationen eller dokumentationen på begäran ska tillställas kommissionen eller vissa närmare angivna mottagare. Regleringen skiljer sig åt på så sätt att LOU-direktivet hänvisar till rapporten enligt artikel 84.1 medan LUF-direktivet hänvisar till informationen enligt artikel 100.1 och dokumentationen enligt artikel 100.2.
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att de mottagare som anges i artiklarna motsvaras av den nationella tillsynsmyndigheten. Utredningen föreslår att endast den bevarade informationen ska omfattas av regleringen på försörjningsområdet. Till skillnad från utredningen kan regeringen dock inte se något skäl att avvika från ordalydelsen i LUFdirektivet vad gäller vilka handlingar som ska tillhandahållas på begäran. Bestämmelsen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör således omfatta såväl den bevarade informationen som dokumentationen. I sammanhanget bör även nämnas att den föreslagna regleringen om tillsyn innebär att tillsynsmyndigheten ska kunna infordra material från en upphandlande myndighet eller enhet.
20.4 Det icke direktivstyrda området vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
20.4.1 Kommunikation
Regeringens förslag: De nya lagarnas bestämmelser om kommunikation och öppnande av anbud ska även gälla på det icke direktivstyrda området.
Bestämmelserna om skyldighet att kommunicera med elektroniska medel ska dock inte gälla vid direktupphandling.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det ska gälla samma bestämmelser som på det direktivstyrda området. Utredningens förslag på det direktivstyrda området innebär dock att skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel endast ska gälla vid inlämning av uppgifter från leverantörer. I övrigt ska det vara en målsättning att elektroniska medel används vid kommunikation under en upphandling. Utredningen föreslår inte något undantag för direktupphandling.
Remissinstanserna: Ingen remissinstans behandlar frågan. Skälen för regeringens förslag: Av avsnitt 31 framgår att de nya lagarnas 19 kap. kommer att innehålla bestämmelser om upphandling utanför det direktivstyrda området. Nuvarande reglering i 15 kap. 8 och 11 §§ LOU respektive LUF innebär att det råder samma ordning på det icke direktivstyrda området som på det direktivstyrda området vad gäller kommunikation och öppnande av anbud. Enligt regeringens mening bör denna ordning gälla även i de nya lagarna. Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel bör således få genomslag på det icke direktivstyrda området. De myndigheter som tillämpar elektronisk upphandling gör det i ungefär samma omfattning över som under tröskelvärdet. Till följd av obligatoriet på det direktivstyrda området bör de upphandlande myndigheterna och enheterna över lag vara väl förberedda för att kommunicera med elektroniska medel även vid upphandling under tröskelvärdena. Innebörden av bestämmelserna om kommunikation framgår av avsnitt 20.1.
Vid direktupphandling finns det dock skäl att göra en annan bedömning i fråga om skyldigheten att använda elektroniska medel för kommunikation. Direktupphandling är enligt legaldefinitionen en upphandling utan krav på anbud i viss form. Det är därför inte möjligt att kräva elektronisk inlämning av anbud vid en direktupphandling. Det är inte heller rimligt att kräva elektronisk kommunikation vid övriga delar av en direktupphandling. I sammanhanget bör nämnas att genomförandet av en direktupphandling ska dokumenteras, om upphandlingens värde uppgår till minst 100 000 kronor (se avsnitt 20.4.3).
20.4.2 Information till leverantörer
Regeringens förslag: De nuvarande bestämmelserna om information till leverantörer ska tas in i de nya lagarna. Bestämmelserna ska gälla även vid konkurrenspräglad dialog och upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har inga invändningar mot förslaget eller yttrar sig inte i frågan. Försvarets materielverk (FMV) instämmer i promemorians bedömning att de aktuella reglerna på det icke direktivstyrda området ska gälla oförändrade i de nya lagarna.
Skälen för regeringens förslag: Enligt 15 kap. 10 § LOU respektive
LUF ska den upphandlande myndigheten eller enheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande lämna ut kompletterande upplysningar om förfrågningsunderlaget senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar begärts i god tid.
Av 15 kap. 19 § LOU respektive LUF framgår vidare att den upphandlande myndigheten eller enheten vid förenklat förfarande och urvalsförfarande snarast möjligt skriftligen ska underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om upphandlingsbeslut (se avsnitt 20.2.2) och lämna upplysningar på begäran av en leverantör (se avsnitt 20.2.3). Vilka upplysningar som ska lämnas på begäran framgår genom en hänvisning till bestämmelsen på det direktivstyrda området. Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Något skäl att ändra de redovisade bestämmelserna har inte framkommit. De bör således tas in i de nya lagarnas kapitel om upphandling som helt eller delvis faller utanför direktivens tillämpningsområde (se avsnitt 31.1). Bestämmelsen om kompletterande upplysningar bör utformas efter mönster av motsvarande bestämmelse på det direktivstyrda området (se avsnitt 20.2.1). Det innebär bl.a. att de kompletterande upplysningarna ska avse upphandlingsdokumenten. Bestämmelserna bör gälla även vid konkurrenspräglad dialog och upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Såväl de nuvarande som de föreslagna bestämmelserna innebär bl.a. att den upphandlande myndigheten eller enheten ska lämna ”sådana upplysningar som avses” i de direktivstyrda bestämmelserna om upplysningar på begäran av en leverantör. Lagrådet har anmärkt att upplysningar enligt de direktivstyrda bestämmelserna endast ska lämnas på begäran men att denna begränsning inte föreskrivs i bestämmelserna på det icke direktivstyrda området. Det bör enligt Lagrådet klargöras om skillnaden är avsiktlig.
Regeringens avsikt är inte att upplysningsskyldigheten ska vara mer långtgående på det icke direktivstyrda området. Skyldigheten att lämna upplysningar på det icke direktivstyrda området gäller sådana upplysningar som avses i de direktivstyrda bestämmelserna. Dessa bestämmelser avser sådana upplysningar som ska lämnas på begäran en leverantör. Härigenom framgår enligt regeringens mening att
skyldigheten att lämna upplysningarna på det icke direktivstyrda området endast gäller om de har begärts av en leverantör. Någon skillnad mot vad som gäller på det direktivstyrda området följer enligt regeringens mening inte av bestämmelserna. Det finns naturligtvis inget hinder mot att upplysningarna (t.ex. namnet på den vinnande leverantören) lämnas trots att de inte har begärts av en leverantör.
20.4.3 Dokumentation
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden. Dokumentationsplikten ska dock inte gälla om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
Vid offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet ska bestämmelserna om individuella rapporter tillämpas. Vid upphandling av sådana tjänster på försörjningsområdet ska bestämmelserna om bevarande av lämplig information tillämpas.
Bestämmelserna om bevarande av handlingar i avslutade upphandlingsärenden ska gälla även på det icke direktivstyrda området.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag om dokumentationsplikt omfattar dock endast upphandlingar vars värden understiger 100 000 kronor.
Remissinstanserna: Några remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, påtalar att utredningens förslag om dokumentationsplikt, till synes på grund av ett förbiseende, endast omfattar upphandlingar till ett värde understigande 100 000 kronor.
Skälen för regeringens förslag: Enligt regeringens mening bör det finnas bestämmelser om dokumentationsplikt även vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området. Enligt 15 kap. 18 § LOU respektive LUF i deras lydelse från och med den 1 juli 2014 ska en upphandlande myndighet eller enhet anteckna skälen för sina beslut och annat av betydelse vid upphandlingen, om upphandlingens värde överstiger 100 000 kronor. Denna beloppsgräns bör enligt regeringens mening även gälla för dokumentationsplikten enligt de nya lagarnas kapitel om upphandling på det icke direktivstyrda området (se avsnitt 31.1.).
Bestämmelsen om dokumentationsplikt bör i övrigt utformas på motsvarande sätt som på det direktivstyrda området.
Bestämmelserna om individuella rapporter i LOU-direktivet och om bevarande av lämplig information i LUF-direktivet gäller även vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet (jfr avsnitt 20.3). Bestämmelserna om detta bör därför göras tillämpliga vid sådan upphandling. Något motsvarande dokumentationskrav finns i dag inte för de s.k. B-tjänsterna i 15 kap. LOU respektive LUF.
I 15 kap. 20 § LOU respektive LUF finns i dag bestämmelser om bevarande av handlingar i avslutade upphandlingsärenden.
Bestämmelserna gäller för upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av arkivlagen (1990:782). Bestämmelser av motsvarande slag bör införas i de nya lagarnas 19 kap. Regleringen bör i likhet med i dag motsvara ordningen på det direktivstyrda området (se avsnitt 20.3).
20.5 Upphandling av koncessioner
20.5.1 Kommunikation
Regeringens förslag: Bestämmelserna om kommunikation vid upphandling av koncessioner ska motsvara bestämmelserna vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas någon bestämmelse om förrättning för öppning av anbudsansökningar och anbud.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår att det ska gälla samma bestämmelser som för offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Utredningens förslag på dessa områden innebär dock att skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel endast ska gälla vid inlämning av uppgifter från leverantörer. I övrigt ska det enligt utredningen vara en målsättning att elektroniska medel används vid kommunikation under en upphandling.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig om förslaget framför olika uppfattningar.Kammarrätten i Stockholm anser att utredningens förslag att avvika från LUK-direktivets reglering görs av väl motiverade skäl. Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) och Konkurrensverket välkomnar att elektronisk kommunikation blir obligatorisk vid upphandling av koncessioner på samma sätt som vid övrig upphandling. Konkurrensverket konstaterar att LUK-direktivet ger möjligheter att nationellt gå längre än direktivet när det gäller krav på elektronisk kommunikation. Om elektronisk kommunikation blir obligatorisk vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, kommer upphandlande myndigheter och enheter enligt verket inte att behöva ändra sina inköpsrutiner och tekniska system för att kommunicera elektroniskt även vid upphandling av koncessioner.
Därmed innebär det enligt Konkurrensverket inte någon extra börda för de upphandlande myndigheterna och enheterna om elektronisk kommunikation blir obligatorisk även vid upphandling av koncessioner.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser däremot att bestämmelserna för kommunikation bör utformas i enlighet med vad som gäller i LUK-direktivet och inte efter regelverket i LOU- och LUFdirektiven. Enligt SKL är det rimligt att den upphandlande myndigheten eller enheten i den konkreta upphandlingssituationen får bestämma på vilket sätt kommunikationen ska ske.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Regleringen kring kommunikation i LUK-direktivet är betydligt mer kortfattad och allmänt hållen än motsvarande reglering i LOU- och LUF-direktiven. Av artikel 29.1 första stycket i LUK-direktivet framgår att medlemsstaterna
eller de upphandlande myndigheterna eller enheterna får välja mellan ett eller flera alternativ för kommunikation. Det valda medlet eller de valda medlen ska användas för all kommunikation och allt informationsutbyte. De medel som direktivet tillåter för kommunikation är elektroniska medel, post eller fax, muntlig kommunikation och personligt överlämnande mot bekräftelse i form av mottagningsbevis. Muntlig kommunikation får dock inte användas i de väsentliga delarna av koncessionstilldelningsförfarandet och måste dokumenteras på lämpligt sätt.
Artikel 29.1 andra stycket i LUK-direktivet medger att medlemsstaterna gör användning av elektroniska medel obligatorisk i fler situationer än de som avses i artiklarna 33.2 och 34. Enligt artikel 33.2 i LUK-direktivet är det obligatoriskt för de upphandlande myndigheterna och enheterna att använda elektroniska medel när annonser om upphandling skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå. Det är vidare enligt artikel 34 i LUK-direktivet obligatoriskt att göra koncessionsdokumenten tillgängliga för leverantörerna med elektroniska medel vid annonsering av upphandlingen och vid inbjudan att lämna anbud.
De krav som ställs på elektroniska medel enligt artikel 29.2 första stycket i LUK-direktivet motsvarar kraven enligt LOU- och LUFdirektiven. Medlen ska alltså bl.a. vara allmänt tillgängliga, ickediskriminerande och driftskompatibla med den informations- och kommunikationsteknik som används i allmänhet.
Även regleringen i artikel 29.2 andra stycket i LUK-direktivet motsvarar regleringen i LOU- och LUF-direktiven. Artikeln reglerar kraven på säkerhet vid kommunikation, informationsbyte och lagring av uppgifter. Enligt artikeln får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att lämna in dem har löpt ut.
Elektronisk upphandling är en prioriterad fråga för regeringen. Målet är att användningen av elektroniska lösningar i upphandlingar ska öka väsentligt. Enligt regeringens mening saknas det därför skäl att ha andra bestämmelser om kommunikation vid upphandling av koncessioner än vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Detta innebär att det även på koncessionsområdet kommer att råda en principiell skyldighet att använda elektroniska medel vid kommunikation under en upphandling. Som Konkurrensverket har anmärkt kommer en sådan ordning inte att innebära någon extra börda för de upphandlande myndigheterna och enheterna. Tvärtom finns det praktiska och ekonomiska fördelar med att ha samma rutiner och tekniska system för all typ av upphandling. Innebörden av nu aktuella bestämmelser redovisas i avsnitt 20.1.
LUK-direktivet innehåller inte någon procedurregel om förrättningen vid öppnande av anbudsansökningar och anbud. Upphandling av koncessioner bör enligt regeringens mening inte tyngas av detaljregler som inte är strikt nödvändiga. Någon bestämmelse i denna del föreslås därför inte.
20.5.2 Information till leverantörer
Regeringens förslag: Bestämmelserna om information till leverantörer vid upphandling av koncessioner ska i huvudsak motsvara bestämmelserna vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock inte att upplysningar på begäran av en leverantör ska lämnas till samtliga leverantörer som har lämnat ett godtagbart anbud.
Remissinstanserna: Några remissinstanser framför synpunkter på förslaget. Almega, Företagarna och Svenskt Näringsliv påtalar att tidsfristen för att lämna vissa upplysningar på begäran av leverantör enligt artikel 40.1 andra stycket i LUK-direktivet inte harmonierar med avtalsspärrens längd. De nämnda remissinstanserna befarar att leverantörer som inte får begärd information innan avtalsspärren löper ut kan tvingas att söka överprövning av taktiska skäl för att inte gå miste om sin talerätt. Malmö kommun anser det vara orimligt att upphandlande myndigheter eller enheter ska tvingas att ange uppgifter kring relativa fördelar anbud emellan. Malmö kommun vill framhålla att det kan råda sekretess för uppgifter i anbud.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 34.3 i LUK-direktivet ska upphandlande myndigheter eller enheter eller behöriga avdelningar till alla sökande eller anbudsgivare som deltar i koncessionstilldelningsförfarandet lämna ut kompletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Artikel 34.3 i LUK-direktivet bör genomföras på samma sätt som motsvarande artiklar i LOU- och LUF-direktiven (se avsnitt 20.2.1).
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att hänvisningen i direktivet till behöriga avdelningar är överflödig och inte bör tynga lagtexten.
Artikel 40 i LUK-direktivet reglerar information till anbudssökande och anbudsgivare om beslut under upphandlingen. Enligt artikelns första stycke ska upphandlande myndigheter och enheter så snart som möjligt underrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattats rörande koncessionstilldelningen, inklusive namnet på den utvalda anbudsgivaren, skälen till att de har beslutat att förkasta en ansökan eller ett anbud samt till att de har beslutat att inte tilldela ett kontrakt för vilket en annons om upphandling publicerats eller att upprepa förfarandet.
Artikeln skiljer sig från motsvarande reglering i LOU- och LUFdirektiven på så sätt att upplysningar om skälen för att förkasta en ansökan eller ett anbud ska lämnas utan att den berörda leverantören behöver begära det. Vidare ska uppgiften om namnet på den utvalda anbudsgivaren anges i underrättelsen om tilldelningsbeslutet. Enligt LOU- och LUF-direktiven behöver denna uppgift lämnas först på begäran av leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud.
Enligt artikel 40.1 andra stycket ska upphandlande myndigheter och enheter på begäran av berörd part snarast möjligt, och i alla händelser senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran, underrätta alla
anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det valda anbudet. Artikeln skiljer sig från motsvarande reglering i LOU- och LUF-direktiven på så sätt att upplysningarna ska lämnas till samtliga anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud, inte bara till den anbudsgivare som har begärt uppgifterna. Vidare saknas i LUK-direktivet en skyldighet att på begäran lämna ut uppgifter om förhandlingar och dialoger med andra anbudsgivare. Artikel 40.2 i LUK-direktivet avser sekretess och behandlas i avsnitt 21.2.
Bestämmelserna om information till leverantörer vid upphandling av koncessioner bör utformas på liknande sätt som dessa bestämmelser vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. De skillnader som finns i LUK-direktivet jämfört med LOU- och LUFdirektiven bör få genomslag i lagstiftningen. Det innebär bl.a. att bestämmelsen om upplysningar på begäran av en leverantör bör innehålla en skyldighet att lämna upplysningar till samtliga leverantörer som har lämnat ett godtagbart anbud.
I likhet med den bedömning som har gjorts i avsnitt 20.2.3 vad gäller motsvarande reglering i LOU- och LUF-direktiven anser regeringen att LUK-direktivets bestämmelse om tidsfristen för att lämna upplysningar på begäran bör genomföras i enlighet med sin ordalydelse. Det saknas förutsättningar för att inom ramen för det här lagstiftningsärendet göra en sådan översyn av tidsfristerna som begärts av Almega, Företagarna och
Svenskt Näringsliv. Det torde ligga i den upphandlande myndighetens eller enhetens eget intresse att undvika onödiga överprövningar genom att lämna ut begärda upplysningar i god tid.
Med anledning av synpunkten från Malmö kommun kan regeringen konstatera att skyldigheten att lämna upplysningar till en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud inte innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten får åsidosätta bestämmelser om sekretess och företagshemligheter (jfr artikel 40.2 i LUK-direktivet samt avsnitten 20.2.3 och 21.2).
20.5.3 Dokumentation
Regeringens förslag: Den nya lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om dokumentation av förfaranden och bevarande av handlingar. Bestämmelserna ska motsvara bestämmelserna vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig över förslaget.
Kammarkollegiet tillstyrker förslaget. Kammarrätten i Stockholm och Konkurrensverket anser att utredningen har motiverat förslaget väl.
Konkurrensverket påtalar dock att en koncession kan ha en längre löptid än den tid som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att bevara handlingarna. Enligt verket bör därför skyldigheten anges i ett lämpligt antal år efter det att avtalet löpt ut.
Skälen för regeringens förslag: Regleringen kring dokumentationsplikten i LUK-direktivet är knapphändig och lämnar ett stort handlingsutrymme åt medlemsstaterna. Enligt artikel 37.5 i LUKdirektivet ska den upphandlande myndigheten eller enheten på lämpligt sätt registrera etapperna i förfarandet med hjälp av de medel den anser lämpliga. Detta ska ske i enlighet med artikel 28.1 som avser sekretess.
Som utredningen har anfört förutsätter en ändamålsenlig tillämpning av rättsmedlen att beslut under en upphandling dokumenteras och att handlingar av betydelse för upphandlingsärendet bevaras. Den nya lagen om upphandling av koncessioner bör således innehålla bestämmelser om dokumentation av förfaranden och bevarande av handlingar. Regeringen finner i likhet med utredningen att bestämmelserna om dokumentation bör motsvara de bestämmelser som gäller vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna (se avsnitt 20.3). Den dokumentation som upprättas ska alltså vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Enligt LOU- och LUF-direktiven är den upphandlande myndigheten eller enheten skyldig att bevara handlingar i minst tre år från kontraktstilldelningen. Nuvarande bestämmelser i LOU och LUF samt regeringens förslag i avsnitt 20.3 innebär att en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) ska bevara handlingarna i minst fyra år från kontraktstilldelningen vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Vid sådan upphandling kan kontraktets löptid vara längre än den tid som den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att bevara handlingarna. Att så även kan vara fallet vid upphandling av koncessioner utgör inte skäl att ha en annan reglering på detta område. Även vid upphandling av koncessioner bör således en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen vara skyldig att bevara handlingarna i minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
Regeringen föreslår inte några bestämmelser om individuella rapporter eller motsvarande på koncessionsområdet (jfr avsnitt 20.3).
20.5.4 Det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om information till leverantörer och dokumentation ska motsvara bestämmelserna på det direktivstyrda området.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om kommunikation.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Den remissinstans som yttrar sig särskilt,
Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, påtalar att 15 kap. 9 § i utredningens lagförslag om information till leverantörer även bör gälla för upphandlande enheter.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: För att det ska finnas möjlighet till en fungerande rättslig prövning av en upphandling
förutsätts att berörda leverantörer får information om beslut som fattas under upphandlingen, att genomförandet av upphandlingen dokumenteras och att dokumentationen bevaras. Bestämmelser i dessa delar behövs således även på det icke direktivstyrda området. Bestämmelserna bör motsvara bestämmelserna på det direktivstyrda området (se avsnitten 20.5.2 och 20.5.3). Bestämmelserna bör gälla såväl för upphandlande myndigheter som för upphandlande enheter.
Utgångspunkten i detta lagstiftningsärende är att upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området inte ska regleras mer än vad som är nödvändigt för att garantera ett rättssäkert förfarande. I så stor utsträckning som möjligt ska de allmänna principerna vara styrande för hur upphandlingen ska gå till. Regeringen delar mot den bakgrunden utredningens bedömning att några bestämmelser om kommunikation inte bör införas i den nya lagens kapitel om icke direktivstyrd upphandling av koncessioner. Någon skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att använda elektroniska medel för kommunikation föreslås således inte på detta område. Principerna om öppenhet och likabehandling kommer att gälla för kommunikationen under en upphandling.
I likhet med det direktivstyrda området föreslås det inte någon bestämmelse om förrättning för öppnande av anbudsansökningar och anbud.
20.6 Tillgång till kontrakt från vissa upphandlande myndigheter
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet som inte omfattas av offentlighetsprincipen ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som har ingåtts efter upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelserna ska gälla varu- eller tjänstekontrakt som ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro samt byggentreprenadkontrakt som ingåtts till ett värde av minst 10 000 000 euro.
Företagshemligheter i kontrakten ska inte få lämnas ut. Detsamma ska gälla uppgifter i kontrakten som kan röja säkerhets- eller bevakningsåtgärder hos den upphandlade myndigheten.
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
En upphandlande myndighet, som lämnar ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, ska inte få ta mer betalt för utlämnandet än den avgift och den kostnadsersättning som en statlig myndighet skulle få ta ut vid ett motsvarande utlämnande av en allmän handling.
När en upphandlande myndighet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i förvaltningslagen.
Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt ska få överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist. Prövningstillstånd ska krävas för prövning i kammarrätten.
Den upphandlande myndigheten ska vara den enskildes motpart i domstol.
Regeringens bedömning: Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter är tillämplig på överklaganden av beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt.
Förslagen i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling: Överensstämmer delvis med regeringens. Promemorians förslag är mer omfattande. Det gäller oavsett kontraktets värde samt omfattar även kontrakt hos upphandlande enheter och koncessionskontrakt. Vidare gäller promemorians förslag till förmån för alla som begär att få tillgång till ett kontrakt. Promemorians bestämmelse om skydd för företagshemligheter är något annorlunda formulerad.
Promemorian saknar en bestämmelse till skydd för uppgifter om säkerhets- eller bevakningsåtgärder. Regleringen om prisbegränsning har en annan lagteknisk konstruktion i promemorian.
Promemorians bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens.
I promemorian görs bedömningen att den upphandlande myndigheten inte bör ges partsställning i domstol.
Remissinstanserna: Remissutfallet är delat. Merparten av de remissinstanser som yttrar sig tillstyrker förslaget eller har inga invändningar mot det. De remissinstanser som enligt förslaget ska ge
tillgång till kontrakt är dock mycket kritiska. Kammarrätten i Stockholm,
Kriminalvården, Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Svenskt Näringsliv, Almega, Företagarna, Sveriges Byggindustrier, Swedish Medtech, Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Kahn Pedersen tillstyrker i allt väsentligt förslaget. Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, anser att det av tydlighetsskäl bör uttryckas direkt i lagbestämmelserna att de gäller för upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Försvarets materielverk (FMV), Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus, Svensk Energi, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), Almi Företagspartner AB, AB Svenska Spel, PostNord Sverige AB, Sveriges Radio AB, Swedavia AB och Advokatfirman Delphi lämnar kritiska synpunkter på förslaget. Flertalet av de kritiska remissinstanserna invänder mot att promemorians förslag går längre än vad direktiven kräver, främst genom att låta bestämmelserna gälla oavsett kontraktets värde. Dessa remissinstanser anser att beredningsunderlaget och konsekvensanalysen inte är tillräcklig för att motivera ett strängare införande av direktiven än vad som krävs. Flera remissinstanser, bl.a. SVT och AB Svenska Spel, bedömer att bestämmelserna kommer att påverka leverantörernas vilja att delta i upphandlingar och att de kommer att innebära en ökad administrativ börda för de berörda organen. Svensk Energi, PostNord
Sverige AB och Swedavia AB motsätter sig att bestämmelserna ska gälla för upphandlande enheter inom försörjningssektorerna. De anser vidare att några bestämmelser om tillgång till kontrakt inte ska införas i LUK. FMV, SKL och SKL Kommentus anför att promemorian inte har utrett tillräckligt vilka andra skyddsintressen som bör hindra utlämnande av information. SVT anser att bestämmelsen om uppgiftsskydd är alltför snäv och otydlig. Det är enligt SVT oklart om bestämmelsen har exakt samma innebörd som lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. SVT, AB Svenska Spel och Sveriges Radio AB påtalar behovet att skydda säkerhetsuppgifter i kontraktet. De remissinstanser som är kritiska till förslaget om tillgång till kontrakt anser genomgående att överklagande bör ske till kammarrätten.
Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand och Förvaltningsrätten i Malmö har emellertid ingen invändning mot förvaltningsrätten som första instans.
Några remissinstanser, bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö, anser att den upphandlande myndigheten bör göras till den enskildes motpart i domstol. Förvaltningsrätten i Stockholm anser att prisbegränsningsbestämmelsens förenlighet med regeringsformen bör analyseras närmare.
Skälen för regeringens förslag
LOU- och LUF-direktivens reglering om tillgång till kontrakt
Enligt artikel 83.6 första stycket i LOU-direktivet och artikel 99.6 första stycket i LUF-direktivet ska de upphandlande myndigheterna åtminstone under kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro för varukontrakt eller tjänstekontrakt och minst 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt. Bestämmelsen i
LUF-direktivet gäller alltså endast för upphandlande enheter som också är upphandlande myndigheter. Regleringen saknar motsvarighet i 2004 års upphandlingsdirektiv. Som framgår av avsnitt 20.3 föreslås särskilda bestämmelser om bevarande av kontrakt och ramavtal i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
I artikel 83.6 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 99.6 andra stycket i LUF-direktivet föreskrivs att den upphandlande myndigheten ska bevilja tillgång till de sparade kontrakten. Tillgång till specifika dokument eller specifik information kan dock vägras i den mån och på de villkor som anges i tillämpliga unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser om tillgång till handlingar och uppgiftsskydd. Av skäl 126 i LOU-direktivet och skäl 132 i LUF-direktivet framgår att regleringen syftar till att öka spårbarheten och öppenheten i beslutsfattandet. Enligt skälen bör de upphandlande myndigheterna behålla kopior av ingångna kontrakt av högt värde, så att de kan ge berörda parter tillgång till dessa dokument i enlighet med tillämpliga regler om tillgång till handlingar. LUK-direktivet saknar en reglering om tillgång till kontrakt.
Vad gäller rätten att få tillgång till kontrakt instämmer regeringen i Genomförandeutredningens bedömning (SOU 2014:51) att det inte behövs någon reglering för sådana myndigheter som omfattas av offentlighetsprincipen enligt 2 kap. tryckfrihetsförordningen (förkortad TF). Nämnda princip gäller även till förmån för utländska medborgare (jfr 14 kap. 5 § andra stycket TF). Det finns emellertid ett antal upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen och som således inte utan särskild reglering är skyldiga att lämna ut handlingar (se nedan).
Upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen
Handlingsoffentlighet och sekretess gäller hos myndigheter. Merparten av de upphandlande myndigheterna och enheterna är statliga och kommunala myndigheter som omfattas av bestämmelserna i TF om allmänna handlingars offentlighet.
De nya lagarnas definitioner av upphandlande myndighet och upphandlande enhet behandlas närmare i avsnitten 6.7.1 och 6.8.3, jfr även prop. 2006/07:128 del 1 s. 144–149. LOU- och LUF-direktivens definitioner i dessa delar motsvarar definitionerna i 2004 års upphandlingsdirektiv. Någon ändring i sak av definitionerna har inte gjorts i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Juridiska personer som finansieras eller kontrolleras av staten, kommuner, landsting eller upphandlande myndigheter jämställs i de nya upphandlingslagarna med upphandlande myndigheter, om de tillgodoser behov i det allmännas intresse och behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär. I upphandlingslagarna används begreppet offentligt styrda organ för dessa juridiska personer. EU-domstolen har uttalat att begreppet ska ges en funktionell tolkning utifrån syftet med upphandlingsdirektiven och säkerställandet av direktivens ändamålsenliga verkan. Riksrevisionen har 2006 granskat de statliga bolagens tillämpning av upphandlingsregelverket (se RiR 2006:15
Statliga bolag och offentlig upphandling). Motsvarande granskning har på regeringens uppdrag tidigare gjorts av den dåvarande Nämnden för Offentlig Upphandling (NOU), se rapporter den 30 november 1998 (NOU:s dnr 172/98-28) respektive den 3 februari 2000 (NOU:s dnr 1999/0234-28). Som exempel på statliga bolag som uppträder som upphandlande myndigheter kan nämnas Apoteket AB (publ), Sveriges Television AB, AB Svenska Spel och Vattenfall AB.
Av 2 kap. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, framgår att offentlighetsprincipen gäller inte bara för myndigheter utan även för vissa privaträttsliga subjekt. Sådana statliga bolag och stiftelser, som anges i bilagan till OSL, ska enligt 2 kap. 4 § samma lag jämställas med myndighet såvitt avser den verksamhet som särskilt anges i bilagan. Högsta förvaltningsdomstolen har dock slagit fast att bestämmelserna i TF och OSL inte gäller för enskilda rättssubjekt som ägs av ett sådant organ som anges i bilagan (se HFD 2014 ref. 70). De flesta statliga bolagen och stiftelserna omfattas inte av offentlighetsprincipen.
Av 2 kap. 3 § första stycket OSL framgår vidare att offentlighetsprincipen gäller hos företag där kommuner eller landsting utövar ett bestämmande inflytande. Vad som ska avses med bestämmande inflytande framgår av bestämmelsens andra och tredje stycken. De associationsformer som omfattas är aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag (inklusive kommanditbolag) och stiftelser. Däremot omfattas inte ideella föreningar. Kommunala företag i form av ideella föreningar utgörs i huvudsak av intresseorganisationer och den verksamhet som dessa organisationer bedriver har inte ansetts motsvara sådan verksamhet som normalt eller lika väl kan skötas av en kommunal myndighet (se prop. 1993/94:48 s. 19). Det tidigare Landstingsförbundet omfattades t.ex. inte av bestämmelsen, se rättsfallet RÅ 1997 not. 108. En ideell förening omfattas således inte av offentlighetsprincipen, vilket inte hindrar att en sådan förening kan vara ett offentligt styrt organ och därmed en upphandlande myndighet eller enhet.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är en intresse- och arbetsgivarorganisation för kommuner och landsting. Organisationen har ersatt Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. SKL är en ideell förening och utgör exempel på ett kommunförbund. SKL driver verksamhet dels inom förbundet, dels i aktiebolag. I rättspraxis har offentlighetsprincipen inte ansetts vara tillämplig hos de aktiebolag som SKL bedriver verksamhet i och som uppträder som upphandlande myndigheter.
Ett offentligt styrt organ i upphandlingsregelverkets mening behöver inte vara ägt eller kontrollerat av det allmänna. Det är tillräckligt att organet till största delen är offentligt finansierat. En sådan upphandlande myndighet omfattas inte av 2 kap. 3 § OSL och därmed inte heller av offentlighetsprincipen.
Begreppet upphandlande enhet i de nya lagarna om upphandling inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner omfattar vidare i vissa fall företag som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt. Sådana företag kan vara privatägda.
Av det anförda framgår sammanfattningsvis att det finns ett antal upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av bestämmelserna i TF och OSL.
Bestämmelser om tillgång till kontrakt bör införas
I promemorian görs bedömningen att offentlighetsprincipen inte är tillräcklig för att tillgodose det krav på tillgång till kontrakt som följer av LOU- och LUF-direktiven. AB Svenska Spel invänder mot bedömningen och hänvisar till att LOU- och LUF-direktiven medger att tillgång får vägras till specifika dokument eller specifik information enligt vad som föreskrivs i nationell rätt. Regeringen kan dock konstatera att såväl LOUdirektivet som LUF-direktivet ovillkorligt föreskriver att den upphandlande myndigheten ”ska bevilja tillgång till dessa kontrakt”. Att tillgång får vägras till specifika dokument eller specifik information innebär således inte att direktivens artiklar om tillgång till kontrakt skulle vara valfria att genomföra.
AB Svenska Spel och Sveriges advokatsamfund anför vidare att bestämmelserna är onödiga mot bakgrund av förvaltningsrättens utredningsskyldighet i överprövningsmål och möjligheten till edition i sådana mål. I ett mål om överprövning av kontraktets giltighet har leverantören nämligen möjlighet att enligt bestämmelserna om partsinsyn ta del av kontraktet och andra handlingar som förvaltningsrätten har infordrat från den upphandlande myndigheten eller enheten (jfr HFD 2015 ref. 55). Regeringen kan dock konstatera att LOU- och LUFdirektiven anger att det är den upphandlande myndigheten som ska bevilja tillgång till kontrakten. Av skäl 126 i LOU-direktivet och skäl 132 i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten ska ge tillgången till ”berörda parter”. Möjligheten att via förvaltningsrätten försöka få tillgång till kontraktet i ett mål om överprövning av kontraktets giltighet tillgodoser enligt regeringens mening inte det krav som direktiven ställer. Till detta kommer att det inte är en ändamålsenlig ordning att en leverantör ska vara hänvisad till att ansöka om överprövning av kontraktets giltighet för att eventuellt få tillgång till kontraktet. Den naturliga ordningen är tvärtom att kontraktet är tillgängligt så att leverantören kan bedöma om det finns grund för att ansöka om överprövning eller inte.
Av det anförda framgår sammanfattningsvis att regeringen anser att Sverige till följd av LOU- och LUF-direktivens reglering är skyldigt att införa bestämmelser om tillgång till kontrakt överstigande vissa värden från upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Befintlig lagstiftning motsvarar inte de krav som direktiven ställer. Bestämmelser om tillgång till kontrakt bör därför införas i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Omfattningen och utformningen av de nya bestämmelserna
Enligt promemorians förslag ska alla tilldelade kontrakt enligt de nya lagarna om offentlig upphandling, upphandling inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner vara tillgängliga för den som begär det oavsett kontraktets värde. Promemorians förslag omfattar
alltså fler kontrakt än vad upphandlingsdirektiven kräver i tre avseenden. För det första skulle skyldigheten gälla oavsett vilket värde kontraktet har. För det andra omfattar förslaget även kontrakt hos upphandlande enheter som inte är upphandlande myndigheter enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. För det tredje gäller förslaget även koncessionskontrakt.
Flera remissinstanser, däribland Svensk Energi, Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), är kritiska mot att promemorians förslag går längre än vad som följer av direktiven. De anser sammanfattningsvis att beredningsunderlaget och konsekvensanalysen inte är tillräckliga för att motivera bestämmelser som innebär en generell offentlighetsprincip för upphandlingskontrakt. Några remissinstanser, bl.a. AB Svenska Spel, anmärker att handlingsoffentlighet hos statliga bolag på konkurrensutsatta marknader är en komplex fråga som har utretts tidigare utan att leda till lagstiftningsförslag. Enligt dessa remissinstanser bör statliga bolag på sådana marknader ha samma spelregler som konkurrenterna. Som påtalats av PostNord Sverige AB kan vissa upphandlande enheter som verkar på konkurrensutsatta marknader inom försörjningssektorerna och som omfattas av promemorians förslag vara privatägda. Svensk Energi anmärker att koncessioner har en kommersiell särart som har motiverat EU-lagstiftaren att inte införa bestämmelser om tillgång till kontrakt i LUK-direktivet. Regeringen instämmer i bedömningen att frågan kräver mer analys än vad promemorian innehåller.
Förevarande lagstiftningsärende avser genomförande av upphandlingsdirektiv. Det har uppenbart inte varit EU-lagstiftarens avsikt att införa en allmän offentlighetsprincip för alla kontrakt som omfattas av upphandlingsdirektiven. Upphandlingsdirektiven och upphandlingslagarna innehåller särskilda bestämmelser om information till leverantörer i samband med tilldelningen av ett kontrakt. Bestämmelserna syftar till att ge leverantörerna tillräcklig information för att bedöma om det finns möjlighet att ansöka om överprövning. Det torde dessutom ofta ligga i den upphandlande myndighetens eller enhetens eget intresse att lämna ut sådan information som kan innebära att onödiga överprövningar undviks. Att införa bestämmelser om tillgång till fler kontrakt än vad som krävs enligt direktiven förutsätter enligt regeringens mening ytterligare överväganden, vilka inte är möjliga att göra inom ramen för detta lagstiftningsärende.
Det sagda innebär att bestämmelserna om tillgång till kontrakt enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna endast bör gälla för varu- eller tjänstekontrakt som ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro och för byggentreprenadkontrakt som ingåtts till ett värde av minst 10 000 000 euro. Vidare bör bestämmelserna i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna endast gälla för upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter. Slutligen bör något förslag inte lämnas såvitt avser koncessionskontrakt.
Några bestämmelser om beräkningen av värdet av ett kontrakt finns inte i direktiven. Av direktiven framgår dock att värdetidpunkten är den dag då kontraktet undertecknades (”ingåtts till ett värde av…”). I 5 kap. och 19 kap. 8 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och
upphandling inom försörjningssektorerna finns bestämmelser om beräkningen av en upphandlings värde. Det ligger i sakens natur att värdet av ett kontrakt ska uppskattas utifrån samma principer som värdet av en upphandling. Det innebär bl.a. att kontraktets värde ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas enligt kontraktet, att options- och förlängningsklausuler i kontraktet ska beaktas som om de utnyttjats och att värdet ska beräknas exklusive mervärdesskatt. Ytterst kan frågan om uppskattningen av ett kontrakts värde komma att avgöras av domstol.
Enligt promemorians förslag ska kontrakten lämnas ut till den som begär det. SVT och SOI anmärker att LOU- och LUF-direktiven bör tolkas så att kravet endast innebär att berörda leverantörer ska ges tillgång till kontrakten. Regeringen gör samma tolkning. Av skäl 126 i LOU-direktivet och skäl 132 i LUF-direktivet framgår att syftet med direktivens artiklar inte är att införa en allmän offentlighetsprincip för kontrakt utan att artiklarna gäller till förmån för ”berörda parter”. Som angetts ovan är syftet med detta lagstiftningsärende att genomföra upphandlingsdirektiven. Regeringen ser inte något skäl att i detta sammanhang införa en mer vidsträckt reglering och ge vem som helst rätt att ta del av kontrakt. Bestämmelserna bör således endast gälla till förmån för berörda leverantörer.
Samtliga leverantörer som har deltagit i upphandlingen i egenskap av anbudsökande eller anbudsgivare får anses vara berörda. Även en leverantör som inte har lämnat en anbudsansökan eller ett anbud i upphandlingen men som har eller – efter det att tidsfristen för överprövning av kontraktets giltighet har löpt ut – skulle ha haft talerätt i ett sådant mål om överprövning, får anses vara berörd. I frågan om talerätt finns en utvecklad praxis. Skyldigheten att ge tillgång till ett kontrakt gäller så länge kontraktet bevaras, vilket ska ske åtminstone under kontraktets löptid.
Bestämmelserna om tillgång till kontrakt bör sammanfattningsvis innebära att en upphandlande myndighet som bevarar ett kontrakt som har ingåtts efter upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna på begäran av en berörd leverantör ska lämna ut en kopia av kontraktet, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt och minst 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
Av upphandlingslagarnas definition av kontrakt framgår att ett kontrakt är ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor. Kravet på skriftlighet kan uppfyllas med elektroniska medel (se artikel 2.18 i LOU-direktivet och artikel 2.14 i LUF-direktivet). Ett kontrakt som har upprättats och undertecknats med elektroniska medel kan även bevaras i elektronisk form. Bestämmelserna om tillgång till kontrakt bör därför innebära att elektroniska kontrakt ska göras tillgängliga genom att en utskrift av kontraktet lämnas ut på begäran av en berörd leverantör.
Almi Företagspartner AB efterlyser en möjlighet att begränsa utlämnandet i fall då kontraktsbilagorna utgörs av omfattande handlingar som inte är lättkopierade (jfr begränsningen i 2 kap. 13 § TF). Även om det är förenligt med direktiven att kontrakten tillhandahålls på plats i sådana situationer, finns det enligt regeringens mening inte något beredningsunderlag för att nu föreslå en bestämmelse av detta slag.
Frågan får övervägas i ett annat sammanhang.
I promemorian görs bedömningen att det inte är nödvändigt att i lagarna särskilt ange att bestämmelserna gäller för sådana upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Det följer av normhierarkin att sådana myndigheter som omfattas av offentlighetsprincipen enligt TF i stället ska tillämpa bestämmelserna om utlämnande av allmänna handlingar. Vidare hänvisar de i promemorian föreslagna bestämmelserna till kontrakt som bevaras enligt särskilda bestämmelser i upphandlingslagarna. De sistnämnda bestämmelserna gäller endast för upphandlande myndigheter som inte omfattas av arkivlagen (1990:782). Sådana myndigheter omfattas inte heller av offentlighetsprincipen.
Flera remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten och Sveriges advokatsamfund, anser emellertid att det bör framgå tydligare av lagbestämmelserna att de gäller för upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen. Regeringen gör motsvarande bedömning och föreslår därför att bestämmelserna utformas med beaktande av remissinstansernas önskemål om tydlighet.
Lagrådet har anmärkt att det är missvisande att tala om upphandlande myndigheter i bestämmelserna, eftersom myndigheter inte omfattas av förslaget. Lagrådet har därför förordat att ett annat uttryck används för att beskriva de organ och sammanslutningar som bestämmelserna riktas till.
Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt. Begreppet upphandlande myndighet används emellertid genomgående i upphandlingslagstiftningen. Det omfattar såväl myndigheter som andra organ och sammanslutningar. Av de föreslagna bestämmelserna framgår tydligt att de endast gäller sådana upphandlande myndigheter som inte ska tillämpa bestämmelserna om allmänna handlingars offentlighet i TF. Någon risk för missförstånd om bestämmelsernas tillämpningsområde kan enligt regeringens mening inte finnas. I nuvarande lagstiftning används begreppet upphandlande myndighet även i bestämmelser som inte gäller för myndigheter (se 9 kap. 13 § och 15 kap. 20 § LOU som avser bevarande av handlingar i avslutade upphandlingsärenden). Det är vidare förenat med svårigheter att finna ett lämpligt samlande uttryck enligt Lagrådets önskemål utan att uttrycket samtidigt kommer att omfatta vissa organ eller sammanslutningar som omfattas av offentlighetsprincipen. Regeringen ser mot angiven bakgrund inte tillräckliga skäl att avvika från den inarbetade begreppsbildningen. Bestämmelserna bör således använda uttrycket upphandlande myndighet.
Skydd för uppgifter i kontrakt
För myndigheter som omfattas av offentlighetsprincipen gäller bestämmelserna om sekretess i OSL. För kontrakt som tilldelats efter upphandling kan främst bestämmelserna i 19 kap. 3 § första stycket och 31 kap. 16 § OSL komma i fråga att tillämpas. Enligt det förstnämnda lagrummet gäller sekretess till skydd för det allmännas ekonomiska intresse för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. I 31 kap. 16 § OSL regleras sekretess vid enskilds affärsförbindelse med myndighet. Enligt bestämmelsen gäller sekretess för uppgift om en
enskilds affärs- eller driftförhållanden när denne har trätt i affärsförbindelse med en myndighet, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sådana privaträttsliga subjekt som avses i 2 kap. 3 och 4 §§ OSL anses vara myndigheter vid tillämpningen av OSL.
För upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen och OSL är i stället bestämmelserna i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter tillämpliga. Med företagshemlighet avses enligt 1 § lagen om skydd för företagshemligheter sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Enligt 6 § samma lag ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare, som han i förtroende fått del av i samband med en affärsförbindelse med denne, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Begreppet näringsidkare ska fattas i vidsträckt bemärkelse och omfattar varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. En upphandlande myndighet kan därmed i vissa fall betraktas som näringsidkare. Sådana privaträttsliga subjekt som omfattas av de nu aktuella förslagen i egenskap av upphandlande myndigheter torde i flera fall ses som näringsidkare.
Även vid utlämnande av kontrakt enligt upphandlingslagarna finns det ett behov av att skydda känsliga uppgifter om affärs- eller driftförhållanden som har tagits in i kontraktet. Skyddet för affärshemligheter är en allmän EU-rättslig princip (se bl.a. EUdomstolens dom Varec SA, C-450/06, EU:C:2008:91, punkt 49). En bestämmelse om skydd för sådana uppgifter vid utlämnandet av ett kontrakt bör därför införas. De upphandlande myndigheter som träffas av den föreslagna regleringen omfattas inte av OSL utan av lagen om skydd för företagshemligheter. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att skyddsnivån för dessa uppgifter vid utlämnande av ett kontrakt bör motsvara vad som annars gäller för avtalsparterna enligt den lagen. Företagshemligheter bör således skyddas i utlämnandesituationen. Skyddet bör gälla oavsett om uppgifterna avser leverantören eller den upphandlande myndigheten.
Några remissinstanser, bl.a. Sveriges Television AB (SVT), anmärker att ordalydelsen i den föreslagna bestämmelsen om uppgiftsskydd inte helt överensstämmer med definitionen i lagen om skydd för företagshemligheter. De anser därför att det är oklart om den föreslagna bestämmelsen innebär samma uppgiftsskydd som nämnda lag. Enligt regeringens mening bör bestämmelsen formuleras i närmare anknytning till definitionen i lagen om skydd för företagshemligheter så att det klart framgår att det är samma uppgifter som avses. Bestämmelsen bör innebära att en uppgift i kontraktet om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande myndighetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, inte får lämnas ut. Om en sådan uppgift har tagits in i kontraktet, ska den således maskeras vid utlämnandet.
Kravet att uppgiften ska hållas hemlig innebär att kontraktet ska innehålla en klausul om sekretess eller tystnadsplikt för uppgiften. SVT
efterlyser klargörande uttalanden om hur sekretessbestämmelser i kontraktet förhåller sig till skyldigheten att tillhandahålla kontrakt. Regeringen konstaterar inledningsvis att domstolen inte är bunden av klausulen. En skyldighet enligt tvingande lag kan inte inskränkas genom avtal. Det faktum att vissa uppgifter om affärs- eller driftförhållanden i ett kontrakt omfattas av en sekretessklausul indikerar att parterna anser att ett röjande av uppgifterna är ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. För att domstolen ska göra en annan bedömning än vad parterna gjort i kontraktet i detta avseende torde förutsättas att det finns särskilda omständigheter som talar för att parternas bedömning är felaktig.
En annan fråga som lyfts av SVT är om en upphandlande myndighet, som i kontraktet garanterar motparten sekretess för en viss uppgift, kan bli skadeståndsskyldig om uppgiften lämnas ut efter ett beslut av allmän förvaltningsdomstol. Det kan röra sig om en situation där motparten anser att domstolen har gjort en felaktig bedömning av begreppet företagshemlighet eller om en situation där den upphandlande myndigheten har garanterat sekretess utan att det finns lagliga förutsättningar för det. De fall som kan uppstå av dessa slag får enligt regeringens mening lösas i rättstillämpningen. I praktiken torde flertalet sekretessklausuler vara utformade så att de medger att uppgifter lämnas ut med anledning av domstols beslut.
SVT undrar vidare om en upphandlande myndighets utlämnande av ett kontrakt i strid med upphandlingslagarnas bestämmelser om uppgiftsskydd kan innebära skadeståndsskyldighet enligt dessa lagar. Regeringen kan konstatera att upphandlingslagarnas bestämmelser om skadeståndsskyldighet gäller om en upphandlande myndighet inte har följt bestämmelserna i lagarna. Bestämmelserna om uppgiftsskydd ingår i upphandlingslagarna och har inte undantagits i bestämmelserna om skadeståndsskyldighet.
SVT, AB Svenska Spel och Sveriges Radio AB framhåller särskilt behovet av att skydda säkerhetsrelaterad information i kontrakten. SVT poängterar behovet av skydd för IT-system. Enligt regeringens mening framstår det som uppenbart att det finns ett behov av att skydda uppgifter i kontraktet som avser säkerhets- eller bevakningsåtgärder hos den upphandlande myndigheten. Något motstående intresse att ta del av sådana uppgifter som ska beaktas i lagstiftningsärendet kan inte anses finnas. Med anledning av remissynpunkterna bör därför skyddet för uppgifter i kontraktet kompletteras med ett skydd för säkerhets- eller bevakningsåtgärder. Bestämmelsen bör innebära att uppgifter som lämnar eller kan bidra till upplysning om säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande myndigheten inte får lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas (jfr 18 kap. 8 § OSL).
Några remissinstanser, bl.a. Försvarets materielverk (FMV), påpekar att det även finns andra skyddsintressen som kan utgöra grund för sekretess enligt OSL och att behovet av att skydda uppgifter i de aktuella kontrakten behöver analyseras ytterligare. Regeringen instämmer i den bedömningen men kan konstatera att det inte är möjligt att inom ramen för detta lagstiftningsärende göra en sådan djuplodande analys.
Regeringen avser att följa frågan och, om det visar sig behövas, återkomma med förslag.
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och SKL Kommentus anför att det skulle kunna tänkas finnas uppgifter av försvars- och säkerhetsintresse eller uppgifter som rör rikets säkerhet i kontrakt hos upphandlande myndigheter som inte omfattas av offentlighetsprincipen.
Något exempel på en sådan situation lämnas dock inte. Med anledning av dessa synpunkter bör det först framhållas att några bestämmelser om tillgång till kontrakt inte föreslås i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet (LUFS). Vidare innehåller de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna vissa undantag från lagarnas tillämpning för sådana situationer som nu avses.
Enligt 3 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 2 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna gäller lagarna inte om skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt lagarna. Vidare gäller enligt samma bestämmelser ett undantag från lagarnas tillämpning, om en tillämpning av lagarna skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen. Om sådan information behöver tas in i kontraktet är detta således något som innebär att lagarna inte är tillämpliga för en upphandlande myndighet av aktuellt slag.
I författningskommentaren till bestämmelsen i den nya lagen om offentlig upphandling anförs att paragrafen avser sådana fall då ett kontrakt inte omfattas av LUFS, eller något av undantagen i LUFS, men det finns väsentliga säkerhetsintressen som gör att det ändå är olämpligt att genomföra ett offentligt upphandlingsförfarande. I begreppet rikets säkerhet ingår även det civila försvaret, vilket bl.a. omfattar samhällsviktig infrastruktur som elförsörjning, vattenförsörjning, telekommunikation, hälso- och sjukvård, radio och tv m.m.
Vidare gäller enligt 3 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 3 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ett undantag från lagarnas tillämpning om upphandlingen och fullgörandet av kontraktet omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling enligt lagarna. I författningskommentaren till den förstnämnda bestämmelsen anförs att paragrafen riktar in sig på situationer då undantag krävs utan att det är fråga om ett försvars- eller säkerhetsintresse. Som exempel nämns upphandlingar som avser sådana säkerhets- eller bevakningsåtgärder som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL.
I författningskommentaren till undantagsbestämmelserna anges att mindre ingripande åtgärder än att undanta upphandlingen från lagens tillämpning kan vara att ingå säkerhetsskyddsavtal eller lämna ut handlingar med sekretessförbehåll enligt OSL. Sådana upphandlande myndigheter som nu avses är emellertid enligt 8 § säkerhetsskyddslagen (1996:627) förhindrade att ingå säkerhetsskyddsavtal för att skydda uppgifter som rör rikets säkerhet vid upphandling. Flera av de subjekt som omfattas av den nu föreslagna regleringen är statliga bolag och stiftelser. Det torde ligga i sakens natur att ett samhällsuppdrag som har
lämnats till ett sådant subjekt många gånger rör rikets väsentliga intressen.
Om kontraktet överlämnas till förvaltningsrätten blir det en allmän handling där. I förvaltningsrätten gäller 36 kap. 2 § OSL i mål eller ärende i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet i fråga om uppgifter som avser affärs- eller driftförhållanden. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada, om uppgiften lämnas ut. Av förarbetena framgår att sekretessbestämmelsen i regel bör kunna tillämpas i fall där en företagshemlighet annars skulle röjas (jfr prop. 1979/80:2 del A s. 247). För uppgifter om säkerhets- eller bevakningsåtgärder hos den upphandlande myndigheten råder sekretess hos förvaltningsrätten enligt 18 kap. 8 § OSL.
Avslutningsvis bör framhållas att bestämmelserna om tillgång till kontrakt inte reglerar vilka uppgifter och handlingar som ska tas in i ett kontrakt. Det är fortfarande en fråga för parterna. Syftet med bestämmelserna är dock att villkoren i kontraktet ska kunna jämföras med de villkor som har ställts i upphandlingsdokumenten.
Betalning för utlämnande av kontrakt
Av 2 kap. 13 § TF framgår att den myndighet som lämnar ut en allmän handling får ta ut en fastställd avgift för detta. För statliga myndigheter är avgifterna för kopior av allmänna handlingar fastställda i avgiftsförordningen (1992:191). Det finns inget hinder mot att avgiftsförordningens regler får tjäna till vägledning vid avgiftssättningen inom den kommunala sektorn.
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det är rimligt att även de upphandlande myndigheter som omfattas av den föreslagna regleringen ska ha möjlighet att ta betalt för att lämna ut en kopia på kontraktet. Detta kan bl.a. minska risken för okynnesbeställningar. Det krävs inte någon särskild lagreglering för att dessa privaträttsliga subjekt ska ha en sådan möjlighet. Priset är som utgångspunkt en avtalsfråga mellan parterna. Regeringen instämmer även i promemorians bedömning att det framstår som en rimlig ordning att priset inte får överstiga den avgift som en statlig myndighet skulle få ta ut enligt avgiftsförordningen vid utlämnande av en allmän handling av motsvarande slag. Genom bestämmelser om prisbegränsning hindras den upphandlande myndigheten från att försvåra tillgången till kontrakt genom höga betalningskrav. Det är enligt regeringens mening inte av någon avgörande betydelse att rätten att få tillgång till kontrakt enligt förslaget endast gäller till förmån för berörda leverantörer.
Enligt promemorians lagförslag får en upphandlande myndighet inte ta mer betalt för att lämna ut ett kontrakt än den avgift som en statlig myndighet skulle få ta ut för att lämna ut en allmän handling av motsvarande slag. Förvaltningsrätten i Stockholm anför att det ligger nära till hands att se avgiftstaket som en sådan reglering av enskildas ekonomiska förhållanden inbördes som enligt 8 kap. 2 § första stycket 1 regeringsformen ska meddelas i lag. Genom upphandlingslagarnas hänvisning till vad som gäller för statliga myndigheter kommer avgiftstaket dock i realiteten att regleras i avgiftsförordningen. Enligt
förvaltningsrätten bör frågan om prisbegränsningsregelns förenlighet med regeringsformen därför analyseras närmare.
Regeringen konstaterar att prisregleringen avser enskildas ekonomiska förhållanden inbördes och därför måste göras i lag. Av 8 kap. 3 § regeringsformen framgår att riksdagen inte får bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter på detta område. De föreslagna hänvisningarna i upphandlingslagarna till vad som gäller för statliga myndigheter har samma innebörd som om lagarna direkt hade hänvisat till avgiftsförordningen. Frågan bör i stället regleras direkt i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Regleringen bör i likhet med promemorians förslag utgå från avgiftsförordningen. Bestämmelserna bör således innebära att den upphandlande myndigheten inte får ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor (jfr 16 § första stycket avgiftsförordningen). För en kopia eller utskrift som omfattar tio sidor bör myndigheten få ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver bör myndigheten få ta högst 2 kronor (jfr 16 § andra stycket avgiftsförordningen). Om myndigheten får ta betalt för kopia eller utskrift, bör myndigheten även få ta ut ersättning för portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram samt för postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian till mottagaren (jfr 15 § andra stycket avgiftsförordningen). I avgiftsförordningen är viktgränsen för att få ta ut ersättning för portokostnad angiven till 20 gram. Sedan 2014 gäller dock viktgränsen 50 gram i de portotabeller som tillämpas. Denna viktgräns bör avspeglas i de nya bestämmelserna.
PostNord Sverige AB invänder att den föreslagna regleringen inte medger att den upphandlande myndigheten får kostnadstäckning för det arbete som har lagts ned med anledning av en begäran om att få tillgång till ett kontrakt. Det är en korrekt iakttagelse men enligt regeringens mening något som får accepteras i sammanhanget. I flertalet fall torde ett kontrakt begäras ut av en konkurrerande leverantör kort tid efter det att kontraktet har undertecknats. Det får förutsättas att den upphandlande myndigheten har förberett sig för en sådan situation under upphandlingen. Eftersom bestämmelserna endast omfattar kontrakt till mycket stora värden torde det inte tillhöra vanligheterna att en upphandlande myndighet tvingas avsätta särskilda resurser för att bedöma frågan om utlämnande.
Rätt till domstolsprövning
För att bestämmelserna om tillgång till kontrakt inte ska riskera att bli verkningslösa, behöver de kompletteras med bestämmelser om rätt till domstolsprövning. En leverantör som helt eller delvis vägras tillgång till ett kontrakt bör kunna överklaga beslutet. Avslagsbeslut kommer att kunna meddelas av den upphandlande myndigheten på fyra grunder. För det första kan myndigheten besluta att inte lämna ut uppgifter i kontraktet med hänvisning till att uppgifterna inte får lämnas ut enligt bestämmelserna om uppgiftsskydd. För det andra kan myndigheten hänvisa till att kontraktets värde understiger den beloppsgräns som gäller. För det tredje kan myndigheten göra gällande att sökanden inte är
en berörd leverantör. För det fjärde kan myndigheten uppge att myndigheten inte har tillgång till kontraktet. Avslagsbeslutet bör få överklagas i samtliga dessa fall.
Tyngdpunkten i rättskipningen ligger i första instans (jfr prop. 2012/13:45 En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess). Beslut i förvaltningsärenden överklagas därför som huvudregel till förvaltningsrätt. Beslut att inte lämna ut en allmän handling (sekretessmål) överklagas dock sedan länge direkt till kammarrätt. Utredningen om fortsatt utveckling av förvaltningsprocessen har utrett frågan om även sekretessmålen bör överklagas till förvaltningsrätten som första instans (se SOU 2014:76 s. 439–468). Utredningen gör bedömningen att det finns sakliga skäl för att kammarrätterna även i fortsättningen ska pröva sekretessmålen som första instans. Något förslag om att flytta ned sekretessmålen till förvaltningsrätterna lämnas därför inte. Utredningen pekar bl.a. på det grundlagsfästa skyndsamhetskravet vid en begäran om att få ut en allmän handling. En första prövning i förvaltningsrätten kan fördröja utlämnandet av handlingen. Vidare anmärker utredningen att OSL är en omfattande och komplicerad lag med sekretessbestämmelser av vitt skilda slag. Med hänsyn till målens komplexitet anser utredningen därför att det krävs särskild kompetens och erfarenhet hos de domare som ska hantera dem. Den beslutande myndigheten är inte den enskildes motpart i sekretessmålen och kan därför inte överklaga rättens beslut att en handling ska lämnas ut. Även denna omständighet innebär enligt utredningen att särskilda krav måste ställas på de domstolar och domare som ska hantera sekretessmålen. Utredningen konstaterar även att det inte har framkommit någon kritik mot kammarrätternas hantering av sekretessmålen.
De mål som nu avses har vissa likheter med sekretessmålen, vilket påpekas av de remissinstanser som förordar att målen ska överklagas till kammarrätten. Det finns dock ett antal skillnader mot sekretessmålen. Kravet på skyndsam handläggning är inte reglerat i grundlagen. Det är vidare inte fråga om att tolka ett större regelverk som OSL med ett flertal sekretessgrunder utan om att tillämpa enskilda bestämmelser som skyddar företagshemligheter och säkerhetsuppgifter. Rätten att få tillgång till kontrakt gäller endast berörda leverantörer. Vidare ska enligt förslaget det beslutande organet vara den enskildes motpart och därmed ges rätt att överklaga förvaltningsrättens beslut. Som Kammarrätten i
Stockholm konstaterar i sitt remissvar prövar förvaltningsrätterna redan i dag yrkanden om edition i upphandlingsmål samt gör sekretessprövningar när handlingar begärs från respektive förvaltningsrätt. Regeringen instämmer mot denna bakgrund i promemorians bedömning att det inte har framkommit tillräckliga skäl att avvika från huvudregeln om förvaltningsrätten som första domstolsinstans.
Enligt upphandlingslagarna gäller att en ansökan om överprövning ska ges in till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist. Motsvarande ordning för behörig förvaltningsätt bör enligt regeringens mening gälla för överklagande av de nu aktuella besluten. Av 18 § fjärde stycket 5 lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar framgår att mål enligt
upphandlingslagarna får avgöras av en lagfaren domare ensam i förvaltningsrätten.
För de mål där det är särskilt föreskrivet krävs prövningstillstånd i kammarrätten vid överklagande av ett förvaltningsrättsavgörande. Enligt 34 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen (1971:291) meddelas prövningstillstånd när det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till (ändringsfall), när det inte utan att sådant tillstånd meddelas går att bedöma riktigheten av det slut som förvaltningsrätten har kommit till (granskningsfall), när det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt (prejudikatfall) eller när det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet (extraordinära fall).
Systemet med prövningstillstånd innebär att rättskipningen får sin tyngdpunkt i förvaltningsrätt, samtidigt som kammarrättens kontrollerande funktion sätts i fokus. Systemet leder till ett snabbare avgörande i de fall prövningstillstånd inte meddelas, samtidigt som kammarrätten ges förutsättningar att snabbare och mer koncentrerat handlägga de mål som kräver en fullständig prövning. De flesta måltyper som överklagas till kammarrätten omfattas numera av systemet med prövningstillstånd. Regeringen gör bedömningen att det inte finns några särskilda skäl för att undanta de nu aktuella målen från kravet på prövningstillstånd i kammarrätten.
Överklagande och rättidsprövning
Enligt 1 § lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter gäller lagen beslut av bolag och andra enskilda organ, som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet. Trots ordalydelsen i lagrubriken innehåller lagen inte någon begränsning till organ med offentliga förvaltningsuppgifter. Som utgångspunkt är alltså lagen tillämplig på de nu aktuella besluten. Lagen är dock subsidiär till föreskrifter i annan författning. I lagen regleras hur beslut överklagas, överklagandetiden, rättidsprövning och avvisning av för sent inkomna överklaganden. Enligt lagens 2 § ska överklagandet ges in till den myndighet som ska pröva överklagandet. Denna myndighet ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid. Överklagandetiden är tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Den angivna ordningen för överklagande och rättidsprövning avviker något från den ordning som gäller enligt 23 och 24 §§förvaltningslagen (1986:223). I sådana fall ska överklagandet i stället ges in till den beslutande myndigheten, som prövar om det har kommit in i rätt tid. Denna ordning gäller enligt 6 kap. 11 § OSL när beslut av sådana privaträttsliga organ som avses i 2 kap. 3 och 4 §§ samma lag överklagas.
De beslutande enskilda organen i dessa fall är juridiska personer av olika slag. Det går inte att på förhand utpeka alla enskilda organ som träffas av regleringen. Förmågan att hantera ett överklagande på det sätt som anvisas i förvaltningslagen kan förutsättas variera mellan organen. Det får därför antas att förvaltningsrätten i dessa fall är mer lämpad att göra rättidsprövningen än de beslutande organen. Regeringen instämmer
således i promemorians bedömning att överklagandet bör ges in till förvaltningsrätten och inte till den upphandlande myndigheten.
I promemorian föreslås inte några särskilda bestämmelser om överklagande, vilket innebär att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska tillämpas. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det inte finns skäl att avvika från den ordning för överklagande som gäller enligt den lagen.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter bör gälla när det inte finns anledning att särreglera överklagandeförfarandet. Det är därför inte lämpligt att införa en reglering i upphandlingslagarna som i sak överensstämmer med regleringen i den angivna överklagandelagen. Som Lagrådet har påpekat är det inte heller lämpligt att införa en överklagandereglering i form av en blandning av fullständiga regler och hänvisningar till andra lagar. Regeringen anser således att någon bestämmelse om ordningen för överklagande inte bör tas in i de nya lagarna. Till skillnad från Sveriges
Television AB (SVT) ser regeringen inte heller något behov av att ta in en bestämmelse som upplyser om att lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska tillämpas. Hur och inom vilken tid ett överklagande ska ges in kommer att framgå av den överklagandehänvisning som den upphandlande myndigheten ska lämna.
Handläggningen
I likhet med vad som gäller vid utlämnande av allmänna handlingar bör den upphandlande myndigheten vara skyldig att skyndsamt ta ställning till begäran om utlämnande. Ett snabbt utlämnande kan ha stor betydelse för en leverantör som överväger att ansöka om överprövning av kontraktets giltighet.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter innehåller inga bestämmelser om handläggningen av ett ärende. Förvaltningslagen med dess handläggningsbestämmelser gäller inte för de privaträttsliga subjekt som det är fråga om. Den upphandlande myndigheten bör dock givetvis motivera ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt, underrätta sökanden om beslutet och lämna överklagandehänvisning. Bestämmelser om detta finns i 20 och 21 §§förvaltningslagen. Beslutsmotiveringen har betydelse såväl för den leverantör som överväger att överklaga beslutet som för förvaltningsrättens prövning av målet. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att dessa helt grundläggande bestämmelser bör göras tillämpliga på handläggningen av ärenden om att lämna ut kontrakt.
Förvaltningsrätten i Stockholm föreslår att även bestämmelserna om jäv i 11 och 12 §§förvaltningslagen ska göras tillämpliga på handläggningen. Dessa bestämmelser är tillämpliga när en statlig myndighet handlägger en begäran om att lämna ut en allmän handling.
Förvaltningslagens jävsbestämmelser har dock inte gjorts tillämpliga på själva upphandlingsförfarandet hos de nu aktuella upphandlande myndigheterna. I avsnitt 10.9.1 gör regeringen bedömningen att LOU- och LUF-direktivens reglering om intressekonflikter inte bör införas i
upphandlingslagarna. Regeringen hänvisar bl.a. till att den EU-rättsliga likabehandlingsprincipen innefattar ett förbud mot att ta ovidkommande hänsyn. Av principen följer att en upphandlande myndighet ska kontrollera om det finns intressekonflikter och vidta lämpliga åtgärder för att förhindra, upptäcka och hantera dessa. Regeringen har vidare aviserat att den avser att ge ett uppdrag till Upphandlingsmyndigheten att synliggöra frågor om jäv genom vägledning och andra stödåtgärder. Genom likabehandlingsprincipen, mutbrottslagstiftningen och uppdraget till Upphandlingsmyndigheten anser regeringen att direktivens krav vad gäller intressekonflikter uppfylls även i fråga om sådana upphandlande myndigheter som inte är skyldiga att tillämpa förvaltningslagen vid upphandling. Enligt regeringens bedömning i avsnitt 10.9.1 finns det inte ett fullgott beredningsunderlag för att föreslå att förvaltningslagens jävsbestämmelser ska utsträckas till att omfatta även sådana upphandlande myndigheter. Det kan dock enligt regeringen finnas anledning att återkomma till den frågan.
Likabehandlingsprincipen kommer att vara tillämplig i ett ärende om utlämnande av kontrakt. I likhet med den bedömning som görs i avsnitt 10.9.1 anser regeringen att det varken är nödvändigt eller lämpligt att nu göra förvaltningslagens jävsbestämmelser tillämpliga i detta sammanhang.
Den upphandlande myndigheten bör ges partsställning
Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut ska enligt 7 a § första stycket förvaltningsprocesslagen den myndighet som först beslutade i saken vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet överlämnats till domstolen. Detta gäller dock inte för beslut som överklagas direkt hos kammarrätt (se 7 a § andra stycket förvaltningsprocesslagen). Vid överklagande av ett beslut att inte lämna ut en allmän handling är således den beslutande myndigheten inte den enskildes motpart i kammarrätten. Denna ordning hänger samman med det grundlagsfästa skyndsamhetskravet vid utlämnande av allmänna handlingar (jfr prop. 1975/76:160 s. 204).
De beslutande organen i dessa fall är inte förvaltningsmyndigheter och de får därför inte utan särskild föreskrift ställning som den enskildes motpart i förvaltningsrätten. Endast om de ges partsställning i målet, får de rätt att överklaga förvaltningsrättens beslut att uppgifter i kontraktet ska lämnas ut.
I promemorian görs bedömningen att det inte har framkommit några särskilda skäl att ge de beslutande organen ställning som den enskildes motpart i förvaltningsrätten när de nu aktuella besluten överklagas.
Förvaltningsrätten i Malmö, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och SKL Kommentus invänder dock mot denna bedömning. De anmärker bl.a. att målen kan vara av mycket stor betydelse för såväl leverantörer som upphandlande myndigheter.
Regeringen konstaterar att det skyndsamhetskrav som gäller för utlämnande av kontrakten inte är grundlagsfäst och inte heller återfinns i direktiven. Bestämmelserna om tillgång till kontrakt har i direktiven inte någon uttalad koppling till bestämmelserna om överprövning utan syftar mer allmänt till att öka transparensen vid upphandling. Förslaget avser
vidare kontrakt till mycket höga belopp där ett felaktigt utlämnande av uppgifter kan orsaka skada. Målen kan vara komplicerade. Vikten av materiellt riktiga beslut och en god prejudikatbildning får i dessa fall anses väga tyngre än behovet av en snabb handläggning. De upphandlande myndigheterna kommer ofta att ha ett eget skyddsintresse att värna i målet. De kommer alltså inte enbart att bevaka intressen hos den leverantör som är part i avtalet (jfr prop. 1995/96:22 s. 80). Regeringen anser mot denna bakgrund att det finns särskilda skäl för att ge den upphandlande myndigheten partsställning när ett beslut att inte lämna ut uppgifter i ett kontrakt har överklagats till förvaltningsrätten. Partsställningen bör enligt regeringens mening även gälla när ett beslut att inte lämna ut själva kontraktet överklagas.
Förvaltningsrätten i Malmö anser att det även bör övervägas att ge den leverantör som har ingått kontraktet partsställning i vissa fall. Sådana leverantörer har inte partsställning i mål om utlämnande av allmänna handlingar. Leverantörens intresse att skydda företagshemligheter i kontraktet kommer enligt förslaget att bevakas av den upphandlande myndigheten. Regeringen anser att det inte har framkommit särskilda skäl för att ge även leverantören partsställning.
Ikraftträdande av bestämmelserna
Bestämmelserna om tillgång till kontrakt ska enligt förslaget tas in i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna föreslås inte gälla för kontrakt som har ingåtts efter upphandling enligt de nuvarande upphandlingslagarna.
21 Sekretess
21.1 Upphandlingsdirektivens generella bestämmelser om sekretess
Regeringens bedömning: Det bör inte göras några ändringar i svensk lagstiftning med anledning av direktivens generella bestämmelser om sekretess.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna (delbetänkandet Nya regler om upphandling):
Endast en remissinstans, Advokatfirman Lindahl, invänder mot bedömningen. Advokatfirman anser att LOU- och LUF- direktiven reglerar krav på informationssäkerhet hos leverantörer och vill se en lagreglering av detta. Kammarrätten i Stockholm, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Svensk kollektivtrafik instämmer däremot i bedömningen att det inte behöver införas några nya bestämmelser om sekretess på grund av LOU- och LUF-direktivens reglering.
Remissinstanserna (slutbetänkandet En lag om upphandling av koncessioner): De remissinstanser som uttalar sig särskilt i frågan,
Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand och Kammarkollegiet, instämmer i utredningens bedömning i fråga om sekretess enligt LUK-direktivet.
Skälen för regeringens bedömning
Upphandlingsdirektivens reglering
Artikel 21 i LOU-direktivet, artikel 39 i LUF-direktivet och artikel 28 i LUK-direktivet innehåller generella bestämmelser om sekretess. Utöver dessa bestämmelser innehåller direktiven särskilda sekretessbestämmelser (se avsnitt 21.2).
Enligt artikel 21.1 i LOU-direktivet, artikel 39.1 i LUF-direktivet och artikel 28.1 i LUK-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten inte offentliggöra uppgifter som lämnas in och förklaras konfidentiella av de ekonomiska aktörerna. Som exempel på sådana uppgifter anges tekniska hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter i anbuden. Den angivna sekretessen gäller enligt artiklarna om inte annat föreskrivs i direktivet eller i nationell rätt, särskilt när det gäller lagstiftning om tillgång till information. Artiklarna är inte begränsade till själva upphandlingsförfarandet utan avser även tiden efter en avslutad upphandling. En motsvarande reglering om sekretess finns i artikel 6 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 13.2 i 2004 års LUF-direktiv.
Som framgår ovan är artiklarna om sekretess underordnade avvikande bestämmelser i nationell rätt. Direktiven lämnar med andra ord ett stort nationellt handlingsutrymme i frågan om vilken skyddsnivå som ska gälla för uppgifter från leverantörer under en upphandling.
Någon bestämmelse om sekretess till skydd för en upphandlande myndighets eller enhets ekonomiska intressen under en upphandling finns inte i de nya direktiven. I artikel 21.2 i LOU-direktivet, artikel 39.2 i LUF-direktivet och artikel 28.2 i LUK-direktivet anges dock att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa krav på de ekonomiska aktörerna för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten eller enheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet. En liknande bestämmelse finns i artikel 13.1 i 2004 års LUF-direktiv. Möjligheterna att ställa krav på de ekonomiska aktörerna enligt denna bestämmelse är begränsad till en viss situation och en viss tidsperiod. Artikel 13.1 i 2004 års LUF-direktiv är med andra ord en särskild sekretessbestämmelse.
Behöver direktivens generella bestämmelser om sekretess genomföras i svensk rätt?
Vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv gjorde regeringen en grundlig analys av behovet av att införa bestämmelser i svensk rätt med anledning av direktivens bestämmelser om sekretess (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 265–277). I det sammanhanget har regeringen utförligt redogjort för den svenska regleringen i frågorna om offentlighet, sekretess och företagshemligheter. Regeringen gjorde bedömningen att den då gällande sekretesslagen (1980:100) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter gav ett sådant skydd för hemliga uppgifter
som direktiven kräver. Varken de generella eller de särskilda sekretessbestämmelserna i 2004 års upphandlingsdirektiv föranledde därmed några ändringar i svensk rätt. Bestämmelserna i sekretesslagen har motsvarigheter i den nu gällande offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL.
Enligt 19 kap. 3 § andra stycket OSL råder det absolut sekretess i upphandlingsärenden för uppgift som rör anbud eller motsvarande erbjudande fram till dess att alla anbud eller erbjudanden har offentliggjorts, ett tilldelningsbeslut har fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts (se prop. 2001/02:142 s. 54–58). Sedan den absoluta sekretessen har upphört kan det råda sekretess till skydd för det allmännas ekonomiska intresse enligt nämnda paragrafs första stycke. Sekretessen förutsätter att det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Det kan vidare råda sekretess till skydd för en enskilds affärs- eller driftförhållanden enligt 31 kap. 16 eller 17 § OSL. I 16 § regleras enskilds affärsförbindelse med myndighet. Sekretess enligt bestämmelsen förutsätter att det av särskild anledning kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Sådana juridiska personer som avses i 2 kap. 3 och 4 §§ OSL ska vid tillämpningen av lagen jämställas med myndigheter. I 17 § regleras enskilds affärsförbindelse med bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som driver affärsverksamhet och vari det allmänna genom myndigheten utövar ett bestämmande inflytande eller bedriver revision. Sekretess enligt denna bestämmelse råder om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. Vid en enskild upphandling kan även andra sekretessbestämmelser än de nyss nämnda vara tillämpliga (se t.ex. 31 kap. 3 § OSL).
I 10 kap. 14 § OSL finns en bestämmelse som medger att myndigheten ställer krav på mottagaren vid utlämnande av uppgifter. Bestämmelsen innebär att sekretessbelagda uppgifter ska lämnas ut med förbehåll om myndigheten finner att den skada, men eller annan olägenhet som är grunden för sekretessen kan undanröjas genom förbehållet. Ett förbehåll innebär en inskränkning av mottagarens rätt att lämna en uppgift vidare eller att utnyttja uppgiften. Något förbehåll kan inte göras vid utlämnande av offentliga uppgifter.
OSL gäller för en överväldigande majoritet av de upphandlande myndigheterna och enheterna. Det finns dock ett mindre antal upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av OSL (jfr avsnitt 20.6). Det rör sig bl.a. om statliga bolag och stiftelser som inte finns upptagna i bilagan till OSL samt vissa privata bolag som anses vara upphandlande enheter enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och den nya lagen om upphandling av koncessioner (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 267). För sådana myndigheter och enheter kan lagen om skydd för företagshemligheter tillämpas på uppgifter som lämnas av leverantörerna under en upphandling. För myndigheter som omfattas av båda lagarna är lagen om skydd för företagshemligheter subsidiär i förhållande till OSL. En uppgift hos en myndighet kan utgöra en företagshemlighet endast så länge sekretess gäller för uppgiften (se prop. 1987/88:155 s. 54).
Enligt 6 § lagen om skydd för företagshemligheter ska den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos en näringsidkare, som han i förtroende fått del av i samband med en
affärsförbindelse med denne, ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande. Med företagshemlighet avses enligt lagens 1 § sådan information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. Begreppet näringsidkare ska fattas i vidsträckt bemärkelse och omfattar varje fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. En upphandlande myndighet eller enhet kan därmed i vissa fall betraktas som näringsidkare. En anbudssökande får anses ha trätt i affärsförbindelse med den upphandlande myndigheten eller enheten.
Advokatfirman Lindahl anför att artikel 21.2 i LOU-direktivet och artikel 39.2 i LUF-direktivet avser informationssäkerhet, vilket inte regleras av OSL. Enligt advokatfirman bör de nya lagarna innehålla bestämmelser om informationssäkerhet som motsvarar bestämmelserna i 7 kap. 13–15 §§ LUFS.
Enligt artikel 7 i LUFS-direktivet ska en upphandlande myndighet eller enhet få kräva att ekonomiska aktörer uppfyller vissa krav som syftar till att skydda sekretessbelagd information som den överlämnar under upphandlingsförfarandet. Den upphandlande myndigheten eller enheten får också kräva att de ekonomiska aktörerna ska säkerställa att deras underleverantörer uppfyller sådana krav. Enligt artikel 1.8 i LUFSdirektivet avses med sekretessbelagd information all information och allt material oavsett dess form, karaktär eller överföringsteknik som omfattas av krav på en viss säkerhetsnivå eller en viss skyddsnivå och som med hänsyn till den nationella säkerheten och enligt den berörda medlemsstatens gällande lagar och andra författningar måste skyddas mot intrång, förstörelse, avlägsnande, spridning, förlust eller åtkomst av någon obehörig person, eller någon annan typ av risk (jfr 2 kap. 22 § LUFS).
Som framgår ovan avser LUFS-direktivets reglering om informationssäkerhet sådan information som måste skyddas med hänsyn till den nationella säkerheten. Regeringen konstaterar att LOU-, LUF- och LUK-direktiven saknar en reglering om informationssäkerhet motsvarande den som finns i LUFS-direktivet. Regeringen delar således inte Advokatfirman Lindahls uppfattning att de nya upphandlingsdirektiven innehåller bestämmelser om informationssäkerhet som bör genomföras i lagarna. Av artiklarna i LOU- och LUF-direktiven följer endast att upphandlande myndigheter och enheter ska få ställa krav på leverantörerna för att skydda den konfidentiella karaktären hos de uppgifter som myndigheten eller enheten lämnar ut under upphandlingsförfarandet. Sådana krav får ställas genom förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL. Röjande av en mottagen företagshemlighet innebär skadeståndsskyldighet. Ett utlämnande av en företagshemlighet innefattar därmed ett krav på att uppgiften inte får röjas. Rent generellt gäller dessutom att krav på säker hantering av uppgifter får ställas i en upphandling i den mån det är förenligt med proportionalitetsprincipen. Det kan även nämnas att de nya lagarna på upphandlingsområdet till stor del inte är tillämpliga, om upphandlingen rör den nationella säkerheten (se avsnitten 8.1, 8.2 och 8.10).
Syftet med detta lagstiftningsärende är att genomföra direktivens reglering. Det saknas enligt regeringens mening anledning att göra en
annan bedömning i denna del än den som gjordes vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv. Direktivens generella reglering om sekretess får således anses vara tillgodosedd genom bestämmelserna i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter. Något nytt eller ökat behov av sekretesskydd har enligt regeringens mening inte uppstått med anledning av de nya upphandlingsdirektiven. Några bestämmelser för att genomföra direktivens generella sekretessreglering föreslås därför inte.
Advokatfirman Lindahl önskar vidare att lagstiftaren ska klargöra vad som gäller i sekretesshänseende om ett öppet eller selektivt förfarande eller en konkurrenspräglad dialog övergår till ett förhandlat förfarande med eller utan föregående annonsering. Försvarets materielverk (FMV) efterfrågar en fördjupad bedömning av hur sekretessen hos domstol i upphandlingsmål och möjligheten till partsinsyn i sådana mål förhåller sig till EU-domstolens uttalanden om en avvägning mellan principen om skydd för affärshemligheter och principen om rätten till en rättvis rättegång (jfr EU-domstolens dom Varec, C-450/06, EU:C:2008:91). Regeringen konstaterar även vad gäller dessa frågor att syftet med lagstiftningsärendet är att genomföra de nya upphandlingsdirektiven. De frågor som Advokatfirman Lindahl och FMV har lyft fram regleras inte i direktiven utan rör OSL. Regeringen tar därför inte ställning till dessa frågor inom ramen för förevarande lagstiftningsärende.
Det kan nämnas att artikel 3.2 i LUK-direktivet innehåller en bestämmelse som föreskriver att upphandlande myndigheter och enheter ska sträva efter att säkerställa öppenhet i tilldelningsförfarandet och vid kontraktets fullgörande, samtidigt som artikel 28 om sekretess iakttas. Enligt regeringens mening bör detta målsättningsstadgande inte genomföras i svensk rätt. Att principen om öppenhet ska tillämpas vid en upphandling framgår av de allmänna bestämmelserna i den nya lagen om upphandling av koncessioner.
Ändringar i OSL
Införandet av de nya upphandlingslagarna föranleder ett flertal ändringar i andra lagar. Hänvisningar i lag till LOU och LUF ersätts med hänvisningar till de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Av avsnitt 33 framgår att sådana ändringar föreslås i 19 kap. 3 § andra stycket och 31 kap. 3 § OSL. I avsnitt 33 föreslås även att en hänvisning till den nya lagen om upphandling av koncessioner ska tas in 31 kap. 3 § OSL. Genom ändringen behandlas upphandling av koncessioner på samma sätt som offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna i fråga om sekretess enligt paragrafen.
21.2 Upphandlingsdirektivens särskilda bestämmelser om sekretess
Regeringens bedömning: Det bör inte göras några ändringar i svensk lagstiftning med anledning av direktivens särskilda bestämmelser om sekretess.
Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens i fråga om innovationspartnerskap enligt LOU- och LUF-direktiven och information till leverantörer om kontraktstilldelning enligt LUKdirektivet.
Remissinstanserna (delbetänkandet och promemorian Nya regler om upphandling): Kammarrätten i Stockholm och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) instämmer i bedömningen att det inte behöver införas några bestämmelser om sekretess med anledning av LOU- och
LUF-direktivens reglering. Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) delar utredningens bedömning i fråga om sekretess vid innovationspartnerskap. Advokatfirman Delphi anser att bestämmelserna om förbud för upphandlande myndigheter och enheter att meddela vilka som deltar i elektroniska auktioner bör ingå i lagtexten.
Remissinstanserna (slutbetänkandet En lag om upphandling av koncessioner): Ingen remissinstans yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens bedömning
Sekretess vid konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering
Av artikel 30.3 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 48.3 andra stycket i LUF-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska garantera likabehandling av samtliga deltagare under en konkurrenspräglad dialog. Myndigheten eller enheten får inte särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa deltagare i förhållande till andra. Enligt artikel 29.5 första stycket i LOUdirektivet uppställs motsvarande krav vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Enligt artikel 30.3 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 48.3 tredje stycket i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten inte röja för de övriga deltagarna vid en konkurrenspräglad dialog vilka lösningar en deltagare har föreslagit eller annan konfidentiell information som en deltagare har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information. En motsvarande bestämmelse finns för förhandlat förfarande med föregående annonsering i LOU-direktivet (se artikel 29.5 andra stycket).
Vid införandet av konkurrenspräglad dialog som ett upphandlingsförfarande i svensk rätt hade regeringen att ta ställning till om motsvarande sekretessbestämmelser i 2004 års LOU-direktiv borde genomföras i LOU. Regeringen konstaterade att det finns bestämmelser om sekretess hos myndigheter i OSL och att det även finns bestämmelser
om tystnadsplikt i lagen om skydd för företagshemligheter. Mot denna bakgrund bedömde regeringen att det inte behövdes några särskilda bestämmelser om sekretess för förfarandet konkurrenspräglad dialog i LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 242 f.). Denna bedömning äger fortfarande giltighet. Bedömningen är även tillämplig vad gäller konkurrenspräglad dialog enligt LUF-direktivet och förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt LOU-direktivet (jfr artikel 30.3 i 2004 års LOU-direktiv som inte har genomförts genom någon bestämmelse om sekretess). Genom befintlig reglering i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter uppfylls således direktivens särskilda krav på sekretesskydd vid aktuella förfaranden. Som framgår av avsnitt 21.1 innebär regleringen i OSL att det råder absolut sekretess för uppgifter som rör anbudsansökningar och anbud under ett pågående upphandlingsförfarande.
De ovan nämnda artiklarna innehåller krav på likabehandling av alla deltagande leverantörer. Regeringen konstaterar att de nya lagarna på upphandlingsområdet kommer att innehålla en bestämmelse som slår fast den allmänna principen att upphandlande myndigheter och enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. Någon ytterligare reglering med krav på likabehandling vid aktuella förfaranden behövs inte (se motsvarande bedömning i prop. 2009/10:180 del 1 s. 243).
Sekretess vid innovationspartnerskap
I artikel 31.4 första och andra styckena i LOU-direktivet samt artikel 49.4 första och andra styckena i LUF-direktivet finns bestämmelser om sekretess vid förfarandet för inrättande av innovationspartnerskap. Dessa bestämmelser motsvarar sekretessregleringen för konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering (se ovan). Det saknas anledning att behandla angivna sekretessbestämmelser på något annat sätt än bestämmelserna för konkurrenspräglad dialog och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Några särskilda sekretessbestämmelser föreslås därför inte för förfarandet för inrättande av innovationspartnerskap.
Efter tilldelning av ett kontrakt om innovationspartnerskap till flera partner gäller den särskilda sekretessregleringen i artikel 31.6 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 49.6 tredje stycket i LUF-direktivet. Regleringen innebär att den upphandlande myndigheten eller enheten – i enlighet med artikel 21 i LOU-direktivet och artikel 39 i LUFdirektivet – inte för övriga partner får röja vilka lösningar som har föreslagits eller annan konfidentiell information som har förmedlats av en partner inom ramen för partnerskapet utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information. Till skillnad från övriga särskilda sekretessbestämmelser avser regleringen ett avslutat upphandlingsförfarande. Innovationspartnerskapets konstruktion behandlas i avsnitt 12.1.4.
Efter tilldelningen av kontraktet gäller inte längre den absoluta anbudsekretessen. I stället skyddas leverantörernas behov av sekretess under innovationspartnerskapet av bestämmelserna i 31 kap. 16 och
17 §§ OSL. Dessa bestämmelser är försedda med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att det måste antas att leverantören lider skada genom utlämnandet för att sekretess ska gälla. En uppgift som omfattas av sekretess enligt nämnda bestämmelser är att betrakta som konfidentiell i den mening som avses i LOU- och LUF-direktiven. Artikel 21.1 i LOUdirektivet och artikel 39.1 i LUF-direktivet, som ska tillämpas även i dessa fall, innebär ett stort nationellt handlingsutrymme i frågan om vilken skyddsnivå som ska gälla för uppgifter från leverantörer. Uppgifter om vilka lösningar som har föreslagits inom ramen för ett pågående innovationspartnerskap torde regelmässigt vara sådana att det kan antas att den berörda deltagaren lider skada om uppgifterna lämnas ut till en annan deltagare.
Om en uppgift från en leverantör under ett innovationspartnerskap omfattas av sekretess får den röjas av myndigheten gentemot en annan deltagande partner, om leverantören i fråga lämnar sitt samtycke till det (se 10 kap. 1 § och 12 kap. 2 § OSL). Även vid tillämpning av OSL gäller att ett samtycke inte får ges ett så generellt innehåll att den enskilde allmänt förklarar sig avstå från sekretessen hos en viss myndighet.
Det torde inte vara möjligt att lämna ut en sekretessbelagd uppgift till en konkurrerande partner i innovationspartnerskapet med stöd av ett förbehåll enligt 10 kap. 14 § OSL, om den berörda leverantören inte samtycker till utlämnandet. Det låter sig i en sådan situation svårligen sägas att risken för skada kan undanröjas genom ett förbehåll vid utlämnandet. Det torde inte heller komma i fråga att lämna ut en uppgift av aktuellt slag till en annan partner i innovationspartnerskapet med stöd av bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL. En annan deltagande partner i ett innovationspartnerskap har inte ställning som part i ett förvaltningsärende och kan därmed inte hos den upphandlande myndigheten åberopa bestämmelsen om partsinsyn i 10 kap. 3 § OSL.
Regeringen anser mot bakgrund av det anförda att den nuvarande regleringen i OSL och lagen om skydd för företagshemligheter ger ett sådant skydd för konfidentiella uppgifter som LOU- och LUF-direktiven kräver vid ett pågående innovationspartnerskap med flera partner.
Sekretess vid elektroniska auktioner
I artikel 35.7 sista meningen i LOU-direktivet och artikel 53.7 sista meningen i LUF-direktivet föreskrivs att den upphandlande myndigheten eller enheten under inga omständigheter får röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen.
Motsvarande bestämmelse i 2004 års LOU-direktiv genomfördes inte särskilt i svensk rätt, eftersom detsamma bedömdes följa av bestämmelsen om anbudssekretess i 19 kap. 3 § OSL (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 333). Inte heller den motsvarande bestämmelsen i 2004 års LUF-direktiv genomfördes särskilt i svensk rätt (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 380).
I enlighet med den bedömning som gjordes när bestämmelser om elektroniska auktioner infördes i LOU och LUF anser regeringen att bestämmelserna om anbudssekretess i OSL täcker in det förbud mot att
röja anbudsgivarnas identitet som föreskrivs i aktuella artiklar. Att frågan endast regleras i OSL och inte i upphandlingslagarna har såvitt framkommit inte gett upphov till några tillämpningsproblem. Regeringen anser därför, till skillnad från Advokatfirman Delphi, att någon särskild bestämmelse om förbud att röja anbudsgivares identitet vid elektroniska auktioner inte bör införas i de nya upphandlingslagarna.
Sekretess vid efterannonsering
Enligt artikel 50.4 i LOU-direktivet och artikel 70.3 i LUF-direktivet behöver viss information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal inte offentliggöras om ett utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat leverantör eller motverka sund konkurrens mellan leverantörer.
Regeringen konstaterar att en upphandlande myndighet eller enhet alltid ska beakta att de uppgifter som tas in i en annons inte strider mot bestämmelserna i OSL eller lagen om skydd för företagshemligheter. Dessa lagar innehåller bestämmelser som motsvarar artiklarna ovan. I likhet med den bedömning som gjordes vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv anser regeringen därför att aktuella artiklar inte bör genomföras särskilt i de nya upphandlingslagarna (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 272, 359 och 508).
Sekretess vid information till leverantörer om kontraktstilldelning
Enligt artikel 55.3 i LOU-direktivet och artikel 75.3 i LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten besluta att inte lämna ut sådan information som avses i artiklarna och som rör kontraktstilldelningen, ingåendet av ett ramavtal eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, om utlämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpningen av lagen, strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk aktör eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer. En bestämmelse med i allt väsentligt motsvarande innehåll finns i artikel 40.2 i LUK-direktivet.
Bestämmelser med angivet innehåll i 2004 års båda upphandlingsdirektiv har beträffande LOU och LUF inte bedömts kräva särskilt genomförande, eftersom de motsvarades av bestämmelser i sekretesslagen (1980:100) och lagen om skydd för företagshemligheter (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 272, 380 och 522). Bestämmelserna i sekretesslagen finns numera i OSL.
I likhet med den bedömning som gjordes vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv anser regeringen att det saknas det skäl att i de nya lagarna genomföra aktuella artiklar (jfr prop. 2010/11:150 del 1 s. 223).
Sekretess vid projekttävlingar på tjänsteområdet
Enligt artikel 79.2 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 96.2 tredje stycket i LUF-direktivet behöver resultatet av en projekttävling inte offentliggöras om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida mot
allmänintresset, skada offentliga eller privata företags berättigade affärsintressen eller motverka en sund konkurrens mellan tjänsteleverantörerna.
Som framgår ovan ska en upphandlande myndighet eller enhet alltid beakta att de uppgifter som tas in i en annons inte strider mot bestämmelserna i OSL eller lagen om skydd för företagshemligheter. Dessa lagar innehåller bestämmelser som motsvarar artiklarna ovan (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 421). Någon särskild bestämmelse behöver därför inte införas med anledning av direktivens reglering i denna del.
Sekretess vid tilldelning av en koncession
Enligt artikel 30.2 andra meningen i LUK-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten inte, särskilt inte under koncessionstilldelningsförfarandet, särbehandla någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa anbudssökande eller anbudsgivare i förhållande till andra.
Motsvarande skrivningar finns i LOU- och LUF-direktiven vad gäller konkurrenspräglad dialog, förhandlat förfarande med föregående annonsering och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap (se ovan). I likhet med den bedömning som gjorts i dessa fall finner regeringen att det inte finns något behov av att genomgöra den aktuella artikeln i svensk rätt
715
22 Uteslutning av leverantörer
22.1 Offentlig upphandling
22.1.1 Uteslutning på grund av brott
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om den får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för sådana brott som avses i artikel 57.1 första stycket i LOU-direktivet.
När leverantören är en juridisk person, ska denne uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan är dömd för något av brotten. Detsamma ska gälla om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att invända mot förslaget att en leverantör ska uteslutas från att delta i en upphandling om leverantören är dömd för sådana brott som avses i artikel 57.1 första stycket LOU-direktivet. Ett par remissinstanser har synpunkter på förslaget i den del som rör vilken anknytning en fysisk person ska ha till leverantören för att missförhållanden hänförliga till den fysiska personen ska kunna beaktas. Västra Götalands läns landsting ställer sig bakom utredningens förslag medan Advokatfirman Delphi är kritisk till utredningens bedömning i fråga om de nya bestämmelserna i förhållande till 2004 års LOU-direktiv. Advokatfirman Delphi anser att bestämmelserna i direktivet i denna del endast förtydligar det som redan gäller enligt 2004 års direktiv.
Skälen för regeringens förslag
I artikel 57.1 första stycket i LOU-direktivet finns bestämmelser om uteslutning på grund av brott. Motsvarande bestämmelser finns i artikel 45.1 i 2004 års LOU-direktiv och artikel 39.1 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (LUFS-direktivet). Dessa bestämmelser har genomförts i 10 kap. 1 § LOU och 11 kap. 1 § första stycket LUFS. Nu aktuella bestämmelser – artikel 57.1 första stycket i LOU-direktivet – bör därför kunna genomföras med nämnda bestämmelser i LOU och LUFS som förebilder. Av detta följer att en leverantör ska uteslutas från att delta i en upphandling, om den upphandlande myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för vissa i artikeln uppräknade brott.
Metoden för genomförandet av tidigare motsvarande direktivbestämmelser framgår av 10 kap. 1 § LOU och 11 kap. 1 § första stycket LUFS och av förarbetena till dessa lagar (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 227–236 och 386–388 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 228–
234,396, 397 och 463). Metoden innebär att det i den nya lagen om offentlig upphandling bör hänvisas till EU-rättsakterna som räknas upp i artikeln. Det finns enligt regeringens mening ingen anledning att nu avvika från denna metod, som också godtagits av Lagrådet.
Den angivna metoden är dock inte invändningsfri från tillämpningssynpunkt men framstår likväl som acceptabel, om den kombineras med en beskrivning av innebörden av referenserna till de olika EUrättsakterna. En sådan beskrivning bör återge de överväganden lagstiftaren har gjort vid det svenska genomförandet av rättsakterna i fråga. Därigenom ges en bild av vilka svenska straffbestämmelser som har bedömts motsvara gärningarna i EU-rättsakterna. Vilka svenska straffbestämmelser som får bedömas motsvara de gärningar som räknas upp i artikel 57.1 första stycket LOU-direktivet framgår av den fortsatta redogörelsen i detta avsnitt.
När det gäller brott som en leverantör har dömts för utomlands, anser dock regeringen att det inte är möjligt att ge någon generell vägledning. Det går i detta sammanhang inte att konstatera något annat än att när sådana förhållanden blir aktuella, får bedömningen göras med beaktande av den aktuella statens straffbestämmelser och hur de bestämmelserna förhåller sig till de relevanta EU-rättsakterna.
Organiserad brottslighet
I artikel 57.1 första stycket a i LOU-direktivet hänvisas till artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet. Rambeslutet genomfördes genom ändringar den 1 juli 2011 i brottsbalken, miljöbalken, skattebrottslagen (1971:69), jaktlagen (1987:259), lagen (1998:506) om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och energiprodukter och lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument (prop. 2010/11:76, bet. 2010/11:JuU26, rskr. 2010/11:255).
I artikel 2 i rambeslutet föreskrivs följande under rubriken Brott som rör deltagande i en kriminell organisation.
Varje medlemsstat ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den ena eller båda av följande typer av beteende som rör en kriminell organisation betraktas som brottsliga gärningar.
a) Beteendet hos en person, som med avsikt och med kunskap om antingen den kriminella organisationens syfte och allmänna verksamhet eller organisationens avsikt att begå brotten i fråga, aktivt deltar i organisationens brottsliga verksamhet, vari inbegrips tillhandahållande av information eller materiellt stöd, rekrytering av nya medlemmar och alla former av finansiering av verksamheten, med vetskap om att deltagandet kommer att bidra till genomförandet av organisationens brottsliga verksamhet.
b) Det beteende hos en person som utgörs av en överenskommelse med en eller flera personer om en verksamhet, som om den genomförs innebär att brott som avses i artikel 1 begås, även om personen i fråga inte deltar i det egentliga genomförandet av verksamheten.
Med kriminell organisation avses enligt definitionen i artikel 1 i rambeslutet en strukturerad sammanslutning, som har inrättats under en tid, av mer än två personer som handlar i samförstånd för att begå brott som bestraffas med frihetsberövande eller en frihetsberövande säkerhetsåtgärd på maximalt minst fyra år eller en strängare sanktion, för att direkt eller indirekt erhålla ekonomiska eller materiella fördelar. En strukturerad sammanslutning är enligt samma artikel en sammanslutning som inte tillkommit slumpartat i det omedelbara syftet att begå ett brott eller som inte nödvändigtvis har formellt fastställda roller för medlemmarna, kontinuitet i sammansättningen eller en utarbetad struktur.
Vid genomförandet av rambeslutet bedömde regeringen att det inte krävdes att det infördes en legaldefinition av begreppet kriminell organisation (prop. 2010/11:76 s. 20). De gärningstyper som fick anses omfattas av rambeslutet var enligt regeringen sådana som normalt var att förknippa med organiserad brottslighet och som var av allvarlig och gränsöverskridande karaktär. Till dessa typer hörde enligt regeringen stöld, rån, bedrägeri, penningförfalskning, dobbleri, koppleri, människohandel, bestickning (numera givande av muta), narkotikabrott, vapenhandel, smugglingsbrott och människosmuggling (prop. 2010/11:76 s. 21).
Regeringen bedömde att rambeslutet lämpligen borde genomföras enligt modellen i artikel 2 a i rambeslutet, vilket innebar att det fick övervägas kriminalisering på försöks- och förberedelsestadierna för vissa brottstyper (prop. 2010/11:76 s. 26). Regeringen sammanfattade vilka brottstyper rambeslutet omfattade och angav dels att det rörde sig om brottstyper som hade ett maximistraff om minst fyra års fängelse, dels att en väsentlig begränsning följde av att brottsligheten skulle syfta till att direkt eller indirekt ge ekonomiska eller materiella fördelar, dels att rambeslutet inte var tillämpligt på situationen att en gärningsman tog emot ersättning för att utföra vilket som helst brott som inte i sig skulle leda till någon ekonomisk eller materiell fördel.
När det gällde kriminalisering på försöks- och förberedelsestadierna ansåg regeringen att koppleri, grov förskingring, grovt bokföringsbrott, bestickning (grovt brott, numera grovt givande av muta), grovt skattebrott, olovlig förflyttning av punktskattepliktiga varor (grovt brott) och grovt insiderbrott skulle kriminaliseras på förberedelsestadiet. Vidare skulle grovt miljöbrott, grovt artskyddsbrott samt de grova fallen av jaktbrott och jakthäleri kriminaliseras på försöks- och förberedelsestadierna (prop. 2010/11:76 s. 27).
Det bör avslutningsvis noteras när det gäller rambeslutet att flera medlemsstater, bl.a. Tyskland, Österrike, Nederländerna och Finland, har valt att införa särskilda straffbestämmelser för deltagande i en kriminell organisation. Om en leverantör enligt en lagakraftvunnen utländsk dom har dömts för ett sådant brott, får det enligt regeringen antas att uteslutning bör ske (jfr prop. 2010/11:150 del 1 s. 230).
Korruption
I artikel 57.1 första stycket b i LOU-direktivet refereras till definitionerna av bestickning i dels artikel 3 i konvention utarbetad på grundval av
artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruptionskonventionen (se rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i Fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i), dels artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn. I led b i samma artikel hänvisas vidare till korruption enligt definitionen i den nationella lagstiftning som är tillämplig på en upphandlande myndighet eller leverantör.
Med bestickning avses enligt artikel 3 i korruptionskonventionen varje avsiktlig handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova eller bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser ska utföra eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten.
Vid ratificeringen av korruptionskonventionen bedömde regeringen att bestickning enligt 17 kap. 7 § brottsbalken med vissa förtydliganden täckte det handlande som skulle straffbeläggas enligt konventionen (prop. 1998/99:32 s. 43–45, 52, 53 och 71–74).
I artikel 2 i det ovan nämnda rambeslutet finns bestämmelser om aktiv och passiv korruption. Med aktiv korruption (jfr bestickning enligt korruptionskonventionen) avses enligt artikel 2.1 i rambeslutet att direkt eller genom en mellanhand lova, erbjuda eller ge en person som i någon egenskap leder eller arbetar för ett företag inom den privata sektorn en otillbörlig förmån, oavsett art, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denna person i strid med sina skyldigheter ska utföra eller underlåta att utföra en handling.
Rambeslutet har inte föranlett någon lagstiftning i Sverige, vilket beror på att den svenska lagstiftningen om givande av muta redan omfattar såväl offentlig som privat sektor. Det som sagts ovan beträffande korruptionskonventionens definition får därför i allt väsentligt bedömas gälla även för definitionen av aktiv korruption enligt rambeslutet (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 231).
Den svenska mutbrottslagstiftningen har relativt nyligen reformerats (prop. 2011/12:79, bet. 2011/12:JuU23, rskr. 2011/12:222). Sedan den 1 juli 2012 är mutbrott kriminaliserat som tagande av muta (10 kap. 5 a § brottsbalken) och bestickning som givande av muta (10 kap. 5 b § brottsbalken). Till mutbrotten fördes också genom reformen två nya brott, nämligen handel med inflytande (10 kap. 5 d § brottsbalken) och vårdslös finansiering av mutbrott (10 kap. 5 e § brottsbalken).
Att reglerna om givande av muta, liksom dess tidigare motsvarighet bestickning, motsvarar den kriminalisering som åsyftas med artiklarna i de ovan berörda EU-rättsakter står enligt regeringens mening klart. Med tanke på att artikel 57 första stycket b i LOU-direktivet utöver berörda EU-rättsakter också hänvisar till nationella bestämmelser om korruption, finns det ingen anledning att nu närmare analysera i vilken utsträckning den nya svenska mutbrottslagstiftningen går utöver den kriminalisering som följer av EU-rättsakterna. En fråga som bör behandlas före en sådan analys är i stället vad hänvisningen till nationella bestämmelser om
korruption i led b i artikeln i LOU-direktivet innebär för svenskt vidkommande.
När det gäller hänvisningen till nationella bestämmelser om korruption i artikel 57.1 första stycket b i LOU-direktivet bör först noteras att regleringstekniken lämnar ett betydande utrymme att ta hänsyn till vad som enligt nationell rätt har kriminaliserats som korruption. I led b i nämnda artikel anges ju att hänvisningen rör ”korruption enligt definition i nationell lagstiftning”. Bedömningen av om de nationella reglerna rör just korruption i direktivets mening, får således göras utifrån en nationell kontext.
I likhet med utredningen anser regeringen att hänvisningen till nationella korruptionsbestämmelser i led b innebär att mutbrottens båda sidor träffas. Hänvisningen tar alltså sikte på nationell kriminalisering av både tagande och givande av muta. I svensk rätt blir det alltså brotten tagande och givande av muta. Det framstår vidare som följdriktigt att den svenska kriminaliseringen av handel med inflytande bör omfattas av referensen till nationella korruptionsbestämmelser. Även det svenska brottet vårdslös finansiering av mutbrott bör falla in under vad som avses med nationella korruptionsbestämmelser. Det senare brottet innebär att straffansvar kan inträda för medverkan utan att den medverkande haft uppsåt att främja gärningen i fråga. Det som är straffbelagt är att en näringsidkare tillhandahåller pengar eller andra tillgångar åt den som företräder näringsidkaren i en viss angelägenhet och därigenom av grov oaktsamhet främjar givande av muta, grovt givande av muta, eller handel med inflytande i den angelägenheten.
Sammanfattningsvis innebär det ovan anförda beträffande hänvisningen till nationella bestämmelser om korruption, att grund för uteslutning av en leverantör enligt artikel 57.1 första stycket b i LOUdirektivet finns, om han eller hon har dömts genom en lagakraftvunnen dom för något av brotten tagande av muta, givande av muta, grovt tagande av muta, grovt givande av muta, handel med inflytande och vårdslös finansiering av mutbrott enligt 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken. Detta gäller med hänsyn till regleringstekniken i artikel 57.1 första stycket b i LOU-direktivet även om de nationella bestämmelserna i 10 kap.5 a–5 e §§brottsbalken i något avseende skulle anses gå utöver det som krävs i fråga om kriminalisering enligt de två omnämnda EUrättsakterna i led b i artikeln. Om det i något fall kan konstateras att en lagakraftvunnen dom för något av de nyss nämnda brotten i 10 kap. brottsbalken går utöver det krav på kriminalisering som följer av hänvisningen till de två EU-rättsakterna i led b, så finns det i kraft av hänvisningen till nationella korruptionsbestämmelser i samma led ändå grund för uteslutning. Det finns därför mot denna bakgrund inte någon anledning att närmare analysera i vilken utsträckning den nya svenska mutbrottslagstiftningen i någon del går utöver den kriminalisering som följer av artiklarna i EU-rättsakterna enligt artikel 57.1 första stycket b i LOU-direktivet.
Bedrägeri
I artikel 57.1 första stycket c i LOU-direktivet hänvisas till artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om
Europeiska unionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, bedrägerikonventionen (se rådets akt av den 26 juli 1995 om utarbetandet av konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen). Artikel 1 i bedrägerikonventionen har följande lydelse.
1. I denna konvention förstås med bedrägeri som riktar sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen
a) i fråga om utgifter, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra till
– användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning otillbörligen uppbärs eller innehålls, – undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt, – användning av sådana medel för andra syften än dem som medlen ursprungligen har beviljats för,
b) i fråga om inkomster, varje uppsåtlig handling eller uppsåtlig underlåtenhet som är att hänföra till
– användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning minskas på ett olagligt sätt, – undanhållande av information som skall lämnas i enlighet med särskilda föreskrifter, om gärningen har samma effekt, – missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma effekt.
2. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat vidta nödvändiga och lämpliga åtgärder för att överföra bestämmelserna i punkt 1 till den nationella straffrätten så att de förfaranden som avses där beläggs med straff.
3. Om inte annat följer av artikel 2.2 skall varje medlemsstat också vidta nödvändiga åtgärder för att uppsåtligt upprättande eller uppsåtligt tillhandahållande av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument som har den effekt som anges i punkt 1, beläggs med straff om gärningarna inte redan är straffbelagda, antingen som gärningsmannaskap eller som medhjälp, anstiftan eller försök till bedrägeri enligt definitionen i punkt 1.
4. Bedömningen av om en handling eller underlåtenhet enligt punkterna 1 och 3 varit uppsåtlig får göras mot bakgrund av yttre faktiska omständigheter.
När frågan om tillträde till bedrägerikonventionen behandlades uttalade regeringen att gärningarna i artikel 1.1 i konventionen i huvudsak redan torde vara straffbelagda enligt svensk rätt (prop. 1998/99:32 s. 23). Regeringen nämnde därvid följande straffbestämmelser eller strafflagar: bedrägeri (9 kap. 1 § brottsbalken), oredligt förfarande (9 kap. 8 § brottsbalken), osann försäkran (15 kap. 10 § brottsbalken), osant
intygande eller brukande av osann urkund (15 kap. 11 § brottsbalken), skattebrottslagen (1971:69) och lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktiga ursprungsintyg. Därutöver hänvisades till de numera upphävda lagen (1960:418) om straff för varusmuggling och tullagen (1994:1550). De upphävda lagarna har ersatts av lagen (2000:1225) om straff för smuggling och tullagen (2000:1281).
Regeringen framhöll bl.a. att brott enligt lagen om straff för varusmuggling (numera lagen om straff för smuggling) kan föreligga om gods förs in till Sverige utan att anmälningsplikten enlig den lagen fullgörs på ett riktigt sätt (prop. 1998/99:32 s. 24). När det gällde skattebrottslagens bestämmelser uttalade regeringen att de mer sällan torde bli aktuella att tillämpa i de situationer som avsågs i bedrägerikonventionen. Värt att notera är vidare att regeringen i sammanhanget även nämnde den administrativa sanktionen tulltillägg.
Med hänvisning till den ovan nämnda regleringen uttalade regeringen att den svenska lagstiftningen väl torde uppfylla de krav på kriminalisering eller andra sanktioner som bedrägerikonventionen i detta avseende förutsatte (prop. 1998/99:32 s. 24).
Tredje strecksatserna i leden a och b i artikel 1.1 i bedrägerikonventionen medförde dock att en bestämmelse om subventionsmissbruk infördes i svensk rätt, 9 kap. 3 a § brottsbalken. Regeringen anförde att de situationer som avsågs i nämnda strecksatser i vissa fall torde träffas av bestämmelsen om förskingring enligt 10 kap. 1 § brottsbalken (prop. 1998/99:32 s. 24). För att samtliga situationer enligt strecksatserna skulle vara straffbelagda enligt svensk rätt bedömdes det emellertid som nödvändigt med nykriminalisering.
De gärningar som avsågs i artikel 1.3 i bedrägerikonventionen bedömde regeringen (prop. 1998/99:32 s. 29) vara kriminaliserade som urkundsförfalskning (14 kap. 1 § brottsbalken) eller som osant intygande eller brukande av osann urkund (15 kap. 11 § brottsbalken).
Om en leverantör genom en lagakraftvunnen dom befinns straffrättsligt ansvarig för någon av de gärningar som behandlats ovan, så följer dock inte med automatik att en sådan leverantör ska uteslutas. Som framgått innehåller nämligen artikel 1 i bedrägerikonventionen flera begränsande moment.
För det första ska ett bedrägeri i bedrägerikonventionens mening rikta sig mot Europeiska gemenskapernas finansiella intressen. Enligt den första och andra strecksatsen i led a (utgiftssidan) i artikel 1.1 i konventionen ska gärningarna leda till att medel från Europeiska gemenskapernas allmänna budget eller från de budgetar som förvaltas av Europeiska gemenskaperna eller för deras räkning otillbörligen uppbärs eller innehålls. När det gäller led b (inkomstsidan) krävs i stället att medel från de nämnda budgeterna på olagligt sätt minskas.
För det andra ska hänsyn tas till bedrägerikonventionens konstruktion när det gäller inkomstsidan (artikel 1.1 b). I samband med bedrägerikonventionens ratificering uttalade regeringen följande beträffande vad som avsågs med inkomster enligt led b i artikel 1.1 i konventionen (prop. 1998/99:32 s. 17).
Med inkomster avses bl.a. tullar och avgifter för handeln med tredjeland inom ramen för den gemensamma tull- och jordbrukspolitiken. När det gäller mervärdesskatt och avgifter beräknade på
medlemsstaternas bruttonationalprodukt bedömde regeringen vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv att skattebrott innefattande momsbedrägeri visserligen indirekt kunde leda till en effekt på inkomstsidan av de finansiella intressen som bedrägerikonventionen tog sikte på, men att en sådan indirekt effekt inte torde innebära att sådana gärningar skulle omfattas av artikel 1.1 i konventionen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 233 och 234). EU-domstolen har emellertid i en dom därefter slagit fast att momsbedrägerier, trots att mervärdesskatt inte uppbärs direkt för unionens räkning, omfattas av artikel 1 i konventionen (dom meddelad den 8 september 2015 i målet Taricco m.fl., C-105/14, EU:C:2015:555).
För det tredje tar artikel 1 i bedrägerikonventionen enbart sikte på uppsåtliga gärningar. Oavsett hur ett tulltillägg förhåller sig till bedrägerikonventionen i övrigt, torde kravet på uppsåt göra att ett tulltillägg inte ska medföra uteslutning på grund av brott. Detta följer av att uteslutningsreglerna kräver att en leverantör enligt en lagakraftvunnen dom ska ha dömts för ett brott som innefattar en gärning som omfattas av artikel 1 i bedrägerikonventionen. Även om grunden för ett tulltillägg mycket väl kan vara en uppsåtlig handling, så innefattar ett beslut om tulltillägg inte något ställningstagande i fråga om uppsåtet.
Terroristbrott och brott med anknytning till terroristverksamhet
I artikel 57.1 första stycket d i LOU-direktivet hänvisas till artiklarna 1, 3 och 4 i rådets rambeslut av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism (2002/475/RIF). Artikeln i LOU-direktivet hänvisar endast till 2002 års rambeslut. Rambeslutet ändrades dock år 2008 genom rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism. Hänvisningen i artikeln i LOU-direktivet till 2002 års rambeslut måste enligt regeringens mening förstås som gällande rambeslutet i dess konsoliderade version, dvs. att den innefattar ändringarna enligt 2008 års rambeslut (se prop. 2010/11:150 del 1 s. 232).
I artikel 1.1 i rambeslutet, som innehåller rambeslutets definition på terroristbrott, anges följande.
Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att de uppsåtliga handlingar som avses i punkterna a–i och som genom sin art eller sitt sammanhang allvarligt kan skada ett land eller en internationell organisation skall betraktas som terroristbrott i enlighet med brottsbeskrivningarna i nationell lagstiftning, när de begås i syfte att – injaga allvarlig fruktan hos en befolkning, – otillbörligen tvinga offentliga organ eller en internationell organisation att utföra eller att avstå från att utföra en viss handling, eller – allvarligt destabilisera eller förstöra de grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturerna i ett land eller i en internationell organisation,
a) angrepp mot en persons liv som kan leda till döden,
b) allvarliga angrepp på en persons fysiska integritet,
c) människorov eller tagande av gisslan,
d) förorsakande av omfattande förstörelse av en regeringsanläggning eller offentlig anläggning, transportsystem, infrastruktur, inklusive datasystem, en fast plattform belägen på kontinentalsockeln, en offentlig plats eller privat egendom, som kan komma att utsätta människoliv för fara eller förorsaka betydande ekonomiska förluster,
e) kapning av luftfartyg och fartyg eller andra kollektiva transportmedel eller godstransportmedel,
f) tillverkning, innehav, förvärv, transport, tillhandahållande eller användning av skjutvapen, sprängämnen eller kärnvapen, av biologiska eller kemiska vapen, samt, när det gäller biologiska och kemiska vapen, forskning och utveckling,
g) utsläpp av farliga ämnen eller orsakande av brand, översvämningar eller explosioner, vilka utsätter människoliv för fara,
h) att störa eller avbryta försörjningen av vatten, elkraft eller andra grundläggande naturresurser, när detta utsätter människoliv för fara,
i) hot om att utföra någon av de handlingar som räknas upp i punkterna a–h.
I artikel 1.2 erinras om att rambeslutet inte ska kunna ha som effekt att skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättsprinciperna i enlighet med vad som fastställs i artikel 6 i Fördraget om Europeiska unionen på något sätt ändras.
Som angetts ovan ändrades rambeslutet år 2008 genom rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism. Därefter har artiklarna 3 och 4 i rambeslutet följande lydelse.
Artikel 3
Brott med anknytning till terroristverksamhet
1. I detta rambeslut gäller följande definitioner:
a) offentlig uppmaning till terroristbrott: att sprida eller på annat sätt göra ett meddelande tillgängligt för allmänheten i syfte att anstifta till något av de brott som anges i artikel 1.1 a–h, om detta handlingssätt, oavsett om det är fråga om att direkt förespråka terroristbrott eller inte, medför fara för att ett eller flera sådana brott begås.
b) rekrytering för terroristsyften: att försöka förmå en annan person att begå något av de brott som anges i artikel 1.1 a–h eller artikel 2.2.
c) utbildning för terroristsyften: att tillhandahålla instruktioner för tillverkning eller användning av sprängämnen, skjutvapen, andra vapen eller skadliga eller farliga ämnen, eller instruktioner om andra speciella metoder eller tekniker, i syfte att begå något av de brott som anges i artikel 1.1 a–h och med vetskap om att de kunskaper som tillhandahålls är avsedda för detta ändamål.
2. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följande uppsåtliga gärningar ska betraktas som brott med anknytning till terroristverksamhet:
a) Offentlig uppmaning till terroristbrott.
b) Rekrytering för terroristsyften.
c) Utbildning för terroristsyften.
d) Grov stöld i syfte att begå något av de brott som anges i artikel 1.1.
e) Utpressning i syfte att begå något av de brott som anges i artikel 1.1.
f) Upprättande av förfalskade administrativa dokument i syfte att begå något av de brott som anges i artiklarna 1.1 a–h och 2.2 b.
3. För att en gärning enligt punkt 2 ska vara straffbar behöver ett terroristbrott inte ha begåtts.
Artikel 4
Medhjälp, anstiftan och försök
1. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga medhjälp till något av de brott som anges i artikel 1.1, artiklarna 2 eller 3.
2. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga anstiftan till något av de brott som anges i artikel 1.1, artikel 2 eller artikel 3.2 d–f.
3. Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga försök att begå något av de brott som anges i artiklarna 1.1 och 3.2 d–f, med undantag för innehav enligt artikel 1.1 f och brott enligt artikel 1.1 i.
4. Varje medlemsstat får besluta att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att straffbelägga försök att begå något av de brott som anges i artikel 3.2 b och c.
I svensk rätt genomfördes rambeslutet i dess ursprungliga lydelse genom lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (prop. 2002/03:38, bet. 2002/03:JuU12, rskr. 2002/03:148). Regeringen angav att terroristbrott enligt artikel 1 i rambeslutet skulle motsvara terroristbrott enligt 2 och 3 §§ lagen om straff för terroristbrott (prop. 2002/03:38 s. 55–62).
I fråga om de gärningar som i dag nämns i artikel 3.2 d–f i rambeslutet uttalade regeringen att dessa motsvarades av stöld och grov stöld, 8 kap.1 och 4 §§brottsbalken, rån och grovt rån, 8 kap.5 och 6 §§brottsbalken, utpressning, 9 kap. 4 § brottsbalken, samt urkundsförfalskning och grov urkundsförfalskning, 14 kap.1 och 3 §§brottsbalken (prop. 2002/03:38 s. 92). Om någon har begått ett sådant brott, eller försök till sådant brott, med uppsåt att främja terroristbrott, ska detta enligt 5 § lagen om straff för terroristbrott beaktas som en försvårande omständighet vid bedömningen av straffvärdet.
Ändringarna av rambeslutet genomfördes genom lagen (2010:299) om straff för offentlig uppmaning, rekrytering och utbildning avseende terroristbrott och annan särskilt allvarlig brottslighet (prop. 2009/10:78, bet. 2009/10:JuU22, rskr. 2009/10:234). Brott med anknytning till terroristverksamhet enligt artikel 3.2 a–c i rambeslutet motsvarade brotten enligt 3–5 §§ i den lagen.
När det gällde kravet enligt artikel 4 i rambeslutet på kriminalisering av medhjälp till, anstiftan av eller försök till brotten enligt artikel 1.1 i rambeslutet, bedömde regeringen att det var uppfyllt dels genom att försök straffbelades enligt 4 § lagen om straff för terroristbrott, dels genom bestämmelserna om anstiftan och medhjälp enligt 23 kap. 4 §
brottsbalken (prop. 2002/03:38 s. 63 och 92). Regeringen gjorde samma bedömning i fråga om medhjälp till brotten enligt artikel 3.2 a–c i rambeslutet (prop. 2009/10:78 s. 32).
Penningtvätt och finansiering av terrorism
I artikel 57.1 första stycket e i LOU-direktivet hänvisas till artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (tredje penningtvättsdirektivet). I artikel 1 i det tredje penningtvättsdirektivet anges följande.
1. Medlemsstaterna skall säkerställa att penningtvätt och finansiering av terrorism förbjuds.
2. Följande handlingar skall vid tillämpningen av detta direktiv anses som penningtvätt när de begås uppsåtligen:
a) Omvandling eller överföring av egendom i vetskap om att egendomen härrör från brottsliga handlingar eller från medverkan till brottsliga handlingar och i syfte att hemlighålla eller dölja egendomens olagliga ursprung, eller för att hjälpa någon som är delaktig i sådan verksamhet att undandra sig de rättsliga följderna av sitt handlande.
b) Hemlighållande eller döljande av en viss egendoms rätta beskaffenhet eller ursprung, av dess belägenhet, av förfogandet över den, av dess förflyttning, av de rättigheter som är knutna till den, eller av äganderätten till den, i vetskap om att egendomen härrör från brottsliga handlingar eller från medverkan tillbrottsliga handlingar.
c) Förvärv, innehav eller brukande av egendom i vetskap om, vid tiden för mottagandet, att egendomen härrörde från brottsliga handlingar eller från medverkan till brottsliga handlingar.
d) Deltagande, sammanslutning för att utföra försök att utföra och medhjälp, underlättande och rådgivning vid utförandet av någon av de handlingar som nämnts i de tidigare leden.
3. Penningtvätt skall anses som sådan även om de handlingar som frambringat den egendom som skall tvättas begåtts inom en annan medlemsstats territorium eller i tredjeland.
4. I detta direktiv avses med finansiering av terrorism tillhandahållande eller insamling av medel, oavsett tillvägagångssätt, direkt eller indirekt, i uppsåt att dessa skall användas eller med vetskap om att dessa helt eller delvis kommer att användas för att genomföra något av de brott som anges i artiklarna 1–4 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism.
5. Vetskap, uppsåt och syfte som utgör rekvisit för de handlingar som avses i punkt 2 och punkt 4 får härledas ur objektiva, faktiska omständigheter.
Vid genomförandet av 2004 års LOU-direktiv var det direktiv som nu har ersatts av det tredje penningtvättsdirektivet aktuellt, nämligen rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt (andra penningtvättsdirektivet). Definitionen av penningtvätt är densamma i det andra och tredje penningtvättsdirektivet. Nytt i förhållande till det andra
penningtvättsdirektivet är att det i det tredje finns en bestämmelse om finansiering av terrorism.
I fråga om vilka brott i svensk rätt som motsvarar definitionen av penningtvätt enligt det tredje penningtvättsdirektivet, gällde att den typiskt sett motsvarades av penninghäleri och penninghäleriförseelse enligt 9 kap.6 a och 7 a §§brottsbalken. Genom en reform år 2014 samlades dock bestämmelser om penningtvättsbrott i en särskild lag, lagen (2014:307) om straff för penningtvättsbrott (prop. 2013/14:121, bet. 2013/14:JuU25, rskr. 2013/14:253). Bestämmelserna om penninghäleri och penninghäleriförseelse upphörde därmed att gälla den 1 juli 2014. De upphävda bestämmelserna motsvaras närmast av brotten penningtvättsbrott och penningtvättsförseelse i den nya lagen (3– 6 §§). Därutöver finns det i lagen en bestämmelse om brottet näringspenningtvätt (7 §). Det nya brottet penningtvättsbrott omfattar även s.k. självtvätt, dvs. tvätt av vinster från egen brottslighet.
Lagstiftningstekniken var tidigare sådan att det inte var uteslutet att penningtvätt enligt definitionen i penningtvättsdirektivet i vissa fall kunde uppfylla rekvisiten för både häleri, 9 kap. 6 § brottsbalken, och penninghäleri. I sådana fall borde gärningsmannen dömas för häleri (se prop. 1998/99:19 s. 25 och 37). Denna ordning ändrades genom 2014 års reform. Om det beträffande en och samma gärning finns förutsättningar att döma för både penningtvättsbrott och häleri, bör gärningsmannen numera i stället dömas för penningtvättsbrott (se prop. 2013/14:121 s. 112).
Den straffrättsliga ordning som tillämpades i svensk rätt innebar vidare att den brottsliga handling som den ”tvättade” egendomen härrörde från inte alltid ledde till straff för häleri, penninghäleri m.m. enligt 9 kap.6– 7 a §§brottsbalken. Detta följde av nämnda straffbestämmelsers konstruktion och innebar att den som hade begått det s.k. förbrottet inte också separat dömdes för de penningtvättåtgärder han eller hon vidtagit för att dölja förbrottet. Sådana penningtvättåtgärder var i stället en med förbrottet medbestraffad gärning. Detta innebar att en dom med annan brottsrubricering än de som följde av 9 kap.6–7 a §§brottsbalken kunde omfattas av det tredje penningtvättsdirektivets definition av penningtvätt, t.ex. domar för stöld, bedrägeri, narkotikabrott, skattebrott och tullbrott (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 236.)
Beträffande de konkurrenssituationer som kan uppstå mellan självtvätt och ett förbrott uttalade regeringen följande vid 2014 års reform (prop. 2013/14:121 s. 112).
Enligt allmänna straffrättsliga principer anses visst efterföljande handlande ingå som en så naturlig del i förbrottet att det ska betraktas som konsumerat av och medbestraffat med förbrottet. Normalt bör därför domstolen döma till ansvar enbart för förbrottet. I vissa fall finns emellertid anledning att döma för förbrottet och penningtvättsbrottet i konkurrens. Det gäller framför allt situationer där en person endast har deltagit i begränsad utsträckning i förbrottet men haft en avgörande roll när det gäller den efterföljande penningtvätten. Det kan vidare aktualiseras i vissa situationer då penningtvättsåtgärderna klart går utöver vad som får anses utgöra sedvanlig hantering av brottsutbyte.
När uteslutning på grund av penningtvätt aktualiseras handlar det alltjämt ytterst om att den upphandlande myndigheten får ta ställning till om brottet omfattas av det tredje penningtvättsdirektivets definition av penningtvätt. Det kan därvid noteras att den definition som finns i lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism är i hög grad en komprimerad version av motsvarigheten i det tredje penningtvättsdirektivet och som dessutom synes vara vidare än penningtvättsdirektivets (se prop. 1992/93:207 s. 12 och 27, prop. 2008/09:70 s. 183, SOU 2012:12 s. 148 och 149 och 1 kap. 5 § 6 b lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism).
När det gäller kravet på kriminalisering av finansiering av terrorism enligt artikel 1 i det tredje penningtvättsdirektivet, bedömde regeringen att det uppfylldes genom lagen (2002:444) om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall (prop. 2008/09:70 s. 56). Kriminaliseringen enligt den lagen är dock vidare än det som krävs enligt det tredje penningtvättsdirektivet. Regeringen uttalade därvid att de brott som nämnda direktiv (artikel 1.4) hänvisade till hade genomförts genom definitionen av terroristbrott enligt lagen (2003:148) om straff för terroristbrott (prop. 2008/09:70 s. 56). Det sagda innebär således att förutsättningar för uteslutning finns när en leverantör har dömts för brott enligt lagen om straff för finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall och den brottsliga gärningen samtidigt motsvarar det som avses med terroristbrott enligt 2 och 3 §§ lagen om straff för terroristbrott.
Människohandel
I artikel 57.1 första stycket f i LOU-direktivet hänvisas till artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (människohandelsdirektivet). I artikel 2 i människohandelsdirektivet anges följande under rubriken Människohandelsbrott.
1. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att följande uppsåtliga gärningar är straffbelagda: Rekrytering, transport, överföring, hysande eller mottagande av personer, inbegripet utbyte eller överföring av kontroll över dessa personer, genom hot om eller användning av våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, maktmissbruk eller missbruk av en persons utsatta situation eller givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över en annan person i syfte att utnyttja denna person.
2. Med en utsatt situation avses en situation där den berörda personen inte har något verkligt eller godtagbart alternativ till att underkasta sig utnyttjandet. 3. Utnyttjande ska omfatta åtminstone utnyttjande av andras prostitution eller andra former av sexuell exploatering, tvångsarbete eller tvångstjänster, inklusive tiggeri, slaveri eller slaveriliknande förhållanden, träldom, utnyttjande av brottslig verksamhet eller avlägsnande av organ.
4. Samtycke från den som är offer för människohandel till utnyttjandet, oavsett om det är avsett eller faktiskt, ska sakna betydelse, om något av de medel som anges i punkt 1 har använts.
5. När en handling som avses i punkt 1 involverar ett barn ska det vara ett straffbelagt människohandelsbrott, även om inget av de medel som anges i punkt 1 har använts.
6. I detta direktiv avses med barn varje person som är under 18 år.”
Vid beredningen av frågan om Sveriges genomförande av människohandelsdirektivet bedömdes att Sverige genom befintlig reglering levde upp till åtagandena enligt direktivet. Det ansågs därvid bl.a. att samtliga de brottsliga gärningar som beskrevs i ovanstående artikel täcktes av straffbestämmelsen människohandel enligt 4 kap. 1 a § brottsbalken i dess lydelse enligt SFS 2010:371.
Beträffande övervägandena om människohandelsbrottets utformning framgår det av förarbetena till 4 kap. 1 a § brottsbalken att brottet hade utformats och avgränsats i internationella överenskommelser som Sverige åtagit sig att följa (prop. 2009/10:152 s. 14). Regeringen konstaterade att brottet människohandel i grunden bestod av tre olika moment, nämligen när någon med användande av otillbörligt medel vidtar någon handelsåtgärd med offret i syfte att han eller hon ska utnyttjas för visst ändamål.
När det gällde det tredje momentet – utnyttjas för visst ändamål – utvecklade regeringen sin syn på detta moment under rubriken Syfte att exploatera offret (prop. 2009/10:152 s. 19–21). I den ovan nämnda promemorian framhölls beträffande detta moment att den svenska straffbestämmelsen människohandel hade fått en vid utformning, då den åsyftade exploateringen enligt 4 kap. 1 a § brottsbalken uttrycktes med bl.a. ”annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte”. I författningskommentaren till paragrafen anförde regeringen följande beträffande formuleringen (prop. 2009/10:152 s. 60 och 61).
Med verksamhet avses någon form av åtgärd som offret ska utföra eller underkasta sig. Med nödläge avses situationer där offret är förhindrat att fritt bestämma över sina göranden och låtanden. Gemensamt för dessa situationer som innebär nödläge är att offret befinner sig i en verkligt svår situation som inte är helt tillfällig eller övergående. Ett exempel på en verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte är när en person – utan att det är fråga om tvångsarbete – förmås arbeta under synnerligen svåra förhållanden till en mycket låg lön. Andra exempel är när en person förmås att tigga eller stjäla. Ytterligare ett exempel är när en person förmås att avlägsna annat biologiskt material än organ, t.ex. vävnad såsom hud och brosk.
När det gäller anstiftan, medhjälp och försök, kan det noteras att artikel 57.1 första stycket f i LOU-direktivet inte hänvisar till de särskilda bestämmelserna på området, artikel 3 i människohandelsdirektivet. I likhet med utredningen bedömer regeringen att detta får antas innebära att anstiftan av, medhjälp till eller försök till människohandel inte ska utgöra grund för uteslutning.
Avslutningsvis instämmer regeringen i utredningens bedömning att barnarbete, som nämns i artikel 57.1 första stycket f i LOU-direktivet, inte särskilt ska anges i den bestämmelse som genomför artikeln.
Personer med anknytning till leverantören
Regelverket beträffande uteslutning av leverantörer kompletteras i LOUdirektivet med en uttrycklig bestämmelse om vilken anknytning en fysisk person ska ha till en leverantör som är en juridisk person för att den fysiska personens lämplighet ska få betydelse vid en uteslutningsbedömning. Detta är, som också utredningen påpekar, en skillnad mot de vaga anvisningar i frågan som finns i 2004 års direktiv (se artikel 45.1 fjärde stycket i 2004 års LOU-direktiv).
Artikel 45 i 2004 års LOU-direktiv genomfördes bl.a. genom bestämmelserna i 10 kap. 1 § andra stycket och 2 § andra stycket LOU. Enligt dessa bestämmelser kan ett agerande av en person som företräder en leverantör medföra att leverantören utesluts. Reglerna om företrädare gäller vid uteslutning på grund av brott enligt 10 kap. 1 § första stycket och 2 § första stycket 3 LOU eller på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen enligt 10 kap. 2 § första stycket 4 LOU.
Med hänsyn till att artikel 45 i 2004 års LOU-direktiv har genomförts i svensk rätt genom uttryckliga bestämmelser om företrädare, blir det av intresse hur begreppet företrädare i LOU förhåller sig till det som följer av artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet.
När det gäller denna jämförelse instämmer regeringen i utredningens bedömning att artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet i och för sig inte tycks ha fått sin utformning på grundval av en ambition från EUlagstiftarens sida att förändra regelverket på denna punkt. Detta är en bedömning som även en av remissinstanserna, Advokatfirman Delphi, instämmer i. Däremot skiljer sig utredningens och Advokatfirman Delphis uppfattningar från varandra när det gäller i vilken utsträckning EU-lagstiftarens förmodade avsikter ska påverka tolkningen av artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet.
Utredningen anför att de omständigheter som räknas upp i artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet är av formell karaktär och att bestämmelsen enligt artikelns ordalydelse därmed ger uttryck för ett något snävare synsätt än det som ligger till grund för bestämmelserna i LOU och Högsta förvaltningsdomstolens tolkning av dessa (se RÅ 2010 ref. 79 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 226 och 388). Enligt Advokatfirman Delphi är emellertid uppräkningen i artikeln enbart ett förtydligande av det som redan gäller enligt artikel 45 i 2004 års LOUdirektiv. Advokatfirman anser vidare att personkretsen enligt den nuvarande regleringen som den tolkas i RÅ 2010 ref. 79 inte är vidare än den som följer av artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet.
Enligt regeringens uppfattning pekar en tolkning av artikeln enligt dess ordalydelse på att det inte finns samma utrymme för att beakta sådana omständigheter som enligt 59 kap.12–15 §§skatteförfarandelagen (2011:1244) och 3 § första stycket lagen (2014:836) om näringsförbud (jfr 4 § andra stycket i den numera upphävda lagen [1986:436] om näringsförbud) motiverar att en person i de båda lagarnas mening bedöms som en företrädare. Det kan enligt regeringens bedömning inte
uteslutas att EU-lagstiftaren av rättssäkerhetsskäl har önskat få till stånd en något striktare bedömning. Detta skulle i så fall kunna vara motiverat av att brister i en persons lämplighet som kan hänföras till en leverantör ska innebära att leverantören utesluts från deltagande i upphandlingen. De obligatoriska grunderna för uteslutning av brott skulle därmed balanseras med en något striktare bedömning av vilken krets av personer vars lämplighet som kan påverka en uteslutningsbedömning. Regeringen kan dock, även med hänsyn tagen till en eventuell förskjutning av rättsläget, instämma i utredningens bedömning att en person som ingår i styrelsen, är firmatecknare eller är vd för ett svenskt aktiebolag får antas ingå i personkretsen enligt artikeln. Lagrådet har efterfrågat ytterligare förtydliganden av personkretsen och om t.ex. en advokat eller en extern revisor ska anses ingå. Enligt regeringens bedömning torde dessa inte vara sådana som avses ingå i personkretsen. Enligt regeringens mening får frågan om någon är att anse som företrädare för en leverantör dock bedömas vid tillämpningen nationellt inom ramen för direktiven och med utgångspunkt i EU-domstolens praxis. Praxis från en medlemsstat tolkad med beaktande av nationell associationsrätt kan då få betydelse för bedömningen i Sverige av frågan om någon är att anse som företrädare för en leverantör från den medlemsstaten. Sammanfattningsvis får det således överlämnas till rättstillämpningen att närmare bestämma gränserna för vilka personers lämplighet som kan beaktas i sammanhanget.
22.1.2 Uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om den får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter. Detta gäller för obetalda skatter och avgifter såväl i leverantörens eget land som i det land där upphandlingen sker. Att leverantörens skyldigheter inte är fullgjorda ska ha fastställts genom ett lagkraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut. Om något sådant avgörande eller beslut inte föreligger, får leverantören trots det uteslutas om myndigheten på något annat lämpligt sätt kan visa att skyldigheterna inte har fullgjorts.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget är i huvudsak positiva. Stockholms läns landsting tillstyrker förslaget att genomföra bestämmelserna i artikel 57.2 första och andra styckena i
LOU-direktivet som en ska-regel och en får-regel. Att en del av bestämmelserna genomförs som en ska-regel är enligt Sveriges
Byggindustrier positivt. Advokatfirman Delphi anför att innebörden av vissa begrepp måste klarläggas. Västra Götalands läns landsting och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) uttalar sig allmänt om genomförandet av bestämmelserna om skäl för uteslutning i artikel 57.
De instämmer därvid i utredningens bedömning av vilka grunder som ska
genomföras som obligatoriska och vilka som ska genomföras som fakultativa uteslutningsgrunder.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 57.2 första och andra styckena i LOU-direktivet finns bestämmelser om uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter. Grunden som sådan – obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter – är ingen nyhet i förhållande till 2004 års LOU-direktiv (se artikel 45.2 första stycket e och f). Regleringen i LOU-direktivet skiljer sig dock från dess tidigare motsvarighet i 2004 års direktiv på så sätt att uteslutning kan bli aktuell i två olika situationer. Den första grunden (artikel 57.2 första stycket i
LOU-direktivet) innebär att betalningsskyldigheten ska ha fastställts genom ett domstolsavgörande eller genom ett administrativt beslut med slutlig och bindande verkan. Den andra grunden (artikel 57.2 andra stycket i LOU-direktivet) saknar koppling till hur nämnda skyldighet har bestämts.
De ovan beskrivna två grunderna skiljer sig också åt på en avgörande punkt när det gäller genomförandet av direktivet. Enligt bestämmelserna i artikel 57.2 första stycket i LOU-direktivet ska en leverantör uteslutas om förutsättningarna för uteslutning är för handen. Enligt andra stycket i samma artikel får en leverantör uteslutas om skäl för uteslutning finns. Att en leverantör ska uteslutas i vissa situationer är också en viktig skillnad i förhållande till 2004 års direktiv. Enligt det direktivet är nämligen uteslutningsgrunden i sin helhet fakultativ.
När det gäller de ovan beskrivna skillnaderna mellan första och andra styckena i artikel 57.2 i LOU-direktivet bedömer regeringen i likhet med utredningen att denna skillnad bör återspeglas i de bestämmelser som genomför styckena.
En av remissinstanserna, Advokatfirman Delphi, anser att det bör klargöras vid vilken tidpunkt en skyldighet att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter är att anse som inte fullgjord. Som framgått är uteslutningsgrunden obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter inte någon nyhet i upphandlingslagstiftningen. Redan i dag formuleras också grunden med en koppling till att leverantören ”inte har fullgjort sina åligganden avseende socialförsäkringsavgifter eller skatt” (se 10 kap. 2 § första stycket 5 LOU). Skillnaden är dock att den bestämmelse i dagens ordning i vilken formuleringen används är enbart fakultativ.
När det gäller tidpunkten för när ett uteblivet fullgörande ska anses föreligga, konstaterar regeringen att obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter i något annat land än Sverige får bedömas enligt det landets bestämmelser om betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter. I fråga om obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter i Sverige finns det anledning att framhålla att frågan om fullgörande ska bedömas enligt de svenska nationella bestämmelser som gäller för betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter. Vad som gäller i det avseendet framgår framför allt av skatteförfarandelagen (2011:1244). Detta innebär enligt regeringens mening att en betalning ska ha bokförts på Skatteverkets särskilda konto för skattebetalningar senast på förfallodagen. Hur förfallodagen bestäms framgår av 62 kap. skatteförfarandelagen.
I fråga om förutsättningen att skyldigheten avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter ska ha fastställts genom ett
lagakraftvunnet och bindande beslut (”beslut med slutlig och bindande verkan” enligt artikel 57.2 första stycket i LOU-direktivet), kan noteras att denna begränsar möjligheten att tillämpa den obligatoriska uteslutningsgrunden när det gäller obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter. Tiden för överklagande av beslut om skatter och socialförsäkringsavgifter är nämligen enligt skatteförfarandelagen i normalfallet sex år efter utgången av beskattningsåret. När det rör sig om obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter blir därför i stället i normalfallet den fakultativa uteslutningsgrunden tillämplig.
Lagrådet har ifrågasatt valet att låta beviskravet vara avgörande för om uteslutningsgrunden är obligatorisk eller fakultativ och anser att skälen för den bedömningen behöver redovisas närmare. Ett tungt vägande skäl att genomföra artikel 57.2 andra stycket som en fakultativ uteslutningsgrund är att den är formulerad på detta sätt i direktivet, även om medlemsstaterna ges möjlighet att göra även andra stycket obligatoriskt. Att utslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter gjorts obligatorisk i de nya direktiven i de fall det finns en dom som vunnit laga kraft är redan en utvidgning av de obligatoriska uteslutningsgrunderna jämfört med nuvarande ordning.
Lagrådet har också ansett det oklart varför en misskötsamhet ska föranleda obligatorisk uteslutning om den fastställts genom ett lagakraftvunnet beslut, medan den upphandlande myndigheten själv får besluta i saken om samma misskötsamhet visas på annat lämpligt sätt. Regeringen konstaterar att denna ordning har sin grund i att så länge ett beslut inte är lagakraftvunnet är saken i viss mån fortfarande öppen och inte slutligt fastställd. Enligt regeringens mening är det därför, bl.a. av rättssäkerhetsskäl, motiverat att myndigheten lämnas ett större utrymme att beakta omständigheterna i det enskilda fallet. Det bör även noteras att de obligatoriska uteslutningsgrunderna på grund av brott i artikel 57.1 kräver en dom som fått laga kraft medan de fakultativa uteslutningsgrunderna i artikel 57.4 uppvisar en variation av lägre beviskrav.
Den fakultativa uteslutningsgrunden berörs av Advokatfirman Delphi som anser att det bör förtydligas hur en upphandlande myndighet ”på något lämpligt sätt” kan visa att en leverantör inte har fullgjort sin skyldighet att betala skatter och socialförsäkringsavgifter (se artikel 57.2 andra stycket i LOU-direktivet). Vad som närmare avses med formuleringen är enligt regeringen något oklart. Det kan dock inte uteslutas att den får betydelse när det rör sig om obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter i något annat land än Sverige. Hur bestämmelsen då ska tolkas får avgöras i rättstillämpningen. När det däremot gäller obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter står det klart att den fakultativa uteslutningsgrunden får betydelse.
För svenskt vidkommande innebär den fakultativa uteslutningsgrunden att beslut att utesluta en leverantör från att delta i en upphandling på grund av obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter normalt kommer att grundas på att det finns ett beslut som får verkställas trots att det inte har fått laga kraft. Om det finns förfallna obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter på leverantörens skattekonto får det anses ha påvisats på ett lämpligt sätt att skyldigheterna i fråga inte är fullgjorda. Lagrådet har ifrågasatt om uteslutning ska kunna ske i sådan situation,
där obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter finns på leverantörens skattekonto men där det aktuella skattebeslutet har överklagats. Som Lagrådet påpekat innebär det svenska skatteförfarandet att en skatt normalt ska betalas även om den överklagas. Om den inte betalas utgör detta således en misskötsamhet som kan föranleda uteslutning. Eftersom uteslutning i en sådan situation emellertid är fakultativ finns det inget som hindrar att en upphandlande myndigheten, när den bedömer om leverantören ska uteslutas eller inte, beaktar att det finns en pågående överprövningsprocess.
Lagrådet har även konstaterat att lagrådsremissen inte berör frågan om skillnader mellan skattesystemen i olika länder kan medföra risk för att vissa leverantörer missgynnas. Regeringen, som i och för sig är tveksam till om detta är en fråga som kan anses ligga inom ramen för lagstiftningsärendet, konstaterar att det – på samma sätt som när det gäller brott som en leverantör har dömts för utomlands – inte är möjligt att ge någon generell vägledning. Det kan vidare konstateras att en bedömning måste göras från fall till fall med beaktande av likabehandlingsprincipen. I sammanhanget kan också tilläggas att det administrativa samarbete som medlemsstaterna enligt direktiven ska tillhandahålla kan tjäna till hjälp för upphandlande myndigheter och enheter om behov av information och vägledning i den fråga som här är aktuell skulle uppkomma.
Som framgår i avsnitt 22.1.5 ska åtgärden att utesluta en leverantör stå i proportion till bl.a. det förfallna beloppets storlek. Det ovan sagda överensstämmer för övrigt med det som gäller i dag enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 LOU. Den ordning som nu föreslås innebär således i praktiken att rättsläget inte förändras.
22.1.3 Uteslutning på grund av missförhållanden i övrigt
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om det framkommer sådana missförhållanden som avses i artikel 57.4 första stycket a–i) i LOUdirektivet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en annan lagteknisk lösning.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Västra Götalands läns landsting och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) uttalar sig allmänt om genomförandet av bestämmelserna om skäl för uteslutning i artikel 57. De instämmer i utredningens bedömning av vilka grunder som ska genomföras som obligatoriska och vilka som ska genomföras som fakultativa uteslutningsgrunder. Kronofogdemyndigheten är dock kritisk till förslaget och anser att artikel 57.4 bör regleras som en obligatorisk grund. Enligt Kronofogdemyndigheten leder denna skillnad mellan uteslutningsgrunderna till praktiska problem vid tillämpningen. Flera remissinstanser anser att den närmare betydelsen av flera av begreppen som används i bestämmelserna måste klargöras.
Förslaget i delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna:
Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig om lagförslagen i de delar som har kompletterats med Genomförandeutredningens förslag.
Migrationsverket anser att bestämmelserna om uteslutning av leverantörer leder till tillämpningssvårigheter. Konkurrenskommissionen anser att nämnda bestämmelser medför en negativ särbehandling av företag som är kollektivavtalsbundna framför deras konkurrenter som inte är kollektivavtalsbundna. Både Svenskt Näringsliv och
Konkurrenskommissionen avstyrker därför förslaget i den delen.
Förvaltningsrätten i Malmö invänder mot att bestämmelsen har utformats som en regel om beviskrav. Enligt förvaltningsrättens mening är det tillräckligt att ange att myndigheten får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling om leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social-, eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. I utkastet föreslås dock att direktivets uttryck ”på något lämpligt sätt” ska återges i lagtexten.
Remissinstanserna: Skatteverket avstyrker att arbetsrättsliga hänsyn ska utgöra en fakultativ uteslutningsgrund eftersom upphandlande myndighet ska ställa krav på arbetsrättsliga hänsyn när det är behövligt.
Upphandlingsmyndigheten tillstyrker förslaget till genomförande men vill ha klargörande av vad som avses med tillämpliga skyldigheter. Arbetsmiljöverket anser att det ska vara tvingande att utesluta en leverantör som har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Kammarrätten i Göteborg, Företagarna, Näringslivets regelnämnd (NNR) och Advokatfirman Delphi anser att uttrycket ”på något lämpligt sätt” är otydligt och kan utgå eftersom det är tillräckligt att myndigheten kan visa att skyldigheterna åsidosatts.
Skälen för regeringens förslag: De i avsnitten ovan behandlade reglerna om uteslutning på grund av brott och på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter kompletteras med bestämmelser i artikel 57.4 i LOU-direktivet. Bestämmelserna reglerar uteslutning på grund av brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs. I artikeln beskrivs nio olika sådana situationer. Tre av dem, leden b, c och h, regleras i allt väsentligt redan i dag i 2004 års LOUdirektiv, nämligen i
- artikel 45.2 första stycket a och b i 2004 års LOU-direktiv som motsvarar artikel 57.4 första stycket b i LOU-direktivet,
- artikel 45.2 första stycket c och d i 2004 års LOU-direktiv som motsvarar artikel 57.4 första stycket c i LOU-direktivet, och
- artikel 45.2 första stycket g i 2004 års LOU-direktiv som motsvarar artikel 57.4 första stycket h i LOU-direktivet. Leden a, d, e, f, g och i i artikel 57.4 första stycket i LOU-direktivet saknar direkta motsvarigheter i 2004 års LOU-direktiv. Som framgått (se avsnitt 9.2) föreslår regeringen dock inte nu hur led a ska genomföras.
Uteslutningsgrunderna i artikel 57.4 första stycket i LOU-direktivet är fakultativa. Som framgår av artikeln kan dock medlemsstaterna genomföra även denna reglering som obligatoriska grunder för uteslutning. När det gäller frågan om huruvida denna möjlighet bör utnyttjas råder det delade meningar bland remissinstanserna. Det finns
därför skäl att instämma i utredningens bedömning, att artikel 57.4 i LOU-direktivet bör genomföras genom fakultativa bestämmelser.
Såvitt gäller uppräkningen i de nio olika leden i artikel 57.4 första stycket i LOU-direktivet, används skiftande tekniker för att beskriva det som tycks uttrycka vad som krävs för att skälen för uteslutning ska anses vara tillräckliga. Som utredningen konstaterar är det oklart vad skillnaderna leden emellan i artikeln syftar till. I likhet med utredningen anser regeringen att variationerna knappast är ett uttryck för att kravet på vad som är tillräckliga skäl för uteslutning växlar beroende på vilket av leden som tillämpas. Det skillnaderna uttrycker får snarare antas vara en omsorg om att ett så ingripande beslut som uteslutning inte ska tillåtas fattas på oprecisa eller vaga indikationer. För att försäkra sig om detta har EU-lagstiftaren sannolikt bedömt det nödvändigt att genom särskilda formuleringar betona vikten av att så inte sker. Som utredningen påpekar innebär dock redan en tillämpning av proportionalitetsprincipen att sådana indikationer inte är tillräckliga för uteslutning. Regeringen delar utredningens bedömning att den växlande begreppsbildningen tycks sakna betydelse. För att inte äventyra kopplingen till direktivet och EUdomstolens tolkning av detta, bedömer regeringen likväl att de skiftande begreppen i artikeln huvudsakligen måste föras över till den nya lagen om offentlig upphandling. Uttrycket ”på något lämpligt sätt” förs dock efter synpunkter från Kammarrätten i Göteborg, Företagarna,
Näringslivets regelnämnd (NNR) och Advokatfirman Delphi inte in i författningstexten eftersom det inte uttrycker någon bevisnivå.
Som angetts ovan regleras tre av de situationer som räknas upp i artikel 57.4 första stycket i allt väsentligt redan i dag i 2004 års upphandlingsdirektiv. Det finns således inte någon anledning för regeringen att kommentera dessa särskilt. Leden a, d, e, f, g och i saknar dock direkta motsvarigheter i 2004 års upphandlingsdirektiv.
Enligt led a får den upphandlande myndigheten utesluta eller kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta en leverantör, om den upphandlande myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa åsidosättande av de tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 18.2, dvs. de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheterna. Sådana brister kan i och för sig vara uteslutningsgrundande enligt nuvarande 10 kap. 2 § första stycket 3 eller 4 LOU eller 10 kap. 3 § första stycket 3 eller 4 LUF, dvs. som brott avseende yrkesutövningen eller som allvarligt fel i yrkesutövningen. Artikel 18.2 adresserar dock specifikt de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheterna. För att genomföra led a som reglerar uteslutning på grund av bristande efterlevnad av dessa skyldigheter, föreslår Genomförandeutredningen och Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att den tillförs katalogen av fakultativa uteslutningsgrunder som regeringen i lagrådsremissen föreslagit ska tas in i lagen. Arbetsmiljöverket anser att uteslutningsgrunden ska vara obligatorisk. Eftersom direktivet föreskriver en möjlighet till uteslutning instämmer regeringen dock i utredningarnas förslag. Den fakultativa katalogen innehåller dessutom i likhet med direktivet skiftande uttryckssätt för vad som ska vara visat för att uteslutning ska kunna vara möjlig. Regeringen instämmer med Förvaltningsrätten i Malmö i att denna variation kan ifrågasättas. Flera remissinstanser föreslår att uttrycket ”på lämpligt sätt” kan utgå. Regeringen delar uppfattningen att
uttrycket är överflödigt och föreslår att det inte tas in i lagtext. Några remissinstanser framför att förslaget innebär en risk för negativ särbehandling. De skyldigheter som leverantörerna ska följa är dock de som redan gäller till följd av miljö-, social- och arbetsrättsliga regler. Det följer av rekvisitet tillämpliga. Regeringen bedömer därför att risken för negativ särbehandling inte är så stor som vissa av remissinstanserna befarar. Tillämpliga skyldigheter behandlas i avsnitten 9.2 och 26.2.1. Det framgår där att sådana kan fastställas i bl.a. nationell rätt och i kollektivavtal. Av det följer att även bindande föreskrifter från myndigheter kan innehålla sådana skyldigheter.
Led d tar sikte på situationer där en leverantör har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen. Att överenskommelsen också faktiskt har fått det åsyftade resultatet är dock enligt regeringens mening inte nödvändigt. Detta följer av, precis som utredningen påpekar, att bestämmelsen enbart tar upp syftet med överenskommelsen och inte något om effekten.
När det gäller tillämpningen av bestämmelserna i led d, anger utredningen att Konkurrensverket i en skrivelse den 10 december 2013 till utredningen (S 2012:09/2013/68-69) redogjort för sin uppfattning om hur det konkurrensrättsliga regelverket om eftergift av konkurrenskadeavgift förhåller sig till grunden för uteslutning i nämnda led. I remissyttrandena beträffande utredningens betänkanden vidhåller
Konkurrensverket denna uppfattning. Enligt verket bör det införas en uttrycklig regel i de nya upphandlingslagarna som skyddar ett företag som har beviljats eftergift av konkurrensskadeavgift från att på grund av den anmälda överträdelsen uteslutas från att delta i en upphandling.
Verket tillägger att det vid kontakter med andra konkurrensmyndigheter har framkommit att det i några medlemsstater också finns bestämmelser som medger undantag från uteslutning för leverantörer som har beviljats eftergift.
Med utgångspunkt från bestämmelsens ordalydelse i led d, anser regeringen i likhet med utredningen att LOU-direktivet inte ger stöd för att begränsa bestämmelsens tillämpningsområde genom en uttrycklig begränsningsregel som rör leverantörer som har beviljats eftergift av konkurrensskadeavgift. Huruvida en eftergift bör beaktas inom ramen för den proportionalitetsavvägning som ska göras inför varje beslut om uteslutning behandlas nedan i avsnitt 22.1.5.
I leden e och f finns bestämmelser som inriktar sig på två olika situationer under ett upphandlingsförfarande. Gemensamt för dessa situationer är att de reser frågor om principen om icke-diskriminering har iakttagits under förfarandet. Regleringen i leden medger att uteslutning kan tillgripas som en sista åtgärd, om en tillämpning av bestämmelserna om intressekonflikter enligt artikel 24 i LOU-direktivet eller om anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande enligt artikel 41 i direktivet inte får avsedda effekter. Det framgår sålunda av leden e och f att en upphandlande myndighet får besluta om uteslutning av en leverantör, om det inte genom någon annan åtgärd går att hindra att upphandlingen påverkas av sådana otillbörliga hänsyn som avses i artiklarna 24 och 41 i LOU-direktivet. Genomförandet av dessa artiklar behandlas i avsnitt 10.9 respektive avsnitt 10.2.
I led e anges att bristerna ”inte kan avhjälpas effektivt genom andra, mindre ingripande åtgärder” medan det i led f föreskrivs att bristerna ”inte kan avhjälpas genom andra, mindre ingripande åtgärder”. När det gäller tillägget ”effektivt” instämmer regeringen i utredningens bedömning att detta kan lämnas åt sidan i de svenska bestämmelser som genomför de båda leden.
Regleringen i led g rör brister i hur en leverantör har fullgjort ”ett tidigare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet eller ett tidigare koncessionskontrakt”. En nödvändig förutsättning för uteslutning är enligt bestämmelsen att bristerna i fullgörandet har lett till uppsägning, skadestånd eller jämförbar påföljd. En av remissinstanserna, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), är positiv till att bestämmelsen i ledet införs men anför att det bl.a. behöver tydliggöras när i tiden ett bristfälligt fullgörande upphör att vara relevant för en uteslutningsbedömning. Frågan om uteslutningsgrundernas betydelse i tiden behandlas nedan, se avsnitt 22.1.4.
Lagrådet har anfört att det framgår av LOU-direktivet att även brister i fullgörandet av ett avtal enligt LUFS ska kunna medföra uteslutning, likväl som brister vid fullgörandet av andra avtal med upphandlande enheter än sådana som omfattas av upphandlingslagstiftningen.
Regeringen ställer sig dock tveksam till att en sådan extensiv tolkning har stöd i direktiven. Direktivens bestämmelser rör enligt ordalydelsen bristande fullgörande av ett offentligt kontrakt, ett kontrakt med en upphandlande enhet eller ett tidigare koncessionskontrakt. Med det avses i första hand de upphandlingsdirektiv som nu genomförs, dvs. LOU-, LUF- och LUK-direktivet. Som regleringen är utformad måste emellertid också LUFS-direktivet anses omfattas, då definitionen av kontrakt ansluter till definitionen enligt det klassiska direktivet som nu ersatts av LOU-direktivet. Att det skulle göras en skillnad mellan direktiven framstår också som omotiverat. Bristande fullgörande av kontrakt enligt LUFS bör därför också, som Lagrådet föreslagit, kunna beaktas. Regeringen anser dock inte att artikeln ger tillräckligt stöd för slutsatsen att även bristande fullgörande av andra avtal än sådana som omfattas av upphandlingslagstiftningen skulle kunna beaktas som en möjlig uteslutningsgrund.
Sammanfattningsvis anser regeringen att bestämmelserna bör genomföras på ett sätt som nära ansluter till direktiven. Det innebär även att den variation av uttryck för den bevisning som föreskrivs i direktiven huvudsakligen ska återspeglas i lagtexten, även om Lagrådet förordat en precisering och ett tydliggörande. Regeringen vill dock framhålla att ett direktivnära genomförande inte kan anses innebära att det helt saknas möjlighet att utesluta leverantörer som brutit mot fullgörandet av andra kontrakt än sådana som omfattas av de aktuella bestämmelserna. I sådana fall torde enligt regeringens bedömning den upphandlande myndigheten kunna pröva frågan utifrån bestämmelserna om uteslutning på grund av allvarligt fel i yrkesutövningen.
När det gäller den närmare utformningen av bestämmelserna har Lagrådet föreslagit att direktivens uttryck materiellt krav ska ersättas med uttrycket väsentligt krav. Lagrådet har hänvisat till den engelska språkversionen, som anger substantive requirements. Det är enligt
regeringens mening i och för inte helt klart att den engelska språkversionen ger tillräckligt stöd för en sådan ändring, men däremot anges i den franska språkversionen obligation essentielle, i den danska væsentligt krav och i den tyska wesentlichen Anforderung, vilka alla talar för att materiellt krav bör ersättas med väsentligt krav. Det kan alltså konstateras att de olika språkversionerna på ett inte obetydligt sätt i sak skiljer sig åt, vilket inte kan ha varit avsikten. Det kan också konstateras att det i skäl 101 i den svenska språkversionen av LOUdirektivet talas om väsentliga krav. Mot denna bakgrund anser regeringen sammantaget att det finns skäl att i enlighet med Lagrådets förslag ersätta materiellt krav med väsentligt krav i de bestämmelser som genomför direktivens bestämmelser i denna del.
I led i finns bestämmelser om uteslutning av en leverantör som otillbörligt har försökt att påverka utgången av en upphandling. Huruvida ledet tar sikte på otillbörlig påverkan i den aktuella upphandlingen eller också i tidigare gjorda upphandlingar är enligt regeringen öppet för tolkning. Det ligger dock närmast till hands med hänsyn till ordvalen att det ska röra sig om påverkan i den aktuella upphandlingen. Av ledet följer nämligen att det är påverkan på ”den upphandlande myndighetens beslutsprocess” som avses och att det handlar om ”otillbörliga fördelar i upphandlingsförfarandet”. I begreppet ”har försökt” ligger vidare ett moment av avsikt. Leverantören ska således enligt regeringens tolkning ha haft en avsikt att otillbörligt påverka eller i övrigt skaffa sig otillbörliga fördelar. Som framgår av hur ledet avslutas kan även ett oaktsamt vilseledande resultera i uteslutning.
När det gäller bestämmelserna i led i, anser Swedish Medtech, att det behöver klargöras huruvida en leverantör ska uteslutas om denne får del av handlingar som lämnas ut av en myndighet trots att myndigheten rätteligen borde ha vägrat att lämna ut dem med hänvisning till att uppgifter i handlingarna borde ha sekretessbelagts. Om en leverantör får del av uppgifter på ett sådant sätt, kan leverantören enligt regeringens uppfattning inte anses ha otillbörligt försökt att påverka den upphandlande myndigheten. I en sådan situation bör således leverantören inte uteslutas.
22.1.4 Uteslutningsgrundernas betydelse i tiden
Regeringens bedömning: Det bör i lagen inte finnas några bestämmelser med uttryckliga tidsgränser för uteslutningsgrundernas betydelse i tiden. Lagen bör inte heller innehålla bestämmelser om att ett beslut om uteslutning inte bara ska gälla för den aktuella upphandlingen utan även för kommande upphandlingar under en viss tidsperiod.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna framför inga synpunkter på bedömningen. Advokatfirman Delphi instämmer i bedömningen att det inte bör införas en ordning som innebär att ett beslut om uteslutning inte bara ska gälla för den aktuella upphandlingen utan
Prop. 2015/16:195 även för kommande upphandlingar under en viss tidsperiod.
Konkurrenskommissionen anser dock att ett sådant system bör införas.
Advokatfirman Delphi menar vidare att det är oklart vilken ledning man kan få av de tidsgränser som anges i artikel 57.7 i LOU-direktivet. Enligt advokatfirman framgår det inte om EU-lagstiftarens mening är att tidsgränserna uttrycker maximalt så långt tillbaka i tiden som en upphandlande myndighet får beakta händelser, när den ska besluta om uteslutning av en leverantör, eller enbart syftar på de tidsgränser som ska gälla i fall en medlemsstat faktiskt inför regler om framtida verkan av uteslutningsbeslut. Advokatfirman framhåller vidare att det måste klargöras på vilket sätt formuleringen ”dagen för den relevanta händelsen” kan tjäna som vägledning när det rör sig om ihållande brister som sammantaget men inte var för sig utgör skäl för uteslutning. Konkurrenskommissionen förordar dock att bestämmelserna i artikel 57.6 fjärde stycket och 57.7. i LOU-direktivet om hur länge en lagakraftvunnen dom får göras gällande om någon längsta uteslutningsperiod inte har fastställts i en dom eller ett beslut bör genomföras.
Enligt Västra Götalands läns landsting är utredningens slutsatser i fråga om särskilda bestämmelser om tidsgränser inte tillräckligt motiverade för att något ställningstagande ska kunna tas i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 56.4 i LOU-direktivet är en nyhet i förhållande till 2004 års direktiv och reglerar möjligheten för en leverantör som annars skulle riskera att uteslutas från en upphandling att vidta sådan rättelse att denne kan undgå att bli utesluten. Av bestämmelserna framgår att en leverantör som befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 57.1 (obligatoriska uteslutningsgrunder på grund av brott) eller artikel 57.4 (fakultativa uteslutningsgrunder på grund av andra missförhållanden) får lämna bevis på att leverantören vidtagit tillräckliga åtgärder för att visa att denne är tillförlitlig, trots att det föreligger relevanta skäl för uteslutning. Om den upphandlande myndigheten bedömer att bevisen är tillräckliga ska leverantören inte uteslutas. Artikeln i dessa delar behandlas vidare nedan, avsnitt 22.1.5.
I artikel 57.6 fjärde stycket anges att en leverantör som genom en lagakraftvunnen dom har uteslutits från att delta i en upphandling inte ska ha rätt att utnyttja möjligheten till ”självrättelse” under den period som uteslutningen gäller enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig. Av detta framgår att det finns medlemsstater inom EU som har ett system där en leverantör genom en dom kan uteslutas från att delta i framtida upphandlingar. Något sådant system finns emellertid inte i Sverige.
Av artikel 57.7, som reglerar att medlemsstaterna ska fastställa villkoren för tillämpningen av artikeln, framgår att medlemsstaterna särskilt ska fastställa den längsta tillåtna uteslutningsperiod som ska tillämpas om leverantören inte vidtar några åtgärder för rättelse för att visa sin tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den lagakraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag då domen meddelades när det gäller de obligatoriska uteslutningsgrunderna och tre år från dagen för relevant händelse när det gäller de fakultativa uteslutningsgrunderna.
Som Lagrådet har påpekat finns det i lagrådsremissens förslag inte några bestämmelser som reglerar hur lång tid efter ett brott som myndigheten ska vara skyldig att lägga det till grund för uteslutning. Detta innebär dock inte att en leverantör för all framtid ska vara utesluten från att delta i offentliga upphandlingar på grund av en uteslutningsgrund, ens om den är obligatorisk. Åtgärdens ingripande karaktär innebär i stället att stora krav ställs på att den är proportionerlig. De förhållanden som åberopas som grund för en uteslutning får t.ex. inte vara för inaktuella. Om ett brott eller ett missförhållande ligger alltför långt tillbaka i tiden, ska dessa alltså inte längre leda till uteslutning av leverantören.
Lagrådet har ifrågasatt bedömningen i lagrådsremissen att artikel 57.6 fjärde stycket och 57.7 endast innebär skyldigheter för de medlemsstater som tillämpar en ordning där ett beslut om uteslutning ska gälla även för framtida upphandlingar. Lagrådet har vidare framhållit att det under den fortsatta beredningen bör övervägas att genomföra direktiven i de delar där de preciserar vad den europeiske lagstiftaren uppenbarligen har funnit motsvara kraven på proportionalitet och nämner i sammanhanget bl.a. artikel 57.7.
När det gäller frågan om det bör införas en ordning som innebär att ett beslut om uteslutning inte bara ska gälla för den aktuella upphandlingen utan även för kommande upphandlingar under en viss tidsperiod, instämmer regeringen – vilket även Lagrådet gjort – i utredningens bedömning att LOU-direktivet inte kräver att en sådan ordning införs. Lagrådet har dock ansett att det förhållandet att det saknas sådana direktivbestämmelser närmast ger vid handen att de tidsgränser som föreskrivs i artikel 57.7 ska gälla i alla de fall där en uteslutningsperiod inte har fastställts i en dom. Enligt Lagrådet ligger det nära till hands att anta att tidsgränserna i artikel 57.7 kan tillmätas betydelse vid den proportionalitetsbedömning som ska göras, vare sig en viss uteslutningsperiod fastställts i en dom eller inte.
Enligt regeringens mening framgår det inte klart av de nu aktuella bestämmelserna vilka skyldigheter som följer för de medlemsstater som inte har en ordning där leverantörer genom en lagakraftvunnen dom kan uteslutas från att delta i framtida upphandlingsförfaranden.
I likhet med Genomförandeutredningens synsätt bedömer regeringen att skälet till att artikel 57.7 andra meningen hänvisar till uteslutningsperioden är att bestämmelsen har en direkt koppling till artikel 57.6 fjärde stycket och undantaget från möjligheten att åberopa ”självrättelse” i de fall uteslutningsperioden fastställts i en dom. Den mest rimliga tolkningen är därför enligt regeringens mening att artikel 57.7 andra meningen innefattar en förpliktelse endast för de medlemsstater som har ett sådant system och att syftet med detta är att säkerställa att leverantörer som är föremål för sådana domar under en inte allt för lång tid hindras från möjligheten till ”självrättelse”.
När det gäller frågan om artikel 57.7 i LOU-direktivet kan, som Genomförandeutredningen gör gällande, ge viss ledning beträffande tidsaspekten trots att artikeln inte genomförs vill regeringen framhålla att det centrala momentet vid en uteslutningsbedömning är den proportionalitetsavvägning som ska göras och som innefattar de omständigheter som är av betydelse i det enskilda fallet. Vid en sådan avvägning bör
myndigheten beakta bl.a. tidsaspekter, hur allvarligt det bristfälliga fullgörandet är i termer av bl.a. varaktighet och frekvens och hur det bristfälliga fullgörandet påverkar leverantörens lämplighet i den aktuella upphandlingen. Naturligtvis är tiden en viktig faktor vid denna bedömning och som Lagrådet har konstaterat torde de tidsgränser som anges i artikel 57.7 kunna tjäna till viss vägledning för denna bedömning.
Lagrådet har ansett att en ordning där den enskilda upphandlande myndigheten i varje enskilt fall ska ta ställning till hur lång tid en leverantör ska vara utesluten svårligen låter sig förenas med elementära krav på rättssäkerhet för leverantörer eller med proportionalitets- och likabehandlingsprinciperna. Lagrådet har vidare framfört att en sådan ordning ställer orimliga krav på den myndighet som är skyldig att utesluta en leverantör. Regeringen konstaterar emellertid att varken 2004 års direktiv eller – med den bedömning regeringen redovisat ovan om genomförandet av artikel 57.7 andra meningen – 2014 års direktiv innehåller några uttryckliga bestämmelser om tidsgränser för uteslutning. I likhet med Genomförandeutredningen bedömer regeringen i stället att tidsaspekten, på samma sätt som enligt nuvarande LOU och LUF, får beaktas inom ramen för proportionalitetsbedömningen. Till skillnad från Lagrådet bedömer regeringen att några särskilda bestämmelser om detta inte krävs i anslutning till bestämmelserna om uteslutning, eftersom proportionalitetsprincipen redan framgår av de allmänna bestämmelserna i lagarnas 4 kap. Att beslut om uteslutning kan bli föremål för domstolsprövning innebär enligt regeringens mening att kraven på tillräckliga rättssäkerhetsgarantier får anses uppfyllda.
Lagrådet har även efterfrågat överväganden om uteslutning, i ljuset av Europakonventionen, ska bedömas som ett straff eller som en administrativ eller disciplinär sanktion och om åsidosättanden av miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som gjorts före lagens ikraftträdande kan ligga till grund för uteslutning. Regeringen noterar i det sammanhanget att reglerna om uteslutning förts över från 1992 års lag om offentlig upphandling till den nuvarande utan några övergångsbestämmelser. Åsidosättanden av miljö-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser har enligt dessa lagar bedömts som allvarliga fel i yrkesutövningen. Sådana åsidosättanden kan därför redan leda till uteslutning av en leverantör. De nya direktiven innebär förtydliganden av bestämmelserna och av möjligheten att utesluta leverantörer i sådana situationer. Enligt regeringens mening ska omständigheter beträffande en leverantörs agerande således kunna beaktas även för tid före de nu föreslagna lagarnas ikraftträdande. Frågan om övergångsbestämmelser har inte berörts i direktiven. Inte heller har Europakonventionen, som är en del av EU-rätten, hindrat antagandet av dessa regler. Bedömningen av i vilken utsträckning tidigare åsidosättanden av rättsliga skyldigheter kan leda till uteslutning får göras med beaktande av de grundläggande principerna om bl.a. transparens och proportionalitet.
22.1.5 Handläggning vid uteslutning
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, ge leverantören tillfälle att yttra sig över de omständigheter som myndigheten anser är skäl för uteslutningen.
En leverantör ska inte uteslutas om leverantören
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller misskötsamheten,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller misskötsamhet.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter.
Regeringens bedömning: Det bör inte föreskrivas något särskilt undantag i lagen på grund av brister i fråga om proportionalitet när det gäller dels uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter, dels uteslutning enligt den grund som tar sikte på leverantörer som är i konkurs.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Kammarrätten i Göteborg instämmer i utredningens bedömning att undantagsbestämmelsen i artikel 57.3 andra stycket i
LOU-direktivet framstår som dubbelreglering av det som redan gäller enligt proportionalitetsprincipen och att den därför inte bör genomföras i lagen. Advokatfirman Delphi delar dock inte utredningens bedömning på denna punkt. Det finns enligt advokatfirman anledning att framhålla att en proportionalitetsavvägning ska göras även när de obligatoriska grunderna för uteslutning bedöms.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Allmänna utgångspunkter vid handläggningen
Grunderna för uteslutning av leverantörer kan, som framgått ovan, delas in i tre grupper, uteslutning på grund av brott (artikel 57.1 i LOUdirektivet), uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter (artikel 57.2 i LOU-direktivet) och uteslutning på grund av allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs (artikel 57.4 i LOU-direktivet). Vissa av grunderna är obligatoriska, dvs. innebär en skyldighet för myndigheten att utesluta leverantören, medan andra är fakultativa och ger ett utrymme för den upphandlande myndigheten att bedöma om uteslutning ska ske eller inte. Även om bestämmelserna om uteslutning för dessa tre grupper skiljer sig åt på flera punkter, så finns det fyra gemensamma huvuddrag i regleringen som är vägledande för handläggningen vid uteslutning.
För det första fordrar regleringen inte att en upphandlande myndighet regelmässigt kräver in utredning som helt eliminerar risken för att det i en upphandling deltar leverantörer som borde ha uteslutits. För myndigheten handlar det i stället om att åtgärderna för att undvika att uteslutningsmässiga leverantörer tillåts delta i upphandlingen, inte strider mot proportionalitetsprincipen. Bestämmelserna för samtliga tre grupper av uteslutningsgrunder ger enligt regeringens uppfattning uttryck för att ett beslut om uteslutning är ett resultat av en proportionalitetsavvägning som ytterst tar sikte på bristernas faktiska betydelse för leverantörens yrkeskvalifikationer för den upphandling som är aktuell.
När det däremot finns indikationer på att grund för uteslutning föreligger, följer det för det andra av regelverket, att en upphandlande myndighet bör vidta de åtgärder som LOU-direktivet anvisar för att förvissa sig om eventuella uteslutningsgrunders existens och betydelse för den aktuella upphandlingen. Sådana indikationer kan vara den upphandlande myndighetens tidigare kännedom om leverantören eller uppgifter om leverantören i massmedia eller från andra leverantörer. En indikation som framkommer i ett ärende kan dock inte utan vidare läggas till grund för ett beslut om uteslutning. Som framgår av praxis från EUdomstolen (se bl.a. dom Assitur, C-538/07, EU:C:2009:317, p. 32) ska det göras en prövning av i vilken utsträckning omständigheterna är av betydelse för den aktuella upphandlingen. Förekomsten av en indikation får därför framför allt den konsekvensen att den upphandlande myndigheten bör överväga att företa utredningsåtgärder.
Av bestämmelserna framgår för det tredje att ovan nämnda utredningsåtgärder ytterst syftar till att ge ett fullgott underlag för ett motiverat ställningstagande vid uteslutningsbedömningen. Den åtgärd som anvisas i direktivet beträffande samtliga tre grupper av uteslutningsgrunder kan enligt regeringen sammanfattas med att leverantören i fråga tillåts ifrågasätta indikationen eller förklara varför den inte ska leda till uteslutning från den aktuella upphandlingen, eller med andra ord, varför den påstådda indikationen saknar relevans för den aktuella upphandlingen.
För det fjärde ska eller får den upphandlande myndigheten utesluta leverantören, om leverantören lämnar en förklaring som inte är tillräcklig eller inte lämnar någon förklaring över huvud taget.
Undantag från uteslutning
Vilka åtgärder en leverantör som påstås befinna sig i någon av de uteslutningsgrundande situationer som räknas upp i artikel 57.1, 57.2 och 57.4 i LOU-direktivet kan vidta för att ett beslut om uteslutning inte ska fattas, beror på vilken av grunderna som är aktuell. Vilka åtgärderna är framgår av artikel 57.2 tredje stycket, 57.4 andra stycket och 57.6 i LOU-direktivet. När en fråga om uteslutning kan väckas framgår av artikel 57.5 i LOU-direktivet. Av bestämmelserna framgår bl.a. att en upphandlande myndighet kan väcka en fråga om uteslutning när som helst under ett upphandlingsförfarande. Bestämmelserna förutsätter bl.a. att leverantören i fråga underrättas om att det har uppkommit en fråga om uteslutning och bereds möjlighet att innan beslut i frågan fattas förklara varför det inte finns skäl för uteslutning. Dessa grundläggande
förutsättningar bör enligt regeringen komma till tydligt uttryck i de paragrafer som genomför artikeln. Ett sådant förtydligande vid genomförandet ligger inom det handlingsutrymme som medlemsstaterna har enligt artikel 57.7 i LOU-direktivet. Regeringen instämmer i
Lagrådets bedömning att det inte finns skäl att införa bestämmelser om vad en leverantör ska ange i yttrandet eller vilken utredning som ska ges in, eftersom sådana anvisningar inte behöver regleras i lag.
Det bör i sammanhanget klargöras att en kontroll i enlighet med artiklarna 59–61 i LOU-direktivet kan indikera såväl förekomst som frånvaro av uteslutningsgrunder. Detta gäller för samtliga tre grupper av uteslutningsgrunder. Kontrollen avser således inte, vilket hänvisningen i artikel 57.1 felaktigt kan ge intryck av, enbart de obligatoriska uteslutningsgrunderna utan även de fakultativa. . Som Lagrådet har föreslagit bör det tydliggöras i de bestämmelser som genomför artikel 57 att en upphandlande myndighet i förekommande fall ska eller får utesluta en leverantör om myndigheten genom en kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om en uteslutningsgrundande omständighet.
Enligt artikel 57.2 tredje stycket i LOU-direktivet innebär ett fullgörande av betalningsskyldigheten eller en bindande överenskommelse om ett sådant fullgörande att grunden obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter inte längre ska tillämpas. I fråga om när en leverantör senast måste vidta sådana åtgärder, instämmer regeringen i utredningens bedömning. Åtgärden måste alltså vidtas av leverantören innan ett beslut om uteslutning meddelas. Regleringen medger därmed inte att en redan utesluten leverantör återinträder som deltagare i samma upphandling av det skälet att betalningsskyldigheten har fullgjorts eller att en överenskommelse om ett sådant fullgörande har träffats.
En leverantörs möjligheter att undvika uteslutning enligt de regler som avses ovan kompletteras med den allmänna förutsättningen att en uteslutning i det enskilda fallet ska vara förenlig med proportionalitetsprincipen. I artikeln nämns denna princip särskilt beträffande en av uteslutningsgrunderna, obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter.
I artikel 57.3 andra stycket i LOU-direktivet anges att medlemsstaterna får föreskriva att obligatorisk uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt artikel 57.2 i direktivet inte ska tillämpas när en uteslutning med stöd av artikeln skulle vara klart oproportionerlig. Därefter framhålls i punkten två omständigheter som kan motivera att undantag görs. Den första är att en betalningsskyldighet endast avser små belopp. Den andra är att beloppet som betalningsskyldigheten gäller har kommit till leverantörens kännedom i ett sådant sent skede att leverantören inte har haft några möjligheter att fullgöra sina skyldigheter. Det preciseras att detta gäller om skyldigheterna inte har kunnat fullgöras innan tiden har löpt ut för att ansöka om deltagande eller för att lämna in ett anbud i en upphandling.
Lagrådet har ifrågasatt bedömningen att bestämmelsen i artikeln uttrycker tillämpningen av en proportionalitetsprincip som ett skäl för undantag. Enligt regeringens mening är det dock oklart vad bestämmelsen tillför utöver den proportionalitetsprincip som gäller för alla åtgärder som vidtas under en upphandling. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att det som undantaget syftar till uppnås redan
med en tillämpning av den proportionalitetsprincip som är en av de allmänna principer som ska följas vid en upphandling (se avsnitt 9.1).
De garantier mot orimliga konsekvenser av hur grunderna för uteslutning i artikel 57.2 i LOU-direktivet tillämpas framstår sammantaget med proportionalitetsprincipen som tillräckliga, även utan bestämmelserna i artikel 57.3 andra stycket i direktivet. Som framgått ovan är ju uteslutningsgrunden inte längre tillämplig efter att betalningsskyldigheten har fullgjorts eller en bindande överenskommelse om ett sådant fullgörande har ingåtts. Det står inte heller i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen att utesluta en leverantör som inte har haft någon möjlighet att fullgöra en betalningsskyldighet som denne helt nyligen fått kännedom om.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att artikel 57.3 andra stycket i LOU-direktivet inte bör genomföras särskilt. Proportionalitetsprincipen och övriga garantier är sammantaget tillräckliga för att skydda en leverantör mot ett orimligt resultat av en tillämpning av bestämmelserna om uteslutning på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter.
Regeringen gör samma bedömning som i stycket närmast ovan beträffande bestämmelserna i artikel 57.4 andra stycket i LOU-direktivet. Det finns vidare inte någon anledning att utnyttja möjligheten att genomföra en regel som innebär att en leverantör under vissa förutsättningar inte får uteslutas med stöd av sådana grunder som avses i artikel 57.4 första stycket b i direktivet.
I artikel 57.6 i LOU-direktivet finns bestämmelser om åtgärder som kan vidtas för att ett beslut om uteslutning inte ska fattas, när grunderna uteslutning på grund av brott och uteslutning på grund av allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs aktualiseras. Som framgått ovan (se avsnitt 22.1.4) saknar dock artikelns fjärde stycke betydelse för svenskt vidkommande. Bestämmelserna i denna punkt i artikeln ger tydligt uttryck för tillämpningen av proportionalitetsprincipen. I punkten räknas upp sådana omständigheter som ska vägas in vid uteslutningsbedömningen.
Som framgått (se avsnitt 22.1.3) anser Konkurrensverket att ett beslut att efterge en konkurrensskadeavgift ska beaktas när ställning tas till om en leverantör bör uteslutas på den grund som avses i artikel 57.4 första stycket d i LOU-direktivet. Om hänsyn inte tas till att en leverantör har beviljats eftergift, så kan det enligt verket vara en omständighet som bidrar till att företag inte uppmärksammar verket på otillåtna samarbeten och därmed minskar verkets möjligheter att på ett effektivt sätt fullgöra de uppgifter de är ålagda och som följer av konkurrenslagen (2008:579).
Regeringen instämmer i utredningens bedömning att varken artikeltexten eller skälen till LOU-direktivet ger något stöd för att särskilt framhålla funktionen av det konkurrensrättsliga regelverket som en anledning att underlåta att besluta om uteslutning på sådana grunder som avses i artikel 57.4 första stycket d i LOU-direktivet. Bestämmelserna i nämnda led och skälen i direktivet, särskilt skäl 101 första stycket, ger snarare stöd för att överträdelser av konkurrensregler är så pass allvarliga att de typiskt sett bör leda till uteslutning. Det betonas dock i skäl 101 tredje stycket i direktivet att vid en tillämpning av de fakultativa
uteslutningsgrunderna bör de upphandlande myndigheterna ägna särskild uppmärksamhet åt proportionalitetsprincipen.
Mot denna bakgrund anser regeringen i likhet med utredningen att ett beslut att efterge en konkurrensskadeavgift är en omständighet bland flera som ska beaktas när ställning tas till om en leverantör ska uteslutas. Det ankommer på leverantören att bl.a. visa att de åtgärder denne har vidtagit är tillräckliga för att anse leverantören som tillförlitlig. Hur ett eftergiftsbeslut och de omständigheter som har legat till grund för beslutet bör påverka tillämpningen av grunderna för uteslutning, får ytterst avgöras i rättstillämpningen.
Avslutningsvis bör noteras att personkretsbestämningen enligt artikel 57.1 andra stycket i LOU-direktivet inte gäller andra grunder för uteslutning än uteslutning på grund av brott (artikel 57.1 i direktivet). Frågan blir därmed i vilken utsträckning uttryckliga regler i ämnet kan föreskrivas i svensk rätt beträffande uteslutning på grunder som inte omfattas av artikel 57.1 i direktivet. Enligt regeringen finns det inget stöd för att låta personkretsbestämningen enligt artikel 57.1 andra stycket i direktivet gälla även andra grunder för uteslutning än de som räknas upp i artikel 57.1 i direktivet. Att en person har en sådan anknytning till en leverantör som avses i artikel 57.1 andra stycket i direktivet är dock en indikation på att oegentligheter som ska tillskrivas den personen också bör beaktas vid en uteslutningsbedömning enligt bl.a. artikel 57.4 första stycket c i direktivet om allvarligt fel i yrkesutövningen (jfr 10 kap. 2 § andra stycket LOU). Det kan också tänkas att en person med hänsyn till de faktiska omständigheterna bör anses som faktisk företrädare och därmed tillhöra den personkrets som kan påverka bedömningen av om uteslutning ska beslutas eller inte. Ytterst handlar det dock om att åtgärden alltid måste stå i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen.
Sammanfattande slutsatser
Artikel 57.2 tredje stycket, 57.4 andra stycket, 57.5 och 57.6 första– tredje styckena i LOU-direktivet ska genomföras i enlighet med det ovan anförda. Direktivens bestämmelser om undantag från uteslutning på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter med hänvisning till att en uteslutning skulle vara oproportionerlig enligt artikel 57.3 andra stycket i LOU-direktivet bör dock inte genomföras genom särskilda bestämmelser i kapitlet om uteslutning. De omfattas av genomförandet av den allmänna proportionalitetsprincipen som föreslås i 4 kap. Möjligheten i artikel 57.4 andra stycket i LOU-direktivet att föreskriva att en leverantör inte får uteslutas bör inte heller utnyttjas.
22.1.6 Tvingande hänsyn till allmänintresset
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet får underlåta att utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna framför inte några invändningar mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 57.3 första stycket i LOUdirektivet finns bestämmelser som medger att medlemsstaterna föreskriver att obligatorisk uteslutning enligt punkterna 1 och 2 i artikeln inte ska tillämpas när det finns tvingande hänsyn till allmänintresset såsom folkhälsa eller miljöskydd. I artikel 45.1 tredje stycket i 2004 års
LOU-direktiv finns en motsvarande formulering – ”motiverat av tvingande allmänna intressen” – som genomfördes genom begreppet särskilda skäl (se 10 kap. 1 § fjärde stycket LOU, 11 kap. 1 § fjärde stycket LUFS, prop. 2006/07:128 del 1 s. 236 och 237 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 234).
Vid genomförandet av 2004 års upphandlingsdirektiv valde man att använda ett och samma begrepp, särskilda skäl, för att täcka in de situationer då uteslutning inte skulle beslutas med hänsyn till proportionalitetsprincipen eller till tvingande allmänna intressen. En ordning som förutsätter att proportionalitetsprincipen är ett särskilt skäl återspeglar dock enligt regeringens mening inte den betydelse principen har vid handläggningen av ett ärende om uteslutning. Principen är inte något särskilt skäl utan en generell anvisning om att en sammanvägning av skälen för och emot en uteslutning aldrig får leda till att en uteslutning i det enskilda fallet framstår som orimlig. Principen tillhör de allmänna principer som gäller vid upphandling. Tillämpningen av proportionalitetsprincipen kräver alltså inte en regel som den som gäller i dag (10 kap. 1 § fjärde stycket LOU) och som föreskriver särskilda skäl.
Då proportionalitetsprincipen inte kräver någon särskild reglering i nu aktuellt hänseende, finns det inte heller anledning att genomföra artikel 57.3 första stycket i LOU-direktivet på något annat sätt än genom ett direktivnära genomförande. Av detta följer att ”tvingande hänsyn till allmänintresset” bör användas i den paragraf som genomför artikeln. I fråga om tolkningen av detta begrepp instämmer regeringen i utredningens bedömning att det inte bör tolkas på något annat sätt än det motsvarande begreppet ”tvingande hänsyn till ett allmänintresse” enligt 16 kap. 14 § LOU (se även artikel 2d.3 första stycket i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten i dess lydelse).
I skäl 100 i LOU-direktivet anges två exempel när undantaget bör kunna tillämpas, nämligen när ”det snabbt behövs vaccin eller nödutrustning och detta endast kan köpas från en ekonomisk aktör för vilken ett av de obligatoriska skälen för uteslutning föreligger”.
Lagrådet har anfört att det enligt Lagrådets erfarenhet alltid finns hänsyn till allmänintresset som måste betecknas som tvingande, men har inte närmare utvecklat detta i yttrandet. Lagrådet har dock på denna grund föreslagits att det i bestämmelsen ska anges att den endast får tillämpas ”i undantagsfall”.
Termen tvingande hänsyn till allmänintresset finns på flera områden inom EU-rätten och har utvecklats i EU-domstolens praxis. Utgångspunkten är att begreppet ska tolkas restriktivt (prop. 2008/09:180 del 1 s. 362). Begreppet i sig innebär alltså att tillämpning endast får ske i undantagsfall. Såsom konstaterats i lagrådsremissen får alltså undantagsregleringen redan med formuleringen ”tvingande hänsyn till allmänintresset” en restriktiv innebörd. Mot denna bakgrund bör
bestämmelserna enligt regeringens mening utformas på ett sätt som ansluter till direktivens ordalydelse.
22.2 Upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: I den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska det finnas bestämmelser om uteslutning av leverantörer som motsvarar bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i den nya lagen om offentlig upphandling.
Bestämmelserna ska utformas med bestämmelserna i 10 kap. LUF som förebilder.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna invänder inte mot utredningens förslag. Skälen för regeringens förslag: I artikel 53.3 och artikel 54.4 i 2004 års LUF-direktiv finns uttryckliga hänvisningar till artikel 45 i 2004 års
LOU-direktiv. Av artiklarna framgår att en upphandlande enhet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling. Om det rör sig om en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet, är den däremot skyldig att utesluta en leverantör enligt de obligatoriska uteslutningsgrunderna i artikel 45.1 i 2004 års LOU-direktiv.
Bestämmelserna om uteslutning av leverantörer har genomförts genom bestämmelserna i 10 kap. LUF. Uteslutningsgrunderna framgår direkt av kapitlet till skillnad mot 2004 års LUF-direktiv som ju enbart hänvisar till grunderna för uteslutning i artikel 45 i 2004 års LOU-direktiv.
Bestämmelser om skäl för uteslutning finns även i 2014 års direktiv, nämligen i artikel 80 i LUF-direktivet under rubriken ”Tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med direktiv 2014/24/EU”.
Av artikel 80.1 andra stycket i LUF-direktivet framgår att en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska tillämpa de obligatoriska uteslutningsgrunderna i LOU-direktivet. I artikel 80.1 tredje stycket i LUF-direktivet finns vidare en bestämmelse som innebär att medlemsstaterna får föreskriva att en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska tillämpa de fakultativa bestämmelserna i artikel 57.4 i LOU-direktivet som obligatoriska uteslutningsgrunder.
Frågan om uteslutning av leverantörer och kopplingen till LOUdirektivet behandlas utförligt i skälen (skälen 105–107 i LUF-direktivet).
Skäl 105 i LUF-direktivet kan sägas motsvara skäl 54 första stycket i 2004 års LUF-direktiv. I båda skälen uttrycks principen att en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska tillämpa de obligatoriska uteslutningsgrunderna som gäller vid offentlig upphandling. I övrigt får en upphandlande enhet tillämpa såväl de obligatoriska som de fakultativa grunderna.
Skälen 105–107 i LUF-direktivet motsvarar vidare skälen 100–102 i LOU-direktivet. Förutom den ovan beskrivna skillnaden i tillämpningen beroende på huruvida det rör sig om en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet, är skälen i de båda direktiven närmast identiska. Den enda markanta skillnaden gäller uttalandena beträffande
s.k. efterlevnadsåtgärder i skäl 107 i LUF-direktivet och skäl 102 i LOUdirektivet.
I skäl 107 i LUF-direktivet anges att när en upphandlande enhet tillämpar LOU-direktivets uteslutningsgrunder ska den också tillämpa det direktivet i fråga om leverantörens möjligheter att vidta efterlevnadsåtgärder för att avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel eller för att effektivt förhindra att de upprepas. Skäl 102 i LOU-direktivet inleds visserligen på samma sätt. Efter inledningen följer dock en relativt utförlig redogörelse av bl.a. vilka åtgärder som kan vara lämpliga.
I den sista punkten i artikeln, artikel 80.3 i LUF-direktivet, anges att när en upphandlande enhet bl.a. tillämpar sådana uteslutningsgrunder som avses i artikel 80.1 i LUF-direktivet, ska också vissa i punkten uppräknade artiklar i LOU-direktivet tillämpas. Uppräkningen består av artiklarna 59–61 i LOU-direktivet. I dessa finns bestämmelser om europeiskt enhetligt upphandlingsdokument (artikel 59), bevismedel (artikel 60) och online-verktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat, e-Certis, (artikel 61).
Enligt regeringen bör genomförandet av bestämmelserna om uteslutning i artikel 80.1 i LUF-direktivet lösas på samma sätt som det har lösts i nuvarande lag av motsvarande bestämmelser i 2004 års direktiv. Det innebär att det även i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör finnas ett kapitel om uteslutning av leverantörer som innehåller grunderna för uteslutning. Att en sådan teknik för genomförandet hittills inte tycks ha rest några invändningar är ett skäl för att inte nu ändra teknik.
Det finns enligt regeringens uppfattning även systematiska skäl för att hålla fast vid ordningen. Som regeringen har konstaterat innebär den svenska genomförandemetoden att grunderna för uteslutning regleras uttömmande i författning. Att några andra grunder än de särskilt reglerade inte kan göras gällande motiverar att bestämmelserna kommer till direkt uttryck i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisningsteknik med LUF-direktivet som förebild framstår mot denna bakgrund som otillfredsställande.
Enligt regeringens bedömning finns det ingen anledning att utnyttja möjligheten i artikel 80.1 tredje stycket i LUF-direktivet att genomföra ytterligare uteslutningsgrunder som obligatoriska uteslutningsgrunder.
22.3 Upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: I den nya lagen om upphandling av koncessioner ska det finnas bestämmelser om uteslutning av leverantörer som motsvarar bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen anser att det bör klargöras hur de olika uteslutningsgrunderna förhåller sig till varandra (se författningskommentaren till 13 kap. 3 § i den nya lagen om
offentlig upphandling). Konkurrenskommissionen anser vidare att det bör klargöras vid vilken tidpunkt en leverantör ska anses ha fullgjort en skyldighet att betala skatter och socialförsäkringsavgifter (se avsnitt 22.1.2). Kammarrätten i Göteborg framhåller oklarheter i fråga om bevisbörda och beviskrav när det gäller bestämmelserna om uteslutning på grund av allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs (se avsnitt 22.1.3 och författningskommentaren till 13 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling).
Skälen för utredningens förslag: En jämförelse mellan skälen i 2014 års direktiv visar att uteslutningsreglerna i allt väsentligt är likadana. För
LUK-direktivets del anges bakgrunden till direktiven i denna del i skälen 69–72. Reglerna om uteslutning m.m. finns i artikel 38.4–10.
LUK-direktivets bestämmelser om uteslutning bör genomföras med genomförandet av motsvarande bestämmelserna i LUF-direktivet som förebild.
22.4 Det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Grunderna för uteslutning av leverantörer på grund av brott, obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter och allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs ska även tillämpas på det icke direktivstyrda området vid upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Grunderna för uteslutning på grund av brott ska vara obligatoriska medan grunderna för uteslutning på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter och allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs ska vara fakultativa enligt lagen om offentlig upphandling.
Grunderna för uteslutning på grund av brott ska vara obligatoriska enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, när upphandlingen genomförs av en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet. I andra fall ska även grunderna för uteslutning på grund av brott vara fakultativa. Övriga grunder för uteslutning enligt denna lag ska vara fakultativa.
Regeringens bedömning: I lagen om upphandling av koncessioner bör det inte finnas några bestämmelser om uteslutning av leverantörer på det icke direktivstyrda området.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Några av remissinstanserna, Svenskt Näringsliv,
Sveriges Byggindustrier och Konkurrenskommissionen invänder särskilt mot förslaget att uteslutning vid offentlig upphandling på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter ska vara en fakultativ grund på det icke direktivstyrda området men en obligatorisk grund på det direktivstyrda området. Svenskt Näringsliv och
Konkurrenskommissionen är vidare kritiska till att möjligheterna att
undgå uteslutning inte uttryckligen regleras på det icke direktivstyrda området.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Utgångspunkten för regeringens förslag till bestämmelser på det icke direktivstyrda området i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna i detta lagstiftningsärende är att regleringen så långt möjligt ska motsvara 15 kap. i både LOU och LUF. Med en sådan utgångspunkt ändras inte regleringsgraden på det icke direktivstyrda området i förhållande till de nu tillämpliga bestämmelserna på detta område. Att en av konsekvenserna av regeringens synsätt på regleringen på det icke direktivstyrda området blir att grunden uteslutning på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter är obligatorisk på det ena och fakultativ på det andra området är något som får accepteras.
Regeringen anser därmed i likhet med utredningen att bestämmelserna om uteslutning av leverantörer på det icke direktivstyrda området i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska utformas med 15 kap. 13 och 13 a §§ i både LOU och LUF som förebilder. När det gäller handläggningen av ett upphandlingsärende i vilket en fråga om uteslutning aktualiseras, kan även noteras att de åtgärder som vidtas ska vara förenliga med principerna för offentlig upphandling, varav en är proportionalitetsprincipen. Detta följer av hänvisningarna till bestämmelserna om principer för offentlig upphandling och för upphandling i lagarnas kapitel som gäller för det icke direktivstyrda området.
I fråga om upphandlingar av koncessioner på det icke direktivstyrda området, instämmer regeringen i utredningens förslag och bedömning. Det innebär att kapitlet som ska gälla för sådana upphandlingar inte bör innehålla några uttryckliga bestämmelser om uteslutning av leverantörer.
23 Kvalificering
En upphandlande myndighet kan i en upphandling ställa vissa krav på leverantörernas lämplighet, som har att göra med leverantörens förmåga att fullgöra kontraktet. I direktivet används begreppet urvalskriterier som benämning på sådana krav. Regeringen väljer i stället att använda begreppet kvalificeringskrav för att markera att det är fråga om krav som ställs på leverantörerna för att de ska vara kvalificerade att delta i upphandlingen. Endast leverantörer som uppfyller kvalificeringskraven får delta i upphandlingen. Liksom uteslutningsgrunderna ska kvalificeringskraven kontrolleras innan kontraktet tilldelas. I LOUdirektivet finns relativt utförliga bestämmelserna om urvalskriterier. I LUF-direktivet är bestämmelserna mer grundläggande och där finns även en hänvisning till bestämmelserna i LOU-direktivet. I LUF-direktivet görs även skillnad mellan urvalskriterier och kvalificering till ett kvalificeringssystem. I LUK-direktivet finns ett fåtal grundläggande bestämmelser som handlar om urval och kvalitativ bedömning som
delvis motsvarar bestämmelserna om urvalskriterier i de två andra direktiven. I regelverket för urvalskriterier ingår även bestämmelser som reglerar när en leverantör kan förlita sig på ett annat företags kapacitet för att uppfylla lämplighetskraven och hur dessa företags lämplighet ska
kontrolleras.
23.1 Offentlig upphandling
23.1.1 Kvalificeringskrav
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter ska endast kunna ställa krav på leveratören avseende behörighet att utöva yrkesverksamhet, ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.
Bestämmelser ska införas med närmare beskrivning av vilken typ av krav den upphandlande myndigheten kan ställa i fråga om de tre kategorierna.
Kraven ska benämnas kvalificeringskrav.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen använder sig dock av en annan begreppsbildning.
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag
I LOU-direktivets skäl behandlas inte bestämmelserna om urvalskriterier särskilt. Vad som anförs i skälen i de gamla direktiven utgör dock en bakgrund även till de nya bestämmelserna. I skäl 39 i 2004 års LOUdirektiv betonas vikten av att kontrollen av leverantörernas lämplighet genomförs på öppna villkor. I syfte att åstadkomma öppenhet bör vidare den upphandlande myndigheten åläggas att, redan vid inbjudan att lämna anbud, ange vilka urvalskriterier den kommer att tillämpa samt vilka särskilda krav på kapacitet den kommer att kräva av leverantörerna för att de ska kunna delta i upphandlingsförfarandet. Bestämmelserna om kvalificeringskrav i 2004 års LOU-direktiv sätter bevismedlen i förgrunden. I LOU-direktivet är emellertid bestämmelser om utredning och kontroll samlade i en särskild artikel. Bestämmelserna har därmed kommit att få delvis en annan struktur än i nuvarande reglering. I artikel 58.1 första stycket i LOU-direktivet anges att urvalskriterierna kan avse behörighet att utöva yrkesverksamheten i fråga, ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet. I artikel 58.1 andra stycket anges att de upphandlande myndigheterna ”endast får tillämpa kriterierna i punkterna 2–4 i artikeln på ekonomiska aktörer som krav för deltagande”. Regeringen anser att formuleringen ger stöd för att de enda typer av kvalificeringskrav som får ställas upp är de som räknas upp i artikel 58.1 första stycket. Några andra kategorier av krav får alltså inte ställas avseende leverantörernas lämplighet. Regeringen anser att det inte finns stöd för att anta att de krav som får ställas enligt punkterna 2–4 skulle vara uttömmande uppräknade. Som punkterna har utformats rör det sig om exempel. Exemplen är dock viktiga då de beskriver sådana
krav som typiskt sett står i överensstämmelse med de allmänna principerna. Lagrådet har ansett att bestämmelsen om vad myndigheten får kräva av leverantören bör utformas som en skyldighet för leverantören att uppfylla kravet. Lagrådet har på ett flertal ställen kritiserat bestämmelser som är skrivna som en handlingsregel för den upphandlande myndigheten men som rimligen avser att åstadkomma en skyldighet för leverantören. Nu aktuell bestämmelse avser emellertid att uttrycka att myndigheten tillåts att ställa krav av visst slag. Bestämmelsen är uttömande vilket innebär att krav av andra slag inte får ställas. Regeringen anser därför att det i detta fall är motiverat att skriva bestämmelsen som en handlingsregel för myndigheten. Något krav på leverantören att efterkomma myndighetens uppställda krav uttrycks inte i bestämmelsen men om leverantören inte uppfyller ställda krav kan den givetvis inte tillåtas att delta i upphandlingen. Att tillåta en leverantör att delta som inte uppfyller kvalificeringskraven skulle strida mot likabehandlingsprincipen.
I den avslutande punkten, artikel 58.5 i direktivet, finns bestämmelser om offentliggörande. Bestämmelserna bör genomföras med endast redaktionella avvikelser från direktivet. Då begreppet kvalificeringskrav bättre ger uttryck för vad som avses bör detta begrepp användas i lagstiftningen istället för urvalskriterier. I artikel 58.2 regleras krav på behörighet att utöva yrkesverksamhet. Artikeln överensstämmer i huvudsak med nuvarande bestämmelser och bör genomföras med nuvarande bestämmelser som förebild. Bestämmelser om ekonomisk och finansiell ställning finns i artikel 58.3. I första stycket anges att syftet med att ställa sådana krav ska vara att se till att leverantörerna har den nödvändiga ekonomiska och finansiella kapaciteten att fullgöra kontraktet.
I andra till fjärde styckena redogörs för mer detaljerade krav på omsättning vid olika typer av upphandling. Artikeln bör genomföras med endast redaktionella avvikelser från direktivets lydelse. I artikel 58.4 regleras teknisk och yrkesmässig kapacitet.
Artikel 58.4 andra stycket andra meningen är oklar till såväl innebörd som vad den syftar till. Vad bestämmelserna troligen syftar till är att klargöra att tidiga kontakter under ett projekt, exempelvis i samband med testning av en produkt, kan leda till att fullgörandet av ett kontrakt som avser granskning av projektet kan påverkas av det tidigare engagemanget. I sådana situationer skulle det alltså enligt artikeln finnas anledning att ifrågasätta leverantörens tekniska och yrkesmässiga kapacitet med hänsyn till att det föreligger en intressekonflikt. Det framstår dock som tveksamt att ta sådana hänsyn vid bedömningen av om tillämpliga kvalificeringskrav är uppfyllda. En sådan omständighet får i stället beaktas inom ramen för bestämmelserna om uteslutning av leverantörer. Enligt regeringens bedömning uppnås det som åsyftas med nu aktuell bestämmelse i direktivet genom bestämmelserna i 13 kap. om uteslutning av leverantörer.
I fråga om krav som avser ekonomisk och finansiell ställning, liksom teknisk och yrkesmässig kapacitet, finns det anledning att nämna betydelsen av bestämmelserna om bevismedel i artikel 60 i LOUdirektivet. Även om artikel 60 reglerar vilken utredning som kan krävas till stöd för att kvalificeringskraven är uppfyllda får den betydelse för
vilka krav som faktiskt ställs. En upphandlande myndighet är nämligen förhindrad att kräva att leverantörer ska lämna in annan utredning än den som särskilt räknas upp i artiklarna 60 och 62 i direktivet. Detta kommer troligtvis att begränsa myndighetens möjligheter när den bestämmer vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i en upphandling. Om direktivets bestämmelser om bevismedel inte tillåter att för det uppställda kravet relevant utredning begärs in är det rimligt att anta att kravet inte kommer att ställas upp. Med tanke på de relativt öppet formulerade bestämmelserna om bevismedel får det antas att situationen sällan uppstår i praktiken.
23.1.2 Åberopande av andra företags kapacitet
Regeringens förslag: En leverantör ska kunna åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.
Företag som åberopas av en leverantör ska kontrolleras med avseende på uteslutningsgrunder och kvalificeringskrav. En upphandlande myndighet ska begära att leverantören byter ut företaget om det inte uppfyller relevanta kvalificeringskrav eller om det föreligger skäl för uteslutning av företaget.
En upphandlande myndighet ska i vissa fall få kräva att leverantören och de företag leverantören utnyttjar ska vara solidariskt anvariga för fullgörande av kontraktet eller att vissa för kontraktet avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantören.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om grupper av leverantörer behöver inte genomföras genom särskilda föreskrifter om åberopande av andra företags kapacitet.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens lagförslag är dock något annorlunda utformat.
Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Arbetsförmedlingen, Advokatfirman Lindahl och
Företagarna anser att direktivets bestämmelser om grupper av leverantörer bör genomföras. Skatteverket och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) framför synpunkter på förslaget om att leverantörer kan ges möjlighet att byta ut en underleverantör. Trafikverket framför lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Bestämmelserna om en leverantörs möjligheter att åberopa annans kapacitet har i LOU-direktivet samlats i artikel 63. Vissa remissinstanser har synpunkter som egentligen rör anlitande av underleverantörer.
Skatteverket anser att det är fel att lägga ansvaret på myndigheten för att underleverantörerna uppfyller kraven. Det är anbudsgivaren som ska säkerställa att de underleverantörer man offererar ska leva upp till de i förfrågningsunderlaget ställda kvalificeringskraven. Skatteverket anser att om underleverantören inte uppfyller kvalificeringskraven ska anbudet som helhet förkastas. LRF anser att samma krav ska ställas på
underleverantörer som på huvudleverantören och att anbudsgivarens underleverantörer ska uppfylla ställda krav. Ett anbud som innehåller brister hos underleverantören bör inte antas. Regeringen anser att det finns anledning att poängtera att det är skillnad mellan underleverantörer som en leverantör anlitar sig av för att fullgöra ett kontrakt och ett företag som leverantören förlitar sig på för uppfyllelse av kvalificeringskraven. Det ligger i myndigheternas eget intresse, och är även i linje med direktivet i övrigt, att i det senare fallet kontrollera att det åberopade företaget uppfyller aktuella krav. När det gäller kvalificeringskraven är det nödvändigt att kontrollera företaget för att kunna avgöra om leverantören uppfyller de ställda kraven eftersom leverantören förlitar sig på företaget för uppfyllelse av kraven. Även när det gäller uteslutningsgrunder är det lämpligt att myndigheten kontrollerar att det företag som åberopas inte är i en sådan situation som avses i artikel 57, dvs. att företaget inte omfattas av någon uteslutningsgrund.
Placering av bestämmelserna i lagen
Artikel 63 om utnyttjande av andra enheters kapacitet innehåller bestämmelser som rör flera olika moment under en upphandling.
Trafikverket anser att bestämmelsen om hur kontrakt ska fullgöras när andra företags kapacitet utnyttjas och bestämmelserna som rör upphandlande myndigheters möjlighet att begära att leverantören byter ut en underleverantör ska placeras i kapitlet ”val av leverantörer”. Dessa villkor är förknippade med leverantörens möjlighet att utnyttja andra företags kapacitet och bör därför placeras ihop med huvudvillkoren för detta. Regeringen delar Trafikverkets uppfattning att en placering av de aktuella bestämmelserna i det kapitel i lagen som fått namnet ”kvalificering” är mer logisk och underlättar tillämpningen av bestämmelserna.
I artikel 63.1 andra stycket i LOU-direktivet klargörs att en upphandlande myndighet ska kontrollera de företag vars kapacitet åberopas med avseende på uteslutningsgrunder och för att säkerställa att kvalificeringskraven är uppfyllda. Kontrollen ska göras i enlighet med artiklarna 59–61 i direktivet vilket motsvarar 15 kap. 1–14 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling. Denna bestämmelse bör som utredningen föreslagit placeras i kapitlet ”Allmänna bestämmelser”.
Möjlighet att åberopa andra företags kapacitet
Bestämmelserna i artikel 63.1 första stycket anger att en upphandlande myndighet vid behov och för ett visst kontrakt kan utnyttja andra enheters kapacitet när det gäller ekonomisk och finansiell ställning och när det gäller kriterier för teknisk och yrkesmässig kapacitet. Det anges uttryckligen att möjligheten att åberopa en annan enhets kapacitet gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och de enheter den avser att utnyttja. Advokatfirman Delphi anser att formkrav för dessa förbindelser bör tydliggöras och förordar skriftlighet. Regeringen konstaterar att direktivet inte uppställer något formkrav och anser att det saknas anledning att föra in ett sådant krav i lagstiftningen. Det följer emellertid av artikelns övriga bestämmelser att det åligger
leverantören att bevisa att den kommer att förfoga över de nödvändiga resurserna.
Det finns även vissa möjligheter för den upphandlande myndigheten att ställa krav på hur kontraktet ska fullgöras när ett annat företag åberopas för att uppfylla kvalificeringskraven.
Byte av det företag som leverantören åberopar
I artikel 63.1 andra stycket finns bestämmelser som reglerar situationen att den vars kapacitet åberopas av leverantören inte uppfyller ett relevant kvalificeringskrav eller befinner sig i en sådan situation som utgör grund för uteslutning enligt de obligatoriska uteslutningsgrunderna. Den svenska översättningen av direktivet anger att en myndighet i sådana fall får begära att en leverantör byter ut den vars kapacitet som åberopas. Den engelska versionen anger däremot ”the contracting authority shall require…”. Regeringen konstaterar att den svenska direktivtexten inte språkligt stämmer överens med den engelska direktivtexten och att den svenska lagstiftningen bör följa den engelska direktivtexten. Det framstår också som logiskt att det är obligatoriskt för myndigheterna att kräva att ett företag som är föremål för en obligatorisk uteslutningsgrund ska bytas ut. Om en leverantör efter en sådan begäran inte byter ut det företag som åberopats och som inte uppfyller lämplighetskraven kan naturligtvis inte heller leverantören anses uppfylla dessa krav.
Sist i stycket anges att den upphandlande myndigheten får begära, eller får av medlemsstaterna åläggas att begära, att en leverantör byter ut en enhet för vilken det föreligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning. Regeringen delar utredningens uppfattning att det inte ska göras obligatoriskt för den upphandlande myndigheten att kräva att en leverantör byter ut ett företag för vilken det föreligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning. Om en begäran om byte görs av myndigheten måste leverantören däremot efterfölja den för att kunna anses uppfylla lämplighetskraven.
Regeringen delar också utredningens invändningar att det framstår som märkligt att en leverantör, som inte själv uppfyller kvalificeringskraven utan förlitar sig på ett annat företags kapacitet, ska få en chans att ändra sitt anbud för att uppfylla kraven genom att byta ut det företag vars kapacitet man åberopar för att uppfylla det aktuella kravet. Utgångspunkten annars att en leverantörs kapacitet bedöms enligt de handlingar som leverantören har lämnat in, eller som finns tillgängligt för den upphandlande myndigheten. Uppfyller leverantören inte tillämpliga krav utifrån denna utredning leder det till att leverantören, utan möjlighet att komplettera anbudet, inte kan tilldelas kontrakt. Dessa invändningar är dock inte enligt regeringens mening av sådan karaktär att de allmänna riktlinjerna vid genomförande av direktivet inte bör följas. Även nu aktuella delar i artikel 63.1 andra stycket i direktivet bör sålunda genomföras i nära anslutning till direktivet.
Lagrådet har förespråkat att bestämmelsen om byte av företag som åberopas ska formuleras som en skyldighet för leverantören att efterkomma begäran från myndigheten. Regeringen lägger emellertid vikt vid att direktivet uttrycker detta som en handlingsregel för myndigheten och anser att bestämmelsen framförallt avser att reglera när
en myndighet får respektive ska begära att ett byte av åberopat företag ska ske. Följden för en leverantör av att inte efterkomma en sådan begäran från myndigheten blir givetvis att denne inte kan tillåtas delta i förfarandet. En annan fråga är om regleringen medger att en upphandlande myndighet, i stället för att ge leverantören chansen att byta ut det åberopade företaget som inte uppfyller lämplighetskraven, direkt utesluter leverantören från upphandlingen. Regeringen konstaterar att det är möjligt att någon icke-obligatorisk uteslutningsgrund i 13 kap. 3 § skulle kunna tillämpas vid en sådan situation. Detta är emellertid en fråga om proportionalitet.
Grupper av leverantörer
Artikel 63.1 avslutas i fjärde stycket med en bestämmelse om grupper av leverantörer. I artikel 63.2 anges även att bestämmelserna i den punkten kan tillämpas om leverantören är en grupp av leverantörer. Särskilda bestämmelser om grupper av leverantörer bedömdes vid genomförandet av 2004 års LOU-direktiv som överflödiga när det gäller utnyttjande av andra företags kapacitet, med hänsyn till att definitionen av leverantör (2 kap 11 § LOU) skulle omfatta också grupper av leverantörer (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 400 f.). Argumentet är relevant även vid genomförandet av LOU-direktivet.
Till ovan nämnda argument kan enligt regeringens mening även läggas att det ter sig som oklart vad de särskilda bestämmelserna om grupper av leverantörer i artikel 63 i LOU-direktivet tillför vad gäller regelverkets tillämplighet när en grupp av leverantörer deltar i en upphandling. Mycket av det som kan uppnås genom reglerna om utnyttjande av andra företags kapacitet uppnås redan genom regleringen i artikel 19.2 i direktivet, se avsnitt 10.2.
Vidare tycks bestämmelserna om byte av företag i artikel 63.1 andra stycket i LOU-direktivet bl.a. medföra att en myndighet kan ställa krav på att en leverantör i gruppen ska bytas ut. I vilken utsträckning en sådan konsekvens står i överensstämmelse med artikel 19.2 i direktivet är oklart. Regleringen i den punkten tycks utgå ifrån att det är likgiltigt vilken leverantör i gruppen som har erforderlig kapacitet. Det primära är att gruppen som sådan uppfyller tillämpliga krav. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att det inte finns anledning att genomföra de särskilda bestämmelserna om grupper av leverantörer i artikel 63 i LOUdirektivet.
23.2 Upphandling inom försörjningssektorerna
Vid upphandling inom försörjningssektorerna kan kvalificeringen av leverantörer göras antingen direkt genom att kvalificeringskrav ställs upp eller genom att leverantörerna först får kvalificera sig till ett kvalificeringssystem varefter leverantöreren väljs ut från deltagarna i systemet.
23.2.1 Kvalificeringskrav
Regeringens förslag: Bestämmelser om krav på leverantörerna för kvalificering ska genomföras med nuvarande reglering i LUF som förebild. Begreppet kvalificeringskrav ska ersätta begreppet urvalskriterier.
En bestämmelse ska införas som anger att myndigheten får tillämpa de kvalificeringskrav som framgår av den nya lagen om offentlig upphandling. I sådana fall ska leverantörerna kontrolleras i enlighet med 15 kap. i den lagen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår dock en delvis annorlunda disposition av lagtexten.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Affärsverket svenska kraftnät anser att bestämmelserna om urvalskriterier inte bör genomföras genom hänvisningar.
Skälen för regeringens förslag
Inga detaljerade bestämmelser om kvalificeringskrav
Skäl 92 i LUF-direktivet inleds med att det så långt det är förenligt med behovet av att säkerställa god affärssed och samtidigt medge största möjliga flexibilitet bör vara möjligt att tillämpa LOU-direktivets bestämmelser om krav som gäller ekonomisk och finansiell kapacitet samt skriftliga bevis. Av skälet kan alltså utläsas en av de grundläggande skillnaderna mellan regelverken i LUF-direktivet och LOU-direktivet. Skillnaden består i att LUF-direktivet lämnar ett större handlingsutrymme åt upphandlande enheter. Skälet avslutas med att upphandlande enheter som väljer att tillämpa de urvalskriterier som följer av LOU-direktivet ska vara skyldiga att tillämpa vissa andra bestämmelser om framför allt taket för krav på en minsta omsättning samt om användning av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet, vilket regleras i 14 och 15 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling.
Det finns alltså inte detaljerade bestämmelser om kvalificeringskrav i LUF-direktivet utan direktivet hänvisar till de bestämmelser som finns i LOU-direktivet. I artikel 78.1 finns grundläggande bestämmelser om att den upphandlande enheten får fastställa objektiva regler och kriterier för uteslutande och urval av anbussökande eller anbudsgivare och att dessa regler och kriterier ska tillhandahållas leverantörerna. Bestämmelserna som hänvisar till LOU-direktivet när det gäller urvalskriterier finns i artikel 80.2 där det anges att en upphandlande enhet får tillämpa de urvalskriterier som fastställs i LOU-direktivets bestämmelser.2.
Regeringen anser att de nya direktiven inte innebär några större förändringar i förhållande till 2004 års direktiv vad avser urvalskriterier, förutom att det möjligen enligt LUF-direktivet är tydligare att regleringen för försörjningssektorerna är mer flexibel än regelverket för offentlig upphandling. Mot denna bakgrund anser regeringen att artikel 78 i LUFdirektivet bör genomföras med nuvarande reglering som förebild.
Begreppet urvalskriterier bör i den nya lagen liksom vid offentlig upphandling ersättas av kvalificeringskrav.
Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska hänvisa till den nya lagen om offentlig upphandling.
När det gäller kvalificeringskrav medger LUF att andra krav tillämpas än de som regleras och är uttömande i LOU. Regeringen ser inte anledning att nu genomföra LUF-direktivet på något annat sätt. En grundläggande bestämmelse bör därför införas som genomför artikel 78.1 och som anger att den upphandlande enheten får fastställa objektiva kriterier för uteslutande och urval. Bestämmelserna i artikel 80.2 bör genomföras i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna genom en bestämmelse som anger att den upphandlande enheten vid fastställande av de objektiva kriterierna får tillämpa bestämmelserna om kvalificeringskrav i den nya lagen om offentlig upphandling.
Som regeringen konstaterat hindrar LUF-direktivet inte att en upphandlande enhet tillämpar andra kvalificeringskrav än de som regleras i LOU-direktivet. En uppräkning av dessa krav efter mönster i den nya lagen om offentlig upphandling skulle således inte vara uttömmande i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Det skulle därför bli nödvändigt att på något sätt markera att även andra kvalificeringskrav kan tillämpas. Det skulle ofrånkomligen medföra att de krav som härrör från LOU-direktivet skulle hamna i förgrunden. Den flexibilitet som framhålls i skäl 92 skulle därmed riskera att skymmas av att det i lagtexten i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna skulle finnas förhållandevis detaljerade bestämmelser om sådana kvalificeringskrav som motsvarar de i den nya lagen om offentlig upphandling. Med LUF-direktivets hänvisningsteknik är det tydligare att varje upphandlande enhet har ett handlingsutrymme när tillämpliga krav ska bestämmas.
Affärsverket svenska kraftnät anser att en sådan metod riskerar att minska överskådligheten av bestämmelserna i nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, eftersom det medför att denna inte kommer att kunna läsas självständigt. Risken att bestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling kommer i förgrunden är enligt Affärsverket svenska kraftnäts mening lika stor med den föreslagna hänvisningstekniken. Behovet av enkel tillgång till tillämpliga regler direkt i lagtexten bör enligt Affärsverket inte underskattas. Regeringen anser dock i motsats till Affärsverket svenska kraftnät att huvudregeln, nämligen att den upphandlande enheten kan välja att tillämpa de regler den finner lämpligt, genom hänvisningstekniken kommer i förgrunden.
Hänvisningen till den nya lagen om offentlig upphandling blir ett stöd till de upphandlande enheter som föredrar att ha ett mer detaljerat regelverk att hålla sig till. Om den upphandlande myndigheten väljer att tillämpa reglerna om kvalificeringskrav i den nya lagen om offentlig upphandling måste den också följa hela regelverket inklusive bestämmelserna om utredning och kontroll i enlighet med artikel 80.3 i LUF-direktivet, Regeringen anser därför att bestämmelserna om kvalificeringskrav i artikel 80.2 i LUF-direktivet bör genomföras genom att det i den nya
lagen om upphandling inom försörjningssektorerna hänvisas till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling.
23.2.2 Kvalificeringssystem
Regeringens förslag: Bestämmelserna om kvalificeringssystem ska genomföras med nuvarande reglering i LUF som förebild.
Informationsbestämmelserna ska tas in i det kapitel i lagen som innehåller materiella bestämmelser om kvalificeringssystem.
Regeringens bedömning: Bestämmelsen om proportionalitet vid avgiftsuttag behöver inte genomföras genom särskilda föreskrifter i lag.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I utredningens förslag är bestämmelserna annorlunda strukturerade i kapitlet. Vissa mindre ändringar har gjorts på Lagrådets inrådan.
Promemorians förslag: Överensstämmer i sak med regeringens. I promemorians förslag är dock informationsbestämmelserna placerade i det kapitel i lagen som reglerar kommunikation, information till leverantörer och dokumentation.
Remissinstanserna (utredningen): De remissinstanser som yttrar sig är positiva till förslaget.
Remissinstanserna (promemorian): Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
De materiella bestämmelserna om kvalificeringssystem
Materiella bestämmelser om kvalificeringssystem finns i 11 kap. 2–7 §§ LUF. I 9 kap. 12 och 13 §§ LUF finns särskilda bestämmelser om information till leverantörer när kvalificeringssystem används av den upphandlande enheten.
I LUF-direktivet berörs inte bestämmelserna om kvalificeringssystem särskilt i skälen. De materiella bestämmelserna om kvalificeringssystem finns i artikel 77 i LUF-direktivet. Artikeln är indelad i sex punkter. Artikel 77 i LUF-direktivet motsvaras i huvudsak av nuvarande reglering även om regelverket i det nya direktivet är annorlunda uppbyggt än i det gamla. Bestämmelserna har enligt regeringens bedömning huvudsakligen sin motsvarighet i det gamla regelverket. Det är bara en bestämmelse i artikel 77 i LUF-direktivet som inte motsvaras av någon bestämmelse i 2004-års direktiv, nämligen artikel 77.6. De flesta övriga bestämmelser i artikel 77 i LUF-direktivet bör därför kunna genomföras med bestämmelserna i 11 kap. 2–7 §§ LUF som förebild. Lagrådet har i vissa fall förordat en mer direktivnära lydelse av bestämmelserna. I några fall har bestämmelserna därför utformats i närmare anslutning till direktivets lydelse i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelser om information till leverantörer när den upphandlande enheten använder sig av ett kvalificeringssystem finns i artiklarna 75.4, 75.5 och 75.6 i LUFdirektivet (se nedan).
Proportionalitet vid avgiftsuttag
Vad gäller bestämmelserna i artikel 77.6 i LUF-direktivet bör noteras att de inte ger en upphandlande enhet någon rätt att ta ut en avgift bl.a. i samband med ansökan om kvalificering. Frågan om rätten att ta ut avgifter tycks alltså inte ha reglerats av EU-lagstiftaren. Huruvida en sådan rätt finns får alltså avgöras med tillämpning av nationella bestämmelser. Mot denna bakgrund framstår bestämmelserna i artikel 77.6 i LOU-direktivet som tämligen innehållslösa. Ett uttag av oproportionerliga avgifter får nämligen anses strida mot proportionalitetsprincipen oavsett regleringen i artikeln. Dessutom kan det antas att ett sådant uttag riskerar att strida även mot principen om icke-diskriminering. Slutligen bör även uppmärksammas att en tillämpning av bestämmelserna som de har utformats i artikeln, kan leda till konflikter i fråga om de krav som följer av proportionalitetsprincipen i allmänhet. Regleringen i artikeln synes nämligen inte ställa något krav på att själva utformningen av systemet ska vara motiverat för att uppnå ändamålet med kvalificeringssystemet. Det tycks alltså enligt artikeln inte finnas något hinder mot att skapa ett system vars drift leder till omotiverat höga kostnader som täcks av avgifter som i och för sig står i proportion till kostnaderna för driften. Sammantaget anser regeringen att det saknas anledning att låta artikel 77.6 få en direktivnära motsvarighet i bestämmelserna som genomför artikel 77. Någon avvikelse från direktivet i denna del är dock inte avsedd.
Beslut om kvalificering av en leverantör
Enligt artikel 75.4 i LUF-direktivet ska en upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett kvalificeringssystem inom sex månader underrätta de sökande om huruvida de kvalificerat sig. Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter det att ansökan lämnats in ska den upphandlande enheten inom två månader efter det att ansökan lämnats in underrätta den sökande om orsakerna till att tidsfristen blivit förlängd och meddela datum för när ansökan kommer att bli godkänd eller avslås.
Enligt artikel 75.5 i LUF-direktivet ska en sökande, vars ansökan om kvalificering avslås, underrättas om avslagsbeslutet samt om skälen till det beslutet så snart som möjligt och senast inom 15 dagar efter det att avslagsbeslutet fattats. Skälen ska grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2.
Artiklarna 75.4 och 75.5 i LUF-direktivet motsvarar artiklarna 49.3 och 49.4 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom 9 kap. 12 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 523). Tidsgränsen om sex månader för underrättelsen till sökandena är dock en nyhet. Enligt artikel 49.4 i 2004 års LUF-direktiv ska underrättelsen om kvalificering lämnas inom skälig tid.
En bestämmelse som genomför LUF-direktivets reglering om beslut om kvalificering av en leverantör bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Lagrådet har anmärkt att bestämmelsens rätta plats är i något av de kapitel i lagarna som innehåller bestämmelser om kvalificeringssystem (dvs. 13 och 14 kap.). Bestämmelsen bör enligt regeringens mening placeras i det kapitel i
lagen som innehåller materiella bestämmelser om kvalificeringssystem (dvs. 14 kap.).
Underrättelse om att uteslutning övervägs
Enligt artikel 75.6 i LUF-direktivet får en upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett kvalificeringssystem utesluta en ekonomisk aktör endast av skäl som grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2. En planerad uteslutning ska föregås av ett skriftligt meddelande till leverantören senast 15 dagar före uteslutningen tillsammans med skälen till uteslutningen.
Artikel 75.6 i LUF-direktivet motsvarar artikel 49.5 i 2004 års LUFdirektiv, som har genomförts genom 9 kap. 13 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 524). En bestämmelse som genomför artikel 75.6 i LUF-direktivet bör införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelsen bör placeras i det kapitel i lagen som innehåller materiella bestämmelser om kvalificeringssystem (dvs. 14 kap.).
23.2.3 Åberopande av andra företags kapacitet
Regeringens förslag: En leverantör ska kunna åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet. Separata bestämmelser ska i vissa fall införas dels för ansökan om kvalificering i ett kvalificeringssystem, dels för anbud i en upphandling enligt ett upphandlingsförfarande.
En upphandlande enhet ska i vissa fall få kräva att leverantören och de företag leverantören åberopar ska vara solidariskt anvariga för fullgörande av kontraktet. Enheten ska även i vissa fall få kräva att vissa för kontraktet avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantören.
I de fall den upphandlande enheten ställt krav med avseende på uteslutningsgrunder eller krav i enlighet med vad som anges i den nya lagen om offentlig upphandling ska det åberopade företaget också kontrolleras i enlighet med den lagens bestämmelser om egen försäkran och annan utredning om leverantörer. Den upphandlande enheten ska i sådana fall begära att leverantören ersätter företaget med ett annat om det inte uppfyller relevanta kvalificeringskrav eller om det föreligger skäl för uteslutning av företaget.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om grupper av leverantörer behöver inte genomföras genom särskilda föreskrifter om åberopande av andra företags kapacitet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningens lagförslag är dock något annorlunda utformat. Utredningen föreslår vidare att särskilda bestämmelser om grupper av leverantörer ska införas.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig över förslagen om utnyttjande av andra enheters kapacitet yttrar sig över
förslagen både för offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna gemensamt, se avsnitt 23.1.2.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Möjligheterna för en leverantör att åberopa andra företags kapacitet regleras i artikel 79 i direktivet. Artikeln är indelad i tre punkter. Artikel 79.1 och 79.2 i direktivet är så gott som identiska. Skillnaden dem emellan är att den förra gäller för kvalificering till ett kvalificeringssystem och den senare gäller för uppfyllande av urvalskriterier i de olika upphandlingsförfarandena. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning att denna uppdelning inte skulle återspeglas i den nya lagen. Reglerna är mycket snarlika de som finns i LOU-direktivet. Bestämmelserna bör genomföras med endast redaktionella ändringar av direktivtexten och bör utformas på samma sätt som motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling
Uteslutningsgrunder och andra företags kapacitet
När det gäller utformningen av punkterna ett och två kan noteras att det inledningsvis i båda anges att de gäller när de ”objektiva reglerna och kriterierna för uteslutande och urval av ekonomiska aktörer” ska uppfyllas. En tolkning av artikel 79.1 och 79.2 i LUF-direktivet enligt dess ordalydelse kan ge sken av att en leverantör som en upphandlande enhet avser att utesluta skulle kunna undvika detta genom att åberopa förhållanden hos andra leverantörer. Detta kan dock knappast ha varit EU-lagstiftarens avsikt. En sådan tillämpning av bestämmelserna om uteslutning skulle enligt regeringens mening strida mot grunderna för uteslutning. Det kan vidare noteras att de förhållanden som kan åberopas hos en annan leverantör beskrivs i båda punkterna som gällande krav avseende leverantörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska och yrkesmässiga kapacitet. Regeringen konstaterar således att det är krav rörande leverantörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska och yrkesmässiga kapacitet som andra enheter kan utnyttjas för att uppfylla.
Möjlighet att åberopa andra företags kapacitet
Liksom i LOU-direktivet kan andra företags s kapacitet enligt LUFdirektivet utnyttjas oberoende av de rättsliga förbindelserna företagen emellan. Det ankommer även enligt LUF-direktivet på leverantören att visa att den kommer att förfoga över de åberopade resurserna. Liksom i LOU-direktivet finns vissa bestämmelser om att den upphandlande enheten kan ställa krav på hur kontraktet ska fullgöras när andra företag åberopas för att uppfylla kvalificeringskraven
Kontroll av företag som åberopas
Den upphandlande myndigheten ska kontrollera företag vars kapacitet åberopas i enlighet med artikel 79. Detta följer av artikel 79.1 andra stycket och 79.2 andra stycket i LUF-direktivet som hänvisar till artikel 80.3. Detta innebär dels att de åberopade företagen ska kontrolleras med
avseende på uteslutningsgrunder i enlighet med 15 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling. Detta gäller dock endast då uteslutningsgrunderna omfattas av de objektiva reglerna och kriterierna för uteslutning och urval som den upphandlande enheten fastställt. För upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter är det obligatoriskt att ställa krav i enlighet med de obligatoriska uteslutningsgrunderna. Dels innebär hänvisningen till artikel 80.3 att företaget som åberopas ska kontrolleras i enlighet med 15 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling med avseende på sådana kvalificeringskrav som den upphandlande myndigheten har hänvisat till med tillämpning av den lagen. Samma sak ska alltså gälla för företag som leverantören åberopar som för leverantören själv. Om ett företag som åberopas inte uppfyller ett relevant kvalificeringskrav eller ska uteslutas ska myndigheten begära att leverantören åberopar ett annat företag för att uppfylla de relevanta kvalificeringskraven på samma sätt som beträffande motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet.
Grupper av leverantörer
Bestämmelserna om grupper av leverantörer behöver på de skäl som beträffande motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet inte genomföras genom särkskilda föreskrifter om åberopande av andra företags kapacitet.
23.3 Kvalificeringskrav på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling om behörighet att utöva yrkesverksamhet ska göras tillämpliga även på upphandlingar på det icke direktivstyrda området.
Bestämmelserna om särskilda kvalificeringssystem ska göras tillämpliga vid urvalsförfaranden enligt bestämmelserna på det ickedirektivstyrda området.
Bestämmelser på det icke direktivstyrda området om utnyttjande av andra företags kapacitet ska överensstämma med nuvarande bestämmelser.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Den paragraf i LOU som motsvarar den nya bestämmelsen om behörighet att utöva yrkesverksamhet har gjorts tillämplig på upphandlingar på det icke direktivstyrda området genom hänvisning i 15 kap 2 §. Den nya bestämmelsen om behörighet att utöva yrkesverksamhet bör därför i den nya lagen om offentlig upphandling göras tillämplig på upphandlingar inom det icke direktivstyrda området.
Även bestämmelserna om kvalificeringssystem vid upphandling inom försörjningssektorerna är tillämpliga vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området när urvalsförfarande används. Detsamma bör även gälla i den nya lagstiftningen.
Enligt 15 kap 15 a § LOU och LUF får en leverantör vid behov åberopa andra företags kapacitet när det gäller ett visst kontrakt. Leverantören ska visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser. Regeringen föreslår att bestämmelserna om åberopande av andra företags kapacitet tas in i de nya lagarna.
23.4 Upphandling av koncessioner
23.4.1 Villkor för kvalificering
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet får för kvalificering av leverantörerna endast uppställa villkor om yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning.
En upphandlande myndighet eller enhet ska kontrollera att leverantören uppfyller villkoren innan kontrakt tilldelas. De krav som ställs ska vara proportionerliga med hänsyn till föremålet för kontraktet och syftet att säkerställa verklig konkurrens.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget. Kammarrätten i Göteborg har lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag: I LUK-direktivet återfinns regler om urval och kvalitativ bedömning i artikel 38. Artikeln behandlar både leverantörens lämplighet med utgångspunkt i ekonomisk förmåga m.m., men också med utgångspunkt i huruvida leverantören dömts för viss angiven brottslighet m.m., dvs. uteslutningsgrunderna. Motiven för artikeln finns, såvitt avser villoren för kvalificering, i skäl 63 och 64. En jämförelse med vad som kan anses utgöra motsvarande bestämmelser i
LOU-direktivet ger samma intryck som sådana jämförelser också på andra områden inom regelverket ger, dvs. att reglerna i LUK-direktivet lämnar ett förhållandevis stort handlingsutrymme för den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten. Det resonemang som regeringen fört såvitt avser kvalificeringskrav i enlighet med LOUdirektivet och LUF-direktiven är visserligen inte fullt ut överförbart till LUK-direktivet. Resonemanget kan ändå tjäna som en grund, eftersom alla tre direktiven bygger på samma tanke, dvs. att främja likabehandling leverantörer emellan och säkerställa så långt det går att upphandlande myndighet eller upphandlande enhet har objektiva verktyg för att klara urvalet.
Lagrådet har ansett att lagen om upphandling av koncessioner bör innehålla annan terminologi än den nya lagen om offentlig upphandling vad gäller ekonomisk och finansiell ställning och yrkesmässig och teknisk kapacitet. Detta då begreppen enligt LUK-direktivet inte är styrda på samma sätt som enligt LOU-direktivet och därmed i praktiken kan få en något annan innebörd. Regeringen befarar emellertid att det skulle försvåra för tillämparen att i LUK mötas av nya begrepp. Även om begreppen enligt koncessionslagen inte är styrda till sitt innehåll kommer de att sammanfalla ungefärligt med de inarbetade begreppen i den nya
lagen om offentlig upphandling och det förefaller naturligt att upphandlande myndigheter och enheter hämtar ledning från de andra upphandlingslagarna beträffande begreppens innebörd.
Artikel 38.1 anger att den upphandlande myndigheten ska kontrollera att villkoren för deltagande i fråga om yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning är uppfyllda. Villkoren som kontrolleras ska vara icke-diskriminerande och stå i proportion till föremålet för koncessionen. Det senare framgår redan av de allmänna principerna och bör inte regleras särskilt. Kontrollen ska göras utifrån en egen försäkran från leverantören om att villkoren är uppfyllda eller referenser som lämnats in enligt kraven i koncessionsmeddelandet (annonsen enligt den terminologi som regeringen har valt i lagstiftningen). Det är här inte frågan om någon sådan formaliserad egen försäkran som avses med bestämmelserna om det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet i LOU-direktivet och LUF-direktivet. En egen försäkran enligt LUK-direktivet kan således lämnas helt formlöst.
Det anges vidare särskilt att villkoren för deltagande ska, med hänsyn till föremålet för koncessionen och syftet att säkerställa verklig konkurrens, ha samband med och vara proportionerliga till behovet av att se till att koncessionshavaren har förmåga att utföra koncessionen. Det uttrycks inte direkt att den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp villkor utan detta framgår i stället indirekt av vad som sägs om kontroll av uppfyllelse och kraven på proportionalitet. Det bör emellertid i lagen enligt regeringen uttryckligen regleras att de upphandlande myndigheterna eller enheterna får ställa sådana villkor för deltagande. Bestämmelserna bör i övrigt genomföras med endast redaktionella avvikelser från direktivtexten.
23.4.2 Åberopande av andra företags kapacitet
Regeringens förslag: En leverantör ska vid behov kunna åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet.
En upphandlande myndighet eller enhet ska i vissa fall få kräva att leverantören och de företag leverantören åberopar ska vara solidariskt anvariga för fullgörande av kontraktet.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om grupper av leverantörer behöver inte genomföras genom särskilda föreskrifter om åberopande av andra företags kapacitet.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock särskilda regler om grupper av leverantörer.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget. Företagarna tillstyrker att bestämmelserna om grupper av leverantörer genomförs.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: LUK-direktivet innehåller i artikel 38.2 bestämmelser om åberopande av andra företags kapacitet som liknar de som gäller enligt LOU- och LUF-direktivet.
Bestämmelserna i LUK-direktivet är dock mindre detaljrika. Åberopande
av andra företags kapacitet får göras vid behov och för en specifik koncession för att uppfylla kraven som ställts på yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning. Åberopandet kan göras oberoende av den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och enheten. Post- och telestyrelsen (PTS) anser att det bör ställas krav i lagen på att ett åtagande från ett företag som leverantören avser att utnyttja ska vara skriftligt. Regeringen konstaterar att direktivet inte uppställer något formkrav och anser att det saknas anledning att föra in ett sådant krav i lagstiftningen. Det ankommer dock på leverantören att visa att den kommer att förfoga över de åberopade resurserna under hela koncessionstiden.
Liksom enligt LOU-direktivet respektive LUF-direktivet får den upphandlande myndigheten eller enheten kräva att leverantören och det åberopade företaget åtar sig ett solidariskt ansvar för fullgörandet av kontraktet när den kapacitet som åberopar avser ekonomisk och finansiell ställning. Bestämmelserna bör genomföras med endast redaktionella avvikelser från direktivet.
Företagarna har ansett att bestämmelserna om grupper av leverantörer bör genomföras. Regeringen anser emellertid att bestämmelserna om grupper av leverantörer, av de skäl som anförs beträffande motvarande bestämmelser i LOU-direktivet inte behöver genomföras genom särkskilda föreskrifter om utnyttjande av andra enheters kapacitet.
24 Egen försäkran och utredning om leverantörer
Enligt såväl LOU-direktivet som LUF-direktivet ska leverantörernas lämplighet kontrolleras innan kontrakt tilldelas. Med leverantörens lämplighet avses dels att leverantören inte befinner sig i någon sådan situation som kan föranleda uteslutning, dels att den uppfyller de ställda kvalificeringskraven. Ett helt nytt system för kontroll av leverantörens lämplighet införs i LOU-direktivet som skiljer sig åt i ett flertal avseenden från vad som gällde enligt 2004 års LOU-direktiv. Det nya systemet innebär en möjlighet för leverantörerna att lämna en egen försäkran om sin lämplighet samt regler för hur de upphandlande myndigheterna och enheterna ska kontrollera att lämplighetskraven är uppfyllda. Det nya regelverket finns enbart i LOU-direktivet. Genom en artikel i LUF-direktivet, som hänvisar till LOU-direktivet, har emellertid regelverket gjorts tillämpligt i vissa fall även på upphandlingar inom försörjningssektorerna. I avsnitt 24.1.3 behandlas särskilt den bestämmelse som gör regelverket tillämpligt på upphandlingar inom försörjningssektorerna.
Artiklarna i LOU-direktivet om utredning och kontroll har inte gjorts tillämpliga på upphandlingar av koncessioner. I LUK-direktivet finns en bestämmelse som bland annat handlar om egen försäkran och kontroll av lämplighet. Denna behandlas emellertid inte i detta avsnitt utan i samband med bestämmelserna om kvalificering i avsnitt 23.4.1.
24.1 Ett nytt system för utredning om leverantören
24.1.1 Egen försäkran
Regeringens förslag: Leverantörer ska när de lämnar anbud även kunna lämna en egen försäkran om sin lämplighet. En sådan egen försäkran ska lämnas i det standardformulär för det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet som Europeiska kommissionen fastställt. En egen försäkran som lämnats på det sättet ska godtas av upphandlande myndigheter som preliminärt bevis för att uteslutningsgrunder saknas och att relevanta kvalificeringskrav är uppfyllda.
Bestämmelser ska införas om när den upphandlande myndigheten får eller ska begära in kompletterande dokument från en leverantör. En egen försäkran som lämnats genom ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska kunna återanvändas förutsatt att leverantören bekräftar att uppgifterna fortfarande är korrekta.
Regeringens bedömning: Bestämmelser som rör utformningen av europeiskt enhetligt upphandlingsdokument behöver inte genomföras.
Direktivens möjlighet att senarelägga ikraftträdandet av bestämmelser om tillgång till kompletterande dokument bör inte utnyttjas.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningens förslag om egen försäkran utgår dock ifrån att en sådan kan lämnas antingen i ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument eller på annat sätt. Utredningen föreslår vidare att vissa bestämmelser införs om vad dokumentet ska innehålla.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser yttrar sig inte om utredningens förslag och bedömning. Några remissinstanser tillstyrker förslagen, bl.a. Ekonomistyrningsverket och Tillväxtverket.
Ekonomistyrningsverket ser även en risk i att det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet kan uppfattas som byråkratiskt och besvärligt av små och ovana leverantörer.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument (ESPD)
Ett uttalat syfte med de nya direktiven är att minska den administrativa bördan för såväl upphandlande myndigheten som leverantörer vid upphandling och även att möjliggöra ett bättre marknadstillträde för små och medelstora företag. Ett led i den strävan är den nya standard för anbudsgivning som införts i LOU-direktivet, det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet (ESPD). Ett standarformulär för ESPD har fastställts av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 59.2 i LOU-direktivet. I detta standardformulär kan leverantörer lämna en egen försäkran om att det saknas grund för uteslutning och att relevanta urvalskriterier är uppfyllda. I skäl 86 i LOU-direktivet anges att genom att ESPD utgörs av ett standardformulär kan de problem som kan uppstå vid formuleringen av formella förklaringar, förklaringar om samtycke och av andra språkfrågor minska. Ytterligare ett syfte med regleringen kan därför antas vara att ökad enhetlighet av de dokument leverantörerna
Prop. 2015/16:195 använder för att lämna en försäkran minskar hindren för gränsöverskridande deltagande i upphandlingar. Egen försäkran och ESPD behandlas i artikel 59 i LOU-direktivet. Artikeln är indelad i sex punkter av vilka två riktar sig direkt till kommissionen och därför inte föranleder några förslag i lagarna. Delar av artikeln som rör uppdatering och tillgängliggörande av databaser, bl.a. e-Certis, är lämpligast att genomföra i förordning och föranleder inte heller dessa några förslag i lagarna.
Egen försäkran som preliminärt bevis
I artikel 59.1 första stycket i LOU-direktivet anges att de upphandlande myndigheterna när anbudsansökningar eller anbud lämnas in ska godta ESPD, som består av en uppdaterad egen försäkran, som preliminärt bevis. En ESPD med uppdaterad egen försäkran ska alltså kunna lämnas in till den upphandlande myndigheten i stället för intyg om att inte någon av de uteslutandegrunder som anges i artikel 57 föreligger och att leverantören uppfyller de krav som ställts av den upphandlande myndigheten enligt artikel 58. Även att de krav är uppfyllda som ställts för att begränsa antalet anbudssökande enligt artikel 65 omfattas av den egna försäkran. För den upphandlande myndigheten innebär den egna försäkran att den kan avvakta med att begära kompletterande dokument och utgå ifrån att det som sägs i försäkran är riktigt om inget annat talar för motsatsen. I andra stycket anges vidare att bestämmelsen också ska tillämpas beträffande sådana företag vars kapacitet en leverantör åberopar för att uppfylla kvalificeringskraven.
Lagrådet har föreslagit att begreppet europeiskt enhetligt upphandlingsdokument inte används i lagtexten. Regeringen delar
Lagrådets uppfattning att det är den egna försäkran som är det centrala i bestämmelsen. Det är den egna försäkran som medför att den upphandlande myndigheten ska godta leverantörens uppgifter om sin lämplighet. För att den egna försäkran ska ha den rättsverkan som artikel 59 föreskriver måste den emellertid lämnas i standardformulär för det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet som kommissionen fastsällt i enlighet med artikel 59.2. Bestämmelserna om egen försäkran bör utformas på det sätt Lagrådet har förespråkat. Bestämmelser om innehållet i standardformuläret bör som Lagrådet påpekat inte finnas i lagtexten.
Att den upphandlande myndigheten ska godkänna den egna försäkran som preliminärt bevis är en nödvändig reglering för att förenklingen ska få det genomslag som är tänkt. Regeringen kan emellertid inte finna något stöd i direktivet för att användandet av ESPD och egen försäkran skulle vara obligatoriskt för leverantören. Det bör således vara möjligt för den leverantör som föredrar det att direkt lämna in nödvändiga intyg och dokument. Upphandlande myndigheter måste emellertid för varje upphandling över tröskelvärdena tillhandahålla en ESPD för den aktuella upphandlingen för den leverantör som önskar använda sig av den.
Enligt artikel 59.1 tredje stycket ska ESPD innehålla en formell förklaring där leverantören intygar att det inte föreligger skäl för uteslutning och att samtliga urvalskriterier är uppfyllda. Den formella förklaringen utgör den egna försäkran och ska ersätta intyg om de
förhållanden som den egna försäkran avser. Genom att en egen försäkran lämnas i stället för intyg är tanken att både upphandlande myndigheter och leverantörer ska besparas en omfattande dokumenthantering. De intyg som motsvaras av den egna försäkran kallas kompletterande dokument.
Den egna försäkran måste vara uppdaterad, vilket i princip innebär att en ny egen försäkran ska göras inför varje upphandling. Av artikel 59.1 femte stycket framgår emellertid att en leverantör som redan lämnat en egen försäkran till en myndighet i en tidigare upphandling kan återanvända denna om leverantören bekräftar att informationen fortfarande är korrekt. Genom att leverantören ges möjlighet att bekräfta att informationen i en redan lämnad egen försäkran fortfarande är korrekt minskar både leverantörers och upphandlande enheters dokumenthantering samtidigt som informationen hålls uppdaterad. För att ett sådant återvändande ska vara möjligt är det emellertid nödvändigt att den nya upphandlingen ställer samma krav som den tidigare upphandlingen. Den egna försäkran gäller nämligen för de krav som ställs i en viss upphandling. Den egen försäkran kan sägas vara generell när det gäller uteslutningsgrunderna som alltid är samma, medan den är specifik för kvalificeringskraven som skiljer sig åt mellan olika upphandlingar. I standardformuläret för ESPD finns en möjlighet för den upphandlande myndigheten att välja en förenklad form där leverantören beträffande kvalificeringskraven endast behöver fylla i om den uppfyller eller inte uppfyller kraven.
Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet så ska ett separat dokument lämnas för var och en av de företag som åberopas. En egen försäkran ska i avges om att det även beträffande de andra företagen saknas skäl för uteslutning och att relevanta kvalificeringskrav är uppfyllda.
Krav på kompletterande dokument
I artikel 59.4 finns bestämmelser om de kompletterande dokumenten. Kompletterande dokument får begäras in när som helst under en upphandling om det är nödvändigt för att se till att förfarandet genomförs på ett korrekt sätt. Vidare ska den upphandlande myndigheten begära in de kompletterande dokumenten avseende den leverantör myndigheten avser att tilldela kontraktet. En leverantör ska alltså inte kunna tilldelas ett kontrakt innan den har kontrollerats med avseende på skäl för uteslutning och tillämpliga kvalificeringskrav. Detta görs obligatoriskt då det bör säkerställas att inte någon leverantör som inte uppfyller kraven tilldelas kontraktet. Det ger också en större trovärdighet åt systemet med egen försäkran då det minskar incitamenten för leverantörer att lämna en oriktig egen försäkran. De kompletterande dokumenten ska vara uppdaterade och aktuella då förändringar av uteslutningsgrunderna kan ske snabbt.
Lagrådet har föreslagit att bestämmelserna ska formuleras som en skyldighet för leverantören att efterkomma myndighetens begäran.
Regeringen delar Lagrådets uppfattning om att en sådan ordning bättre speglar bestämmelsernas funktion. Oavsett hur bestämmelserna är formulerade i det här avseendet är konsekvensen för den leverantör som
inte lämnar in den utredning som myndigheten begär densamma, dvs. att den inte får delta i upphandlingsförfarandet. Mot denna bakgrund är det tydligare att beskriva den skyldighet som finns för leverantören att efterkomma en begäran om kompletterande dokument från den upphandlande myndigheten.
De kompletterande dokumenten omfattar som framgått ovan dokument som visar att grund för uteslutning saknas. När det gäller uteslutning på grund av brott så kommer detta i Sverige normalt sett att handla om belastningsregisterutdrag enligt lagen (1998:620) om belastningsregister. Kontroll av belastningsregister enligt nuvarande bestämmelser i LOU och LUF görs endast när det finns grundad anledning att anta att leverantören ska uteslutas. Den nya regleringen innebär däremot att det införs en obligatorisk kontroll av dokumentation rörande brottslighet avseende leverantörer som myndigheterna avser att tilldela kontrakt. Denna skyldighet för myndigheterna kan också i praktiken komma att innebära, trots att syftet med de nya direktiven kan sägas vara den motsatta, en viss ökning av antalet belastningsregisterutdrag som begärs ut och ges in till myndigheter med anledning av ett upphandlingsförfarande. Uppgifter i belastningsregistret anses vara särskilt integritetskänsliga. Mot denna bakgrund finns det anledning att överväga behovet av att anpassa det regelverk som styr tillgången till uppgifter i belastningsregistret. Regeringen avser att återkomma i denna del.
Undantag från kravet att begära in kompletterande dokument från den leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet görs för kontrakt som grundar sig på ramavtal om kontrakt ingås i enlighet med art 33.3 eller art 33.4 (a).
I artikel 59.5 regleras situationen att myndigheten på annat sätt har tillgång till de kompletterande dokumenten. Enligt övergångsbestämmelsen i artikel 90.4 ges möjlighet att senarelägga ikraftträdandet av artikel 59.5 med anledning av möjligheten att senarelägga ikraftträdandet av bestämmelserna om elektronisk kommunikation. Då regeringen gjort bedömningen att ikraftträdandet av reglerna om elektronisk kommunikation inte bör senareläggas saknas anledning att utnyttja den möjligheten även i detta sammanhang.
Förordningsändringar och övriga frågor
I artikel 59.2 och 59.3 i direktivet regleras frågor om utformningen av ESPD-formuläret samt vissa skyldigheter för kommissionen att följa upp tillämpningen av ESPD. Bestämmelserna riktar sig till kommissionen och ska därför inte genomföras i svensk rätt.
Bestämmelserna i artikel 59.5 tredje stycket och 59.6 har regeringen för avsikt att reglera i förordning och något förslag till föreskrifter lämnas därför inte i det här lagstiftningsärendet. Detsamma gäller bestämmelsen i artikel 60.2 tredje stycket om officiell förklaring.
24.1.2 Utredning som får begäras in från leverantör
Regeringens förslag: Samlade bestämmelser ska införas i lagen om offentlig upphandling om vilken utredning en upphandlande myndighet får kräva från en leverantör om att skäl för uteslutning saknas och att alla kvalificeringskraven är uppfyllda. Det ska särskilt anges att utredning även får krävas beträffande andra företag som leverantören avser att utnyttja.
Om den utredning som får krävas in av de upphandlande myndigheterna inte visar att det finns grund för uteslutning ska den godtas om inte utredningen i övrigt tyder på annat. De dokument beträffande uteslutning som får krävas in ska under vissa förutsättningar kunna ersättas av en försäkran på heder och samvete eller en liknande försäkran.
Regeringens bedömning: Bestämmelsen om administrativt bistånd behöver inte genomföras genom särskilda föreskrifter om utredning.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock en delvis annorlunda disposition av lagtexten.
Remissinstanserna: Det stora flertalet yttrar sig inte särskilt över utredningens förslag och bedömning. Vissa remissinstanser, bl.a.
Trafikverket, framför lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
I LOU-direktivet har alla bestämmelser om utredning av förhållanden hos leverantören samlats i artikel 60. Detta bör få genomslag även i lagtexten. Det innebär att systematiken blir en annan i den nya lagen om offentlig upphandling än i LOU.
Bestämmelserna i artikel 60 reglerar vilken utredning en upphandlande myndighet ska eller bör godta som bevisning och möjligheterna för leverantörer att åberopa annan likvärdig utredning. Det finns ett samband i bestämmelserna om bevisning mellan vad som får krävas och vad som ska godtas av den upphandlande myndigheten. Däremot finns i direktivet inget krav i direktivet att upphandlande myndigheter måste kräva viss utredning. Det står alltså myndigheten fritt att acceptera den utredning som en leverantör lämnar in men myndigheten kan också välja att kräva den utredning som särskilt anges i direktivet. Utöver dessa aspekter tillkommer beträffande regleringen i artikel 60 frågan om utredningen som räknas upp i artikeln är uttömmande.
Trafikverket anser dock att lagtexten i stället för begreppet utredning bör använda begreppet bevismedel som används i direktivtexten.
Regeringen anser att utredning är ett vidare begrepp som omfattar både vad som i vanligt språkbruk kan betecknas bevismedel och annan faktainsamling. Utredning är också ett begrepp som stämmer bättre överens med begreppsbildningen i övrigt i svensk lagstiftning. Enligt regeringens mening bör därför begreppet utredning användas i lagstiftningen.
Utredning som myndigheterna får kräva
Utformningen i direktivet av de bestämmelser som anger vilken bevisning som får krävas av myndigheterna kan ge intrycket av att de ska ses som anvisningar om vad som typiskt sett är acceptabelt utifrån principen om icke-diskriminering. Ordalydelsen i artikel 60.1 andra stycket anger emellertid tydligt att myndigheten inte får kräva att leverantörerna ska lämna in annan utredning än den som anges i artikeln eller i artikel 62. Det innebär uppräkningen i artikeln av olika typer av utredningar som princip är uttömmande för en upphandlande myndighet. Att detta även gäller andra företag som leverantören avser att utnyttja framgår av artikel 63.1 andra stycket som bland annat hänvisar till artikel 60. Uttryckssätten i de olika punkterna i artikeln medför emellertid att det inte går att konsekvent säga att endast de handlingar som uttryckligen anges får krävas. I bestämmelsen som reglerar vilka bevis på en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning som kan krävas anges att bevisen som regel kan utgöras av de referenser som anges i bilaga XII. Med uttryckssättet som regel bör förstås att myndigheten i första hand ska kräva de bevis som räknas upp men att även andra handlingar kan krävas. Bestämmelsen har inte heller ändrats i de nya direktiven och har tidigare av EU-domstolen tolkats som inte uttömande (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 396).
När det gäller leverantörer anges i 60.1 andra stycket att de kan använda alla lämpliga medel för att bevisa att de kommer att förfoga över nödvändiga resurser om de avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt artikel 63 i direktivet. Beträffande leverantörers möjligheter att avseende sig själva lämna in annan utredning än den som särskilt anges i direktivet ger artikel 60 inte något entydigt svar. Uttryckssätten i artikelns olika punkter är inte konsekventa. I bestämmelserna om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder kan noteras att det finns särskilda bestämmelser som anger att likvärdiga intyg m.m. ska godtas som tillräcklig bevisning under vissa förutsättningar. Liknande uttryckssätt återfinns i artikel 60.3 andra stycket avseende ekonomisk och finansiell ställning. Det finns enligt regeringens uppfattning inte något stöd i artikel 60 för att en leverantör skulle vara förhindrad att åberopa annan utredning än den i artikeln och bilaga XII till direktivet särskilt angivna. Frågan lär dock sällan ställas på sin spets med hänsyn till den omfattande uppräkningen och den i flera fall relativt öppna beskrivningen av olika typer av utredning.
Lagrådet har även beträffande dessa bestämmelser föreslagit att de ska formuleras som en skyldighet för leverantören att lämna in viss utredning. Regeringen delar emellertid inte Lagrådets uppfattning att bestämmelserna ska uttrycka en skyldighet för leverantören utan anser att de i första hand syftar till att beskriva vilken typ av utredning myndigheten har möjlighet att kräva och bör därför utformas som en handlingsregel för myndigheten. Den skyldighet som leverantören har att efterkomma en begäran från myndigheten uttrycks istället i de föregående bestämmelserna.
Utredning om skäl för uteslutning
Utredning som rör uteslutning behandlas i artikel 60.2 i LOU-direktivet. I första stycket räknas de intyg upp som ska godtas som bevis för att skäl för uteslutning saknas. Bestämmelserna motsvaras i huvudsak av nuvarande reglering i LOU om bevismedel i fråga om uteslutningsgrunder. Bestämmelsen riktar sig till den upphandlande myndigheten och reglerar vilka intyg den får kräva av en leverantör. Det finns, som framgått tidigare, inget i artikeln som hindrar att leverantören åberopar annan utredning än den som särkskilt räknas upp i artikeln.
Bestämmelserna om officiell förklaring i artikel 60.2 tredje stycket har regeringen för avsikt att reglera i förordning och några förslag till föreskrifter lämnas därför inte i det här lagstiftningsärendet.
Tillräcklig bevisning
I artikel 60.2 i LOU-direktivet anges att den upphandlande myndigheten ska godta uppräknade intyg som tillräckliga bevis på att ingen av de situationer som anges i artikel 57 är tillämpliga på leverantören. När det gäller uteslutning på grund av brott i artikel 57.1 (och även i brottskatalogen i 13 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna som genomför artikel 57.1) saknas emellertid för flera av de uppräknade brotten direkta motsvarigheter i svensk strafflagstiftning. Exempelvis kan en stor mängd brottstyper, liksom många gärningstyper på olika stadier av ett brotts utförande, motsvara de brott som får anses omfattas av artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF om kampen mot organiserad brottslighet, t.ex. grovt narkotikabrott eller grov misshandel. Dessa skulle kunna vara grund för uteslutning men utgör i de flesta fall inte det. Den information som finns i ett belastningsregisterutdrag är därför i många fall inte tillräckligt för att kunna avgöra om det föreligger ett uteslutningsgrundande brott eller inte. Skulle de aktuella handlingarna visa att det finns en dom som skulle kunna föranleda uteslutning kan det bli nödvändigt för myndigheten att ta del av denna dom eller på annat sätt fortsätta utredningen. Myndigheten kan i sådana fall alltså begära att leverantören ger in domar som den bedömer att det finns skäl att titta närmare på (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 238 f.).
Uttrycket tillräcklig bevisning i artikeln kan enligt regeringens mening inte ges den betydelsen att omständigheten som är tillräckligt bevisad inte kan motbevisas. Bestämmelsen får i stället anses uttrycka vilka skyldigheter en leverantör har att bevisa att uteslutningsgrunder saknas. Bestämmelsen står i samklang med artikel 60.1 som anger att en myndighet inte får kräva andra intyg än de som räknas upp. Det ska alltså från leverantörens sida vara tillräckligt att exempelvis ett belastningsregister lämnats in som inte innehåller några brott som kan falla in under någon uteslutningsgrund för att leverantören inte ska uteslutas. Detta hindrar emellertid inte att myndigheten på förekommen anledning eller annars får vidta egna utredningsåtgärder och utesluta leverantören om det på annat sätt än genom de intyg som räknas upp i artikeln framkommer att det finns uteslutningsgrunder. Detta synsätt stämmer även överens med artikel 57.1 som anger att en leverantör ska uteslutas om den upphandlande myndigheten genom kontroll enligt bl.a.
artikel 60 fastställt eller på annat sätt fått kännedom om att leverantören varit föremål för en lagakraftvunnen dom som faller in under artikel 57. Detta ger enligt regeringens uppfattning myndigheten en viss fri bevisprövning, trots den initiala presumtionen, vilket bör uttryckas i lagtexten.
Ekonomisk och finansiell ställning och teknisk kapacitet
Bestämmelserna om utredning beträffande ekonomisk och finansiell ställning finns i artikel 60.3 i LOU-direktivet. I första stycket hänvisas till del I i bilaga XII till direktivet. Som princip har den upphandlande myndigheten att hålla sig till den uppräkning som framgår av bilaga XII till direktivet, denna kan emellertid inte betraktas som uttömande då direktivet uttrycker att bevisen enligt punkten som regel kan utgöras av de referenser som anges i bilagan. Uppräkningen bör enligt regeringen föras över till lagtexten i sin helhet och det bör anges att den upphandlande myndigheten i första hand ska kräva den utredning som räknas upp. Sådan utredning ska i normalfallet omfatta det myndigheten behöver kontrollera men det utesluts inte i bestämmelsen att myndigheten får begära annan bevisning.
I artikel 60.4 i LOU-direktivet finns regler om utredning avseende teknisk kapacitet. På samma sätt som beträffande ekonomisk och finansiell ställning räknas den bevisning som får begäras in beträffande företagets tekniska kapacitet upp i bilaga XII till direktivet. I detta fall räknas emellertid bevisning som kan krävas av leverantörerna upp uttömande och den upphandlande myndigheten kan endast åberopa de handlingar som uttryckligen anges i bilagan. Även denna uppräkning bör enligt regeringen föras över till lagtexten i sin helhet.
Administrativt bistånd
I den avslutande punkten, artikel 60.5 i LOU-direktivet, finns bestämmelser om administrativt bistånd. Artikeln lägger fast en särskild informationsplikt medlemsstaterna emellan som gäller uteslutning, behörighet samt finansiell och teknisk kapacitet och alla upplysningar gällande bevisning. En generell informationsplikt följer emellertid även av artikel 86 i LOU-direktivet och den bestämmelsen gäller uttryckligen även artikel 60 och artikel 62. Regeringen bedömer att någon anledning att bland bestämmelserna om bevismedel särskilt införa en bestämmelse motsvarande artikel 60.5 inte finns då denna i sin helhet omfattas av artikel 86.
24.1.3 Kontroll av leverantörer enligt LUF-direktivet
Regeringens förslag: När en upphandlande enhet kontrollerar en leverantör med avseende på de uteslutningsgrunder som regleras i bestämmelserna om uteslutningska den tillämpa bestämmelserna om egen försäkran och annan utredning om leverantörer i den nya lagen om offentlig upphandling.
När en upphandlande enhet har hänvisat till kvalificeringskrav enligt den nya lagen om offentlig upphandling ska den tillämpa bestämmelserna om egen försäkran och annan utredning om leverantörer när den kontrollerar en leverantör med avseende på kvalificeringskraven.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget. Affärsverket svenska kraftnät anser att bestämmelsen inte bör genomföras genom hänvisningsteknik.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelserna om hur en leverantör ska kontrolleras med avseende på skäl för uteslutning och kvalificeringskrav vid upphandling inom försörjningssektorerna finns i artikel 80.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen anger att artiklarna 59–61 i LOU-direktivet ska tillämpas av upphandlande enheter vid upphandling inom försörjningssektorerna. Som utvecklas nedan gäller detta emellertid endast då den upphandlande enheten väljer att tillämpa de uteslutningsgrunder och kvalificeringskrav som regleras i LOU-direktivet. I artikel 80.1 respektive 80.2 i LUFdirektivet görs nämligen även hänvisningar som anger att LOUdirektivets bestämmelser om uteslutningsgrunder (artikel 57) och urvalskriterier (artikel 58) får tillämpas av upphandlande enheter vid upphandling inom försörjningssektorerna. När det gäller de obligatoriska uteslutningsgrunderna anger bestämmelsen vidare att de ska vara obligatoriska att tillämpa för upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter. Regeringen föreslår, som framgår av avsnitt 22, att uteslutningsgrunderna i LOU-direktivet ska införas även i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. De kvalificeringskrav som regleras i LOU, och som där är uttömande uppräknade, föreslås, som framgår av avsnitt 23, emellertid endast införas i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna genom en hänvisning till den nya lagen om offentlig upphandling. Det står upphandlande enheter fritt att tillämpa kraven enligt LOU eller att inte göra det. Då artikel 80.3 är tillämplig vid kontroll av förutsättningar för både uteslutning och kvalificeringskrav uppkommer frågan vilken genomförandemetod som är den mest lämpliga för artikel 80.3.
Kontrollbestämmelsen genomförs genom hänvisning
Reglerna i artikel 60 i LOU-direktivet om kontroll av om leverantören uppfyller ställda kvalificeringskrav avseende ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet är förhållandevis detaljerade. Att föra in sådana bestämmelser i den nya lagen om
upphandling inom försörjningssektorerna är knappast lämpligt med tanke på att regeringen har valt att genom hänvisning genomföra artikel 80.2, som anger att upphandlande enheter får tillämpa kvalificeringskraven i den nya lagen om offentlig upphandling. Det framstår inte heller som lämpligt att föra in de regler om kontroll som avser uteslutning av leverantör i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna men att hänvisa avseende de regler som avser kvalificeringskrav.
Kontrollbestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling bör därför göras tillämpliga både avseende uteslutning och avseende kvalificeringskrav genom hänvisningar i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Affärsverket svenska kraftnät anser att en sådan metod riskerar att minska överskådligheten av bestämmelserna i nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna eftersom det medför att denna lag inte kommer att kunna läsas självständigt. Regeringen anser emellertid att bestämmelserna som genomför artikel 80.3 i LUF-direktivet måste följa den princip som valts beträffande artikel 80.2 i direktivet och hänvisar därför till resonemanget i avsnitt 23.2.2.
När det gäller kvalificeringskrav kan bestämmelserna endast bli tillämpliga på de kvalificeringskrav som den upphandlande enheten hänvisat till med tillämpning av den nya lagen om offentlig upphandling. När det gäller uteslutning kommer upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter alltid att behöva kontrollera uteslutningsgrunderna i 13 kap. 1–4§§ eftersom dessa uteslutningsgrunder gjorts obligatoriska för sådana enheter. När det gäller andra upphandlande enheter kommer tillämpligheten att bero på vilka regler och kriterier enheten har fastställt för upphandlingen i enlighet med artikel 78.1 i LUF-direktivet. Om de reglerna och kriterierna omfattar uteslutningsgrunderna i 13 kap. 1–4 ska dessa också kontrolleras enligt de här aktuella bestämmelserna.
24.1.4 Onlineverktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat (e-Certis) vid offentlig upphandling
Regeringens bedömning: Direktivets bestämmelser om uppdatering och tillgång till e-Certis bör inte föranleda några föreskrifter i lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte över utredningens bedömning. Tillväxtverket tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Kommissionen tillhandahåller och förvaltar ett elektroniskt system, e-Certis, som nationella myndigheter för närvarande uppdaterar och verifierar på frivillig basis.
Syftet med e-Certis är att underlätta utbytet av intyg och annan styrkande dokumentation som upphandlande myndigheter ofta kräver. Erfarenheten hittills tyder på att frivillig uppdatering och verifiering inte är tillräckligt för att garantera att e-Certis infriar hela sin potential att förenkla och underlätta dokumentutbytet till fördel särskilt för små och medelstora företag. Underhållet blir därför obligatoriskt i ett första steg i de nya direktiven och i ett senare steg blir det obligatoriskt att använda e-Certis.
Bestämmelserna om e-Certis finns i artikel 61 i LOU-direktivet. Artikeln är indelad i tre punkter. Artikel 61.1 har regeringen för avsikt att reglera i förordning. Några förslag till föreskrifter lämnas därför inte i det här lagstiftningsärendet.
I artikel 61.2 i direktivet slås fast att de upphandlande myndigheterna i första hand ska kräva den typ av intyg och skriftliga bevis som e-Certis innehåller. Det anges vidare att de upphandlande myndigheterna ska ha tillgång till systemet. Enligt regeringens bedömning bör denna del av artikel 61.2 i direktivet inte genomföras i nuläget.
Artikel 61.3 och delar av artikel 61.2 riktar sig till EU-kommissionen. Bestämmelserna bör inte föranleda några föreskrifter i lagen.
24.1.5 Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Bestämmelserna om vilka kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder som upphandlande myndigheter kan kräva ska införas med nuvarande reglering som förebild vid såväl offentlig upphandling som vid upphandling inom försörjningssektorerna. Tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning ska nämnas uttryckligen i lagtexten. Specifikationer under vilka förutsättningar en leverantör kan använda alternativa medel att visa att leverantören uppfyller kraven ska återges i lagtexten.
Regeringens bedömning: Bestämmelser om administrativt samarbete bör inte genomföras genom särskilda föreskrifter om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget och de som yttrar sig är i huvudsak positiva. Vissa remissinstanser, bl.a. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) och DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder, framför lagtekniska synpunkter på förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Bestämmelserna om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder i direktiven syftar framför allt till att krav på sådana standarder i en upphandling inte ska tillåtas påverka leverantörer på ett sätt som strider mot principen om icke-diskriminering. EU-lagstiftaren har för att undvika sådana effekter siktat in sig på två olika aspekter på en upphandling. Den första avser vilka standarder en upphandlande myndighet bör hänvisa till. Den andra gäller under vilka förutsättningar en leverantör kan använda sig av andra alternativ än de standarder som myndigheten har hänvisat till för att visa att leverantörens åtgärder överensstämmer med de som följer av standarden i fråga.
Vilka standarder en myndighet bör hänvisa till
Den första aspekten, om vilka standarder en upphandlande myndighet bör hänvisa till, regleras i artikel 62.1 och 62.2 i LOU-direktivet och i artikel 81.1 och 81.2i LUF-direktivet. I artikel 62.1 respektive 81.1 finns bestämmelser om kvalitetssäkringsstandarder. Punkterna motsvaras av bestämmelser i 2004 års LOU- och LUF-direktiv med den skillnaden att tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning särskilt nämns i bestämmelserna i LOU-direktivet och LUF-direktivet. En annan skillnad mellan 2004 års LOU och LOU-direktivet beträffande miljöledningsstandarder är att det i skälen till 2004 års LOU-direktiv angavs att det ska röra sig om kontrakt som gäller tjänster eller byggentreprenader. DHR anser att det är bra att tillgänglighet fått en mer framskjuten position men att begreppet tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning alltid bör kombineras med ordet användbarhet. Regeringen konstaterar dock att den svenska översättningen av direktiven endast använder ordet tillgänglighet, och att endast det begreppet därför bör användas i lagstiftningen.
Swedac anser att formuleringen i 15 kap. 16 § i förslaget till den nya lagen om offentlig upphandling (och motsvarande i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna) antyder att det är de ackrediterade organen som utfärdar europeiska och internationella standarder vilket inte kan vara avsikten. Det bör förtydligas att de ackrediterade organen endast utför certifiering. Regeringen delar
Swedacs bedömning och bestämmelsen ska därför omformuleras i linje med Swedacs förslag. Vidare anser Swedac att lagstiftaren i 15 kap. 15 och 16 §§ (och motsvarande bestämmelser i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna) bör hänvisa specifikt till Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 765/2008. Regeringen anser dock inte att detta är lämpligt då direktivet inte specifikt hänvisar till denna förordning.
De få skillnaderna mellan artiklarna i 2004-års LOU-direktiv och LOU-direktivet är enligt regeringens bedömning inte större än att bestämmelserna i LOU-direktivet bör genomföras med bestämmelserna i LOU som förebild. Samtidigt ska dock föreskrifterna som genomför artiklarna så långt möjligt ges en direktivnära utformning.
Andra alternativ
I artikel 62.1 och 62.2 respektive 81.1 och 81.2 beskrivs under vilka förutsättningar en leverantör kan använda sig av andra alternativ än de standarder som myndigheten har hänvisat till för att visa att leverantörens åtgärder överensstämmer med de som följer av standarden i fråga.
I skäl 88 i LOU-direktivet anges att miljöledningssystem kan visa att leverantören har teknisk kapacitet att fullgöra kontraktet oberoende av om systemet är registrerat i överensstämmelse med unionsinstrument som förordning 1221/2009 eller inte. Det anges vidare att detta inbegriper intyg för EU-miljömärket som omfattar miljöledningskriterier. Vidare anges att då en leverantör inte har tillgång till registrerade system för miljöledning eller inte har möjlighet att få det inom aktuella tidsfrister, bör det vara tillåtet för denne att lämna en beskrivning av de åtgärder för miljöledning som har genomförts. Detta förutsätter att
leverantören visar att åtgärderna garanterar samma miljöskydd som de åtgärder som krävs enligt miljöledningen.
Artikel 62.1 i LOU-direktivet och 81.1 i LUF-direktivet avslutas med bestämmelser som i viss utsträckning begränsar en leverantörs möjlighet att åberopa andra kvalitetssäkringssystem än de som den upphandlande myndigheten eller enheten har krävt. Utöver att det av det åberopade materialet ska framgå att de föreslagna kvalitetssäkringsåtgärderna överensstämmer med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har hänvisat till ska leverantören inte ha haft möjlighet att erhålla intygen inom gällande tidsfrister och detta ska inte kunna tillskrivas leverantören.
I likhet med artikel 62.1 och 81.1 avslutas artikel 62.2 i LOU-direktivet och artikel 81.2 i LUF-direktivet med bestämmelser som i viss utsträckning begränsar en leverantörs möjlighet att åberopa andra standarder än de som den upphandlande myndigheten eller enheten har hänvisat till.
Särskilt om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder vid upphandling inom försörjningssektorerna
Ordalydelsen är desamma i artikel 81.1 och 81.2 i LUF-direktivet respektive i artikel 62.1 och 62.2 i LOU-direktivet vilket talar det för att de bör genomföras på samma sätt. Det finns dock vissa nyansskillnader i skälen i respektive direktiv vad gäller de aktuella artiklarna. En jämförelse mellan de olika skälen ger intrycket av att skäl 93 i LUFdirektivet uttrycker en mer tillåtande inställning än skäl 88 i LOUdirektivet till vilka alternativ som en leverantör kan använda sig av för att visa att kontraktet kommer att fullgöras i enlighet med uppställda krav.
Enligt regeringens mening bör dock närmast identiska artikeltexter inte genomföras på olika sätt av den anledningen att uttalandena i skälen skiljer sig åt. Artikel 81.1 i LUF-direktivet och artikel 81.2 i LUFdirektivet ska således genomföras med de föreskrifter som förebilder som genomför motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet, artikel 62.1 och 62.2 i LOU-direktivet. Olikheterna i skälen till direktiven bör inte heller leda till olikheter i tillämpningen av de likalydande bestämmelserna.
Administrativt samarbete
I enlighet med artikel 62.3 i LOU-direktivet och artikel 81.3 i LUFdirektivet ska medlemsstaterna bistå varandra med information om sådana bevis som avses i punkterna 1 och 2 i artikeln. Regeringen gör bedömningen att bestämmelserna i artiklarna inte bör genomföras genom särskilda föreskrifter om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder. Enligt regeringens mening uppnås syftet med regleringen genom de föreskrifter som genomför direktivets artikel 86 i LOU-direktivet respektive artikel 102 i LUF-direktivet.
24.1.6 Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga organ
Regeringens förslag: Bestämmelserna i artikel 64.4 i LOU-direktivet ska genomföras med nuvarande reglering som förebild.
Regeringens bedömning: Övriga bestämmelser i artikel 64 bör inte genomföras i svensk rätt.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna yttrar sig inte över utredningens förslag och bedömning. Advokatfirman Lindahl tillstyrker utredningens förslag.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Liksom i 2004 års
LOU-direktiv kan medlemsstaterna enligt artikel 64.1 i LOU-direktivet välja om de vill införa ett system med officiella förteckningar eller certifiering genom certifieringsorgan. I artikel 64.4 i direktivet finns en obligatorisk bestämmelse som motsvarar den i artikel 52.3 i 2004 års LOU-direktiv vilken genomförts i 11 kap. 16 § LOU.
Det finns inte heller i dag något behov av att i Sverige införa nationella system med officiella förteckningar eller certifiering genom certifieringsorgan. Genomförandet av artikel 64 i LOU-direktivet kan därför begränsas till punkten 4. Paragrafen som genomför artikel 64.4 i LOU-direktivet kan utformas med nuvarande 11 kap. 16 § LOU som förebild.
24.2 Utredning avseende förhållanden hos leverantören på det icke-direktivstyrda området
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser på det icke direktivstyrda området om begränsad kontroll ska föras över till de nya lagarna.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: I 15 kap. 13 b LOU och LUF finns en bestämmelse om begränsad kontroll av leverantörerna. Något skäl att ändra den regleringen har inte framkommit. Den bör således föras över med endast redaktionella ändringar till de nya lagarna.
25 Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
25.1 Tilldelningskriterier vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten. Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska utvärderas på någon av grunderna bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris.
Vid utvärdering på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska anbudet bedömas utifrån tilldelningskriterier som har anknytning till det som ska anskaffas, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter. Vid utvärdering på grunden kostnad ska anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln, bedömas.
De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om tilldelningskriteriernas utformning och om viktning av tilldelningskriterier.
Bestämmelserna om tilldelningskriterier som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar ska i huvudsak motsvara bestämmelserna som gäller vid direktivstyrda upphandlingar.
Regeringens bedömning: Möjligheten att begränsa användningen av tilldelningskriterierna pris och kostnad bör inte utnyttjas. Det bör inte införas särskilda bestämmelser i lagarna om att kostnadselementet kan ha formen av fast pris.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag ska dock de enda grunderna för utvärdering vara pris och kostnad.
Remissinstanserna: Ett flertal remissinstanser, däribland Försvarets materielverk (FMV), Ekonomistyrningsverket (ESV) och Tillväxtverket, tillstyrker förslaget eller har inget att invända mot det.
Malmö kommun, Västra Götalands läns landsting och Advokatfirman Lindahl anser det dock tillräckligt att begreppsmässigt endast använda ekonomiskt mest fördelaktiga anbud som grund för utvärdering, då denna grund kan innehålla ett eller flera tilldelningskriterier. Kriminalvården anser att det vore tydligare om kriterierna benämns lägsta pris och totalkostnad. Enligt Post- och telestyrelsen (PTS) vore det, för att undvika missförstånd och på ett tydligt sätt förmedla vad som avses, lämpligt att använda det i direktiven definierade begreppet bästa förhållandet mellan pris och kvalitet i stället för kostnad.
Förvaltningsrätten i Malmö anser att artikeltexten på ett tydligare sätt än utredningens förslag återger vilka kriterier som ska beaktas och föreslår därför en mer direktivnära utformning av lagtexten. Liknande synpunkter framförs av Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), som framhåller att direktiven har ett övergripande begrepp, ekonomiskt mest fördelaktigt, och under det finns tilldelningskriterier vilka är antingen pris, kostnad eller kvalitetskriterier. Sveriges Arkitekter och flera
idéburna organisationer, däribland Famna – Riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg, Coompanion Sverige och Pingst
Socialt och LP-verksamheten, anser att bestämmelserna om tilldelningskriterierna bör genomföras så direktivnära som möjligt för att bättre balansera relationen mellan pris och kvalitet. Av motsvarande skäl anser dessa organisationer och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) att möjligheten enligt direktiven att begränsa användningen av pris ska utnyttjas. Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig i denna fråga, däribland Domstolsverket, FMV, Konkurrensverket och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), anser dock att denna möjlighet inte bör utnyttjas.
Några remissinstanser, bl.a. Trafikverket, SOI och Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) anser att direktivens bestämmelser om att kostnadselementet kan ha formen av fast pris bör genomföras i uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna.
Elektriska Installatörsorganisationen (EIO) anser att bestämmelserna om tilldelningskriterierna bör vara desamma oavsett om det är fråga om upphandling enligt de direktivstyrda reglerna eller de nationella bestämmelserna. I övrigt kommenterar inte remissinstanserna frågan.
Några remissinstanser har lagtekniska och redaktionella synpunkter respektive efterfrågar förtydliganden.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Grunder för utvärdering och tilldelningskriterier enligt 2014 års direktiv
Vilka grunder för utvärdering och tilldelningskriterier som upphandlande myndigheter och enheter kan använda regleras i artikel 67 i LOUdirektivet och artikel 82 i LUF-direktivet och även i skälen 89–94 i LOU-direktivet och 94–99 i LUF-direktivet. I direktiven används inte en konsekvent begreppsbildning i fråga om dessa företeelser. Begreppet tilldelningskriterier används som benämning på de kriterier som används vid utvärderingen av anbud men även ibland som benämning på de grunder som används för utvärdering.
I artikel 67.1 i LOU-direktivet och artikel 82.1 i LUF-direktivet anges att en tilldelning ska baseras på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. I 67.2 första stycket LOU-direktivet och artikel 82.2 första stycket LUF-direktivet klargörs att vad som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska avgöras ur den upphandlande myndighetens eller enhetens synvinkel på grundval av priset eller kostnaden och får innefatta bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Vidare anges att bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska bedömas på grundval av kriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter, som är kopplade till föremålet för kontraktet. Artiklarna innehåller även exemplifierande listor på sådana kriterier.
Av artikeltexterna och skälen framgår således klart att terminologin har ändrats jämfört med 2004 års direktiv och att en tilldelning alltid ska baseras på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. Begreppet ska användas som ett överordnat begrepp, och ska inte förväxlas med tilldelningsgrunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i den betydelse det har enligt 2004 års upphandlingsdirektiv. Begreppet ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt 2004 års direktiv bör därför
enligt skäl 89 i LOU-direktivet och skäl 94 i LUF-direktivet ersättas med bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Förutom att ange att tilldelning ska baseras på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet talar artiklarna om tre begrepp, priset, kostnaden och det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Av artikeltexten går det inte att entydigt utläsa hur dessa begrepp förhåller sig till varandra. I skäl 90 första stycket i LOU-direktivet och skäl 95 första stycket i LUFdirektivet anförs dock att det uttryckligen bör anges att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet bör bedömas utifrån det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, som alltid bör inbegripa ett pris- eller kostnadselement. I samma skäl anges vidare att det likaså bör klargöras att en sådan bedömning av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet också kan göras på grundval av antingen enbart pris eller enbart kostnadseffektivitet. En tolkning av artiklarna utifrån skältexterna talar således för att det finns tre separata grunder för utvärdering. Denna tolkning vinner även stöd av artikel 67.2 tredje stycket i LOU-direktivet och artikel 82.2 tredje stycket i LUF-direktivet, där det anges att medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande myndigheter och enheter inte får använda enbart priset eller kostnaden som det enda tilldelningskriteriet.
Direktiven anger vidare att det enda kriteriet för tilldelning vid innovationspartnerskap (artikel 31.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och artikel 49.1 fjärde stycket i LUF-direktivet) och konkurrenspräglad dialog (artikel 30.1 tredje stycket LOU-direktivet och artikel 48.1 tredje stycket LUF-direktivet) ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Lagrådet har framfört att det är oklart vad som avses med begreppet tilldelningskriterier och hur detta begrepp förhåller sig till begrepp som grunder, kostnadseffektivitet och livscykelkostnader som används i lagtextförslag och författningskommentarer. Vidare framgår enligt
Lagrådet inte hur nämnda begrepp förhåller sig till tekniska krav och specifikationer som avses i 9 kap. Det är enligt Lagrådet uppenbart att ett för upphandlingslagstiftningen så centralt begrepp måste vara klart och tydligt definierat och väl avgränsat mot andra uttryck för egenskaper och omständigheter som enligt lagstiftningen ska beaktas på ett eller annat sätt vid upphandlingen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att begreppen bör användas på ett sådant sätt att de klart kan skiljas från varandra. Som ovan konstateras används inte begreppen konsekvent i direktiven vilket i vissa fall har blivit överfört till lagrådsremissen. I den mån det är möjligt att hålla isär begreppen som förekommer i direktiven bör detta naturligtvis avspeglas i lagtext och skäl för att underlätta tillämpningen av bestämmelserna.
Enligt regeringens mening används i direktiven dels det överordnade begreppet det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, dels tre olika grunder för utvärdering som det överordnade begreppet innefattar. Dessa grunder är pris, kostnad och bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Pris får anses motsvara begreppet lägsta pris enligt 2004 års direktiv. I en upphandling där anbuden utvärderas på grunden pris utgör priset den enda faktor enligt vilken anbuden jämförs med varandra. Kostnad räknas enligt direktiven fram genom en analys av kostnadseffektivitet, exempelvis genom livscykelkostnadsanalys. Vid en utvärdering på
grunden kostnad kan således även ingå sådana kostnader som är förenade med anskaffningen som inte ingår i det pris leverantören har satt för varan, tjänsten eller byggentreprenaden.
Bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska bedömas på grundval av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter. I skäl 92 tredje stycket i LOU-direktivet och skäl 97 tredje stycket i LUF-direktivet erinras om att tilldelning av kontrakt inte uteslutande bör grunda sig på andra kriterier än kostnader. Kvalitetskriterier bör därför åtföljas av ett kostnadskriterium som antingen kan avse priset eller kostnadseffektiviteten. Detta innebär att en utvärdering utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet även ska innefatta en bedömning av priset eller kostnaden i form av t.ex. livscykelkostnader. Eftersom priset i sin tur är en del i det utvidgade kostnadsbegreppet medför detta att en utvärdering på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet alltid innefattar även priset.
Både kvalitetskriterier och kostnadskriterier är således tilldelningskriterier som används för att utvärdera anbud på grunden bästa förhållande mellan pris och kvalitet. Kostnadskriterier som används för att fastsälla ett anbuds kostnadseffektivitet kan liksom kvalitetskriterier viktas inbördes. Vid utvärdering på grunden kostnad förekommer endast kostnadskriterier och inte några kvalitetskriterier. Alla tilldelningskriterier måste ha anknytning till det som ska anskaffas, det gäller såväl kvalitetskriterier som kostnadskriterier. Livscykelkostnader är en form av kostnadskriterier som är hänförliga till samtligaskeden av en varas, tjänsts eller ett byggnadsverks livscykel. På samma sätt kan ett kvalitetskriterium ha anknytning till en vara, tjänst eller ett byggnadsverk under ett mer avlägset skede av livscykeln.
I jämförelse med de krav som anges i 9 kap. är tilldelningskriterierna relativa på så vis att anbuden jämförs i fråga om hur väl de uppfyller kriterierna, medan de tekniska kraven är absoluta på så vis att ett anbud antingen uppfyller kravet eller inte. Någon jämförelse av hur väl ett tekniskt krav uppfylls ska således inte göras; en sådan jämförelse förutsätter att kravet i stället ställs upp som ett tilldelningskriterium. Det är givetvis viktigt att den upphandlande myndigheten utformar både krav och tilldelningskriterier på ett tydligt sätt så att det framgår vilka delar av beskrivningen som utgör krav som alla anbud ska uppfylla och vilka som utgör kriterier där anbuden jämförs med varandra i en utvärdering.
Lagrådet har föreslagit en annan benämning på de egenskaper och förhållanden som ska beaktas vid själva utvärderingen av anbuden, som i direktivet benämns tilldelningskriterier. Lagrådet föreslår att dessa ska benämnas kriterier för utvärdering av anbud eller utvärderingskriterier. Regeringen anser emellertid att det är lämpligare att använda det begrepp som används i direktivet och som är inarbetat genom nuvarande lagstiftning. Genom att lagstiftningen är konsekvent i användandet av begreppen tilldelningskriterier och grunder för utvärdering av anbud så undanröjs också i stor utsträckning de oklarheter som Lagrådet har funnit utan att begreppet tilldelningskriterier behöver utmönstras.
Regleringen om grunder för utvärdering i de nya lagarna
Några remissinstanser framför att regleringen i de nya lagarna endast bör utgå från begreppet ekonomiskt mest fördelaktiga anbud. Regeringen anser dock att det vore olämpligt att bara använda det överordnade begreppet, eftersom en sådan reglering hade gjort lagstiftningen mindre tydlig och svårare att tillämpa.
Mot bakgrund den ovan redovisade tolkningen av direktiven framstår det, som bl.a. PTS och SOI anför, inte heller som lämpligt att använda begreppet kostnad som samlande beteckning för både kostnadseffektivitet och kvalitetskriterier. Malmö kommun, Västra Götalands läns landsting, Advokatfirman Lindahl och Sveriges Arkitekter framhåller dessutom att direktivens ökade fokus på kvalitet samt miljö- och sociala hänsyn inte framgår om begreppen pris och kostnad används.
Regeringen anser, i likhet med bl.a. Förvaltningsrätten i Malmö och SOI, att bestämmelserna bör ges en mer direktivnära utformning. Bestämmelserna bör därför ange att vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. Genom att lagtexten uttryckligen anger dessa tre separata grunder för utvärdering blir det tydligare att regleringen ger möjlighet att använda det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller det bredare kostnadsbegreppet, inklusive livscykelkostnader, som alternativ till kriteriet pris. Den nya begreppsbildningen medför även vissa andra lagtekniska justeringar i utredningens förslag. Som utredningen anfört innebär direktivens nya utformning emellertid inte någon materiell ändring i förhållande till 2004 års upphandlingsdirektiv.
Lagrådet har föreslagit att ordningen i lagen ska vara den omvända, där pris anges först, kostnad därefter och sist bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Regeringen anser emellertid att signalvärdet, om än subtilt, i att lyfta fram utvärderingsgrunden bästa förhållande mellan pris och kvalitet i första ledet har en viss betydelse. Regeringen finner inte heller behov av att som Lagrådet föreslår i lagtexten ange att det ska vara fråga om lägsta pris och lägsta kostnad. Uttrycket lägsta har utmönstrats i de nya direktiven vilket även bör avspeglas i den svenska lagtexten.
Vid sidan av den nya utformningen av grunderna för utvärdering som behandlats ovan innehåller de nya direktiven ytterligare exemplifierande uppräkningar av kriterier som kan användas för att bedöma det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet (artikel 67.2 a–c i LOU-direktivet och artikel 82. 2 a–c i LUF-direktivet). Trafikverket, Konkurrensverket,
Svenska Teknik&Designföretagen och Sveriges Arkitekter anser att den exemplifierande förteckningen bör införas i själva lagtexten och betonar att de uppräknade exemplen är värdefulla som vägledning. Försäkringskassan framhåller särskilt att möjligheten att som tilldelningskriterium använda bl.a. kvalifikationer och erfarenheter hos den personal som utses att verkställa kontraktet bör framgå av lagtexten.
Regeringen delar uppfattningen att direktivens exempel kan tjäna till vägledning för tillämpningen. De exemplifierande listorna är dock omfattande och utformade på ett sådant sätt att de inte utan lagtekniska svårigheter kan införas i lagarna. Det finns även en risk att en sådan exemplifiering i praktiken kan komma att uppfattas som en uttömmande
reglering, vilket inte är avsikten. Regeringen anser därför att övervägande skäl talar mot att införa exemplifieringen i lagtexten. Det är tillräckligt att ange att utvärderingen på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska göras med tillämpning av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter. Det bör understrykas att denna utformning av lagtexten inte innebär någon begränsning av vilka kriterier som är möjliga att använda i förhållande till LOU och LUF.
Naturvårdsverket anser att möjligheterna att ställa funktionsbaserade miljökrav bör utökas, t.ex. genom att i de nya lagarna uttryckligen ange att ett tilldelningskriterium kan vara en miljöfunktion hos en vara eller tjänst. Enligt regeringen framgår denna möjlighet dock redan av de föreslagna bestämmelserna.
Slutligen vill regeringen, i likhet med bl.a. Sveriges åkeriföretag, framhålla att stöd i form av vägledningar och liknande från upphandlingsstödet kommer att vara ett viktigt verktyg för att underlätta för upphandlande myndigheter och enheter att tillämpa bestämmelserna.
Val av grund för utvärdering
Som framgått medger även regelverket i 2014 års upphandlingsdirektiv att kontrakt tilldelas enbart på grunden pris. En annan sak är att medlemsstaterna enligt artikel 67.2 tredje stycket LOU-direktivet och artikel 82.2 tredje stycket LUF-direktivet får begränsa användningen av pris eller kostnad som grund för utvärdering. Flera remissinstanser, bl.a.
LRF och flera idéburna organisationer, anser att denna möjlighet bör utnyttjas för att bättre balansera relationen mellan pris och kvalitet.
Regeringen vill dock, i likhet med ett antal remissinstanser, bl.a. FMV,
Malmö kommun och SOI, understryka att en utvärdering på grunden pris inte innebär att det inte kan ställas några krav på kvaliteten på det som ska upphandlas. Tvärtom är det möjligt att uppställa höga krav på kvalitet i form av obligatoriska krav även när avsikten är att endast utvärdera priset. Ett sådant förfarande innebär att endast de anbud som uppfyller de uppställda kvalitetskraven kommer att utvärderas utifrån priset. En utvärdering på grunden pris innebär således inte i sig att myndigheten eller enheten behöver bortse från kvalitetsaspekterna.
Annorlunda uttryckt finns det, som flera remissinstanser påtalar, inget motsatsförhållande mellan kvalitet och utvärdering på grunden pris. Mot denna bakgrund finner regeringen att möjligheten enligt direktiven att begränsa användningen av pris och kostnad inte bör utnyttjas.
Vilken grund för utvärdering som bör användas i en upphandling får avgöras av de upphandlande myndigheterna och enheterna utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Regeringen vill dock understryka vikten av att upphandlande myndigheter och enheter ställer väl genomtänkta kvalitetskrav. Upphandlingsutredningen 2010 gjorde bedömningen att detta förmodligen är den enskilt viktigaste åtgärden för att upphandla god kvalitet och regeringen instämmer i den bedömningen (se SOU 2013:12 s. 135 ff.). Det är likaså viktigt att myndigheter och enheter beaktar miljöhänsyn och sociala hänsyn när detta är ändamålsenligt. Det kan t.ex. framhållas att beaktandet av livscykelkostnader både kan leda till minskade kostnader för det
allmänna och mindre miljöpåverkan, samt att användningen av funktionsbaserade miljökrav kan stimulera utvecklingen av innovativa lösningar. I detta sammanhang kan det också nämnas att regeringen har för avsikt att ta fram en nationell upphandlingsstrategi. Rätt använd kan upphandlingen utgöra ett effektivt instrument för att åstadkomma flera positiva effekter i samhället, bl.a. främja en ökad tillväxt och sysselsättning och en minskad arbetslöshet samt en hållbar utveckling med hänsyn till miljömässiga, sociala och etiska aspekter.
I artikel 67.2 andra stycket LOU-direktivet och artikel 82.2 andra stycket LUF-direktivet anges att det är möjligt att låta kostnadselementet ha formen av ett fast pris eller en fast kostnad och låta leverantörerna endast konkurrera med kvalitetskriterier. Bland andra Trafikverket, SOI och Samverkansorganet i Värmlands län (Region Värmland) påtalar att dessa bestämmelser i förtydligande syfte bör genomföras i uttryckliga bestämmelser i de nya lagarna. Regeringen bedömer dock att det redan av de föreslagna bestämmelserna framgår att det inte finns något hinder för att upphandlande myndigheter och enheter bestämmer ett fast pris och låter leverantörerna konkurrera i fråga om kvalitetskriterier. De nya direktiven innebär i detta avseende ingen materiell ändring av rättsläget. Det finns därmed inte skäl att genomföra dessa bestämmelser i lagtexten.
Tilldelningskriteriernas anknytning till det som ska anskaffas
I de nya direktiven finns särskilda bestämmelser om tilldelningskriteriernas koppling till föremålet för kontraktet (artikel 67.3 i LOUdirektivet och artikel 82.3 i LUF-direktivet). Av artiklarna framgår att tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till kontraktsföremålet om de avser de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras livscykel.
Bestämmelserna bör i likhet med utredningens förslag genomföras i uttryckliga bestämmelser i lagarna och utformas på ett direktivnära sätt, dock bör, som Lagrådet föreslagit, uttryckssättet anknytning till det som ska anskaffas användas i stället för koppling till kontraktsföremålet. Det kan konstateras att den svenska språkversionen av direktiven avviker från de engelska, franska, tyska och danska språkversionerna i det att de anger att kriterierna ska avse aktuell vara, tjänst eller byggentreprenad ”i alla avseenden”. I övriga nyss nämnda språkversioner används i stället in any respect, à quelque égard, in irgendeiner Hinsicht respektive ethvert aspekt. Regeringen drar av detta slutsatsen att den svenska språkversionen fått en mindre lyckad utformning i denna del och anser därför att bestämmelserna bör ange att kriterierna ska avse aktuell vara, tjänst eller byggentreprenad ”i något avseende”. Den ändrade lydelsen är inte avsedd att innebära någon materiell ändring av bestämmelsens innehåll i förhållande till direktiven.
Trafikverket anser att de exempel som räknas upp i artiklarna bör skrivas in i lagtexten. Regeringen instämmer dock i utredningens bedömning att bestämmelserna inte bör innehålla någon motsvarighet till de exemplifierande uppräkningarna.
Flera remissinstanser, bl.a. Sveriges Bussföretag, Svenskt Näringsliv,
Teknikföretagen och Elektriska Installatörsorganisationen (EIO) anser
att lagtexten bör förtydligas och framhåller att de nya direktiven anger att tilldelningskriterier ska anses vara kopplade till föremålet för den offentliga upphandlingen oavsett om de utgör en del av varan eller tjänsten, vilket är en förändring som riskerar att få synnerligen ingripande återverkningar i företagen. Några av dessa remissinstanser erinrar i sammanhanget om proportionalitetsprincipen och betonar vikten av god vägledning och tillämpningsstöd. Kommerskollegium anser att regleringen kan medföra att krav som har en förhållandevis svag koppling till kontraktsföremålet godtas i större utsträckning, vilket vore negativt ur handelsperspektiv eftersom förutsebarheten minskar för leverantörerna. Med anledning av dessa synpunkter vill regeringen dock understryka att det redan av EU-domstolens praxis framgår att det inte krävs att ett tilldelningskriterium avser en varas egenskaper som sådana, dvs. ett element som faktiskt utgör en del av varan (se dom kommissionen mot Nederländerna, C-368/10, EU:C:2012:284, och där angiven praxis). EU-domstolen har följaktligen fastslagit att det i princip inte finns några hinder mot att använda ett kriterium som innebär att en vara ska komma från rättvis handel eller ett kriterium som består i att levererad el ska produceras från förnybara energikällor. I vart fall i detta avseende synes direktivens bestämmelser om kopplingen mellan tilldelningskriterierna och det som ska anskaffas inte innebära någon genomgripande förändring av rättsläget. Den närmare innebörden av bestämmelserna kommer dock att få prövas i rättstillämpningen och ytterst avgöras av EU-domstolen.
Tilldelningskriteriernas utformning
I artikel 67.4 i LOU-direktivet och artikel 82.4 i LUF-direktivet slås vissa grundläggande regler fast som måste iakttas när tilldelningskriterierna utformas. Av artiklarna följer att kriterierna inte får utformas så att de ger den upphandlande myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet. Kriteriernas utformning ska vidare garantera en effektiv och rättvis konkurrens. Kriterierna ska dessutom kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar med avseende på hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna. I tveksamma fall ska myndigheten eller enheten effektivt kontrollera om de uppgifter och bevis som har lämnats av anbudsgivarna är korrekta. Bestämmelserna synes i huvudsak utgöra en kodifiering av EU-domstolens praxis (se bl.a. dom EVN och Wienstrom, C-448/01, EU:C:2003:651, och där angiven praxis). Bestämmelserna bör genomföras på det sätt som utredningen föreslagit, med vissa redaktionella justeringar bl.a. i linje med Konkurrensverkets synpunkter.
Viktning av tilldelningskriterier
Artikel 67.5 i LOU-direktivet och artikel 82.5 i LUF-direktivet innehåller bestämmelser som rör viktning av kriterier. Bestämmelserna bör genomföras på det sätt utredningen föreslagit med vissa justeringar som bl.a. följer av den nya begreppsbildningen som redogjorts för ovan.
Tilldelningskriterier utanför det direktivstyrda området
I LOU och LUF har bestämmelserna om grunder för tilldelning och tilldelningskriterier som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar utformats på motsvarande sätt som regleringen som gäller vid direktivstyrda upphandlingar. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya lagarna. Regeringen anser, i likhet med EIO, att regleringarna bör överensstämma i sak. Vissa förenklingar bör dock, i enlighet med utredningens förslag, kunna göras i bestämmelserna som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar.
25.2 Livscykelkostnader vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller ett byggnadsverk ska få beaktas av upphandlande myndigheter och enheter när de utvärderar anbud på någon av grunderna kostnad eller bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Sådana kostnader kan omfatta kostnader som myndigheten, enheten eller någon annan användare ska betala samt kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.
De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om vad som ska anges i upphandlingsdokumenten vad gäller livscykelkostnader och om metoder för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter.
Regeringens bedömning: Bestämmelserna i direktiven om unionsrättsliga obligatoriska metoder för beräkning av livscykelkostnader bör inte genomföras genom föreskrifter i de nya lagarna.
Det bör inte införas några bestämmelser om livscykelkostnader vid icke direktivstyrda upphandlingar.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Enligt utredningens förslag betraktas dock även kostnader för externa miljöeffekter som sådana kostnader som den upphandlande myndigheten, enheten eller någon annan användare ska betala.
Remissinstanserna: Majoriteten av de remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker eller har inget att invända mot det. Flera remissinstanser efterfrågar dock förtydliganden och betonar behovet av att det fortlöpande tas fram vägledningar, beräkningsverktyg och andra former av stöd för tillämpningen av bestämmelserna.
Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) delar bedömningen att direktivens bestämmelser om unionsrättsliga obligatoriska metoder för beräkning av livscykelkostnader inte bör genomföras genom föreskrifter i de nya lagarna.
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över bedömningen att det inte bör införas bestämmelser om livscykelkostnader vid icke direktivstyrda upphandlingar.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
I de nya direktiven finns särskilda bestämmelser om livscykelkostnader i artikel 68 i LOU-direktivet och artikel 83 i LUF-direktivet. Möjligheterna att ta hänsyn till livscykelkostnader behandlas också i skälen 95 och 96 i LOU-direktivet och skälen 100 och 101 i LUFdirektivet. Artiklarna innehåller bl.a. bestämmelser om vilka kostnader som är att anse som livscykelkostnader och om vilka krav som ska ställas på de metoder som används för att beräkna livscykelkostnader.
Det bör inledningsvis konstateras att det redan enligt 2004 års upphandlingsdirektiv är möjligt att tilldela kontrakt efter en utvärdering av livscykelkostnader. Även om det inte uttryckligen framgår av LOU och LUF har således upphandlande myndigheter och enheter redan i dag möjlighet att beakta livscykelskostnader vid utvärdering av anbud. Regeringen instämmer, liksom Kammarrätten i Stockholm, i utredningens bedömning att bestämmelserna om livscykelkostnader i 2014 års upphandlingsdirektiv inte innebär någon förändring av möjligheterna att beakta livscykelkostnader. Som utredningen anför kan de klargöraranden som görs i skälen och artiklarna i de nya direktiven däremot antas syfta till att få till stånd en förändrad attityd till användningen av livscykelkostnader vid utvärdering. Flera remissinstanser, bl.a. Ekonomistyrningsverket (ESV), SOI och
Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF), påtalar också att bestämmelserna ökar tydligheten i regleringen vilket kan bidra till en ökad användning av livscykelkostnader som tilldelningskriterium.
För att bidra till en sådan utveckling och tydliggöra det upphandlingsrättsliga utrymmet att beakta livscykelkostnader bör bestämmelserna i artikel 68.1 och 68.2 i LOU-direktivet och artikel 83.1 och 83.2 i LUF-direktivet genomföras i uttryckliga föreskrifter i de nya lagarna. Bestämmelserna bör i huvudsak genomföras på det sätt utredningen föreslår. Bestämmelserna som innehåller exempel på kostnader som kan beaktas som livscykelkostnader bör dock utformas på ett mer direktivnära sätt, så att skillnaden mellan interna och externa kostnader uttryckligen framgår av bestämmelserna. Med interna kostnader avses enligt ovan nämnda artiklar kostnader som betalas av den upphandlande myndigheten eller enheten eller av någon annan användare. Exempel på sådana kostnader är kostnader för förvärv och användning samt återvinningskostnader och andra kostnader vid livslängdens slut. Kostnader för externa miljöeffekter kan innefatta kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra förorenande ämnen samt andra klimatanpassningskostnader. Därutöver bör det, som påtalas av
Västra Götalands läns landsting, tydliggöras att uppräkningen i bestämmelserna endast är exemplifierande.
Flera remissinstanser, bl.a. Kriminalvården, Jönköpings läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SOI, LIF, Svensk kollektivtrafik Service AB, Swedish Medtech och
Sveriges Åkeriföretag, framhåller att det finns behov av vägledningar och stöd för upphandlande myndigheter och enheter vad gäller tillämpningen av bestämmelserna. Regeringen delar denna uppfattning. Som flera av dessa remissinstanser framför är sådant stöd en viktig förutsättning för att kunna åstadkomma att livscykelkostnader i högre grad beaktas vid
utvärdering av anbud. Regeringen vill dock i sammanhanget understryka att de nya bestämmelserna inte innebär någon ändring av rättsläget vad gäller utrymmet för att beakta livscykelkostnader, utan att de syftar till att tydliggöra det upphandlingsrättsliga utrymmet som redan finns.
Det kan även noteras att flera olika aspekter på hur livscykelkostnader kan beräknas behandlades av Upphandlingsutredningen 2010 (SOU 2013:12 s. 459 ff.). Upphandlingsutredningen 2010 identifierade vidare att en av orsakerna till att livscykelperspektivet hittills inte hade hamnat i förgrunden var att det hos många upphandlande myndigheter och enheter fanns en osäkerhet om vilka vinster som skulle kunna hämtas hem och om hur man skulle gå till väga rent kalkylmässigt.
Regeringen konstaterar att det finns behov av att ta fram vägledningar på området, samt behov av metoder och verktyg för att mäta och följa upp livscykelkostnader. Dessa behov gör sig, som flera remissinsanser påpekar, inte minst gällande vad gäller kostnader för externa miljöeffekter.
Unionsrättsliga metoder för beräkning av livscykelkostnader
Av artikel 68.3 i LOU-direktivet och artikel 83.3 i LUF-direktivet framgår att när en gemensam metod för beräkning av livscykelkostnader har gjorts obligatorisk genom unionsrätten, ska den metoden tillämpas för bedömning av livscykelkostnader. Sådana rättsakter ska anges i bilaga XIII till LOU-direktivet och bilaga XV till LUF-direktivet. I dessa bilagor nämns för närvarande en rättsakt, nämligen Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april 2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon. Detta direktiv har genomförts genom lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster och förordningen (2011:847) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster (prop. 2010/11:118, bet. 2010/11:FiU37, rskr. 2010/11:303). Regeringen instämmer i utredningens bedömning att det inte finns anledning att genomföra bestämmelserna i artikel 68.3 i LOU-direktivet respektive artikel 83.3 LUF-direktivet genom särskilda föreskrifter i de nya lagarna.
Livscykelkostnader utanför det direktivstyrda området
Som framgår av avsnitt 31.1 föreslås i detta lagstiftningsärende inte några genomgripande förändringar av nuvarande regelverk för upphandlingar på det icke direktivstyrda området. Regelverket för sådana upphandlingar är inte heller föremål för en lagteknisk översyn i detta sammanhang. Mot denna bakgrund instämmer regeringen i utredningens bedömning att det inte bör införas några bestämmelser om livscykelkostnader vid icke direktivstyrda upphandlingar. Även utan sådana bestämmelser är det möjligt att beakta livscykelkostnader vid icke direktivstyrda upphandlingar.
25.3 Onormalt låga anbud vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
En upphandlande myndighet eller enhet ska förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt förklarat det låga priset.
En upphandlande myndighet eller enhet ska förkasta ett anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Om en upphandlande myndighet eller enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten eller enheten ge leverantören en möjlighet att visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Om leverantören inte visat att stödet är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
Bestämmelserna om onormalt låga anbud som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar ska i huvudsak motsvara bestämmelserna som gäller vid direktivstyrda upphandlingar.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bestämmelser om administrativt samarbete vad gäller onormalt låga anbud i de nya lagarna.
Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock inte några uttryckliga bestämmelser om den upphandlande myndighetens och enhetens skyldighet att begära en förklaring om ett anbud förefaller vara onormalt lågt. Utredningen föreslår vidare att det ska införas bestämmelser om administrativt samarbete vad gäller onormalt låga anbud i de nya lagarna.
Remissinstanserna:
Majoriteten av remissinstanserna som yttrar sig
särskilt i frågan är positiva till förslaget. Arbetsförmedlingen, Sandvikens kommun, Stockholms läns landsting, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF),
Vision, och Svenska Teknik&Designföretagen tillstyrker förslaget. Konkurrenskommissionen anser att direktiven medför en obligatorisk skyldighet att förkasta onormalt låga anbud och att bestämmelserna bör utformas direktivnära. Sveriges Offentliga Leverantörer tillstyrker att det införs en skärpt skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att undersöka vad de uppfattar som onormalt låga anbud. Arbetsmiljöverket välkomnar att genomförandet innebär ett tydligare stöd för möjligheten att utesluta leverantörer på grund av onormalt låga anbud som hänger samman med att leverantörer inte iakttar regler på miljö-, social- och arbetsrättens område. Kommerskollegium pekar på vikten av att leverantörer från tredje land inte diskrimineras och att anbud inte förkastas på godtyckliga grunder.
Skatteverket, Trafikverket, Konkurrensverket, Svenskt Näringsliv och Sveriges advokatsamfund anser att den svenska regleringen inte bör gå längre än vad som krävs enligt direktiven, nämligen att onormalt låga
anbud ska förkastas om priset är onormalt lågt på grund av att det inte uppfyller tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, men att möjligheten att förkasta sådana anbud i övrigt är fakultativ, dvs. om en tillfredsställande förklaring inte lämnats så får den upphandlande myndigheten förkasta anbudet. Konkurrensverket och Västra Götalands läns landsting framhåller att förslaget medför en risk för ett ökat antal överprövningar.
Remissinstanserna yttrar sig inte över förslaget om bestämmelser gällande administrativt samarbete. Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden.
Förslaget i delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal och i utkastet till lagrådsremissen Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Migrationsverket anser att bestämmelserna om onormalt låga anbud leder till betydande bevissvårigheter för den upphandlande myndigheten att styrka att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.Domstolsverket pekar på att det inte framgår klart av förslaget till 16 kap. 11 § nya LOU eller dess motiv om det även i andra stycket krävs att leverantören inte har kunnat ge en tillfredsställande förklaring till sitt anbud för att anbudet ska få förkastas.
Upphandlingsmyndigheten anser att eftersom 16 kap. 11 § första stycket nya LOU går längre än vad som krävs enligt artikel 69 i LOU-direktivet, har myndigheten svårt att se vad andra stycket i paragrafen tillför. Även Kammarkollegiet och Advokatfirman Delphi anser att andra stycket saknar självständig betydelse och är överflödigt.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Om priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, kan ett anbud enligt nuvarande regler förkastas. Detta följer av 12 kap. 3 § andra stycket 4 i LOU och LUF samt uttalandena i författningskommentaren om att även iakttagande av bestämmelser om miljöskydd kan omfattas av en myndighets begäran om förklaring (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 408). ]
De nya direktivens bestämmelser om onormalt låga anbud återfinns i artikel 69 i LOU-direktivet och i artikel 84 i LUF-direktivet. Onormalt låga anbud berörs även i skäl 103 i LOU-direktivet och skäl 108 i LUFdirektivet.
Regeringen instämmer, liksom Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), i utredningens bedömning att de nya direktiven sammantaget ger uttryck för en mer restriktiv syn på möjligheten att godta onormalt låga anbud. Som utredningen anför ligger det också i det allmänna språkbruket att vad som kan konstateras vara onormalt lågt inte motsvarar vad som kan sägas vara allmänt vedertagna affärsmässiga hänsyn. Den upphandlande myndigheten eller enheten har vidare en skyldighet att se till att upphandlingen är effektiv, bl.a. i den meningen att de ska säkerställa att leverans kan ske i enlighet med kontraktet. Om ett lågt anbud inger farhågor beträffande leveranssäkerhet m.m., kan det
hävdas att det allmänna kravet på att en myndighet eller enhet ska iaktta skälig omsorg vid förberedandet av en upphandling medför att det i praktiken inte finns något utrymme att godta ett sådant anbud. Som
Stockholms läns landsting anför framstår det också som logiskt och inte begränsande för myndigheters eller enheters handlingsutrymme att möjligheten att förkasta ett onormalt lågt anbud blir en skyldighet när anbudets pris inte kunnat förklaras tillfredställande. Även Elektriska Installatörsorganisationen (EIO) anser att det är självklart att en upphandlande myndighet eller enhet, efter att ha kommit fram till att ett anbud är onormalt lågt, förkastar anbudet om inte en tillfredsställande förklaring kan ges från anbudsgivaren.
Några remissinstanser anser att utredningens förslag går utöver vad som framgår av direktiven. Konkurrensverket framför att förslaget riskerar att krångla till detta i grunden mycket viktiga verktyg för att stävja osund konkurrens och oseriösa företag. Konkurrensverket och
Västra Götalands läns landsting befarar också att den föreslagna regleringen riskerar att kraftigt öka antalet ansökningar om överprövning som grundas på att vinnande anbud är onormalt lågt och borde ha förkastats. Regeringen har visserligen förståelse för dessa farhågor, men vill också framhålla att en tydligare formulerad reglering med en skyldighet att förkasta onormalt låga anbud kan leda till en mer förutsägbar tillämpning av bestämmelserna och på sikt till en minskad förekomst av onormalt låga anbud i upphandlingar. Det bör också noteras att skyldigheten att förkasta ett anbud inträder först när myndigheten eller enheten gjort bedömningen att anbudet är onormalt lågt och att leverantören inte har förklararat detta på ett tillfredställande sätt.
När det gäller skyldigheten att begära en förklaring till att ett anbud förefaller vara onormalt lågt eller att förkasta ett anbud med ett för lågt pris om detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, är majoriteten av remissinstanserna som yttrar sig över Genomförandeutredningens förslag positiva till den särskilda frågan om onormalt låga anbud som hör samman med miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Att inkludera dessa i bestämmelserna om onormalt låga anbud i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna kompletterar genomförandet av artikel 69 i LOUdirektivet och i artikel 84 i LUF-direktivet. Några remissinstanser, bl.a.
Kammarkollegiet och Advokatfirman Delphi, ifrågasätter emellertid behovet av den kompletterande regeln för de nämnda skyldigheterna.
Regeringen har förståelse för det men anser att skyldigheterna har sådan betydelse att de, i likhet med regleringen i direktiven, bör lyftas fram i lagtext genom att ges ett eget stycke. Frågan om det krävs avsaknad av en tillfredställande förklaring för att anbudet i sådana fall ska kunna förkastas ger direktivtexten inget entydligt svar på. Den skyldigheten att förkasta anbudet är självständig i direktiven. Där framgår bara att myndigheten eller enheten ska ge en möjlighet för leverantören att ge en förklaring till onormalt låga anbud och att förklaringen kan avse miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
Migrationsverket pekar på svårigheter med bevisning när det gäller just dessa skyldigheter. Skyldigheten att förkasta ett anbud inträder först när myndigheten eller enheten gjort bedömningen att anbudet är onormalt
lågt och att leverantören inte förmått förklara detta på ett tillfredställande sätt. Enligt regeringens mening bör svårigheterna därför inte vara större för dessa situationer än för övriga situationer som kan leda till förkastande av ett anbud. Snarare torde utrymmet för att förkasta ett sådant anbud vara större.
Sammanfattningsvis instämmer regeringen i utredningens bedömning av hur nu aktuella direktivbestämmelser ska förstås och bör genomföras. Bestämmelserna om onormalt låga anbud i de nya lagarna bör enligt regeringen därmed utformas i huvudsak på det sätt som utredningen föreslår, dvs. med den materiella skillnaden i förhållande till nuvarande 12 kap. 3 och 4 §§ i både LOU och LUF att möjligheten att förkasta ett onormalt lågt anbud blir en skyldighet när anbudets pris inte förklarats tillfredsställande. Regeringen anser dock att bestämmelserna i de nya lagarna vad gäller skyldigheten att begära en förklaring till anbud som förefaller vara onormalt låga bör utformas på ett lagtekniskt mer direktivnära sätt. Denna skyldighet bör, liksom i de nya direktiven, framgå av en särskild bestämmelse. På så sätt tydliggörs och framhävs denna skyldighet även i de nya lagarna. Bestämmelserna om anbud som är onormalt låga på grund av statligt stöd bör, med vissa redaktionella justeringar, genomföras på det sätt utredningen föreslår. Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden vad gäller tillämpningen av bestämmelserna och fördelningen av bevisbördan. Detta behandlas i författningskommentaren till den aktuella bestämmelsen.
I LOU och LUF har bestämmelserna om onormalt låga anbud som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar utformats på motsvarande sätt som regleringen som gäller vid direktivstyrda upphandlingar. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya lagarna. Vissa förenklingar bör dock, i likhet med utredningens förslag, kunna göras i bestämmelserna som gäller vid icke direktivstyrda upphandlingar.
Administrativt samarbete
I artikel 69.5 i LOU-direktivet och 84.5 i LUF-direktivet finns bestämmelser om administrativt samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna som gäller särskilt vid onormalt låga anbud. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att syftet med dessa bestämmelser får anses tillgodosett redan genom en tillämpning av de allmänna bestämmelserna om administrativt bistånd i förslagen till nya upphandlingslagar. Det bör därför inte införas några särskilda bestämmelser om administrativt samarbete vad gäller onormalt låga anbud i de nya lagarna.
25.4 Avstående från tilldelning i vissa fall
Regeringens förslag: Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får den upphandlande myndigheten eller enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet. Detta ska gälla enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningarnas förslag och förslaget i utkastet till lagrådsremissen Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Enligt Domstolsverket bör det tydligare framgå att upphandlande myndighet ska fastställa att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga krav för att beslut att inte tilldela ska kunna fattas. Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Trafikverket och Företagarna har svårt att tolka förslaget varför flera av dem avstyrker det.
Upphandlingsmyndigheten välkomnar ett klargörande av vilka situationer som träffas av bestämmelsen. Bestämmelsen utgör enligt Advokatfirman Delphi en överreglering, eftersom anbud som inte uppfyller skall-krav ska förkastas, och bör följaktligen inte genomföras i svensk rätt.
Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 56.1 andra stycket i
LOU-direktivet får upphandlande myndigheter besluta att inte tilldela ett kontrakt till den anbudsgivare som lämnat in det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet om de har fastställt att anbudet inte överensstämmer med de tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 18.2 i LOUdirektivet. Motsvarande gäller enligt artikel 76.6 i LUF-direktivet. Som flera remissinstanser konstaterar ger direktiven inte mycket vägledning om hur dessa bestämmelser ska tolkas. Trots detta delar regeringen inte
Advokatfirman Delphis uppfattning att förslaget skulle innebära en överreglering. Såvitt kan utläsas av direktiven krävs nämligen inte att de skyldigheter som leverantörerna kan bryta emot återges som skall-krav eller på annat sätt återfinns i upphandlingsdokumenten. Det torde därför räcka med att något i leverantörens anbud inte är förenligt med en skyldighet inom de aktuella områdena för att den upphandlande myndigheten eller enheten ska få besluta att inte tilldela kontraktet till den leverantören. Som alltid ska dock en proportionalitetsbedömning ske varför varje överträdelse inte ska leda till att anbudet inte tilldelas. Att den upphandlande myndigheten först ska fastställa att leverantören brutit mot en skyldighet tydliggör enligt regeringens bedömning att det ska stå klart att anbudet inte stämmer överens med en skyldighet för att myndigheten ska kunna bestämma att inte tilldela leverantören kontraktet trots att den lämnat det annars vinnande anbudet. När det gäller Upphandlingsmyndighetens fråga om vilka situationer bestämmelsen är avsedd att träffa, torde den enligt regeringens bedömning ses som en säkerhetsventil som ska garantera att en leverantör inte ska tilldelas ett kontrakt i den aktuella situationen trots att den upphandlande myndigheten eller enheten inte reglerat alla rättsliga skyldigheter i upphandlingsdokumenten. Regeringen finner därför att direktivens artiklar har ett mervärde och således ska genomföras i den nya lagen om
offentlig upphandling och i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Lagrådet har anfört att det inte är godtagbart att det föreskrivs uttryckligen att ett anbud ska förkastas om vissa krav inte är uppfyllda men att någon motsvarande lagreglering inte finns i fråga om andra krav.
Regeringen kan dock konstatera att den skillnaden följer av direktivbestämmelserna och beror på den betydelse som getts miljö, sociala och arbetsrättsliga hänsyn i de nya direktiven. I vilken omfattning bestämmelsen kommer att tillämpas och hur den förhåller sig till övriga bestämmelser i lagarna där sådana hänsyn kan tas får utvecklas vid tillämpningen med beaktande av de grundläggande principerna om bl.a. likabehandling och proportionalitet.
Utredningarna föreslår att bestämmelserna som genomför dessa artiklar ska placeras i anslutning till reglerna om tilldelning av kontrakt i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. En sådan placering innebär att oavsett var i anbudet bristerna i överensstämmelse med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga regler finns, får den upphandlande myndigheten eller enheten besluta att inte tilldela kontraktet till den annars vinnande leverantören om anbudet inte överensstämmer med dessa regler. Regeringens förslag till genomförande motsvarar därför utredningarnas förslag.
25.5 Tilldelning av koncessioner
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela en koncession på grundval av tilldelningskriterier som får innefatta miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier om innovation.
Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om tilldelningskriteriernas utformning, kriteriernas prioritetsordning och om att upphandlande myndigheter eller enheter ska kontrollera uppgifter som lämnas.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningen föreslår en delvis annorlunda utformning av lagtexten.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt över förslaget. Tillväxtverket välkomnar att tilldelningskriterierna får innefatta miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avseende innovation. För att det i praktiken ska vara möjligt att bedöma anbuden på grundval av bl.a. sociala kriterier anser Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) att det krävs att möjligheten att ta sådana hänsyn på ett tydligare sätt genomsyrar genomförandet i svensk rätt.
TCO anser även att en möjlighet att ifrågasätta onormalt låga anbud bör införas. Några remissinstanser efterfrågar förtydliganden och har lagtekniska synpunkter.
Skälen för regeringens förslag
Bestämmelser om tilldelning av koncessioner finns i LUK-direktivets avdelning II. Denna avdelning har två kapitel, där det första kapitlet
handlar om allmänna principer och det andra om förfarandegarantier. En jämförelse med LOU-direktivet och LUF-direktivet visar att regleringen av tilldelningen av koncessioner är betydligt liberalare i den meningen att det saknas detaljreglering. Direktivet innehåller t.ex. inte några bestämmelser om att tilldelning ska baseras på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, om beaktande av livscykelkostnader eller om onormalt låga anbud. Det kan i sammanhanget noteras att direktivet enligt skäl 1 och 2 syftar till att skapa en lämplig, balanserad och flexibel rättslig ram för tilldelning av koncessioner samt att bestämmelserna bör vara entydiga och enkla och inte skapa överdriven byråkrati. Detta torde vara skälen till att regleringen om tilldelning av koncessioner lämnar ett stort handlingsutrymme åt de upphandlande myndigheterna och enheterna.
Tilldelningskriterier
Tilldelningskriterier behandlas i artikel 41 i LUK-direktivet. I artikeln anges att koncessioner ska tilldelas på grundval av objektiva kriterier som uppfyller vissa närmare angivna krav av grundläggande karaktär. Kriterierna får innefatta bl.a. miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avseende innovation. Av skäl 73 framgår bl.a. att det kan hänvisas till faktorer som inte är rent ekonomiska, men som påverkar värdet av ett anbud ur den upphandlande myndighetens eller enhetens synvinkel och som gör det möjligt att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för myndigheten eller enheten. Det ekonomiska resultatet av koncessionen ska således bedömas ur myndighetens eller enhetens synvinkel och ska göra det möjligt att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för denna. Direktivet innehåller även bestämmelser om tilldelningskriteriernas prioritetsordning, om ändring av prioritetsordningen och om information och annonsering av sådana ändringar.
Regeringen instämmer i huvudsak i utredningens förslag till genomförande. Direktivets bestämmelser bör därför genomföras på det sätt som utredningen föreslår, med vissa lagtekniska justeringar och förenklingar. Transportstyrelsen anser att bestämmelserna om ändring av kriteriernas prioritetsordning är otydliga. Bestämmelserna genomförs dock på ett direktivnära sätt, och den närmare innebörden av dem kommer att få prövas i rättstillämpningen. Bestämmelserna behandlas vidare i författningskommentaren till 13 kap. 3 och 4 §§.
När det gäller möjligheten att ta bl.a. sociala hänsyn, som TCO berör, vill regeringen understryka att den flexiblare regleringen om tilldelning av koncessioner innebär att sådana hänsyn bör kunna tas i vart fall i samma utsträckning som enligt LOU-direktivet och LUF-direktivet. De allmänna principerna för upphandling måste emellertid iakttas.
Livscykelkostnader och onormalt låga anbud
LOU-direktivets och LUF-direktivets bestämmelser om livscykelkostnader har inte några motsvarigheter i LUK-direktivet. Enligt regeringens mening måste det dock anses möjligt att beakta livscykelkostnader vid utvärdering av anbud vid upphandling av koncessioner även utan sådana uttryckliga bestämmelser (se skäl 64 i LUK-direktivet).
LUK-direktivet innehåller inte heller några regler om onormalt låga anbud. Enligt TCO fråntar inte detta den upphandlande myndigheten eller enheten dess möjlighet att ifrågasätta ett koncessionsupplägg som inte verkar rimligt eller ekonomiskt genomförbart. TCO anser därför att en annan möjlighet att ifrågasätta anbuden bör införas. Regeringen anser att frågan om att införa någon uttrycklig sådan reglering inte ska hanteras inom ramen för detta lagstiftningsarbete. Om det utifrån ett anbuds innehåll finns anledning att misstänka att leverantören inte kommer att kunna fullfölja koncessionen bör det dock vara möjligt för en myndighet eller enhet att, även i frånvaro av regler om onormalt låga anbud, väga detta mot kravet att koncessionen ska medföra allmänna ekonomiska fördelar för myndigheten eller enheten.
26 Fullgörande av kontrakt
26.1 Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska få ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt eller en koncession ska fullgöras. Dessa villkor ska ha anknytning till det som anskaffas på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorians förslag ingår inte begreppet ”arbetsrättsliga”.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker det eller har inga invändningar, bl.a. Försvarets materielverk (FMV),
Kemikalieinspektionen (KEMI) och
Arbetsförmedlingen. Konkurrensverket förordar en mer direktivnära utformning av förslaget. Advokatfirman Lindahl anser att en informationsbestämmelse bör införas om att regeringen eller myndighet får meddela föreskrifter om bestämmelsernas tillämpning. TCO anser att skyldigheten att ställa krav på löner och arbetsvillkor ska framgå av lagstiftningen och har ett eget förslag till ny bestämmelse.
Förslaget från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal och i utkastet till lagrådsremissen Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna kommenterar inte frågan särskilt. Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 70 i LOU-direktivet och artikel 87 i LUF-direktivet får en upphandlande myndighet respektive enhet ställa särskilda krav på hur ett kontrakt ska fullgöras. En förutsättning är att kraven är kopplade till kontraktsföremålet, dvs. har anknytning till det som anskaffas, i den mening som avses i artikel 67.3 i
LOU-direktivet respektive artikel 82.3 i LUF-direktivet. Enligt direktiven ska kraven anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten. Kraven får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, miljörelaterade,
sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn. Listan är exemplifierande. I skäl 97–99 i LOU-direktivet och skäl 102–104 i LUF-direktivet anges vidare ett flertal exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som kan ställas (se författningskommentaren till 17 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling). Bestämmelserna i direktiven motsvarar delvis artikel 26 respektive artikel 38 i 2004 års LOU-direktiv och LUFdirektiv, vilka har genomförts i 6 kap. 13 § LOU respektive 6 kap. 14 § LUF. Bestämmelserna gäller uppställandet av särskilda villkor för hur ett tilldelat kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor måste accepteras av en anbudsgivare för att denne ska kunna tilldelas kontraktet. Villkoren ska dock inte påverka utvärderingen av anbuden. Det är således inte fråga om tekniska specifikationer, urvals- eller tilldelningskriterier. Villkoren behöver inte heller vara uppfyllda när anbudet lämnas.
I valet mellan att uppställa ett krav som tilldelningskriterium eller kontraktsvillkor kan en upphandlande myndighet eller enhet exempelvis väga in att tilldelningskriterierna, i och med att de innebär att man jämför anbuden med varandra, inte erbjuder någon garanti att man får det man efterfrågar. Den vinnande anbudsgivaren kan få höga poäng på andra områden som gör att kontraktet tilldelas denne. Kontraktsklausuler gäller emellertid lika för alla anbudsgivare.
Möjligheten att genom särskilda kontraktsvillkor beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn behandlas utförligt i förarbetena till LOU och LUF (prop. 2006/07:128 del 1 s. 196 ff.). Frågan behandlas även av Upphandlingsutredningen 2010 (SOU 2013:12 s. 375 ff.). För att underlätta tillämpningen av de nya bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor bör de utformas i nära anslutning till motsvarande bestämmelser i LOU och LUF. Det innebär att såväl miljömässiga som sociala villkor kan utgöra kontraktsvillkor. Med hänsyn till att direktiven även lyfter fram arbetsrättsliga villkor tillsammans med de nämnda, se t.ex. artikel 18.2 i LOU-direktivet, ska även sådana villkor omnämnas i lagtexten.
Lagrådet har i yttrandet över lagrådsremissen den 4 juni 2015 ansett att lagregleringen bör återge samtliga hänsyn som en myndighet eller enhet enligt direktiven får kräva medan Lagrådet i yttrandet över lagrådsremissen den 19 maj 2016 förordat att uppräkningen tas bort. I direktiven anges att villkoren även får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade och sysselsättningsrelaterade hänsyn. Dessa hänsyn ryms dock inom bestämmelsernas tillämpningsområde även om de inte omnämns särskilt. De behöver därför inte tas upp i bestämmelserna. Genom regeringens förslag läggs dock arbetsrättsliga hänsyn till. Av bestämmelserna ska därför framgå att upphandlande myndigheter eller enheter får ställa miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor. Vilka villkor som i övrigt kan ställas får avgöras i tillämpningen. En grundförutsättning för att villkoren ska vara tillåtna är att de inte strider mot de grundläggande principerna för upphandling, t.ex. att villkoren inte diskriminerar leverantörer från andra medlemsstater. Villkoren måste också vara kopplade till kontraktsföremålet, dvs. ha anknytning till det som anskaffas.
Konkurrensverket förordar en mer direktivnära utformning av lagtexten vad gäller exemplifieringen av vilka hänsyn som kan omfattas av villkoren, då det av upphandlande myndigheter och enheter uppfattas
som oklart på vilka områden särskilda villkor för fullgörande av kontrakt får ställas. Konkurrensverket påpekar även att det i stor utsträckning saknas praxis på området. Advokatfirman Lindahl menar att sociala kriterier är ett oklart begrepp och befarar att begreppet sociala hänsyn kan uppfattas olika bland upphandlande myndigheter. Regeringen konstaterar dock att regleringen motsvarar den som redan gäller. En omfattande exemplifiering lämnas dessutom i skälen till direktiven, vilket framgår av författningskommentaren till de föreslagna bestämmelserna. Mot den bakgrunden saknas det enligt regeringen anledning att ändra de inarbetade begreppen i bestämmelserna, särskilt med hänsyn till att innebörden av dem inte ändras.
I direktiven anges också genom en hänvisning till artikel 67.3 i LOUdirektivet respektive 82.3 i LUF-direktivet att villkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i artiklarna om tilldelningskriterier. Även enligt nuvarande bestämmelser i LOU och LUF finns ett krav på en koppling mellan villkoren och kontraktsföremålet, även om detta inte anges uttryckligen (prop. 2006/07:128 del 1 s. 352 och 500). För att bestämmelserna i de nya lagarna tydligt ska överensstämma med direktiven bör det dock uttryckligen framgå att de särskilda kontraktsvillkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet, dvs. ha anknytning till det som anskaffas, på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna. Lagrådet anser att detta uttryckligen bör anges även i denna bestämmelse. Detta uppnås enligt regeringens mening, liksom i direktiven, lämpligare genom att detta i och för sig omnämns även här och det tillsammans med en hänvisning till aktuella bestämmelser om tilldelningskriterier, som får anses utgöra grundregleringen i denna fråga. Enligt direktiven ska villkoren anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten. Eftersom begreppet upphandlingsdokument även omfattar anbudsinfordran är det tillräckligt att i bestämmelserna ange att villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten. Konkurrensverket anser att begreppet upphandlingsdokumenten visserligen också omfattar anbudsinfordran men då anbudsinfordran kronologiskt ligger före vissa andra typer av dokument som ingår i upphandlingsdokumenten bör lagtexten utformas i enlighet med direktiven för att undvika osäkerhet och tillämpningsproblem hos upphandlande myndigheter eller enheter. Regeringen delar inte Konkurrensverkets synpunkter. I direktiven görs inte någon rangordning av i vilket dokument villkoren lämpligast anges och det saknas anledning att särskilt peka ut anbudsinfordran. I praktiken framstår det dock enligt regeringens mening som naturligt att villkoren anges i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen.
Advokatfirman Lindahl anser att det krävs att lagstiftaren klargör vad socialt ansvarstagande för den offentliga sektorn innebär och att det därför bör införas en informationsbestämmelse, i anslutning till bestämmelserna om sociala hänsyn, om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om bestämmelsernas tillämpning. Regeringen konstaterar att Upphandlingsmyndigheten har som en av sina uppgifter att ge vägledning om bestämmelsernas tillämpning. Någon sådan bestämmelse som advokatfirman föreslår är därför inte nödvändig.
Lagrådet har förordat att samma metod för lagreglering som har valts för förslagen till lag om offentlig upphandling och lag om upphandling inom försörjningssektorerna väljs även i lagen om upphandling av koncessioner när det gäller särskilda villkor för fullgörande av kontrakt. Regeringen har förståelse för den synpunkten. LUK-direktivet saknar visserligen uttryckliga bestämmelser om särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett koncessionskontrakt ska fullgöras. För samstämmigheten föreslås dock att bestämmelserna om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt även förs in i lagen om upphandling av koncessioner.
26.2 Särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt
Det sociala skyddet är något som särskilt framhålls i 2014 års upphandlingsdirektiv (se avsnitt 9.2). Som regleringen ger uttryck för har kollektivavtal och arbetsrättslig lagstiftning en avgörande betydelse för att detta skydd ska kunna upprätthållas. Att arbetstagare som utför arbete som har upphandlats av det offentliga gör detta med respekt för arbetstagares grundläggande rättigheter och på villkor enligt lag eller kollektivavtal bidrar till att detta betydelsefulla gemensamma samhälleliga mål – det sociala skyddet – kan uppnås och vidmakthållas.
Att ta arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling handlar dock inte enbart om arbetstagarnas sociala skydd. Skötsamma leverantörer ska inte heller riskera att utsättas för illojal konkurrens av sådana leverantörer som vinner ekonomiska fördelar genom att konkurrera med undermåliga anställningsvillkor. Sådana hänsynstaganden bidrar till likabehandling av leverantörer och en sund konkurrens.
Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn tas redan vid upphandling. Det synes dock bland upphandlande myndigheter och enheter finnas osäkerhet framför allt om vad de får kräva när det gäller arbetsrättsliga hänsyn. Möjligheterna att ställa sådana krav som tar sikte på arbetsrättsliga hänsyn har därför i praktiken kommit att utnyttjas i en alltför begränsad omfattning. Det finns därför ett behov av klargöranden på framför allt området som gäller arbetsrättsliga hänsyn.
Frågan om möjligheten att införa bestämmelser om krav på t.ex. villkor enligt kollektivavtal är dock komplicerad. Vilka möjligheter som finns och hur de kan utnyttjas styrs nämligen av såväl arbetsrättsliga som upphandlingsrättsliga bestämmelser. Upphandlingsregelverket ställer krav på bl.a. öppenhet, förutsebarhet och likabehandling. Anställningsvillkor regleras till stor del av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. De förfogar över sina avtal. Det innebär att som utgångspunkt är avtalen inte allmänt tillgängliga. Många avtal har dock gjorts allmänt tillgängliga. De kan då utgöra goda underlag för kravställande vid upphandling. Enligt regeringens mening bidrar anställningsvillkor som har bestämts i enlighet med det som gäller enligt den svenska arbetsmarknadsmodellen till dels ett socialt skydd för berörda arbetstagare, dels konkurrens på lika villkor. Det finns därför anledning att utforma de upphandlingsrättsliga bestämmelserna med
respekt för den modellen. Bestämmelserna i upphandlingslagarna får således inte påverka funktionen och ansvarsfördelningen inom modellen. Rätt utformade och tillämpade kan bestämmelserna i stället stärka den svenska modellen och arbetsmarknadens parter. Lagrådet har anfört att förslagen i dessa delar är oförenliga med syftet att reglerna ska bli enklare. Regeringen vill understryka att regelverket som framgått har även andra mål. Ett av de främsta målen med de nya reglerna är att möjligheterna att främja samhälleliga mål i upphandlingar ska förbättras. Att ta arbetsrättsliga hänsyn är ett sådant.
26.2.1 En skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska i upphandlingar kräva att leverantören ska fullgöra ett kontrakt eller en koncession enligt angivna arbetsrättsliga villkor, om det är behövligt. I övrigt får upphandlande myndigheter och enheter ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt eller koncessioner.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Flera remissinstanser avstyrker förslaget att det ska, om det är behövligt, vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. Ett av skälen som flera remissinstanser, däribland Skatteverket, Konkurrensverket, Sollentuna kommun och Företagarna, anför emot förslaget i denna del är att bedömningen av om det är behövligt att ställa villkoren är alltför komplicerad att göra och att resultatet av bedömningen är oförutsägbart.
Flera remissinstanser, däribland Arbetsgivarverket, anför dessutom att förslaget strider mot den svenska arbetsmarknadsmodellen. Verket menar också, liksom bl.a. Åre kommun, Almega, Företagarna, Svensk Näringsliv och Nacka kommun, att det är tillräckligt att det framgår att villkoren får ställas. Kronofogdemyndigheten anför vidare i detta sammanhang att kravet på visst avtalsinnehåll enligt förslaget är främmande för svensk avtalsrätt. Upphandlingsmyndigheten framhåller att det system med obligatoriska villkor som utredningen föreslår måste förenas med en bedömning av behövligheten. Landsorganisationen i Sverige (LO) och
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) accepterar förslaget eller anser att det alltid ska vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. TCO anser att det är av vikt att skyldigheten att ställa krav på löner och arbetsvillkor ska framgå av lagstiftningen och föreslår att en bestämmelse ska införas om krav på kollektivavtal eller likvärdiga förhållanden. Stockholms kommun och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) instämmer i förslaget. Till de som är positiva till förslaget hör även bl.a. Migrationsverket, Försäkringskassan, Sjöfartsverket, Hässleholms kommun och Vindelns kommun.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer i sak med regeringens.
Remissinstanserna: De fackliga organisationerna LO, TCO och
Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) tillstyrker eller är
positiva till förslaget och domstolarna Kammarätten i Göteborg och
Förvaltningsrätten i Malmö har huvudsakligen inga invändningar.
Upphandlarna och leverantörerna, såsom Trafikverket, Stockholms kommun och Svenskt Näringsliv, avstyrker eller har invändningar mot förslaget i utkastet. Skatteverket anser att arbetsrättsliga villkor sällan har en koppling till kontraktsföremålet samt att det tydligt ska framgå att varuupphandlingar inte omfattas av kraven på arbetsrättsliga hänsyn.
Kommerskollegium anser att det utrymme som ges av upphandlingslagstiftningen att ta arbetsrättsliga hänsyn i offentlig upphandling bör användas på ett sätt som går hand i hand med en öppen handel. Den centrala utgångspunkten för detta är att de nya upphandlingsreglerna är förenliga med EU-rätten och EU:s internationella åtaganden på upphandlingsområdet. Enligt kollegiet kan delar av utkastets förslag ifrågasättas utifrån principerna om likabehandling och transparens. Upphandlingsmyndigheten anser att det är positivt att det i större utsträckning ska ställas särskilda arbetsrättsliga villkor men att det innebär såväl juridiska som praktiska utmaningar.
Myndigheten vill ha klargörande av vad som avses med ”tillämpliga miljö-, sociala eller arbetsrättsliga skyldigheter”. Kammarkollegiet tycker inte att det framgår av förslaget om det inträder en påföljd om upphandlande myndigheter underlåter att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. Trafikverket efterfrågar detaljerade beskrivningar av hur de nya reglerna ska tillämpas i praktiken. Enligt Stockholms kommun ligger många av de satsningar som kommunen nu gör på upphandlingsområdet helt i linje med regeringens förslag och de föreslagna reglerna skulle förenkla implementeringen avsevärt. Företagarna identifierade problem och utmaningar med det förslag som lämnades av utredningen. Det nu föreliggande förslaget innebär en tydlig försämring i flera väsentliga avseenden. Svenskt Näringsliv vill se förenklingar som gör bestämmelserna mer användarvänliga för både företag och myndigheter.
Konkurrenskommissionen ställer sig frågande till om det behövs någon ytterligare vägledning som inte kan tillgodoses inom i vart fall ramen för det uppdrag som har lämnats till Upphandlingsmyndigheten. Näringslivets regelnämnd (NNR) påtalar att samhällsvinsterna med de hänsynstaganden som ska göras om förslaget genomförs inte står i rimlig proportion till den grad av komplikation och komplexitet vid tillämpningen som kan befaras. Almega anser att regelverket är mer vidlyftigt än vad som är motiverat och det borde vara möjligt att banta regelmassan avsevärt.
Skälen för regeringens förslag: Att arbetsrättsliga hänsyn är viktiga att tillgodose framgår av upphandlingsdirektiven. I skälen i 2014 års upphandlingsdirektiv (skäl 39 i LOU-direktivet, skäl 54 i LUF-direktivet och skäl 57 i LUK-direktivet) framhålls fullgörande av kontrakt eller koncessioner som ett skede att ta bl.a. sådana hänsyn i (se hänvisningarna till de skyldigheter som avses i artikel 18.2 i LOU-direktivet, artikel 36.2 i LUF-direktivet och artikel 30.3 i LUK-direktivet). I samma skäl nämns dessutom särskilt att det också bör vara möjligt att i kontrakt eller koncessioner inkludera bestämmelser som garanterar efterlevnaden av kollektivavtal i överensstämmelse med unionsrätten. Regeringen delar den bedömningen. Att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för
fullgörande av kontrakt eller koncessioner är alltså något som både EU och regeringen anser vara eftersträvansvärt.
Att det är eftersträvansvärt att ställa denna typ av särskilda villkor för fullgörande av kontrakt eller koncessioner, innebär dock inte med nödvändighet att det i alla delar är lämpligt att i föreskrifter som meddelas genom författning ange att villkoren ska ställas. Ett obligatorium, dvs. att särskilda villkor ska ställas för fullgörande av kontrakt, är nämligen i viss mening en inskränkning i de upphandlande myndigheternas och enheternas frihet att själva bestämma kontraktsinnehållet. Det är också, som bl.a. Kronofogdemyndigheten anger, en begränsning av avtalsfriheten. Regeringen anser därför att konsekvenserna av en lagreglering med innebörden att särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska ställas är sådana att försiktighet måste iakttas som motiverar att det ska finnas sådana regler i upphandlingslagarna.
Förekomsten av oskäliga villkor som gäller de för arbetstagarna mest centrala delarna i anställningsförhållandena är ett skäl som motiverar regler som innebär att villkoren ska ställas. Att motverka att leverantörer konkurrerar med oseriösa villkor är ett annat. Att sådana risker, som framgår av remissyttrandena från bl.a. Åre kommun, Almega,
Företagarna, Svenskt Näringsliv och Nacka kommun, undanröjs redan i dag i vissa upphandlingar genom att upphandlande myndigheter och enheter utnyttjar möjligheten att ställa särskilda villkor för fullgörande av kontrakt är enligt regeringen positivt. Att villkoren generellt ställs i en upphandling om det föreligger en risk för oskäliga anställningsvillkor är dock inte klarlagt trots att det i grunden handlar om att säkerställa att de skyldigheter som gäller enligt arbetsrätten följs även i upphandlad verksamhet. Med utgångspunkt från utredningens slutsatser och det som vissa av remissinstanserna anför, bl.a. LO, TCO, Stockholms kommun och SKL, framstår det nuvarande systemet som otillräckligt. Det frivilliga systemet kan således inte anses ha lett till att sådana villkor ställs i erforderlig utsträckning, dvs. när det är behövligt för att undanröja riskerna för oskäliga anställningsvillkor. Enligt regeringens mening finns således tungt vägande skäl för att i lag ange att upphandlande myndigheter och enheter ska ställa särskilda arbetsrättsliga villkor som åtminstone motsvarar de anställningsvillkor som typiskt sett får anses tillhöra de mest väsentliga för arbetstagarna. Regeringen anser mot denna bakgrund att det ska vara obligatoriskt att ställa vissa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt. Tillämpningen torde komma att aktualiseras främst vid upphandling av tjänster och byggentreprenader. Detta utesluter inte, vilket Skatteverket tycks tro, att reglerna kommer att tillämpas vid upphandling av varor.
Lagrådet har efterlyst en närmare analys av hur arbetstagarbegreppet ska tillämpas och hur små företag som familjeföretag ska förhålla sig till villkor enligt kollektivavtal. Regeringen vill med anledning av det understryka att de föreslagna reglerna syftar till att säkerställa att arbetsrättsliga skyldigheter uppfylls. Det innebär att begreppet arbetstagare ska tolkas i enlighet med vad som gäller enligt arbetsrätten.
Enligt svensk arbetsrätt avses med arbetstagare det s.k. civilrättsliga arbetstagarbegreppet. Det får således avgöras i varje enskilt fall med hänsyn till allmänna rättsregler och praxis. Vad gäller arbetstidslagen och
Prop. 2015/16:195semesterlagen så bygger dessa på ett direktiv för vilket arbetstagarbegreppet också har en EU-rättslig dimension. Vad gäller småföretag finns arbetsrättsligt inga särskilda avsteg från bedömningen av vem som är arbetstagare. Familjemedlemmar kan arbetsrättsligt vara arbetstagare. Arbetstagare som är familjemedlemmar är inte undantagna från arbetstids- eller semesterlagen.
Vad som avses med tillämpliga arbetsrättsliga skyldigheter har både
Upphandlingsmyndigheten och Lagrådet efterfrågat förtydliganden av.
Som redogörs för i avsnitt 9.2 är miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter sådana som är tillämpliga på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och de kan följa av lagar eller kollektivavtal både på nationell nivå och på unionsnivå. För svenskt vidkommande innebär det bl.a. att lagar och kollektivavtal avgör vilka arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga. Det är således de skyldigheter som lagarna och avtalen reglerar som avgör vad upphandlande myndigheter och enheter kan uppställa som särskilda arbetsrättsliga villkor i upphandlingen. Det gäller oavsett bundenhet till kollektivavtalen. Det är villkoren som följer av dem som den upphandlande myndigheten eller enheten ska ställa som villkor i upphandlingen, inte avtalen i sig.
Som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal föreslår ska obligatoriet kombineras med en behövlighetsbedömning. Det bör således vara obligatoriskt att ställa vissa särskilda villkor för fullgörande av kontrakt, om det är behövligt. Vilka villkor som ska vara obligatoriska och behövlighetsbedömningen behandlas nedan i avsnitt 26.2.2 respektive avsnitt 26.2.5. Att flera remissinstanser är mer kritiska till utkastet till lagrådsremiss än till utredningens förslag hör samman med skillnaderna mellan förslagen. Dessa skillnader och remissinstansernas synpunkter behandlas i de nämnda avsnitten.
När det gäller behovet av en bestämmelse om att särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt får ställas, instämmer regeringen i förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal. Den exemplifierande uppräkningen av typer av särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som får ställas bör således tillföras ytterligare ett exempel, arbetsrättsliga villkor. Det kan i detta sammanhang noteras att några av remissinstanserna, Näringslivets regelnämnd (NNR) och Svenskt Näringsliv, anser att uppräkningen i artikel 70 i LOU-direktivet är uttömmande och inte medger ett sådant tillägg. Företagarna förespråkar vidare att bestämmelsen ska utformas direktivnära. Utformningen av bestämmelsen som genomför artikeln är ett resultat av en tolkning av den som innebär att uppräkningen inte är uttömmande utan motsvarar den ordning som gäller och av att den så långt möjligt bör motsvara bestämmelsen i nuvarande LOU. Den viktigaste faktorn som begränsar möjligheterna att ställa villkor för fullgörande av kontrakt är i stället kravet på koppling till kontraktsföremålet. Att det kan röra sig om en mängd olika villkor som får prövas mot denna begränsande faktor framgår enligt regeringen inte minst av de diversifierade exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som anges i skälen 97–99 i LOU-direktivet. Sammanfattningsvis anser regeringen alltså att uppräkningen i artikel 70 i LOU-direktivet är exemplifierande och att uppräkningen i
bestämmelsen som genomför artikeln bör kompletteras med arbetsrättsliga hänsyn. Detsamma gäller för motsvarande bestämmelse i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
När en upphandlande myndighet eller enhet i en enskild upphandling överväger att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt ska villkoren i det enskilda fallet ha anknytning till det som ska anskaffas, dvs. vara kopplade till kontraktsföremålet, och villkoren ska vara förenliga med principerna för upphandling. Beslutet att ta arbetsrättsliga hänsyn genom att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av ett kontrakt förutsätter således att de allmänna förutsättningarna för att ställa särskilda villkor för fullgörande av kontrakt är uppfyllda. Detsamma gäller för övrigt för de särskilda arbetsrättsliga villkor som ska vara obligatoriska att ställa. Bestämmelserna om särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt innebär sålunda inte att sådana villkor kan ställas i strid med de allmänna förutsättningarna för särskilda villkor för fullgörande av kontrakt.
Avslutningsvis instämmer regeringen i förslaget från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att den nya lagen om upphandling av koncessioner ska tillföras en bestämmelse om särskilda villkor för fullgörande av koncessioner som motsvarar bestämmelserna om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Ett sådant tillägg i lagen om upphandling av koncessioner krävs för samstämmighetens skull.
Regeringen bedömer att det inte behövs några särskilda sanktioner för att de regler som föreslås ska tillämpas. Tillämpningen kräver i stället god vägledning och information byggd på grundläggande bestämmelser i lag för att detta ska fungera i praktiken, vilket regeringen föreslår i det följande.
26.2.2 Vilka särskilda arbetsrättsliga villkor som ska eller får ställas
Regeringens förslag: Det ska vara obligatoriskt för en upphandlande myndighet eller enhet att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid.
Det får därutöver ställas villkor som pensioner, försäkringar och annan ledighet än semester eller annat.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, Stockholms kommun och Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL), är positiva till att de obligatoriska villkoren begränsas till villkor om lön, semester och arbetstid. Arbetsgivarverket och Almega avstyrker utredningens förslag. Några av de remissinstanser som är kritiska till förslaget, däribland
Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv och Företagarna, utvecklar dock sin ståndpunkt och anger att begränsningen till villkor om lön, semester
och arbetstid är nödvändig och att de obligatoriska villkoren inte ska vara fler. Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Svenska Kommunalarbetareförbundet är positiva till att villkor om lön, semester och arbetstid ska vara obligatoriska att ställa. De anser emellertid att det inte är tillräckligt att enbart dessa tre villkor ska vara obligatoriska att ställa. Enligt samma remissinstanser ska även villkor om försäkringar och tjänstepension vara obligatoriska att ställa.
TCO förordar att det ska vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor i alla upphandlingar i alla branscher men kan acceptera förslaget i dess nuvarande form. Vidare framhåller
Advokatfirman Delphi och Nacka kommun att utredningen alltför ensidigt fokuserar på villkor om lön, semester och arbetstid och bortser från att det kan finns andra förmåner som är viktigare för arbetstagarna än exempelvis antalet semesterdagar. De remissinstanser som särskilt kommenterar förslaget att särskilda arbetsrättsliga villkor får ställas, bl.a.
SKL, LO och Advokatfirman Kahn Pedersen, är positiva till att det ska anges i lagarna att särskilda arbetsrättsliga villkor får ställas. Däremot anser några av remissinstanserna, däribland Företagarna och Advokatfirman Kahn Pedersen, att utredningen beskriver förutsättningarna för att ställa villkoren alltför onyanserat.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer inte med regeringens. Enligt utkastets förslag ska även villkor om försäkringar och tjänstepension vara obligatoriska att ställa.
Remissinstanserna: Alla instanser som uttalar sig om tjänstepension och försäkringar, förutom de fackliga organisationerna, har invändningar mot eller avstyrker förslaget att göra även de villkoren obligatoriska, däribland Trafikverket, Konkurrensverket, Företagarna och Svenskt
Näringsliv. Svenskt Näringsliv anser att det inte är lämpligt eller i många fall ens möjligt att kräva villkor med åtagande om tjänstepensioner och försäkringar. Det finns ingen skyldighet att teckna kompletterande tjänstepensioner och försäkringar. De kollektivavtalade tjänstepensionerna och försäkringarna tecknas för alla anställda och för anställningen som helhet. Det är då inte praktiskt möjligt att koppla villkoren till kontraktsföremålet på det sätt som anges i förslaget. Almega ser flera problem med att använda parternas system för försäkringar och pension. Det är bl.a. inte realistiskt när till och med parterna har egna försäkringsexperter för att handlägga och förvalta sina system. Upphandlingsmyndigheten anser att utredningen gjort en välavvägd bedömning av vad obligatoriet bör innefatta. Att göra pensioner och försäkringar obligatoriska innebär mycket komplexa bedömningar. Trafikverket anser att det har begränsad nytta i kombination med de svårigheter som är förknippad med det och föreslår att man avstår till dess en utvärdering skett av skyldigheten att ställa de särskilda villkor som föreslagits av utredningen, dvs. lön, semester och arbetstid. Konkurrensverket anför att en utvidgning till tjänstepension och försäkringar inte är tillåten då de villkoren inte ingår i den hårda kärnan enligt utstationeringslagen. Stockholms kommun (Stadsledningskontoret) anser att tjänstepension och försäkringar är viktiga utifrån ett arbetstagarperspektiv men ser väsentliga svårigheter i praktiken. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) välkomnar att det ska vara
obligatoriskt att ställa krav på försäkringar och avsättningar till tjänstepension när det är behövligt eftersom det är nödvändigt för att uppfylla syftet att arbetstagare ska tillförsäkras skäliga anställningsvillkor. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är positiv till att även inkludera försäkringar och avsättning till tjänstepension. För många arbetsgivare i tjänstesektorn är utgifter för personalens tjänstepension den näst största utgiften efter lönerna. Detta gör att det finns ett incitament för anbudsgivare att avstå från att teckna tjänstepension för sina anställda.
Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 26.2.1 är det för både regeringen och EU angeläget att tillämpningen av upphandlingsreglerna bidrar till att arbetstagare tillförsäkras skäliga anställningsvillkor och att leverantörer hindras från att konkurrera med undermåliga anställningsvillkor. I avsnittet har också konstaterats att detta i viss mån erfordrar att det i de nya upphandlingslagarna finns tvingande bestämmelser om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i form av särskilda arbetsrättsliga villkor. Att förhållandena i varje upphandling är skiftande begränsar dock möjligheterna att med hjälp av tvingande bestämmelser uppnå syftet att åtgärda de anställningsvillkor som i det enskilda fallet inte är skäliga. Begränsningarna som följer av valet av metod, tvingande bestämmelser i lag, medför att de tvingande bestämmelserna bör ta sikte på anställningsvillkor som tillhör de mest centrala för arbetstagarna och som typiskt sett i varje enskild upphandling kan antas överensstämma med de allmänna bestämmelserna om särskilda villkor för fullgörande kontrakt.
Att flera remissinstanser är kritiska till att det över huvud taget ska vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt framgår av avsnitt 26.2.1. Regeringen har emellertid i samma avsnitt konstaterat att det är nödvändigt med bestämmelser om att det ska vara obligatoriskt att ställa sådana villkor, om det är behövligt. Vissa av de remissinstanser som är generellt kritiska till ett obligatorium, bl.a. Arbetsgivarverket, Svenskt Näringsliv och
Företagarna, framhåller betydelsen av att eventuella obligatoriska villkor begränsas till villkor om lön, semester och arbetstid i ett sådant system som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal föreslår. Bland övriga remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, Stockholms kommun, SKL, LO, SACO och TCO, finns ett positivt stöd för utredningens förslag att villkor om lön, semester och arbetstid ska ingå i den grupp av villkor som ska vara obligatoriska att ställa. Om ett system med obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkor ska föreslås, finns det således en bred acceptans bland remissinstanserna i fråga om de tre villkoren lön, semester och arbetstid. Regeringen delar denna uppfattning. Särskilda arbetsrättsliga villkor om lön, semester och arbetstid får regelmässigt antas var förenliga med de allmänna principerna, dvs. bl.a. vara kopplade till kontraktsföremålet. Villkor om lön, semester och arbetstid ska därför ingå i den grupp av särskilda arbetsrättsliga villkor som ska vara obligatoriska att ställa.
När det gäller frågan om ytterligare arbetsrättsliga villkor ska vara obligatoriska att ställa, instämmer en majoritet av remissinstanser i bedömningen att gruppen av obligatoriska villkor inte bör tillföras
ytterligare villkorstyper. Samtidigt framhåller flera remissinstanser, LO, SACO, TCO och Svenska Kommunalarbetareförbundet, att det inte är tillräckligt att enbart villkor om lön, semester och arbetstid ska vara obligatoriska att ställa. De anser att försäkringar och tjänstepension också ska anses tillhöra de mest väsentliga för arbetstagarna. Den uppfattningen ger även Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal uttryck för även om utredningen stannade vid att inte föreslå dessa villkor som obligatoriska. Det finns således anledning att överväga huruvida även villkor om försäkringar och tjänstepension ska vara obligatoriska att ställa.
Tjänstepension är ett alternativ eller komplement till den lön som tjänas in under den tid som arbete utförs. Den betalas dock ut först efter pensionering. Det finns därför goda skäl för att avsättning till tjänstepension ska utgöra ett av de villkor som ska vara obligatoriska att ställa. Även vissa försäkringar är grundläggande för arbetstagarnas skydd. I utkastet till lagrådsremiss finns därför förslag om att även dessa två villkor ska vara obligatoriska att ställa. Flera remissinstanser framför dock synpunkter på att utsträcka de obligatoriska villkoren till tjänstepensioner och försäkringar. De pekar bl.a. på tillämpningssvårigheter för det fall dessa villkor skulle göras obligatoriska genom lagstiftning. Frågan om i vilken mån olika försäkringar och tjänstepensioner ingår i den s.k. hårda kärnan är inte heller helt klarlagd i EU-domstolens praxis. Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att det i nuläget inte är vare sig lämpligt eller rättsligt möjligt att föreslå lagstiftning på upphandlingsområdet som generellt kräver att även tjänstepension och försäkringar ska ingå i de villkor som ska vara obligatoriska att ställa i offentlig upphandling.
Att det inte görs obligatoriskt att ställa krav på pensioner och försäkringar utesluter inte möjligheten att ställa sådana villkor när det behövs, är lämpligt och det inte finns rättsliga hinder mot det. Den möjligheten ska tydliggöras i lag. Villkoren får aldrig ställas i strid med de allmänna förutsättningarna för att ställa särskilda villkor för fullgörande av kontrakt. Villkoren ska således vara kopplade till kontraktsföremålet, dvs. ha anknytning till det som anskaffas, och stå i överenstämmelse med principerna för upphandling. I de fall de försäkringar som anges i det aktuella kollektivavtalet inte kan tecknas av andra än avtalsparterna kan förstås leverantören i stället ha en egen likvärdig försäkring med villkor på minst de nivåer som framgår av kollektivavtalet. Som TCO framför kan den upphandlande myndigheten eller enheten därför, om den väljer att ställa villkor om försäkringar, ange att likvärdiga försäkringar kan godtas.
26.2.3 Nivåerna på de särskilda arbetsrättsliga villkor som är obligatoriska
Regeringens förslag: De obligatoriska villkoren ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Ett villkor får dock inte bestämmas till en nivå som understiger den lägsta nivå som följer av lag. Villkoren ska anges som minimivillkor vilka leverantören minst ska tillförsäkra arbetstagarna.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsgivarverket,
Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Företagarna, anser att villkoren som ska vara obligatoriska att ställa enligt utredningens förslag ska, precis som utredningen föreslår, bestämmas med utgångspunkt i de lägsta nivåer som följer av lag eller kollektivavtal. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) framhåller däremot att en sådan utgångspunkt bl.a. riskerar att pressa ned lönenivåerna. Även Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) för ett resonemang om nivåerna på villkor om lön och anger bl.a. att nivåerna bör bestämmas enligt ortens pris, om det är uppenbart att utstationering inte förekommer. Flera remissinstanser, däribland Migrationsverket, Kommerskollegium, Arbetsgivarverket, Upphandlingsmyndigheten, Stockholms kommun, Företagarna och Nacka kommun, betonar att det är komplicerat att bestämma nivåerna på villkoren med utgångspunkt från kollektivavtal. Några av remissinstanserna, bl.a. Kommerskollegium, Försäkringskassan och Konkurrensverket, erinrar därvid om att villkoren måste vara kontrollerbara och uppföljningsbara. Vidare är Företagarna kritiska till att villkorsnivåer som är förmånligare i kollektivavtal än enligt lag ska tillämpas när villkoren bestäms. Företagarna har mycket svårt att se hur man i sådana fall kan bortse från nivåer enligt lag, i synnerhet i förhållande till leverantörer som inte är bundna av kollektivavtal. Försäkringskassan framhåller i detta sammanhang att en enklare och mer hanterbar ordning vore att villkor om semester och arbetstid bestäms enligt lag. Även Arbetsmiljöverket berör frågan om förmånligare villkor i kollektivavtal än i lag och menar att det är oklart vad konsekvenserna blir av att en leverantör måste följa högre ställda villkor än de som följer av lag.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kommerskollegium anser att möjligheten att ställa kollektivavtalsenliga villkor i offentlig upphandling är avhängig att transparenskravet enligt EU-rätten är uppfyllt. Dock ökar förslaget transparensen endast på de områden där Upphandlingsmyndigheten utfärdar allmänna råd, och under förutsättning att den upphandlande myndigheten följer de allmänna råden. Landsorganisationen i Sverige (LO) utgår ifrån att i avsaknad av skrivningar om innebörden av lönebegreppet är definitionen densamma som i utstationeringsdirektivet och dess svenska implementering. Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) ser en risk att de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren som ska fastställa den lägsta nivå som följer av ett kollektivavtal kommer att pressa lönerna neråt. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) är positiv till förslaget att särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt som är obligatoriska att ställa ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige. Det är ett uttryck för arbetsmarknadens parters gemensamma uppfattning om vad som ska anses vara skäliga villkor. Utvecklingen av det nya upphandlingsregelverket bör dock följas så att lönerna inte pressas ned. Företagarna anser att förslaget att kollektivavtalsnivåer ska väljas om de är förmånligare för arbetstagaren än vad som följer av lag inte är transparent och förutsebart eftersom kollektivavtalen och deras innehåll inte är tillgängliga för kollektivavtalslösa företag. Förslaget tillåter att företag som är anslutna till andra tillämpliga kollektivavtal, vilka de facto innehåller annan praktisk utformning av villkor och nivåer, hänvisar till dem i en upphandling. Företagarna har inga invändningar emot denna modell i sig, utan finner den både nödvändig och rimlig. Almega påpekar att kollektivavtalen må vara formellt likvärdiga men knappast materiellt.
Utvecklingen går mot bransch- och företagsanpassning. Att upphandlande myndigheter ska välja mellan konkurrerande kollektivavtal ser de som mycket bekymmersamt.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkor omfattar villkor som tillhör de mest centrala för arbetstagarna. Syftet med bestämmelserna är att villkoren i fråga inte ska tillåtas understiga en nivå som kan leda till att arbetstagarnas sociala trygghet äventyras och att konkurrensen i den offentliga upphandlingen sker med undermåliga arbetsvillkor.
Upphandlingsregelverket ska således vid behov användas på ett sätt som bidrar till att sådana risker undanröjs.
Vilken nivå ovan beskrivna sociala skydd ska ha för arbetstagarna måste bedömas i ljuset av arbetstagarnas villkor på den svenska arbetsmarknaden. I Sverige följer arbetstagarnas villkor i regel av kollektivavtal eller lag. Som framgår av redogörelsen av Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal är det en mängd aspekter på ett anställningsförhållande som regleras i kollektivavtal. En viktig förutsättning är att samtliga kollektivavtal anses reglera arbetstagarnas villkor på ett likvärdigt sätt. Att villkor i olika kollektivavtal skiljer sig från varandra på en eller flera punkter innebär sålunda inte att något avtal är mer eller mindre representativt. De bestämmelser som regeringen nu föreslår syftar dock inte till att som ett kollektivavtal reglera mer eller mindre alla delar i ett anställningsförhållande. Det rör sig i stället om att bestämmelserna ska bidra till att arbetstagare inte tvingas fullgöra sina anställningar med oskäliga villkor. Upphandlingsrättsligt är tanken att detta ska uppnås genom att ett fåtal villkor av central betydelse ställs som särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt eller koncessioner.
Att de upphandlingsrättsliga bestämmelserna fokuserar på ett fåtal villkor och inte kräver att villkor ställs med avseende på samtliga sådana förhållanden som regleras i ett kollektivavtal får enligt regeringen konsekvenser för vilken reglering – lag eller kollektivavtal – som ska
utgöra grunden för vilka nivåer en leverantör lägst ska tillförsäkra aktuella arbetstagare. Principen om kollektivavtalens likvärdighet förutsätter att ett brett spektrum av villkor som rör anställningsförhållandena bedöms sammantaget. Någon sådan sammantagen bedömning kan inte göras utifrån de föreslagna tre obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkoren. Villkoren måste därför bedömas enskilt var för sig i förhållande till lagkraven. Att under sådana förhållanden tillämpa mindre förmånliga villkor enligt kollektivavtal än enligt lag motverkar enligt regeringen syftet med bestämmelserna. Dessutom är det som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal konstaterar knappast förenligt med lagstiftningen om semester och arbetstid att inskränka det som följer av den lagstiftningen genom bestämmelser om särskilda arbetsrättsliga villkor i upphandlingslagstiftningen. Däremot anser regeringen att förmånligare villkor enligt kollektivavtal än enligt lag ska tillämpas när nivåerna på de obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkoren ska bestämmas. När förhållandena är sådana är det nämligen ett uttryck för arbetsmarknadens parters gemensamma uppfattning om vad som ska anses vara skäliga villkor i de delar av ett anställningsförhållande som tillhör de för arbetstagarna mest centrala.
Sammanfattningsvis anser regeringen, liksom flera av remissinstanserna, att de obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkoren ska bestämmas enligt lag eller kollektivavtal. Om ett eller flera villkor regleras i lag och kollektivavtal, ska det eller de villkoren bestämmas enligt den bestämmelse som är mest förmånlig för arbetstagaren. Till skillnad mot Företagarna ser regeringen inga problem med att upphandlingsreglerna används på ett sätt som bidrar till att arbetstagare utför upphandlat arbete enligt de villkor som är förmånligast enligt lag eller kollektivavtal. Det rör sig om villkor som tillhör de mest centrala för arbetstagarna. Dessutom kan situationen uppstå endast i de fall villkoren regleras i lag, nämligen när villkoren gäller semester eller arbetstid. För att undanröja de eventuella oklarheter som
Arbetsmiljöverket ger uttryck för i fråga om verkets uppgifter kan det i detta sammanhang antecknas att ovanstående inte ändrar att verkets tillsyn som rör arbetstid gäller tillsyn av att arbetsgivare iakttar arbetstidslagen (1982:673). Regeringen instämmer i TCO:s uppfattning att saknas skrivningar om lön i samtliga avtal på området, bör villkor om lön inte ställas men krav ska ändå ställas vad gäller arbetstid och semester.
När det gäller villkorens nivåer anser Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att det är de lägsta nivåerna, miniminivåerna, som ska vara bestämmande. Flera remissinstanser, däribland
Arbetsgivarverket, Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Företagarna, instämmer i denna bedömning. Utredningen framhåller vidare att sådana miniminivåer är tillräckliga för att säkerställa skäliga anställningsvillkor och för att motverka konkurrens med undermåliga anställningsvillkor.
Att villkoren ska bestämmas enligt miniminivåerna stämmer också enligt utredningen väl överens med hur lagstiftningen på det arbetsrättsliga området är utformad.
För svensk del regleras lön uteslutande genom kollektivavtal och enskilda avtal. Det saknas därför en legal definition av begreppet lön. Trots det vill regeringen i detta sammanhang tydliggöra att regeringen utgår ifrån att miniminivån för lön gäller lön för utfört arbete. Den nivå som exempelvis gäller vid permittering torde alltså inte vara tillräcklig. Det följer av att villkoren avser fullgörande av kontrakt och att det saknas koppling till kontraktsföremålet för sådan lön. Eftersom permitterade anställda inte kan anses fullgöra något kontrakt omfattas enligt regeringens mening inte lön vid permittering av begreppet lön enligt den föreslagna regleringen.
I fråga om villkor om lön uttrycker några av remissinstanserna, LO,
TCO och SACO, farhågor om att förslaget kan leda till att lönerna pressas ned. Lagrådet har anfört att det finns risk att leverantörer som endast erbjuder de lägsta nivåerna av villkor kommer att tilldelas kontraktet.
Sådana följder vore enligt regeringen givetvis olyckliga. Det bör framhållas att förslaget bl.a. syftar till att hindra leverantörer som konkurrerar med undermåliga villkor att tilldelas kontrakt. Regeringen anser dock att nu föreliggande underlag inte tyder på att förslagen kommer att få sådana effekter. Om sådana tendenser trots allt skulle visa sig, får regelsystemet utvärderas och vid behov ändras. Mot denna bakgrund anser regeringen att det är de lägsta nivåerna, miniminivåerna, som ska vara bestämmande.
Regeringen anser vidare i likhet med Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att nivåerna på villkoren ska bestämmas enligt ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Om flera sådana avtal är tillämpliga, får den upphandlande myndigheten eller enheten bestämma vilket av avtalen som ska tillämpas. Om något av avtalets villkor understiger nivåerna enligt lag, ska som framgått villkoret i fråga dock bestämmas enligt lag. Som framgått anser flera remissinstanser att det kommer att bli komplicerat att bestämma nivåerna på villkoren. Hur dessa svårigheter ska hanteras behandlas nedan i avsnitt 26.2.5.
26.2.4 Särskilda arbetsrättsliga villkor när svensk arbetsrätt inte är tillämplig
Regeringens förslag: Upphandlande myndigheter och enheter ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt eller koncessioner när arbete utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig. Sådana villkor ska ställas i enlighet med ILO:s kärnkonventioner. Utöver det får myndigheter och enheter ställa sådana villkor eller ställa villkor om att arbetet ska utföras enligt de arbetsrättsliga bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Till skillnad från regeringen föreslår utredningen att villkoren ska ställas, om det inte är uppenbart obehövligt.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, bl.a. Arbetsgivarverket,
ILO-kommittén, Almega, Företagarna och Svenskt Näringsliv, anför att många av kärnkonventionernas bestämmelser närmast gäller förhållanden mellan staten och enskilda. Samma remissinstanser framhåller därför, tillsammans med bl.a. Upphandlingsmyndigheten och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), att det blir komplicerat att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor i form av villkor tagna ur kärnkonventionerna. ILO-kommittén, Almega, Företagarna och Svenskt
Näringsliv anser vidare att det kan ifrågasättas om förslaget, framför allt i den del det innebär att Upphandlingsmyndigheten genom bindande föreskrifter ska uttolka kärnkonventionernas innehåll, är förenligt med ILO:s konventioner nr 87, 98 och 154. Några remissinstanser, däribland
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och Företagarna, anser att det är tillräckligt att det är frivilligt att ställa villkoren. Fler remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, ILO-kommittén Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) och TCO, är dock positiva till en reglering som innebär att arbete som har upphandlats offentligt ska utföras under förhållanden som uppfyller ILO:s kärnkonventioner. Både
Upphandlingsmyndigheten och Konkurrensverket ställer sig frågande till att villkoren ska ställas om det inte är uppenbart obehövligt. Med hänsyn till att det är resurskrävande att ställa och följa upp denna typ av villkor menar dessa remissinstanser att villkoren ska ställas om det är behövligt. Vidare menar Upphandlingsmyndigheten att det också bör vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor i form av att arbetet ska utföras enligt den arbetsrättsliga reglering som gäller där arbetet utförs.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna:
Kommerskollegium och ILO-kommittén
välkomnar förslagen. Upphandlingsmyndigheten anser att när det väl har konstaterats att det finns ett behov av att ställa villkor enligt ILO:s kärnkonventioner bör samtliga villkor ställas. Arbetsmiljöverket vill särskilt framhålla vikten av tydliga riktlinjer och stöd från Upphandlingsmyndigheten för att underlätta kravställande och uppföljning i dessa sammanhang då det annars riskerar att kräva expertkunskaper vid varje enskild myndighet. Svenskt Näringsliv anser att förslaget är en oacceptabel lösning som inte går att tillämpa i praktiken. Konkurrenskommissionen anser att det inte är någon angelägenhet för upphandlande myndigheter att ställa krav på leverantörer som går utöver de lagar och regler som gäller där arbetet utförs.
Skälen för regeringens förslag: Som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal konstaterar syftar bestämmelserna om särskilda arbetsrättsliga villkor som bestäms enligt svensk rätt – svensk lag eller svenska kollektivavtal – inte till att utsträcka den svenska arbetsrättens territoriella tillämpningsområde genom villkor i kontrakt.
En sådan utvidgning av arbetsrätten genom upphandlingsvillkor skulle enligt regeringen riskera att leda till en direkt eller indirekt diskriminering av leverantörer från andra medlemsstater eller av leverantörer i tredjeländer. I likhet med utredningen och flera
remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten, Konkurrensverket, LO och SACO, anser regeringen dock att det är av vikt att offentliga medel inte bidrar till att arbetstagare som utför arbete i andra länder än Sverige gör detta under förhållanden som inte är förenliga med ILO:s kärnkonventioner. Det är därför, som utredningen föreslår, nödvändigt att det även i nu aktuella situationer finns ett obligatoriskt område med villkor som ska ställas. Det är givetvis positivt att det, som SKL anger, redan i dag ställs villkor för fullgörande av kontrakt som bestäms enligt kärnkonventionerna. Liksom regeringen har konstaterat beträffande särskilda arbetsrättsliga villkor som bestäms enligt svensk lag eller svenska kollektivavtal, är det inte klarlagt att villkor enligt kärnkonventionerna alltid ställs när det finns risk för att arbetet utförs under förhållanden som inte är förenliga med konventionerna. Regeringen anser mot denna bakgrund att det under vissa förutsättningar ska vara obligatoriskt att ställa villkor enligt ILO:s kärnkonventioner. Vilka bestämmelser i konventionerna som ska användas som särskilda arbetsrättsliga villkor får bedömas från fall till fall.
När det gäller bedömningen av i vilka situationer villkoren ska ställas instämmer regeringen i bedömningen av Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att obligatoriet måste begränsas. Med hänsyn till de kontroll- och uppföljningssvårigheter som följer av att villkoren gäller utförande i andra länder än Sverige och som flera remissinstanser framhåller, bl.a. Upphandlingsmyndigheten, ILOkommittén, TCO och Svenskt Näringsliv, anser regeringen att det finns anledning att begränsa obligatoriet ytterligare i förhållande till utredningens förslag. I likhet med Upphandlingsmyndigheten och
Konkurrensverket anser regeringen att en sådan ytterligare begränsning lämpligen görs genom att bestämmelsen ges samma utformning som motsvarande bestämmelse om obligatoriska särskilda arbetsrättsliga villkor enligt svensk lag eller svenska kollektivavtal. Det innebär att det räcker att det finns något som talar för att villkoren behöver ställas för att regeln ska bli tillämplig. Mot bakgrund av att de villkor som ska ställas är av grundläggande karaktär, bör det inte krävas alltför starka indikationer på att det föreligger ett behov för att villkoren ska ställas.
Mot bakgrund av ovan nämnda kontroll- och uppföljningssvårigheter anser regeringen vidare att det saknas anledning att föreslå att det ska vara obligatoriskt att ställa villkor om att arbetet ska utföras i enlighet med den arbetsrättsliga lagstiftning som gäller där arbetet utförs. Det bör i stället vara frivilligt att ställa sådana villkor. Vidare har den upphandlande myndigheten och enheten möjlighet att ställa sådana villkor även i andra fall. Förslaget medger sålunda att det går att ställa sådana villkor även om det inte är behövligt. För det gäller dock de allmänna förutsättningarna för särskilda villkor för fullgörande av kontrakt, dvs. främst att villkoren ska ha en anknytning till det som upphandlas, att villkoren ska vara proportionerliga och ickediskriminerande, bl.a. utifrån Sveriges internationella åtaganden.
Bedömningen av behovet och av nivåerna på villkoren behandlas vidare nedan i avsnitt 26.2.5. I samma avsnitt behandlas även frågan om de rättsliga formerna för det stöd som Upphandlingsmyndigheten ska lämna.
26.2.5 Bedömningen av behovet av och nivåerna på villkoren
Regeringens förslag: Bedömningen av om det är behövligt eller inte att ställa de obligatoriska villkoren om lön, semester och arbetstid ska göras mot bakgrund av risken för oskäliga arbetsvillkor i den aktuella upphandlingen. Myndigheterna och enheterna ska göra en helhetsbedömning av omständigheterna i upphandlingen och då bl.a. ta hänsyn till vilken bransch upphandlingen rör. Bedömningen ska även göras mot bakgrund av sannolikheten för att kontraktet eller koncessionen kommer att utföras så att svensk rätt inte är tillämplig och av risken för att arbetet utförs enligt villkor som inte är förenliga med ILO:s kärnkonventioner.
Innan obligatoriska villkor anges, ska de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som slutit kollektivavtalet i fråga haft tillfälle att lämna uppgifter om villkoren.
Om det saknas förutsättningar att ange nivån på ett villkor, behöver myndigheten eller enheten inte ställa villkoret.
Regeringens bedömning: Upphandlingsmyndigheten ska ge stöd till de upphandlade myndigheterna och enheterna om vilka branscher och övriga faktorer som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor samt om de villkor som tillämpas på arbetsmarknaden när det gäller främst lön, semester, arbetstid, försäkringar och tjänstepension.
Förslagen och bedömningen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal: Överensstämmer delvis med regeringens. Till skillnad från regeringen föreslår utredningen att
Upphandlingsmyndigheten ska ges föreskriftsrätt när det gäller behovsbedömningen och nivåbestämningen när svensk rätt är tillämplig.
Remissinstanserna: Många remissinstanser, däribland Västra
Götalands läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att det är lämpligt att ge en myndighet i uppdrag att bestämma de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren men flera av dem ifrågasätter samtidigt om det finns rättsligt stöd för att ge Upphandlingsmyndigheten rätt att utfärda föreskrifter om de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren. Frågan kräver ytterligare utredning anser bl.a. Stockholms läns landsting och Företagarna. Sollentuna kommun ifrågasätter om Upphandlingsmyndighetens föreslagna roll är förenlig med det kommunala självstyret. Konkurrensverket anför att det inte torde vara möjligt att utforma föreskrifterna eller råden med sådan precision att dessa inför varje upphandling kan ge tydliga besked om särskilda arbetsrättsliga villkor måste ställas eller inte. Upphandlingsmyndigheten konstaterar att det kan vara mycket komplicerat att fastställa villkoren och att upphandlande myndigheter kan komma att behöva ett omfattande upphandlingsstöd om den föreslagna regleringen ska få önskad effekt. Landsorganisationen i Sverige (LO) delar till stor del den analys som utredaren gjort och kan acceptera den föreslagna metoden. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) anser att
Upphandlingsmyndigheten i stället ska utge allmänna råd om behövlighetsbedömningen och vilka särskilda arbetsrättsliga villkor som ska anges i en offentlig upphandling. Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) pekar på att formellt blir det då den upphandlande myndigheten som beslutar om villkoren, men med
Upphandlingsmyndighetens stöd och med hjälp av partssamrådet. I takt med att de upphandlande myndigheterna, med stöd av Upphandlingsmyndigheten, får erfarenhet och kunskap i samråd med parterna, bör detta på sikt inte vara allt för betungande. Stockholms kommun anser att det, för att värna den svenska modellen, är av vikt att Upphandlingsmyndighetens uttolkning av villkoren i de centrala avtalen inte får normerande verkan, eftersom det är avtalsparterna som äger kollektivavtalet och tolkningen av detta. Kommunen anser att det i fråga om de frivilliga arbetsrättsliga kraven vore önskvärt att Upphandlingsmyndigheten i dessa delar tar fram rekommendationer för att underlätta den praktiska tillämpningen.
Vilken roll som arbetsmarknadens parter ska ha kommenteras av flera remissinstanser. Konkurrensverket och Trafikverket pekar på att kollektivavtalen ska tolkas utifrån partsavsikten och att det därmed blir nödvändigt att konsultera arbetsmarknadens parter för att bl.a. utröna om de har en samsyn om aktuella nivåer. I slutändan blir det Upphandlingsmyndigheten eller de upphandlande myndigheterna själva som måste avgöra vilka lönenivåer som ska gälla som villkor i upphandlingen och att de därmed inte nödvändigtvis kommer att motsvara avtalsparternas tolkning.
När det gäller behovsbedömningen framhåller Skatteverket och
Företagarna att en alltför ensidig fokusering på branscher kan ge en missvisande bild i fråga om risken för oskäliga anställningsvillkor.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser uttalar sig om
Upphandlingsmyndighetens förändrade roll enligt utkastet. Sveriges
Akademikers Centralorganisation (SACO), anser att det är bättre att
Upphandlingsmyndigheten inte ska utfärda föreskrifter även om allmänna råd kan medföra en statlig inblandning i lönebildningen. ILOkommittén noterar att i stället för problemet med att Upphandlingsmyndigheten ges rätt att besluta vilka villkor som får ställas kan problem uppkomma genom att det blir en uppgift för varje myndighet att tolka konventionerna. Flera remissinstanser, däribland
Landsorganisationen i Sverige (LO), anser att det finns en risk för att det blir svårare att förutse vad som omfattas av obligatoriet när varje myndighet ska pröva frågan om i vilka branscher obligatoriet ska gälla.
Det nu aktuella förslaget innebär enligt Företagarna ännu större problem för företagen på grund av den uppenbara risken för att olika upphandlande myndigheter kommer att ha olika kravställande för samma typ av arbete. Näringslivets regelnämnd (NNR) anser att myndigheter som inte har någon erfarenhet av här aktuella kollektivavtal ska tolka desamma ger upphov till osäkerhet och oklarhet. Trafikverket understryker att Upphandlingsmyndigheten bör spela en viktig roll som sammanhållande i arbetet med att fastställa behov och nivåer. Tydligare riktlinjer för vilka kriterier som ska beaktas vid behövlighetsbedömningen krävs enligt Kommerskollegium, annars riskeras olika bedömningar hos de upphandlande myndigheterna, vilket är särskilt olyckligt eftersom kraven blir obligatoriska att ställa.
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) framför att hur behovsbedömningen ska göras har nu utvecklats och tillgodoser på ett bättre sätt målsättningen att tillförsäkra samtliga arbetstagare skäliga anställningsvillkor. Svenskt Näringsliv lyfter fram att begreppet ”om det är behövligt” kopplas samman med ett ”ska-krav” kommer att leda till bedömningar som kan uppfattas som skönsmässiga. Almega anser att statens normerande påverkan inte kommer att bli mindre utan föreskrifter. Att myndigheterna, som upphandlar tjänster för miljardbelopp varje år, ska peka ut vilket av nästan 700 kollektivavtal som ska definiera en viss bransch kommer att påverka marknaden. Advokatfirman Delphi anför att ändringsförslaget innebär en bedömning som är mycket komplex och kräver en stor arbetsinsats av den upphandlande myndigheten som framstår som helt oproportionerlig. Upphandlingsmyndigheten tillstyrker förslaget att arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer på central nivå ska ges möjlighet att lämna uppgift om villkoren och att utgångspunkten bör vara parternas gemensamma tolkning. Upphandlingsmyndigheten anser att det är lämpligt att skyldigheten att ställa villkoren bortfaller om det inte går att ange nivån för ett villkor samt att även den situationen att parterna inte är eniga om vad kollektivavtalet innebär bör utgöra en sådan situation att den upphandlande myndigheten inte ska vara skyldig att ställa villkoret.
Enligt Arbetsmiljöverket finns det en risk att lagens syfte urholkas om det i många fall inte kommer att bli möjligt att ställa några krav på lönenivåer vid t.ex. s.k. nollavtal. Det är enligt ILO-kommittén positivt att parterna ges en central roll att tolka avtalet men det är svårt att förutse hur ofta det kommer att saknas en gemensam partsuppfattning. Det kan även uppkomma svårigheter för de upphandlande myndigheterna i de situationer det finns två konkurrerande avtal. Konkurrenskommissionen anser att förslaget att villkor inte behöver ställas om de inte går att fastställa inkräktar på den svenska modellen. Detta eftersom det skapar motiv för arbetsmarknadens parter att centralt reglera lönevillkor på nationell nivå. Att upphandlande myndigheter ska tolka kollektivavtalens rätta innebörd om arbetsmarknadens parter har olika tolkningar av villkoren, medför en för arbetsmarknaden rättsosäker ordning.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Behovsbedömningen
Det ska enligt förslaget vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor om det behövs (se avsnitt 26.2.1). Det innebär att det inte ska vara obligatoriskt att alltid ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. Behovet ska bedömas utifrån den personal som förväntas delta vid genomförandet av kontraktet och hur stor risken är för snedvridning av konkurrensen. Det innebär att bedömningen av om det föreligger ett behov måste göras i den enskilda upphandlingen. Ansvaret för det kan, som Almega lyfter fram, den upphandlande myndigheten inte avhända sig. Samtidigt ställer det, som flera remissinstanser påpekar, stora krav på de upphandlande myndigheterna och enheterna att göra dessa bedömningar. Upphandlande myndigheter och enheter kan inte förväntas ha kunskap om de arbetsvillkor som gäller för hela arbetsmarknaden. Om de har eller förväntas ha kunskap om att det finns ett behov av att ställa
sådana villkor innebär den föreslagna regleringen dock att de ska ställa dem. Sådan kunskap kan myndigheten eller enheten ha genom erfarenhet från tidigare upphandlingar. Kunskap kan också komma från bl.a. oberoende organisationer, från arbetsmarknadens parter eller från branscherna själva. Bland dem som yttrar sig över lagförslagen anser t.ex. SAS AB och Svensk Pilotförening att luftfarten är en bransch inom vilken det bör vara obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. medan däremot Branschföreningen för konsultföretag specialiserade på rådgivning och implementering inom Public Relations, PRECIS, anför att de föreslagna lagändringarna riskerar mycket stora problem för deras bransch och kunder samt att några missförhållanden inte råder i deras bransch. Upphandlingsmyndigheten kommer också, som behandlas nedan i detta avsnitt, att stå för en stor del av den samlade kunskapen om när det är behövligt att ställa villkor och vilken nivå villkoren i så fall ska vara på. Det gäller även i de fall det inte kommer att vara obligatoriskt att ställa villkor. Värt att nämna i det sammanhanget är att Pensionsmyndigheten har publicerat en lista med exempel på branscher, yrken och arbetsformer där tjänstepension ofta saknas.
För att underlätta myndigheternas och enheternas arbete kan, genom förslagen, bedömningarna i viss mån schabloniseras, främst genom att hänsyn bör tas till vilken bransch leverantörerna är verksamma i.
Skatteverket och Företagarna har vänt sig mot att på det sättet peka ut vissa branscher. Det förtjänar i det sammanhanget att erinra om att det i skattelagstiftningen redan finns särskilda regleringar för vissa branscher, däribland bygg-, taxi- och tvätteribranscherna, i syfte att bl.a. motverka svart arbetskraft och lönedumpning. Några av dessa regleringar har tillkommit efter initiativ från branscherna själva. Även det s.k. RUTavdraget har medfört att städtjänster i ökad utsträckning utförs med vit arbetskraft. En författningsreglering som beaktar enskilda branscher är därför inget främmande för att främja skäliga arbetsvillkor för anställda.
Som Konkurrensverket påpekar är det inte heller alltid behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor för en bransch i dess helhet utan det kan räcka med att ställa sådana för de delar som kan anses mer utsatta för oskäliga arbetsvillkor. Det kan t.ex. avse vissa grupper av arbetstagare eller när det finns ökad risk i vissa regioner för sådana oskäliga villkor. Behovet kan också komma att förändras över tid.
Att behovsbedömningen ska ske i den enskilda upphandlingen innebär också att behovet måste ha ett samband med det som ska upphandlas och stå i proportion till det. Villkor som träffar alla arbetstagare hos t.ex. en stor leverantör när endast en viss yrkesgrupp eller en viss verksamhet ska fullgöra kontraktet kan inte anses ha en koppling till kontraktsföremålet. Det kan vidare inte anses proportionerligt att ställa villkor som avser personal hos leverantören som i begränsad utsträckning kommer att beröras av fullgörandet av upphandlingen, som t.ex. stödjande administrativ personal. Om bedömningen innebär att minst ett av de tre villkoren riskerar att vara oskäliga, ska samtliga villkor ställas.
Mindre företag och organisationer kan ofta erbjuda innovativa och flexibla lösningar som efterfrågas av upphandlande myndigheter. Vid behovsbedömningen bör därför även beaktas att små aktörer med tillväxtpotential inte utestängs, genom att skapa tillräckligt attraktiva
upphandlingar som såväl stora som små företag vill och kan lämna anbud i.
En bedömning som leder till att villkoren inte behöver ställas är nära förknippad med den upphandlande myndighetens eller enhetens bestämning av kontraktsföremålet. Myndighetens eller enhetens stora utrymme att bestämma det medför att en bedömning att villkoren inte behöver ställas visserligen ska, som Upphandlingsmyndigheten är inne på, kunna överprövas men huvudsakligen då endast mot de grundläggande principerna och då särskilt likabehandlingsprincipen. Behövlighetsbedömningen ska göras när särskilda kontraktsvillkor i övrigt anges i upphandlingsdokumenten. Om det senare visar sig att det fanns ett behov som myndigheten inte kände till eller borde ha känt till, torde bedömningen inte kunna ifrågasättas. Lagrådet har ifrågasatt den föreslagna regleringen mot bakgrund bl.a. av att de obligatoriska kraven inte är förenade med någon sanktion. Regeringen vill i det sammanhanget återigen framhålla att varje åtgärd som en myndighet vidtar i samband med upphandling och som kan ha rättslig verkan utgör ett beslut som kan bli föremål för överprövning (se EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5). Detta gäller också underlåtenhet att vidta sådana åtgärder som följer av skyldigheter i lagstiftningen. Utöver möjligheten till överprövning kommer Konkurrensverket i egenskap av tillsynsmyndighet att kunna säkerställa tillämpningen av de föreslagna reglerna.
Vid behovsbedömningen måste också beaktas möjligheterna att kunna kontrollera och följa upp de uppställda villkoren. De upphandlande myndigheterna och enheterna måste själva, genom leverantören eller genom en tredje part kunna kontrollera att villkoren uppfylls. Detta måste vara möjligt för att säkerställa likabehandling.
När det gäller behovsbedömningen för det fall att svensk rätt inte kommer att vara tillämplig, eller om det finns risk för att arbetet utförs på villkor som inte är förenliga med ILO:s kärnkonventioner, tillkommer ett led i de överväganden som upphandlande myndigheter eller enheter måste göra. Det måste således bedömas om det finns en sådan risk. Däremot blir själva behovsbedömningen enklare när väl en sådan risk har konstaterats. Det får då anses föreligga ett behov av att ställa villkoren.
Sammantaget innebär de överväganden som upphandlande myndigheter och enheter måste göra vid behovsbedömningen att de alltid behöver överväga behovet och att de har ett relativt stort handlingsutrymme att inom ramen för de föreslagna reglerna ställa villkoren.
Nivåbestämning – arbetsmarknadens parter ska höras
Även med ett relativt stort handlingsutrymme kan de upphandlande myndigheternas och enheternas utrymme att utforma villkoren inte vara utan gränser. Respekten för den svenska arbetsmarknadsmodellen kräver försiktighet och att arbetsmarknadens parter har ett stort inflytande över de villkor som bestäms. Kollektivavtalen eller lag ska utgöra golvet för vilka villkor som får ställas. Om de två strider mot varandra gäller det som är förmånligast för arbetstagaren.
För att avgöra vilket avtal som är tillämpligt på det arbete som avses med kontraktet måste, enligt regeringens mening, kontakt regelmässigt tas med arbetsmarknadens parter. Det kan ofta vara så att olika kollektivavtal är tillämpliga på skilda kategorier av arbetstagare. De villkor som ska gälla för respektive grupp måste då baseras på varje sådant tillämpligt kollektivavtal. I vissa fall kan det emellertid uppstå situationer där flera kollektivavtal kan vara tillämpliga på samma arbete. Det kan då vara svårt att veta vilket avtal som ska utgöra grunden för de villkor som tas in i kontraktsvillkoren. Inträffar ett sådant fall kan frågan uppstå om det är den lägsta nivån i ett av dem som ska tillämpas eller om kollektivavtalen ska jämföras och den lägsta nivån som gäller för varje enskilt villkor ska användas. Det skulle i så fall kunna innebära att lönen hämtas ur ett avtal och semesterförmånerna ur ett annat. Kollektivavtalen är emellertid förhandlande i ett sammanhang, t.ex. kan en lägre lön vara kompenserad av en mer förmånlig semesterreglering. Krav på kollektivavtalsvillkor förutsätter därför att villkoren hämtas ur ett och samma avtal. Dessutom skulle en jämförelse mellan olika villkor i flera kollektivavtal innebära att en djupare analys behöver göras av flera avtal och dess olika bestämmelser. Detta framstår som en alltför komplicerad hantering för den myndighet som ska fastställa villkoren. Det skulle också vara mindre förenligt med den svenska arbetsmarknadsmodellen om myndigheter skulle skapa egna avtal genom att använda sig av villkor från olika avtal. Helhetsperspektivet som kollektivavtalen bygger på skulle gå förlorad. I de fall det finns flera centrala kollektivavtal som gäller i hela Sverige i den aktuella branschen upphandlingen avser som är tillämpliga på samma arbete anser regeringen att myndigheten själv kan välja vilket avtal villkoren ska hämtas ur eftersom alla kollektivavtal anses likvärdiga och basera samtliga arbetsrättsliga kontraktsvillkor på detta avtal. Vid bedömningen av vilket avtal som ska väljas bör, enligt regeringens mening, kollektivavtalets längd vägas in. Avtalet bör sträcka sig minst så långt i tid som avtalstiden för det upphandlade kontraktet. Om det inte gör det bör det framgå vad som kommer att gälla när kollektivavtalet har löpt ut, dvs. normalt att villkoren enligt det nya avtalet ska gälla.
Den svenska arbetsrättsliga lagstiftningen är ofta tvingande till arbetstagarens fördel. Det innebär att det inte är möjligt för en arbetsgivare och arbetstagare att avtala om sämre förmåner än vad som anges i lagen. Däremot är det alltid tillåtet att avtala om bättre förmåner än vad som anges i lagen. Det är dock i vissa fall möjligt att avvika från bestämmelserna till arbetstagarens nackdel om avsteget görs i ett kollektivavtal av visst slag. Det är endast arbetsgivare som är bundna av ett kollektivavtal med en sådan avvikelse som får göra avsteg från lagens regler. Arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal måste följa de regler som framgår av lagen. Bestämmelser där avvikelse kan ske i kollektivavtal till nackdel för arbetstagarna finns bl.a. i semesterlagen (1977:480) och arbetstidslagen (1982:673). Av 3 § fjärde stycket arbetstidslagen framgår att det genom kollektivavtal får göras undantag från lagen i dess helhet, så länge det är förenligt med det underliggande arbetstidsdirektivet.
Om det i ett kollektivavtal skett avsteg från semidispositiva bestämmelser på ett sätt som innebär att arbetstagaren enligt
kollektivavtalet minst ska tillförsäkras en förmån vars nivå understiger den nivå som anges i lag, t.ex. en semesterlön som är lägre än vad som anges i lagen, bör inte kollektivavtalets nivå anges av den upphandlande myndigheten som villkor i upphandlingen. Arbetsrättsligt är det endast den arbetsgivare som är bunden av just det kollektivavtalet som har rätt att tillämpa den nivån. En arbetsgivare som inte är bunden av det kollektivavtalet skulle bryta mot semesterlagen om villkoret i kontraktsvillkoren följdes. En leverantör som inte uppfyller de särskilda arbetsrättsliga kraven som ställs, bör dock ändå anses uppfylla villkoren om den tillämpar motsvarande villkor i ett alternativt centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen, oavsett om den är kollektivavtalsbunden eller inte (se avsnitt 26.2.7).
När den upphandlande myndigheten fastställt vilket eller vilka kollektivavtal som är tillämpliga på arbetet och konstaterat att det innebär mer förmånliga regler än vad som anges i lag ska villkoret hämtas ur detta kollektivavtal. Som framgått är det inte alltid enkelt att tolka kollektivavtalet och att se vilken lägsta nivå som gäller eftersom en sådan kanske inte ens framgår av avtalet. Upphandlingsmyndigheten eller den upphandlande myndigheten eller enheten bör därför alltid ge arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer på central nivå som är part till kollektivavtalet möjlighet att lämna uppgift om villkoren. Utifrån detta får kontraktsvillkoren fastställas.
Utgångspunkten bör vara att det är kollektivavtalsparternas gemensamma tolkning av vad som gäller som bör läggas till grund för villkoren. Det är arbetsmarknadens parter som enligt den svenska arbetsmarknadsmodellen anförtrotts att ingå de avtal som krävs för att tillförsäkra de anställda goda villkor. Upphandlingsreglerna ska endast säkerställa att de anställda som utför arbete inom en upphandling tillförsäkras dessa villkor. Regeringen utgår därför ifrån att det även finns ett intresse hos arbetsmarknadens parter att de kollektivavtalsvillkor som läggs till grund för kontraktsvillkor faktiskt motsvarar vad som gäller enligt det aktuella kollektivavtalet och att de därför kommer att medverka till att tydliggöra vilka villkor som gäller. Av de upphandlingsrättsliga principerna om öppenhet, likabehandling och ickediskriminering följer att det tydligt ska framgå vilka kontraktsvillkor som gäller. Att villkoren hämtas ur kollektivavtal innebär inte att villkoren nödvändigtvis måste motsvara avtalsparternas tolkning av vad de innebär, eftersom villkoren i och med myndighetens tolkning endast kommer att utgöra ett kontraktsvillkor i en offentlig upphandling. Möjligheterna att främja en god ordning på arbetsmarknaden är dock beroende av öppenheten med de kollektivavtal som finns i fråga om villkoren som ska eller får ställas. Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) motsätter sig att oenighet mellan parterna på ett avtalsområde ska leda till att inga arbetsrättsliga krav ställs över huvud taget. Enligt regeringens mening får, om parterna inte är eniga om vad kollektivavtalet innebär eller om deras information är otydlig, myndigheten överväga om den trots det kan uppge en miniminivå baserat på de uppgifter parterna har lämnat som kan anses gälla. Om uppgifter om villkorsnivåerna inte framgår av avtalen på grund av att de är avtal utan angivet löneutrymme och utan fastställda lönenivåer (s.k. sifferlösa avtal), om
arbetsmarknadens parter inte lämnar ut avtalen, eller om parternas tolkning av villkoren är sådana att de över huvud taget inte går att ställa, kommer den upphandlande myndigheten eller enheten att sakna underlag för att ställa villkoren. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten eller enheten inte vara skyldig att ställa det villkoret. Ett undantag för den situationen ska därför finnas. Det innebär dock inte att övriga villkor inte ska ställas.
Upphandlingsmyndighetens roll
Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal har övervägt tre möjligheter för hur Upphandlingsmyndigheten kan stödja de upphandlande myndigheterna och enheterna när de ställer särskilda arbetsrättsliga villkor. Det första alternativet är att regeringen med stöd av sin s.k. restkompetens enligt 8 kap. 7 § första stycket 2 regeringsformen kan utfärda eller delegera utfärdandet av föreskrifter till en myndighet. Det andra är att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skulle kunna utfärda verkställighetsföreskrifter enligt 8 kap. 7 § första stycket 1 regeringsformen. Det tredje alternativet är att Upphandlingsmyndigheten, för det fall det saknas möjlighet att ge den rätt att utfärda föreskrifter, i stället ska ge icke bindande vägledning och allmänna råd. Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal stannade vid att föreslå att Upphandlingsmyndigheten ska kunna meddela föreskrifter om dels när det är behövligt att ställa särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i form av s.k. särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt, dels nivåerna på de särskilda arbetsrättsliga villkor som ska ställas, dels vilka särskilda arbetsrättsliga villkor som ska ställas när svensk rätt inte är tillämplig. Flera remissinstanser, bl.a. SKL, Företagarna och TCO ifrågasätter utredningens bedömning i dessa avseenden.
Lagförslagen i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling som beslutades den 4 juni 2015 bygger på den principiella synen på föreskrifternas karaktär som Lagrådet gav uttryck för i samband med att 2004 års lagar behandlades. Enligt Lagrådet rörde förslagen i betydande omfattning förhållanden som avses i 8 kap. 2 § RF och att det inte fanns utrymme för att delegera normgivningen (prop. 2006/07:128 del 2 bil. 14 s. 598). De föreskrifter som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal anser kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer är föreskrifter om särskilda villkor för hur ett offentligt upphandlat kontrakt ska fullgöras. Sammanfattningsvis handlar det alltså om att den upphandlande myndigheten genom villkoren binder leverantören på kontraktsrättslig väg. Med hänsyn till att de föreskrifter som utredningen föreslår att Upphandlingsmyndigheten ska få meddela föreskrifter om avser kontraktsrättsliga förhållanden, rör det sig om ett område inom upphandlingslagstiftningen som enligt regeringens mening omfattas av det primära lagområdet, civilrätten (8 kap. 2 § först stycket 1 regeringsformen).
Meddelandet av de föreskrifter om behovet av att ställa villkor och nivåerna på villkoren bygger på att normgivaren analyserar relevanta branscher och tillämpliga kollektivavtal och därefter fastställer i vilka fall
särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt ska ställas och bestämmer nivåerna på villkoren. Genom föreskrifterna tillförs alltså regleringen väsentliga moment. Föreskrifterna kan mot denna bakgrund inte anses vara föreskrifter om verkställighet. När det gäller föreskrifter när svensk rätt inte är tillämplig ligger det möjligen något närmare till hands att kvalificera dem som verkställighetsföreskrifter. Innehållet i föreskrifterna är nämligen tänkt att hämtas av normgivaren ur framför allt ILO:s kärnkonventioner. Det närmare innehållet i föreskrifterna ska således på denna punkt hämtas ur ett material som är mer öppet än vad kollektivavtal är i allmänhet. Lagstiftaren kan sålunda i detta fall i någon mening bättre överblicka och förutse innehållet i eventuella verkställighetsföreskrifter. Som framgått avser dock föreskrifterna det civilrättsliga området varför möjligheten att meddela verkställighetsföreskrifter ska utnyttjas med försiktighet. Mot den bakgrunden kan inte heller dessa föreskrifter anses vara föreskrifter om verkställighet. Den föreslagna ordningen att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ska meddela de aktuella föreskrifterna strider således mot regeringsformen. Det saknas alltså möjlighet att ge Upphandlingsmyndigheten en rätt att meddela sådana föreskrifter som följer av förslaget.
Regeringens bedömning påverkar inte Upphandlingsmyndighetens uppdrag att stödja de upphandlande myndigheterna eller enheterna genom att utfärda allmänna råd. Sådana allmänna råd kan avse när eller i vilka branscher det föreligger behov av att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor eller vilka nivåer som gäller för olika villkor på arbetsmarknaden. De kan även avse hur upphandlande myndigheter eller enheter kan arbeta med dessa frågor. Upphandlingsmyndigheten kan också utgöra en länk mellan de upphandlande myndigheterna och enheterna å ena sidan samt arbetsmarknadens parter å andra sidan för att samla och föra över information om de villkor som tillämpas på arbetsmarknaden. De kan också, som Trafikverket efterlyser, gälla hur villkoren ska tillämpas under kontrakt som sträcker sig över lång tid och med de behov av förändrade villkor som följer av det. Regeringen avser att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att bl.a. arbeta särskilt med dessa frågor. Vägledningarna från myndigheten kommer att utgöra utgångspunkter för de upphandlande myndigheterna och enheterna när de ställer särskilda arbetsrättsliga villkor.
26.2.6 Särskilda arbetsrättsliga villkor och underleverantörer
Regeringens förslag: Den upphandlande myndigheten eller enheten ska, när det är behövligt, kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer i alla led av leverantörskedjan, som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet eller koncessionen, följer de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor som följer av upphandlingskontraktet. De villkoren ska vara desamma som de som är obligatoriska för huvudleverantören. Om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämplig ska villkor enligt ILO:s kärnkonventioner anges.
Myndigheten eller enheten får i övrigt ställa sådana villkor om underleverantörer.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Något fler remissinstanser tillstyrker eller är positiva till utredningens förslag än de som avstyrker eller är kritiska mot det, däribland Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) och
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO). Kommerskollegium anför att det leder sannolikt till ökad transparens och en minskad osäkerhet för utländska aktörer om vilka villkor som gäller på den svenska upphandlingsmarknaden. Upphandlingsmyndigheten anser att långa leverantörsled ökar risken för att arbetsrättigheter inte respekteras men samtidigt måste de ställda villkoren vara möjliga att följa upp och resurser bör läggas där de ger effekt. Det kan vara mycket svårt eller till och med omöjligt för leverantörer som har produktion i s.k. låglöneländer att garantera att särskilda arbetsrättsliga villkor uppfylls i alla led i leverantörskedjan. Enligt Upphandlingsmyndigheten bör villkoren därför vara formulerade på ett sådant sätt som avser att leverantören rutinmässigt ska arbeta för att motverka att brott mot dessa arbetsvillkor förekommer. Landsorganisationen i Sverige (LO) anser att det är i de långa underentreprenadskedjorna som de värsta missförhållandena förekommer. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) ser helst att skyldigheten ska gälla alla särskilda arbetsrättsliga villkor som ställs.
Konkurrensverket avstyrker förslaget att en leverantör ska säkerställa att samtliga underleverantörer följer de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren. Kronofogdemyndigheten anser att förslaget innebär att ansvaret för underleverantörer enligt svensk avtalspraxis skiftas från den levererande parten till den beställande. Det kommer i praktiken innebära att den upphandlande myndigheten måste utföra tidskrävande och kostsamma kontroller trots att detta torde ligga på leverantören. Almega anför att förslaget innebär stora ansträngningar för leverantören och bör därför inte genomföras. Företag har ofta väldigt svårt att själva kunna kontrollera om underleverantörer i flera led följer villkoren, inte bara i praktisk mening utan även rättsligt. Företagarna anför att det finns stora praktiska utmaningar med ett sådant system där krav som den upphandlande myndigheten väljer att ställa ska följas upp av huvudleverantören och inte av den upphandlande myndigheten. Näringslivets regelnämnd (NNR) anser att det är orimligt utifrån de stora
antal led av underleverantörer som är vanligt. Svenskt Näringsliv anser att förslaget inte bör genomföras eftersom det förutsätter en tidskrävande och dyrbar kontroll från leverantören i förhållande till sina underleverantörer som den inte har vare sig praktisk eller rättslig möjlighet att utföra. Föreningen förespråkar i stället att ett avtalsrättsligt ansvar föreskrivs som ålägger leverantörer att i avtal med underleverantörer införa en klausul om skyldigheten för underleverantören att följa de arbetsrättsliga villkor som följer av upphandlingskontraktet.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kommerskollegium anför att det inte är ovanligt med långa leverantörskedjor som verkar i flera länder, vilket kan försvåra möjligheten att kontrollera och följa upp krav i alla led. Ställs krav som inte går att följa upp riskerar myndigheten att bryta mot EU-rätten.
Arbetsmiljöverket ställer sig frågande till hur uppföljningsbart detta lagkrav kommer att bli och föreslår en begränsning i hur många led uppföljningsskyldigheten sträcker sig samt att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer uppfyller de villkor som har ställts. Almega avstyrker förslaget och anför att medan företag har möjlighet att i avtal ställa krav på sin underleverantör finns knappast förutsättningar att exempelvis kontrollera sådant som deras bokföring eller de anställdas anställningsvillkor.
Skälen för regeringens förslag: Av artikel 71.1 i LOU-direktivet framgår att behöriga nationella myndigheter genom lämpliga åtgärder ska säkerställa att underleverantörer iakttar de skyldigheter som avses i artikel 18.2 i LOU-direktivet. Motsvarande artiklar finns i LUFdirektivet (artiklarna 88.1 och 36.2) och i LUK-direktivet (artiklarna 42.1 och 30.3).
Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal anser att i de branscher där det är vanligt förekommande med undermåliga arbetsförhållanden och s.k. social dumpning är det inte ovanligt med långa leverantörskedjor. Den bedömningen delas av
Upphandlingsmyndigheten och LO. Det innebär enligt regeringen att det är ännu viktigare att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt när det gäller underleverantörer. Det ska kunna förutsättas att leverantören som vunnit kontraktet försäkrar sig om att de underleverantörer som anlitas uppfyller ställda särskilda villkor för fullgörande av kontraktet. För att säkerställa att arbetet utförs i enlighet med ställda särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor finns därför starka skäl som talar för att införa ett krav om att de upphandlande myndigheterna eller enheterna ska ålägga leverantören av upphandlingskontraktet att se till att dennes underleverantörer uppfyller de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor som följer av kontraktet.
Särskilda kontraktsvillkor i en upphandling ska bl.a. vara kopplade till kontraktsföremålet och möjliga att följa upp och kontrollera. Mot ett införande av ett obligatorium kan därför anföras att det kan vara problematiskt att säkerställa en ändamålsenlig uppföljning av kontraktsvillkoren, särskilt i fall med långa leverantörskedjor. Om ansvaret endast avser ett led ökar i stället möjligheten att fullgöra en kontroll. Därtill kan en uppföljning i flera led onekligen framstå som
arbetskrävande för den upphandlande myndigheten eller enheten. Vidare innebär ett ansvar i flera led att huvudleverantören måste kunna lägga ner resurser på att säkerställa att underleverantörerna uppfyller villkoren. Att kontroll är viktigt innebär dock inte att samtliga ställda villkor alltid faktiskt måste kontrolleras. Villkoren ska vara möjliga att kunna kontrolleras. Säkerställandet kan, som Arbetsmiljöverket och Svenskt
Näringsliv är inne på, däremot uppfyllas avtalsrättsligt genom att leverantören binder sina underleverantörer avtalsrättsligt till de villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten ställt upp. Det är ett hanterbart sätt att säkerställa kontroll som avser flera led. Ett ansvar som avser endast ett led i kedjan av leverantörer skulle utgöra en risk för att oseriösa huvudleverantörer konstruerar en leverantörskedja som syftar till att ansvaret för underleverantörer i praktiken aldrig genomförs.
Regeringen delar därför Nacka kommuns uppfattning att de krav som läggs på leverantörerna även bör läggas på dess underleverantörer, annars blir de skyldigheter som påläggs leverantörerna verkningslösa. Det innebär att om det bedömts behövligt att ställa villkoren i upphandlingen, ska villkoren även ställas i förhållande till underleverantörerna. Vid den behövlighetsbedömning som görs i upphandlingen bör dock vägas in i vilken utsträckning det kan förekomma underleverantörer som tillämpar oskäliga villkor. Ansvaret bör därför också, som utgångspunkt, gälla alla led i underleverantörskedjan.
Förslaget innebär inte, som Kronofogdemyndigheten har uppfattat det, något principiellt skifte eftersom det upphandlingsrättsliga ansvaret för vad som anskaffas fortfarande ligger hos den upphandlande myndigheten eller enheten och det avtalsrättsliga ansvaret för fullgörandet ligger hos huvudleverantören. Ansvaret uppfylls genom myndighetens kravställande riktad mot huvudleverantören som i sin tur avtalsrättsligt kan binda sina underleverantörer. Regeringen håller därför med Svenskt
Näringsliv om att ansvaret innebär att leverantörer i avtal med underleverantörer bör införa en klausul om skyldigheten för underleverantören att följa de arbetsrättsliga villkor som följer av upphandlingskontraktet. Remissinstanserna pekar också på problemen med att följa upp villkor i långa leverantörskedjor. Regeringen har förståelse för problemen men det är just i sådana kedjor som det är som allra viktigast att villkoren efterlevs. Villkoren ska vara möjliga att kontrollera, annars är de inte möjliga att ställa. Regleringen innebär dock inte något krav att i varje enskilt fall kontrollera eller följa upp att de ställda villkoren följs. Det är en särskild och viktig fråga som inte regleras i detta sammanhang.
Kontraktet ska fullgöras oavsett vem som gör det. Att det säkerställs i praktiken att villkor är lika långtgående för underleverantörerna motverkar kringgåenden av den upphandlande myndighetens eller enhetens ställda villkor. De obligatoriska villkoren för underleverantörerna bör dock, i likhet med Upphandlingsmyndighetens uppfattning, självklart inte vara längre gående än de obligatoriska kraven som ställs på huvudleverantören. De villkor som en leverantör ska säkerställa att dennes underleverantörer ska följa ska således vara desamma som de villkor som regeringen i avsnitt 26.2.2 föreslår ska vara
obligatoriska att kräva vid uppställande av särskilda arbetsrättsliga villkor, dvs. lön, semester och arbetstid.
Utöver de obligatoriska villkoren ska en upphandlande myndighet eller enhet, som SACO och Nacka kommun är inne på, få kräva av leverantören att denne säkerställer att underleverantörerna uppfyller även andra särskilda arbetsrättsliga villkor som följer av kontraktet. Denna möjlighet bör framgå av lagtexten.
Vad avses med leverantörens underleverantörer? Regeringen föreslog i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling som beslutades den 4 juni 2015 att den upphandlande myndighetens eller enhetens skyldighet att begära in vissa uppgifter avseende de underleverantörer som deltar i arbetet ska vara begränsad till underleverantörer i ett led. Regeringen anförde att uppgifter om underleverantörer i flera led inhämtas är av vikt för att en upphandlande myndighet eller enhet ska kunna kontrollera att villkoren för fullgörandet av ett tilldelat kontrakt följs, att det i praktiken inte innebär att en upphandlande myndighet eller enhet är förhindrad att inhämta uppgifter om underleverantörer i flera led eftersom samma resultat kan uppnås genom att uppgifter hämtas in med stöd av särskilda villkor som har ställts upp för fullgörandet av kontraktet. Detta avsåg uppgifter om underleverantörerna för att uppföljning ska kunna ske i förhållande till dem.
När det däremot gäller de särskilda arbetsrättsliga villkor i sak som ska gälla i förhållande till underleverantörer ställer sig situationen något annorlunda. Med hänsyn till vad remissinstanserna gett uttryck för och att regeringen inte vill skapa incitament till kringgåenden av kraven genom ytterligare led av underleverantörer, är det regeringens mening att de obligatoriska särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren trots allt ska gälla underleverantörer i alla led.
Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal har som en begränsning föreslagit att obligatoriet endast ska gälla de underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet.
Upphandlingsmyndigheten har efterfrågat klargöranden av vilka underleverantörer som avses med det. Regeringen kan konstatera att de nya upphandlingsdirektiven lyfter fram möjligheterna att ställa krav relaterade till förhållandena för hur det som anskaffas har producerats.
Möjligheterna är långtgående. I ett livscykelperspektiv kan t.ex. krav ställas på förhållandena vid framställningen av råvaror som ingår i de varor som anskaffas. Det som sätter gränserna för vilka krav eller villkor upphandlande myndigheter eller enheter får ställa är att det måste finnas en koppling till kontraktsföremålet, dvs. en anknytning mellan villkoren och det som anskaffas. Kopplingen till kontraktsföremålet blir svagare ju längre man kommer ifrån det som anskaffas. Dessutom sätter de grundläggande principerna som bl.a. proportionalitetsprincipen gränser för vad som får krävas. Kraven och villkoren ska stå i rimlig proportion till det som anskaffas. För kravställandet finns därför gränser. För att kraven inte ska få alltför långtgående konsekvenser bör gränser för när det ska vara obligatoriskt att de ställda kraven även ska omfatta det som utförs av underleverantörerna ska detta anges i lagen. En gräns bör vara densamma som för leverantörerna; nämligen att det ska finnas ett behov av att ställa villkoren. Obligatoriet ska således inte sträcka sig längre än det som ska krävas av leverantören. Utöver det bör ytterligare en gräns
sättas upp när det gäller underleverantörer. Enligt regeringens mening är det med hänsyn till proportionalitetsprincipen t.ex. inte rimligt att ha ett obligatoriskt kravställande för produktionen av allt byggmateriel som förbrukas under en byggentreprenad. Inte heller kan det vara proportionellt att alltid ställa arbetsrättsliga krav som avser hur förbrukningsmateriel har producerats som används vid tillhandahållandet av en tjänst. Inte heller kan det åläggas leverantören att säkerställa att alla producenter av material som ingår i en vara ska uppfylla de arbetsrättsliga villkoren. Därför föreslår regeringen, i likhet med Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal, att de obligatoriska kraven bara ska gälla underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet, dvs. den personal som sätter samman en vara, utför en tjänst eller arbetar med en byggentreprenad. Till skillnad från vad som synes vara Kammarkollegiets uppfattning behöver en sådan underleverantör associationsrättsligt inte utgöra det första ledet av underleverantörer utan det kan beroende på hur ägar- och bolagsförhållanden ser ut röra sig om en underleverantör i ett senare led. Det väsentliga vid bedömningen enligt detta förslag är att det tar sikte på den eller de underleverantörer som rent faktiskt direkt eller omedelbart fullgör kontraktet.
En angränsande fråga till hur långt tillbaka i leden av underleverantörer som kraven ska avse, är frågan om vad som gäller om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämplig. Enligt regeringens mening bör i de fallen ett grundläggande skydd säkerställas. Det bör enligt regeringens mening på motsvarande sätt som föreslås i avsnitt 26.2.4 för huvudleverantören kunna utgöras av villkoren enligt ILO:s åtta kärnkonventioner. Utan ett sådant krav är, som TCO anför, möjligheten att uppnå den önskade effekten av lagförslagen inte säkerställd. Upphandlingsmyndigheten anser att villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner enbart bör ställas när det föreligger risk för brott mot arbetstagares grundläggande rättigheter. Eftersom det innebär att det föreligger ett behov av att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor instämmer regeringen i myndighetens bedömning.
Sammantaget är det regeringens uppfattning att nackdelarna som det innebär för leverantörerna att de obligatoriska villkor som ställs även ska gälla underleverantörer, kan hanteras dels avtalsrättsligt, dels genom gränser för villkorsställandet. Övervägande skäl talar därför enligt regeringens mening för att det ska införas ett obligatorium för den upphandlande myndigheten att, i de fall det ansetts behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, som ett särskilt kontraktsvillkor ange att leverantören ska säkerställa att de underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de obligatoriska särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren enligt upphandlingskontraktet. I övrigt får myndigheten eller enheten ställa ett sådant krav.
I artikel 71.6 i LOU-direktivet (88.6 i LUF-direktivet och 42.4 i LUKdirektivet) återges exempel på lämpliga åtgärder som kan vidtas för att undvika att de skyldigheter som följer av artikel 18.2 i LOU-direktivet och motsvarande artiklar åsidosätts. Enligt bestämmelserna får de upphandlande myndigheterna och enheterna bl.a. kontrollera om det finns skäl för uteslutning av en underleverantör och om det finns sådana begära att leverantören byter ut den underleverantören. Regeringen
föreslår ingen uttrycklig reglering av den möjligheten. Den får ses som ett exempel på vad som kan regleras i de särskilda kontraktsvillkoren i fråga om underleverantörer. Till följd av det och de bedömningar som gjorts i lagrådsremissen den 4 juni 2015 föreslår regeringen inte heller något genomförande av artiklarna 71.5 tredje stycket och 71.8 i LOUdirektivet eller 88.5 tredje stycket och 88.8 i LUF-direktivet, med undantag för begäran om uppgifter längre ned i underentreprenörskedjan. Förslaget genomför således artikel 71.1 i LOU-direktivet och de skyldigheter som följer av artikel 18.2 i samma direktiv säkerställs därmed samt genomför på motsvarande sätt artikel 88.1 och 36.2 i LUFdirektivet samt artikel 42.1 och 30.3 i LUK-direktivet.
26.2.7 Hur uppställda särskilda arbetsrättsliga villkor uppfylls av leverantörer
Regeringens förslag: Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda , ska en leverantör anses uppfylla villkoren om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
En leverantör ska också anses uppfylla villkoren, om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen om utstationering av arbetstagare och tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt den lagen.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar likvärdiga villkor för sina anställda.
Förslagen från Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal: Överensstämmer inte med regeringens. Till skillnad mot regeringen föreslår utredningen en särskild ordning om arbetet utförs av utstationerad arbetskraft.
Remissinstanserna: I fråga om leverantörer som kan åberopa utstationeringslagen är ett stort antal leverantörer kritiska till utredningens förslag. Några av dem, bl.a. Kommerskollegium,
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Kahn Pedersen, instämmer i och för sig i utredningens bedömning att rättsläget är oklart i fråga om likabehandlingsprincipen medan andra, bl.a. Skatteverket, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Trafikverket, Konkurrensverket, Svenskt Näringsliv och Advokatfirman Delphi anser att det följer mer eller mindre tydligt av rättspraxis att förslaget inte är förenligt med likabehandlingsprincipen och EU-rätten i övrigt. Enligt vissa av de remissinstanser som är kritiska till förslaget, däribland Upphandlingsmyndigheten, Västra Götalands läns landsting och
Advokatfirman Kahn Pedersen, bör frågan utredas ytterligare. Några av remissinstanserna, bl.a. Konkurrensverket Almega och Företagarna, framhåller att förslaget även kan påverka konkurrenssituationen för svenska företag och leda till att konkurrensen snedvrids.
Landsorganisationen i Sverige (LO) och Tjänstemännens
Centralorganisation (TCO) uttalar sitt stöd för utredningens bedömning i fråga om likabehandlingsprincipen och utstationering.
Förslaget i utkastet till lagrådsremiss: Överensstämmer delvis med regeringens. Enligt utkastets förslag krävdes att leverantören skulle vara bunden av ett alternativt kollektivavtal för att denne skulle kunna åberopa det för att uppfylla villkoren.
Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland Svenskt
Näringsliv och Företagarna, är kritiska till eller har synpunkter på att företag som inte är anslutna till något kollektivavtal men som tillämpar villkor enligt något annat avtal inte anses uppfylla villkoren. Det strider enligt dem mot likabehandlingsprincipen. Enligt Företagarna, som efterlyser resonemang om hur regleringen ska förhålla sig till enmansföretagare utan kollektivavtal eller till hängavtal, bör det räcka med att företag utan kollektivavtal uppfyller ställda villkor i något tillämpbart kollektivavtal. Enligt Svenskt Näringsliv är det en komplicerad process som kräver ingående kunskaper att bedöma om en försäkring är att anse som likvärdig. Konkurrenskommissionen anför att en icke kollektivavtalsbärande leverantör inte kan anses ha brutit mot några tillämpliga arbetsrättsliga skyldigheter, även om leverantören skulle använda sig av oskäliga arbetsvillkor gentemot sina arbetstagare, eftersom skyldigheterna enligt kollektivavtal endast är bindande mellan parterna. Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) anser att det inte ska vara tillräckligt att en leverantör tillämpar villkor i nivå med ett kollektivavtal, utan att vara bunden av det.
Samtliga remissinstanser som uttalar sig om utstationering, däribland
Konkurrensverket, Företagarna och Almega, konstaterar att genom utvidgningen till tjänstepension och försäkringar strider förslaget mot
EU-rätten. Enligt Kommerskollegium innebär förslaget att andra villkor i praktiken gäller för anbudsgivare med utstationerad arbetskraft eftersom kraven på dessa anbudsgivare är begränsade till de som omfattas av den hårda kärnan i utstationeringsdirektivet. Prövningen av om sakliga skäl föreligger för en olikbehandling måste enligt kollegiets mening göras i varje enskilt fall utifrån proportionalitetsprincipen, vilket inte är möjligt om det i lagstiftning slås fast att kraven ska vara obligatoriska att ställa.
Advokatfirman Kahn Pedersen anser att frågan om olikbehandlingen av svenska företag i förhållande till utländska leverantörer är sakligt motiverad kommer att lämpa sig väl för en begäran om förhandsavgörande inom ramen för ett upphandlingsmål. Till så sker kan dock den föreslagna bestämmelsens förenlighet med unionsrätten komma att sättas i fråga.
Skälen för regeringens förslag
Uppfylla villkoren
Utgångspunkten för både utredningens och regeringens förslag är att den leverantör som tilldelas ett kontrakt ska uppfylla de särskilda arbetsrättsliga villkor som ställts för fullgörande av kontraktet eller säkerställa att dennes underleverantörer gör det. Det innebär att löner och andra förmåner måste vara i nivå eller över det som anges av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Kollektivavtal
Är leverantören bunden av det kollektivavtal som den upphandlande myndigheten eller enheten använt sig av, är villkoren till följd av det uppfyllda. Det innebär, som Konkurrensverket pekar på, ett försteg för den leverantören jämfört med andra leverantörer. Eftersom kollektivavtal i princip anses likvärdiga, ska de leverantörer som är bundna av något annat tillämpligt nationellt eller lokalt avtal därför också anses uppfylla villkoren. De leverantörer som inte är kollektivavtalsbundna ska, i likhet med utredningens förslag, kunna åberopa ett annat avtal om de uppfyller villkoren i det avtalet. De kan också uppfylla de villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten ställt. Kollektivavtalen bedöms som en helhet. Det innebär att enskilda sämre villkor får accepteras.
Om parterna i det alternativa kollektivavtalet avvikit från en semidispositiv regel, i t.ex. arbetstidslagen, och enats om för arbetstagarna mindre förmånliga villkor, bör de arbetsrättsliga villkoren anses vara uppfyllda i upphandlingen om leverantören tillämpar sådana kollektivavtalsenliga villkor, trots att de är sämre för arbetstagaren än vad som följer av lag. Det bör inte göras någon skillnad på leverantörer som är bundna av det alternativa kollektivavtalet och leverantörer som inte är det. Också en leverantör som inte är bunden av kollektivavtalet bör alltså kunna anses uppfylla de ställda villkoren i upphandlingen om den tillämpar motsvarande villkor som i kollektivavtalet. Även om en sådan leverantör därmed uppfyller villkoren i upphandlingen bör dennes skyldigheter enligt arbetsrätten, t.ex. arbetstidslagen kvarstå.
Det förekommer villkor i kollektivavtal som har ett innehåll som det bara är avtalsparterna som kan uppfylla. Det finns t.ex. försäkringar som endast kan tecknas av dem som är bundna av kollektivavtalet. För att de icke bundna leverantörerna ska kunna uppfylla ett sådant villkor, måste det finnas en möjlighet för dem att på annat sätt visa att de uppfyller villkoret genom en likvärdig försäkring. En sådan hantering av en undantagssituation ska regleringen därför medge.
Det innebär, till skillnad från vad Lagrådet ger uttryck för, att alla leverantörer måste uppfylla alla de ställda villkoren. Med denna utformning av regleringen anser regeringen att likabehandling i upphandlingen uppnås mellan leverantörerna som är bundna av eller tillämpar villkor minst i nivå med de som gäller enligt kollektivavtal.
Utstationering
När det sedan gäller leverantörer som utstationerar personal, föreslår utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal att särskilda villkor ska gälla för utstationerande leverantörer i form av alternativa kontraktsvillkor. Att ställa skilda villkor för utstationerande respektive inte utstationerande leverantörer kan dock ifrågasättas främst med hänsyn till likabehandlingsprincipen. Regeringen föreslår därför inte några sådana regler. Samma villkor kan därför ställas upp för leverantörerna oavsett om de anlitar utstationerad personal eller inte så länge fullgörandet av kontraktet sker i Sverige. Villkoren som ska uppfyllas ska enligt förslaget uppgå till minst den lägsta nivån (se avsnitt 26.2.3). Det innebär att alla villkor som ställs kan uppfyllas av både utstationerande och inte utstationerande leverantörer.
När det sedan kommer till hur villkoren kan uppfyllas skiljer sig förutsättningarna dock åt mellan en utstationeringssituation och då det inte är fråga om utstationering. Detta med hänsyn till hur anställningsvillkor typiskt sett regleras på den svenska arbetsmarknaden och till att det följer av EU-rätten och utstationeringslagen att en annan ordning ska tillämpas om en leverantör kan åberopa att arbetet utförs med arbetstagare som är utstationerade. När det gäller leverantörer som kan åberopa utstationering, är det som Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal konstaterar nödvändigt att sådana leverantörer tillåts fullgöra kontrakten enligt villkor som är förenliga med utstationeringslagen. Som framgår av utredningens resonemang hindrar EU-rätten att sådana leverantörer exkluderas i upphandlingar på grund av att de inte uppfyller ställda särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt som går längre än det som följer av utstationeringslagen. Det innebär att arbetsrätten skapar en skillnad i förutsättningar mellan en utstationeringssituation och en situation utan utstationering. Denna skillnad måste hanteras inom ramen för upphandlingsreglerna. Som framgått bedömer regeringen, till skillnad från utredningen, som lämpligare att lösa den frågan genom att ställa samma villkor oavsett om något anbud med utstationerade lämnas eller inte. Den bedömningen ligger också i linje med EU-domstolens praxis (se RegioPost, C-115/14, EU:C:2015:760). Så fort det är fråga om en upphandling med gränsöverskridande intresse, vilket det är när tröskelvärdena i direktiven uppnås, måste nämligen de upphandlande myndigheterna och enheterna räkna med att ett anbud med utstationerad personal kan förekomma. Det är därför inte görligt att upprätthålla någon åtskillnad mellan nämnda situationer vid villkorsställandet. I stället måste de upphandlande myndigheterna och enheterna acceptera de förutsättningar som de olika leverantörerna verkar under på grund av reglerna om utstationering. Det innebär att regeringen, i likhet med utredningen, anser att det finns behov av särbestämmelser om hur vissa leverantörer kan uppfylla de ställda villkoren. Den ordning som utredningen föreslår innebär att längre gående villkor än sådana som följer av utstationeringslagen ska eller får ställas i förhållande till leverantörer som inte kan åberopa en utstationeringssituation. Ett stort antal remissinstanser anser dock att ett sådant regelverk strider mot eller kan ifrågasättas med hänsyn till EU-rätten, framför allt likabehandlingsprincipen.
Principen om likabehandling framstår som svår att tillämpa vid villkorsställande när leverantörerna lyder under och tillämpar skilda arbetsrättsliga regler och villkor för sina anställda, vilket är fallet för arbetsgivare som anlitar utstationerad personal i förhållande till de som inte gör det. Leverantörerna kan då arbetsrättsligt befinna sig i olika situationer. Att förutsättningarna för leverantörerna skiljer sig åt innebär dock inte att de upphandlingsrättsligt befinner sig i olika situationer. Det är en del av konkurrensen som en upphandling ska ta till vara. Kraven eller villkoren som ställs får dock inte utformas så att anbudsgivarna ges skilda möjligheter att utforma sina anbud.
Som regeringens förslag är utformat innebär det inte att villkoren som ställs skiljer sig åt. Alla leverantörer måste uppfylla alla de krav som ställs. Det som skiljer sig åt är att leverantörerna till följd av arbetsrätten
kan ha olika förutsättningar att uppfylla dem beroende på vilka kollektivavtal som gäller på området eller om de utstationerar arbetstagare. Kollektivavtal anses likvärdiga trots att de i praktiken innehåller olikheter sinsemellan. Med den utformning av regleringen som regeringen föreslår uppnås likabehandling mellan leverantörerna som är bundna av eller tillämpar villkor minst i nivå med de som gäller enligt kollektivavtal eller utstationering
Regeringen arbetar för övrigt brett med att få till stånd ett starkare skydd även för utstationerade arbetstagare. För närvarande sker det bl.a. genom den revidering som pågår av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet). Regeringen strävar efter att skapa mer likabehandling mellan utstationerade och inhemska arbetstagare, med respekt för den fria rörligheten av tjänster. Om och i sådana fall när utstationeringsdirektivet förändras finns det anledning att återkomma till denna fråga inom ramen för upphandlingsreglerna för att se till att regelverket är ändamålsenligt utformat. Regeringen avser dessutom att noggrant följa utvecklingen för att försäkra sig om att de upphandlingsrättsliga bestämmelser som nu föreslås inte påverkar svenskt företagande på ett negativt sätt.
26.3 Anlitande av underleverantörer
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om och hur stor del av ett kontrakt som denne kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer och i så fall vilka dessa underleverantörer är.
Myndigheten eller enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter leverantören ska lämna in.
En upphandlande myndighet eller enhet ska innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas kräva att leverantören lämnar uppgifter om namn på och kontaktuppgifter för den eller de underleverantörer som anlitas. Samma uppgifter ska lämnas beträffande legala ställföreträdare för dessa underleverantörer. Myndigheten eller enheten ska också kräva att leverantören underrättar om varje ändring av dessa uppgifter under kontraktets löptid. Denna skyldighet för en myndighet eller enhet att kräva uppgifter om underleverantörer ska gälla kontrakt som avser en byggentreprenad eller en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten. Skyldigheten är inte begränsad till det första ledet av underleverantörer.
Regeringens bedömning: Upphandlingslagarna bör inte innehålla några särskilda bestämmelser om betalning från en upphandlande myndighet eller enhet direkt till en underleverantör. Lagarna bör inte heller innehålla några särskilda bestämmelser om att leverantörens ansvar som kontraktspart inte påverkas av bestämmelserna om anlitande av underleverantörer. Bestämmelserna i övrigt om underleverantörer genomförs inte.
Utredningens förslag och bedömning: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen föreslår dock att de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska innehålla särskilda bestämmelser om betalning från en upphandlande myndighet eller enhet direkt till en underleverantör.
Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser tillstyrker utredningens förslag. Några av remissinstanserna, bl.a. Kommerskollegium och
Kammarkollegiet, anser att förslaget behöver förtydligas i förhållande till bl.a. civilrätten.
Ett stort antal remissinstanser – Försvarsmakten, Försäkringskassan,
Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Konkurrensverket, Malmö kommun, Sollefteå kommun, Jönköpings läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Bussföretag, Svenskt Näringsliv, Sveriges Byggindustrier, Svenska Teknik och Designföretagen, Husbyggnadsvaror HBV Förening och Byggherrarna – avstyrker den del av förslaget som innebär att en upphandlande myndighet eller enhet får betala direkt till en underleverantör. Några få remissinstanser, bl.a. Trafikverket och Företagarna, tillstyrker dock förslaget i denna del. I detta sammanhang framhåller vidare Försvarets materielverk (FMV) och Advokatfirman Lindahl behovet av en uttrycklig bestämmelse om att regelverket inte
påverkar kontraktsparternas skyldigheter och rättigheter i civilrättsligt hänseende.
När det gäller den del av förslaget som innebär en skyldighet för en upphandlande myndighet eller enhet att begära in uppgifter om underleverantörer, anser flera remissinstanser att skyldigheten bör utvidgas. Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO) anser att skyldigheten bör gälla tjänstekontrakt utan några begränsningar. LO, SACO, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och Advokatfirman Delphi anser vidare att skyldigheten ska gälla uppgifter om underleverantörer i samtliga led. Elektriska installatörsorganisationen (EIO) anser dock att skyldigheten ska gälla enbart uppgifter om underleverantörer i första ledet.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Kontroll av underleverantörer – i ett eller flera led?
Av bestämmelserna om anlitande av underleverantörer (artikel 71 i LOUdirektivet, artikel 88 i LUF-direktivet och artikel 42 i LUK-direktivet) följer att en upphandlande myndighet eller enhet i en upphandling får från en leverantör begära in namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer denne avser att använda sig av vid fullgörandet av ett kontrakt. Det framgår vidare att myndigheten eller enheten innan fullgörandet av kontraktet påbörjas ska begära in sådana uppgifter när fråga är om upphandling av vissa närmare angivna typer av kontrakt. Genom dessa bestämmelser om inhämtande av uppgifter om underleverantörer förbättras möjligheterna för upphandlande myndigheter och enheter att kontrollera att kontrakt fullgörs i överensstämmelse med de villkor enligt vilka kontrakten har tilldelats. I fråga om de närmare angivna tjänster som begränsar skyldigheten att begära in uppgifter om underleverantörer enligt utredningens förslag anför två av remissinstanserna, LO och SACO, att denna begränsning leder till tolkningsproblem. Skyldigheten bör enligt dessa remissinstanser gälla tjänstekontrakt utan några begränsningar. Regeringen anser dock att skyldigheten bör begränsas på det sätt utredningen föreslår, nämligen till tjänster som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.
Som Lagrådet har konstaterat begränsar inte direktiven hur många led som en begäran om uppgifter om underleverantörer kan omfatta. Detta framgår av artikel 71.5 femte stycket b i LOU-direktivet, artikel 88.5 femte stycket b i LUF-direktivet och artikel 42.3 fjärde stycket b i LUKdirektivet. Utredningens förslag är dock begränsat till uppgifter om underleverantörer i första ledet och gäller inte underleverantörer längre ned i en underleverantörskedja. Att uppgifter om underleverantörer i flera led inhämtas är enligt regeringen av vikt för att en upphandlande myndighet eller enhet ska kunna kontrollera att villkoren för fullgörandet av ett tilldelat kontrakt följs. Utredningens förslag innebär dock inte i praktiken att en upphandlande myndighet eller enhet är förhindrad att inhämta uppgifter om underleverantörer i flera led med stöd av särskilda villkor för fullgörandet av ett kontrakt. Samma resultat kan därmed uppnås genom att uppgifter inhämtas med stöd av särskilda villkor som har ställts upp för fullgörandet av kontraktet (se avsnitt 26.1). En
upphandlande myndighet eller enhet har således redan goda möjligheter att inhämta uppgifter om underleverantörer i både ett och flera led med stöd av de allmänna bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor.
Lagrådet har dock föreslagit att regleringen utformas så att det tydligare ska framgå att den upphandlande myndighetens eller enhetens begäran kan avse uppgifter om underleverantörer i tidigare led. Regeringen instämmer i den bedömningen. Hur långtgående krav som kan ställas får prövas med beaktande av de grundläggande principerna om bl.a. transparens och proportionalitet. Någon begränsning i hur många led som uppgifter får hämtas in föreslås således inte.
Övriga utgångspunkter för förslaget
Bestämmelserna om anlitande av underleverantörer i 2014 års upphandlingsdirektiv innebär inte att en leverantörs rätt att ta hjälp av underleverantörer för ett kontrakts fullgörande begränsas. Att det finns en sådan rätt följer av EU-domstolens praxis (se bl.a. dom Siemens och ARGE Telekom, C-314/01, EU:C:2004:159). Denna rätt kan vidare antas bidra till att ett av syftena med 2014 års upphandlingsdirektiv uppnås, nämligen att anpassa upphandlingar till de små och medelstora företagens förutsättningar (jfr dom Swm Costruzioni 2 och Mannocchi Luigino, C-94/12, EU:C:2013:646, p. 34). Som antytts i avsnittet ovan syftar de upphandlingsrättsliga reglerna om anlitande av underleverantörer i stället framför allt till att upphandlande myndigheter och enheter ska ges möjligheter att kontrollera om fullgörandet av ett kontrakt kommer att ske eller sker i enlighet med de villkor som har fastställts för fullgörandet.
När det gäller frågan om vilka villkor som kan ställas från upphandlingsrättsliga utgångspunkter för ett kontrakts fullgörande, är det ytterst de allmänna bestämmelserna om fullgörande av kontrakt som styr (se artiklarna 70, 72 och 73 i LOU-direktivet, artiklarna 87, 89 och 90 i LUF-direktivet och artiklarna 43 och 44 i LUK-direktivet). Det innebär att villkor för fullgörandet av ett kontrakt som inte är tillåtna när en leverantör fullgör kontraktet själv inte heller är tillåtna när kontraktet fullgörs med hjälp av en eller flera underleverantörer.
Uppgifter som får eller ska lämnas om underleverantörer
Bestämmelserna om uppgifter om underleverantörer i artikel 71 i LOUdirektivet, artikel 88 i LUF-direktivet och artikel 42 i LUK-direktivet består av tre delar. Den första delen rör uppgifter i anbudet om hur en leverantör planerar att ett kontrakt ska fullgöras beträffande anlitande av underleverantör. Den andra siktar in sig på uppgifter om underleverantörer som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas. Den tredje avser ändringar av uppgifter om underleverantörer under fullgörandet.
Den första delen av bestämmelsen finns i artikel 71.2 i LOU-direktivet, artikel 88.2 i LUF-direktivet och artikel 42.2 i LUK-direktivet. Av ordvalen i punkterna följer att det rör sig om att en leverantör på begäran från en upphandlande myndighet eller enhet ska lämna uppgifter om hur den planerar att fullgöra ett kontrakt eller en koncession med avseende på frågan om huruvida underleverantörer kommer att användas. I detta
ligger också att uppgifterna i fråga inte är förpliktigande för leverantören i förhållande till den upphandlande myndigheten eller enheten. Det finns således inget som hindrar att ändrade förhållanden i ett eller annat avseende medför att leverantören ändrar sin planering angående hur kontraktet ska fullgöras.
Som framgår av punkterna i artiklarna får den upphandlande myndigheten eller enheten välja om den ska begära in uppgifterna eller inte. Om en myndighet eller enhet väljer att begära in uppgifterna, ska begäran framställas i något av upphandlingsdokumenten. I likhet med Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal anser regeringen att det inte finns någon anledning att utnyttja möjligheterna att i artiklarna genomföra punkterna som obligatoriska bestämmelser.
Om en myndighet eller enhet väljer att begära in uppgifter, utgör bestämmelserna inte grund för att ifrågasätta lämnade uppgifter om planering såvitt gäller ett kontrakts fullgörande med avseende på anlitande av underleverantörer. Den bedömning en leverantör gör i frågan om huruvida underleverantörer måste anlitas för ett kontrakts fullgörande kan således inte ifrågasättas med stöd av nu aktuella bestämmelser. Bestämmelserna kan enbart användas för att ifrågasätta en leverantörs anbud om uppgifter i frågan saknas helt, trots att myndigheten eller enheten har begärt att uppgifterna ska lämnas in. Det kan i sådana fall finnas grund för att lämna anbudet utan avseende.
Den andra delen av bestämmelsen finns i artikel 71.5 i LOU-direktivet, artikel 88.5 i LUF-direktivet och artikel 42.3 i LUK-direktivet. Dessa punkter tar sikte på uppgifter som ska lämnas av den leverantör som har tilldelats kontraktet. Uppgifterna som avses ska lämnas innan kontraktets fullgörande påbörjas. Till skillnad från den första delen av bestämmelsen om inhämtande av uppgifter ska den upphandlande myndigheten eller enheten begära att uppgifterna lämnas.
Den tredje delen avser ändringar av uppgifter om underleverantörer under fullgörandet. Varje ändring av uppgifterna under kontraktets löptid liksom uppgifter om nya underleverantörer som huvudleverantören anlitar ska den upphandlande myndigheten eller enheten kräva in.
Sveriges byggindustrier är kritiska till att artiklarna i dessa delar genomförs som obligatoriska bestämmelser. Ordalagen i artiklarna medger dock enligt regeringens uppfattning inte något annat.
Skyldigheten att begära in uppgifterna begränsar sig dock till vissa närmare angivna kontrakt. Bestämmelsen begränsar sig dessutom till vissa närmare angivna uppgifter om underleverantörerna. Lagrådet anser att bestämmelserna syftar till att upphandlande myndigheter ska få uppgifter om anlitade underleverantörer och föreslår därför att paragraferna formuleras så att det anges att leverantören ska lämna uppgifterna. Regeringen har förståelse för den synpunkten. I sammanhanget ska dock framhållas att upphandlingsreglerna i första hand är handlingsdirigerande procedurregler för de upphandlande myndigheterna och enheterna. Reglerna ålägger i grunden inte några skyldigheter för leverantörerna. Leverantörerna ska följa de krav och villkor som myndigheterna och enheterna ställer för att leverantörerna ska kunna få möjlighet att tilldelas ett kontrakt. Någon skyldighet som myndigheterna eller enheterna kan genomdriva finns därför inte. Samtidigt innebär kraven och villkoren faktiska åligganden för
leverantörerna som de måste efterkomma för att få delta i en upphandling. Det kan i den meningen framstå som en skyldighet. Det kan därför finnas skäl att i viss utsträckning låta det komma till uttryck i författningstexten. Det bör dock ske med återhållsamhet. Regeringen föreslår mot den bakgrunden inte att direktivens möjligheter att direkt ålägga huvudentreprenören att tillhandahålla de begärda uppgifterna genomförs (artikel 71.5 i LOU-direktivet, artikel 88.5 i LUF-direktivet och artikel 42.3 i LUK-direktivet).
De nyss nämnda artiklarna ställer inte några krav på att uppgifter ska lämnas om underleverantörer som är varuleverantörer. Hur det ska fastställas att en underleverantör är en varuleverantör i artiklarnas mening är oklart. Då gränsdragningen är av betydelse för ett upphandlingsrättsligt krav, instämmer regeringen i bedömning i att det ligger nära till hands att tillämpa definitionen av varukontrakt. Om anskaffningen från underleverantören utgör anskaffning av sådana varor som avses enligt definitionen av varukontrakt, bör underleverantören i så fall anses vara en varuleverantör. Detta får dock ytterst avgöras i rättstillämpningen. Att skyldigheten inte gäller för varukontrakt ska därför genomföras genom en uttrycklig bestämmelse. Någon utvidgning till varor föreslår inte regeringen men den upphandlande myndigheten eller enheten kan enligt artikelbestämmelserna själv utsträcka detta till varor.
Vad som gäller i fråga om varuleverantörer och den första delen av bestämmelsen är oklart. Regleringen i artikel 71.2 i LOU-direktivet, artikel 88.2 i LUF-direktivet och artikel 42.2 i LUK-direktivet synes enligt regeringen inte innehålla motsvarande begränsning såvitt avser varuleverantörer. Även om det, som utredningen påpekar, kan diskuteras om detta har varit EU-lagstiftarens avsikt, bör ordalagen i artiklarna vara avgörande för hur de ska genomföras. Enligt regeringens bedömning innebär det att i de bestämmelser som genomför artikel 71.2 i LOUdirektivet, artikel 88.2 i LUF-direktivet och artikel 42.2 i LUK-direktivet inte bör finnas några undantag för varuleverantörer.
Betalning direkt till en underleverantör
Artikel 71.3 i LOU-direktivet och artikel 88.3 i LUF-direktivet innehåller bestämmelser om att en underleverantör ska kunna begära att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala för ett kontrakts fullgörande direkt till underleverantören. Bestämmelserna i punkterna är inte obligatoriska att genomföra för medlemsstaterna.
Enligt utredningen bör artiklarna genomföras genom bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Detta är dock något som ett stort antal remissinstanser, däribland ESV, Skatteverket, SKL, Svenskt Näringsliv,
Sveriges Byggindustrier och Byggherrarna, avstyrker. Många av dessa framhåller att den föreslagna ordningen strider mot det som gäller i allmänhet, nämligen att en huvudleverantör ansvarar för fullgörandet och därför också ska motta betalningen. De påpekar även att ordningen kommer att leda till juridiska och leveranstekniska problem. Det anförs även att ordningen kommer att försvåra avtalsuppföljningen för upphandlande myndigheter och enheter. Mot bakgrund av det
remissinstanserna anför bedömer regeringen att riskerna med en ordning med direktbetalning enligt utredningens förslag inte uppvägs av att ordningen möjligen kan bidra till att upphandlingar anpassas till de små och medelstora företagens behov. Regeringen bedömer därför att artiklarna inte bör genomföras i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Det finns därmed inte heller någon anledning att utnyttja möjligheterna i artikel 71.7 i LOUdirektivet och artikel 88.7 i LUF-direktivet att införa ytterligare regler om direktbetalning.
Huvudleverantörens ansvar
Bestämmelserna om en huvudleverantörs ansvar i artikel 71.4 i LOUdirektivet, artikel 87.4 i LUF-direktivet och artikel 42.2 andra meningen i LUK-direktivet motsvarar artikel 25 andra stycket i 2004 års LOUdirektiv och artikel 37 andra meningen i 2004 års LUF-direktiv. I förarbetena vid genomförandet av artiklarna i 2004 års upphandlingsdirektiv anfördes att det inte fanns något behov av att i LOU och LUF ta in bestämmelser om att regleringen om underleverantörer inte ska påverka en leverantörs ansvar som huvudman (se SOU 2005:22 s. 298 och 493 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 350 f. och 499). Eftersom bestämmelserna om direktbetalning inte bör genomföras, se avsnittet närmast ovan, finns det enligt regeringen inte någon anledning att nu göra någon annan bedömning beträffande bestämmelserna i artikel 71.4 i LOU-direktivet och artikel 87.4 i LUFdirektivet. Regeringen gör inte heller någon annan bedömning såvitt gäller bestämmelsen i artikel 42.2 andra meningen i LUK-direktivet. Nyss nämnda bestämmelser om en huvudleverantörs ansvar i 2014 års upphandlingsdirektiv bör således inte genomföras i de nya upphandlingslagarna. Det finns därmed inte heller någon anledning att utnyttja möjligheterna i artikel 71.7 i LOU-direktivet, artikel 88.7 i LUFdirektivet och artikel 42.5 i LUK-direktivet att införa strängare ansvarsregler i nationell rätt.
26.4 Ändring av kontrakt, ramavtal och koncessioner
26.4.1 Ändring av kontrakt och ramavtal
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om i vilka fall kontrakt och ramavtal får ändras utan att den upphandlande myndigheten eller enheten måste genomföra en ny upphandling.
Bestämmelserna ska gälla ändringar enligt ändrings- eller optionsklausuler, kompletterande beställningar, ändringar till följd av oförutsebara omständigheter, byte av leverantör, ändringar som inte är väsentliga och ändringar av mindre värde.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Utredningens förslag är inte tillämpligt på ramavtal i samma utsträckning
som regeringens förslag, som också innefattar flera redaktionella ändringar i förhållande till utredningens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker eller har inga invändningar mot det. Domstolsverket,
Försvarets materielverk (FMV), Ekonomistyrningsverket (ESV), Sveriges metereologiska och hydrologiska institut (SMHI), Konkurrensverket, Sandvikens kommun, Västra Götalands läns landsting och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) tillstyrker förslaget. Arbetsförmedlingen tillstyrker förslaget men efterlyser utvecklade resonemang kring vad som avses med kontraktets ”övergripande karaktär”. Advokatfirman Delphi tillstyrker förslaget men har vissa lagtekniska synpunkter. Kriminalvården är positiv till att villkoren kring byte av leverantör under avtalsperioden tydliggörs. Trafikverket anser att bestämmelsen om byte av leverantör bör innehålla den exemplifierande uppräkning av omstruktureringssituationer som finns i direktiven. Post- och telestyrelsen (PTS), Sveriges Television AB (SVT) och Göteborgs stad Upphandlings AB ifrågasätter varför bestämmelsen om leverantörsbyte inte har gjorts tillämplig på ramavtal. Swedish Medtech gör dock tolkningen att bestämmelsen om leverantörsbyte även omfattar ramavtal och välkomnar detta. PTS lyfter frågan om vad som gäller när en leverantör åberopar ett annat företags kapacitet. Om det inte är möjligt att byta identitet på det företag vars kapacitet åberopas, skulle det enligt PTS kunna få konsekvenser för framför allt små företag. Försäkringskassan anför att det finns behov av förtydliganden gällande möjligheterna till ändring av ramavtal. Lantbrukarnas riksförbund (LRF) noterar att bestämmelsen om kompletterande beställningar och bestämmelsen om ändring till följd av oförutsebara omständigheter i LOU-direktivet medger att varje enskild ändring uppgår till 50 procent av den ursprungliga kontraktsumman. LRF undrar om det finns en totalgräns för den beloppsmässiga ökningen genom successiva ändringar i dessa fall. Foyen advokatfirma och Advokatfirman Lindahl vill att lagstiftaren analyserar hur bestämmelserna om ändring av kontrakt ska tillämpas på byggentreprenadkontrakt. Enligt Foyen advokatfirma bör tilläggs- och ändringsarbeten enligt standardavtal för byggentreprenader kunna beställas utan att bestämmelserna om ändring av kontrakt i upphandlingslagstiftningen tillämpas. Sveriges advokatsamfund,
Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Lindahl undrar vilka bestämmelser som ska tillämpas vid ändringar av kontrakt och ramavtal som har tilldelats respektive ingåtts enligt äldre lagstiftning.
Skälen för regeringens förslag
Ett kontrakt eller ett ramavtal får som huvudregel inte ändras utan att det genomförs en ny upphandling
Varken LOU eller LUF innehåller regler som uttryckligen tar sikte på ändring av kontrakt. Däremot kan man av möjligheterna till förhandlat förfarande utan föregående annonsering sluta sig till att vissa ändringar av ett kontrakt kan göras utan att en ny konkurrensutsättning behöver ske (jfr 4 kap. 7 och 8 §§ LOU och 4 kap. 2 § LUF).
Till skillnad från 2004 års upphandlingsdirektiv innehåller LOU- och LUF-direktiven särskilda bestämmelser om ändring av kontrakt och
ramavtal. Bestämmelserna klargör i vilka fall ett kontrakt eller ramavtal får ändras utan att den upphandlande myndigheten eller enheten behöver genomföra en ny upphandling. Regleringen påverkar således inte den nationella avtalsrätten.
Genom bestämmelser i LOU- och LUF-direktiven har EU-lagstiftaren avsett att få till stånd en kodifiering av rättspraxis på området (jfr skälen 107–111 i LOU-direktivet och skälen 113–117 i LUF-direktivet.)
Regleringen om ändring av kontrakt och ramavtal finns i artikel 72 i LOU-direktivet och artikel 89 i LUF-direktivet. Huvudregeln enligt artiklarna innebär att bestämmelserna i ett kontrakt eller ett ramavtal inte får ändras utan att det genomförs en ny upphandling (se artikel 72.5 i LOU-direktivet och artikel 89.5 i LUF-direktivet). Huvudregeln är dock försedd med flera undantag (se nedan). De undantag som anges i direktiven är uttömmande reglerade.
Ändrings- eller optionsklausuler
Av artikel 72.1 första stycket a i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket a i LUF-direktivet framgår att kontrakt och ramavtal får ändras utan nytt upphandlingsförfarande, om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i de ursprungliga upphandlingsdokumenten genom klara, exakta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta prisändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Ändringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär är inte tillåtna.
Kompletterande beställningar
Enligt artikel 72.1 första stycket b i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket b i LUF-direktivet får kontrakt ändras utan nytt upphandlingsförfarande genom kompletterande beställningar av byggentreprenader, tjänster eller varor från den ursprungliga leverantören, om beställningarna har blivit nödvändiga. Vidare krävs att byte av leverantör inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl – såsom krav på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befintlig utrustning, tjänster eller installationer som upphandlats vid den ursprungliga upphandlingen – och att leverantörsbyte skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Eventuella prisökningar får enligt LOU-direktivet inte vara högre än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera successiva ändringar görs ska denna begränsning tillämpas på värdet av varje ändring. Sådana på varandra följande ändringar får inte syfta till att kringgå direktivet.
Någon beloppsmässig begränsning för den kompletterande beställningen finns inte i LUF-direktivet.
Oförutsebara omständigheter
Enligt artikel 72.1 första stycket c i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket c i LUF-direktivet får kontrakt och ramavtal ändras
utan nytt upphandlingsförfarande, om behovet av ändringen har uppstått till följd av omständigheter som en omdömesgill upphandlande myndighet eller enhet inte kunnat förutse. Ändringen får inte medföra att kontraktets övergripande karaktär ändras.
Eventuella prisökningar får enligt LOU-direktivet inte vara högre än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet. Om flera successiva ändringar görs ska denna begränsning tillämpas på värdet av varje ändring. Sådana på varandra följande ändringar får inte syfta till att kringgå direktivet.
Någon beloppsmässig begränsning för ändringen finns inte i LUFdirektivet.
Byte av leverantör
Av artikel 72.1 första stycket d i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket d i LUF-direktivet framgår att leverantörsbyte får göras i ett kontrakt utan nytt upphandlingsförfarande om bytet görs enligt en entydig ändringsklausul eller en option i överensstämmelse med artikel 72.1 första stycket a i LOU-direktivet respektive artikel 89.1 första stycket a i LUF-direktivet. Vidare framgår av artiklarna att byte av leverantör får äga rum om den nya leverantören, som uppfyller kriterierna för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts, helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, under förutsättning att detta inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå tillämpningen av direktiven. Slutligen framgår av artiklarna att leverantörsbyte får äga rum om den upphandlande myndigheten eller enheten själv tar på sig huvudleverantörens skyldigheter gentemot dennes underleverantörer om denna möjlighet föreligger enligt nationell lagstiftning i enlighet med artikel 71 i LOU-direktivet respektive artikel 88 i LUF-direktivet.
Ändringar som inte är väsentliga
Artikel 72.1 första stycket e i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket e i LUF-direktivet medger att kontrakt och ramavtal får ändras om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga i den mening som avses i artikel 72.4 i LOU-direktivet respektive artikel 89.4 i LUF-direktivet. Enligt dessa artiklar ska en ändring alltid anses vara väsentlig om ändringen innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art skiljer sig väsentligt från det kontrakt eller ramavtal som ursprungligen ingicks. Enligt punkten ska vidare en ändring i alla händelser anses vara väsentlig om ett eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade ingått i det ursprungliga upphandlingsförfarandet, skulle ha medfört att andra anbudssökande getts tillträde än de som ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som ursprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha medfört ytterligare deltagare i upphandlingsförfarandet.
b) Ändringen innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för leverantören på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet.
c) Ändringen medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt.
d) Om den leverantör som den upphandlande myndigheten eller enheten ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny leverantör i andra fall än de som avses i artikel 72.1 första stycket d i LOU-direktivet respektive artikel 89.1 första stycket d i LUF-direktivet.
Ändringar av mindre värde
Enligt artikel 72.2 i LOU-direktivet och artikel 89.2 i LUF-direktivet får ett kontrakt ändras, om värdet av ändringen är lägre än både tröskelvärdena i artikel 4 i LOU-direktivet respektive artikel 15 i LUFdirektivet, och 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- och varukontrakt och lägre än 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde för byggentreprenadkontrakt. Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar görs, ska värdet bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av dessa ändringar.
Beräkningen av det ursprungliga kontraktets värde
Bestämmelserna om ändringar av mindre värde i LOU- och LUFdirektiven sätter värdet av ändringen i relation till värdet på det ursprungliga kontraktet. Detta gäller även för ändringar genom kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter enligt LOU-direktivet.
Av artikel 72.3 i LOU-direktivet och artikel 89.3 i LUF-direktivet framgår att värdet på det ursprungliga kontraktet i dessa fall ska avse det uppdaterade priset, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.
Annonsering om ändringar i kontrakt
En upphandlande myndighet eller enhet som har ändrat ett kontrakt genom kompletterande beställningar eller till följd av oförutsebara omständigheter ska enligt artikel 72.1 andra stycket i LOU-direktivet och artikel 89.1 andra stycket i LUF-direktivet publicera en annons om det i Europeiska unionens officiella tidning. En sådan annons ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga V del G till LOU-direktivet respektive bilaga XVI till LUF-direktivet. Annonsen ska publiceras i enlighet med artikel 51 i LOU-direktivet respektive artikel 71 i LUF-direktivet. Detta innebär bl.a. att annonsen ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå.
Hur bör direktivens reglering om ändring av kontrakt och ramavtal genomföras i svensk rätt?
I artikel 72 i LOU-direktivet och artikel 89 i LUF-direktivet görs en distinktion mellan kontrakt och ramavtal. Som Lagrådet har konstaterat är emellertid artiklarna synnerligen inkonsekvent utformade vad gäller hänvisningar till kontrakt respektive ramavtal. Enligt direktivens ordalydelse är t.ex. bestämmelsen om byte av leverantör inte tillämplig på ramavtal. Något rationellt skäl för ett sådant undantag finns inte. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning att de svenska
bestämmelserna i detta fall bör ges ett förnuftigt innehåll, som så långt som möjligt är förenligt med direktivens ordalydelse. Bestämmelserna om tillåtna ändringar bör därför när det är möjligt gälla för såväl kontrakt som ramavtal. Det ligger i sakens natur att bestämmelsen om kompletterande beställningar endast kan avse kontrakt. Bestämmelserna om prisindexeringsklausuler och om annonsering av en ändring bör i enlighet med Lagrådets förslag även gälla för ramavtal.
I vissa artiklar anges att ändringar av kontrakt och ramavtal inte får göras i syfte att kringgå direktiven. Detta följer redan av lagarnas allmänna bestämmelser om principer för upphandling. Regeringen anser därför att det inte behöver anges särskilt anges i bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal.
I flera av artiklarna om ändring av kontrakt och ramavtal anges att ändringen på olika sätt ska sättas i relation till ”kontraktets ursprungliga värde” eller ”värdet på det ursprungliga kontraktet”. Formuleringarna är missvisande. Av det standardformulär som ska användas vid annonsering av en ändring framgår tvärtom att jämförelsen ska avse det uppdaterade totala kontraktsvärdet före en ändring med beaktande av eventuella tidigare kontraktsändringar och prisanpassningar, se standardformulär 20 enligt Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011. Att en ändring ska sättas i relation till kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen bör framgå av lagarna.
Lagrådet anser att det bör klargöras om bestämmelsen om ändringar av mindre värde avser både ökningar och minskningar av kontraktets eller ramavtalets värde. Lagrådet utgår i sitt lagförslag från att så är fallet. Regeringen kan heller inte utläsa något annat ur direktivbestämmelsen än att såväl ökningar som minskningar av värdet omfattas. Detta bör framgå av lagarna. I enlighet med Lagrådets förslag bör det vidare framgå att värdet av en ändring ska uppskattas med tillämpning av samma principer som vid uppskattning av värdet av en upphandling.
I direktivens artiklar om ändringar av mindre värde anges att värdet av flera successiva ändringar ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av ändringarna. I Lagrådets förslag anges i detta sammanhang ”värdet av en ändring som genomförs i etapper”. Lagrådets formulering innebär att man måste bedöma vad som ska anses utgöra en ändring. Som regeringen förstår direktivbestämmelsen avses emellertid situationen att flera ändringar av mindre värde görs oavsett om ändringarna har ett inbördes samband eller inte. Lagbestämmelserna bör därför uttrycka att om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna användas vid bedömningen.
Lagrådet ifrågasätter vidare varför ändringar enligt ändringsklausuler eller optioner samt kompletterande beställningar behandlas som ändringar i ett kontrakt eller ett ramavtal. Lagrådet anför att en ändring av rättigheter eller förpliktelser i ett avtal inte är en ändring i avtalet, när ändringen görs med stöd av en uttrycklig rätt i avtalet. Kompletterande beställningar torde enligt Lagrådet ses som nya avtal. Även om Lagrådets synpunkter är befogade anser regeringen att förståelsen av regelverket underlättas om direktivens bestämmelser om ändringar av kontrakt och
ramavtal genomförs samlat i den nya lagstiftningen. Att i enlighet med direktiven och normalt språkbruk tala om ändringar av kontrakt och ramavtal även i de aktuella situationerna torde knappast ge upphov till några tillämpningsproblem. Ändringar enligt ändringsklausuler eller optioner samt kompletterande beställningar bör därför i de nya lagarna begreppsmässigt behandlas som ändringar av kontrakt eller ramavtal.
Som påtalats av Lagrådet överlappar förutsättningarna för ändringar av kontrakt och ramavtal delvis förutsättningarna för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Om förutsättningarna för båda alternativen skulle vara uppfyllda samtidigt, får den upphandlande myndigheten eller enheten välja vilket alternativ som används.
Rekvisiten för att ändra ett avtal i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul motsvarar delvis rekvisiten för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Dessa bestämmelser avser dock upphandling av en ny tjänst eller en ny byggentreprenad, vilket således innebär att det ursprungliga kontraktets övergripande karaktär får ändras genom det förhandlade förfarandet. Vidare måste det i dessa fall i samband med den ursprungliga upphandlingen annonseras att det förhandlade förfarandet kan komma att användas.
Förutsättningarna för kompletterande beställningar av varor överlappar delvis förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 17 § första stycket 2 i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 10 § 1 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. För det förhandlande förfarandet finns det dock inget krav på att beställningen är nödvändig och inte heller någon beloppsmässig begränsning för beställningen.
Kompletterande beställningar av tjänster och byggentreprenader kan göras efter ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Förutsättningarna är dock väsentligen annorlunda i den bestämmelsen, bl.a. ska den upphandlande myndigheten eller enheten på olika sätt ha tagit höjd för den kompletterande beställningen redan i den ursprungliga upphandlingen.
Lagrådet har påpekat upphandlingsdirektivens inkonsekventa användning av begreppen pris och värde när en ändring ska jämföras storleksmässigt med det ursprungliga kontraktets värde. Enligt regeringens mening står det klart att EU-lagstiftaren inte har avsett att ha två olika system för bedömningarna. Av det standardformulär som ska användas vid annonsering av en ändring framgår också att det är värdet av en ändring som ska jämföras med kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen. När direktivförfattaren har använt ordet pris torde alltså något annat än värdet inte ha avsetts. Av lagbestämmelserna bör därför framgå att det är värdet av en ändring som ska användas vid jämförelsen.
Lagrådet har ifrågasatt den skillnad som råder mellan LOU- och LUFdirektiven och LUK-direktivet vad gäller beaktande av inflationen när kontraktet eller ramavtalet saknar en indexeringsklausul. Samtliga direktiv anger att värdet på det ursprungliga kontraktet ska avse det uppdaterade värdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul. Enligt
LUK-direktivet ska vidare det uppdaterade värdet beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen, om en sådan klausul saknas. LOU- och LUF-direktiven saknar en sådan reglering, vilket inte framstår som rationellt enligt Lagrådet. Det standardformulär som ska användas vid annonsering av en ändring ger uttryck för den skillnad som råder mellan direktiven i detta avseende. Enligt regeringens mening är det inte möjligt att utan stöd i LOU- och LUF-direktiven föreskriva att inflationen ska beaktas vid ändringar enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna när en indexeringsklausul saknas. Värdet av ett kontrakt eller ramavtal före en ändring bör således inte justeras för inflation i en sådan situation.
En ändring till följd av oförutsebara omständigheter bör endast kunna göras om den upphandlande myndigheten eller enheten varken förutsåg eller borde ha förutsett behovet av ändringen vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet.
Som framgår ovan anser regeringen att de nya bestämmelserna om leverantörsbyte bör gälla för både kontrakt och ramavtal. Trafikverket och Lagrådet förordar att direktivens exemplifierande uppräkning av omstruktureringssituationer tas in i dessa bestämmelser. Regeringen anser att detta ökar tydligheten för tillämparna och lämnar därför ett sådant förslag. Bestämmelserna om leverantörsbyte vid omstruktureringssituationer bör vidare föreskriva att de obligatoriska uteslutningsgrunderna och kvalificeringskraven i den ursprungliga upphandlingen ska tillämpas på den nya leverantören. Att leverantörsbyte får göras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul behöver enligt regeringens mening inte anges särskilt i lagarna (jfr artikel 72.1 första stycket d i i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket d i i LUFdirektivet).
Enligt artikel 72.1 första stycket d iii i LOU-direktivet och artikel 89.1 första stycket d iii i LUF-direktivet får byte av leverantör göras, om det sker till följd av att den upphandlande myndigheten eller enheten tar på sig leverantörens skyldigheter gentemot dennes underleverantörer. Det finns inget civilrättsligt hinder mot att den upphandlande myndigheten eller enheten kommer överens med leverantören och dennes underleverantörer om att hela eller delar av kontraktssumman ska betalas direkt till underleverantörerna. Parterna kan också i övrigt komma överens om att myndigheten eller enheten ska ta på sig leverantörens skyldigheter gentemot underleverantörerna. Att sådana ändringar är tillåtna faller sig naturligt, eftersom leverantörens skyldigheter gentemot myndigheten eller enheten kvarstår oförändrade enligt det tilldelade kontraktet. De aktuella direktivbestämmelserna avser emellertid byte av leverantör. Trots artiklarnas ordalydelse förutsätter ett sådant byte därmed att det är underleverantören som tar över leverantörens skyldigheter gentemot den upphandlande myndigheten eller enheten. Enligt regeringens mening bör det därför framgå av de nya lagarna att en underleverantör kan komma överens med den upphandlande myndigheten eller enheten och leverantören om att inträda i leverantörens ställe. Bestämmelsen om detta bör utformas i enlighet med Lagrådets förslag.
Flera av bestämmelserna anger att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte får ändras. Vad som avses med kontraktets
eller ramavtalets övergripande karaktär framgår i viss mån av uttalanden i skälen till direktiven. I skäl 107 i LOU-direktivet och skäl 113 i LUFdirektivet anges att ett nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga ändringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar enligt skälet att parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontraktsvillkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de skulle ha funnits med från början. Vidare uttalas i skäl 109 i LOU-direktivet och skäl 115 i LUF-direktivet att en ändring inte är tillåten om ändringen leder till att den övergripande upphandlingen får en annan karaktär, exempelvis genom att de byggentreprenader, varor eller tjänster som upphandlats ersätts med något annat eller genom att typen av upphandling förändras i grunden, eftersom man i en sådan situation kan anta att resultatet skulle ha påverkats. Ett kontrakts eller ramavtals övergripande karaktär kan ändras även om ändringen inte är stor i ekonomisk mening. Så kan vara fallet om den upphandlande myndigheten frånfaller ett krav som har ställts i upphandlingen eller avstår från att tillämpa ett väsentligt avtalsvillkor, t.ex. avseende vite. Ett annat exempel är att myndigheten beslutar att köpa varor som enligt kontraktet ska leasas från leverantören. Alltför dramatiska förändringar av parternas förpliktelser ändrar avtalets övergripande karaktär. Om en upphandling avser köp av tio bussar, får kontraktet inte innehålla en option avseende köp av ytterligare 100 bussar. Det är ytterst en fråga för rättstillämpningen att avgöra vad som avses med ett kontrakts eller ramavtals övergripande karaktär.
Några remissinstanser efterlyser klargörande uttalanden om de nya bestämmelsernas innebörd. Det är dock inte möjligt för regeringen att i detta lagstiftningsärende, som avser genomförande av direktiv, närmare utveckla hur bestämmelserna ska tolkas och tillämpas i olika situationer. Den analys om ändringsbestämmelsernas förhållande till entreprenadrätten som önskas av Foyen advokatfirma och Advokatfirman Lindahl låter sig inte heller göras i detta sammanhang. Det står dock under alla förhållanden klart att direktiven och de nya lagarna uttömmande reglerar i vilka fall ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan att en ny upphandling ska ske.
Post- och telestyrelsen (PTS) undrar vad som gäller vid byte av det företag vars kapacitet åberopas av leverantören i ett kontrakt. Regeringen konstaterar att denna fråga inte regleras särskilt i bestämmelserna om ändring av kontrakt. Det får avgöras i rättstillämpningen i vilka fall ett sådant byte innebär att kontraktets övergripande karaktär ändras.
Lantbrukarnas riksförbund (LRF) frågar om det finns någon beloppsmässig totalgräns vid successiva ändringar enligt bestämmelsen om kompletterande beställningar och bestämmelsen om ändring till följd av oförutsebara omständigheter i den nya lagen om offentlig upphandling. Som LRF har noterat finns det inte någon sådan beloppsgräns i LOU-direktivet. Regeringen föreslår inte heller någon sådan begränsning i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förutsättningarna för ändring (t.ex. att det verkligen är fråga om oförutsebara omständigheter) måste givetvis vara uppfyllda vid varje
enskild ändring. Som framgår ovan får bestämmelserna om ändring av kontrakt inte heller utnyttjas i syfte att kringgå lagarna.
Skyldigheten att annonsera vid vissa ändringar av kontrakt och ramavtal bör framgå av de nya lagarna. Bestämmelser om annonsernas innehåll och publicering bör tas in i förordning. Regeringen avser att meddela sådana föreskrifter i den kommande upphandlingsförordningen.
Sveriges advokatsamfund, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Lindahl efterlyser ett klargörande av vilka bestämmelser som ska tillämpas vid ändringar av kontrakt eller ramavtal som har tilldelats respektive ingåtts enligt äldre lagstiftning. Enligt regeringens mening är det lämpligt att de nya bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal även tillämpas på befintliga kontrakt och ramavtal. Enligt övergångsbestämmelserna till de nya lagarna ska LOU och LUF gälla för sådan upphandling som har påbörjats före de nya lagarnas ikraftträdande (se avsnitt 34). Övergångsbestämmelserna är alltså tillämpliga på själva upphandlingen och omfattar därmed inte ändringar i det kontrakt eller det ramavtal som upphandlingen har resulterat i. Någon ändring av övergångsbestämmelserna är således inte nödvändig för att de nya lagarna ska tillämpas på befintliga kontrakt och ramavtal i detta avseende.
26.4.2 Ändring av koncessioner
Regeringens förslag: Den nya lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om ändring av koncessioner.
Bestämmelserna ska i huvudsak motsvara bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ett par remissinstanser yttrar sig särskilt i frågan.
Konkurrensverket tillstyrker förslaget. Sveriges advokatsamfund instämmer i utredningens bedömning att den nya lagen om upphandling av koncessioner ska tillämpas på ändringar i byggkoncessioner som har tilldelats enligt LOU.
Skälen för regeringens förslag: Artikel 43 i LUK-direktivet innehåller bestämmelser om ändring av koncessioner under löptiden (se skälen 75–79 i LUK-direktivet). Artiklarna motsvarar i huvudsak den reglering som finns i LOU- och LUF-direktiven. LUK-direktivets bestämmelser om ändring av koncessioner bör därför genomföras på motsvarande sätt som LOU- och LUF-direktivens bestämmelser om ändring av kontrakt och ramavtal (se avsnitt 26.4.1).
I enlighet med den bedömning som regeringen har gjort i avsnitt 26.4.1 bör ändringar av byggkoncessioner som har tilldelats enligt LOU prövas enligt bestämmelserna i den nya lagen om upphandling av koncessioner.
26.5 Avslutande av avtal
Regeringens förslag: En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att avtal som ingås efter upphandling över tröskelvärdena enligt de nya upphandlingslagarna innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta avtalen i vissa situationer där de har tillkommit i strid med
EU-rätten.
Villkoren för att avsluta avtalen ska anges i något av upphandlings- eller koncessionsdokumenten.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen föreslår materiella bestämmelser om avslutande av kontrakt och koncessioner i de nya lagarna.
Förslagen i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. I promemorian föreslås dock inte att avtalsvillkoren ska anges i något av upphandlings- eller koncessionsdokumenten.
Remissinstanserna (utredningen): Remissutfallet är blandat. Flera remissinstanser ställer frågor om förslagets civilrättsliga konsekvenser.
Försvarets materielverk (FMV), Ekonomistyrningsverket (ESV), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Diskrimineringsombudsmannen (DO), Sandvikens kommun, Västerbottens läns landsting och Sveriges Television AB (SVT) tillstyrker förslaget att bestämmelser om avslutande av kontrakt ska införas. FMV vill dock understryka att direktivens regler om uppsägning av kontrakt är minimiregler. FMV framhåller att inget hindrar att upphandlande myndigheter eller enheter uppställer andra eller strängare villkor för uppsägning så länge dessa villkor är förenliga med de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna och upphandlingsregelverket i övrigt.
DO efterlyser ett förtydligande kring hur uppsägningsgrunderna förhåller sig till skadeståndsrätten. Västerbottens läns landsting och Göteborgs stad Upphandlings AB anmärker att bestämmelsen om uppsägning inte får innebära att uppsägning på andra avtalsrättsliga grunder begränsas. SVT anser att bestämmelsen om uppsägning bör ges ett vidare tillämpningsområde. SVT önskar vidare att det klargörs att den leverantör, som drabbas av uppsägning på grund av otillåtna ändringar i kontraktet, inte har rätt till skadestånd. Domstolsverket, Skatteverket och
Kronofogdemyndigheten avstyrker förslaget med hänvisning till att gällande avtalsrätt uppfyller direktivens krav. Kammarkollegiet anser att ett införande av civilrättsliga bestämmelser i upphandlingslagstiftningen kan få svåröverskådliga konsekvenser. Även Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att utredningens förslag är otydligt vad gäller förhållandet till avtalsrätten.
Remissinstanserna (promemorian): Remissutfallet är blandat. Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget.
Kammarkollegiet, Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Arbetsförmedlingen, Stockholms kommun (Trafikkontoret och AB Svenska Bostäder), Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Almega, Företagarna. Svenskt Näringsliv, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Kahn
Pedersen tillstyrker förslaget. Västra Götalands läns landsting bedömer att antalet avtalstvister och skadeståndsfrågor torde minska, om förutsättningarna för en uppsägning regleras i förväg. Försäkringskassan anser att Upphandlingsmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en standardklausul för ändamålet. Skatteverket, Malmö kommun, Stockholms läns landsting, SKL Kommentus, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges advokatsamfund och Advokatfirman Delphi avstyrker förslaget. AB Svenska Spel avstyrker den del av förslaget som avser uppsägning av avtal på grund av otillåtna avtalsändringar. Enligt AB Svenska Spel är bestämmelsen överflödig med hänsyn till möjligheten till överprövning. Skatteverket anför att nationell avtalsrätt är fullt tillräcklig vad beträffar möjligheten att avsluta kontrakt samt befarar att ensidiga avtalsvillkor kan leda till färre och högre anbud. Malmö kommun och AB Svenska Spel konstaterar att det inte föreslås någon skyldighet att säga upp ett avtal i de aktuella situationerna, varför de anser det vara tveksamt om syftet med regleringen uppnås. Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, anser att följderna av att ett avtal avslutas är oklara enligt förslaget och att förslagets civilrättsliga konsekvenser behöver belysas ytterligare. SKL Kommentus och SVT förespråkar att förutsättningarna för och följderna av en uppsägning regleras i lag. Några remissinstanser undrar vad som gäller om uppsägnings- eller hävningsklausuler saknas i avtalet.
Skälen för regeringens förslag
De nya upphandlingsdirektivens reglering
Varken LOU eller LUF innehåller bestämmelser som reglerar rätten att avsluta det kontrakt som har tilldelats av den upphandlande myndigheten eller enheten. Även 2004 års upphandlingsdirektiv saknar en sådan reglering. Detta är naturligt då upphandlingsregelverket inte är en civilrättslig reglering utan tar sikte på förfarandet vid upphandling. Det kontrakt som har ingåtts mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och den vinnande leverantören omfattas av nationell avtalsrätt på samma sätt som andra kommersiella kontrakt. I LOU-, LUF- och LUKdirektiven finns dock grundläggande bestämmelser som avser den upphandlande myndighetens eller enhetens rätt att säga upp ett kontrakt respektive att avsluta en koncession. Av artikel 5.1 i LUK-direktivet framgår att en koncession förutsätter ett skriftligt kontrakt.
Bestämmelserna om avslutande av kontrakt anknyter till direktivens reglering om otillåtna kontraktsändringar och om uteslutning av leverantörer. Skäl 112 i LOU-direktivet, skäl 118 i LUF-direktivet och skäl 80 i LUK-direktivet talar om att upphandlande myndigheter och enheter ibland kan ställas inför omständigheter som kräver att offentliga kontrakt respektive koncessioner avslutas i förtid för att uppfylla de skyldigheter som följer av unionsrätten.
Enligt artikel 73 i LOU-direktivet, artikel 90 i LUF-direktivet och artikel 44 i LUK-direktivet ska medlemsstaterna se till att de upphandlande myndigheterna och enheterna åtminstone i tre angivna situationer – enligt de villkor som fastställs i tillämplig nationell rätt – har möjlighet att säga upp ett kontrakt respektive att avsluta en
koncession under dess löptid. I den engelska språkversionen av LOU- och LUF-direktiven används uttrycket ”to terminate a contract”.
Den första situationen är om kontraket eller koncessionen har varit föremål för en ändring som skulle ha krävt en ny upphandling enligt artikel 72 i LOU-direktivet, artikel 89 i LUF-direktivet eller artikel 43 i LUK-direktivet (se avsnitt 26.4). Ändringen utgör alltså en otillåten direktupphandling.
Den andra situationen är om leverantören vid tilldelningen av kontraktet eller koncessionen befann sig i en situation som utgjorde grund för obligatorisk uteslutning (se avsnitten 22.1.1 och 22.3). Det rör sig om fall där leverantören eller en person med anknytning till en leverantör som är en juridisk person enligt lagakraftvunnen dom har gjort sig skyldig till vissa former av allvarlig brottslighet (t.ex. terroristbrott, penningtvätt eller människohandel).
Den tredje situationen är om EU-domstolen efter en fördragsbrottstalan av kommissionen finner att en medlemsstat har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen genom att en upphandlande myndighet eller enhet i medlemsstaten har tilldelat kontraktet eller koncessionen utan att iaktta kraven enligt fördragen och tillämpligt direktiv (jfr ordalydelsen i artikel 44 c i LUK-direktivet). LUK-direktivet har i detta avseende en något annorlunda utformning än LOU- och LUF-direktiven. Någon skillnad i sak torde det dock inte vara fråga om. Den svenska språkversionen av LOU- och LUF-direktiven förefaller därför vara felaktig när den talar om att kontraktet inte borde ha tilldelats leverantören på grund av att denne allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördragen och direktiven. Något krav på ”skuld” hos leverantören kan inte utläsas av de engelska och tyska språkversionerna.
Upphandlingsdirektiven innebär att kontrakt och koncessioner i vissa fall ska kunna avslutas trots att den vinnande leverantören är i god tro i fråga om den upphandlande myndighetens eller enhetens brott mot direktiven.
Frågor om avslutande av kontrakt, ramavtal och koncessioner bör regleras i avtal mellan parterna
Grunder för hävning och uppsägning av ett kontrakt samt frågor om skadestånd kan regleras genom avtal mellan parterna. Redan därigenom uppfylls enligt regeringens mening direktivens allmänt ställda krav på möjlighet att avsluta kontrakt och koncessioner i de aktuella situationerna ”enligt de villkor som fastställs i tillämplig nationell rätt.”
Direktivens reglering om avslutande av kontrakt och koncessioner syftar till att ge de upphandlande myndigheterna och enheterna nödvändiga verktyg för att kunna fullgöra skyldigheten att avsluta kontrakt och koncessioner som strider mot EU-rätten. Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte avslutar ett kontrakt eller en koncession som EU-domstolen efter en fördragsbrottstalan har förklarat strida mot EU-rätten, kan medlemsstaten bli skadeståndsskyldig i ett överträdelseärende (se EU-domstolens dom den 18 juli 2007 i mål C-503/04, Kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland, REG 2007 I-06153). Enligt regeringens mening är det mot denna bakgrund angeläget att upphandlingslagarna innehåller bestämmelser
som underlättar för upphandlande myndigheter och enheter att avsluta kontrakt och koncessioner som tillkommit i strid med EU-rätten.
Det står varje medlemsstat fritt att välja hur kontrakt och koncessioner som strider mot EU-rätten ska avslutas. En reglering skulle kunna ta sikte på ogiltighet, hävning eller uppsägning. Ett införande av en rent civilrättslig reglering i upphandlingslagarna kräver dock noggranna överväganden, särskilt i frågan om rätten till skadestånd för en godtroende leverantör vars avtal avslutas. Genomförandeutredningens förslag saknar en sådan analys. I promemorian görs därför bedömningen att den enklaste och mest ändamålsenliga ordningen är att nu aktuella frågor regleras i avtal mellan parterna. Det bör enligt promemorians förslag bli obligatoriskt för den upphandlande myndigheten eller enheten att se till att det förs in en klausul i kontraktet med innebörden att kontraktet får avslutas i de situationer som avses i de nya upphandlingsdirektiven. Parterna kan då närmare reglera hur kontraktet ska avslutas och vilka konsekvenser det får, bl.a. i fråga om rätt till skadestånd. En sådan lösning har exempelvis Storbritannien valt vid genomförandet av LOU-direktivet.
AB Svenska Spel anser att den föreslagna regleringen avseende otillåtna avtalsändringar är överflödig med hänsyn till möjligheten till överprövning. Möjligheten att ansöka om överprövning tillkommer dock konkurrerande leverantörer och har inget att göra med den upphandlande myndighetens eller enhetens möjligheter att avsluta kontraktet, vilket är vad upphandlingsdirektiven tar sikte på. Regeringen anser inte att möjligheten till överprövning är ett hållbart argument mot att införa den föreslagna regleringen.
Som påpekas av bl.a. Malmö kommun innehåller de föreslagna bestämmelserna inte någon skyldighet att avsluta avtalen. Någon sådan skyldighet finns dock inte heller i upphandlingsdirektiven, som endast föreskriver att de upphandlande myndigheterna och enheterna ska ha möjlighet att avsluta kontrakten. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att det blir lättare att avsluta kontrakt, om förutsättningarna för att avsluta kontrakten har reglerats i förväg av parterna. De civilrättsliga frågor som måste besvaras i samband med ett ensidigt avslutande av avtal lämpar sig illa för en materiell reglering i en förfarandelagstiftning, vilket upphandlingslagstiftningen är. Något beredningsunderlag för en sådan reglering finns inte heller. Regeringen anser därför att promemorians förslag bör ligga till grund för lagstiftning.
Försvarets materielverk (FMV) anser att rätten att avsluta ett avtal som har slutits med en leverantör som omfattas av en obligatorisk uteslutningsgrund bör regleras i lag. Regeringen anser det dock inte vara lämpligt att införa en materiell särreglering för enbart en av de situationer som anges i direktiven. De nya bestämmelserna om avtalsreglering bör alltså gälla för samtliga situationer som avses i direktiven.
Kriminalvården befarar att leverantörerna inte kommer att våga gå med på avtalsändringar, om det finns en klausul som innebär att avtalet ska kunna avslutas vid otillåtna avtalsändringar. Enligt regeringens mening framstår denna farhåga som obefogad. Rädsla hos leverantörerna inför avtalsändringar torde finnas även utan en lagreglering, eftersom en förbjuden avtalsändring utgör en otillåten direktupphandling som kan angripas i domstol. Det torde tvärtom vara så att avtalsklausulerna i
många fall kan klargöra i vilka situationer ändringar är tillåtna och därigenom minska oron hos leverantörerna.
Bestämmelserna i LOU-och LUF-direktiven avser uppsägning av kontrakt. Regleringen ger dock uttryck för allmänna EU-rättsliga principer som även är tillämpliga på ramavtal. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att bestämmelserna i de nya lagarna även bör omfatta ramavtal.
Några remissinstanser, bl.a. Sveriges advokatsamfund, för fram kritiken att förslagets civilrättsliga konsekvenser inte har analyserats. Enligt regeringens mening är denna kritik missriktad. De föreslagna bestämmelserna har karaktären av ordningsregler. Syftet med bestämmelserna är att införa en ordning som underlättar för upphandlande myndigheter och enheter att kunna avsluta avtal, om de ställs inför omständigheter som kräver att avtalen ska avslutas i förtid för att uppfylla de skyldigheter som följer av unionsrätten. Det ankommer på den upphandlande myndigheten eller enheten att ta fram sådana klausuler som avses. Någon rättsföljd för en upphandlande myndighet eller enhet som inte tar in hävnings- eller uppsägningsklausuler i avtalet regleras inte. Enbart det faktum att någon sådan klausul inte har tagits in i avtalet kan enligt regeringens mening inte utgöra grund för överprövning av upphandlingen. Bestämmelserna innebär naturligtvis inte heller att möjligheten att avsluta avtalet faller bort enbart för att frågan inte har reglerats i avtalet. Om avtalet inte reglerar förutsättningarna för att ensidigt avsluta avtalet utan skadeståndsskyldighet mot motparten, är det en fråga för svensk eller annan tillämplig nationell avtalsrätt om detta kan ske. Frågeställningar av detta slag får hanteras i rättstillämpningen, vilket sker redan i dag. På samma sätt får frågor om tolkningen och innebörden av hävnings- eller uppsägningsklausuler hanteras i rättstillämpningen.
Lagrådet har ifrågasatt om de föreslagna bestämmelserna har sådan vikt att de bör tas in i lagen. Bestämmelserna ger enligt Lagrådet inte uttryck för någon skyldighet i egentlig mening. Enligt Lagrådet är bestämmelsernas verkliga innebörd endast en upplysning om att den upphandlande myndigheten kan ta in villkor av det angivna slaget i sina avtal (jfr avsnitt 5.5).
Även om de aktuella bestämmelserna är ordningsregler och således inte är förenade med någon sanktion, kan de förväntas ha en handlingsdirigerande effekt. Bestämmelserna syftar till att genomföra artiklar i de nya upphandlingsdirektiven. Regeringen anser därför, till skillnad från Lagrådet, att bestämmelserna bör tas in i de nya lagarna.
Sveriges Byggindustrier anser det vara orimligt att den upphandlande myndigheten eller enheten i vissa fall ska kunna åberopa sitt eget rättsstridiga agerande som grund för att avsluta ett avtal. Regeringen kan endast konstatera att upphandlingsdirektiven kräver att kontrakten ska kunna avslutas även i sådana fall. Hur kontrakten ska avslutas och följderna av ett avslutande regleras inte i direktiven. Direktiven anger exempelvis inte om det enbart är den otillåtet ändrade delen av kontraktet som ska kunna avslutas eller om det är hela det ursprungliga kontraktet.
Enligt lagförslaget är det en avtalsfråga mellan parterna. Detsamma gäller frågan om skadestånd. Från EU-rättens ståndpunkt torde dock det enda intressanta vara att det avtalsinnehåll som strider mot EU-rätten
avslutas. Det torde även stå klart att EU-rätten inte innehåller något hinder mot att en godtroende motpart kompenseras genom skadestånd, om avtalet avslutas på grund av omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten råder över. Som en parallell kan nämnas att en vinnande leverantör, vars kontrakt ogiltigförklaras av allmän förvaltningsdomstol efter överprövning, kan vara berättigad till skadestånd enligt upphandlingslagarna (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 225 f.).
En situation som ska regleras i avtalsklausulerna är att EU-domstolen i ett mål om fördragsbrottstalan finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten eller enheten ingå kontraktet, ramavtalet eller koncessionen, har brutit mot fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller något av de nya upphandlingsdirektiven. En fördragsbrottstalan kan avse den vid var tid gällande lydelsen av EU-rättsakten. De nya bestämmelsernas hänvisningar till de aktuella EU-rättsakterna bör därför också avse den vid var tid gällande lydelsen av rättsakten.
Det bör framhållas att den föreslagna regleringen inte är utömmande utan endast tar sikte på de situationer som nämns i direktiven. Inget hindrar att andra grunder för avtalets avslutande regleras mellan parterna.
Hävnings- eller uppsägningsklausuler är en väsentlig del av upphandlingen som kan påverka leverantörernas anbud. Det följer därmed av likabehandlingsprincipen och principen om öppenhet att dessa villkor ska anges i något av upphandlings- eller koncessionsdokumenten. För tydlighets skull bör detta även anges i lagarna. Vad som ska ske om sådana klausuler tas fram först vid avtalsförhandlingarna och en missnöjd leverantör klagar på det, får avgöras i rättstillämpningen utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Lagrådet har frågat om det lagstadgade kravet på att ange villkoren i något av upphandlings- eller koncessionsdokumenten gäller alla hävnings- och uppsägningsklausuler eller endast sådana klausuler som avses i detta sammanhang. Regeringen kan konstatera att den aktuella upplysningsbestämmelsen endast tar sikte på sistnämnda klausuler. Att även andra hävnings- och uppsägningsklausuler ska anges på samma sätt följer av likabehandlingsprincipen och principen om öppenhet. Dessa principer har tagits in som allmänna bestämmelser i de nya lagarna.
Försäkringskassan anser att Upphandlingsmyndigheten bör ges i uppdrag att ta fram en standardklausul på området. Enligt regeringens mening får det dock förutsättas att de upphandlande myndigheterna och enheterna har eller i vart fall kan skaffa sig tillräcklig kompetens att själva ta fram nödvändiga avtalsklausuler vid sina upphandlingar.
Framtagandet av standardklausuler förutsätter vidare att det görs intresseavvägningar mellan avtalsparterna, vilket primärt inte är en uppgift för Upphandlingsmyndigheten. Regeringen avser därför inte att ge ett sådant uppdrag till Upphandlingsmyndigheten.
Konkurrenskommissionen och Svenskt Näringsliv föreslår att det även införs en möjlighet att föra vidare betalningsansvar på den upphandlande myndigheten eller enheten för skadestånd och vite som staten kan komma att betala till EU för att ett otillåtet avtal inte avslutas. Ett sådant förslag bör enligt regeringens mening övervägas, men det kräver
ytterligare beredning som inte är aktuell inom ramen för detta lagstiftningsärende.
Ikraftträdande av bestämmelserna
Bestämmelserna om avslutande av avtal ska enligt förslaget tas in i de tre nya upphandlingslagarna. Bestämmelserna föreslås inte gälla för avtal som har ingåtts efter upphandling enligt de nuvarande upphandlings-
lagarna.
26.6 Fullgörande av kontrakt på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Regleringen om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska gälla såväl vid upphandling inom det direktivstyrda området som vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde.
Regeringens bedömning: Det bör inte införas några bestämmelser om anlitande av underleverantörer vid icke direktivstyrd upphandling.
Det bör inte heller inte införas några bestämmelser om ändring och avslutande av kontrakt, ramavtal och koncessioner på detta område.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Några remissinstanser yttrar sig vad gäller förutsättningarna för ändring av kontrakt. Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL), Göteborgs stad Upphandlings AB och Advokatfirman Delphi anser att de nya lagarna bör innehålla bestämmelser om ändring av kontrakt även på det icke direktivstyrda området. Det kan enligt SKL inte gärna förhålla sig på det sättet att möjligheten till ändringar är mer begränsad utanför det direktivstyrda området, där kontrakt presumeras sakna gränsöverskridande intresse. Sveriges advokatsamfund noterar att de nya lagarna saknar bestämmelser om ändring av kontrakt utanför det direktivstyrda området och ställer sig därför frågande till vad som gäller.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: De direktivstyrda bestämmelserna om särskilda villkor för fullgörande av kontrakt i LOU och LUF är tillämpliga även vid upphandlingar enligt de icke direktivstyrda bestämmelserna i lagarna. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i lagarna.
I fråga om övriga bestämmelser om fullgörande av kontrakt i upphandlingsdirektiven anser regeringen, i likhet med utredningen, att det saknas anledning att införa dessa detaljerade bestämmelser vid icke direktivstyrd upphandling.
Regeringen gör samma bedömning även i fråga om bestämmelserna om ändring av kontrakt, ramavtal och koncessioner. Regeringen kan dock konstatera att dessa bestämmelser på det direktivstyrda området ger uttryck för allmänna principer som även är gällande vid icke
direktivstyrd upphandling. Det förhållandet att bestämmelserna inte införs på det icke direktivstyrda området innebär således inte att utrymmet för tillåtna ändringar är mindre på detta område. I avsaknad av detaljerade bestämmelser torde tvärtom prövningen av en ändrings tillåtlighet kunna göras något friare utanför det direktivstyrda området. I vilken utsträckning ett kontrakt, ramavtal eller koncession får ändras på det icke direktivstyrda området även i andra fall än sådana som skulle vara tillåtna på det direktivstyrda området, får avgöras i rättstillämpningen.
Bestämmelserna om avslutande av kontrakt, ramavtal och koncessioner tar sikte på avtal som strider mot EU-rätten. Regeringen kan inte se något behov av att införa en reglering om avslutande av avtal på det nationella området. Även på detta område kan naturligtvis grunderna för att avsluta ett avtal anges i avtalet.
27 Styrning – tillsyn och stöd, rapportering och administrativt samarbete
27.1 Tillsyn och stöd vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om tillsyn över upphandling, som ska motsvara bestämmelserna i nuvarande 18 kap. LOU och LUF.
Regeringens bedömning: Direktivens bestämmelser om att medlemsstaterna ska utse en kontaktpunkt för samarbete med
Europeiska kommissionen kräver inte något genomförande i lagstiftningen.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag och bedömning. Utredningen föreslår dock en upplysningsbestämmelse i lagen om att regeringen kan meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska vara kontaktpunkt för samarbete med Europeiska kommissionen.
Remissinstanserna: Konkurrensverket tillstyrker förslaget. Ingen remissinstans framför någon invändning mot förslaget.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
En nyhet i LOU-direktivet och LUF-direktivet är ett antal artiklar samlade under rubriken Styrning (artiklarna 83–86 i LOU-direktivet och artiklarna 99–102 i LUF-direktivet). Artiklarna innehåller bestämmelser om tillsyn över tillämpningen av reglerna om upphandling samt om information, vägledning och stöd åt upphandlande myndigheter och enheter eller leverantörer. Vidare ingår bestämmelser om individuella rapporter om förfaranden, om rapporteringsskyldighet för medlemsstaterna till kommissionen och om administrativt samarbete
mellan medlemsstaterna för att säkerställa visst informationsutbyte. Syftet med de nya reglerna är att åstadkomma en mer effektiv och konsekvent tillämpning av upphandlingsregelverket.
Någon direkt motsvarighet till de nya bestämmelserna finns inte i 2004 års upphandlingsdirektiv. 2004 års direktiv innehåller dock en artikel om s.k. övervakningsmekanismer, som anger att medlemsstaterna ska se till att direktiven genomförs genom effektiva, tillgängliga och klara och tydliga mekanismer. Vidare finns bestämmelser om skyldighet för medlemsstaterna att varje år till kommissionen överlämna en statistikrapport och vad en sådan rapport ska innehålla.
I nuvarande LOU och LUF finns bestämmelser om tillsyn över den offentliga upphandlingen samlade i 18 kap. Bestämmelserna infördes i samband med 2010 års rättsmedelsreform på upphandlingsområdet (se prop. 2009/10:180 del 1 avsnitt 10 samt s. 372–374, 397 och 398).
Konkurrensverket utövar tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt nuvarande LOU och LUF (18 kap. 1 § respektive lag och 3 § 2 förordningen [2007:1117] med instruktion för Konkurrensverket). Upphandlingsmyndigheten har sedan den 1 september 2015 det samlade ansvaret för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. I detta ingår att ge stöd till upphandlande myndigheter, enheter och leverantörer bl.a. när det gäller att planera, genomföra, följa upp och utvärdera upphandlingar på ett ändamålsenligt sätt (se 1-2 §§ i förordningen (2015:527) med instruktion för upphandlingsmyndigheten.
Tillsyn över tillämpningen av reglerna om upphandling
Av artikel 83.1 i LOU-direktivet och artikel 99.1 i LUF-direktivet framgår att medlemsstaterna, för att säkerställa ett korrekt och ändamålsenligt genomförande av direktiven, ska se till att vissa uppgifter utförs av en eller flera myndigheter eller strukturer eller av ett eller flera organ. I punkterna 2–6 i respektive artikel räknas de olika uppgifterna upp. Av artikel 83.2–3 i LOU-direktivet och artikel 99.2–3 i LUFdirektivet framgår att medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna om upphandling övervakas. Vidare framgår att tillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att, på eget initiativ eller efter att ha mottagit information om specifika överträdelser eller systemproblem, meddela sådana till nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller tribunaler eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer. Resultatet av tillsynsverksamheten ska offentliggöras och ställas till kommissionens förfogande. Medlemsstaterna ska även skicka en övervakningsrapport till kommissionen vart tredje år. Kommissionen får därutöver begära att medlemsstaterna lämnar information om nationella strategiska upphandlingspolicyer. Rapporteringen ska i sin tur utgöra underlag för regelbundna rapporter från kommissionen om genomförandet av upphandlingsdirektiven.
Artikel 83.2 i LOU-direktivet och artikel 99.2 i LUF-direktivet bör, som utredningen föreslår, genomföras med bestämmelser som motsvarar nuvarande bestämmelser om tillsyn i 18 kap. LOU och LUF. Av andra stycket i respektive artikel framgår att tillsynsmyndigheten ska ha befogenhet att meddela specifika överträdelser eller systemproblem till
Prop. 2015/16:195 nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer. Bestämmelsen kräver enligt regeringens mening inte något särskilt genomförande utan får anses följa redan av nuvarande ordning (se även 4 § i förordningen med instruktion för Konkurrensverket).
Vilken myndighet som ska vara tillsynsmyndighet bör, på samma sätt som i dag, framgå av förordning.
I artikel 83.3 i LOU-direktivet och artikel 99.3 i LUF-direktivet anges att resultatet av tillsynsverksamheten ska offentliggöras genom lämpliga informationsmedel och ställas till kommissionens förfogande. Vidare framgår att medlemsstaterna senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska skicka en övervakningsrapport till kommissionen, som i förekommande fall omfattar information om de vanligaste skälen till felaktig tillämpning eller rättsosäkerhet, omfattningen av små och medelstora företags deltagande i offentlig upphandling samt förebyggande, upptäckt och lämplig rapportering om fall av bedrägeri, korruption, intressekonflikt och andra allvarliga fall av oegentligheter i samband med upphandling.
Regeringen gör, i likhet med utredningen, bedömningen att det inte behövs någon reglering i lag om de informationsskyldigheter som framgår av artikel 83.3 och artikel 99.3. Skyldigheterna bör alltså kunna förutsättas bli fullgjorda utan någon särskild lagreglering. Även skyldigheten att vart tredje år skicka en övervakningsrapport till kommissionen kan förutsättas bli fullgjord utan föreskrifter i lag. Regeringen avser emellertid att återkomma till dessa frågor vid utarbetandet av den reglering i förordningsform som behövs för genomförandet av direktiven.
FMV har framfört att övervakningsrapporten kommer att innebära en ökad administrativ belastning och en initial manuell hantering, eftersom aktuell statistik inte fångas upp av de systemstöd som finns. När det gäller den aktuella övervakningsrapporten innehåller emellertid direktiven i och för sig inte något krav på att den aktuella rapporten ska innehålla redovisning av statistiska uppgifter. I sammanhanget vill dock regeringen framhålla att det är angeläget att statistiken om upphandling förbättras. Regeringen avser därför att återkomma i denna fråga, se nedan avsnitt 27.5.
Bestämmelserna i övrigt i artikel 83.3 i LOU-direktivet och artikel 99.3 i LUF-direktivet riktar sig till kommissionen eller är inte av karaktären att de behöver genomföras.
Lagrådet noterar att tillsynsmyndighetens förelägganden till myndigheter och enheter att lämna uppgifter m.m. inte kan förenas med vite och att det även i övrigt saknas en sanktion varför ett föreläggande blir tämligen verkningslöst. Tidigare förarbetsuttalanden om varför hinder finns mot en vitessanktion är inte övertygande enligt Lagrådet, som anser att frågan om behovet av en sanktion bör övervägas på nytt under den fortsatta beredningen. I prop. 2009/10:180 del 1 s. 216 f. ansåg regeringen att effektivitetsskälen för vite inte uppvägde de tillämpningssvårigheter som kunde förutses. När det gäller privata aktörer som omfattas av LUF kunde de uppgifter som tillsynsmyndigheten begär utlämnade antas ha betydelse för bedömningen av om grund för upphandlingsskadeavgift föreligger. I de
fallen borde ett vitessanktionerat föreläggande inte införas med beaktande av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det bedömdes som förenat med stora tillämpningssvårigheter för tillsynsmyndigheten att avgöra i vad mån ett föreläggande gäller uppgifter som inte kan leda till upphandlingsskadeavgift. Regeringen avsåg emellertid att följa utvecklingen och, för det fall det skulle visa sig att det finns ett behov av vitessanktion, återkomma i frågan. Nämnda förarbetsuttalande är alltjämt giltigt. Det saknas vidare underlag för att inom ramen för detta lagstiftningsärende närmare överväga eventuellt behov av sanktionsbestämmelser.
Avslutningsvis bör noteras att begreppen offentlig upphandling och upphandlande myndighet används genomgående i artikel 99.1–3 i LUFdirektivet. Det är oklart om användningen av begreppen i detta sammanhang ska tolkas i enlighet med den strikta betydelse de har enligt upphandlingsdirektiven. Regeringen anser dock, i likhet med utredningen, att de bestämmelser som genomför dessa direktivregler inte bör genomföras på annat sätt än motsvarande föreskrifter i nuvarande 18 kap. LUF. Bestämmelserna i 22 kap. i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör alltså gälla även för upphandlande enheter och för upphandlingar enligt den lagen.
Information, vägledning och stöd
Enligt artikel 83.4 i LOU-direktivet och artikel 99.4 i LUF-direktivet ska medlemsstaterna säkerställa att information och vägledning gällande tolkning och tillämpning av unionens lagstiftning om offentlig upphandling är tillgänglig utan kostnad för att hjälpa upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer, särskilt små och medelstora företag, att tillämpa unionens regler om offentlig upphandling korrekt. Vidare ska det enligt artiklarna finnas stöd tillgängligt för upphandlande myndigheter och enheter när det gäller planering och genomförande av upphandlingsförfaranden.
Utredningen har inte föreslagit några uttryckliga lagbestämmelser om information, vägledning och stöd utan har gjort bedömningen att den verksamhet som bedrivs med stöd av bestämmelserna i 18 kap. nuvarande LOU och LUF genomför även de direktivbestämmelser som behandlar dessa frågor. Regeringen anser inte heller att det krävs några särskilda lagbestämmelser om information, vägledning och stöd. Som framgår av 1 § förordningen (2015:527) med instruktion för Upphandlingsmyndigheten har myndigheten det samlade ansvaret för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. Myndighetens stöd ska inriktas bl.a. på att bidra till att upphandlingar planeras, genomförs, följs upp och utvärderas på ett ändamålsenligt sätt. Föreskrifter om upphandlingsstödjande verksamhet finns alltså redan i dag.
Kontaktpunkt för samarbete med kommissionen
Artikel 83.5 i LOU-direktivet och artikel 99.5 i LUF-direktivet innehåller en skyldighet för medlemsstaterna att utse en kontaktpunkt för samarbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lagstiftningen om
Prop. 2015/16:195 upphandling. Utredningen har föreslagit att regeringen genom föreskrifter i förordning ska utse vilken myndighet som ska vara sådan kontaktpunkt och anfört att Konkurrensverket bör vara den myndighet som ska utföra uppgifterna i fråga.
Av direktiven framgår inte annat om kontaktpunktens uppgifter än att den ska samarbeta med kommissionen när det gäller tillämpningen av lagstiftningen om upphandling. Enligt regeringens bedömning är det därför mest ändamålsenligt att det departement i Regeringskansliet som ansvarar för upphandlingslagstiftningen utgör kontaktpunkt enligt bestämmelserna. Samarbetsskyldigheten bör kunna förutsättas bli fullgjord även utan särskilda författningsbestämmelser. Det är därför enligt regeringens mening inte nödvändigt att genomföra den aktuella bestämmelsen i lagstiftningen.
Bevarande av kontrakt
I artikel 83.6 i LOU-direktivet och artikel 99.6 i LUF-direktivet föreskrivs en skyldighet för upphandlande myndigheter att spara kopior på alla kontrakt som ingåtts och som uppgått till ett visst värde samt att som huvudregel bevilja tillgång till dessa kontrakt. Bestämmelserna hör nära samman med genomförandet av bestämmelserna om individuella rapporter i artikel 84 i LOU-direktivet och artikel 100 i LUF-direktivet och behandlas därför i avsnittet om Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation, se avsnitt 20.3.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis bör alltså bestämmelserna i artikel 83.1–5 i LOUdirektivet och artikel 99.1–5 i LUF-direktivet, i den mån de kräver ett genomförande i svensk rätt, genomföras dels genom bestämmelser i de nya lagarna som motsvarar nuvarande 18 kap. LOU och LUF, dels genom bestämmelser i förordning.
27.2 Rapportering och statistiska uppgifter om upphandling
Regeringens bedömning: Direktivens bestämmelser om nationell rapportering till kommissionen och om statistiska uppgifter vid upphandling kräver inte något genomförande i lag.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna godtar eller invänder inte mot bedömningen. Konkurrensverket tillstyrker att verket ska ansvara för statistikrapporteringen. Försvarets materielverk (FMV) påpekar att all information där det krävs någon form av motivering kräver en manuell hantering som innebär en ökad administrativ belastning. FMV anför vidare, som en generell slutsats, att de föreslagna statistikrapporterna kommer att kräva ett omfattande manuellt arbete för att upprätta och inhämta efterfrågade uppgifter.
Skälen för regeringens bedömning: Artikel 85 i LOU-direktivet och artikel 101 i LUF-direktivet innehåller bestämmelser om nationell
rapportering och statistiska uppgifter. Artikel 85.1 första stycket LOUdirektivet och artikel 101.1 första stycket LUF-direktivet riktar sig till kommissionen och anger att kommissionen ska se över i vilken utsträckning informationen som lämnas i meddelanden enligt upphandlingsdirektiven (dvs. annonser) kan utnyttjas till statistiska ändamål. Av andra stycket framgår att kommissionen ska, om kvaliteten på och fullständigheten hos de uppgifter som lämnas i annonserna inte uppfyller föreskrivna krav, begära kompletterande uppgifter från medlemsstaterna och att medlemsstaterna inom rimlig tid ska tillhandahålla dessa uppgifter. I skäl 127 i LOU-direktivet och skäl 133 i LUF-direktivet betonas vikten av att den information som lämnas i annonser som ska användas vid offentliggörande är av tillräckligt hög kvalitet och komplett. Om informationen är av tillräckligt hög kvalitet och komplett, kan medlemsstaternas administration förenklas och minskas eftersom kommissionen kan utnyttja informationen direkt utan att belasta medlemsstaterna med förfrågningar om att överlämna statistisk information.
Av andra punkten i respektive bestämmelse följer att medlemsstaterna ska sända statistikrapporter till kommissionen och vad rapporterna ska innehålla. När det gäller FMV:s invändning att statistikrapporten kommer att kräva en manuell hantering och därmed ökade administrativa kostnader vill regeringen peka på att denna skyldighet att rapportera följer av direktiven och att den aktuella statistikrapporten kan baseras på stickprovsbaserade uppskattningar.
I artikel 85.3 i LOU-direktivet anges att medlemsstaterna ska ge kommissionen tillgång till information om institutionell organisation i fråga om genomförande, övervakning och verkställighet av direktivet m.m. Informationen får ingå i den rapport som avses i artikel 83.3. Några motsvarande bestämmelser finns inte i LUF-direktivet. Enligt regeringens mening bör denna skyldighet kunna förutsättas bli fullgjord även utan särskilda lagregler.
Sammanfattningsvis anser regeringen att de bestämmelser i artikel 85 i LOU-direktivet och artikel 101 i LUF-direktivet som riktar sig till kommissionen inte behöver genomföras i svensk rätt. Inte heller kräver bestämmelserna i övrigt något genomförande i lag. Däremot avser regeringen att behandla dessa frågor i de förordningsbestämmelser som krävs för genomförandet. När det gäller den första statistikrapporten – som ska lämnas in till kommissionen senast i april 2017 – anser regeringen, till skillnad från utredningen, att det inte är nödvändigt med något särskilt uppdrag.
27.3 Ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete mellan medlemsstaterna
Regeringens bedömning: Direktivens bestämmelser om ömsesidigt bistånd och administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för informationsutbyte i frågor enligt lagarna bör genomföras genom föreskrifter i förordning.
Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning. Utredningen anser dock att de bestämmelser som föreslagits i de nya lagarna om kontaktpunkt för samarbete med kommissionen också innefattar ett ansvar för kontaktpunkten att lämna bistånd till och samarbeta med upphandlande myndigheter och enheter från andra länder.
Remissinstanserna: Den enda remissinstans som yttrar sig särskilt i frågan,Konkurrensverket, tillstyrker förslaget.
Skälen för regeringens bedömning: Upphandlingar i gränsöverskridande situationer kräver ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna. För att ett sådant utbyte ska fungera är ett effektivt administrativt samarbete en nödvändighet (skäl 128 i LOU-direktivet och skäl 134 i LUF-direktivet). Bestämmelser om administrativt samarbete finns i artikel 86 i LOU-direktivet och artikel 102 i LUF-direktivet. Av artiklarna framgår att medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och vidta åtgärder för ett effektivt samarbete med varandra för att säkerställa informationsutbytet i de frågor som avses i artiklarna 42–44, 57, 59, 60, 62, 64 och 69 i LOU-direktivet respektive artiklarna 62, 81 och 84 i LUF-direktivet. De ska säkerställa att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.
Av artikel 86.1 i LOU-direktivet och artikel 102.1 i LUF-direktivet framgår alltså en skyldighet för medlemsstaterna att samarbeta. När det gäller den närmare innebörden av denna skyldighet framgår inte annat av artikeln än att medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och vidta åtgärder för att säkerställa informationsutbyte i frågor som avses i de närmare uppräknade artiklarna. I några av de bestämmelser som artiklarna hänvisar till synes emellertid skyldigheten utvecklas något. Således framgår av artikel 44.3 i LOU-direktivet att medlemsstaterna på begäran ska göra alla uppgifter (motsvaras i den engelska språkversionen av direktiven av ”any information”) om bevismedel och handlingar som har lämnats i enlighet med artiklarna 42.6 (om överensstämmelse med nationell standard som genomför europeisk standard, europeiskt tekniskt godkännande, internationell standard etc.) och artikel 43 (om märken) samt artikel 44.1 och 44.2 (om provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel) tillgängliga för andra medlemsstater. Enligt artikeln ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där leverantören är etablerad lämna informationen i enlighet med artikel 86. En motsvarande bestämmelse finns i artikel 62 i LUF-direktivet. Enligt artikel 62 i LOUdirektivet (om kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder) ska medlemsstaterna på begäran från andra medlemsstater och i enlighet med artikel 86 lämna all information om de handlingar som har uppvisats som bevis på att de kvalitets- och miljöledningsstandarder som avses i punkterna 1 och 2 är uppfyllda. En motsvarande bestämmelse finns i
artikel 81 i LUF-direktivet. Av artikel 60 i LOU-direktivet framgår vidare att medlemsstaterna på begäran från andra medlemsstater ska lämna all information som rör skäl för uteslutning enligt artikel 57, anbudsgivares behörighet att utföra yrkesverksamhet samt finansiella och tekniska kapacitet enligt artikel 58 och alla upplysningar (”any information” enligt den engelska språkversionen av direktiven) som rör bevismedel enligt denna artikel. I artikel 64.8 i LOU-direktivet föreskrivs en skyldighet för medlemsstaterna att lämna all information om de handlingar som uppvisats som bevis för att en leverantör uppfyller kraven för att registreras i den officiella förteckningen över godkända leverantörer eller som bevis för att leverantörer från andra medlemsstater har en likvärdig certifiering. Slutligen ska medlemsstaterna enligt artikel 69.5 i LOU-direktivet, som rör onormalt låga anbud, på begäran från andra medlemsstater och inom ramen för administrativt samarbete lämna all information som de förfogar över, såsom lagar, förordningar, allmänt tillämpliga kollektivavtal eller nationella tekniska standarder, om de bevis och dokument som uppvisats med avseende på de uppgifter som anges i artikel 69.2.
Enligt regeringens mening får artikel 86.1 i LOU-direktivet och artikel 102.1 i LUF-direktivet, jämte de bestämmelser som artiklarna hänvisar till, närmast anses ge uttryck för en allmän skyldighet att bistå upphandlande myndigheter från andra medlemsstater med information i de frågor som särskilt anges. Regeringen avser att meddela föreskrifter som genomför artikel 86.1 och artikel 102.1 i förordning. I skäl 128 i LOU-direktivet anges att informationsutbytet är underkastat nationella lagstiftningar om sekretess och att direktivet inte medför någon skyldighet för medlemsstaterna att utbyta information som går utöver vad nationella upphandlande myndigheter har tillgång till. Även om detta inte anges i motsvarande skäl i LUF-direktivet (skäl 134) måste detta enligt regeringens mening gälla även enligt detta direktiv.
De bestämmelser som artikel 86.1 i LOU-direktivet och artikel 102.1 i LUF-direktivet hänvisar till innehåller, som framgått ovan, i vissa fall en direkt hänvisning till artikel 86 eller ett uttryckligt omnämnande av administrativt samarbete. Som framgår av de avsnitt där de aktuella artiklarna behandlas gör regeringen bedömningen att dessa bestämmelser inte behöver genomföras särskilt, se avsnitt 17.1.2, 24.1.2, 24.1.5 och 25.3. Regeringen kan dock, som framgått, genom föreskrifter i förordning komma att komplettera bestämmelserna om administrativt samarbete.
Den samordnande myndigheten bör vara den som ansvarar för samarbetet och att biståndet ges, men bör i förekommande fall även kunna fungera som en kanal till andra berörda myndigheter. I 6 § förvaltningslagen (1986:223) regleras samverkan mellan myndigheter. Av paragrafen framgår att varje myndighet ska lämna andra myndigheter hjälp inom ramen för den egna verksamheten. En myndighet som får en förfrågan har alltså att bedöma om den kan lämna hjälpen inom ramen för sin verksamhet (prop. 2008/09:187 s. 147).
I artikel 86.2 i LOU-direktivet och artikel 102.2 i LUF-direktivet erinras om att de behöriga myndigheterna ska utbyta information i enlighet med de regler om skydd av personuppgifter som fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation. I likhet med utredningen anser regeringen att bestämmelserna inte behöver genomföras. Det ska tilläggas att i april 2016 antogs Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 2016/679 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG.
Av artikel 86.3 i LOU-direktivet och artikel 102.3 i LUF-direktivet framgår avslutningsvis att ett pilotprojekt ska inledas senast den 18 april 2015 för att testa om det för utbyte av information enligt direktiven är lämpligt att använda det elektroniska informationssystemet för den inre marknaden, IMI (Europaparlamentets och rådets förordning [EU] nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG). Regeringen delar utredningens bedömning att dessa bestämmelser inte behöver genomföras i lagstiftningen.
27.4 Tillsyn och stöd vid upphandling som inte omfattas av direktiven
Regeringens förslag: De nya lagarnas bestämmelser om tillsyn ska, i likhet med vad som gäller enligt nuvarande LOU och LUF, tillämpas även vid upphandling som inte omfattas av direktiven.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens förslag: Av 15 kap. 2 § nuvarande LOU och
LUF framgår att 18 kap. om tillsyn även ska tillämpas när det gäller upphandling som inte omfattas av direktivet. Enligt regeringens mening bör motsvarande gälla även enligt de nya lagarna. En hänvisning till 22 kap. bör därför framgå av 19 kap. 2 § i de nya lagarna.
Som framgått ovan har Upphandlingsmyndigheten det samlade ansvaret för att utveckla, förvalta och stödja den upphandling som genomförs av upphandlande myndigheter och enheter. Upphandlingsmyndighetens uppdrag omfattaräven upphandling på det icke direktivstyrda området.
27.5 Statistikinsamling avseende inköpsvolymer
I promemorian föreslås att 22 kap i de nya lagarna även ska innehålla bestämmelser om uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten när det gäller inköpsvolymer (Ds 2014:25 s. 544). De föreslagna bestämmelserna har inte någon grund i upphandlingsdirektiven, utan är nationella bestämmelser. Enligt dessa
ska den upphandlande myndigheten eller enheten till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som ingåtts enligt den nya lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och lagen om valfrihetssystem. Förslagen avser att komplettera Upphandlingsutredningens 2010 lagförslag om statistikinsamling via godkända annonsdatabaser (SOU 2013:12 s. 582 f.).
Regeringen anser att det är angeläget att statistiken på upphandlingsområdet förbättras. De lagförslag som lämnades i slutbetänkandet av Upphandlingsutredningen 2010 och i promemorian är emellertid enligt regeringens bedömning varken fullständiga eller tillräckliga för att uppnå detta mål. Det finns därför enligt regeringens mening behov av att ytterligare utreda denna fråga. Regeringen avser därför att återkomma i frågan.
27.6 Tillsyn, stöd och rapportering vid upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Lagen om upphandling av koncessioner ska innehålla bestämmelser om tillsyn, som ska vara utformade som bestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Konkurrensverket tillstyrker att verket bör vara tillsynsmyndighet även när det gäller upphandling enligt lagen om upphandling av koncessioner. Ingen remissinstans framför någon invändning mot förslagen.
Skälen för regeringens förslag: I artikel 45 i LUK-direktivet finns bestämmelser om övervakning och rapportering vid upphandling av koncessioner. Bestämmelserna är mindre detaljerade än motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet. Av artiklarna 45.1 och 45.2 framgår emellertid, på samma sätt som i LOU- och LUF-direktiven, att medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna för tilldelning av koncessionskontrakt övervakas. Bestämmelserna bör enligt regeringens mening genomföras genom bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner vilka motsvarar 18 kap. i nuvarande LOU och alltså överensstämmer med de bestämmelser om tillsyn som föreslås i den nya lagen om offentlig upphandling.
Av artikel 45.2 framgår vidare att övervakningsmyndigheten ska ha behörighet att hänvisa specifika överträdelser eller systemproblem till nationella revisionsmyndigheter, domstolar, tribunaler eller andra lämpliga myndigheter. Regeringen anser, i likhet med vad som uttalats om motsvarande bestämmelse i LOU-direktivet och LUF-direktivet, att bestämmelsen inte kräver något särskilt genomförande i lag.
Till skillnad från LOU-direktivet och LUF-direktivet innehåller LUKdirektivet en skyldighet att sända en övervakningsrapport till kommissionen endast på kommissionens begäran. När en sådan begäran
sker bör emellertid tillsynsmyndigheten vara ansvarig för att bistå regeringen med underlaget till en sådan rapport. Någon lagreglering om detta är dock inte nödvändig. Däremot avser regeringen att återkomma till denna fråga vid utformningen av de förordningsbestämmelser som krävs för genomförandet.
Artikel 45.4 anger att medlemsstaterna ska säkerställa att information och vägledning om tolkning och tillämpning av unionsrätten kostnadsfritt ska finnas tillgänglig för att hjälpa upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer att tillämpa unionens regler korrekt. I likhet med den bedömning som gjorts beträffande motsvarande bestämmelser i LOU-direktivet och LUF-direktivet anser regeringen inte att bestämmelserna kräver genomförande i lag. Även i denna fråga avser regeringen att återkomma vid utformningen av de förordningsbestämmelser som krävs för genomförandet.
Utredningen har föreslagit en bestämmelse om uppgiftsskyldighet för upphandlande myndigheter och enheter som inte har sin grund i direktivet. Motsvarande bestämmelser har också i promemorian föreslagits i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, se ovan (avsnitt 27.5). Som framgått ovan avser regeringen att återkomma till frågan. Något skäl att nu införa motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner finns därför inte.
27.7 Tillsyn och stöd vid upphandling av koncessioner som inte omfattas av direktiven
Regeringens förslag: Bestämmelserna om tillsyn i lagen om upphandling av koncessioner ska vara tillämpliga även vid upphandling som inte omfattas av direktiven.
Utredningens förslag: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen synes inte behandla frågan och lämnar inte heller något förslag om att reglerna om tillsyn ska vara tillämpliga även på det icke direktivstyrda området.
Remissinstanserna: Endast Konkurrensverket yttrar sig i frågan och anför att det är naturligt att upphandlingsstödet får ett tydligt uppdrag att arbeta med stöd för upphandlingar av koncessioner även under tröskelvärdet.
Skälen för regeringens förslag: Enligt de föreslagna nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska bestämmelserna om tillsyn tillämpas även när det gäller upphandlingar som inte omfattas av de direktivstyrda reglerna.
Motsvarande bör enligt regeringens mening gälla även på området för koncessioner. En hänvisning till 18 kap. bör därför framgå av 15 kap. i den nya lagen.
Regeringen avser, som framgått ovan, att överväga frågan om stöd och vägledning vid upphandling av koncessioner i samband med utformningen av de förordningsbestämmelser som krävs för direktivets genomförande.
28 Projekttävlingar
28.1 Projekttävlingar vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Regleringen av projekttävlingar på tjänsteområdet ska i huvudsak motsvara bestämmelserna i den nuvarande lagen.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Det ska anges i lagen att rätten att delta i en projekttävling inte får begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer.
Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att definitionen av projekttävling samt bestämmelser om beräkning av tröskelvärden vid projekttävlingar skulle placeras i kapitlet som behandlar projekttävlingar. Vidare föreslås i promemorian en särskild bestämmelse i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om tidsfrist för efterannonsering. Promemorian saknar förslag om genomförande av bestämmelser om begränsning av rätten att delta i projekttävlingar.
Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: Regleringen av projekttävlingar har bibehållits i huvudsak oförändrad i de nya direktiven (artiklarna 78–82 i
LOU-direktivet respektive artiklarna 95–98 i LUF-direktivet). I stora delar kommer därför den nya lagstiftningen att överensstämma med vad som gäller i nuvarande lagstiftning. De nya direktiven har dock på detta område delvis fått en annan uppbyggnad än tidigare direktiv, vilket också bör få genomslag i den nya lagstiftningen. Lagrådet har, med anledning av att det ansett att projekttävlingar bör anses omfattas av definitionen av upphandling, föreslagit att definitionen av projekttävling ska utgå. Regeringens uppfattning i fråga om definitionen av upphandling medför emellertid att definitionen av projekttävling ska kvarstå och placeras i avsnittet med definitioner (se avsnitt 6.1.2).
När det gäller tröskelvärden vid projekttävlingar tillämpas de allmänna bestämmelserna om tröskelvärden för respektive direktiv (artikel 4 i LOU-direktivet respektive artikel 15 i LUF-direktivet). Av artikel 78 framgår dock hur man räknar ut värdet av en projekttävling. För projekttävlingar som avser forsknings- och utvecklingstjänster, vissa teletjänster eller vissa andra tjänster anges inte något särskilt tröskelvärde. Bestämmelserna om beräkningen av tröskelvärden har som Lagrådet föreslagit slagits ihop till en gemensam bestämmelse och placerats i kapitlet som behandlar tröskelvärden.
På motsvarande sätt som för tröskelvärdena tillämpas de allmänna bestämmelserna om kommunikation i de nya direktiven på projekttävlingar, varför några särskilda hänvisningar till dessa bestämmelser inte behövs i kapitlen om projekttävlingar i de nya lagarna.
En nyhet är att det i de nya direktiven uppställs krav på att en upphandlande myndighet eller enhet som har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, anger detta i annonsen om tävlingen (artikel 79.1 andra stycket i LOUdirektivet respektive 96.1 andra stycket i LUF-direktivet). Lagrådet har ansett att det bör övervägas om fler av direktivets bestämmelser bör föras in i lagen, möjligen i kapitlet om projekttävlingar. Regeringen ser emellertid inte någon anledning att föra in ytterligare bestämmelser om annonsering vid projekttävlingar. De regler myndigheter och enheter ska följa vid annonsering av projekttävlingar framgår av standardformuläret för den aktuella annonsen.
En annan nyhet i LUF-direktivet är att den tidsfrist inom vilken en upphandlande enhet ska meddela Europeiska kommissionen resultatet av en projekttävling förkortats. I stället för inom två månader ska den upphandlande enheten nu, i enlighet med huvudregeln för efterannonsering, sända resultatet av en projekttävling till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att tävlingen avslutats (artikel 96.2 andra stycket).
I direktiven anges, på samma sätt som tidigare, uttryckligen att rätten att delta i projekttävlingar inte får begränsas till en medlemsstats territorium eller till en del av detta territorium, eller till enbart fysiska personer eller juridiska personer med hänvisning till att lagen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas kräver det (artikel 80.2 i LOU-direktivet respektive artikel 97.2 i LUF-direktivet). Till skillnad från regeringens tidigare ställningstagande (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 421) har för tydlighets skull en särskild bestämmelse om att rätten att delta i en projekttävling inte får begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer tagits in i lagen.
I artikel 80.3 i LOU-direktivet respektive artikel 97.3 i LUF-direktivet anges att om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett angivet antal deltagare ska den upphandlande myndigheten eller enheten fastställa entydiga och icke diskriminerande kriterier för urvalet. Av lagtexten bör framgå att den upphandlande myndigheten ska fastställa kriterier för urvalet av deltagare. Att kriterierna ska vara icke diskriminerande följer emellertid av de allmänna principer som gäller för upphandling (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 420).
Enligt artikel 79.2 andra stycket i LOU-direktivet och 96.2 tredje stycket i LUF-direktivet behöver resultatet av en projekttävling inte offentliggöras om detta skulle hindra tillämpning av lag, strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata företags berättigade affärsintressen eller motverka en sund konkurrens mellan tjänsteleverantörerna. Någon motsvarighet till bestämmelsen behöver emellertid inte tas in i lagtexten, då en upphandlande myndighet eller enhet alltid ska beakta bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, vilka motsvarar bestämmelserna i artiklarna ovan (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 421, se även avsnitt 21 om sekretess). En annons om resultatet av en projekttävling ska således inte innehålla information som kan strida mot något intresse som skyddas av de ovan nämnda lagarna.
Bestämmelser om publicering av annonser kommer att tas in i en förordning på motsvarande sätt som i nuvarande reglering. Europeiska kommissionen ska fastställa standardformulär som ska användas vid annonseringen (artikel 79.3 i LOU-direktivet respektive artikel 96.2 i LUF-direktivet). Ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter har tagits in i lagen på inrådan av Lagrådet.
28.2 Projekttävlingar på det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om projekttävlingar ska med avseende på tillämpningsområde, val av deltagare, juryn och dess sammansättning samt juryns beslut även göras tillämpliga på det icke direktivstyrda området.
Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslaget. Skälen för regeringens förslag: De direktivstyrda bestämmelserna om projekttävlingar i LOU och LUF är avseende tillämpningsområde, urvalskriterier, kommunikation, juryn och dess sammansättning samt juryns beslut tillämpliga även vid projekttävlingar på det icke direktivstyrda området. Det har inte framkommit skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Motsvarande bestämmelser i de nya lagarna bör därför göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i dessa lagar. När det gäller kommunikation kommer de allmänna bestämmelserna även att gälla projekttävlingar på det icke direktivstyrda området.
29 Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Regeringens förslag: De nya bestämmelserna på försörjningsområdet för anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland ska motsvara den nuvarande regleringen i LUF.
Regeringens bedömning: De administrativa bestämmelserna i artikel 86 i LUF-direktivet kräver inte något genomförande i lag.
Promemorians förslag och bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågorna.
Skälen för regeringens förslag och bedömning: Av avsnitt 10.10 framgår att de nya upphandlingslagarna inte medger att leverantörer i tredjeland behandlas sämre än leverantörer i EU. LUF-direktivet innehåller emellertid bestämmelser som innebär att anbud som omfattar
varor med ursprung i tredjeland missgynnas i vissa fall. Med tredjeland avses i detta sammanhang ett land utanför Europeiska unionen.
Artikel 85 i LUF-direktivet innebär att en upphandlande enhet i vissa fall får och i andra fall – vid likvärdiga anbud – ska gynna anbud som omfattar varor med ursprung i unionen eller i ett tredjeland som slutit frihandelsavtal av visst slag med unionen. Artikeln har närmast tillkommit av handelspolitiska skäl och är i sak oförändrad jämfört med äldre direktiv. Redan det första direktivet för försörjningssektorerna, 90/531/EEG, innehöll samma bestämmelser. LOU-direktivet, liksom 2004 års LOU-direktiv, saknar motsvarande bestämmelser.
Artikel 85 i LUF-direktivet motsvarar punkt för punkt artikel 58 i 2004 års LUF-direktiv, som har genomförts genom bestämmelserna i 14 kap. LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 547–550). Enligt artikel 85.1 i LUF-direktivet är artikeln tillämplig på anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, med vilket unionen inte har slutit sådana multilaterala eller bilaterala avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredjeland. Artikeln påverkar inte de åtaganden som unionen eller dess medlemsstater har gentemot ett tredjeland.
Avgörande för tillämpningsområdet enligt artikel 85 är med andra ord de avtal som unionen eller medlemsstaten har med andra länder. På kommissionens hemsida finns uppgifter om vilka länder unionen har frihandelsavtal med. Sveriges frihandelsavtal med andra länder publiceras i serien Sveriges internationella överenskommelser (SÖ).
Artikel 85.2 öppnar en möjlighet till särbehandling inom försörjningssektorerna av varuanbud som till övervägande del omfattar varor med ursprung i tredjeland. Enligt artikeln får anbud som lämnas i samband med tilldelning av varukontrakt förkastas om andelen varor med ursprung i tredjeland – fastställd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen – uppgår till mer än 50 procent av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar. Vid tillämpning av artikeln ska programvaror för utrustning till telenät anses vara varor.
Om två eller flera anbud är likvärdiga enligt tilldelningskriterierna i artikel 82, ska enligt artikel 85.3 företräde ges de anbud som inte kan förkastas med stöd av artikel 85.2. Priserna på anbuden ska anses som likvärdiga om prisskillnaden inte är större än tre procent. Enligt artikel 85.3 andra stycket ska ett anbud dock inte ges företräde om detta skulle tvinga den upphandlande enheten att anskaffa utrustning med andra tekniska egenskaper än den befintliga utrustningen, med åtföljande inkompatibilitet, tekniska svårigheter vid drift och underhåll eller orimliga kostnader.
Artikel 85.3 är en prispreferensregel till förmån för anbud som inte kan förkastas enligt artikel 85.2. Regeln innebär en skyldighet för en upphandlande enhet att ge företräde åt dessa anbud om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent. Som en förutsättning för denna skyldighet gäller att anbuden i övrigt ska befinnas likvärdiga vid den ordinarie bedömning av anbud som ska göras enligt artikel 82. Det sagda innebär att om anbud som inte kan förkastas enligt artikel 85.2 är upp till tre procent dyrare än övriga anbud, ska de ändå anses likvärdiga med dessa. Annorlunda uttryckt ska ett ”EU-anbud” på
103 miljoner kronor anses prismässigt likvärdigt med ett ”tredjelandsanbud” på 100 miljoner kronor. Därmed ges en treprocentig prisfördel för ”EU-anbud”.
Någon bestämmelse som motsvarar artikel 85.3 andra stycket har inte införts i LUF. Regeringen delade Lagrådets bedömning att anbud behäftade med så allvarliga brister ändå inte torde vara likvärdiga med anbud utan nämnda svårigheter (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 550).
Av artikel 85.4 framgår att beräkningen av andelen tredjelandsvaror enligt artikel 85.2 inte ska beakta varor från tredjeländer med sådana frihandelsavtal som avses i artikel 85.1. Detta följer redan av artikel 85.1 som klargör tillämpningsområdet för artikeln. Av denna anledning infördes inte någon motsvarande beräkningsbestämmelse i LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 549).
Reglerna om anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland är inte ändrade i förhållande till 2004 års LUF-direktiv. De överväganden som gjordes i samband med införandet av LUF är därför fortfarande aktuella. De nuvarande bestämmelserna i 14 kap. LUF bör i sak oförändrade tas in i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I likhet med LUF bör bestämmelserna ges ett eget kapitel i den nya lagen.
Lagrådet har anmärkt att begreppet tredjeland inte bör användas i lagtexten, eftersom det även förekommer i andra lagar med en annan betydelse. Lagrådet har därför föreslagit att bestämmelserna i stället ska tala om en stat utanför Europeiska unionen.
Vad som avses med begreppet tredje land i detta sammanhang framgår tydligt av bestämmelserna, vilket Lagrådet inte heller har invänt emot. Enligt regeringens mening finns det inte heller något utrymme för missförstånd vad gäller bestämmelsernas tillämpningsområde. Lagrådsremissens uttryckssätt överensstämmer med 14 kap. LUF, 2004 års LUF-direktiv och LUF-direktivet. Begreppet tredjeland förekommer i ett flertal författningar. I detta sammanhang används begreppet i den gängse betydelsen, dvs. en stat utanför Europeiska unionen. Regeringen anser mot angiven bakgrund att begreppet tredjeland även i fortsättningen bör användas i bestämmelserna.
Artikel 86 i LUF-direktivet innehåller administrativa bestämmelser och avser förbindelserna med tredjeländer när det gäller upphandling. Artikeln motsvarar i allt väsentligt artikel 59 i 2004 års LUF-direktiv. Denna artikel har inte genomförts i LUF.
Enligt artikel 86.1 i LUF-direktivet ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de allmänna svårigheter deras företag rättsligt eller i praktiken möter och rapporterar i samband med tilldelning av tjänstekontrakt i tredjeländer. Vidare ska medlemsstaterna enligt artikel 86.4 underrätta kommissionen om de svårigheter som deras företag rättsligt eller i praktiken möter och rapporterar när dessa företag försökt att tillförsäkra sig kontrakt i tredjeländer och som beror på att de bestämmelser i internationell arbetsrätt som anges i bilaga XIV inte följts. Bilaga XIV innehåller en förteckning över internationella sociala och miljörelaterade konventioner som avses i artikel 36.2 i LUFdirektivet, t.ex. vissa ILO-konventioner.
Regeringen anser inte att det behövs någon reglering i lag om de underrättelseskyldigheter som avses i artiklarna 86.1 och 86.4 i LUF-
direktivet (jfr bedömningarna i avsnitten 27.1 och 27.2). Skyldigheterna kan förväntas bli fullgjorda utan lagreglering. Regeringen avser emellertid att återkomma till dessa frågor vid utarbetandet av den reglering i förordningsform som behövs för genomförandet av direktiven.
Artiklarna 86.2, 86.3 och 86.5 i LUF-direktivet riktar sig till kommissionen och behöver inte genomföras i svensk rätt. Av artikel 86.6 framgår att artikeln inte påverkar unionens åtaganden gentemot tredjeländer enligt internationella avtal om upphandling, särskilt inom ramen för WTO. Detta klargörande kräver inte heller något genomförande i svensk lagstiftning.
30 Rättsmedel
30.1 Offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna
Regeringens förslag: Nuvarande bestämmelser om rättsmedel i lagen om offentlig upphandling respektive lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska överföras väsentligen oförändrade till den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
De nya lagarna ska innehålla bestämmelser om undantag från avtalsspärr och om överprövning vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.
I promemorian föreslås dock vissa särskilda regler vid överprövningar avseende kollektivtrafik.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna yttrar sig inte över promemorians förslag. Vissa remissinstanser, bl.a. Sveriges bussföretag,
Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Lindahl framför materiella synpunkter på överprövningsreglerna.
Skälen för regeringens förslag: Det finns två rättsmedelsdirektiv som syftar till att säkerställa efterlevnaden av upphandlingsreglerna. Det första direktivet avser upphandling inom den klassiska sektorn – rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (första rättsmedelsdirektivet). Det andra avser upphandling inom försörjningssektorerna – rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (andra rättsmedelsdirektivet). De båda direktiven har ändrats genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EEG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (ändringsdirektivet).
Rättsmedelsdirektiven, i lydelse enligt ändringsdirektivet, har genomförts i svensk rätt genom bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 16 kap. LOU och 16 kap. LUF samt bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift i 17 kap. LOU och 17 kap. LUF. Sveriges bussföretag, Konkurrenskommissionen, Advokatfirman
Lindahl med flera har synpunkter som går ut på att överprövningsreglerna i LOU och LUF behöver ses över.
Bestämmelserna om rättsmedel har emellertid inte omfattats av utredningens eller promemorians överväganden och förutsättningar saknas därför för en sådan översyn inom ramen för detta lagstiftningsärende. De förs således endast med några ändringar över till de nya lagarna om upphandling. Vissa av reglerna om överprövning har dock utretts av Överprövningsutredningen vars överväganden redovisas i betänkandet Överprövning av upphandlingsmål m.m. (SOU 2015:12).
Med anledning av att det föreslås att bestämmelser om dynamiska inköpssystem ska införas i de nya lagarna om upphandling, sker vissa kompletteringar av bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och överprövning för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats inom ramen för ett sådant system (se beträffande dynamiska inköpssystem avsnitt 16.1).
Verket för innovationssystem (Vinnova) efterlyser klargörande avseende möjligheterna till överprövning när det gäller innovationspartnerskap och Kammarrätten i Göteborg vill få klargjort om avtalsspärr gäller vid överprövning av innovationspartnerskap och om reglerna om ogiltighet är tillämpliga. Regeringen gör i dessa frågor följande överväganden. Rättmedeldirektivet ger möjlighet att i vissa fall göra undantag från avtalsspärr. Detta gäller bland annat vid förfaranden där annonsering inte krävs i EUT eller vid förnyad konkurrensutsättning vid ramavtal. Innovationspartnerskap kan emellertid inte undantas från avtalsspärr enligt rättsmedeldirektivet. Som framgått av avsnitt 12.1.4 är innovationspartnerskap ett upphandlingsförfarande som ska föregås av annonsering och det har mest gemensamt med upphandlingsförfarandet förhandlat förfarande med föregående annonsering. Det skiljer sig alltså på ett avgörande sätt från de förfaranden där undantag från avtalsspärr görs. När det gäller överprövning av avtals giltighet så är det kopplat till bristande annonsering och andra allvarliga överträdelser av upphandlingsregelverket. Om en upphandling avseende innovationspartnerskap inte annonserats är det således en otillåten direktupphandling och kan angripas med en ogiltighetstalan om inte något undantag är tillämpligt. Detsamma gäller om myndigheten gjort sig skyldig till någon annan av de överträdelser som omnämns i 20 kap. 13 §.
I promemorian föreslås vissa särskilda regler angående överprövning av kollektivtrafik som en del i ett förslag om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning. Som framgår av avsnitt 8.11 avser regeringen att behandla frågan om kompletterande reglering till EU:s kollektivtrafikförordning i ett annat lagstiftningsärende.
Lagrådet har föreslagit att 20 kap. 4 § i de nya lagarna om upphandling ges en annan lydelse. Uttrycket ”som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada” framstår som en förutsättning för behörighet att ansöka om överprövning. En sådan ordning är inte lämplig.
Förutsättningen, uttryckt på samma sätt, finns med som rekvisit i 6 och
13 §§ där överprövningen regleras i sak. Enligt Lagrådet är det också i 6 och 13 §§ som skadeprövningen hör hemma. I anslutning till regleringen i 20 kap. 6 § andra stycket har Lagrådet vidare anfört att frågan bör besvaras hur bestämmelsen ska tillämpas på ramavtal och avtal som sluts med stöd av ett ramavtal. Lagrådet har också efterfrågat en analys av frågan om en projekttävling ska utlösa en avtalsspärr enligt 20 kap. 1 § och i så fall när det ska ske. De nu nämnda bestämmelserna har emellertid inte ingått i någon översyn i det aktuella lagstiftningsärendet.
Avslutningsvis har Lagrådet konstaterat att rättsmedelskapitlen saknar regler om när det föreligger svensk domsrätt och har anfört att sådana regler behövs särskilt för fall av gränsöverskridande gemensam upphandling. Lagrådet efterlyser en mer ingående analys. I avsnitt 15.2.5 har regeringen redogjort för tillämpliga regler om domsrätt och behörig domstol samt bedömt att gränsöverskridande samarbeten i dessa hänseenden får bedömas enligt de allmänna bestämmelserna i ämnet. Såvitt framkommit finns det inte i dag några tillämpningsproblem av nämnda bestämmelser. Skulle sådana problem komma att uppstå med anledning av de nya reglerna om gränsöverskridande upphandling har regeringen för avsikt att återkomma i frågan om behovet av kompletterande regler i fråga om domsrätt.
30.2 Upphandling av koncessioner
Regeringens förslag: I lagen om koncessioner ska bestämmelser införas om rättsmedel som motsvarar de som finns i LOU och LUF.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna yttrar sig inte över utredningens förslag. De som yttrar sig är i huvudsak positiva. Några remissinstanser är positiva till att det införs möjlighet att överpröva upphandlingar av koncessioner, bl.a. Kriminalvården och
Naturvårdsverket.
Skälen för regeringens förslag: LUK-direktivet innebär att ett område inom upphandlingen som hittills inte reglerats i sekundärrätten nu får en sådan reglering. I sekundärrätten finns också särskilda rättsmedel, som för upphandlingens del befinner sig i två direktiv, ett för den klassiska sektorn och ett för försörjningssektorn (se avsnitt 30.1). I nuvarande 16–18 kap. LOU och LUF finns regler som genomför rättsmedelsdirektiven. I LUK-direktivets skäl 81 anges att de nu nämnda rättsmedelsdirektiven ska gälla också för tjänste- och byggkoncessioner som tilldelas av upphandlande myndigheter eller enheter. Anledningen till detta anges vara att säkerställa ett lämpligt rättsligt skydd för anbudssökande och anbudsgivare i koncessionstilldelningsförfarandet och att säkerställa en effektiv kontroll av att detta direktiv och principerna i EUF-fördraget efterlevs.
I skäl 83 anges vidare att medlemsstaterna konsekvent och systematiskt ska övervaka hur reglerna om tilldelning av koncessioner genomförs och fungerar, för att säkerställa att unionsrätten tillämpas effektivt och enhetligt. Dessa nu citerade skäl utgör grunden för LUK-direktivets avdelning IV, som innehåller artiklarna 46 och 47. Dessa artiklar
innehåller ändringar av berörda artiklar i respektive rättsmedelsdirektiv. Ändringarna utgör följdändringar och innebär att de båda rättsmedelsdirektiven blir tillämpliga också för upphandling av bygg- och tjänstekoncessioner. De nya upphandlingsdirektiven innefattar inte någon ändring i sak av rättsmedelsdirektiven. Dessa har relativt nyligen varit föremål för en översyn vilken i sin tur resulterade i nya rättsmedel och ändringar av då gällande rättsmedel.
LUK-direktivet är entydigt och skälen är tydliga. För att säkra effektivitet och tillsyn över den nya upphandling som regleras i LUKdirektivet och därmed i LUK ska rättsmedel m.m. införas. De befintliga rättsmedelsdirektiven görs tillämpliga på koncessionsupphandling endast genom att rättsmedelsdirektiven följdändras genom hänvisningar till LUK-direktivet. En naturlig följd av en sådan hänvisningsteknik är att de nationella reglerna för överprövning m.m. som i dag finns i LOU och LUF görs tillämpliga också för koncessionsupphandling.
Almega, Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen anser att det bör övervägas om upphandlingsskadeavgiften är för låg vid upphandling av koncessioner. Regeringen har emellertid inte för avsikt att i detta lagstiftningsärende överväga upphandlingsskadeavgiftens storlek. Vissa remissinstanser framför även materiella synpunkter på överprövningsreglerna, bl.a. Konkurrenskommissionen och Advokatfirman Delphi. Regeringen hänvisar avseende detta till resonemanget under avsnitt 30.1.
Lagrådet har vad gäller rättsmedlen i lagen om koncessioner framfört samma synpunkter som framförts avseende rättsmedlen i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, (se avsnitt 30.1).
30.3 Rättsmedel inom det icke direktivstyrda området
Regeringens förslag: Bestämmelserna om rättsmedel ska vara tillämpliga även vid upphandling som faller utanför direktivens tillämpningsområde. Detta ska även gälla för koncessioner.
Utredningens och promemorians förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser yttrar sig inte särskilt över förslaget.
Skälen för regeringens förslag: Bestämmelserna om rättsmedel är i dag tillämpliga på såväl upphandlingar inom det direktivstyrda området som på upphandlingar som faller utanför detta område. Det finns inte skäl för någon annan ordning i de nya upphandlingslagarna. Det finns inte heller anledning att göra någon annan bedömning när det gäller lagen om upphandling av koncessioner. Sveriges Television AB (SVT) anser, med hänsyn till att överprövningssystemet för närvarande utreds, att det i nuläget är olämpligt att införa en möjlighet till överprövningar av koncessionstilldelningar som inte omfattas av direktivet. Att överprövningsinstitutet är under utredning är enligt regeringen inte ett
tillräckligt skäl att avstå från att införa en möjlighet till överprövning för koncessioner under tröskelvärdena.
Samtliga föreslagna bestämmelser som gäller rättsmedel i de nya lagarna bör således göras tillämpliga vid icke direktivstyrda upphandlingar enligt bestämmelserna i 19 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna samt i 15 kap. i lagen om upphandling av koncessioner
31 Upphandling som inte omfattas av direktiven
31.1 Ett särskilt kapitel i de nya lagarna ska reglera upphandling utanför det direktivstyrda området
Regeringens förslag: De nya lagarna ska i ett särskilt kapitel reglera upphandling och projekttävling som inte omfattas av de nya upphandlingsdirektiven.
Regeringens bedömning: Vid offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör de särskilda kapitlen i huvudsak motsvara 15 kap. LOU respektive LUF. Vid upphandling av koncessioner bör kapitlet endast innehålla sådana grundläggande bestämmelser som är nödvändiga för ett rättssäkert förfarande.
Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer med regeringens i fråga om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. I promemorian föreslås dock vissa särskilda regler om upphandling av kollektivtrafik.
Utredningens förslag och bedömning överensstämmer med regeringens i fråga om upphandling av koncessioner.
Remissinstanserna (promemorian): Flertalet remissinstanser invänder inte mot förslaget att den icke direktivstyrda upphandlingen ska regleras i ett särskilt kapitel i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Försvarets materielverk (FMV), Ekonomistyrningsverket (ESV), Arbetsförmedlingen, Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL) och Advokatfirman Delphi tillstyrker förslaget. Advokatfirman Delphi anser dock att den föreslagna lagstiftningstekniken med ett stort antal hänvisningar till tillämpliga bestämmelser i lagarnas övriga kapitel, gör regleringen svåröverskådlig.
Enligt advokatfirman bör de särskilda kapitlen i lagarna i stället innehålla en fullständig reglering för upphandling som inte omfattas av direktiven.
SKL Kommentus och flera idéburna organisationer anser emellertid att endast upphandling över tröskelvärdena bör lagregleras. Stockholms läns landsting, SKL och Advokatfirman Lindahl begär att en utredning ska se över regelverket för upphandlingar under tröskelvärdena.
Remissinstanserna (utredningen): De flesta remissinstanserna godtar eller invänder inte mot utredningens förslag (se SOU 2014:69).
Kammarkollegiet, Naturvårdsverket, Konkurrensverket, Stockholms kommun, Almega, Företagarna, Svenskt Näringsliv och Advokatfirman Delphi tillstyrker förslaget. Företagarna betonar att tröskelvärdet vid upphandling av koncessioner ligger på en så hög nivå som ca 50 miljoner kronor och att även koncessioner under tröskelvärdet bör hanteras på ett sätt som tillvaratar konkurrensen. Almega och Svenskt Näringsliv finner det sannolikt att flertalet upphandlingar av koncessioner kommer att omfattas av det föreslagna 15 kap. i den nya lagen om upphandling av koncessioner. Sveriges advokatsamfund har ingen erinran mot förslaget. Gotlands kommun, Umeå kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) och Svensk Energi ser emellertid inte något behov av bestämmelser om upphandling av koncessioner under tröskelvärdet. Enligt dessa remissinstanser är det onödigt och i strid mot önskemålet om förenkling att lagreglera denna typ av upphandling, som bedöms bli sällan förekommande. Sveriges Television AB (SVT) anser att tilldelning av koncessioner som inte omfattas av direktivet endast ska styras av de allmänna principerna och bestämmelserna om skadestånd. Försäkringskassan anser att behovet av att lagreglera koncessionsupphandlingar utanför det direktivstyrda området inte framträder med styrka.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Upphandlingsdirektivens tillämpningsområde
Upphandlingsdirektiven är tillämpliga på upphandling över de tröskelvärden som anges i direktiven (se artikel 4 i LOU-direktivet, artikel 15 i LUF-direktivet och artikel 8 i LUK-direktivet). Tröskelvärdena behandlas i avsnitt 11.
För upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdena gäller endast vissa bestämmelser i direktiven (se främst artiklarna 74–77 i LOU-direktivet, artiklarna 91– 94 i LUF-direktivet och artikel 19 i LUK-direktivet). Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster behandlas i avsnitt 32.
Även om en upphandlings värde understiger tröskelvärdet kan upphandlingen ha ett sådant gränsöverskridande intresse att de grundläggande EU-rättsliga principerna ska tillämpas, jfr kommissionens tolkningsmeddelande om gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (EUT C 179, 1.8.2006, s. 2-7).
Upphandling som inte omfattas av direktiven bör regleras i ett särskilt kapitel i de nya lagarna
I 15 kap. LOU respektive LUF finns bestämmelser om upphandling utanför det direktivstyrda området. Dessa kapitel innehåller bl.a. bestämmelser om upphandling under tröskelvärdena. Ordningen med ett särskilt kapitel i lagen som reglerar sådan upphandling har gällt alltsedan 1992 års LOU (jfr prop. 1992/93:88 s. 41 f. och prop. 2006/07:128 del 1 s. 423 f.). Redan den upphandlingsförordning som föregick 1992 års LOU omfattade all upphandling oavsett dess beloppsmässiga värde.
Upphandlingar enligt 15 kap. LOU respektive LUF utgör den överlägset största delen av de upphandlingar som genomförs. I den mån en sådan upphandling har ett gränsöverskridande intresse omfattas den av EUFfördraget och EU-rättens allmänna principer. Det bör således under alla omständigheter finnas bestämmelser om icke direktivstyrd upphandling som har ett gränsöverskridande intresse. Det är därmed inte ett alternativ att inte alls reglera upphandlingar utanför direktivens tillämpningsområde. Att överlämna åt de upphandlande myndigheterna och enheterna att i varje enskild upphandling avgöra om det finns ett gränsöverskridande intresse och om de allmänna principerna ska tillämpas är varken ändamålsenligt eller tillräckligt för att garantera rättssäkerhet i tilldelningsförfarandet. Det saknas således enligt regeringens mening anledning att nu ompröva ordningen med ett särskilt kapitel i lagarna som reglerar den icke direktivstyrda upphandlingen. De särskilda bestämmelserna bör även fortsättningsvis gälla oavsett om upphandlingen har ett gränsöverskridande element eller inte. Det saknas i denna fråga anledning att bedöma upphandling av koncessioner på något annat sätt än offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Tillämpningsområdet för det särskilda kapitlet
Som angetts ovan bör de nya lagarnas kapitel om icke direktivstyrd upphandling gälla vid upphandling under tröskelvärdena. I de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör kapitlet även tillämpas för projekttävlingar under tröskelvärdet. Begreppet projekttävling finns inte i den nya lagen om upphandling av koncessioner.
I avsnitt 32.2 föreslår regeringen vidare att det särskilda kapitlet i de nya lagarna ska tillämpas vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster samt vid upphandling av koncessioner som avser sådana tjänster, oavsett upphandlingens värde.
Lagarnas struktur
Av avsnitt 5.3 framgår att regeringens utgångspunkt i detta lagstiftningsärende är att de tre nya lagarna på upphandlingsområdet ska ha samma struktur som LOU och LUF. Regeringens förslag innebär att bestämmelserna om icke direktivstyrd upphandling ska samlas i 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. I fråga om upphandling av koncessioner innebär förslaget att dessa bestämmelser ska samlas i 15 kap. i den nya lagen om upphandling av koncessioner. Regeringen ser inte anledning att nu ge kapitlen om icke direktivstyrd upphandling en mer framträdande placering i de nya lagarna (jfr motsvarande bedömning i prop. 2006/07:128 del 1 s. 424).
Enligt mönster av LOU och LUF bör en inledande bestämmelse i respektive lag ange i vilka fall lagens särskilda kapitel ska tillämpas.
Utformningen av bestämmelserna utanför det direktivstyrda området
Det arbete som redovisas i utredningens betänkande och i promemorian innefattar inte överväganden om någon mer genomgripande förändring
av nuvarande regelverk för upphandlingar på det icke direktivstyrda området. Regelverket för sådana upphandlingar är heller inte föremål för en översyn i detta sammanhang. Regeringens utgångspunkt i detta lagstiftningsärende är därför att bestämmelserna i 15 kap. LOU och LUF bör föras över till 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna bör justeras och kompletteras om det är påkallat till följd av den ändrade regleringen på det direktivstyrda området. Övervägandena i dessa delar finns i de avsnitt som rör de aktuella sakfrågorna. I dessa avsnitt behandlas således frågorna om nyheter på det direktivstyrda området bör få genomslag på det icke direktivstyrda området.
Exempel på nyheter i 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna är att kommunikationen under upphandlingen ska ske med elektroniska medel och att upphandlingsdokumenten ska göras tillgängliga med sådana medel vid annonsering av upphandlingen (se avsnitten 20.4.1 och 18.1.4). Ett annat exempel på en nyhet i dessa kapitel är att en upphandling ska kunna ske enligt ett dynamiskt inköpssystem (se avsnitt 16.1.5).
Vid upphandling av koncessioner ger LUK-direktivet den upphandlande myndigheten eller enheten ett betydligt större handlingsutrymme att organisera förfarandet än vad LOU- och LUFdirektiven medger. Regeringen instämmer i utredningens bedömning att detta förhållande påverkar synen på vilken regleringsnivå som bör gälla för icke direktivstyrd upphandling av koncessioner. Kapitlet om upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området bör därför endast innehålla sådana grundläggande bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa likabehandling och öppenhet under tilldelningsförfarandet. Detta kapitel kommer således att vara betydligt kortare än motsvarande kapitel i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Av avsnitten 9.4, 18.3.3, 20.5.4 och 31.2 framgår att kapitlet om icke direktivstyrd upphandling av koncessioner bör innehålla bestämmelser om principer för upphandling, annonsering, direktupphandling, information till leverantörer och dokumentation. Av avsnitten 27.7 och 30.3 framgår vidare att bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning, skadestånd, upphandlingsskadeavgift och tillsyn i lagens 16–18 kap. bör gälla även vid upphandling av koncessioner utanför det direktivstyrda området.
Regleringen i framtiden
Regeringen har den 5 mars 2015 gett en särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska regleras (dir. 2015:22, se avsnitt 32.2). Ett antal remissinstanser anser att en särskild utredare även bör se över regelverket för upphandling under tröskelvärdena. Regeringen konstaterar att det nuvarande förslaget till en sådan reglering är svåröverskådligt. Regeringen avser därför att tillsätta en utredning med uppdraget att se över även detta regelverk.
Lagrådets synpunkter Lagrådet har i vissa delar lämnat detaljerade synpunkter på förslagen till 19 kap. i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Regleringen i dessa kapitel är emellertid inte föremål för någon översyn i detta lagstiftningsärende. Som framgår ovan avser regeringen att tillsätta en utredning med uppdrag att se över de nationella bestämmelserna om upphandling. Regeringens allmänna utgångspunkt är därför att någon ändring av de aktuella bestämmelserna inte ska göras nu. Regeringen avser i stället att återkomma till huvuddelen av Lagrådets synpunkter såvitt avser dessa regler i ett senare sammanhang. Detsamma gäller frågor från Lagrådet om bestämmelsernas innebörd. Som exempel på sådana frågor som enligt regeringens mening ligger utanför detta lagstiftningsärende kan nämnas vissa av Lagrådets frågor kring bestämmelserna om beräkning av en upphandlings värde (19 kap. 8 § i de nya lagarna).
Upphandling av kollektivtrafik
I promemorian föreslås vissa särskilda regler angående upphandling av kollektivtrafik. Som framgår av avsnitt 8.11 avser regeringen att behandla frågan om kompletterande reglering till EU:s
kollektivtrafikförordning i ett annat lagstiftningsärende.
31.2 Direktupphandling av koncessioner
Regeringens förslag: Koncessioner vars värden beräknas understiga fem procent av tröskelvärdet ska få upphandlas utan förhandsannonsering (direktupphandling). Direktupphandling av koncessioner ska även få användas, om upphandling utan föregående annonsering hade fått användas vid upphandling över tröskelvärdet eller om det finns synnerliga skäl.
Bestämmelser om förbud mot vissa beräkningsmetoder och förbud mot att dela upp en upphandling ska införas för att förhindra kringgående av annonseringsplikten. Direktupphandlingar av samma slag under räkenskapsåret ska läggas ihop vid beräkningen av koncessionens värde.
Avtalsspärren ska inte gälla vid direktupphandling. En upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner ska anta riktlinjer för direktupphandling av koncessioner.
Regeringens bedömning: De allmänna upphandlingsrättsliga principerna bör gälla även vid direktupphandling som inte har ett bestämt gränsöverskridande intresse.
Dokumentationsplikten bör inte begränsas till upphandlingar över ett visst värde.
Utredningens bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.
Utredningen har bedömt att bestämmelser om direktupphandling inte behövs.
Förslagen och bedömningen i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Promemorians förslag om riktlinjer för direktupphandling gäller för alla upphandlande myndigheter och enheter.
Remissinstanserna (utredningen): Flera remissinstanser anser att upphandling av koncessioner under tröskelvärdet inte ska regleras över huvud taget (se avsnitt 31.1). Om en sådan reglering ändå införs anser några remissinstanser att den nya lagen ska innehålla bestämmelser om direktupphandling av koncessioner. Konkurrensverket anmärker att utredningens förslag innebär en orimlig börda för upphandlande myndigheter och enheter vid små koncessioner. Med en lagreglering av koncessioner under tröskelvärdet anser verket att en rätt till direktupphandling bör införas. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) delar denna bedömning. Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet påtalar att det kan finnas tjänstekoncessioner vars värden inte uppgår till den direktupphandlingsgräns som gäller för offentlig upphandling (ca 500 000 kronor) och för upphandling inom försörjningssektorerna (ca 1 000 000 kronor). Som exempel nämns driften av en kiosk i ett kommunhus eller av en mindre parkeringsplats. SKL anför att det bör råda en undre gräns för annonseringsskyldigheten, om upphandling av koncessioner under tröskelvärdet regleras i lag. Malmö stad och Skåne läns landsting har ställt sig bakom SKL:s yttrande. Trafikanalys,
Stockholms kommun och Stockholms läns landsting instämmer emellertid i utredningens bedömning att det saknas behov av bestämmelser om direktupphandling av koncessioner.
Remissinstanserna (promemorian): Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget att koncessioner ska få direktupphandlas. Flera remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten och Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), anser emellertid att direktupphandlingsgränsen lämpligen bör gå vid tio procent av tröskelvärdet. Förvaltningsrätten i Härnösand och Konkurrenskommissionen anser däremot att den föreslagna direktupphandlingsgränsen är väl avvägd. Konkurrensverket instämmer i promemorians bedömning att direktupphandlingsgränsen bör bestämmas med utgångspunkt i vid vilket värde en koncession kan antas ha ett bestämt gränsöverskridande intresse. Advokatfirman Kahn Pedersen avstyrker att förhandsannonsering vid direktupphandling ska utlösa avtalsspärr.
Advokatfirman förordar dock att det införs bestämmelser om förhandsinsyn vid direktupphandling enligt LUK. Konkurrensverket,
Almega och Företagarna välkomnar förslaget om dokumentationsplikt.
Några remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten och Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter dock varför det inte föreslås en beloppsgräns för dokumentationsplikten. Försäkringskassan, Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten tillstyrker förslaget om riktlinjer. Skåne läns landsting, Västra Götalands läns landsting, SKL och SKL Kommentus anser dock att kravet på riktlinjer är onödigt och administrativt betungande. Upphandlingsmyndigheten, Almega, Företagarna, Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen instämmer i bedömningen att de grundläggande principerna i LUK bör gälla oavsett om direktupphandlingen har ett gränsöverskridande intresse
eller inte. Om principerna ska gälla i dessa fall, bör deras innebörd klargöras i lag enligt Advokatfirman Kahn Pedersen.
Skälen för regeringens förslag och bedömning
Upphandling av koncessioner under tröskelvärdet
I avsnitt 31.1 föreslår regeringen att koncessioner vars värde beräknas understiga tröskelvärdet ska regleras i ett särskilt kapitel i LUK. Det aktuella kapitlet i LUK (15 kap.) föreslås även innehålla bestämmelser om upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster. Sådan upphandling omfattas enligt förslaget av 15 kap. LUK oavsett upphandlingens värde. Enligt regeringens bedömning bör kapitlet endast innehålla sådana grundläggande bestämmelser som är nödvändiga för ett rättssäkert förfarande.
I 15 kap. LUK finns bestämmelser om kapitlets tillämpningsområde, principer för upphandling, annonsering, information till leverantörer och dokumentation. Av kapitlet framgår vidare att lagens bestämmelser i 16– 18 kap. om rättsmedel och tillsyn är tillämpliga vid upphandling enligt kapitlet.
En möjlighet till direktupphandling bör införas
Vid upphandling av koncessioner ger LUK-direktivet den upphandlande myndigheten eller enheten ett betydligt större handlingsutrymme att organisera förfarandet än vad LOU- och LUF-direktiven medger. LUK är också mer flexibel och mindre detaljstyrd än de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Trots detta innebär utredningens förslag att samtliga bestämmelser i 15 kap. LUK blir tillämpliga ”från första kronan” vid upphandling av koncessioner. Till skillnad från offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna finns det alltså inte någon möjlighet till direktupphandling av koncessioner. Denna skillnad framstår som omotiverad. Det är inte ändamålsenligt att koncessionstilldelning, som är tänkt att vara flexiblare än övrig upphandling, i stället ska vara hårdare reglerad. Genom direktupphandling kan mindre upphandlingar genomföras snabbare och med lägre transaktionskostnader. De upphandlande myndigheterna och enheterna kan då frigöra resurser till mer komplexa upphandlingar som omfattar större värden. Remissinstanserna är positiva till att bestämmelser om direktupphandling införs. Regeringen anser mot angiven bakgrund att en möjlighet att direktupphandla enligt LUK bör införas.
En direktupphandling är enligt definitionen i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna en upphandling utan krav på anbud i viss form. Ett anbud kan således lämnas muntligt vid direktupphandling. Något krav på att anbud ska lämnas i viss form finns dock inte i 15 kap. LUK. Det finns därför ingen anledning att använda samma definition av direktupphandling i LUK. Möjligheten till direktupphandling enligt 15 kap. LUK bör i stället framgå genom att upphandlingar vars värden beräknas understiga ett visst belopp undantas från skyldigheten att förhandsannonsera upphandlingen i en allmänt tillgänglig databas.
Vad gäller direktupphandling innehåller de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna särskilda bestämmelser om annonsering om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling. I LOU och LUF används i dag begreppet förhandsinsyn för sådan annonsering. Enligt bestämmelserna får en upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig. Vid annonsering av aktuellt slag ska avtalsspärr iakttas. Genom att annonsera avsikten att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling kan den upphandlande myndigheten eller enheten skydda sig mot att avtalet förklaras ogiltigt av domstol på grund av brott mot annonseringsbestämmelserna. Begreppet förhandsinsyn är något missvisande, eftersom insynen inte lämnas före en upphandling. Insynen lämnas i stället när leverantören har valts och den upphandlande myndigheten eller enheten har fattat ett tilldelningsbeslut. Regeringen instämmer, till skillnad från Advokatfirman Kahn Pedersen, i promemorians bedömning att det inte torde finnas något reellt behov av bestämmelser om denna form av annonsering vid direktupphandling enligt LUK. Den upphandlande myndigheten eller enheten har alltid möjlighet att förhandsannonsera enligt LUK även om upphandlingens värde understiger beloppsgränsen för direktupphandling. En förhandsannonsering kan inte anses vara särskilt betungande.
Beloppsgränsen för direktupphandling
Tröskelvärdet vid upphandling av koncessioner uppgår enligt artikel 8 i LUK-direktivet till 5 186 000 euro. Genom Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2172 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden har tröskelvärdet höjts till 5 225 000 euro.
I skäl 23 i LUK-direktivet uttalas att direktivet endast bör gälla för koncessionskontrakt vars värde är lika med eller överstiger ett visst tröskelvärde, som bör återspegla det uppenbara gränsöverskridande intresset av koncessioner till ekonomiska aktörer i andra medlemsstater. Innebörden är alltså att det finns ett uppenbart gränsöverskridande intresse vid upphandlingar som överstiger tröskelvärdet. Det går därmed inte att presumera avsaknad av ett gränsöverskridande intresse enbart för att koncessionens värde understiger tröskelvärdet.
Tröskelvärdena enligt LOU och LUF framgår av regeringens tillkännagivande (2016:14) om tröskelvärden vid offentlig upphandling. Direktupphandling enligt LOU får användas om kontraktets värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som gäller för kommuner och landsting vid upphandling av varor och tjänster. Tröskelvärdet uppgår för närvarande till 1 910 323 kronor, varför beloppsgränsen för direktupphandling uppgår till 534 890 kronor. Direktupphandling enligt LUF och LUFS får användas om kontraktets värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som gäller vid upphandling av varor och tjänster. Detta tröskelvärde uppgår för närvarande till 3 820 645 kronor, varför beloppsgränsen för direktupphandling uppgår till 993 368 kronor. De nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom
försörjningssektorerna innebär inte någon ändring av beloppsgränserna för direktupphandling.
Beloppsgränserna för direktupphandling av byggentreprenader enligt LOU och LUF motsvarar beloppsgränserna för direktupphandling av varor och tjänster, trots att tröskelvärdet för upphandling av byggentreprenader är avsevärt högre än tröskelvärdena för upphandling av varor och tjänster. Tröskelvärdet för upphandling av byggentreprenader enligt LOU och LUF motsvarar tröskelvärdet för upphandling av koncessioner (5 225 000 euro). Som grund för ställningstagandet i denna del anförde regeringen att även större byggentreprenader kan bestå av mängder av kontrakt av begränsat värde. Även förenklingsskäl åberopades (se prop. 2013/14:133 s. 16).
Regeringen har aviserat att de nu gällande direktupphandlingsgränserna i LOU och LUF ska utvärderas när de har varit i kraft i tre år, dvs. efter den 1 juli 2017 (se prop. 2013/14:133 s. 21). Utvärderingen bör enligt regeringen omfatta hur transaktionskostnaderna påverkats hos upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer. Den bör även omfatta hur direktupphandlingsgränserna påverkar konkurrensen, inte minst för små och medelstora företag.
De EU-rättsliga principerna om icke-diskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet (förutsebarhet och transparens), ömsesidigt erkännande och rätten till effektiva rättsmedel är alltid tillämpliga på upphandlingar som har ett bestämt gränsöverskridande intresse, se bl.a. kommissionens tolkningsmeddelande Gemenskapsrättens tillämplighet på upphandlingskontrakt som inte, eller bara delvis, omfattas av direktiven om offentlig upphandling (EUT C 179, 1.8.2006, s. 2-7). Enligt kommissionens uppfattning bör en bedömning av om det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse grundas på de särskilda omständigheterna i det enskilda fallet, t.ex. föremålet för kontraktet, dess uppskattade värde, de särskilda förhållandena inom den berörda sektorn (marknadens storlek och struktur, handelspraxis osv.) och den geografiska lokaliseringen för utförandet. Principen om öppenhet innebär att ett företag i en annan medlemsstat ska ha tillgång till relevanta uppgifter om upphandlingen innan kontraktet tilldelas, så att detta företag, om det så önskar, har möjlighet att uttrycka sitt intresse för att få kontraktet. Upphandlingen måste alltså offentliggöras på något sätt.
Direktupphandlingar annonseras sällan. De blir som regel inte föremål för överprövning, eftersom överprövning inte får ske efter det att avtal slutits och någon skyldighet att iaktta avtalsspärr inte gäller vid direktupphandling. Ett kontrakt som har tilldelats efter direktupphandling kan dock komma att förklaras ogiltigt av allmän förvaltningsdomstol, om förutsättningarna för direktupphandling inte har varit uppfyllda (otillåten direktupphandling). Det betyder att skadestånd i praktiken är det enda rättsmedel som står till buds för ett företag som anser att de EU-rättsliga principerna har överträtts vid direktupphandling. Enligt upphandlingslagarna ska talan om skadestånd väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtals slutits.
Av EU-domstolens praxis framgår bl.a. att möjligheterna att få rättelse inte får vara sådana att det i praktiken är omöjligt eller mycket svårt att få rättsligt skydd (principen om effektivitet). Kommissionen har inlett ett
överträdelseärende mot Sverige rörande avsaknaden av effektiva rättsmedel på koncessionsområdet (Regeringskansliets dnr UF2013/61885/BRYR). I dagsläget saknas bestämmelser om upphandling av tjänstekoncessioner i svensk rätt. Några särskilda bestämmelser om rättsmedel på koncessionsområdet finns alltså inte. En leverantör som anser sig ha lidit skada vid en upphandling av en tjänstekoncession är därför i dag hänvisad till möjligheten att väcka skadeståndstalan vid allmän domstol. Kommissionen menar att en skadeståndstalan inte är ett tillräckligt rättsmedel i detta fall och att Sverige bryter mot principen om effektivt domstolsskydd. Kommissionen anför i ärendet att skadestånd inte kan återställa insynen i upphandlingsförfarandet när upphandlingen inte har offentliggjorts. För att garantera att insynen i upphandlingen kan återställas måste det enligt kommissionen vara möjligt att förordna att upphandlingen ska göras om.
Mot bakgrund av det anförda är det en given utgångspunkt för regeringen att upphandlingar av koncessioner som har ett bestämt gränsöverskridande intresse ska träffas av huvudregeln om förhandsannonsering i en allmänt tillgänglig elektronisk databas. Om en upphandling har ett bestämt gränsöverskridande intresse, ansvarar den upphandlande myndigheten eller enheten alltid för att upphandlingen offentliggörs för leverantörer i andra medlemsstater på det sätt som krävs enligt principen om öppenhet. Den upphandlande myndigheten eller enheten har därmed att pröva om principen om öppenhet i det enskilda fallet sträcker sig längre än bestämmelsen om förhandsannonsering. Genom lagkravet på förhandsannonsering kommer bestämmelserna i LUK om avtalsspärr och överprövning att gälla fullt ut.
EU-domstolen har uttalat att koncessioner ”av mycket ringa betydelse i ekonomiskt avseende” kan antas sakna gränsöverskridande intresse (se EU-domstolens dom Coname, C-231/03, EU:C:2005:487, punkt 20). I ett sådant fall kan enligt EU-domstolen ”verkningarna på de berörda grundläggande friheterna […] anses vara alltför slumpmässiga och indirekta för att man skall kunna fastställa att de har åsidosatts”. EUdomstolen har vidare förklarat att medlemsstaterna, för att underlätta för upphandlande myndigheter och enheter, kan fastställa objektiva kriterier som avgör när det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse. Ett sådant kriterium skulle enligt domstolen kunna vara att fastställa ett bestämt belopp. Det är emellertid enligt domstolen även nödvändigt att ta hänsyn till att gränser i vissa fall går genom tättbebyggda områden som ligger i olika medlemsstater och att även kontrakt av ringa värde kan vara av ett bestämt gränsöverskridande intresse under sådana omständigheter (se EU-domstolens dom SECAP SpA m.fl., C-147/06 och C-148/06, EU:C:2008:277, punkt 31).
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att beloppsgränsen för direktupphandling bör fastställa vad som är en koncession av mycket ringa betydelse i ekonomiskt avseende. Sådana koncessioner saknar regelmässigt gränsöverskridande intresse. Det kan emellertid i enskilda fall, på samma sätt som vid direktupphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, finnas särskilda omständigheter som gör att det finns ett bestämt gränsöverskridande intresse trots att upphandlingens värde understiger beloppsgränsen. Det kan exempelvis tänkas att en koncession i Malmö
kan vara av intresse för företag från Köpenhamn. Den upphandlande myndigheten eller enheten är då skyldig att offentliggöra upphandlingen i enlighet med principen om öppenhet.
Det bör beaktas att tröskelvärdet för upphandling av koncessioner enligt LUK-direktivet (5 225 000 euro) är avsevärt högre än tröskelvärdena för upphandling av varor och tjänster enligt LOU- och LUF-direktiven (135 000 euro för statliga myndigheter och 209 000 euro för kommuner och landsting enligt LOU-direktivet samt 418 000 euro enligt LUF-direktivet). Den allmänna utgångspunkten är därmed att en koncession kan ha ett högre värde än ett varu- eller tjänstekontrakt utan att det finns ett gränsöverskridande intresse. Till skillnad från ett tjänstekontrakt tar leverantören en verksamhetsrisk i ett koncessionskontrakt enligt LUK, vilket motiverar att det gränsöverskridande intresset inträder vid ett lägre belopp vid en tjänsteupphandling än vid en tjänstekoncession. Som en referenspunkt kan noteras att gränsen för direktupphandling enligt LUF för närvarande uppgår till 993 368 kronor.
Upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster omfattas av 15 kap. LUK. Sådana koncessioner har till sin natur en begränsad gränsöverskridande dimension (se skäl 53 i LUKdirektivet). De har visserligen samma tröskelvärde som övriga koncessioner men omfattas av betydligt färre bestämmelser i LUKdirektivet. Vid bedömningen av om en koncession avseende en social tjänst eller en annan särskild tjänst har ett gränsöverskridande intresse är LOU- och LUF-direktivens tröskelvärden för ett motsvarande tjänstekontrakt av intresse som ”lägsta referenspunkt”. Tröskelvärdena för upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster är väsentligt högre än de ordinarie tröskelvärdena enligt LOU- och LUFdirektiven. Upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster presumeras sakna gränsöverskridande intresse, om upphandlingens värde understiger LOU-direktivets tröskelvärde om 750 000 euro respektive LUF-direktivets tröskelvärde om 1 000 000 euro (se skälen 114–117 i LOU-direktivet och skälen 120–123 i LUF-direktivet). Av skäl 114 i LOU-direktivet och skäl 120 i LUF-direktivet framgår exempelvis att personliga tjänster (t.ex. vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningstjänster) till värden under tröskelvärdet inte brukar vara av intresse för leverantörer från andra medlemsstater, annat än om det finns konkreta indikationer på motsatsen, till exempel unionsfinansiering av gränsöverskridande projekt. Vidare anges i skäl 115 i LOU-direktivet och skäl 121 i LUF-direktivet att hotell- och restaurangtjänster endast brukar erbjudas av aktörer som är etablerade på den specifika platsen för leveransen av dessa tjänster.
I likhet med den teknik som valts i LOU och LUF samt i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör beloppsgränsen för direktupphandling anges i LUK i form av ett procenttal av tröskelvärdet. På samma sätt bör beloppsgränsen vara enhetlig i LUK. Den bör alltså gälla för samtliga upphandlande myndigheter och enheter och oavsett vilken typ av koncession som upphandlas. Någon särskild beloppsgräns bör därför inte gälla för upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster. Tröskelvärdena tillkännages av regeringen i euro
och svenska kronor, senast genom tillkännagivandet (2016:14) om tröskelvärden vid offentlig upphandling.
Promemorians bedömning är att koncessioner vars värden understiger fem procent av tröskelvärdet regelmässigt bör anses sakna ett bestämt gränsöverskridande intresse. I promemorian föreslås därför att koncessioner vars värde understiger detta belopp ska få direktupphandlas. Ingen remissinstans anser att den föreslagna gränsen är för hög. Flera remissinstanser, bl.a. Upphandlingsmyndigheten, anser att gränsen är för låg och föreslår att den bör gå vid tio procent av tröskelvärdet. Enligt Upphandlingsmyndigheten bör upphandlingar vars värden understiger tio procent av tröskelvärdet regelmässigt anses sakna ett gränsöverskridande intresse. Ett par remissinstanser anser dock att den i promemorian föreslagna gränsen är väl avvägd. Flertalet remissinstanser uttalar sig inte särskilt i frågan.
De skäl som ligger bakom den låga direktupphandlingsgränsen för byggentreprenader gör sig inte gällande i fråga om koncessioner. Regeringen instämmer i promemorians bedömning att koncessioner vars värden understiger fem procent av tröskelvärdet regelmässigt bör anses sakna ett bestämt gränsöverskridande intresse. Den i promemorian föreslagna direktupphandlingsgränsen kan alltså inte anses vara för hög. En höjning av direktupphandlingsgränsen på det väsentliga sätt som föreslås av vissa remissinstanser är inte möjlig att göra i detta lagstiftningsärende. Regeringen anser därför att promemorians förslag om direktupphandlingsgräns bör ligga till grund för lagstiftning. Det innebär att beloppsgränsen för direktupphandling av koncessioner bör gå vid 261 250 euro.
Tillämpningen av de nya bestämmelserna om direktupphandling kommer att behöva utvärderas. Det får då bedömas om det är möjligt och lämpligt att införa en högre direktupphandlingsgräns än vad som nu föreslås.
Almega framhåller att statistiken på området bör vara frekvent och tillgänglig. Regeringen har samma målsättning och avser att återkomma i frågan om en förbättrad upphandlingsstatistik (se avsnitt 27.5).
Upphandling utan föregående annonsering på det direktivstyrda området
De nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna medger att direktupphandling används, om förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 294 f. och 344). Sistnämnda förfarande används på det direktivstyrda området och benämns i vardagligt tal ibland för direktupphandling. I LUK finns inga upphandlingsförfaranden reglerade. Däremot innehåller annonseringskapitlet bestämmelser (8 kap. 3–5 §§) som innebär att en koncession på det direktivstyrda området får tilldelas utan föregående annonsering i vissa fall.
Enligt 8 kap. 3 § LUK får en koncession tilldelas utan föregående annonsering om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör på grund av (1) att syftet med koncessionen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation, (2) att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller (3) skyddet av
ensamrätt. I de två sistnämnda fallen får undantaget endast tillämpas om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen. Enligt 8 kap. 4 § LUK får en upphandlande myndighet eller enhet vidare tilldela en koncession utan föregående annonsering, om det vid ett förfarande med annonsering inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. Som förutsättning gäller att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändras väsentligt. I 8 kap. 5 § LUK anges när anbudsansökningar och anbud ska anses vara olämpliga.
Det saknas skäl för att ha strängare bestämmelser vid upphandling enligt 15 kap. LUK än vad som gäller vid upphandling av koncessioner över tröskelvärdet. I likhet med vad som gäller enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör därför direktupphandling av koncessioner få användas, om förutsättningarna för upphandling utan annonsering i 8 kap. 3–5 §§ LUK är uppfyllda.
Synnerliga skäl
De nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna medger att direktupphandling används på grund av synnerliga skäl. Av förarbetena till bestämmelserna framgår att direktupphandling på grund av synnerliga skäl främst är tänkt att ske vid synnerlig brådska orsakad av omständigheter som inte kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlande myndigheten eller enheten. Att den upphandlande myndigheten eller enheten har råkat i brådska beroende på egen bristande planering grundar alltså inte rätt till direktupphandling. Det är den upphandlande myndigheten eller enheten som har bevisbördan för att sådana omständigheter föreligger som medger direktupphandling. Vidare framgår av förarbetena att hälso- och sjukvårdstjänster och socialtjänster i vissa fall bör kunna direktupphandlas på grund av synnerliga skäl (se prop. 2001/02:142 s. 99).
Regeringen instämmer i promemorians bedömning att en ”ventil” i form av en möjlighet att direktupphandla på grund av synnerliga skäl är motiverad även vid upphandling av koncessioner. En sådan möjlighet föreslås därför.
Koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster
Förslaget om direktupphandling gäller även upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster. Sådana koncessioner omfattas av 15 kap. LUK även om koncessionens värde överstiger tröskelvärdet om 5 225 000 euro. Som framgår ovan ska direktupphandling enligt 15 kap. LUK få användas om upphandling utan föregående annonsering hade fått användas på det direktivstyrda området eller om det finns synnerliga skäl.
Upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster över tröskelvärdet omfattas av särskilda bestämmelser om annonsering i LUK-direktivet. Bestämmelserna innebär att sådan upphandling både ska förhandsannonseras och efterannonseras (jfr 15 kap. 5 § andra stycket LUK). Förslaget om direktupphandling
omfattar därför inte denna typ av koncessioner över tröskelvärdet. Innebörden av förslaget är därmed att koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster behandlas på samma sätt som övriga tjänstekoncessioner vad gäller möjligheterna till direktupphandling enligt 15 kap. LUK.
Bestämmelser för att hindra kringgående av beloppsgränsen
I 5 kap. LUK finns bestämmelser om tröskelvärdet och om uppskattning av en koncessions värde. Tröskelvärdets storlek behandlas i 5 kap. 1 §. I 5 kap. 2–5 §§ finns bestämmelser om uppskattningen av en koncessions värde. Vilka faktorer som ska beaktas vid uppskattningen framgår exempelvis av 5 kap. 5 §. De angivna bestämmelserna är tillämpliga när koncessionens uppskattade värde ska relateras till tröskelvärdet.
Bestämmelserna i 5 kap. är emellertid inte tillämpliga när det väl har fastställts att en upphandling omfattas av 15 kap. Det saknas med andra ord bestämmelser om hur en koncessions värde ska uppskattas i relation till en beloppsgräns inom 15 kap., t.ex. en beloppsgräns för direktupphandling. I 19 kap. 8 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna finns det särskilda bestämmelser om beräkningen av en upphandlings värde vid tillämpningen av dessa lagars direktupphandlingsgränser (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 292–294). En motsvarande bestämmelse bör införas i 15 kap. LUK. Bestämmelsen bör innebära att 5 kap. 2–5 §§ LUK ska tillämpas vid uppskattningen av en koncessions värde. På så sätt kommer att uppskattningen av detta värde att ske på samma sätt som på det direktivstyrda området (se avsnitt 11.3).
I 5 kap. LUK finns vidare bestämmelser som syftar till att förhindra att tillämpningen av de direktivstyrda bestämmelserna undviks på ett konstgjort sätt. Enligt 5 kap. 6 § får metoden för att uppskatta en koncessions värde inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet blir tillämpliga. Enligt 5 kap. 7 § får en koncession delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl. Bestämmelserna i 5 kap. 6 och 7 §§ syftar till att värna de direktivstyrda bestämmelserna och är alltså inte tillämpliga när det ska avgöras om en koncession, som omfattas av 15 kap., har ett värde som understiger beloppsgränsen för förhandsannonsering. För att förhindra att bestämmelsen om förhandsannonsering kringgås genom missvisande beräkningsmetoder och uppdelning av koncessioner bör 15 kap. LUK innehålla bestämmelser som motsvarar 5 kap. 6 och 7 §§ samma lag.
Enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna ska man vid beräkningen av en upphandlings värde under tröskelvärdet även beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret. I de flesta fall motsvaras räkenskapsåret av kalenderåret. Bestämmelsen innebär att en upphandlande myndighet eller enhet måste ha kontroll över vilka upphandlingar som görs inom myndighetens eller enhetens samtliga avdelningar.
Prop. 2015/16:195 Hur rekvisitet ”av samma slag” ska tolkas är, som
Upphandlingsmyndigheten framhåller, delvis oklart (jfr prop. 2013/14:133 s. 25). Av förarbetena framgår att direktupphandlingar som har ett naturligt samband i tid och beträffande innehåll anses vara av samma slag (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 293). Konkurrensverket har gett ut en vägledning som anger hur en bedömning av rekvisitet kan göras (se Konkurrensverkets vägledning 2015:1, Är inköpen av samma slag? Hjälpregler för beräkning av kontraktsvärdet vid direktupphandlingar av samma slag).
Regeringen gör bedömningen att en motsvarande beräkningsbestämmelse behövs även i 15 kap. LUK, om det införs en möjlighet att tilldela en koncession utan annonsering. Även enligt LUK bör ett räkenskapsår kunna vara en lämplig period att grunda beräkningen på. Begreppet ”direktupphandlingar av samma slag” bör tolkas på motsvarande sätt som begreppet tolkas vid upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Frågan bör behandlas i de riktlinjer för direktupphandling som ska antas av de upphandlande myndigheterna och enheterna (se nedan). Hur begreppet ska tolkas är ytterst en fråga för rättstillämpningen.
Upphandlingsmyndigheten efterlyser klargörande uttalanden från lagstiftaren om hur kontraktsvärdesberäkningen ska göras vid direktupphandling enligt de nya upphandlingslagarna. Regeringen ser dock inte anledning att i detta sammanhang göra uttalanden som ska vara styrande för tillämpningen av bestämmelserna i de båda andra upphandlingslagarna. Bestämmelserna om upphandling under tröskelvärdena i dessa lagar är inte heller föremål för någon översyn i detta lagstiftningsärende (se avsnitt 31.1). Vad gäller rekvisitet ”direktupphandlingar av samma slag” har regeringen i ett tidigare lagstiftningsärende gjort bedömningen att bestämmelsen inte kräver en ytterligare precisering av lagstiftaren (se prop. 2013/14:133 s. 25 f.). Det saknas anledning att nu göra en annan bedömning.
Enligt 5 kap. 8 § LUK ska värdet av delkontrakt som avser en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster läggas samman vid beräkningen av koncessionens värde i relation till tröskelvärdet. Något behov av att hänvisa till denna bestämmelse i samband med direktupphandling enligt 15 kap. LUK torde inte finnas. De föreslagna bestämmelserna om förbud mot att dela upp en upphandling och om sammanläggning av direktupphandlingar ”av samma slag” torde leda till samma resultat. Motsvarande beräkningsbestämmelser vid upphandling av delkontrakt på det direktivstyrda området har inte heller gjorts tillämpliga i samband med direktupphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Riktlinjer för direktupphandling
Enligt LOU och LUF ska den upphandlande myndigheten eller enheten besluta riktlinjer för användning av direktupphandling (jfr prop. 2013/14:33). Riktlinjerna ska syfta till att konkurrensen tillvaratas vid direktupphandlingar och bör särskilt beakta småföretagens
perspektiv. I riktlinjerna bör tydligt anges kriterierna för när konkurrensen ska utnyttjas genom att annonsera upphandlingen eller konkurrensutsätta den genom att fråga flera leverantörer.
Konkurrensverket har tagit fram vägledningen Krav på riktlinjer vid direktupphandlingar. Enligt vägledningen bör riktlinjerna ange när direktupphandling får genomföras, att redan existerande och lämpliga avtal ska användas innan en ny direktupphandling genomförs, vem inom myndigheten som har rätt att genomföra direktupphandlingar (och till vilka beloppsgränser), hur myndigheten samordnar sina direktupphandlingar, när och hur konkurrensutsättning ska ske, hur kommunikation med anbudsgivare ska ske, när skriftliga avtal ska upprättas, hur dokumentationen sker och på vilket sätt en helhetssyn avseende direktupphandlingar skapas, vad som gäller avseende sekretess och vad som ska arkiveras.
I likhet med vad som föreslås gälla enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör enligt regeringens mening den upphandlande myndigheten eller enheten vara skyldig att anta riktlinjer för direktupphandling enligt LUK. Syftet med riktlinjerna bör vara detsamma som enligt de båda andra upphandlingslagarna. Riktlinjerna bör ange att upphandlingar av gränsöverskridande intresse ska offentliggöras. Riktlinjerna bör vidare ange efter vilka grunder myndigheten eller enheten ska bedöma om det finns ett gränsöverskridande intresse vid en upphandling under beloppsgränsen för direktupphandling.
Enligt promemorians förslag gäller bestämmelsen om riktlinjer för samtliga upphandlande myndigheter och enheter. Flertalet upphandlande myndigheter och enheter genomför emellertid inte några koncessionsupphandlingar. Som påtalats av ett antal remissinstanser, bl.a. SKL Kommentus, blir kravet på riktlinjer onödigt betungande i sådana fall. Regeringen föreslår därför att kravet endast ska gälla sådana upphandlande myndigheter och enheter som upphandlar koncessioner.
Vad gäller riktlinjerna för direktupphandling enligt LOU och LUF har regeringen gjort bedömningen att riktlinjerna inte är att betrakta som föreskrifter utan som rättsligt oförbindande beslut (se prop. 2013/14:133 s. 28 f.). Det saknas anledning att göra någon annan bedömning såvitt avser riktlinjerna för direktupphandling av koncessioner.
De upphandlande myndigheterna och enheterna är redan i dag skyldiga att anta riktlinjer för direktupphandling enligt LOU och LUF. Det torde då inte vara någon större administrativ börda att ta fram motsvarande riktlinjer för direktupphandling enligt LUK. Kravet på riktlinjer för direktupphandling utgör ett nytt åliggande för kommuner och landsting som upphandlar koncessioner. Det innebär därmed en viss inskränkning i den kommunala självstyrelsen för dessa. Det är dock en stor andel av kommuner och landsting som inte upphandlar koncessioner och som därmed inte omfattas av kravet. Det kan inte heller antas vara särskilt betungande att besluta riktlinjer. Riktlinjer underlättar för kommuner och landsting att ta till vara konkurrensen vid direktupphandling. Regeringen anser mot denna bakgrund att kravet på riktlinjer är en godtagbar inskränkning i den kommunala självstyrelsen.
Lagrådet har anmärkt att skyldigheten att besluta om riktlinjer för direktupphandling inte är sanktionerad och att det inte finns några
bestämmelser om att den upphandlande myndigheten eller enheten måste följa de riktlinjer som den har beslutat om. Lagrådet har därför ifrågasatt att kravet på riktlinjer tas in i lagen.
Regeringens utgångspunkt är att bestämmelserna om direktupphandling av koncessioner ska motsvara bestämmelserna om direktupphandling i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Det icke direktivstyrda området – inklusive bestämmelserna om direktupphandling – enligt dessa båda lagar är inte föremål för någon översyn i detta lagstiftningsärende. Den aktuella regleringen i dessa lagar motsvarar därför vad som gäller i dag enligt LOU och LUF. Mot angiven bakgrund anser regeringen att det även bör gälla ett krav på riktlinjer för direktupphandling enligt LUK.
De allmänna upphandlingsrättsliga principerna i LUK bör gälla
I 1992 års LOU omfattas direktupphandling av den grundläggande principen om affärsmässighet (se prop. 1993/94:78 s. 24). Denna princip motsvaras av de allmänna principerna för upphandling i 1 kap. 9 § LOU respektive 1 kap. 24 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 156 f.). Varken LOU eller LUF har gjort undantag från de allmänna principerna vid direktupphandling. Vid en direktupphandling enligt LOU och LUF gäller således, som vid all annan upphandling, principerna om ickediskriminering, likabehandling, proportionalitet, öppenhet (förutsebarhet och transparens) och ömsesidigt erkännande. För principernas tillämplighet saknar det enligt LOU och LUF betydelse om den enskilda upphandlingen har ett gränsöverskridande intresse eller inte. En direktupphandling kan överprövas på den grunden att den upphandlande myndigheten inte har iakttagit de grundläggande principerna även när upphandlingens värde understiger beloppsgränsen för direktupphandling. Direktupphandlingar blir dock som regel inte föremål för överprövning, eftersom överprövning inte får ske efter det att avtal slutits och någon skyldighet att iaktta avtalsspärr inte gäller vid direktupphandling.
Vad de allmänna principerna närmare innebär för direktupphandlingar enligt LOU och LUF är inte helt klarlagt. Kraven på förfarandet kan av naturliga skäl inte ställas lika högt vid direktupphandling som vid övriga upphandlingsförfaranden i LOU och LUF. En bedömning av vad som krävs måste göras i varje enskilt fall. Har flera anbud eller offerter tagits in ska en objektiv jämförelse mellan dessa göras. Leverantörerna ska också behandlas lika, vilket exempelvis bör innebära att om den upphandlande myndigheten har angivit en tid för att lämna anbud ska ett för sent lämnat anbud inte beaktas. Likabehandlingsprincipen bör också innebära att en upphandlande myndighet inte kan hindra andra leverantörer än de som tillfrågats att lämna anbud. En offertförfrågan får givetvis inte heller vara diskriminerande och kraven får inte gå längre än vad som är nödvändigt för den aktuella direktupphandlingen (jfr Kammarkollegiets vägledning 2011:6, Direktupphandling, s. 24).
I 15 kap. 2–4 §§ LUK finns bestämmelser om de allmänna principer som gäller vid upphandling utanför det direktivstyrda området. Enligt 15 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten behandla leverantörerna på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingen på ett öppet sätt. Upphandlingen ska vidare
genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Enligt 15 kap. 3 § får en upphandling inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt. Enligt 15 kap. 4 § bör en upphandlande myndighet eller enhet beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
I likhet med vad som gäller vid direktupphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör något undantag från de allmänna upphandlingsrättsliga principerna inte införas för direktupphandling enligt LUK. Bestämmelserna i 15 kap. 2–4 §§ LUK bör alltså enligt regeringens mening gälla även vid direktupphandling oavsett om upphandlingen har ett gränsöverskridande intresse eller inte. Det ligger i sakens natur att principernas räckvidd vid direktupphandling ofta inte kan sträcka sig lika långt som vid övrig upphandling enligt lagen. En bedömning av principernas innebörd måste göras i varje enskilt fall. Om upphandlingen har ett gränsöverskridande intresse, ska principerna tillämpas på samma sätt som vid direktivstyrd upphandling. Hur principerna ska tillämpas är ytterst en fråga för rättstillämpningen. Till skillnad från Advokatfirman Kahn Pedersen anser regeringen inte att det är lämpligt att närmare lagfästa hur de grundläggande principerna ska tillämpas vid direktupphandling.
Information till leverantörer
I de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna finns särskilda bestämmelser om information till leverantörer vid direktupphandling. Bestämmelserna har en något annorlunda utformning än bestämmelserna om information till leverantörer vid sådan upphandling som omfattas av avtalsspärr. Enligt bestämmelserna för direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud har fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt. En motsvarande bestämmelse bör införas för direktupphandling enligt LUK.
Dokumentationsplikt
Av 15 kap. 7 § LUK framgår att en upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling som görs enligt kapitlet. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden. När upphandlingen har avslutats ska upphandlande myndigheter och enheter som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara denna dokumentation och andra viktigare handlingar i upphandlingen (se 15 kap. 8 § LUK).
Enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna gäller inte någon dokumentationsplikt för upphandlingar vars värde understiger 100 000 kronor. I promemorian görs bedömningen att det inte är meningsfullt att sätta någon nedre gräns för dokumentationsplikten enligt LUK. Samtliga koncessions-
Prop. 2015/16:195 upphandlingar bör således dokumenteras enligt promemorians bedömning. Det råder delade meningar bland remissinstanserna kring behovet av en beloppsgräns.
I LOU och LUF har beloppsgränsen för dokumentationsplikten motiverats med att skyldigheten endast bör gälla för upphandlingar som har ett värde av betydelse (se prop. 2013/14:133 s. 23). Regeringen har svårt att se att koncessioner skulle upphandlas till så betydelselösa belopp att ett dokumentationskrav vore onödigt. Vidare torde kravet på grundläggande dokumentation (se nedan) inte vara särskilt betungande att uppfylla. Regeringen instämmer med hänsyn till detta i promemorians bedömning att någon beloppsgräns för dokumentationsplikten inte bör införas med anledning av möjligheten till direktupphandling.
Något tillägg i 15 kap. 7 § LUK om vad dokumentationsplikten närmare omfattar vid direktupphandling kan inte anses vara behövligt. De förarbetsuttalanden som finns till grund för motsvarande bestämmelse om dokumentationsplikt i LOU och LUF bör kunna vara vägledande (jfr prop. 2013/14:133 s. 24). Av förarbetsuttalandena framgår att bl.a. följande uppgifter som ett minimum bör omfattas: den upphandlande myndighetens eller enhetens namn och organisationsnummer, föremålet för direktupphandlingen, hur konkurrensen togs till vara (annonsering eller tillkännagivande på myndighetens hemsida), vilka leverantörer som tillfrågades och hur många som lämnade anbud, vilken leverantör som tilldelades kontraktet (och organisationsnummer) och det viktigaste skälet för tilldelningen, avtalets (uppskattade) värde och dess löptid. Det ligger vidare i sakens natur att skälen för att använda direktupphandling ska dokumenteras, om upphandlingens värde överstiger beloppsgränsen för direktupphandling (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 295).
Rättsmedel och tillsyn
Upphandling enligt 15 kap. LUK omfattas av bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd (16 kap.), upphandlingsskadeavgift (17 kap.) och tillsyn (18 kap.). Bestämmelserna i 16–18 kap. LUK kommer alltså även att vara tillämpliga på direktupphandling.
Enligt 16 kap. 1 § LUK gäller som huvudregel att avtal inte får ingås förrän en viss tidsperiod (10 eller 15 dagar) har gått från det att underrättelsen om tilldelningsbeslutet skickades ut till anbudssökandena och anbudsgivarna. Denna period kallas för avtalsspärr. Sådan upphandling som inte annonseras med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§ LUK är dock undantagen från avtalsspärr. Avtalsspärr gäller inte heller vid direktupphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, såvida inte den upphandlande myndigheten eller enheten har annonserat frivilligt genom en annons om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling (tidigare benämnt förhandsinsyn).
I likhet med vad som gäller enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna bör direktupphandling enligt LUK vara undantagen från avtalsspärr. Om en upphandling under beloppsgränsen för direktupphandling förhandsannonseras enligt 15 kap. 5 § LUK, gäller samma regler för överprövning som för andra upphandlingar enligt 15 kap. LUK. Avtalsspärren gäller
således.
Advokatfirman Kahn Pedersen anser att frivillig
förhandsannonsering vid direktupphandling inte bör utlösa avtalsspärren. När förhandsannonsering görs i en allmänt tillgänglig elektronisk databas enligt 15 kap. 5 § LUK är det emellertid per definition inte fråga om direktupphandling. Om direktupphandlingen däremot annonseras på något annat sätt än enligt 15 kap. 5 § LUK, t.ex. på den upphandlande myndighetens eller enhetens hemsida, gäller inte någon avtalsspärr. Om den upphandlande myndigheten eller enheten felaktigt bedömer att det finns grund för direktupphandling och därför inte förhandsannonserar upphandlingen enligt LUK, kan avtalet komma att ogiltigförklaras vid överprövning i allmän förvaltningsdomstol (jfr 16 kap. 4, 13 och 17 §§ LUK).
Undantaget från avtalsspärren bör regleras på samma sätt som i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Den allmänna bestämmelsen om avtalsspärr bör således även omfatta direktupphandling. Det bör därefter i en egen bestämmelse anges särskilt att avtalsspärren inte gäller vid direktupphandling. Genom denna lösning undviks den dubbelreglering som Lagrådet har kritiserat.
Företagarna, Svenskt Näringsliv och Konkurrenskommissionen anser att bestämmelserna om rättsmedel i LUK bör göras tillämpliga på koncessionsupphandlingar som har påbörjats före lagens ikraftträdande.
Eftersom övriga bestämmelser i LUK inte kommer att vara tillämpliga på koncessioner som har påbörjats före ikraftträdandet, anser dock regeringen att en sådan ordning skulle vara svårtillämpad (se motsvarande bedömning i avsnitt 34). Regeringen lämnar därför inte något sådant förslag.
32 Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
32.1 De nya upphandlingsdirektivens reglering
LOU- och LUF-direktiven
Av artikel 74 i LOU-direktivet framgår att kontrakt som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilaga XIV till LOU-direktivet ska tilldelas enligt artiklarna 75–77, om kontraktsvärdet uppgår till eller överstiger det i artikel 4 d angivna tröskelvärdet om 750 000 euro.
Artikel 91 i LUF-direktivet föreskriver att kontrakt som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilaga XVII till LUF-direktivet ska tilldelas enligt artiklarna 92–94, om kontraktsvärdet uppgår till eller överstiger det i artikel 15 c angivna tröskelvärdet om 1 000 000 euro.
Som exempel på sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilagorna kan nämnas hälsovård, socialtjänst, hotell- och restaurangtjänster, juridiska tjänster samt undersöknings- och säkerhetstjänster. Begreppet sociala tjänster och andra särskilda tjänster motsvarar i huvudsak begreppet B-tjänster i LOU och LUF (jfr artikel 21 i 2004 års
LOU-direktiv och artikel 32 i 2004 års LUF-direktiv).
Vissa B-tjänster
enligt 2004 års upphandlingsdirektiv klassificeras dock inte som sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt LOU- och LUF-direktiven. Upphandling av B-tjänster över tröskelvärdena omfattas endast av direktivens bestämmelser om tekniska specifikationer och efterannonsering. Regleringen av sociala tjänster och andra särskilda tjänster i de nya upphandlingsdirektiven är mer omfattande än regleringen av Btjänster i 2004 års direktiv.
Av skäl 114 i LOU-direktivet och skäl 120 i LUF-direktivet framgår bl.a. att s.k. personliga tjänster (t.ex. vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningstjänster) på grund av sin natur har en begränsad gränsöverskridande dimension. Dessa tjänster tillhandahålls i ett särskilt sammanhang som varierar betydligt mellan medlemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Särskilda bestämmelser bör därför enligt skälen införas för upphandlingskontrakt för dessa tjänster med ett högre tröskelvärde än det som tillämpas på andra tjänster. Kontrakt för personliga tjänster över tröskelvärdet bör vara öppna på unionsnivå. Med hänsyn till betydelsen av det kulturella sammanhanget och tjänsternas känslighet, bör dock medlemsstaterna enligt skälen ges stor frihet att organisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de finner lämpligast. I direktiven har därför endast föreskrivits att vissa grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska iakttas och att upphandlande myndigheter och enheter ska kunna tillämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer, exempelvis kriterierna i den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster som offentliggjorts av kommittén för socialt skydd. I skälen betonas vidare att medlemsstaterna vid regleringen av tjänsterna bör sträva efter att förenkla och lätta den administrativa bördan för upphandlande organ och ekonomiska aktörer. Det bör dock enligt skälen klargöras att man även för dessa tjänster kan behöva åberopa regler som är tillämpliga på tjänstekontrakt som inte omfattas av den enklare ordningen.
I skälen 115–117 i LOU-direktivet och skälen 121–123 i LUFdirektiven motiveras varför vissa närmare angivna tjänster bör omfattas av det enklare systemet. Enligt skäl 119 i LOU-direktivet och skäl 125 i LUF-direktivet bör tjänsterna i fråga lämpligen identifieras genom s.k. CPV-koder.
Både bilaga XIV till LOU-direktivet och bilaga XVII till LUFdirektivet erinrar om att sociala tjänster och andra särskilda tjänster inte omfattas av direktiven om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlemsstaterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse (jfr skälen 5–7 i LOU-direktiven och skälen 7–9 i LUF-direktivet). I avsnitten 6.5.2 och 6.5.3 gör regeringen bedömningen att de nya lagarna på upphandlingsområdet inte behöver innehålla några bestämmelser som rör begreppet tjänster av allmänt intresse eller som klargör att lagarna inte påverkar lagstiftningen om social trygghet.
Artikel 75 i LOU-direktivet och artikel 92 i LUF-direktivet avser annonsering (se avsnitt 18.1.2). Artikel 76 i LOU-direktivet och artikel 93 i LUF-direktivet avser principerna för tilldelning av kontrakt
(se avsnitt 32.3). Artikel 77 i LOU-direktivet och artikel 94 i LUFdirektivet avser reserverade kontrakt för vissa tjänster (se avsnitt 32.4).
I avsnitt 32.2 behandlas regeringens övergripande förslag om hur upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska regleras.
LUK-direktivet
Enligt artikel 19 LUK-direktivet ska koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster som förtecknas i bilaga IV och som omfattas av direktivet endast omfattas av de skyldigheter som följer av artiklarna 31.3, 32, 46 och 47. Att koncessionen omfattas av direktivet innebär att koncessionens värde överstiger det i artikel 8.1 angivna tröskelvärdet. Av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2172 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden framgår att detta tröskelvärde för närvarande uppgår till 5 225 000 euro.
Begreppet sociala tjänster och andra särskilda tjänster har samma innebörd enligt LUK-direktivet som enligt LOU- och LUF-direktiven. I skälen 53 och 54 i LUK-direktivet finns uttalanden som i stora delar motsvarar skäl 114 i LOU-direktivet och skäl 120 i LUF-direktivet (se ovan). Även bilaga IV till LUK-direktivet framhåller att sociala tjänster och andra särskilda tjänster inte omfattas av direktivet om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
Artikel 31.3 i LUK-direktivet avser förhandsannonsering. Artikel 32 avser efterannonsering. Artiklarna behandlas i avsnitten 18.3.1 och 18.3.3.
Artiklarna 46 och 47 innebär, såvitt här är av intresse, att upphandling enligt LUK-direktivet omfattas av bestämmelserna i de båda s.k. rättsmedelsdirektiven. Rättsmedel vid upphandling behandlas i avsnitt 30.
32.2 Samma bestämmelser som upphandling under tröskelvärdena
Regeringens förslag: Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska i de tre nya lagarna omfattas av samma bestämmelser som upphandling under tröskelvärdena.
Utredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna (delbetänkandet Nya regler om upphandling):
Remissutfallet är blandat. Huvuddelen av de remissinstanser som yttrar sig anser att lagstiftaren bör använda det nationella handlingsutrymmet i högre utsträckning än vad utredningen föreslår. Flera remissinstanser anser att en utredning bör se över regelverket för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Försvarets materielverk (FMV),
Sandvikens kommun och Lantbrukarnas riksförbund (LRF) tillstyrker förslaget att sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska regleras på motsvarande sätt som B-tjänster i LOU och LUF. FMV, som påtalar att även sociala tjänster och andra särskilda tjänster kan ha ett
gränsöverskridande intresse, avfärdar alternativen att inte reglera alls eller att särreglera. En särreglering skulle enligt FMV innebära att regelverket växer ytterligare och blir än mer svåröverskådligt.
Konkurrensverket har inga invändningar mot utredningens förslag att kontrakt som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet ska omfattas av samma regler som gäller för upphandling under tröskelvärdet, men ser det inte heller som en självklarhet att så ska vara fallet. Kammarkollegiet, Trafikverket, Arbetsförmedlingen och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) förordar att det nationella handlingsutrymmet i direktiven ska utnyttjas genom en särreglering.
Kammarkollegiet anser att det är tillräckligt att enbart principerna om öppenhet och likabehandling ska iakttas vid tilldelning av sociala kontrakt. Utredningens förslag gör de allmänna principerna tillämpliga fullt ut och går därför enligt kollegiet längre än vad direktiven kräver. Enligt Trafikverkets mening bör bestämmelserna som genomför artiklarna 74–76 i LOU-direktivet samlas i ett eget kapitel. Trafikverket anmärker att det går stick i stäv med skälen för direktivbestämmelserna att ha kvar den omfattande ordning som gällt för upphandling av Btjänster. Arbetsförmedlingen ser potentiellt stora samhällsekonomiska vinster i en särreglering. Enligt Arbetsförmedlingen skulle en upphandling med beaktande av endast likabehandlings- och transparensprincipen på ett betydande sätt kunna utöka handlingsutrymmet för upphandlande myndigheter och enheter. SOI anser att utredningen inte har utnyttjat möjligheten att hitta ett flexibelt och förenklat regelverk utan i stället har pekat på dagens reglering som i princip följer samma procedur som upphandling över tröskelvärdena. På det viset konserverar utredningen enligt SOI stelbenta lösningar för dessa speciella och brukarnära tjänster. Famna – Riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg (Famna), Coompanion Sverige,
Göteborgs kyrkliga stadsmission, Pingst Socialt och LP-verksamheten, HSB Omsorg, Stiftelsen Fyrljuset och Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) påtalar att utredningens förslag inte tillvaratar det nationella handlingsutrymme som direktiven lämnar och därigenom begränsar möjligheten för idéburna organisationer att samarbeta med kommunerna. Detta är enligt Famna m.fl. särskilt relevant inom områden som inte är att betrakta som tjänster på en marknad eller inte är av gränsöverskridande intresse, såsom hemlöshet och kvinnojourer. Famna m.fl. anser att det inte bör råda något upphandlingstvång för sociala tjänster och andra särskilda tjänster under tröskelvärdet. SKR framhåller att de upphandlingar som SKR har tagit del av gällande skyddat boende inte är anpassade till ideella organisationer. Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) anför att nuvarande lagstiftning och utredningens förslag begränsar möjligheterna att genomföra upphandlingar av välfärdstjänster och att Sverige bör ta tillvara det nationella handlingsutrymme som EU-rätten medger. Även om det kan finnas fördelar med att behålla den befintliga strukturen i lagarna ser Kommunal problem med att EU-rättens allmänna principer ska tillämpas fullt ut vid upphandling av välfärdstjänster. Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus, SOI och Advokatfirman Lindahl anser att regeringen ska tillsätta en särskild
utredning med uppdrag att ta fram enklare och mer ändamålsenliga regler för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Remissinsinstanserna (slutbetänkandet En lag om upphandling av koncessioner): Remissutfallet är blandat. De remissinstanser som motsätter sig särskilda bestämmelser om icke direktivstyrd upphandling av koncessioner (se avsnitt 31.1) motsätter sig också att upphandling av koncessioner avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster lagregleras utöver vad som följer av LUK-direktivet, dvs. att vissa bestämmelser om annonsering och rättsmedel görs tillämpliga på sådan upphandling över tröskelvärdet. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anför att LUK-direktivet innehåller de regler som EU anser vara nödvändiga och att det inte finns någon anledning att överreglera detta i
Sverige. Förvaltningsrätten i Härnösand och Kammarkollegiet tillstyrker förslaget. Försäkringskassan är positiv till förslaget att ett enklare upphandlingsförfarande ska gälla i dessa fall. Konkurrensverket har inga invändningar mot förslaget att koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet ska omfattas av samma regler som gäller för upphandling av koncessioner under tröskelvärdet, men ser det inte heller som en självklarhet att så ska vara fallet.
Skälen för regeringens förslag
Det nationella handlingsutrymmet bör utnyttjas vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Regleringen av sociala tjänster och andra särskilda tjänster i de nya upphandlingsdirektiven möjliggör införandet av ett förenklat och mer flexibelt regelverk för upphandling av välfärdstjänster. EU-domstolens praxis visar också att det finns möjligheter att t.ex. särskilt premiera idéburna aktörer vid upphandling av sådana tjänster.
Regeringens utgångspunkt är att lagstiftaren bör ta tillvara det nationella handlingsutrymmet vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster i syfte att tillgodose enskildas särskilda behov av tjänsterna. De idéburna aktörerna bör få större möjligheter att verka på marknaden för sociala tjänster. I likhet med flera remissinstanser kan regeringen konstatera att det finns ett behov av enklare och mer ändamålsenliga bestämmelser för dessa typer av upphandlingar.
Regeringen gav den 5 mars 2015 en särskild utredare i uppdrag att utreda och lämna förslag på hur den offentliga finansieringen av privat utförda välfärdstjänster ska regleras (dir. 2015:22). I november 2015 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv och förlängd tid för redovisning av delar av uppdraget (dir. 2015:108). Syftet med utredningen är dels att säkerställa att offentliga medel används så effektivt som möjligt och på sådant sätt att de kommer brukarna till godo, dels att eventuella överskott som huvudregel ska återföras till verksamheten.
Mot bakgrund av regeringens syn på upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster ingår det som en del i utredarens uppdrag att föreslå nya regler för upphandling av välfärdstjänster. Utredaren ska enligt uppdraget utreda hur regelverket som styr upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster kan förenklas och göras mer flexibelt, analysera det EU-rättsliga utrymmet för att vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster säkerställa att eventuella
överskott återförs till verksamheten samt föreslå hur bestämmelser om upphandling av sådana tjänster ska utformas i de kommande upphandlingslagarna. Uppdraget ska, i de delar som rör ett nytt regelverk för utförande av välfärdstjänster för att säkerställa att offentliga medel används till just den verksamhet som de är avsedda för, redovisas senast den 1 november 2016. Uppdraget i övrigt ska redovisas senast den 2 maj 2017.
Utredningen för ett stärkt civilsamhälle (U 2014:04) har haft i uppdrag att undersöka möjligheterna att på olika sätt underlätta för det civila samhällets organisationer att bedriva sin verksamhet, att utvecklas och att därigenom bidra till demokrati, välfärd, folkhälsa, gemenskap och social sammanhållning. I utredningens uppdrag har ingått bl.a. att lämna förslag till hur dessa organisationers möjligheter att delta i offentliga upphandlingar kan förbättras. Utredningen redovisade i februari 2016 betänkandet En palett för ett stärkt civilsamhälle (SOU 2016:13). Utredningen föreslår bl.a. att upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster under direktivens tröskelvärden och som inte har ett gränsöverskridande intresse, inte ska omfattas av lagen om offentlig upphandling. Vidare föreslår utredningen att LOU-direktivets regler om möjligheten att reservera deltagandet i upphandlingar av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska införas i svensk rätt, se vidare avsnitt 32.4. Betänkandet är för närvarande föremål för remissbehandling.
Hur bör upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster behandlas i detta lagstiftningsärende?
Upphandling av B-tjänster i LOU och LUF omfattas oavsett upphandlingens värde av samma bestämmelser som övrig upphandling under tröskelvärdena. Bestämmelserna finns i lagarnas 15 kap. (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 423 f.).
Det saknas beredningsunderlag för att i detta lagstiftningsärende lämna förslag om någon annan ordning än den som utredningen föreslår och som motsvaras av den som gäller i dag enligt LOU och LUF. Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster bör således behandlas på motsvarande sätt som upphandling av B-tjänster enligt 15 kap. LOU respektive LUF. Det innebär att de tre nya lagarnas kapitel med bestämmelser om icke direktivstyrd upphandling (se avsnitt 31.1) även bör omfatta den delvis direktivreglerade upphandlingen av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Detta bör avspeglas i rubriken till de aktuella kapitlen. Upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster kommer därmed – oavsett upphandlingens värde – att omfattas av samma bestämmelser som övrig upphandling under tröskelvärdena. Vilka tjänster som omfattas av begreppet sociala tjänster och andra särskilda tjänster bör anges genom CPV-koder i bilagor till de nya lagarna (jfr avsnitten 5.6 och 10.7).
I likhet med vad som gäller enligt LOU och LUF bör vissa ytterligare bestämmelser gälla vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägan-
dena i dessa delar finns i avsnitt 17.2 om tekniska krav, avsnitt 18.1.2 om annonsering och avsnitt 20.4.3 om dokumentation.
De enskilda bestämmelserna i de nya lagarnas kapitel om upphandling som helt eller delvis faller utanför direktivens tillämpningsområde behandlas i de avsnitt som rör den aktuella sakfrågan samt i författningskommentaren. I avsnitten talas genomgående om upphandling på det icke direktivstyrda området. Vad som sägs i dessa avsnitt gäller dock även vid den delvis direktivreglerade upphandlingen av sociala tjänster och andra
särskilda tjänster utan att det behöver anges särskilt.
32.3 Principer för tilldelning av kontrakt enligt LOU- och LUF-direktiven
Regeringens bedömning: Den föreslagna ordningen för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster medger att den upphandlande myndigheten eller enheten tar sådana hänsyn och beaktar sådana behov som ska vara möjliga enligt LOU- och LUFdirektiven.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen av remissinstanserna yttrar sig särskilt i frågan.
Skälen för regeringens bedömning: Enligt artikel 76.1 i LOUdirektivet och artikel 93.1 i LUF-direktivet ska medlemsstaterna införa nationella regler för tilldelning av kontrakt avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster som uppgår till eller överskrider tröskelvärdet för att se till att de upphandlande myndigheterna eller enheterna följer principerna om öppenhet och likabehandling av ekonomiska aktörer.
Medlemsstaterna kan själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge dessa regler gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna eller enheterna att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjänsterna i fråga.
Enligt artikel 76.2 i LOU-direktivet och artikel 93.2 i LUF-direktivet ska medlemsstaterna vidare se till att de upphandlande myndigheterna eller enheterna får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet, kontinuitet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och omfattning, olika användarkategoriers specifika behov, inklusive missgynnade och utsatta gruppers behov, deltagande och egenansvar för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får också föreskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på grundval av det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala tjänster.
Regeringen föreslår nationella bestämmelser för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster (se avsnitt 32.2). Som framgår av avsnitten 9.1 och 9.4 kommer de allmänna principerna, bl.a. principerna om öppenhet och likabehandling, att vara tillämpliga vid all upphandling enligt de nya lagarna. Vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster är de upphandlande myndigheterna eller enheterna vidare fria att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna hos
tjänsterna och beakta sådana behov som räknas upp i artikel 76.2 i LOUdirektivet och artikel 93.2 i LUF-direktivet. Som grundläggande förutsättning gäller alltid att krav på leverantörer och tilldelningskriterier ska ha tillräckligt samband med kontraktsföremålet och vara förenliga med de allmänna principerna, bl.a. principen om proportionalitet. Regeringen gör mot den angivna bakgrunden bedömningen att den föreslagna ordningen för upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster är förenlig med de krav som ställs i artikel 76 i LOUdirektivet och artikel 93 i LUF-direktivet.
Som framgår av avsnitt 25.1 föreslår regeringen att bestämmelserna om grunder för utvärdering och tilldelningskriterier på det icke direktivstyrda området ska motsvara bestämmelserna på det direktivstyrda området. Det innebär att regeringen inte föreslår att den upphandlande myndigheten eller enheten ska vara skyldig att välja det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala tjänster. Regeringens förslag innebär i stället att den upphandlande myndigheten eller enheten ska välja det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten eller enheten. Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. När en upphandlande myndighet eller enhet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska anbudet bedömas utifrån tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter. Det bör vara en fråga för den upphandlande myndigheten eller enheten att avgöra vilken grund för utvärdering och vilka tilldelningskriterier som är bäst lämpade i den enskilda upphandlingen (jfr avsnitt 25.1).
32.4 Reserverade kontrakt för vissa tjänster
Regeringens bedömning: LOU- och LUF-direktivens bestämmelser om reserverade kontrakt för vissa tjänster bör för närvarande inte genomföras i svensk rätt.
Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. De flesta remissinstanser som yttrar sig i frågan anser dock att bestämmelser om reserverade kontrakt för vissa tjänster bör införas i svensk rätt.
Försvarets materielverk (FMV), Konkurrensverket, Tillväxtverket och Arbetsförmedlingen bedömer att bestämmelserna om reserverade kontrakt kan ha en funktion att fylla inom den idéburna sektorn och föreslår att sådana bestämmelser införs. Tillväxtverket avstyrker dock bestämmelser som innebär att kontraktstiden begränsas till tre år följt av tre års ”karantän” för den leverantör som har haft det reserverade kontraktet. Tillväxtverket påtalar att sociala företag ofta är väldigt lokala.
Om dessa företag inte kan få förnyade uppdrag kan enligt verket en stor del av deras intäkter vara borta efter ett uppdrag. Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) anser att bestämmelserna bör införas, eftersom de ger en viss flexibilitet åt ett stelbent regelverk. Det kan enligt SKL inte
uteslutas att reglerna skulle kunna vara till praktisk nytta i vissa fall.
Enköpings, Malmö, Ronneby, Timrå och Växjö kommuner, Skåne läns landsting och Samverkansorganet i Värmlands län har allmänt ställt sig bakom SKL:s remissyttrande. Vidare anser Strömsunds kommun, Göteborgs stad Upphandlings AB och flera idéburna organisationer, bl.a. Famna – Riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg, att bestämmelser om reserverade kontrakt för vissa tjänster bör införas.
Några av dessa remissinstanser anser dock inte att samtliga villkor som gäller för ett reserverat kontrakt enligt direktiven, bör genomföras i svensk rätt. Stockholms läns landsting, Almega, Företagarna, Svenskt
Näringsliv och Sveriges Offentliga Inköpare (SOI) delar utredningens bedömning att bestämmelser om reserverade kontrakt för vissa tjänster inte bör införas. Stockholms läns landsting och Almega menar att bestämmelserna skulle få en mycket begränsad praktisk nytta.
Företagarna anmärker att de uppställda kriterierna, bl.a. i fråga om organisationsform och kontraktslängd, medför att regleringen endast i mycket begränsad utsträckning torde kunna komma i praktisk användning. Svenskt Näringsliv motsätter sig konkurrensbegränsande åtgärder. Rent samhällsekonomiskt torde det enligt Svenskt Näringsliv inte finnas några vägande skäl för att undanta just hälso- och sjukvårdstjänster m.m. från konkurrens. Enligt Svenskt Näringsliv finns det redan en mängd företag inom de angivna sektorerna. SOI anser att bestämmelserna skulle skapa ologiska och osunda konkurrensförhållanden. Hudiksvalls kommun anser att behovet av bestämmelser om reserverade kontrakt bör utredas ytterligare. Svenska Kommunalarbetareförbundet (Kommunal) ställer sig frågande till utredningens bedömning.
Skälen för regeringens bedömning: LOU- och LUF-direktiven innehåller bestämmelser om reserverade kontrakt för vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Bestämmelserna finns i artikel 77 i
LOU-direktivet och artikel 94 i LUF-direktivet och är frivilliga att införa för medlemsstaterna. Enligt artiklarna får medlemsstaterna föreskriva att de upphandlande myndigheterna eller enheterna får reservera rätten för en organisation att delta i upphandling exklusivt för vissa angivna tjänster. Vilka tjänster som avses framgår genom angivande av CPVkoder. Det är fråga om vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bibliotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kulturella tjänster, idrottstjänster och tjänster för privata hushåll (jfr skäl 118 i LOU-direktivet och skäl 124 i LUF-direktivet).
För att ett kontrakt av aktuellt slag ska kunna reserveras uppställs vissa villkor i direktiven. En organisation som kan komma i fråga för ett reserverat kontrakt ska ha till syfte att fullgöra ett offentligt uppdrag som är kopplat till sådana tjänster som avses. Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör detta ske på grundval av deltagande. Vidare ska lednings- och ägarstrukturen i organisationen grundas på personalens ägande eller deltagande, eller kräva aktivt deltagande av personal, användare eller berörda parter. Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för tjänsten av den upphandlande myndigheten eller enheten enligt samma artikel under de senaste tre åren. Den maximala löptiden
för ett reserverat kontrakt är tre år. Annonsen med anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till artikeln i direktivet.
Regeringen ser positivt på att idéburna företag ges större möjligheter att delta vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster och välkomnar därför principiellt sett bestämmelser om reserverade kontrakt på området. Regeringen kan dock konstatera att direktivens bestämmelser om detta är försedda med en rad villkor som inskränker möjligheten att använda bestämmelserna. Genomförandeutredningen och ett antal remissinstanser gör bedömningen att villkoren är så begränsande att bestämmelserna skulle få en liten praktisk betydelse.
Utredningen för ett stärkt civilsamhälle (se avsnitt 32.2) har i sitt betänkande föreslagit att LOU-direktivets bestämmelser om möjligheten att reservera deltagandet i upphandlingar av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska genomföras i svensk rätt i enlighet med Genomförandeutredningens förslag till utformning av bestämmelserna. Utredningen gör bedömningen att alla möjligheter som kan underlätta för civilsamhällets organisationer att etablera sig som utförare av offentligt finansierade tjänster bör tas tillvara. Utredningens betänkande remissbehandlas för närvarande. Förslagen från Utredningen för ett stärkt civilsamhälle har kopplingar till den pågående Välfärdsutredningen (se avsnitt 32.2), som har i uppdrag att föreslå insatser för att förbättra förutsättningarna för den idéburna sektorn i välfärden, inom bl.a. upphandlingsrätten. I Välfärdsutredningens uppdrag ingår vidare bl.a. att analysera i vilken mån den upphandlande myndigheten eller enheten kan kräva att leverantören återinvesterar vinsten i verksamheten och att utreda hur den idéburna sektorn kan ges förutsättningar att växa. Utredningens uppdrag omfattar vidare att bl.a. utreda om det är möjligt att föreslå regler om tillstånds- och auktorisationssystem eller andra alternativ till upphandling inom vilka de idéburna aktörernas särskilda potential kan tas tillvara. Som framgår ovan ska uppdraget delredovisas den 1 november 2016 och slutredovisas den 2 maj 2017.
Med hänsyn till de tydliga kopplingar som finns mellan de aktuella förslagen från Utredningen för ett stärkt civilsamhälle och Välfärdsutredningens uppdrag, anser regeringen att behandlingen av förslagen från den förstnämnda utredningen bör behandlas samlat med Välfärdsutredningens kommande förslag i anknytande frågor. Regeringen avser därför att återkomma till frågan om reserverade kontrakt för vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster i samband med behandlingen av Välfärdsutredningen förslag.
I sammanhanget bör även nämnas att artikel 20 i LOU-direktivet och artikel 38 i LUF-direktivet innehåller andra typer av bestämmelser om reserverade kontrakt. Artiklarna tar bl.a. sikte på leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer. Artiklarna gäller oavsett om upphandlingen avser varor, tjänster eller byggentreprenader. Regeringens förslag innebär att dessa artiklar ska genomföras i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna (se avsnitt 10.6.1). Enligt förslaget ska bestämmelserna gälla även på det icke direktivstyrda området (se avsnitt 10.11). Bestämmelserna kommer därmed också att gälla vid
upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster (jfr
avsnitt 32.2 ).
33 Ändringar i andra lagar
33.1 Följdändringar
Regeringens förslag: Till följd av de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner ska ändringar göras i
1. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
2. lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
3. kulturmiljölagen (1988:950),
4. lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
5. lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi,
6. lagen (2008:962) om vissa kommunala befogenheter,
7. lagen (2009:47) om valfrihetssystem,
8. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
9. lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, 10. lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads-
och konkurrensförhållanden, 11. lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa
kollektivtrafiktjänster, 12. lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter, 13. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet, och 14. lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för
elektronisk identifiering.
Promemorians och utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen föreslår dock några ändringar avseende uppgiftsskyldighet i vissa fall för upphandlande myndigheter.
Promemorian föreslår även följdändringar i 12 § lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, som upphörde att gälla den 1 juni 2016. Utredningen föreslår färre hänvisningar till lagen om upphandling av koncessioner.
Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna yttrar sig inte särskilt över förslagen. Dock anser bl.a. Sveriges Kommuner och
Landsting (SKL) att bestämmelserna om delegering i 6 kap. 4 § i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter bör ändras till följd av de nya reglerna om inköpscentraler.
Skälen för regeringens förslag
Ett stort antal lagar innehåller hänvisningar till LOU respektive LUF. Hänvisningarna görs i vissa fall till lagarna som sådana, i andra fall förekommer hänvisningar till särskilda bestämmelser i dem. I det första fallet bör hänvisningarna ersättas med hänvisningar till de nya lagarna
om upphandling och i det andra fallet till motsvarande bestämmelser i dessa lagar. Det är även nödvändigt att lägga till hänvisningar till lagen om upphandling av koncessioner i vissa av lagarna där det kan uppkomma fråga om sådan upphandling.
Till skillnad från promemorian föreslår regeringen inte några bestämmelser om statistikinsamling och därmed inte heller några bestämmelser om uppgiftsskyldighet för upphandlande myndigheter i lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Regeringen avser dock att återkomma med förslag till ändringar i nämnda lagar.
Som framgår av avsnitt 33.2 föreslår regeringen vissa ytterligare ändringar i lagen om läkarvårdsersättning, lagen om ersättning för fysioterapi.
Lagar som berörs av att LOU och LUF upphävs och att de tre nya lagarna om upphandling träder i kraft
Till följd av de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner ska ändringar göras i
1. lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
2. lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, 3 kulturmiljölagen (1988:950),
4. offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
5. lagen (2010:1065) om kollektivtrafik,
6. lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden,
7. lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster,
8. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
9. lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning, 10. lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi, 11. lagen (2008:962) om valfrihetssystem, 12. lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, 13. lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter, och 14. lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
När det gäller lagarna 8–14, bedömer regeringen att den nya lagen om upphandling av koncessioner inte bör medföra några följdändringar i dessa lagar. I en av lagarna, nr 14, bedömer regeringen vidare att den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna inte bör medföra några följdändringar.
Lagrådet har ifrågasatt om inte lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska omfattas av hänvisningarna i kulturmiljölagen.
Regeringen konstaterar att även om Lagrådet förvisso har visst fog för sin synpunkt utgör en sådan ändring inte en följdändring som omfattas av detta lagstiftningsärende.
Lagrådet har vidare framhållit att en övergångsbestämmelse bör övervägas i lagen om valfrihetssystem då CPV-koderna i gällande rätt har ändrats på ett sätt som enligt Lagrådet är svårt att överblicka. Regeringens uppfattning beträffande ändringarna i lagen om valfrihetssystem är emellertid att det är tillräckligt att de nya hänvisningarna till CPV-koder motsvarar de som omfattas av nuvarande lydelse av lagen. Så är fallet med de hänvisningar som föreslås.
Beträffande lagen om märkning av energirelaterade produkter har Lagrådet vänt sig emot den terminologi om upphandling av kontrakt som används. Regeringen har i det här avseendet gjort samma överväganden beträffande Lagrådets synpunkter angående kontraktsbegreppet som i övrigt i lagstiftningsärendet (se avsnitt 6.1.2). Lagrådet har även uppmärksammat att de nya bestämmelserna om tröskelvärden som lagen hänvisar till inte tar sikte på värdet av ett kontrakt utan på värdet av en upphandling. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att uttryckssättet i lagen bör överensstämma med den som gäller i bestämmelserna om tröskelvärden i den nya lagen om offentlig upphandling.
I fråga om lagen om medbestämmande i arbetslivet, offentlighets- och sekretesslagen, lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering och lagen om vissa kommunala befogenheter gör regeringen vidare följande överväganden.
Lagen om medbestämmande i arbetslivet
I 39 och 40 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet finns bestämmelser om facklig vetorätt vid offentlig upphandling.
Av 39 § följer att om en arbetstagarorganisation, efter förhandling enligt 38 §, förklarar att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren. Av 39 § andra stycket följer dock att sådan förklaring vid upphandling på det direktivstyrda området enligt LOU endast får göras om den grundar sig på de omständigheter som anges i 10 kap. 2 § LOU. I denna bestämmelse regleras när en leverantör får uteslutas från en upphandling. För upphandling enligt LOU som inte omfattas av direktivet gäller i stället enligt 15 kap. 13 § att en sådan förklaring får göras om den grundar sig på sådana omständigheter som ska eller får utgöra grund för uteslutning genom hänvisning till 10 kap. 1 och 2 §§.
Även vid upphandling enligt LUF får en vetoförklaring enligt 39 § andra stycket lagen om medbestämmande i arbetslivet göras på det direktivstyrda området endast om den grundar sig på de omständigheter som får användas för uteslutning enligt 10 kap. 2 och 3 §§ LUF. För upphandling enligt LUF som inte omfattas av direktivet gäller i stället enligt 15 kap. 13 § att en sådan förklaring får göras om den grundar sig på sådana omständigheter som ska eller får utgöra grund för uteslutning enligt 10 kap. 1 § (omständigheter som ska medföra uteslutning) och 10 kap. 2 och 3 §§ (omständigheter som får medföra uteslutning).
Av 40 § lagen om medbestämmande i arbetslivet följer att förbud enligt 39 § inte inträder, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen har
grundat sin förklaring på andra omständligheter än de som anges i 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § LOU respektive 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § LUF.
Mot bakgrund av LOU- och LUF-direktivets bestämmelser om omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer lämnar regeringen förslag till bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ifråga om när en leverantör får uteslutas (se avsnitt 22).
För att motsvarande omständigheter som enligt nuvarande ordning i lagen om medbestämmande i arbetslivet ska kunna grunda vetorätt vid upphandling även enligt de nya lagarna krävs följdändringar i den förstnämnda lagen. Sådana följdändringar bör göras genom att hänvisningarna till bestämmelserna i LOU respektive LUF ersätts av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i de nya lagarna. För att samtliga frivilliga uteslutningsgrunder i de nya lagarna ska omfattas bör, som Lagrådet konstaterat, hänvisningarna omfatta även 13 kap. 2 § andra stycket i lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna samt 11 kap. 3 § i lagen om upphandling av koncessioner. Regeringen konstaterar därutöver att även 11 kap. 2 § andra stycket i den lagen reglerar en frivillig uteslutningsgrund som bör vara med i uppräkningen.
Lagrådet har noterat att nuvarande ordning i lagen om medbestämmande i arbetslivet innebär att vetorätten vid upphandling på det direktivstyrda området endast får avse omständigheter som medför att en leverantör får uteslutas, medan de på det icke direktivstyrda området kan avse såväl omständigheter som ska leda till uteslutning som sådana som får leda till uteslutning. Lagrådet har, i likhet med vad dåvarande Lagrådet framhöll vid tillkomsten av 2007 års lagar, ansett att denna ordning är förbryllande. Lagrådet har vidare konstaterat att det förefaller ha varit ett förbiseende att detta påpekande inte beaktades vid tillkomsten av 2007 års lagar.
Enligt regeringens bedömning finns det i detta ärende endast utrymme att göra sådana ändringar i lagen om medbestämmande i arbetslivet som utgör följdändringar med anledning av genomförandet av de nya direktiven. Utgångspunkten bör därmed vara att samma systematik som gäller enligt nuvarande regler i frågan om vilka omständigheter som kan ligga till grund för vetorätt, bör gälla också enligt den nya regleringen. Mot denna bakgrund föreslår regeringen, som framgått ovan, att hänvisningarna till LOU och LUF i 39–40 §§ lagen om medbestämmande i arbetslivet ska ersättas med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Innebörden av detta är att de nya frivilliga uteslutningsgrunder som föreslås i lagarna kommer att omfattas av hänvisningarna i lagen om medbestämmande i arbetslivet. Regeringen noterar den skillnad som Lagrådet påtalat i fråga om omständigheter som kan grunda vetorätt beroende på om dessa avser uteslutningsgrunder på det direktivstyrda eller det icke-direktivstyrda området. Regeringen anser dock inte att det i detta lagstiftningsärende finns anledning att överväga en annan ordning än den som för närvarande gäller.
Hänvisningar bör också göras till lagen om upphandling av koncessioner. Regeringen föreslår inte någon hänvisning till det kapitel som gäller det icke direktivstyrda området, dvs. 15 kap. LUK, då detta kapitel inte innehåller några regler om uteslutning.
Offentlighets- och sekretesslagen
Enligt 31 kap. 3 § första stycket första meningen offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. Bestämmelsen är utformad med ett omvänt skaderekvisit, vilket innebär en presumtion för sekretess. I ärenden enligt LOU och LUF gäller emellertid, enligt första stycket andra meningen samma bestämmelse, sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. I sådana ärenden gäller ett rakt skaderekvisit, dvs. en presumtion för offentlighet. I de nya lagarna har en del mindre förändringar gjorts som påverkar lagarnas tillämpningsområde. Vissa nya undantag har förts in (t.ex. vissa rättsliga tjänster) och en del undantag har anpassats till senare direktiv på sakområdet och därigenom utvidgats något (t.ex. elektronisk kommunikation). Vid upphandling inom försörjningssektorerna har ett par verksamheter utgått (prospektering av olja och gas samt vissa s.k. närstående posttjänster). Detta kan komma att innebära att enstaka ärenden som idag omfattas av LOU och LUF och omfattas av den svagare sekretessen, med de nya lagarna kommer att falla utanför lagarna och därmed omfattas av den starkare sekretessen.
En inskränkning av rätten att ta del av allmänna handlingar får göras endast efter en avvägning mellan behovet av sekretess och intresset av insyn i den verksamhet eller hos den myndighet handlingarna förekommer. Den svagare sekretessen vid ärenden enligt LOU och LUF motiveras av att upphandlande myndigheter och enheter i vissa fall har en informationsskyldighet enligt lagarna och att denna skulle försvåras av den starkare sekretessen. För ärenden som inte omfattas av den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna gör sig detta intresse inte längre gällande. Regeringen anser därför att det finns skäl att föreslå att bestämmelsen ska hänvisa till de nya lagarna, trots den utvidgning av sekretessen som detta kan komma att innebära.
I bestämmelsen föreslås även en hänvisning till den nya lagen om upphandling av koncessioner. Hänvisningen innebär att de aktuella uppgifterna kommer att omfattas av en svagare sekretess än i dag vid upphandling av koncessioner. Detta gäller emellertid endast tjänstekoncessioner som i dag är oreglerade och därför träffas av första stycket första meningen i den aktuella bestämmelsen medan det inte blir någon förändring avseende byggkoncessioner som i dag regleras i LOU. Även en inskränkning av sekretess måste föregås av ett noggrant övervägande och en avvägning mellan sekretessintresset och insynsintressen. Upphandlande myndigheter och enheter får enligt den föreslagna lagen
om upphandling av koncessioner en informationsskyldighet som i allt väsentligt är densamma som i de andra båda upphandlingslagarna. Det finns därför anledning att reglera sekretessen för koncessioner på samma sätt som i de andra båda upphandlingslagarna. Det saknas enligt regeringens mening också skäl att reglera sekretess vid tjänstekoncessioner på annat sätt än vid byggkoncessioner. Det bör noteras att om en hänvisning inte görs till den nya lagen om upphandling av koncessioner skulle det innebära att sekretessen vid upphandling av byggkoncessioner utvidgas. Det finns mot denna bakgrund anledning att komplettera bestämmelsen med en hänvisning till den nya lagen om koncessioner som omfattar både bygg- och tjänstekoncessioner.
Även i 19 kap. 3 § föreslås att hänvisningen till LOU och LUF ersätts med hänvisningar till de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Ändringen bedöms emellertid inte medföra någon materiell förändring av tillämpningsområdet för bestämmelsen.
Lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
I lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering anges bl.a. att termen förfrågningsunderlag i den lagen har samma innebörd som i LOU. Förfrågningsunderlag utmönstras emellertid som begrepp i den nya lagen om offentlig upphandling och ersätts med begreppet upphandlingsdokument. Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen. Begreppet täcker in vad som omfattas av ett förfrågningsunderlag men omfattar i motsats till det senare även annonser om upphandling och förhandsannonser. Några annonser om upphandling eller förhandsannonser förekommer emellertid inte enligt lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering, varför det inte medför några praktiska problem att ersätta termen förfrågningsunderlag med termen upphandlingsdokument i den lagen och ange att den termen har samma betydelse som enligt den nya lagen om offentlig upphandling.
Lagrådet har framfört synpunkten att det då termerna inte har samma innebörd bör övervägas om detta förhållande motiverar en övergångsbestämmelse. Regeringen anser emellertid att de eventuella praktiska följderna av att något ytterligare dokument kan komma att omfattas av det nya begreppet knappast kan vara sådana att de motiverar en övergångsbestämmelse. Vidare anser Lagrådet att ordet ”annonsen” bör ersättas med ”annonsen om valfrihetssystem”. Regeringen bedömer dock att en sådan ändring inte är nödvändig i detta lagstiftningsärende.
Lagen om vissa kommunala befogenheter,
Promemorian har föreslagit ändringar i lagen om vissa kommunala befogenheter. SKL anser att bestämmelserna om delegering i 6 kap. 4 § i lagen om vissa kommunala befogenheter bör ändras till följd av de nya reglerna om inköpscentraler. SKL menar att OFUKI-utredningen (SOU 2011:43), som lämnade förslag till de ändringar som gjordes i lagen om vissa kommunala befogenheter, där bl.a. delegering av
upphandlingsbeslut begränsades till anställd i inköpscentral, antog att ett mer lösligt upphandlingssamarbete mellan upphandlande myndigheter var att betrakta som en inköpscentral. Med den nya definitionen av inköpscentraler blir bestämmelsen i lagen om vissa kommunala befogenheter alltför snäv och bör därför enligt SKL ändras så att delegation kan ske till anställd i annan upphandlande myndighet. Vidare påtalar SKL att det är av stor vikt att kommunallagen anpassas efter de möjligheter till avtalssamverkan som upphandlingslagarna erbjuder.
Regeringen bedömer att upphandlingslagarnas bestämmelser om interna kontrakt eller koncessioner, om kontrakt mellan upphandlande myndigheter och om inköpscentraler tillsammans med möjligheterna till gemensamma tillfälliga upphandlingar i erforderlig utsträckning erbjuder former för kommunal avtalssamverkan under de förutsättningar som följer av lagen om kommunala befogenheter och kommunallagen. Enligt regeringen bör därför inte föreslås några andra ändringar i lagen om vissa kommunala befogenheter än de som föreslås i promemorian. Av samma skäl saknas det också anledning att föreslå ändringar i kommunallagen.
33.2 Ändringar i lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi
Regeringens förslag: Lagen om läkarvårdsersättning och lagen om ersättning för fysioterapi ska innehålla hänvisningar till vissa ytterligare bestämmelser om förlängd avtalsspärr samt till relevanta bestämmelser om ogiltighet av avtal i den nya lagen om offentlig upphandling.
En ny paragraf ska införas i respektive lag med bestämmelser om ogiltighet av avtal som slutits i strid med bestämmelserna om annonsering, överprövning eller underrättelse.
Förslagen i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig över förslaget tillstyrker det eller har inga synpunkter. Skåne läns landsting framför därutöver att fristen för att begära överprövning av ett avtals giltighet bör förkortas. Konkurrensverket efterlyser en analys av behovet av att även göra bestämmelserna om upphandlingsskadeavgift tillämpliga.
Skälen för regeringens förslag: I lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning och lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi (förkortade LOL respektive LOF) finns bestämmelser om samverkansavtal som ingås mellan privatpraktiserande läkare respektive privatpraktiserande fysioterapeuter och landstinget. Med fysioterapeuter jämställs sjukgymnaster. Ett samverkansavtal innebär att läkaren eller fysioterapeuten har rätt till offentlig ersättning enligt en nationell taxa.
Genom lagändringar 2009 infördes bestämmelser om att landstingen vid ingående av vårdavtal och samverkansavtal ska tillämpa LOU eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem (prop. 2008/09:64, bet. 2008/2008:SoU6, rskr. 2008/09:168). I samband med detta infördes även regler som tillåter s.k. ersättningsetablering. Läkare och fysioterapeuter
kan, i samband med att de överlåter sin verksamhet, säga upp sin rätt till ersättning enligt LOL eller LOF i syfte att låta den övertagande läkaren eller fysioterapeuten ingå samverkansavtal med landstinget. Sådan överlåtelse med garanterat bibehållen rätt till offentlig ersättning kallas ersättningsetablering.
De särskilda reglerna för ersättningsetablering beaktar att det vid ett sådant förfarande finns tre aktörer att ta hänsyn till; säljaren, köparen eller potentiella köpare och landstinget. Reglerna syftar till att förena den civilrättsliga överlåtelsen av verksamheten och den offentligrättsliga tilldelningen av samverkansavtalet. För att förfarandet med ersättningsetableringen ska fylla sitt syfte har det ansetts viktigt att tillgodose såväl behovet av öppenhet och objektivitet som säljarens rätt att välja vem verksamheten ska överlåtas till.
Bestämmelserna om rättsmedel i LOU ändrades 2010 och bestämmelser om avtalsspärr och ogiltighet av avtal infördes (prop. 2009/10:180, bet. 2009/10:FiU22, rskr. 2009/10:311). En förlängd avtalsspärr infördes i processen i förvaltningsrätten som innebär att avtalsspärren i många fall fortlöper när en process om överprövning av upphandlingen inletts. Detta system ersatte den tidigare gällande tiodagarsfristen som angav att upphandlingen fick överprövas, oavsett om avtal tecknats, inom tio dagar från det att underrättelse om beslut i upphandlingen lämnats. Bestämmelser om ogiltighet infördes för fall där avtal slutits av den upphandlande myndigheten utan att reglerna i LOU iakttagits. Då hänvisningarna i LOL och LOF emellertid inte ändrades i samband med detta kom 5 g § i respektive lag att innehålla felaktiga hänvisningar. Bestämmelserna om överprövning har därefter numrerats om, varvid 5 g § i LOL och LOF ändrades på så sätt att de i stället hänvisade till 16 kap. LOU i dess äldre lydelse (prop. 2010/11:150, bet. 2011/12:FiU8, rskr. 2011/12:4). På så sätt blev hänvisningarna korrekta men inte uppdaterade till de nya överprövningsreglerna i LOU. I denna äldre lydelse saknades regler om avtalsspärr och särskilda regler om ogiltighet av avtal vid upphandling.
Då LOU nu ersätts av en ny lag om offentlig upphandling är det nödvändigt att även göra följdändringar i LOL och LOF. Bestämmelserna om förlängd avtalsspärr är regler av praktisk natur som ska underlätta för förvaltningsrätten vid prövning av upphandlingsmål och även underlätta för den klagande som i och med den förlängda avtalsspärren inte måste begära ett interimistiskt förordnande hos domstolen. Eftersom den förlängda avtalsspärren är en del i systemet med avtalsspärr vid överprövning av upphandling bör även de bestämmelserna göras tillämpliga vid ersättningsetablering enligt LOL och LOF. Om förlängd avtalsspärr inte skulle gälla finns det risk för att sökande i mål enligt LOL och LOF kommer i en sämre ställning vid en överprövning än sökande i mål enligt LOU.
Även regler om ogiltighet av avtal infördes i LOU 2010 genom de nya rättsmedelsbestämmelserna. Vid införandet av reglerna om ogiltighet av avtal angavs att det huvudsakliga syftet med bestämmelserna är att motverka otillåten direktupphandling. Bestämmelserna om avtals ogiltighet utgör dessutom en garanti för ett effektivt rättsmedel i de fall en myndighet inte följt de regler som ska säkerställa att avtal tilldelas i konkurrens. Bestämmelserna om ersättningsetablering skiljer sig
emellertid från andra upphandlingsrättsliga regler på så sätt att systemet inte syftar till att värna om ett effektivt användande av offentliga medel. Tilldelningskriteriet för upphandling av samverkansavtal vid ersättningsetablering är högsta pris. Sökandena konkurrerar därför inte på ett sätt som kan medföra fördelar för landstinget utan endast på ett sätt som kommer säljaren av verksamheten till del. Inte heller kan innehållet i samverkansavtalen påverkas i någon nämnvärd utsträckning. Det allmännas intresse i denna typ av upphandling får därmed sägas vara mycket ringa. Det kan emellertid inte uteslutas att ett landsting ändå väljer att teckna ett samverkansavtal med någon utan att först annonsera om ersättningsetableringen eller att landstinget tecknar samverkansavtal med någon utan att iaktta bestämmelserna om överprövning och underrättelse. En möjlighet till att föra talan om ogiltighet kan i sådana fall vara av intresse för den sökande som kunnat bjuda mer för en verksamhet än den som fick möjlighet att köpa den. Bestämmelserna om avtalsspärr och ogiltighet utgör ett system som inte är komplett utan att samtliga regler är tillämpliga. Av det skälet bör även regler om ogiltighet, i den utsträckning de är relevanta för ett sådant förfarande, göras tillämpliga på förfaranden om ersättningsetablering enligt LOL och LOF.
Konkurrensverket efterlyser en analys av om även regelverket om upphandlingsskadeavgift bör göras tillämpligt på förfaranden om ersättningsetablering. Även om bestämmelserna om ogiltighet har som huvudsakligt syfte att motverka otillåten direktupphandling är syftet med att göra bestämmelserna tillämpliga på ersättningsetablering huvudsakligen att tillförsäkra sökande enligt LOL och LOF effektiva rättsmedel. Upphandlingsskadeavgift utgör inte ett rättsmedel för leverantörer utan en sanktion mot överträdelser. Ersättningsetablering är i jämförelse med vanlig upphandling något som förekommer i relativt liten skala och har inte framkommit något som tyder på att det är så vanligt att landstingen genomför otillåtna direktupphandlingar i ärenden om ersättningsetablering att det finns skäl att införa upphandlingsskadeavgift vid den typen av förfaranden.
Skåne läns landsting ställer sig positivt till förslaget som helhet men anser att det inte är rimligt med en så lång frist som sex månader för överprövning av avtals giltighet vid ersättningsetablering. Regeringen anser emellertid att tidsfristerna bör vara samma för ogiltighetstalan enligt LOL och LOF som enligt LOU så att inte en sökande enligt LOL eller LOF ska komma i ett sämre läge än en sökande enligt LOU. Det kan noteras att även upphandlingar enligt LOU kan gälla samhällsviktiga funktioner; ett exempel är upphandling av hälso- och sjukvårdstjänster som görs enligt LOU. Regeringen konstaterar att det visserligen är ett riktigt påpekande som landstinget gör men att den situationen i praktiken får lösas genom bestämmelserna i 20 kap. 14 § som också görs tillämpliga och som anger att ett avtal inte ska ogiltigförklaras om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse.
34 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: De nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner samt följdändringarna i andra lagar ska träda i kraft den 1 januari 2017. Äldre bestämmelser ska gälla för upphandlingar som påbörjats före den 1 januari 2017. Lagen om upphandling av koncessioner ska inte gälla för upphandlingar av koncessioner som påbörjats före ikraftträdandet.
Bestämmelserna om undantag för intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter i lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska dock tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet av lagarna. För motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner ska detsamma gälla för byggkoncessioner.
Utredningens och promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. Utredningen och promemorian föreslår dock att äldre bestämmelser i samtliga fall ska tillämpas på upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet.
Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser yttrar sig särskilt i frågan. Vad avser s.k. Hamburg-samarbeten, (upphandling mellan upphandlande myndigheter), bör det enligt Konkurrensverket tydliggöras vad som ska gälla i övergångshänseende beträffande de bestämmelser som tar sikte på sådana samarbeten. Även Advokatfirman Lindahl framför denna synpunkt och tillägger att detta även bör gälla beträffande
Teckal-undantagen (intern upphandling).
Skälen för regeringens förslag: Medlemsstaterna ska senast den 18 april 2016 sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa LOU-, LUF- och LUK-direktivet.
Utredningens och promemorians förslag var att de nya lagarna, och ändringar i andra lagar till följd av dem, som helhet skulle träda i kraft den 1 april 2016 och att möjligheterna att i vissa fall senarelägga tillämpningen av vissa artiklar således inte borde utnyttjas. Det omfattande materialet som denna lagstiftningsprodukt utgör och lagstiftningsprocessen har dock inte möjliggjort ett ikraftträdande vid den tidpunkten. Endast föredragningen i Lagrådet av lagförslagen har tagit i anspråk fler sammanträdesdagar än det antal sammanträdesdagar som avsattes i rådet för direktivförhandlingarna. Lagarna föreslås i stället att träda i kraft så fort som möjligt, vilket med hänsyn till bl.a. riksdagens behandling innebär den 1 januari 2017.
Regeringen föreslog att de av utredningen och i promemorian föreslagna ikraftträdandebestämmelserna bör kompletteras med bestämmelser som förtydligar vad som ska gälla beträffande de nya lagarnas bestämmelser om undantag för intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter. Lagrådet har emellertid ifrågasatt att en sådan övergångsreglering införs. Enligt Lagrådet finns det till följd bl.a. av att det inte går att slå fast om bestämmelserna helt
överensstämmer med EU-domstolens praxis, osäkerhet om bestämmelsernas konsekvenser för t.ex. andra leverantörer. Bestämmelserna i artikel 12 i LOU-direktivet, artikel 28 i LUF-direktivet och artikel 17 i LUK-direktivet syftar till att klargöra vad som gäller i fråga om upphandlingsreglernas tillämplighet för upphandlingar inom den offentliga sektorn (se avsnitt 8.7). Tolkningen av dessa bestämmelser bör vägledas av de principer som har fastställts i EU-domstolens praxis som rör Teckal-undantagen och Hamburg-samarbeten. De bestämmelser som genomför artiklarna återspeglar alltså det som enligt rättspraxis redan gäller enligt 2004 års upphandlingsdirektiv. Den hittills gällande undantagsregleringen för intern upphandling i 2 kap. 10 a § LOU (Teckal-undantagen) gällde enligt en övergångsbestämmelse även för avtal som slutits före ikraftträdandet (SFS 2012:392). Samma sak gällde för den temporära lagstiftningen som föregick bestämmelsen (SFS 2010:569). En sådan reglering innebär tydlighet för tillämparna och minskar risken för oklara situationer. Alternativet till det, att inte införa någon sådan reglering, skulle innebära en skyldighet för upphandlande myndigheter och enheter att tillämpa upphandlingsreglerna för tid fram till ikraftträdandet och att de från den tidpunkten skulle ha rätt att avstå från att tillämpa dem. Det är för dessa situationer med stor organisatorisk påverkan inte en ändamålsenlig reglering. Regeringen anser mot den ovanstående bakgrunden att även de nu föreslagna undantagen ska tillämpas på intern upphandling och på upphandling mellan upphandlande myndigheter för tid före ikraftträdandet. För det behövs övergångsreglering. Till skillnad från den hittillsvarande regleringen som utgör ett undantag från begreppet kontrakt föreslås den nya regleringen utgöra undantag från lagarnas tillämpningsområden utan någon lagteknisk koppling till begreppen kontrakt eller avtal. Det innebär att övergångsbestämmelsen inte kan anknyta till dessa begrepp utan i stället ska anknyta till hur den föreslagna undantagsregleringen är formulerad. Regeringen föreslår att bestämmelserna även ska tillämpas på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet. Av ikraftträdandebestämmelserna till de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna ska detta framgå. För motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner ska detsamma gälla för byggkoncessioner.
Övriga bestämmelser i de nya lagarna bör gälla enbart för upphandlingar som har påbörjats efter ikraftträdandet. Av HFD 2013 ref. 31 framgår att den tidpunkt när en upphandling har påbörjats sammanfaller med tidpunkten för när en upphandlande myndighets beslut kan bli föremål för överprövning. Av EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5, framgår att denna tidpunkt inträffar när det stadium har passerats då rent interna överväganden och förberedelser görs inom en myndighet inför en upphandling. Ett upphandlingsförfarande får därmed anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten eller enheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten eller enheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser. Detta gäller även vid upphandling av koncessioner. Vid förfaranden i flera steg innebär detta att det är det inledande steget som påbörjar upphandlingen. Vid ramavtal
är denna tidpunkt då förfarandet för att ingå ramavtalet inleds. Således kommer äldre bestämmelser att tillämpas på exempelvis förnyade konkurrensutsättningar enligt sådana ramavtal där förfarandet för att ingå ramavtalet har påbörjats före ikraftträdandet av de nya lagarna. Vid ändringar av ramavtal och andra kontrakt under löptiden gäller de särskilda bestämmelserna som behandlas i avsnitt 26.4.
Konkurrenskommissionen har föreslagit att rättsmedelsbestämmelserna vid upphandling av koncessioner ska gälla även på sådana upphandlingar som påbörjats före ikraftträdandet. Eftersom övriga bestämmelser om upphandling inte kommer att vara tillämpliga på koncessioner som påbörjats före ikraftträdandet anser regeringen att en sådan ordning skulle vara svårtillämpad. Regeringen lämnar därför inte något sådant förslag.
35 Konsekvenser
35.1 Tre nya lagar på upphandlingsområdet
LOU-direktivet och LUF-direktivet har som målsättning att öka effektiviteten i offentliga utgifter för att säkra bästa möjliga upphandlingsresultat när det gäller att få valuta för pengarna. Syftet med direktiven är att förenkla reglerna för upphandling och göra dem mer flexibla till nytta såväl för upphandlande myndigheter och enheter som för leverantörer. De nya direktiven syftar också till att ge upphandlande myndigheter och enheter bättre möjligheter att använda upphandling till stöd för gemensamma samhälleliga mål, såsom skyddet av miljön, sysselsättning och social integration samt främjande av innovation. Vidare innebär direktiven i flera delar en kodifiering av den praxis som följer av EU-domstolens domar.
Det nya LUK-direktivet reglerar tilldelning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner. Byggkoncessioner har tidigare endast reglerats med ett fåtal regler, medan tjänstekoncessioner varit undantagna från upphandlingsdirektivens tillämpningsområde. Syftet med det nya direktivet är att skapa rättssäkerhet och att ge leverantörer inom hela EU bättre tillträde till marknaden för koncessioner.
De nya direktiven ska vara genomförda i medlemsstaternas nationella rätt senast den 18 april 2016. Medlemsstaterna har dock möjlighet att skjuta upp tillämpningen av vissa artiklar, bl.a. artikeln som anger att kommunikation med elektroniska medel är obligatorisk, till den 18 oktober 2018.
Genom de tre nya lagarna och genom de föreskrifter i förordning som regeringen avser att meddela genomförs de tre direktiven. När det gäller de nationella bestämmelserna för upphandling har utgångspunkten varit att det nuvarande regelverket i LOU och LUF ska behållas. De ändringar, förutom rena följdändringar, som ändå föreslås är sådana som har bedömts nödvändiga som anpassningar till de nya direktiven. I den nya lagen om upphandling av koncessioner föreslås endast ett begränsat antal regler för det icke direktivstyrda området.
Förslagen påverkar upphandlande myndigheter, upphandlande enheter, leverantörer, Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten och domstolarna, framför allt de allmänna förvaltningsdomstolarna.
35.2 Genomförandet av LOU- och LUF-direktiven
Effekter för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer
LOU- och LUF-direktiven överensstämmer i flera delar med 2004-års upphandlingsdirektiv, som genomförts genom bestämmelser i LOU och LUF. När det gäller de föreslagna bestämmelserna i dessa delar kan de enligt regeringens mening inte förväntas leda till några särskilda ekonomiska konsekvenser.
När det gäller förslagen i övrigt anser regeringen att flera av de nya bestämmelserna innebär en ökad tydlighet i upphandlingsregelverket och en större flexibilitet för upphandlande myndigheter och enheter. Som exempel på bestämmelser som ökar flexibiliteten kan nämnas de ökade möjligheterna enligt den nya lagen om offentlig upphandling att förhandla om anbuden, det nya förfarandet inrättande av innovationspartnerskap och bestämmelserna om olika metoder för elektronisk upphandling, såsom dynamiska inköpssystem och elektroniska kataloger. Den ökade flexibiliteten och tydligheten syftar till att effektivisera upphandlingarna och därmed minska kostnaderna. Regeringen vill dock framhålla att det är svårt att förutsäga i vilken utsträckning upphandlande myndigheter och enheter kommer att utnyttja den ökade flexibilitet som regelverket ger.
Att regelverket erbjuder ytterligare förfaranden och metoder för upphandling innebär samtidigt att regleringen i viss utsträckning blir mer komplex. Regelmassan ökar också i och med de nya bestämmelser som avser att kodifiera EU-domstolens praxis. Regeringen delar därför utredningens bedömning att direktivens bestämmelser som syftar till att öka flexibiliteten och förtydliga regelverket i viss mån har gått ut över regelverkets överskådlighet. En oundviklig följd av ett direktivnära genomförande är att detta också får vissa återverkningar på de nationella reglerna.
Särskilt om vissa förslag
De ökade möjligheterna i den nya lagen om offentlig upphandling att förhandla om anbuden kan antas innebära att leverantörers engagemang och vilja att erbjuda lösningar som bättre möter upphandlande myndigheters särskilda behov kommer att förbättras. Upphandlande myndigheter ges också bättre möjligheter att efterfråga och ta tillvara förbättringar som utvecklats i näringslivet samt stimulera nytänkande. Behovet av kompetenshöjning kan inledningsvis innebära kostnader. Förfaranden med förhandlingar torde å ena sidan som regel kräva att upphandlande myndigheter och anbudsgivare får lägga ned mer tid på upphandlingen, vilket leder till ökade kostnader. Å andra sidan bör förfarandet rätt använt kunna förväntas leda till högre kvalitet och i många fall bättre värde för pengarna. Att upphandlande enheter inom
försörjningssektorerna får tillgång till förfarandet konkurrenspräglad dialog kan också förväntas ge effektivitets- och kvalitetsvinster.
Det nya förfarandet inrättande av innovationspartnerskap syftar till att skapa bättre möjligheter för myndigheterna att upphandla innovativa lösningar. Forskning och innovation tillhör en viktig drivkraft för framtida tillväxt. Köp av innovativa varor, tjänster och byggentreprenader är också betydelsefulla för att förbättra effektiviteten och kvaliteten på offentliga tjänster. Rätt använt kan förfarandet på sikt leda till minskade kostnader.
Den flexibilitet som direktiven medger vad gäller vilken verksamhet som inköpscentraler kan bedriva föreslås få genomslag i de nya lagarna. Inköpscentralernas verksamhet kan leda till betydande besparingar för den offentliga sektorn i sin helhet (se SOU 2013:12 s. 194 ff.) och det är angeläget att inköpscentralerna ges bästa möjliga förutsättningar att åstadkomma detta. Inköpscentralerna får för det första möjlighet att bedriva grossistverksamhet, vilket i vissa fall kan vara i hög grad ändamålsenligt. För det andra ska inköpscentraler få möjlighet att antingen agera som ombud eller som självständig mellanhand när de bedriver sin centraliserade inköpsverksamhet. Den nya flexiblare regleringen ger sammantaget inköpscentralerna bättre möjligheter att åstadkomma en mer kostnadseffektiv anskaffning av vissa varor, tjänster och byggentreprenader, vilket bör leda till besparingar för den offentliga sektorn.
Det är svårt att förutse i vilken utsträckning de nya reglernas möjlighet att använda sig av dynamiska inköpssystem kommer att utnyttjas av upphandlande myndigheter och enheter. Systemen bör dock kunna leda till effektivisering för upphandlande myndigheter och enheter samt till snabbare upphandlingar för vissa typer av varor och tjänster. Även för leverantörer bedöms det kunna medföra en fördel, inte minst på grund av att nya leverantörer kan tillkomma under hela systemets giltighetstid. Eftersom dynamiska inköpssystem är en ny metod för upphandling kommer det emellertid att behövas stödjande insatser och vägledning för de upphandlande myndigheter och enheter som avser att inrätta sådana system, vilket initialt kan förväntas innebära kostnader. För de upphandlande myndigheter och enheter som väljer att inrätta sådana system krävs också investeringar i den infrastruktur som behövs för systemet.
Regeringen bedömer att möjligheten till en mer flexibel annonseringsmöjlighet enligt den nya lagen om offentlig upphandling för myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter kan leda till effektivitetsvinster och förenklingar. Förslaget bedöms också kunna förenkla för leverantörer, inte minst små och medelstora företag, eftersom leverantören endast behöver bevaka en förhandsannonsering.
Tidsfristerna för anbudsansökningar och anbud har förkortats jämfört med dagens regler. Fortfarande gäller att tidsfristen för anbudsansökningar eller anbud alltid ska bestämmas utifrån komplexiteten i upphandlingen och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. De förkortade tidsfristerna förväntas leda till tidsbesparingar hos de upphandlande myndigheterna och enheterna.
Enligt de nya lagarna blir det obligatoriskt för såväl upphandlande myndigheter och enheter som leverantörer att kommunicera med elektroniska medel under upphandlingen, om inte vissa undantagssituationer är för handen. Med kommunikation avses i sammanhanget bl.a. inlämning av anbudsansökningar och anbud. Undersökningar av Konkurrensverket visar att upphandlande myndigheter i mycket hög utsträckning tillämpar elektronisk upphandling redan i dag. De webbaserade upphandlingssystem som finns på marknaden låter leverantörerna ta del av förfrågningsunderlag och lämna anbud utan kostnad. De myndigheter och enheter som inte använder elektronisk upphandling kommer att få vissa kostnader för att skaffa eller ansluta sig till elektroniska upphandlingssystem. Såvitt framkommit rör det sig dock om relativt låga kostnader. En elektronisk process bedöms leda till sänkta anbudskostnader, kortare ledtider och minskad risk för fel i upphandlingar.
Införandet av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet och möjligheten för leverantörerna att lämna en egen försäkran om frånvaro av uteslutningsgrunder och uppfyllelse av kvalificeringskrav har som uttryckligt syfte att minska administrationen vid upphandlingar. Enligt de föreslagna reglerna ska den upphandlande myndigheten normalt sett bara kontrollera kompletterande dokument avseende den leverantör som ska tilldelas kontraktet. Att minska hanteringen av intyg och andra dokument bör enligt regeringens mening medföra en lättnad både för upphandlande myndigheter och leverantörer. En viss ökad tidsåtgång för att hantera det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet, både för upphandlande myndigheter och leverantörer, kan förväntas innan systemet blivit inarbetat.
Förslagen om särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor tydliggör hur villkor kan ställas på ett sätt som är förenligt både med upphandlingslagstiftningen och utstationeringslagen samt hur detta kan ske inom ramen för den svenska arbetsmarknadsmodellen. I och med detta bedömer regeringen att det finns goda förutsättningar även för att upphandlande myndigheter och enheter i större utsträckning kommer att utnyttja den frivilliga möjligheten att ställa kollektivavtalsvillkor i offentlig upphandling. Enbart frivillighet har dock inte ansetts tillräckligt. Syftet med förslagen är att säkerställa att den leverantör som vinner kontraktet ska erbjuda sina arbetstagare skäliga anställningsvillkor och att konkurrens inte ska ske med undermåliga villkor. Så kallad social dumpning ska härmed undvikas. När det gäller varor och tjänster som produceras utanför Sveriges gränser är syftet att det säkerställs att offentliga medel inte används till att köpa produkter eller tjänster som framställs av arbetskraft i strid med de grundläggande villkor som följer av ILO:s åtta kärnkonventioner.
Förslaget om avslutande av avtal innebär att kontrakt och ramavtal ska innehålla klausuler som gör det möjligt att avsluta avtalen i vissa situationer som avses i upphandlingsdirektiven. En sådan ordning kan, om något, antas leda till en minskning av antalet tvister som rör möjligheten att avsluta ett avtal. Genom regleringen torde risken minska för att Sverige ska behöva betala skadestånd eller vite till EU för att avtal som strider mot unionsrätten inte avslutas. Det kan inte antas att avtalsklausulerna annat än marginellt påverkar leverantörernas anbud.
Förslaget om tillgång till kontrakt ökar i viss mån möjligheterna till insyn i den offentliga förvaltningen. Konkurrerande leverantörer får ökade möjligheter att bedöma om det finns grund för att ansöka om överprövning av kontraktets giltighet. Det är dock ett fåtal organ som har att tillämpa de nya bestämmelserna. I praktiken är det framför allt vissa statliga bolag och stiftelser som kommer att omfattas av förslaget. Därtill kommer att förslaget endast omfattar kontrakt av mycket höga värden. Kontrakt av denna storlek tillhör en mindre del av kontrakten hos de berörda upphandlande myndigheterna. Det är vidare endast berörda leverantörer som föreslås få rätt att begära ut kontrakt.
Sammanfattningsvis bedöms förslagen inte leda till några ökade kostnader för upphandlande myndigheter och enheter. När det gäller leverantörer, se vidare nedan.
Konsekvenser för staten
Utöver de konsekvenser som framhållits ovan gällande upphandlande myndigheter och enheter, kan ytterligare ett antal konsekvenser lyftas fram.
En nyhet i direktiven är bestämmelserna om tillsyn. Regeringen bedömer att de tillsynsuppgifter som följer av direktiven är sådana som redan enligt nuvarande ordning i huvudsak faller inom Konkurrensverkets ansvarsområde. Inte heller kan det anses vara en tillkommande uppgift för verket att bistå med underlag inför den rapportering som medlemsstaterna ska göra enligt direktiven. Såsom utredningen konstaterat kan möjligen vissa merkostnader för verket förutses för ansvaret att registrera och uppdatera uppgifterna i e-Certis. Det ska dock noteras att Konkurrensverket tillsammans med Kammarkollegiet har deltagit i arbetet med att registrera uppgifter i e-Certis i dess nuvarande form. Sammanfattningsvis anser regeringen, i likhet med utredningen, att eventuella merkostnader för Konkurrensverket inte kan bedömas bli sådana att de inte kan hanteras inom verkets befintliga budgetramar. De uppgifter som följer av direktivens bestämmelser om information, vägledning och stöd innefattas i Upphandlingsmyndighetens nuvarande uppdrag och bedöms inte medföra några ökade kostnader.
Myndigheten för delaktighet anser att Konkurrensverket, i samverkan med myndigheten, snarast bör ges uppdraget att ta fram en vägledning för att upphandla och avropa användbart och tillgängligt för alla oavsett funktionsförmåga. Enligt myndigheten har behovet ökat till följd av att det kommer att bli tvingande att ställa tillgänglighetskrav. Regeringen avser att överväga frågan vid utarbetandet av förordningsbestämmelser för Upphandlingsmyndigheten. I sammanhanget kan dock nämnas att regeringen, som framgår av avsnitt 13.2, avser att ge
Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att ta fram en vägledning om tillämpningen av bestämmelserna om fördelningsnycklar, särskilt med avseende på möjligheten att ta hänsyn till fysiska personers val eller behov.
För att ge de förtydligade reglerna om myndigheters möjligheter att beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn i upphandlingarna genomslag i tillämpningen anser regeringen att det behövs upphandlingsstödjande insatser. De kostnader som detta innebär får emellertid anses inrymmas
inom befintliga budgetramar. Detsamma gäller uppdraget att ta fram en vägledning för dynamiska inköpssystem, som regeringen avser att ge.
Enligt utredningens bedömning kan de föreskrifter som föreslås i delbetänkandet inte anses leda till en ökad måltillströmning till de allmänna domstolarna eller de allmänna förvaltningsdomstolarna. Även i promemorian görs den sammantagna bedömningen att förutsättningarna för att ett nytt regelverk inte behöver leda till ett ökat antal överprövningar är goda. Domstolsverket pekar på att genomförandet av nuvarande lagstiftning lett till att antalet överprövningar kom att öka kraftigt och fortsatt ligger på en hög nivå, men delar i och för sig bedömningen att det råder viss osäkerhet om hur många fler överprövningar som förslagen kan tänkas leda till. Noterbart är även enligt verket att kostnaderna per mål ökat något de senaste åren. Enligt verket bör dock en försiktig och nyanserad bedömning göras av grunderna för anslagsbehovet. En sådan bedömning anser verket bör utgå från en ökning av antalet överprövningar med en procent, baserat på statistik från Konkurrensverket för 2012 som redovisar att antalet annonserade upphandlingar uppgick till 20 000. Därutöver bör en marginell kostnadsökning per mål också vägas in. Verket anser att ett ytterligare anslag om 4,6 miljoner kronor per år bör beviljas från och med 2017, men utesluter inte att reformen kan få en mer påtaglig påverkan på domstolarna.
Med hänsyn till att de nya direktiven i stora delar bygger på 2004 års direktiv – och därmed också den nya lagstiftningen i stora delar bygger på LOU och LUF, inte minst beträffande bestämmelserna om rättsmedel som förs över till de nya lagarna i huvudsak oförändrade – och till att direktiven i flera delar innehåller förtydliganden eller kodifiering av gällande praxis anser regeringen att Domstolsverkets slutsats att antalet överprövningar till följd av de föreslagna bestämmelserna kommer att öka, får bedömas som osäker. Det går enligt regeringens mening inte att utesluta att antalet överprövningar till följd av de nya förtydligade reglerna, t.ex. om ramavtal, medför att antalet överprövningar i vissa fall också kan komma att minska. Regeringen gör sammantaget bedömningen att kostnaderna inte kommer att öka till följd av de nya lagarna om upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. De sammantagna kostnaderna för domstolsväsendet med anledningen av den nya regleringen om tillgång till kontrakt får antas bli marginella och rymmas inom befintliga anslag. Regeringen kommer däremot naturligtvis att noggrant följa frågan och anser att det i samband med en utvärdering av den nya regleringen kan vara lämpligt att titta närmare på om regleringen lett till kostnadsökningar för domstolarna.
Flera av förslagen har konsekvenser för Statens inköpscentral. Det gäller framför allt de nya och mer flexibla bestämmelserna om inköpscentraler, se ovan under ekonomiska konsekvenser.
Sammanfattningsvis anser regeringen att de merkostnader för staten som kan uppstå till följd av förslagen ska finansieras inom befintliga ramar.
Konsekvenser för företag
De fördelar för leverantörer som angetts ovan gäller naturligtvis också för företag i allmänhet. Därutöver konstaterar regeringen att flera av de föreslagna reglerna har till syfte att underlätta särskilt för små och medelstora företag. Av dessa förslag kan särskilt nämnas bestämmelser om att upphandlande myndigheter och enheter alltid ska överväga att dela upp kontrakt och att högre krav på omsättning inte får ställas på en leverantör än motsvarande två gånger kontraktsvärdet.
Regelrådet anser att konsekvensutredningen i utredningens delbetänkande och i promemorian inte uppfyller de krav som föreskrivs för sådana. Regelrådet pekar särskilt på att förslagens påverkan på konkurrensen borde ha utvecklats mer och att en mer utförlig beskrivning borde ha presenterats av hur små och medelstora företag påverkas av förslagen. Regelrådet konstaterar vidare att det hade varit önskvärt med beskrivande exempel om hur ett eller flera företag påverkas av de olika förslag som kan få effekter för företagens kostnader. Även Tillväxtverket påpekar att effekterna för företag borde ha kvantifierats och att de kostnadsmässiga konsekvenserna för berörda företag överlag borde ha utretts ytterligare.
När det gäller de bedömningar som Regelrådet saknar, kan konstateras att bristen på tillräcklig statistik inom upphandlingsområdet innebär svårigheter att göra dessa bedömningar. Den begränsade information som finns ger inte utrymme för några kvalificerade bedömningar. Regeringen avser emellertid, som framgår av avsnitt 27.5, att återkomma till frågan om en förbättrad upphandlingsstatistik. När det gäller Regelrådets önskemål om beskrivande exempel konstaterar regeringen att det saknas underlag för att avgöra hur mycket tid leverantörer lägger ned på olika typer av upphandlingar.
De nya reglerna kommer att medge att upphandlande myndigheter och enheter reserverar kontrakt till arbetsintegrerande företag och liknande. De remissinstanser som avstyrker genomförandet av dessa bestämmelser, bl.a. Almega, anger som skäl bl.a. att det finns en risk för marknadsstörande effekter. Enligt regeringen finns det emellertid inte anledning att anta att bestämmelserna kommer att få någon sådan konkurrensbegränsande verkan att de kan sägas ha effekter för företag. Som framgår av avsnitt 10.6.1 avser dock regeringen, om det vid tillämpningen framkommer skäl till det, att överväga om en översyn behöver göras.
När det gäller de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren kommer de leverantörer som är bundna av centrala kollektivavtal inte att belastas av ökade kostnader. Detsamma gäller de som inte är bundna av kollektivavtal men som redan tillämpar lag- eller kollektivavtalsenliga villkor. Några remissinstanser, däribland Företagarna, anser att utredningens förslag kommer att bli betungande för leverantörer utan kollektivavtal eftersom de ska avgöra frågor om sådana avtal, särskilt de små och medelstora. Regeringen instämmer dock med Regelrådet att utredningens förslag, som regeringens förslag bygger på, särskilt har tagit hänsyn till och beaktat påverkan för de små företagen. Om de företagen uppfyller villkoren som ställs i upphandlingen krävs inga åtgärder från deras sida. Det bör leda till att de inte kommer att avstå från att lämna
anbud, med minskad konkurrens som följd, i den utsträckning som Arbetsgivarverket och Konkurrensverket befarar. De företag som inte tillämpar minst de lägsta förmånerna kan dock komma att avstå från att lämna anbud eller drabbas av kostnadsökningar för att de anställda ska uppnå de villkorsnivåer som krävs för att företaget ska kunna lämna anbud. Det får enligt regeringens mening emellertid som utgångspunkt anses acceptabelt, eftersom syftet med förslagen är att offentlig upphandling inte ska ske från leverantörer som inte tillerkänner sina arbetstagare skäliga arbetsvillkor, dvs. sådana villkor som minst ska tillförsäkras arbetstagare i Sverige enligt de lagar och kollektivavtal som finns.
Det har under lagstiftningsarbetet befarats att svenska företags konkurrensförmåga skulle påverkas negativt av förslagen genom att det i en enskild upphandling skulle kunna ställas lägre krav på leverantörer som utför arbetet med hjälp av utstationerad arbetskraft än andra leverantörer. En leverantör har redan med befintlig arbetsrätt möjlighet att välja mellan att använda sig av utstationerad personal eller inte för att t.ex. pressa sina lönekostnader. Detta följer dock av EU-rätten och det sätt på vilket EU-domstolen tolkat utstationeringsdirektivet, se t.ex. Rüffert, C-346/06, EU:C:2008:189.
För en leverantör som anlitar underleverantörer kan förslagen beträffande skyldigheten för leverantören att säkerställa att underleverantörer också följer de arbetsrättsliga kontraktsvillkoren innebära att kostnader ökar för uppföljning. Detta bör leda till att leverantörer ökar noggrannheten när underleverantörer anlitas, så att dessa är seriösa och verkligen kan antas uppfylla villkoren. De villkor som föreslås vara obligatoriska kan inte heller anses vara alltför komplicerade att kontrollera. En arbetsgivare måste redan hålla reda på dessa uppgifter och det bör därför inte vara alltför betungande för en leverantör att också kontrollera att villkoren uppfylls. Det kan dock konstateras att hanteringen kan bli mer krävande ju längre leverantörskedjor som förekommer.
Sammanfattningsvis bedömer regeringen att förslagen inte leder till ökade kostnader för företagen att delta i upphandlingar, som inte vägs upp av motsvarande fördelar för företagen. Flera remissinstanser har dock påtalat oro för de små företagen, särskilt de utan kollektivavtal. Även Lagrådet har anfört att små företag kommer att drabbas. Regeringen avser därför att följa utvecklingen och hur förslagen påverkar aspekter som marknadsutvecklingen, konkurrensen, anbudslämnandet, innovation och förutsättningarna för företagandet i övrigt.
Konsekvenser för den kommunala självstyrelsen
När det gäller konsekvenser för den kommunala självstyrelsen bör de regler som genomför LOU- och LUF-direktivens bestämmelser om intern upphandling och om upphandling mellan upphandlande myndigheter nämnas (se avsnitt 8.7). Av bestämmelserna som genomför artiklarna, genom vilka EU-domstolens praxis kodifieras, framgår att en kommuns eller ett landstings val att organisera sig på visst sätt kan få betydelse för upphandlingslagarnas tillämpningsområden. Detta är dock ingen nyhet eftersom det redan följer av EU-domstolens nuvarande
praxis. Kommuner och landsting berörs således av förslagen i egenskap av upphandlande myndigheter. I övrigt innebär förslagen inte någon begränsning av den kommunala självstyrelsen.
Möjligheten för upphandlande myndigheter under den centrala nivån att enligt den föreslagna nya lagen om offentlig upphandling i vissa fall använda sig av enklare annonseringsregler, skapar en ökad flexibilitet för kommuner.
Att ålägga kommuner och landsting att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor minskar deras möjligheter att själva välja vad de vill reglera i upphandlingskontraktet. Det kan därför anses innebära en inskränkning i kommunernas och landstingens bestämmanderätt eftersom detta inte tidigare har varit en skyldighet utan enbart en möjlighet för dem. Frågan är om den inskränkningen är godtagbar och inte går utöver det som enligt 14 kap. 3 § regeringsformen är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som föranlett dem. Regeringen, i likhet med bl.a. Sveriges
Kommuner och Landsting (SKL), instämmer i utredningens bedömning att möjligheten att ställa arbetsrättsliga villkor inte utnyttjas i tillräcklig utsträckning och att en frivillighet inte är tillräcklig. I förhållande till utredningens förslag innebär regeringens förslag att kommuneras och landstingens ansvar som upphandlare i grunden inte ändras eftersom beslutanderätten inte flyttas över till Upphandlingsmyndigheten. I så måtto innebär regeringens förslag en förstärkning av det kommunala självstyret i förhållande till utredningens förslag, som enligt SKL redan i sig är godtagbart i förhållande till självstyret. Samtidigt ökar ansvarstagandet med regeringens förslag för kommuner och landsting för att de arbetstagare som fullgör upphandlingskontrakt gör det under skäliga arbetsvillkor. Det ökade resursbehovet som den ändringen innebär för upphandlande myndigheter och enheter bör enligt regeringens bedömning vägas upp av Upphandlingsmyndighetens friare roll att ge vägledning och råd. Regeringen anser därför sammanfattningsvis att inskränkningen i det kommunala självstyret som förslagen medför är proportionerlig.
Arbetsmarknadsmodellen
Den svenska arbetsmarknadsmodellen innebär att det är arbetsmarknadens parter som både bestämmer villkoren för vad som ska gälla på arbetsmarknaden och övervakar att dessa följs. Ramen för regelverket finns i lag men det är i flera delar möjligt att avvika från dessa regler i kollektivavtal. Modellen säkerställer att arbetstagares villkor hålls på en rimlig nivå genom att arbetsgivare som inte betalar skäliga villkor kan utsättas för stridsåtgärder, t.ex. strejk, och på det sättet förmås teckna kollektivavtal vilket i sin tur ger arbetstagarna skäliga villkor. På det sättet regleras att arbetstagare får skäliga villkor utan statens inblandning.
Att ge myndigheter och enheter möjlighet och i vissa fall skyldighet att i kontraktsvillkor i en offentlig upphandling reglera vilka rättigheter som minst ska tillförsäkras de arbetstagare som utför uppdraget kommer att utgöra ett komplement till den ordning som gäller för att säkerställa arbetstagares villkor. Det är en rimlig målsättning att statliga medel inte
ska användas till att köpa tjänster eller produkter där arbetstagare inte tillförsäkras skäliga arbetsvillkor.
Att det offentliga via särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor i offentlig upphandling på detta sätt reglerar arbetstagarnas villkor får dock, mot bakgrund av hur den svenska modellen fungerar, anses vara något nytt. I praktiken är det dock inte nytt eftersom arbetsrättsliga villkor redan förekommer. När villkoren på det sätt som föreslås, hämtas ur kollektivavtal blir dessa villkor tillämpliga även för de arbetstagare som arbetar hos arbetsgivare som inte är bundna av kollektivavtal. Att Upphandlingsmyndigheten inte ska få meddela föreskrifter om när det är behövligt att ställa villkor eller innehållet i villkoren leder enligt regeringens mening till mindre normerande påverkan, särskilt i förhållande till arbetsmarknadens parter.
Som nämnts i delbetänkandet av Utredningen om upphandling och villkor enligt kollektivavtal påverkar inte förslagen arbetsmarknadens parters ansvar för vilka villkor som gäller på arbetsmarknaden. En myndighet eller enhet som fastställer villkoren gör detta självständigt och utifrån sin egen bedömning. Dessa villkor kommer därför inte nödvändigtvis stämma överens med den nivå som enligt parterna och i sista hand Arbetsdomstolen ska gälla enligt utstationeringslagen i det aktuella kollektivavtalet. Tillämpningen av utstationeringslagen och stridsåtgärders tillåtlighet påverkas därför inte.
Förslagen utgår ifrån de avtal som träffas av arbetsmarknadens parter och erkänner kollektivavtalens ställning. Samråd ska också ske med parterna. Det kommer att ta resurser i anspråk hos parterna. Regeringen gör dock bedömningen att förslagen kan stärka den svenska arbetsmarknadsmodellen genom parternas delaktighet. Sammantaget bedömer regeringen att förslagen inte påverkar den svenska arbetsmarknadsmodellen negativt. Regeringens avsikt är dock att följa utvecklingen och att reglerna bör utvärderas när de varit i kraft tillräckligt länge för att effekterna av dem ska kunna bedömas.
Övriga konsekvenser
Flexiblare regler antas leda till bättre fungerande upphandlingsmarknader som kan leda till ett ökat intresse för nya företag att etablera sig och konkurrera om upphandlingskontrakten. Detta bedöms ha en positiv effekt på sysselsättningen. När det gäller effekterna på sysselsättningen bör även bestämmelserna om reserverade kontrakt nämnas. Enligt regeringen får det antas att dessa bestämmelser kommer att bidra till en ökad sysselsättning.
Förslagen bedöms inte ha några konsekvenser för den offentliga servicen i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.
Vissa av förslagen medför ett ökat fokus på miljöaspekter. Det rör sig framför allt om förtydliganden av vad som redan gäller i dag. Vad EUlagstiftaren dock har uppnått genom LOU-direktivet och LUF-direktivet är att miljöhänsyn har satts mer i förgrunden i förhållande till 2004 års direktiv. Effekterna av detta är svårbedömda. Enligt regeringens mening får det likväl antas att bl.a. bestämmelserna om livscykelkostnader kommer leda till att miljöhänsyn tas i större utsträckning i upphandlingar.
Möjligheter för upphandlande myndigheter och enheter att direkt hänvisa till en särskild märkning som bevis för att produkten motsvarar de egenskaper som krävs kan förenkla för såväl upphandlande myndigheter och enheter som företag.
Sammanfattning
Regeringen anser att förslagen i vissa delar innebär ökade kostnader och i andra delar minskade kostnader men bedömer sammantaget att förslagen inte bör leda till ökade kostnader för staten eller kommunerna och inte heller för företagen.
35.3 Genomförandet av LUK-direktivet
Upphandling av tjänstekoncessioner har tidigare inte reglerats i EUrätten på annat sätt än att de omfattats av EUF-fördraget, särskilt de allmänna principerna om fri rörlighet av varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Byggkoncessioner regleras med ett fåtal regler i 2004 års upphandlingsdirektiv. Syftet med LUK-direktivet är att skapa rättssäkerhet och att ge leverantörer, särskilt små och medelstora företag, bättre tillgång till den inre marknaden för koncessioner.
Genom det nya LUK-direktivet slås vissa grundregler fast och anges vissa riktlinjer för hur en upphandling av koncessioner ska gå till. Vissa av bestämmelserna i LUK-direktivet har direkta motsvarigheter i LOU- och LUF-direktiven men överlag innehåller LUK-direktivet färre och mindre detaljerade regler än de båda andra direktiven. I stället överlämnas det i hög grad till den upphandlande myndigheten eller enheten att själv bestämma upphandlingsförfarandet, med iakttagande av vissa allmänna principer och grundläggande skyldigheter. Regeringen föreslår därför också att den nya lagen ska vara mindre detaljerad än de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Konsekvenser för upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer
Genom att tilldelningen av koncessioner regleras bedömer regeringen att leverantörernas förtroende för den typen av upphandling kommer att öka och att därmed även intresset för att lämna anbud ökar. Att samma regler för överprövning m.m. ska gälla för koncessionsupphandlingar bör enligt regeringens mening också bidra till att leverantörers förtroende för att delta i denna typ av upphandlingar ökar.
Det finns, såvitt regeringen kan bedöma, inte någon anledning att anta att det nya regelverket skulle medföra att upphandlande myndigheter eller enheter avstår från att upphandla koncessioner. Däremot kan en ökad medvetenhet om regelverket göra att upphandlande myndigheter och enheter, som tidigare upphandlat enligt LOU eller LUF, i stället väljer att upphandla tjänsten som en tjänstekoncession. Regeringen delar därmed utredningens bedömning att användandet av koncessioner som ett alternativ för anskaffning rimligen bör underlättas.
Sammantaget bedömer regeringen att dessa omständigheter ger fog för att anta att koncessionsupphandling kommer att effektiviseras och således att leda till kostnadsminskningar. Några större administrativa kostnader kan de nya reglerna inte anses innebära för upphandlingar över tröskelvärdet, eftersom en upphandlande myndighet eller enhet redan i dagsläget är skyldig att t.ex. offentliggöra en upphandling av koncessioner om den har ett gränsöverskridande intresse. De föreslagna reglerna om upphandlingar under tröskelvärdet innebär dock vissa krav som inte tidigare gällt. Regeringen bedömer emellertid att detta inte bör innebära annat än marginella kostnader, dels eftersom antalet upphandlingar under tröskelvärdet torde vara relativt litet, dels eftersom det rör sig om ett fåtal, mindre betungande regler. Den föreslagna möjligheten till direktupphandling ger upphandlande myndigheter och enheter samt leverantörer flexibilitet vid mindre upphandlingar.
Konsekvenser för staten
Konkurrensverket kommer genom den nya lagen att tillföras ytterligare uppgifter på tillsynsområdet. Konkurrensverket har enligt nuvarande LOU och LUF tillsyn över byggkoncessioner, men kommer enligt den nya lagen om upphandling också att ha tillsyn över upphandling av tjänstekoncessioner. Som utredningen konstaterat är emellertid koncessioner en relativt sällan förekommande kontraktstyp.
Konkurrensverket anser att utredningen har överskattat
Konkurrensverkets nuvarande verksamhet på koncessionsområdet och framhåller att det arbete som verket gör till följd av tillsynsansvaret enligt LOU och LUF framför allt handlar om att avgöra huruvida ett avtal är en tjänstekoncession eller ett tjänsteavtal för att avgöra om LOU och LUF är tillämpliga. Att utreda huruvida koncessioner upphandlats i enlighet med regelverket är enligt verket ett betydligt mer omfattande och resurskrävande arbete och kostnadsökningarna för detta ryms inte inom verkets nuvarande anslag.
Enligt Konkurrensverkets rapport 2015:9 Siffror och fakta om offentlig upphandling – Statistik om upphandlingar som genomförts under 2014, annonserades 83 koncessioner i Sverige 2014. Konkurrensverkets rapport 2012:4 Tjänstekoncessioner När? Var? Hur? visade också att tjänstekoncessionsupphandlingar inte var någon vanligt förekommande kontraktsform. Även om det nya regelverket kan tänkas medföra att antalet tjänstekoncessionsupphandlingar ökar något bör det, enligt regeringens mening, inte leda till några sådana kostnadsökningar hos Konkurrensverket som inte kan rymmas inom befintliga budgetramar. Motsvarande bedömning görs beträffande Upphandlingsmyndigheten när det gäller de uppgifter som tillkommer i fråga om information och vägledning när det gäller upphandling av koncessioner. Regeringen avser dock att noggrant följa frågan om de nya reglernas konsekvenser för Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten och konstaterar att en utvärdering av konsekvenserna för dessa myndigheter bör ske i samband med en utvärdering av den nya regleringen. En sådan utvärdering ska göras senast två år efter ikraftträdandet.
Antalet mål i domstolarna kan förväntas öka till följd av förslagen om införandet av rättsmedel vid upphandling av koncessioner. Utredningen
har bedömt kostnadsökningarna till följd av detta som marginella.
Kammarrätten i Göteborg och Domstolsverket har invänt mot detta.
Kammarrätten påpekar att även marginella kostnadsökningar kräver finansiering. Domstolsverket bedömer att de tillkommande målen blir mer betungande att hantera för domstolarna jämfört med genomsnittliga upphandlingsmål och att det därför är nödvändigt med ett anslag till Sveriges Domstolar. Mot bakgrund av att antalet mål inte kan antas bli så stort uppskattar Domstolsverket anslagsbehovet till en miljon kronor årligen från och med 2017.
Sammantaget delar regeringen utredningens bedömning att kostnadsökningarna inte kan antas bli mer än marginella. Det kan inte uteslutas att antalet överprövningar till följd av de nya förtydligade reglerna i LOU och LUF kan minska. De marginella kostnader som kan uppstå till följd av att rättsmedel kommer att gälla även på koncessionsområdet bör, enligt regeringens mening, kunna antas inrymmas inom befintliga anslag. Regeringen avser dock, som framgått ovan, att noga följa upp och utvärdera förslagens följder för domstolarna.
Konsekvenser för företag
De fördelar för leverantörer som angetts ovan gäller naturligtvis också för företag i allmänhet. De konsekvenser som beskrivits ovan för leverantörer och företag beträffande de föreslagna reglerna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna gäller också förslaget till lag om upphandling av koncessioner. Som en allmän fördel för företag konstaterar regeringen vidare att koncessionsdirektivet innebär att den europeiska marknaden för koncessioner öppnas upp på ett helt annat sätt än i dag. Detta innebär att leverantörer får bättre tillgång till de affärsmöjligheter som erbjuds på den inre marknaden och även får lättare att delta i upphandlingarna. Eftersom upphandling av koncessioner regleras även under tröskelvärdena kommer också fler företag att ha möjlighet att konkurrera om kontrakten även på den svenska marknaden.
Övriga konsekvenser
När det gäller konsekvenser för den kommunala självstyrelsen och övriga konsekvenser av den föreslagna lagen om upphandling av koncessioner kan i stort hänvisas till vad som angetts ovan angående de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
36 Författningskommentar
36.1 Förslaget till lag om offentlig upphandling
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Elektroniska metoder för upphandling 9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande 11 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation 13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering 15 kap. – Egen försäkran och utredning om leverantörer 16 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar 19 kap. – Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor:
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Offentlig upphandling
2 § Denna lag gäller för upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet (offentlig upphandling). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt.
Lagen gäller även när en upphandlande myndighet anordnar en projekttävling. Vad som avses med projekttävling anges i 1 kap. 19 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 1.1 och 1.2 i LOUdirektivet. Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § första och andra stycket samt 2 kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2 .
Paragrafens första stycke första mening anger att lagen gäller för upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet, dvs. för
offentlig upphandling. Vad som avses med en upphandlande myndighet framgår av 22 §, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
I första stycket andra meningen finns en beskrivande definition av begreppet upphandling. Av definitionen framgår att med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelningen av kontrakt. Begreppet anskaffa ska förstås i vid mening som att få tillgång till fördelarna av varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, vilket inte nödvändigtvis kräver att äganderätten överlåts. Även hyra omfattas således. Vidare brukar inte enbart finansieringen, särskilt genom bidrag, av en verksamhet, som ofta är knuten till skyldigheten att återbetala de mottagna beloppen om de inte används för de avsedda ändamålen, omfattas av reglerna om offentlig upphandling (se skäl 4 i LOU-direktivet). Det måste alltså röra sig om mer än bara en utbetalning av allmänna medel. Rena gåvor, eller bidrag utan krav på någon motprestation, omfattas i princip inte av upphandlingsskyldighet. Det är fråga om upphandling i de fall en leverantör, i utbyte mot ersättning, tillhandahåller varor, tjänster eller byggentreprenader som är av direkt ekonomiskt intresse för den upphandlande myndigheten (se t.ex. EU-domstolens dom Helmut Müller, C-451/08, EU:C:2010:168, p. 49).
Den upphandlande myndigheten måste inte ha syftet att själv tillgodogöra sig det som anskaffas. Exempelvis är det fråga om upphandling när en inköpscentral vidtar åtgärder för att ingå ett ramavtal eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem som ska användas av andra upphandlande myndigheter för senare anskaffningar, eller när en upphandlande myndighet agerar i en upphandling som ombud för en annan upphandlande myndighet.
Enligt bestämmelserna i första stycket andra meningen ska syftet med åtgärderna vara anskaffning genom tilldelning av ett kontrakt. Såväl den föreslagna lagen som nuvarande LOU utgår alltså från förutsättningen att en upphandling normalt avslutas genom ett kontrakt. Därför ingår också tilldelning av kontrakt som ett centralt moment i den beskrivande definitionen av vad som avses med upphandling. Begreppet kontrakt definieras i 15 §, se kommentaren till den paragrafen. Av definitionen framgår att med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad. Skriftlighetskravet bör ses i sitt upphandlingsrättsliga sammanhang, särskilt i ljuset av transparensprincipen. Om ett skriftligt avtal ingåtts eller inte är dock inte avgörande för lagens tillämplighet. En upphandlande myndighet kan således inte undgå rättslig kontroll av en upphandling eller ett ingånget avtal genom att, medvetet eller omedvetet, inte iaktta kravet på att avtalet ska vara skriftligt. Avgörande är i stället att det som anskaffas faller inom lagens materiella tillämpningsområde (se EU-domstolens dom Stadt Halle och RPL Lochau, C-26/03, EU:C:2005:5).
Vad som avses med termen tilldelning av kontrakt definieras inte i lagen och definieras inte heller i LOU-direktivet. Med tilldelning av kontrakt avses i detta sammanhang myndighetens eller enhetens beslut i fråga om val av leverantör, se avsnitt 6.1.2. För att det ska vara fråga om upphandling krävs det alltså ett inslag av selektivitet, dvs. att en eller
flera leverantörer väljs ut av den upphandlande myndigheten. Detta skiljer sig från sådana situationer där samtliga leverantörer som uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selektivitet, t.ex. vid valfrihet för kunden och system med servicecheckar. Sådana situationer bör enligt skälen till LOU-direktivet inte ses som upphandling, utan enbart som auktorisationssystem (skäl 4 i LOUdirektivet).
Det är fråga om upphandling oavsett om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte (se artikel 1.2 i LOU-direktivet). Skälet till anskaffningen är således inte avgörande för om det är fråga om upphandling eller inte. Det saknar även betydelse om leverantörens motprestation kommer den upphandlande myndigheten eller tredje man till godo.
Definitionen av upphandling behandlar inte frågan om det rör sig om en eller flera upphandlingar med avseende på berörda parter och antalet ingående kontrakt. EU-domstolen har övervägt denna fråga i målet kommissionen mot Frankrike, C-16/98, EU:C:2000:541. Domstolen uttalade bl.a. att varje upphandling ska bedömas utifrån sitt sammanhang och sin särart och fann i ett av de behandlade fallen att de berörda myndigheterna hade gjort en konstruerad uppdelning genom att dela upp ett enda arbete på flera upphandlingskontrakt (p. 65 och 66).
Av andra stycket framgår att lagen gäller även när en upphandlande myndighet anordnar en projekttävling. En projekttävling kan anordnas av en upphandlande myndighet för att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning. I en projekttävling väljer en jury ut ett vinnande bidrag. Vad som avses med en projekttävling anges i 1 kap. 19 § och de närmare bestämmelserna om förfarandet vid en projekttävling finns i 18 kap.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför inte någon artikel i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU, men en motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 3 § LUF och 1 kap. 3 § LUFS. Paragrafen införs med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Bestämmelsen är en upplysning om att det finns ytterligare lagar om upphandling. Lagen om upphandling inom försörjningssektorerna gäller för upphandlande enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Vad som avses med upphandlande enhet definieras i den lagen. Lagen om upphandling av koncessioner gäller för både upphandlande myndigheter och enheter vid upphandling av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner. En koncession är en särskild kontraktstyp, där ersättningen för arbetet eller tjänsten består i en rätt att utnyttja byggnadsverket eller tjänsten och där leverantören övertar risken för verksamheten (se vidare 1 kap. 8, 13 och 19 §§ lagen om upphandling av koncessioner och kommentaren till de bestämmelserna). Lagen om
upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller för upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Tröskelvärden
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och upphandlingen eller projekttävlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen eller projekttävlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 § och bestämmelserna i 19 kap., artikel 1.1 och artikel 74 i LOU-direktivet samt, tillsammans med 5 kap 1 §, artikel 4. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 2 § andra stycket LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 (första stycket) samt avsnitten 31.1 och 32.2 (andra stycket).
Första stycket anger vilka bestämmelser som ska tillämpas för upphandlingar som uppgår till minst de tröskelvärden som gäller enligt 5 kap. 1 §, dvs. för de direktivstyrda upphandlingarna.
Andra stycket anvisar bestämmelserna i 19 kap. dels för sådana upphandlingar där de direktivstyrda bestämmelserna i lagen inte är tillämpliga på grund av upphandlingens lägre värde, dels för upphandlingar av sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som räknas upp i en bilaga till lagen. Upphandlingen av sådana tjänster ska alltså genomföras med stöd av 19 kap. oavsett värdet.
Eftersom 19 kap. hänvisar till stora delar av lagen i övrigt är många av de direktivstyrda bestämmelserna i andra kapitel av lagen tillämpliga även vid upphandlingar under tröskelvärdena och av sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
Vid beräkningen av värdet av en upphandling tillämpas bestämmelserna i 5 kap.
Tillämpningsområdet i särskilda situationer
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande myndigheten.
Paragrafen genomför artikel 14 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 6 LOU samt kategori 8 i bilaga 2 till samma lag. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter, men har i förhållande till lagrådsremissens förslag placerats i ett annat kapitel. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.1 och 10.7.
I paragrafen anges två förutsättningar som båda måste vara uppfyllda för att det ska vara fråga om offentlig upphandling som omfattas av
lagen. Motsvarande paragraf i nuvarande LOU är utformad som ett undantag. Någon ändring i rättsläget är inte avsedd med den nya utformningen av bestämmelsen.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
6 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om
1
. mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet,
2. kontraktets värde beräknas uppgå till minst de tröskelvärden som avses i 5 kap. 2 §, och
3. kontraktet avser
a) en byggentreprenad som avser sådana anläggningsarbeten som anges i bilaga 1,
b) en byggentreprenad som avser uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
c) tjänster som har samband med ett byggentreprenadkontrakt som avses i a eller b.
En upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Paragrafen genomför tillsammans med 5 kap. 2 § artikel 13 i LOUdirektivet och motsvarar 3 kap. 2 § LOU. Paragrafen har, i jämförelse med lagrådsremissens och Lagrådets förslag placerats i ett annat kapitel. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
Av första stycket framgår att lagens bestämmelser ska tillämpas på vissa kontrakt som till mer än hälften finansieras av en upphandlande myndighet och som tilldelas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning. Lagrådet har uppmärksammat att det finns en brist i nuvarande LOU som överförts till lagrådsremissens lagförslag och som har samband med genomförandet av artikel 8 i 2004 års LOU-direktiv. Ett tillägg har med anledning av detta gjorts i första stycket 3 a) som är ny och anger att även byggentreprenad som avser sådana anläggningsarbeten som anges i bilaga 1 omfattas av bestämmelserna. Bestämmelsen följer av direktivet men har som Lagrådet funnit inte genomförts i nuvarande lagstiftning. I LOU-direktivet har den aktuella punkten fått en ny översättning som anger att den gäller bygg- och anläggningsarbeten som anges i direktivets bilaga II (jämfört med 2004 års LOU-direktiv som angav att den gällde byggentreprenader som anges i bilaga II). Att direktivets avsikt är att den endast ska gälla anläggningsarbeten enligt bilaga II till direktivet kan emellertid utläsas av övriga språkversioner av direktivet, bl.a. den engelska och den danska. En motsvarande regel gällde enligt 1992 års lag som även den gällde anläggningsarbeten.
Lagrådet anser att uttrycket ”upphandla för någon annans räkning” är oklart, eftersom det inte framgår om det är ett fullmaktsförhållande eller ett kommissionsförhållande som avses. Båda dessa förhållanden omfattas emellertid av paragrafen. Sker upphandlingen i myndighetens eget namn
men för annans räkning utgör det ett kommissionsförhållande och myndigheten ska tillämpa upphandlingsreglerna. Även när myndigheten upphandlar i annans namn för annans räkning med stöd av en fullmakt ska bestämmelserna i lagen tillämpas i denna situation.
I andra stycket anges att en upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag som anges i paragrafen har ett ansvar för att se till att lagens bestämmelser iakttas när kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten själv. Den upphandlande myndigheten är alltså i dessa fall, oavsett om någon annan helt genomför upphandlingsåtgärderna eller om myndigheten agerar med stöd av en fullmakt, skyldig att se till att upphandlingsreglerna följs.
Av 5 kap. 2 § framgår att de tröskelvärden som ska tillämpas enligt paragrafen anges i artikel 4 i direktiv 2014/24/EU eller i beslut meddelade av kommissionen i enlighet med artikel 6 i direktivet.
Var finns definitioner och förklaringar?
7 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § Blandade kontrakt i 2 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 19 § Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 28 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 30–31 §§ Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4–6 §§ Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–19 §§ Intern upphandling i 3 kap. 11–16 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 20–21 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 20 § Märkning i 9 kap. 12 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Paragrafen har ingen motsvarighet i LOU-direktivet eller LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Definitioner av ett antal begrepp som används i lagen finns i detta kapitel. Andra definitioner och förklaringar som har en tydlig anknytning till ett visst kapitel eller en viss bestämmelse finns i stället i det kapitlet eller i anslutning till den bestämmelsen.
Definitioner
8 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande.
Paragrafen genomför artikel 2.1.12 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
I paragrafen definieras begreppet anbudssökande. Definitionen har i förhållande till LOU ändrats på så sätt att det förtydligas att även den som blir inbjuden att delta i ett upphandlingsförfarande omfattas av begreppet. Anbudssökande är därmed den som har ansökt om eller inbjudits att delta i något av de uppräknade förfarandena. Även den som ansöker om att delta i det nya förfarandet för inrättande av innovationspartnerskap omfattas av begreppet. När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 10 kap. 2 § ska intresserade leverantörer anmäla sitt intresse för kontraktet. En sådan intresseanmälan får anses innebära att leverantören har ansökt om att få lämna anbud (jfr 10 kap. 8 §).
9 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. innebär att ett byggnadsverk realiseras, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
Paragrafen genomför artikel 2.1.6 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen innehåller definitionen av begreppet byggentreprenadkontrakt. Bestämmelsen har i förhållande till LOU getts en mer direktivnära utformning genom att den anger tre typer av kontrakt som omfattas av begreppet. Den första punkten överensstämmer med motsvarande bestämmelse i LOU och anger att begreppet omfattar kontrakt som avser utförande eller projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1. Den andra punkten är ny i förhållande till LOU men har en motsvarighet i definitionen i 2004 års direktiv. Bestämmelsen tydliggör att ett kontrakt som avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk omfattas av definitionen. Den nya utformningen är inte avsedd att innebära någon ändring av vilka kontrakt som kan anses utgöra byggentreprenadkontrakt. Vad som avses med byggnadsverk framgår av 10 §.
Den tredje punkten gäller kontrakt som innebär att ett byggnadsverk realiseras enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet. För att ett sådant kontrakt ska anses utgöra ett byggentreprenadkontrakt krävs att den upphandlande myndigheten utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen. Avsikten med bestämmelsen är att kodifiera EU-domstolens praxis (se dom Helmut Müller, C-451/08, EU:C:2010:168, p. 67).
10 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
Paragrafen genomför artikel 2.1.7 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen innehåller definitionen av byggnadsverk. Definitionen är endast redaktionellt ändrad i förhållande till den som finns i LOU.
11 § Med central upphandlande myndighet avses en statlig myndighet och en sådan upphandlande myndighet som anges i bilaga I till direktiv 2014/24/EU.
Paragrafen genomför artikel 2.1.2 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.5.
Paragrafen innehåller definitionen av central upphandlande myndighet. Begreppet ersätter begreppet ”centrala statliga myndigheter” som används i LOU-direktivet som beteckning för den krets av upphandlande myndigheter som är upptagna i bilaga I till direktivet.
Enligt definitionen omfattar begreppet alla statliga myndigheter och de upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till LOU-direktivet. Förteckningen av upphandlande myndigheter i bilagan baseras på WTO:s avtal om offentlig upphandling (Agreement on Government Procurement, GPA) och kan endast uppdateras av kommissionen genom delegerade akter enligt artikel 6.7 i direktivet. En upphandlande myndighet som är upptagen i förteckningen omfattas enligt artikel 2.1.2 av begreppet även om myndighetens namn skulle vara felaktigt återgivet eller om myndigheten skulle byta namn. En myndighet faller således inte utanför begreppet även om förteckningen, i avvaktan på en uppdatering av kommissionen, innehåller inaktuella uppgifter. Genom att samtliga statliga myndigheter alltid omfattas av definitionen torde förteckningen i bilaga I till direktivet i praktiken få begränsad betydelse.
För de upphandlande myndigheter som omfattas av definitionen gäller särskilda tröskelvärden enligt 5 kap. 1 §. Vidare har andra upphandlande myndigheter än centrala upphandlande myndigheter, t.ex. kommunala myndigheter, möjlighet att använda sig av förhandsannons som anbudsinfordran enligt 10 kap. 2 §.
12 § Med direktiv 2014/24/EU avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen, som införs på Lagrådets inrådan, genomför inte någon artikel i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
Definitionen med en kortform för LOU-direktivets namn syftar till att underlätta läsningen av de paragrafer i lagen som innehåller en hänvisning till direktivet. Kortformen avser direktivet i dess ursprungliga lydelse. LOU-direktivet
13 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
Paragrafen genomför artikel 2.1.19 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 6 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen innehåller definitionen av elektroniska medel. I definitionen har förtydligats att det är elektronisk utrustning för behandling och lagring av viss typ av data som utgör elektroniska medel. Den typ av data som avses är sådan som sänds, överförs eller tas emot på visst sätt som anges i definitionen. Definitionen ansluter till definitionen av elektroniskt kommunikationsnät i 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
14 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
Paragrafen genomför artikel 2.1.14–2.1.16 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 9 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.
Paragrafen innehåller definitionen av inköpscentral. Av paragrafen framgår att en inköpscentral är en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet. I enlighet med vad som föreskrivs i LOU-direktivet får endast en upphandlande myndighet vara inköpscentral. Att den centraliserade inköpsverksamheten ska bedrivas stadigvarande tydliggör skillnaden mellan en inköpscentral och en tillfällig gemensam upphandling som genomförs av flera upphandlande myndigheter (bestämmelser om sådan tillfällig gemensam upphandling finns i artikel 37 i LOU-direktivet, se avsnitt 15). Ett sådant tillfälligt samarbete i form av gemensam upphandling utgör således inte en inköpscentral i lagens mening. Av bestämmelsen framgår vidare att centraliserad inköpsverksamhet kan bedrivas i två former. Enligt den första punkten kan sådan verksamhet bedrivas i form av anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, dvs. en form av grossistfunktion. Bestämmelsen är ny i förhållande till LOU och innebär att en inköpscentral i eget namn kan anskaffa varor eller tjänster för vidareförsäljning till upphandlande myndigheter. Bestämmelsen möjliggör därmed exempelvis användningen av s.k. vidarefakturering, där inköpscentralen i egenskap av köpare är betalningsansvarig gentemot leverantören och i sin tur fakturerar de upphandlande myndigheter som varan eller tjänsten är avsedd för (se vidare avsnitt 14.3). Enligt den andra punkten kan centraliserad inköpsverksamhet även bedrivas i form av tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter. I denna del motsvarar bestämmelsen delvis 2 kap. 9 a § LOU. Bestämmelsen har dock getts en mer direktivnära utformning. Den nya utformningen innebär att inköpscentraler inte endast kan agera som ombud för upphandlande myndigheter utan även kan genomföra upphandlingar och fatta tilldelningsbeslut självständigt och på eget
ansvar avseende en vara, tjänst eller byggentreprenad som är avsedd för en myndighet (se vidare 7 kap. 13 § och kommentaren till den bestämmelsen). En inköpscentral kan agera antingen som ombud eller som självständig mellanhand både när det gäller upphandling av en vara, tjänst eller byggentreprenad och när det gäller ingående av ramavtal. Efter att en inköpscentral upphandlat en vara, tjänst eller byggentreprenad och tilldelat kontraktet är det emellertid vid en tillämpning av andra punkten myndigheten som ingår avtal med den vinnande leverantören. När en inköpscentral ingår ett ramavtal är det vid tillämpning av andra punkten myndigheten som avropar från ramavtalet.
Av definitionen i direktivet framgår att en inköpscentral, utöver centraliserad inköpsverksamhet, även får tillhandahålla upphandlande myndigheter stödverksamhet för inköp. Möjligheten för inköpscentraler att tillhandahålla sådan verksamhet framgår av 7 kap. 10 §, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
Paragrafen genomför artikel 2.1.5 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.2 och 6.7.4.
I paragrafen definieras begreppet kontrakt. Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer. Det saknar härvid betydelse om leverantören själv är en upphandlande myndighet (jfr EU-domstolens dom Teckal, C-107/98, EU:C:1999:562, p. 51). Avtalet ska avse leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad. Något krav att avtalet ska undertecknas eller signeras med en elektronisk signatur för att kunna omfattas av begreppet kontrakt finns inte.
16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Paragrafen genomför artikel 2.1.10 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 11 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.3.
I paragrafen definieras begreppet leverantör. Begreppet ersätter, liksom i LOU, det i direktiven använda begreppet ekonomisk aktör (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 149 f. och 302.). Definitionen är oförändrad jämfört med LOU och omfattar enligt första stycket alla fysiska eller juridiska personer som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader. Av skäl 14 i LOU-direktivet framgår att ekonomisk aktör bör ges en vid tolkning och detsamma gäller därmed begreppet leverantör. Till exempel omfattas även nyetablerade aktörer som lämnar anbud i en upphandling. Av EU-domstolens praxis följer bl.a. att även aktörer som inte huvudsakligen bedriver verksamhet i syfte att skapa
vinst och som inte är stadigvarande verksamma på marknaden kan utgöra leverantörer (se dom CoNISMa, C-305/08, EU:C:2009:807).
Av andra stycket framgår att även grupper av fysiska eller juridiska personer omfattas av begreppet. Detta gäller oavsett om en sådan sammanslutning är tillfällig.
17 § Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Paragrafen genomför artikel 2.1.20 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU men motsvaras delvis av 2 kap. 17 § LUFS. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.6.
Paragrafen innehåller definitionen av livscykel. En livscykel omfattar enligt direktivet alla på varandra följande eller inbördes sammankopplade skeden som ingår i livslängden för en vara eller tjänst eller ett byggnadsverk, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut. Sådana skeden kan t.ex. innefatta forskning och utveckling, produktion, handel och dess villkor, transport, användning och underhåll.
18 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför artikel 2.1.4 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
I paragrafen definieras begreppet offentligt styrdt organ. Begreppet ersätter, liksom i LOU, det i direktivet använda begreppet offentligrättsliga organ. Bestämmelsen har i förhållande till LOU förenklats genom att de olika kategorierna av juridiska personer som räknats upp har ersatts av uttrycket juridiska personer. Någon ändring i sak är inte avsedd. Liksom enligt LOU kan begreppet offentligt styrdt organ således omfatta t.ex. bolag, föreningar, delägarförvaltningar, särskilt bildade samfällighetsföreningar och stiftelser.
Lagrådet har efterfrågat ett klargörande om det utöver hänvisningarna till stat, kommun och landsting behövs en hänvisning till upphandlande myndighet samt föreslagit att kommuner och landsting ersätts med regeringsformens terminologi kommuner på lokal och regional nivå.
Vad som avses med upphandlande myndighet framgår av 22 §. En sådan kan enligt den paragrafen vara ett offentligt styrt organ enligt denna paragraf. Det kan därför vara en juridisk person skild från stat, kommun och landsting. Regeringsformens terminologi innebär att det
inte längre i regeringsformen anges hur de olika kommuntyperna ska betecknas (se prop. 2009/10:80 s. 208 och 209). Bestämmelserna i paragrafen följer dock de beteckningar som framgår av kommunallagen (1991:900).
19 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Paragrafen genomför artikel 2.1.21 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 14 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Om syftet med projekttävlingen är att efter tävlingen tilldela ett tjänstekontrakt kan den utgöra en sådan åtgärd för att anskaffa en tjänst som avses i 2 §. Av direktivets definition framgår att en projekttävling inte måste innefatta priser. En tävling som saknar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser och som inte heller syftar till att tilldela ett tjänstekontrakt faller utanför denna lags tillämpningsområde, se 18 kap. 1 §.
20 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren i kontrakt som senare ska tilldelas under en given tidsperiod.
Paragrafen genomför artikel 33.1 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 15 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Definitionen har fått en något annorlunda utformning än i nuvarande lagstiftning. Ändringen är gjord i förtydligande syfte och någon ändring i sak är inte avsedd.
Det finns inte något uttryckligt skriftlighetskrav i direktivet när det gäller ramavtal. Det ligger dock i sakens natur att ramavtal är skriftliga.
21 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 9 §.
Paragrafen genomför artikel 2.1.9 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 18 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen innehåller definitionen av tjänstekontrakt. Till skillnad från motsvarande paragraf i LOU innehåller definitionen inte några bestämmelser om hur ett kontrakt som avser både tjänster och varor eller byggentreprenader ska klassificeras. Det framgår i stället av 2 kap. 2 § vilka bestämmelser som ska tillämpas i en sådan situation.
22 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 18 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Paragrafen genomför artikel 2.1.1 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 19 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen innehåller definitionen av upphandlande myndigheter. Definitionen överensstämmer i sak med den som finns i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 145 ff. och 306 f.).
Lagrådet har föreslagit att kommuner och landsting ersätts med regeringsformens terminologi kommuner på lokal och regional nivå. Regeringsformens terminologi innebär att det inte längre i regeringsformen anges hur de olika kommuntyperna ska betecknas (se prop. 2009/10:80 s. 208 och 209). Både kommuner och landsting benämns således i Regeringsformen som kommuner (dock på lokal och regional nivå). I kommunallagen (1991:900) används emellertid begreppen kommuner och landsting för att beteckna de olika kommuntyperna. Begreppen i paragrafen följer de beteckningar som framgår av kommunallagen, dvs. kommuner och landsting.
23 § Med upphandlingsdokument avses varje dokument som en upphandlande myndighet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 2.1.13 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 8 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.7.
I paragrafen definieras begreppet upphandlingsdokument. Begreppet är nytt och har införts som en samlande beteckning för de olika typer av dokument som en upphandlande myndighet tar fram eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i en upphandling. Begreppet omfattar enligt direktiven bl.a. annonser om upphandling, förhandsannonser, tekniska specifikationer, förslag till kontraktsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande dokument. Definitionen omfattar också vad som avses med begreppet förfrågningsunderlag som används i LOU och LUF, dvs. det underlag för anbud som en upphandlande myndighet tillhandahåller en leverantör. Begreppet förfrågningsunderlag har dock helt utmönstrats ur direktiven och används därför inte heller i de nya lagarna.
24 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av en vara. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Paragrafen genomför artikel 2.1.8 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 21 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen innehåller definitionen av varukontrakt. I förtydligande syfte anges i bestämmelsen, i likhet med direktivet, att ett varukontrakt som ett underordnat inslag kan omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten. Av 2 kap. 2 § framgår vilka bestämmelser som ska tillämpas i en situation där ett kontrakt avser både varor och tjänster eller byggentreprenader.
2 kap. Blandad upphandling
Blandade kontrakt
1 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser flera olika slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) som alla regleras i denna lag, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 2 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 3–12 §§.
Paragrafen genomför artikel 3.1 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen, som införs på Lagrådets inrådan, har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1
Första stycket förklarar vad som avses med ett blandat kontrakt. Det finns två olika typer av blandade kontrakt, dels sådana som avser flera slag av upphandling – dvs. varor, tjänster eller byggentreprenader som alla regleras i lagen – dels sådana som avser både upphandling som regleras i lagen och upphandling som inte gör det.
Andra stycket anger vilka av kapitlets bestämmelser som reglerar respektive typ av blandat kontrakt. De paragrafer bestämmelsen hänvisar till utgör ett slags lagvalsparagrafer som anger vilka regler eller vilket regelverk som blir tillämpligt på ett blandat kontrakt som till någon del regleras av lagen.
Blandade kontrakt som avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag
2 § Om ett blandat kontrakt avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det slag av upphandling som är huvudföremålet för kontraktet.
För ett blandat kontrakt som avser både varor och tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för varorna eller tjänsterna.
För ett blandat kontrakt som avser både tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Paragrafen genomför artikel 3.2 i LOU-direktivet. Bestämmelsen i 2 § andra stycket motsvarar 1 kap. 2 § tredje stycket LOU och bestämmelserna i övrigt motsvarar närmast 2 kap. 18 § andra och tredje styckena samt 21 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2.
Av första stycket följer att den s.k. huvudsaksprincipen gäller för att avgöra vad som är kontraktets huvudföremål, och därmed vilka bestämmelser som ska tillämpas, när ett blandat kontrakt avser byggentreprenader och antingen varor eller tjänster. Detta kodifierar EUdomstolens praxis enligt vilken det huvudsakliga syftet med kontraktet är avgörande för vilka bestämmelser som är tillämpliga när ett kontrakt innehåller både inslag av byggentreprenad och av en annan typ av kontrakt (se t.ex. EU-domstolens dom kommissionen mot Tyskland, C-
536/07, EU:C:2009:664 och dom Auroux m.fl., C-220/05, EU:C:2007:31). Om en upphandlande myndighet exempelvis upphandlar en byggentreprenad i form av nyckelfärdiga kontorslokaler, med ingående leverans av varor i form av möbler och kontorsutrustning, bör kontraktet klassificeras som en byggentreprenad.
Ett tjänstekontrakt som avser fastighetsförvaltning kan också innefatta byggentreprenader i form av underhållsarbeten. Om dessa underhållsarbeten är av underordnad betydelse i förhållande till kontraktets huvudinnehåll och en följd av, eller ett komplement till detta, kan kontraktet inte klassificeras som ett byggentreprenadkontrakt (se skäl 8 i LOU-direktivet).
Om ett kontrakt som avser byggentreprenad i form av uppförande av byggnadsverk även innefattar hyra av lokalerna ska kontraktet behandlas som ett byggentreprenadkontrakt om det huvudsakliga syftet med kontraktet inte är hyresdelen utan att uppföra byggnaderna. Ett avtal som i huvudsak syftar till uppförandet av ett byggnadsverk som motsvarar de behov som den upphandlande myndigheten har angett är ett byggentreprenadkontrakt som inte omfattas av undantaget för hyra av fastighet (se EU-domstolens dom Impresa Pizzarotti, C-213/13, EU:C:2014:2067).
En upphandlande myndighet kan stå inför situationen att den ska hyra en fastighet med befintliga lokaler, och i samband med det bygga om lokalerna för att anpassa dem för sin verksamhet. Detta är ett blandat kontrakt, en tjänst (hyreskontraktet) och en byggentreprenad. Båda delarna faller in under lagen – den ena delen (hyreskontraktet) är dock undantagen genom en uttrycklig undantagsbestämmelse. Kontraktet utgör en odelbar enhet eftersom delarna är beroende av varandra (jämför EU-domstolens analys i ovan nämnda mål C-536/07, p. 28). Frågan är vilken del av det blandade kontraktet som ska vara styrande – ska kontraktet undantas från upphandling, eller ska det upphandlas som ett byggentreprenadkontrakt? Om byggentreprenaden vid en helhetsbedömning av omständigheterna är av underordnad betydelse i förhållande till hyresdelen och en följd av, eller ett komplement till denna, och det huvudsakliga syftet med kontraktet är att hyra fastigheten kan kontraktet behandlas som ett hyreskontrakt. Om det huvudsakliga syftet med kontraktet däremot måste bedömas vara att utföra en byggentreprenad, ska kontraktet upphandlas i sin helhet.
Om ett blandat kontrakt består av både varor och tjänster ska enligt paragrafens andra stycke kontraktets huvudföremål bestämmas med tillämpning av den s.k. överviktsprincipen. Detta gäller även enligt paragrafens tredje stycke sådana blandade kontrakt som innehåller både sådana sociala tjänster eller andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 – vilka endast omfattas av vissa bestämmelser i 19 kap – och andra tjänster som omfattas av hela lagens tillämpningsområde. Detta innebär att värdet av upphandlingen för varorna eller tjänsterna eller respektive tjänst blir avgörande för vilka delar av regelverket som ska tillämpas.
Blandade kontrakt som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
3 § Om ett blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, avgör 2 kap. 11–27 §§ i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vilka bestämmelser som ska tillämpas för kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 3.5 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Rubriken och paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1 och 7.1.3.
Om ett kontrakt innehåller inslag av upphandling som regleras i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska en upphandlande enhet alltid utgå från bestämmelserna i den lagen om blandade kontrakt och om kontrakt som rör mer än en verksamhet. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan sedan prövningen enligt lagen om upphandling inom försörjningssektorerna av vilken lag som är tillämplig i och för sig utfalla i att det är bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling som ska tillämpas helt eller delvis för det som ska upphandlas. Så kan vara fallet om huvudföremålet i ett kontrakt som rör flera verksamheter hos en upphandlande enhet, som också är en upphandlande myndighet, regleras i lagen om offentlig upphandling. Innebörden av denna paragraf är alltså endast att prövningen ska ske med tillämpning av bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Delbara och odelbara blandade kontrakt
4 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 5–11 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12 §.
Paragrafen genomför artikel 3.3 första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Rubriken och paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1.
När en upphandling avser ett blandat kontrakt måste den upphandlande myndigheten ta ställning till om kontraktet är delbart eller inte. Frågan får avgöras från fall till fall. Den upphandlande myndighetens uttryckliga eller underförstådda avsikt att ett avtal ska utgöra en odelbar enhet är inte avgörande. Bedömningen bör i stället grunda sig på sakliga skäl, t.ex. tekniska eller ekonomiska, som innebär att det är motiverat och nödvändigt att tilldela ett enda kontrakt. Ett exempel på en sådan situation är uppförandet av en byggnad, där en del kommer att användas av den upphandlande myndigheten i fråga och en annan del kommer att utgöra en koncession, exempelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till allmänheten (se skäl 11 i LOU-direktivet). Se angående bedömningen av om ett kontrakt är odelbart eller inte också EU-domstolens dom Mehiläinen och Terveystalo Healthcare, C-215/09, EU:C:2010:807.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 3.4 första stycket första meningen samt artikel 16.1 och 16.2 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Rubriken har ändrats redaktionellt i förhållande till lagrådsremissens förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Paragrafen avser situationen att ett kontrakt innehåller särskiljbara delar och någon av dessa ska upphandlas enligt någon annan av upphandlingslagarna (lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen om upphandling av koncessioner eller LUFS). Om någon del av ett delbart blandat kontrakt inte omfattas av något upphandlingsregelverk får den upphandlande myndigheten givetvis hantera den delen separat. Det står alltså alltid den upphandlande myndigheten fritt att dela upp ett delbart blandat kontrakt och tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också välja att tilldela ett enda kontrakt. I fråga om kontrakt som delvis avser försvar eller säkerhet gäller dock enligt 9–11 §§ särskilda krav för att tilldelning ska få ske utan tillämpning av denna lag.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 3.4 första stycket andra meningen samt artikel 16.2 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Om den upphandlande myndigheten delar upp ett kontrakt i flera olika kontrakt ska frågan vilka regler som ska tillämpas för varje nytt kontrakt avgöras särskilt för varje kontrakt. Om ett separerat kontrakt regleras av en annan upphandlingslag, ska det tilldelas enligt den lagens bestämmelser.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 8–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 3.4 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Paragrafen innebär att den upphandlande myndigheten får välja att inte dela upp ett delbart blandat kontrakt som till någon del ska upphandlas enligt denna lag, om hela det blandade kontraktet upphandlas i enlighet med denna lags bestämmelser. Detta gäller, vilket anges särskilt i
direktivet, oberoende av värdet av de delar som annars skulle ha omfattats av andra rättsregler och oberoende av vilka rättsregler som de delarna annars skulle ha omfattats av (se också EU-domstolens dom kommissionen mot Italien, C-3/88, EU:C:1989:606, p. 17–19).
I 8 § regleras förhållandet till lagen om upphandling av koncessioner. Särskilda regler gäller vidare enligt 9–11 §§ om någon del av det delbara blandade kontraktet avser försvar eller säkerhet. De bestämmelserna innebär bl.a. att om ett delbart blandat kontrakt till någon del avser upphandling som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS, och om det finns såväl objektiva som subjektivt godtagbara skäl för det, får myndigheten välja att inte tilldela kontraktet med användning av bestämmelserna i denna lag. Om förutsättningarna enligt 9–11 §§ inte är uppfyllda, innebär denna paragraf dock att myndigheten alltid har möjlighet att tilldela ett enda kontrakt med tillämpning av denna lag. Av 5 och 6 §§ följer också att myndigheten alltid kan välja att dela upp ett delbart blandat kontrakt i separata kontrakt.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår koncessioner
8 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i denna lag beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §.
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen om upphandling av koncessioner.
Paragrafens första stycke genomför artikel 3.4 tredje stycket i LOUdirektivet. Andra stycket genomför inte någon artikel i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3 (första stycket) och 7.3 (andra stycket).
Paragrafens första stycke innebär att ett blandat kontrakt ska upphandlas med tillämpning av denna lag om den upphandlande myndigheten vill tilldela ett enda kontrakt, och kontraktet innehåller någon del som ska upphandlas enligt denna lag samt någon del som avser koncessioner. Detta gäller oberoende värdet av den del som avser koncessioner. Bestämmelsen har ett nära samband med närmast föregående paragraf och kan sägas vara ett uttryck för principen att striktast möjliga regelverk ska tillämpas. Ett exempel på när bestämmelsen kan bli tillämplig är vid ett blandat kontrakt som dels avser nybeläggning av en motorväg till ett värde överstigande tillämpligt tröskelvärde för byggentreprenadkontrakt, dels en tjänstekoncession avseende driften av ett tullsystem på motorvägen. Om ett enda kontrakt tilldelas ska denna lag tillämpas, oberoende värdet av tjänstekoncessionen.
Att den kontraktsdel som regleras i denna lag är undantagen enligt lagen, innebär inte att det blandade kontraktet får undantas. Då ska kontraktet i stället upphandlas med tillämpning av lagen om upphandling av koncessioner (2 kap. 7 § lagen om upphandling av koncessioner).
Andra stycket anvisar bestämmelserna i 19 kap. för tilldelningen av sådana blandade kontrakt där inte någon del beräknas uppgå till tillämpligt tröskelvärde enligt denna lag eller lagen om upphandling av koncessioner.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
9 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 § första ledet, artikel 16.2 tredje stycket a och artikel 16.3 i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag har rubriken ändrats. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Första meningen innebär att det inte finns någon skyldighet att tillämpa bestämmelserna i lagen, om upphandlingen innehåller någon del som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detsamma gäller enligt andra meningen när det härutöver finns någon del som regleras i LUFS.
En grundläggande förutsättning för att bestämmelserna ska vara tillämpliga är att kraven enligt 11 § om att det ska finnas objektiva grunder för att tilldela ett enda kontrakt, måste vara uppfyllda. Ett exempel på fall då paragrafens första mening kan aktualiseras är om en upphandlande myndighet vill tilldela ett blandat kontrakt som avser inrättandet av en gemensam produktionsanläggning för avancerade, innovativa stridsvagnar och traktorer avsedda för civilt jordbruk. Ett sådant kontrakt torde kunna tilldelas utan upphandling under förutsättning att kraven i 12 § är uppfyllda, eftersom det delvis faller in under artikel 346 i EUF-fördraget.
10 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 § första ledet, artikel 16.2 tredje stycket b i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Lagrådet har dock inte föreslagit något andra stycke i paragrafen. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Första stycket speglar bestämmelsen i 1 kap. 4 § LUFS, som innebär att LUFS har företräde i den aktuella situationen. En upphandlande myndighet som ska upphandla ett kontrakt som till någon del faller in under LUFS får alltså pröva frågan om kontraktet i dess helhet ska upphandlas med tillämpning av den lagens bestämmelser. En grundläggande förutsättning för paragrafens tillämpning är dock att kraven i 11 § om att det ska finnas objektiva grunder för att tilldela ett enda kontrakt är uppfyllda.
Andra stycket klargör att bestämmelserna i LUFS ska vara styrande för det blandade kontraktet inte bara när de direktivstyrda bestämmelserna i
LUFS är tillämpliga utan också om den del av kontraktet som avser upphandling enligt LUFS inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt den lagen, eller är undantagen enligt den lagen. Tröskelvärdena i LUFS är högre än motvarande tröskelvärden i denna lag. Om kontraktets värde inte uppgår till tillämpligt tröskelvärde enligt LUFS ska det blandade kontraktet inte tilldelas enligt de direktivstyrda bestämmelserna i LUFS. Däremot blir de icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS tillämpliga i ett sådant fall (1 kap. 2 § fjärde stycket LUFS). Om den del av kontraktet som avser upphandling enligt LUFS är undantagen enligt den lagen får hela det blandade kontraktet tilldelas utan tillämpning av några upphandlingsregler.
11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför, tillsammans med 9 och 10 §§, artikel 16.2 tredje stycket a och b samt artikel 16.2 fjärde stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
För att en upphandlande myndighet ska få tilldela det blandade kontraktet utan tillämpning av bestämmelserna i denna lag måste det enligt första ledet vara objektivt motiverat att tilldela kontraktet som ett enda kontrakt. Bedömningen av om det är motiverat ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Det kan vara motiverat av såväl tekniska som ekonomiska skäl. Andra ledet innebär ett förbud mot att tilldela ett enda kontrakt om syftet med den valda åtgärden är att undgå skyldighet att upphandla enligt de direktivstyrda bestämmelserna i någon av lagarna.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
12 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Paragrafen genomför artikel 3.6 och artikel 16.4 i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har delvis utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Paragrafen riktar in sig på situationen att ett blandat kontrakt består av olika delar som objektivt inte kan särskiljas. Bestämmelserna i det bakomliggande direktivet bygger på rättspraxis från EU-domstolen. Typiska fall där bestämmelserna aktualiseras torde vara vid mer komplexa affärshändelser. Sådana affärshändelser kan innehålla delar som av nödvändighet måste regleras i ett sammanhang men som faller in under olika regelsystem.
Första stycket reglerar kontrakt som saknar inslag av försvars- och säkerhetsaspekter. Bestämmelsen innebär att när avtalet är en odelbar enhet ska frågan om vilket regelverk som ska tillämpas avgöras med tillämpning av huvudsaksprincipen. Om den del av kontraktet som faller in under denna lag är kontraktets huvudföremål ska kontraktet i dess helhet upphandlas enligt denna lag (se t.ex. det i kommentaren till 2 kap. 4 § anmärkta avgörandet i mål C-215/09). Å andra sidan, om det huvudsakliga ändamålet med det odelbara blandade kontraktet är en icke upphandlingspliktig del talar praxis från EU-domstolen för att kontraktet i dess helhet kan undantas från upphandlingsskyldighet (se dom Gestión
Hotelera Internacional mot Comunidad Autónoma de Canarias m.fl., C-331/92, EU:C:1994:155 och dom Club Hotel Loutraki m.fl., C-145/08 och C-149/08, EU:C:2010:247). I detta fall synes alltså de icke upphandlingspliktiga delarna kunna medföra att de delar som annars skulle ha upphandlats inte behöver upphandlas. Detta är ett område där det kan förväntas en rättsutveckling och möjligheten att göra undantag från upphandlingsskyldighet, som här är i fråga, ska enligt etablerad praxis från EU-domstolen tillämpas restriktivt. Den upphandlande myndigheten måste kunna visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda.
Andra stycket reglerar fallet att ett odelbart blandat kontrakt till någon del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS. I dessa fall gäller inte huvudsaksprincipen och den upphandlande myndigheten är inte skyldig att tillämpa lagen om offentlig upphandling. I fall då artikel 346 i
EUF-fördraget aktualiseras får kontraktet tilldelas utan upphandling. I det senare fallet får myndigheten välja att i stället tilldela kontraktet i enlighet med bestämmelserna i LUFS. Om den del av kontraktet som avser LUFS uttryckligen är undantagen från den lagen, kan hela kontraktet undantas från upphandling. En upphandlande myndighet kan alltid välja att upphandla kontraktet med tillämpning av denna lag, trots inslaget av försvar eller säkerhet.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 24 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 7 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Vissa tjänster som är posttjänster närstående
2 § Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 6 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument eller liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar, girobetalningar eller finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3, eller av 3 kap. 30 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 7 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Paragrafen undantar från lagens tillämpningsområde vissa kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som även tillhandahåller posttjänster. LUF omfattar när det gäller posttjänster bl.a. ett antal tjänster som är närstående posttjänster enligt en uppräkning i 2 kap. 13 § tredje stycket LUF. Tjänsterna är sådana att de har en särskild anknytning till posttjänster. Några av de tjänsterna – de som anges i andra, fjärde, femte och sjätte punkten – har emellertid undantagits från LUF-direktivets tillämpningsområde och därmed även från den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se 2 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Det nu aktuella undantaget avser att säkerställa att det inte uppkommer någon skyldighet för en upphandlande enhet som tillhandahåller posttjänster och som också är en upphandlande myndighet att i stället upphandla kontrakt avseende sådana tjänster enligt denna lag.
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
3 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 15.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Paragrafen innebär ingen ändring av rättsläget. För sådana upphandlingar som på grund av sin karaktär omfattas av LUFS, eller något av de angivna undantagen i den lagen, ska denna lag inte tillämpas. Bestämmelsen undantar förutom upphandlingar även projekttävlingar
som omfattas av LUFS. Några bestämmelser som särskilt rör projekttävlingar finns emellertid inte i LUFS.
Artikel 15 i LOU-direktivet är införd under rubriken ”Särskilda situationer”. I artikeln anges att direktivet ska tillämpas vid tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och säkerhetsområdet med undantag för sådana kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för LUFS-direktivet eller ska undantas från det direktivets tillämpning. Om en upphandling inte omfattas av LUFS eller någon undantagsbestämmelse i den lagen ska alltså lagen om offentlig upphandling tillämpas. I likhet med bestämmelsen i 1 kap. 3 a § LOU anges inte det särskilt i paragrafen. Det följer av den föreslagna 1 kap. 2 § att lagen är tillämplig i sådana fall. Frågan om ett sådant kontrakt ändå ska undantas från upphandling, till följd av artikel 346 eller annan bestämmelse i EUF-fördraget eller till följd av undantagen i 4 eller 5 § eller annat undantag i denna lag, får avgöras från fall till fall.
4 § Även om en upphandling eller en projekttävling inte är undantagen enligt 3 §, ska denna lag inte gälla för upphandlingen eller projekttävlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt denna lag, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
Paragrafen genomför artikel 15.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Paragrafen avser sådana fall då ett kontrakt inte omfattas av LUFS, eller något av undantagen i LUFS, men det finns väsentliga säkerhetsintressen som gör att det ändå är olämpligt att genomföra ett offentligt upphandlingsförfarande. En förutsättning för att ett kontrakt ska kunna undantas med stöd av första punkten är att det inte är möjligt att tillgodose behovet genom tillämpning av denna lag. Om det går att uppnå skyddet genom mindre ingripande åtgärder under upphandlingsförfarandet eller projekttävlingen som t.ex. genom att ingå ett säkerhetskyddsavtal med berörda leverantörer enligt säkerhetsskyddslagen (1996:627) eller lämna ut handlingar med förbehåll enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), får undantaget inte tillämpas. Om det således är möjligt att tillgodose behovet av skydd med sådana åtgärder ska kontraktet konkurrensutsättas genom upphandling. Punkten är, till skillnad från följande punkt, inte begränsad till att avse utlämnande av information. De väsentliga säkerhetsintressena kan alltså avse andra omständigheter, t.ex. den fysiska utformningen av lokaler där en tjänst ska utföras. Andra punkten tar sikte på utlämnande av information och innebär en koppling till artikel 346.1 a i EUF-fördraget.
Paragrafen kan aktualiseras i de fall en upphandling inte kan undantas genom tillämpning av undantaget för upphandlingar som omfattas av LUFS. Paragrafen har karaktären av en säkerhetsventil och det är därför svårt att närmare ange i vilka fall den kan aktualiseras. En tänkbar situation kan vara vid anskaffning på försvarsområdet av materiel, som visserligen är avsedd för specifikt militära ändamål men som också har
en civil användning och som inte har utvecklats eller anpassats speciellt för militära syften. Ett avgörande från EU-domstolen talar för att sådan materiel inte kan anses vara militär utrustning i den mening som avses i LUFS (dom Insinööritoimisto InsTiimi Oy, C-615/10, EU:C:2012:324). En sådan upphandling skulle alltså kunna falla utanför tillämpningsområdet för LUFS och då är utgångpunkten att upphandlingen i stället ska genomföras enligt denna lag. Om det aktuella undantaget är tillämpligt eller inte får emellertid avgöras från fall till fall. Undantag ska tillämpas restriktivt och det är den upphandlande myndigheten som ska kunna visa att förutsättningarna för undantag är uppfyllda.
5 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling eller en projekttävling enligt denna lag.
Paragrafen genomför artikel 15.3 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 5 a § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.2.
Paragrafen möjliggör undantag för upphandlingar och projekttävlingar på grund av sekretess eller Sveriges väsentliga intressen, vilket motsvarar regleringen i 1 kap. 5 a § LOU. Som anges i förarbetena till den paragrafen riktar bestämmelsen in sig på situationer då undantag krävs utan att det är fråga om ett försvars- eller säkerhetsintresse, exempelvis upphandlingar som avser sådana säkerhets- eller bevakningsåtgärder som omfattas av sekretess enligt 18 kap. 8 § OSL (prop. 2010/11:150 del 1 s. 450). Möjligheten att göra undantag gäller även för projekttävlingar. Den nya bestämmelsen i slutet av paragrafen innebär att undantag bara får göras om det inte är möjligt att garantera det skydd som behövs genom mindre ingripande åtgärder, t.ex. genom att ingå säkerhetsskyddsavtal eller lämna ut handlingar med sekretessförbehåll.
Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst
6 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Paragrafen genomför artikel 8 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.4.
I LOU omfattar undantaget tillhandahållandet eller driften av publika telenät respektive tillhandahållandet av teletjänster. Undantaget har utökats och omfattar nu tillhandahållandet eller driften av allmänna kommunikationsnät respektive tillhandahållandet av elektroniska kommunikationstjänster. Terminologin har anpassats till det s.k. ramdirektivet (2002/21/EG). Första stycket innebär att en upphandlande myndighet inte är skyldig att upphandla kontrakt enligt denna lag när kontraktet syftar till att möjliggöra för myndigheten att bedriva sådan
verksamhet. I samma utsträckning är myndigheten inte heller skyldig att tillämpa bestämmelserna om projekttävlingar. Publika telenät och teletjänster omfattas således av undantaget. Bredbandsnät betraktas som telenät och torde alltså redan i dag anses som undantagna. Som allmänna kommunikationsät anses också nät för överföring av tv- och radiosignaler samt nätverk för kabel-tv.
När det gäller betydelsen av begreppen allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst hänvisas i artikel 8 i LOUdirektivet till den betydelse begreppen har enligt ramdirektivet. Ramdirektivet har genomförts i svensk rätt genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, varför en hänvisning till den lagen görs i paragrafens andra stycke. Med elektronisk kommunikationstjänst avses enligt den lagen en tjänst som vanligen tillhandahålls mot ersättning och som helt eller huvudsakligen utgörs av överföring av signaler i elektroniska kommunikationsnät. Definitionen tydliggör att undantaget avser kontrakt som rör den elektroniska överföringen och inte innehållet i det som överförs. För anskaffning, utveckling och produktion m.m. av program och programmaterial finns ett särskilt undantag från upphandlingsskyldighet, se 20 §.
Upphandling enligt vissa internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 17.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar, tillsammans med 8 §, 1 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Denna och nästföljande paragraf motsvarar i sak nuvarande reglering i LOU. Paragrafen rör sådan upphandling som berör försvars- och säkerhetsintressen. De grundläggande förutsättningarna för undantagets tillämplighet är samma som i 7 §. När det gäller sådana internationella avtal eller arrangemang som avses i första punkten föreskrivs dock inte att dessa ska medföra internationella skyldigheter. Andra punkten är specifik för avtal på försvars- och säkerhetsområdet.
Av artikel 17.1 andra stycket framgår att sådana avtal som avses i första punkten ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den rådgivande kommittén för offentlig upphandling. Denna bestämmelse har inte genomförts i lagen.
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 9.1 i LOU-direktivet och motsvarar, tillsammans med 7 §, 1 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
Denna och den föregående paragrafen motsvarar i sak nuvarande reglering i LOU. Lydelsen av den inledande delen av paragrafen har ändrats något i syfte att lyfta fram de grundläggande förutsättningarna för undantaget. Det aktuella kontraktet måste, för att omfattas av undantaget, falla inom tillämpningsområdet för internationella regler enligt någon av punkterna 1 och 2. Dessa regler ska föreskriva ett upphandlingsförfarande som den upphandlande myndigheten är skyldig att följa. Det ska alltså röra sig om en reell normkonflikt. Om de förutsättningarna är uppfyllda ska lagen inte tillämpas.
De rättsliga instrument som avses i första punkten kan t.ex. vara internationella avtal. Avtalet ska medföra internationella skyldigheter.
Andra punkten avser förfaranden som bestämts av internationella organisationer. Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av begreppet internationell organisation. Det finns inte någon definition eller annan vägledning i direktivet angående vilka internationella organisationer som avses. Den brittiska ”Public Contract Regulations” från 2006 innehöll bestämmelser som genomförde 2004 års LOU-direktiv. Där fanns en nationell bestämmelse som angav att motsvarande undantag gällde för regler som fastställs av organisationer med endast stater som medlemmar (internationella organisationer), eller organisationer med endast stater eller internationella organisationer som medlemmar. En sådan tolkning innebär att exempelvis organisationer som FN och Världsbanken omfattas. Frågan om vilka internationella organisationer som avses får ytterst avgöras i rättstillämpningen.
Av artikel 9.1 andra stycket i LOU-direktivet framgår att sådana rättsliga instrument som avses i paragrafens punkt 1 ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling som avses i artikel 89. Denna bestämmelse har inte genomförts i lagen.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande myndighet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när upphandlingen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om upphandlingen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 9.2 och 17.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.5.
I paragrafen ges riktlinjer för vilka regler som ska eller, såvitt avser andra stycket, får tillämpas vid upphandlingar eller projekttävlingar när kontraktet eller projekttävlingen hel- eller delfinansieras av annat, internationellt organ utan att den upphandlande myndigheten, som fallet är i 7 §, är skyldig att följa de andra upphandlingsreglerna.
Första stycket avser situationen då den internationella organisationen eller det internationella finansinstitutet finansierar kontraktet i dess helhet. Då ska kontraktet undantas från lagens tillämpningsområde.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen finansieras av det internationella organet följer av andra stycket att den upphandlande myndigheten måste komma överens med det internationella organet om vilka förfaranderegler som ska tillämpas. Om kontraktet till största delen finansieras av den upphandlande myndigheten följer motsatsvis av denna paragraf att kontraktet inte får undantas från lagens tillämpningsområde.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Paragrafen genomför artikel 11 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Bestämmelsen innebär ingen ändring i sak och är utformad på samma sätt som nuvarande bestämmelse i LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 292).
Lagrådet har föreslagit att den upphandlande myndigheten som ska utföra tjänsten inte behöver handla i egenskap av upphandlande myndighet utan att det räcker att den är en myndighet. Enligt 1 kap. 22 § är upphandlande myndigheter emellertid inte bara de statliga och kommunala myndigheterna utan även vissa andra juridiska personer som inte är myndigheter. Dessa omfattas också av undantaget enligt denna paragraf.
Intern upphandling
11 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt 12–16 §§.
Paragrafen genomför, tillsammans med 12–18 §§, artikel 12 i LOUdirektivet och motsvarar delvis 2 kap. 10 a § LOU. Paragrafen har huvudsakligen utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Bestämmelserna om intern upphandling, 11–16 §§, och om upphandling mellan upphandlande myndigheter, 17 och 18 §§, innebär under vissa förutsättningar undantag från kravet på upphandling. Tillämpningen av undantagsbestämmelserna förutsätter att det föreligger vad som är att anse som ett kontrakt enligt 1 kap. 15 §. Om det inte rör
sig om ett sådant kontrakt, omfattas det över huvud taget inte av lagen. I sådana fall blir det alltså inte aktuellt att tillämpa undantagsbestämmelserna.
I paragrafen anges att undantagsbestämmelserna gäller upphandlingar mellan å ena sidan en upphandlande myndighet och å andra sidan en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900). Bestämmelsen har i denna del motsvarighet i 2 kap. 10 a § LOU. Det klargörs därvid att den kommunalrättsliga organisationsformen gemensam nämnd inte ska behandlas på något annat sätt än en juridisk person i denna paragrafs mening.
De paragrafer till vilka denna paragraf hänvisar innehåller dels bestämmelser om fyra olika situationer, dels närmare bestämmelser om hur kontroll- och verksamhetskriterierna bör bedömas.
Bestämmelserna som tar sikte på olika situationer beskrivs översiktligt enklast med begrepp som hämtas från årsredovisningslagen (1995:1554) som förebilder. Bestämmelserna kan sålunda sägas gälla kontrakt mellan koncernföretag – moderföretag, dotterföretag eller systerföretag – inom en och samma koncern. Den första bestämmelsen gäller anskaffningar som ett moderföretag gör från ett dotterföretag (12 §). Den andra bestämmelsen gäller också anskaffningar som ett moderföretag gör från ett dotterföretag men med den skillnaden att dotterföretaget kontrolleras av flera myndigheter gemensamt (13 §). Den tredje bestämmelsen gäller anskaffningar som ett dotterföretag gör från ett moderföretag (14 §). Den fjärde bestämmelsen gäller anskaffningar som ett dotterföretag gör från ett systerföretag (15 §). I 16 § finns bestämmelser om hur det s.k. verksamhetskriteriet ska bedömas.
12 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll enligt första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Paragrafen genomför artikel 12.1 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 10 a § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om intern upphandling mellan en upphandlande myndighet och en motpart som myndigheten kontrollerar. Med koncernföretagsbegrepp kan bestämmelsen sägas gälla upphandling som rör ett moderföretags (den upphandlande myndigheten) anskaffningar från ett dotterföretag (motparten).
I första stycket 1 och 2 finns bestämmelser om kontrollkriteriet och verksamhetskriteriet. Närmare bestämmelser om hur kontrollkriteriet ska bedömas finns i andra stycket och hur verksamhetskriteriet ska bedömas finns i 16 § (se kommentaren till den bestämmelsen). Lagrådet har
efterfrågat klargörande om den kontroll som avses i punkten 2 är densamma som i punkten 1. Det kan konstateras att direktivet inte uttryckligen tar ställning i den frågan. Det finns dock inget som pekar på att kontrollkriteriet i punkten 2 skulle vara något annat än i punkten 1.
Av första stycket 3 framgår att ett direkt privat ägarintresse i motparten – eller med koncernföretagstermer, dotterföretaget – medför att upphandlingen inte kan betraktas som en intern upphandling. Ett sådant intresse innebär således att upphandlingen inte kan undantas från lagens tillämpning med stöd av 11 §.
I andra stycket finns de närmare bestämmelserna om hur kontrollkriteriet ska bedömas. Av stycket framgår att kontrollen som utövas av den kontrollerande myndigheten (moderföretaget) ska vara sådan att myndigheten har ett avgörande inflytande över de kontrollerade personernas (dotterföretagens) strategiska mål och viktiga beslut. Enligt dessa stycken behöver kontrollen inte utövas direkt utan den kan också utövas via en person som i sin tur kontrolleras av moderföretaget enligt det nyss sagda.
Vad som avses med avgörande inflytande över dotterföretagens strategiska mål och viktiga beslut får tolkas i ljuset av EU-domstolens praxis. Denna praxis sammanfattas av EU-domstolen i dom Econord, C-182/11 och C-183/11, EU:C:2012:758, p. 27.
Huruvida ordvalet ”avgörande inflytande”, som är ordagrant överfört från artikel 12.1 andra stycket i den svenska språkversionen av LOUdirektivet, innebär någon ändring i sak i förhållande till EU-domstolens praxis är inte klarlagt. I den ovan nämnda domen Econordanvänds i stället formuleringen ”bestämmande inflytande”. Även de franska och spanska språkversionerna av artikeln och domen uppvisar sådana skillnader. Å andra sidan visar sig inte några sådana skillnader vid en jämförelse mellan artikeln och domen enligt de engelska, tyska och danska språkversionerna. Som framgår av skäl 31 i LOU-direktivet ska tolkningen av artikelns bestämmelser dessutom vägledas av de principer som hittills har utvecklats av EU-domstolen. Sammantaget tycks ordvalet sålunda inte innebära någon ändring i sak i förhållande till EUdomstolens praxis. Detta får dock ytterst avgöras i rättstillämpningen.
13 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
Paragrafen genomför artikel 12.3 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 10 a § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om intern upphandling mellan en upphandlande myndighet och en motpart som myndigheten kontrollerar tillsammans med andra upphandlande myndigheter. Med koncernföretagsbegrepp kan denna bestämmelse liksom den i 12 § sägas gälla upphandling som rör ett moderföretags (den upphandlande myndigheten) anskaffningar från ett dotterföretag (motparten). Skillnaderna i förhållande till bestämmelsen i 12 § framgår av punkten 1.
Av första stycket 1 framgår att kontrollen kan utövas av den upphandlande myndigheten tillsammans med andra myndigheter som är att anse som upphandlande myndigheter. Närmare bestämmelser om hur kontrollkriteriet ska bedömas finns i andra stycket och hur verksamhetskriteriet ska bedömas finns i 16 § (se kommentaren till den bestämmelsen).
Av första stycket 3 framgår att ett direkt privat ägarintresse i motparten – eller med koncernföretagstermer, dotterföretaget – medför att upphandlingen inte kan betraktas som en intern upphandling. Ett sådant intresse innebär således att upphandlingen inte kan undantas från lagens tillämpning med stöd av 11 §.
I andra stycket finns särskilda bestämmelser som gäller bedömningen av kontrollkriteriet när kontrollen utövas gemensamt av flera myndigheter. Av dessa framgår att det är tre förutsättningar som ska vara uppfyllda för att de upphandlande myndigheterna ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses. Se vidare kommentaren till 12 § andra stycket.
En jämförelse med EU-domstolens praxis vad gäller sådana omständigheter som avses i andra stycket 1 och 2 tyder på att undantaget för intern upphandling i denna del har fått en något snävare utformning i LOU-direktivet och enligt nämnda punkter än den som följer av praxis. Som undantaget har formulerats i EU-domstolens praxis synes representation i motpartens beslutsorgan inte utgöra en självständig förutsättning för undantagets tillämpning. Den självständiga förutsättningen tycks i stället vara att myndigheterna har möjlighet att ”utöva ett bestämmande inflytande i fråga om såväl bolagets strategiska mål som dess viktiga beslut” (se dom Sea, C-573/07, EU:C:2009:532, p. 86). Vid bedömningen av om en sådan möjlighet finns kan dock självfallet representation i beslutsorganet vara en viktig omständighet att beakta. Av det som har uttalats i praxis kan emellertid inte slutsatsen dras att denna möjlighet uteslutande kan tillförsäkras myndigheterna genom representation i beslutsorganet. Det avgörande är i stället att förhållandena är sådana att de på ett eller annat sätt kan anses ge ägarna, dvs. myndigheterna, möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande i fråga om bolagets strategiska mål och dess viktiga beslut. Det får dock antas att myndigheterna oftast försäkrar sig om denna möjlighet att utöva ett bestämmande inflytande genom just representation i beslutsorganet. Den ovan beskrivna skillnaden mellan bestämmelserna i lagen och nuvarande praxis får alltså antas få en begränsad betydelse i praktiken. Huruvida lagfästandet av nu aktuella delar av Teckal-undantagen innebär
en förändring i sak och vilka konsekvenser det bör få i praktiken får dock ytterst avgöras i rättstillämpningen.
Den tredje förutsättningen, som anges i andra stycket 3, bör läsas i ljuset av att verksamhetskriteriet medger att dotterföretaget i viss begränsad utsträckning vänder sig till andra aktörer än de kontrollerande myndigheterna för att exempelvis tillhandahålla tjänster. Mot bakgrund av EU-domstolens praxis (se bl.a. dom Sea, C-573/07, EU:C:2009:532, p. 79 och 80) får denna förutsättning därvid antas syfta till att förhindra att den marknadsmässiga inriktningen blir sådan att de kontrollerande myndigheternas kontroll över dotterföretaget hotas. Det handlar om att den del av verksamheten som riktar sig till andra än de kontrollerande myndigheterna endast får utgöra ett komplement till dotterföretagets huvudverksamhet.
Beträffande den tredje förutsättningen, dvs. den som anges i andra stycket 3, kan anmärkas att varken artikeln i direktivet eller paragrafen innehåller någon motsvarande bestämmelse som gäller för upphandlingssituationerna som avses i 12 § andra stycket, 14 § andra stycket och 15 § andra stycket.
14 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 15 §, artikel 12.2 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om intern upphandling mellan en upphandlande myndighet och en motpart som kontrollerar myndigheten. Med koncernföretagsbegrepp kan bestämmelsen sägas gälla upphandling som rör ett dotterföretags (den upphandlande myndigheten) anskaffningar från moderföretaget (den kontrollerande motparten).
Av paragrafen framgår att bestämmelsen är tillämplig endast om moderföretaget (den kontrollerande motparten) är enda kontrollerande myndighet. Om kontrollen över dotterföretaget (den upphandlande myndigheten) utövas av moderföretaget tillsammans med andra myndigheter som är att anse som upphandlande myndigheter, så finns det alltså inte förutsättningar att med stöd av denna paragraf och 11 § undanta upphandlingen i fråga från lagens tillämpning. Det finns inte heller någon självständig bestämmelse som rör nu aktuell upphandlingssituation och som motsvarar den i 13 §.
I första stycket 1 och 2 finns bestämmelser om kontrollkriteriet och verksamhetskriteriet. Närmare bestämmelser om hur dessa kriterier ska bedömas finns i andra stycket och i 16 §.
Av första stycket 3 framgår att ett direkt privat ägarintresse i motparten – eller med koncernföretagstermer, moderföretaget – medför att upphandlingen inte kan betraktas som en intern upphandling. Ett sådant intresse innebär således att upphandlingen inte kan undantas från lagens tillämpning med stöd av 11 §.
I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur kontrollkriteriet ska bedömas, se kommentaren till 12 § andra stycket.
15 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 14 §, artikel 12.2 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om intern upphandling mellan en upphandlande myndighet och en motpart som båda kontrolleras av en och samma person. Med koncernföretagsbegrepp kan bestämmelsen sägas gälla avtal som rör ett dotterföretags (den upphandlande myndigheten) anskaffningar från ett systerföretag (den kontrollerade motparten).
Av paragrafen framgår att bestämmelsen är tillämplig endast om moderföretaget (den kontrollerande personen) är enda kontrollerande myndighet. Om kontrollen över dotterföretaget (den upphandlande myndigheten) eller systerföretaget (motparten) utövas av moderföretaget tillsammans med andra myndigheter som är att anse som upphandlande myndigheter, finns det alltså inte förutsättningar att med stöd av denna paragraf och 11 § undanta avtalet i fråga från lagens tillämpning. Det finns inte heller någon självständig bestämmelse som rör nu aktuell avtalssituation och som motsvarar den i 13 §.
I första stycket 1 och 2 finns bestämmelser om kontrollkriteriet och verksamhetskriteriet. Närmare bestämmelser om hur dessa kriterier ska bedömas finns i andra stycket och i 16 §.
Av första stycket 3 framgår att ett direkt privat ägarintresse i motparten – eller med koncernföretagstermer, systerföretaget – medför att avtalet inte kan betraktas som en intern upphandling. Ett sådant intresse innebär
således att kontraktet inte kan undantas från lagens tillämpning med stöd av 11 §.
I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur kontrollkriteriet ska bedömas, se kommentaren till 12 § andra stycket.
16 § Verksamhetsandelen enligt 12 § första stycket 2, 13 § första stycket 2, 14 § första stycket 2 och 15 § första stycket 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 12.5 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller närmare bestämmelser om hur verksamhetskriteriet ska bedömas vid de fyra olika avtalssituationer som regleras i 12–15 §§.
I första stycket anges hur verksamhetskriteriet ska bedömas i första hand. Av bestämmelsen i första stycket framgår att bedömningen ska grunda sig på ett lämplig verksamhetsbaserat mått och att detta mått ska avse de tre år som föregår kontraktet. I stycket anges ett sådant mått särskilt, nämligen omsättning. Vidare är formuleringen ”de tre år som föregår kontraktet” närmast ordagrant överförd från artikel 12.5 i LOUdirektivet. Detta är en skillnad i förhållande till hur utredningen föreslår att artikeln ska genomföras. I utredningens lagförslag anges endast att det ska röra sig om ”tre föregående år”. Lagrådet har föreslagit att de tre åren ska räknas från det att upphandlingen påbörjas. Oaktat att någon egentlig upphandlingsprocess inte behöver genomföras om undantaget är tillämpligt, skulle en sådan tolkning även innebära en förskjutning av tidpunkten i förhållande till direktivtexten och medföra tolkningssvårigheter. Mot bakgrund av artikelns ordalydelse, och då något avtal inte behöver ingås om undantaget är tillämpligt, bör tidsperioden som avses vara de tre närmast föregående åren före det att den interna tilldelningen genomfördes. Detta kommer också till uttryck i den formulering som nu finns i paragrafens första stycke.
När det gäller alternativet, annat lämpligt verksamhetsbaserat mått, anges i artikeln ett exempel på ett sådant mått. Detta är ”kostnader som uppstått hos den berörda juridiska personen eller upphandlande myndigheten i fråga om tjänster, varor och byggentreprenader”. Då ordvalet ”såsom” i artikel 12.5 första stycket i LOU-direktivet tyder på att detta mått endast är ett exempel på ett verksamhetsbaserat mått, nämns inte det särskilt i paragrafen. Både artikeln och paragrafen förutsätter alltså att kostnader av ovan angivet slag men även andra mått kan vara lämpliga verksamhetsbaserade mått.
Det i stycket ovan sagda ger uttryck för synsättet att vad som är ett lämpligt verksamhetsbaserat mått varierar från fall till fall. Detta ligger också väl i linje med det EU-domstolen hittills har uttalat beträffande
verksamhetskriteriet. Av domstolens praxis framgår att såväl kvalitativa som kvantitativa omständigheter ska beaktas när verksamhetskriteriet bedöms (se dom Carbotermo och Consorzio Alisei, C-340/04, EU:C:2006:308, p. 64). Detta framgår även av paragrafens andra stycke. Samtidigt är det tydligt att EU-lagstiftaren funnit skäl att i artikel 12.5 första stycket i LOU-direktivet framhålla verksamhetsbaserade mått av kvantitativ karaktär. Då detta bör avspeglas i den svenska lagstiftningen, erinras det inte särskilt i paragrafens första stycke om att det kan röra sig om både kvantitativa och kvalitativa verksamhetsbaserade mått.
Av andra stycket följer att verksamhetskriteriet kan bedömas med ledning av uppgifter som avser en kortare tidsperiod än den som anges i första stycket. Det framgår även att andra uppgifter kan läggas till grund för bedömningen för det fall de uppgifter som avses i första stycket saknar relevans.
Orsakerna till att uppgifter som avses i paragrafens första stycke inte är tillgängliga eller saknar relevans kan variera. I artikel 12.5 andra stycket i LOU-direktivet finns en uppräkning av sådana orsaker. Av uppräkningen framgår att uppgifterna inte ska vara tillgängliga eller relevanta ”på grund av tidpunkten för den berörda juridiska personens eller upphandlande myndighetens etablering eller inledandet av verksamheten eller en omorganisation av dess verksamheter”. Det uppräkningen får antas syfta till är att förhindra att huvudregeln enligt första stycket inte tillämpas på grund av illegitima skäl. Det ligger dock i sakens natur att sådana skäl inte medger undantag från huvudregeln enligt första stycket. Detta behöver inte särskilt anges i paragrafens andra stycke. Någon uppräkning som motsvarar den i artikeln finns därför inte i paragrafens andra stycke.
Vidare anges i artikeltexten att verksamhetsmåttet ska vara trovärdigt och att detta kan påvisas särskilt genom prognoser. Att verksamhetsmåttet ska vara trovärdigt ligger också i sakens natur och behöver inte anges särskilt i lagtexten. Det finns därmed inte heller någon anledning att i lagtexten framhålla prognoser som särskilt medel för att visa att måttet är trovärdigt.
Med hänsyn till att artikel 12.5 i LOU-direktivet medger att såväl kvalitativa som kvantitativa omständigheter beaktas när verksamhetskriteriet bedöms, finns det anledning att erinra om detta i andra stycket. Att det anges i paragrafens andra stycke men inte i artikeln, att verksamhetsmåttet kan vara kvantitativt eller kvalitativt innebär alltså ingen ändring i sak. Det som anges i paragrafens andra stycke följer av EU-domstolens praxis och bör betraktas som ett förtydligande av regleringen.
Begreppen ”verksamhetsbaserat mått” och ”verksamhetsmått” i första och andra styckena är ordgrant överförda från artikeltexten. Varken av artikeltexten eller av skälen i direktiven framgår att det skulle vara någon skillnad avsedd mellan de båda begreppen. De får i stället antas vara synonyma.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
17 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
Paragrafen genomför artikel 12.4 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen innehåller bestämmelser som undantar kontrakt mellan två eller flera upphandlande myndigheter från kravet på upphandling. För att ett kontrakt ska kunna undantas från kravet på upphandling med stöd av paragrafen krävs att samtliga tre förutsättningar i punkterna 1–3 är uppfyllda.
Tillämpningen av paragrafen förutsätter inte att någon av parterna utövar en kontroll över någon av de andra parterna som motsvarar den som utövas över den egna förvaltningen. Bestämmelsen innehåller således inte något kontrollkriterium i den mening som avses i 12–15 §§. Den tillåter med andra ord att undantag görs från kravet på upphandling trots att det inte föreligger någon sådan kontroll som utgör en av förutsättningarna för att undantag ska kunna göras för interna kontrakt.
Av punkten 1 framgår att kontraktet mellan de upphandlande myndigheterna ska upprätta eller reglera formerna för ett samarbete dem emellan. Det upphandlingen ska ta sikte på enligt punkten – upprätta eller reglera formerna för ett samarbete – medger således bl.a. att en myndighet så att säga kan ansluta sig i efterhand till ett redan existerande samarbete mellan andra myndigheter. Detta följer av att ett av alternativen är att det ska reglera formerna för ett samarbete.
Med ordvalet offentliga tjänster i punkten 1 tydliggörs att kontrakten ska avse tillhandahållande av tjänster och att det ska röra sig om offentliga sådana. Begreppet offentliga tjänster är ordagrant överfört från artikel 12.4 a i LOU-direktivet. Det får antas motsvara begreppen allmännyttiga tjänster och allmännyttiga uppdrag som används i EUdomstolens praxis (se dom kommissionen mot Tyskland [Hamburg], C-480/06, EU:C:2009:357, och dom Ordine degli Ingegneri della Provincia di Lecce m.fl. [Lecce], C-159/11, EU:C:2012:817). Trots den ledning som ges genom nämnda praxis, är det svårtolkat vad dessa begrepp närmare innebär.
Det EU-domstolen uttalat (se Hamburg, p. 37, och Lecce, p. 37) tyder på att begreppen allmännyttiga tjänster och allmännyttiga uppdrag och därmed även begreppet offentliga tjänster ska tolkas restriktivt. Det ska röra sig om tjänster som kan härledas till ett offentligrättsligt åliggande för en myndighet att tillhandahålla desamma eller att åtminstone tillse att så sker. Av detta följer att enbart administrativa tjänster inte kan anses vara offentliga tjänster i paragrafens mening. En upphandling som enbart avser exempelvis ekonomitjänster kan således inte anses gälla offentliga tjänster. En indikation på att en tjänst inte är att anse som en offentlig tjänst kan vidare vara att upphandlingen i betydande mån gäller tjänster
som typiskt sett tillhandhålls av andra aktörer än myndigheter. Den närmare gränsdragningen mellan vad som är en offentlig tjänst och annan tjänst får dock ytterst avgöras i rättstillämpningen.
Att de offentliga tjänster som myndigheterna ska tillhandahålla görs med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål, innebär att samtliga parter ska tillhandahålla tjänsterna på grund av sådana åligganden som angetts i stycket ovan. Rör det sig inte om en offentlig tjänst som är gemensam för myndigheterna som är parter i kontraktet, kan undantaget således inte tillämpas (se Lecce, p. 37).
Det som anges i punkten 2 innebär att det inte får finnas några privata intressen i de upphandlande myndigheter som är parter i kontraktet. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att privata företag på något sätt gynnas av kontraktet (jfr Lecce, p. 38).
Av punkten 3 framgår att de offentliga tjänsterna i fråga kan tillhandhållas av de myndigheter som är parter i kontraktet på den privata marknaden. Detta förutsätter dock att den verksamhet som motsvarar de offentliga tjänsterna understiger 20 procent av dessa tjänster. Som bestämmelsen är formulerad, ska denna bedömning av verksamhetsandelen göras på samma sätt som om det hade rört sig om tjänster som tillhandahålls av en och samma myndighet. Så länge tjänsterna som tillhandahålls på den privata marknaden understiger verksamhetsandelen på 20 procent är det alltså helt upp till de myndigheter som är parter i kontraktet att fördela denna andel sinsemellan. Närmare bestämmelser om hur detta verksamhetskriterium ska bedömas finns i 18 § (se kommentaren till den bestämmelsen).
18 § Verksamhetsandelen enligt 17 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre åren som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 16 §, artikel 12.5 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Grunderna för hur verksamhetsandelen ska bestämmes i de fall som regleras i 17 § överensstämmer med de grunder som enligt 16 § gäller när verksamhetsandelen ska bestämmas vid interna upphandlingar enligt 12–16 §§, se kommentaren till den sistnämnda bestämmelsen.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
19 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Paragrafen genomför artikel 10 a i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 1 samt andra stycket LOU. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1.
Första stycket beskriver närmare omfattningen av undantaget.
Bestämmelsen motsvarar i huvudsak nuvarande reglering i 1 kap. 6 § första stycket 1 LOU. Enligt LOU gäller dock lagen för upphandling av finansiella tjänster med anledning av sådana kontrakt som avses med undantaget. Någon sådan inskränkning av undantaget görs inte längre.
Paragrafens andra stycke är förutom redaktionella ändringar överensstämmande med 1 kap. 6 § andra stycket LOU. Regleringen är föranledd av att även byggnader på annans mark enligt jordabalken bör anses som fastighet samt att även tillbehör till sådan byggnad som avses i 2 kap. 2 och 3 § jordabalken bör utgöra fastighet i detta sammanhang. I artikel 10 a i LOU-direktivet används uttrycket befintliga byggnader, vilket syftar till att klargöra att undantaget inte omfattar byggentreprenadkontrakt (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 290 f.). EUdomstolen fann i dom Impresa Pizzarotti, C-213/13, EU:C:2014:2067, att ett avtal som hade som huvudsakligt syfte att ett byggnadsverk skulle uppföras, vilket byggnadsverk motsvarade de behov som den upphandlande myndigheten har angett, var ett byggentreprenadkontrakt. Avtalet omfattades inte av hyresundantaget trots att det innehöll en utfästelse om att hyra ut byggnadsverket.
Radio- och tv-området
20 § Denna lag gäller inte för upphandling
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Paragrafen genomför artikel 10 b i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 2 LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2.
I första stycket 1 undantas upphandlingar som tilldelas av en upphandlande myndighet, som är en leverantör av medietjänster, när kontrakten avser bl.a. anskaffning och produktion av programmaterial. Undantaget avser alla förberedande tjänster, t.ex. manusskrivning eller artistuppträdanden som behövs för att genomföra programmet. Undantaget ska dock inte tillämpas när det gäller tillhandahållandet av den tekniska utrustning som behövs för produktion, samproduktion eller utsändning av program. Undantaget är bara relevant för sådana leverantörer av medietjänster som är upphandlande myndigheter. Sådana
leverantörer av medietjänster som inte är upphandlande myndigheter omfattas inte av upphandlingsskyldighet.
I första stycket 2 undantas upphandlingar som gäller sändningstid eller program som en upphandlande myndighet tilldelar en leverantör av medietjänster. Undantaget riktar alltså in sig på situationen att en upphandlande myndighet vänder sig till en leverantör av medietjänster – som kan vara såväl offentlig som privaträttslig – och anskaffar sändningstid eller program. Om exempelvis Sveriges riksdag vill TVsända sina debatter, kan kontraktet avseende sändningstid tilldelas utan upphandling.
I paragrafens andra stycke hänvisas till radio-_och_tv-lagen när det gäller betydelsen av begreppet leverantör av medietjänster. Begreppet definieras där som den som har det redaktionella ansvaret för valet av innehåll i en ljudradio- eller tv-sändning, beställ-tv eller sökbar text-tv, och avgör hur innehållet struktureras (3 kap. 1 § 6). Dessa medietjänster omfattas av undantaget.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
21 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Paragrafen genomför artikel 10 c i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 3 LOU. Uttrycket ”kontrakt” har på Lagrådets inrådan ersatts med ”upphandling”. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3.
Vissa juridiska tjänster
22 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
Paragrafen genomför LOU-direktivets artikel 10 d i och ii och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3.
Paragrafens första stycke undantar kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i de rättsliga förfaranden som anges i punktform. Att kontraktet ska avse biträde till en klient innebär att undantaget omfattar sådan advokathjälp som myndigheten anskaffar för såväl sin egen som för någon annans, t.ex. en anställds, räkning. Undantaget omfattar också det fallet att en upphandlande myndighet förordnar en advokat som ett juridiskt biträde till någon enskild i ett ärende hos myndigheten.
När det gäller beteckningen advokat hänvisas i direktivet till artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster, i
dess lydelse enligt rådets direktiv 2006/100/EG. Med beteckningen avses därför, för svenskt vidkommande, varje person som har rätt att utöva sin yrkesmässiga verksamhet just under beteckningen advokat. För att undantaget ska vara tillämpligt krävs alltså att kontraktet ingås med en advokat. Om den kontraktstecknande advokaten äger rätt att sätta någon annan i sitt ställe när tjänsten väl ska utföras är en särskild fråga som får lösas mellan de berörda och i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga för det rättsliga förfarandet samt sedvanlig fullmaktslära.
Enligt andra stycket gäller undantaget också för juridisk rådgivning inför något av de rättsliga förfaranden som räknas upp i första stycket. För att undantaget ska aktualiseras måste det finnas en tydlig koppling mellan den rådgivning som ges och ett förestående rättsligt förfarande. Även när det gäller rådgivning inför ett förfarande ska kontraktet ingås med en advokat för att undantaget ska kunna tillämpas.
23 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Paragrafen genomför LOU-direktivets artikel 10 d iii–v och saknar motsvarighet i LOU. Uttrycket ”kontrakt” har på Lagrådets inrådan ersatts med ”upphandling”. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3.
Första punkten avser situationen att en upphandlande myndighet är skyldig att använda sig av notarius publicus tjänster beträffande certifiering och verifiering av dokument. Det är då inte nödvändigt att den upphandlande myndigheten upphandlar den tjänsten. Undantaget har begränsad betydelse i Sverige.
Andra punkten undantar förordnanden av uppdragstagare i form av förmyndare, förvaltare och god man. Förutom företrädare enligt föräldrabalken omfattas även uppdragstagare på andra områden, exempelvis gode män som utses enligt lagen (1904:48) om samäganderätt eller lagen (2005:429) om god man för ensamkommande barn. Till skillnad från tredje punkten måste inte en ställföreträdare enligt andra punkten vara utsedd av domstol.
Innebörden av tredje punktens första led är att någon upphandling inte behöver göras när en domstol utser någon att tillhandahålla juridiska tjänster. Det kan röra sig om förordnanden av offentliga biträden och offentliga försvarare eller förordnanden av konkursförvaltare och likvidatorer. Andra exempel är att allmän förvaltningsdomstol förordnar en sakkunnig i mål om psykiatrisk tvångsvård eller att allmän domstol förordnar en medlare i ett mål om vårdnad eller umgänge. Att tjänsten ska vara juridisk innebär att t.ex. rena tolktjänster inte omfattas av undantaget. Som domstol räknas i detta sammanhang också sådana domstolsliknande organ som till sin funktion är att jämställa med det europeiska institutet tribunal, t.ex. hyresnämnder och Statens va-nämnd. I tredje punktens andra led undantas även sådana juridiska tjänster där utövaren inte nödvändigtvis har utsetts av domstol, men fullgör sitt
uppdrag under överinseende av domstol från lagens tillämpningsområde. Undantaget i denna del torde ha begränsad tillämpning.
Även enligt fjärde punkten krävs för undantag att tjänsterna är juridiska. Härutöver ska tjänsterna vara förenade med offentlig maktutövning. Undantaget knyter an till artikel 51 i EUF-fördraget. Tjänsterna ska i sig ha inslag som gör att de kan sägas vara förenade med offentlig maktutövning. Det är alltså inte tillräckligt att tjänsterna kommer till användning i en verksamhet som har sådan inriktning hos den upphandlande myndigheten. EU-domstolen har i ett avgörande angående etableringsfrihet bl.a. uttalat att advokatyrkets mest typiska verksamhetsformer, såsom juridisk rådgivning och juridiskt biträde eller företrädande och försvar av parter inför domstol, inte kan anses vara förenade med offentlig maktutövning. Utövandet av dessa former av verksamhet berör inte den dömande myndighetens bedömning eller det fria utövandet av rättskipningsbefogenheten (dom Reyners mot Belgiska staten, C-2/74, EU:C:1974:68). Uttalandena talar för att det aktuella undantaget inte kan tillämpas om en upphandlande myndighet vill förordna ett juridiskt biträde åt någon enskild person i ett pågående ärende hos myndigheten, även om ärendet i sig avser myndighetsutövning. Om den som myndigheten förordnar är advokat kan dock undantaget för kontrakt som avser biträde av advokat i rättsliga förfaranden vara tillämpligt.
Vissa finansiella tjänster
24 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 10 e och f i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 4 och 7 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.4. Lagrådet har ansett att begreppet finansiella tjänster i punkt 1 bör belysas. Vad som omfattas av begreppet bestäms av CPV-nomenklaturen enligt 4 kap. 19 §, närmare bestämt huvudgrupp 6000000-0 finans- och försäkringstjänster med tillhörande grupper och undergrupper. Vidare har Lagrådet ansett att skillnaden mellan förvaltning av statsskulden och tjänster som utförs av en centralbank i punkt 2 bör förklaras. I Sverige ligger skillnaden i att statsskulden förvaltas av Riksgäldskontoret.
Anställningskontrakt
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Paragrafen genomför artikel 10 g i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 6 § första stycket 5 LOU. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.5.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
26 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Paragrafen genomför artikel 10 h i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.6.
De CPV-koder som paragrafen hänvisar till härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008. Förordningen, som är direkt tillämplig för upphandlande myndigheter, innehåller ett klassificeringssystem för standardisering av de referenser som används av myndigheterna för att beskriva det som ska upphandlas. Koderna återfinns i en bilaga till förordningen. Av 4 kap. 19 § framgår också att alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i förordningen.
Politiska kampanjer
27 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 eller 92111240-6, om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
Paragrafen genomför artikel 10 j i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.7.
De CPV-koder som paragrafen hänvisar till härrör från Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008, se även kommentaren till 26 §.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för offentlig upphandling
1 § Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt.
Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
Paragrafen genomför artikel 18.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om de grundläggande principer som återfinns i skäl 1 och i artikel 18.1 första stycket i LOU-direktivet.
Principerna härrör från EUF-fördragets principer, framförallt från de om fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster. Den närmare tillämpningen av principerna framgår av EUdomstolens praxis. I förarbetena till 1 kap. 9 § LOU finns en redogörelse av relevant praxis från domstolen (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 154– 156). Ytterligare avgöranden som kan nämnas utöver de som anges i nämnda förarbeten är dom Michaniki, C-213/07, EU:C:2008:731 (se p. 39, 45 och 48), dom CoNISMa, C-305/08, EU:C:2009:807 (se p. 37– 42), och dom SAG ELV Slovensko m.fl., C-599/10, EU:C:2012:191, (se p. 25).
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
Paragrafen genomför artikel 18.1 andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
I paragrafen anges att en upphandling inte får utformas i syfte att undanta upphandlingen från lagens tillämpningsområde. Det anges vidare att upphandlingen inte heller får utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt. Även om bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU, så följer det som anges i paragrafen redan i dag av en tillämpning av 1 kap. 9 § LOU. Bestämmelsen är avsedd som ett förtydligande av den allmänna regeln i 4 kap. 1 §.
Ordet konstgjort i artikel 18.1 andra stycket i LOU-direktivet saknar motsvarighet i paragrafen. Med den utformning bestämmelsen har enligt paragrafen är ordet överflödigt. Det som avses med konstgjort enligt artikeln framgår direkt av paragrafens formulering i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen genomför delvis artikel 18.2 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 1 kap. 9 a § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
I förhållande till tidigare reglering framgår uttryckligen att arbetsrättsliga hänsyn bör beaktas.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller sådant varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, får en juridisk person åläggas att i anbudet eller
anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
Paragrafen genomför artikel 19.1 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
Paragrafen överensstämmer med nuvarande bestämmelse i LOU förutom att den berättigade benämns leverantör i stället för anbudssökande eller anbudsgivare. Den nya lydelsen följer av det nya direktivet men innebär inte någon ändring i sak. I andra stycket används vidare, i överensstämmelse med direktivets lydelse, ordet åläggas i stället för som i LOU ordet uppmanas. Bestämmelsen innebär att ett krav på att alla som ska delta i upphandlingen ska vara fysiska eller att alla ska vara juridiska personer inte är tillåtet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 294).
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Myndigheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 19.2 och 19.3 i LOU-direktivet och motsvarar 1 kap. 11 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
Första stycket överensstämmer i sak med nuvarande bestämmelse i
LOU. Myndigheten får begära att en grupp ska ha en viss form när den blivit tilldelad kontraktet. Detta innebär inte att gruppen måste anta den speciella formen innan tilldelningsbeslutet. I direktivet uttrycks att en myndighet får kräva att en grupp av leverantörer ska anta en viss form när den blivit tilldelad kontraktet.
Andra stycket är nytt. En upphandlande myndighet får inte ställa upp andra krav för grupper av leverantörer än de som gäller för enskilda deltagare. Myndigheten kan emellertid vid behov klargöra i något av upphandlingsdokumenten hur gruppen ska uppfylla kraven, t.ex. i avseende på teknisk kunskap eller yrkeskunskap. Beroende på omständigheterna kan den upphandlande myndigheten t.ex. finna det nödvändigt att klargöra att vissa åberopade nyckelpersoner måste komma från en och samma leverantör. Det måste finnas objektivt godtagbara skäl för att göra det. Den upphandlande myndigheten får alltså inte uppställa sådana klargöranden slentrianmässigt, utan det måste vara motiverat av omständigheterna i det enskilda fallet. I direktivet framhålls också att åtgärden ska vara proportionell. Detta följer redan av de allmänna principerna för upphandling och har därför inte angetts särskilt i paragrafen. Åtgärden får inte vara onödigt begränsande för exempelvis små och medelstora företags möjligheter att delta i upphandlingen.
Av tredje stycket följer att en upphandlande myndighet får ställa upp villkor för fullgörande av kontraktet som särskilt avser grupper av leverantörer. I direktivet uttrycks detta med att myndigheten får ställa upp villkor som skiljer sig från de som gäller för enskilda deltagare. Det kan t.ex. vara nödvändigt för den upphandlande myndigheten att slå fast ansvarsfördelningen mellan de leverantörer som ingår i gruppen gentemot den upphandlande myndigheten. Åtgärden att uppställa särskilda villkor måste vara motiverad av objektiva skäl och villkoren ska vara proportionella.
Begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud
6 § När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får den begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse ange
1. de kriterier och regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande som ska få lämna anbud, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att få lämna anbud och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
7 § En upphandlande myndighet ska bjuda in åtminstone så många anbudssökande som angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet anbudssökande som uppfyller de angivna kriterierna är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Antalet som bjuds in ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Vid selektivt förfarande får antalet inte vara mindre än fem. Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får antalet inte vara mindre än tre.
Paragraferna genomför artikel 65 samt artikel 28.2 andra meningen, artikel 29.2 andra meningen, artikel 30.1 tredje stycket andra meningen och artikel 31.1 fjärde stycket tredje meningen i LOU-direktivet och motsvarar 11 kap. 3–5 §§ LOU. Paragraferna har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.3.
Paragraferna innehåller bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande. En skillnad mot bestämmelserna i LOU är att det nya förfarande för inrättande av innovationspartnerskap finns med som ett av de upphandlingsförfaranden enligt vilka antalet anbudssökande kan begränsas.
I 7 § andra stycket anges vilka specifika bestämmelser för begränsning av antalet anbudssökande som gäller vid ett selektivt förfarande, respektive förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om
vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen får uteslutas från förfarandet endast om det inte finns något annat sätt att säkerställa att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att lägga fram utredning om att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
Paragrafen genomför del av artikel 41 andra stycket i LOU-direktivet samt tredje stycket i samma artikel. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
Paragrafen är ett utflöde av principen om likabehandling och ska säkerställa att konkurrensen inte snedvrids. Det innebär att samtliga anbudssökande eller anbudsgivare ska få del av samma upplysningar som den leverantör som deltagit i förberedelserna. Följderna av att en leverantör deltagit i förberedelserna av en upphandling kan bli att leverantören utesluts från att delta i upphandlingen. Detta regleras i 13 kap. 3 § 7 p som anger att en leverantör får uteslutas på grund av sådant tidigare deltagande som avses i denna bestämmelse.
Andra stycket är en erinran om uteslutningsgrunden i 13 kap. 3 § 7 p och det tydliggörs i vilken utsträckning en anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av ett upphandlingsförfarande, kan delta i det förfarandet. En sådan anbudssökande eller anbudsgivare ska uteslutas först om det inte är möjligt att upprätthålla principen om likabehandling på något annat sätt och först efter att den fått möjlighet att visa att dess deltagande inte snedvrider konkurrensen, jfr dom Fabricom, C-21/03 och C-34/03,
EU:C:2005:127.
Av
12 kap. 16 § framgår att sådana åtgärder som vidtas med anledning
av intressekonflikter som upptäckts ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 15
§.
Detta anges även i artikel 41 men
behöver inte, som Lagrådet påpekat, regleras även i denna paragraf.
Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
9 § En upphandlande myndighet får tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören. Myndigheten får också tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling.
En åtgärd enligt första stycket ska vara förenlig med principerna om likabehandling och öppenhet.
Paragrafen genomför artikel 56.3 i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 8 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.
Bestämmelsen reglerar möjligheterna att rätta, förtydliga eller komplettera en anbudsansökan, ett anbud eller någon annan handling som har getts in av en leverantör under en upphandling. Bestämmelsen är exempelvis tillämplig på sådana handlingar som en leverantör ger in efter
en begäran från den upphandlande myndigheten enligt 15 kap. 3 eller 4 § (jfr artikel 59.4 andra stycket andra meningen i LOU-direktivet).
Av likabehandlingsprincipen följer att en anbudsansökan eller ett anbud som utgångspunkt inte får ändras efter det att tidsfristen för att ge in handlingen har löpt ut. I 6 kap. finns dock bestämmelser som medger att anbud får ändras i vissa fall vid förfaranden som bygger på förhandlingar eller dialog. Det slutliga anbud som lämnas vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap omfattas dock av 9 §. I 6 kap. 26 § finns en särskild bestämmelse om klarläggande, precisering och optimering av det slutliga anbud som lämnats vid konkurrenspräglad dialog.
Av paragrafen framgår att initiativet till rättelse, förtydligande eller komplettering kan komma antingen från leverantören eller från den upphandlande myndigheten. Myndigheten är inte skyldig att tillåta en åtgärd som begärs av en leverantör. Om myndigheten tillåter en leverantör att rätta, förtydliga eller komplettera följer dock av likabehandlingsprincipen att andra leverantörer ska ges motsvarande möjlighet (jfr andra stycket).
Enligt artikel 56.3 i LOU-direktivet ska leverantören, vid en begäran från den upphandlande myndigheten, ges en ”lämplig tidsfrist” att lämna, komplettera, förtydliga eller färdigställa relevant information eller dokumentation. Kravet på lämplig tidsfrist anges inte i paragrafen. Det ligger dock i sakens natur att myndigheten behöver ange en tidsfrist i sin begäran.
Första stycket första meningen innebär att felaktigheter i ingivna handlingar kan rättas till. Till skillnad från 9 kap. 8 § LOU finns det inget krav på att felet ska vara uppenbart för den upphandlande myndigheten.
Ändring av uppgifter i ett anbud eller en anbudsansökan innebär en hög risk för brott mot likabehandlingsprincipen. Rättelse innebär i formell mening att redan lämnade uppgifter ändras. I reell mening är emellertid ett anbud oförändrat efter en rättelse. Om det finns ett fel i ett intyg som utfärdats av tredje man och som lämnats in av leverantören, sker rättelse genom att leverantören lämnar in ett nytt, korrekt intyg.
Av första stycket andra meningen framgår att ingivna handlingar kan förtydligas och kompletteras. Förutsättningarna för förtydligande och komplettering motsvarar vad som gäller enligt 9 kap. 8 § LOU. Bestämmelsen bör tillämpas restriktivt och kommunikationen mellan den upphandlande myndigheten och leverantören bör dokumenteras (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 377 och 12 kap. 14 §). Helt nya sakuppgifter kan inte tillföras ett anbud genom en komplettering eller ett förtydligande. Gemensamt för termerna förtydliga och komplettera är att det inte handlar om att ersätta tidigare lämnade uppgifter med nya utan om att konkretisera dem på något sätt. Konkretiseringen kan ske genom lämnande av uppgifter eller handlingar, t.ex. ett intyg. Möjligheten att ersätta tidigare lämnade uppgifter regleras genom möjligheten till rättelse.
I EU-domstolens praxis har frågor om förtydliganden och kompletteringar av anbudsansökningar och anbud behandlats i målen kommissionen mot Danmark (C-243/89, EU:C:1993:257), kommissionen mot Belgien (C-87/94, EU:C:1996:161), SAG ELV Slovensko m.fl. (C-599/10, EU:C:2012:191), Manova A/S (C-336/12, EU:C:2013:647) och
Partner Apelski Dariusz (C-324/14, EU:C: 2016:214). I målet Manova A/S behandlades frågan om komplettering med ett offentliggjort årsbokslut. I Högsta förvaltningsdomstolens dom den 20 maj 2016 i mål nr 555-15 har det i ett visst fall ansetts att det skulle strida mot likabehandlingsprincipen att begära förtydligande eller komplettering av ett anbud som inte uppfyllt ett obligatoriskt krav. Det finns även en omfattande kammarrättspraxis på området.
Kammarrätternas bedömning av möjligheten att komplettera eller förtydliga en anbudsansökan eller ett anbud är restriktiv när det gäller uppgifter som helt saknas i ansökan eller anbudet och som typiskt sett påverkar dess innehåll. Kammarrätterna har i flera fall ansett att obligatoriska uppgifter om exempelvis underleverantörer, referensuppdrag, tidsplan och ansvarsförsäkring som helt utelämnats i en anbudsansökan eller ett anbud inte kan kompletteras, se t.ex. Kammarrätten i Stockholm i mål nr 236-07, 3378-08, 7138-10 och 1183-14, Kammarrätten i Göteborg i mål nr 270-07, 7714-08 och 6248-11 samt Kammarrätten i Sundsvall i mål nr 2699-08, 802-12 och 1220-13. Vidare har kammarrätterna i flera fall funnit att motstridiga anbudsuppgifter som innebär bristande uppfyllelse av obligatoriska krav varken kan läkas genom förtydligande eller komplettering, se exempelvis Kammarrätten i Sundsvall i mål nr 2272-05, 1608-10 och 2147-11, Kammarrätten i Stockholm i mål nr 8441-08 och 6530-12 samt Kammarrätten i Jönköping i mål nr 834-12. Däremot har kammarrätterna ansett att en anbudsgivare får komplettera sitt anbud med myndighetsuppgifter under förutsättning att uppgifterna fanns tillgängliga hos berörd myndighet innan tidsfristen för anbud löpte ut, se t.ex. Kammarrätten i Jönköping i mål nr 2379-03 och 3979-05 samt Kammarrätten i Göteborg i mål nr 7217-08. Sådana myndighetsuppgifter anses inte i sig påverka innehållet i anbudet.
Av andra stycket framgår att rättelser av fel, förtydliganden eller kompletteringar endast får göras om det är förenligt med principerna om öppenhet och likabehandling. Övriga anbudssökande eller anbudsgivare ska informeras om en åtgärd enligt första stycket.
Val av anbud
10 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
Myndigheten ska innan den tilldelar ett kontrakt kontrollera 1. att anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten,
2. om leverantören ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa enligt 6 § och de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap.
Paragrafen genomför artikel 56.1 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
Första stycket anger att kontrakt ska tilldelas efter tillämpning av bestämmelserna i 16 kap. I 16 kap. finns bestämmelser om tilldelning av kontrakt, utvärdering av anbud och tilldelningskriterier.
I andra stycket anges att innan myndigheten tilldelar ett kontrakt ska anbudet och leverantörens lämplighet ha kontrollerats med avseende på sådana förhållanden som avses i punkterna 1–3. Detta innebär att anbud inte ska utvärderas innan det har kontrollerats om leverantören uppfyller lämplighetskraven och anbudet uppfyller minimikraven.
Enligt andra stycket 1 ska anbudet uppfylla de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten. Med detta avses exempelvis minimikrav och andra villkor som ställts upp och som alla anbud måste uppfylla för att komma i fråga för att bli antagna. Om ett anbud inte uppfyller ett sådant krav eller villkor ska anbudet förkastas och kommer inte att utvärderas med avseende på tilldelningskriterierna. Det är alltså viktigt att det i upphandlingsdokumenten tydligt framgår vad som är sådana krav och villkor som alla anbud ska uppfylla och som vid bristande uppfyllelse leder till att anbudet förkastas, och vad som utgör tilldelningskriterier som ska utvärderas enligt 16 kap. Formuleringen ”i förekommande fall med hänsyn till artikel 45” i artikel 56.1 första stycket a saknar motsvarighet i denna punkt. Hänvisningen till att anbudet ska uppfylla de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten får anses innefatta sådana uppgifter om alternativa anbud som ska offentliggöras enligt artikel 45.1 i direktivet (alternativa anbud).
Av andra stycket 2 följer att en leverantör ska vara lämplig med avseende på bestämmelserna om uteslutning av leverantörer. Detta innebär att det ska kontrolleras om det finns anledning att utesluta leverantören.
I andra stycket 3 anges att myndigheten ska kontrollera om de kriterier och krav är uppfyllda som myndigheten har ställt upp avseende leverantörerna. Det rör sig om sådana kriterier eller regler som den upphandlande myndigheten i förekommande fall har ställt upp i ett tvåstegsförfarande för att begränsa antalet anbudssökande som den bjuder in. Det rör sig också om de kvalificeringskrav som ställts enligt 14 kap. 1–5 §§, t.ex. avseende ekonomisk och finansiell ställning.
Av tredje stycket framgår att vid kontrollen ska bestämmelserna i kapitlet om egen försäkran och utredning om leverantörer tillämpas. Kontrollen i 15 kap. gäller bara kontroll av leverantören varför det endast är vid kontroll av andra och tredje punkten som kapitlet ska tillämpas. Hänvisningen innebär att kontrollen i detta skede ska göras med utgångspunkt i leverantörens egen försäkran om en sådan har lämnats. Av 15 kap. framgår i vilka fall en fördjupad kontroll ska eller får göras och vilka bevismedel myndigheten som kan kräva.
11 § När en leverantör åberopar ett annat företags kapacitet enligt 14 kap. 6 § för att uppfylla något kvalificeringskrav, ska detta företag kontrolleras enligt 10 § andra stycket 2 och 3.
Paragrafen genomför tillsammans med 14 kap. 7 § artikel 63.1 andra stycket i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats
i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.2.
Enligt bestämmelsen ska även sådana företag kontrolleras vars kapacitet en leverantör åberopar för att uppfylla ett eller flera kvalificeringskrav. De kvalificeringskrav som kan uppfyllas genom åberopande av andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 § är sådana som avser ekonomisk och finansiell ställning samt teknisk och yrkesmässig kapacitet. Kontrollen ska avse om det finns skäl för uteslutning av det åberopade företaget. Vidare ska kontrolleras om den åberopade enheten uppfyller de kvalificeringskrav som ställs och de krav som ställs för att begränsa antalet anbudssökande. När det gäller de kvalificeringskrav som ställts ska kontrollen inte avse andra krav än just det eller de krav som enheten har åberopats för att uppfylla.
12 § När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten utvärdera anbuden innan den kontrollerar leverantören enligt 10 § andra stycket 2 och 3.
Paragrafen genomför artikel 56.2 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.
Av bestämmelsen framgår att vid öppet förfarande kan en upphandlande myndighet välja att först utvärdera anbuden och därefter kontrollera leverantörerna enligt 10 § första stycket 2 och 3. Med detta avses en kontroll av uteslutningsgrunderna och uppställda kvalificeringskrav. Hänvisningen innebär att även 4 kap. 6 § omfattas, detta bör dock inte leda till några praktiska problem eftersom 4 kap. 6 § gäller tvåstegsförfaranden och förevarande bestämmelse endast kan tillämpas vid öppet förfarande. Någon konflikt mellan bestämmelserna kan därför inte uppstå. Hänvisningen innebär även att första punkten i 10 § ska kontrolleras innan utvärderingen av anbuden, även vid en tillämpning av 12 §. Första punkten omfattar sådana krav som alla anbud ska uppfylla och om anbudet inte uppfyller ett sådant obligatoriskt krav så ska det inte utvärderas utan förkastas.
Det är naturligtvis viktigt att kontrollen av leverantören görs även om denna bestämmelse tillämpas. Det inte tillåtet att avstå ifrån den kontrollen efter att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet identifierats. Den kontrollen ska göras öppet och opartiskt. Detta anges uttryckligen av artikel 56.2 men följer som Lagrådets konstaterat redan av de allmänna principerna för upphandling och behöver därför inte anges i lagtexten.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
13 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar. Myndigheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Paragrafen genomför artikel 46.1 första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Av paragrafen framgår att en upphandlande myndighet får tilldela ett kontrakt i separata delar. Bestämmelsen begränsar inte den
handlingsfrihet en myndighet har när det gäller att välja hur och på vilket sätt ett anskaffningsbehov ska tillgodoses. Bestämmelsen innebär att om det i en upphandling finns ett kontrakt som på kvantitativa eller kvalitativa grunder lämpligen kan delas upp i separata delar, får myndigheten göra det. Att det anges att myndigheten då får fastställa storleken på och föremålet för kontraktets delar är även det ett uttryck för myndighetens handlingsfrihet när det gäller hur dess anskaffningsbehov ska tillgodoses. Syftet med bestämmelserna om tilldelning av kontrakt i separata delar är att underlätta för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar.
Skyldighet att motivera att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
14 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 15 §.
Paragrafen genomför artikel 46.1 andra stycket i direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Paragrafen innebär att en upphandlande myndighet är skyldig att motivera att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar. Av detta följer att myndigheten alltid, när det finns förutsättningar att dela upp ett kontrakt, ska överväga om det är lämpligt att göra det. Motiveringsskyldigheten omfattar dock enbart sådana överväganden som leder till att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar.
När det gäller offentliggörande i en individuell rapport, förutsätter bestämmelserna att en sådan rapport också ska upprättas enligt 12 kap. 15 §. Om skyldigheten att upprätta en individuell rapport inte gäller på grund av bestämmelserna i andra stycket i samma paragraf, kan motiveringsskyldigheten inte heller fullgöras genom offentliggörande i en individuell rapport. I sådana situationer är myndigheten hänvisad till att fullgöra motiveringsskyldigheten genom offentliggörande i något av upphandlingsdokumenten.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
15 § En upphandlande myndighet som enligt 13 § beslutar att ett kontrakt ska tilldelas i delar, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa det antal delar av kontraktet som myndigheten kan komma att tilldela en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 § första och andra stycket, artikel 46.2 i direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Av första stycket framgår att när en upphandlande myndighet beslutar sig för att ett kontrakt ska tilldelas i delar, ska den också bestämma om
leverantörerna som lämnar anbud ska få lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
När en myndighet har bestämt att anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett uppdelat kontrakt enligt första stycket, kan den också enligt andra stycket välja att begränsa antalet delar som får tilldelas en och samma leverantör.
Om möjligheten till begränsning enligt andra stycket utnyttjas i en upphandling, kan det uppstå en konflikt mellan tillämpningen av tilldelningskriterierna och den valda begränsningen. När anbuden utvärderas kan det nämligen visa sig att en och samma leverantör har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på fler delar av kontraktet än vad den valda begränsningen medger. Begränsningen kommer då i konflikt med bestämmelserna i 16 kap. som anger att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska väljas. Myndigheten måste därför fastställa en ordning för hur en sådan konflikt ska hanteras. Denna ordning ska bestå av kriterier som leder till att den valda begränsningen inte överskrids. Dessa kriterier ska vara förenliga med de grundläggande principerna i den nya lagen om offentlig upphandling. Kriterierna ska sålunda vara bl.a. objektiva och icke-diskriminerande.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
16 § En upphandlande myndighet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 13 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 15 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 15 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa den ordning som ska tillämpas för att bedöma dels vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels om kontraktet ska tilldelas i delar eller kombinerade delar.
Paragrafen genomför tillsammans med 17 § tredje stycket artikel 46.3 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Bestämmelserna i första och andra stycket slår fast möjligheten för en upphandlande myndighet att dela upp ett kontrakt men förbehålla sig rätten att tilldela kontraktet i kombinerade delar. Bestämmelserna siktar in sig på fall där en upphandlande myndighet kan identifiera en risk att en tilldelning del för del kan resultera i en avsevärt mindre fördelaktig lösning jämfört med en tilldelning som slår samman flera eller alla delar. De är avsedda att ge incitament till myndigheten att välja uppdelning i sådana fall och inte avstå från uppdelning på grund av risken. Tredje stycket innebär att myndigheten måste bestämma enligt vilken ordning tilldelningen av kontrakten ska gå till och vilken ordning som ska användas för att avgöra om kontrakt ska tilldelas i separata eller kombinerade delar. I skäl 79 i LOU-direktivet sägs att en jämförande bedömning bör göras på så sätt att först fastställs vilka anbud som bäst
uppfyller de fastställda tilldelningskriterierna för varje enskild del och sedan jämförs detta med de anbud som lämnats av en särskild anbudsgivare för en specifik kombination av delar som helhet.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
17 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 13 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 15 § första stycket.
Om myndigheten avser att begränsa antalet delar av ett kontrakt som kan komma att tilldelas en leverantör enligt 15 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Om myndigheten avser att tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 16 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan komma att tilldelas i kombinerade delar enligt 16 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 16 § tredje stycket.
Paragrafen innehåller bestämmelser om offentliggörande. Första och andra styckena och genomför tillsammans med 15 § artikel 46.2 i LOUdirektivet. Tredje stycket genomför tillsammans med 16 § artikel 46.3 i direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
Paragrafen reglerar hur en upphandlings utformning i de hänseenden som avses i 15 § ska offentliggöras. Det framgår att offentliggörande av vissa uppgifter ska ske i vissa närmare angivna upphandlingsdokument – första stycket och andra stycket 1 – och vissa andra uppgifter i något av upphandlingsdokumenten vilket som helst – andra stycket 2. I tredje stycket finns bestämmelser om vilka uppgifter som ska offentliggöras, i vissa angivna upphandlingsdokument, om den upphandlande myndigheten förbehåller sig rätten att tilldela kontrakt i kombinerade delar.
Reserverad upphandling
18 § En upphandlande myndighet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Paragrafen innehåller bestämmelser om reserverad upphandling och genomför artikel 20.1 i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.1.
I första stycket beskrivs tre slag av verksamheter – skyddade verkstäder, leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning och av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, samt program för skyddad anställning. Vilka leverantörer som avses får avgöras i ljuset av LOUdirektivets skäl 36, som beskriver syftet med bestämmelserna om reserverad upphandling. I avsnitt 10.6.1 finns en utförligare analys av vilka leverantörer som det kan vara aktuellt att reservera deltagandet i en upphandling för och vilka personer som kan anses omfattade.
Bestämmelserna i första stycket 1 tar sikte på stadiet när leverantörer som kan tilldelas kontrakt väljs ut medan bestämmelserna i första stycket 2 rör stadiet när ett kontrakt ska fullgöras. I båda fallen gäller enligt andra stycket den grundläggande förutsättningen att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den aktuella verksamheten ska vara personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Om just dessa personer är involverade i att fullgöra det aktuella kontraktet eller inte, saknar betydelse för bestämmelsernas tillämpning.
Av artikel 20.2 framgår att det ska anges i anbudsinfordran om en upphandling ska genomföras som en reserverad upphandling. Detta framgår av Kommissionens standardformulär för annonsering.
CPV-nomenklaturen
19 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för en upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
Paragrafen genomför artikel 23.1 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 5 § LOU. Andra stycket saknar motsvarighet i direktivet och motsvarar 1 kap. 2 § femte stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.7.
5 kap. Tröskelvärden
Tillämpliga tröskelvärden
1 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 4 i direktiv 2014/24/EU eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivet. Det som anges i direktivet om centrala statliga myndigheter gäller för en central upphandlande myndighet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till direktiv 2014/24/EU.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 1 kap. 4 §, artikel 4 i LOU-direktivet. Andra stycket genomför inte någon bestämmelse i direktivet. Paragrafen motsvarar i viss mån 3 kap. 1 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
Första stycket anger vilka bestämmelser om tröskelvärden som gäller när en upphandlande myndighet enligt 1 kap. 4 § ska bedöma vilka bestämmelser som ska tillämpas på upphandlingen. Paragrafen hänvisar till artikel 4 i LOU-direktivet där tröskelvärdena framgår. Enligt artikel 6 ska Kommissionen revidera tröskelvärdena. Bestämmelsen har på
Lagrådets förslag fått en ny struktur i förhållande till nuvarande lagstiftning men detta är inte avsett att medföra någon ändring i sak.
I artikel 4 anges att direktivet ska tillämpas på upphandlingar som uppgår till minst de tröskelvärden som anges i punkterna a–d. En upphandling kan i praktiken bestå av flera kontrakt, t.ex. om en anskaffning delas upp i flera kontrakt. Det nya direktivet har i den delen fått en nytt uttryckssätt men detta bedöms inte innebära ett ändrat rättsläge.
Bestämmelserna om tröskelvärdenas storlek i LOU-direktivet har ändrats i två avseenden jämfört med 2004 års LOU-direktiv och LOU. Det särskilda tröskelvärdet för B-tjänster har tagits bort som en konsekvens av att det inte längre görs någon uppdelning i A- och Btjänster, i stället finns ett tröskelvärde för sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Vidare har det särskilda tröskelvärdet för forsknings- och utvecklingstjänster och vissa tjänster på telekommunikationsområdet tagits bort.
De tröskelvärden som gäller räknas upp i fyra punkter i artikel 4. Tröskelvärdena ska enligt artikel 6 kontrolleras och vid behov revideras enligt vad som sägs i den artikeln. Tröskelvärdenas storlek kommer därför att variera över tiden.
För varu- och tjänstekontrakt gäller enligt artikel 4 b i direktivet ett tröskelvärde som tillämpas för centrala upphandlande myndigheter enligt definitionen i 1 kap. 11 § (beträffande centrala upphandlande myndigheter, se avsnitt 6.7.5). När sådana upphandlande myndigheter som bedriver verksamhet på försvarsområdet upphandlar varor gäller detta tröskelvärde dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till direktivet, dvs. sådana varor som inte har en enbart militär användning. Direktivets tröskelvärde gäller också när centrala upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar.
För varu- och tjänstekontrakt gäller också enligt artikel 4 c i direktivet ett särskilt tröskelvärde för sådana upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter, dvs. i huvudsak kommunala myndigheter. Detta tröskelvärde gäller också för centrala upphandlande myndigheter på försvarsområdet, när kontraktet avser varor som inte omfattas av bilaga III till direktivet, dvs. om kontraktet avser varor med enbart militär användning. Tröskelvärdet enligt artikel 4 c är något högre än det som gäller enligt artikel 4 b och får för dessa myndigheters del ses som ett undantag frånhuvudregeln, som innebär att tröskelvärdet enligt artikel 4 b ska tillämpas vid upphandling av såväl varu- som tjänstekontrakt (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 312).
För kontrakt som avser sociala och andra särskilda tjänster som omfattas av bilaga XIV till LOU-direktivet gäller ett särskilt tröskelvärde enligt artikel 4 d i direktivet. Direktivets bilaga XIV motsvaras av bilaga 2 till denna lag (beträffande de sociala tjänsterna och andra särskilda tjänsterna, se avsnitt 32).
För byggentreprenadkontrakt gäller ytterligare ett värde enligt artikel 4 a i direktivet.
Andra stycket är en upplysning om att regeringen tillkännager i Svensk författningssamling de aktuella tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1, dvs. den förteckning som återfinns i bilaga III till direktivet.
Bestämmelsen motsvarar regleringen i LOU. Som framgår ovan är det kommissionen som beslutar om ändring av tröskelvärdena.
2 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 6 § anges i artikel 13 i direktiv 2014/24/EU eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 kap. 6 §, artikel 13 i LOUdirektivet. Paragrafen är utformad med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 11.1. Bestämmelsen är utformad på samma sätt som 1 § men tar sikte på sådana tröskelvärden som avses i 1 kap. 6 § och som gäller när en upphandlande myndighet subventionerar en byggentreprenad med mer än 50 procent av finansieringen.
Värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling är det totala belopp som, enligt den upphandlande myndighetens uppskattning, ska betalas enligt de varukontrakt, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt som ingår i upphandlingen. När värdet bestäms ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen genomför artikel 5.1 i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Paragrafen anger huvudregeln för hur värdet av en upphandling ska uppskattas. Det värde som ska uppskattas är, i konsekvens med det nya direktivet, värdet av en upphandling i stället för, som i 2004 års LOUdirektiv och LOU, värdet av ett kontrakt. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd. I övrigt motsvarar paragrafen 3 kap. 3 § LOU förutom den tillagda föreskriften att eventuella options- och förlängningsklausuler ska anges i något av upphandlingsdokumenten. Tillägget följer av LOUdirektivet. Föreskriften får ses som ett uttryck för transparensprincipen och en anvisning till den upphandlande myndigheten att sådana klausuler ska tas in i något av upphandlingsdokumenten.
Att värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt framgår på flera ställen i direktivets tröskelvärdesbestämmelser och anges här i andra stycket då denna bestämmelse uttrycker grundregeln för beräkning av värdet av en upphandling.
4 § Om en upphandlande myndighet består av separata operativa enheter, ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet för alla sådana enheter. Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av upphandlingar.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådet förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.1.
Med separata operativa enheter avses organisatoriska delar av en och samma upphandlande myndighet. Huvudregeln är att värdet av upphandlingen för alla operativa enheter ska läggas samman av myndigheten. En upphandlande myndighet kan dock tillåta en sådan enhet att själv uppskatta värdet för sin upphandling eller vissa kategorier av denna, om enheten självständigt ansvarar för sin upphandling i de delarna. Denna bedömning får avgöras efter en analys av graden av självständighet. Analysen kan utfalla i resultatet att en separat operativ enhet är självständig i fråga om visst eller vissa slag av upphandling, men inte i andra. Analysen ska grundas på en helhetsbedömning. I skäl 20 i LOU-direktivet ges vägledning för vilka omständigheter som då kan beaktas. Enligt skältexten bör det klargöras att det vid uppskattningen av värdet av en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskattningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen endast när detta motiveras av objektiva skäl. Kravet på objektiva skäl framgår också av lagtexten.
Det kan exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden för en separat operativ enhet hos den upphandlande myndigheten, såsom skolor eller daghem, under förutsättning att enheten i fråga självständigt ansvarar för sin upphandling. Detta kan antas vara fallet när den separata operativa enheten självständigt genomför upphandlingar och beslutar om inköp, förfogar över en egen budgetpost för de berörda upphandlingarna, ingår kontraktet självständigt och finansierar det ur en budget som den förfogar över. En uppdelning är inte motiverad när det bara är genomförandet av upphandlingen som den upphandlande myndigheten överlåtit till en separat operativ enhet.
Direktivens bestämmelser är inspirerade av äldre riktlinjer från kommissionen (Policy Guidelines on Contracts Awarded by Separate Units of a Contracting Entity Under Directive 90/531/EEC (CC/92/87 final)). I riktlinjerna gavs, jämfört med direktivets skältext, något mer utförliga exempel på olika faktorer som kan beaktas vid bedömningen. Med ledning av riktlinjerna kan sägas att det rör sig om en helhetsbedömning, och att faktorer som har betydelse vid denna är t.ex. om
– upphandlingsansvaret har överlåtits så att berörd separat operativ enhet självständigt kan genomföra upphandlingar och i sista hand besluta om inköp, oberoende av andra delar av den upphandlande myndigheten eller enheten,
– en sådan delegering av upphandlingsansvaret också visar sig genom att den separata operativa enheten har en egen budget, eller om den berörda enheten åtminstone har en egen budgetpost för de berörda upphandlingarna,
– en sådan delegering innebär att den separata operativa enheten faktiskt ingår kontraktet och finansierar det ur en budget som den förfogar över,
– upphandlingen är tänkt att möta efterfrågan hos den separata operativa enheten eller att möta efterfrågan hos flera enheter eller hela den upphandlande myndigheten eller enheten, vars upphandling har skötts decentraliserat, och
– den upphandlande myndigheten eller enheten delegerar upphandlingsansvaret till en enskild separat operativ enhet, men fortfarande strävar efter att använda sin övergripande ställning som viktig köpare för att få förmånliga villkor.
En i sammanhanget näraliggande fråga är vilka varor eller tjänster respektive byggentreprenader som är likartade. En upphandlande myndighet ska som huvudregel lägga samman värdet av delkontrakt (se 8 §). Myndigheten ska också lägga samman värdet av flera planerade anskaffningar enligt bestämmelserna om varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas (se 11 §). Se angående nämnda fråga prop. 2006/07:128 del 1 s. 316 f. I skäl 19 i LOUdirektivet ges också viss vägledning i fråga om begreppet likartade varor. Begreppet bör vid beräkningen av tröskelvärdena förstås som varor som är avsedda för identisk eller likartad användning, till exempel varor som utgörs av ett antal livsmedel eller av olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör (leverantör) som är verksam på det berörda området skulle i typfallet troligtvis ha sådana varor i sitt normala varuutbud.
Även om en separat operativ enhet bedöms vara självständig i fråga om hela eller delar av sin upphandling innebär inte detta att det är fråga om en egen upphandlande myndighet i lagens mening. Bestämmelserna om separata operativa enheter rör endast tröskelvärdesberäkningen.
När det gäller förutsättningarna för en självständig separat operativ enhet att upphandla genom direktupphandling, se kommentaren till 19 kap. 8 §.
Värdetidpunkten
5 § Uppskattningen av en upphandlings värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 5.4 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Enligt huvudregeln i paragrafens första led ska uppskattningen av en upphandlings värde avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut. Anbudsinfordran är normalt en annons om upphandlingen men i vissa fall kan anbudsinfordran ske genom förhandsannonsering.
Alternativregeln i paragrafens sista led gäller om en anbudsinfordran inte krävs, t.ex. vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Enligt 3 kap. 4 § LOU är värdetidpunkten i dessa fall när den upphandlande myndigheten bjuder in leverantörer till anbudsgivning. Nu föreskrivs, i enlighet med vad som anges i LOU-direktivet, att uppskattningen ska avse värdet vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten påbörjar upphandlingsförfarandet. Detta bör ses som en nyansering. I artikeln ges exemplet att den upphandlande myndigheten, när så är lämpligt, söker kontakt med ekonomiska aktörer med tanke på upphandlingen. Se i detta sammanhang också rättsfallet HFD 2013 ref. 31. I ett mål om upphandlingsskadeavgift till följd av otillåten direktupphandling uppkom frågan när upphandlingen skulle anses ha påbörjats. Högsta förvaltningsdomstolen uttalade bl.a. att ett upphandlingsförfarande får anses ha påbörjats när den upphandlande myndigheten beslutat att inleda ett upphandlingsförfarande och detta beslut kommit till kännedom utåt genom att myndigheten tagit någon form av extern kontakt i syfte att anskaffa det som beslutet avser.
Förbud mot kringgående
6 § Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
Paragrafen genomför, tillsammans med 7 §, artikel 5.3 i LOU-direktivet och motsvarar närmast 3 kap. 10 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.
7 § En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Paragrafen genomför, tillsammans med 6 §, artikel 5.3 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3.
I paragrafen anges huvudregeln att värdet av olika delar av en upphandling ska läggas samman. Det är endast tillåtet att grunda uppskattningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen när det är motiverat av objektiva skäl. Ett sådant fall kan vara att kontraktsvärdet kan uppskattas särskilt för en separat operativ enhet hos den upphandlande myndigheten enligt 4 § (se skäl 20 i LOU-direktivet). Ett annat fall kan vara när en upphandlande myndighet delar upp ett kontrakt i enlighet med bestämmelserna om uppdelning av kontrakt i delar i 4 kap. och det leder till att förutsättningarna för undantag från de direktivstyrda bestämmelserna enligt 8 § andra stycket är uppfyllda för något av de efterföljande kontrakten (se skäl 78 andra stycket i LOU-direktivet). Som följer av fjärde stycket i 8 § ska dock de icke direktivstyrda bestämmelserna om upphandling i 19 kap. tillämpas i ett sådant fall.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form
av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt 1 §.
Om tröskelvärdet överskrids, ska varje delkontrakt upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet. Detta gäller dock inte för ett enskilt delkontrakt vars värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader. Finns det flera delkontrakt av sådant slag som anges i föregående stycke, ska vart och ett av dem upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
För sådana delkontrakt som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas 19 kap.
Paragrafen genomför artikel 5.8–5.10 i LOU-direktivet och motsvarar i sak 3 kap. 7 § LOU med den skillnaden att det inte längre anges som en förutsättning att delkontrakten ska upphandlas samtidigt. Ändringen följer av direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Byggentreprenad
9 § I värdet av en upphandling av en byggentreprenad ska det ingå, utöver det belopp som ska betalas för entreprenaden, värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Paragrafen genomför artikel 5.7 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 8 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
I sak motsvarar paragrafen nuvarande 3 kap. 8 § LOU. Paragrafen har dock fått en annan utformning till följd av lydelsen av artikel 5.7 i LOUdirektivet. Någon ändring av rättsläget är inte avsedd. Artikel 5.7 i LOUdirektivet motsvaras av artikel 8.4 i 2004 års LOU-direktiv. I syfte att uppnå överensstämmelse mellan LOU- och LUF-direktiven har artikel 5.7 i LOU-direktivet anpassats efter regleringen i artikel 17.4 och även 17.5 i 2004 års LUF-direktiv, som i vissa avseenden är mer utförlig än den korresponderande regleringen i 2004 års LOU-direktiv. Därmed inkluderas nu i artikel 5.7 i LOU-direktivet värdet av både varor och tjänster, och det anges uttryckligen att dessa måste vara nödvändiga för att byggentreprenaden ska kunna fullgöras. Redan vid genomförandet av 2004 års direktiv kompletterades emellertid 3 kap. 8 § LOU, i förhållande till 2004 års LOU-direktiv, så att den paragrafen skulle överensstämma med motsvarande bestämmelse i LUF och den något utförligare regleringen i artikel 17.4 och 5 i 2004 års LUF-direktiv (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 318 f.).
Leasing, hyra och hyrköp av varor
10 § Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas till den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader, ska värdet uppskattas till den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten, ska värdet uppskattas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Paragrafen genomför artikel 5.12 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 9 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska uppskattas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Paragrafen genomför artikel 5.11 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 10 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. En bestämmelse som i sak motsvarar 3 kap. 10 § andra stycket LOU återfinns i 6 §.
Lagrådet har efterfrågat klargöranden av hur bestämmelsen ska tillämpas. Bestämmelsen är utformad i nära anslutning till direktivet och har samma lydelse som i LOU som är utformad i nära anslutning till 2004 års direktiv. Det får därmed förutsättas att bestämmelsen även fortsättningsvis kommer att tillämpas som den gjort hittills. Det har inte framkommit något som tyder på att bestämmelsen skulle vålla svårigheter i den praktiska tillämpningen. Mot denna bakgrund får de klargöranden som Lagrådet efterfrågar utvecklas i rättstillämpningen.
Vissa tjänster
12 § Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
När upphandlingen avser ska värdet uppskattas till
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
3. projektering
den premie som ska betalas och andra ersättningar för tjänsten
arvoden, provisioner, ränta och andra ersättningar för tjänsten
arvoden eller den provision som ska betalas och andra ersättningar för projekteringen.
Paragrafen genomför artikel 5.13 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 11 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
13 § Om en tjänst upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet av upphandlingen vara det som ska betalas för tjänsten under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader.
Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet uppskattas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Paragrafen genomför artikel 5.14 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 12 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
Paragrafen genomför artikel 5.5 i LOU-direktivet och motsvarar 3 kap. 13 § LOU men omfattar nu även uppskattning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av partnerskapet.
Paragrafen genomför artikel 5.6 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
Projekttävlingar
16 § Värdet av en projekttävling ska uppskattas till summan av sådana ersättningar som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de tjänstekontrakt som kan komma att tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Paragrafen genomför artikel 78 andra och tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 3 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Paragrafen genomför artikel 26.1–26.3, 26.6 och delar av artikel 26.4 i LOU-direktivet. Bestämmelsen omfattar också vad som anges i artikel 32.1. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.
Paragrafen anger samtliga upphandlingsförfaranden som får användas vid offentlig upphandling om upphandlingen avser kontrakt vars värde överstiger de tröskelvärden som anges i lagen.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
Paragrafen genomför artikel 27.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 22 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.
Vid ett öppet förfarande ska en annons om upphandling enligt 10 kap 1 § användas som anbudsinfordran, då förfarandet inte omfattas av regleringen om förhandsannons i 10 kap. 2 §, se vidare kommentaren till de bestämmelserna.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud.
Paragrafen genomför delvis artikel 28.1 första stycket och delvis artikel 28.2 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 16 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.
Vid ett selektivt förfarande ska en annons om upphandling enligt 10 kap. 1 § användas som anbudsinfordran. Myndigheter under den centrala nivån får dock enligt 10 kap. 2 § även använda en förhandsannons som anbudsinfordran. Se vidare kommentaren till de bestämmelserna.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Paragrafen genomför delvis artikel 29.1 första stycket och delvis artikel 29.2 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 9 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering ska en annons om upphandling enligt 10 kap. 1 § användas som anbudsinfordran. Myndigheter under den centrala nivån får dock enligt 10 kap. 2 § även använda en förhandsannons som anbudsinfordran. Se vidare kommentaren till de bestämmelserna.
När förfarandet får användas
5 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. upphandlingen inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser arten, komplexiteten eller den rättsliga och ekonomiska utformningen av det som ska anskaffas eller på grund av riskerna i anslutning till dessa omständigheter, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
Paragrafen genomför tillsammans med 21 § artikel 26.4 a i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 2 § första stycket 2–4 LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
I paragrafen anges under vilka förutsättningar förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas.
6 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får också användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Paragrafen genomför tillsammans med 21 § artikel 26.4 b första stycket första meningen i LOU-direktivet. Den motsvarar 4 kap. 2 § första stycket 1 LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Av paragrafen framgår att förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
I artikel 26.4 b andra stycket återfinns dels en uppräkning av i vilka fall som ett anbud i synnerhet ska anses vara ogiltigt, dels en uppräkning av i vilka fall ett anbud i synnerhet ska anses vara oacceptabelt. Uppräkningarna är inte uttömmande. Av den första uppräkningen framgår att i synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Av den andra uppräkningen framgår att i synnerhet anbud som lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras och anbud vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds, ska anses vara oacceptabla.
Av 16 § följer att i de fall som avses i denna paragraf får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 kap., 14 kap. och 4 kap. 6 §, samt
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och vad som krävs i fråga om egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimikrav som alla anbud ska uppfylla, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 29.1 andra och tredje stycket i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vad som avses med upphandlingsdokument definieras i 1 kap. 23 §. Av 9 kap. 1 § framgår att tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten. I de tekniska specifikationerna ska de egenskaper som krävs av de berörda varorna tjänsterna eller byggentreprenaderna anges.
Med minimikrav avses de villkor och egenskaper som alla anbud ska uppfylla eller inneha. I skäl 45 i LOU-direktivet anges att detta i synnerhet kan avse fysiska, funktionella och rättsliga villkor och egenskaper. Tilldelningskriterierna behandlas i 16 kap.
Förhandlingarna
8 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen enligt 10 kap. 1 § eller i inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 8 § har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
Första stycket genomför, tillsammans med 11 §, artikel 29.3 och andra stycket genomför artikel 29.4 i LOU-direktivet. Första stycket motsvaras delvis av 4 kap. 3 § LOU. Andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Förhandlingarna enligt första stycket ska, enligt skäl 45 i LOUdirektivet, ha som mål att förbättra anbuden så att det är möjligt för den upphandlande myndigheten att erhålla varor, tjänster och byggentreprenader som är perfekt anpassade till dess särskilda behov. Förhandlingarna får avse alla aspekter av de aktuella varorna, tjänsterna
eller byggentreprenaderna, innefattande till exempel kvalitet, kvantiteter, handelsklausuler samt sociala, miljömässiga och innovativa egenskaper.
Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna som således inte får ändras under upphandlingens gång. Vad som avses med minimikrav framgår av kommentaren till 7 §.
9 §
Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska
den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid att ändra sina anbud
Paragrafen genomför del av artikel 29.5 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen reglerar den situationen att de krav som angetts i upphandlingsdokumenten ändras till följd av förhandlingarna. Alla anbudsgivare som är kvar måste då informeras om detta och ges möjlighet att anpassa sig till de nya krav som ställs. Att ändringar inte kan göras i minimikraven och tilldelningskriterierna framgår redan av 8 § där det anges att förhandlingarna inte får avse minimikrav eller tilldelningskriterier. Förhandlingarna kan således inte påverka sådana krav eller kriterier. Vad som avses med minimikrav framgår av kommentaren till 7 §.
Vad som utgör skälig tid för anbudsgivarna för att komma in med ändrade anbud måste avgöras från fall till fall. Allmänt kan sägas att den tid som ges måste vara tillräckligt väl tilltagen för att anbudsgivarna ska ha möjlighet att ändra sina anbud och komma in med de ändrade anbuden till myndigheten.
10 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje steg välja ut de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
Paragrafen genomför artikel 29.6 och, tillsammans med 23 §, artikel 66 i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Andra styckets krav på att antalet anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås innebär att den upphandlande myndigheten aldrig kan minska antalet anbud till en lägre nivå än effektiv konkurrens kräver. Om det emellertid inte inkommit tillräckligt många anbud för att uppnå effektiv konkurrens eller om anbud faller bort av andra skäl än att myndigheten minskat antalet kan myndigheten ändå fortsätta förfarandet trots att kravet på effektiv konkurrens inte är uppfyllt. Detta framgår av sista ledet i stycket som anger att det är en förutsättning för kravet på effektiv konkurrens att det finns ett tillräckligt stort antal anbud.
11 § När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
Paragrafen genomför, tillsammans med 8 §,artikel 29.3 och delvis artikel 29.7 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen är ett utflöde av principen om likabehandling och säkerställer att alla kvarvarande anbudsgivare ges möjligheter att komma in med ett slutgiltigt anbud. De slutliga anbuden får inte vara föremål för förhandling.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud, och de villkor som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
Paragrafen genomför artikel 32.2 a första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 1 LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får enligt förevarande paragraf till skillnad från vad som gäller enligt 4 kap. 5 § första stycket 1 LOU även användas när det visserligen har lämnats anbudsansökningar men inte några som är lämpliga.
Det ligger i sakens natur att om inga anbudsansökningar eller anbud har lämnats, så har heller inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud lämnats. Lagrådet efterfrågar en närmare förklaring av uttrycket lämpliga anbudsansökningar i författningskommentaren. Viss ledning kan hämtas ur 13 § som anger vissa specifika fall när ett anbud eller en anbudsansökan ska anses olämplig. Det är naturligtvis önskvärt med en tydlig innebörd av uttryck som används i lagtexten. Givet direktivets utformning är det dock i detta fall svårt att ge en närmare förklaring än den som lämnas i 13 §. Den närmare innebörden av begreppet lämpliga anbudsansökningar får därför bli en fråga för rättstillämpningen att definiera.
13 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande myndigheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 32.2 a andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med
beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen klargör vissa fall när ett anbud eller en anbudsansökan ska anses olämplig.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
14 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör därför att
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas skyddas av ensamrätt och därför endast kan tillhandahållas av en viss leverantör.
Ett sådant förfarande får i fall som avses i första stycket 2 och 3 användas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 32.2 b i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 2 LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
I förhållande till gällande rätt tydliggörs i första stycket 1 att vid inköp av en produkt av konstnärlig gestaltning, får förhandlat förfarande utan föregående annonsering endast användas om det är fråga om att förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation (jfr RÅ 2008 ref. 79 och RÅ 2009 not.134).
I punkten 2 klargörs att förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas om det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
Skyddet av ensamrätt i punkten 3 inkluderar skydd av immateriella rättigheter.
Av andra stycket framgår under vilka förutsättningar undantagen i första stycket 2 och 3 får tillämpas. Dels krävs att det inte finns några rimliga alternativ, dels att denna situation inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen. Med detta avses att den upphandlande myndigheten inte själv skapat bristen på konkurrens genom att utforma förutsättningarna för upphandlingen på så sätt att bara en viss leverantör kan komma ifråga. Att avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen uttrycks i direktivet som att avsaknaden av konkurrens inte får bero på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna. Ändringen har gjorts i förenklande syfte och någon skillnad i sak är inte avsedd.
För att kunna tillämpa punkten 3 är det inte tillräckligt att varan eller tjänsten är skyddad av ensamrätt. Den upphandlande myndigheten måste också kunna visa att det inte är möjligt för någon annan att genomföra uppdraget (jfr dom kommissionen mot Spanien, C-328/92, EU:C:1994:178).
Synnerlig brådska
15 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av myndigheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, och anskaffningen är absolut nödvändig.
Paragrafen genomför artikel 32.2 c i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 5 § första stycket 3 LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
I bestämmelsen understryks att de omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig brådska inte får bero på den upphandlande myndigheten och inte heller kunnat förutses av myndigheten.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
16 § En upphandlande myndighet får i de fall som avses i 6 § avstå från att annonsera upphandlingen på nytt om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. inte ska uteslutas enligt bestämmelserna i 13 kap.,
2. uppfyller de krav som anges i 14 kap. och de kriterier eller regler som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande, och
3. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 26.4 b första stycket andra meningen i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 6 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Upphandling av varor i vissa fall
17 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. kontraktet gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål under förutsättning att
a) kontraktet inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägnade att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
b) tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. kontraktet gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har gått i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett kontrakt om kompletterande leveranser enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 32.3 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 7 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen reglerar ett antal situationer då förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas vid upphandling av varor. Om kontraktet avser två eller flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) måste upphandlingen av varor utgöra huvudföremålet för upphandlingen för att det ska vara fråga om upphandling av varor. Uppfylls inte denna förutsättning är förevarande paragraf inte tillämplig, se vidare beträffande kontrakt som avser flera slag av upphandling 2 kap. 2 §.
Kravet i första stycket 1 på att tilldelningen av kontraktet inte får påverka efterföljande konkurrensutsatt upphandling saknar motsvarighet i artikel 32.3 i LOU-direktivet. Ett sådant krav återfinns dock i motsvarigheten till artikeln i LUF-direktivet (artikel 50). Det finns inget sakligt skäl varför inte motsvarande ska gälla även här (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 329).
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
18 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
5. värdet av det nya kontraktet har ingått i uppskattningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får användas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet ingicks.
Paragrafen genomför artikel 32.5 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 8 § första stycket 2 LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3. Den tidpunkt i sista stycket från vilken de tre åren, under vilket förfarandet enligt paragrafen får användas, räknas är den tidpunkt då kontraktet ingicks.
Upphandling av tjänst som följer på en projekttävling
19 § En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en projekttävling, om kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Paragrafen genomför artikel 32.4 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 9 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Konkurrenspräglad dialog
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
Paragrafen genomför del av artikel 30.1 i LOU-direktivet och motsvarar 2 kap. 9 b § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vid en konkurrenspräglad dialog ska en annons om upphandling enligt 10 kap. 1 § användas som anbudsinfordran då förfarandet inte omfattas av regleringen om förhandsannons i 10 kap. 2 §.
När förfarandet får användas
21 § En upphandlande myndighet får använda sig av en konkurrenspräglad dialog i de fall som anges i 5 och 6 §§.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses.
Paragrafen genomför, tillsammans med 5 och 6 §§, artikel 26.4 a och b samt del av artikel 30.3 första stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 10 och 11 §§ och 13 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Av paragrafens första stycke framgår att de förutsättningar som ska vara uppfyllda för att det ska vara möjligt att få använda sig av konkurrenspräglad dialog överensstämmer med dem som gäller för att förhandlat förfarande med föregående annonsering ska få användas. Av andra stycket framgår vad syftet ska vara med en konkurrenspräglad dialog. Vad som anges i direktivet om att myndigheten får diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda deltagarna gäller utan att det behöver regleras i lagtext.
Upphandlingsdokumenten
22 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange sina behov och krav, ange tilldelningskriterierna och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Paragrafen genomför artikel 30.2 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 12 och 18 §§ LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen att myndigheten i något av upphandlingsdokumenten ska ange sina behov och krav.
I paragrafen slås också fast att tilldelningskriterierna ska anges i samma dokument som det där den upphandlande myndigheten anger sina behov och krav. Det är vidare inte tillräckligt att endast översiktligt ange innebörden av tilldelningskriterierna då det i paragrafen föreskrivs att innebörden av dem ska förklaras. Även en preliminär tidsplan ska anges i samma dokument.
Genomförandet av dialogen
23 § Dialogen får genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje steg välja ut de lösningar som myndigheten ska fortsätta att diskutera. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
Paragrafen genomför artikel 30.4 och, tillsammans med 10 §, artikel 66 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 14 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 10 § och som 36 § när det gäller första stycket. Motsvarande bestämmelser i direktivet avseende konkurrenspräglad dialog, förhandlat förfarande med föregående annonsering och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap är likadant utformade. De har därför utformats enligt samma format i lagtexten. Någon ändring i sak i förhållande till nuvarande lagstiftning är inte avsedd.
24 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen genomför artikel 30.5 och tillsammans med 25 § artikel 30.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 15 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Uppmaning att lämna anbud
25 § När en underrättelse har lämnats enligt 24 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
Paragrafen genomför tillsammans med 24 § artikel 30.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 16 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vad som anges i direktivet och i nuvarande lagstiftning om att anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande behöver inte anges i lagtexten. Givetvis måste ett anbud innehålla nödvändiga faktorer och villkor för att den
upphandlande myndigheten ska kunna anta det utan att komma i konflikt med de allmänna principerna.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
26 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov myndigheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 30.6 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 17 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Första stycket gör det möjligt för en upphandlande myndighet att uppmana en deltagande leverantör att förtydliga innehållet eller, vilket utgör en nyhet i förhållande till gällande rätt, optimera sitt anbud.
Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat, vilket framgår av andra stycket. Av artikel 30.6 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen inkluderas de behov och krav som avses i 22 §.
Utvärdering av anbud
27 §
Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet
mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 30.1 tredje stycket sista meningen i LOUdirektivet och motsvarar 4 kap. 19 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 25.
Bestämmelsen har i förhållande till direktivets ordalydelse anpassats till den terminologi som används i 16 kap.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
28 § Den upphandlande myndigheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet och slutligt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 30.7 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 20 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Förhandlingsutrymmet är emellertid begränsat. Förhandlingen får endast syfta till att få villkoren i anbudet bekräftade. Lagrådet har anmärkt på ordvalet i bestämmelsen
och påpekat att en förhandling syftar till en förändring, inte till en bekräftelse. Att förhandlingen ska syfta till att bekräfta åtagandena och villkoren är emellertid det ordval som används i direktivet. Det ordval som används måste förstås så att det inte finns utrymme i förhandlingarna för några egentliga förändringar i anbudet. Den närmare innebörden av bestämmelsen får emellertid överlämnas åt rättstillämpningen.
Av artikel 30.7 andra stycket framgår att i väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen inkluderas de behov och krav som avses i 22 §.
Ersättning för deltagande i dialogen
29 § Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen.
Paragrafen genomför artikel 30.8 i LOU-direktivet och motsvarar 4 kap. 21 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Innovationspartnerskap
30 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 31.1 första stycket, artikel 31.1 fjärde stycket andra meningen och, tillsammans med 31 §,artikel 31.6 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Benämningen på upphandlingsförfarandet som används när en upphandlande myndighet vill inrätta ett innovationspartnerskap är förfarande för inrättande av innovationspartnerskap medan begreppet innovationspartnerskap används som benämning på det partnerskap som ingås efter att upphandlingen avslutats och kontrakt ingåtts med en eller flera leverantörer.
Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska en annons om upphandling enligt 10 kap. 1 § användas som anbudsinfordran då förfarandet inte omfattas av regleringen om förhandsannons i 10 kap. 2 §.
Bestämmelser om begränsning av antalet anbudsgivare finns i 4 kap. 6 och 7 §§.
När förfarandet får användas
31 § En upphandlande myndighet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande myndigheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Innovationspartnerskapet ska syfta till utveckling och därpå följande anskaffning av den vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten har behov av. En sådan anskaffning förutsätter att varan, tjänsten eller
byggentreprenaden motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande myndigheten och deltagarna har kommit överens om.
Paragrafen genomför artikel 31.2 första stycket och, tillsammans med 30 §, 31.6 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Av första stycket framgår förutsättningarna för att få inrätta innovationspartnerskap. För att kunna bedöma att ett behov inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden kan den upphandlande myndigheten behöva göra en marknadsanalys. Frågan om vilken grad av innovation som krävs för att förutsättningarna enligt bestämmelsen ska vara uppfyllda får i slutänden bestämmas av rättstillämpningen.
Av andra stycket framgår att ett innovationspartnerskap ska omfatta såväl utvecklingen av en vara, tjänst eller byggentreprenad som själva anskaffningen av den utvecklade varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Att en anskaffning ska få göras inom ramen för innovationspartnerskapet förutsätter att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som överenskommits mellan den upphandlande myndigheten och deltagarna.
Krav på anbudssökande
32 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande myndighet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Paragrafen genomför artikel 31.6 första stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
De krav som avses i bestämmelsen är en specificering av de krav som kan ställas enligt 14 kap. De krav som ställs enligt 14 kap. ska således vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska särskilt ta sikte på leverantörens kapacitet i de avseenden som bestämmelsen anger.
Upphandlingsdokumenten
33 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. ange det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 31.1 andra stycket och tredje punkten genomför del av 31.6 tredje stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
I paragrafen anges de uppgifter som specifikt ska lämnas i upphandlingsdokumenten när ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap genomförs.
Förhandlingar
34 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. De slutliga anbuden får inte vara föremål för förhandling.
Paragrafen genomför artikel 31.3 i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen innehåller motsvarande bestämmelser som 8 § första stycket, se vidare kommentaren till den paragrafen.
Lagrådet har föreslagit ett andra stycke i bestämmelsen som motsvarar regleringen i 11 § om hur myndigheten ska förfara när den har för avsikt att avsluta förhandlingarna vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering. Motsvarande reglering avseende förfarande för inrättande av innovationspartnerskap saknas emellertid i direktivet och det saknas därför stöd för att införa en sådan reglering. Det är dock givetvis så att upphandlande myndigheter för att säkerställa att den inte bryter mot någon av de allmänna principerna bör förfara på ett sådant sätt som anges i 11 § när den har för avsikt att avsluta förhandlingarna även vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. I skäl 49 anges vidare att regleringen kring innovationspartnerskap bör baseras på de förfaranderegler som gäller för förhandlat förfarande med föregående annonsering. Det förfarande som föreskrivs i 11 § är därför en rimlig handlingsregel även när ett innovationspartnerskap ska inrättas.
35 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
Paragrafen genomför del av artikel 31.4 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen innehåller motsvarande bestämmelser som 9 §, se vidare kommentaren till den paragrafen.
36 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om den upphandlande myndigheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Myndigheten får efter varje steg välja ut de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför del av artikel 31.5 i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen innehåller motsvarande bestämmelser som 10 § första stycket och 23 § första stycket, se vidare kommentaren till den förstnämnda paragrafen. Någon motsvarande bestämmelse som i 10 §
andra stycket och 23 § andra stycket, som genomför artikel 66 i direktivet, finns inte beträffande innovationspartnerskap.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
37 § En upphandlande myndighet får inrätta innovationspartnerskap endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Paragrafen genomför artikel 31.1 tredje stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Kravet på separat forsknings- och utvecklingsverksamhet ska inte tolkas som ett krav på att företaget bedriver både forskningsverksamhet och utvecklingsverksamhet. Forskning och utveckling är ett vedertaget begrepp som innefattar dels forskning, dels utveckling.
Utvärdering av anbud
38 §
Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet
mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 31.1 fjärde stycket sista meningen i LOUdirektivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4 och i avsnitt 25.
Bestämmelsen har i förhållande till direktivets ordalydelse anpassats till den terminologi som används i 16 kap.
Genomförandet av partnerskapet
39 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 40 §, artikel 31.2 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Denna paragraf och 40 § innehåller bestämmelser om hur ett innovationspartnerskap ska struktureras och genomföras. I skäl 49 i direktivet anges att ett innovationspartnerskap bör struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvändiga efterfrågetrycket på marknaden och som ger incitament till utveckling av en innovativ lösning utan att marknaden för den skull sätts ur spel.
40 § Ett innovationspartnerskap ska slå fast delmål som partnerna ska uppfylla samt reglera ersättningen i lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande myndigheten efter varje etapp avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana genom att avsluta enskilda kontrakt. Sådana åtgärder förutsätter att myndigheten i något av upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
Paragrafen genomför artikel 31.2 tredje stycket och, tillsammans med 39 §, artikel 31.2 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har
utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Denna paragraf och 39 § innehåller bestämmelser om hur ett innovationspartnerskap ska struktureras och genomföras. Första stycket anger att partnerskapet ska struktureras i delmål som ska uppfyllas och att även hur ersättningen ska struktureras ska regleras mellan parterna. För att ett innovationspartnerskap ska ha önskvärd framgång bör det struktureras så att en rimlig riskfördelning uppnås mellan parterna.
Av andra stycket framgår att upphandlande myndighet efter varje etapp får avsluta innovationspartnerskapet eller enskilda kontrakt om det angetts i något av upphandlingsdokumenten. Det är givetvis upp till myndigheten och leverantörerna att göra nödvändiga överenskommelser i kontraktet om hur och på vilken grund denna möjlighet kan utnyttjas av den upphandlande myndigheten.
41 § Den upphandlande myndigheten ska se till att innovationspartnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
Paragrafen genomför artikel 31.7 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Bestämmelsen uttrycker att ett innovationspartnerskaps struktur ska vara proportionerligt mot graden av innovation och de insatser som krävs för att utveckla den efterfrågade lösningen. Även värdet av det som efterfrågas måste vara proportionerligt mot de investeringar som krävs för att ta fram den.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 33.1 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 33.1 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
I skäl 62 andra stycket i direktivet anges som exempel på fall som motiverar avsteg från huvudregeln om fyra år att leverantörer måste
förfoga över utrustning som har längre avskrivningstid än fyra år och som måste vara tillgänglig när som helst under ramavtalets hela löptid. I en sådan specifik situation kan det således finnas skäl att föreskriva en längre löptid för ramavtalet i syfte att tillförsäkra en effektiv konkurrens när ramavtalet ingås.
I första stycket i samma skältext anges också, såsom ett klargörande, att kontrakt som grundas på ett ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavtalet löper ut. Löptiden för de enskilda kontrakt som grundas på ett ramavtal behöver dock inte sammanfalla med löptiden för ramavtalet utan i förekommande fall får den vara kortare eller längre. I skälen anges vidare att det i synnerhet är tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk livslängd på mer än fyra år ingår eller när det behövs omfattande utbildning av personal för att fullgöra kontraktet.
I förhållande till LOU har 2 och 3 §§ bytt plats. Syftet är att hålla samman de bestämmelser som uteslutande rör själva ramavtalet i kapitlets inledning.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som har identifierats för detta syfte antingen i anbudsinfordran som avser ramavtalet eller i inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Villkoren i ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.2 andra och tredje styckena i LOUdirektivet och motsvarar 5 kap. 2 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Första stycket är ändrat i förhållande till motsvarande reglering i LOU (5 kap. 2 § första stycket). Kravet att en upphandlande myndighet som ska använda ramavtalet måste vara identifierad i underlaget för ramavtalet ska ses i ljuset av transparensprincipen. En leverantör måste, när ramavtalet ingås, enkelt och otvetydigt kunna identifiera vilka upphandlande myndigheter som kommer att ha rätt att använda sig av ramavtalet. Informationen om detta ska varken vara svårtillgänglig eller tveksam när det gäller innehållet.
Skäl 60 i direktivet klargör att kravet på tydlig identifiering innebär att det inte är möjligt för upphandlande myndigheter att ansluta till och börja använda ett ramavtal som redan har ingåtts av en annan upphandlande myndighet, t.ex. en inköpscentral. Att det bara är sådana leverantörer som är parter i ramavtalet som får ingå kontrakt innebär, på samma sätt, att ramavtalet inte är öppet för anslutning av nya leverantörer när det har ingåtts. Ett ingånget ramavtal är således ett slutet system såväl på användarsidan som på leverantörssidan.
Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste överväga hur kravet på transparens kan tillgodoses. I skäl 60 sägs i exemplifierande syfte att de berörda myndigheterna antingen kan
namnges eller identifieras på annat sätt, som genom en hänvisning till en viss kategori av upphandlande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt område. Med ledning av samma skältext kan sägas att en inköpscentral kan föra eller låta föra ett register över vilka upphandlande myndigheter som har rätt att använda sig av inköpscentralens ramavtal.
Genom att paragrafen hänvisar till inbjudan att bekräfta intresse tydliggörs att ett ramavtal kan ingås inte bara efter annonsering utan också när anbudsinfordran är en förhandsannons. Detta förutsätter givetvis att förutsättningarna i 10 kap. 2 § är uppfyllda.
Lydelsen av andra stycket är endast redaktionellt ändrad i förhållande till 5 kap. 2 § andra stycket LOU och någon skillnad i sak är inte avsedd. Bestämmelsen innebär att de materiella villkoren i ett tilldelat kontrakt inte i något fall – dvs. varken i fråga om ramavtal med en enda leverantör, eller i fråga om ramavtal med flera leverantörer – får avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet. Bedömningen av vad som är väsentliga avvikelser från villkoren i ramavtalet ska göras med ledning av bestämmelserna i 17 kap. om ändring av kontrakt. I direktivet framhålls kravets särskilda vikt i fråga om ramavtal med en enda leverantör. Detta får ses som en erinran om att det är särskilt viktigt att beakta transparens- och likabehandlingsprincipen i dessa fall eftersom det av naturliga skäl är svårt för utomstående att få insyn när kontrakt tilldelas i sådana fall.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Inför tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med leverantören och vid behov uppmana denne att komplettera sitt anbud.
Paragrafen genomför artikel 33.3 i LOU-direktivet och, tillsammans med 5 §, artikel 33.2 första stycket. Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Lydelsen av första stycket är ändrad i förhållande till 5 kap. 4 § första stycket LOU till en ordalydelse som anknyter till direktivet. Den bakomliggande direktivbestämmelsen i artikel 33.3 första stycket är inte ändrad i förhållande till 2004 års direktiv.
Bestämmelsen är tillämplig både när det gäller ramavtal som har samtliga villkor fastställda och ramavtal som inte har det. Med villkor förstås här sådana villkor som rör tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser. Tilldelning av kontrakt med anledning av ramavtalet ska ske utan användning av några tilldelningskriterier – någon utvärdering av anbudet ska inte ske. Den upphandlande myndighetens avrop måste hålla sig inom ramarna för de villkor för tillhandahållandet som anges i ramavtalet, t.ex. när det gäller vilka varor, tjänster eller byggentreprenader samt kvantiteter som kan avropas. Om det finns öppna villkor som kan kompletteras inför avrop måste dessa alltså vara angivna så att det framgår inom vilket utrymme kompletteringar är möjliga.
Andra stycket motsvarar 5 kap. 4 § andra stycket LOU. När det handlar om ramavtal med samtliga villkor för tillhandahållande fastställda sker tilldelning av kontrakt genom rena avrop. Genom bestämmelsen i detta stycke står det klart att det finns ett visst utrymme att använda sig av öppna villkor för tillhandahållande i ett ramavtal med en enda leverantör.
Utrymmet är dock begränsat. Regleringen måste förstås och tillämpas i ljuset av att det av naturliga skäl är särskilt svårt i dessa fall för utomstående, t.ex. andra leverantörer på marknaden, att få insyn vid tilldelningen. Ett sådant samråd som avses i stycket ska vara skriftligt.
Med samråd kan inte förstås förhandlingar. Någon förnyad konkurrensutsättning sker heller inte och det är inte fråga om en ny anbudsgivning. I praktiken innebär detta att det ges utrymme för en precisering av ramavtalsvillkoren genom en komplettering av leverantörens ursprungliga anbud. Det kan t.ex. röra sig om uppgift om aktuellt pris, om detta enligt ramavtalet är kopplat till någon form av prisjusteringsklausul (jfr exemplen i prop. 2006/07:128 del 1 s. 335).
Det är den upphandlande myndigheten som kan ta initiativ till ett samråd. Myndighetens behov är alltså avgörande för om samråd ska ske vilket bl.a. talar för att det i det nyss nämnda fallet normalt rör sig om prissänkningar, dvs. justeringar som är till fördel för den upphandlande myndigheten. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns fall där en komplettering också kan innebära en prishöjning, om det är nödvändigt för att ett avrop ska kunna komma till stånd och den upphandlande myndigheten därmed få sitt behov tillgodosett. Närmare vilka kompletteringar som kan göras vid ett enskilt avrop måste bedömas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 6 eller 7 §.
När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda, ska tilldelning ske enligt 8 §.
Första och andra styckena gäller även delar av ett ramavtal.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Första och andra stycket genomför första delen av artikel 33.4 i LOU-direktivet och, tillsammans med 4 §, artikel 33.2 första stycket. Tredje stycket genomför artikel 33.4 b andra stycket. Paragrafen har i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Paragrafen anger enligt vilka olika regler kontrakt ska tilldelas när ett ramavtal är tecknat med flera leverantörer. När ett ramavtal har alla villkor för tillhandahållande fastställda kan kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas på endera av två sätt som regleras i 6 och 7 §§. I 6 § anges att kontrakt kan tilldelas utan en förnyad konkurrensutsättning, med tillämpning av objektiva villkor, en s.k. fördelningsnyckel. Av 7 § framgår att kontrakt som grundas på sådana ramavtal också under vissa förutsättningar kan tilldelas efter förnyad konkurrensutsättning. När det gäller ramavtal som inte har alla villkor för tillhandahållande fastställda
ska tilldelning av kontrakt alltid ska ske efter en förnyad konkurrensutsättning. Innebörden av tredje stycket är att ett och samma ramavtal kan bestå av delar som är av det ena eller andra slaget. Lagrådet har efterfrågat ett förtydligande av styckets innebörd. I vissa delar av ett ramavtal kan således alla villkor vara fastställda medan andra delar har villkor som är öppna. Kontrakt som endast berörs av delar i ett ramavtal som har alla villkor fastställda kan tilldelas utan förnyad konkurrensutsättning utan hinder av att alla villkor inte är fastställda i andra delar av ramavtalet. Givetvis måste förutsättningarna för detta förfaringssätt framgå av upphandlingsdokumenten till ramavtalet.
Lagrådet har framfört att det är ogörligt att i ett avtal fastställa samtliga villkor för tillhandahållandet av de nyttigheter avtalet avser. När bestämmelsen talar om samtliga villkor ska detta emellertid inte förstås så att hela den utfyllande civilrätten ska finnas fastställd i ramavtalet för att kontrakt ska få tilldelas utan förnyad konkurrensutsättning. I praktiken förutsätter, som Lagrådet påpekat, alla avtal att de villkor parterna överenskommit om kompletteras av regler av civilrättslig karaktär. Vad som avses är att ramavtalet innehåller tillräckliga bestämmelser för att möjliggöra ett direkt avrop utan att ytterligare anbud begärs in. Om tilldelning med anledning av ramavtalet kommer att ske med eller utan förnyad konkurrensutsättning eller genom båda sätten kommer att framgå redan i upphandlingsdokumenten. Detta är alltså förutsättningar som är kända för leverantörerna redan när de lämnar anbud. Regleringen siktar snarare till att parterna i ramavtalet ska känna till vilka förutsättningar som kommer att gälla vid tilldelningen av kontrakt än att i lagstiftningen slå fast vilka villkor som ska vara fastställda för att ett ramavtal ska kunna genomföras på det ena eller det andra sättet.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning, enligt villkoren i ramavtalet.
Myndigheten ska tillämpa objektiva villkor för att avgöra vilken av leverantörerna som ska tilldelas kontraktet. De objektiva villkoren ska anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.4 a i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 6 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
I paragrafen behandlas tilldelning av kontrakt utan förnyad konkurrensutsättning, dvs. genom avrop, när fler än en leverantör är parter i ramavtalet. Lydelsen av första stycket överensstämmer i princip med 5 kap. 6 § första stycket LOU. Att kontrakt ska tilldelas enligt villkoren i ramavtalet innebär att den upphandlande myndighetens avrop ska hålla sig inom ramen för villkoren om tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser. Tilldelning ska ske utan samråd och utan användning av tilldelningskriterier. Någon ny utvärdering av leverantörernas anbud ska alltså inte göras.
Andra stycket behandlar frågan hur den upphandlande myndigheten ska avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska
tilldelas ett visst kontrakt vid ett avrop. Myndigheten ska därvid tillämpa objektiva villkor som ska anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet. De objektiva villkoren utgör en fördelningsnyckel som styr valet av utförare vid ett avrop från ramavtalet.
Syftet med kravet på objektiva villkor, en fördelningsnyckel, är att utesluta att valet av leverantör vid ett avrop styrs av den upphandlande myndighetens godtycke eller ovidkommande hänsyn. Om en myndighet tilldelar kontrakt genom avrop från ett ramavtal av det aktuella slaget är bestämmelserna avsedda att vara garanter för att frågan vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift avgörs på ett objektivt sätt, med iakttagande av de grundläggande principerna som likabehandlings- och transparensprincipen.
Vilken fördelningsnyckel som kan respektive bör användas i ett visst ramavtal får avgöras utifrån förhållandena i det enskilda fallet. I många fall torde en rangordning av leverantörerna, som fastställs i samband med tilldelning av ramavtalet, vara den bästa och effektivaste metoden för att helt eller delvis styra tilldelningen men så länge villkoren tillgodoser kraven på förutsebarhet och objektivitet kan den utformas på valfritt sätt från myndighetens sida.
När det gäller varor eller tjänster avsedda att användas av fysiska personer får villkoren i fördelningsnyckeln innefatta de berörda fysiska personernas behov eller val (se skäl 61 i direktivet). Att t.ex. en enskild person – utifrån sina personliga behov eller preferenser – får tydlig information om möjliga alternativ och därefter väljer vilken leverantör som ska få tillhandahålla en viss personlig tjänst eller vara innebär inte att valet styrs av den upphandlande myndighetens godtycke. Det är därför möjligt att använda detta som en objektiv metod för val av utförare. Om det kan ifrågasättas om ett sådant avrop i praktiken styrs av den upphandlande myndighetens godtycke måste den berörda personens behov vara klarlagt och definierat och kunna matchas mot villkoren i fördelningsnyckeln. Om det finns fler än en leverantör som kan tillgodose behovet får valet dem emellan inte ske godtyckligt, utan genom exempelvis en rangordning.
Tilldelning delvis efter en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis efter en förnyad konkurrensutsättning på det sätt som anges i 9 §, om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. de av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som myndigheten ska använda när den avgör om tilldelning ska ske utan eller efter en förnyad konkurrensutsättning.
Paragrafen genomför artikel 33.4 b första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Paragrafens första stycke innebär att om ett ramavtal eller en del av ett ramavtal har samtliga villkor för tillhandahållandet fastställda, kan ändå
ett eller flera av dessa villkor bli föremål för förnyad konkurrensutsättning. En förutsättning är att det har angetts i något av ramavtalets upphandlingsdokument att myndigheten ska ha den möjligheten. I skäl 61 anges att upphandlande myndigheter i sådana fall bör ha möjlighet att göra en anskaffning antingen genom att utse en leverantör i enlighet med objektiva kriterier eller genom tilldelning av specifika kontrakt efter förnyad konkurrensutsättning bland de leverantörer som är parter i ramavtalet. Det är således inte en viss tilldelning som görs på delvis det ena, delvis det andra sättet utan vad som avses är att de kontrakt som grundas på ramavtalet antingen kan tilldelas utan en förnyad konkurrenseutsättning eller efter en sådan.
Av andra stycket följer att det också måste framgå av upphandlingsdokumentet vilka villkor som kan bli föremål för förnyad konkurrensutsättning och under vilka förutsättningar en upphandlande myndighet får använda sig av förnyad konkurrensutsättning. Kvantitet, värde eller karaktäristika för det som ska tillhandahållas är, enligt en exemplifierande uppräkning i skäl 61 i direktivet, faktorer som kan vara avgörande för valet mellan de två metoderna när ett kontrakt ska tilldelas.
Den upphandlande myndighet som ingår ramavtalet måste analysera om det kommer att finnas ett behov av flexibilitet vid användning av ramavtalets fastlagda villkor för tillhandahållande och i så fall ange de närmare villkoren för sådan användning redan i upphandlingsdokumentet.
Tilldelning efter en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket efter en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Paragrafen genomför artikel 33.4 c i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 7 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska de leverantörer som är parter i ramavtalet inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får, om det är nödvändigt, preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt tilldelningskriterierna för ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 33.5 i LOU-direktivet och motsvarar 5 kap. 7 § andra stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 13.2.
Paragrafen är i princip likalydande med 5 kap. 7 § LOU. Med skriftligt samråd i andra stycket 1 kan som regel inte förstås förhandlingar. LOUdirektivet innebär emellertid generellt utökade möjligheter, jämfört med 2004 års direktiv, att använda förhandlingar i upphandlingar. Förhandlat förfarande med föregående annonsering får bl.a. användas när den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar (se 5 kap. 5 §). Ett ramavtal kan exempelvis avse sådana varor eller tjänster som behöver anpassas efter användarens behov varför det förhandlande förfarandet kan ha använts vid ingåendet av själva ramavtalet. I ett sådant fall bör det vara möjligt att använda förhandlingar i samma utsträckning vid en förnyad konkurrensutsättning. Samrådet måste i alla händelser avse de villkor som angavs vid ingåendet av ramavtalet och de eventuella andra villkor som anges i något av upphandlingsdokumenten. Ramen för samrådet ges i 3 § andra stycket som anger att villkoren i kontrakt som grundar sig på ramavtalet inte får avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet. Det är möjligt att hålla en elektronisk auktion vid en förnyad konkurrensutsättning.
I andra stycket 4 förtydligas att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utses på grundval av de tilldelningskriterier som anges i upphandlingsdokumenten till ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Paragrafen genomför artikel 37.4 i LOU-direktivet och motsvarar närmast 4 kap. 22 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten (vad som avses med centraliserad inköpsverksamhet framgår av 1 kap. 14 §, se kommentaren till den bestämmelsen). Någon konkurrensutsättning behöver således inte ske när en upphandlande myndighet ska anlita en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet. Av bestämmelsen och 11 och 12 §§ följer att även en enskild upphandlande myndighet i ett visst ärende kan anlita en inköpscentral.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten, får denna tjänst enligt andra stycket även omfatta stödverksamhet för inköp. I samband med att en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral för centraliserad inköpsverksamhet kan myndigheten således även använda sig av stödverksamhet som inköpscentralen tillhandahåller, utan att stödtjänsten behöver upphandlas. Exempel på stödverksamhet är enligt
direktivet tillhandahållande av teknisk infrastruktur som gör det möjligt för upphandlande myndigheter att tilldela offentliga kontrakt eller ingå ramavtal, rådgivning om genomförande eller utformning av offentliga upphandlingsförfaranden samt förberedande och administration av upphandlingsförfaranden på den upphandlande myndighetens vägnar. Av bestämmelsen framgår att det är frivilligt för inköpscentraler att tillhandahålla sådan stödverksamhet. Bestämmelsen innebär t.ex. att en upphandlande myndighet som vänt sig till en inköpscentral inför ett avrop från ett ramavtal även kan anlita inköpscentralen för rådgivning i samband med avropet, utan att upphandla rådgivningstjänsten. Av bestämmelsen framgår motsatsvis att en upphandlande myndighet som enbart vill använda sig av en tjänst som avser stödverksamhet för inköp kan vara skyldig att upphandla denna tjänst.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 37.1 första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Av paragrafen framgår att upphandlande myndigheter får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av grossistfunktion som inköpscentraler får bedriva enligt 1 kap. 14 § 1, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 37.1 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar delvis 4 kap. 22 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Av paragrafen framgår att upphandlande myndigheter får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral, dvs. använda sig av den form av centraliserad inköpsverksamhet som anges 1 kap. 14 § 2, se vidare kommentaren till den bestämmelsen. Detta kan ske med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller ramavtal som ingås av en inköpscentral. Av 3 § framgår att kontrakt som grundar sig på ett ramavtal endast får slutas mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter
enligt
denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra
skyldigheterna i
denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Paragrafen genomför artikel 37.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §. Bestämmelsen innebär att en upphandlande myndighet ska anses ha uppfyllt sina skyldigheter enligt lagen när den använder sig av centraliserad inköpsverksamhet som tillhandahålls av en inköpscentral. Detta gäller oavsett vilken form av centraliserad inköpsverksamhet som den upphandlande myndigheten använder sig av. När en inköpscentral agerar som grossist eller som självständig mellanhand är det således inköpscentralen som ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd. Regleringen innebär att upphandlande myndigheter genom att anlita en inköpscentral kan frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen.
I andra stycket anges att den upphandlande myndigheten ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt lagen när det gäller de delar av ett förfarande som myndigheten själv genomför. Med delar av ett förfarande som en upphandlande myndighet själv genomför avses enligt direktivet t.ex. när den upphandlande myndigheten genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått. Vid en sådan förnyad konkurrensutsättning blir det således den avropande myndigheten som blir ansvarig för att avropet sker med iakttagande av gällande bestämmelser. Ytterligare exempel på delar av ett förfarande som en upphandlande myndighet själv kan genomföra är tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral och fastställande av vilken leverantör som ska utföra en viss uppgift enligt ett ramavtal som en inköpscentral har ingått. Om en inköpscentral genomför en upphandling i egenskap av ombud för en upphandlande myndighet så agerar inköpscentralen i myndighetens (huvudmannens) namn. Detta innebär att det som inköpscentralen gör tillskrivs den upphandlande myndigheten. I de rena ombudsfallen bör således den upphandlande myndigheten anses själv ha genomfört upphandlingsförfarandena och därmed också ansvara för att skyldigheterna i lagen fullgörs.
Gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat
14 § En upphandlande myndighet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande myndighet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 15–23 §§.
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
Paragrafen genomför artikel 39.1 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.1.
Av första stycket följer att en upphandlande myndighet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande myndighet från en annan medlemsstat. Detta kan göras enligt något av de tre alternativen enligt 15, 17 och 22 §§ och enligt de villkor som följer av bestämmelserna i 15–23 §§. Bestämmelserna om gemensam upphandling påverkar dock inte möjligheterna för en myndighet att i övrigt i enlighet med upphandlingsregelverket samarbeta med myndigheter i andra medlemsstater. Bestämmelserna om gemensam upphandling innebär inte heller att myndigheternas befogenheter eller kompetens att agera utvidgas. En myndighets befogenhet eller kompetens bestäms av andra bestämmelser än de om gemensam upphandling. I detta sammanhang kan nämnas regelverket i 10 kap. regeringsformen och bestämmelserna om den kommunala kompetensen i kommunallagen (1991:900).
Regleringen i andra stycket innebär att gemensam upphandling inte får användas i syfte att undvika att annars tillämpliga tvingande bestämmelser tillämpas, t.ex. de svenska bestämmelserna om offentlighet och sekretess.
Inköpscentral i annan medlemsstat
15 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
Paragrafen genomför artikel 39.2 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Av paragrafen följer att en upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
16 § Vid gemensam upphandling enligt 15 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. enligt 6 och 7 §§ beslutar vilken leverantör som ska tilldelas kontraktet inom ramen för ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Paragrafen genomför artikel 39.3 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
I första stycket regleras vilken medlemsstats bestämmelser som ska tillämpas när en upphandlande myndighet använder sig av en inköpscentral i en annan medlemsstat. Det följer därvid av regleringen att det är bestämmelserna som gäller i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
Bestämmelserna i andra stycket förtydligar att även om en upphandlande myndighet själv ansvarar för de uppräknade upphandlingsåtgärderna, så ska bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen tillämpas på åtgärderna.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
17 § En upphandlande myndighet får gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande myndighet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3, får tilldela kontrakt inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
Paragrafen genomför artikel 39.4 första stycket första och andra meningarna i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
I första stycket föreskrivs att en upphandlande myndighet får vidta upphandlingsåtgärder gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen. De åtgärder som räknas upp i paragrafen är att tilldela kontrakt, ingå ramavtal eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
Av andra stycket framgår att en tilldelning av kontrakt kan göras inom ramen för ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3. Regeln uttrycker det följdriktiga att den upphandlande myndighet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller gemensamt inrättat ett dynamiskt inköpssystem också kan utnyttja ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet för anskaffningar av sådant som avtalet eller inköpssystemet omfattar.
18 § Vid gemensamma upphandlingsåtgärder enligt 17 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
Paragrafen genomför artikel 39.4 första stycket tredje meningen i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Av paragrafen följer att de nödvändiga delarna för samarbetet ska följa av en överenskommelse. Direktivet utgår emellertid ifrån att om det redan finns överenskommelser mellan berörda medlemsstater så ska dessa tillämpas.
Vad som utgör nödvändiga delar för ett samarbete får bedömas i varje enskilt fall. Det som ska fastställas enligt 19 § får dock normalt sett anses vara sådant som utgör nödvändiga delar för ett samarbete. Vägledande för vad som är nödvändiga delar bör även vara hur en överenskommelse kan antas uppfattas av leverantörerna. Leverantörernas möjligheter att bedöma förutsättningarna för att delta och tilldelas kontrakt i en upphandling bör därvid inte vara sämre än vad de är vid en upphandling som inte är gränsöverskridande. Bestämmelser om rättsmedel omfattas inte av vad som kan utgöra nödvändiga delar.
19 § Om en överenskommelse enligt 18 § träffas mellan de deltagande myndigheterna, ska myndigheterna i överenskommelsen fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.
Paragrafen genomför artikel 39.4 första stycket tredje meningen, första stycket a och b och andra stycket andra meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Av första stycket framgår att när en överenskommelse träffas mellan upphandlande myndigheter om gemensamma upphandlingsåtgärder, ska vissa närmare angivna förhållanden som rör samarbetet fastställas i överenskommelsen.
Enligt första stycket 1 ska det av överenskommelsen framgå vilka ansvarsområden de deltagande myndigheterna ska ha. De skyldigheter som en myndighet ska fullgöra vid en upphandling kan alltså fördelas mellan de deltagande myndigheterna.
Av första stycket 2 följer att det i överenskommelsen ska fastställas hur upphandlingen internt ska organiseras mellan de deltagande myndigheterna. Vilka delar av den interna organisationen som ska fastställas exemplifieras i punkten som gällande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
Av andra stycket 1 framgår att ansvarsområdena enligt första stycket 1 kan fördelas.
Genom bestämmelsen i andra stycket 2 preciseras att en förutsättning för att bestämmelserna ska kunna göras tillämpliga på samarbetet är att det rör sig om nationella bestämmelser i någon av de medlemsstater i vilka de deltagande upphandlande myndigheterna har sin hemvist. Bestämmelsen medger dock inte att delar av olika nationella regelverk görs tillämpliga. Däremot hindrar den inte att ett nationellt regelverk gäller för en deltagande upphandlande myndighet och ett annat för en annan deltagande upphandlande myndighet.
För ett samarbete mellan exempelvis två upphandlande myndigheter, en i Sverige och en i Danmark, finns det alltså fyra olika valmöjligheter när det gäller vilka nationella regelverk som kan göras tillämpliga. Enligt det första alternativet kan svenska upphandlingsbestämmelser göras tillämpliga för båda myndigheterna. Enligt det andra alternativet kan danska upphandlingsbestämmelser göras tillämpliga för båda myndigheterna. Enligt det tredje alternativet kan svenska upphandlingsbestämmelser göras tillämpliga för den svenska myndigheten och danska upphandlingsbestämmelser för den danska myndigheten. Enligt det fjärde alternativet kan danska upphandlingsbestämmelser göras tillämpliga för den svenska myndigheten och svenska upphandlingsbestämmelser för den danska myndigheten. Vilket av de ovan redovisade
teoretiska alternativen som bör väljas får avgöras av dem som ingår överenskommelsen.
Bestämmelser om rättsmedel omfattas inte av det som i detta sammanhang anges som relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga. Lagrådet har ifrågasatt att detta kan utläsas av lagtexten. I avsnitt 15.2.5 har regeringen dock konstaterat att behörigheten att överpröva en upphandling för svenska domstolar i förhållande till domstolar och andra prövningsorgan i andra medlemsstater regleras i särskild ordning.
20 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 18 och 19 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 39.4 andra stycket tredje meningen i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Kravet på att de i paragrafen angivna uppgifterna ska anges i något av upphandlingsdokumenten gäller utan begränsning. Skyldigheten att ange uppgifterna i fråga är således inte avhängig vilka som är parter i en sådan överenskommelse som utgör grunden för de gemensamma upphandlingsåtgärderna. Kravet gäller alltså även gemensamma upphandlingsåtgärder som vidtas med stöd av en överenskommelse som har träffats mellan medlemsstater. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av 1 kap. 23 §.
21 § En myndighet som deltar i en upphandling enligt 17 § och som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande myndighet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 18 och 19 §§.
Paragrafen genomför artikel 39.4 andra stycket första meningen i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Utformningen av bestämmelsen i paragrafen är resultatet av ett direktivnära överförande till svensk rätt av bestämmelsen i artikel 39.4 andra stycket första meningen i LOU-direktivet. Mot bakgrund av artikelbestämmelsens ordalydelse – en upphandlande myndighet ”köper” ”av” en annan upphandlande myndighet – väcks frågan om det beträffande gemensamt tilldelade kontrakt, ingångna ramavtal och drivna dynamiska inköpssystem i formell mening rör sig om att en upphandlande myndighet anskaffar från en annan upphandlande myndighet. Anskaffningen skulle i så fall kunna karakteriseras som en anskaffning från en inköpscentral med den skillnaden att det inte rör sig om en inköpscentral som stadigvarande tillhandahåller inköpsverksamhet. Det kan knappast ha varit EU-lagstiftarens avsikt att utvidga undantaget från upphandlingsskyldighet i fråga om inköpsverksamhet. För att i viss mån förtydliga detta har köper från artikeltexten ersatts med anskaffar i paragrafen.
Det artikeltexten i stället får anses ge uttryck för är den omständigheten att samtliga deltagande upphandlande myndigheter inte själva rent faktiskt måste vidta alla åtgärder under en upphandling. Detta är för övrigt inget specifikt för gränsöverskridande upphandling utan gäller även för nationella gemensamma tillfälliga upphandlingar.
Av paragrafen följer att en fördelning av ansvarsområdena vid gemensamma upphandlingsåtgärder enligt 17 § får konsekvenser för hur en lagenlig anskaffning kan te sig. Det är sålunda tillräckligt att en av de deltagande upphandlande myndigheterna fullgör de skyldigheter som följer av den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga på upphandlingen. Den omständigheten att en anskaffande myndighet enligt paragrafen inte själv har vidtagit åtgärder som den i och för sig skulle ha varit skyldig att vidta vid en upphandling genomförd på egen hand, innebär således inte i sig att upphandlingen strider mot upphandlingsreglerna. Upphandlingens lagenlighet får i stället bedömas utifrån hur skyldigheterna har iakttagits av respektive deltagande upphandlande myndigheter och i förhållande till överenskommelsen enligt 18 eller 19 §.
Upphandling med en gemensam enhet
22 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt EU-rätten ska anses vara en gemensam enhet.
Paragrafen genomför tillsammans med 23 § artikel 39.5 första stycket första meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.4.
Av första stycket framgår att en gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
Andra stycket exemplifierar vilka enheter som omfattas av begreppet gemensam enhet. Enligt bestämmelsen i andra stycket kan enheter som har bildats enligt unionsrätten agera som gemensamma enheter enligt paragrafen.
23 § Vid gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet.
Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
Paragrafen genomför, tillsammans med 22 §, artikel 39.5 första stycket första meningen och artikel 39.5 första stycket a och b och andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen
har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.4.
Av första stycket framgår att den gemensamma enhetens behöriga organ bestämmer tillämpliga nationella bestämmelser med iakttagande av bestämmelserna i andra och tredje styckena.
I andra stycket anges de två alternativ som kan väljas när tillämpliga nationella bestämmelser bestäms enligt första stycket. Tillämpliga bestämmelser ska vara de som gäller i en medlemsstat där enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
I tredje stycket finns bestämmelser om att ett beslut enligt första stycket kan begränsas till viss tid eller till gällande vissa typer av kontrakt eller en eller flera tilldelningar av kontrakt. Ett beslut enligt första stycket innefattar alltså ett ställningstagande till om det ska begränsas på nyss nämnda sätt. Vilket alternativ som väljs ska anges i beslutet.
Den enda möjligheten att få till stånd ett beslut enligt första stycket som ska gälla tills vidare, är att det fattas redan vid inrättandet av den gemensamma enheten. Om detta alternativ väljs ska det anges i beslutet att bilda enheten.
8 kap. Elektroniska metoder för upphandling
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap. 1–5 §§.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 34.1 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem och för vilken typ av anskaffningar systemet får användas. I den svenska språkversionen av direktivet anges köp av sådant som används frekvent och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på marknaden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov. Detta täcks i författningstexten in av återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att få tillgång till ett särskilt brett urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av medel genom en omfattande konkurrens vad gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden (se skäl 63 i LOU-direktivet).
Av paragrafens andra stycke framgår att ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid. Den upphandlande myndigheten måste alltså redan i samband med att det dynamiska systemet inrättas bestämma hur länge det ska vara giltigt. Det föreskrivs dock inte någon längsta giltighetstid. Av paragrafens andra stycke framgår vidare att systemet under hela giltighetstiden ska vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven. Till skillnad från vad som gäller vid ramavtal kan alltså nya leverantörer anslutas till systemet när som helst under systemets giltighetstid. Det bör också vara möjligt för leverantörer att lämna systemet (SOU 2006:28 s. 388).
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska bestämmas objektivt med hänsyn till egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 34.1 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av paragrafen framgår att dynamiska inköpssystem får delas in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Ett skäl att göra detta kan vara för att främja små och medelstora företags möjligheter att delta i stora dynamiska inköpssystem, t.ex. sådana som drivs av inköpscentraler (se skäl 66 i LOU-direktivet). Enligt paragrafen ska de olika kategorierna bestämmas objektivt med hänsyn till de anskaffningar som ska göras inom respektive kategori. Sådana objektiva faktorer som kan ligga till grund för en uppdelning av systemet i olika kategorier kan avse t.ex. största tillåtna storlek på enskilda kontrakt som tilldelas inom en viss kategori eller ett specifikt geografiskt område inom vilket senare ingångna kontrakt ska fullgöras (se artikel 34.1 sista meningen i LOUdirektivet).
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten tillämpa bestämmelserna för selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om myndigheten har delat in systemet i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje kategori.
Paragrafen genomför artikel 34.2 första stycket i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet när den upphandlar enligt ett dynamiskt inköpssystem ska följa bestämmelserna för selektivt förfarande. Närmare regler om selektivt förfarande finns i 6 kap. 3 §. Även bestämmelser i övrigt som avser det selektiva förfarandet kan bli tillämpliga. Som framgår av 1 § andra stycket ska dock alla anbudssökanden som uppfyller kvalificeringskraven få delta i det dynamiska inköpssystemet. Detta innebär att 4 kap. 6 § om
begränsning av antalet anbudssökande vid selektivt förfarande inte är tillämplig när det gäller dynamiska inköpssystem.
Om myndigheten väljer att dela in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader framgår av andra stycket att kvalificeringskrav ska specificeras för varje kategori. Proportionalitetsprincipen gäller när en myndighet bestämmer kvalificeringskraven. När en uppdelning skett i olika kategorier innebär detta att kvalificeringskraven ska vara proportionerliga i förhållande till den berörda kategorins särdrag (se skäl 66 i LOU-direktivet).
4 § En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar kategorierna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
Paragrafen genomför, tillsammans med 5 §, artikel 34.4 samt del av artikel 34.8 och del av artikel 37.1 andra stycket i LOU-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten ska publicera en anbudsinfordran om det dynamiska inköpssystemet. En anbudsinfordran kan göras antingen genom en annons om upphandling eller – om det är en myndighet som inte är en central upphandlande myndighet – genom en förhandsannons. Av stycket framgår vidare att den upphandlande myndigheten ska ange giltighetstiden för systemet i anbudsinfordran. Av artikel 51.4 i LOU-direktivet framgår att Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att en anbudsinfordran avseende ett dynamiskt inköpssystem publiceras fortlöpande under hela den tid som det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Skälet till detta är att nya leverantörer kan ansluta sig under hela systemets giltighetstid och således att de måste kunna få vetskap om systemens existens under hela denna tid, se vidare 6 §.
Enligt andra stycket ska den upphandlande myndigheten i annonsen eller inbjudan att lämna anbud ange om det dynamiska inköpssystemet delats in i olika kategorier och vad som kategoriserar dessa kategorier.
Av tredje stycket framgår att ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter under förutsättning att detta anges i den anbudsinfordran som inrättar systemet. En inköpscentral kan alltså inrätta ett dynamiskt inköpssystem som får användas av andra upphandlande myndigheter utan att dessa myndigheter från början uttryckligen har identifierats i anbudsinfordran. Ett krav är dock att inköpscentralen i den anbudsinfordran som inrättar systemet anger att andra upphandlande myndigheter kan komma att använda systemet.
Vad annonsen närmare ska innehålla framgår av del B och C i bilaga V till LOU-direktivet. Av bilagan framgår att annonsen bl.a. ska innehålla uppgift om kriterier som ska användas för tilldelning av kontrakt. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som har antagits
av kommissionen, se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Av 12 § framgår också att tilldelningskriterierna ska anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska det framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och
2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning. Den upphandlande myndigheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 7 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 34.4 i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av paragrafens första stycke framgår vilka uppgifter som bl.a. ska framgå av upphandlingsdokumenten. Att den angivna informationen ska anges i upphandlingsdokumenten kan inte anses innebära att informationen ska anges i vart och ett av dessa dokument. I stället bör det vara tillräckligt att informationen lämnas i något av dokumenten.
Enligt andra stycket ska den upphandlande myndigheten ge tillgång till upphandlingsdokumenten under systemets hela giltighetstid. Skälet till detta är att nya leverantörer kan ansöka om att få ansluta sig till systemet under hela giltighetstiden.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande myndigheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Paragrafen genomför del av artikel 34.8 i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Med ändring av giltighetstiden avses även avslutande av systemet. Skälet till att ändringar ska anmälas till Europeiska kommissionen är att kommissionen ansvarar för att annonsen om ett dynamiskt inköpssystem publiceras fortlöpande.
Den upphandlande myndigheten ska använda standardformulär för att anmäla ändringar av giltighetstiden. Dessa standardformulär har fastställts av kommissionen genom genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Myndigheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§ inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Myndigheten får förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
Paragrafen genomför artikel 34.5 första och andra styckena i LOUdirektivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten under systemets hela giltighetstid ska ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet. En förutsättning för detta är att leverantörerna under hela denna tid kan få vetskap om att systemet existerar. Detta möjliggörs genom bestämmelser i artikel 51.4 i LOU-direktivet som anger att Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att anbudsinfordran som rör ett dynamiskt inköpssystem ska fortsätta att offentliggöras under den tid som det dynamiska inköpssystemet är giltigt.
Av andra stycket framgår att huvudregeln är att anbudsansökningar ska granskas inom 10 arbetsdagar, men att tidsfristen när det finns skäl till det får förlängas till 15 arbetsdagar. Möjligheten till förlängning innebär att myndigheten med anledning av en ansökan kan förlänga fristen för den berörda ansökan. Detta kan exempelvis vara fallet om den upphandlande myndigheten behöver granska kompletterande dokumentation eller annars kontrollera att kvalificeringskraven har uppfyllts (se artikel 35.5 första stycket i LOU-direktivet). Bestämmelsen ger alltså stöd endast för att förlänga tiden i enskilda fall och inte generellt för alla ansökningar.
En mer generell möjlighet till förlängning av tidsfristen medges dock enligt tredje stycket i paragrafen, som anger att den upphandlande myndigheten får förlänga utvärderingsperioden innan någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats. Vidare får någon inbjudan att lämna anbud inte heller skickas under utvärderingsperiodens förlängning. Ett skäl till förlängning kan exempelvis vara att den upphandlande myndigheten, när ett dynamiskt inköpssystem initialt upprättas, kan förvänta sig så många anbudsansökningar att det behövs längre tid för granskningen av ansökningarna (se skäl 64 i LOU-direktivet).
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten i något av upphandlingsdokumenten ska ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa. Myndigheten måste alltså redan i samband med att den upprättar upphandlingsdokumenten avseende det dynamiska inköpssystemet överväga om det kan finnas behov av att förlänga den första utvärderingsperioden.
När det gäller bestämningen av tidsfristen följer av artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1181/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister att med arbetsdagar avses alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.
Myndigheten är, under förutsättning att de föreskrivna tidsfristerna hålls, fri att bestämma hur granskningen av anbudsansökningarna ska genomföras, t.ex. genom att besluta att granskningen ska ske endast en gång per vecka (se skäl 64 i LOU-direktivet).
Tidsfrist för anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 §, artikel 34.2 a i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
I första stycket anges tidsfristen för anbudsansökningar till minst 30 dagar. I bestämmelsen regleras alltså endast minimitidsfristen, vilket innebär att den upphandlande myndigheten är fri att bestämma en längre frist. Av artikel 3.1 andra stycket i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister följer att beräkningen av tidsfristen inte ska innefatta den dag annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse skickades. Angående den närmare beräkningen av tidsfrister, se kommentaren till 11 kap.
Av andra stycket framgår att inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats ut. Bakgrunden till detta är att leverantörer när som helst under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ska kunna ansöka om att få delta.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
Paragrafen genomför artikel 34.5 sista stycket och del av artikel 55.1 i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten snarast möjligt ska underrätta en leverantör om huruvida denne godkänts som deltagare i systemet. Skyldigheten att motivera ett beslut om att inte godkänna leverantören som deltagare innebär att skälen måste framgå
tydligt så att en leverantör kan avgöra om denne vill ansöka om överprövning av beslutet. Underrättelseskyldigheten gäller endast den leverantör som beslutet avser, dvs. den som ansökt om att få delta.
En upphandlande myndighet är också skyldig att underrätta leverantörer om de beslut som har fattats om att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Detta framgår av 12 kap. 12 §. Av samma paragraf framgår också en skyldighet att underrätta om beslut att avbryta en upphandling eller att göra om en upphandling, som även gäller vid dynamiska inköpssystem, se kommentaren till nämnda paragraf.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska för varje kontrakt som ska tilldelas bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 34.6 första stycket i LOU-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Enligt första stycket ska den upphandlande myndigheten bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet. Har systemet delats upp i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande myndigheten enligt andra stycket bjuda in de leverantörer som godkänts som deltagare inom den berörda kategorin att lämna anbud.
När det gäller att fastställa tidsfristen för att komma in med anbud, se 11 §.
Tidsfrist för anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 8 §, artikel 34.2 b i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
I första stycket regleras minsta tidsfrist för mottagande av anbud vid ett dynamiskt inköpssystem. I likhet med vad som gäller beträffande tidsfristen för mottagande av anbudsansökningar regleras endast minimitidsfristen och den upphandlande myndigheten är alltså fri att bestämma en längre tidsfrist. Vid denna bedömning ska den upphandlande myndigheten ta hänsyn till hur komplicerad
upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden, se 11 kap. 1 § och kommentaren till den paragrafen.
Av paragrafens andra stycke framgår att upphandlande myndigheter under den centrala statliga nivån får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § , som möjliggör att tidsfristen bestäms efter överenskommelse med anbudsgivarna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen. Enligt tredje stycket är bestämmelserna om möjlighet till förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ inte tillämpliga vid dynamiska inköpssystem. Detta innebär att tidsfristen inte får förkortas med hänvisning till att en förhandsannons som inte använts som anbudsinfordran publicerats eller till att myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 34.6 andra stycket i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten ska tilldela den leverantör kontraktet som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av tilldelningskriterierna. Direktivets uttryck ”bästa anbudet” har ersatts med ”ekonomiskt mest fördelaktiga”, för bättre överensstämmelse med terminologin i bestämmelserna om tilldelningskriterier. Någon skillnad i sak är dock inte avsedd. Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap., se kommentaren till det kapitlet.
Enligt andra stycket får tilldelningskriterierna vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud. Vad som närmare avses med detta framgår inte av direktivet. Ett dynamiskt inköpssystem kan dock avse olika slag av kontrakt och det kan tänkas att det finns situationer där tilldelningskriterierna behöver anpassas till den specifika upphandlingen. Ett sådant exempel skulle kunna vara att leveranstiden är av särskild betydelse i ett enskilt fall och behöver preciseras ytterligare utöver vad som allmänt gäller enligt det dynamiska inköpssystemet.
Av 10 kap. 4 § framgår att den upphandlande myndigheten som huvudregel ska sända en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att varje avtal ingåtts, men att annonserna också kan samlas ihop och sändas kvartalsvis.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–2 §§.
Bestämmelserna i 15 kap. 3–5 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 34.7 i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten när som helst under inköpssystemets giltighetstid från varje godkänd leverantör får kräva en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–2 §§. Leverantören ska i så fall kunna presentera ett sådant dokument inom fem arbetsdagar. Det förskrivs inte någon sanktion för den leverantör som inte kan presentera ett nytt dokument inom den förskriva tiden. Det får dock anses följa av allmänna principer att en sådan leverantör får uteslutas ur systemet. Innan detta kan ske måste dock leverantören beredas tillfälle att yttra sig.
I andra stycket erinras om att bestämmelserna i 15 kap. 3–5 §§, som bl.a. behandlar möjligheten att begära in kompletterande dokument, ska tillämpas under hela giltighetstiden, se vidare kommentarerna till dessa bestämmelser.
Administrativ avgift
14 § Den upphandlande myndigheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en leverantör som deltar eller vill delta i systemet.
Paragrafen genomför artikel 34.9 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3.
Av paragrafen framgår att en upphandlande myndighet inte får kräva någon administrativ avgift varken av leverantörer som vill ansöka om att få delta eller som deltar i systemet.
Paragrafen reglerar inte uttryckligen vad som gäller efter giltighetstiden för det dynamiska inköpssystemet. Eftersom syftet med bestämmelsen är att skydda leverantörer, särskilt små och medelstora företag, från avgifter som skulle kunna innebära att de avstår från att delta i systemen synes det emellertid inte vara förenligt med bestämmelsens syfte att kräva administrativa avgifter av leverantörerna efter systemens giltighetstid. Bestämmelserna reglerar inte möjligheten att ta ut andra typer av avgifter än administrativa avgifter. Detta får närmast ses som en avtalsrättslig fråga.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Myndigheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 35.1 i LOUdirektivet och motsvarar 2 kap. 6 a § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Paragrafen innehåller en beskrivning av vad en elektronisk auktion får användas för, nämligen för att presentera nya lägre priser och/eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Av 17 § framgår att en elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning på grundval av automatiska utvärderingsmetoder.
16 § En upphandlande myndighet får genomföra en elektronisk auktion som en avslutande del, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet. Detta gäller vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 35.2 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 1 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Av paragrafen framgår vid vilka upphandlingsförfaranden och upphandlingsmetoder en elektronisk auktion får användas. Möjligheterna att använda sig av en elektronisk auktion vid förhandlat förfarande har i förhållande till vad som gäller enligt LOU utökats och är enligt den nya lagen inte förenad med några begränsande villkor. Utöver detta föreskrivs en möjlighet att använda sig av elektronisk auktion också vid tilldelningen av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Elektronisk auktion kan alltså användas som en avslutande del också vid ett dynamiskt inköpssystem.
Att elektroniska auktioner kan användas även vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området framgår av 19 kap. 7 §.
Som framgår av paragrafen är ett krav för att en elektronisk auktion ska kunna genomföras att innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig exakthet. I artikel 35.2 i LOU-direktivet förtydligas att detta särskilt avser de tekniska specifikationerna.
Genomförandet av en elektronisk auktion
17 § En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset. Anbuden ska rangordnas med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall, ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler användas för varje anbud.
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
Paragrafen genomfördelar av artikel 35.1, 35.3, 35.5 och 35.6 i LOUdirektivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 a kap. 2 §, 8 § andra och tredje stycket samt 10 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
I paragrafen anges att den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder. Det finns alltså vid en elektronisk auktion inte utrymme för subjektiva värderingar (prop. 2009/10:180 del 1 s. 330). En förutsättning för att rangordningen ska kunna ske med automatiska utvärderingsmetoder är att det bestäms en matematisk formel. Av detta följer vidare att de delar av anbuden som ska vara föremål för den elektroniska auktionen måste kunna kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal (se skäl 67 i LOU-direktivet och skäl 76 i LUF-direktivet).
I 25 § regleras vilka upplysningar som ska eller får lämnas ut under en etapp i en elektronisk auktion.
Upphandlingsdokumenten
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Paragrafen genomför, tillsammans med 19 §, artikel 35.4 i LOUdirektivet och motsvarar 5 a kap. 3 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ska ange att en elektronisk auktion kommer att användas. Om en anbudsinfordran skett genom en förhandsannons enligt 10 kap. 2 § är det alltså tillräckligt att den upphandlande myndigheten i inbjudan att bekräfta intresse anger att en elektronisk auktion kommer att användas.
19 § I upphandlingsdokumenten ska följande uppgifter lämnas om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. nödvändiga uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. nödvändiga uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 35.4 och bilaga VI i LOU-direktivet. Den motsvarar i huvudsak 5 a kap. 4 § LOU. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
I paragrafen regleras vilka uppgifter som bl.a. ska framgå av upphandlingsdokumenten när en upphandlande myndighet avser att genomföra en elektronisk auktion.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
Paragrafen genomför artikel 35.5 första stycket i LOU-direktivet och motsvaras av 5 a kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt och om det har lämnats av en anbudsgivare som uppfyller kvalificeringskraven och inte har uteslutits från anbudsförfarandet.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 13 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 35.5 i LOU-direktivet. Första stycket motsvarar delvis 5 a kap. 6 § LOU, medan andra och tredje styckena inte har någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
I andra stycket anges vad som avses med godtagbara anbud. I artikel 35.5 andra–fjärde styckena i LOU-direktivet finns en beskrivning av vad som ska anses vara ogiltiga, oacceptabla och olämpliga anbud eller anbudsansökningar. I artikeln anges att i synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphandlingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upphandlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara ogiltiga. Vidare anges att i synnerhet anbud som lämnats in av anbudsgivare som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet inleds ska anses vara oacceptabla.
Tredje stycket hänvisar, när det gäller vad som avses med olämpliga anbud, till bestämmelserna i 6 kap. 13 §, som innehåller en beskrivning av detta begrepp, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
22 § I inbjudan ska den upphandlande myndigheten informera om utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
Paragrafen genomför artikel 35.6 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 7 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
För att resultatet av utvärderingen ska kunna tjäna som underlag för den elektroniska auktionen synes det inte vara tillräckligt att anbudsgivaren får kännedom om den sammanlagda bedömning som gjorts av dennes anbud. I stället måste information lämnas om det separata resultatet beträffande varje del av anbuden som ska ingå i auktionsförfarandet (prop. 2009/10:180 del 1 s. 332).
23 § Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § andra stycket och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Paragrafen genomför delar av artikel 35.6 andra och tredje styckena i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 8 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Paragrafen genomför delar av artikel 35.5 i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Med arbetsdagar avses enligt artikel 2.2 i rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1181/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister alla dagar utom helgdagar, söndagar och lördagar.
Upplysningar till anbudsgivarna
25 § Under en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten lämna alla
anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Paragrafen genomför delvis artikel 35.7 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 11 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Paragrafen föreskriver vilka upplysningar en upphandlande myndighet ska eller får lämna till anbudsgivarna i en elektronisk auktion. Upplysningarna ska vara sådana att leverantören vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. Detta innebär att om auktionen är uppdelad i etapper ska sådana upplysningar lämnas under varje etapp. I andra stycket anges att myndigheten får lämna andra upplysningar om priser och värden under förutsättning att detta angetts i upphandlingsdokumenten. Det bör vara tillräckligt att informationen lämnats i något av upphandlingsdokumenten. Det är alltså inte avgörande var informationen i fråga lämnats utan att den faktiskt har lämnats.
Av sista meningen i artikel 35.7 i LOU-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten inte under några omständigheter får röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika etapperna i den elektroniska auktionen. Detta har emellertid bedömts följa redan av reglerna om anbudssekretess i 19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), varför någon särskild bestämmelse om detta inte tagits in i den nya lagen (prop. 2009/10:180 del 1 s. 333).
19 kap. 3 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen möjliggör att uppgifter kan lämnas ut till anbudsgivare under en elektronisk auktion.
Avslutande av en elektronisk auktion
26 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
Paragrafen genomför artikel 35.8 i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 12 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
En skillnad jämfört med nuvarande LOU är att det inte längre är ett krav att information enligt paragrafen ska lämnas i inbjudan att delta i auktionen. I stället är det tillräckligt att den angetts i upphandlingsdokumenten. Hänvisningen till upphandlingsdokumenten innebär emellertid inte att uppgifter måste lämnas i vart och ett av dessa dokument, utan det räcker att informationen finns i något av dokumenten.
27 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av auktionen.
Paragrafen genomför artikel 35.9 i LOU-direktivet och motsvarar 5 a kap. 13 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2.
Kontraktet ska tilldelas på grundval av resultatet av den elektroniska auktionen. Inga andra omständigheter än resultatet av auktionen får inverka på tilldelningen av kontraktet. Resultatet ska komma fram automatiskt och utan något inslag av subjektiv bedömning från den upphandlande myndighetens sida (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 334).
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
28 § En upphandlande myndighet får begära att anbud med elektroniska medel ska lämnas i ett format för att presentera och strukturera information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
Paragrafen genomför artikel 36.1 första och tredje styckena i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Av bestämmelsen i första stycket framgår att med en elektronisk katalog avses ett format för att presentera och organisera information som är gemensamt för alla anbudsgivare och som lämpar sig för
elektronisk behandling. Ett exempel kan vara att anbud presenteras i form av ett kalkylblad (skäl 68 i LOU-direktivet). Rekommendationer om standarder för elektroniska kataloger har utarbetats bl.a. inom ramen för samarbetet Single Face to Industry (SFTI) mellan Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Ekonomistyrningsverket och Kammarkollegiet (se webbplatsen www.sfti.se). Av bestämmelsen framgår att en upphandlande myndighet kan kräva att en elektronisk katalog används. Bestämmelsen hindrar naturligtvis inte heller att myndigheten ger leverantörer möjlighet att lämna in en elektronisk katalog om de så önskar. Enligt 29 § ska det framgå av annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse om anbud ska eller får lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog. Bestämmelserna medger såväl att anbuden i dess helhet lämnas i form av elektroniska kataloger, som att uppgifter i exempelvis pris- och produktkataloger lämnas som anbudsbilagor.
Någon begränsning av vid vilka förfaranden elektroniska kataloger kan användas framgår inte. Däremot krävs, i enlighet med kravet i 12 kap. 1 §, att kommunikation ska ske med elektroniska medel.
Av 12 kap. 1 § framgår vidare att kommunikation med elektroniska medel ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga samt att medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. Bestämmelserna gäller även vid användningen av elektroniska kataloger i en upphandling.
Enligt andra stycket får ett anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog kompletteras med andra handlingar. I vilken form dessa handlingar ska lämnas framgår inte av direktivet. Bedömningen av detta torde emellertid få ske med tillämpning av de allmänna bestämmelserna om kommunikation i 12 kap.
Upphandlingsdokumenten
29 § Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog, eller
2. innehålla en elektronisk katalog. Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Paragrafen genomför artikel 36.3 i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten, om den kräver eller godtar att anbud sker i form av eller innehåller en elektronisk katalog, ska ange detta i annonsen om upphandling eller, om en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse.
Enligt andra stycket ska den upphandlande myndigheten i något av upphandlingsdokumenten ange uppgifter som rör den elektroniska utrustning som används samt format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
30 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den upphandlande myndigheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 31 § eller 34 § andra stycket, ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
Paragrafen genomför artikel 36.2 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten ska anvisa specifikationer och format för den elektroniska katalogen. Syftet är att information ska presenteras på ett sätt som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling.
I 31–34 §§ finns bestämmelser om tilldelning av kontrakt efter uppdatering av elektroniska kataloger. I paragrafens sista mening anges att katalogernas format i sådana fall ska tillåta att uppdatering sker. Bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i LOU-direktivet.
Uppdatering av en elektronisk katalog
31 § Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 7 och 8 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 32 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 32 §, artikel 36.4 i LOUdirektivet. Den saknar motsvarghet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Paragrafen reglerar användningen av elektroniska kataloger för tilldelning av kontrakt genom förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. En förutsättning för bestämmelsernas tillämpning är att upphandlingen av ramavtalet skett efter inlämnande av anbud i form av eller som innehållit en elektronisk katalog.
Uppdatering av katalogerna kan ske enligt två olika metoder. Dessa metoder regleras i 32 §.
32 § För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till kraven i det berörda kontraktet, eller
2. meddela varje anbudsgivare att myndigheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade katalogen för att anpassa den till kraven i det berörda kontraktet.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 31 §, artikel 36.4 i LOUdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Enligt paragrafen kan en upphandlande myndighet använda sig av två olika metoder för uppdatering av elektroniska kataloger vid förnyad
konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. Enligt första stycket 1 kan den upphandlande myndigheten begära att leverantörerna lämnar in uppdaterade kataloger som anpassats till kraven i det berörda kontraktet. Enligt första stycket 2 kan den upphandlande myndigheten i stället meddela de leverantörer som är parter i ramavtalet att den tidigare inlämnade katalogen ska anpassas till kraven i det berörda kontraktet. I dessa fall samlar alltså den upphandlande myndigheten in uppgifterna från leverantörerna och sammanställer anbuden.
Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten, om den avser att tillämpa metoden enligt första stycket 2, ska ange detta i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Informationen kan alltså lämnas i annonsen vid upphandlingen av ramavtalet eller i något av de andra upphandlingsdokumenten som avser upphandlingen av ramavtalet. Närmare bestämmelser om tillvägagångssättet när den upphandlande myndigheten vill tillämpa metoden i första stycket 2 finns i 33 §.
33 § I ett meddelande enligt 32 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan myndigheten tilldelar ett kontrakt med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som myndigheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Paragrafen genomför artikel 36.5 i LOU-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Av första stycket framgår vad ett meddelande till anbudsgivarna ska innehålla när den upphandlande myndigheten använder sig av möjligheten i 32 § första stycket 2 att uppdatera de elektroniska katalogerna. Meddelandet ska innehålla information om att myndigheten avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog. Anbudsgivarna ska ha möjlighet att avböja sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så att anbudsgivaren får skälig tid att ta ställning till begäran. Direktivets uttryck lämplig tidsfrist har här ersatts med uttrycket skälig tid, som tydligare anger att det ska handla om en objektiv bedömning från den upphandlande myndighetens sida.
Konsekvensen av att en anbudsgivare avböjer att lämna in nya uppgifter regleras inte i lagen och inte heller i de bakomliggande direktiven. Lagrådet har förordat att frågan om följderna för en anbudsgivare som vägrar att uppdatera den elektroniska katalogen ska beröras närmare i författningskommentaren. Varken direktiven eller rättspraxis ger någon närmare vägledning för frågan. Om en leverantör avböjer uppgiftsinsamlingen ligger det enligt regeringens mening närmast till hands att betrakta detta som att leverantören avstår från att delta i den förnyade konkurrensutsättningen.
Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten måste ge anbudsgivarna möjlighet att bekräfta att anbudet inte innehåller några fel innan den tilldelar kontraktet. Grunden för bestämmelsen framgår av
skäl 68 i LOU-direktivet, som anger att de upphandlande myndigheterna, när det finns tillräckliga garantier för spårbarhet, likabehandling och förutsebarhet, bör ha rätt att generera anbud för specifika inköp på grundval av tidigare översända elektroniska kataloger, särskilt i samband med förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal eller när ett dynamiskt inköpssystem används. Av skälet framgår vidare att när den upphandlande myndigheten har genererat anbud bör leverantören ges möjlighet att kontrollera att det anbud som upprättats av den upphandlande myndigheten inte innehåller några materiella fel. När kataloger uppdateras enligt metoden i 32 § andra stycket 2 ska alltså leverantörerna ha möjlighet att kontrollera att anbudet är materiellt korrekt. Om fel upptäcks bör leverantören enligt skäl 68 i LOU-direktivet inte vara bunden av anbudet såvida inte felet rättats till.
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
34 § Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en leverantör på begäran av den upphandlande myndigheten lämna anbud som har form av en elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Myndigheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 32 § första stycket 2 och andra stycket samt 33 §.
Paragrafen genomför artikel 36.6 i LOU-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2.
Paragrafen tydliggör att elektroniska kataloger får användas även vid tilldelningen av kontrakt inom ett dynamiskt inköpssystem. Den upphandlande myndigheten kan välja att inför tilldelningen begära att anbud lämnas i form av eller innehåller elektroniska kataloger. Den kan också välja att kontraktstilldelning ska ske på grundval av uppdaterade kataloger. I det senare fallet tillämpas samma bestämmelser som när uppdaterade kataloger används vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal. En förutsättning för det senare tillvägagångssättet är att den upphandlande myndigheten kräver att leverantören, då den ansöker om att få delta i systemet, bifogar en elektronisk katalog. Ytterligare en förutsättning är att den upphandlande myndigheten i något av upphandlingsdokumenten anger att uppdatering ska ske.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha ska anges som tekniska specifikationer. Specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
andra stycket gäller också när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten eller byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Paragrafen genomför artikel 42.1 första, andra och tredje styckena och 42.3 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar delvis 6 kap. 1 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Vad som avses med tekniska specifikationer anges utförligare i bilaga
3. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av definitionen i 1 kap. 23 §. Av de allmänna principerna för offentlig upphandling följer att de tekniska specifikationerna ska tillåta att leverantörer deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och att de inte får innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens (jfr artikel 42.2 i LOU-direktivet). I första stycket anges att specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§, dock endast om det inte strider mot andra tvingande tekniska regler. En förutsättning enligt artikel 42.3 för att de tekniska reglerna ska ha företräde framför bestämmelserna i 3–5 §§ är att de är förenliga med EU-rätten. En teknisk regel som inte är förenlig med EU-rätten kan emellertid knappast anses tvingade varför detta inte behöver anges i lagtexten. Vidare anges att de tekniska specifikationerna ska avse egenskaper hos det som upphandlas. I andra stycket anges att egenskaperna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Detta har hittills framgått av bilaga VI till LOU-direktivet och bilaga 4 till LOU. Det anges också att egenskaperna även får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas eller tjänsternas eller. i byggnadsverkens livscykel. Enligt tredje stycket behöver sådana processer eller metoder som avses i första stycket inte nödvändigtvis ha gett avtryck i den slutliga varan tjänsten eller byggentreprenaden. Tredje stycket möjliggör för den upphandlande myndigheten att beakta exempelvis faktorer relaterade till extern miljöpåverkan som sådana processer eller metoder som avses i första stycket. Detta inkluderar exempelvis krav på användande av miljövänliga produkter som klorfritt papper eller särskilda krav vid tillverkningen av textilier avseende exempelvis särskilt farliga ämnen. Varor och tjänster kan orsaka miljöpåverkan i alla delar och skeenden av sin livscykel. Hur stor påverkan är i de olika skedena kan variera. I vissa fall kan den miljöpåverkan som sker under t.ex. en tillverkningsprocess utgöra en viktig del av den miljöpåverkan produkten har under sin livscykel. Det gäller exempelvis vid tillverkning av textil. I fjärde stycket anges att en upphandlande myndighet i en teknisk specifikation också får ange om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer
2 § När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl. Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet, ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Paragrafen genomför artikel 42.1 fjärde och femte styckena i LOUdirektivet och motsvarar delvis 6 kap. 1 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Första stycket gäller enligt vad som framgår av artikel 42.1 fjärde stycket oavsett om det som upphandlas ska användas av allmänheten eller av personal vid den upphandlande myndigheten.
Undantag får enligt vad som anges i artikeln bara göras i vederbörligen motiverade fall. I lagtextens andra stycke framgår detta genom att det anges att undantag bara får göras om det finns särskilda skäl. Det är oklart vad som i direktivet menas med vederbörligen motiverade fall. Det ligger emellertid i sakens natur att det är den upphandlande myndigheten som har bevisbördan för att det vid upphandling av sådant som ska användas av fysiska personer föreligger skäl att bestämma de tekniska specifikationerna utan hänsyn till omständigheterna i första stycket. Dessa skäl ska vidare vara hänförliga till föremålet för upphandlingen. En situation där undantagsbestämmelsen skulle kunna vara tillämplig är där det redan från början står klart att det som ska upphandlas inte kommer att användas av personer med funktionsnedsättning.
Oavsett om en upphandlande myndighet väljer att tillämpa undantagsbestämmelsen i andra stycket eller inte är de särskilda bestämmelser som finns i speciallagstiftningen om krav på byggnadsverk i fråga om tillgänglighet, t.ex. i 8 kap. plan- och bygglagen (2010:900), eller på tillgänglighet inom kollektivtrafikområdet, t.ex. i lagen (1979:558) om handikappanpassad kollektivtrafik, alltid tillämpliga. Hur denna speciallagstiftning förhåller sig till bestämmelserna i första och andra styckena framgår närmare av prop. 2006/07:128 del 1 s. 340 och 341.
Av tredje stycket framgår att om det finns obligatoriska krav inom EU som antagits av unionen genom en rättsakt ska dessa tillämpas.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
En upphandlande myndighet får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder och bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Paragrafen genomför artikel 42.3 a och c i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § första och andra styckena LOU. Paragrafen har utformats med
beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
I paragrafen anges som ett betydelsefullt exempel att i prestanda- och funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. På Lagrådets inrådan har i andra stycket direktivets begrepp tekniska specifikationer uttryckts som standarder och bedömningar.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till standarder och bedömningar
4 § Om d
e tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller funktions-
krav, ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdig".
Paragrafen genomför artikel 42.3 b i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 2 § LOU. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Innebörden av begreppen i första stycket framgår delvis av bilaga 3. På Lagrådets inrådan har direktivets begrepp tekniska specifikationer uttryckts som standarder och bedömningar.
Den hänvisning till ”europeiskt tekniskt godkännande” som återfinns i motsvarande bestämmelse i gällande rätt har genom punkten 2 slopats och ersatts av en hänvisning till ”europeisk teknisk bedömning”. Ändringen, som följer av artikel 42.3 b, är föranledd av att det förra institutet har avskaffats och ersatts av det senare, vilket framgår av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter. Av förordningen följer att en byggprodukt ska CEmärkas om den omfattas av en harmoniserad standard. Byggprodukttillverkare som vill CE-märka sina byggprodukter trots att de inte omfattas av en tillämplig harmoniserad standard, eller om standarden inte kan användas för bedömning av alla väsentliga produktegenskaper, kan be om en europeisk teknisk bedömning av ett tekniskt bedömningsorgan. I bilaga 3 definieras en europeisk teknisk bedömning som en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt den ovan nämnda förordningen. På grundval av den tekniska bedömningen beskriver sedan tillverkaren byggproduktens egenskaper i en prestandadeklaration och CE-märker den. Lagrådet har förespråkat att i konsekvens med denna ändring ska även svenskt tekniskt godkännande benämnas svensk teknisk bedömning. Någon motsvarande förändring som den ovan redogjorda
beträffande europeiskt tekniskt godkännande har emellertid inte gjorts avseende begreppet svenskt tekniskt godkännande. I direktivet används benämningen nationellt tekniskt godkännande vilket, på samma sätt som i LOU, i lagtexten bör uttryckas som svenskt tekniskt godkännande.
Andra stycket markerar att en upphandlande myndighet även måste godta likvärdiga system eller standarder.
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper
.
Paragrafen genomför artikel 42.3 d i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § tredje stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning. Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Paragrafen genomför artikel 42.4 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 4 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Bestämmelserna i paragrafen återspeglar grundläggande principer som likabehandling och icke-diskriminering.
Ändringarna i begreppsbildningen i förhållande till LOU är föranledda av att artikel 42.4 i den svenska språkversionen av direktivet i förhållande till motsvarande bestämmelse i 2004 års LOU-direktiv språkligt har justerats. Någon ändring i sak är inte avsedd.
Förbudet i första stycket 1 att hänvisa till ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt gäller sådant som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör. På Lagrådets inrådan har begreppet ursprung använts i stället för begreppet särskild källa som används i den svenska direktivöversättningen. Punkten 2 tar sikte på egenskaper hos en specifik vara eller tjänst. Punkten 3 avser bl.a. varor med viss geografisk härkomst som en region när en motsvarande vara kan produceras på en annan plats. Punkten 4 avser en viss tillverkning. Förbudet mot att hänvisa till en viss tillverkning hindrar givetvis inte att krav ställs på att tillverkningen uppfyller vissa prestanda- och funktionskrav, exempelvis krav på miljöegenskaper.
Går det inte att beskriva kontraktsföremålet på något allmänt eller generiskt sätt, får sådana hänvisningar, enligt andra stycket, ändå förekomma och ska då åtföljas av en hänvisning om att något likvärdigt kan visas.
Likvärdiga lösningar
7 § En upphandlande myndighet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud som avser en vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller endast om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller de angivna kraven.
Paragrafen genomför artikel 42.6 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 6 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen reglerar likvärdiga lösningar och innebär att om en leverantör visar att ett anbud uppfyller en standard eller bedömning som motsvarar de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten ställt får anbudet inte förkastas.
I första stycket hänvisas till standarder och bedömningar som anges i 4 §. I bilaga 3 utvecklas vad som avses med de begrepp som 4 § första stycket 1–5 hänvisar. I artikel 42.6 i LOU-direktivet anges att bestämmelsen bl.a. gäller europeiskt tekniskt godkännande Av författningskommentaren till 4 § framgår att den typen av specifikation har utmönstrats och ersatts av ”europeisk teknisk bedömning”. Att begreppet ändå förekommer i artikeln får antas vara ett förbiseende. Av artikel 24 i förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter följer dock att tillverkare och importörer får använda de europeiska tekniska godkännanden som utfärdats före den 1 juli 2013 i enlighet med artikel 9 i rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter som europeiska tekniska bedömningar under hela giltighetsperioden för dessa godkännanden. De slag av specifikationer som omnämns i 4 § första stycket 6 finns inte bland de specifikationer som första stycket hänvisar till.
I andra stycket finns förutsättningarna uttryckt som ska vara uppfyllda för att första stycket ska vara tillämpligt. För det första måste den standard eller bedömning som leverantören hänvisat till motsvara den prestanda eller funktion som myndigheten efterfrågat. För det andra måste leverantören visa att vad den erbjuder uppfyller myndighetens krav.
8 § Om en upphandlande myndighet ställer krav genom att hänvisa till en standard eller bedömning enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard
eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Paragrafen genomför artikel 42.5 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Det är anbudsgivarens ansvar att i anbudet presentera och beskriva varför den alternativa lösningen är likvärdig med den som myndigheten eller enheten efterfrågat. Av artikeln framgår att ett sätt för anbudsgivaren att visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna är med hjälp av provningsrapporter eller intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller teknisk dokumentation från tillverkaren. Vad som avses med ett organ för bedömning av överensstämmelse framgår av 9 §.
Utredning om överensstämmelse
9 § En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen genomför artikel 44.1 första och tredje styckena i LOUdirektivet och motsvarar 6 kap. 8 § LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Organ för bedömning av överensstämmelse ackrediteras i Sverige enligt 4 § lagen (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac).
10 § Om en upphandlande myndighet kräver en provningsrapport eller ett intyg som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den också godta en provningsrapport eller ett intyg från ett likvärdigt organ.
Paragrafen genomför artikel 44.1 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I förhållande till direktivet innehåller paragrafen även ett krav på att myndigheten ska godta likvärdiga provningsrapporter. Tillägget får anses följa av principerna om likabehandling och om ömsesidigt erkännande. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
11 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan,
tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 44.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Paragrafen reglerar situationen när en leverantör inte i tid kan skaffa fram viss angiven utredning. Den upphandlande myndigheten ska i ett sådant fall godta annan lämplig utredning om det inte beror på något förhållande på leverantörens sida att den begärda utredningen inte kan hämtas in. Som exempel på annan lämplig utredning nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Märkning
12 § Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
Paragrafen genomför artikel 2.1.23 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Efter synpunkter från Lagrådet har direktivets term märke i lagtexten uttryckts som märkning. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Vad som kännetecknar och skiljer märkning åt från andra bevis om att det som anskaffas uppfyller myndighetens krav framgår bl.a. av 13 § första stycket 3–6.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva en viss märkning som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märkningen endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märkningen är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märkningen grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märkningen har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märkningen är tillgänglig för alla berörda, och
6. kraven för märkningen fastställs av ett organ som den som ansöker om märkningen inte har ett avgörande inflytande över.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav för märkningen som ska uppfyllas.
Om en märkning uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märkningen även rör kriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas, får den upphandlande myndigheten inte kräva märkningen för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Myndigheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märkningen som har anknytning till det som ska anskaffas.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första och andra styckena och 43.2 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § första stycket LOU. Paragrafen
har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Genom första stycket införs en möjlighet för en upphandlande myndighet att direkt hänvisa till en särskild märkning som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs. Den särskilda märkningen kan avse miljömässiga egenskaper men även andra egenskaper som t.ex. sociala.
Första stycket 1 och 2 tydliggör att egenskaperna som märkningen kan visa ska ha anknytning till det som anskaffas. Punkterna 3–6 beskriver vad som kännetecknar en sådan märkning som avses i regleringen. Det är dels kriterier för själva märkningen, dels hur märkningen har utarbetats.
Sådana parter som avses i punkten 4 inkluderar enligt artikel 43.1 första stycket c statliga organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare, distributörer och icke statliga organisationer.
Även andra stycket uttrycker kopplingen mellan det som anskaffas och märkningen. Den innebär att om myndigheten inte kräver alla egenskaper som märkningen har, ska myndigheten identifiera vilka av märkningens egenskaper som ska vara uppfyllda av leverantören. Tredje stycket uttrycker i princip samma förhållande men med utgångspunkt från märkningen på så sätt att märkningen innehåller fler kriterier än sådana som har anknytning till det som anskaffas. Även då får myndigheten i stället för att kräva märkningen fastställa de tekniska specifikationerna med hänvisningar till detaljerade specifikationer för märkningen.
14 § En upphandlande myndighet som kräver en viss märkning enligt 13 § ska godta en annan märkning om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen.
Paragrafen genomför artikel 43.1 tredje stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
15 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen haft möjlighet att få tillgång till den märkning som den upphandlande myndigheten kräver eller en likvärdig märkning och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven för den angivna märkningen eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märkningen.
Paragrafen genomför artikel 43.1 fjärde stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § LOU andra stycket. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Som exempel på annan lämplig utredning nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med utföranden som avviker från dem som myndigheten har angett. Ett
sådant anbud med alternativt utförande får beaktas endast om myndigheten i annonsen angett om den tillåter eller kräver sådana anbud.
Paragrafen genomför artikel 45.1 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § första och andra styckena LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud som avses i 16 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för sådana anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller redovisningen av anbuden, och
3. om anbud med ett alternativt utförande får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma utförande som myndigheten har angett.
Anbud med alternativa utföranden får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
Paragrafen genomför artikel 45.2 och artikel 45.3 första stycket i LOUdirektivet och motsvarar 6 kap. 9 § tredje och fjärde styckena LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
I artikel 45.2 anges med avseende på de särskilda villkor som gäller för redovisningen eller presentationen av de alternativa anbuden att det är särskilt viktigt att ange om anbud med alternativa utföranden endast får lämnas om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har lämnats.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Paragrafen genomför artikel 45.3 andra stycket i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande myndighet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling eller, i de fall som regleras i 2 §, en förhandsannons.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 12–19 §§.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 26.5 första och andra styckena samt delar av artiklarna 49 och 75 i LOU-direktivet. Den
motsvarar 7 kap. 1 § LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1.
Av paragrafen framgår att huvudregeln är att en upphandlande myndighet ska informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal genom att offentliggöra en anbudsinfordran. En anbudsinfordran kan göras genom en annons om upphandling eller genom en förhandsannons. Med anbudsinfordran avses alltså de sätt på vilka en upphandlande myndighet kan offentliggöra en upphandling.
Huvudregeln är att en annons om upphandling ska användas som anbudsinfordran vid alla förfaranden. Upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter får dock enligt 2 § – om kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering – välja att i stället använda en förhandsannons som anbudsinfordran. Av 2 § framgår att en förhandsannons också får användas av alla upphandlande myndigheter när de upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen. Om upphandlingen inte avser sådana tjänster är det för centrala upphandlande myndigheter alltså obligatoriskt att använda en annons om upphandling.
I vissa fall medges undantag från skyldigheten att offentliggöra en upphandling. Undantag får göras när förutsättningarna för att tillämpa bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering är uppfyllda, se 6 kap. 12–19 §§ och kommentarerna till dessa paragrafer.
Vilka uppgifter en annons om upphandling ska innehålla framgår av del C och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – av del H i bilaga V till LOU-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen. Även format och förfaranden för överföring av annonser på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgängliga på kommissionens webb-plats SIMAP med information om offentlig upphandling i Europa. Kommissionen har i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011 fastställt standardformulär för de olika typerna av annonser som direktivet innehållet.
Av artikel 51 i LOU-direktivet framgår bl.a. att annonser ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Regeringen avser att meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser i en förordning, se 6 §.
Förhandsannons som anbudsinfordran
2 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska genomföras med selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En myndighet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 26.5 andra stycket, del av artikel 48.2 och del av artikel 75 i LOU-direktivet. Paragrafen har
inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2.
Första stycket reglerar möjligheten för andra upphandlande myndigheter än centrala upphandlande myndigheter att, i stället för en annons om upphandling, använda en förhandsannons som anbudsinfordran när kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vad som avses med centrala upphandlande myndigheter framgår av 1 kap. 11 §, se kommentaren till den paragrafen och avsnitt 6.7.5.
Enligt andra stycket får en upphandlande myndighet som upphandlar sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Regeringen avser att genomföra bestämmelser i direktivet om utformning och offentliggörande av annonser genom föreskrifter i en förordning, se 6 §. Sådana bestämmelser finns bl.a. i artikel 48.2 i LOUdirektivet, som anger att annonser ska innehålla uppgift om vilka varor, tjänster och byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering samt att intresserade leverantörer ska anmäla sitt intresse. En motsvarande bestämmelse finns för förhandsannonser som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster i artikel 74.1 b LOU-direktivet. Vidare anges i artikel 48.2 att en förhandsannons inte får omfatta en period som är längre än 12 månader och att förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas. En förhandsannons som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster får emellertid omfatta mer än 12 månader och ska vidare offentliggöras kontinuerligt.
Vilka ytterligare uppgifter som ska finnas i en förhandsannons enligt paragrafen framgår av del B avsnitt I och avsnitt II och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – del I i bilaga V till LOUdirektivet. Annonserna ska utformas i enlighet med de standardformulär som antagits av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
När en förhandsannons publicerats ska intresserade leverantörer anmäla sitt intresse. Någon ytterligare anbudsinfordran behöver sedan inte offentliggöras, utan i stället ska intresserade leverantörer bjudas in att bekräfta sitt intresse, se 10 kap. 8 §.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 48.1 i LOU-direktivet. Paragrafens första stycke saknar direkt motsvarighet i LOU, medan andra stycket motsvarar 7 kap. 2 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1.
Enligt första stycket får en upphandlande myndighet informera om planerade upphandlingar i en förhandsannons. Syftet med en förhandsannons enligt första stycket är att ge leverantörer preliminära upplysningar om den upphandlande myndighetens kommande upp-
handlingar och att garantera principen om öppenhet i upphandlingen (a. prop. 2006/07:128 del 1 s. 204). Ur den upphandlande myndighetens perspektiv kan det också vara lämpligt att informera marknaden om kommande upphandlingar (a. prop. s. 357).
Av andra stycket framgår att det är obligatoriskt att använda en förhandsannons om den upphandlande myndigheten vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 §. Vad som närmare krävs för att förkortning av tidsfrister ska kunna tillämpas framgår av 11 kap. 5 §, se kommentaren till den paragrafen.
Vilka uppgifter som ska finnas i en förhandsannons enligt paragrafen framgår av del B avsnitt I i bilaga V till direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antagits av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Regeringen avser att med stöd av 6 § meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser i den kommande förordning som behövs för direktivens genomförande.
Efterannons om resultatet av en upphandling
4 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks. En myndighet som tilldelat kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska skicka en efterannons senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt.
Trots första stycket får myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Paragrafen genomför artikel 50.1 första stycket, del av artikel 50.2 och 50.3 samt del av artikel 75 i LOU-direktivet. Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 7 kap. 3 § LOU, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2.
Med efterannons avses en annons om genomförd upphandling som publiceras efter det att ett upphandlingskontrakt tilldelats eller ett ramavtal ingåtts. Skyldigheten att annonsera i efterhand har införts mot bakgrund av vissa övervakningssyften och för statistiska ändamål.
Enligt huvudregeln i första stycket första meningen ska en efterannons skickas för offentliggörande inom 30 dagar vid all upphandling som omfattas av direktivet. Tidsfristen räknas från det att avtalet ingicks, vilket innebär från den tidpunkt då det civilrättsliga avtalet ingicks mellan parterna. Det är alltså som huvudregel först efter det att avtalsspärren löpt och avtalet ingåtts mellan myndigheten och leverantören som skyldigheten att efterannonsera uppstår. Av första stycket andra meningen framgår dock att tidsfristen för att efterannonsera med anledning av kontrakt som tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem börjar löpa tidigare, eftersom den fristen ska räknas från tidpunkten från tilldelningen av varje kontrakt, dvs. från den tidpunkt när myndigheten beslutat vilken leverantörs anbud den ska anta.
Denna skillnad följer av direktivens bestämmelser och behandlas närmare i avsnitt 18.1.1.
Av andra stycket i paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten i stället för att skicka en annons efter varje kontraktstilldelning enligt ett dynamiskt inköpssystem, kan välja att samla ihop annonserna och skicka dem kvartalsvis. Samma sak gäller efter tilldelning av kontrakt som avser sådana sociala tjänster eller andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2. De samlade annonserna ska i sådana fall skickas för publicering senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal. När det gäller dynamiska inköpssystem är det alltså efterannonserna som avser kontrakt som tilldelats under ett visst kvartal som kan samlas ihop, medan det beträffande sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 är efterannonserna efter de avtal som ingåtts under kvartalet som får samlas ihop. Skälet till detta är att efterannonsering av kontrakt som tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem ska ske med utgångspunkt från när kontraktet tilldelades medan motsvarande annonsering av tilldelning av kontrakt som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 till lagen ska ske med utgångspunkt i när ett avtal till följd av ett beslut om kontraktstilldelning ingåtts mellan parterna, se första stycket.
Även att ett ramavtal har ingåtts ska annonseras. Däremot framgår av tredje stycket att det inte finns någon annonseringsskyldighet vid tilldelningen av kontrakt som grundar sig på ramavtalet.
Vilka uppgifter som ska ingå i en efterannons framgår av del D i bilaga V till LOU-direktivet och – när det gäller tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i del J i bilaga V till LOUdirektivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som har antagits av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter gäller även sådana uppgifter som ska anges i annonsen. En upphandlande myndighet måste därför beakta att de uppgifter som tas med i annonsen inte strider mot dessa lagars bestämmelser (prop. 2006/07:128 del 1 s. 359).
Regeringen avser att med stöd av 6 § meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser i den kommande förordning som behövs för direktivens genomförande.
Annons om tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 4 § i LOU, som infördes år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 142 f.). Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1.
I paragrafen regleras vad som i kommissionens genomförandeförordning om fastställande av standardformulär (se kommentaren till 1 §) benämns meddelande om frivillig förhandsinsyn.
Bemyndigande
6 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2.
Bestämmelser om annonsering finns förutom i detta kapitel även i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011, se kommentaren till 1 §. De ytterligare föreskrifter om innehållet i och utformningen av annonser som krävs för genomförandet av direktiven avser regeringen att med stöd av denna paragraf meddela i en förordning.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering om upphandling, förhandsannonsering och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 och artikel 79.3 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.3.
Första stycket genomför tillsammans med 8 § andra stycket artikel 53.1 första stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen behandlar den upphandlande myndighetens skyldighet att göra upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga i samband med annonsering. Bestämmelsen gäller för samtliga annonserade förfaranden enligt 6 kap. Skyldigheten enligt bestämmelsen gäller under hela annonseringstiden. Det saknar betydelse om en förhandsannons används som anbudsinfordran eller inte. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av 1 kap. 23 §. Bestämmelser om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument finns också i 8 § andra stycket (inbjudan att bekräfta intresse) och 9 § andra stycket (inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog). Artikel 79 i LOU-direktivet avser projekttävlingar.
Att upphandlingsdokumenten ska göras fritt och direkt tillgängliga hindrar inte att den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna ska genomgå en enkel registreringsprocedur i ett elektroniskt upphandlingssystem för att få tillgång till dokumenten, om myndigheten skulle anse att det är nödvändigt. Det skulle dock i normalfallet strida mot proportionalitetsprincipen om myndigheten ställer krav på inloggning genom e-legitimation eller motsvarande för att få tillgång till upphandlingsdokumenten (jfr skäl 57 in fine i LOU-direktivet).
Andra stycket genomför tillsammans med 11 kap. 9 § artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet. I bestämmelsen regleras hur leverantörerna ska få tillgång till upphandlingsdokument som inte har gjorts elektroniskt tillgängliga enligt första stycket, dvs. fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt. Enligt 11 kap. 9 § ska tidsfristen för anbud förlängas med fem dagar i vissa fall om elektronisk tillgång inte ges på föreskrivet sätt.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
8 §
Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska medel ge anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att bekräfta intresse. Om myndigheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande myndigheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida ett varukontrakt avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 första stycket och artikel 54 i LOU-direktivet. Paragrafen genomför även bilaga IX avsnitt 2 till LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU, som inte medger att en förhandsannons används som anbudsinfordran (jfr dock 8 kap. 14 § LUF). Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.1.
Bestämmelsen gäller när en upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet har förhandsannonserat enligt 2 § vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Första stycket genomför artikel 54.1 andra stycket i LOU-direktivet.
En inbjudan att bekräfta intresse kan utgöra startpunkten för tidsfrister för anbudsansökningar enligt 11 kap. 3 § första stycket.
Andra och tredje styckena genomför tillsammans med 9 § andra och tredje styckena artikel 54.2 i LOU-direktivet (se även artikel 53.1 första stycket). Av 11 kap. 9 § framgår att tidsfristen för anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som avses. Detta gäller dock inte vid en överenskommelse om tidsfristen enligt 11 kap. 7 § eller vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 §.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan att bekräfta intresse minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga IX avsnitt 2 till LOU-direktivet och 8 kap. 14 § tredje stycket LUF). Ytterligare bestämmelser som reglerar innehållet i en inbjudan att bekräfta intresse finns i 4 kap. 6, 7 och 17 §§, 6 kap. 8 §, 7 kap. 3 §, 8 kap. 4, 12, 18 och 29 §§, 10 kap. 10 § och 14 kap. 1 §.
Skriftlig inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog
9 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att lämna anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska medel ge de utvalda anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog. Om myndigheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar enligt 12 kap. 11 §,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas, 5. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 54 i LOU-direktivet samt bilaga IX avsnitt 1 till LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 10 § LOU, som dock saknar reglering för förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 18.2.2 (inbjudan) och 20.2.1 (uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar).
Första stycket genomför artikel 54.1 första stycket i LOU-direktivet.
Endast de anbudssökande som väljs ut av den upphandlande
myndigheten får lämna anbud vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. Detsamma gäller i fråga om rätten att delta i en konkurrenspräglad dialog. Den upphandlande myndighetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 25 §.
Till skillnad från 8 kap. 10 § LOU innehåller bestämmelsen inte någon skyldighet för den upphandlande myndigheten att skicka ut en skriftlig inbjudan att förhandla till de utvalda anbudssökandena. Detta hänger samman med att en upphandlande myndighet vid förhandlat förfarande med föregående annonsering i vissa fall får tilldela kontraktet utan förhandlingar (se 6 kap. 8 § andra stycket).
En inbjudan att lämna anbud utgör startpunkten för tidsfrister enligt 11 kap. 3 § andra stycket, 5 § första stycket 2, 7 § andra stycket och 10 § 3.
Andra och tredje styckena genomför tillsammans med 8 § andra och tredje styckena artikel 54.2 i LOU-direktivet.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga IX avsnitt 1 till LOUdirektivet). Första punkten motsvarar delvis 8 kap. 10 § tredje stycket 1 LOU men har ingen motsvarighet i LOU-direktivet. Tidsfristen har betydelse för prövningen av om kompletterande upplysningar har begärts i god tid enligt 12 kap. 11 §. Vilken utredning som får begäras in från leverantörer enligt fjärde punkten framgår av 15 kap. Sjätte punkten motsvarar 8 kap. 10 § tredje stycket 6 LOU men saknar motsvarighet i LOU-direktivet.
Anbudets giltighetstid
10 § En upphandlande myndighet ska vid öppet förfarande i annonsen om upphandling ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska myndigheten ange denna uppgift i en annons om upphandling, i en förhandsannons som används som anbudsinfordran, i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog.
En underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 12 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § LOU. Någon motsvarande artikel i LOU-direktivet finns inte. Av bilaga V del C till LOU-direktivet framgår dock att annonsen om upphandling vid öppet förfarande ska ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.4.1.
Enligt första stycket ska den upphandlande myndigheten ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering regleras i 10 kap. 2 §. Inbjudan att bekräfta intresse regleras i 10 kap. 8 §. Inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog regleras i 10 kap. 9 §.
Bestämmelsen i första stycket är en handlingsregel för den upphandlande myndigheten. Om myndigheten anger anbudens giltighets-
tid på det föreskrivna sättet följer av allmänna avtalsrättsliga principer att ett anbud som lämnas i upphandlingen anses omfattas av den giltighetstid som myndigheten har angett, om inget annat sägs i anbudet. Ett anbud som inte uppfyller den upphandlande myndighetens villkor om giltighetstid är orent och ska förkastas.
Sedvanliga avtalsrättsliga principer är tillämpliga i frågor om anbudens giltighet och innehåll. Att ett anbud är bindande framgår av 1 § lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område (avtalslagen). Att anbudet är bindande innebär att det inte får återkallas efter det att mottagaren har tagit del av anbudet, se 7 § avtalslagen. Den upphandlande myndigheten tar del av anbudet vid den anbudsöppning som görs enligt 12 kap. 10 § andra stycket. Något hinder mot att tillämpa de allmänna avtalsrättsliga ogiltighetsgrunderna på anbud som lämnas i en upphandling finns inte.
Genom att anbuden är giltiga under en viss tid kan i många fall undvikas att upphandlingen måste göras om. Ett beslut från allmän förvaltningsdomstol om rättelse genom en ny anbudsutvärdering kan inte verkställas om anbuden inte längre gäller. Det är viktigt att den upphandlande myndigheten vid varje enskild upphandling överväger vilken giltighetstid som är rimlig. Det finns inte något hinder mot att den upphandlande myndigheten villkorar anbudens giltighetstid. Myndigheten skulle t.ex. kunna ange att giltighetstiden för ”förlorande anbud” upphör när avtalsspärren har löpt ut och kontrakt ingåtts utan att någon överprövning dessförinnan har inletts.
Om den upphandlande myndigheten inte har ställt något krav i fråga om anbudens giltighetstid, får frågan om anbudens innehåll och giltighet bedömas enligt sedvanliga avtalsrättsliga principer. Om anbudet inte heller innehåller någon uppgift om giltighetstiden, torde det anses vara bindande under en skälig tid, jfr 3 § första stycket avtalslagen. En leverantör, vars anbud inte antagits, kan i många fall anses ha lidit skada av att något krav på anbudens giltighetstid inte har ställts. Om skaderekvisitet ska anses vara uppfyllt för en leverantör i sådan situation får bedömas med hänsyn till omständigheterna i den enskilda upphandlingen.
Det är inte möjligt för en upphandlande myndighet att anta ett anbud vars giltighetstid har löpt ut och som inte har förlängts. Det finns ingen bestämmelse som reglerar frågan om förlängning av anbuds giltighetstid. En sådan förlängning är därför främst en fråga mellan den upphandlande myndigheten och anbudsgivarna. Det bör framhållas att ett anbud är en ensidig rättshandling, vilket innebär att den upphandlande myndigheten inte kan förvägra en leverantör rätten att förlänga sitt eget anbud. I frågor om förlängningar ska de allmänna upphandlingsrättsliga principerna i 4 kap. 1 § (i synnerhet likabehandlingsprincipen) iakttas av den upphandlande myndigheten. Av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande HFD 2011 not. 64 framgår att en leverantör som vägrar att förlänga giltighetstiden av anbudet enligt den upphandlande myndighetens begäran saknar rätt att begära överprövning av upphandlingen. Något krav på att samtliga anbudsgivare accepterar en förlängning för att det ska vara möjligt att slutföra upphandlingen, anses enligt praxis inte finnas efter den tidpunkt då tilldelningsbeslut meddelats.
Bestämmelsen i andra stycket är en civilrättslig specialreglering som innebär att en anbudsgivare, vars anbud avslagits genom sådana besked som avses i bestämmelsen, ändå är bunden av sitt anbud. Enbart det faktum att ett avslagsbesked av aktuellt slag meddelats innebär alltså inte att anbudet upphör att gälla. Bestämmelsen reglerar inte anbudets bindande natur i övrigt. Bestämmelsen har omformulerats för att tydliggöra detta. Det är inte någon förutsättning för bestämmelsens tillämplighet att den upphandlande myndigheten har angett anbudens giltighetstid enligt första stycket. Bestämmelsen är alltså tillämplig även om anbudets giltighetstid endast har angetts av leverantören.
Civilrättslig bundenhet för den upphandlande myndigheten i förhållande till den vinnande leverantören kan uppstå genom underrättelsen om tilldelningsbeslutet, som avtalsrättsligt kan anses utgöra en accept. Lagen bygger på att en upphandling avslutas med ett upphandlingskontrakt. För att undvika att civilrättslig bundenhet uppstår i förhållande till en viss leverantör innan upphandlingen är avslutad bör myndigheten ange att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt. För tiden fram till upphandlingens avslutande kan myndigheten välja att ingå ett villkorat avtal (se prop. 2001/02:142 s. 78, prop. 2006/07:128 del 1 s. 381 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 110 f.).
11 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Kapitlet innehåller bestämmelser om tidsfrister, dvs. den tid som en leverantör har till sitt förfogande att komma in med en anbudsansökan eller ett anbud. De tidsfrister som normalt ska gälla ska i vissa fall förlängas. I andra fall får tidsfristerna förkortas. LOU-direktivets bestämmelser om tidsfrister finns i artiklarna 27–31, som behandlar upphandlingsförfarandena, samt i artiklarna 47 och 53.
De tidsfrister som behandlas i 11 kap. är de tidsfrister som styrs av LOU-direktivet. Tidsfrister för upphandling utanför det direktivstyrda området regleras i 19 kap. 15 §.
Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister är tillämplig på alla förekommande tidsfrister. Av artikel 3.2 b i förordningen följer bl.a. att om en viss dag anges som sista dag för att komma in med anbud, får anbudet lämnas fram till kl. 24.00 den dagen. Något hinder mot att låta en tidsfrist löpa ut vid ett visst klockslag finns inte, så länge bestämmelserna om minimitidsfrister följs.
I artikel 3.4 i förordningen anges att om sista dagen av en tidsfrist som inte uttrycks i timmar infaller på en helgdag, söndag eller lördag ska tidsfristen upphöra vid utgången av påföljande arbetsdags sista timme. Enligt den s.k. söndagsregeln i 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid ska – om sista dagen i tidsfristen infaller på en lördag, en allmän helgdag, söndag, midsommarafton, julafton eller nyårsafton – sista dagen i tidsfristen i stället vara nästföljande vardag.
I fråga om midsommarafton, julafton och nyårsafton, vilka inte har formell status som helgdag, går söndagsregeln längre än förordningen. Denna ordning har ansetts inte strida mot förordningen när det rör sig om
direktivreglerade minimitidsfrister (se 16 kap. 18 § LOU och prop. 2009/10:180 del 1 s. 171 f.).
Det strider mot principerna om öppenhet och likabehandling att beakta ett för sent inkommet anbud. Det spelar ingen roll vad som är orsaken till förseningen.
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
Paragrafen genomför artiklarna 47.1 och 47.2 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § och 7 § andra stycket LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 360 f.). Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.2.
Bestämmelsen i första stycket anger vad en upphandlande myndighet alltid ska iaktta när den fastställer tidsfrister för anbudsansökningar och anbud. Bestämmelsen är således tillämplig även om tidsfristen inte reglerats särskilt i 11 kap., t.ex. när tidsfristen för anbud vid konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska bestämmas. I de upphandlingar där besök på platsen är nödvändigt för att leverantörerna ska kunna utarbeta anbud ska den upphandlande myndigheten bestämma tidsfristen så att samtliga leverantörer bereds denna besöksmöjlighet. I syfte att förhindra anbudskarteller och skydda leverantörernas identitet under anbudsprocessen bör leverantörerna besöka platsen vid olika tillfällen.
Av andra stycket framgår att tidsfristerna aldrig får understiga det antal dagar som anges i de efterföljande paragraferna. Om en tidsfrist ska förkortas enligt någon bestämmelse i 11 kap. måste hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är enligt 1 §.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Paragrafen genomför artikel 27.1 andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 2 § LOU med den skillnaden att tidsfristen enligt den paragrafen är minst 52 dagar. Tidsfristen enligt 2 § kan förlängas eller förkortas med tillämpning av 5–10 §§ (se särskilt 6 § om förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud). Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.3.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Detta gäller om inte något annat följer av 10 §.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Detta gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Paragrafen genomför artikel 28.1 andra stycket, artikel 28.2 andra stycket, artikel 29.1 fjärde stycket första och andra meningarna, artikel 30.1 andra stycket och artikel 31.1 fjärde stycket första meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 8 kap. 3 § LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.4.
I första stycket behandlas tidsfristen för anbudsansökningar. Tidsfristen har förkortats i den nya lagen från minst 37 dagar till minst 30 dagar. Förfarandet för inrättande av innovationspartnerskap är en nyhet. Även möjligheten att använda en förhandsannons som anbudsinfordran enligt 10 kap. 2 § saknar motsvarighet i LOU. Inbjudan att bekräfta intresse regleras i 10 kap. 8 §. När en förhandsannons används som anbudsinfordran ges leverantörerna först möjlighet att anmäla sitt intresse för kontraktet. Någon särskild tidsfrist för en sådan anbudsansökan finns inte i lagen eller LOU-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även i dessa fall. I 10 § finns bestämmelser som innebär att tidsfristerna enligt 3 § första stycket får förkortas vid tidsbrist i vissa fall.
I andra stycket behandlas tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Tidsfristen har förkortats i den nya lagen från minst 40 dagar till minst 30 dagar. Till skillnad från 8 kap. 3 § LOU anges tidsfristen för att anbud vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Det anbud som avses i denna del är anbudet enligt 6 kap. 4 §, dvs. inte de nya eller ändrade anbud som lämnas under de efterföljande avtalsförhandlingarna. Inbjudan att lämna anbud regleras i 10 kap. 9 §. I 5–10 §§ finns bestämmelser som innebär att tidsfristen enligt 3 § andra stycket ska förlängas i vissa fall och får förkortas i andra fall.
Tidsfrister för anbud vid konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap regleras inte i LOU-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även i dessa fall. Den upphandlande myndighetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 25 §. Bestämmelsen om inbjudan att lämna anbud i 10 kap. 9 § omfattar även förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Se kommentarerna till 8 kap. 8 och 11 §§. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen 1. innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt I till direktiv 2014/24/EU, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Paragrafen genomför artiklarna 27.2 och 28.3 samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket tredje meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 4 § LOU, som dock inte innehåller någon reglering för förhandlat förfarande med föregående annonsering. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.5.
Bestämmelsen behandlar möjligheten att förkorta tidsfristen för anbud när den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat enligt 10 kap. 3 §. Tidsfristerna för anbud enligt bestämmelsen överensstämmer med tidsfristerna vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §. Bestämmelsen ger möjlighet till kortare tidsfrister än vad LOU medger i motsvarande situation (normalt minst 36 dagar och aldrig kortare än 22 dagar). Vid en förkortning av tidsfristen måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras enligt 1 §.
Av 1 kap. 12 § framgår att hänvisningen i andra stycket 1 till direktiv 2014/24/EU avser direktivet i den ursprungliga lydelsen. Jämfört med 8 kap. 4 § LOU har det i andra stycket 2 tydliggjorts det är annonsen om upphandling som ska sättas i tidsmässig relation till förhandsannonsen. Detta gäller alltså även när tidsfristen ska bestämmas i en inbjudan att lämna anbud enligt första stycket 2.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen
1. vid öppet förfarande enligt 2 § bestämmas till minst 30 dagar, och 2. vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 3 § andra stycket bestämmas till minst 25 dagar.
Paragrafen genomför artiklarna 27.4 och 28.5 samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket tredje meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.6.
Bestämmelsen innebär att tidsfristen för anbud får förkortas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt. Tidsfristen kan således enligt 6 § bestämmas till minst 30 dagar vid öppet förfarande och till minst 25 dagar vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Om förutsättningarna för påskyndat förfarande enligt 10 § är uppfyllda får tidsfristen förkortas utöver vad som följer av 6 §. Bestämmelserna i 1 och 9 §§ måste dock iakttas när tidsfristen bestäms.
Av 12 kap. framgår att den upphandlande myndigheten, utom i vissa undantagssituationer, ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten (se avsnitt 20.1). Elektroniska anbud ska alltså som huvudregel tillåtas.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till en gemensam tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena.
Om en sådan överenskommelse inte nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Paragrafen genomför artikel 28.4 och delar av artikel 29.1 fjärde stycket tredje meningen i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU (jfr dock 8 kap. 4 § LUF). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.7.
Första stycket behandlar möjligheten att bestämma tidsfristen i enlighet med en överenskommelse. Någon minsta tid för en sådan tidsfrist finns inte angiven i LOU-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även när en myndighet avser att bestämma tidsfristen grundval av ett avtal. Av 8 § följer att en meddelad tidsfrist ska förlängas, om tidsfristen har varit så kort att kompletterande upplysningar inte kunnat lämnas inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 11 §. Vad som avses med central upphandlande myndighet framgår av 1 kap. 11 §. Kommuner och landsting är exempelvis inte centrala upphandlande myndigheter.
I andra stycket regleras hur tidsfristen ska bestämmas om en överenskommelse inte har kunnat nås. Bestämmelserna i 1 och 9 §§ måste beaktas i en sådan situation. Om den upphandlande myndigheten inte har gjort upphandlingsdokumenten elektroniskt tillgängliga på föreskrivet sätt, innebär 9 § att tidsfristen ska vara minst 15 dagar. Inbjudan att lämna anbud regleras i 10 kap. 9 §.
Förlängning av tidsfristen för anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. kompletterande upplysningar inte lämnas inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 11 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 47.3 i LOU-direktivet och motsvarar delvis 8 kap. 7 § LOU. Andra punkten saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.8.
Bestämmelsen, som är ett utflöde av principen bakom 1 §, innebär att en redan meddelad tidsfrist ska förlängas i vissa situationer. Förlängningen ska ske så att alla leverantörer kan få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. Det är ingen förutsättning för bestämmelsens tillämplighet att tidsfristens längd har reglerats särskilt i 11 kap. Av artikel 47.3 andra stycket i LOU-direktivet framgår att en förlängning av tidsfristen ska stå i proportion till informationens eller ändringens vikt.
Första punkten genomför artikel 47.3 första stycket a i LOU-direktivet och motsvarar 8 kap. 7 § första stycket LOU. Av artikel 47.3 tredje stycket i LOU-direktivet framgår att den upphandlande myndigheten inte behöver förlänga tidsfristen om den kompletterande information som inte lämnats ut i tid saknar betydelse för utarbetandet av väl underbyggda anbud. Se vidare kommentaren till 12 kap. 11 §.
Andra punkten genomför artikel 47.3 första stycket b i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Med ändring i upphandlingsdokumenten torde även avses att helt nya dokument tillkommer. Begreppet upphandlingsdokument definieras i 1 kap. 23 §. I likhet med vad som gäller vid kompletterande upplysningar enligt 12 kap. 11 § måste alla berörda leverantörer upplysas om ändringarna i upphandlingsdokumenten och om förlängningen av tidsfristen. Av 12 kap. 1 § följer att upplysningarna som huvudregel ska lämnas med elektroniska medel.
Någon bestämmelse om att den förlängda tidsfristen måste annonseras på nytt finns inte. Vid så väsentliga ändringar av upphandlingsdokumenten att upphandlingens art ändras, måste upphandlingen göras om.
I 6 kap. 9 och 35 §§ finns särskilda bestämmelser om ändringar av upphandlingsdokumenten under förhandlingsfasen vid förhandlat förfarande med föregående annonsering respektive förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Enligt 8 § ska en meddelad tidsfrist förlängas i vissa fall. Lagen innehåller däremot ingen reglering om i vilka fall en meddelad tidsfrist får förlängas före tidsfristens utgång. Om exempelvis ett elektroniskt upphandlingssystem drabbas av tekniska problem under dagarna före anbudstidens utgång så att anbud inte kan lämnas, måste det anses vara självklart att den upphandlande myndigheten får förlänga tidsfristen för anbud. Om ett upphandlingssystem slutar att fungera, kan det även finnas en skyldighet att förlänga anbudstiden enligt 9 §.
Om ändringar görs i upphandlingsdokumenten i samband med den ursprungliga bestämningen av tidsfristen, ska bestämmelsen i 1 § följas.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.1 andra och tredje styckena i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU (jfr dock 8 kap. 6 § LOU). Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.9.
Enligt första stycket ska tidsfristen för anbud förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som föreskrivs i 10 kap. 7 § och 8 § andra stycket. Bestämmelsen tar ingen hänsyn till anledningen till att myndigheten inte har gjort dokumenten elektroniskt tillgängliga på föreskrivet sätt. Grunden för förlängningen av tidsfristen finns i normalfallet redan när tidsfristen för anbud ska bestämmas, dvs. den upphandlande myndigheten vet att den inte har kunnat eller kommer att kunna tillhandahålla dokument elektroniskt på det sätt som krävs. Det kan även bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen under löpande anbudsfrist, t.ex. om den internetsida där upphandlingsdokumenten hålls tillgängliga slutar att fungera.
Den tidsfrist som ska förlängas med fem dagar är den tidsfrist som annars skulle ha bestämts enligt särskilda tidsfristbestämmelser i kapitlet, dvs. i förekommande fall en tidsfrist som annars skulle förkortas. En tidsfrist som skulle bestämmas till 30 dagar med tillämpning av 6 § ska alltså förlängas till 35 dagar med tillämpning av 9 §.
Av andra stycket framgår att förlängningen med fem dagar inte ska göras om tidsfristen anges efter en överenskommelse eller förkortas vid ett påskyndat förfarande. Om bestämmelserna om förlängning i 8 och 9 §§ skulle bli tillämpliga samtidigt under anbudsfristen, torde tidsfristen få bestämmas enligt den bestämmelse som innebär den längsta tidsfristen.
Påskyndat förfarande
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, får
1. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering,
2. vid öppet förfarande tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
3. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Paragrafen genomför artiklarna 27.3 och 28.6 samt delar av artikel 29.1 fjärde stycket tredje meningen i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar
delvis 8 kap. 8 § LOU, som dock inte reglerar tidsfristerna för anbud vid öppet förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.10.
Bestämmelsen behandlar det s.k. påskyndade förfarandet, vilket får användas om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i kapitlet. Enligt skäl 46 i LOU-direktivet bör det klargöras att det inte måste vara fråga om synnerligen brådskande situationer till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och som inte kan tillskrivas den. I förarbetena till äldre upphandlingslagstiftning finns uttalanden om att påskyndat förfarande inte får användas om den upphandlande myndigheten genom försummelse (t.ex. bristande inköpsplanering) har försatt sig i en sådan situation att tidsbrist har uppstått (se prop. 1992/93:88 s. 79 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 365). Skäl 46 i LOU-direktivet torde innebära att dessa uttalanden inte längre är aktuella. Bestämmelsen om påskyndat förfarande ger inte rätt att förkorta en redan meddelad tidsfrist.
LOU-direktivet talar inte om tidsbrist utan om ”en brådskande situation som bestyrks på lämpligt sätt av den upphandlande myndigheten”. Med uttrycket får förstås att myndigheten genom dokumentation ska kunna visa att det på grund av objektivt godtagbara skäl har varit omöjligt att tillämpa tidsfristen, dvs. att situationen har varit tillräckligt brådskande. Att det är myndigheten som ska visa att förutsättningarna för det påskyndade förfarandet har varit uppfyllda följer av allmänna principer.
Av första stycket framgår vilka tidsfrister som gäller vid ett påskyndat förfarande. Tidsfristen i första punkten motsvarar tidsfristen enligt huvudregeln i 8 kap. 8 § första stycket LOU. Nämnda bestämmelse tillåter dock en tidsfrist om minst tio dagar om annonsen om upphandling skickades med elektroniska medel. Bestämmelsen i första punkten är inte tillämplig om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran och startpunkten för tidsfristen för anbudsansökan enligt 3 § första stycket därmed är en inbjudan att bekräfta intresse. Andra punkten saknar motsvarighet i LOU. Tidsfristen enligt tredje punkten motsvarar tidsfristen i 8 kap. 8 § andra stycket LOU, en bestämmelse som dock inte reglerar förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Tidsfristerna för anbud vid ett påskyndat förfarande överensstämmer med tidsfristerna för anbud efter förhandsannonsering (5 §) eller efter utebliven överenskommelse om tidsfristen (7 § andra stycket).
Bestämmelsen om påskyndat förfarande är överordnad bestämmelsen om förlängning av tidsfristen i 9 §. Även vid ett påskyndat förfarande måste dock alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras och en skälig tidsfrist bestämmas enligt 1 §.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Myndigheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Paragrafen genomför artikel 22.1 första stycket och artikel 37.3 i LOUdirektivet (jfr skälen 52 och 53 i LOU-direktivet). Tillsammans med 5 § genomför paragrafen även artikel 34.3 i LOU-direktivet. Första och tredje styckena saknar motsvarighet i LOU. Andra stycket motsvarar 9 kap. 2 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Av första stycket framgår att det råder en skyldighet att kommunicera med elektroniska medel under en upphandling. Bestämmelsen är generell och gäller således även vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem (se artikel 34.3 i LOU-direktivet), vid upphandling som genomförs av en inköpscentral (se artikel 37.3 i LOU-direktivet) samt vid projekttävlingar enligt 18 kap. 1 §
1. Vad som avses med elektroniska medel framgår av 1 kap. 13 §. I 8 kap. finns särskilda bestämmelser om elektroniska metoder för upphandling (dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger). Bestämmelsen omfattar inte bara inlämning av anbudsansökningar och anbud utan all kommunikation under en upphandling. Med upphandling avses hela förfarandet från det att en upphandling påbörjas (i normalfallet genom att en annons publiceras) till det att tilldelningsbeslutet fattas. Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel gäller även under processen när kontrakt ska tilldelas på grundval av ramavtal. Myndighetens interna kommunikation, utvärdering av anbudsansökningar och anbud samt kommunikation efter kontraktstilldelningen omfattas inte av skyldigheten att använda elektroniska medel. Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel gäller således inte för underrättelsen om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 §. Om den upphandlande myndigheten anvisar leverantörerna att lämna in anbudsansökningar eller anbud med elektroniska medel och en leverantör trots detta lämnar in handlingen i någon annan form, får myndigheten inte beakta handlingen (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 373). Anbudsansökningar och anbud får inte lämnas muntligen (jfr 5 §). Något krav på att anbudsansökningar och anbud ska undertecknas finns inte i lagen. Enligt 7 § får den upphandlande myndigheten kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk underskrift.
Andra stycket reglerar de krav som ställs på elektroniska medel för kommunikation. Jämfört med 9 kap. 2 § LOU har det även angetts att de elektroniska medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan utrustning som i allmänhet används (jfr undantagsbestämmelsen i artikel 22.1 andra stycket c i LOU-direktivet som talar om specialiserad kontorsutrustning). Enligt LOU-direktivet får de elektroniska medlen inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling. Detta följer av kravet på att medlen ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga.
Enligt 16 § första stycket 5 ska den upphandlande myndigheten i den s.k. individuella rapporten ange skälen till att den har godkänt inlämning av anbud med andra medel än elektroniska. Sådana skäl kan grunda sig på 3 eller 4 §. I 6, 8 och 9 §§ finns bestämmelser om vad den upphandlande myndigheten alltid ska iaktta vid elektronisk kommunikation.
Av tredje stycket framgår att det finns undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Paragrafen genomför artikel 22.5 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
I artikel 22.5 andra stycket a–c i LOU-direktivet ges exempel på vad som avses med lämpliga, alternativa elektroniska medel. Av artikel 22.4 i LOU-direktivet framgår att elektroniska modellverktyg för bygginformation (dvs. teknik för s.k. byggnadsinformationsmodellering, förkortad BIM) får användas som alternativa elektroniska medel vid upphandling av byggentreprenadkontrakt och vid projekttävlingar.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
Paragrafen genomför artikel 22.1 andra stycket i LOU-direktivet (jfr skäl 53 i LOU-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Första stycket reglerar det huvudsakliga undantaget från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Undantaget gäller om det på grund av de krav som upphandlingen ställer inte är möjligt att använda elektroniska medel över huvud taget eller om de elektroniska medel som står till buds inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket. I artikel 22.1 andra stycket a–d i LOU-direktivet anges exempel på sådana situationer. Om förutsättningarna för undantag är uppfyllda får
myndigheten välja vilket eller vilka medel för kommunikation som ska användas. Elektronisk kommunikation får användas med alternativa medel enligt 2 §.
Av andra stycket framgår att undantaget i första stycket endast gäller för den del av upphandlingen där det inte är möjligt att använda allmänt tillgängliga elektroniska medel för kommunikation.
4 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
Paragrafen genomför artikel 22.1 fjärde stycket i LOU-direktivet (jfr skäl 54 i LOU-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Bestämmelsen reglerar möjligheterna att välja en annan kommunikation än elektronisk på grund av säkerhetsskäl. Detta får ske i den mån det är nödvändigt, dvs. endast i de delar av upphandlingen där det krävs för att uppnå ett tillräckligt skydd. Det framgår inte av LOU-direktivet vad som avses med ”den särskilt känsliga karaktären” hos uppgifterna.
Av andra stycket framgår att en kommunikation med andra medel än elektroniska får väljas först när det konstaterats att det inte är möjligt att på ett tillräckligt säkert sätt använda alternativa elektroniska medel för kommunikationen.
5 §
Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 22.2 och delar av artikel 34.3 i LOUdirektivet (jfr skäl 58 i LOU-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Vad som avses med de väsentliga delarna av upphandlingen framgår av artikel 22.2 i LOU-direktivet. Enligt artikeln omfattas upphandlingsdokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och anbud. Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare som väsentligen kan påverka innehållet i och bedömningen av anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på lämpligt sätt, t.ex. genom skriftliga eller inspelade redogörelser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i kommunikationen. Muntlig kommunikation avseende rättelse av fel, förtydligande eller komplettering enligt 4 kap. 9 § är ett tydligt exempel på sådan kommunikation som bör dokumenteras.
Av artikel 34.3 i LOU-direktivet framgår att muntlig kommunikation inte får användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda.
Paragrafen genomför artikel 22.6 första stycket a i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Skrivningen om tidsstämpling är en nyhet i förhållande till nuvarande reglering. I övrigt är bestämmelsen oförändrad. Med berörda torde avses leverantörer som har gett uttryck för att de avser att lämna in en anbudsansökan eller ett anbud. Det finns inte något krav på att informationen om specifikationerna ska lämnas i en annons.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande myndighet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i LOU-direktivet (jfr dock artikel 22.6 första stycket b och c samt skäl 57 i LOU-direktivet). Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § andra stycket LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 217 f. och 372 samt prop. 2015/16:72 s. 52 f.). Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Att även anbudsansökningar omfattas av bestämmelsen är en nyhet. I övrigt är bestämmelsen oförändrad i sak. Lagen innehåller inget krav på att en anbudsansökan eller ett anbud ska undertecknas.
Bestämmelsen i 9 kap. 3 § andra stycket LOU har en ändrad lydelse från och med den 1 juli 2016. Tidigare har bestämmelsen hänvisat till en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer. Från och med den 1 juli 2016 hänvisar bestämmelsen i stället till en avancerad elektronisk underskrift enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden (EU:s förordning om elektronisk identifiering). Förordningen träder i kraft den 1 juli 2016 i sina materiella delar och är direkt tillämplig i medlemsstaterna. Genom förordningen ersätts begreppet avancerad elektronisk signatur med begreppet avancerad elektronisk underskrift. Lagen om kvalificerade elektroniska signaturer upphör att gälla vid utgången av juni 2016.
Av artiklarna 3.11 och 26 i EU:s förordning om elektronisk identifiering framgår att en avancerad elektronisk underskrift ska uppfylla följande krav:
a) den ska vara unikt knuten till undertecknaren,
b) undertecknaren ska kunna identifieras genom den,
c) den ska vara skapad på grundval av uppgifter för skapande av elektroniska underskrifter som undertecknaren med hög grad av tillförlitlighet kan använda uteslutande under sin egen kontroll, och
d) den ska vara kopplad till de uppgifter som den används för att underteckna på ett sådant sätt att alla efterföljande ändringar av uppgifterna kan upptäckas.
Kraven på en avancerad elektronisk underskrift motsvarar kraven på en avancerad elektronisk signatur (jfr prop. 2015/16:72 s. 53). I praktiken är en avancerad elektronisk underskrift en e-legitimation, ett bank-ID eller annan motsvarande signeringsfunktion som tas fram genom kryptering med någon form av personlig nyckel hos användaren.
Det råder hårdare säkerhetskrav på en s.k. kvalificerad elektronisk underskrift än på en avancerad elektronisk underskrift. Enligt artikel 22.6 första stycket c i LOU-direktivet ska den upphandlande myndigheten godta en kvalificerad elektronisk underskrift, om myndigheten har ställt krav på undertecknande med en avancerad elektronisk underskrift. Av artikel 25.3 i EU:s förordning om elektronisk identifiering framgår att en kvalificerad elektronisk underskrift, som är baserad på ett kvalificerat certifikat som utfärdats i en medlemsstat, ska erkännas som en kvalificerad elektronisk underskrift i alla andra medlemsstater.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Paragrafen genomför artikel 22.6 första stycket b i LOU-direktivet och delar av bilaga IV till LOU-direktivet. Bestämmelsens andra och tredje stycken motsvarar delvis 9 kap. 3 § tredje och fjärde styckena LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Första stycket anger den övergripande ram inom vilken den upphandlande myndigheten enligt direktivet ska ange säkerhetsnivån för de elektroniska medlen för kommunikation under upphandlingens olika skeden (jfr skäl 57 i LOU-direktivet). Risknivån kan variera mellan olika skeden av upphandlingen och mellan olika upphandlingar.
Att säkerhetsutrustningen enligt andra stycket ska fastställa exakt tidpunkt för mottagande av handlingarna och säkerställa att ingen har tillträde till uppgifterna före utgången av tidsfristen framgår i dag inte av LOU utan av 13 § upphandlingsförordningen (2011:1040). Tidsfrister behandlas i 11 kap. I 9 kap. 3 § tredje stycket LOU anges att utrustningen
ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att ”vissa uppgifter går att få fram”. Denna skrivning har utgått.
Regeringen avser att meddela föreskrifter enligt tredje stycket i den kommande upphandlingsförordningen.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Paragrafen genomför delar av artikel 22.3 första meningen i LOUdirektivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 6 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Bestämmelsen anger hur den upphandlande myndigheten ska hantera uppgifter i ett upphandlingsärende och har närmast karaktär av ordningsregel. Enligt LOU-direktivet ska uppgifternas integritet bevaras. Härmed avses att uppgifterna ska hanteras på ett sådant sätt att de inte förvanskas. Bestämmelsen har en annan lydelse än 9 kap. 6 § LOU men är oförändrad i sak (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 375). I LOU-direktivet anges att uppgifternas integritet ska bevaras vid ”kommunikationen, informationsutbytet och lagringen”. Informationsutbytet omfattas av det större begreppet kommunikation.
Av artikel 22.3 första meningen i LOU-direktivet framgår även att den sekretess som gäller för anbudsansökningarna och anbuden ska bevaras. Detta följer av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Det anges därför inte särskilt i bestämmelsen.
Enligt 14 § ska en upphandlande myndighet dokumentera genomförandet av en upphandling i syfte att kunna motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden. Av 17 § framgår vilka handlingar som ska bevaras när en upphandling har avslutats.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Paragrafens första stycke genomför artikel 22.3 andra meningen i LOUdirektivet. Andra stycket är en nationell bestämmelse. Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Enligt första stycket får den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbudsansökningar och anbud förrän tidsfristen för att komma in med handlingen har löpt ut. Av 8 § andra stycket 1 framgår att den utrustning som används för att ta emot anbudsansökningar och anbud ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga
gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av tidsfristen.
I andra stycket har uttrycket ”försändelser med anbud” ersatts med ”anbud”. Genom ändringen tydliggörs att bestämmelsen även gäller elektroniska anbud, vilket redan tidigare har varit fallet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 376).
Av bilaga V del C till LOU-direktivet framgår att en annons om upphandling vid öppet förfarande ska innehålla uppgift om tid och plats för öppnande av anbud samt vilka personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid.
Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 § ska kompletterande upplysningar lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för anbud.
Paragrafen genomför artikel 53.2 i LOU-direktivet och motsvarar 8 kap. 9 § andra stycket och 12 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.1.
Bestämmelsen reglerar den tid inom vilken den upphandlande myndigheten ska lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten på begäran av en leverantör. Bestämmelsen är tillämplig på samtliga förfaranden.
En leverantör får begära att en upphandlande myndighet lämnar förtydligande och kompletterande information om upphandlingsdokumenten. Ofta brukar dessa upplysningar tas in i ett samlat dokument med rubriken ”Frågor och svar”. Av likabehandlingsprincipen följer att alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet ska få den kompletterande informationen samtidigt och i samma form. Vid öppet förfarande och det första steget i tvåstegsförfaranden bör alla leverantörer som har anmält eller visat intresse av att få eventuell kompletterande information anses delta i upphandlingsförfarandet. Om en upphandlingsplattform används för upphandlingen, bör vidare den kompletterande informationen göras tillgänglig via plattformen för alla presumtiva anbudssökande eller anbudsgivare.
Om kompletterande upplysningar inte lämnas inom den tid som anges i 11 §, ska tidsfristen för anbud förlängas enligt 11 kap. 8 § 1. En förlängning av tidsfristen förutsätter att begäran om upplysningar har framställts i god tid. Om den kompletterande informationen innebär en väsentlig ändring av upphandlingsdokumenten, ska tidsfristen för anbud förlängas enligt 11 kap. 8 §
2. En alltför väsentlig ändring av upphandlingsdokumenten innebär dock att upphandlingen måste göras om.
Av 10 kap. 9 § tredje stycket 1 framgår att en inbjudan att lämna anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar. För den upphandlande myndighetens planering kan det även i övriga fall vara lämpligt att i upphandlingsdokumenten ange vid vilken tidpunkt före de sex dagarna som en begäran om kompletterande upplysningar ska ha kommit in. Exempelvis kan det av upphandlings framgå att leverantörerna ska ställa frågor och begära kompletteringar av upphandlingsdokumenten senast tio dagar före anbudstidens utgång. På det viset blir det möjligt för den upphandlande myndigheten att lämna kompletterande upplysningar fyra dagar senare, dvs. senast sex dagar före anbudstidens utgång.
Ett kompletterande underlag som har tagits fram efter en begäran enligt 11 § utgör i normalfallet en allmän handling. En allmän handling som inte omfattas av sekretess ska enligt tryckfrihetsförordningen lämnas ut genast eller så snart det är möjligt, om den begärs utlämnad. En upphandlande myndighet har att på sedvanligt sätt efterkomma en begäran om att lämna ut en sådan handling. Tidsfristerna i 11 § är alltså i dessa fall subsidiära i förhållande till offentlighetsprincipen och bör närmast betraktas som maximigränser (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 366).
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när myndigheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen genomför artikel 55.1 i LOU-direktivet och motsvarar 9 kap. 9 § LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.2.
Första stycket behandlar den upphandlande myndighetens skyldighet att underrätta leverantörer om innehållet i tilldelningsbeslut. Samtliga anbudsgivare och anbudssökande ska få sådan information som avses i paragrafen. Underrättelsen utlöser avtalsspärren enligt 20 kap. 1 § (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 106–111 och 338). Om underrättelsen inte uppfyller de krav som anges börjar avtalsspärren inte löpa.
Av underrättelsen ska omständigheterna som legat till grund för beslutet framgå tydligt så att en leverantör kan avgöra om man vill ansöka om överprövning av upphandlingen. Vilka upplysningar som bör lämnas för att uppfylla detta måste avgöras med hänsyn till omständigheterna i varje enskild upphandling (se prop. 2001/02:142 s. 61 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 114). Alltför intetsägande uppgifter om varför en viss leverantör har tilldelats kontraktet kan innebära att myndigheten inte anses ha lämnat upplysningar om skälen för beslutet (se prop. 2001/02:142 s. 97). Det ligger i den upphandlande myndighetens intresse att lämna så mycket information att avtalsspärren
börjar löpa samtidigt som myndigheten inte får lämna ut uppgifter som omfattas av sekretess. En underrättelse om tilldelningsbeslutet kan lämnas genom att leverantörerna underrättas per e-post om att informationen hålls tillgänglig på en internetadress (se rättsfallet RÅ 2009 ref. 70).
Av likabehandlingsprincipen följer att underrättelserna om tilldelningsbeslutet ska lämnas samtidigt till leverantörerna och ha samma innehåll (jfr prop. 2001/02:142 s. 65). Av 13 § framgår att den upphandlande myndigheten ska lämna viss ytterligare information på begäran av en leverantör som inte tilldelats kontraktet. Något förbud mot att skicka sådan information till leverantörerna samtidigt med underrättelsen om tilldelningsbeslutet finns dock inte utan kan tvärtom vara lämpligt i många fall. En leverantör har därutöver rätt att ta del av uppgifter med stöd av andra bestämmelser om denne begär överprövning av upphandlingen eller väcker skadeståndstalan (se prop. 2001/02:142 s. 97).
Av andra stycket framgår att en skriftlig underrättelse även ska lämnas när upphandlingen avbryts eller görs om. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges. Av rättsfallet RÅ 2005 ref. 62 framgår att allmän förvaltningsdomstol kan överpröva en upphandlande myndighets beslut att avbryta en upphandling (jfr t.ex. rättsfallen RÅ 2008 ref. 35 och RÅ 2009 ref. 43).
I artikel 55.1 i LOU-direktivet behandlas även den upphandlande myndighetens skyldighet att ge information vid beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Denna underrättelseskyldighet regleras i 8 kap. 9 §. Bestämmelsen i 12 § är givetvis även tillämplig vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, om tilldelningsbeslut fattas eller om upphandlingen avbryts eller görs om.
Att efterannonsering ska ske vid beslut om att tilldela kontrakt eller ingå ramavtal följer av 10 kap. 4 §. Beslut om uteslutning av leverantör regleras i 13 kap. 7 §.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Paragrafen genomför artikel 55.2 i LOU-direktivet och motsvarar 9 kap. 10 § LOU. Andra punkten i andra stycket är dock ny. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.3.
Bestämmelsen behandlar den upphandlande myndighetens skyldighet att lämna upplysningar på begäran av leverantör. Denna upplysningsskyldighet går längre än vad som följer av 12 § (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 379). I likhet med 12 § gäller att upplysningar som omfattas av sekretess eller utgör företagshemligheter inte får lämnas ut.
Enligt första stycket ska på begäran upplysningar lämnas om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats. Ett anbud kan förkastas innan tilldelningsbeslutet fattas. Det innebär att skyldigheten att lämna upplysningar enligt första stycket kan inträda innan skyldigheten att lämna upplysningar om tilldelningsbeslutet inträder (se prop. 2001/02:142 s. 68 f.). Ett anbud förkastas, om det inte uppfyller de krav som har ställts i upphandlingen och därför inte går vidare till anbudsutvärderingen. Förkastande av anbud ska skiljas från uteslutning av leverantör. Beslut om uteslutning av leverantör regleras i 13 kap. 7 §.
Enligt andra stycket ska vissa upplysningar på begäran lämnas till en leverantör som har lämnat ett godtagbart anbud. Ett anbud är godtagbart, om leverantören inte har uteslutits, anbudet inte har förkastats och leverantören inte har varit föremål för ett beslut om att inte tilldela ett kontrakt enligt 16 kap. 9 §. Upplysningar som avses i första punkten förutsätter att det valda anbudet ställs mot det anbud som lämnats av den leverantör som har begärt upplysningarna. Det är alltså fråga om individuellt utformad information om varför det vinnande anbudet har bedömts vara bättre. Andra punkten genomför artikel 55.2 d i LOUdirektivet. Upplysningar som avses i punkten kan begäras såväl under som efter ett upphandlingsförfarande. Som huvudregel gäller absolut anbudssekretess fram till tilldelningsbeslutet (jfr avsnitt 21). Uppgifter som rör enskilda anbud får då inte lämnas ut.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
14 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Paragrafen genomför tillsammans med 17 § artikel 84.2 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Bestämmelsen reglerar den allmänna dokumentationsplikten under en upphandling. Bestämmelsen är även tillämplig på sådana projekttävlingar som avses i 18 kap. 1 § 1. I artikel 84.2 i LOU-direktivet nämns som exempel att dokumentationsplikten omfattar kommunikation med leverantörer, interna överläggningar, utformning av upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger eller förhandlingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Jfr vidare författningskommentaren till 19 kap. 30 §, som avser dokumentationsplikten på det icke direktivstyrda området.
Utöver dokumentationsplikten enligt 14 § gäller skyldigheten att upprätta en individuell rapport enligt 15 §. Dokumentationsplikten omfattar även beslut som inte behöver anges i den individuella rapporten. Det måste exempelvis finnas dokumentation för att motivera samtliga beslut att förkasta anbud. Det är dock bara om anbudet förkastas såsom för lågt som skälen måste anges i en individuell rapport. Det finns givetvis inget hinder mot att dokumentationsplikten enligt 14 § fullgörs i en individuell rapport.
Av 17 § framgår att dokumentationen ska bevaras i minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
Individuella rapporter
15 § En upphandlande myndighet ska upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Detta gäller inte för kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
Paragrafens första stycke genomför tillsammans med 16 § första stycket och de föreskrifter som meddelas enligt 16 § tredje stycket artikel 84.1 första stycket i LOU-direktivet (jfr skäl 126 i LOU-direktivet). Paragrafens andra stycke genomför artikel 84.1 andra stycket i LOUdirektivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 12 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Av andra stycket framgår att det inte behöver upprättas en individuell rapport för vissa kontrakt som tilldelas enligt ramavtal. En motsvarande bestämmelse saknas i 9 kap. 12 § LOU som reglerar upphandlingsprotokoll. Bestämmelsen i 7 kap. 4 § avser tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör. I 7 kap. 6 § regleras tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal med flera leverantörer. Som förutsättning gäller i detta fall att samtliga villkor för tillhandahållandet av varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna har fastställts i ramavtalet, att dessa villkor följs vid tilldelningen och att den upphandlande myndigheten använder objektiva villkor när leverantören väljs.
16 § Av en individuell rapport ska följande framgå:
1. skäl till att ett anbud som har förkastats har ansetts vara onormalt lågt,
2. skäl till att ett kontrakt eller ramavtal inte har tilldelats en leverantör,
3. skäl till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skäl till att förhandlat förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog har tillämpats,
5. skäl till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. intressekonflikter och åtgärder som vidtagits till följd av dem. Den individuella rapporten eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport ska innehålla.
Paragrafens första stycke och de föreskrifter som meddelas enligt tredje stycket genomför tillsammans med 15 § första stycket artikel 84.1 första stycket i LOU-direktivet. Första stycket femte punkten genomför även artikel 22.1 femte stycket i LOU-direktivet. Paragrafens andra stycke genomför artikel 84.3 i LOU-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 12 § LOU, jfr även 10 kap. 12 § LUFS. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Bestämmelsen reglerar vilka uppgifter som ska ingå i en individuell rapport. Bestämmelsen är inte uttömmande, jfr tredje stycket. Första stycket innehåller flertalet av de krav som LOU-direktivet ställer på innehållet i en individuell rapport. Genom uppräkningen i stycket genomförs artikel 84.1 första stycket punkterna c och e–i i LOUdirektivet.
Att även tillsynsmyndigheten har rätt att ta del av handlingen enligt andra stycket är en nyhet jämfört med 9 kap. 12 § LOU. Tillsynsmyndighetens allmänna rätt att ta del av handlingar framgår av 22 kap. 2–4 §§.
Regeringen avser att meddela föreskrifter enligt tredje stycket i den kommande upphandlingsförordningen (jfr 14 § i upphandlingsförordningen [2011:1040]). Föreskrifterna kommer att genomföra artikel 84.1 första stycket punkterna a, b och d samt artikel 84.1 tredje stycket i LOU-direktivet.
Bevarande av handlingar
17 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 §, den individuella rapporten enligt 15 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt denna lag. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Paragrafens första stycke är en upplysningsbestämmelse som saknar motsvarighet i LOU-direktivet. Andra stycket genomför tillsammans med 14 § artikel 84.2 i LOU-direktivet. Stycket motsvarar 9 kap. 13 § LOU. Tredje stycket genomför tillsammans med 19 kap. 31 § tredje stycket artikel 83.6 första stycket i LOU-direktivet. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Av första stycket följer att arkivlagen och föreskrifter som meddelats enligt arkivlagen innehåller bestämmelser om vilka allmänna handlingar som ska bevaras. Arkivlagen gäller för myndigheter, statliga och kommunala beslutande församlingar samt sådana privaträttsliga organ som avses i 2 kap. 3 och 4 §§ OSL. För upphandlande myndigheter som inte ska tillämpa arkivlagen gäller 17 § andra och tredje styckena. I dessa
stycken finns bestämmelser om vilka handlingar som ska bevaras i avslutade upphandlingsärenden. Upphandlande myndigheter som omfattas av arkivlagen har en motsvarande skyldighet att bevara sådana handlingar som avses (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 383 f.).
I andra stycket har hänvisningarna till de dokument som ska bevaras anpassats till de nya bestämmelserna i 14 och 15 §§. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades. Om upphandlingen har avsett ett ramavtal innebär bestämmelsen att handlingarna ska bevaras minst fyra år från det att sista kontraktet tilldelades enligt ramavtalet. Skyldigheten att bevara handlingar enligt andra stycket gäller även vid sådana projekttävlingar som avses i 18 kap. 1 § 1.
En inköpscentral är en upphandlande myndighet. Om en inköpscentral har genomfört en upphandling och ingått ett kontrakt eller ett ramavtal i egenskap av ombud för en annan upphandlande myndighet, har inköpscentralen agerat i den upphandlande myndighetens (huvudmannens) namn. Myndigheten (huvudmannen) anses då själv ha genomfört upphandlingen och ska bevara handlingarna enligt andra stycket. Något hinder mot att huvudmannen ger inköpscentralen i uppdrag att bevara handlingarna för huvudmannens räkning torde dock inte finnas. Om en inköpscentral däremot har ingått kontrakt och ramavtal i eget namn, ska handlingarna enligt andra stycket bevaras av inköpscentralen.
Vid anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader från en inköpscentral enligt 7 kap. 11 § sker inte någon upphandling i lagens mening. Bestämmelsen om bevarande av handlingar är således inte tillämplig i sådana situationer.
Anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral kan enligt 7 kap. 12 § 1 ske genom kontrakt som tilldelas av inköpscentralen, antingen som ombud för den upphandlande myndigheten eller som självständig mellanhand. Som framgår ovan ansvarar den upphandlande myndigheten för att handlingarna bevaras i det förstnämnda fallet. I det senare fallet ansvarar inköpscentralen för att handlingarna i upphandlingen bevaras. När en upphandlande myndighet ska göra en anskaffning enligt ett kontrakt som avses i 7 kap. 12 § 1 behöver någon ny upphandling inte genomföras. Bestämmelsen om bevarande av handlingar är således inte tillämplig på en sådan anskaffning.
Om en upphandlande myndighet tilldelar ett kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § 2, ansvarar myndigheten för att bevara handlingarna i upphandlingen. Detsamma gäller om en upphandlande myndighet tilldelar ett kontrakt enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § 3.
Skyldigheten att bevara kontrakt och ramavtal enligt tredje stycket inskränker inte den skyldighet att bevara handlingen som kan gälla enligt andra bestämmelser, t.ex. bestämmelserna i bokföringslagen (1999:1078). Kontrakt och ramavtal kan ingås i elektronisk form. Även skyldigheten att bevara handlingen kan naturligtvis fullgöras med elektroniska medel.
Tillgång till kontrakt
18 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 19–24 §§.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Bestämmelserna i 19–24 §§ gäller för sådana privaträttsliga subjekt som definieras som upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 18 och 22 §§ men som inte omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningenoffentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, och arkivlagen. Bestämmelserna gäller exempelvis för vissa statliga bolag och stiftelser som inte har tagits in i bilagan till OSL.
19 § En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 17 § tredje stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
Paragrafen är ny och genomför tillsammans med 19 kap. 33 § artikel 83.6 andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Enligt första stycket gäller en ovillkorlig skyldighet att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som omfattas av bestämmelsen. Sådana uppgifter i kontraktet som inte får lämnas ut enligt 20 § ska maskeras vid utlämnandet. Kontraktet ska således lämnas ut i övriga delar. Med kopia avses papperskopia. Utlämnande av kontrakt i form av en utskrift syftar på elektroniska kontrakt.
Att skyldigheten är ovillkorlig innebär även att den upphandlande myndigheten inte kan vägra att lämna ut ett kontrakt med hänvisning till att sökanden inte har betalat det pris för utlämnandet som myndigheten begär enligt 22 §.
Med berörd leverantör avses en leverantör som har deltagit i upphandlingen i egenskap av anbudssökande eller anbudsgivare. Även en leverantör som inte har lämnat anbud i upphandlingen men som har – eller efter det att tidsfristen för ansökan om överprövning av kontraktets giltighet har löpt ut – skulle ha haft talerätt i ett sådant mål, får anses vara berörd.
Av 17 § tredje stycket framgår att en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen ska bevara ett kontrakt som har ingåtts efter upphandling enligt den nya lagen om offentlig upphandling. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid. Kontrakt som har ingåtts efter upphandling enligt äldre upphandlingslagstiftning kan inte bevaras på grund av föreskriften i 17 § tredje stycket och omfattas därför inte utlämnandeskyldigheten enligt 19 §.
Varukontrakt definieras i 1 kap. 24 §. Tjänstekontrakt definieras i 1 kap. 21 §. Byggentreprenadkontrakt definieras i 1 kap. 9 §.
20 § En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande myndighetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande
är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande myndigheten får inte lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Bestämmelsen reglerar uttömmande i vilka fall en upphandlande myndighet kan hemlighålla uppgifter i ett kontrakt som ska lämnas ut.
Av första stycket framgår att företagshemligheter i ett kontrakt inte får lämnas ut vid ett utlämnande enligt 19 §. Formuleringen anknyter till definitionen av en företagshemlighet i 1 § lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Att en uppgift i kontraktet hålls hemlig innebär att den omfattas av en klausul i kontraktet om sekretess eller tystnadsplikt. Att röjandet är ägnat att medföra skada innebär att det inte behöver visas att det skulle uppstå någon skada i det enskilda fallet. Det är tillräckligt att röjandet typiskt sett är av det slaget att det medför skada. Vad gäller innebörden av begreppet företagshemlighet, se bl.a. prop. 1987/88:155 s. 12 f. och 34–37 samt rättsfallen NJA 1998 s. 633 och NJA 1999 s. 469. Vidare kan praxis kring 31 kap. 16 § OSL ge viss vägledning vad gäller känslighetsgraden hos olika typer av affärsuppgifter som avser leverantören.
Skyddsnivån för uppgifter om säkerhets- eller bevakningsåtgärder enligt andra stycket motsvarar vad som gäller enligt 18 kap. 8 § OSL.
21 § En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande myndighet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223).
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Paragrafen innehåller bestämmelser om handläggningen av ett ärende om att lämna ut ett kontrakt. Första stycket motsvarar vad som gäller vid utlämnande av allmän handling enligt offentlighetsprincipen, jfr 2 kap. 12 § TF. Innebörden är att ett kontrakt ska lämnas ut genast eller så snart det är möjligt. Av andra stycket följer att den upphandlande myndigheten ska motivera beslut att inte lämna ut kontrakt. Myndigheten ska vidare underrätta sökanden om beslutet och lämna en överklagandehänvisning.
22 § En upphandlande myndighet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor.
För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får myndigheten ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver får myndigheten ta högst 2 kronor.
Om myndigheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får myndigheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Bestämmelsen avser prissättningen för utlämnande av kontrakt i form av papperskopia eller utskrift, vilket är vad som omfattas av skyldigheten enligt 19 §. Av bestämmelsen följer att den upphandlande myndighetens pris inte för överstiga den avgift och den kostnadsersättning som en statlig myndighet får ta ut enligt avgiftsförordningen (1992:191) när den lämnar ut en allmän handling. Om kontraktet tillhandahålls elektroniskt eller per fax gäller frihet vid prissättningen. En tvist om den upphandlande myndighetens prissättning vid utlämnandet av ett kontrakt kan prövas av allmän domstol. Som framgår av kommentaren till 19 § är skyldigheten att lämna ut en kopia eller utskrift av ett kontrakt ovillkorlig. Myndigheten kan således inte som ett villkor för utlämnandet kräva att sökanden betalar en avgift. Om kontraktet lämnas ut genom att skickas per post har dock myndigheten rätt att använda sig av postförskott.
Enligt första stycket får priset för kopior och utskrifter inte överstiga avgiften enligt 16 § första och andra styckena avgiftsförordningen. Andra stycket motsvarar 15 § andra stycket avgiftsförordningen. Viktgränsen för att ta ut ersättning för portokostnad har dock anpassats till de portotabeller som tillämpas sedan 2014.
23 § Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Med hemvist enligt första stycket avses den ort, där styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt eller styrelse inte finns, där förvaltningen förs (jfr 10 kap. 1 § tredje stycket rättegångsbalken).
Lagen (1986:1142) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter är tillämplig när ett beslut överklagas enligt första stycket. Av nämnda lag följer att överklagandet ska vara skriftligt, att det ska ges in till den förvaltningsrätt som ska pröva det och att det ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. I lagen finns även bestämmelser om rättidsprövning och avvisning av för sent inkomna överklaganden.
I 3 och 4 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om vilka uppgifter ett överklagande ska innehålla. Av 3 § framgår vilka kontaktuppgifter som ska anges för klagande, ställföreträdare, ombud och enskild motpart. Enligt 4 § förvaltningsprocesslagen ska ett överklagande ange vilket beslut som överklagas, vad som yrkas samt de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet. Om prövningstillstånd krävs, ska även anges de omständigheter som åberopas till stöd för att ett sådant tillstånd ska meddelas. En klagande bör vidare enligt 4 § uppge bevis som han vill åberopa och vad han vill styrka med varje särskilt bevis.
Av andra stycket framgår att prövningstillstånd krävs i kammarrätten. Förutsättningarna för prövningstillstånd regleras i 34 a § förvaltningsprocesslagen.
24 § Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande myndigheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Genom partsställningen får den upphandlande myndigheten rätt att överklaga ett beslut av förvaltningsrätten att uppgifter i ett kontrakt ska lämnas ut. Den upphandlande myndigheten får genom bestämmelsen även rätt att överklaga ett beslut av förvaltningsrätten som innebär att myndigheten saknat grund för att vägra lämna ut ett kontrakt och att målet därför återförvisas till myndigheten för fortsatt handläggning (jfr 34 § andra stycket förvaltningsprocesslagen).
13 kap. Uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen genomför artikel 57.1 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § första och andra styckena LOU. Första stycket 5 och 6 saknar
dock motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.1.
I första stycket finns en uppräkning av uteslutningsgrunder hänförliga till brott. Grunderna är s.k. obligatoriska uteslutningsgrunder vilket följer av att det anges att en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör om förutsättningarna för uteslutning är uppfyllda. Den närmare innebörden av hänvisningarna till olika EU-rättsakter behandlas i övervägandena.
Bestämmelserna om uteslutning i första stycket kompletteras i andra stycket med regler om vilken anknytning en fysisk person ska ha till en leverantör som är en juridisk person för att förhållanden hänförliga till den fysiska personens lämplighet ska kunna beaktas. Personkretsbestämningen enligt andra stycket är något snävare utformad än den enligt 10 kap. 1 § andra stycket LOU. Till skillnad mot regleringen i 10 kap. 1 § andra stycket LOU bestäms personkretsen enligt andra stycket i första hand med hänvisning till kriterier av formell karaktär. Personen ska antingen ingå i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan eller om han eller hon inte ingår i dessa organ ha motsvarande behörighet. Om en leverantör är ett svenskt aktiebolag, får en person som ingår i styrelsen, är firmatecknare eller är vd antas ingå i personkretsen enligt andra stycket. Den närmare innebörden av bestämmelserna om hur personkretsen ska bestämmas får dock komma att anges genom rättstillämpningen.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Paragrafen genomför artikel 57.2 första och andra styckena i LOUdirektivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § första stycket 5 LOU med den skillnaden att uteslutning enligt första stycket är obligatorisk. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.2.
Grunderna enligt första stycket är således s.k. obligatoriska uteslutningsgrunder vilket följer av att det anges att en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör om förutsättningarna för uteslutning är uppfyllda. Det är dock inte tillräckligt att myndigheten känner till detta förhållande. Dessutom måste bristerna ha fastställts genom ett lagakraftvunnet bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut. I praktiken får det antas innebära att det vanligtvis inte blir aktuellt för upphandlande myndigheter att besluta om uteslutning med stöd av de obligatoriska grunderna när det rör sig om obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter. Detta följer av att tiden för överklagande av
beslut om skatter och socialförsäkringsavgifter i normalfallet är sex år efter utgången av beskattningsåret.
Formuleringen lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande härrör från formuleringen slutlig och bindande verkan i artikel 57.2 första stycket i LOU-direktivet. Formuleringen i artikeln får antas syfta på både domstolsavgörande och administrativt beslut. För att inte äventyra kopplingen till direktivet, EU-domstolens tolkning av direktivet och andra medlemsstaters rättsordningar anges i paragrafen att avgörandet ska vara både lagakraftvunnet och bindande.
I andra stycket anges att myndigheten får på angivna grunder utesluta en leverantör om myndigheten på annat lämpligt sätt kan visa missförhållandena i fråga. Det anges dock inte vilka sätt som kan anses lämpliga för att visa denna uteslutningsgrund. Den frågan får i stället besvaras i rättstillämpningen. Ordet ”annat” finns inte i direktivtexten. Det får dock anses givet att vad som avses är något annat sätt än som anges i första stycket. Även denna del av genomförandet av artikel 57.2 är framför allt motiverad av att kopplingen till direktivet, EU-domstolens tolkning av direktivet och andra medlemsstaters rättsordningar inte ska äventyras.
Som Lagrådet har påpekat kan, om ett grundbeslut överklagas i anslutning till beslutstillfället, en lagakraftvunnen dom föreligga efter ett par år vilket, om skatten då är obetald, innebär att samma faktiska förhållande kan påvisas på två sätt. I en sådan situation blir första stycket tillämpligt då den lagakraftvunna domen gör uteslutning obligatorisk. Att samma misskötsamhet även kan visas på annat lämpligt sätt ändrar inte detta.
När fråga är om obetalda svenska skatter och socialförsäkringsavgifter blir framför allt andra stycket aktuellt att tillämpa. Om det finns förfallna obetalda svenska skatter eller socialförsäkringsavgifter på leverantörens skattekonto får det anses ha påvisats på ett lämpligt sätt att skyldigheterna i fråga inte är fullgjorda. Detta motsvarar den ordning som gäller i dag enligt 10 kap. 2 § första stycket 5 LOU.
Missförhållanden i övrigt i fråga om en leverantörs verksamhet
3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. myndigheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om
upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt detta kapitel eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 3–5 §§, eller
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 57.4 första stycket i LOU-direktivet.
Punkterna 2, 3, och 8 i paragrafen motsvarar i huvudsak 10 kap. 2 § första stycket 1, 2, 4 och 6 LOU. Övriga punkter i paragrafen saknar motsvarigheter i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.3.
Grunderna som räknas upp i paragrafen är s.k. fakultativa uteslutningsgrunder vilket följer av att det anges att en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör om förutsättningarna för uteslutning är uppfyllda.
I de olika punkterna används skiftande tekniker för att beskriva det som krävs för att skälen för uteslutning ska anses vara tillräckliga. Denna teknik härrör från artikeln i direktivet. Den innebär dock inte att vad som är tillräckliga skäl växlar beroende på vilken av punkterna som tillämpas. Av Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i HFD 2013 ref. 61 framgår beträffande beviskravet och bevisbördan att det är den upphandlande myndigheten som ska göra sannolikt att det finns förutsättningar för uteslutning. För att inte äventyra kopplingen till direktivet och EU-domstolens tolkning av detta har den skiftande begreppsbildningen förts över till paragrafen.
Punkt 1 ger en möjlighet att utesluta en leverantör som inte iakttar sina miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Dessa skyldigheter behöver inte framgå av upphandlingsdokumenten utan kan följa av de särskilda regler som är tillämpliga på de områden som anges. Direktivets ”på lämpligt sätt kan påvisa” uttrycks genom ordet ”visa”. Som Lagrådet konstaterat framgår det, till skillnad från punkterna 3 och 5, inte av direktivet hur allvarligt åsidosättandet ska vara för att kunna leda till uteslutning. Att den skyldighet som åsidosatts bedöms som väsentlig i ett
visst sammanhang eller ett åsidosättande av flera skyldigheter som inte anses vara väsentliga torde åtminstone utgöra fall som bör leda till att leverantören får uteslutas.
Beträffande punkt 3 bör noteras att den i huvudsak motsvarar 10 kap. 2 § första stycket 4 LOU medan 10 kap. 2 § första stycket 3 LOU saknar direkt motsvarighet i paragrafen. Sådana situationer som avses i 10 kap. 2 § första stycket 3 LOU – ”genom lagakraftvunnen dom är dömd för brott avseende yrkesutövningen” – faller dock in under tillämpningsområdet för första stycket 3 i nu aktuell paragraf. I konsekvens med punkten 1 återfinns inte heller här det vid fri bevisföring obehövliga uttrycket ”på lämpligt sätt”.
Uteslutningsgrunderna är utformade på ett sådant sätt att det kan uppstå situationer där flera uteslutningsgrunder är tillämpliga på ett och samma förhållande. Detta framstår visserligen som en ovanlig situation. Om den uppstår torde den framför allt röra grunden i punkt 3 i förhållande till övriga grunder i både denna paragraf och i 1 och 2 §§, men den kan också tänkas avse t.ex. sådana förhållande som anges i punkterna 6 och 7, se nedan. Utgångspunkten är i sådana situationer att myndigheten i första hand handlägger ärendet i enlighet med bestämmelserna som gäller för den tillämpliga obligatoriska uteslutningsgrunden. Om situationen enbart rör fakultativa uteslutningsgrunder, avgör myndigheten vilka av dessa som bör tillämpas. Hur dylika konkurrenssituationer närmare bör hanteras får dock överlämnas till rättstillämpningen.
Bestämmelserna i punkt 4 tar sikte på situationer där en leverantör har ingått en överenskommelse med en eller flera andra leverantörer i syfte att snedvrida konkurrensen. För punktens tillämpning är det tillräckligt att syftet med överenskommelsen är att snedvrida konkurrensen. Regleringen förutsätter alltså inte att syftet faktiskt också har uppnåtts.
Punkt 5 rör en leverantörs brister i fullgörandet av tidigare kontrakt med den upphandlande myndigheten eller med andra upphandlande myndigheter eller enheter. Med upphandlande enheter avses upphandlande enheter enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bristerna ska enligt punkten ha lett till uppsägning av kontraktet eller till skadestånd eller jämförbar påföljd.
Bestämmelsen gäller enbart kontrakt enligt de nya lagarna om offentlig upphandling, om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner. Den gäller alltså enbart kontrakt som faller in under nämnda lagars definitioner av kontrakt respektive koncessioner.
Punkterna 6 och 7 inriktar sig på konsekvenser av kontakter mellan en upphandlande myndighet och en leverantör. Punkten 6 reglerar uteslutning på grund av jäv, vilket kan avse t.ex. en jävssituation enligt förvaltningslagens bestämmelser (se avsnitt 10.2). Punkten 7 reglerar uteslutning på grund av att en anbudssökande eller anbudsgivare tidigare deltagit i förberedelserna, se 4 kap. 8 §. Punkterna 6 och 7 är delvis överlappande och det kan tänkas uppstå situationer där frågan om uteslutning kan aktualiseras enligt båda punkterna. Om de negativa konsekvenserna för upphandlingen inte kan avhjälpas på annat sätt, kan myndigheten som en sista utväg utesluta leverantören med stöd av dessa punkter. Om båda uteslutningsgrunderna aktualiseras får myndigheten, som framgår ovan, avgöra vilka av dessa som bör tillämpas.
Enligt punkt 9 kan en leverantörs otillbörliga påverkan under en offentlig upphandling medföra att leverantören ska uteslutas från upphandlingen. Bestämmelsen är inte tillämplig vid eventuell otillbörlig påverkan på andra offentliga upphandlingar. En otillbörlig påverkan under en upphandling kan sålunda inte medföra uteslutning från en annan upphandling. Punkten kan vidare sägas ta sikte på två olika situationer. Den första förutsätter en avsikt från leverantörens sida att påverka beslutsprocessen eller att tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar. Den andra gäller om leverantören av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på beslut om uteslutning, urval av leverantörer och tilldelning av kontrakt. Formuleringen sekretessbelagda uppgifter i punkten motsvarar formuleringen konfidentiell information enligt artikel 57.4 första stycket i) i LOU-direktivet.
Utredning
4 § En upphandlande myndighet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten utgör skäl för uteslutning.
Paragrafen genomför artiklarna 57.6 första stycket och 57.7 första meningen i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.5.
Paragrafen reglerar vilka åtgärder som ska vidtas om en fråga om uteslutning uppkommer. Momentet är centralt för att proportionalitetsprincipen ska kunna iakttas när ett eventuellt beslut om uteslutning fattas. I 15 kap. finns bestämmelser om skyldigheten för leverantörer att ge in dokument som visar att denne inte ska uteslutas från upphandlingen.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten, när den bedömer att det finns skäl för uteslutning, ska ge leverantören i fråga tillfälle att bemöta och kommentera myndighetens påståenden och de omständigheter myndigheten anser utgör skäl för uteslutning. En leverantör som inte svarar eller som inte ger en tillfredsställande förklaring riskerar att efter myndighetens utredning uteslutas från upphandlingsförfarandet. Förutsättning för att uteslutning ska kunna ske är dock att en sådan åtgärd är förenlig med proportionalitetsprincipen.
Undantag från uteslutning i vissa fall
5 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 3 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller missförhållandet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller missförhållanden.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller missförhållandets allvar och de särskilda omständigheterna kring dessa.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter, eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas enligt 2 §.
Paragrafen genomför artikel 57.2 tredje stycket, 57.4 andra stycket, 57.6 andra stycket och, tillsammans med 7 §, artikel 57.6 tredje stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.5.
Paragrafen reglerar de situationer som innebär att uteslutning inte ska ske trots att det finns förutsättningar för uteslutning enligt någon av grunderna enligt 1–3 §§. Den får sägas vara ett uttryck för proportionalitetsprincipen i så måtto att förhållanden enligt nämnda paragrafer inte alltid kan sägas påverka den aktuella upphandlingen på ett sådant sätt att uteslutning ska beslutas. Förutsättningarna enligt paragrafen ska vara uppfyllda innan beslut om uteslutning fattas. Det innebär att en utesluten leverantör inte kan återinträda och fortsätta att delta i upphandlingen av det skälet att förutsättningarna enligt paragrafen har uppfyllts efter att beslutet om uteslutning har fattats.
Första stycket rör grunderna enligt 1 och 3 §§. För att bestämmelsen ska leda till att en upphandlande myndighet underlåter att besluta om uteslutning, krävs att förutsättningarna i styckets samtliga tre punkter är uppfyllda. Kompletterande bestämmelser finns i tredje stycket.
I andra stycket finns bestämmelser som gäller bedömningen av förutsättningarna enligt första stycket. Som framgår av stycket ska brottets eller missförhållandets allvar och de särskilda omständigheterna kring dessa beaktas vid nämnda bedömning.
Tredje stycket gäller grunderna enligt 2 §. Sanktionsavgift enligt stycket motsvarar böter i artikel 57.2 tredje stycket i LOU-direktivet.
Ordet sanktionsavgift har valts för att bringa bestämmelsen i bättre överensstämmelse med svensk rätt utan att för den skull ändra innebörden av artikeln. Med formuleringen blir det tydligare att skattetillägg omfattas av regeln. Några andra särskilda avgifter enligt skatteförarandelagen (2011:1244) torde inte falla in under begreppet böter enligt artikeln.
6 § En upphandlande myndighet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Paragrafen genomför artikel 57.3 första stycket i LOU-direktivet och motsvaras av 10 kap. 4 § sista stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.6.
Paragrafens bestämmelser innebär att en upphandlande myndighet får göra undantag från skyldigheten att utesluta en leverantör om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset. Av termen tvingande hänsyn till allmänintresset, som är en term som utvecklats i EU-domstolens praxis, framgår att det ska röra sig om exceptionella fall. Som exempel kan nämnas situationer där det snabbt behövs vaccin eller nödutrustning, som enbart är möjligt att köpa in från en leverantör för vilken en obligatorisk uteslutningsgrund föreligger (se skäl 100 till LOU-direktivet). Den
närmare innebörden av begreppet ”tvingande hänsyn till allmänintresset” får bedömas i rättstillämpningen. Viss anvisning ges dock även genom den exemplifierande uppräkningen i artikeln (”såsom folkhälsa eller miljöskydd”). Vägledning kan också hämtas från den rättspraxis som gäller tillämpningen av motsvarande begrepp i 16 kap. 14 § LOU.
Att bestämmelserna tar sikte på sådana situationer då myndigheten har en skyldighet att utesluta leverantören, innebär att den i formell mening enbart omfattar de obligatoriska uteslutningsgrunderna. Denna begränsning innebär dock inte att hänsyn hänförliga till sådana allmänintressen som avses i paragrafen inte kan tas när fråga är om tillämpning av en fakultativ uteslutningsgrund. Om omständigheterna är sådana att de är att betrakta som tvingande hänsyn till allmänintresset enligt paragrafen, så medger redan en upphandlande myndighets handlingsutrymme enligt paragraferna med de fakultativa uteslutningsgrunderna, 2 § andra stycket och 3 §, att myndigheten underlåter att besluta om uteslutning.
Beslut om uteslutning
7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
Paragrafen genomför artikel 57.5 och, tillsammans med 5 §, 57.6 tredje stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.1.5.
Paragrafen gäller för beslut om uteslutning oavsett vilken uteslutningsgrund som tillämpas. Det görs vidare ingen skillnad mellan att en upphandlande myndighet, när som helst under förfarandet, å ena sidan ”ska” utesluta en leverantör enligt de obligatoriska grunderna och å andra sidan ”får” utesluta en leverantör enligt de fakultativa grunderna (jfr artikel 57.5 i LOU-direktivet). Denna avvikelse från artikel 57.5 och 57.6 tredje stycket i LOU-direktivet ligger inom det handlingsutrymme för nationella bestämmelser som följer av artikel 57.7 i LOU-direktivet.
Innan en upphandlande myndighet beslutar att en leverantör ska uteslutas från att delta i en upphandling måste myndigheten försäkra sig om att åtgärden inte strider mot proportionalitetsprincipen. Om myndigheten redan när grunden för uteslutning aktualiseras kan konstatera att en uteslutning strider mot proportionalitetsprincipen, finns det ingen anledning för myndigheten att utreda frågan vidare.
Att proportionalitetsprincipen har en särskilt framträdande betydelse vid prövningen av frågan om uteslutning innebär inte att upphandlande myndigheter in absurdum i alla situationer ska väga åtgärden uteslutning mot varje tänkbart motstående enskilt intresse. För att det enskilda intresset ska beaktas bör det vara klart identifierbart och av verklig substans. Vidare medger tillämpningen av principen ett visst handlingsutrymme för myndigheterna (jfr SOU 2010:29 s. 182).
Den proportionalitetsbedömning som ska beaktas vid beslutsfattandet kan te sig något olika beroende på om det rör sig om obligatoriska eller fakultativa uteslutningsgrunder. Handlingsutrymmet för en upphandlande myndighet beträffande de obligatoriska grunderna är mer begränsat än det beträffande de fakultativa grunderna. För den obligatoriska grunden obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter enligt 2 § första stycket torde handlingsutrymmet vara högst begränsat. När det gäller grunden brott enligt 1 § tycks handlingsutrymmet vara något större, vilket följer redan av bestämmelserna i 5 § första och andra styckena. Vidare torde tiden som har gått sedan brottet begicks och domen meddelades vara vanligt förekommande omständigheter som aktualiseras vid bedömningen av om en leverantör ska uteslutas på grund av brott. Förutom att 5 § första och andra styckena ger stöd för ett visst handlingsutrymme i fråga om uteslutning på grund av missförhållanden enligt 3 §, följer det av formuleringen att myndigheten ”får” besluta om uteslutning att handlingsutrymmet är större än vid uteslutning enligt de obligatoriska grunderna enligt 1 § och 2 § första stycket. Detsamma gäller vid uteslutning på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter enligt 2 § andra stycket.
Av första stycket framgår att ett beslut om uteslutning får fattas när helst det blir aktuellt. Om en leverantör har tillåtits delta i ett förfarande under viss tid trots att det förelåg grund för uteslutning redan när förfarandet inleddes, hindrar det alltså inte att leverantören utesluts när detta senare visar sig för myndigheten under förfarandet.
När en upphandlande myndighet enligt 4 § har konstaterat att den ska besluta om uteslutning, ska den enligt andra stycket snarast underrätta leverantören om det beslut som sedan fattas. Av underrättelsen ska skälen för beslutet framgå.
14 kap. Kvalificering
Kvalificeringskrav
1 § En upphandlande myndighet får i upphandlingen ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden. Kraven får avse endast
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §. De krav som myndigheten ställer ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmåga och den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha anknytning till det som ska anskaffas och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.
Paragrafen genomför artikel 58.1 och 58.5 i LOU-direktivet och har en delvis motsvarighet i 11 kap. 2 §. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka krav en myndighet kan ställa på leverantörerna i en upphandling. Myndigheten får kräva att
leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden för att vara aktuella att tilldelas kontraktet. Begreppet kvalificeringskrav används för att uttrycka de krav som får ställas för urvalet av leverantörer och används i stället för urvalskriterier som används i LOU-direktivet och i LOU. De tre kategorier av krav som får tillämpas räknas upp i första stycket. Av ordvalet endast följer att krav som inte kan anses tillhöra någon av de uppräknade kategorierna inte får tillämpas som krav vid kvalificeringen av leverantörer. Den närmare innebörden av varje kategori framgår av de paragrafer till vilket första stycket hänvisar, dvs. 14 kap 2–5 §§. Uppräkningarna i dessa paragrafer är visserligen exemplifierande men ger en god bild av den närmare innebörden av respektive kategori.
I andra stycket anges att kraven ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmågan samt besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för fullgörande av kontraktet i fråga. Kraven ska emellertid ha anknytning till det som ska anskaffas, kontraktsföremålet, och ska stå i proportion till det. Regeln ger uttryck för proportionalitetsprincipen. Begreppet säkerställa motsvarar begreppet se till i direktivets artikel 58.3 första stycket och 58.4 första stycket.
Det är oklart vad EU-lagstiftaren avsett med begreppet rättslig förmåga. Möjligen avses en hänvisning till de tre kategorierna av krav och rättslig förmåga syftar då på behörighet att utöva viss verksamhet. Hur begreppet rättslig förmåga ska tolkas får dock bestämmas i rättstillämpningen.
Då det särskilt anges i direktivet att kraven kan uttryckas som minimikrav anges detta i paragrafen.
I tredje stycket finns bestämmelser om offentliggörande.
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
2 §
Ett krav enligt 1 § första stycket 1 får innebära att leverantören ska
1. vara registrerad i ett aktiebolags-, handels- eller föreningsregister eller motsvarande register som förs i den stat där leverantörens verksamhet är etablerad, eller
2. ha ett sådant tillstånd eller vara medlem i en sådan organisation som, när upphandlingen avser en tjänst, krävs för att leverantören ska kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där leverantören är etablerad
Paragrafen genomför artikel 58.2 i LOU-direktivet och motsvarar 11 kap. 6 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.1.
Paragrafen specificerar vilka kvalificeringskrav som kan hänföra sig till kategorin behörighet att utöva yrkesverksamhet. I första stycket 1 anges vilken typ av register som myndigheten kan kräva att leverantören ska vara registrerad i. Beskrivningen motsvarar den som finns i nuvarande 11 kap. 6 § första stycket LOU med tillägget föreningsregister. Beskrivningen i 11 kap. 6 § ansågs lämplig för att genomföra artikel 46 första stycket i 2004 års direktiv. I det direktivet används beskrivningen yrkes- eller handelsregistret med hänvisning till bilaga IX som i sin tur för Sveriges del anger aktiebolags-, handels- och föreningsregistret. Artikel 58.2 i direktivet använder sig av delvis en
annan beskrivning nämligen yrkes- eller branschregister. I bilaga XI till direktivet beskrivs registren som aktiebolags-, handels- och föreningsregistret. Eftersom yrkes- eller branschregister som anges i artikel 58.2 inte så lätt kan appliceras på svenska förhållanden bör, som Lagrådet föreslagit, lagtexten uttrycka det som i bilaga XI till direktivet anges vara bestämmelsens innebörd för Sveriges vidkommande, d.v.s. aktiebolags-, handels- eller föreningsregister.
I första stycket 2 används uttrycket ”i den stat där leverantören är etablerad”. Det avviker visserligen från det uttryckssätt som används i artikel 58.2 andra stycket i direktivet men motsvarar begreppsbildningen i artikel 58.2 första stycket i direktivet. I punktens andra stycke talas i stället om hemmedlemsstat. Det är oklart om det är någon skillnad på medlemsstat där de är etablerade och hemmedlemsstat. Regeringen har dock valt att använda enbart ett av begreppen, nämligen det som knyter an till etableringen. Även i första punkten används begreppet stat vilket är en skillnad i förhållande till nuvarande 11 kap. 6 § LOU där begreppet land används i stället. Oavsett vilken benämning som används står det klart att regleringen även gäller register i stater som inte är medlemmar i unionen.
Ekonomisk och finansiell ställning
3 § Ett krav enligt 1 § första stycket 2 får innebära att leverantören ska ha
1. en viss minsta årsomsättning eller en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. en viss kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. en lämplig ansvarsförsäkring.
Paragrafen genomför artikel 58.3 första stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.1.
Paragraferna specificerar vilka kvalificeringskrav som kan hänföra sig till kategorin ekonomisk och finansiell ställning. Uppräkningen är inte uttömmande och är nedkortad i förhållande till motsvarigheten i artikel 58.3 i direktivet. Då uppräkningen i direktivet endast är exemplifierande är det inte nödvändigt att i bestämmelsen återge hela uppräkningen.
4 § Ett krav på minsta omsättning enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade värdet av upphandlingen. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till byggentreprenadernas, tjänsternas eller varornas art, får omsättningskravet bestämmas till ett högre belopp. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 15 och 16 §§ ange vilka omständigheter som utgör eller har utgjort sådana särskilda skäl.
Ett krav enligt 3 § andra stycket 2 på en viss kvot mellan tillgångar och skulder får ställas endast om metoderna och kriterierna för beräkningen av kvoten anges i något av upphandlingsdokumenten.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om myndigheten kan komma att tilldela en och samma leverantör flera delar av ett uppdelat kontrakt och dessa ska utföras samtidigt, får kravet enligt första stycket på en minsta omsättning bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet för de delar som kan komma att omfattas.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.
Paragrafen genomför artikel 58.3 andra till femte stycket i LOUdirektivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.1.
Paragrafen innehåller mer detaljerade bestämmelser avseende krav på ekonomisk och finansiell ställning. I första stycket finns närmare bestämmelser om hur omsättningen enligt 3 § andra stycket 1 kan bestämmas. I artikel 58.3 andra stycket i direktivet talas om minsta årliga omsättning. Regeringen anser att med detta begrepp måste avses samma omsättning som avses i 3 §.
Undantaget ”utom vid vederbörligen motiverade fall såsom avseende speciella risker som är förknippade med byggentreprenadens, tjänsternas eller varornas art” enligt artikel 58.3 andra stycket i direktivet har formulerats om i första stycket. Uttrycket ”särskilda skäl med hänsyn till byggentreprenadernas, tjänsternas eller varornas art” motsvarar undantaget enligt artikeln.
Bestämmelsen i 58.3 andra stycket i direktivet att den upphandlande myndigheten ska ange huvudskälen för ett sådant krav i upphandlingsdokumenten eller den individuella rapport som avses i artikel 84” får tolkas som ett särskilt motiveringskrav när myndigheten använder ett högre omsättningskrav än det som följer av huvudregeln, dvs. två gånger kontraktsvärdet.
Bestämmelserna i andra stycket motsvarar artikel 58.3 tredje stycket. Vad som anges där om att metoderna och kriterierna ska vara objektiva, transparanta och icke-diskriminerande behöver inte anges särskilt i lagtexten då det redan följer av de allmänna principerna för upphandling.
Bestämmelserna i tredje stycket motsvarar de i artikel 58.3 fjärde stycket i direktivet. Bestämmelsen har formulerats med beaktande av
Lagrådets förslag för att tydliggöra vad som får antas vara direktivets syfte med bestämmelsen. Värdet av de delar som kan komma att tilldelas en och samma leverantör för att utföras samtidigt kan sålunda läggas samman vid beräkningen av högsta tillåtna omsättningskrav. Det krävs inte att delarna faktiskt också tilldelas samma leverantör. Givetvis får undantagsbestämmelsen inte användas för att kringgå bestämmelserna om högsta tillåtna omsättningskrav.
I fjärde och femte styckena finns bestämmelser om ramavtal och dynamiska inköpssystem. Bestämmelserna motsvarar de i artikel 58.3 femte stycket i direktivet.
Teknisk och yrkesmässig kapacitet
5 § Ett krav enligt 1 § första stycket 3 får innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att kontraktet ska kunna fullgöras enligt en ändamålsenlig kvalitetsstandard.
Paragrafen genomför artikel 58.4, med undantag för andra stycket andra meningen, i direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvalificeringskrav som avser teknisk och yrkesmässig kapacitet. Av bestämmelsen framgår ett en upphandlande myndighet får ställa krav som tar sikte på leverantörernas tekniska och yrkesmässiga kapacitet.
Av artikel 58.4 andra stycket framgår att myndigheten i detta syfte särskilt får kräva att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt. Eftersom detta får ses som en exemplifiering behöver det inte anges i lagtexten. Artikel 58.4 andra stycket andra meningen, om möjlighet att ifrågasätta en leverantörs tekniska och yrkesmässiga kapacitet med hänsyn till att det föreligger en intressekonflikt, saknar motsvarighet i paragrafen. Det framstår enligt regeringen som tveksamt att ta sådan hänsyn vid bedömningen av om kvalificeringskraven är uppfyllda. En sådan omständighet får i stället beaktas inom ramen för bestämmelserna om uteslutning av leverantörer i 13 kap. 3 §. Bestämmelsen i artikeln får därför anses genomförd genom den paragrafen.
Paragrafen får även anses genomföra bestämmelserna i artikel 58.4 tredje stycket i direktivet. I den delen av artikeln anges att vid upphandling av varor som kräver kompletterande monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller byggentreprenader, får en leverantörs yrkesmässiga kapacitet att tillhandahålla tjänsterna eller utföra installationen eller byggentreprenaden bedömas på grundval av yrkeskunnande, effektivitet, erfarenhet och tillförlitlighet. Detta kan enligt regeringens mening uppnås med en tillämpning av paragrafen utan att detta särskilt anges.
Leverantörers åberopande av andra företags kapacitet
6 § En leverantör får för ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 1 § första stycket 2 och 3. När kapaciteten gäller sådana utbildnings- och yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 11 § 7 får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Första stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
Paragrafen genomför artikel 63.1 första stycket i direktivet och motsvaras delvis av 11 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet. Av första stycket följer att en leverantör vid behov får åberopa andra företags kapacitet för ett visst kontrakt. De kvalificeringskrav som en leverantör kan uppfylla genom att åberopa annans kapacitet är sådana som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet. För sådana utbildnings- och yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 11 § 7 får leverantören åberopa ett annat företags kapacitet endast om det företaget också kommer att utföra tjänsten eller byggentreprenaden i fråga. I artikel 63.1 första stycket i direktivet uttrycks detta som utbildnings- och yrkeskvalifikationer som anges i del II led f i bilaga XII, dvs. utbildnings- och yrkeskvalifikationer, eller relevant yrkeserfarenhet. Begreppet yrkeskvalifikationer får, som Lagrådet funnit, anses inbegripa yrkeserfarenhet varför det senare begreppet inte behöver anges särskilt i bestämmelsen.
Det andra stycket uttrycker den grundläggande bestämmelsen att leverantören styr över hur den organiserar sin verksamhet. Den sista meningen i stycket uttrycker att även om det inte finns formella krav på förbindelserna leverantören och företagen emellan så har leverantören bevisbördan för att den verkligen kommer att kunna förfoga över de åberopade resurserna. I direktivet anges att den bevisbördan exempelvis kan uppfyllas genom att leverantören ger in ett åtagande från den åberopade enheten. Något krav på att bevisbördan uppfylls på det sättet ställs emellertid inte upp.
7 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 11 § finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för eller att företagets förhållanden är skäl för uteslutning enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket, ska begära att leverantören ska byta ut företaget mot ett annat företag.
Myndigheten får begära byte om det finns skäl för uteslutning enligt 13 kap. 2 § andra stycket eller 3 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 kap. 11 §, artikel 63.1 andra stycket i direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att en upphandlande myndighet i vissa fall ska begära att en leverantör ska byta ut det företag som åberopas. En sådan begäran ska myndigheten göra om den vid en kontroll funnit att företaget som åberopas befinner sig i en sådan situation att någon av de obligatoriska grunderna för uteslutning är uppfyllda eller om företaget inte uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav Det eller de krav som avses är det eller de krav vilka företaget åberopas för att uppfylla åt leverantören. Lagrådet har förespråkat att paragrafen ska utformas som en skyldighet för leverantören att efterkomma begäran från myndigheten. Bestämmelsen är emellertid avsedd som en handlingsregel för myndigheten och bör därför formuleras på så sätt.
Av andra stycket framgår att myndigheten får begära att företaget ska bytas ut om en fakultativ uteslutningsgrund är tillämplig. Detta innebär att det enbart är när en icke-obligatorisk uteslutningsgrund är tillämplig som det är frivilligt för myndigheten att begära att företaget ska bytas ut.
Vid obligatoriska uteslutningsskäl eller när kvalificeringskraven inte är uppfyllda är det obligatoriskt för myndigheten att begära att företaget ska bytas ut.
För att bestämmelsen inte ska bli helt innehållslös måste leverantören ges en rimlig tidsfrist att komma in med uppgifter om ett nytt företag. Vad som är en rimlig tidsfrist får bedömas från fall till fall.
8 § Den upphandlande myndigheten får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet, om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får kräva att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras direkt av leverantören själv, om kontraktet avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
Paragrafen genomför artikel 63.1 tredje stycket och artikel 63.2 i direktivet, i den del som inte rör grupper av leverantörer, och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.1.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att den upphandlande myndigheten får ställa krav för hur ett kontrakt ska fullgöras om andra företags kapacitet åberopas. Av första stycket följer att myndigheten får ställa som villkor i upphandlingen att företaget som åberopas ska åta sig ett solidariskt ansvar för fullgörandet av kontraktet. Ett sådant villkor kan ställas om kapaciteten som utnyttjas avser ekonomisk eller finansiell ställning.
Av andra stycket följer att myndigheten kan ställa som villkor i upphandlingen att leverantören själv ska utföra vissa uppgifter när ett kontrakt fullgörs. Om leverantören är en grupp av företag innebär bestämmelsen att myndigheten kan kräva att uppgiften utförs av en av medlemmarna i gruppen. Möjligheten att ställa sådana krav förutsätter att det rör sig om sådana kontrakt eller uppgifter som räknas upp i stycket. Vidare ska uppgifterna som ska utföras direkt av leverantören vara sådana att de är att betrakta som ”avgörande för anskaffningen. Formuleringen motsvarar artikelns ordval kritiska. Vad som är avgörande för anskaffningen är inte preciserat men får antas förutsätta att vad som är avgörande uppgifter, eller kritiska uppgifter, för anskaffningen ska vara skäl av tyngd då kravet innebär att myndigheten ingriper i leverantörens allmänna rätt att använda sig av andra företags kapacitet.
15 kap. Egen försäkran och utredning om leverantörer
Egen försäkran
1 § En leverantör som lämnar ett anbud eller en anbudsansökan får också lämna en egen försäkran om
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. 1–3 §§ för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten i förekommande fall ställt upp enligt 4 kap. 6 §.
Om leverantören åberopar andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, ska leverantörens försäkran åtföljas av en särskild försäkran för vart och ett av de företag vars kapacitet åberopas.
En försäkran enligt första eller andra stycket ska lämnas i det standardformulär som Europeiska kommissionen har fastställt enligt artikel 59.2 i direktiv 2014/24/EU.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 59.1 första och andra styckena samt del av artikel 59.2 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om den egna försäkran som leverantörer i samband med ett anbud kan lämna i ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument.
Av första stycket framgår att en leverantör som lämnar in ett anbud även kan lämna en egen försäkran om dels avsaknad av uteslutningsgrunder, dels att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav och de kriterier den upphandlande myndigheten i förekommande fall valt för att begränsa antalet anbudssökande. Första punkten genomför artikel 59.1 a, andra punkten genomför artikel 59.1 b och tredje punkten genomför artikel 59.1 c
Andra stycket behandlar fall när en leverantör som lämnat in en egen försäkran åberopar andra företags kapacitet. I sådana fall ska en separat egen försäkran även lämnas in avseende förhållandena hos vart och ett av de företag vars kapacitet leverantören åberopar.
Av tredje stycket framgår att den egna försäkran ska lämnas i det standardformulär som Europeiska kommissionen har fastställt i enlighet med artikel 59.2. Vad som avses med detta är standardformuläret för det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet (ESPD, som står för European Single Procurement Document). En ESPD kan fram till den 18 april 2018 lämnas in i pappersform och ska godtas i det skicket av myndigheten. Därefter kommer det emellertid endast att existera i elektronisk form. Vilken information ett sådant dokument med en egen försäkran ska innehålla regleras i standardformuläret.
2 § Den upphandlande myndigheten ska preliminärt godta en försäkran enligt 1 § som bevis för att leverantören inte ska uteslutas och uppfyller de krav och kriterier som myndigheten har ställt.
En försäkran som har lämnats i en tidigare upphandling ska godtas om leverantören bekräftar att den fortfarande är korrekt.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 59.1 första och femte styckena i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilken rättsverkan en egen försäkran enligt 1 § har.
Enligt första stycket ska en egen försäkran som lämnats på det sätt som anges i 1 § godtas som preliminärt bevis för att det som anges i försäkran är riktigt, dvs. att leverantören inte ska uteslutas och att ställda krav och
kriterier är uppfyllda. Några ytterligare bevis behöver således inte lämnas in av leverantören i ett inledande skede. Den kontroll som enligt 4 kap. 10 och 11 §§ ska göras innan utvärdering av anbud sker syftar alltså i dessa fall på en kontroll av att en ESPD är inlämnad och innehåller den information som myndigheten krävt samt givetvis att leverantören där intygar att den uppfyller kraven. När ytterligare bevis för att informationen i försäkran är riktig, s.k. kompletterande dokument, får eller ska begäras in regleras i 3 och 4 §§.
Av andra stycket följer att en försäkran kan återanvändas om leverantören bekräftar att informationen fortfarande är korrekt. Den egna försäkran måste vara uppdaterad för att vara giltig. Att den är uppdaterad innebär att den beskriver aktuella förhållanden. Den kan uppdateras genom att leverantören bekräftar att uppgifterna i det tidigare lämnade dokumentet fortfarande är korrekta. En sådan återanvändning av kräver givetvis att de krav som ställs i upphandlingen överensstämmer med de som ställdes i den upphandling där försäkran ursprungligen lämnades in.
Kompletterande dokument
3 § En leverantör som har lämnat in en försäkran enligt 1 § ska på begäran av en upphandlande myndighet komplettera sin försäkran med ett eller flera av de intyg som omfattas av den. En sådan begäran får göras när som helst under ett upphandlingsförfarande om myndigheten anser det vara nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt.
Paragrafen genomför artikel 59.4 första stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.1.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att kompletterande dokument får begäras in av myndigheten när som helst under en upphandling. Om en sådan begäran görs ska leverantören lämna in de dokument som myndigheten begärt. De kompletterande dokumenten utgörs av intyg som omfattas av den egna försäkran. Med detta menas intyg som visar att uteslutningsgrund saknas och att kvalificeringskraven är uppfyllda. Vilka intyg som får begäras in av myndigheten till styrkande av detta regleras i 7–15 §§ och i . Myndigheten är således begränsad i vad den kan begära att leverantören lämnar in till de dokument som anges i 7–15 §§.
Med uttryckssättet ”när som helst” avses att behovet att kontrollera leverantören kan uppstå när som helst under upphandlingsförfarandet och kontrollen ska då göras i anslutning till att behovet uppstår. En förutsättning för att de kompletterande dokumenten ska få begäras in är att en upphandlande myndighet anser att det är nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt. Det är alltså upp till myndigheten att avgöra om kompletterande dokument ska inhämtas men myndighetens frihet begränsas i viss mån av att det ska vara nödvändigt för att förfarandet ska kunna genomföras korrekt. I skäl 84 andra stycket anges att det särskilt kan vara fallet när det gäller tvåstegsförfaranden som selektiva förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller andra förfaranden där den upphandlande myndigheten utnyttjar möjligheten att
begränsa antalet anbudssökande som ombeds lämna ett anbud. Genom att redan i ett tidigt stadium begära in kompletterande dokument undviks att den upphandlande myndigheten bjuder in anbudssökande som senare visar sig inte kunna lämna kompletterande dokument i tilldelningsskedet och som därmed hindrar andra kvalificerade anbudssökande från att delta. En annan situation där bestämmelsen bör vara tillämplig är om den upphandlande myndigheten, såsom anges i 13 kap. 1 och 2 §§, på annat sätt än genom kontroll enligt detta kapitel får kännedom om att det kan föreligga en uteslutningsgrund avseende leverantören. För att kunna genomföra upphandlingen korrekt kan det finnas skäl för myndigheten att kontrollera den leverantören med avseende på uteslutningsgrunderna.
Lagrådet har föreslagit att det i bestämmelsen ska uttryckas att myndigheten ”ska” begära kompletterande dokument när det är nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt.
Bestämmelsen är emellertid formulerad som en får-regel i direktivet. Den huvudsakliga avsikten med bestämmelsen får antas vara att uttrycka att en begäran om kompletterande dokument kan ske när som helst under upphandlingsförfarandet. Myndigheten är alltså inte bunden till att begära de kompletterande dokumenten vid en viss tidpunkt utan detta kan ske när som helst behovet uppstår. Det följer emellertid av de allmänna principerna att en upphandlande myndighet inte får låta en leverantör delta som inte uppfyller de ställda kraven. Att myndigheten bör göra en kontroll när den bedömer att det är nödvändigt för att genomföra upphandlingen korrekt får således anses följa av de allmänna principerna.
4 § På begäran av den upphandlande myndigheten ska den leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet lämna sådana kompletterande dokument enligt 6–13 §§, och i förekommande fall enligt 14 och 15 §§, som visar aktuella förhållanden. En sådan begäran ska göras innan myndigheten beslutar om att tilldela ett kontrakt.
Detta gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Leverantören ska på begäran av myndigheten komplettera eller förtydliga de dokument som myndigheten har begärt.
Paragrafen genomför artikel 59.4 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.1.
Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet vid något tillfälle innan den fattar beslut om tilldelning ska, från den leverantör som myndigheten avser att tilldela ett kontrakt, begära in de dokument som den egna försäkran omfattar. Leverantören ska på en sådan begäran lämna in de begärda dokumenten till den upphandlande myndigheten. Dokumenten ska vara uppdaterade. Med det avses att de ska spegla aktuella förhållanden. Om något förhållande som återges i dokumenten har förändrats är dokumentet alltså inte uppdaterat. Att en leverantör inte kan tilldelas ett kontrakt innan denne har kontrollerats med avseende på skäl för uteslutning och tillämpliga kvalificeringskrav följer vidare av 4 kap. 10–11 §§. De dokument som myndigheten får begära in anges i 6– 13 §§ och i förekommande fall i 14 och 15 §§.
Av andra stycket framgår att första stycket inte gäller för kontrakt som grundar sig på ramavtal i vissa fall. I de fallen sker kontraktstilldelningen utan någon ny anbudsinfordran och utvärdering och med direkt tillämpning av villkoren i ramavtalet. Leverantörerna är i sådana fall redan kontrollerade med avseende på lämplighet i upphandlingsförfarandet för ramavtalet.
Enligt tredje stycket ska leverantören på begäran från myndigheten komplettera eller förtydliga de dokument som myndigheten har begärt in enligt första stycket. Eftersom myndigheten är förhindrad enligt 6 § att begära in annan dokumentation än sådan som anges i 7–15 §§ är det viktigt att en begäran enligt tredje stycket verkligen avser en komplettering eller ett förtydligande och inte avser ytterligare dokument. Däremot bör en sådan begäran om komplettering kunna omfatta att myndigheten begär att leverantören lämnar in en dom som är noterad i belastningsregistret, i de fall det är oklart om noteringen utgör grund för uteslutning, se även kommentaren till 7 §.
5 § En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om den upphandlande myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.
Paragrafen genomför artikel 59.5 första och andra stycket i LOUdirektivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.1.
Paragrafen anger att leverantören inte behöver lämna in dokument som myndigheten redan har tillgång till eller kan få direkt tillgång till. Så kan vara fallet om leverantören i en tidigare upphandling lämnat in samma dokument och myndigheten fortfarande har tillgång till dem eller när en upphandlande myndighet har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information via en nationell databas i någon medlemsstat exempelvis ett nationellt upphandlingsregister, Virtual Company Dossier, ett system för elektronisk dokumentlagring eller ett kvalificeringssystem. Tillgången för myndigheten ska vara direkt, vilket innebär att myndigheten själv ska kunna hämta intyget ur databasen. Att myndigheten har möjlighet att indirekt få tillgång till intyg eller information, genom exempelvis en begäran om utlämnande av handlingen till den myndighet som har hand om databasen, medför inte att leverantören enligt 2 punkten automatiskt befrias från skyldigheten att lämna in dokumentet.
Utredning som får begäras in från leverantör
6 § Den utredning en upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in till myndigheten anges i 7–15 §§ och ska visa
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 15 §§, och
3. att företag vars kapacitet leverantören åberopar enligt 14 kap. 6 § inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
Paragrafen genomför artikel 60.1 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras delvis av 10 kap. 1 § tredje stycket och 2 § tredje stycket och 11 kap. 10 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
I paragrafen regleras vilken utredning en myndighet får att begära in från en leverantör. Den utredning som begärs in ska visa att uteslutningsgrunder saknas, att kvalificeringskraven är uppfyllda och att motsvarande gäller beträffande andra enheter vars kapacitet leverantören avser att utnyttja. I bestämmelsen används uttrycket utredning som motsvarar begreppet bevismedel som används i direktivet. Vilken utredning som får begäras in regleras uttömmande i 7–15 §§. Lagrådet har uppmärksammat att bestämmelsen innehåller två regler, dels reglerar den de förhållanden som leverantörer ska visa, dels vilken utredning myndigheten får kräva av leverantörerna. De båda reglerna är emellertid så nära förknippade med varandra att de inte bör delas upp på det sätt Lagrådet förespråkar. Lagrådet har vidare ansett att bestämmelsen bör hänvisa till 3 och 4 §§ så att det framgår att förutsättningarna för en begäran enligt respektive paragraf ska vara uppfyllda. Någon sådan hänvisning förekommer emellertid inte i direktivet och bör inte införas i den svenska lagen. Det är emellertid så som Lagrådet påpekar att de situationer en myndighet får eller ska begära den angivna utredningen av en leverantör regleras i 3 och 4 §§.
I direktivet anges uttryckligen att myndigheten inte får begära att en leverantör ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 7–15 §§. Ett sådant förtydligande har inte ansetts nödvändig i lagtexten då det framgår redan av paragrafens inledning. En leverantör är emellertid oförhindrad att åberopa den utredning den finner lämplig. Om en leverantör trots myndighetens anvisningar lämnar in och åberopar annan utredning får myndigheten bedöma om den utredningen med tillräcklig styrka talar för att kravet i fråga är uppfyllt. Av detta följer att det inte särskilt behöver anges att en leverantör kan använda alla lämpliga medel för att visa att sådana förutsättningar som avses i första stycket 3 är uppfyllda (se artikel 60.1 andra stycket i direktivet). Myndigheten kan dock alltid kräva att den utredning som anges i 7–15 §§ lämnas in av leverantören.
Utredning om skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling
7 §
En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett utdrag ur ett brottsregister eller en likvärdig handling som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsstaten eller den stat där leverantören är etablerad och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 1 § utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören enligt en dom som fått laga kraft har dömts för något sådant brott som avses i 13 kap. 1 §, ska leverantören inte med stöd av den bestämmelsen uteslutas från att delta i upphandlingen om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
.
Paragrafen genomför artikel 60.2 första stycket punkten a i LOUdirektivet. Paragrafen motsvaras delvis av 10 kap. 3 § LOU. Paragrafen
har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Paragrafen specificerar i första stycket vilken utredning en upphandlande myndighet får begära in från en leverantör med avseende på uteslutning på grund av brott.
Av andra stycket framgår att frånvaron av uppgifter om brott i sådana handlingar som avses i första stycket innebär att leverantören inte ska uteslutas från att delta i upphandlingen med stöd av 13 kap. 1 § om inte något annat framgår av utredningen i övrigt. Med andra stycket genomförs vad som i direktivet uttrycks som att myndigheten ska ”godta” intyget som ”tillräckligt bevis”. Uttrycket har i lagtexten formulerats för att stämma bättre överens med den svenska principen om fri bevisprövning. Stycket innebär att intyget ska medföra en presumtion för att uteslutningsgrund saknas. Uttryckssättet ”något sådant brott som avses i 13 kap.” syftar på alla brott som kan tänkas falla in under brottskatalogen i 13 kap. Att ett sådant brott förekommer i ett belastningsregister medför därför att presumtionen att det saknas uteslutningsgrund inte slår till. Om ett belastningsregisters innehåll är oklart kan situationen sägas vara sådan att utredningen i övrigt tyder på annat varför omständigheterna kring leverantörens brottslighet måste utredas närmare. Om det inte går att avgöra av intyget om det innehåller ett sådant brott som avses i 13 kap. 1 § och som bör föranleda uteslutning bör myndigheten således ha möjlighet att begära att leverantören kompletterar och förtydligar intyget genom att ge in de domar som myndigheten bedömer eventuellt kan föranleda uteslutning (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 238 f).
Utöver belastningsregistret kan det också finnas annan utredning som visar på annat och som kan beaktas. Eftersom myndigheten inte får begära in någon annan typ av bevisning från leverantören faller det på myndigheten själv att inhämta utredning för att, på förekommen anledning, motbevisa presumtionen.
8 §
En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i den berörda staten och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 2 utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören har brustit i sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 2, ska leverantören inte med stöd av de bestämmelserna uteslutas från att delta i upphandlingen om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
Paragrafen genomför artikel 60.2 första stycket punkten b i LOUdirektivet. Paragrafen motsvaras delvis av 10 kap. 3 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Paragrafen specificerar i första stycket vilken utredning en upphandlande myndighet får begära in från en leverantör med avseende på uteslutning på grund av obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter samt att leverantören är föremål för konkurs eller liknande förfaranden. I fråga om den neutrala benämningen staten i uttrycket den berörda staten följer att det kan röra sig om en medlemsstat, en EES-stat eller ett
tredjeland. Ordvalet berörda härrör från artikeltexten. Lagrådet har ansett att ett urval som innebär att uttrycket berörda endast skulle röra sig om den stat där leverantören är etablerad eller den upphandlande myndighetens medlemsstat inte förefaller särskilt väl motiverat och att varje stat där leverantören är skyldig att betala skatt får anses vara berörd. Den närmare innebörden av begreppet och hur långt utredningskravet ska drivas får bestämmas i rättstillämpningen.
Beträffande andra stycket, se kommentaren till 7 §
9 § Om sådana dokument som avses i 7 eller 8 § inte utfärdas i staten i fråga eller om de inte omfattar alla situationer enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 2, får dokumenten ersättas av en utsaga som leverantören har lämnat på heder och samvete inför ett behörigt organ eller av en liknande försäkran.
Paragrafen genomför artikel 60.2 andra stycket i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 10 kap. 3 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Bestämmelsen anger att den utredning som avses i 7 och 8 §§ i vissa fall kan ersättas av en utsaga som leverantören avgett på heder och samvete eller liknande försäkran. Utsagan ska ha avlagts inför ett behörigt organ. I direktivet exemplifieras att försäkran ska ges under ed eller i de länder där bestämmelser om försäkran under ed saknas en högtidlig försäkran inför behörig rättslig eller administrativ myndighet, notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation.
Utredning om en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning
10 § En upphandlande myndighet får begära utredning av en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis om lämplig ansvarsförsäkring,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som den upphandlande myndigheten begär, får leverantören i stället åberopa annan utredning som myndigheten finner lämplig.
Paragrafen genomför artikel 60.3 och del I i bilaga XII i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 11 kap. 7 och 9 §§ i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om utredning avseende en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning.
I första stycket anges vilken utredning en upphandlande myndighet kan begära in och som normalt sett är tillräcklig för att bedöma leverantörens ekonomiska och finansiella ställning. Uttrycket i första hand motsvarar uttrycket som regel som används i direktivet och innebär att även annan
utredning kan krävas beträffande krav på ekonomisk och finansiell ställning.
Enligt andra stycket kan leverantören under vissa förutsättningar bevisa sin ställning med annan utredning som myndigheten finner lämplig. Eftersom myndigheten avgör om bevisningen är lämplig ligger det nära till hands att tolka bestämmelsen som ett undantag till begränsningen av vilken utredning en upphandlande myndighet får begära eftersom leverantören aldrig är förhindrad att ge in den utredning den finner lämplig. Detta stämmer dock illa med möjligheten för myndigheten i första stycket att kräva även annan bevisning. Sista stycket får i stället ses som ett uttryck för att ett samspel kan ske mellan myndighet och leverantör när det kommer till bevisningen i den här delen.
Utredning om en leverantörs tekniska och yrkesmässiga kapacitet
11 § En upphandlande myndighet får begära utredning av en leverantörs tekniska kapacitet i form av
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste varuleveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
6. uppgifter om en sådan kontroll som ska utföras av den upphandlande myndigheten själv eller på myndighetens vägnar av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke, och som krävs för att de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål,
7. information om tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att kvalifikationerna inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att vidta vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. dokument, när det gäller de varor som ska levereras, som utgörs av dels prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den
upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättats av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser stämmer överens med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
Paragrafen genomför artikel 60.4 och del II i bilaga XII i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 11 kap. 11 § andra stycket i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
I paragrafen anges vilken utredning en upphandlande myndighet får begära in till stöd för att kvalificeringskraven avseende teknisk kapacitet är uppfyllda. Listan av möjliga bevismedel ger viss indikation till vilka krav på teknisk kapacitet som kan ställas upp som kvalificeringskrav. Den upphandlande myndigheten bör endast ställa sådana krav som kan bevisas med de medel som myndigheten kan kräva enligt denna bestämmelse.
I direktivets bilaga XII anges, liksom i 2004 års LOU-direktiv, avseende sådan bevisning som omfattas av punkten 2 endast att det rör sig om ”de viktigaste leveranser eller tjänster som utförts under högst de tre senaste åren”. I punkten 2 har dock klargjorts, liksom i nuvarande LOU, att det handlar om de viktigaste varuleveranser och tjänster som utförts.
12 § Om det är nödvändigt för att en effektiv konkurrens ska säkerställas, får en upphandlande myndighet begära att en leverantör ska lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 11 § 1 och 2.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 § punkterna 1 och 2, bilaga XII, del II a i LOU-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Paragrafen innebär att undantag kan göras från tidsgränserna i 11 § punkterna 1 och 2. En tillämpning av undantaget kräver att avsteget är nödvändigt för att säkerställa en effektiv konkurrens. Undantaget är alltså inte avsett att tillämpas regelmässigt. Ordvalet ”nödvändigt” anger att undantaget ska tillämpas restriktivt. Den närmare omfattningen av undantaget får bestämmas i rättstillämpningen.
13 § En kontroll enligt 11 § 6 ska avse varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 § punkten 6, punkten e i del II i bilaga XII i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 11 kap. 11 § femte stycket i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad en sådan kontroll som avses i 11 § punkten 6 ska visa. Dels anges vad som typiskt sett ska utvisas, dels vad som ska visas om det är nödvändigt. Ordvalet om nödvändigt anger att sådana krav på vad kontrollen ska utvisa endast kan
ställas upp i undantagsfall. Den närmare innebörden får bestämmas i rättstillämpningen.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
14 § Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
Paragrafen genomför artikel 62.1 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 11 kap. 14 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.5.
Paragrafen innehåller bestämmelser om kvalitetssäkringsstandarder. I första stycket finns bestämmelser om att en upphandlande myndighet som kräver att leverantören ska iaktta vissa kvalitetssäkringsstandarder också ska hänvisa till vilka kvalitetssäkringssystem som leverantören kan åberopa. Sådana system ska bygga på relevanta europeiska standardserier och vara certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Av andra stycket följer att myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Kravet att organen ska vara etablerade inom EES motsvarar kravet i 11 kap. 14 § andra stycket LOU. Möjligheterna i tredje stycket att åberopa andra bevis om att åtgärder som vitagits leder till likvärdig kvalitetssäkring förutsätter bl.a. att leverantören varit aktsam. Att en tidsfrist inte har kunnat följas får som framgår inte bero på leverantören eller något förhållande på dennes sida.
15 § Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Paragrafen genomför artikel 62.2 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvaras av 11 kap. 15 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.5.
Paragrafen innehåller bestämmelser om miljöledningsstandarder. I första stycket finns bestämmelser om att en myndighet som kräver att leverantörerna ska följa vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder också ska hänvisa till vilka system eller standarder som leverantören kan åberopa. Som framgår av punkterna 1 och 2 styr bestämmelserna i förordningen 1221/2009 vad leverantörerna kan åberopa. Av punkten 3 följer vidare att även andra miljöledningssystem kan åberopas. Bestämmelserna i första stycket motsvarar i beskrivna delar 11 kap. 15 § LOU. Bestämmelserna i punkten 2 får i förhållande till den nämnda paragrafen ses enbart som ett förtydligande. Det bör noteras att första stycket inte formellt begränsas till kontrakt som gäller tjänster eller byggentreprenader.
Av andra stycket följer att myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Kravet att organen ska vara etablerade inom EES motsvarar kravet i 11 kap. 14 § andra stycket LOU. Möjligheterna i tredje stycket att åberopa andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder förutsätter bl.a. att leverantören har varit aktsam. Att en tidsfrist inte har kunnat följas får som framgår inte bero på leverantören eller något förhållande på dennes sida.
Vissa skillnader i begreppsanvändningen förekommer mellan de bestämmelser i direktivet som motsvarar 14 och 15 §§. Någon skillnad i sak är dock troligen inte avsedd.
Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan
16 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, ska det anses att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1 §.
Paragrafen genomför artikel 64.4 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 11 kap. 16 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.6.
Paragrafen har utformats med nuvarande bestämmelse som förebild, övervägandena finns i prop. 2006/07:128 del 1 s. 403 f.
16 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Utvärdering och tilldelning
Tilldelning av kontrakt och grunder för utvärdering
1 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
Paragrafen genomför artikel 67.1 och, tillsammans med 2 och 3 §§, artikel 67.2 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 1 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om tilldelning av kontrakt och grunder för utvärdering av anbud. Av första stycket följer att ett kontrakt ska tilldelas den leverantör som har lämnat det anbud som den upphandlande myndigheten anser vara det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten. Begreppet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga” är överordnat de tre grunder för utvärdering som räknas upp i andra stycket. Bestämmelsen erinrar om att det är myndigheten som inom upphandlingsregelverkets ramar har att avgöra vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga.
Av andra stycket följer att anbud ska utvärderas på grundval av antingen bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. Bästa förhållandet mellan pris och kvalitet motsvarar grunden det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt nuvarande 12 kap. 1 § första stycket 1 LOU. Praxis avseende tilldelningsgrunderna i 2004 års upphandlingsdirektiv och enligt nämnda bestämmelser i LOU är således relevant även för tillämpningen av denna bestämmelse. Kostnad är ett utökat kostnadsbegrepp och fastställs genom en analys av kostnadseffektivitet där t.ex. livscykelkostnader kan ingå. Pris motsvarar grunden lägsta pris enligt nuvarande 12 kap. 1 § första stycket 2 LOU. Vilken grund för utvärdering som bör användas i en upphandling får avgöras av den upphandlande myndigheten utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.
Att uppgifter om tillämpliga grunder ska offentliggöras enligt de allmänna bestämmelserna om annonsering framgår av bilaga V till direktivet (se vidare avsnitt 18.1.1). Av tredje stycket, som tillkommit på Lagrådets inrådan, framgår att den grund för utvärdering som myndigheten avser att använda ska framgå av något av upphandlingsdokumenten.
Tilldelningskriterier
2 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett tilldelningskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna vara eller tjänst eller till byggnadsverket under något skede av livscykeln.
Tilldelningskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. De ska presenteras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det finns anledning ska myndigheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
Paragrafens första stycke genomför tillsammans med 1 och 3 §§ artikel 67.2- Det andra stycket genomför artikel 67.3 och tredje stycket genomför artikel 67.4 i LOU-direktivet. Paragrafens första stycke motsvarar delvis 12 kap. 1 § andra stycket LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tilldelningskriterier för utvärdering av anbud. Av första stycket framgår att vid utvärdering utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska myndigheten bedöma anbudet på utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas. Det är således inte tillåtet att använda tilldelningskriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas. Bestämmelsen saknar motsvarighet till den exemplifierande uppräkning av tänkbara tilldelningskriterier som finns i nuvarande 12 kap. 1 § andra stycket LOU. I artikel 67.2 anges följande exempel på kriterier som bestämmelsen kan omfatta:
a) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktionella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och innovativa egenskaper och handel och villkoren för handel,
b) organisation av samt kvalifikationer och erfarenheter hos den personal som utses att verkställa kontraktet, om kvaliteten på den personal som utsetts på ett betydande sätt kan påverka nivån på kontraktets fullgörande, eller
c) eftermarknadsservice och tekniskt stöd samt leveransvillkor, såsom leveransdag, leveransprocess och leveranstid eller tid för fullgörandet.
Lagrådet har förordat att bestämmelsens första stycke utformas generellt så att det omfattar alla grunder för utvärdering. Detta skulle emellertid medföra att bestämmelsen blev tillämplig på utvärderingsgrunden pris, något som inte har stöd i direktivet. Bestämmelsen genomför artikel 67.2 andra ledet avser endast utvärdering på grunden bästa förhållande mellan pris och kvalitet. En specifik form av tilldelningskriterier är kostnadskriterier som även används vid utvärdering på grunden kostnad, detta framgår emellertid av 3 §.
Andra stycket beskriver hur tilldelningskriterierna ska beröra det som ska anskaffas för att de ska anses ha en sådan anknytning till det som ska anskaffas som avses i första stycket. En sådan koppling ska anses föreligga om tilldelningskriterierna i något avseende hänför sig till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas. Att bestämmelsen
använder formuleringen ”i något avseende” utgör en avvikelse från den svenska språkversionen av direktivet (som anger ”i alla avseenden”), men överensstämmer med de engelska, franska, tyska och danska språkversionerna. Paragrafen anger avslutningsvis att kriterierna ska beröra det som ska anskaffas under dess livscykel, vilket inte ska förstås som ett krav på att kriterierna måste beröra varan, tjänsten eller byggentreprenaden eller byggnadsverket under hela dess livscykel. Bestämmelsen innebär endast att kriterierna ska beröra det som ska anskaffas under någon del av dess livscykel. Att ett tilldelningskriterium får hänföra sig till något skede under livscykeln innebär givetvis att livscykelkostnader får beaktas vid utvärdering av anbud på grunden bästa förhållande mellan pris och kvalitet. I 1 kap. 17 § finns en definition av begreppet livscykel.
Den närmare innebörden av bestämmelsen kommer att få prövas i rättstillämpningen. Av EU-domstolens hittillsvarande praxis framgår att det inte krävs att ett tilldelningskriterium avser en varas egenskaper som sådana, dvs. ett element som faktiskt utgör en del av varan, för att en adekvat koppling ska kunna anses föreligga (se dom kommissionen mot Nederländerna, C-368/10, EU:C:2012:284, och där angiven praxis).
I artikel 67.3 i direktivet anges vidare följande exempel på faktorer som berör föremålet för kontraktet på ett sådant sätt att de kan anses vara kopplade till kontraktsföremålet:
a
)
byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess, eller b) en specifik process i ett senare skede av deras livscykel, även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
Innebörden av bestämmelsen utvecklas även i skäl 97–99 i direktivet. Där anges bl.a. att kravet på samband innebär att kriterierna t.ex. inte får gälla en allmän företagspolicy hos leverantörerna som inte kan anses vara en faktor som karakteriserar det specifika tillhandahållandet av den vara, tjänst eller byggentreprenad som kontraktet rör. I skälen erinras även om att tilldelningskriterier inte får väljas eller tillämpas på ett sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om tilldelningskriteriernas utformning och utgör en kodifiering av EU-domstolens praxis (se bl.a. dom EVN och Wienstrom, C-448/01, EU:C:2003:651och där angiven praxis, samt dom kommissionen mot Nederländerna, C-368/10,
EU:C:2012:284). Upphandlande myndigheter ska, om det finns anledning till det, kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta. Bestämmelsen ger således uttryck för en utredningsskyldighet för upphandlande myndigheter. Begreppen ”tveksamma fall” och ”effektivt kontrollera” i artikel 67.4 sista meningen motsvaras i bestämmelsen av ”finns anledning” och ”kontrollera”.
3 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
Paragrafens genomför tillsammans med 1 och 2 §§ artikel 67.2. Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Av paragrafen framgår att när ett anbud utvärderas på grundval av kostnad ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, t.ex. genom en livscykelkostnadsanalys. Då kostnadseffektivitet inte enbart kan bedömas utifrån livscykelanalys utan även utifrån andra kostnadsaspekter som har anknytning till det som ska anskaffas kan förevarande bestämmelse inte som Lagrådet förespråkar införlivas med 4 § under rubriken livscykelkostnader. Bestämmelsen innebär ingen skyldighet att beakta sådana kostnader utan myndigheten kan välja att i bedömningen av kostnadseffektiviteten helt eller delvis inkludera relevanta kostnader under livscykeln. I 1 kap. 17 § finns en definition av begreppet livscykel. Ytterligare bestämmelser om livscykelkostnader finns i 4–6 §§.
Som Lagrådet påpekar är kostnadskriterier en form av tilldelningskriterier varför de generella bestämmelserna om tilldelningskriterier i 2 § även ska tillämpas när en upphandlande myndighet fastställer kriterier för bedömning av kostnadseffektivitet vid en utvärdering på grunden kostnad.
Livscykelkostnader
4 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud enligt 2 och 3 §§ får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara eller tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas.
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om myndigheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen, ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod myndigheten kommer att använda för att fastställa livscykelkostnaderna.
Paragrafen genomför artikel 68.1 och, tillsammans med 5 §, artikel 68.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om livscykelkostnader. Av första stycket följer att livscykelkostnader kan beaktas när anbud utvärderas på grundval av kostnad eller bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 2 och 3 §§.
I artikel 68.1 finns en uppräkning av s.k. interna kostnader som kan beaktas som livscykelkostnader. Uppräkningen är endast exemplifierande och har därför inte tagits med i lagtexten. Av uppräkningen framgår att livscykelkostnader omfattar kostnader som myndigheten eller någon annan användare ska betala, såsom: kostnader för förvärv, användningskostnader, förbrukning av energi och andra resurser, underhållskostnader, eller kostnader vid livslängdens slut, såsom insamlings- och återvinningskostnader.
Det framgår av bestämmelsen att uppräkningen inte utesluter att det finns andra interna kostnader än de uppräknade som kan beaktas.
Enligt andra stycket kan kostnader för externa miljöeffekter beaktas som livscykelkostnader, om de har anknytning till det som ska anskaffas och om penningvärdet av miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras. I artikel 68.1 b i direktivet anges att kostnader för externa miljöeffekter kan innefatta kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra förorenande ämnen samt andra klimatanpassningskostnader.
Tredje stycket innehåller bestämmelser om krav på offentliggörande av uppgifter vad gäller livscykelkostnader. Bestämmelserna erinrar om vad som följer av bl.a. principen om öppenhet.
5 § Den upphandlande myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 4 § andra stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. De får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller
missgynna vissa av leverantörerna.
Metoden ska vara tillgänglig för
leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantörerna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 68.2 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om metoder för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter Bestämmelserna i första stycket erinrar om det som följer av bl.a. principerna om likabehandling, ickediskriminering och öppenhet. Det förtydligas också att även metoden för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter ska vara tillgänglig för leverantörerna. Enligt andra stycket ska metoden för att bedöma kostnaderna utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör. Metoden får således inte innebära att det ställs oproportionerligt höga krav på leverantörerna när det gäller tillhandahållandet av uppgifter.
Viktning av tilldelningskriterier
6 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska myndigheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
Paragrafen genomförartikel 67.5 i LOU-direktivet och motsvarar i huvudsak 12 kap. 2 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om viktning av tilldelningskriterier. Av första stycket följer att tilldelningskriterierna ska viktas inbördes förutom om utvärdering sker på grundval av pris. T.ex. kan viktningen av två tilldelningskriterier bestämmas till 70 procent respektive 30 procent. När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad kan exempelvis anskaffningspriset ges en viss vikt i förhållande
till andra kostnader under användningen av varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Om kriterierna viktas inom intervall kan intervallet exempelvis vara en spridning mellan 60–70 procent respektive 40–30 procent.
En förutsättning för att myndigheten ska ta hänsyn till kriterierna genom en prioritetsordning enligt andra stycket är att kriterierna av objektiva skäl inte kan viktas.
Tredje stycket innehåller krav på offentliggörande av hur tilldelningskriterierna ska viktas.
Onormalt låga anbud
7 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande
myndigheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 6 eller 7 §§. Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
En upphandlande myndighet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Paragrafen genomför artikel 69.1 och 69.2 a–c, e och f samt artikel 69.3 första och andra styckena i LOU-direktivet och motsvarar delvis 12 kap. 3 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Första stycket innehåller bestämmelser om skyldigheten att begära förklaringar till låga anbud. Av bestämmelsen framgår att upphandlande myndigheter är skyldiga att begära en förklaring från den leverantör som lämnat ett anbud som förefaller vara onormalt lågt. Bestämmelsen syftar till att säkerställa att leverantörer får möjlighet att lämna en förklaring till ett lågt anbud, innan det kan bli aktuellt för myndigheten att förkasta anbudet. Som EU-domstolen slagit fast beträffande 2004 års direktiv är förekomsten av ett sådant kontradiktoriskt förfarande mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör, för att den sistnämnda ska kunna bevisa att dess anbud är allvarligt menat, ett krav för att undvika godtycke från den upphandlande myndighetens sida och säkerställa en sund konkurrens mellan företagen, se EU-domstolens dom SAG ELV
Slovensko m.fl., C-599/10, EU:C:2012:191, punkterna 27–29 och där angiven praxis. Det är den upphandlande myndigheten som utifrån omständigheterna i det enskilda fallet ska avgöra vad som förefaller vara ett onormalt lågt anbud. I de mer uppenbara fallen torde det vara en enkel åtgärd för myndigheten att initialt hänvisa till vad som är onormalt avseende det aktuella kontraktsföremålet och i branschen i fråga. I
bestämmelsen lämnas vidare exempel på de omständigheter som en begäran om förklaring kan gälla. En nyhet i detta sammanhang är att upphandlande myndigheter kan begära en förklaring beträffande de skyldigheter som avses i 17 kap. 6 eller 7 §§ (beträffande dessa skyldigheter, se kommentarerna till de bestämmelserna). Det framgår av ordalydelsen att det är fråga om en inte uttömmande förteckning. Det står alltså den upphandlande myndigheten fritt att begära en förklaring på grunder som är relevanta i det enskilda fallet. Den ankommer dock på myndigheten att tydligt formulera den begäran som riktas till anbudsgivarna för att dessa ska få möjlighet att på ett fullständigt och ändamålsenligt sätt förklara varför deras anbud är allvarligt menade (se p. 31 i ovan angiven dom). Av EU-domstolens praxis framgår vidare att anbudsgivarna ska få en rimlig tidsfrist att lämna sina förklaringar, se dom Transporoute mot Ministère des travaux publics, C-76/81, EU:C:1982:49, p. 18. En eventuell tidsfrist får således bestämmas utifrån vad som är rimligt med beaktande av omständigheterna i det enskilda fallet.
Lagrådet har förespråkat att uppräkningen ska utgå ur lagtexten och endast förekomma i författningskommentaren. Uppräkningen bör emellertid finnas i lagtexten, även om den inte är uttömande, då den är belysande och utgör tydliga exempel för myndigheten på vilken typ av förklaringar som kan anses godtagbara.
Andra stycket innehåller bestämmelser om förkastande av onormalt låga anbud. Av bestämmelsen följer att ett anbud ska förkastas om den upphandlande myndigheten finner att priset är onormalt lågt och leverantören, efter en begäran om förklaring enligt första stycket, inte på ett tillfredsställande sätt förklara det låga priset.
Av artikel 69.3 framgår att den upphandlande myndigheten ska bedöma de uppgifter som lämnats ”efter att ha hört anbudsgivaren”. Förutom att myndigheten ska ha begärt en förklaring enligt första stycket, får detta anses avse sedvanlig skriftväxling till den nivå då den upphandlande myndigheten finner att utredningen är tillräcklig, varefter den fattar beslut i den ena eller andra riktningen. Om resultatet av myndighetens bedömning är att leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det onormalt låga priset, ska anbudet förkastas.
Som artikel 69.3 får förstås ankommer det på leverantören att visa att det aktuella anbudet inte ska anses vara onormalt lågt. Enligt artikeltexten får myndigheten ”endast förkasta anbudet när de ingivna bevisen inte på ett tillfredsställande sätt förklarar de låga priser eller kostnader som föreslagits”. Det är således leverantören som ska inge bevisning som förklarar det låga priset. Detta synes även ligga i linje med EU-domstolens praxis, se dom SAG ELV Slovensko m.fl., C-599/10, EU:C:2012:191, p. 28 och 29. Förklaringen från leverantören behöver inte nödvändigtvis hänföra sig till sådana omständigheter som omfattas av myndighetens begäran enligt första stycket. Det framgår av EUdomstolens praxis att anbudsgivaren ska kunna lämna alla de förklaringar till stöd för sitt anbud som denne anser lämpliga, och att den upphandlande myndigheten är skyldig att beakta samtliga förklaringar som lämnats in innan den fattar sitt beslut (se dom Lombardini, C-285/99 och C-286/99, EU:C:2001:640, p. 82).
Tredje stycket innebär att om det visar sig att ett anbud är onormalt lågt på grund av att anbudet inte följer tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska anbudet inte antas utan i stället förkastas.
Vad som avses med tillämpliga skyldigheter behandlas i avsnitten 9.2 och 26.2.1 och kan följa av bl.a. lagar och andra författningar eller av kollektivavtal.
8 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte visat att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Paragrafen genomför artikel 69.4 i LOU-direktivet och motsvarar 12 kap. 4 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om anbud som är onormalt låga på grund av statligt stöd. Av första stycket framgår att en upphandlande myndighet som finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med EUFfördraget. Eftersom det är fråga om att utlösa en utredningsskyldighet bör det inte krävas något mer omfattande eller exakt underlag för myndighetens bedömning i detta skede. I bestämmelsen uttrycks detta, liksom i 12 kap. 4 § LOU, på så sätt att det är tillräckligt att myndigheten ”finner” att anbudet är onormalt lågt på angiven grund (i artikeltexten, som i detta hänseende är oförändrad i förhållande till 2004 års direktiv, anges att myndigheten ska ha ”fastställt” detta).
Av andra stycket framgår att det är leverantören som har att komma in med en förklaring som visar att stödet är förenligt med EUF-fördraget. Det uppställs inga hinder för att utredningen kan bestå av ytterligare skriftväxling. Om leverantören inte kan visa att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
I tredje stycket anges att myndigheten ska underrätta kommissionen om sin åtgärd att förkasta anbudet på angiven grund.
Beslut att inte tilldela kontrakt i vissa fall
9 § Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 56.1 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 25.4.
Paragrafen innebär att den upphandlande myndigheten har en möjlighet att besluta att ett kontrakt inte ska tilldelas den vinnande leverantören om anbudet inte följer tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Vad som avses med tillämpliga skyldigheter behandlas i avsnitten 9.2 och 26.2.1 och kan följa av bl.a. lagar och andra författningar eller av kollektivavtal. Vid tillämpningen måste de
grundläggande principerna om bl.a. proportionalitet och likabehandling beaktas. Det innebär att varje avvikelse inte kan leda till att leverantören inte tilldelas kontraktet. Med hänsyn till att denna möjlighet att inte tilldela ett kontrakt utgör ett undantag från huvudregeln om tilldelning bör den tillämpas restriktivt.
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska ha anknytning till det som anskaffas i den mening som avses i 16 kap. 2 § andra stycket och anges i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför, tillsammans med bestämmelserna om miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn i 4 kap. 3 § och särskilda arbetsrättsliga villkor i 17 kap. 2–6 §§, artikel 18.2 och artikel 70 i LOUdirektivet. Bestämmelsen motsvaras delvis av 6 kap. 13 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.1.
Bestämmelsen i första stycket anger att upphandlande myndigheter får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Bestämmelsen är exemplifierande och tydliggör att en upphandlande myndighet har stora möjligheter att ställa villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Av direktivtexten följer att villkoren även kan omfatta t.ex. ekonomiska, innovationsrelaterade och sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Genom tillägget arbetsrättsliga villkor i första stycket följer numera uttryckligen av paragrafen att även sådana villkor får ställas.
I andra stycket återfinns grundregeln som gäller för alla särskilda villkor för fullgörande av kontrakt, att de ska ha anknytning till det som anskaffas, dvs. vara kopplade till kontraktsföremålet. Lagrådet vill att detta ska utvecklas. Som exempel kan anföras att villkor som hör till förutsättningarna hos en leverantör för att denne ska kunna fullgöra kontraktet kan typiskt sett anses ha en sådan koppling medan det däremot inte går att ställa villkor som hör till leverantörens verksamhet som inte berörs av kontraktet. Se i övrigt bl.a. kommentaren till 16 kap. 2 § andra stycket. Genom att den regeln ges ett eget stycke tydliggörs att den gäller generellt för alla typer av särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som regleras i kapitlets avsnitt ”Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt” (1–5 §§).
Vilka villkor som kan ställas får avgöras från fall till fall. En grundförutsättning för att villkoren ska vara tillåtna är att de inte strider mot de grundläggande principerna för upphandling, t.ex. att villkoren inte diskriminerar leverantörer från andra medlemsstater. Av bestämmelsen framgår vidare att de särskilda kontraktsvillkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 2 § andra stycket. Det ska således finnas en koppling mellan villkoren och
kontraktsföremålet på motsvarande sätt som gäller för tilldelningskriterierna, se kommentaren till 16 kap. 2 § andra stycket.
Att kontraktsvillkoren ska ha anknytning till det som anskaffas innebär när det gäller arbetsrättsliga villkor att kontraktsvillkoren får endast reglera villkoren för de arbetstagare som sysselsätts i det arbete som avses i upphandlingen. Sysselsätts en arbetstagare endast delvis i arbete som avses i upphandlingskontraktet får villkoren endast avse förmåner under den del av anställningen som avser detta arbete. Det är alltså inte möjligt att uppställa villkor om att leverantörer generellt ska tillämpa vissa villkor för alla sina arbetstagare eller förplikta dem att tillämpa villkoren under tid före eller efter uppdraget i upphandlingen utförs.
Utöver anknytningen till det som ska anskaffas är de grundläggande upphandlingsrättsliga principerna det enda som sätter gränser för vilka villkor en upphandlande myndighet får ställa. Det innebär bl.a. att villkoren ska vara proportionerliga i förhållande till syftet. Syftet med bestämmelserna om särskilda arbetsrättsliga villkor är att säkerställa skäliga arbetsvillkor för de arbetstagare som utför det arbete som avses i upphandlingen och undvika att konkurrens sker med undermåliga anställningsvillkor. För att avgöra vad som är proportionerligt för sådana villkor kan den upphandlande myndigheten beakta t.ex. kontraktets art och längd, arbetsförhållandena i den aktuella branschen och risken för att arbetstagares villkor dumpas i konkurrensen om anbudet. Myndigheten måste också säkerställa att de villkor som ställs kan uppfyllas av alla anbudsgivare.
I skäl 97–99 i direktivet anges ett flertal exempel på särskilda villkor för fullgörande av kontrakt som kan ställas. Det gäller t.ex. villkor som syftar till att främja jämställdhet i arbetslivet, ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden och en balans mellan arbete och privatliv. Ytterligare exempel är villkor som gäller miljöskydd eller djurskydd, sysselsättning och utbildningsåtgärder för arbetslösa och ungdomar samt efterlevnad av grundläggande ILO-konventioner. Villkor som avser miljöhänsyn kan omfatta leverans, paketering och bortskaffande av varor samt avfallsminimering eller resurseffektivitet vid tjänste- och byggentreprenadkontrakt. Exempel på villkor som avser miljöhänsyn är att tillverkningen av köpta varor inte omfattar giftiga kemikalier eller att de köpta tjänsterna tillhandahålls med hjälp av energieffektiva maskiner. Slutligen kan villkoren enligt skälen avse leverans eller användning av rättvisemärkta varor (se EU-domstolens dom kommissionen mot Nederländerna, C-368/10, EU:C:2012:284).
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten och särskiljas från tekniska specifikationer, kvalificeringskrav och tilldelningskriterier. Ett anbud från en leverantör ska förkastas om leverantören förklarar sig inte vilja eller kunna följa uppställda särskilda villkor för fullgörandet. Villkoren ska dock inte påverka utvärderingen av anbuden. Villkoren behöver inte heller vara uppfyllda när anbudet lämnas.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Myndigheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
Paragrafen reglerar i vilka fall det är obligatoriskt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt. Paragrafen genomför artiklarna 18.2 och 71.1 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitten 26.2.1, 26.2.2, 26.2.5 och 26.2.6.
I första stycket återfinns huvudregeln i vilka fall det ska vara en skyldighet för den upphandlande myndigheten att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor. Villkoren ska ställas när det är behövligt. Bedömningen av behövligheten ska vara en helhetsbedömning vid vilken myndigheten kan beakta såväl erfarenheter från tidigare upphandlingar som uppgifter från branschorganisationer, arbetsmarknadens parter eller från andra aktörer.
Behovet ska avse risken för oskäliga arbetsvillkor, dvs. risken för att anställningsvillkoren avviker från en godtagbar nivå, och ska därför ske utifrån arbetstagarnas perspektiv. Bedömningen är emellertid myndighetens och utgör en del av bestämningen av kontraktsföremålet, dvs. det som ska anskaffas. Det är således myndighetens ansvar och rätt att beskriva vad den vill anskaffa. Villkoren liksom kraven i övrigt på kontraktsföremålet måste dock vara kopplade till det i den mening som avses i 16 kap. 2 §, se 17 kap. 1 § andra stycket, och vara proportionella.
En betydelsefull omständighet att beakta vid bedömningen är vilken bransch upphandlingen avser. Även om branschen som sådan inte medför risk för oskäliga arbetsvillkor kan det finnas andra omständigheter som medför att det ska anses behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, t.ex. att en viss yrkesgrupp riskerar oskäliga arbetsvillkor, att vissa villkor i en bransch är oskäliga eller saknas, att risk för oskäliga arbetsvillkor finns i ett visst geografiskt område eller att det för en viss grupp arbetstagare kan konstateras att det förekommer eller finns risk för oskälig konkurrens med undermåliga anställningsvillkor. Behövlighetsbedömningen behöver således inte ta sikte på hela branscher.
Egna och andras erfarenheter från tidigare upphandlingar är också en betydelsefull omständighet att beakta. Erfarenheter från tidigare upphandlingar kan komma från den upphandlande myndigheten eller från andra upphandlande myndigheter och kan bestå av uppgifter om låga nivåer för villkor som har tillämpats eller avsaknad av villkor. Har det vid fullgörandet av en tidigare upphandling visat sig att den personal som genomfört kontraktet inte erbjudits skäliga villkor, finns det anledning att ställa krav på det i nästa upphandling. Om det i framtida upphandlingar sedan visar sig att det har skett en sanering bland leverantörerna och att de erbjuder skäliga arbetsvillkor, kan det finnas anledning att avstå från att ställa villkoren. Vilka faktorer som ska påverka bedömningen av när det är behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor kommer att variera med tiden.
De villkor som ska vara obligatoriska att ställa är de mest centrala för arbetstagarna, dvs. arbetstid, lön och semester. Arbetstid och semester regleras i arbetstidslagen (1982:673) respektive semesterlagen (1977:480). I Sverige saknas reglering som definierar begreppet lön. Med lön brukar dock i Sverige avses inte bara själva grundlönen utan även vissa tillägg som den som utför arbetet kan ha rätt till, t.ex. tillägg för obekväm arbetstid och övertidsersättning. Lönebegreppets närmare innehåll torde kunna variera mellan olika branscher och bör därför i det enskilda fallet avgöras med ledning av kollektivavtal eller praxis i den aktuella branschen. Lön avser i förslaget den lön som utgår för arbetad tid. Permitteringslön torde därför som regel inte komma i fråga eftersom permitterade inte fullgör något kontrakt och kopplingen till kontraktsföremålet därmed saknas. Att kontraktet ska fullgöras enligt angivna villkor innebär att det inte är tillräckligt att hänvisa till ett kollektivtal i sig och att leverantörerna där själva ska söka upp de villkor som ska gälla. Ett sådant tillvägagångssätt skulle dessutom strida mot transparensprincipen. Av 3 § framgår vidare att den upphandlande myndigheten ska ange nivåerna för villkoren. Detta kan inte heller uppfyllas genom en ren hänvisning till ett kollektivavtal.
I andra stycket finns en regel om leverantörens ansvar för de underleverantörer som den anlitar uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket, dvs. de villkor som efter behövlighetsbedömningen är obligatoriska. Som villkor ska den upphandlande myndigheten ange att leverantören ska se till att dennes underleverantörer uppfyller villkoren enligt kontraktet. Någon begränsning i hur många led i en kedja av underleverantörer som kan omfattas finns inte men däremot måste hänsyn tas till bl.a. vad som är proportionerligt att kräva utifrån produktions- och handelsmönster med hänvisning till globala värdekedjor. Skyldigheten är dock begränsad till de underleverantörer som direkt medverkar till fullgörandet av kontraktet. Det gäller oavsett hur många mellanled som finns mellan huvudleverantören och den som direkt fullgör kontraktet. De som direkt medverkar till fullgörandet syftar på den personal som producerar en vara, tillhandahåller en tjänst eller utför en byggentreprenad. Obligatoriet avser dock inte t.ex. arbete som utförs för att producera materiel som används under en byggentreprenad eller vid tillhandahållandet av en tjänst.
Tredje stycket exemplifierar vad som kan utgöra villkor för fullgörande av kontrakt när det gäller specifikt arbetsrättsliga hänsyn. Lagrådet har dock ifrågasatt behovet av detta stycke. I förhållande till 1 § och denna paragrafs första stycke lyfts emellertid betydelsefulla arbetsrättsliga villkor fram som inte är obligatoriska att ställa. Om villkor ställs med krav på en viss försäkring måste det vara möjligt för alla leverantörer att teckna den. Om en försäkring bara är möjlig att teckna för vissa anbudsgivare som t.ex. är bundna av ett visst kollektivavtal är det inte möjligt att ställa det villkoret. Tjänstepension regleras i kollektivavtal.
Sådana krav ställs säkerställer att avsättningar till pension genom premieinbetalning sker. Annan ledighet än semester kan t.ex. avse familjeangelägenheter.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande
arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för myndigheten att ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Paragrafen reglerar vilken nivå de obligatoriska villkoren enligt 2 § ska bestämmas till när den upphandlande myndigheten ställer villkoren. Paragrafen genomför artiklarna 18.2 och 71.1 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitten 26.2.3 och 26.2.5. I 5 § finns bestämmelser om hur leverantörer kan anses uppfylla de villkor som ställts i upphandlingen.
Av första stycket framgår att de villkor som ställs ska ange de förmåner som arbetstagare minst ska tillförsäkras när arbete utförs enligt upphandlingskontraktet. Det innebär att villkoren ska formuleras på ett sätt som möjliggör att arbetstagarna kan erbjudas mer förmånliga villkor än vad som anges i kontraktsvillkoren. Syftet med villkoren är att säkerställa den nivå som minst anses godtagbar, inte att hindra goda arbetsvillkor över den nivån.
Det finns inte alltid angivet i kollektivavtal vilken som är den lägsta nivån. Om nivån inte anges i tillämpligt avtal, innebär det emellertid inte att villkoret inte kan ställas. Myndigheten får i stället själv bedöma vad som kan antas motsvara lägsta nivån och ange den.
Villkoren som ställs av den upphandlande myndigheten ska alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag. Om parterna i kollektivavtalet avvikit från en semidispositiv regel och därmed enats om för arbetstagarna mindre förmånliga villkor, ska de villkor som ställs ändå motsvara lagens nivå. Av 5 § framgår att leverantörer också kan anses uppfylla de villkor som ställs, om de tillämpar villkoren i ett alternativt centralt kollektivavtal. Då gäller inte någon absolut begränsning till de nivåer som följer enligt lag för att uppfylla kraven i upphandlingen, se vidare kommentaren till 5 §.
För att den upphandlande myndigheten ska få kunskap om de villkor som gäller enligt tillämpliga kollektivavtal ska den enligt andra stycket ge avtalsparterna, dvs. arbetstagarorganisationen och arbetsgivarorganisationen som är part i det aktuella kollektivavtalet, möjlighet att lämna uppgift om vilka villkor som enligt avtalet minst ska tillförsäkras arbetstagarna. Myndigheten är förstås endast skyldig att höra parterna om de villkor den själv avser ställa i kontraktsvillkoren. Finns flera avtalsparter till kollektivavtalet bör samtliga höras. För att underlätta handläggningen behöver myndigheten inte höra parterna om den redan känner till villkoren t.ex. genom Upphandlingsmyndighetens stödjande arbete. Om det sålunda är obehövligt behöver parterna därför inte höras.
Med lag avses den lag som är tillämplig på det område som villkoret avser. För arbetstid syftar det på arbetstidslagen (1982:673) och för semester på semesterlagen (1977:480). Eftersom det i svensk rätt saknas regler om lön kommer lönen alltid att behöva hämtas ur ett
kollektivavtal. Detsamma gäller villkor om försäkringar och tjänstepensioner.
Ofta är flera kollektivavtal tillämpliga på det arbete som ska utföras inom ramen för den offentliga upphandlingen. Typexemplet är att ett kollektivavtal gäller för tjänstemän och ett annat för arbetare. Ibland gäller också andra kollektivavtal för vissa grupper av arbetstagare som sysselsätts i arbetet som omfattas av upphandlingen. Att villkor ska anges ur det centrala kollektivavtal som är tillämpligt på arbetet innebär i detta avseende att villkoren måste hämtas ur olika kollektivavtal beroende på vilken yrkesgrupp som sysselsätts i upphandlingen. Avser upphandlingen ett bygge där det sysselsätts målare, plåtslagare, byggnadsarbetare samt arbetsledande personal är således olika kollektivavtal tillämpliga för respektive yrkesgrupp. Myndigheten måste då ange villkor ur de respektive avtal som gäller för dessa arbetstagare. I undantagsfall kan det finnas flera centrala kollektivavtal som är tillämpliga på samma arbete, så är fallet t.ex. i städbranschen. Det är då särskilt betydelsefullt att samråda med arbetsmarknadens parter för att kunna avgöra vilket avtal som ska tillämpas. Alla villkor måste hämtas ur ett och samma kollektivavtal för samma kategori arbetstagare.
Om den upphandlande myndigheten trots kontakt med arbetsmarknadens parter inte kan fastställa tillämpliga nivåer på villkoren är myndigheten enligt tredje stycket inte skyldig att ställa de villkor den annars enligt 2 § första stycket är skyldig att ställa. Undantaget tar bl.a. sikte på s.k. avtal utan angivet löneutrymme och utan fastställda lönenivåer (s.k. sifferlösa avtal).
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Myndigheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas.
Paragrafen reglerar särskilda arbetsrättsliga villkor som är obligatoriska att ställa då svensk rätt inte är tillämplig. Paragrafen genomför artiklarna 18.2 och 71.1 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.2.4 och 26.2.6.
Av första stycket framgår att som huvudregel gäller att den upphandlande myndigheten ska ange vilka arbetsrättsliga villkor som ska tillämpas i de fall det arbete som avses i upphandlingen utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig. Av bestämmelsen framgår att det även i dessa fall ska göras en behövlighetsbedömning. Det måste anses obehövligt att ange sådana villkor om det på förhand står helt klart att arbetet endast kommer att utföras i Sverige med tillämpning av svensk rätt, t.ex. snöröjning av Umeås gator. I de fall det finns någon, även en ringa, möjlighet att arbetet kan komma att utföras i ett annat land än Sverige ska övervägas om dessa särskilda arbetsrättsliga
kontraktsvillkor ska anges. I sammanhanget måste beaktas att det kan bli aktuellt att en del av uppdraget kan komma att utföras i något annat land, eller att en underleverantör som utför arbete i ett annat land kan komma att anlitas i något skede av arbetet.
Av paragrafen framgår även vilka särskilda villkor som är aktuella i dessa fall. För de fall det är behövligt ska den upphandlande myndigheten som särskilda kontraktsvillkor ange villkor i enlighet med ILO:s åtta kärnkonventioner, om bl.a. föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (ILO-konvention nr 87), om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (ILO-konvention nr 98), om tvångs- eller obligatoriskt arbete (ILOkonvention nr 29), om avskaffande av tvångsarbete (ILO-konvention nr 105), om minimiålder för tillträde till arbete (ILO-konvention nr 138), om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (ILOkonvention nr 111), om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde (ILO-konvention nr 100) och om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete (ILO-konvention nr 182).
Med hänsyn till att de särskilda villkoren då svensk arbetsrätt inte är tillämplig är av grundläggande karaktär, bör det inte krävas alltför omfattande utredning för att klarlägga att det finns behov i en enskild upphandling av att ställa villkoren. Även en leverantör som verkar i ett land där ILO:s kärnkonventioner inte är genomförda kan givetvis följa kontraktsvillkor om att de villkor som avses i konventionerna ska respekteras. Det är alltid möjligt för en leverantör att åta sig att tillförsäkra arbetstagarna en bättre nivå av arbetstagarsskydd och rättigheter än av som gäller i det land där arbetet utförs. För att det inte ska råda någon tveksamhet om detta är det av vikt att villkoren avseende dessa konventioner formuleras på ett sådant sätt att det tydligt framgår att det är villkor motsvarande de rättigheter som följer av konventionerna som avses.
På motsvarande sätt som gäller när svensk rätt är tillämplig ska leverantören enligt andra stycket säkerställa att dennes underleverantörer, som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet, uppfyller de villkor som har ställts, se kommentaren till 2 § andra stycket.
Utöver villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner enligt 4 § får enligt denna paragraf de upphandlande myndigheterna även ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor om att arbetet ska utföras enligt det arbetsrättsliga regelverk som gäller i det land där arbetet utförs. Det är frivilligt för myndigheten att ställa sådana villkor, se 1 §.
På samma sätt som för övriga särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor måste, i enlighet med principen om öppenhet, tydligt anges vad som gäller. Det får emellertid anses att det i det här fallet är förenligt med öppenhetsprincipen att hänvisa till att arbetet ska utföras enligt det arbetsrättsliga regelverket i det land där arbetet utförs. Exempelvis kan anges att en anbudsgivare minst ska betala arbetstagarna som sysselsätts i uppdraget den minimilönen som gäller i det land där arbetet utförs.
I detta sammanhang måste beaktas att kontraktsvillkor som regel inte bör inte väljas eller tillämpas på ett sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer som är parter i WTO:s upphandlingsavtal GPA eller de frihandelsavtal som unionen är part i.
Enligt tredje stycket kan också krävas av leverantören att den följer den lagstiftning som gäller där arbetet utförs.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar likvärdiga villkor för sina anställda.
Paragrafen reglerar hur uppställda särskilda arbetsrättsliga villkor ska anses uppfyllda av leverantörerna. Paragrafen genomför artiklarna 18.2 och 71.1 i LOU-direktivet. Den saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.2.7.
Huvudregeln för leverantörerna att uppfylla de särskilda kontraktsvillkoren är att de minst ska följa de villkor som ställs av den upphandlande myndigheten. Om arbetstagarna således medges bättre villkor än de kontraktsvillkor som den upphandlande myndigheten har ställt, är villkoren uppfyllda. I första stycket ges en möjlighet för leverantörerna att som alternativ till det följa ett alternativt centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige oavsett om de är bundna av det eller inte. Det ligger i linje med principen om att kollektivavtalen ska anses likvärdiga och innebär att leverantören uppfyller de ställda kraven även om ett enskilt villkor inte når upp till den nivå som den upphandlande myndigheten krävt. Det förekommer att villkor i centrala kollektivavtal närmare förtydligas i lokala avtal. Även ett lokalt avtal kan komma i fråga om leverantören är bunden av ett centralt kollektivavtal och det lokala avtalet är slutet med stöd av ett sådant centralt avtal. Bestämmelsen medger dock inte avsteg från skyldigheter som följer av arbetsrätten.
När det gäller att bedöma huruvida leverantören uppfyller de i upphandlingen ställda arbetsrättsliga villkoren finns det inte någon absolut begränsning till de nivåer som följer enligt lag. Om parterna i ett alternativt kollektivavtal avvikit från en semidispositiv regel i t.ex. arbetstidslagen och därmed enats om för arbetstagarna mindre förmånliga villkor, ska de arbetsrättsliga villkoren anses vara uppfyllda om leverantöreren tillämpar sådana kollektivavtalsenliga villkor, trots att de är sämre för arbetstagaren än vad som följer av lag.
Det görs i bestämmelsen inte någon skillnad på leverantörer som är bundna av det alternativa kollektivavtalet och leverantörer som inte är det. Också en leverantör som inte är bunden av kollektivavtalet kan alltså anses uppfylla de ställda villkoren i upphandlingen om den tillämpar motsvarande villkor som i kollektivavtalet, vilket alltså kan innebära t.ex. avvikelse från arbetstidslagen till arbetstagarnas nackdel. Även om en
sådan leverantör därmed uppfyller villkoren i upphandlingen kvarstår dennes skyldigheter enligt arbetsrätten, t.ex. arbetstidslagen.
I andra stycket finns bestämmelser som gäller för de utstationerande leverantörerna. Genom att villkoren enligt 3 § ska motsvara minst de lägsta som gäller enligt kollektivavtal eller lag, kan även de utstationerande leverantörerna uppfylla villkoren. I 5 och 5 a §§ utstationeringslagen framgår att det är minimilön och minimivillkor som gäller beträffande t.ex. arbetstid och semester. När det gäller lön innebär hänvisningen till utstationeringslagen att minimilönen enligt det kollektivavtal som är tillämpligt på arbetet ska uppfyllas. När det gäller andra villkor än lön innebär utstationeringslagen att lagens nivåer ska uppfyllas om det centrala kollektivavtal som tillämpas i Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen inte innehåller mer förmånliga regler för arbetstagarna.
För att få kunskap om vilka villkor som i det enskilda fallet avses i 5 a § utstationeringslagen kan myndigheten t.ex. kontrollera om villkoren tydligt framgår av de kollektivavtalsvillkor för utstationerade som inlämnats till Arbetsmiljöverket. Finns inte några sådana kollektivavtalsvillkor inlämnade eller framgår det inte av ingivna villkor vad som gäller får myndigheten tillfråga arbetsmarknadens parter vad som gäller.
Villkoren i upphandlingen ska anses uppfyllda om villkoren i 5 eller 5 a § är uppfyllda även för uthyrda utstationerade arbetstagare.
Om det under fullgörandet ifrågasätts om ställda villkor följs, åligger det den leverantör som åberopar paragrafens alternativ till att följa villkoren att visa att så är fallet.
Vissa villkor, särskilt avseende försäkringar, är i vissa fall möjliga endast för avtalsparterna i ett kollektivavtal att uppfylla. I tredje stycket finns därför en möjlighet för icke kollektivavtalsbundna att som alternativ till ett sådant villkor visa att denne tillämpar likvärdiga villkor.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Paragrafen genomför artikel 71.2 i LOU-direktivet och motsvarar 6 kap. 11 § LOU. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
De uppgifter som en leverantör lämnar enligt första stycket är inte förpliktigande för leverantören. Någon skyldighet för denne uttrycks därför inte. Bestämmelsen tydliggör i stället att en upphandlande myndighet får begära in uppgifterna i fråga. Syftet med detta är framför allt att myndigheten utifrån de uppgifter som finns tillgängliga hos leverantörerna tidigt ska kunna få indikationer på hur fullgörandet av ett
kontrakt och behovet av att kontrollera att ställda villkor iakttas under fullgörandet kan komma att te sig. Det handlar således om att en leverantör, utifrån den information som är tillgänglig för denne, ska lämna uppgifter om fullgörandet. Av ordalagen i paragrafen – ”kan komma att fullgöra” och ”avser att anlita” – följer att det inte går att ställa några högre krav på precisionen i de uppgifter som leverantörerna ska lämna på detta stadium. Det kan vara så att leverantören ännu inte kontrakterat några eller alla de underleverantörer som denne kommer att använda sig av. Lagrådet har efterfrågat klargöranden av vad som kan inträffa om en leverantör anger vissa underleverantörer men anlitar andra. I sådana fall ska leverantören informera den upphandlande myndigheten om ändringarna annars saknas möjlighet att kontrollera om kontraktet fullgörs enligt de villkor som bestämts. Det kan i sig innebära ett brott mot de villkor som gäller och mot kontraktet. Att en leverantör helt underlåter att svara på en begäran utgör grund för att förkasta leverantörens anbud. Om leverantören vid tillfället bedömer exempelvis att kontraktet inte kommer att fullgöras med hjälp av underleverantörer, ankommer det på leverantören att som svar på begäran lämna in denna uppgift till myndigheten. Någon begränsning i hur många led av underleverantörer som myndigheten får begära uppgifter om föreskrivs inte. Det kan därför, som Lagrådet konstaterat, avse underleverantörer till underleverantörerna eller i ännu tidigare led. Hur långt skyldigheten sträcker sig får avgöras med beaktande av bl.a. proportionalitetsprincipen. Det kan i detta sammanhang noteras att det i lagen finns detaljerade bestämmelser om en leverantörs möjligheter att åberopa en underleverantörs förmåga eller kapacitet för att uppfylla ställda kvalificeringskrav och om vilken utredning en leverantör kan åberopa eller en myndighet får begära in från leverantören (se 14 kap. 6–8 §§ och 15 kap.).
Av andra stycket framgår att myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter som leverantören enligt myndighetens begäran ska lämna in.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
7 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Paragrafen genomför artikel 71.5 första och fjärde styckena samt femte stycket b) i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
Enligt paragrafen är en upphandlande myndighet skyldig att kräva att en leverantör som har tilldelats ett kontrakt lämnar in vissa angivna uppgifter. Som framgår av paragrafen gäller denna skyldighet enbart om kontraktets fullgörande avser en byggentreprenad eller en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten. Viss ledning för närmare tolkning av den det sistnämnda ges genom uttalandena i skäl 105 andra stycket i LOU-direktivet. Av skälet framgår att det handlar om att en myndighet ska ha kontroll på vilka som vistas i eller vid byggnader, infrastrukturanläggningar eller -områden. I skälet lämnas som exempel stadshus, kommunala skolor, idrottsanläggningar, hamnar eller motorvägar.
De underleverantörer som omfattas av paragrafens bestämmelser är underleverantör till leverantören. Bestämmelserna ställer således inte krav på att en leverantör ska lämna uppgifter i enlighet med paragrafen om underleverantörer längre ned i en underleverantörskedja.
Av tredje stycket följer att kravet på att lämna uppgifter inte gäller beträffande underleverantörer som är varuleverantörer.
I paragrafen finns det inte någon formulering som motsvarar ”i den mån de är kända vid den tidpunkten” i artikel 71.5 första stycket i LOUdirektivet. Att skyldigheten att lämna uppgifter enbart gäller för förhållanden som är kända för leverantören behöver inte särskilt anges i paragrafen. Som Lagrådet uttryckt i sitt förslag till utformning av paragrafen har myndigheten rätt att utvidga leverantörens uppgiftsskyldighet till att bl.a. omfatta uppgifter om underleverantörer som anlitas i tidigare led. Inte heller det behöver särskilt anges i paragrafen.
Ändringar av kontrakt och ramavtal
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Paragrafen genomför artikel 72.5 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Regleringen i 9–14 §§ anger uttömmande i vilka situationer ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan att en ny upphandling behöver genomföras. En ändring utan stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§ utgör med andra ord en otillåten direktupphandling. Regleringen är tillämplig så fort ett kontrakt eller ramavtal har ingåtts. Det är alltså inte så att regleringen är tillämplig först när kontraktet eller ramavtalet har börjat löpa.
Av 4 kap. 2 § följer att bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal inte får utnyttjas på ett konstgjort sätt i syfte att kringgå lagen (jfr artikel 72.1 b andra stycket, artikel 72.1 c iii och artikel 72.1 d ii i LOU-direktivet). Detta anges inte särskilt i bestämmelserna om ändring av kontrakt och ramavtal (jfr 11–13 §§ nedan).
Ändringar av mindre värde
9 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av kontraktets eller ramavtalets värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varuupphandling eller upphandling av tjänst, eller 15 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Paragrafen genomför artikel 72.2 i LOU-direktivet (jfr skäl 107 i LOUdirektivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Som en förutsättning för en ändring av mindre värde gäller enligt första stycket att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte får ändras. Vad som avses med kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär behandlas i allmänmotiveringen. Bestämmelsen omfattar såväl ökningar som minskningar av kontraktets eller ramavtalets värde. Värdet av en ändring ska jämföras med kontraktets eller ramavtalets totala värde före ändringen. Vid beräkningen av det sistnämnda värdet ska alltså sådana tillåtna ändringar av avtalet som har gjorts under avtalstiden beaktas. Av 15 § framgår att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring.
Av andra stycket framgår att värdet av en ändring ska beräknas med tillämpning av bestämmelserna i 5 kap.
Tredje stycket är en beräkningsregel för det fall flera ändringar av mindre värde genomförs. I sådana fall ska ändringarnas samlade nettovärde ligga till grund för jämförelsen med de värden som anges i första stycket.
En ändring av mindre värde behöver inte annonseras.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Paragrafen genomför artikel 72.1 första stycket a i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Ett exempel på en ändringsklausul är en klausul som medger att avtalet får förlängas för en viss period, om parterna kommer överens om det. Byte av leverantör kan göras med stöd av en ändringsklausul eller en
option. I övrigt framgår förutsättningarna för byte av leverantör av 13 §. Vad som avses med kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär behandlas i allmänmotiveringen.
I skäl 111 i LOU-direktivet anges bl.a. att tillräckligt tydligt utformade ändringsklausuler eller optioner får föreskriva prisindexering eller garantera att kommunikationsutrustning som ska levereras under en given tidsperiod fortsätter att vara lämplig också om kommunikationsprotokollen ändras eller om andra tekniska förändringar inträffar. Det bör enligt skälet vara möjligt att genom tillräckligt klara klausuler föreskriva anpassningar av kontraktet som har blivit nödvändiga på grund av tekniska svårigheter som har framkommit vid användning eller underhåll. I skälet anges vidare att kontrakten både kan inbegripa ordinarie underhåll och föreskriva extraordinära underhållsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för att säkra ett fortsatt tillhandahållande av en offentlig tjänst.
En ändring enligt en ändrings- eller optionsklausul behöver inte annonseras.
Kompletterande beställningar
11 § En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet utan att en ny upphandling måste genomföras, om beställningen inte innebär att värdet av kontraktet ökar med mer än 50 procent och under förutsättning att
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild beställning.
Paragrafen genomför artikel 72.1 första stycket b i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Kompletterande beställningar kan även göras med tillämpning av 9, 10 eller 12 §. I artikel 72.1 b i LOU-direktivet finns exempel på sådana tekniska skäl som avses i första stycket 2. Det kan röra sig om att leverantörsbyte inte kan göras på grund av krav på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befintlig utrustning, tjänster eller installationer. Av skäl 108 i LOU-direktivet framgår att en kompletterande beställning bör vara tillåten om ett leverantörsbyte skulle tvinga den upphandlande myndigheten att anskaffa materiel, byggentreprenader eller tjänster med andra tekniska egenskaper med åtföljande inkompatabilitet eller oproportionerliga tekniska svårigheter vid användning eller underhåll. Sådana tekniska skäl som avses får även anses innebära betydande olägenheter enligt första stycket 3.
Det ligger i sakens natur att det måste anses vara omöjligt att byta leverantör enligt första stycket 2 och 3, om ett leverantörsbyte skulle vara en otillåten ändring av kontraktet. Om ett leverantörsbyte är en tillåten ändring av kontraktet, men skulle medföra betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten än en kompletterande beställning, får
myndigheten i stället göra en kompletterande beställning från befintlig leverantör. Betydligt större omkostnader enligt första stycket 3 får även anses utgöra ett ekonomiskt skäl enligt första stycket 2. Vad som avses med betydligt större omkostnader framgår inte av LOU-direktivet. Enligt standardformuläret för annonsering om kompletterande beställningar ska dock den upphandlande myndigheten i annonsen beskriva bl.a. ”fördubblingen av kostnaden vilken förhindrar ett byte av uppdragstagare”, se standardformulär 20 enligt Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Värdet av en kompletterande beställning ska jämföras med kontraktets totala värde före beställningen. Vid beräkningen av det sistnämnda värdet ska sådana tillåtna ändringar av kontraktet som har gjorts under kontraktstiden beaktas. Av 15 § framgår att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av kontraktets värde före en kompletterande beställning.
Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska enligt andra stycket begränsningen i fråga om värdeökningen tillämpas på varje enskild ändring. Successiva beställningar får naturligtvis inte göras i syfte att kringgå begränsningsbestämmelsen, jfr kommentaren till 8 §.
En kompletterande beställning ska annonseras enligt 16 §.
Oförutsebara omständigheter
12 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet. En sådan ändring får dock inte
1. medföra att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras, eller
2. innebära att värdet av kontraktet eller ramavtalet ökar med mer än 50 procent.
Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Paragrafen genomför artikel 72.1 första stycket c i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Artikel 72.1 c i LOU-direktivet är en vidareutveckling av artikel 31.4 a i 2004 års LOU-direktiv, som har genomförts genom 4 kap. 8 § första stycket 1 LOU. Nämnda bestämmelse avser förhandlat förfarande utan föregående annonsering och har ett mer begränsat tillämpningsområde.
Av skäl 109 i LOU-direktivet framgår att begreppet oförutsebara omständigheter tar sikte på sådana yttre omständigheter som den upphandlande myndigheten inte hade kunnat förutse när den tilldelade kontraktet trots att myndigheten visade skälig omsorg i förberedelserna inför kontraktstilldelningen.
Värdet av en ändring ska jämföras med kontraktets eller ramavtalets totala värde före ändringen. Vid beräkningen av det sistnämnda värdet ska sådana tillåtna ändringar av avtalet som har gjorts under avtalstiden
beaktas. Av 15 § framgår att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av avtalets värde före en ändring till följd av oförutsebara omständigheter. Vad som avses med kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär behandlas i allmänmotiveringen.
Om flera på varandra följande ändringar görs med anledning av oförutsebara omständigheter, ska enligt andra stycket begränsningen i fråga om värdeökningen tillämpas på varje enskild ändring. Successiva ändringar får naturligtvis inte göras i syfte att kringgå begränsningsbestämmelsen, jfr kommentaren till 8 §.
En ändring till följd av oförutsebara omständigheter ska annonseras enligt 16 §.
Byte av leverantör
13 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, myndigheten och underleverantören.
Paragrafen genomför artikel 72.1 första stycket d i LOU-direktivet (jfr skäl 110 i LOU-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen medger att leverantören byts ut när det är nödvändigt på grund av företagsomstruktureringar hos leverantören. Byte av leverantör kan även ske med stöd av en ändringsklausul eller option enligt 10 §. Vad gäller partsbyte på beställarsidan, se kommentaren till 14 §.
Av andra stycket framgår att de obligatoriska uteslutningsgrunderna och kvalificeringskraven i den ursprungliga upphandlingen ska tillämpas vid byte av leverantör enligt första stycket.
Tredje stycket klargör att en underleverantör kan komma överens med den upphandlande myndigheten och leverantören om att inträda i leverantörens ställe. Ett sådant partsbyte förutsätter inte en ny upphandling. Som förutsättning för bytet gäller givetvis att avtalet om partsbyte är civilrättsligt giltigt enligt tillämplig lagstiftning.
Ett leverantörsbyte behöver inte annonseras.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Paragrafen genomför artikel 72.1 första stycket e och artikel 72.4 i LOUdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen innebär att ändringar som inte är väsentliga alltid är tillåtna. Vid tillämpning av 9–13 §§ saknar det betydelse om ändringen kan klassificeras som väsentlig eller inte. En prishöjning som överstiger gränsen enligt 9 § är alltid att anse som väsentlig.
Uppräkningen i andra stycket är exemplifierande och anknyter till EUdomstolens dom pressetext Nachrichtenagentur, C-454/06, EU:C:2008:351 (jfr p. 35–37 och 40). Att ett ramavtal med en av flera leverantörer hävs på grund av avtalsbrott, bör inte anses innebära att ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för de återstående ramavtalsleverantörerna i den mening som avses i andra punkten. Av fjärde punkten framgår att byte av leverantör är en väsentlig ändring i avtalet. Partsbyte på beställarsidan regleras inte särskilt i LOU-direktivet. Kontrakt och ramavtal torde dock kunna överföras vid en verksamhetsövergång mellan statliga förvaltningsmyndigheter utan att det anses vara en väsentlig ändring. Som exempel kan nämnas att Trafikverket, när myndigheten bildades genom en sammanslagning av Vägverket och Luftfartsverket, övertog de kontrakt som de båda myndigheterna hade tilldelat före sammanslagningen.
En ändring som inte är väsentlig behöver inte annonseras.
Beräkning av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9, 11 och 12 §§ ska kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i kontraktet eller ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 72.3 i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen klargör att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av kontraktets eller ramavtalets värde före ändringar av mindre värde, kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter. Om avtalet saknar en indexeringsklausul, ska emellertid avtalets värde före ändringen inte räknas upp med inflationen. En indexeringsklausul kan införas i avtalet under avtalstiden med de begränsningar som följer av 9 §.
Enligt standardformuläret för annonsering enligt 16 § ska den upphandlande myndigheten bl.a. ange uppdaterat totalt kontraktsvärde
före ändringarna med beaktande av eventuella tidigare kontraktsändringar och prisanpassningar.
Annonsering om ändring av kontrakt eller ramavtal
16 § En upphandlande myndighet som har ändrat ett kontrakt eller ett ramavtal med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Paragrafen genomför artikel 72.1 andra stycket i LOU-direktivet och saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen avser ändringar genom kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter. Artikel 72.1 andra stycket i LOU-direktivet hänvisar till artikel 51. Av denna artikel framgår att annonsen ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Av bilaga V del G till LOUdirektivet framgår vilka uppgifter annonsen ska innehålla. Se vidare avsnitt 18.1.1 i fråga om annonsering enligt artikel 51 i LOU-direktivet.
Kommissionen har beslutat om standardformulär som ska användas vid annonseringen, se standardformulär 20 enligt Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Regeringen avser att meddela föreskrifter enligt andra stycket i den kommande upphandlingsförordningen (jfr 10 kap. 6 §).
Avslutande av kontrakt och ramavtal
17 § En upphandlande myndighet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9–14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUF-fördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG. Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
Paragrafen är ny och genomför artikel 73 i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.5.
Enligt bestämmelsen ska den upphandlande myndigheten se till att vissa kontrakt och ramavtal som har tillkommit i strid med LOUdirektivet kan avslutas. Det är en fråga för parterna att närmare reglera
hur avtalet ska avslutas och vad konsekvenserna av detta ska vara. Inget hindrar att parterna kommer överens om att andra situationer kan utgöra grund för att avtalet avslutas.
En ändring enligt första stycket första punkten är en ändring som skulle ha krävt ett nytt upphandlingsförfarande. Ändringen av kontraktet eller ramavtalet utgör med andra ord en otillåten direktupphandling.
I andra punkten regleras situationen att någon obligatorisk uteslutningsgrund enlig 13 kap. 1 § var tillämplig vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet. De situationer som avses är att en leverantör eller en person med anknytning till en leverantör som är en juridisk person enligt en dom som vunnit laga kraft dömts för viss allvarlig brottslighet, t.ex. brott som innefattar bestickning, bedrägeri, penningtvätt, finansiering av terrorism, terroristbrott eller människohandel.
I tredje punkten regleras situationen att EU-domstolen, efter en fördragsbrottstalan av kommissionen, fastställer att Sverige har brutit mot EU-fördraget, EUF-fördraget eller LOU-direktivet genom att låta den upphandlande myndigheten ingå kontraktet eller ramavtalet. Hänvisningen till EU-rättsakterna i tredje punkten är dynamisk, dvs. den avser den vid var tid gällande lydelsen av rättsakten.
Hävnings- eller uppsägningsklausuler är en väsentlig del av upphandlingen som kan påverka leverantörernas anbud. Det följer därmed av likabehandlingsprincipen och principen om öppenhet att dessa villkor ska anges i något av upphandlingsdokumenten. En upplysning om denna skyldighet har tagits in i andra stycket.
18 kap. Projekttävlingar
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Paragrafen genomför artikel 78 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 1 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 28.1.
De projekttävlingar som avses under punkten 1 är sådana där den upphandande myndigheten har för avsikt att efter tävlingen använda sig av ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 19 § för att tilldela vinnaren eller vinnarna av tävlingen ett tjänstekontrakt. Även när projekttävlingen innefattar ersättningar eller tävlingspriser omfattas den enligt punkten 2 av bestämmelserna i kapitlet även om den inte syftar till att anskaffa en tjänst genom ett kontrakt. En projekttävling kan falla in under både punkten 1 och 2. En projekttävling som varken är avsedd att leda till att ett tjänstekontrakt tilldelas eller innefattar ersättningar eller tävlingspriser till deltagarna omfattas däremot inte av bestämmelserna i kapitlet.
Annonsering
2 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska informera om tävlingen genom en annons. Om myndigheten har för avsikt att därefter tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen. Myndigheten ska i annonsen ange de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som den avser att använda.
Myndigheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen senast 30 dagar efter det att tävlingen avslutats.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Paragrafen genomför artikel 79.1 och delvis artikel 79.2 första stycket i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Av första stycket framgår att en myndiget som vill arrangera en projekttävling ska informera om detta genom en annons. Ett särskilt standardformulär finns för annonsering av projekttävling. En nyhet i artikel 79.1 i förhållande till vad som gällt hittills är att den upphandlande myndigheten ska ange i annonsen om tävlingen om den har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett kontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering. En bestämmelse med denna innebörd har också tagits in i första stycket i paragrafen. Lagrådet har i samband med bestämmelserna om förfarandet i juryn ansett att det saknas en bestämmelse om att kriterierna för bedömning av tävlingsbidragen ska anges i annonsen. En sådan bestämmelse har därför tagits in här.
I andra stycket anges att den upphandlande myndigheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen. Vid projekttävlingar börjar de 30 dagarna att löpa då tävlingen avslutats. Tävlingen får anses avslutad när juryn meddelat sitt beslut och lämnat sin rapport med rangordning av bidragen.
Regeringen bemyndigas i tredje stycket att meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Urval av deltagare
3 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare. Den upphandlande myndigheten ska i annonsen ange kriterierna för urvalet av deltagare. Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Rätten att delta i en projekttävling får inte begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva det.
Paragrafen genomför delvis artikel 80.2 och delvis artikel 80.3 i LOUdirektivet och motsvarar delvis 14 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Av första stycket framgår att antalet deltagare i en projekttävling får begränsas. En projekttävling kan sålunda genomföras som en öppen
tävling eller en selektiv tävling. När tävlingen är selektiv ska kriterierna för urvalet av deltagare anges. Sådana kriterier ska anges i annonsen om projekttävlingen vilket framgår av standardformulären för annonsering.
I artikel 80.3 anges att den upphandlande myndigheten ska fastställa entydiga och icke diskriminerande kriterier för urvalet, om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett angivet antal deltagare. Detta följer emellertid av de allmänna principerna och behöver inte anges i lagtexten, jfr 4 kap. 1 §.
I andra stycket har en bestämmelse tagits in om att deltagandet i en projekttävling inte får begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i det land där projekttävlingen anordnas skulle kräva det. Detta regleras i artikel 80.2 i direktivet och tas med i lagtexten i förtydligande syfte. Bestämmelsen i artikel 80.2 om att rätten att delta i en projekttävling inte får begränsas till en viss medlemsstats territorium eller del av detta får emellertid anses följa av de allmänna principerna och behöver inte tas med i lagtexten.
Juryn och dess sammansättning
4 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Paragrafen genomför artikel 81 i LOU-direktivet och motsvarar 14 kap. 7 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 28.
I enlighet med Lagrådets förslag föreskrivs i bestämmelsen att juryns ledamöter förutom att vara oberoende även ska vara opartiska i förhållande till deltagarna i tävlingen. Uttyckssättet motsvarar de krav som ställs i artikel 6 i Europakonventionen (se bl.a. NJA 2010 s 274 och NJA 2014 s. 482).
Förfarandet i juryn
5 § När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får juryn endast beakta de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som angetts i annonsen om projekttävlingen.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor i syfte att klargöra projektets alla aspekter. Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Paragrafen genomför artiklarna 82.2 och 82.4–6 i LOU-direktivet och motsvarar, tillsammans med 6 §, 14 kap. 8 och 9 §§ LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Enligt andra stycket får juryn vid granskningen endast beakta de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som angetts i annonsen om
tävlingen. Sådana kriterier måste alltid anges i annonsen vilket framgår av det standardformulär som används vid projekttävlingar. Se även 2 §.
Enligt tredje stycket kan deltagarna i tävlingen uppmanas att besvara frågor i syfte att klargöra projektets alla aspekter. Sådan kommunikation mellan juryn och deltagarna ska registreras i ett protokoll. Det bör emellertid noteras att kravet på anonymitet i första stycket gäller fram tills juryn meddelat sitt beslut.
I förhållande till LOU har bestämmelsen förtydligats i enlighet med vad som får bedömas vara direktivets innebörd.
Juryns beslut
6 § Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden. Den ska rangordna tävlingsbidragen i en rapport som undertecknas av samtliga jurymedlemmar.
Rapporten ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Paragrafen genomför artiklarna 82.1 och 82.3 i LOU-direktivet och motsvarar, tillsammans med 5 §, 14 kap. 8 och 9 §§ LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Av paragrafen framgår att juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden. Vad som avses är i första hand självständighet i förhållande till den upphandlande myndigheten. Av paragrafen framgår också att juryn ska rangordna bidragen i en rapport i vilken också en motivering till rangordningen ska ingå. De kommentarer och klargöranden som avses är sådana som juryn kan behöva göra för att förklara sina ställningstaganden,
I förhållande till LOU har bestämmelsen förtydligats i enlighet med vad som får bedömas vara direktivets innebörd.
19 kap. Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §, och
2. upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 1 § LOU. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 (lagarnas tillämpningsområde), 31.1 (upphandling som inte omfattas av direktiven) och 32.2 (upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster).
Första punkten avser upphandling och projekttävling under de tröskelvärden som avses i 5 kap. 1 eller 2 § (se avsnitt 11). Genom
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2170 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden har tröskelvärdena enligt artikel 4 i LOUdirektivet ändrats. För varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av centrala
upphandlande myndigheter är tröskelvärdet för närvarande 135 000 euro. Ett särskilt undantag från detta tröskelvärde gäller när myndigheter inom försvarsområdet upphandlar varor. Tröskelvärdet om 135 000 euro gäller också när centrala upphandlande myndigheter anordnar projekttävlingar. För varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av upphandlande myndigheter under den centrala nivån är tröskelvärdet för närvarande 209 000 euro. Detta tröskelvärde gäller också när sådana myndigheter anordnar projekttävlingar. Vid upphandling av byggentreprenader är tröskelvärdet för närvarande 5 225 000 euro.
Av 2 kap. 8 § 2 framgår att 19 kap. ska tillämpas på hela kontraktet, om ett delbart blandat kontrakt avser dels varor, tjänster eller byggentreprenader, dels koncessioner och båda delarna av upphandlingen understiger tillämpliga tröskelvärden (se avsnitt 7.3).
Av 5 kap. 8 § tredje stycket framgår vidare att 19 kap. ska tillämpas vid upphandling av vissa delkontrakt under tröskelvärdena (se avsnitt 11.2). Vid offentlig upphandling som består av flera delkontrakt ska beräkningen av upphandlingens värde avse hela upphandlingen, dvs. alla delkontrakt ska ingå i det totala värdet. Om upphandlingens värde då överstiger tröskelvärdet, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt de direktivstyrda bestämmelserna i lagen. För delkontrakt under vissa värden görs dock undantag i 5 kap. 8 §. Sådana delkontrakt ska upphandlas med tillämpning av 19 kap.
Andra punkten avser upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Genom att 19 kap. görs tillämpligt på upphandling av sådana tjänster genomförs artiklarna 74–76 i LOU-direktivet.
Upphandling enligt andra punkten omfattas av 19 kap. oavsett upphandlingens värde. Om upphandlingen överstiger tillämpligt tröskelvärde gäller särskilda bestämmelser, se 3 § andra stycket.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner), – 2 kap. (blandad upphandling), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 6 och 7 §§ om begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud, 10–12 §§ om val av anbud samt 13–17 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märkning), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet), – 17 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 22 kap. (tillsyn).
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § första stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 (lagens tillämpningsområde), 7.3 (blandad upphandling), 8.9 (undantag från lagens tillämpningsområde), 9.4 och 10.11 (allmänna bestämmelser), 13.4 (ramavtal), 14.5 (inköpscentraler), 15.2.6 (gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat), 16.1.5 (dynamiska inköpssystem), 17.2 (tekniska krav), 23.3 (behörighet att utöva yrkesverksamhet), 26.6 (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), 27.4 (tillsyn), 30.3 (rättsmedel) och 31.1 (upphandling som inte omfattas av direktiven). Se avsnitt 16.3.3 vad gäller användning av elektroniska kataloger vid upphandling enligt 19 kap.
Av paragrafen framgår vilka bestämmelser i lagens övriga kapitel som är tillämpliga vid en upphandling enligt 19 kap. Av hänvisningen till 4 kap. följer exempelvis att de grundläggande principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet ska tillämpas. Vidare ska t.ex. bestämmelsen om rättelse av fel, förtydligande och komplettering i 4 kap. 9 § tillämpas.
Att dynamiskt inköpssystem kan användas på det icke direktivstyrda området är en nyhet (se avsnitt 16.1.5). Av hänvisningen i första stycket framgår att bestämmelserna som reglerar dynamiska inköpssystem i 8 kap. ska gälla, utom 6, 8 och 11–13 §§. Av 8 kap. 1 § framgår tillämpningsområdet för ett dynamiskt inköpssystem, av 2 § framgår att systemet får delas in i kategorier och i 3–5 §§ samt 7, 9 och 10 §§ finns bestämmelser om förfarandet vid ett dynamiskt inköpssystem. I 14 § föreskrivs att inga administrativa avgifter får tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem. För närmare kommentar rörande dessa bestämmelser, se författningskommentaren till respektive paragraf. Bestämmelserna kompletteras med särskilda bestämmelser i 19 kap. om dynamiska inköpssystem, se 9 § om annonsering, 15 § om tidsfrister och 21 § om egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem. Därutöver är naturligtvis även de bestämmelser som allmänt gäller vid upphandling enligt 19 kap. i förekommande fall tillämpliga vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, t.ex. bestämmelserna om kontroll och uteslutning av leverantörer i 18 och 19 §§ och om tilldelning av kontrakt i 24 och 25 §§.
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 och 7 §§, 6 kap. 1 § 5 och 20–29 §§, 10 kap. 9 och 10 §§ och 11 kap. 3 §.
Vid upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4 §§ och om individuella rapporter i 12 kap. 15 och 16 §§.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § andra och tredje styckena LOU. Övervägandena finns i avsnitten 12.2 (konkurrenspräglad dialog), 17.2 (tekniska krav), 18.1.4 (annonsering), 20.4.3 (dokumentation) och 32.2 (upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster).
Första stycket motsvarar delvis 15 kap. 2 § andra stycket LOU. I stycket finns hänvisningar till bestämmelser om konkurrenspräglad
dialog som ska tillämpas när detta förfarande används enligt 19 kap. Bestämmelserna rör förfarandet konkurrenspräglad dialog, begränsning av antalet anbudssökande, tidsfristen för anbudsansökningar, anbudets giltighetstid och den skriftliga inbjudan till anbudssökandena att delta i dialogen. Av 7 § andra stycket framgår att konkurrenspräglad dialog endast får användas om förenklat förfarande och urvalsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Andra stycket genomför artikel 75 i LOU-direktivet om annonsering och motsvarar närmast 15 kap. 2 § tredje stycket LOU. Stycket innebär att särskilda bestämmelser om tekniska specifikationer, annonsering och dokumentation gäller vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet. Detta värde uppgår för närvarande till 750 000 euro (se artikel 4 d i LOU-direktivet). Kommissionen kan besluta om ändring av tröskelvärdet. Vid upphandling som avses i andra stycket ska annonsering ske med tillämpning av bestämmelser i 10 kap.
Bestämmelserna om annonsering i 9–13 §§ är således inte tillämpliga vid sådan upphandling.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 23 § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 287 och 318). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1, 11.2.4 och 12.2.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 24 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 309). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1 och 12.2.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 § LOU (se prop. 1999/2000:128 s. 23 f. och prop. 2006/07:128 del 1 s. 309). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1 och 12.2.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 § . Vid ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande får en elektronisk auktion genomföras enligt 8 kap. 15–27 §§.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § och som gäller för en upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet vid upphandling av varor och tjänster. Vidare får direktupphandling användas i
tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 428 f., prop. 2009/10:180 del 1 s. 344 f. och prop. 2013/14:133 s. 34). Övervägandena finns i avsnitten 11.2.4 (direktupphandling), 12.2 (upphandlingsförfaranden), 16.2.3 (elektroniska auktioner) och 16.1.5 (dynamiska inköpssystem).
I första stycket har ett tillägg gjorts avseende upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa reglerna för selektivt förfarande i 6 kap. 3 § . Regeringen vill, med anledning av att Lagrådet efterfrågat klargörande om hänvisningen till bestämmelsen till 6 kap. 3 §, framhålla att när det gäller dynamiska inköpssystem på det icke direktivstyrda området ska i första hand de särskilda bestämmelser som rör sådan upphandling i 19 kap. tillämpas. I den mån det saknas särskilda bestämmelser i 19 kap. är därutöver de direktivstyrda bestämmelserna om det selektiva förfarandet tillämpliga. Att det finns särskilda bestämmelser om annonsering i 19 kap. innebär t.ex. att de direktivstyrda reglerna om förhandsannonsering inte kan tillämpas vid inrättande av ett dynamiskt inköpssystem som avser upphandling under tröskelvärdena.
Av bestämmelserna i första stycket framgår vidare att en upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion som en avslutande del av ett förenklat förfarande och ett urvalsförfarande. Bestämmelser om genomförandet av en elektronisk auktion finns i 8 kap. 15–27 §§.
Det tröskelvärde som avses i tredje stycket uppgår för närvarande till 209 000 euro. Beloppsgränsen för direktupphandling är därmed 58 250 euro (28 procent av 209 000 euro). Samma tröskelvärde och procenttal gäller i dag enligt LOU. Av regeringens tillkännagivande (2016:14) om tröskelvärden vid offentlig upphandling följer att beloppsgränsen för direktupphandling enligt LOU är 534 890 kronor. Beloppsgränsen för direktupphandling utgår från det tröskelvärde som gäller för upphandlande myndigheter under den centrala nivån vid upphandling av varor och tjänster. Möjligheten till direktupphandling är dock naturligtvis öppen för samtliga upphandlande myndigheter.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 345). Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.
LOU-direktivet talar om värdet av en upphandling medan 2004 års LOU-direktiv talar om värdet av ett kontrakt. Ordbytet kan inte anses innebära någon skillnad i sak (se avsnitt 11.2). De direktupphandlingar som ska beaktas enligt tredje stycket är direktupphandlingar gjorda inom den upphandlande myndighetens samtliga avdelningar (a. prop. s. 293). Detta gäller även om en avdelning är en sådan separat operativ enhet hos myndigheten som enligt 5 kap. 4 § får beräkna tröskelvärdet särskilt. Enheten ska beakta direktupphandlingar gjorda av hela myndigheten när den avgör om direktupphandling får användas eller om en offentlig upphandling ska göras med användning av något annat förfarande enligt detta kapitel.
Som uttrycks i författningskommentaren till motsvarande bestämmelse i LOU får stöd sökas i motiven för och praxis avseende motsvarande bestämmelser som gäller upphandling över tröskelvärdena. I den nya lagen om offentlig upphandling blir det i första hand 5 kap. 3 och 5–7 §§ samt i tillämpliga delar 5 kap. 4 § som kan tjäna som ledning.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Paragrafens två första stycken motsvarar 15 kap. 4 § LOU. Tredje stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitten 16.1.5 (dynamiska inköpssystem) och 18.1.4 (annonsering).
Av första stycket framgår att den upphandlande myndigheten vid förenklat förfarande ska begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i LOU är det inte längre möjligt att begära anbud genom någon annan form av annons.
I tredje stycket finns bestämmelser om annonsering vid inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem. Annonsering av det dynamiska inköpssystemet ska ske under hela systemets giltighetstid. Skälet till detta är att leverantörer under hela systemets giltighetstid har möjlighet att ansöka om att få delta i systemet, vilket också förutsätter att de kan få kännedom om att systemet existerar.
10 § En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 2 § fjärde stycket LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Om den upphandlande myndigheten väljer att annonsera på EU-nivå enligt bestämmelserna i 10 kap. uppfylls kravet i 9 och 13 §§ på annonsering i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Om annonsen enligt 10 kap. innehåller samtliga uppgifter som avses i 11 och 12 §§ eller 13 § andra stycket behöver någon ytterligare annonsering inte ske på nationell nivå.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
En myndighet som avser att reservera deltagandet i en upphandling enligt 4 kap. 18 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverad upphandling.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § första stycket LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Av andra stycket framgår att myndigheten om den avser att reservera deltagandet i en upphandling enligt bestämmelserna i 4 kap. 18 § så ska den ange detta i annonsen. Samma regler gäller för reserverad upphandling över tröskelvärdena.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag då ansökan senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § andra och tredje styckena LOU. Tredje punkten i andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitten 18.1.4 (annonsering) och 18.4.3 (uppgift om anbudets giltighetstid).
Annonsering om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling
13 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons enligt denna paragraf.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 143–146 och 347). Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Andra stycket upplyser om regeringens möjlighet att meddela kompletterande föreskrifter, jfr den nuvarande bestämmelsen i 10 § upphandlingsförordningen (2011:1040).
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 9 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap.
Paragrafen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 7 § (se avsnitt 18.1.3).
Tredje stycket föreskriver att upphandlingsdokumenten ska göras elektroniskt tillgängliga även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. Av 3 § andra stycket följer att bestämmelserna om annonsering i 10 kap. 1 och 2 §§ ska tillämpas vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet. Vidare får enligt 10 § en upphandlande myndighet välja att publicera annonser om upphandling enligt bestämmelserna i 10 kap.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Paragrafens första stycke motsvarar 15 kap. 9 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.11. Andra stycket saknar motsvarighet i LOU. Dessa överväganden finns i avsnitt 16.1.5.
Andra stycket motsvarar 8 kap. 8 §, se kommentaren till den bestämmelsen.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 8 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.1. Bestämmelserna om kommunikation behandlas i avsnitt 20.1.
Paragrafen innebär att bestämmelserna om kommunikation på det direktivstyrda området även gäller vid upphandling enligt 19 kap. Kommunikation under upphandlingen, t.ex. inlämning av anbudsansökningar och anbud, ska således som utgångspunkt ske med elektroniska medel. Skyldigheten att kommunicera med elektroniska medel gäller dock inte vid direktupphandling, som är ett förfarande utan krav på anbud i viss form.
De hänvisningar som görs i bestämmelsen innebär i korthet följande. 12 kap. 1 §: kommunikation under en upphandling ska som huvudregel ske med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
12 kap. 2 §: en upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna alternativa elektroniska medel för kommunikation.
12 kap. 3 §: undantag från kravet på elektronisk kommunikation får göras om det behövs på grund av upphandlingens beskaffenhet.
12 kap. 4 §: undantag från kravet på elektronisk kommunikation får göras på grund av säkerhetsskäl.
12 kap. 5 §: viss muntlig kommunikation får förekomma under en upphandling.
12 kap. 6 §: leverantörer ska kunna få tillgång till information om vad som krävs för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud.
12 kap. 7 §: en upphandlande myndighet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk underskrift.
12 kap. 8 §: utrustningen för elektronisk kommunikation ska bl.a. säkerställa att ingen kan ta del av innehållet i anbudsansökningar och anbud förrän tidsfristen för att komma in med dessa handlingar har löpt ut.
12 kap. 9 §: uppgifter i ett upphandlingsärende ska hanteras på ett sådan sätt att uppgifterna inte förvanskas.
12 kap. 10 § första stycket: en upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningar och anbud förrän tidsfristen för att komma in med handlingarna har löpt ut.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 11 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.1. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 10 § andra stycket (se avsnitt 20.1).
Kontroll och uteslutning av leverantörer
18 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. När en fråga om uteslutning utreds ska 15 kap. 7–9 §§ tillämpas. En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska
den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Paragraferna motsvarar 15 kap. 13 och 13 a §§ LOU. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
I fråga om handläggningen av ett upphandlingsärende på det icke direktivstyrda området kan noteras att 15 kap. 13 § LOU hänvisar till 10 kap. 1 och 2 §§ samma lag. Hänvisningstekniken innebär att de allmänt hållna handläggningsreglerna i 10 kap. 1 § tredje och fjärde styckena och 2 § andra och tredje styckena LOU blir tillämpliga. I lagförslaget finns inte några sådana motsvarande allmänt hållna regler. Däremot ska de åtgärder som vidtas vara förenliga med principerna för offentlig upphandling varav en är proportionalitetsprincipen. Detta följer av hänvisningen i 2 § till bestämmelserna i 4 kap. i lagförslaget.
Begränsad kontroll
20 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 b § LOU (se prop. 2009:10/180 del 1 s. 298 f. och 347 f. Hänvisningen i författningskommentaren till motsvarande bestämmelser över tröskelvärdena ska rätteligen avse 11 kap. 17 §). Övervägandena finns i avsnitt 24.2.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna en egen försäkran om att det inte finns grund enligt 18 § för att utesluta leverantören och att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet, ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.5.
Paragrafen reglerar kontrollen av leverantörer vid ett dynamiskt inköpssystem och bygger delvis på bestämmelserna i 8 kap. 13 §, som gäller för det direktivstyrda området. Syftet med bestämmelserna är att förenkla kontrollen av leverantörers lämplighet i likhet med vad som enligt 20 § gäller vid förenklat förfarande och urvalsförfarande.
I första stycket anges att en leverantör får lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning enligt 18 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt. När leverantören ansöker om att få delta i systemet behöver den alltså endast ge in en egen försäkran om att det inte finns någon grund för uteslutning och att den i övrigt uppfyller de krav som ställts. Av tredje stycket framgår dock att den upphandlande myndigheten, från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet, alltid ska begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Bestämmelserna innebär alltså att endast den vinnande anbudsgivaren vid varje enskild upphandling enligt systemet behöver presentera de handlingar som ligger till grund för uppgifterna i en egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid får begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket. Skälet till detta är att den upphandlande myndigheten ska kunna försäkra sig om att leverantören fortfarande uppfyller de krav som ställts. Följden av att en leverantör inte efterkommer begäran eller att leverantören inte längre kan intyga att den uppfyller kraven är att frågan om leverantörens deltagande i systemet får tas upp till prövning. Om leverantören inte kan visa att den uppfyller kraven bör leverantören kunna uteslutas från systemet.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande myndighet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LOU och ger uttryck för likabehandlingsprincipen. Övervägandena finns i avsnitt 31.1.
Tillgång till andra företags kapacitet
23 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 a § LOU (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 296 f. och 348). Övervägandena finns i avsnitt 23.3.
Tilldelning av kontrakt
24 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
25 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
26 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska myndigheten i stället beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Paragraferna motsvarar delvis 15 kap. 16 § LOU. Paragraferna har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragraferna motsvarar delvis 16 kap. 1–3, och 6 §§, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.
Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
Myndigheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 17 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Paragrafen motsvarar delvis 16 kap. 7 §, se kommentaren till den bestämmelsen.
Information till leverantörer
28 §
En upphandlande myndighet ska på begäran av en leverantör lämna
kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 10 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.2. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 11 § (se avsnitt 20.2.1).
Skyldigheten att lämna kompletterande upplysningar gäller oavsett vilket förfarande som används. I bestämmelsen har därför hänvisningar till förenklat förfarande och urvalsförfarande utmönstrats.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket innebär inte att ett anbud förfaller.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 19 § LOU. Övervägandena finns i avsnitten 18.4.3 och 20.4.2. I avsnitten 18.4.1, 20.2.2 och 20.2.3 behandlas motsvarande reglering på det direktivstyrda området.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem i första stycket är nyheter i förhållande till tidigare reglering.
Dokumentation
30 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 18 § LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.3. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 14 § (se avsnitt 20.3).
Trots den nya lydelsen innebär bestämmelsen inte någon ändring i sak jämfört med 15 kap. 18 § LOU. De uttalanden som har gjorts i förarbetena till den bestämmelsen är således alltjämt av betydelse. Det innebär bl.a. att följande uppgifter som ett minimum bör omfattas av dokumentationsplikten: den upphandlande myndighetens namn och organisationsnummer, föremålet för direktupphandling, hur konkurrensen togs till vara (annonsering eller tillkännagivande på myndighetens hemsida), vilka leverantörer som tillfrågades och hur många som lämnade anbud, vilken leverantör som tilldelades kontraktet (och organisationsnummer) och det viktigaste skälet för tilldelningen, avtalets (uppskattade) värde samt tidpunkten för kontraktets genomförande eller kontraktets löptid. Någon sanktion finns inte i lagen för underlåtenhet att dokumentera enligt bestämmelsen (se prop. 2013/14:133 s. 24).
Om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor, gäller inte dokumentationskravet enligt första stycket (jfr prop. 1999/2000:128 s. 33 och prop. 2013/14:133 s. 23). Det är ändå viktigt att den upphandlande myndigheten dokumenterar sådana inköp, eftersom myndigheten måste kunna säkerställa att beloppsgränsen för direktupphandling inte kommer att överskridas vid senare direktupphandlingar av samma slag under räkenskapsåret (jfr 8 § tredje stycket).
31 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, en individuell rapport enligt 12 kap. 15 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt detta kapitel. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 20 § LOU. Tredje stycket är nytt och genomför tillsammans med 12 kap. 17 § tredje stycket artikel 83.6 första stycket i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.3. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 17 § (se avsnitt 20.3).
Hänvisningen i andra stycket till den individuella rapporten tar sikte på upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet, se 3 § andra stycket.
Bestämmelsen i tredje stycket begränsar inte den skyldighet att bevara kontraktet eller ramavtalet som kan gälla enligt andra bestämmelser, t.ex. bestämmelserna i bokföringslagen (1999:1078).
Tillgång till kontrakt
32 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 33 §.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LOU-direktivet och LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 18 §.
33 §
En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna
ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § tredje stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 20–24 §§.
Paragrafen är ny och genomför tillsammans med 12 kap. 19 § artikel 83.6 andra stycket i LOU-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Första stycket motsvarar 12 kap. 19 §, se kommentaren till den bestämmelsen. Se i övrigt kommentarerna till 12 kap. 20–24 §§.
Projekttävlingar
34 § Bestämmelserna i 18 kap. 1 och 3–6 §§ gäller även för projekttävlingar vars värde understiger det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9, 11 och 12 §§.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar
.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 23 § LOU (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 441 f. och prop. 2009/10:180 del 1 s. 350). Övervägandena finns i avsnitt 28.2.
Första stycket hade tidigare en utformning som inte motsvarade avsikten med bestämmelsen. I stycket har nu klargjorts att de tillämpliga bestämmelserna i 18 kap. ska gälla för projekttävlingar vars värde understiger det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § men som överstiger gränsen för direktupphandling enligt 7 § tredje stycket.
I andra stycket har en felaktig hänvisning korrigerats. Hänvisningen i andra stycket till 9, 11 och 12 §§ innebär bl.a. att bestämmelsen i 14 § om elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering blir tillämplig.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Paragraferna i kapitlet motsvarar dem i 16 kap. LOU. I förhållande till regleringen i LOU har vissa av bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och om överprövning kompletterats för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem. I förhållande till 16 kap. har vidare hänvisningarna där till andra lagrum i LOU ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om offentlig upphandling.
Författningskommentarer till bestämmelserna i 16 kap. finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 350–366. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga omdisponerades kapitlet i ett senare lagstiftningsärende, se prop. 2010/11:150 del 1 s. 326 och s. 454–458. Det är den dispositionen som följs i detta kapitel med den justering som den nya 6 § innebär.
Övervägandena till kapitlet finns i avsnitt 30.1.
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § LOU, tidigare 16 kap. 6 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Med tilldelningsbeslut avses även beslut om att
teckna ramavtal. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 352 f.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § LOU (tidigare 16 kap. 7 §, se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455.
I förhållande till 16 kap. 2 § nuvarande LOU har ett undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem införts.
Med anledning av att begreppet ”förnyad konkurrensutsättning” numera används i lagstiftningen har punkten 2 omformulerats i förtydligande syfte. Någon ändring i sak är inte avsedd, se om ramavtal avsnitt 13.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 § Vid annonsering enligt 10 kap. 5 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 3 § LOU, tidigare 16 kap. 8 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör
.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § LOU, tidigare 16 kap. 1 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 350 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455.
När det gäller möjligheten att begära överprövning av ett ingånget avtal framgår av artikel 1 i första rättsmedelsdirektivet, i dess lydelse enligt ändringsdirektivet, att avtal i det direktivets mening inbegriper
sådana kontrakt, ramavtal eller dynamiska inköpssystem som omfattas av upphandlingsdirektivens tillämpningsområden. Det avgörande för möjligheten till överprövning är alltså att det som anskaffas genom avtalet omfattas av tillämpningsområdet. Bestämmelserna om överprövning av avtals giltighet tar sikte på avtal i civilrättslig mening (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 173 f.).
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § LOU, tidigare 16 kap. 2 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 6 § LOU, tidigare 16 kap. 5 och 13 §§ (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 352 och 358 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 455.
7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § LOU, tidigare 16 kap. 14 § (se inledningen till detta kapitel). Lagrådet har framhållit att det inte kan råda något tvivel om att en domstol, som har fått kännedom om att ett avtal har slutits och därför överväger att avskriva målet, måste bereda leverantören tillfälle att yttra sig i avskrivningsfrågan så att leverantören om denne önskar kan justera sitt yrkande. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 359 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § LOU, tidigare 16 kap. 9 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 354 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § LOU, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Den paragrafen har tillförts ett tredje stycke, se prop. 2015/16:129. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351 f., prop. 2010/11:150 del 1 s. 456 och prop. 2015/16:129 s. 18 f.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § LOU. I 11 § har de nuvarande andra och tredje styckena i 16 kap. 10 § slagits samman till ett stycke. För att det inte ska råda någon tvekan om utgångspunkten för tidsfristerna föreslår Lagrådet att den ska vara den dag då avgörandet meddelades. Några tillämpningsproblem med nuvarande lydelse borde dock inte uppstå eftersom tidpunkterna sammanfaller. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 356 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 456 f.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till
förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 357 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den
upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 358.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2 eller 3 §, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap.,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § LOU, tidigare 16 kap. 15 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 360 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457.
Bestämmelsen om bristande annonsering som grund för ogiltighetstalan i första stycket 1 hänvisar, till skillnad från vad som gäller enligt LOU, även till bestämmelserna om förhandsannons som anbudsinfordran.
Med anledning av att begreppet ”förnyad konkurrensutsättning” numera används i lagstiftningen har första stycket 2 omformulerats i förtydligande syfte. Någon ändring i sak är inte avsedd, se avsnitt 13.
I förhållande till 16 kap. 13 § LOU är första stycket 3 nytt.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 14 § LOU, tidigare 16 kap. 16 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 362 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 457 f.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3. om en upphandlande myndighet genom annons enligt 10 kap. 5 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 15 § LOU, tidigare 16 kap. 17 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 363 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458.
Med anledning av att begreppet ”förnyad konkurrensutsättning” numera används i lagstiftningen har punkten 1 omformulerats i förtydligande syfte. Någon ändring i sak är inte avsedd, se avsnitt 13.
I förhållande till nuvarande 16 kap. 15 § LOU är punkten 2 om dynamiska inköpssystem ny.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 16 § LOU, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Den paragrafen har tillförts ett tredje stycke, se prop. 2015/16:129. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351 f., prop. 2010/11:150 del 1 s. 458 och prop. 2015/16:129 s. 19.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 4 §, eller
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 17 § LOU, tidigare 16 kap. 18 § (se inledningen till detta kapitel). Lagrådet har föreslagit att orden ”en sammanfattning av” stryks. Enligt Lagrådet fyller det inte något meningsfullt syfte att den upphandlande myndigheten, vid sidan av sin skyldighet att lämna upplysningar enligt 10 kap., dessutom ska lämna en sammanfattning av dessa upplysningar. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen att den föreslagna ändringen skulle utgöra en materiell förändring som inte är avsikten med det aktuella lagstiftningsärendet. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 363 f.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 18 § LOU, tidigare 16 kap. 19 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 365.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 16 kap. 19 § LOU, tidigare 16 kap. 3 § (se inledningen till detta kapitel). För att regeln ska vara tillämplig behöver ett beslut som gjorts med hänvisning till denna lag inte ha fattats. Det räcker att lagen är tillämplig även om det inte fattats något beslut på det sätt som föreskrivs i lagen. En ändring av regelns ordalydelse på det sätt som Lagrådet har föreslagit kan tolkas inskränkande och bör inte göras. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 351.
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 20 § LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 365 f.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 21 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 366 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Paragraferna i kapitlet överensstämmer med dem i 17 kap. LOU. Hänvisningarna i 17 kap. till andra lagrum i LOU har dock ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om offentlig upphandling.
Se vidare prop. 2009/10:180 del 1 s. 366–372 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 458 f.
Övervägandena till kapitlet finns i avsnitt 30.1.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2 eller 3 §, 18 kap. 2 § eller 19 kap. 9 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 366–368 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 458 f.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 368 f.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 369 f.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 371.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § LOU. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 371 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 459.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m
.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LOU. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 372.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2–5 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 83 i LOU-direktivet. Bestämmelserna i 1–5 §§ motsvarar 18 kap. 1–5 §§ i LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 och 3–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 83 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
3 § En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–2 och 4–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 83 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–3 och 5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 83 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–4 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 83 i LOU-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § LOU. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–18 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Av första punkten framgår när den föreslagna lagen ska träda i kraft.
Av andra punkten framgår att bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter ska tillämpas även på förhållanden, dvs. avtal, rättshandlingar eller andra relevanta omständigheter, som avser tiden före ikraftträdandet.
Enligt tredje punkten ersätter den föreslagna lagen den tidigare lagen om offentlig upphandling. Den tidigare lagen ska dock enligt fjärde punkten fortfarande tillämpas på upphandlingar som påbörjats före den 1 januari 2017.
Övervägandena finns i avsnitt 34.
36.2 Förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Verksamheter som omfattas av lagen och blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Elektroniska metoder för upphandling 9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande 11 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering 15 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland 19 kap. – Upphandling under tröskelvärdet och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Upphandling inom försörjningssektorerna
2 § Denna lag gäller för upphandling som genomförs av en upphandlande enhet för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster enligt 2 kap. 1–8 §§ (upphandling inom försörjningssektorerna). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av kontrakt.
Lagen gäller även när en upphandlande enhet anordnar en projekttävling. Vad som avses med projekttävling anges i 1 kap. 18 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 1.1 och 1.2 i LUFdirektivet och motsvarar 1 kap. 23 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 och 6.1.2.
Paragrafens första stycke första mening anger att lagen gäller för upphandling som genomförs av upphandlande enheter för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster, dvs. de s.k. försörjningssektorerna. Som framgår av bestämmelsen är det alltså en förutsättning för lagens tillämpning att det som anskaffas är avsett för sådan försörjningsverksamhet som anges i 2 kap. 1–8 §§. Vad som avses med en upphandlande enhet definieras i 22 §, leverantör definieras i 15 § och kontrakt definieras i 14 §, se vidare kommentarerna till dessa paragrafer.
I första stycket andra meningen finns en beskrivande definition av begreppet upphandling. Avsikten är att begreppet upphandling så nära som möjligt ska stämma överens med det begrepp som tillämpas i den nya lagen om offentlig upphandling. Paragrafen motsvarar således i huvudsak 1 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför inte någon artikel i direktivet och motsvaras av 1 kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tröskelvärden
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och upphandlingen eller projekttävlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling eller en projekttävling understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen eller projekttävlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 § och bestämmelserna i 19 kap., artikel 1.1 och artikel 91 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 2 § första och andra styckena LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.1.1 (första stycket) samt avsnitten 31.1 och 32.2 (andra stycket).
Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande enheten.
Paragrafen genomför artikel 32 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 5 LUF samt kategori 8 i bilaga 2 till samma lag. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.1 och 10.7.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Var finns definitioner och förklaringar?
6 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § Anknutet företag i 3 kap. 19 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 17 § Blandade kontrakt i 2 kap. 9 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 11 § Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §
Elektronisk katalog i 8 kap. 28 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 23 och 24 §§ Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 § Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 5–12 §§ Intern upphandling i 3 kap. 11–16 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 13 och 14 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 26 § Märkning i 9 kap. 13 § Posttjänst i 2 kap. 6 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §
Paragrafen har ingen motsvarighet i LUF-direktivet eller LUF. Den motsvarar 1 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Definitioner av flertalet begrepp som används i lagen finns i detta kapitel. Andra definitioner och förklaringar som har en tydlig anknytning till ett visst kapitel eller en viss bestämmelse finns i stället i det kapitlet eller i anslutning till den bestämmelsen.
Definitioner
7 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande.
Paragrafen genomför artikel 2.8 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
8 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. innebär att ett byggnadsverk realiseras enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
Paragrafen genomför artikel 2.2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § första stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlihet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
9 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
Paragrafen genomför artikel 2.3 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 3 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
10 § Med direktiv 2014/25/EU avses Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen, som införs på Lagrådets inrådan, genomför inte någon artikel i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.7. Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Definitionen med en kortform för LUF-direktivets namn syftar till att underlätta läsningen av de paragrafer i lagen som innehåller en hänvisning till direktivet. Som framgår avser kortformen direktivet i dess ursprungliga lydelse.
11 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
Paragrafen genomför artikel 2.15 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 6 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
12 § Med ensamrätt avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning, 2. begränsar rätten att utöva en verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§ till ett enda företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
En rättighet utgör inte en ensamrätt enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
Paragrafen genomför, tillsammans med 20 §, artikel 4.3 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 20 § tredje stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
I bestämmelsen definieras begreppet ensamrätt, som i sin tur – tillsammans med begreppet särskild rättighet – används i definitionen av begreppet upphandlande enhet i 22 §. En motsvarande definition av särskild rättighet finns i 20 § och vad som här sägs om ensamrätt gäller även för sådan rättighet.
Första stycket överensstämmer med 2 kap. 20 § tredje stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 253 f. och 474 f.). Enligt undantaget i andra stycket omfattar begreppet inte sådana ensamrätter som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier. Bestämmelsen är ny men motsvaras i sak av vad som framgår av skäl 25 till 2004 års LUF-direktiv och vad som redan får anses vara gällande rätt (jfr EU-domstolens dom kommissionen mot Belgien, C-302/14, EU:C:2015:301 och prop. 2006/07:128 del 1 s. 253 f.). Bestämmelsen är således inte avsedd att innebära någon ändring av rättsläget utan har, liksom i direktivet, införts i förtydligande syfte. Av detta skäl bör stycket inte utgå som Lagrådet har föreslagit. I artikel 4.3 i direktivet anges exempel på sådana förfaranden som föranleder att en beviljad ensamrätt inte omfattas av begreppet. För det första omnämns upphandlingsförfaranden med föregående annonsering i enlighet med upphandlingsdirektiven. För det andra anges som exempel förfaranden i enlighet med vissa unionsrättsakter som förtecknas i bilaga II till LUF-direktivet, som t.ex. konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen. Förteckningen över förfarandena i bilaga II kan ändras av kommissionen. Eftersom uppräkningen i artikel 4.3 i direktivet är exemplifierande har den inte införts i lagtexten.
13 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande enheter.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§.
Paragrafen genomför artikel 2.10–2.12 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 2 kap. 9 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen innehåller definitionen av inköpscentral. Av första stycket framgår att en inköpscentral är en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet. Till skillnad från vad som gäller enligt 2004 års LUF-direktiv och LUF är det således inte bara en upphandlande myndighet som får vara inköpscentral. Även ett företag som är att anse som en upphandlande enhet kan vara inköpscentral.
Av andra stycket, som är nytt, framgår att upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§. Bestämmelsen innebär att en inköpscentral ska följa bestämmelserna i denna lag vid upphandling som den genomför för att kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet, trots att inköpsverksamheten inte i sig är en sådan verksamhet som enligt 2 kap. 1–8 §§ omfattas av lagen. Om en inköpscentral t.ex. anskaffar varor för vidareförsäljning till en
upphandlande enhet i enlighet med denna lag ska inköpscentralen följa bestämmelserna i denna lag vid sin upphandling av varorna.
14 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
Paragrafen genomför artikel 2.1 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Paragrafen genomför artikel 2.6 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.3.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
16 § Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Paragrafen genomför artikel 2.16 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF men motsvaras delvis av 2 kap. 17 § LUFS. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.6.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför artikel 3.4 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Paragrafen genomför artikel 2.17 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap.14 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
19 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren i kontrakt som senare ska tilldelas under en given tidsperiod.
Paragrafen genomför artikel 51.1 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 16 § LUF. Paragrafen motsvarar 1 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
20 § Med särskild rättighet avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 1–8 §§ till två eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
En rättighet utgör inte en särskild rättighet enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
Paragrafen genomför, tillsammans med 12 §, artikel 4.3 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 20 § tredje stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
I bestämmelsen definieras begreppet särskild rättighet, som i sin tur – tillsammans med begreppet ensamrätt – används i definitionen av upphandlande enhet i 22 §. En motsvarande definition av ensamrätt finns i 12 §, se kommentaren till den bestämmelsen. Vad som där sägs om ensamrätt gäller även särskild rättighet.
21 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 8 §.
Paragrafen genomför artikel 2.5 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 19 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
22 § Med upphandlande enhet avses i denna lag dels en upphandlande myndighet enligt 23 §, dels ett sådant företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1–8 §§ med stöd av en ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 20 §.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 1 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Paragrafen genomför artikel 4.1 och 4.2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 20 § första och andra stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
I paragrafen definieras begreppet upphandlande enhet. Definitionen överensstämmer i sak med 2 kap. 20 § första och andra stycket LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 145 och 474). Vad som avses med upphandlande myndighet framgår av 23 § och vad som avses med ensamrätt och särskild rättighet framgår av 12 § respektive 20 §, se kommentarerna till de bestämmelserna.
23 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun och ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Paragrafen genomför artikel 3.1 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 2 kap. 21 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
24 § Med upphandlingsdokument avses varje dokument som en upphandlande enhet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 2.9 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 8 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
25 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av en vara. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Paragrafen genomför artikel 2.4 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 24 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.7.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
2 kap. Verksamheter som omfattas av lagen och blandad upphandling
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
1 § En verksamhet omfattas av denna lag, utom i fall som avses i 2 och 3 §§, om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1. Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning.
Paragrafens första stycke genomför artikel 8.1, artikel 9.1 och artikel 10.1 i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Andra stycket genomför artikel 7 i LUF-direktivet.
Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
LUF-direktivet innebär inte någon ändring i förhållande till nu gällande ordning och första stycket är likalydande med 1 kap. 4 § LUF. Andra stycket är nytt. Här klargörs att med leverans avses generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Att det rör sig om ett klargörande, och inte om en utvidgning av tillämpningsområdet, anges i skäl 23 i direktivet.
Produktion av gas i form av utvinning regleras i 8 §.
2 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 1 §, om
1. enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 1, 4 eller 5 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att utnyttja denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Paragrafen genomför artikel 8.2 i LUF-direktivet och motsvaras av 1 kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Undantaget har utvidgats något. Det får nu tillämpas även i de fall den upphandlande enhetens huvudverksamhet avser någon av de verksamheter som anges i 6–8 §§. Se närmare kommentaren till första punkten nedan.
Paragrafen gäller för andra upphandlande enheter än upphandlande myndigheter. Det kan röra sig om ett privaträttsligt företag som bedriver någon av verksamheterna som anges i 6–8 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt. Det kan också röra sig om ett offentligt företag som bedriver verksamhet av industriell eller kommersiell karaktär, antingen någon av verksamheterna som avses i 6–8 §§ eller någon annan verksamhet. Om verksamheten är av industriell eller kommersiell karaktär är det offentliga företaget inte ett sådant offentligt styrt organ som jämställs med upphandlande myndighet (se 1 kap. 17 § och 22 §, som motsvaras av 1 kap. 18 § och 22 § i den nya lagen om offentlig
upphandling). Ett sådant offentligt företag är alltså inte en upphandlande myndighet men det är att betrakta som en upphandlande enhet till följd av sin produktion och leverans av gas eller värme. Det kan givetvis vara en upphandlande enhet redan till följd av sin huvudverksamhet, om det rör sig om någon av verksamheterna i 6–8 §§.
Om företaget är verksamt inom något av de områden som anges i 6−8 §§ kan det även vara upphandlingsskyldigt inom ramen för denna verksamhet. Eftersom företaget inte är en upphandlande myndighet är det i alla händelser inte skyldigt att upphandla enligt den nya lagen om offentlig upphandling inom ramen för sin huvudverksamhet. Som en ”biprodukt” av den huvudsakliga verksamheten kan oundvikligen uppkomma nyttigheter i form av gas eller värme, som företaget vill använda ekonomiskt genom leverans till det publika nätet. Detta är ju enligt 1 § sådan verksamhet som i och för sig omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Den allmänna innebörden av såväl undantaget i denna paragraf som i följande 3 §, som gäller egen produktion och leverans av el eller dricksvatten, är emellertid att om den sekundära verksamheten inte är alltför omfattande faller den ändå utanför den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Företaget behöver alltså inte upphandla enligt den nya lagen när det gör anskaffningar inom ramen för den sekundära verksamheten.
Samtliga förutsättningar i punkterna 1–3 måste vara uppfyllda för att undantaget ska vara tillämpligt. Första punkten uppställer krav rörande företagets huvudsakliga verksamhet, som inte i sig får avse gas, värme, el eller dricksvatten (1 och 4 §§) eller transporttjänster (5 §), och produktionen inom den sekundära verksamheten, som måste vara en oundviklig följd av huvudverksamheten. Som redan berörts finns här en skillnad gentemot nuvarande 1 kap. 5 § LUF, vilken undantar alla slags verksamheter enligt LUF. LUF-direktivet har således ändrats i detta avseende i förhållande till 2004 års LUF-direktiv. Ändringen får till följd att ett företag kan vara verksamt i och upphandlingsskyldigt inom antingen postområdet, området för tillhandahållande av hamnar och flygplatser eller utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen enligt 6–8 §§ och ändå tillämpa detta undantag för den sekundära verksamheten. Ändringen har inte kommenterats i någon skältext i LUF-direktivet eller berörts i något förklarande dokument till direktivet. Motsvarande ändring har gjorts beträffande el och vatten när dessa utgör biprodukter, se 3 § nedan. Det är oklart varför undantaget har utvidgats, men det kan konstateras att ändringen innebär att förutsättningarna har ökat för att undantaget ska kunna komma till praktisk användning. Ändringen innebär å andra sidan att det förmodade huvudsyftet med undantaget – att ett företag som normalt sett inte upphandlar inte ska behöva göra det i den sekundära verksamheten – inte kan sägas vara lika uttalat.
Andra punkten rör syftet med leveransen av biprodukten. Syftet med leveransen måste vara att hantera den produkten på ett ekonomiskt sätt. Tredje punkten uppställer krav rörande omfattningen av den sekundära verksamheten i förhållande till företagets totala omsättning. I artikel 8.2 i
LUF-direktivet anges att omsättningen ska beräknas på de tre närmast föregående årens genomsnitt, vilket motsvarar skrivningen i artikel 3.2 i 2004 års LUF-direktiv. Den formulering som har valts i paragrafen,
”beräknat efter genomsnittet för de tre föregående åren” motsvarar nuvarande 1 kap. 5 § LUF. Formuleringen bedöms ge uttryck för hur direktivbestämmelsen bör tolkas (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 451). Beräkningen ska alltså bygga på de tre närmast föregående kalenderåren inklusive innevarande år, där en prognos får göras för årsomsättningen.
3 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 1 §, om
1. enhetens produktion av el eller dricksvatten behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 1, 4 eller 5 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Paragrafen genomför artikel 9.2 och artikel 10.3 i LUF-direktivet. Den motsvarar 1 kap. 6 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Paragrafen berör samma kategorier av företag som avses i 2 § och avser på samma sätt att undanta viss sekundär verksamhet, se kommentaren till den paragrafen. Den sekundära verksamhet som avses i denna paragraf är egen produktion och leverans av el eller dricksvatten.
I punkterna 1–3 anges de närmare förutsättningarna för undantaget, vilka samtliga måste vara uppfyllda. Första punkten innebär att företagets huvudverksamhet inte i sig får avse gas, värme, el eller dricksvatten (1 och 4 §§) eller transporttjänster (5 §) och att företaget ska producera el eller dricksvatten för användning i sin huvudverksamhet.
Andra punkten innebär att företagets leverans ska avse överskottet av produktionen. Möjligheten att leverera måste vara kopplad till företagets egen förbrukning. Tredje punkten uppställer krav på omfattningen av leveranserna i förhållande till företagets totala produktion av el eller dricksvatten. Beräkningen av de närmaste föregående årens genomsnitt ska göras på det sätt som anges i kommentaren till 2 §.
4 § Denna lag gäller även för upphandling som genomförs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 1 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Paragrafen genomför artikel 10.2 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 7 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Artikel 10.2 i LUF-direktivet är otydlig, men paragrafen har utformats med utgångspunkt i bedömningen att det är kontraktet och projekttävlingen som ska ha anknytning till vattenbyggnadsprojekt etc. (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 452).
Transporttjänst
5 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänst för allmänheten i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett publikt nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Paragrafen genomför artikel 11 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 8 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Artikel 11 i LUF-direktivet omfattar inte uttryckligen tillhandahållande eller drift av tunnelbanenät. Paragrafens första stycke har utformats med utgångspunkt i bedömningen att tunnelbana får anses vara en slags järnvägstransport (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 453). I andra stycket definieras nät för transporttjänster.
I 1 kap. 8 § tredje stycket LUF hänvisas till 1 kap. 22 § LUF, i vilken vissa busstransporttjänster undantas från LUF. Det undantaget har utgått varför någon motsvarande hänvisning inte görs här. I övrigt är paragrafen likalydande med 1 kap. 8 § LUF.
Posttjänst
6 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande av posttjänst och tjänst som är närstående till posttjänst.
Med posttjänst avses insamling, sortering, transport eller överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas.
Med tjänst som är närstående till posttjänst avses följande som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänst som innebär hantering såväl före som efter avsändandet av postförsändelser, och
2. tjänst som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Paragrafen genomför artikel 13 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 9 § och 2 kap. 13 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Paragrafen innehåller definitioner av begreppen postförsändelse, posttjänster och tjänster som är posttjänster närstående. Det är genom definitionerna som lagens tillämpning när det gäller posttjänster och tjänster som är posttjänster närstående närmare avgränsas.
Vad som avses med postförsändelse framgår av andra stycket. Exempel på postförsändelser är brevförsändelser, böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde (se artikel 13.2 a i LUF-direktivet) Av definitionen i fjärde stycket framgår vad som avses med tjänster som är posttjänster närstående. I förhållande till LUF är det enligt den nya lagen färre tjänster som omfattas av begreppet. I övrigt är tillämpningsområdet oförändrat.
Tillhandahållande av hamn eller flygplats
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplats, hamn eller annan terminal för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Paragrafen genomför artikel 12 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § 2 LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
8 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Paragrafen genomför artikel 14 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 10 § 1 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 6.3.
Till skillnad från LUF omfattas inte prospektering av olja och gas av direktivets tillämpningsområde. Skälet är att den marknaden bedömts som så konkurrensutsatt att det inte längre är nödvändigt att reglera upphandling för sådan verksamhet genom upphandlingsdirektiven (se skäl 25 i LUF-direktivet).
Blandad upphandling
9 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser flera olika slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) som alla regleras i denna lag, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 10 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 11–19 §§.
Paragrafen genomför artikel 5.1 i LUF-direktivet. Den saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen, som föreslås på Lagrådets inrådan, har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
I paragrafen anges vad som avses med blandade kontrakt, dvs. kontrakt som avser flera slag av upphandling enligt lagen och kontrakt som avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i lagen, dvs. upphandling som regleras t.ex. i lagen om offentlig upphandling eller lagen om upphandling av koncessioner. I definitionen av blandade kontrakt ingår endast sådana kontrakt som avser en och samma verksamhet enligt lagen. Kapitlet innehåller dock i 20–27 § även bestämmelser om kontrakt som rör flera olika verksamheter enligt lagen. På motsvarande sätt som för blandade kontrakt reglerar dessa bestämmelser hur sådana kontrakt får tilldelas och innefattar också lagvalsbestämmelser.
Blandade kontrakt som avser flera olika slag av upphandling som alla regleras i denna lag
10 § Om ett blandat kontrakt avser flera olika slag av upphandling som alla
regleras i denna lag, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det slag som är huvudföremålet för kontraktet.
För ett blandat kontrakt som avser både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för varorna eller tjänsterna.
För ett blandat kontrakt som avser både tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Paragrafen genomför artikel 5.2 i LUF-direktivet. Första stycket motsvarar 1 kap. 25 § LUF och bestämmelserna i andra och tredje stycket motsvarar närmast 2 kap. 19 § andra och tredje styckena samt 24 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.2. Paragrafen motsvarar 2 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
Delbara och odelbara blandade kontrakt
11 § Ett delbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12– 18 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 19 §.
Paragrafen genomför artikel 5.3 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Rubriken och paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.1. Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
12 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 5.4 första stycket första meningen samt artikel 25.1 och 25.2 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
13 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 5.4 första stycket andra meningen samt artikel 25.2 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Rubriken har ändrats redaktionellt i förhållande till lagrådsremissens förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 15–18 §§.
Paragrafen genomför artikel 5.4 andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Rubriken har ändrats redaktionellt i förhållande till lagrådsremissens förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår koncessioner
15 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska kontraktet tilldelas i med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den del av kontraktet som regleras i lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap 1 §, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag om värdet av den del av kontraktet som regleras i lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen om upphandling av koncessioner.
Första punkten genomför artikel 5.4 tredje stycket i LUF-direktivet. Andra punkten genomför inte någon artikel i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3 (första stycket) och 7.3 (andra stycket). Paragrafen är tillämplig exempelvis om en upphandlande enhet i ett och samma kontrakt upphandlar en byggentreprenad i form av reparation av vattenanläggningar, och kombinerar detta med en tjänstekoncession avseende driften av vattenförsörjningen. Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
16 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 25.2 tredje stycket a och artikel 25.3 i LUFdirektivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får enheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 25.2 tredje stycket b i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Lagrådet föreslår dock inte något andra stycke i paragrafen. I förhållande till lagrådsremissens förslag har vissa redaktionella ändringar skett. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Bestämmelserna om kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet kan vara tillämpliga om t.ex. en upphandling avser uppförandet av en ny terminal på en flygplats. I terminalen ska installeras utrustning för att upptäcka explosiva ämnen, vilket nödvändiggör att information sekretessbeläggs vilket i sin tur medför att bestämmelserna i LUFS blir tillämpliga för den delen av kontraktet. Om förutsättningarna i 18 § är uppfyllda får hela kontraktet tilldelas med tillämpning av bestämmelserna i LUFS.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Bestämmelserna i 16 och 17 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför artikel 25.2 fjärde stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF men speglar 1 kap. 6 § LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
19 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får enheten tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag,
Paragrafen genomför artikel 5.5 och artikel 25.4 i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har delvis utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.3. Paragrafen motsvarar 2 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling som rör mer än en verksamhet
20 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i 21–27 §§ välja att tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 6.1 första stycket första meningen och artikel 26.1 första stycket första meningen i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Bestämmelserna i 11–19 §§ ovan genomför artikel 5 i direktivet och reglerar vad som ska gälla när det som anskaffas ska användas i en och samma verksamhet. Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelserna om upphandling som avser mer än en verksamhet är specifika för den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. De är tillämpliga när ett kontrakt avser en eller flera anskaffningar som ska användas i flera verksamheter hos den upphandlande enheten. Sådana verksamheter kan vara föremål för skilda regelverk. En upphandlande enhet, som också är en upphandlande myndighet och bedriver verksamhet inom båda områdena, kan t.ex. köpa in kontorsutrustning som är avsedd att användas i båda verksamheterna. Enligt artikel 6.1 andra stycket första meningen i direktivet gäller det som sägs i artikel 6 trots vad som sägs i artikel 5. En upphandlande enhet ska alltså tillämpa bestämmelserna om upphandling som rör flera verksamheter, i stället för bestämmelserna i 11–19 §§, när ett kontrakt rör flera verksamheter.
I paragrafen anges som huvudregel att en upphandlande enhet får dela upp ett kontrakt som är avsett för flera verksamheter i flera separata kontrakt. Enheten får också välja att tilldela ett enda kontrakt. Dock gäller de allmänna kraven i 21 § om att valet inte får ske i syfte att undvika att bestämmelserna i någon av de övriga upphandlingslagarna ska bli tillämpliga. Om någon av de berörda verksamheterna rör försvar eller säkerhet måste också kraven i 27 § vara uppfyllda för att enheten ska få tilldela ett enda kontrakt utan tillämpning av denna lag.
21§ Den upphandlande enheten får inte tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför artikel 6.1 tredje stycket, artikel 26.1 andra stycket andra meningen och artikel 26.2 tredje stycket sista ledet i LUFdirektivet. Paragrafen motsvaras av 1 kap. 28 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Paragrafen innebär ett förbud mot att antingen tilldela ett enda kontrakt eller tilldela ett antal separata kontrakt om syftet med den valda åtgärden är att undandra kontraktet eller kontrakten från skyldighet att upphandla enligt de direktivstyrda bestämmelserna i någon av lagarna. Paragrafen tar alltså sikte på fallet att det är klarlagt att den upphandlande enhetens val inte är motiverat av tekniska eller ekonomiska orsaker, utan enbart görs i syfte att undgå de unionsrättsliga reglerna om upphandling.
Tilldelning av separata kontrakt för olika verksamheter
22 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska för varje kontrakt tillämpas de bestämmelser som gäller för det kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 6.1 första stycket andra meningen och artikel 26.1 första stycket andra meningen i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Tilldelning av ett enda kontrakt som rör flera verksamheter
23 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten tilldelar kontraktet som ett enda, ska för kontraktet tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om kontraktet till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) eller regleras i lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 25–26 §§ tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 6.2 i LUF-direktivet och artikel 6.1 andra stycket andra meningen i LUF-direktivet. Första stycket överensstämmer med 1 kap. 25 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
24 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör ska följande gälla:
1. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
2. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
3. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i denna lag och den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen om offentlig
upphandling eller lagen om upphandling av koncessioner, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 6.3 i LUF-direktivet och motsvaras delvis av 1 kap. 26–27 §§ LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Paragrafen följer principen om att striktast möjliga regelverk ska tillämpas. Ett exempel på när tredje punkten kan vara tillämplig är om en av verksamheterna avser produktion av olja och den andra verksamheten avser prospektering av olja, som inte omfattas av den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se 2 kap. 14 §). Den andra verksamheten kan också vara en sådan konkurrensutsatt verksamhet som är undantagen i enlighet med 3 kap. 24 §. Situationen att den andra verksamheten avser försvars- eller säkerhetsaspekter regleras i 25–27 §§.
Tilldelning av ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
25 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om upphandlingen också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 26 §, artikel 26.2 första och andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Om den upphandlande enheten väljer att tilldela ett enda kontrakt, och en del av kontraktet avser verksamhet som omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), innebär första stycket att kontraktet kan tilldelas utan upphandling. Av andra stycket följer att även ett kontrakt som innehåller tre delar – en del som träffas av artikel 346 i EUF-fördraget och härutöver delar som rör verksamheter som regleras i denna lag samt LUFS, kan tilldelas utan upphandling.
26 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten, om kontraktet till en del avser verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 25§, artikel 26.2 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Första stycket innebär att om den upphandlande enheten tilldelar ett enda kontrakt och en del av kontraktet är avsett för en verksamhet som regleras i LUFS, får enheten välja att låta LUFS vara styrande för
tilldelningen av kontraktet. Andra stycket klargör att om den upphandlande enheten väljer detta alternativ, ska värdet på den del av kontraktet som avser upphandling enligt LUFS, i förhållande till tröskelvärdesbestämmelserna i LUFS, vara avgörande för om hela kontraktet ska upphandlas i enlighet med de direktivstyrda eller icke direktivstyrda bestämmelserna i LUFS. Om ”den delen av kontraktet är undantagen enligt någon bestämmelse i LUFS, kan hela kontraktet undantas. Av 27 § följer emellertid att valet att låta LUFS vara styrande måste vara berättigat av objektiva skäl. Av 21 § följer också att syftet inte får vara att undvika att de direktivstyrda bestämmelserna i denna lag ska bli tillämpliga på kontraktet.
27 § Bestämmelserna i 25 och 26 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder.
Paragrafen genomför artikel 26.2 tredje stycket första ledet i LUFdirektivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.1.4.
Tilldelning av ett enda kontrakt i dessa fall kan få till följd att upphandlingsskyldighet helt bortfaller för kontraktet. Därför gäller att åtgärden måste vara berättigad av objektiva skäl. Vad som är objektiva skäl får avgöras från fall till fall. Om det brister i denna förutsättning kan den upphandlande enheten, beroende på omständigheterna, upphandla hela kontraktet enligt denna lag eller välja att tilldela separata kontrakt. Enheten måste också förhålla sig till kravet i 21 § om att valet mellan att tilldela flera separata kontrakt eller ett enda kontrakt inte får ske i syfte att undvika att bestämmelser i någon av de övriga upphandlingslagarna ska bli tillämpliga.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 24.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 3 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.1.
Den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna ska inte tillämpas för upphandling eller projekttävling som omfattas av LUFS tillämpningsområde. Innebörden av paragrafen är att en upphandling som annars skulle ha omfattats av denna lag inte gör det, om kontraktet i stället ska upphandlas eller undantas enligt LUFS. Därför har bestämmelsen nu placerats i kapitlet ”Undantag från lagens tillämpningsområde”. Ändringen är redaktionell och innebär inte någon ändring av rättsläget. Paragrafen motsvarar 3 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
2 § Även om en upphandling eller en projekttävling inte är undantagen enligt 1 § ska denna lag inte gälla för upphandlingen eller projekttävlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen eller projekttävlingen genomförs enligt denna lag, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
Paragrafen genomför artikel 24.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Paragrafen motsvarar 3 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
3 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling eller en projekttävling enligt denna lag.
Paragrafen genomför artikel 24.3 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 13 a § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.2. Nuvarande lag möjliggör enbart undantag på grund av sekretess. Till följd av ändrad reglering i LUF-direktivet ges i den föreslagna paragrafen en möjlighet att också göra undantag om upphandlingen eller projekttävlingen rör Sveriges väsentliga intressen. Paragrafen motsvarar 3 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den paragrafen.
Återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffning som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Paragrafen genomför artikel 18 och 2.12 andra stycket sista meningen i LUF-direktivet och motsvarar delvis 1 kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
Vad gäller första och andra styckena innebär LUF-direktivet ingen ändring i förhållande till nu gällande ordning och bestämmelserna motsvarar 1 kap. 12 § LUF. I tredje stycket anges att undantaget för återförsäljning eller uthyrning till tredje man och anmälningsskyldigheten i första och andra styckena inte gäller för upphandlingar som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet. Bestämmelsen är ny och har införts i förtydligande syfte.
Verksamhet i en stat utanför EES
5 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som syftar till att sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1– 8 §§ ska utövas i en stat som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en EES-stat.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Paragrafen genomför artikel 19 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 13 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Paragrafen innebär ingen ändring av rättsläget.
Enligt artikel 19.1 är LUF-direktivet inte tillämpligt för något annat ändamål än de verksamheter som anges i artiklarna 8–14. Detta följer emellertid redan av 1 kap. 2 § och har därför inte angetts särskilt här (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 456 f.).
Upphandling enligt vissa internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 27.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 14 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
7 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 20.1första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 14 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som en upphandlande enhet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när upphandlingen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om upphandlingen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 20.2 och 27.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Paragrafen genomför artikel 22 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 20 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.6. Paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande enhet och som avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 1 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 1 § som avser el, gas eller värme eller bedriver verksamhet som avses i 2 kap. 8 §.
Paragrafen genomför artikel 23 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 21 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
Intern upphandling
11 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt någon av 12–16 §§.
Paragrafen genomför, tillsammans med 12–18 §§, artikel 28 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Undantagen från kravet på upphandling för intern upphandling enligt 12–16 §§ gäller endast sådana upphandlande myndigheter som avses i
1 kap. 23 §. Detta följer av att det i paragrafen anges att det ska röra sig om avtal som sluts av en upphandlande myndighet. Sådana upphandlande enheter enligt 1 kap. 22 § som inte är upphandlande myndigheter enligt 23 § i samma kapitel faller således utanför undantagsbestämmelsernas tillämpningsområde.
Paragrafen motsvarar i övrigt 3 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
12 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Paragrafen genomför artikel 28.1 första och andra styckena i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
13 § En upphandling ska också anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
Paragrafen genomför artikel 28.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
14 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 15 §, artikel 28.2 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 16 §,för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 14 §, artikel 28.2 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
16 § Verksamhetsandelen enligt 12 § första stycket 2, 13 § första stycket 2, 14 § första stycket 2 och 15 § första stycket 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 28.5 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
17 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
Paragrafen genomför artikel 28.4 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Av ordalagen i paragrafen följer att undantag från kravet på upphandling enligt paragrafen gäller endast sådana upphandlande myndigheter som avses i 1 kap. 23 §. Detta följer av att det i paragrafen anges att det ska röra sig om kontrakt som ingås mellan upphandlande myndigheter. Sådana upphandlande enheter enligt 1 kap. 22 § som inte är upphandlande myndigheter enligt 23 § i samma kapitel faller således utanför undantagsbestämmelsens tillämpningsområde.
Paragrafen motsvarar i övrigt 3 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Verksamhetsandelen enligt 17 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 28.5 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anknutna företag och samriskföretag
19 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Paragrafen genomför artikel 29.1–2 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Definitionen av anknutet företag har här införts i anslutning till de paragrafer där begreppet används. Paragrafen har samma lydelse som 2 kap. 2 § LUF förutom att en hänvisning nu görs till direktiv 2013/34/EU, vilket har ersatt direktiv 83/349/EEG. I Sverige återfinns i årsredovisningslagen (1995:1554) bestämmelser som genomför det direktivet (SFS 2015:813).
Artikel 29–31 i LUF-direktivet om anknutna företag och samriskföretag innebär ingen ändring av rättsläget (artikel 23 i 2004 års LUF-direktiv som har genomförts i 1 kap. 15–18 §§ samt 2 kap. 2 § LUF). Regleringen i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna om anknutna företag och samriskföretag är därför i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med motsvarande bestämmelser i LUF, se för tidigare överväganden och kommentarer prop. 2006/07:128 del 1 s. 257 f., 458 f. och 467 f. Som Lagrådet konstaterar framgår det inte av direktivet om ett bestämmande inflytande kan uppkomma genom avtal.
20 § Under de förutsättningar som anges i 21 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1– 8 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
Paragrafen genomför artikel 29.3 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 15 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Av direktivet framgår att undantaget gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 (11– 18 §§). En upphandlande enhet är således oförhindrad att undanta kontrakt med stöd av denna paragraf, även om också bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter är tillämpliga.
21 § Bestämmelserna i 20 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande,
får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
Paragrafen genomför artikel 29.4–6 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 16 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
22 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 1– 8 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
Paragrafen genomför artikel 30 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 17 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.3. Av direktivet framgår att undantaget gäller utan hinder av de nya bestämmelserna i artikel 28 (11– 18 §§). En upphandlande enhet är således oförhindrad att undanta kontrakt med stöd av denna paragraf, även om också bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter är tillämpliga.
23 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 20 eller 22 § lämna uppgifter till kommissionen om
1. namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen, och
2. de berörda kontraktens art och värde. Den upphandlande enheten ska också tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 20– 22 §§.
Paragrafen genomför artikel 31 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 18 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
24 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i direktiv 2014/25/EU.
En upphandlande enhet får begära att Europeiska kommissionen prövar om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för en viss verksamhet.
Paragrafen genomför artikel 34.1 och 35.1 första stycket i LUF-direktivet och är likalydande med 1 kap. 23 § LUF förutom att en hänvisning här
görs till LUF-direktivet i stället för 2004 års LUF-direktiv. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.3.1.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Paragrafen genomför artikel 21a i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 1 samt andra stycket LUF. Andra stycket har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.1. Paragrafen motsvarar 3 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Radio- och tv-området
26 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som tillhandahålls av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Paragrafen genomför LUF-direktivets artikel 21i och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.2. Paragrafen motsvarar 3 kap. 20 § första stycket 2 samt andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
27 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Paragrafen genomför artikel 21b i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 2 LUF. Uttrycket ”kontrakt” har på Lagrådets inrådan ersatts med ”upphandling”. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vissa juridiska tjänster
28 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
Paragrafen genomför LUF-direktivets artikel 21c i och ii och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
29 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Paragrafen genomför artikel 21c iii–v i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Uttrycket ”kontrakt” har på Lagrådets inrådan ersatts med ”upphandling”. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Vissa finansiella tjänster
30 § Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 21d och e i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 3 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.4. Förutom att det i denna paragraf inte görs något undantag för verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller centralbankstjänster motsvarar den 3 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anställningskontrakt
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Paragrafen genomför artikel 21f i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 19 § första stycket 4 LUF. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.5. Paragrafen motsvarar 3 kap. 25 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
32 § Denna lag gäller inte för upphandling av tjänster som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Paragrafen genomför artikel 21h i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.8.6. Paragrafen motsvarar 3 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling
1 § Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt.
Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
Paragrafen genomför artikel 36.1 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 24 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
Paragrafen genomför artikel 36.1 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 24 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 9.3. I förhållande till tidigare reglering framgår uttryckligen att arbetsrättsliga hänsyn bör beaktas.
Rätten att få delta i en upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller sådant varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, eller får en juridisk person åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
Paragrafen genomför artikel 37.1 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 29 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.1. Paragrafen motsvarar 4 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Enheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kvalificeringskraven enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Enheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 37.2 och 37.3 i LUF-direktivet och motsvarar 1 kap. 30 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.1. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud
6 § Den upphandlande enheten får vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud genom att använda kriterier som grundar sig på
1. ett behov av att minska antalet till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden vid upphandlingen, och
2. de resurser som behövs för dess genomförande. När den upphandlande enheten med stöd av första stycket begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
Paragrafen genomför artikel 78.2 samt tillsammans med 6 kap. 3, 4, 13 och 23 §§, artikel 46.2 första stycket, 47.2 första stycket, del av 48.1 tredje stycket och del av 49.1 fjärde stycket i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 10 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av antalet leverantörer som får delta i en upphandling som genomförs med hjälp av ett tvåstegsförfarande.
Regleringen i andra stycket innebär enligt regeringens bedömning att antalet anbudssökande inte bör minskas till färre än tre.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
7 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen får uteslutas från förfarandet endast om det inte finns något annat sätt att säkerställa att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att lägga fram utredning om att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
Paragrafen genomför del av artikel 59 andra stycket samt tredje stycket i samma artikel i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.2.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Rättelse av fel, förtydligande och komplettering
8 § En upphandlande enhet får tillåta eller begära att en leverantör rättar en felskrivning, felräkning eller något annat fel i en handling som har getts in av leverantören. Enheten får också tillåta eller begära att en leverantör förtydligar eller kompletterar en sådan handling.
En åtgärd enligt första stycket ska vara förenlig med principerna om likabehandling och öppenhet.
Paragrafen genomför artikel 76.4 i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 9 kap. 8 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 10.4.1.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Val av anbud
9 § En upphandlande enhet ska tilldela kontrakt enligt bestämmelserna i 15 kap.
Enheten ska innan den tilldelar ett kontrakt kontrollera att anbudsgivarna uppfyller de villkor som enheten ställt enligt 14 kap.
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om de villkor en leverantör ska uppfylla och som enheten ska pröva innan den tilldelar ett kontrakt och genomför artikel 76.1 och 76.5 i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
I bestämmelsen anges den ordning som enheten ska följa i processen att välja ut det vinnande anbudet. Hänvisningen till att tilldelning ska ske i enlighet med 15 kap. innebär att anbuden ska utvärderas med avseende på tilldelningskriterierna innan beslut om tilldelning fattas. Innan ett anbud utvärderas ska emellertid leverantörens lämplighet ha kontrollerats med avseende på de villkor som enheten har ställt enligt 14 kap. Sådana
villkor kan innebära att det inte ska finnas uteslutningsgrund eller att vissa kvalificeringskrav ska vara uppfyllda. Som Lagrådet påpekar saknas det anledning att föreskriva som en självständig punkt i paragrafen att den upphandlande enheten ska kontrollera att leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap. En sådan kontroll blir aktuell först om enheten har ställt upp ett villkor om uteslutning och täcks då in av bestämmelsens hänvisning till villkor enligt 14 kap. Om enheten tillämpar uteslutningsgrunderna i 13 kap. eller sådana kvalificeringskrav som anges i 14 kap. 1–5 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling ska enheten vid kontrollen tillämpa 15 kap. i den lagen.
Som framgår reglerar inte bestämmelsen enhetens kontroll av i vilken utsträckning ett anbud står i överensstämmelse med de krav, villkor eller kriterier beträffande anbuden som har angetts i upphandlingsdokumenten. Det som anges i artikel 76.5 i direktivet, att den upphandlande enheten ska kontrollera att anbuden står i överensstämmelse med de regler och krav som ska tillämpas på anbud, får anses genomfört genom den inledande hänvisningen till kapitlet om tilldelning av kontrakt. Reglerna i det kapitlet får nämligen anses förutsätta att enheten endast utvärderar anbud som står i överensstämmelse med det som har krävts enligt upphandlingsdokumenten.
10 § När enheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får enheten utvärdera anbuden innan den kontrollerar om den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet uppfyller villkoren enligt 9 §.
Paragrafen genomför artikel 76.7 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag Övervägandena finns i avsnitt 10.3. Paragrafen motsvarar 4 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Artikel 76.7 första stycket i direktivet motsvarar artikel 56.2 första stycket i LOU-direktivet. I den senare anges att kontrollen av leverantören ska göras ”på ett opartiskt och öppet sätt”. Någon sådan motsvarande formulering finns inte i den förra Innebörden av de båda bestämmelserna är emellertid densamma, dvs. att ingen ska tilldelas kontraktet som borde ha uteslutits eller inte uppfyller de krav som fastställts av den upphandlande enheten. Som framgår av kommentaren till 4 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling följer vidare kravet på öppenhet och opartiskhet redan av en tillämpning av de allmänna principerna för upphandling. Att denna skillnad mellan direktiven skulle ha någon materiell betydelse framstår sålunda inte som troligt.
För kommentar i övrigt se 4 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
11 § En upphandlande enhet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar. Enheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Paragrafen innehåller bestämmelser om tilldelning av ett kontrakt i separata delar och genomför artikel 65.1 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. Paragrafen motsvarar 4 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Skyldighet att motivera att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
12 § Om en upphandlande enhet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller genom sådan information som avses i 12 kap. 15 §.
Paragrafen genomför inte någon artikel i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 10.5.
En upphandlande enhet har enligt paragrafen en skyldighet att motivera sitt ställningstagande att inte tilldela ett kontrakt i separata delar. Bestämmelsen går utöver det som krävs enligt LUF-direktivet och motsvarar det som gäller för upphandlande myndigheter enligt den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till 4 kap. 14 § i den lagen.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
13 § En upphandlande enhet som enligt 11 § beslutar att ett kontrakt ska tilldelas i delar ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får enheten begränsa det antal delar av kontraktet som enheten kan komma att tilldela en och samma leverantör. När enheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska gälla när en leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Paragrafen genomför tillsammans med 15 § första och andra stycket artikel 65.1 andra stycket och 65.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. Paragrafen motsvarar 4 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
14 § En upphandlande enhet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 11 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 13 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om enheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 13 § andra stycket.
När enheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa den ordning som
ska tillämpas för att bedöma dels vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels om kontraktet ska tilldelas i delar eller kombinerade delar.
Paragrafen genomför tillsammans med 15 § tredje stycket artikel 65.3 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5 Paragrafen motsvarar 4 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
15 § En upphandlande enhet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 11 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 13 § första stycket.
Om enheten avser att begränsa antalet delar av ett kontrakt som kan komma att tilldelas en leverantör enligt 13 § andra stycket, ska enheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antal delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska gälla när en och samma leverantör vid en tillämpning av tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen medger.
Om enheten avser att tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 14 §, ska enheten i annonsen eller inbjudan ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan komma att tilldelas i kombinerade delar enligt 14 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 14 § tredje stycket.
Paragrafens första och andra stycke genomför tillsammans med 13 § artikel 65.1 andra stycket och 65.2 i LUF-direktivet. Tredje stycket genomför tillsammans med 14 § artikel 65.3 i direktivet. Bestämmelserna saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.5. Paragrafen motsvarar 4 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Reserverad upphandling
16 § En upphandlande enhet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 38.1 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.1. Av artikel 38.2 framgår att det ska anges i anbudsinfordran om en upphandling ska genomföras som en reserverad upphandling. Detta
framgår av Kommissionens standardformulär för annonsering. Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
CPV-nomenklaturen
17 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
Paragrafens första stycke genomför artikel 41 i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 5 § LUF. Andra stycket genomför inte någon bestämmelse i direktivet och motsvarar 1 kap. 2 § femte stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.7. Paragrafen motsvarar 4 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
5 kap. Tröskelvärden
Tillämpliga tröskelvärden
1 § De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 15 i direktiv 2014/25/EU eller i beslut eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 17 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 1 kap. 4 §, artikel 15 i LUF-direktivet. Andra stycket genomför inte någon bestämmelse i direktivet. Paragrafen motsvarar i viss mån 3 kap. 1 § LUF och delvis 5 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.1.
På samma sätt som i 2004 års LUF-direktiv anges i artikelbestämmelsen uttryckligen att direktivet ska tillämpas på all upphandling som inte ska undantas enligt artiklarna 18–23 eller artikel 34 när det gäller utövande av verksamheten i fråga. Syftet får antas vara att markera försörjningsdirektivets karaktär av lex specialis. Det framgår emellertid redan av de bestämmelser i 3 kap. som genomför de aktuella undantagen att vissa upphandlingar inte omfattas av lagen. Det blir i dessa fall inte aktuellt att beakta tröskelvärdena (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 480).
Första stycket anger vilka bestämmelser om tröskelvärden som gäller när en upphandlande enhet enligt 1 kap. 4 § ska bedöma vilka bestämmelser som ska tillämpas på upphandlingen. Paragrafen hänvisar till artikel 15 i LUF-direktivet där tröskelvärdena framgår. Enligt artikel 17 ska Kommissionen revidera tröskelvärdena.
I likhet med nuvarande ordning är uppdelningen i direktivet gjord utifrån de olika upphandlingsslagen (varor, tjänster respektive bygg-
entreprenader). För varor och tjänster och projekttävlingar gäller enligt direktivet ett tröskelvärde, för sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen gäller ett annat tröskelvärde och för byggentreprenader gäller ett tredje. Eftersom tröskelvärdena ska revideras regelbundet kommer de att variera över tiden.
Värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling är det totala belopp som enligt den upphandlande enhetens uppskattning ska betalas enligt det eller de varukontrakt, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt som ingår i upphandlingen. När värdet bestäms ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen genomför artikel 16.1 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 2 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Separata operativa enheter
3 § Om en upphandlande enhet består av separata operativa enheter, ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet för alla sådana enheter.
Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sina upphandlingar eller för vissa kategorier av upphandlingar.
Paragrafen genomför artikel 16.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.1. Paragrafen motsvarar 5 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Värdetidpunkten
4 § Uppskattningen av en upphandlings värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 16.4 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 3 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förbud mot kringgående
5 § Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
Paragrafen genomför, tillsammans med 6 §, artikel 16.3 i LUF-direktivet och motsvarar närmast 3 kap. 9 § andra stycket LUF. Andra meningen motsvarar 3 kap. 4 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
6 § En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Paragrafen genomför, tillsammans med 5 §, artikel 16.3 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 4 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt 1 §.
Om tröskelvärdet överskrids, ska varje delkontrakt upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet
Detta gäller dock inte för ett enskilt delkontrakt vars värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader. Finns det flera delkontrakt av sådant slag som anges i föregående stycke, ska vart och ett av dem upphandlas enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa delkontrakt överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
För sådana delkontrakt som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas 19 kap.
Paragrafen genomför artikel 16.8–16.10 i LUF-direktivet och motsvarar i sak 3 kap. 6 § LUF med den skillnaden att det inte längre anges som en förutsättning att delkontrakten ska upphandlas samtidigt. Ändringen följer av direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Byggentreprenad
8 § I värdet av en upphandling av en byggentreprenad ska det ingå, utöver det belopp som ska betalas för entreprenaden, värdet av varor och tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Paragrafen genomför artikel 16.7 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 7 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2.
I artikel 16.7 i LUF-direktivet hänvisas allmänt till bestämmelsen om tröskelvärden i artikel 15. Någon sådan hänvisning finns inte i artikel 5.7 i LOU-direktivet. Samma skillnad finns mellan motsvarande artiklar i 2004 års LUF-direktiv (artikel 9.4 i 2004 års LOU-direktiv respektive artikel 17.4 i 2004 års LUF-direktiv). En hänvisning har inte tagits in i 3 kap. 7 § LUF och görs inte heller i den nu föreslagna paragrafen.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den paragrafen.
Leasing, hyra och hyrköp av varor
9 § Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas till den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader, ska värdet uppskattas till den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten, ska värdet bestämmas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Paragrafen genomför artikel 16.12 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 8 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska uppskattas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Paragrafen genomför artikel 16.11 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 9 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. En bestämmelse som i sak motsvarar 3 kap. 9 § andra stycket LUF återfinns i 5 §. Se angående detta även avsnitt 11.2.3. Paragrafen motsvarar 5 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vissa tjänster
11 § Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
När upphandlingen avser ska värdet uppskattas till
1. försäkringstjänster den premie som ska betalas och andra ersättningar för tjänsten
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
3. projektering
arvoden, provisioner, ränta och andra ersättningar för tjänsten
arvoden eller den provision som ska betalas och andra ersättningar för projekteringen.
Paragrafen genomför artikel 16.13 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 10 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
12 § Om en tjänst ska upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet av upphandlingen vara det som ska betalas för tjänsten under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader.
Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet bestämmas till månadsvärdet multiplicerat med 48.
Paragrafen genomför artikel 16.14 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 11 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
Paragrafen genomför artikel 16.5 i LUF-direktivet och motsvarar 3 kap. 12 § LUF men omfattar nu även beräkning av värdet av ett dynamiskt inköpssystem. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av det planerade partnerskapet.
Paragrafen genomför artikel 16.6 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.2. Paragrafen motsvarar 5 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
15 § Värdet av en projekttävling ska uppskattas till summan av sådana ersättningar som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de avtal om tjänst som kan komma att ingås med vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Paragrafen genomför tillsammans med 17 kap. 1 § artikel 95.1 i LUFdirektivet och motsvarar 13 kap. 3 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 5 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Paragrafen genomför artikel 44.1–44.3 och artikel 44.5 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.
Paragrafen anger samtliga upphandlingsförfaranden som får användas vid upphandling inom försörjningssektorerna om upphandlingen avser kontrakt vars värde överstiger de tröskelvärden som anges i lagen. Paragrafen motsvarar 6 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
Paragrafen genomför artikel 45.1 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 25 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.
Vid ett öppet förfarande ska en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap. Paragrafen motsvarar 6 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 46.1 första stycket och, tillsammans med 4 kap. 6 §, artikel 46.2 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 17 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.1.
Vid ett selektivt förfarande får en förhandsannons, annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap.
En upphandlande enhet får i enlighet med 4 kap. 6 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
De anbudssökande som enheten bjuder in får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Paragrafen genomför artikel 47.1 första stycket och, tillsammans med 4 kap. 6 §, artikel 47.2 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 2 kap. 9 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får en förhandsannons, en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap.
En upphandlande enhet får i enlighet med 4 kap. 6 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
5 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud och de villkor som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt.
Paragrafen genomför artikel 50 a första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 1 LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering får enligt förevarande paragraf till skillnad från vad som gäller enligt 4 kap. 2 § första stycket 1 LUF även användas när det visserligen har lämnats anbudsansökningar men inte några som är lämpliga.
Det ligger i sakens natur att om inga anbudsansökningar eller anbud har lämnats, så har heller inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud lämnats. Lagrådet efterfrågar en närmare förklaring av uttrycket lämpliga anbudsansökningar i författningskommentaren. Den närmare innebörden av begreppet blir dock enligt regeringens mening en fråga för rättstillämpningen att definiera.
Till skillnad från motsvarande reglering i LOU-direktivet (artikel 32.2 a) krävs enligt LUF-direktivet inte att en rapport på begäran
lämnas till kommissionen för att förhandlat förfarande utan föregående annonsering ska få tillämpas när inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud har lämnats. Paragrafen motsvarar 6 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
6 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande enheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande enhetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 50 a andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
7 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör därför att
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas skyddas av ensamrätt och därför endast kan tillhandahållas av en viss leverantör.
Ett sådant förfarande får i fall som avses i första stycket 2 och 3 användas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 50 c i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 3 LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Synnerlig brådska
8 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska, som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av enheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och anskaffningen är absolut nödvändig.
Paragrafen genomför artikel 50 d i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 4 LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
I bestämmelsen understryks att de omständigheter som åberopas som skäl för synnerlig brådska inte får bero på den upphandlande enheten.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Forsknings-, experiment, studie- eller utvecklingsändamål
9 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling som gäller endast anskaffning för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål och
1. kontraktet inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägnade att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
2. tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål.
Paragrafen genomför artikel 50 b i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 2 § 2 LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 17 § första stycket 1 i den nya lagen om offentlig upphandling. Den bestämmelsen är dock i motsats till förevarande paragraf endast tillämplig vid tilldelning av varukontrakt.
Upphandling av varor i vissa fall
10 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
2. kontraktet gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad,
3. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har gått i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande, eller
4. det även annars är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Paragrafen genomför artikel 50 e, g h och i) i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 5, 8 10 och 11 LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen reglerar ett antal situationer då förhandlat förfarande utan föregående annonsering får användas för tilldelning av varukontrakt. Om kontraktet avser två eller flera slag av upphandling (varor, tjänster eller byggentreprenader) måste upphandlingen av varor utgöra huvudföremålet för upphandlingen för att det ska vara fråga om tilldelning av ett varukontrakt. Uppfylls inte denna förutsättning är paragrafen inte tillämplig, se vidare 2 kap. 11 §.
Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i förslaget till ny lag om offentlig upphandling, så finns inte någon
reglering av hur länge ett varukontrakt enligt punkten 1 får gälla, (jfr 6 kap. 17 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling).
Grunden för att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt punkten 4 saknar motsvarighet i förslaget till lag om offentlig upphandling. Av bestämmelsen framgår att för att det ska vara fråga om ett särskilt förmånligt erbjudande är det inte tillräckligt att priset understiger det normala marknadspriset. Det krävs att priset ligger betydligt under det normala marknadspriset. Paragrafen motsvarar 6 kap. 17 § första stycket 2–4 i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
11 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
5. värdet av det nya kontraktet har ingått i uppskattningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Paragrafen genomför artikel 50 f i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 2 § 7 LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Till skillnad från vad som gäller enligt motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om offentlig upphandling, så finns inte någon reglering av hur länge det förfarandet får tillämpas efter det att det ursprungliga kontraktet ingicks. Paragrafen motsvarar 6 kap. 18 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling.
Upphandling av tjänst som följer på en projekttävling
12 § En upphandlande enhet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en projekttävling om kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Paragrafen genomför artikel 50 j i LUF-direktivet och motsvarar 4 kap. 3 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.3.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Konkurrenspräglad dialog
13 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. De anbudssökande som enheten bjuder in får delta i dialogen.
Paragrafen genomför artikel 48.1 första stycket och, tillsammans med 20 § och 4 kap. 6 §, artikel 48.1 tredje stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Vid en konkurrenspräglad dialog vid upphandling inom försörjningssektorerna får en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling användas som anbudsinfordran. En förhandsannons får inte användas som anbudsinfordran. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap.
En upphandlande enhet får i enlighet med 4 kap. 6 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet. Paragrafen motsvarar 6 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
14 § Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses.
Paragrafen genomför del av artikel 48.3 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 21 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandlingsdokumenten
15 § Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange sina behov och krav, ange tilldelningskriterierna och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Paragrafen genomför artikel 48.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2
Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Genomförande av dialogen
16 § Dialogen får genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande enheten får efter varje steg välja ut de lösningar som enheten ska fortsätta att diskutera. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
Paragrafen genomför artikel 48.4 respektive del av artikel 78.2 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har
utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Paragrafen genomför artikel 48.5 och tillsammans med 18 § artikel 48.6 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Uppmaning att lämna anbud
18 § När en underrättelse har lämnats enligt 17 §, ska den upphandlande enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
Paragrafen genomför tillsammans med 17 § artikel 48.6 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 25 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
19 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov enheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 48.6 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2
Paragrafen gör det möjligt för en upphandlande enhet att uppmana en deltagande leverantör att förtydliga innehållet eller optimera sitt anbud. Utrymmet för ändringar är emellertid begränsat, vilket framgår av andra stycket.
Av artikel 48.6 andra stycket framgår att som väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen räknas de behov och krav som avses i 15 §. Paragrafen motsvarar 6 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Utvärdering av anbud
20 § Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 48.1 tredje stycket tredje meningen i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.
Bestämmelsen har i förhållande till direktivets ordalydelse anpassats till den terminologi som används i 15 kap. Paragrafen motsvarar 6 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
21 § Den upphandlande enheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet och slutligt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Paragrafen genomför artikel 48.7 andra stycket i LUF-direktivet Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen gör det möjligt för den upphandlande enheten att förhandla med den anbudsgivare som lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet. Förhandlingsutrymmet är emellertid begränsat. Förhandlingen får endast syfta till att få villkoren i anbudet bekräftade.
Av artikel 48.7 andra stycket framgår att som väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen räknas de behov och krav som avses i 15 §.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 28 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ersättning för deltagande i dialogen
22 § Den upphandlande enheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen.
Paragrafen genomför artikel 48.8 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.2.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 29 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Innovationspartnerskap
23 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
De anbudssökande som enheten bjuder in får delta i förfarandet.
Paragrafen genomför artikel 49.1 första stycket, tillsammans med 4 kap. 6 §, artikel 49.1 fjärde stycket andra meningen och del av artikel 49.6 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
En upphandlande enhet får i enlighet med 4 kap. 6 § begränsa antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna som den kommer att bjuda in att delta i förfarandet.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 30 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
När förfarandet får användas
24 § En upphandlande enhet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande enheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Innovationspartnerskapet ska syfta till utveckling och därpå följande anskaffning av den vara, tjänst eller byggentreprenad som enheten har behov av. En sådan anskaffning förutsätter att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande enheten och deltagarna har kommit överens om.
Paragrafen genomför artikel 49.2 första stycket och del av artikel 49.6 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 31 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Krav på anbudssökande
25 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande enhet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Paragrafen genomför artikel 49.6 första stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 32 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandlingsdokumenten
26 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange
1. det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 49.1 andra stycket och 49.6 tredje stycket första meningen i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
I paragrafen anges de uppgifter som specifikt ska lämnas i upphandlingsdokumenten när fråga är om ett innovationspartnerskap. Paragrafen motsvarar 6 kap. 33 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förhandlingar
27 § Den upphandlande enheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna. De slutliga anbuden får inte vara föremål för förhandling.
Paragrafen genomför artikel 49.3 i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 34 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
28 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten under förhandlingarna, ska den upphandlande enheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
Paragrafen genomför del av artikel 49.4 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 35 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
29 § Förhandlingarna får delas upp i successiva steg för att minska antalet anbud om den upphandlande enheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Enheten får efter varje steg välja ut de anbud som enheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 49.5 i LOU-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 36 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
30 § En upphandlande enhet får inrätta ett innovationspartnerskap endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Paragrafen genomför artikel 49.1 tredje stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 37 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Utvärdering av anbud
31 §
Den enda grunden för utvärdering av anbud ska vara bästa förhållandet
mellan pris och kvalitet enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 49.1 fjärde stycket sista meningen i LUFdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 25 Bestämmelsen har i förhållande till direktivets ordalydelse anpassats till den terminologi som används i 15 kap. Paragrafen motsvarar 6 kap. 38 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Genomförandet av partnerskapet
32 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
Paragrafen genomför tillsammans med 33 § artikel 49.2 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Denna paragraf och 33 § innehåller bestämmelser om hur ett innovationspartnerskap ska struktureras och genomföras.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 39 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
33 § Ett innovationspartnerskap ska slå fast delmål som partnerna ska uppfylla samt reglera ersättningen i lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande enheten efter varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana genom att avsluta enskilda kontrakt Sådana åtgärder förutsätter att enheten i något av upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
Paragrafen genomför artikel 49.2 tredje stycket och tillsammans med 32 § artikel 49.2 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Denna paragraf och 32 § innehåller bestämmelser om hur ett innovationspartnerskap ska struktureras och genomföras.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 40 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
34 § Den upphandlande enheten ska se till att innovationspartnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
Paragrafen genomför artikel 49.7 i LOU-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.1.4.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 41 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 51.1 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Paragrafen genomför artikel 51.1 tredje stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Paragrafen innebär en nyhet genom att det uttryckligen föreskrivs en gräns för löptiden av ett ramavtal. Huvudregeln är att ett avtal inte får löpa under längre tid än åtta år. I skäl 72 i direktivet lämnas vissa klargöranden när det gäller löptiden både för enskilda kontrakt och för ramavtalet som sådant. Texten överensstämmer till viss del med skäl 62 i LOU-direktivet. Se kommentaren till 7 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling. I skäl 72 i LUF-direktivet lämnas också ett exempel i det för försörjningssektorerna specifika fallet med allmännyttiga företag som tillhandahåller grundläggande tjänster till allmänheten. I vissa sådana fall kan det behövas både längre ramavtal och längre enskilda kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av personal som fått högt specialiserad utbildning för ett särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjänsterna och minimera eventuella avbrott.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas med tillämpning av objektiva regler och kriterier. Den upphandlande enheten ska ange reglerna och kriterierna i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 51.2 första och andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har genomförts i huvudsak enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Den upphandlande enhet som ingår ramavtalet ska genom särskilda bestämmelser i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningen av kontrakt som grundar sig på ramavtalet ska gå till. Av 4 § följer att
förnyad konkurrensutsättning kan användas som ett förfarande vid tilldelning. Det är dock inte i något fall obligatoriskt att använda förnyad konkurrensutsättning, vilket skiljer sig från motsvarande reglering i den nya lagen om offentlig upphandling. Den upphandlande enheten är fri att utforma reglerna och kriterierna för tilldelning så länge som objektiviteten och de grundläggande principerna för upphandling upprätthålls. Paragrafen har på Lagrådets inrådan utformats i nära anslutning till direktivets lydelse.
Den upphandlande enheten måste också iaktta den allmänna skyldigheten att inte använda ramavtal på ett onödigt konkurrensbegränsande sätt. I artikel 51.2 andra stycket i direktivet anges att bestämmelserna och villkoren ska säkerställa likabehandling av de leverantörer som är parter i ramavtalet. Att leverantörerna ska behandlas lika följer redan av de grundläggande principerna för upphandling och har inte särskilt angetts.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud för varje särskilt kontrakt, och
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga enligt tilldelningskriterierna för ramavtalet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 3 §, artikel 51.2 första och andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 13.3.
Genom paragrafen klargörs att den upphandlande enheten har möjlighet att använda sig av en förnyad konkurrensutsättning vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Bestämmelserna är mindre detaljerade än motsvarande reglering i LOU vilket är uttryck för den generellt sett större frihet som tillåts vid upphandling inom försörjningssektorn än vid upphandling enligt LOU. En självklar utgångspunkt är att förfarandet ska vara objektivt och i enlighet med de grundläggande principerna, som likabehandlingsprincipen och transparensprincipen.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Paragrafen genomför artikel 55.4 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 55.1 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Paragrafen genomför artikel 55.1 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar delvis 4 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Paragrafen genomför artikel 55.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 14.4.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Gemensam upphandling med enhet från annan medlemsstat
9 § En upphandlande enhet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande enhet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 10–18 §§.
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
Paragrafen genomför artikel 57.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.1.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Inköpscentral i annan medlemsstat
10 § En upphandlande enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i Europeiska unionen.
Paragrafen genomför artikel 57.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i överensstämmelse med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
11 § Vid gemensam upphandling enligt 10 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande enhet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket, eller
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Paragrafen genomför artikel 57.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.2.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
12 § En upphandlande enhet får gemensamt med upphandlande enheter i andra medlemsstater i Europeiska unionen vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande enhet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3, får tilldela kontrakt inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
Paragrafen genomför artikel 57.4 första stycket första och andra meningarna i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
13 § Vid gemensamma upphandlingsåtgärder enligt 12 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
Paragrafen genomför artikel 57.4 första stycket tredje meningen i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
14 § Om en överenskommelse enligt 13 § träffas mellan de deltagande enheterna, ska enheterna i överenskommelsen fastställa
1. enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När enheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av enheterna har sin hemvist.
Paragrafen genomför artikel 57.4 första stycket a och b och andra stycket andra meningen i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3
Paragrafen motsvarar 7 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande enheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 13 och 14 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 57.4 andra stycket tredje meningen i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
16 § En enhet som deltar i en upphandling enligt 12 § och som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande enhet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande enhet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 13 och 14 §§.
Paragrafen genomför artikel 57.4 andra stycket första meningen i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.3.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling med en gemensam enhet
17 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande enheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt EU-rätten ska anses vara en gemensam enhet.
Paragrafen genomför tillsammans med 18 § artikel 57.5 första stycket första meningen i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.4.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 § Vid gemensam upphandling enligt 17 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet.
Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 57.5 första stycket första meningen och artikel 57.5 första stycket a och b och andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 15.2.4.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
8 kap. Elektroniska metoder för upphandling
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap. 1–3 §§.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 52.1 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska bestämmas objektivt med hänsyn till egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 52.1 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna för selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om enheten har delat in systemet i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje kategori.
Paragrafen genomför artikel 52.2 första stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
4 § En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar kategorierna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande enheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
Paragrafen genomför, tillsammans med 5 §, artikel 52.4 i LUF-direktivet, del av artikel 52.8 och del av artikel 55.1 andra stycket. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Vad annonsen närmare ska innehålla framgår av bilaga VI och XII till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 51.1 andra stycket i LOUdirektivet.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska det framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och
2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande enheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 52.4 i LUF-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande enheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Paragrafen genomför del av artikel 52.8 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Enheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–3 §§ inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Enheten får förlänga utvärderingsperioden, om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
Paragrafen genomför artikel 52.5 första och andra stycket i LUFdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tidsfrist för anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen får inte vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Paragrafen genomför artikel 52.2 a i LUF-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Av första stycket framgår att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar som huvudregel ska vara minst 30 dagar men att den aldrig får vara kortare än 15 dagar. Bestämmelsen är därmed något mer flexibel än motsvarande bestämmelse i den nya lagen om offentlig upphandling, som anger att tidsfristen ska vara minst 30 dagar.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
Paragrafen genomför artikel 52.5 sista stycket och del av artikel 75.1 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i
avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska för varje kontrakt som ska tilldelas bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 52.6 första stycket i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tidsfrist för anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 52.2 andra stycket b i LUF-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen genomför artikel 52.6 andra stycket i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar i huvudsak 8 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande enhet som tillämpar skäl för uteslutning och kvalificeringskrav i enlighet med 14 kap. 1–3 §§, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap.1–2 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Bestämmelserna i 15 kap. 3–5 §§ lagen om offentlig upphandling gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Paragrafen genomför artikel 52.7 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LOU. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Administrativ avgift
14 §
Den upphandlande enheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en
leverantör som deltar eller vill delta i systemet.
Paragrafen genomför artikel 52.9 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.3. Paragrafen motsvarar 8 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Enheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 53.1 i LUFdirektivet och motsvarar 2 kap. 6 a § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
16 § En upphandlande enhet får genomföra en elektronisk auktion som en avslutande del, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet. Detta gäller vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 53.2 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 5 a kap. 1 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
I förhållande till motsvarande bestämmelser i 5 a kap. 1 § LUF har tillämpningsområdet för elektronisk auktion utvidgats till att gälla även vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal och vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem. Att elektroniska auktioner kan användas även vid upphandlingar på det icke direktivstyrda området framgår av 19 kap. 7 §. Elektronisk auktion kan alltså användas som en avslutande del även vid dessa båda metoder eller verktyg för upphandling. Tillämpningsområdet för elektroniska auktioner är därmed detsamma enligt de nya upphandlingslagarna.
Genomförandet av en elektronisk auktion
17 § En elektronisk auktion ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset. Anbuden ska rangordnas med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall, ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje anbud.
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
Paragrafen genomför delar av artikel artikel 53.1, 53.3, 35.5 och 35.6 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar i huvudsak 5 a kap. 2 §, 8 § andra och tredje stycket och 10 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Upphandlingsdokumenten
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Paragrafen genomför, tillsammans med 19 §, artikel 53.4 i LUFdirektivet och motsvarar delvis 5 a kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar delvis 8 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Av paragrafen framgår att informationen om att en elektronisk auktion kan komma att användas kan anges antingen i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud vid ett kvalificeringssystem. Till skillnad från motsvarande bestämmelse i nuvarande LUF kan alltså informationen om att en elektronisk auktion kommer att användas lämnas i annan form än i annonsen om upphandling.
19 § I upphandlingsdokumenten ska följande uppgifter lämnas om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. nödvändiga uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. nödvändiga uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 53.4 och bilaga VII i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 4 § LUF. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
Paragrafen genomför artikel 53.5 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt och om det har lämnats av en anbudsgivare som uppfyller kvalificeringskraven och inte har uteslutits från anbudsförfarandet.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 6 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.5 i LUF-direktivet. Första stycket motsvarar delvis 5 a kap. 6 § LUF, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
22 § I inbjudan ska den upphandlande enheten informera om utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
Paragrafen genomför artikel 53.6 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 7 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
23 § Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § andra stycket och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.6 i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 8 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Paragrafen genomför delar av artikel 53.5 femte stycket i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Upplysningar till anbudsgivarna
25 § Under en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten lämna alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Paragrafen genomför delvis artikel 53.7 i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 5 a kap. 11 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Avslutande av en elektronisk auktion
26 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
Paragrafen genomför artikel 53.8 i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 12 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
27 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av auktionen.
Paragrafen genomför artikel 53.9 i LUF-direktivet och motsvarar 5 a kap. 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.2.2. Paragrafen
motsvarar 8 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
28 § En upphandlande enhet får begära att anbud med elektroniska medel ska
lämnas i ett format för att presentera och strukturera information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
Paragrafen genomför artikel 54.1 första och tredje stycket i LUFdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har i allt väsentligt utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 28 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Upphandlingsdokumenten
29 § Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog, eller
2. innehålla en elektronisk katalog. Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Paragrafen genomför artikel 54.3 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 29 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Upprättandet av en elektronisk katalog
30 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den upphandlande enheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 31 § eller 34 § andra stycket, ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
Paragrafen genomför artikel 54.2 första stycket i LUF-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 30 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Uppdatering av en elektronisk katalog
31 § Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan får den upphandlande enheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 4 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 32 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 32 §, artikel 54.4 i LUFdirektivet. Den saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 31 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
32 § För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande enheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till kraven i det berörda kontraktet, eller
2. meddela varje anbudsgivare att enheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade katalogen för att anpassa den till kraven i det berörda kontraktet.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 31 §, artikel 54.4 a och b i LUFdirektivet. Den har inte någon motsvarighet i LOU. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 32 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
33 § I ett meddelande enligt 32 § första stycket 2 ska den upphandlande enheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan enheten tilldelar ett kontrakt med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som enheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Paragrafen genomför artikel 54.5 i LUF-direktivet och har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 33 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
34 § Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en leverantör på begäran av den upphandlande enheten lämna anbud som har form av en elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Enheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 32 § första stycket 2 och andra stycket samt 33 §.
Paragrafen genomför artikel 54.6 i LUF-direktivet. Den har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 16.3.2. Paragrafen motsvarar 8 kap. 34 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 §
De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha ska anges som tekniska specifikationer. Specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
Andra stycket gäller också när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten, byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Paragrafen genomför artikel 60.1 första, andra och tredje styckena och, tillsammans med 3–5 §§, 60.3i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 1 § första stycket LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1. Paragrafen motsvarar 9 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Vad som avses med tekniska specifikationer utvecklas utförligare i bilaga 3. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av definitionen i 1 kap. 23 §. Av de allmänna principerna för offentlig upphandling följer att de tekniska specifikationerna ska tillåta att leverantörer deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och att de inte får innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling öppnas för konkurrens (jfr artikel 60.2 i LUF-direktivet)
I första stycket anges att specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§, dock endast om det inte strider mot andra bindande tekniska regler. En förutsättning för att de tekniska reglerna ska ha företräde framför bestämmelserna i 3–5 §§ är att de är förenliga med EU-rätten. Vidare anges att de tekniska specifikationerna ska avse egenskaper hos det som upphandlas. Stycket om företräde för avvikande tekniska regler motsvarar 6 kap. 2 § tredje stycket i LUF.
I andra stycket att egenskaperna också får avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Detta har hittills framgått av bilaga XXI till 2004 års LUF-direktiv och bilaga 4 till LUF. Det anges vidare att egenskaperna även får avse en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Vad avser tredje och fjärde styckena, se författningskommentaren till 9 kap. 1 § andra och tredje styckena i den nya lagen om offentlig upphandling.
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer
2 § När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl. Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet, ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Paragrafen genomför artikel 60.1 fjärde och femte styckena i LUFdirektivet och motsvarar 6 kap. 1 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå.
Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
En upphandlande enhet får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder och bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Paragrafen genomför artikel 60.3 a och c i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § första och andra styckena LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till standarder och bedömningar
4 §
Om d
e tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller
funktionskrav, ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdig".
Paragrafen genomför artikel 60.3 b i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 2 § LUF. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
5 § En upphandlande enhet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Paragrafen genomför artikel 60.3 d i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 3 § tredje stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning. Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Paragrafen genomför artikel 60.4 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 4 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Likvärdiga lösningar
7 § En upphandlande enhet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud som avser en vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller endast om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som enheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller de angivna kraven.
Paragrafen genomför artikel 60.6 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 6 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
I bilaga 3 utvecklas delvis vad som avses med de specifikationer som första stycket 1–5 hänvisar till med undantag för ”europeiskt tekniskt godkännande”. En definition av vad som avses med ett sådant godkännande återfinns i bilaga 4 till LUF.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
8 § Om en upphandlande enhet ställer krav genom att hänvisa till en standard eller bedömning enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Paragrafen genomför artikel 60.5 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.1.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Utredning om överensstämmelse
9 § En upphandlande enhet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av kontraktet enligt 17 kap., kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen genomför artikel 62.1 första och tredje styckena i LUFdirektivet och motsvarar 6 kap. 8 § LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
10 § Om en upphandlande enhet kräver en provningsrapport eller ett intyg som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den också godta en provningsrapport eller ett intyg från ett likvärdigt organ.
Paragrafen genomför artikel 62.1 andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
11 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 62.2 i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.2.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen. Som exempel på
”annan lämplig utredning” nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som enheten regelbundet använder i sina upphandlingar eller förhandsannonser. Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem. Om sådan tillgång inte kan ges till vissa specifikationer ska de tillhandahållas på något annat sätt.
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Paragrafen genomför artikel 63 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 9 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.4.
De tekniska specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel. De elektroniska medel som specifikationerna tillhandahålls med ska ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
I andra stycket anges när de tekniska specifikationerna ska tillhandahållas på annat sätt än med elektroniska medel.
Av tredje stycket framgår att om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, räcker det med att hänvisa till dessa handlingar.
Märkning
13 § Med märkning avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
Paragrafen genomför artikel 2.19 i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Efter synpunkter från Lagrådet har direktivets term märke i lagtexten uttryckts som märkning. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
14 §
En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna,
tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva en viss märkning som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märkningen endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märkningen är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märkningen grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märkningen har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märkningen är tillgänglig för alla berörda, och
6. kraven för märkningen fastställs av ett organ som den som ansöker om märkningen inte har ett avgörande inflytande över.
Om en upphandlande enhet inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs av en märkning, ska den ange vilka krav för märkningen som ska uppfyllas.
Om en märkning uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märkningen även rör kriterier som inte har anknytning till det som anskaffas, får den upphandlande enheten inte kräva märkningen för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Enheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märkningen som har anknytning till det som ska anskaffas.
Paragrafen genomför artikel 61.1 första och andra styckena och 61.2 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
15 § En upphandlande enhet som kräver en viss märkning enligt 14 § ska godta en annan märkning om kraven för den märkningen är likvärdiga med kraven för den angivna märkningen.
Paragrafen genomför artikel 61.1 tredje stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
16 § När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen haft möjlighet att få tillgång till den märkning som den upphandlande enheten kräver eller en likvärdig märkning och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning.
Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven för den angivna märkningen eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märkningen.
Paragrafen genomför artikel 61.1 fjärde stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 7 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.3.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Som exempel på annan lämplig utredning nämns i artikeln teknisk dokumentation från tillverkaren.
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med utföranden som avviker från dem som enheten har angett. Ett sådant anbud med alternativt utförande får beaktas endast om enheten i annonsen angett om den tillåter eller kräver sådana anbud.
Paragrafen genomför tillsammans med 18 § artikel 64.1 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § första och andra styckena LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Anbud med alternativa utföranden får krävas eller tillåtas oavsett vilka tilldelningskriterierna är.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud som avses i 17 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller redovisningen av anbuden, och
3. om anbud med ett alternativt utförande får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma utförande som enheten har angett.
Anbud med alternativa utföranden får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
Första stycket genomför tillsammans med 17 § artikel 64.1 andra stycket i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 10 § tredje stycket LUF. Andra stycket, som saknar direkt motsvarighet i direktivet motsvarar 6 kap. 10 § fjärde stycket i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Av artikel 64.1 andra stycket framgår med avseende på eventuella krav som uppställs för hur de alternativa anbuden ska presenteras att det är särskilt viktigt att ange om anbud med alternativa utföranden endast får lämnas om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har lämnats.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Paragrafen genomför artikel 64.2 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 17.1.5.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande enhet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling. En anbudsinfordran får dock, i de fall som regleras i 2 §, göras genom en förhandsannons och, i de fall som regleras i 4 §, göras genom en annons om kvalificeringssystem.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 5–12 §§.
Paragrafen genomför delar av artikel 44.4 och 44.5 samt delar av artikel 69 och del av artikel 92 i LUF-direktivet. Den motsvarar 7 kap. 1 och 2 §§ LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Av paragrafen framgår att all anbudsinfordran ska ske genom en annons. Upphandlande enheter får dock under de förutsättningar som anges i 2 § välja att i stället använda en förhandsannons eller, i de fall som anges i 4 §, en annons om kvalificeringssystem.
Bestämmelser om undantag från den generella annonseringsskyldigheten finns i 6 kap. 5–12 §§ om förhandlat förfarande utan föregående annonsering.
Vilka uppgifter en annons ska innehålla framgår av bilaga XI och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – del A i bilaga XVIII till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som fastställts av kommissionen i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011. Standardformulären finns tillgängliga på kommissionens webb-plats SIMAP med information om offentlig upphandling i Europa.
Förhandsannons som anbudsinfordran
2 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska genomföras med selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En enhet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 44.4 a, delar av artikel 67.2 samt del av artikel 92 i LUF-direktivet. Första stycket motsvarar 7 kap. 4 § LUF medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Första stycket reglerar möjligheten att i stället för en annons om upphandling använda sig av en förhandsannons som anbudsinfordran när kontraktet ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande. Till skillnad från den nya lagen om offentlig upphandling gäller bestämmelsen alla upphandlande enheter.
Av andra stycket framgår att en upphandlande enhet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 också får använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Regeringen avser att genomföra bestämmelser i direktivet om utformning och offentliggörande av annonser genom föreskrifter i en förordning, se 7 §. Sådana bestämmelser finns bl.a. i artikel 67.2 i LOUdirektivet, som anger att annonser ska innehålla uppgift om vilka varor, tjänster och byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering samt
att intresserade leverantörer ska anmäla sitt intresse. En motsvarande bestämmelse finns för förhandsannonser som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster i artikel 92.1 b i LUF-direktivet. Vidare anges i artikel 67.2 att en förhandsannons inte får omfatta en period som är längre än 12 månader och att förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas. En förhandsannons som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster får emellertid omfatta mer än 12 månader.
Vilka ytterligare uppgifter som ska finnas i en förhandsannons som används som anbudsinfordran framgår av del A avsnitt I och II i bilaga VI och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – del B i bilaga XVIII till LUF-direktivet. Annonserna ska utformas i enlighet med standardformulär som antagits av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 67.1 i LUF-direktivet. Paragrafens första stycke saknar direkt motsvarighet i LUF, medan andra stycket motsvarar 7 kap. 3 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Vilka uppgifter som ska finnas i en förhandsannons enligt paragrafen framgår av bilaga VI till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se artikel 71.1 i LUF-direktivet.
Regeringen avser att med stöd av 7 § meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser i den kommande förordning som behövs för direktivens genomförande.
Annons om kvalificeringssystem
4 § När en upphandlande enhet upprättar ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 4 § ska enheten i en annons upplysa om detta.
Paragrafen genomför delvis artikel 68 och del av artikel 92 i LUFdirektivet. Den motsvarar delvis 7 kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2. Paragrafen har inte någon motsvarighet i den nya lagen om offentlig upphandling.
Av 14 kap. 4 § framgår att en upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för val på förhand av leverantörer som får delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap. Kvalificeringssystem får även enligt 19 kap. 3 § tredje stycket användas vid urvalsförfarande.
Enligt paragrafen ska en upphandlande enhet som upprättar ett kvalificeringssystem upplysa om detta i en annons.
Regeringen avser att genomföra bestämmelser i direktivet om bl.a. utformning och offentliggörande av annonser genom föreskrifter i en förordning, se 7 §. Sådana bestämmelser finns i artikel 68.2, som anger att den upphandlande enheten i annonsen ska ange hur länge kvalificeringssystemet är giltigt och anmäla eventuella ändringar i giltighetstiden. Vidare ska den upphandlande enheten ange syftet med systemet och var reglerna för systemet finns tillgängliga. Kraven på vilka uppgifter som ska lämnas i annonsen gäller inte om annonsen avser ett kvalificeringssystem för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2. Däremot framgår av artikel 92.1 c att en annons om kvalificeringssystem som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster ska offentliggöras kontinuerligt.
Vad en annons om kvalificeringssystem närmare ska innehålla framgår av bilaga X och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – del C i bilaga XVIII till direktivet. Standardformulär för dessa annonser har fastställts av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Efterannons om resultatet av en upphandling
5 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks. En myndighet som tilldelat kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska skicka en efterannons senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt.
Trots första stycket får enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Paragrafen genomför artikel 70.1 och 70.2 andra och tredje styckena samt del av artikel 92 i LUF-direktivet. Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 7 kap. 6 § LUF, medan andra stycket inte har någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den paragrafen.
Vilka uppgifter som ska ingå i en efterannons framgår av bilaga XII och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – i del D i bilaga XVIII till LUF-direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som har fastställts av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Regeringen avser att med stöd av 7 § meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser i den kommande förordning som behövs för direktivens genomförande.
Annons om tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering
6 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–12 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 7 § i LUF, som infördes år 2010 (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 142 f.). Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Bemyndigande
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.1 och 18.1.2. Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Bestämmelser om annonsering finns förutom i detta kapitel även i en förordning från kommissionen om fastställande av standardformulär för offentliggörandet av meddelanden, se kommentaren till 1 §. De ytterligare föreskrifter om innehållet i och utformningen av annonser som krävs för genomförandet av direktiven avser regeringen att med stöd av denna paragraf meddela i en förordning.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
8 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering om upphandling och förhandsannonsering med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem, ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att lämna anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt andra stycket vid annonsering om kvalificeringssystem, ska enheten lämna sådana upplysningar i något av upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 i LUF-direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.3.
Första stycket genomför tillsammans med 9 § andra stycket artikel 73.1 första stycket i LUF-direktivet. Andra stycket genomför artikel 73.1 andra stycket i LUF-direktivet. Tredje stycket genomför tillsammans med 11 kap. 9 § artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i
LUF-direktivet. Vad som avses med upphandlingsdokument framgår av 1 kap. 24 §. Bestämmelser om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument finns också i 9 § andra stycket (inbjudan att bekräfta intresse) och 10 § andra stycket (inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog).
Paragrafen motsvarar delvis 10 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
9 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att bekräfta intresse. Om enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande enheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida ett varukontrakt avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om tilldelningskriterier samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 första stycket och artikel 74 i LUF-direktivet. Paragrafen genomför även bilaga XIII avsnitt 2 till LUFdirektivet. Paragrafen motsvarar 8 kap. 14 § LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.2.1.
Första stycket genomför artikel 74.1 andra stycket i LUF-direktivet. En inbjudan att bekräfta intresse kan utgöra startpunkten för tidsfrister för anbudsansökningar enligt 11 kap. 3 § vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Anbudsinfordran genom förhandsannonsering regleras i 2 §.
Andra och tredje styckena genomför tillsammans med 10 § andra och tredje styckena artikel 74.2 i LUF-direktivet (se även artikel 73.1 första stycket). Av 11 kap. 9 § framgår att tidsfristen för anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte ger sådan elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten som avses. Detta gäller dock inte vid en överenskommelse om tidsfristen enligt 11 kap. 7 § och vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 §.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan att bekräfta intresse minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga XIII avsnitt 2 till LUF-direktivet och 8 kap. 14 § tredje stycket LUF). I 4 kap. 15 §, 8 kap. 4, 12, 18 och 29 §§ samt 10 kap. 11 § finns ytterligare bestämmelser som reglerar innehållet i en inbjudan att bekräfta intresse.
Skriftlig inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog
10 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att lämna anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel ge de utvalda anbudssökandena fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog. Om enheten inte kan göra ett upphandlingsdokument tillgängligt med elektroniska medel och dokumentet inte heller har gjorts tillgängligt på något annat sätt, ska det bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar enligt 12 kap. 11 §,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas,
5. uppgift om tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
6. uppgift om tilldelningskriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Paragrafen genomför delar av artikel 74 i LUF-direktivet samt bilaga XIII avsnitt 1 till LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 8 kap. 11 § LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitten 18.2.2 (inbjudan) och 20.2.1 (uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar).
Första stycket genomför artikel 74.1 första stycket i LUF-direktivet. En inbjudan att lämna anbud enligt första stycket utgör startpunkten för tidsfrister enligt 11 kap. 7 §.
Endast de anbudssökande som väljs ut av den upphandlande enheten får lämna anbud vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. Detsamma gäller för rätten att delta i en konkurrenspräglad dialog. Den upphandlande enhetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 18 §.
Andra och tredje styckena genomför tillsammans med 9 § andra och tredje styckena artikel 74.2 i LUF-direktivet.
I tredje stycket anges genom en uppräkning i punktform vad en inbjudan minst ska innehålla i övrigt (jfr bilaga XIII avsnitt 1 till LUFdirektivet). Första punkten motsvarar delvis 8 kap. 11 § tredje stycket 1 LUF men har ingen motsvarighet i LUF-direktivet. Tidsfristen har betydelse för prövningen av om kompletterande upplysningar har begärts i god tid enligt 12 kap. 11 §. En annons enligt tredje punkten kan vara en annons om upphandling, en förhandsannons eller en annons om kvalificeringssystem. Sjunde punkten motsvarar 8 kap. 11 § tredje stycket 7 LUF men saknar motsvarighet i LUF-direktivet.
Anbudets giltighetstid
11 § En upphandlande enhet ska vid öppet förfarande i annonsen om upphandling
ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska enheten ange denna uppgift i en annons som används som anbudsinfordran, i en inbjudan att bekräfta intresse eller i en inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog.
En underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 12 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 11 § LUF. Någon motsvarande artikel i LUF-direktivet finns inte. Av bilaga XI del A till LUF-direktivet framgår dock att annonsen om upphandling vid öppet förfarande ska ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.4.1.
En annons som används som anbudsinfordran enligt första stycket kan vara en annons om upphandling, en förhandsannons eller en annons om kvalificeringssystem.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
11 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Kapitlet innehåller bestämmelser om tidsfrister, dvs. den tid som en leverantör har till sitt förfogande att komma in med en anbudsansökan eller ett anbud. De tidsfrister som normalt ska gälla ska i vissa fall förlängas. I andra fall får tidsfristerna förkortas. LUF-direktivets bestämmelser om tidsfrister finns i artiklarna 45–49, som behandlar upphandlingsförfarandena, samt i artiklarna 66 och 73.
De tidsfrister som behandlas i 11 kap. är de tidsfrister som styrs av LUF-direktivet. Tidsfrister för upphandling utanför det direktivstyrda området regleras i 19 kap. 15 §.
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbud inte kan lämnas annat än
efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
Paragrafen genomför artiklarna 66.1 och 66.2 i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 1 § och 9 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.2.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–10 §§.
Paragrafen genomför artikel 45.1 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § LUF med den skillnaden att tidsfristen enligt den paragrafen är minst 52 dagar. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.3.
Tidsfristen enligt 2 § kan förkortas enligt 5, 6 eller 10 § eller förlängas enligt 8 eller 9 §.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tidsfrist för anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Paragrafen genomför artikel 46.1 andra stycket, artikel 47.1 andra stycket, artikel 48.1 andra stycket och artikel 49.1 fjärde stycket första meningen i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § första stycket LUF, som dock inte innehåller någon reglering för konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.4.
I bestämmelsen behandlas tidsfristen för anbudsansökningar. Minimitidsfristen är 15 dagar. Av LUF-direktivets bestämmelser framgår dock att tidsfristen som regel ska vara minst 30 dagar. De angivna tidsfristerna för anbudsansökningar är kortare än tidsfristerna i 8 kap. 3 § LUF. Möjligheten att använda en förhandsannons som anbudsinfordran gäller enligt 10 kap. 2 § vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Inbjudan att bekräfta intresse regleras i 10 kap. 9 §.
Tidsfristen för anbud vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering behandlas i 7 §. Tidsfristen för anbud vid konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap regleras inte särskilt i LUF-direktivet. Bestämmelsen i 1 § är dock tillämplig även i dessa fall. Den upphandlande enhetens uppmaning till de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud vid konkurrenspräglad dialog behandlas i 6 kap. 18 §. Bestämmelsen om inbjudan att lämna anbud i 10 kap. 10 § omfattar även förfarandet för inrättande av innovationspartnerskap.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Se kommentarerna till 8 kap. 8 och 11 §§. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat vid öppet förfarande, får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen
1. innehöll de uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten I och II till direktiv 2014/25/EU, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Paragrafen genomför artikel 45.2 i LUF-direktivet och motsvarar 8 kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.5.
Tidsfristen för anbud enligt 5 § överensstämmer med tidsfristen för anbud vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §. Bestämmelsen ger möjlighet till en kortare tidsfrist än vad 8 kap. 5 § LUF medger (normalt minst 36 dagar och aldrig kortare än 22 dagar). Vid en förkortning av tidsfristen måste alltid en bedömning av upphandlingens komplexitet göras enligt 1 §. Förhandsannonsering vid öppet förfarande regleras i 10 kap. 3 §.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt vid öppet förfarande, får tidsfristen enligt 2 § bestämmas till minst 30 dagar.
Paragrafen genomför artikel 45.4 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.6.
Bestämmelsen innebär att den tidsfrist för anbud vid öppet förfarande som anges i 2 § får förkortas med fem dagar, om den upphandlande enheten tillåter elektronisk anbudsinlämning. Om förutsättningarna i 10 § är uppfyllda får tidsfristen förkortas utöver vad som följer av 6 §. Bestämmelserna i 1 och 9 §§ måste dock iakttas när tidsfristen bestäms.
Av 12 kap. framgår att den upphandlande enheten, utom i vissa undantagssituationer, ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med enheten. Elektroniska anbud ska alltså som huvudregel tillåtas.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till en gemensam tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena.
Om en sådan överenskommelse inte nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Paragrafen genomför artikel 46.2 andra och tredje styckena samt artikel 47.2 andra och tredje styckena i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 8 kap. 4 § LUF, vars andra stycke dock innehåller en rekommenderad minsta tidsfrist om 24 dagar. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.7.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förlängning av tidsfristen för anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. kompletterande upplysningar inte lämnas inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 11 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 66.3 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 8 kap. 9 § LUF. Andra punkten saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.8.
Paragrafen motsvarar 11 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Paragrafen genomför delar av artikel 73.1 tredje och fjärde styckena i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.9.
Första stycket motsvarar, förutom tredje punkten, 11 kap. 9 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Bestämmelser om elektronisk tillgång till upphandlingsdokument finns i 10 kap. 8 § första och tredje styckena (annonsering), 9 § andra stycket (inbjudan att bekräfta intresse) och 10 § andra stycket (inbjudan att lämna anbud, att förhandla eller att delta i dialog).
Av andra stycket framgår att förlängningen med fem dagar inte ska göras om tidsfristen bestäms efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §. Om bestämmelserna om förlängning i 8 och 9 §§ skulle bli tillämpliga samtidigt under anbudsfristen, torde tidsfristen få bestämmas enligt den bestämmelse som innebär den längsta tidsfristen.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Påskyndat förfarande
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för anbud vid öppet förfarande som anges i 2 eller 6 §, får tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Paragrafen genomför artikel 45.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.10.
Paragrafen motsvarar delvis 11 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Uttalandena i skäl 46 i LOU-direktivet torde även vara vägledande för tillämpningen av ifrågavarande paragraf (jfr skäl 89 i LUF-direktivet).
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande enhet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Enheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Paragrafen genomför artikel 40.1 första stycket och artikel 55.3 i LUFdirektivet (jfr skälen 63 och 64 i LUF-direktivet). Tillsammans med 5 § genomför paragrafen även artikel 52.3 i LUF-direktivet. Första och tredje styckena saknar motsvarighet i LUF. Andra stycket motsvarar 9 kap. 2 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Paragrafen genomför artikel 40.5 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
I artikel 40.5 andra stycket a–c i LUF-direktivet ges exempel på vad som avses med lämpliga, alternativa elektroniska medel. Av artikel 40.4 i LUF-direktivet framgår vidare att elektroniska modellverktyg för bygginformation (dvs. teknik för s.k. byggnadsinformationsmodellering, förkortad BIM) får användas som alternativa elektroniska medel vid upphandling av byggentreprenadkontrakt och vid projekttävlingar.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande enhet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får enheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
Paragrafen genomför artikel 40.1 andra stycket i LUF-direktivet (jfr skäl 64 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
4 § En upphandlande enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
Paragrafen genomför artikel 40.1 fjärde stycket i LUF-direktivet (jfr skäl 65 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
5 §
Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande enheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen genomför artikel 40.2 och delar av artikel 52.3 i LUFdirektivet (jfr skäl 69 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Vad som avses med de väsentliga delarna av upphandlingen framgår av artikel 40.2 i LUF-direktivet. Av artikel 52.3 i LUF-direktivet framgår att muntlig kommunikation inte får användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda.
Paragrafen genomför artikel 40.6 första stycket a i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § första stycket LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i LUF-direktivet (jfr dock artikel 40.6 första stycket c i LUF-direktivet och skäl 68 i LUFdirektivet). Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 3 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Paragrafen genomför artikel 40.6 första stycket b i LUF-direktivet och delar av bilaga V till LUF-direktivet (jfr skäl 68 i LUF-direktivet). Bestämmelsens andra och tredje stycken motsvarar delvis 9 kap. 3 § tredje och fjärde styckena LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Paragrafen genomför artikel 40.3 första meningen i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 6 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Paragrafens första stycke genomför artikel 40.3 andra meningen i LUFdirektivet. Andra stycket är en nationell bestämmelse. Paragrafen motsvarar 9 kap. 7 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.1.
Av bilaga XI del A till LUF-direktivet framgår att en annons om upphandling vid öppet förfarande ska innehålla uppgift om tid och plats för öppnande av anbud samt vilka personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande enhet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid.
Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 § ska kompletterande upplysningar lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för anbud.
Paragrafen genomför artikel 73.2 i LUF-direktivet och motsvarar 8 kap. 10 § andra stycket och 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.1.
Om kompletterande upplysningar inte lämnas inom den tid som anges i 11 § ska tidsfristen för anbud förlängas enligt 11 kap. 8 § 1. Av 10 kap. 10 § tredje stycket 1 framgår att en inbjudan att lämna anbud ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Underrättelse om beslut
12 §
En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta
anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela ett kontrakt eller att ingå ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när enheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen genomför artikel 75.1 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 9 § LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.2.
I artikel 75.1 i LUF-direktivet behandlas även den upphandlande enhetens skyldighet att ge information vid beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem. Denna underrättelseskyldighet regleras i 8 kap. 9 §. Bestämmelsen i 12 § är givetvis även tillämplig vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem, om tilldelningsbeslut fattas eller om upphandlingen avbryts eller görs om.
Att efterannonsering ska ske vid beslut om att tilldela kontrakt eller ingå ramavtal följer av 10 kap. 5 §. Beslut om uteslutning av leverantör regleras i 13 kap. 8 §.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som
begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Paragrafen genomför artikel 75.2 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 10 § LUF. Andra punkten i andra stycket är dock ny. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 20.2.3.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
14 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling.
Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Dokumentationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Paragrafens första stycke genomför tillsammans med 16 § artikel 100.2 i LUF-direktivet och motsvarar 12 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Andra stycket genomför tillsammans med 15 § tredje stycket artikel 100.3 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Bestämmelsen reglerar den allmänna dokumentationsplikten under en upphandling. Därutöver gäller skyldigheten att bevara lämplig information enligt 15 §. Av 16 § framgår att dokumentationen ska bevaras i minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades. I
artikel 100.2 i LUF-direktivet ges exempel på vad dokumentationsplikten omfattar.
Information om upphandlingsförfaranden
15 § En upphandlande enhet ska bevara lämplig information om varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Informationen som bevaras ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut om
1. kvalificering, uteslutning och urval av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,
2. användning av förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
3. tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. om att viss upphandling ska undantas från lagens tillämpningsområde, och
4. att godkänna inlämning av anbud med andra medel än elektroniska. Informationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Paragrafens första stycke genomför artikel 100.1 första stycket i LUFdirektivet och motsvarar delvis 9 kap. 14 § första stycket LUF. Andra stycket fjärde punkten genomför även artikel 40.1 femte stycket i LUFdirektivet. Tredje stycket genomför tillsammans med 14 § andra stycket artikel 100.3 i LUF-direktivet. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Skyldigheten att bevara information enligt första stycket är en nyhet i fråga om ramavtal och dynamiska inköpssystem. Fjärde punkten i andra stycket saknar motsvarighet i 9 kap. 14 § LUF.
Bevarande av handlingar
16 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 och 15 §§ och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt denna lag. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Paragrafens första stycke är en upplysningsbestämmelse som saknar motsvarighet i LUF-direktivet. Andra stycket genomför tillsammans med 14 § artikel 100.2 i LUF-direktivet. Stycket motsvarar 9 kap. 14 § andra och tredje styckena LUF. Tredje stycket genomför tillsammans med 19 kap. 31 § tredje stycket artikel 99.6 första stycket i LUF-direktivet. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.3.
Hänvisningarna till de dokument som ska bevaras enligt andra stycket har anpassats till de nya bestämmelserna i 14 och 15 §§.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tillgång till kontrakt
17 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 18–23 §§.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LUF-direktivet och LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.6
Begreppen upphandlande enhet och upphandlande myndighet definieras i 1 kap. 22 och 23 §§.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 16 § tredje stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
Paragrafen är ny och genomför tillsammans med 19 kap. 33 § artikel 99.6 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
19 § En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande enhetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande enheten får inte lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
20 § En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande enhet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§förvaltningslagen (1986:223).
21 § En upphandlande enhet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor. För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får enheten ta högst 50 kronor.
För varje sida därutöver får enheten ta högst 2 kronor.
Om myndigheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får enheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
22 § Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
23 § Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande enheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
Paragraferna 19–23 är nya. De saknar motsvarighet i LUF-direktivet och LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Paragraferna motsvarar 12 kap. 20–24 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentarerna till dessa bestämmelser.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
När en upphandlande enhet som är en myndighet ska utesluta en leverantör
1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen genomför tillsammans med 2 § bestämmelserna om grunder för uteslutning i artikel 80.1 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § första och andra styckena LUF. Första stycket 5 och 6 saknar dock motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen gäller för upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter och kan leda till uteslutning av en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling. I paragrafen anges olika grunder som ska leda till uteslutning.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten genom en kontroll enligt 14 kap. 3 § eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Paragrafen genomför tillsammans med 1 § bestämmelserna om grunder för uteslutning i artikel 80.1 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 3 § första stycket 5 LUF med den skillnaden att uteslutning enligt första stycket ”ska” beslutas i stället för ”får”. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen gäller för upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter och kan leda till uteslutning av en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling. Den tar vidare sikte på att betalningar av skatter och avgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker inte har fullgjorts. Första stycket innehåller grunder som ska leda till uteslutning medan andra stycket innehåller sådana som får leda till uteslutning.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
När en upphandlande enhet får utesluta en leverantör
3 § En upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling.
Paragrafen genomför tillsammans med 4 § bestämmelserna om grunder för uteslutning i artikel 80.1 första stycket i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen gäller för upphandlande enheter som inte är upphandlande myndigheter och kan leda till uteslutning av en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling. Som framgår av paragrafen rör det sig om grunder som får leda till uteslutning.
4 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 7 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt detta kapitel eller 14 kap. 3 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 1 och 2 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 3 §, eller
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
Paragrafen genomför tillsammans med 3 § bestämmelserna om grunder för uteslutning i artikel 80.1 första stycket i LUF-direktivet. Punkterna 1, 2, och 7 i paragrafen motsvarar i huvudsak 10 kap. 3 § första stycket 1, 2, 4 och 6 LUF. Övriga punkter i paragrafen saknar motsvarigheter i LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafen gäller för upphandlande enheter oavsett om de är upphandlande myndigheter eller inte och kan leda till uteslutning av en
leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling. Som framgår av paragrafen rör det sig om grunder som får leda till uteslutning.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Utredning
5 § En upphandlande enhet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt enheten utgör skäl för uteslutning.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 4 §, ska inte uteslutas om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller missförhållandet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller missförhållanden.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring dessa.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter, eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas på de grunder som anges 2 §.
7 § En upphandlande enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande enhet kan när som helst under ett upphandlingsförfarande utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
Paragraferna 5-8 genomför artikel 80.1 i LUF-direktivet och saknar motsvarigheter i LUF. Bestämmelserna i 5 § har utformats med beaktande av Lagrådets förslag, medan 6 och 8 §§ har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.2.
Paragrafernas bestämmelser är tillämpliga om uteslutning aktualiseras på någon av de grunder som avses i 1–4 §§. I artikel 80.1 i LUFdirektivet anges att grunderna för uteslutning ska tillämpas enligt de villkor som anges i artikel 57 i LOU-direktivet. Av detta följer att även bestämmelserna om utredning vid uteslutning, om undantag från uteslutning i vissa fall och om beslut om uteslutning i artikel 57 i LOUdirektivet ska tillämpas.
Paragraferna motsvarar 13 kap. 4–7 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentarerna till de bestämmelserna.
14 kap. Kvalificering
Fastställande av villkor för uteslutning och kvalificering
1 § En upphandlande enhet får i en upphandling fastställa objektiva villkor för uteslutning och kvalificering och ska i så fall se till att dessa villkor är tillgängliga för de presumtiva leverantörerna.
Om den upphandlande enheten är en myndighet ska den fastställa grunder för uteslutning av leverantörer i den utsträckning som framgår av 13 kap.
Paragrafen genomför artikel 78.1 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelserna motsvarar 11 kap. 8 § LUF.
Paragrafen innehåller bestämmelser om fastställande av villkor för uteslutning och kvalificering och skiljer sig åt från 11 kap. 8 § LUF genom att det i bestämmelsen uttryckligen anges att villkor får ställas. Paragrafen gäller krav som ställs vid en specifik upphandling, till skillnad från krav som ställs för kvalificering till ett kvalificeringssystem som regleras i 5 §.
Paragrafen ger uttryck för det för försörjningssektorerna specifika förhållandet att en upphandlande enhet inte är begränsad till att använda enbart vissa i lagen uppräknade specifika kvalificeringskrav. Den upphandlande enheten är alltså fri att ställa de krav den finner lämpligt så länge de inte strider mot de allmänna principerna för upphandling. Upphandling inom försörjningsområdet skiljer sig alltså från offentlig upphandling i detta hänseende.
I andra stycket anges att upphandlande enheter som är myndigheter ska fastställa grunder för uteslutning av leverantörer i den utsträckning som framgår av 13 kap. Detta innebär att upphandlande enheter som är myndigheter ska tillämpa de grunder för uteslutning som är obligatoriska enligt 13 kap. Detta framgår även av bestämmelserna om uteslutning i 13 kap. För en upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet är det frivilligt att tillämpa såväl de obligatoriska som de ickeobligatoriska uteslutningsgrunderna.
Lagrådet har efterfrågat ett klargörande om hur bestämmelsen förhåller sig till bestämmelserna om uteslutning i 13 kap. och om en enhet ska kunna fastställa uteslutningsgrunder som går utöver de som anges i 13 kap. Som princip är den upphandlande enheten inte bunden av de uteslutningsgrunder som regleras i 13 kap. utan kan om den vill tillämpa uteslutningsgrunder som går utöver de som regleras i 13 kap. Detta förutsätter givetvis att de allmänna principerna som proportionalitetsprincipen och likabehandlingsprincipen följs.
2 § En upphandlande enhet får tillämpa sådana kvalificeringskrav som avses i 14 kap. 1 § första stycket lagen (0000:000) om offentlig upphandling för att välja ut leverantörer. Enheten ska i så fall tillämpa 14 kap. 1–5 §§ den lagen.
Paragrafen genomför artikel 80.2 i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.1. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF
Paragrafen innehåller bestämmelser om tillämpligheten av vissa bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling när det gäller
kvalificeringskrav. Som framgår av kommentaren till 1 § är en upphandlande enhet inte begränsad till att använda enbart vissa i lagen uppräknade specifika kvalificeringskrav. Detta handlingsutrymme motiveras enligt EU-lagstiftaren av ett behov av att säkerställa god affärssed och samtidigt medge största möjliga flexibilitet (se skäl 92 i direktivet). Bestämmelsen gäller både för krav som ställs i en specifik upphandling och krav som en enhet ställer för kvalificering i ett kvalificeringssystem.
Om enheten väljer att tillämpa sådana kvalificeringskrav som avser behörighet att utöva yrkesverksamhet, ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet och som regleras i den nya lagen om offentlig upphandling, ska enheten dock tillämpa den lagens regler med avseende på de kraven. Se även författningskommentarerna till aktuella bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kontroll av leverantörer
3 § En upphandlande enhet ska tillämpa 15 kap.1–13 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den
1. kontrollerar om en leverantör ska uteslutas med stöd av 13 kap. 1–4 §§, och
2. kontrollerar om en leverantör uppfyller de krav som avses i 2 §.
Paragrafen genomför artikel 80.3 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF.
Paragrafen anger att bestämmelserna om utredning av förhållanden hos leverantören i lagen om offentlig upphandling ska tillämpas även vid upphandling inom försörjningssektorerna när grund för uteslutning kontrolleras och när det kontrolleras om leverantören uppfyller de kvalificeringskrav som ställts. När det gäller kvalificering är det enbart de krav som ställs enligt 2 § som ska föranleda kontroll enligt 15 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling, dvs. sådana krav som avses i 14 kap. 1 § första stycket i den lagen. Som framgår av 2 § kan sådana krav ställas både i specifika upphandlingar och för kvalificering i ett kvalificeringssystem.
När en upphandlande enhet tillämpar 15 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling ska den tillämpa bestämmelserna på samma sätt som en upphandlande myndighet. Se även författningskommentaren till 15 kap. 1–13 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kvalificeringssystem
Upprättande av ett kvalificeringssystem
4 § En upphandlande enhet får ha ett kvalificeringssystem för att på förhand välja ut leverantörer som ska få delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller förfaranden för inrättande av innovationspartnerskap. Deltagande i ett kvalificeringssystem får begränsas till upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader. Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser.
En leverantör ska när som helst kunna ansöka om att bli kvalificerad till kvalificeringssystemet.
När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas, ska även 2, 3, 11, 14–16, 18 och 19 §§, 10 kap. 4 § samt 15 kap. tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 77.1, artikel 77.2 första stycket och, tillsammans med 9 §, 77.4 i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 2 § LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om upprättande av ett kvalificeringssystem. Nuvarande lag innehåller bestämmelser om två olika tvåstegsförfaranden, nämligen selektivt förfarande och förhandlat förfarande. Då den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna har tillförts bestämmelser om ytterligare två tvåstegsförfaranden, konkurrenspräglad dialog och inrättande av innovationspartnerskap, består den avslutande uppräkningen av förfaranden i första stycket första meningen av fyra förfaranden. Som framgår av artikel 44.4 första stycket b i direktivet får ett kvalificeringssystem användas vid tilldelning genom selektivt förfarande, förhandlat förfarande, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Uppräkningen i tredje stycket av vilka bestämmelser som ska tillämpas motsvarar de bestämmelser som utöver de som är samlade under rubriken kvalificeringssystem är tillämpliga på kvalificeringssystem.
Fastställande av krav och regler för kvalificeringssystemet
5 § Den upphandlande enheten ska ange vilka krav en leverantör ska uppfylla för att kvalificera sig enligt kvalificeringssystemet och, i den utsträckning som framgår av 13 kap., grunder för uteslutning från kvalificeringssystemet.
Den upphandlande enheten ska även ange regler för driften av kvalificeringssystemet, som regler för registrering i systemet, regelbunden uppdatering av kvalificeringar samt systemets giltighetstid.
Enheten får ange kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem. Kraven och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
Kraven för kvalificering enligt första stycket får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
Paragrafen genomför artikel 77.2 andra stycket, 77.2 tredje stycket andra meningen och 77.3 i LUF-direktivet och motsvaras delvis av 11 kap. 3 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav för kvalificering till och regler för driften av kvalificeringssystem. Första stycket första meningen motsvarar nuvarande 11 kap. 3 § första stycket första meningen LUF.
I paragrafen har genom andra stycket förtydligats att även reglerna för driften av kvalificeringssystemet ska anges. I artikel 77.2 andra stycket i direktivet exemplifieras vad regler om driften kan omfatta. Enligt artikeln kan sådana regler omfatta registrering i systemet, regelbunden uppdatering av kvalificeringar och systemets varaktighet. På Lagrådets inrådan har exemplen på vad som ska omfattas av reglerna tagits in i bestämmelsen.
Regleringen hindrar inte att en leverantör åberopar andra leverantörers kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för kvalificering som avser
ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet. Andra leverantörers kapacitet kan sålunda åberopas för kvalificering till ett kvalificeringssystem vilket regleras i 11 § som gjorts tillämplig på kvalificeringssystem samt 14–16 §§.
Bestämmelsen i tredje stycket första meningen följer av artikel 77.3 andra stycket och motsvaras av 11 kap. 3 § första stycket andra meningen LUF. Direktivet har inte ändrats i den delen i jämförelse med det gamla direktivet. Lagrådet har invänt att bestämmelsen i nuvarande 11 kap. 3 § första stycket andra meningen LUF inte motsvarar direktivets innebörd och anser att bestämmelsen bör utformas i enlighet med direktivets innebörd.
Nuvarande bestämmelse tillkom på Lagrådets förslag. Det är troligt att bestämmelsens avsikt, som Lagrådet i det lagstiftningsärendet argumenterade, är att klargöra att en enhet kan använda sig av andra enheters kvalificeringssystem som ett alternativ till att upprätta ett eget system. Som det får förstås är intresserade leverantörer i sådana fall hänvisade till att söka kvalificera sig i den andra enhetens system för att kvalificera sig för den upphandlande enhetens upphandlingar. Regeringen delar Lagrådets uppfattning om att bestämmelsens utformning i nuvarande lagstiftning inte helt klart åskådliggör detta syfte. Det har emellertid inte vid remitteringen eller annars framkommit att den aktuella skriviningen vållar några svårigheter i tillämpningen eller framkommit någon som helst kritik mot den. Bestämmelsen utformas därför med nuvarande lagstiftning som förebild.
Tekniska specifikationer
6 § Om kraven för deltagande i kvalificeringssystemet omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 13–16 §§ tillämpas i fråga om specifikationerna.
Paragrafen genomför artikel 77.2 tredje stycket första meningen i LUFdirektivet och motsvaras av 11 kap. 4 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav för kvalificering i form av tekniska specifikationer.
Beslut om kvalificering av leverantör
7 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslut kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 5 och 6 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Paragrafen genomför artiklarna 75.4 och 75.5 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 9 kap. 12 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
I första stycket anges nu att ansökan ska prövas inom sex månader. Enligt 9 kap. 12 § LUF ska ansökan prövas ”inom skälig tid”. Det har förtydligats att underrättelsen om förseningen ska lämnas inom två månader från tidpunkten för ansökan.
Andra stycket avser beslut om avslag på en ansökan om att få delta i ett kvalificeringssystem. Det följer av likabehandlingsprincipen att en upphandlande enhet inte får godkänna en sökande som inte uppfyller kvalificeringskriterierna i 5 och 6 §§ (jfr prop. 2006/07:128 del 1 s. 523).
Ett beslut om att avslag kan bli föremål för överprövning enligt 20 kap.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
8 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 5 och 6 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
Paragrafen genomför artikel 75.6 i LUF-direktivet och motsvarar 9 kap. 13 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
Ett beslut om uteslutning kan bli föremål för överprövning enligt 20 kap.
Förteckning över leverantörer
9 § De leverantörer som av den upphandlande enheten har antagits till kvalificeringssystemet ska föras upp i en förteckning. Av förteckningen ska det framgå om en leverantörs kvalificering är begränsad till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 77.4 i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 6 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2
Paragrafen innehåller bestämmelser om förteckningar av kvalificerade leverantörer. Till skillnad från den motsvarande bestämmelsen i 11 kap. 6 § LUF finns det i paragrafen inte någon uttrycklig hänvisning till att förteckningen ska bevaras enligt en viss bestämmelse. Att förteckningen ska bevaras följer dock av bestämmelserna om dokumentation av förfaranden och om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna (se avsnitt 20.3).
Kvalificerad leverantör ska väljas
10 § Om en anbudsinfordran görs genom en annons om kvalificeringssystem, får endast de leverantörer delta som redan är kvalificerade i systemet
Paragrafen genomför artikel 77.5 i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 7 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.2.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt ska väljas från den grupp av leverantörer som är kvalificerade i kvalificeringssystemet.
I förhållande till motsvarigheten i nuvarande 11 kap. 7 § LUF saknar paragrafen en uppräkning av tvåstegsförfarandena enligt den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Att en upphandling som genomförs enligt något av tvåstegsförfarandena selektivt förfarande, förhandlat förfarande, konkurrenspräglad dialog eller förfarande för inrättande av innovationspartnerskap också kan ske med hjälp av ett kvalificeringssystem följer redan av 4 §. Nuvarande lag och den nya lagen skiljer sig därvidlag inte åt, då båda medger att en upphandling sker med hjälp av kvalificeringssystem om något av lagarnas tvåstegsförfarande används i upphandlingen.
Lagrådet har föreslagit en mer direktivnära lydelse av bestämmelsen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning att bestämmelsen bör utformas i närmare anslutning till direktivet. Någon ändring i sak är inte avsedd med denna förändring.
Leverantörer och andra företags kapacitet
Leverantörers åberopande av andra företags kapacitet
11 § En leverantör får åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kapaciteten gäller relevant yrkeserfarenhet, eller en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget får leverantören åberopa andra företags kapacitet endast om samma företag ska utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten krävs.
Första och andra stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
Paragrafen genomför tillsammans med 14 §, artikel 79.1 första stycket och artikel 79.2 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar direkt motsvarighet i LUF men motsvaras delvis av 11 kap. 8 § andra stycket LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3.
Paragrafen innehåller i första stycket en grundläggande bestämmelse om leverantörers rätt att åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla vissa krav. Andra enheters kapacitet kan endast utnyttjas för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet och som omfattas av 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3 i den nya lagen om offentlig upphandling. Om frågan gäller uppfyllande av andra krav kan andra företags kapacitet inte åberopas (jfr författningskommentaren till 11 kap. 8 § i prop. 2006/07:128 del 1 s. 536).
Rätten att åberopa andra företags kapacitet är enligt andra stycket begränsad när gäller yrkeserfarenhet, eller en tjänsteleverantörs eller
byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget. I de fallen måste det företag som åberopas också utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten åberopas.
Det framgår vidare av tredje stycket att en leverantör kan åberopa andra företags kapacitet oavsett arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen samt att det är leverantören som ska visa att den kan förfoga över de nödvändiga resurserna vid fullgörandet av kontraktet. Som framgår av artikel 79.2 första stycket sista meningen i direktivet kan detta visas genom att leverantören lämnar in ett dokument av vilket det framgår att företagen åtar sig att tillhandahålla nödvändiga resurser. Något krav på att ett sådant dokument lämnas in som bevis ställs emellertid inte upp.
Paragrafen motsvarar 14 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Åberopande av andra företags kapacitet vid en upphandling
12 § Om villkoren för att tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 2 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kvalificeringskraven för upphandlingen och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket som den upphandlande enheten har hänvisat till eller tillämpliga kvalificeringskrav, ska den upphandlande enheten begära att leverantören byter ut företaget mot ett annat företag.
Paragrafen genomför artikel 79.2 andra stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3.
Första stycket innehåller bestämmelser om kontroll av om de företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller tillämpliga krav.
Kopplingen till den nya lagen om offentlig upphandling begränsar sig beträffande kvalificeringskraven, liksom vid kontroll av leverantören själv, till sådana krav som anges i den lagen. När det gäller uteslutningsgrunder ska de företag som åberopas av en leverantör kontrolleras enligt den nya lagen om offentlig upphandling i den utsträckning som grunder för uteslutning tillämpas som villkor. Även i det avseende gäller samma regler för åberopade enheter som för leverantören själv. För upphandlande enheter som är myndigheter är det obligatoriskt att tillämpa de obligatoriska uteslutningsgrunderna.
Andra stycket innehåller bestämmelser om byte av företag vars kapacitet åberopas. När kontrollen enligt första stycket visar att förhållandena hos ett företag vars kapacitet åberopas är sådana att det föreligger skäl för obligatorisk uteslutning enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket ska den upphandlande enheten begära att leverantören byter ut företaget. Leverantören ska således i sådana fall beredas tid att komma in med uppgifter om vilket annat företags kapacitet denne önskar åberopa.
Detta gäller oavsett om den upphandlande enheten är en myndighet eller inte, däremot är det inte nödvändigt för enheter som inte är myndigheter
Prop. 2015/16:195 att tillämpa uteslutningsgrunderna. Om de tillämpar uteslutningsgrunderna måste de emellertid även tillämpa denna bestämmelse om det vid kontroll framkommer att någon uteslutningsgrund är tillämplig på företaget som åberopas. Det finns inte heller något hinder emot att tillämpa ordningen om det befinns föreligga skäl för uteslutning enligt de fakultativa grunderna, 13 kap. 4 §.
När det gäller kvalificeringskraven anges i artikel 79.2 andra stycket att en upphandlande enhet ska begära att en leverantör byter ut ett åberopat företag även i det fall det inte uppfyller ett relevant urvalskriterium. Även i de fall då ett åberopat företag inte uppfyller det eller de krav som det åberopats för att uppfylla ska myndigheten således begära att leverantören byter ut företaget.
En liknande bestämmelse finns i 14 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
13 § En upphandlande enhet får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Paragrafen genomför artikel 79.2 tredje stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om solidariskt ansvar för fullgörandet av ett kontrakt. En motsvarande bestämmelse finns i 14 kap. 8 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Andra företags kapacitet vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem
14 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet, ska leverantören visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna under hela kvalificeringssystemets giltighetstid.
Paragrafen genomför, tillsammans med 11 §, artikel 79.1 första stycket i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvaras delvis av 11 kap. 5 § LUF. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att leverantören ska visa att den förfogar över åberopade företags kapacitet. Som framgår av artikel 79.1 första stycket sista meningen i direktivet kan detta visas genom att leverantören lämnar in ett dokument av vilket det framgår att företagen åtar sig att tillhandahålla resurserna under systemets giltighet. Något krav på att ett sådant dokument lämnas in som bevis ställs emellertid inte upp.
15 § Om villkoren för att tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 2 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kraven för kvalificeringssystemet och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket som den upphandlande enheten har
hänvisat till, ska den upphandlande enheten begära att leverantören åberopar ett annat företags kapacitet.
Paragrafen genomför artikel 79.1 andra stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. En liknande bestämmelse finns i 14 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Bestämmelsen gäller vid kvalificering till ett kvalificeringssystem och motsvarar 12 § som gäller vid upphandlingar, se vidare kommentaren till den bestämmelsen. När det gäller kvalificeringskraven anges i artikel 79.2 andra stycket, som genomförs genom 12 §, att en upphandlande enhet ska begära att en leverantör byter ut ett åberopat företag även i det fall det inte uppfyller ett relevant urvalskriterium. Motsvarande skrivning saknas i artikel 79.1 beträffande urvalskriterier för kvalificering i ett kvalificeringssystem. Något krav på att den upphandlande enheten ska begära att leverantören ska byta ut ett företag som inte uppfyller ett relevant kvalificeringskrav i ett kvalificeringssystem ställs därför inte i denna bestämmelse. Det ställs endast krav på att enheten ska begära att de företag byts ut för vilka det finns grund för uteslutning enligt 13 kap. 1 § och 2 § första stycket som den upphandlande enheten har hänvisat till.
16 § En upphandlande enhet får kräva som villkor för deltagande i kvalificeringssystemet att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av kontraktet om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Paragrafen genomför artikel 79.1 tredje stycket i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF.
Paragrafen innehåller bestämmelser om solidariskt ansvar för fullgörandet av ett kontrakt. En motsvarande bestämmelse finns i 14 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Krav avseende vissa avgörande uppgifter
17 § Den upphandlande enheten får kräva att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras direkt av leverantören själv om kontraktet avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
Paragrafen genomför artikel 79.3 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 23.2.3. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF.
Paragrafen innehåller bestämmelser om krav på att andra företags kapacitet under vissa omständigheter inte kan utnyttjas för att fullgöra ett kontrakt. Bestämmelsen har inte gjorts tillämplig vid kvalificering till ett kvalificeringssystem. Ett sådant villkor som avses i bestämmelsen ställs rimligen först när det är aktuellt att tilldela ett specifikt kontrakt. I
14 kap. 8 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling finns en motsvarighet till bestämmelsen, se författningskommentaren till den bestämmelsen.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
18 § Om den upphandlande enheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska enheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När leverantören inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska enheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
Paragrafen genomför artikel 81.1 i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 11 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.5. Paragrafen motsvarar 15 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Miljöledningsstandarder
19 § Om den upphandlande enheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska enheten precisera kraven genom att hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom (Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES).
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska enheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa att åtgärderna är likvärdiga med de som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Paragrafen genomför artikel 81.2 i LUF-direktivet och motsvaras av 11 kap. 12 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 24.1.5. Paragrafen motsvarar
15 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
15 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Utvärdering och tilldelning
Tilldelning av kontrakt och grunder för utvärdering
1 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
Paragrafen genomför artikel 82.1 och, tillsammans med 2 och 3 §§, artikel 82.2 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 1 § första stycket LUF. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelningskriterier
2 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett tilldelningskriterium ska anses ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna vara eller tjänst eller till byggnadsverket under något skede av livscykeln.
Tilldelningskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande enheten en obegränsad valfrihet. De ska presenteras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det finns anledning ska enheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
3 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
Paragraferna genomför tillsammans med 1 § artikel 82.2, 82.4 och 83.3 i LUF-direktivet och motsvarar delvis 12 kap. 1 § andra stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragraferna motsvarar 16 kap. 2 och 3 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentarerna till dessa bestämmelser.
Livscykelkostnader
4 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud enligt 2 och 3 §§ får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara eller tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas.
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om enheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen, ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod enheten kommer att använda för att fastställa livscykelkostnaderna.
Paragrafen genomför artikel 83.1, och tillsammans med 5 §, artikel 83.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.2.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
5 § Den upphandlande enhetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 4 § andra stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. De får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna. Metoden ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 83.2 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.2.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Viktning av tilldelningskriterier
6 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska enheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
Paragrafen genomför artikel 82.5 i LUF-direktivet och motsvarar i huvudsak 12 kap. 2 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Onormalt låga anbud
7 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten
begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 6 eller 7 §§. Enheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
En upphandlande enhet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
Paragrafen genomför artikel 84.1, 84.2 a–f och 84.3 första och andra styckena i LUF-direktivet och motsvarar delvis 12 kap. 3 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
8 § Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska enheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte visat att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Paragrafen genomför artikel 84.4 i LUF-direktivet och motsvarar 12 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Beslut att inte tilldela kontrakt i vissa fall
9 § Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 76.6 i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 25.4. Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska ha anknytning till det som anskaffas i den mening som avses i 15 kap. 2 § andra stycket och anges i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 87 i LUF-direktivet. Bestämmelsen motsvaras delvis av 6 kap. 14 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.1.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande enheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
Paragrafen genomför artikel 36.2 och 88.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i 26.2.1, 26.2.2, 26.2.5 och 26.2.6.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande enhet ska ange nivån på villkoren, ska enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för enheten att ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Paragrafen genomför artikel 36.2 och 88.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i 26.2.3 och 26.2.5.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra kontraktet enligt angivna villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas.
Paragrafen genomför artikel 36.2 och 88.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.2.4.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar likvärdiga villkor för sina anställda.
Paragrafen genomför artikel 36.2 och 88.1 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.2.7.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande enhet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Paragrafen genomför artikel 88.2 i LUF-direktivet och motsvarar 6 kap. 12 § LUF. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
7 § En upphandlande enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Enheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid. Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Paragrafen genomför artikel 88.5 första och fjärde styckena samt femte stycket b i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ändringar av kontrakt och ramavtal
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Paragrafen genomför artikel 89.5 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Regleringen i 9–14 §§ anger uttömmande i vilka situationer ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan att en ny upphandling behöver genomföras.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ändringar av mindre värde
9 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av kontraktets eller ramavtalets värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varuupphandling eller upphandling av tjänst, eller 15 procent av kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Paragrafen genomför artikel 89.2 i LUF-direktivet (jfr skäl 113 i LUFdirektivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring framgår av 15 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Paragrafen genomför artikel 89.1 första stycket a i LUF-direktivet (jfr skäl 117 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Kompletterande beställningar
11 § En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet utan att en ny upphandling måste genomföras, om
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande enheten.
Paragrafen genomför artikel 89.1 första stycket b i LUF-direktivet (jfr skäl 114 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Det finns ingen beloppsmässig begränsning för den kompletterande beställningen. Ändringen av kontraktet ska annonseras enligt 16 §.
Paragrafen motsvarar delvis 17 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Oförutsebara omständigheter
12 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande enheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Paragrafen genomför artikel 89.1 första stycket c i LUF-direktivet (jfr skäl 115 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Det finns ingen angiven beloppsmässig begränsning för ändringen. Däremot får ändringen inte vara så stor att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. En ändring till följd av oförutsebara omständigheter ska annonseras enligt 16 §.
Paragrafen motsvarar delvis 17 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Byte av leverantör
13 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de villkor för uteslutning och kvalificering som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1 och 2 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, enheten och underleverantören.
Paragrafen genomför artikel 89.1 första stycket d i LUF-direktivet (jfr skäl 116 i LUF-direktivet). Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Paragrafen genomför artikel 89.1 första stycket e och artikel 89.4 i LUFdirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Beräkning av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9 § ska kontraktets eller ramavtalets värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i kontraktet eller ramavtalet.
Paragrafen genomför artikel 89.3 i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats huvudsakligen i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen klargör att indexeringsklausuler ska beaktas vid beräkningen av kontraktets eller ramavtalets värde före en ändring av mindre värde enligt 9 §. Om avtalet saknar en indexeringsklausul, ska avtalets värde före ändringen inte räknas upp med inflationen. En indexeringsklausul kan införas i avtalet under avtalstiden med de begränsningar som följer av 9 §.
Enligt standardformuläret för annonsering enligt 16 § ska den upphandlande enheten bl.a. ange uppdaterat totalt kontraktsvärde före
ändringarna med beaktande av eventuella tidigare kontraktsändringar och prisanpassningar.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Annonsering om ändring av kontrakt eller ramavtal
16 § En upphandlande enhet som har ändrat ett kontrakt eller ett ramavtal med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Paragrafen genomför artikel 89.1 andra stycket i LUF-direktivet och saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.1.
Bestämmelsen avser ändringar genom kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter. Artikel 89.1 andra stycket i LUF-direktivet hänvisar till artikel 71. Av denna artikel framgår att annonsen ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Av bilaga XVI till LUF-direktivet framgår vilka uppgifter annonsen ska innehålla. Se vidare avsnitt 18.1.1 i fråga om annonsering enligt artikel 71 i LUF-direktivet.
Kommissionen har beslutat om standardformulär som ska användas vid annonseringen, se standardformulär 20 enligt Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Regeringen avser att meddela föreskrifter enligt andra stycket i den kommande upphandlingsförordningen (jfr 10 kap. 7 §).
Paragrafen motsvarar 17 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
17 § En upphandlande enhet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9–14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande enheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUFfördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
Prop. 2015/16:195 Paragrafen är ny och genomför artikel 90 i LUF-direktivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.5.
Bestämmelsen i 13 kap. 1 § om obligatorisk uteslutning av leverantörer gäller endast för upphandlande enheter som är upphandlande myndigheter. Andra punkten i första stycket gäller alltså inte för övriga upphandlande enheter.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
17 kap. Projekttävlingar
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Paragrafen genomför tillsammans med 5 kap. 15 § artikel 95.1 och 95.2 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 1 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Annonsering
2 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska informera om tävlingen genom en annons. Om enheten har för avsikt att därefter tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen. Enheten ska i annonsen ange de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som den avser att använda.
Enheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen senast 30 dagar efter det att tävlingen avslutats
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Paragrafen genomför artikel 96.1 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 5 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Urval av deltagare
3 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare. Den upphandlande enheten ska i annonsen ange kriterierna för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Rätten att delta i en projekttävling får inte begränsas till enbart fysiska eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva det
Paragrafen genomför delvis artikel 97.2 och delvis artikel 97.3 i LUFdirektivet och motsvarar delvis 13 kap. 4 § LUF. Övervägandena finns i
avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Juryn och dess sammansättning
4 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer
Paragrafen genomför artikel 97.4 i LUF-direktivet och motsvarar 13 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Förfarandet i juryn
5 § När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får juryn endast beakta de kriterier för bedömning av tävlingsbidragen som angetts i annonsen om projekttävlingen.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor i syfte att klargöra projektets alla aspekter. Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Paragrafen genomför artiklarna 98.2 och 98.4–6 i LUF-direktivet och motsvarar tillsammans med 6 § 13 kap. 9 och 10 §§ LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Juryns beslut
6 § Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden. Den ska rangordna tävlingsbidragen i en rapport som undertecknas av samtliga jurymedlemmar.
Rapporten ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Paragrafen genomför artiklarna 98.1, och 98.3 i LUF-direktivet och motsvarar tillsammans med 5 § 13 kap. 9 och 10 §§ LUF. Övervägandena finns i avsnitt 28. Paragrafen motsvarar 18 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredjeland, tillämpas 2 och
3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredjeland.
Paragrafen genomför artikel 85.1 i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 1 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 547 f.). Övervägandena finns i avsnitt 29.
Förkastande av anbud
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Paragrafen genomför artikel 85.2 i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 2 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 548 f.). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 29.
Hänvisningen i första stycket till EU:s tullkodexförordning avser den vid var tid gällande lydelsen av förordningen (jfr prop. 2006/07:128 del 2 s. 644). Hänvisningen är alltså dynamisk.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
Paragrafen genomför artikel 85.3 första stycket i LUF-direktivet och motsvarar 14 kap. 3 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 549 f.). Övervägandena finns i avsnitt 29.
19 kap. Upphandling under tröskelvärdena och upphandling av tjänster enligt bilaga 2
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 1 § LUF. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 (lagarnas tillämpningsområde), 31.1 (upphandling som inte omfattas av direktiven) och 32.2 (upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Motsvarigheter till de bestämmelser som nämns i den kommentaren finns, såvitt avser första punkten, i 2 kap. 15 § 2 (tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som
ett enda kontrakt när det ingår koncessioner) och 5 kap. 7 § (upphandling av delkontrakt).
Vid upphandling av varor och tjänster samt vid projekttävlingar är tröskelvärdet för närvarande 418 000 euro. Vid upphandling av byggentreprenader är tröskelvärdet för närvarande 5 225 000 euro. Av 5 kap. 1 § framgår att kommissionen kan besluta om ändring av tröskelvärdena. Se vidare avsnitt 11 om tröskelvärden.
Andra punkten avser upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Genom att 19 kap. görs tillämpligt på sådan upphandling genomförs artiklarna 91–93 i LUF-direktivet. Upphandling enligt andra punkten omfattas av 19 kap. oavsett upphandlingens värde.
Om upphandlingen överstiger tillämpligt tröskelvärde gäller särskilda bestämmelser, se 3 § andra stycket.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner), – 2 kap. (blandad upphandling), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 6 § om begränsning av antalet anbudssökande, 9 och 10 §§ om val av anbud och 11–15 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9–18 §§ om gemensam upphandling med enhet från annan medlemsstat,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märkning), – 16 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 22 kap. (tillsyn).
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitten 6.6 (lagens tillämpningsområde), 7.3 (blandad upphandling), 8.9 (undantag från lagens tillämpningsområde), 9.4 och 10.11 (allmänna bestämmelser), 13.4 (ramavtal), 14.5 (inköpscentraler), 15.2.6 (gemensam upphandling med enhet från annan medlemsstat), 16.1.5 (dynamiska inköpssystem), 17.2 (tekniska krav), 26.6 (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), 27.4 (tillsyn), 30.3 (rättsmedel) och 31.1 (upphandling som inte omfattas av direktiven). Se avsnitt 16.3.3 vad gäller användning av elektroniska kataloger vid upphandling enligt 19 kap.
Av paragrafen framgår vilka bestämmelser i lagens övriga kapitel som är tillämpliga vid en upphandling enligt 19 kap. Av hänvisningen till 4 kap. följer exempelvis att de grundläggande principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet, ömsesidigt erkännande och proportionalitet ska tillämpas.
Att dynamiskt inköpssystem kan användas på det icke direktivstyrda området är en nyhet (se avsnitt 16.1.5). Hänvisningen till 8 kap. vad
gäller dynamiska inköpssystem har samma innebörd som motsvarande hänvisning i 19 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen motsvarar delvis 19 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 13–22 §§, 10 kap. 10 och 11 §§ och 11 kap. 3 §.
Vid upphandling av tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–12 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2, 4 och 5 §§ och om bevarande av information i 12 kap. 15 §.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 4–10 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 2 § andra och tredje styckena LUF. Första stycket saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitten 12.2 (konkurrenspräglad dialog), 17.2 (tekniska krav), 18.1.4 (annonsering), 20.4.3 (dokumentation), 23.3 (särskilda kvalificeringssystem) och 32.2 (upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster).
Första stycket motsvarar 19 kap. 3 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen. Av 7 § andra stycket framgår att konkurrenspräglad dialog endast får användas om förenklat förfarande och urvalsförfarande inte medger tilldelning av kontrakt.
Andra stycket motsvarar 19 kap. 3 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling. Bestämmelsen genomför artikel 92 i LUFdirektivet om annonsering. Andra stycket innebär att särskilda bestämmelser om tekniska specifikationer, annonsering och dokumentation gäller vid upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet. Detta värde uppgår till 1 000 000 euro enligt artikel 4 d i LUF-direktivet. Vid upphandling som avses i andra stycket ska annonsering ske med tillämpning av bestämmelser i 10 kap. Bestämmelserna om annonsering i 9–13 §§ är således inte tillämpliga vid sådan upphandling.
Tredje stycket motsvarar 15 kap. 2 § tredje stycket LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 303 och 385).
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 26 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 287, 318 och 377). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1, 11.2.4 och 12.2.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 27 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 478). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1 och 12.2.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 28 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 478). Övervägandena finns i avsnitten 6.7.1 och 12.2.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §. Vid ett förenklat förfarande eller ett urvalsförfarande får en elektronisk auktion genomföras enligt 8 kap. 15–27 §§.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § och som gäller vid upphandling av varor och tjänster. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–12 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 3 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 428 f. och 552 f., prop. 2009/10:180 del 1 s. 385 f. och prop. 2013/14:133 s. 35). Övervägandena finns i avsnitten 11.2.4 (direktupphandling), 12.2 (upphandlingsförfaranden), 16.1.5 (dynamiska inköpssystem) och 16.2.3 (elektroniska auktioner).
I första stycket har tillägg gjorts avseende upphandling genom ett dynamiskt inköpssystem. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa reglerna för selektivt förfarande i 6 kap. 3 §.
Andra stycket är nytt och motsvarar 19 kap. 7 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 345).
Det tröskelvärde som avses i tredje stycket uppgår för närvarande till 418 000 euro. Beloppsgränsen för direktupphandling är därmed 108 680 euro (26 procent av 418 000 euro). Samma tröskelvärde och procenttal gäller i dag enligt LUF. Av regeringens tillkännagivande (2016:14) om tröskelvärden vid offentlig upphandling följer att beloppsgränsen för direktupphandling enligt LUF är 993 368 kronor.
Paragrafen motsvarar delvis 19 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 3 a § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 345 och 387). Övervägandena finns i avsnitt 11.2.4.
I LUF-direktivet används uttrycket värdet av en upphandling medan motsvarande lokution i 2004 års LUF-direktiv är värdet av ett kontrakt. Ordbytet kan inte anses innebära någon skillnad i sak (se avsnitt 11.2).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Paragrafens två första stycken motsvarar 15 kap. 4 § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 346 och 387). Tredje stycket är nytt. Övervägandena finns i avsnitten 16.1.5 (dynamiska inköpssystem) och 18.1.4 (annonsering).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
10 § En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 2 § fjärde stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
En enhet som avser att reservera deltagandet i en upphandling enligt 4 kap. 16 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverad upphandling.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § första stycket LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag då ansökan senast ska ha kommit in, och 3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 § andra och tredje styckena LUF. Tredje punkten i andra stycket saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitten 18.1.4 (annonsering) och 18.4.3 (uppgift om anbudets giltighetstid).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Annonsering om tilldelning av kontrakt genom direktupphandling
13 §
En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom
direktupphandling får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons enligt denna paragraf.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 5 a § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 347 och 387). Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4.
Andra stycket upplyser om regeringens möjlighet att meddela kompletterande föreskrifter.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om enheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 18.1.4. Bestämmelsen motsvarar 10 kap. 8 § (se avsnitt 18.1.3).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Paragrafens första stycke motsvarar 15 kap. 9 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 19.1.11. Andra stycket saknar motsvarighet i LUF. Dessa överväganden finns i avsnitt 16.1.5.
Andra stycket motsvarar 8 kap. 8 §, se kommentaren till den bestämmelsen. Paragrafen motsvarar 19 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 8 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.1.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 11 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.1. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 10 § andra stycket (se avsnitt 20.1).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
18 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas i enlighet med 13 kap. 2–4 §§.
En upphandlande enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Paragraferna motsvarar 15 kap. 13 och 13 a §§ LUF. Övervägandena finns i avsnitt 22.4.
Paragraferna motsvarar 19 kap. 18 och 19 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Begränsad kontroll
20 § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 13 b § LUF (se prop. 2009/10:180 del 1 s. 347 f. och s. 388). Övervägandena finns i avsnitt 24.2.
I tredje stycket har en hänvisning till förfarandet konkurrenspräglad dialog lagts till.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna en egen försäkran om att det inte finns grund enligt 18 § för att utesluta leverantören och att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Paragrafen har inte någon motsvarighet i LUF. Övervägandena finns i avsnitt 16.1.5.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande enhet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 § LUF och ger uttryck för likabehandlingsprincipen. Övervägandena finns i avsnitt 31.1.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tillgång till andra företags kapacitet
23 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 15 a § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 23.3.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tilldelning av kontrakt
24 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på någon av följande grunder:
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för utvärdering av anbud som den avser att använda.
25 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grunden kostnad, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för varan, tjänsten eller byggnadsverket.
26 § När grunden för utvärdering av anbud är bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska enheten i stället beakta dem genom en prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Paragraferna motsvarar delvis 15 kap. 16 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.1.
Paragraferna motsvarar delvis 15 kap. 1, 2, 3 och 6 §§, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragraferna motsvarar 19 kap. 24–26 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten begära att leverantören förklarar det låga priset eller kostnaden.
Enheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat det låga priset eller kostnaden.
Enheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 17 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 25.3.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 7 §, se kommentareren till den bestämmelsen. Paragrafen motsvarar 19 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Information till leverantörer
28 §
En upphandlande enhet ska på begäran av en leverantör lämna
kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 10 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.2. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 11 § på det direktivstyrda området (se avsnitt 20.2.1).
Skyldigheten att lämna kompletterande upplysningar gäller oavsett vilket förfarande som används. I bestämmelsen har därför hänvisningar till förenklat förfarande och urvalsförfarande utmönstrats.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 28 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket innebär inte att ett anbud förfaller.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 19 § LUF. Övervägandena finns i avsnitten 18.4.3 och 20.4.2. I avsnitten 18.4.1, 20.2.2 och 20.2.3 behandlas motsvarande reglering på det direktivstyrda området.
Hänvisningarna till konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem i första stycket är nyheter i förhållande till dagens reglering.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 29 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Dokumentation
30 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling.
Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 18 § LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.3. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 14 § (se avsnitt 20.3).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 30 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
31 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, information som bevaras enligt 12 kap. 15 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet ska även bevara det kontrakt eller det ramavtal som har ingåtts efter upphandling enligt detta kapitel. Kontraktet eller ramavtalet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Paragrafen motsvarar delvis 15 kap. 20 § LUF. Tredje stycket är nytt och genomför tillsammans med 12 kap. 16 § tredje stycket artikel 99.6 första stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.4.3. Bestämmelsen motsvarar 12 kap. 16 § (se avsnitt 20.3).
Hänvisningen i andra stycket till information enligt 12 kap. 15 § tar sikte på upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet, se 3 § andra stycket.
Bestämmelsen i tredje stycket begränsar inte den skyldighet att bevara kontraktet som kan gälla enligt andra bestämmelser, t.ex. bestämmelserna i bokföringslagen (1999:1078).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 31 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Tillgång till kontrakt
32 § I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 33 §.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LUF-direktivet och LUF. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 32 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
33 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § tredje stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 19–23 §§.
Paragrafen är ny och genomför tillsammans med 12 kap. 18 § artikel 99.6 andra stycket i LUF-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.6.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 33 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Projekttävlingar
34 § Bestämmelserna i 17 kap. 1 och 3–6 §§ gäller även för projekttävlingar vars värde understiger det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9, 11 och 12 §§.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
Paragrafen motsvarar 15 kap. 23 § LUF (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 562 och prop. 2009/10:180 del 1 s. 389). Övervägandena finns i avsnitt 28.2.
Paragrafen motsvarar 19 kap. 34 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Paragraferna i kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med dem i 16 kap. LUF. I förhållande till regleringen i LUF har vissa av bestämmelserna om undantag från avtalsspärr och om överprövning kompletterats för att göra dem tillämpliga när ett kontrakt har tilldelats enligt ett dynamiskt inköpssystem. I förhållande till 16 kap. LUF har vidare hänvisningarna till andra lagrum i ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
De huvudsakliga författningskommentarerna till bestämmelserna i 16 kap. finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390–395. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga omdisponerades kapitlet i ett senare lagstiftningsärende, se prop. 2010/11:150 del 1 s. 326 och s. 464–467.
Övervägandena till detta kapitel finns i avsnitt 30.1.
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 § LUF, tidigare 16 kap. 6 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Med tilldelningsbeslut avses även beslut om att teckna ramavtal. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 5–12 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 2 § LUF, tidigare 16 kap. 7 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 464 f.
I förhållande till 16 kap. 2 § har ett undantag från avtalsspärren vid tilldelning av kontrakt på grund av ett dynamiskt inköpssystem införts.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 § Vid annonsering enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 3 § LUF, tidigare 16 kap. 8 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 4 § LUF, tidigare 16 kap. 1 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 5 § LUF, tidigare 16 kap. 2 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 6 § LUF, tidigare 16 kap. 5 och 13 §§ (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391 och 393 samt i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465.
7 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 7 § LUF, tidigare 16 kap. 14 § (se inledningen till detta kapitel). Lagrådet har framhållit att det inte kan råda något tvivel om att en domstol, som har fått kännedom om att ett avtal har slutits och därför överväger att avskriva målet, måste bereda leverantören tillfälle att yttra sig i avskrivningsfrågan så att leverantören om denne önskar kan justera sitt yrkande. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 § LUF, tidigare 16 kap. 9 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 465.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 9 § LUF, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Den paragrafen har tillförts ett tredje stycke, se prop. 2015/16:129. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns prop. 2009/10:180 del 1 s. 391, prop. 2010/11:150 del 1 s. 465 f. och prop. 2015/16:129 s. 20.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 10 § LUF. För att det inte ska råda någon tvekan om utgångspunkten för tidsfristerna föreslår Lagrådet att den ska vara den dag då avgörandet meddelades. Några tillämpningsproblem med nuvarande lydelse borde dock inte uppstå eftersom tidpunkterna sammanfaller. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 392 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
Andra stycket i förevarande paragraf är en sammanslagning av det nuvarande andra och tredje stycket i 16 kap. 10 § LUF.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 11 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 12 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 17 kap. 2 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap., eller
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 13 § LUF, tidigare 16 kap. 15 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 393 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
I förhållande till 16 kap. 13 § LUF är första stycket 2 nytt.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 14 § LUF, tidigare 16 kap. 16 § (se inledningen till detta kapitel). Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande enhet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande enheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 12 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
2. om en upphandlande enhet genom annons enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 15 § LUF, tidigare 16 kap. 17 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 466.
I förhållande till 16 kap. 15 § är punkten 1 om dynamiska inköpssystem ny.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 16 § LUF, tidigare 16 kap. 4 § (se inledningen till detta kapitel). Den paragrafen har tillförts ett tredje stycke, se prop. 2015/16:129. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 391, prop. 2010/11:150 del 1 s. 467 och prop. 2015/16:129 s. 20.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 5 § eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 13 §.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 17 § LUF, tidigare 16 kap. 18 § (se inledningen till detta kapitel). Lagrådet har föreslagit att orden ”en sammanfattning av” stryks. Enligt Lagrådet fyller det inte något meningsfullt syfte att den upphandlande enheten, vid sidan av sin skyldighet att lämna upplysningar enligt 10 kap., dessutom ska lämna en sammanfattning av dessa upplysningar. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen att den föreslagna ändringen skulle utgöra en materiell förändring som inte är avsikten med det aktuella lagstiftningsärendet. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 18 § LUF, tidigare 16 kap. 19 § (se inledningen till detta kapitel). Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 16 kap. 19 § LUF, tidigare 16 kap. 3 § (se inledningen till detta kapitel). För att regeln ska vara tillämplig behöver ett beslut som gjorts med hänvisning till denna lag inte ha fattats. Det
räcker att lagen är tillämplig även om det inte fattats något beslut på det sätt som föreskrivs i lagen. En ändring av regelns ordalydelse på det sätt som Lagrådet föreslår kan tolkas inskränkande och bör inte göras. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390.
Skadestånd
20 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 20 § LUF. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 394 f.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar 16 kap. 21 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Paragraferna i kapitlet överensstämmer med dem i 17 kap. LUF. Hänvisningarna i 17 kap. till andra lagrum i LUF har dock ändrats till att avse motsvarande lagrum i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Se vidare prop. 2009/10:180 del 1 s. 395–397 och prop. 2010/11:150 del 1 s. 467 f.
Övervägandena till detta kapitel finns i avsnitt 30.1.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 17 kap. 2 § eller 19 kap. 9 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 395 f.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt
ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § LUF. Författningskommentarerna till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 396 f. och i prop. 2010/11:150 del 1 s. 467 f.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § LUF. Författningskommentaren till denna paragraf finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 397.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2–5 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 99 i LUF-direktivet. Bestämmelserna i 1–5 §§ motsvarar 18 kap. 1–5 §§ i LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande enhet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 och 3–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 99 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 2 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
3 § En upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–2 och 4–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 99 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 3 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–3 och 5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 99 i direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 4 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–4 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 99 i LUF-direktivet. Paragrafen motsvarar 18 kap. 5 § LUF. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.1.
Paragrafen motsvarar 22 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–18 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Av första punkten framgår när den föreslagna lagen ska träda i kraft.
Av andra punkten framgår att bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter ska tillämpas även på förhållanden, dvs. avtal, rättshandlingar eller andra relevanta omständigheter, som avser tiden före ikraftträdandet.
Enligt tredje punkten ersätter den föreslagna lagen den tidigare lagen om offentlig upphandling. Den tidigare lagen ska dock enligt fjärde punkten fortfarande tillämpas på upphandlingar som påbörjats före den 1 januari 2017.
Övervägandena finns i avsnitt 34.
36.3 Förslaget till lag om upphandling av koncessioner
1 kap. Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner 2 kap. – Blandad upphandling 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärde 6 kap. – Förfarandet vid upphandling 7 kap. – Tekniska krav och funktionskrav 8 kap. – Annonsering av upphandling 9 kap. – Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud 10 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation 11 kap. – Uteslutning av leverantörer 12 kap. – Kvalificering 13 kap. – Utvärdering av anbud och tilldelning av koncessioner 14 kap. – Fullgörande av koncessioner 15 kap. – Upphandling av koncessioner under tröskelvärdet och upphandling av koncessioner som avser tjänster enligt bilaga 3
16 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 17 kap. – Upphandlingsskadeavgift 18 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
Bilaga 3 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Paragrafen motsvarar 1 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Upphandling av koncessioner
2 § Denna lag gäller för upphandling av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner som genomförs av en upphandlande myndighet eller enhet (upphandling av koncessioner). Med upphandling avses de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa tjänster eller byggentreprenader genom tilldelning av en koncession.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artiklarna 1.1 och 1.2 i LUKdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling respektive i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Andra lagar om upphandling
3 § Bestämmelser om upphandling finns även i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför inte någon artikel i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 5.4.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 3 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda lagens bestämmelse.
Tröskelvärdet
4 § Om det beräknade värdet av en upphandling uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § och den inte avser en tjänstekoncession av sådant slag som anges i bilaga 3, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av denna lag utom 15 kap.
Om det beräknade värdet av en upphandling understiger tröskelvärdet eller om den avser en tjänstekoncession av sådant slag som anges i bilaga 3, ska den genomföras med tillämpning av 15 kap.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 § och bestämmelserna i 15 kap. artikel 1.1 och artikel 19 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.2.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 4 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda lagens bestämmelser.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
5 § Denna lag gäller för upphandling av koncessioner som avser forsknings- och utvecklingstjänster och som omfattas av CPV-koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 eller 73430000-5, om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt av den upphandlande myndigheten eller enheten.
Paragrafen genomför artikel 25 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.4.2 och 10.7.
Paragrafen innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar lagen är tillämplig vid upphandling av tjänstekoncessioner avseende forskning och utveckling.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 5 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den förstnämnda lagens bestämmelser.
Var finns definitioner och förklaringar?
6 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anknutet företag i 3 kap. 21 § Blandade kontrakt i 2 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 9 § Direktupphandling i 15 kap. 6 § Intern upphandling i 3 kap. 13–18 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 28 §.
Paragrafen har ingen motsvarighet i LUK-direktivet. Den motsvarar 1 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Definitioner
7 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i ett förfarande för upphandling av en koncession.
Paragrafen genomför artikel 5.3 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
I paragrafen anges vad som avses med begreppet anbudssökande. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 8 § i de nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
8 § Med byggkoncession avses en koncession om byggentreprenad genom vilken en upphandlande myndighet eller enhet anförtror till koncessionshavaren
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. realiseringen av ett byggnadsverk, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
Paragrafen genomför artikel 5.7 och, tillsammans med 13 §, artikel 5.1 första stycket a i direktivet och motsvarar delvis 1 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 8 § i den nya lagen om
upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Paragrafen innehåller definitionen av byggkoncession. Av bestämmelsen framgår att med byggkoncession avses en koncession genom vilken en eller flera leverantörer anförtros att utföra en byggentreprenad. Av bestämmelsen framgår även i punkterna 1–3 de byggentreprenader som omfattas av bestämmelsen. Se även kommentaren till 1 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
9 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
Paragrafen genomför artikel 5.8 i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
I paragrafen anges definitionen av byggnadsverk. Paragrafen motsvarar 1 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
10 § Med direktiv 2014/23/EU avses Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen, som införs på Lagrådets inrådan, genomför inte någon artikel i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1. Paragrafen motsvarar 1 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 10 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Definitionen med en kortform för LUK-direktivets namn syftar till att underlätta läsningen av de paragrafer i lagen som innehåller en hänvisning till direktivet. Kortformen avser direktivet i dess ursprungliga lydelse.
11 § Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
Paragrafen genomför artikel 5.9 i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
I paragrafen definieras elektroniska medel. Paragrafen motsvarar 1 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
12 § Med ensamrätt avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en verksamhet till ett enda företag, och 3.
väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av
verksamhet.
Paragrafen genomför artikel 5.10 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
Bestämmelsen motsvarar 1 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
För att en ensamrätt ska vara för handen ska rätten att utöva den verksamhet som rättigheten avser vara begränsad till ett enda företag. Om däremot flera företag har rätt att utöva verksamheten är det fråga om en särskild rättighet. Vad som avses med särskild rättighet definieras i 18 §. Gemensamt för båda rättigheterna är att de väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva sådan verksamhet som rättigheten avser.
13 § Med koncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor som ingås mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en koncessionshavare, där
1. kontraktet utgör antingen en byggkoncession enligt 8 § eller en tjänstekoncession enligt 19 §,
2. ersättningen för arbetet eller tjänsten utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja föremålet för koncessionen eller av dels en sådan rätt, dels betalning, och
3. kontraktet innefattar att en sådan verksamhetsrisk som avses i 22 § övertas av koncessionshavaren.
Paragrafen genomför tillsammans med 8, 19, 22 och 23 §§ artikel 5.1 i direktivet. Paragrafen saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
I paragrafen anges definitionen av koncessioner i lagen. Med koncession avses enligt punkten 1 en byggkoncession eller en tjänstekoncession. Av bestämmelsen med dess hänvisning till 8 och 19 §§ följer att det inte är fråga om sådana koncessioner som utgör en form av nödvändigt tillstånd att bedriva viss verksamhet, såsom nätkoncessioner för anslutning till elnät.
Av punkten 2 framgår vidare att ersättningen inte består av betalning som vid ett kontrakt avseende byggentreprenader eller tjänster utan av en rätt att utnyttja föremålet för koncessionen eller av både en sådan rätt och betalning. Det första villkoret för att ett avtal om utförande av byggentreprenad ska anses utgöra en byggkoncession är alltså att ersättningen åtminstone delvis består av rätten att utnyttja byggnadsverket. Detsamma gäller när det är fråga om en tjänstekoncession.
Exempel på byggkoncessioner är byggandet av en väg eller bro där koncessionshavaren har rätt att ta ut avgifter från användarna. Bland hittilsvarande praxis på området kan nämnas EU-domstolens dom Helmut Müller, C-451/08, EU:C:2010:168, där domstolen bl.a. tagit ställning till om det kan vara fråga om en byggkoncession när den enda aktör som kan tilldelas koncessionen redan är ägare till marken på vilken anläggningen ska uppföras. Domstolen slog fast att det, så länge som en aktör åtnjuter rätten att nyttja den mark som den äger, i princip är uteslutet för en upphandlande myndighet att tilldela en koncession med avseende på detta nyttjande.
En tjänstekoncession, dvs. en rätt för leverantören att utnyttja sina egna tjänster föreligger t.ex. om tjänsten kan säljas till andra än den upphandlande myndigheten eller enheten. Exempel på tjänstekoncessioner är drift av parkeringsplats där koncessionshavaren får ersättning från de som använder parkeringsplatsen (se t.ex. dom Parking Brixen, C-458/03, EU:C:2005:605) och bedrivande av restaurang- och caféverksamhet i lokaler som tillhandahålls av en myndighet (se t.ex. HFD 2012 ref. 29).
I punkten 3 anges den andra delen i definitionen av koncession, nämligen att verksamhetsrisken vid nyttjandet ska överföras till leverantören. Övergången av verksamhetsrisken är det viktigaste kännetecknet för en koncession, se vidare 22 och 23 §§
.
14 § Med koncessionsdokument avses varje dokument som en upphandlande myndighet eller enhet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen av koncessionen.
Paragrafen genomför artikel 5.12 i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Paragrafen anger vad som avses med koncessionsdokument. Paragrafen motsvarar delvis 1 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 24 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Definitionen utgör en samlande beteckning för de olika typer av dokument som en upphandlande myndighet eller enhet tar fram eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i koncessionen eller förfarandet. Begreppet omfattar enligt direktivet bl.a. koncessionsmeddelande, tekniska krav och funktionskrav, förslag till koncessionsvillkor och upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande dokument. Genom att ange att varje dokument som en upphandlande myndighet eller enhet använder för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen av koncessionen innefattas dokument med angivna uppgifter och dokument som rör förfarandet.
15 § Med koncessionshavare avses en leverantör som har tilldelats en koncession.
Paragrafen genomför artikel 5.5 i direktivet och har ingen motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
16 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Paragrafen genomför artikel 5.2. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
I paragrafen definieras begreppet leverantör. Begreppet ersätter, liksom i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, det i direktiven använda begreppet ”ekonomisk aktör”. Paragrafen motsvarar 1 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 15 § i den nya lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Lagrådet har föreslagit att varor ska tas bort ur definitionen eftersom varor inte är aktuella i fråga om koncessioner enligt denna lag. Varor kan emellertid ingå i en koncession, bl.a. som en del av ett odelbart blandat kontrakt, se 2 kap. 12 § och 5 kap. 2 §. Definitionerna av leverantör i upphandlingslagarna föreslås vara likalydande.
17 § Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Paragrafen genomför artikel 6.4 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 17 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
18 § Med särskild rättighet avses en rättighet som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en verksamhet till två eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
Paragrafen genomför artikel 5.11 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.1.
I paragrafen anges definitionen av begreppet särskild rättighet. Paragrafen motsvarar 1 kap. 20 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Se vidare kommentaren till 12 §.
19 § Med tjänstekoncession avses en koncession genom vilken en upphandlande myndighet eller enhet anförtror till koncessionshavaren tillhandahållandet och förvaltningen av andra tjänster än de som avses i 8 §.
Paragrafen genomför, tillsammans med 13 §, artikel 5.1 första stycket b i direktivet och saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Paragrafen innehåller definitionen av tjänstekoncession. Av bestämmelsen framgår att en tjänstekoncession innebär att en eller flera
leverantörer anförtros att tillhandahålla förvaltning av andra tjänster än utförande av byggentreprenad.
20 § Med upphandlande enhet avses i denna lag en enhet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. en statlig eller kommunal myndighet, beslutande församling i en kommun eller ett landsting, ett offentligt styrt organ som avses i 17 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller församlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. en annan enhet än de som anges i 1 och 2, om den bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 12 § eller en särskild rättighet enligt 18 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 2 ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
En sådan enhet som anges i första stycket 3 utgör inte en upphandlande enhet om den har beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
Paragrafen genomför artikel 7.1, 7.2 och 7.4 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.3.
I paragrafen anges definitionen av upphandlande enheter. Första och andra styckena motsvarar delvis den definition av upphandlande enheter som finns i 1 kap. 22 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En myndighet som bedriver verksamhet som anges i bilaga 2 till lagen och som tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock vid tillämpningen av denna lag inte en upphandlande myndighet utan endast en upphandlande enhet enligt denna bestämmelse, se vidare 21 §. Denna skillnad i hur myndigheter respektive enheter benämns motiveras av att direktivet och denna lag behandlar upphandlande myndigheters och upphandlande enheters upphandling av koncessioner inom såväl den klassiska sektorn som inom försörjningssektorerna. Eftersom en myndighet vid tillämpning av LUK kan uppträda som antingen en upphandlande enhet eller en upphandlande myndighet är det av vikt att fastställa en prioriteringsordning. Denna ordning, som framgår av 21 § andra stycket, anger att när en myndighet enligt definitionen i 20 § är en upphandlande enhet så är den inte en upphandlande myndighet. Den myndighet som tillämpar lagen om upphandling inom försörjningssektorerna däremot är alltid en upphandlande enhet och uppträder aldrig som en upphandlande myndighet vid tillämpningen av den lagen. Det som avgör om en myndighet ska uppträda som en upphandlande enhet eller en upphandlande myndighet vid tillämpningen av LUK är om den utövar sådan verksamhet som framgår av bilaga 2 och att koncessionen tilldelas för bedrivande av sådan verksamhet. Om koncessionen tilldelas för ett
annat ändamål ska alltså LUK fortfarande tillämpas av myndigheten men då i egenskap av upphandlande myndighet.
Definitionen skiljer sig vidare från definitionen i LUF-direktivet och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på så sätt att enheter som bedriver verksamhet inom och upphandlar en koncession för bedrivande av verksamhet inom vattensektorn inte utgör upphandlande enheter. Detta eftersom verksamhet inom vattensektorn inte är en sådan verksamhet som omfattas av LUK-direktivets tillämpningsområde enligt bilaga II.
Av tredje stycket framgår att vissa enheter som bedriver verksamhet inom försörjningssektorerna på grundval av en ensamrätt eller särskild rättighet inte utgör upphandlande enheter i vissa fall. I artikel 7.2 i direktivet finns exempel på förfaranden för beviljande av särskilda rättigheter eller ensamrätter som föranleder att en enhet som har en sådan rättighet inte ska anses utgöra en upphandlande enhet. Förfarandena, som är desamma som i motsvarande bestämmelse i LUF-direktivet och som genomförs i andra styckena i 12 och 20 §§ i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, är dels upphandlingsförfaranden med föregående annonsering i enlighet med LOU-direktivet, LUF-direktivet, LUK-direktivet eller LUFS-direktivet, dels förfaranden i enlighet med vissa unionsrättsakter som förtecknas i bilaga III till direktivet. Förfarandena i bilaga III omfattar exempelvis konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med artikel 5.3 i kollektivtrafikförordningen. Förteckningen över förfarandena i bilaga III kan ändras av kommissionen. Eftersom uppräkningen är exemplifierande har den inte tagits in i lagtexten. Angående särskilda rättigheter och ensamrätter, se vidare kommentaren till 1 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
21 § Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i en kommun eller ett landsting,
2. offentligt styrt organ som avses i 17 §, och
3. sammanslutning av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2. En myndighet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte en upphandlande myndighet enligt denna lag.
Paragrafen genomför artikel 6.1 i direktivet och motsvarar delvis 1 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 23 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.3.
Paragrafen innehåller definitionen av upphandlande myndighet. Första och andra styckena motsvarar 1 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 1 kap. 23 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen. Av tredje stycket framgår att myndigheter eller därmed jämställda organ som bedriver verksamhet som anges i bilaga 2,
dvs. inom försörjningssektorerna, och tilldelar en koncession för sådan verksamhet inte utgör upphandlande myndigheter enligt denna lag. Sådana myndigheter utgör i stället upphandlande enheter enligt 20 §, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
22 § Med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda.
Paragrafen genomför, tillsammans med 13 och 23 §§, artikel 5.1 andra stycket och saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Paragrafen definierar vad som avses med begreppet verksamhetsrisk. Av 13 § framgår att en förutsättning för att ett avtal ska utgöra en koncession är att verksamhetsrisk överförs till koncessionshavaren.
Av paragrafen framgår att med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda. Risk som är relaterad till efterfrågan tar sikte på den risk som faktiskt hör samman med själva efterfrågan av de byggentreprenader och tjänster som kontraktet omfattar. Med risk i fråga om utbud ska förstås risken vid tillhandahållandet av de byggentreprenader eller tjänster som är föremål för kontraktet. Det ska vara fråga om risker som ligger utanför parternas kontroll. Riskerna ska vara kopplade till koncessionsföremålet. Andra risker som alltid gör sig gällande i avtalsförhållanden såsom risker för avtalsbrott eller omständigheter som kan hänföras till force majeure är således inte avgörande för klassificeringen som en koncession (se skäl 20 i direktivet).
23 § Med övertagande av verksamhetsrisk avses att en koncessionshavare genom koncessionen, vid normala verksamhetsförhållanden,
1. inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som görs och de kostnader som uppstår vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen, och
2. utsätts för en verklig exponering för förändringar på marknaden på så sätt att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte är endast nominella eller försumbara.
Paragrafen genomför, tillsammans med 13 och 22 §§, artikel 5.1 andra stycket och saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 6.8.2.
Koncessionshavare ska anses överta verksamhetsrisken om denne inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen. Det får således inte stå klart att de investeringar som görs och de kostnader som uppstår under fullgörandet av kontraktet jämnar ut varandra.
För att det ska vara fråga om en övergång av verksamhetsrisk krävs även att risken ska omfatta verklig exponering för förändringar på marknaden (i direktivet används uttrycket ”marknadens nycker”) på så
sätt att eventuella förluster inte ska vara endast nominella eller försumbara. En risk att utsättas för förändringar på marknaden kan enligt EU-domstolens hittillsvarande praxis ta sig uttryck i en risk för att utsättas för konkurrens från andra leverantörer, en risk för bristande jämvikt mellan utbud och efterfrågan, en risk för insolvens hos dem som är betalningsskyldiga för tillhandahållna tjänster, en risk för att inkomsterna inte ska täcka samtliga kostnader eller en risk att stå ansvaret för alla sorters skador som uppkommer till följd av brister i tjänsten (se dom Privater Rettungsdienst und Krankentransport Stadler, C-274/09, EU:C:2011:130, p. 37 och där angiven praxis).
I EU-domstolens praxis har tidigare uppställts krav på att hela eller åtminstone en betydande del av den risk som är förenad med utnyttjandet av tjänsten övergår till leverantören för att det ska vara fråga om en koncession (se t.ex. ovan nämnda dom i mål C-274/09, p. 29 och där angiven praxis). Något sådant krav återfinns emellertid inte i definitionen i direktivet och har således inte heller införts i nu aktuell bestämmelse. I stället krävs att risken är verklig och att eventuella förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast nominella eller försumbara. Att risken i sig redan från början är begränsad exempelvis på grund av att det finns reglerade tariffer i sektorn eller genom avtalsarrangemang som föreskriver partiell ersättning bör dock inte hindra att ett avtal utgör en koncession (skäl 19 i direktivet).
2 kap. Blandad upphandling
Blandade kontrakt
1 § Med ett blandat kontrakt avses
1. ett kontrakt som avser både byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, eller
2. ett kontrakt som avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels annan upphandling.
Kontrakt enligt första stycket 1 regleras i 2 §. Kontrakt enligt första stycket 2 regleras i 3–12 §§.
Paragrafen, som föreslås på Lagrådets inrådan, genomför inte någon artikel i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till de bestämmelserna.
Blandade kontrakt som avser flera typer av koncessioner enligt denna lag
2 § Om ett blandat kontrakt avser både byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för den koncession som är huvudföremålet för kontraktet.
För koncessioner som består av både sådana tjänster som anges i bilaga 3 och andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
Paragrafen genomför artikel 20.1 i LUK-direktivet och har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.1.
I första stycket i bestämmelsen redogörs för vilka regler som ska tillämpas i lagen när en koncession innefattar både byggentreprenader och tjänster. I dessa fall ska på samma sätt som i de andra två lagarna huvudsaksprincipen användas för att avgöra tillämpliga bestämmelser. Bestämmelsen grundas på EU-domstolens praxis (se t.ex. dom Acoset, C-196/08, EU:C:2009:628, p. 45).
Det nu sagda ska jämföras med den praxis om huvudsaksprincipen när det gäller blandade kontrakt utan inslag av koncessioner som utvecklats av EU-domstolen, se kommentaren till 2 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling och som ligger till grund för regleringen i de andra två lagarna. Vid denna bedömning saknar det betydelse om det är fråga om sådana tjänster som omfattas fullt ut av den direktivstyrda regleringen eller om det är fråga om sådana tjänster som omfattas av den enklare upphandlingsregleringen i 15 kap.
I andra stycket anges hur huvudföremålet för en koncession ska bestämmas när koncessionen är en tjänstekoncession och avser såväl sociala tjänster och andra särskilda tjänster som andra tjänster. I dessa fall ska den s.k. överviktsprincipen tillämpas. Vilka regler som ska tillämpas vid tilldelning av sådana blandade koncessioner beror alltså på vilken av tjänsterna som har det högsta värdet.
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 10 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I motsvarande bestämmelser i de andra två lagarna anges även att överviktsprincipen ska tillämpas för blandade kontrakt som består av varor och tjänster. En motsvarande bestämmelse finns i LUK-direktivet, se 2 kap. 12 § andra stycket i denna lag.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som regleras i såväl denna lag som av andra bestämmelser
Delbara och odelbara blandade kontrakt
3 § Ett delbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 4–11 §§.
Ett odelbart blandat kontrakt inom en och samma verksamhet är ett kontrakt där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana kontrakt behandlas i 12 §.
Paragrafen genomför artikel 20.2 första stycket och artikel 21.2 första stycket i LUK-direktivet och har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.1.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda lagens bestämmelse.
Tilldelning av delbara blandade kontrakt
4 § Om ett delbart blandat kontrakt avser både upphandling som regleras i denna lag och upphandling som inte regleras i denna lag, får den upphandlande
myndigheten eller enheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten eller enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artiklarna 20.3 första stycket första meningen och 21.2 första stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt
5 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som separata kontrakt, ska de bestämmelser som gäller för varje separat kontrakt tillämpas för det kontraktet.
Paragrafen genomför artiklarna 20.3 första stycket andra meningen och 21.2 andra stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 13 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 7–11 §§.
Paragrafen genomför artikel 20.3 andra stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 14 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och kontraktet avser dels upphandling som regleras i denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om offentlig upphandling, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om offentlig upphandling, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen och värdet av den upphandling som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §.
Första punkten genomför, tillsammans med 8 §, artikel 20.4 i LUKdirektivet och andra punkten saknar motsvarighet i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se även kommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen reglerar vilken lag som ska tillämpas när den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att tilldela ett enda kontrakt och kontraktet, utöver inslag av koncessioner, innehåller en eller flera delar som omfattas av lagen om offentlig upphandling.
Paragrafen utgör ett undantag från 6 § och är ett uttryck för principen att det striktaste regelverket ska tillämpas. Av första punkten framgår att om en del av kontraktet omfattas av lagen om offentlig upphandling och uppgår till minst tröskelvärdet enligt den lagen, så ska den lagen tillämpas på hela kontraktet.
Andra punkten reglerar det fallet att både den del som omfattas av lagen om offentlig upphandling och den del som omfattas av lagen om koncessioner understiger tröskelvärdet för respektive del. Bestämmelsen avser alltså förhållanden som inte regleras av direktivet. Samma rangordning avseende tillämpligt regelverk gäller även utanför det direktivstyrda området, i enlighet med principen om striktast möjliga regelverk. Av bestämmelsen framgår att 19 kap. lagen om offentlig upphandling ska tillämpas i sådana fall. Om den del som omfattas av lagen om offentlig upphandling understiger tröskelvärdet medan den del som omfattas av lagen om upphandling av koncessioner överstiger tröskelvärdet ska dock den sistnämnda lagen tillämpas. Detta följer av huvudregeln i 6 §.
8 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det avser dels upphandling enligt denna lag, dels upphandling som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska kontraktet tilldelas med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den del av kontraktet som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt den lagen, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den upphandling som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen och värdet av den upphandling som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 §.
Första punkten genomför, tillsammans med 7 §, artikel 20.4 i LUKdirektivet, medan andra punkten saknar motsvarighet i direktivet.
Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och i tillämpliga delar 7.1.3. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
Paragrafen motsvarar 7 § men avser sådana blandade kontrakt när någon av de ingående delarna omfattas av lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelsen är uppbyggd på samma sätt som 7 §, se kommentaren till den paragrafen.
Tilldelning av ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
9 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt får kontraktet tilldelas utan tillämpning av denna lag om kontraktet till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om kontraktet också avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artiklarna 20.2 andra stycket, 21.1 första stycket och 21.2 tredje stycket a i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag har rubriken ändrats. Paragrafen motsvarar 2 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 16 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
10 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett delbart blandat kontrakt som ett enda kontrakt och det till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Paragrafen genomför artiklarna 20.2 andra stycket, 21.1 första stycket och 21.2 tredje stycket b i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag.
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 17 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se även kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Av paragrafen framgår att myndigheten eller enheten får tilldela kontraktet i enlighet med bestämmelserna i LUFS vid upphandling av hela kontraktet när en del av kontraktet avser sådan verksamhet som faller in under den lagen. Myndigheten eller enheten har också möjlighet att välja att tilldela kontraktet enligt lagen om upphandling av koncessioner. I motsvarande paragrafer i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna finns ett andra stycke där det föreskrivs att bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i LUFS inte påverkas av första stycket, vilket följer LUKdirektivets utformning. Att någon sådan upplysning inte lämnas här, beror på bestämmelserna i 1 kap. 5 § LUFS, som innebär att den lagen inte ska tillämpas om en upphandling delvis omfattas av LUFS (såväl de direktivstyrda, som icke direktivstyrda bestämmelserna i den lagen) men i övrigt inte omfattas av den nya lagen om offentlig upphandling eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna – vilket ju är fallet i fråga om sådana koncessioner som regleras i denna lag. Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att tilldela kontraktet i enlighet med bestämmelserna i LUFS, följer av nämnda bestämmelse i den lagen att det blandade kontraktet inte behöver upphandlas ens om
lagen i och för sig hade varit tillämplig på den del som avser upphandling som regleras i LUFS. Någon prövning gentemot tröskelvärdesbestämmelserna blir alltså inte aktuell i dessa fall. EU-lagstiftaren kan ha ansett att det redan av detta följer att kontraktet också kan undantas, om den del som avser upphandling som regleras i LUFS är undantagen från den lagen enligt en uttrycklig undantagsbestämmelse och alltså inte omfattas av LUFS-direktivet. Under alla omständigheter är innebörden av förevarande bestämmelse att den upphandlande myndigheten eller enheten får välja mellan att underlåta upphandling med stöd av LUFS eller upphandla kontraktet med tillämpning av denna lag. En förutsättning för att ett enda kontrakt ska få tilldelas är att valet att göra det är berättigat av objektiva skäl och inte görs i syfte att undvika de unionsrättsliga reglerna om upphandling, se 11 §. Kraven har givetvis störst betydelse i de fall den upphandlande myndigheten eller enheten vill låta den del som avser LUFS vara styrande för vilka regler tillämpas vid upphandlingen.
11 § Bestämmelserna i 9 och 10 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder och inte i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför artikel 21.2 fjärde stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 18 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Tilldelning av odelbara blandade kontrakt
12 § Vid tilldelning av ett odelbart blandat kontrakt ska de bestämmelser som gäller för kontraktets huvudföremål tillämpas.
Om ett sådant kontrakt avser både tjänstekoncession enligt denna lag och varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna respektive varorna. Om ett sådant kontrakt till en del omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet i stället till en del avser upphandling som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten eller enheten tilldela det med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Paragrafen genomför artikel 20.5 och artikel 21.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har delvis utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.3.
Paragrafens första och tredje stycke motsvarar 2 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 2 kap. 19 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Andra stycket motsvarar delvis 2 kap. 2 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling
och 2 kap. 10 § andra stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se även kommentaren till den förstnämnda lagens bestämmelser.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vilka regler som ska tillämpas när ett kontrakt består av flera delar som på objektivt godtagbara skäl inte kan särskiljas. Första och andra styckena reglerar kontrakt med enbart civila inslag, dvs. som inte innehåller några försvars- eller säkerhetsaspekter. I dessa fall ska huvudsaksprincipen användas för att avgöra vilka bestämmelser som ska tillämpas. Om kontraktet innehåller inslag av en tjänstekoncession och varor bestäms det huvudsakliga föremålet utifrån överviktsprincipen. I övriga fall kan hänsyn tas till flera faktorer för att avgöra huvudföremålet.
I tredje stycket behandlas odelbara blandade kontrakt som utöver koncessioner innehåller delar som avser försvar eller säkerhet och som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller LUFS. För sådana kontrakt gäller inte huvudsaksprincipen. Om kontraktet innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget får den upphandlande myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet utan föregående upphandling. Om kontraktet innehåller delar som faller in under LUFS får den upphandlande myndigheten eller enheten välja att tilldela kontraktet i enlighet med bestämmelserna i LUFS. Bestämmelsen i 1 kap. 5 § LUFS innebär då att kontraktet inte behöver upphandlas enligt något upphandlingsregelverk (se kommentaren till 10 §). Den upphandlande myndigheten eller enheten får givetvis välja att upphandla kontraktet enligt bestämmelserna i denna lag.
Upphandling som rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet
13 § Om ett kontrakt rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i 14– 20 §§ välja att tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
Paragrafen genomför artikel 20.2 tredje stycket, 22.1 första stycket första meningen och artikel 23.1 första stycket första meningen i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag har rubriken ändrats. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4. Paragrafen motsvarar 2 kap. 20 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Enligt artikel 22.1 andra stycket första meningen i direktivet gäller det som sägs i artikel 22 trots vad som sägs i artikel 20. En upphandlande enhet ska alltså tillämpa bestämmelserna om upphandling som rör flera verksamheter, i stället för bestämmelserna i 3–12 §§, när ett kontrakt avser flera verksamheter.
14 § Den upphandlande enheten får inte tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjnings-
sektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför artikel 22.1 tredje stycket och artikel 23.1 tredje stycket samt artikel 23.2 tredje stycket andra ledet i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4. Paragrafen motsvarar 2 kap. 21 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av separata kontrakt för olika verksamheter
15 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska för varje kontrakt tillämpas de bestämmelser som gäller för det kontraktet.
Paragrafen genomför artikel 22.1 första stycket andra meningen och artikel 23.1 första stycket andra meningen i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen motsvarar 2 kap. 22 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av ett enda kontrakt som rör flera verksamheter
16 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten tilldelar kontraktet som ett enda, ska för kontraktet tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om kontraktet till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller till någon del regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 18–20 §§ tillämpas.
Första stycket genomför artikel 22.2 i LUK-direktivet. Andra stycket genomför artikel 22.1 andra stycket i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 23 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
17 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör ska följande gälla:
1. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande myndighet och övriga delar avser verksamhet som regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande enhet, ska kontraktet tilldelas i enlighet med de bestämmelser i lagen som gäller för upphandling av upphandlande myndigheter.
2. Om kontraktet till någon del rör avser verksamhet som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
3. Om kontraktet till någon del rör verksamhet som regleras i denna lag och den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska kontraktet tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Paragrafen genomför artikel 22.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4.
Paragrafen reglerar vilka bestämmelser som ska tillämpas när ett kontrakt som rör flera verksamheter ska tilldelas och det inte är möjligt att objektivt avgöra vilken verksamhet som kontraket huvudsakligen är avsett för.
Första punkten genomför artikel 22.3 a. I den svenska språkversionen anges att tilldelning i den situation som avses i bestämmelsen ska göras i enlighet med de bestämmelser i LUK-direktivet som gäller koncessioner som tilldelas av ”upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter”. I de franska, engelska och danska språkversionerna har i stället angetts att sådan tilldelning ska ske enligt de bestämmelser i LUKdirektivet som gäller för koncessioner som tilldelas av ”upphandlande myndigheter”. För att direktivtext och lagtext ska få ett rationellt innehåll framstår de franska, engelska och danska språkversionerna som korrekta.
Bestämmelsen har genomförts på ett sätt som motsvarar de språkversionerna.
Av andra punkten framgår att i de fall en av de verksamheter som kontraktet avser är föremål för den nya lagen om offentlig upphandling ska bestämmelserna i den lagen vara styrande för kontraktet. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 24 § 1 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Av tredje punkten framgår att denna lag ska tillämpas om en av verksamheterna är föremål för lagen och de andra varken är föremål för den nya lagen om offentlig upphandling eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 24 § 3 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Artikeln i LUK-direktivet innehåller inte, till skillnad från den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, någon bestämmelse som reglerar vilken lag som ska vara styrande när kontraktet avser dels verksamhet som är föremål för LUK-direktivet, dels verksamhet som är föremål för LUF-direktivet. I artikel 6.3 b LUF-direktivet, som genomförs genom 2 kap. 24 § 2 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, anges att i sådana fall ska kontraktet tilldelas i enlighet med LUF-direktivet. När en upphandlande enhet ska avgöra vilket regelverk som är styrande i denna situation ska den utgå från bestämmelserna om upphandling som rör flera verksamheter i LUFdirektivet eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Eftersom det redan av dessa följer att LUF-direktivet eller den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna alltid är styrande i dessa fall har EU-lagstiftaren uppenbarligen bedömt det som obehövligt med en bestämmelse i LUK-direktivet som reglerar samma sak.
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 24 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Tilldelning av ett enda kontrakt när det ingår försvars- eller säkerhetsaspekter
18 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten tilldela kontraktet utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om kontraktet också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 19 §, artikel 23.2 första och andra styckena i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
19 § Om ett kontrakt rör flera verksamheter och tilldelas som ett enda kontrakt, får den upphandlande enheten, om kontraktet till en del avser verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, välja att tilldela kontraktet med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 23.2 första stycket i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4.
Av första stycket i paragrafen framgår att en upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt för flera verksamheter varav en del är avsett för verksamhet som är föremål för LUFS, kan välja att låta bestämmelserna i LUFS vara styrande eller bestämmelserna i denna lag. Paragrafen skiljer sig från motsvarande bestämmelse i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna på så sätt att det i denna paragraf uttryckligen anger att enheten också har möjlighet att välja att tillämpa denna lag, vilket följer LUK-direktivets utformning.
Paragrafen motsvarar delvis 2 kap. 26 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
20 § Bestämmelserna i 18 och 19 §§ gäller endast om beslutet att tilldela ett enda kontrakt fattas på objektiva grunder.
Paragrafen genomför artikel 23.2 tredje stycket första ledet i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 7.2 och, i tillämpliga delar, avsnitt 7.1.4. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 27 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling av sådana koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet
1. för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen,
2. som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som avses i 1 kap. 10 § 3 lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. som en regering tilldelas av en annan regering och som avser
a) tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,
b) byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a,
c) byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,
4. som, av operativa skäl, måste tilldelas och utföras av en leverantör i ett område utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) territorium där operationen genomförs, eller
5. som på annat sätt omfattas av ett undantag i denna lag. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför tillsammans med 2 § artikel 10.6 i LUK-direktivet. Paragrafen har ingen motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, men motsvarar delvis 1 kap. 10 § första stycket LUFS. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Av första stycket följer att lagen i och för sig är tillämplig vid upphandling av koncessioner inom försvars- och säkerhetsområdet, men att sådan upphandling är undantagen i vissa angivna fall. Lagen skiljer sig i detta avseende från de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. I de lagarna anges i stället att de lagarna inte gäller för upphandling och projekttävlingar som omfattas av LUFS eller är undantagen enligt vissa bestämmelser i den lagen (3 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 1 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Skillnaden beror på att LUFS inte är tillämplig vid tilldelning av koncessioner. Vid upphandling av koncessioner inom försvars- och säkerhetsområdet ska i stället denna lag tillämpas. Särskilda regler gäller vid blandade kontrakt, se 2 kap. Att uppräkningen inte är uttömmande framgår av första stycket 5.
Begreppet försvars- och säkerhetsområdet ska i LUK-direktivet förstås på samma sätt som detta begrepp förstås i LUFS-direktivet. Detta tydliggörs genom andra stycket.
2 § Denna lag gäller inte när upphandlingen och fullgörandet av koncessionen omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid en upphandling enligt denna lag.
Paragrafen genomför tillsammans med 1 § artikel 10.6 a i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets
synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.2.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 5 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling respektive 3 kap. 3 § första stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
3 § Denna lag gäller inte för andra koncessioner än sådana som avses i 1 eller 2 §, om skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandlingen genomförs enligt denna lag.
Paragrafen genomför artikel 10.7 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.2.
Av paragrafen följer att även upphandling av andra koncessioner än de som omfattas av ett undantag från lagens tillämpningsområde enligt 1 och 2 §§ är undantagna om skyddet för väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Paragrafen har utformats på samma sätt som bestämmelserna i 3 kap. 4 § 1 i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 2 § 1 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Elektronisk kommunikationstjänst
4 § Denna lag gäller inte för koncessioner som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Paragrafen genomför artikel 11 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.4.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se vidare kommentarerna till den bestämmelsen. Det särskilda undantaget för anskaffning, utveckling och produktion m.m. av program och programmaterial som hänvisas till i kommentaren till den paragrafen i den nya lagen om offentlig upphandling finns på motsvarande sätt i 3 kap. 28 § denna lag.
Verksamhet i en stat utanför EES
5 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser utövande av verksamhet i en stat som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en eller flera EES-stater.
Paragrafen genomför artikel 10.10 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3.
Av paragrafen framgår att koncessioner som tilldelas av en upphandlande enhet och som avser verksamhet som ska utföras utanför EESländerna och utan användning av nät inom EES-länderna är undantagna från lagens tillämpningsområde. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap.
5 § första stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Till skillnad från bestämmelsen i den lagen finns här dock ingen skyldighet för den upphandlande enheten att anmäla de verksamheter som anses vara undantagna på grund av att verksamheten bedrivs i tredjeland till kommissionen eftersom någon sådan bestämmelse inte finns i LUK-direktivet. Paragrafen har i övrigt utformats som bestämmelsen i den nya lagen om försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Upphandling enligt vissa internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för koncessioner som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Paragrafen genomför artikel 10.4 första stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.5. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag för vissa internationella koncessioner när dessa omfattas av andra bestämmelser och följer ett annat reglerat förfarande än denna lag och motsvarar 3 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
I tredje stycket i artikel 10.4 i direktivet anges att sådana rättsliga instrument som avses i punkt 1 ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den rådgivande kommittén för offentlig upphandling. Motsvarande bestämmelser finns i LOU-direktivet och LUF-direktivet och dessa genomförs inte genom föreskrifter i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Någon anledning att avvika från den ordningen för upphandling av koncessioner finns inte.
Paragrafen har utformats på liknande sätt som 3 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
7 § Denna lag gäller inte koncessioner som berör försvars- och säkerhetsintressen och som regleras av särskilda förfaranderegler
1. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon eller några andra stater,
2. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. som tillämpas av en internationell organisation när den gör inköp för sitt eget bruk och inte heller koncessioner som ska tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.
Paragrafen genomför artikel 10.5 i LUK-direktivet och motsvarar 1 kap. 8 § LUFS. En delvis liknande reglering finns i 3 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.5. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter.
Paragrafen har utformats med utgångspunkt i motsvarande paragrafer i LUFS och de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare prop. 2010/11:150 del 1 s. 340 och kommentaren till bestämmelsen i den nya lagen om offentlig upphandling.
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för en koncession som en upphandlande myndighet eller enhet genomför enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när koncessionen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om koncessionen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Denna bestämmelse ska inte tillämpas på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 10.4 andra och fjärde stycket i LUKdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.5. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Första och andra stycket motsvarar de angivna paragraferna i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
I tredje stycket anges att bestämmelsen inte ska gälla vid upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Med försvars- och säkerhetsområdet avses detsamma som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Tjänstekoncessioner som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession när en upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 tilldelar en annan upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Denna lag gäller inte heller för en tjänstekoncession som tilldelas en leverantör på grund av att leverantören har ensamrätt att utföra tjänsten, om ensamrätten har beviljats i enlighet med unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på verksamheter som anges i bilaga 2. Bestämmelserna om efterannons om resultatet av en upphandling i 8 kap. 6 § ska dock tillämpas om det inte i berörd lagstiftning finns särskild reglering om öppenhet och insyn.
När en leverantör beviljas ensamrätt att bedriva någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 ska Europeiska kommissionen underrättas om detta inom en månad.
Bestämmelsen genomför artikel 10.1 och 10.2 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10. Första stycket i paragrafen motsvarar 3 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Andra och tredje stycket saknar motsvarighet i nämnda lagar. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
Paragrafen innehåller ett undantag för koncessioner som tilldelas en upphandlande myndighet eller vissa upphandlande enheter eller vissa leverantörer när tilldelningen beror på att myndigheten, enheten eller leverantören har en ensamrätt att utföra tjänsten.
Första stycket som rör tilldelning av en koncession till en annan upphandlande myndighet eller sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 motsvarar 3 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Enligt andra stycket ska inte heller tjänstekoncessioner som tilldelas leverantörer på grund av att denne har en ensamrätt att utföra tjänsten omfattas av lagens tillämpningsområde. En förutsättning för undantaget är enligt artikeln att ensamrätten har beviljats i enlighet med någon unionsrättsakt som innehåller gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämplig på verksamheter inom försörjningssektorerna. Något motsvarande undantag för tjänstekontrakt som tilldelas ekonomiska aktörer på grund av sådana ensamrätter finns inte i LUF-direktivet. Av skäl 33 i LUK-direktivet framgår att koncessionstilldelning som grundas på en ensamrätt av aktuellt slag undantas eftersom det ändå inte är möjligt att tillämpa ett konkurrensutsatt förfarande vid tilldelning av sådana koncessioner. De unionsrättsakter som åsyftas torde exempelvis avse reglering inom naturgas- och elmarknaden. Regler om marknadstillträde till verksamheter inom försörjningssektorerna finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG. Dessa direktiv innehåller också bestämmelser som gör att ensamrätt i vissa fall kan beviljas.
I den utsträckning det inte finns specifika regler om öppenhet och insyn i lagstiftningen om marknadstillträde för de sektorerna ska dock bestämmelserna om efterannonsering av koncessionstilldelning tillämpas även när en ekonomisk aktör tilldelas en tjänstekoncession på grund av en ensamrätt. För att bestämmelserna om annonsering om koncessionstilldelning i LUK-direktivet inte ska vara tillämpliga krävs att reglerna om öppenhet och insyn i den relevanta sektorslagstiftningen tar sikte på just tilldelningen av koncessionen och inte avseende ensamrätten eller den särskilda rättigheten som sådan. I de angivna direktiven om gemensamma regler på marknaden för naturgas respektive
på marknaden för el finns regler om öppenhet och insyn som gäller vid tilldelning av kontrakt inom de sektorerna (jfr bilaga III till LUKdirektivet).
I tredje stycket anges att Europeiska kommissionen ska underrättas i de fall en ensamrätt beviljas. Det bör åligga den som beviljar ensamrätten att underrätta kommissionen om att en ensamrätt har beviljats.
Lufttransport
10 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession för lufttransporttjänster som grundas på beviljande av sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen genomför delvis artikel 10.3 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Av paragrafen framgår att tjänstekoncessioner för lufttransporttjänster som grundas på beviljande av sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen är undantagna från lagens tillämpningsområde. Förordningen innehåller gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen. Den reglerar utfärdandet av tillstånd för EGlufttrafikföretag, deras rätt att utöva lufttrafik inom gemenskapen och prissättningen av denna lufttrafik. Ett beslut att anta anbud om regelbunden lufttrafik på flyglinje efter ett offentligt anbudsförfarande enligt förordningen har av HFD ansetts överklagbart hos allmän förvaltningsdomstol (se HFD 2012 ref. 28).
Vattenområdet
11 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser
1. tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten, eller
2. leverans av dricksvatten till sådana nät.
Paragrafen genomför artikel 12.1 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, innehåller bestämmelser om att koncessioner inom vattenområdet ska vara undantagna från tillämpningsområdet i vissa fall. Undantagen gäller vid tilldelning av koncessioner som hör ihop med tillhandahållandet eller drift av publikt nät för produktion, transport eller distribution av vatten. Vidare är koncessioner avseende leverans av dricksvatten till sådana nät undantagna från lagens tillämpningsområde.
För att en koncession ska vara undantagen krävs att denna avser tillhandahållande eller drift av nät för dricksvatten eller tillhandahållande av dricksvatten. Detta behöver dock inte vara det enda syftet med koncessionen.
12 § Denna lag gäller inte för koncessioner som har anknytning till sådan verksamhet som avses i 11 § och som avser
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Paragrafen genomför artikel 12.2 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Paragrafen saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Av paragrafen framgår att lagen inte ska tillämpas vid tilldelning av koncessioner för bortskaffande eller rening av avloppsvatten när koncessionen har samband med sådan verksamhet som anges i 11 §, dvs. tillhandahållandet eller drift av publikt nät för produktion, transport eller distribution av vatten samt leverans av dricksvatten till sådana nät. Vidare framgår att lagen inte ska tillämpas vid tilldelning av koncessioner som avser vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering när koncessionen har samband med sådan verksamhet som avses i 11 § och den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom de projekten eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningarna. För att samband ska anses föreligga bör det finnas en funktionell anknytning med verksamheten som anges i 11 §.
Intern upphandling
13 § Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart eller motparten till en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om koncessionen är att anse som en intern upphandling enligt 14– 18 §§.
Med upphandlande enhet avses i 14–18 §§ endast sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.
Paragrafen genomför, tillsammans med 14–20 §§, artikel 17 i LUKdirektivet. Paragrafen har huvudsakligen utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Av första stycket framgår att undantagen från kravet på upphandling för koncessioner som genomförs internt enligt 14–18 §§ gäller endast upphandlande myndigheter och sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.
I andra stycket klargörs att upphandlande enhet används i en inskränkt betydelse i 14–18 §§. Reglerna är endast tillämpliga på sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1, dvs. sådana som enligt lagen om offentlig upphandling inryms inom definitionen av upphandlande myndighet.
Paragrafen motsvarar i övrigt 3 kap. 11 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
14 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten eller enheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för myndighetens eller enhetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheten eller enheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll enligt första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.
Paragrafen genomför artikel 17.1 första och andra styckena i LUKdirektivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
15 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna eller enheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för myndigheternas eller enheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheterna eller enheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Upphandlande myndigheter och enheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter eller enheter,
2. myndigheterna eller enheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas eller enheternas intressen.
Paragrafen genomför artikel 17.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 13 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
16 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1 den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra
sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 17 §, artikel 17.2 i LUKdirektivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 14 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
17 § En koncession ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 18 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten. Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 16 §, artikel 17.2 i LUKdirektivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 15 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
18 § Verksamhetsandelen enligt 14 § första stycket 2, 15 § första stycket 2, 16 § första stycket 2 och 17 § första stycket 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 20 §, artikel 17.5 i LUKdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 16 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Lagrådet har efterfrågat en förklaring till varför upphandling av varor ska inbegripas. Skälet till det är att varor kan ingå i en koncession, bl.a. som en del av ett odelbart blandat kontrakt, se 2 kap. 12 § och 5 kap. 2 §.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter och enheter
19 § Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna eller enheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna eller enheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas eller enheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna eller enheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
Med upphandlande enhet avses i denna paragraf och 20 § endast sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1.
Paragrafen genomför artikel 17.4 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
I andra stycket klargörs att upphandlande enhet används i en inskränkt betydelse i denna och i närmast efterföljande paragraf. Reglerna är endast tillämpliga på sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1, dvs. sådana som enligt lagen om offentlig upphandling inryms inom definitionen av upphandlande myndighet.
Paragrafen motsvarar i övrigt 3 kap. 17 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
20 § Verksamhetsandelen enligt 19 § första stycket 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens eller enhetens sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under de tre åren som föregår tilldelningen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Paragrafen genomför, tillsammans med 18 §, artikel 17.5 i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.7.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 18 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Anknutna företag och samriskföretag
21 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Paragrafen genomför artikel 13.1 och 13.2 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 19 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
22 § Under de förutsättningar som anges i 23 § gäller inte denna lag för koncessioner som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som anges i bilaga 2, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
Paragrafen genomför artikel 13.3 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3. Paragrafen har utformats som 3 kap. 20 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
23 § Bestämmelserna i 22 § gäller under förutsättning att företagets tillhandahållande med anledning av tilldelningen av tjänste- eller byggkoncessioner motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande tjänster eller byggentreprenader ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
Paragrafen genomför artikel 13.4–13.6 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3. Paragrafen har utformats som 3 kap. 21 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
24 § Denna lag gäller inte för en koncession som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av bilaga 2, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
Paragrafen genomför artikel 14 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3. Paragrafen har utformats på som 3 kap. 22 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
25 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat en koncession med tillämpning av något av undantagen i 22 eller 24 § lämna uppgifter till kommissionen om
1. namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och
2. de berörda koncessionernas art och värde. Den upphandlande enheten ska också tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 22– 24 §§.
Paragrafen genomför artikel 15 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3. Paragrafen har utformats som 3 kap. 23 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
26 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Paragrafen genomför artikel 16 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.3.1.
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att lagen inte ska tillämpas vid tilldelning av koncessioner för en verksamhet som i och för sig omfattas av lagen men som av kommissionen har fastställts vara direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde i enlighet med vissa bestämmelser i LUF-direktivet. Det framgår av artikel 35 i LUFdirektivet att en medlemsstat eller en upphandlande enhet kan ansöka om att kommissionen ska fastställa att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på sätt som avses i artikel 34 i LUF-direktivet. Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 24 § första stycket i
den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
27 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Paragrafens första stycke genomför artikel 10.8 a i LUK-direktivet. Andra stycket har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.1.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att lagen inte är tillämplig för tjänstekoncessioner som avser förvärv av eller rättighet till fastighet samt förklarar vad som avses med fastighet i lagen. Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 25 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Radio- och tv-området
28 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Paragrafen genomför artikel 10.8 b i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.2.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 20 § i den nya lagen om offentlig upphandling, och, såvitt avser första stycket 2 och andra stycket, 3 kap. 26 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
29 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Paragrafen genomför artikel 10.8 c i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.3. Paragrafen motsvarar 3 kap. 21 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 27 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Vissa juridiska tjänstser
30 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
Paragrafen genomför artikel 10.8 d i och ii i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 22 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 28 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
31 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Paragrafen genomför artikel 10.8 d iii–v i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 23 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 29 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Vissa finansiella tjänster
32 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 10.8 e och f i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.4.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 24 § i den nya lagen om offentlig upphandling och delvis 3 kap. 30 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och har utformats på samma sätt, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna
1. tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar, och
2. omfattas av CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1, 75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8, 98113100-9 eller 85143000-3, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Paragrafen genomför artikel 10.8 g i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, avsnitt 8.8.6.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag för tjänstekoncessioner som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara i vissa fall. Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 26 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 3 kap. 32 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Politiska kampanjer
34 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser politiska kampanjer och som omfattas av CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 eller 92111240-6, om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj.
Paragrafen genomför artikel 10.8 h i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 8.10 och, i tillämpliga delar, 8.8.7.
Paragrafen innehåller bestämmelser om undantag för vissa tjänstekoncessioner som ingår i politiska kampanjer. Paragrafen har utformats på samma sätt som 3 kap. 27 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se vidare kommentaren till den bestämmelsen.
Lotteritjänster
35 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser lotteritjänster som omfattas av CPV-koden 92351100-7 och som staten tilldelar en leverantör på grund av en ensamrätt. En sådan ensamrätt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Med ensamrätt avses i denna paragraf inte sådana ensamrätter som anges i 1 kap. 20 § tredje stycket.
Paragrafen genomför artikel 10.9 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 8.10.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, innebär att tjänstekoncessioner som avser lotteritjänster i vissa fall faller utanför
lagens tillämpningsområde. De lotteritjänster som avses är sådana som omfattas av CPV-kod 92351100-7 (lotteriverksamhet). Andra typer av speltjänster, såsom kasinoverksamhet och totoverksamhet, omfattas alltså inte av undantaget. För att verksamheten ska anses utgöra lotteriverksamhet bör det vara tillräckligt att det huvudsakliga syftet med koncessionen är driften av lotteriverksamhet.
För att en tjänstekoncession som rör lotteriverksamhet ska vara undantagen från lagens tillämpningsområde krävs vidare att koncessionen tilldelas av staten, t.ex. genom en central statlig myndighet, och att koncessionen tilldelas på grundval av en tidigare meddelad ensamrätt. Se vidare skäl 35 i direktivet.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling av koncessioner
1 § Upphandlande myndigheter och enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
Paragrafen genomför artikel 3.1 första stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
Paragrafen genomför artikel 3.1 andra stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.
Bestämmelsen i artikel 3.1 andra stycket i LUK-direktivet motsvarar inte ordgrant bestämmelserna i artikel 18.1 andra stycket i LOUdirektivet och i artikel 36.1 andra stycket LUF-direktivet. Någon skillnad i sak mellan bestämmelserna kan dock knappast vara avsedd från EUlagstiftarens sida. Artikelbestämmelserna kan därför genomföras med bestämmelser i de tre nya lagarna som är i princip likalydande. Paragrafen är därför utformad med bestämmelserna i 4 kap. 2 § i lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna som förebilder.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen genomför delvis artikel 30.3 i LUK-direktivet och motsvarar 4 kap. 3 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om
upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.
Rätten att få delta i en upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Juridiska personer får åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
Paragrafen genomför artikel 26.1 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.2. Paragrafen motsvarar delvis 4 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 4 kap. 4 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
5 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet eller enhet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud.
Myndigheten eller enheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad koncessionen, om det krävs för att koncessionen ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange i något av koncessionsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 12 kap. 2 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten eller enheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra koncessionen om det är berättigat av objektiva skäl.
Paragrafen genomför artikel 26.2 och 26.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i huvudsak i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.2. Paragrafen motsvarar 4 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 4 kap. 5 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Begränsning av antalet anbudssökande eller anbud
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får med användning av objektiva kriterier begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud eller antalet anbud. Antalet ska vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
Paragrafen genomför artikel 37.3 i direktivet. Paragrafen har, i jämförelse med lagrådsremissens och Lagrådets förslag placerats i ett annat kapitel. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.1.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande som får lämna anbud och antalet anbud. Antalet anbudssökande eller anbud får enligt paragrafen begränsas med användande av objektiva kriterier. I direktivet anges att begränsning får göras till en lämplig nivå. Vad som utgör en lämplig nivå framgår inte av
direktivet och någon bestämmelse härom har heller inte förts in i lagen. Av bestämmelsen följer dock att detta antal vid en enskild koncessionsupphandling måste kunna motiveras objektivt och bero på vad koncessionen avser och hur marknaden för denna ser ut.
I artikel 37.3 anges, utöver det som tagits in i paragrafen, att begränsningen av antalet anbudsgivare eller anbud ska ske på ett öppet sätt. Eftersom detta redan följer av principen om öppenhet behöver det inte anges särskilt i paragrafen. Paragrafen motsvarar till viss del i 4 kap. 6 och 7 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling samt 4 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Val av anbud
7 § En upphandlande myndighet eller enhet ska innan den tilldelar en koncession enligt 13 kap. kontrollera
1. att anbudet, i tillämpliga fall, uppfyller de minimikrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt,
2. att anbudet uppfyller de villkor för deltagande som myndigheten eller enheten har fastställt, och
3. om anbudsgivaren ska uteslutas med stöd av 11 kap.
Paragrafen genomför artikel 37.1 första stycket i direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att den upphandlande myndigheten eller enheten innan koncessionen tilldelas ska kontrollera att anbudet uppfyller minimikraven samt att leverantören uppfyller de villkor och krav som myndigheten eller enheten ställt upp och inte ska uteslutas. Punkten 1 avser kontroll av anbudet medan punkterna 2 och 3 avser en kontroll av att leverantören uppfyller de villkor som ställts för deltagande och inte ska uteslutas. Själva tilldelningen ska göras med tillämpning av bestämmelserna i 13 kap. Bestämmelsen liknar 4 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se vidare kommentarerna till den bestämmelsen.
Reserverad upphandling
8 § En upphandlande myndighet eller enhet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att en koncession ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
Paragrafen genomför artikel 24 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.6.2. En upphandlande enhet som har för avsikt att reservera
deltagandet i en upphandling ska upplysa om detta i annonsen vilket framgår av de standardformulär för annonsering som fastställts av Kommissionen. Paragrafen motsvarar 4 kap. 18 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 4 kap. 16 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
CPV-nomenklaturen
9 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
Paragrafens första stycke genomför artikel 27.1 i LUK-direktivet. Andra stycket genomför inte någon bestämmelse i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 10.7. Paragrafen motsvarar 4 kap. 19 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 4 kap. 17 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Koncessioners löptid
10 § Koncessioner ska vara tidsbegränsade.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bestämma löptiden på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efterfrågas.
Paragrafen genomför artikel 18.1 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.8. Paragrafen innehåller en bestämmelse om att koncessioner ska begränsas i tid. Paragrafen uttrycker därutöver huvudregeln att löptiden ska bestämmas på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som koncessionen avser. Lagrådet har invänt att det inte framgår av bestämmelsen vad bedömningen som ska göras enligt andra stycket syftar till eller innebär. Innebörden av bestämmelsen är att bedömningen av hur länge en koncession ska löpa som huvudregel beror på beskaffenheten av den tjänst eller byggentreprenad som koncessionen avser.
11 § Koncessioner med längre löptid än fem år får inte ha en längre maximal löptid än vad som kan förväntas rimligen gå åt för att koncessionshavaren ska kunna kompenseras för gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet.
Vid beräkningen ska hänsyn tas till de investeringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt kontrakten. Både inledande investeringar och investeringar under koncessionens löptid ska beaktas vid beräkningen.
Paragrafen genomför artikel 18.2 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 10.8.
Paragrafen anger hur en koncessions löptid ska bestämmas när denna är längre än fem år. För koncessioner som beräknas pågå mer än fem år gäller, förutom att löptiden enligt huvudregeln i 10 § ska bestämmas med utgångspunkt i koncessionens beskaffenhet, att dessa inte får vara längre än vad som rimligen kan behövas för att koncessionshavaren ska kompenseras för gjorda investeringar. Denna begränsning finns inte avseende koncessioner med en löptid på upp till fem år. Därtill ska också läggas att koncessionshavarna ska ha rätt till avkastning på det investerade kapitalet. Det anges inte hur stor denna avkastning får vara. Det är alltså en fråga som får överlåtas till rättstillämpningen. En rimlig utgångspunkt torde vara att avkastningskravet i varje enskilt fall får avgöras t.ex. i förhållande till vad som kan utredas vara normal avkastning inom upphandlingsområdet i fråga. En koncession kan enligt skälen i direktivet alltid tilldelas för en kortare tid än den som behövs för att få tillbaka investeringarna så länge ersättningen inte bestäms på ett sådant sätt att verksamhetsrisken elimineras.
Ordet maximal, som finns i artikeltexten, får anses innebära att eventuella options- och förlängningsklausuler ska beaktas.
5 kap. Tröskelvärde
Tröskelvärdets storlek
1 § Det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 4 § anges i artikel 8 i direktiv 2014/23/EU eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 9 i direktivet.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Paragrafens första stycke genomför, tillsammans med 1 kap. 4 §, artikel 8.1 i LUK-direktivet. Andra stycket genomför inte någon bestämmelse i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen har utformats på liknande sätt som 5 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Vid upphandling av koncessioner finns endast ett tröskelvärde som gäller för såväl byggkoncessioner som tjänstekoncessioner och oavsett om det är frågan om sociala och andra särskilda tjänster eller andra tjänster.
Det bör noteras att bestämmelserna i 15 kap. gäller för koncessioner vars värde inte uppgår till tröskelvärdet (se 1 kap. 4 § andra stycket).
Värdet av en koncession
2 § Värdet av en koncession ska uppskattas till koncessionshavarens sammanlagda omsättning till följd av koncessionen under dess löptid, inbegripet varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
Paragrafen genomför artikel 8.2 första stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur värdet på en koncession ska uppskattas. Detta ska göras med utgångspunkt i koncessionshavarens sammanlagda omsättning till följd av koncessionen under dess löptid. Att det är den sammanlagda omsättningen som ska beaktas innebär att i de fall koncessionen innefattar både byggentreprenader och tjänster ska värdet bestämmas med hänsyn tagen till ersättningen för samtliga byggentreprenader och tjänster som koncessionen avser. I omsättningen ingår även eventuella ersättningar för byggentreprenaden eller tjänsten som koncessionshavaren får från den upphandlande myndigheten. Även varor som följer med entreprenaden eller tjänsten ska räknas in i uppskattningen. Lagrådet har ansett att bestämmelsen är delvis omöjlig att förstå och har förespråkat att paragrafen utformas med ledning av bestämmelserna om uppskattning av värdet av en byggentreprenad i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. En bestämmelse med sådan innebörd finns emellertid redan i specialregleringen i 5 § 6 varför det saknas anledning att ge denna paragraf en sådan utformning. Som Lagrådet har påpekat kan emellertid vid tolkningen av förevarande paragraf ledning hämtas i definitionen av koncession som anger att ersättningen till koncessionshavaren utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja byggnadsverket respektive tjänsterna eller av dels en sådan rätt, dels betalning. Den ersättning som koncessionshavaren får för koncessionen och som alltså utgör värdet av koncessionen utgörs således av den omsättning som genereras för koncessionshavaren, inklusive eventuell betalning utöver rätten att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna. Vad som innefattas i uttrycket att en vara följer med koncessionen är något som får utvecklas i rättstillämpningen men det kan noteras att det i 5 § finns mer detaljerade bestämmelser som anger hur värdet ska uppskattas.
När det i lagen talas om värdet på koncessionen avses alltså en uppskattning av värdet. Det faktiska värdet är i regel inte möjligt att fastställa förrän koncessionen är slutförd. Någon direkt motsvarande bestämmelse finns inte i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, men den kan jämföras med 5 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 2 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Värdetidpunkten
3 § Uppskattningen av en koncessions värde ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 8.2 andra stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 5 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 4 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se vidare kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
4 § Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet enligt 2 §, ska värdet vid tilldelningen användas.
Paragrafen genomför artikel 8.2 tredje stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att värdet vid tilldelningen av koncessionen ska vara avgörande för om de direktivstyrda reglerna i lagen ska tillämpas när koncessionens uppskattade värde vid tilldelningen ökat med mer än 20 procent av det uppskattade värdet enligt 2 §. Regleringen innebär att om det vid tilldelningen framkommer att värdet på koncessionen överstiger det tidigare uppskattade värdet med mer än 20 procent och värdet då överstiger tröskelvärdet måste förfarandet följa de regler i denna lag som gäller upphandling av koncessioner över tröskelvärdena. I de fall den upphandlande myndigheten eller enheten vid en sådan situation inte tillämpat reglerna om upphandling över tröskelvärdet vid förfarandet måste alltså förfarandet avslutas och upphandlingen göras om. Även i det här skedet är det frågan om en uppskattning av värdet, men vid den här tidpunkten har den upphandlande myndigheten eller enheten tagit del av anbuden. Om en koncession ursprungligen har uppskattats till ett värde som understiger tröskelvärdet enligt 1 § och det vid tilldelningen visar sig att värdet har ökat med mindre än 20 procent men ändå överstiger tröskelvärdet blir denna bestämmelse inte tillämplig och förfarandet måste inte följa de regler som gäller upphandling över tröskelvärdet. Myndighetens eller enhetens ursprungliga uppskattning måste dock ha gjorts på ett korrekt sätt och vara objektivt godtagbar.
Paragrafen har ingen motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Metod för uppskattning av värdet av en koncession
5 § Värdet av en koncession ska uppskattas med hjälp av en objektiv metod.
Metoden ska anges i något av koncessionsdokumenten. Vid uppskattningen ska, i tillämpliga fall, hänsyn tas till
1. värdet av varje form av options- och förlängningsklausul i fråga om koncessionens varaktighet,
2. intäkter från betalning av avgifter och straffavgifter som tas ut från användarna av byggnadsverken eller tjänsterna, utom sådana som tagits ut på den upphandlande myndighetens eller enhetens vägnar,
3. ersättningar eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får av den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet, inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investeringsstöd,
4. värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får från tredje part för utförandet av koncessionen,
5. intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en del av koncessionen,
6. värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller enheterna förutsatt att de är nödvändiga för att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna, och
7. premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare.
Paragrafen genomför artikel 8.3 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om vad som ska beaktas vid beräkningen av en koncessions värde enligt den uppskattning som den upphandlande myndigheten eller enhetens ska göra enligt 2 §. Som
Lagrådet konstaterat i sitt yttrande utgör paragrafens bestämmelser en precisering av hur värdet enligt 5 kap. 2 § ska uppskattas i de uppräknade situationerna. Regleringen innebär att varje form av ersättning som koncessionshavaren får i anledning av koncessionen ska beaktas vid beräkningen av värdet. Av tredje punkten följer att även andra ersättningar, bidrag och fördelar som koncessionshavaren får från den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet ska beaktas.
Lagrådet har anmärkt att flera av bestämmelserna i paragrafen är svåra att ge ett praktiskt innehåll och särskilt framhållit att det inte framgår av punkten. 7 vilka premier och ersättningar som avses. Som Lagrådet konstaterat är bestämmelsen utformad i nära anslutning till direktivet och det får ankomma på rättstillämpningen att klargöra dess innehåll.
Paragrafen har ingen motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna.
Förbud mot kringgående
6 § Metoden för att uppskatta en koncessions värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet blir tillämpliga.
Paragrafen genomför, tillsammans med 7 §, artikel 8.4 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 5 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 5 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
7 § En upphandling av en koncession får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Paragrafen genomför, tillsammans med 6 §, artikel 8.4 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen har utformats på samma sätt som 5 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av koncessionerna beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om
tröskelvärdet då överskrids, ska varje koncession upphandlas enligt bestämmelserna i denna lag om upphandling över tröskelvärdet.
Paragrafen genomför artiklarna 8.5 och 8.6 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 11.3.
Paragrafen innehåller regler om att det sammanlagda värdet ska vara avgörande för om en koncessions värde överstiger tröskelvärdet när en byggentreprenad eller ett tillhandahållande av tjänster innebär delkontrakt som upphandlas samtidigt i form av flera olika koncessioner. Om det sammanlagda värdet av koncessionerna överstiger tröskelvärdet ska de regler i lagen som gäller för upphandling över tröskelvärdet tillämpas på samtliga koncessioner. Om tröskelvärdet inte överskrids, ska bestämmelserna i 15 kap. tillämpas för koncessionerna.
Lagrådet har efterfrågat ett klargörande av om förevarande paragraf ska tillämpas i situationer som omfattas av 7 §. Bestämmelsen handlar om att det uppskattade värdet av flera koncessioner som har samband genom att de genomför samma byggentreprenad eller tjänst ska läggas ihop. När en koncession delas upp av sådana objektiva skäl som avses i 7 § får emellertid värdet av delarna uppskattas separat.
Lagrådet har ifrågasatt användandet av ordet delkontrakt. Att som Lagrådet förespråkar endast uttrycka att en koncession delas upp kan emellertid leda tanken fel. Det behöver inte vara fråga om en uppdelning av en koncession utan om att en byggentreprenad eller tjänst upphandlas i delar som således har ett sådant samband med varandra att värdet av delarna ska läggas ihop när det avgörs om upphandlingen överstiger tröskelvärdet. Paragrafen har utformats på samma sätt som 5 kap. 8 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling och 5 kap. 7 § första stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I påföljande stycken i nämnda paragrafer finns bestämmelser som föranleds av en reglering i LOU-direktivet respektive LUF-direktivet om undantag i vissa fall från huvudregeln om sammanläggning. En sådan reglering finns inte i LUK-direktivet.
6 kap. Förfarandet vid upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska vara fri att organisera förfarandet vid upphandling av koncessioner under förutsättning att principerna i 4 kap. 1 § och bestämmelserna i övrigt i denna lag följs.
Paragrafen genomför artikel 30.1 och 30.2 första meningen i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen innehåller en övergripande bestämmelse om att upphandlande myndigheter och enheter vid upphandling av koncessioner har stor frihet att själva organisera förfarandet. Detta har sin grund i att koncessioner oftast är långsiktiga och komplicerade arrangemang som kräver individuella lösningar. Principerna om öppenhet och insyn ska dock följas och det ska även finnas vissa garantier vid tilldelningsförfarandet. Garantierna avser bl.a. information om koncessionen och hur informationen ska göras tillgänglig samt regler om
att villkoren inte får frångås. Reglerna syftar till att förhindra orättvis behandling av potentiella anbudssökande.
Upphandlande myndigheter och enheter har alltså fått en betydande frihet att själva organisera sin upphandling av koncessioner så länge de håller sig till de allmänna principerna och iakttar den minsta grad av samordning som direktivet är uttryck för (se skäl 8 i LUK-direktivet).
Koncessionsdokumenten
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen enligt 8 kap. 1 § beskriva koncessionen och villkoren för deltagande. Tilldelningskriterierna enligt 13 kap. 1 § ska anges i något av koncessionsdokumenten. Detsamma gäller minimikrav i form av uppställda villkor eller krav på tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper som alla anbud ska uppfylla.
Paragrafen genomför artikel 37.1 andra stycket och artikel 37.2 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om att viss information ska lämnas i koncessionsdokumenten.
Inledningsvis framgår att en beskrivning av koncessionen och villkoren för deltagande ska lämnas i annonsen om koncessionen. En hänvisning görs här till annonseringsreglerna i 8 kap. På samma sätt som enligt nu gällande upphandlingsregler bygger upphandling av koncession på att myndighetens eller enhetens upphandling blir känd. Det gemensamma sättet att informera på är via Europeiska Unionens officiella tidning (EUT). Därutöver får information spridas på det sätt som är lämpligt i det enskilda fallet. Till detta offentliggörande finns en hel del förfaranderegler. Vad som är utmärkande för koncessionsupphandling är dock att myndigheten eller enheten har stor frihet att själv organisera sitt för förfarande (jfr 1 § och artikel 30.1) förutsatt att upphandlingen offentliggörande gjorts i EUT.
Vidare ska den upphandlande myndigheten eller enheten i något av koncessionsdokumenten tillhandahålla information om tilldelningskriterier och eventuella minimikrav. Minimikraven kan utgöras av villkor eller krav på tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper som alla anbud ska uppfylla. Det kan noteras att uppräkningen av vilka typer av krav som kan ställas är exemplifierande i direktivet och ett minimikrav kan således ställas även om det inte skulle falla in under någon av de uppräknade kategorierna. Minimikraven ska gälla själva anbuden och är inte krav eller villkor som ställs på leverantören. Vad som avses med koncessionsdokument framgår av 1 kap. 14 §.
Någon direkt motsvarande paragraf finns inte i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, men bestämmelserna liknar 6 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling som behandlar vilken information upphandlande myndigheter ska lämna i upphandlingsdokumenten vid förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Tidsplan
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta en tidsplan för förfarandet med en preliminär tid för slutförandet. Samtliga deltagare ska få del av planen.
Om ändringar görs i planen, ska samtliga deltagare underrättas om ändringen. Om en ändring avser sådant som angetts i annonsen, ska detta offentliggöras.
Paragrafen genomför artikel 37.4 i direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Paragrafen anger att upphandlande myndigheter och enheter ska upprätta en tidsplan över upphandlingsförfarandet med en preliminär tid för slutförande och att samtliga deltagare ska få ta del av planen och ändringar i planeringen. Innebörden av sista ledet i direktivbestämmelsen, som kommit till uttryck i sista meningen i paragrafens andra stycke, är något oklar. Om direktivbestämmelsen ska uppfattas så att det är fråga om en ändring som påverkar det konkurrensuppsökande skedet borde den naturliga effekten av en sådan ändring vara att förfarandet avbryts och görs om, i vilket fall informationen om de nya förhållandena blir allmänt kända genom det nya förfarandet. I ett sådant fall blir bestämmelsen i sista meningen överflödig. Det förefaller därför som om den ändring som avses är av ett annat, mindre kvalificerat, slag trots att ändringen avser annonsen. En tolkning som förefaller rimlig är att ändringen visserligen avser något som angetts i annonsen och att den därför bör offentliggöras, men att ändringen likväl inte är av det slaget att förfarandet måste göras om.
Förhandlingar
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med anbudssökande och anbudsgivare.
Det som anskaffas genom koncessionen, tilldelningskriterierna och uppställda minimikrav får inte ändras under förhandlingarna.
Paragrafen genomför artikel 37.6 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 12.3.
Andra stycket i bestämmelsen innehåller likheter med artikel 29.3 andra stycket LOU-direktivet som genomförs i 6 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling och som reglerar vad som inte får förhandlas om vid förhandlat förfarande under konkurrens. Liknande bestämmelse finns i LOU- respektive LUF-direktivet som reglerar vad som inte får förhandlas om vid förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. I LUK-direktivet anges i stället vad som inte får ändras under förhandlingarnas gång, nämligen det som ska anskaffas genom koncessionen, tilldelningskriterierna eller minimikraven.
7 kap. Tekniska krav och funktionskrav
1 § Tekniska krav och funktionskrav ska redovisas i något av koncessionsdokumenten. De ska ange de egenskaper som byggentreprenaden eller tjänsten ska ha. Egenskaperna får också avse processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla byggentreprenaden eller tjänsten under
förutsättning att de avser det som ska anskaffas och står i proportion till värdet av anskaffningen och syftet med den.
Paragrafen genomför artikel 36.1 i direktivet och liknar 9 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
I paragrafen anges att tekniska krav och funktionskrav ska anges i något av koncessionsdokumenten.
Kraven kan enligt avse produktionsprocessen eller tillhandahållandet av de efterfrågade byggentreprenaderna eller tjänsterna under förutsättning att de avser det som ska anskaffas och står i proportion till dess värde och syfte. Det kan noteras att paragrafen innehåller en skillnad i förhållande till motsvarande bestämmelse i t.ex. 9 kap. 1 § LOU. I den bestämmelsen anges endast kraven ska ha anknytning till det som ska anskaffas. Att kraven ska stå i proportion till anskaffningens värde och syfte får anses framgå av de allmänna principerna för upphandling. Eftersom det särkskilt anges i artikeln och reglerna för koncessionsupphandling innefattar ett betydande bedömningsutrymme finns det skäl att ändå uttryckligen ange detta i paragrafen.
I artikel 36.1 i direktivet tas några av de specifikationer som finns uppräknade i bilagorna till LOU-direktivet och LUF-direktivet upp som exempel på vilka typer av egenskaper som den upphandlande myndigheten eller enheten kan ställa krav på. Egenskaperna kan t.ex. omfatta kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, märkning och etikettering eller bruksanvisningar. Uppräkningen är exemplifierande.
2 § Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas, får de tekniska kraven och funktionskraven inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning, Sådana hänvisningar får dock förekomma om det motiveras av det som ska anskaffas eller det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
Paragrafen genomför artikel 36.2. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Paragrafen motsvarar delvis 9 kap. 6 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna och har utformats med utgångspunkt i dessa bestämmelser. Terminologin har ändrats i förhållande till direktivtexten för att stämma överens med de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Någon ändring i sak är inte avsedd. Se kommentaren till 9 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling.
3 § Om en upphandlande myndighet eller enhet ställer vissa tekniska krav eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att tjänsten eller byggentreprenaden inte stämmer överens med kraven, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Paragrafen genomför artikel 36.3 och motsvarar delvis 9 kap. 7 och 8 §§ i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 17.3.
Att utredningen om en alternativ lösning ska lämnas av anbudsgivaren i sitt anbud markerar att det är leverantörens ansvar att presentera och beskriva varför den valda lösningen är likvärdig med den som myndigheten eller enheten efterfrågat. Till skillnad från motsvarande bestämmelser i LOU- och LUF-direktivet ges inga exempel i LUKdirektivet på hur en leverantör kan visa detta. Enligt direktivet kan det ske med lämpliga medel.
8 kap. Annonsering av upphandling
Annons om upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession ska informera om detta genom att annonsera upphandlingen.
I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
Paragrafen genomför artikel 31.1 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till dessa bestämmelser.
Vad som ska ingå i annonsen framgår av bilaga V till direktivet. Upplysningarna ska anges i samma format som standardformulär, som fastställs av kommissionen, se artikel 33.1. Även format och förfaranden för överföring av annonser på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgängliga på kommissionens webbplats SIMAP med information om offentlig upphandling i Europa. Kommissionen har i genomförandeförordningen (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011 fastställt standardformulär för de olika typerna av annonser som direktivet innehåller.
Regeringen avser med stöd av 8 § att meddela kompletterande föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Förhandsannons om upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession för sådana tjänster som anges i bilaga 3 ska informera om detta genom en förhandsannons.
Paragrafen genomför artikel 31.3 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 2 § andra stycket i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till de bestämmelserna.
Vad som närmare ska framgå av en förhandsannons anges i bilaga VI till direktivet. Kommissionen har i en genomförandeförordning fastställt standardformulär för annonseringen, se kommentaren till 1 §.
Upphandling utan föregående annonsering
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får tilldela en koncession utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör på grund av
1. att syftet med koncessionen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. skyddet av en ensamrätt, oavsett om den är sådan som anges i 1 kap. 12 §. Ett sådant förfarande får, i de fall som regleras i första stycket 2 och 3, tillämpas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen
.
Paragrafen genomför artikel 31.4 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar närmast bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap.7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Av paragrafen framgår under vilka omständigheter den upphandlande myndigheten eller enheten kan avstå från att annonsera. Bestämmelserna avser situationer då det redan från början står klart att ett offentliggörande inte kommer att leda till ökad konkurrens, på grund av att det objektivt sett endast finns en leverantör som kan utföra koncessionen. I skäl 51 till LUK-direktivet anges att tilldelning av koncessioner utan föregående offentliggörande endast bör ske under mycket exceptionella omständigheter med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen. Paragrafen bör alltså tolkas restriktivt.
Första stycket 3 motsvaras i LUK-direktivet av två punkter (se artikel 31.4 c och d), nämligen dels att det finns en ensamrätt, dels att orsaken är skydd av immateriella rättigheter eller andra ensamrätter än de som definieras i artikel 5.10 i direktivet (se 1 kap. 12 §). Direktivens två punkter har i författningstexten ersatts med en punkt, som täcker in alla tre situationer som direktivet anger, dvs. både ensamrätter enligt definitionen i direktivet, andra ensamrätter och immateriella rättigheter.
Någon skillnad i sak är inte avsedd utan det rör sig endast om en förenkling av utformningen. Skydd av ensamrätt innefattar alltså även skydd av immateriella rättigheter.
4 § Förutsatt att villkoren i upphandlingsdokumenten inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet eller enhet tilldela en koncession utan föregående annonsering, om det vid ett förfarande med annonsering inte har lämnats några
lämpliga anbudsansökningar eller anbud. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
Paragrafen genomför artikel 31.5 första stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar 6 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling och delvis 6 kap. 5 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
5 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 11 kap. eller inte uppfyller de kvalificeringskrav som den upphandlande myndigheten eller enheten fastställt. En anbudsansökan ska också anses olämplig om den innefattar ett olämpligt anbud.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för koncessionen och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens eller enhetens krav enligt koncessionsdokumenten.
Paragrafen genomför artikel 31.5 andra och tredje styckena i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar i huvudsak 6 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat en koncession ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att koncessionen tilldelats.
Trots första stycket får myndigheten eller enheten vid tilldelning av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
Paragrafen genomför artikel 32.1 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Bestämmelsen motsvarar i huvudsak 10 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 10 kap. 5 § LUF i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
I första stycket anges att myndigheten eller enheten ska skicka en annons om upphandlingsresultatet inom 48 dagar från det att en koncession har tilldelats. Med efterannons avses alltså en annons om genomförd upphandling av en koncession. Till skillnad från lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna räknas fristen för efterannonsering från tidpunkten för tilldelningen av koncessionen, dvs. när myndigheten eller enheten fattat beslut om vilken leverantörs anbud den avsåg att anta och inte tidpunkten för när koncessionsavtalet ingicks mellan myndigheten eller enheten och den berörda leverantören. Annonseringsskyldigheten gäller vid all upphandling som omfattas av direktivet. Av andra stycket framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten vid efterannonsering av
upphandling som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 3 till lagen får samla ihop annonserna och skicka dem kvartalsvis.
Vilka uppgifter som ska ingå i en efterannons framgår av bilaga VII och – när det gäller sociala tjänster och andra särskilda tjänster – bilaga VIII till direktivet. Annonsen ska utformas i enlighet med standardformulär som antas av kommissionen, se kommentaren till 1 §.
Annons om tilldelning av en koncession utan föregående annonsering
7 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession utan föregående annonsering enligt 3 och 4 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Paragrafen genomför artikel 46.5 b och 47.5 b i LUK-direktivet samt 2d.4 i rättsmedelsdirektiven i lydelsen enligt ändringsdirektivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Paragrafen motsvarar 10 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 10 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till dessa bestämmelser.
Bemyndigande
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Paragrafen genomför inte någon artikel i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.1. Paragrafen motsvarar 10 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 10 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till dessa bestämmelser.
Elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten
9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från den dag då annonsen om upphandling publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Detta gäller dock inte om annonsen om upphandling inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud. I sådana fall ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten i stället ges med elektroniska medel från och med den dag då inbjudan att lämna anbud skickas till utvalda anbudssökande. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan.
Paragrafen genomför artikel 34.1 i LUK-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 10 kap. 7 § första stycket och 9 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling samt 10 kap. 8 § första och tredje styckena och 10 § andra stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.2.
Första stycket avser skyldigheten att göra koncessionsdokumenten elektroniskt tillgängliga vid annonsering av upphandlingen. Andra stycket avser samma skyldighet vid inbjudan att lämna anbud. Av stycket framgår att elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten inte behöver ges vid annonsering av upphandlingen, om annonsen inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud. Detta är en skillnad jämfört med de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
I 10 § regleras vad som gäller om något koncessionsdokument inte kan göras tillgängligt med elektroniska medel på det sätt som föreskrivs i 9 §.
10 § Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § andra stycket, ska inbjudan att lämna anbud upplysa om att dokumentet kommer att skickas på annat sätt än med elektroniska medel. En sådan upplysning behöver dock inte lämnas om dokumentet i stället bifogas inbjudan.
Paragrafen genomför tillsammans med 9 kap. 4 § artikel 34.2 i LUKdirektivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 10 kap. 7 § andra stycket och 9 § andra stycket i den nya lagen om offentlig upphandling samt 10 kap. 8 § tredje stycket och 10 § andra stycket i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.3.2.
Anbudets giltighetstid
11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i en annons om upphandling eller i en inbjudan att lämna anbud ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En underrättelse enligt 10 kap. 12 § första stycket eller upplysningar enligt 10 kap. 13 § innebär inte att ett anbud förfaller.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 18.4.2.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 10 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
9 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Bestämmande av tidsfrister
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad koncessionen är och hur lång tid leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbudsansökningar eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta en anbudsansökan eller ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas
.
Paragrafen genomför artiklarna 39.1 och 39.2 i LUK-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
2 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om förfarandet genomförs stegvis, ska dock tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 22 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första och andra styckena gäller om inte något annat följer av 3 eller 4 §.
Paragrafen genomför artiklarna 39.3 och 39.4 i LUK-direktivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 11 kap. 2 och 3 §§ i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till
1. minst 25 dagar i fall som avses i 2 § första stycket, och
2. minst 17 dagar i fall som avses i 2 § andra stycket.
Paragrafen genomför artikel 39.5 i LUK-direktivet. Bestämmelsen motsvarar 11 kap. 6 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
Av bestämmelserna i 10 kap. följer att den upphandlande myndigheten eller enheten är skyldig att tillåta elektroniska anbud, om inte vissa undantagssituationer är för handen.
Förlängning av tidsfristen för anbud
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten med elektroniska medel enligt 8 kap. 9 §, ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar.
Paragrafen genomför tillsammans med 8 kap. 10 § artikel 34.2 i LUKdirektivet. Bestämmelsen motsvarar delvis 11 kap. 9 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 19.2.1.
Av 8 kap. 9 § framgår att koncessionsdokumenten ska göras tillgängliga med elektroniska medel vid annonsering om upphandling
eller vid inbjudan att lämna anbud. I 8 kap. 10 § regleras hur leverantörerna ska få tillgång till koncessionsdokument som inte kan göras tillgängliga med elektroniska medel.
10 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling.
Myndigheten eller enheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten eller enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet eller enhet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten eller enheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten eller enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
5 §
Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten eller enheten dokumenterar sådana uppgifter från kommunikationen som är av betydelse för upphandlingen.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling lämna information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk
inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling.
Avancerad elektronisk underskrift
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en sådan avancerad elektronisk underskrift som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten eller enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Hantering av uppgifter i ett upphandlingsärende
9 § Kommunikation och lagring av uppgifter i ett upphandlingsärende ska ske på ett sådant sätt att uppgifterna inte förvanskas.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för anbudsansökningar respektive anbud har gått ut.
Paragraferna 1–10 genomför artikel 29 i LUK-direktivet. Paragraferna har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.1.
Paragraferna motsvarar 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till bestämmelserna i den förstnämnda lagen.
Bestämmelsen i 6 § har en något annorlunda utformning än motsvarande bestämmelser i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorena. Till skillnad från dessa bestämmelser gäller enligt 6 § ett krav på att uppgifterna om specifikationer ska lämnas i en annons. Att krav och villkor för användning av elektroniska medel för kommunikation ska anges i annonsen om upphandling framgår av bilaga V till LUK-direktivet (punkten 14).
Information till leverantörer
Kompletterande upplysningar
11 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en leverantör lämna kompletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för anbud, förutsatt att upplysningarna har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas skriftligen till alla leverantörer som deltar i upphandlingsförfarandet.
Paragrafen genomför artikel 34.3 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.2.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 11 § första stycket i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela en koncession. Underrättelsen ska innehålla namnet på den utvalda anbudsgivaren, skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr). En anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökan respektive anbud har förkastats ska underrättas om skälen för detta beslut.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter det att annonsen om upphandling publicerats samt vid beslut att göra om en upphandling. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Paragrafen genomför artikel 40.1 första stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.2.
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 12 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Till skillnad från dessa bestämmelser gäller dels att namnet på den utvalda leverantören ska anges redan i beslutsunderrättelsen, dels att skälen för förkastande av anbudsansökningar och anbud ska lämnas till de berörda leverantörerna utan att dessa behöver begära det.
Beslut om uteslutning av leverantör regleras i 11 kap. 8 §.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det valda anbudet. Upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Paragrafen genomför artikel 40.1 andra stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.2.
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 13 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Dokumentation
14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Paragrafen genomför artikel 37.5 i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.3.
Paragrafen motsvarar 12 kap. 14 § första stycket i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
15 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 14 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
Paragrafen saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 20.5.3.
Paragrafen motsvarar delvis 12 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 12 kap. 16 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
11 kap. Uteslutning av leverantörer
När en upphandlande myndighet eller en upphandlande enhet som är en myndighet ska utesluta en leverantör
1 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Paragrafen genomför artikel 38.4 första och andra styckena i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till dessa bestämmelser.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten genom kontroll eller på annat sätt får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Paragrafen genomför artikel 38.5 första och andra styckena i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 2 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
När en upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör
3 § En upphandlande enhet som inte är en sådan enhet som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen.
Paragrafen genomför artikel 38.4 tredje stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Av paragrafen framgår att de uteslutningsgrunder som anges i 1 och 2 §§ och som är i vissa fall obligatoriska för upphandlande myndigheter och sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 20 § första stycket 1 också är tillämpliga vid andra upphandlande enheters upphandling av
koncessioner. Som framgår av paragrafen rör det sig om grunder som får leda till uteslutning.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 3 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den bestämmelsen.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller
befinner sig i en motsvarande
situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a–c,
3. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare kontrakt enligt denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, och detta har medfört att det tidigare kontraktet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt detta kapitel eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har lämnat de kompletterande dokument som krävs, eller 8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Paragrafen genomför artikel 38.7 a–i i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen innehåller bestämmelser om uteslutning av leverantörer på grund av andra allvarliga brister i hur leverantörernas verksamhet bedrivs än brister på grund av brott och obetalda skatter och avgifter. Paragrafen är tillämplig för såväl upphandlande myndigheter som upphandlande enheter och anger fakultativa uteslutningsgrunder.
Angående första stycket punkt 1 kan noteras att det i artikel 38.7 b i LUK-direktivet också finns en möjlighet för en upphandlande myndighet eller enhet att inte utesluta en leverantör som är i någon av de situationer som avses där om myndigheten eller enheten fastställt att leverantören likväl skulle kunna fullgöra koncessionen. Eftersom artikeln i sin helhet avser fakultativa möjligheter bör den nu nämnda möjligheten att underlåta uteslutning inte särskilt anges.
Paragrafen skiljer sig från motsvarande paragrafer i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna på så sätt att paragraferna i de båda senare lagarna innehåller en bestämmelse om att uteslutning får ske om det inte på annat sätt går att undvika en snedvridning av konkurrensen på grund av leverantörens deltagande i förberedelserna av upphandlingen i enlighet med 4 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling eller 4 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Någon sådan motsvarande bestämmelse finns inte i LUK-direktivet och återfinns därför inte heller i detta lagförslag. Det finns därmed inte heller någon uteslutningsgrund i denna paragraf som korresponderar med 13 kap. 3 § 7 i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 4 § 7 i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Andra stycket genomför artikel 38.7 i LUK-direktivet och avser sådan koncessionsupphandling som ska göras enligt LUK trots att den är en upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet (se 3 kap. 1 §).
Paragrafen motsvarar i övrigt 13 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 4 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till dessa bestämmelsen. Regleringen i paragrafens andra stycke, som gäller vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, motsvarar delvis 11 kap. 2 § första stycket 5 LUFS.
Utredning
5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten eller enheten utgör skäl för uteslutning.
Paragrafen genomför artikel 38.9 första stycket och 38.10 första meningen i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 13 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 5 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen. Lagen saknar till skillnad mot de nya lagarna om offentlig
upphandling (15 kap. 7–9 §§) och om upphandling inom försörjningssektorerna (14 kap. 3 §) uttryckliga bestämmelser om utredning som får begäras in från leverantörer. I paragrafen finns därför inte någon hänvisning till sådana bestämmelser.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 4 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller misskötsamheten,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna eller enheterna, och
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller misskötsamhet.
De åtgärder som leverantören har vidtagit, ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring brottet misskötsamheten.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter, inklusive ränta och sanktionsavgifter, eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas på de grunder som anges i 2 §.
Paragrafen genomför artikel 38.5 tredje stycket och, tillsammans med 8 §, 38.9 andra stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Paragrafen genomför artikel 38.6 första stycket i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande myndighet eller enhet kan när som helst under ett upphandlingsförfarande utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning.
En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
Paragrafen genomför artikel 38.8 och, tillsammans med 6§, 38.9 andra stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 22.3.
Paragrafen motsvarar 13 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 13 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
12 kap. Kvalificering
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska kontrollera att villkoren för deltagande är uppfyllda. Kontrollen ska göras med utgångspunkt i en försäkran av anbudssökandena och anbudsgivarna om att villkoren är uppfyllda eller med utgångspunkt i referenser som lämnats som bevis enligt krav i annonsen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2 §, artikel 38.1 i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.4.
I artikel 38.1 används begreppet egen försäkran. Detta begrepp används också i de övriga upphandlingsdirektiven, men har då en anknytning till det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet. I LUK-direktivet saknas emellertid sådana regler. Det får då enligt regeringens mening anses klart att det inte kan vara fråga om en sådan egen försäkran som avses i den nya lagen om offentlig upphandling. I avsaknad av särskilda regler får begreppet därför tolkas med utgångspunkt i det allmänna språkbruket och får då ges innebörden att därmed avses inget annat eller mera än att leverantören lämnat egna uppgifter om hur det förhåller sig med de omständigheter som efterfrågats i upphandlingen. Detta har i bestämmelsen, på Lagrådets inrådan, uttryckts som att kontrollen ska göras med utgångspunkt i en försäkran av anbudssökandena och anbudsgivarna. Givetvis ankommer det på upphandlande myndighet och enhet att kontrollera dessa uppgifter på vanligt sätt.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får, för kvalificering av leverantörer, endast tillämpa villkor som avser yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning. Villkoren ska vara proportionerliga med hänsyn till syftet att säkerställa verklig konkurrens och ska grunda sig på ett behov att se till att leverantören har förmåga att utföra koncessionen med hänsyn till föremålet för denna.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 §, artikel 38.1 i direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.4.
Bestämmelsen anger vilken typ av krav en upphandlande myndighet eller enhet kan ställa upp som villkor för att leverantören ska få delta i upphandlingen av en koncession. De krav som får ställas ska röra yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning. Bestämmelsen anger vidare att de villkor som ställs för deltagande ska vara proportionerliga. Vid proportionalitetsbedömningen ska behovet av att säkerställa leverantörens förmåga viktas mot syftet att säkerställa verklig konkurrens.
Bestämmelsen i 2 § ska läsas i ljuset av skäl 63 i direktivet. Den avser en upphandlande myndighets eller enhets möjlighet att ställa krav på en
leverantörs yrkesmässighet och tekniska kapacitet samt finansiella och ekonomiska ställning. Paragraferna är utformade med utgångspunkt i ordalydelsen av artikel 38.1. Artikeltexten synes dock endast avse kontroller av de krav som ställts, medan skäl 63 tydligt avser vilka krav som får ställas. Regeringen anser att förevarande direktivtext och paragraf ska tolkas så att det av dem följer att myndigheten eller enheten får ställa krav på yrkesmässig och tekniska kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning men att dessa får utformas efter myndighetens eget skön så länge de är relevanta och proportionerliga i förhållande till koncessionsföremålet.
Bestämmelsen uppvisar vissa likheter med 14 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
3 § En leverantör får för en koncession åberopa ett annat företags kapacitet för att uppfylla något villkor för kvalificering.
Ett annat företags kapacitet får åberopas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företaget. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de resurser som behövs under varje del av koncessionstiden.
Paragrafen genomför artikel 38.2 första och andra meningen i direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.4.
I skäl 63 i LUK-direktivet betonas särskilt vikten av att leverantörer ska kunna visa att de uppfyller kraven genom hänvisningar till andra företags kapacitet.
Bestämmelsen liknar 14 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling. Se även författningskommentaren till den bestämmelsen.
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får kräva att det företag vars kapacitet leverantören åberopar åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av koncessionen om den kapacitet som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Paragrafen genomför artikel 38.2 tredje meningen i direktivet. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 23.4.
Bestämmelsen motsvarar 14 kap. 8 § första stycket i den nya lagen om offentlig upphandling, se kommentaren till den bestämmelsen.
13 kap. Utvärdering av anbud och tilldelning av koncessioner
Utvärdering och tilldelning
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela en koncession med användning av tilldelningskriterier som
1. är förenliga med de principer som anges i 4 kap. 1 §,
2. har anknytning till det som ska anskaffas,
3. säkerställer att anbuden bedöms i konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för myndigheten eller enheten, och
4. inte ger myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet. Tilldelningskriterierna ska göra det möjligt för myndigheten eller enheten att effektivt kontrollera de uppgifter som leverantörerna lämnar.
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska kontrollera att anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Paragraferna genomför artikel 41.1 och 41.2 i direktivet. De motsvarar delvis 16 kap. 1 och 2 §§ i den nya lagen om offentlig upphandling och 15 kap. 1 och 2 §§ i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Första paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.5.
Paragraferna innehåller bestämmelser om tilldelningskriterier och om kontroll av anbud. I LUK-direktivet finns till skillnad från bestämmelserna i LOU-direktivet och LUF-direktivet inget angivet krav på att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet utifrån någon viss grund för utvärdering ska väljas. Däremot anges att det ska fastställas allmänna ekonomiska fördelar för den upphandlande myndigheten eller enheten. Inget hindrar dock att den upphandlande myndigheten eller enheten anger att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska antas. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen om upphandling eller något annat koncessionsdokument, vilket framgår av bilaga V till direktivet. Detta framgår även av förfarandebestämmelserna i 6 kap. 2 §.
Av 1 § första stycket framgår att en koncession ska tilldelas med användning av tilldelningskriterier som ska uppfylla vissa uppräknade krav. Det framgår av punkterna 1–4 att syftet med bestämmelserna är att tilldelningskriterierna ska ge myndigheten eller enheten möjlighet att uppnå en effektiv upphandling inom upphandlingsrättens ram. I punkt 1 hänvisas till de allmänna principerna för upphandling. I punkt 2 anges att kriterierna ska ha anknytning till det som ska anskaffas. I punkt 3 betonas vikten av att konkurrens verkligen uppnås i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för den upphandlande myndigheten eller enheten. Av punkt 4 framgår slutligen att kriterierna inte får ge utrymme för godtycke.
Av 1 § andra stycket framgår att kriterierna ska utformas så att de kan kontrolleras. I artikel 41.2 anges att tilldelningskriterierna får innefatta bland annat miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avseende innovation.
Av 2 § framgår att myndigheter och enheter ska kontrollera att anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Prioritetsordning för tilldelningskriterier
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange tilldelningskriterierna i prioritetsordning.
Om det i ett anbud föreslås en innovativ lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå som den upphandlande myndigheten eller enheten inte hade kunnat förutse, får myndigheten eller enheten ändra prioritetsordningen om det finns särskilda skäl för det. En sådan ändring ska medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen innebär kan beaktas.
Prioritetsordningen får inte ändras så att det leder till diskriminering.
Paragrafen genomför, tillsammans med 4 §, artikel 41.3 i direktivet. Första stycket motsvarar delvis 16 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 15 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.5.
Paragrafen innehåller bestämmelser om prioritetsordning för tilldelningskriterier. Av första stycket framgår att tilldelningskriterierna ska anges i prioritetsordning. Bestämmelsen motsvarar vad som i undantagsfall kan tillämpas vid upphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna, när det inte är möjligt att ange kriteriernas inbördes vikt. I LUKdirektivet finns dock inga bestämmelser om viktning av tilldelningskriterier.
I andra stycket lämnas en möjlighet för den upphandlande myndigheten eller enheten att ändra prioritetsordningen. Det står klart att en sådan ändring får göras endast efter en restriktiv prövning eftersom den berör ett av de grundläggande momenten i en upphandling. Det anges därför flera förutsättningar för en sådan ändring. Inledningsvis krävs att anbudet ska innefatta en lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå. Termen synnerligen hög nivå ersätter här direktivets exceptionell nivå. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vidare inte ha kunnat förutse ett förslag med en sådan lösning. I direktivet anges härutöver att prioritetsordningen endast får ändras i undantagsfall. Den avsedda restriktiviteten kommer till uttryck i lagtexten genom att det krävs särskilda skäl för en ändring. Vilka sådana skäl kan vara får rättstillämpningen avgöra. Ändringen ska även medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen innebär kan beaktas.
I tredje stycket erinras om att ändringen, i enlighet med de allmänna principerna för upphandling, inte får leda till diskriminering.
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten ändrar prioritetsordningen enligt 3 § andra stycket, ska myndigheten eller enheten informera samtliga anbudsgivare om ändringen och inbjuda dem att lämna nytt anbud. Vid bestämning av tidsfristen för att lämna anbud ska 9 kap. 2 § andra stycket tillämpas.
Om tilldelningskriterierna angetts i annonsen om upphandling, ska myndigheten eller enheten publicera en ny annons med den ändrade prioritetsordningen. Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas enligt 9 kap. 2 § första stycket.
Paragrafen genomför, tillsammans med 3 §, artikel 41.3 i direktivet och saknar motsvarighet i de nya lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 25.5.
Av paragrafen framgår att den upphandlande myndigheten eller enheten efter en ändring av prioritetsordningen enligt 3 § måste informera anbudsgivarna om den nya prioritetsordningen och bjuda in dem lämna nya anbud. Vid denna inbjudan att lämna anbud gäller samma minimitidsfrist som för att komma in med anbud när förfarandet sker i successiva steg, dvs. 22 dagar från den dag då inbjudan att komma in
med anbud skickades (9 kap. 2 § andra stycket). Om tilldelningskriterierna angetts i annonsen om upphandling måste en ny annonsering med den nya prioritetsordningen göras efter en ändring av aktuellt slag. Tidsfristen för mottagande av anbud ska då vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering (9 kap. 2 § första stycket).
14 kap. Fullgörande av koncessioner
Särskilda villkor för fullgörande av koncessioner
1 § En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur en koncession ska fullgöras.
Särskilda villkor för fullgörande av koncession ska ha anknytning till det som anskaffas och anges i upphandlingsdokumenten.
Paragrafen genomför inte någon artikel i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.1.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 1 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra koncessionen enligt angivna villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt koncessionen minst ska tillförsäkras.
Myndigheten eller enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller annat.
Paragrafens första stycke genomför artikel 30.3 och andra stycket genomför artikel 42.1 i LUK-direktivet. Tredje stycket genomför inte någon artikel i direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.2.1, 26.2.2, 26.2.5 och 26.2.6.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 2 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 2 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
3 § Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet eller enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten eller enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivar-
organisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om det saknas förutsättningar för myndigheten eller enheten att ange nivån för ett villkor är den inte skyldig att ställa villkoret.
Paragrafen genomför artikel 30.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitten 26.2.3 och 26.2.5.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 3 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 3 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk arbetsrätt
4 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, kräva att leverantören ska fullgöra koncessionen enligt angivna villkor i enlighet med
ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk arbetsrätt inte är tillämplig.
Myndigheten eller enheten ska också kräva att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Myndigheten eller enheten får även kräva att arbetet ska utföras enligt de arbetsrättsliga bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
Paragrafens första och tredje stycke genomför artikel 30.3 i LUKdirektivet och andra stycket artikel 42.1. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitten 26.2.4 och 26.2.6.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 4 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 4 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 § Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om den tillämpar motsvarande villkor i ett och samma centrala kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och leverantören tillämpar motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
Paragrafen genomför artikel 30.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitten 26.2.7.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 5 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 5 § i den nya lagen om upphandling inom
försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra en koncession
Uppgifter om planerade underleverantörer
6 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att en leverantör ska lämna in uppgifter om
1. huruvida och i så fall hur stor del av koncessionen som leverantören kan komma att fullgöra genom att lägga ut på någon annan än leverantören, och
2. vilka underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra koncessionen i den delen.
Myndigheten eller enheten ska i något av koncessionsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna in.
Paragrafen genomför artikel 42.2 i LUK-direktivet. Den har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 6 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 6 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till bestämmelsen i den förstnämnda lagen.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av en koncession påbörjas
7 § En upphandlande myndighet eller enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt som avser en byggentreprenad eller som avser en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten eller enheten, ska ange namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för underleverantörernas legala ställföreträdare. Uppgifterna ska lämnas innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet.
Myndigheten eller enheten ska också ställa krav på att koncessionshavaren ska underrätta myndigheten eller enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under koncessionens löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Paragrafen genomför artikel 42.3 första och tredje styckena samt fjärde stycket b i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 26.3.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 7 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 7 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Ändringar av en koncession
Ändringar utan krav på en ny upphandling
8 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 9–14 §§.
Paragrafen genomför artikel 43.5 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 8 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Ändringar av mindre värde
9 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om koncessionens övergripande karaktär inte ändras och ökningen eller minskningen av koncessionens värde är lägre än
1. det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av koncessionens värde. När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en koncession enligt 5 kap.
Om flera ändringar görs efter varandra, ska det samlade nettovärdet av ändringarna jämföras med de värden som anges i första stycket.
Paragrafen genomför artikel 43.2 i LUK-direktivet (jfr skäl 75 i LUKdirektivet). Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
I 15 § regleras hur koncessionens värde före en ändring ska beräknas. Paragrafen motsvarar 17 kap. 9 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 9 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Ändrings- eller optionsklausuler
10 § En koncession får ändras i enlighet med en ändrings- eller optionsklausul utan att en ny upphandling måste genomföras, om koncessionens övergripande karaktär inte ändras och klausulen
1. har angetts i något av koncessionsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen,
2. klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättningar den kan tillämpas, och
3. anger omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första stycket a i LUK-direktivet (se skäl 78 i LUK-direktivet). Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 10 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 10 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Kompletterande beställningar
11 § En kompletterande beställning av tjänster eller byggentreprenader får göras från koncessionshavaren utan att en ny upphandling måste genomföras, om
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. koncessionshavaren av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas, och
3. ett byte av koncessionshavare skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en beställning enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet av koncessionen ökar med mer än 50 procent. Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild beställning.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första stycket b i LUK-direktivet (jfr skäl 79 i LUK-direktivet). Paragrafen har utformats med beaktande av
Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Det finns ingen beloppsmässig begränsning för en kompletterande beställning enligt första stycket. Enligt andra stycket finns dock en sådan begränsning när en upphandlande myndighet har tilldelat en koncession som avser annan verksamhet än vad som anges i bilaga 2. Nämnda bilaga innehåller en uppräkning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter enligt artikel 7 i LUK-direktivet. Det rör sig bl.a. om gas, värme, el och posttjänster. I 15 § regleras hur koncessionens värde före en ändring ska beräknas. En kompletterande beställning ska annonseras enligt 16 §.
Paragrafen motsvarar delvis 17 kap. 11 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 11 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Oförutsebara omständigheter
12 § En koncession får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten varken förutsåg eller borde ha förutsett vid beslutet att tilldela koncessionen och ändringen inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en ändring enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet av koncessionen ökar med mer än 50 procent. Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första stycket c i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
En ändring på grund av oförutsebara omständigheter enligt första stycket är tillåten oavsett ändringens värde så länge koncessionens övergripande karaktär inte ändras. Enligt andra stycket finns dock en värdemässig begränsning i vissa fall (jfr kommentaren till 8 §). I skäl 76 i LUK-direktivet utvecklas vad som avses med oförutsebara omständigheter. I 15 § regleras hur koncessionens värde före en ändring ska beräknas. En ändring till följd av oförutsebara omständigheter ska annonseras enligt 16 §.
Paragrafen motsvarar delvis 17 kap. 12 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 12 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Byte av koncessionshavare
13 § En koncession får ändras genom att en koncessionshavare byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av koncessionen.
Ett byte av koncessionshavare enligt första stycket förutsätter att den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 11 kap. 1 § eller 2 § första stycket och att den uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 12 kap. 2 §.
En underleverantör till koncessionshavaren får utan en ny upphandling också inträda i koncessionshavarens ställe till följd av en överenskommelse mellan koncessionshavaren, myndigheten eller enheten och underleverantören.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första stycket d i LUK-direktivet (jfr skäl 77 i LUK-direktivet). Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Byte av koncessionshavare kan även göras med stöd av en ändringsklausul enligt 10 §.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 13 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 13 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Ändringar som inte är väsentliga
14 § En koncession får ändras utan en ny upphandling trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§, om ändringen inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjudits in att delta, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt ändras till förmån för koncessionshavaren,
3. medför att koncessionens omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av koncessionshavare.
Paragrafen genomför artikel 43.1 första stycket e och artikel 43.4 i LUKdirektivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 14 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 14 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
Beräkning av koncessionens värde före en ändring
15 § Vid tillämpning av 9 § första stycket, 11 § andra stycket och 12 § andra stycket ska koncessionens värde före ändringen beräknas i enlighet med en indexeringsklausul, om en sådan ingår i koncessionen.
Om koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul, ska koncessionens värde före ändringen i stället beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen i Sverige.
Paragrafen genomför artikel 43.3 i LUK-direktivet. Paragrafen har i huvud utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Bestämmelsen klargör att en indexeringsklausul ska beaktas vid beräkningen av koncessionens värde före ändringar av mindre värde, kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter. Om en indexeringsklausul saknas ska koncessionens värde före ändringen i stället beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen.
Paragrafen motsvarar delvis 17 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 15 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Annonsering om ändring av en koncession
16 § En upphandlande myndighet eller enhet som har ändrat en koncession med stöd av 11 eller 12 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Paragrafen genomför artikel 43.1 andra stycket i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 26.4.2.
Bestämmelsen avser ändringar genom kompletterande beställningar och ändringar till följd av oförutsebara omständigheter. Artikel 43.1 andra stycket i LUK-direktivet hänvisar till artikel 33. Av denna artikel framgår att annonsen ska skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens publikationsbyrå. Av bilaga XI till LUK-direktivet framgår vilka uppgifter annonsen ska innehålla. Se vidare avsnitt 18.3.1 i fråga om annonsering enligt artikel 33 i LUK-direktivet.
Kommissionen har beslutat om standardformulär som ska användas vid annonseringen, se standardformulär 20 enligt Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 av den 11 november 2015 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011.
Regeringen avser att meddela föreskrifter enligt andra stycket i den kommande upphandlingsförordningen (jfr 8 kap. 8 §).
Paragrafen motsvarar 17 kap. 16 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 16 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Avslutande av koncessioner
17 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kontrakt som avser koncessioner enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta koncessionen, om
1. den har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 9–14 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela koncessionen befann sig i någon av de situationer som avses i 11 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela koncessionen, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, EUF-fördraget eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner. Villkoren för att avsluta koncessionen ska anges i något av koncessionsdokumenten.
Paragrafen är ny och genomför artikel 44 i LUK-direktivet. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Övervägandena finns i avsnitt 26.5.
Bestämmelsen i 11 kap. 1 § om obligatorisk uteslutning av leverantörer gäller endast för upphandlande myndigheter och vissa upphandlande enheter. Andra punkten i första stycket gäller alltså inte för övriga upphandlande enheter.
Paragrafen motsvarar 17 kap. 17 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 16 kap. 17 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentaren till den förstnämnda bestämmelsen.
15 kap. Upphandling av koncessioner under tröskelvärdet och upphandling av koncessioner som avser tjänster enligt bilaga 3
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §, och
2. upphandling av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3.
När ett kontrakt utgör ett blandat kontrakt eller en upphandling avser flera verksamheter i den mening som avses i 2 kap. tillämpas det kapitlet.
Paragrafen anger kapitlets tillämpningsområde och motsvarar 19 kap. 1 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Övervägandena finns i avsnitten 7.3 (blandad upphandling), 31.1 (upphandling som inte omfattas av direktiven) och 32.2 (upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster).
Första punkten i första stycket avser upphandling av koncessioner under det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. 1 § (se avsnitt 11.3).
Tröskelvärdet uppgår för närvarande till 5 225 000 euro, se Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2172 av den 24 november 2015 om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU vad gäller de tröskelvärden som ska tillämpas vid upphandlingsförfaranden. Andra punkten gäller upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster (jfr
artikel 19 i LUK-direktivet). Upphandling enligt andra punkten omfattas av 15 kap. oavsett upphandlingens värde.
I andra stycket klargörs att bestämmelserna om blandade kontrakt i 2 kap. ska tillämpas på motsvarande sätt som vid direktivstyrd upphandling, om någon del av en blandad upphandling faller in under eller är föremål för denna lag och värdet av denna del understiger tröskelvärdet.
Det ligger i sakens natur att vissa övriga bestämmelser i lagen är tillämpliga vid sådan upphandling som avses i första stycket utan att det anges särskilt. Det rör sig om 1 kap. (lagens innehåll, tillämpningsområde och definitioner) och 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde). Bestämmelserna i 5 kap. måste vidare användas för att avgöra om en upphandlings värde beräknas understiga tröskelvärdet. Lagrådet har i sitt yttrande tagit upp frågan om bestämmelserna om reserverad upphandling ska vara tillämplig på upphandling under tröskelvärdena och ansett att detta bör utveckas. Det är inte avsikten att regleringen för upphandlingar under tröskelvärdena ska vara striktare än den som gäller för upphandlingar över tröskelvärdena. Det finns därför inte något som hindrar att även andra bestämmelser på det direktivstyrda området, som t.ex. bestämmelsen om reserverad upphandling, tillämpas vid upphandling under tröskelvärdena så länge som de allmänna principerna iakttas. Som Lagrådet påpekat kräver principen om öppenhet vid en tillämpning av bestämmelserna om reserverad upphandling att detta anges i annonsen.
Av 11 § följer att bestämmelserna i 16 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), 17 kap. (upphandlingsskadeavgift) och 18 kap. (tillsyn) gäller vid upphandling enligt 15 kap.
Principer för upphandling av koncessioner
2 § Vid upphandlingar enligt detta kapitel ska upphandlande myndigheter och enheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingarna på ett öppet sätt. Upphandlingarna ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 1 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
3 § En upphandling enligt detta kapitel får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 2 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 3 §. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.
Annonsering av upphandling
5 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Detta gäller dock inte vid direktupphandling enligt 6 §.
Vid upphandling av koncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §.
Paragrafens första stycke saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Andra stycket genomför artikel 19 i LUK-direktivet i de delar artikeln hänvisar till artiklarna 31.3 och 32. Paragrafens första stycke motsvarar delvis 19 kap. 9 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafens andra stycke motsvarar 19 kap. 3 § andra stycket i dessa lagar. Övervägandena finns i avsnitten 18.3.3 och 31.2.
Paragrafen anger att en upphandlande myndighet ska annonsera upphandlingen av en koncession genom att publicera en förhandsannons. Paragrafen eller kapitlet i övrigt reglerar inte vilka uppgifter en sådan annons ska innehålla, utan det får vara den upphandlande myndighetens eller enhetens sak att avgöra detta med beaktande av de allmänna principer som gäller för förfarandet, särskilt om öppenhet. Vägledning för vad annonsen kan innehålla kan dock hämtas från kommissionens standardformulär för sådana annonser som avser upphandlingar vars värden överstiger tröskelvärdet. Direktupphandling enligt 6 § är undantagen från kravet på förhandsannonsering
Till skillnad från de direktivstyrda bestämmelserna om annonsering i 8 kap. finns det inte någon skyldighet att efterannonsera resultatet av en upphandling vid upphandling av koncessioner under tröskelvärdet.
Av artikel 19 i LUK-direktivet framgår att artikel 31.3 om förhandsannonsering och artikel 32 om efterannonsering ska tillämpas vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet.
Direktupphandling
6 § En koncession får tilldelas utan förhandsannonsering enligt 5 § första stycket (direktupphandling), om
1. värdet av koncessionen understiger fem procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 §,
2. förutsättningarna för upphandling utan föregående annonsering enligt 8 kap. 3–5 §§ är uppfyllda, eller
3. det finns synnerliga skäl. En upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 31.2.
Av första stycket framgår att en direktupphandling är en upphandling som genomförs utan förhandsannonsering enligt 5 § första stycket. Sådan upphandling som avses i 5 § andra stycket ska alltid förhandsannonseras enligt 8 kap. 2 §.
I första punkten regleras beloppsgränsen för direktupphandling. Tröskelvärdena tillkännages av regeringen i euro och svenska kronor. Fem procent av tröskelvärdet motsvarar för närvarande 261 250 euro. I 7 § finns bestämmelser om uppskattningen av en koncessions värde i samband med direktupphandling.
Av andra punkten framgår att direktupphandling är tillåten, om omständigheterna är sådana att det hade varit tillåtet med upphandling utan annonsering på det direktivstyrda området. I 8 kap. 3 § regleras vissa situationer där det redan från början står klart att ett offentliggörande av upphandlingen inte kommer att leda till ökad konkurrens. I dessa fall finns det objektivt sett endast en leverantör som kan utföra koncessionen, t.ex. på grund av ensamrätt. I 8 kap. 4 § regleras situationen att det efter annonsering inte har kommit in några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. I 8 kap. 5 § anges när anbudsansökningar och anbud ska anses vara olämpliga. Bestämmelsen är dock inte uttömmande. Det är ytterst en fråga för rättstillämpningen att ta ställning till i vilka fall anbudsansökningar och anbud ska anses vara olämpliga (se avsnitten 12.1.3 och 18.3.1).
Synnerliga skäl enligt tredje punkten är framför allt akut brådska orsakad av omständigheter som inte har kunnat förutses och inte heller beror på den upphandlande myndigheten eller enheten (jfr prop. 2001/02:142 s. 99). Som grundförutsättning för synnerliga skäl gäller alltid att det är absolut nödvändigt att genomföra upphandlingen (jfr förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid synnerlig brådska enligt 6 kap. 15 § i den nya lagen om offentlig upphandling och 6 kap. 8 § i den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna). Det är den upphandlande myndigheten eller enheten som har bevisbördan för att det finns synnerliga skäl.
Enligt andra stycket ska en upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner besluta riktlinjer för direktupphandling av koncessioner. Kravet på riktlinjer syftar till att värna konkurrensen (jfr prop. 2013/14:133 s. 26–29). Riktlinjerna bör innehålla närmare regler om beloppsgränser för konkurrensutsättning m.m. Riktlinjerna bör vidare klargöra att en direktupphandling som har ett bestämt gränsöverskridande intresse ska offentliggöras. Kravet på riktlinjer tar sikte på direktupphandling enligt samtliga punkter i första stycket.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 kap. 7 § tredje stycket i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
7 § Vid uppskattningen av värdet av en koncession ska bestämmelserna i 5 kap. 2–5 §§ tillämpas. Metoden för att uppskatta en koncessions värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelsen om förhandsannonsering i 5 § första stycket blir tillämplig. En upphandling av en koncession får delas upp så att den bestämmelsen inte blir tillämplig endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Vid uppskattningen av en koncessions värde ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret.
Paragrafen är ny. Den saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitt 31.2.
Bestämmelsen innehåller regler om uppskattningen av en koncessions värde i samband med direktupphandling. Syftet med bestämmelsen är att förhindra kringgående av bestämmelsen om förhandsannonsering i 5 § första stycket.
Av första stycket framgår att uppskattningen av en koncessions värde i relation till direktupphandlingsgränsen ska göras på samma sätt som uppskattningen av en koncessions värde i relation till tröskelvärdet. Värdet ska bl.a. beräknas exklusive mervärdesskatt. Av första stycket framgår vidare att metoden för att uppskatta en koncessions värde inte får väljas i avsikt att undvika att bestämmelsen om förhandsannonsering blir tillämplig (jfr 5 kap. 6 § på det direktivstyrda området). En upphandling av en koncession får delas upp så att bestämmelsen om förhandsannonsering inte blir tillämplig endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl (jfr 5 kap. 7 § på det direktivstyrda området).
Andra stycket motsvarar vad som gäller vid direktupphandling enligt de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna (jfr prop. 2009/10:180 del 1 s. 292–294 och 345).
Begreppet ”av samma slag” bör tolkas med ledning från hur begreppet tolkats vid direktupphandling enligt LOU och LUF. Tolkningen är ytterst en fråga för rättstillämpningen.
Paragrafen motsvarar i huvudsak 19 kap. 8 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Information till leverantörer
8 § Vid upphandling enligt detta kapitel som annonserats enligt 5 § första stycket eller 8 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
Paragrafens första stycke genomför tillsammans med 9–11 §§ artikel 19 i LUK-direktivet i de delar artikeln hänvisar till artiklarna 46 och 47. Andra stycket saknar motsvarighet i LUK-direktivet. Övervägandena finns i avsnitten 20.5.4 och 31.2. Bestämmelserna om information till leverantörer i 10 kap. 12 och 13 §§ behandlas i avsnitt 20.5.2.
Bestämmelsen avser information till leverantörer i samband med tilldelningen av ett kontrakt. Första stycket reglerar upphandling som annonserats enligt bestämmelser i lagen. I andra stycket regleras information till leverantörer vid direktupphandling.
Av artikel 19 i LUK-direktivet framgår att artiklarna 46 och 47 ska tillämpas vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet. Artiklarna 46 och 47 i LUKdirektivet innebär att rättsmedelsdirektivens bestämmelser gäller vid upphandling enligt LUK-direktivet. En effektiv tillgång till rättsmedel förutsätter att leverantörerna informeras om beslut under upphandlingen samt att besluten dokumenteras och bevaras (se 9 och 10 §§).
Paragrafen motsvarar 19 kap. 29 § första och andra styckena i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna.
Dokumentation
9 § En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling som görs enligt detta kapitel. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
10 § I arkivlagen (1990:782) finns bestämmelser om myndigheters och vissa andra organs arkiv. För en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen gäller andra och tredje styckena.
När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 9 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
Paragraferna genomför tillsammans med 8 och 11 §§ artikel 19 i LUKdirektivet i de delar artikeln hänvisar till artiklarna 46 och 47 (se kommentaren till 8 § ovan). Övervägandena finns i avsnitt 20.5.4.
Paragraferna motsvarar 10 kap. 14 och 15 §§, se kommentarerna till dessa bestämmelser. Paragraferna motsvarar i huvudsak 19 kap. 30 och 31 §§ i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Till skillnad från dessa båda lagar finns det ingen beloppsgräns för dokumentationsplikten enligt 9 § (jfr avsnitt 31.2).
Rättsmedel och tillsyn
11 § Vid upphandling enligt detta kapitel gäller
– 16 kap. om avtalsspärr, överprövning och skadestånd, – 17 kap. om upphandlingsskadeavgift, och – 18 kap. om tillsyn.
Paragrafen genomför tillsammans med 8–10 §§ artikel 19 i LUKdirektivet i de delar artikeln hänvisar till artiklarna 46 och 47. Övervägandena finns i avsnitten 27.7 och 30.3.
Av paragrafen följer att bestämmelserna i 16–18 kap. är tillämpliga vid upphandlingar enligt detta kapitel. Genom att 16 och 17 kap. görs tillämpliga genomförs de krav på effektiva rättsmedel som följer av artiklarna 46 och 47 i LUK-direktivet vad gäller upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster över tröskelvärdet.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Genom bestämmelserna i 16 kap. genomförs, tillsammans med 17 kap., rättsmedelsdirektiven i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Paragraferna i kapitlet överensstämmer i allt väsentligt med 20 kap. i den nya lagen (0000:000) om offentlig upphandling och
20 kap. i den nya lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. De kapitlen motsvarar i sin tur 16 kap. LOU och 16 kap. LUF. Författningskommentarerna till bestämmelserna i 16 kap. LOU finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 350–366 och till 16 kap. LUF finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 390–395. För att bestämmelserna skulle bli mer överskådliga och lättillgängliga omdisponerades kapitlen i ett senare lagstiftningsärende, se prop. 2010/11:150 del 1 s. 326 och 454– 458 (LOU) och s. 326 och s. 464–467 (LUF). Det är den disponeringen som följs i de kommentarerna till de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna som hänvisas till nedan.
Övervägandena till kapitlet finns i avsnitt 30.2.
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 8 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till någon anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 1 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Med tilldelningsbeslut avses även beslut om att teckna ramavtal.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§, eller
2. vid direktupphandling enligt 15 kap. 6 §.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 2 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Paragrafen har anpassats till bestämmelserna om upphandling av koncessioner.
Avtalsspärr vid annons om avsikt att tilldela kontrakt utan föregående annonsering
3 §
Vid annonsering enligt 8 kap. 7 § får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 3 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 4 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 5 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 6 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 7 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Lagrådet har framhållit att det inte kan råda något tvivel om att en domstol, som har fått kännedom om att ett avtal har slutits och därför överväger att avskriva målet, måste bereda leverantören tillfälle att yttra
sig i avskrivningsfrågan så att leverantören om denne önskar kan justera sitt yrkande.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 8 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller, får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 9 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 10 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. För att det inte ska råda någon tvekan om utgångspunkten för tidsfristerna föreslår Lagrådet att den ska vara den dag då avgörandet meddelades. Några tillämpningsproblem med nuvarande lydelse har dock inte framkommit.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 11 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 12 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande
myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 8 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 13 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har anpassats till bestämmelserna om upphandling av koncessioner. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
14 § Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 14 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas om en upphandlande myndighet eller enhet genom annonsering enligt 8 kap. 7 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren enligt 3 §.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 15 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Paragrafen har anpassats till bestämmelserna om upphandling av koncessioner.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 16 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 6 §, eller
2. den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 17 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Lagrådet har föreslagit att orden ”en sammanfattning av” stryks. Enligt Lagrådet fyller det inte något meningsfullt syfte att den upphandlande myndigheten eller enheten, vid sidan av sin skyldighet att lämna upplysningar enligt 10 kap., dessutom ska lämna en sammanfattning av dessa upplysningar. Till skillnad från Lagrådet anser regeringen att den föreslagna ändringen utgör en materiell förändring som inte är avsikten med det aktuella lagstiftningsärendet.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 18 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Paragrafen motsvarar 20 kap. 19 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. För att regeln ska vara tillämplig behöver ett beslut som gjorts med hänvisning till denna lag inte ha fattats. Det räcker att lagen är tillämplig även om det inte fattats något beslut på det sätt som föreskrivs i lagen. En ändring av regelns ordalydelse på det sätt som Lagrådet föreslår kan tolkas inskränkande och bör inte göras.
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att tilldelas kontraktet.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 20 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Paragrafen motsvarar 20 kap. 21 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Genom bestämmelserna i 17 kap. genomförs, tillsammans med 16 kap., rättsmedelsdirektiven i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Paragraferna i kapitlet överensstämmer med 21 kap. i den nya lagen (0000:000) om offentlig upphandling och 21 kap. i den nya lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. De kapitlen motsvarar i sin tur 17 kap. LOU och 17 kap. LUF. Författningskommentarer till de bestämmelserna finns i prop. 2009/10:180 del 1 s. 366–372 och 395–397 samt prop. 2010/11:150 del 1 s. 458 f. och 467 f.
Övervägandena till kapitlet finns i avsnitt 30.2.
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som fått laga kraft har fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller
3. myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 2 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 3 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av koncessionens värde enligt 5 kap.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 4 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 5 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in
till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 6 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 7 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
Betalning av avgift.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 8 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 9 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
Paragrafen motsvarar 21 kap. 10 § den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, se kommentarerna till de bestämmelserna.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Paragrafen genomför, tillsammans med 2–5 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 45 i LUK-direktivet.
Bestämmelserna i 1–5 §§ motsvarar 22 kap. 1–5 §§ i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.6.
2 § Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller enhet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten.
Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1 och 3–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 45 i LUK-direktivet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 2 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.6.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Detsamma gäller den
som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–2 och 4–5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 45 i LUK-direktivet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 3 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.6.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller enhet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–3 och 5 §§ samt bestämmelser i förordning, artikel 45 i LUK-direktivet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 4 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektorerna. Paragrafen har utformats i enlighet med
Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.6.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Paragrafen genomför, tillsammans med 1–4 §§ och bestämmelser i förordning, artikel 45 i LUK-direktivet. Paragrafen motsvarar 22 kap. 5 § i de nya lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom försörjningssektor. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag. Övervägandena finns i avsnitt 27.6.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2017.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 13–20 §§ tillämpas även på förhållanden som avser tiden före ikraftträdandet.
3. Lagen gäller inte för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
Av första punkten framgår när den föreslagna lagen ska träda i kraft.
Av andra punkten framgår att bestämmelserna om intern upphandling och upphandling mellan upphandlande myndigheter ska tillämpas även på förhållanden, dvs. avtal, rättshandlingar eller andra relevanta omständigheter, som avser tiden före ikraftträdandet.
Enligt tredje punkten gäller inte lagen retroaktivt för upphandlingar som har påbörjats före ikraftträdandet.
Övervägandena finns i avsnitt 34.
36.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
18 § En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet,
2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om
avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av
koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och
8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Hänvisningarna till mål enligt LOU respektive LUF har i fjärde stycket 5 ersatts av hänvisningar till mål enligt den nya lagen om offentlig upphandling, den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
39 § Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om
upphandling av koncessioner, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem får en
förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på
omständigheter som anges i
– 13 kap. 2 § andra stycket och 3 § samt 19 kap. 18 § lagen om offentlig upphandling,
– 13 kap. 2 § andra stycket samt 3 och 4 §§ och 19 kap. 18 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och
säkerhetsområdet, eller
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem.
Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Hänvisningarna till LOU och LUF och bestämmelser i dessa lagar i paragrafens andra stycke har ersatts med hänvisningarna till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna samt till motsvarande bestämmelser i de lagarna. En hänvisning till motsvarande bestämmelser i lagen om upphandling av koncessioner har också lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
40 § Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i de bestämmelser som räknas upp där.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkt. Eftersom de paragrafer som räknas upp i första stycket motsvarar de som räknas upp i 39 § har uppräkningen ersatts med en hänvisning till den paragrafen.
36.6 Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
2 kap.
11 § Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren.
Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom
försörjningssektorerna eller lagen ( 0000:000 ) om upphandling av koncessioner.
Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Hänvisningarna till LOU respektive LUF i andra stycket har ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
13 § Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom
försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ändringen i tredje stycket är av motsvarande slag som i 11 §.
36.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
5 § Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §. En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av
sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. Hänvisningarna till LOU i fjärde stycket ersätts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling. I fjärde stycket görs även en hänvisning till den nya 5 h §. Med anledning av att den nya lagen inte innehåller någon uppdelning i A- och B-tjänster har hänvisningen till tjänster enligt bilaga 3 till LOU (B-tjänster) ersatts med en hänvisning till tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 till lagen om offentlig upphandling. Innebörden är i båda fallen att vid ingående av samverkansavtal ska bestämmelserna om upphandling under tröskelvärdena tillämpas.
Övervägandena finns i avsnitt 33.2.
5 g § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling, samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till
underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid
tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna
lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
Genom ändringarna har hänvisningarna i första stycket till bestämmelser i 16 kap. LOU om överprövning och skadestånd i LOU i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och i ett fall till lydelse enligt SFS 2009:853 tagits bort och ersatts med hänvisningar till de bestämmelser om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. i den nya lagen om offentlig upphandling som får anses motsvara nuvarande reglering, och därmed sammanhängande bestämmelser.
I andra stycket och tredje stycket har hänvisningarna till bestämmelser i LOU ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling.
I fjärde stycket, som är nytt, anges att vissa hänvisningar som förekommer i de uppräknade bestämmelserna i den nya lagen om offentlig upphandling som gjorts tillämpliga vid ersättningsetablering istället vid tillämpningen av denna lag ska avse 5 h § i den här lagen.
Övervägandena finns i avsnitt 33.2.
5 h § Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig
upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det haringåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Paragrafen är ny och innehåller bestämmelser om överprövning av giltigheten av ett samverkansavtal som kompletterar de bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling som 5 g § hänvisar till. Bestämmelsen innebär att ett samverkansavtal som slutits utan att bestämmelserna om annonsering, överprövning eller underrättelse iakttagits kan ogiltigförklaras.
Av första stycket framgår att om samverkansavtalet slutits utan föregående annonsering ska rätten vid en ansökan besluta att det är ogiltigt.
Av andra stycket följer att om samverkansavtalet slutits i strid med bestämmelserna om överprövning eller underrättelse krävs det för att samverkansavtalet ska förklaras ogiltigt dessutom att landstinget överträtt någon av de grundläggande principerna i 5 c § och att detta medfört att sökanden lidit skada.
I tredje stycket anges tidsfristen för att ansöka om ogiltighet av ett samverkansavtal, som normalt är sex månader. Om en sökande emellertid har underrättats skriftligen om att samverkansavtal ingåtts med en annan sökande så är fristen att ansöka om ogiltighet av avtalet 30 dagar från det att sökanden underrättats. Den senare regeln möjliggör för landstinget att genom en underrättelse till de sökande som man inte tecknat samverkansavtal med förkorta tiden inom vilken en ogiltighetstalan kan väckas.
Övervägandena finns i avsnitt 33.2.
36.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
5 § Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §. En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 h §§. Vid en sådan tillämpning av lagen om offentlig upphandling ska de bestämmelser tillämpas som gäller tjänster av
sådant slag som anges i bilaga 2 till den lagen.
Se kommentaren till 5 § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
5 g § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling, samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande för ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till
underrättelse enligt 12 kap. 12 § första stycket eller 19 kap. 29 § ska vid
tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag
.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna
lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
Se kommentaren till 5 g § lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
5 h § Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen om offentlig upphandling ska
rätten besluta att ett samverkansavtal som har ingåtts i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det har ingåtts utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har ingåtts i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt
5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att någon av de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet ingicks. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har ingåtts, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Se kommentaren till 5 h § i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning.
36.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
1 kap.
1 § Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas av CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling, i
lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Den nuvarande hänvisningen i första stycket till tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till LOU, utgår. Den nya lagen om offentlig upphandling gör inte någon uppdelning i A- och B-tjänster. Hänvisningen ersätts därför med direkta hänvisningar till de enskilda tjänster inom hälsovård och socialtjänster som i dag är upptagna som B-tjänster i kategori 25 genom angivande av dessa tjänsters CPV-koder.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
6 kap.
4 § En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
Av bestämmelsen framgår att nämnder i kommuner, landsting och kommunalförbund har möjlighet att delegera rätten att fatta upphandlingsbeslut till personer i en inköpscentral.
Genom ändringen ersätts hänvisningarna till bestämmelser i LOU och LUF med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. För att anpassa bestämmelsen till utformningen av bestämmelserna om inköpscentraler i de nya upphandlingslagarna tas samtidigt kravet bort att en nämnd ska ha anlitat inköpcentralen som ombud för att beslutanderätten ska kunna delegeras.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.11 Förslaget till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
19 kap.
3 § Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 25 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 25 § lagen (0000:000) om upphandling inom
försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på
försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
I andra stycket har hänvisningarna till bestämmelser enligt LOU respektive LUF ersatts av hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
31 kap.
3 § Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
I första stycket har hänvisningarna till ärenden enligt LOU och LUF ersatts med hänvisningar till ärenden enligt den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
1 kap.
3 § I lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
I paragrafen har hänvisningarna till LOU och LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till den nya lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
2 § Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte
1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjnings-
sektorerna, , lagen ( 0000:000 ) om upphandling av koncessioner, lagen ( 2011:1029 ) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller lagen ( 2008:962 ) om valfrihetssystem,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
I andra punkten har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
4 § Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
En talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid Patent- och marknadsdomstolen.
I första stycket har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter
12 § Upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 22 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitets-klassen.
Första stycket gäller dock bara vid sådan upphandling som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som avses i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter. I paragrafen har hänvisningarna till bestämmelser i LOU ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling. I andra stycket har en ändring gjorts med innebörden att det är upphandlingens värde som ska uppgå till eller överstiga de tröskelvärden som avses i 5 kap. 1 § i den nya lagen om offentlig upphandling i enlighet med det uttryckssätt som används i den lagen.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.15 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
2 § Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller 2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
I paragrafen har hänvisningarna till LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
4 § I denna lag betyder
bil: ett fordon som i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner betecknas
som personbil, buss eller lastbil,
leasing: hyra med en bestämd hyrestid på minst ett år, och livslängd: den tidsperiod som normalt kan beräknas förflyta från det att en bil
köps in till dess att den tas ur drift.
Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av
koncessioner.
Ändringarna i andra stycket är av motsvarande slag som i 2 §.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom
försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tekniska krav och funktionskrav finns i 7 kap. lagen ( 0000:000 ) om upphandling av koncessioner.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap. 1–6 §§ samt 19 kap. 24–
26 §§ lagen om offentlig upphandling, i 15 kap. 1–6 §§ samt 19 kap. 24– §§ lagen om upphandling inom f örsörjningssektorerna
och i 13 kap. 1–4 §§
lagen om upphandling av koncessioner
I andra och tredje styckena har hänvisningarna till bestämmelser i LOU respektive LUF ersatts med hänvisningar till motsvarande bestämmelser i
den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Hänvisningar till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
36.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 kap.
3 § Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
Hänvisningarna till LOU respektive LUF har ersatts med hänvisningar till den nya lagen om offentlig upphandling och den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har lagts till.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
4 § Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag tillämpas.
Ändringen är av samma slag som i 3 §. Någon hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner har inte lagts till här. Lagrådets ifrågasättande av detta behandlas i avsnitt 7.7 Blandad upphandling i lagen om upphandling av koncessioner. Förhållandet till lagen om upphandling av koncessioner regleras av 5 §.
5 § Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag inte tillämpas.
Ändringen är av samma slag som i 3 §. Se kommentar till 4 §.
6 § Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjnings-
sektorerna.
Ändringen är av samma slag som i 3 §. Se kommentar till 4 §.
36.17 Förslaget till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
2 § Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Hänvisningen till LOU i andra stycket har slopats och ersatts med en hänvisning till den nya lagen om offentlig upphandling. I den lagen förekommer inte termen ”förfrågningsunderlag”, varför den termen har utmönstrats och ersatts av motsvarande term i den lagen dvs. ”upphandlingsdokument”. Det begreppet täcker in vad som omfattas av ett förfrågningsunderlag men omfattar i motsats till det senare även annonser om upphandling och förhandsannonser. Sådana annonser förekommer dock inte inom ramen för ett valfrihetssystem enligt förevarande lag.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
Annonsering och upphandlingsdokument
4 § En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans
med annonsen.
Genom ändringen i andra stycket har termen förfrågningsunderlag ersatts av termen upphandlingsdokument.
Övervägandena finns i avsnitt 33.
5 § Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
6 § Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
7 § I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I upphandlingsdokumenten ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
12 § Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Ändringen är av motsvarande slag som i 4 §.
Finansdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 22 juni 2016
Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Wallström, Y Johansson, Baylan, Bucht, Hultqvist, Regnér, Andersson, Ygeman, A Johansson, Bolund, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Wikström, Hadzialic, Linde, Skog
Föredragande: statsrådet Shekarabi
Regeringen beslutar proposition 2015/16:195 Nytt regelverk om upphandling
Prop. 2015/16:195 Bilaga 1
Innehållsförteckning del 3
Bilaga 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG .................... 3 Bilaga 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG ...................................................... 181 Bilaga 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner .................................................................. 313 Bilaga 4 Sammanfattning av betänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51) ......................................... 377 Bilaga 5 Sammanfattning av betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69) ............... 380 Bilaga 6 Sammanfattning av departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) ............................. 383 Bilaga 7 Konsoliderat lagförslag i departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) ..................... 386 Bilaga 8 Lagförslag i betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69) ........................................ 587 Bilaga 9 Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) och betänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51) ......................................... 642 Bilaga 10 Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69) .............................................................. 644 Bilaga 11 Sammanfattning av delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78) ........... 645 Bilaga 12 Lagförslag i delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78) ............................. 648 Bilaga 13 Förteckning över remissinstanserna avseende delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78) ....................................... 671 Bilaga 14 Lagförslag i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling ...................................... 672 Bilaga 15 Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling ................................................................... 689
Innehållsförteckning del 4
Bilaga 16 Nu aktuella lagförslag i promemorian Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar ..................... 690 Bilaga 17 Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar ............................................................ 693 Bilaga 18 Lagförslag i utkastet till lagrådsremiss Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling ........ 694 Bilaga 19 Förteckning över remissinstanserna avseende utkastet till lagrådsremiss Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling .......................... 716
Bilaga 20 Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LOU-direktivet (direktiv 2014/24/EU) .......... 717 Bilaga 21 Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LUF-direktivet (direktiv 2014/25/EU) ........... 732 Bilaga 22 Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LUK-direktivet (direktiv 2014/23/EU) .......... 747 Bilaga 23 Lagförslag i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling .................................................................... 754 Bilaga 24 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling ............................................ 1013 Bilaga 25 Nu aktuella lagförslag i lagrådsremissen Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar ............................................................... 1387 Bilaga 26 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar ............................................................... 1390 Bilaga 27 Lagförslag i lagrådsremissen Kompletterande bestämmelser om upphandling ..................................... 1393 Bilaga 28 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen kompletterande bestämmelser om upphandling ........... 1409 Bilaga 29 Lagförslag i lagrådsremissen Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling ........................ 1416 Bilaga 30 Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Miljö-, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling ...... 1438
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
3
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/24/EU
av den 26 februari 2014
om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Offentlig upphandling av medlemsstaternas myndigheter
eller för deras räkning måste överensstämma med prin
ciperna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget), särskilt om fri rörlighet för varor, etable
ringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster samt de
principer som följer därav, bland annat om likabehand
ling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, propor
tionalitet och öppenhet. För offentliga kontrakt över ett
visst värde bör dock bestämmelser fastställas om sam
ordning av nationella upphandlingsförfaranden för att
se till att dessa principer omsätts i praktiken och för
att säkerställa att offentlig upphandling öppnas för kon
kurrens.
(2)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kal
lad Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för
alla), som ett av de marknadsbaserade instrument som
ska användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för
alla, samtidigt som den säkerställer att offentliga medel
utnyttjas så effektivt som möjligt. De upphandlingsregler
som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rå
dets direktiv 2004/17/EG ( 4 ) och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/18/EG ( 5 ) bör därför ses över och
moderniseras, i syfte att använda offentliga medel effek
tivare, i synnerhet genom att underlätta små och medels
tora företags deltagande i offentlig upphandling, och se
till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga
upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemen
samma samhällsmål. Det finns även ett behov av att
klargöra grundläggande begrepp och principer för att
säkerställa rättslig säkerhet samt inbegripa vissa aspekter
i väletablerad rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol.
(3)
Vid genomförandet av detta direktiv bör Förenta natio
nernas konvention om rättigheter för personer med funk
tionsnedsättning ( 6 ) beaktas, särskilt i samband med val
av medel för kommunikation, tekniska specifikationer,
tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett
kontrakt.
(4)
De alltmer varierande formerna av offentliga åtgärder har
gjort det nödvändigt att tydligare definiera själva begrep
pet upphandling; detta klargörande bör emellertid inte
utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv i jäm
förelse med direktiv 2004/18/EG. Unionens regler för
offentlig upphandling är inte avsedda att täcka alla for
mer av utbetalning av offentliga medel, utan enbart ut
betalningar i syfte att anskaffa byggentreprenader, varor
eller tjänster genom ett offentligt kontrakt. Det bör klar
göras att sådana anskaffningar av byggentreprenader, va
ror eller tjänster bör omfattas av detta direktiv oberoende
av om de genomförs genom inköp, leasing eller andra
kontraktsformer.
Begreppet anskaffning bör förstås i vid mening som att få
tillgång till fördelarna av de berörda byggentreprenader
na, varorna eller tjänsterna, vilket inte nödvändigtvis krä
ver att äganderätten överlåts till de upphandlande myn
digheterna. Vidare brukar inte enbart finansieringen, sär
skilt genom bidrag, av en verksamhet, som ofta är knu
ten till skyldigheten att återbetala de mottagna beloppen
om de inte används för de avsedda ändamålen, omfattas
av reglerna för offentlig upphandling. På liknande sätt
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/65
( 1 ) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
( 2 ) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirekti
vet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
( 6 ) Godkänt genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november
2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta
nationernas konvention om rättigheter för personer med funktions
nedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).
4
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
bör situationer då samtliga aktörer som uppfyller vissa
villkor har rätt att utföra en bestämd uppgift utan selek
tivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden och system
med servicecheckar, inte ses som upphandling, utan en
bart som auktorisationssystem (exempelvis licenser för
läkemedel eller hälsovårdstjänster).
(5)
Det bör erinras om att ingenting i detta direktiv ålägger
medlemsstaterna att använda underleverantörer eller
lägga ut tillhandahållandet av tjänster som de själva öns
kar tillhandahålla på entreprenad eller organisera på an
nat sätt än genom offentliga kontrakt i den mening som
avses i detta direktiv. Tillhandahållande av tjänster som
grundas på lagar, författningar eller anställningsavtal bör
inte omfattas. I vissa medlemsstater kan detta exempelvis
gälla vissa administrativa tjänster och statliga tjänster,
såsom verkställande och lagstiftande tjänster, eller tillhan
dahållandet av vissa samhällstjänster, såsom utrikespoli
tiska tjänster eller rättstjänster eller obligatorisk socialför
säkring.
(6)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller avse liberalisering av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
Det bör likaledes erinras om att medlemsstaterna är fria
att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala
tjänster och andra tjänster, såsom posttjänster, som tjäns
ter av allmänt ekonomiskt intresse, som icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse, eller som en blandning av
dessa. Det är lämpligt att klargöra att icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av detta
direktivs tillämpningsområde.
(7)
Det bör slutligen erinras om att detta direktiv inte på
verkar nationella, regionala och lokala myndigheters fri
het att, i enlighet med unionsrätten, definiera tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, deras omfattning och egen
skaperna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegri
pet eventuella villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i
syfte att fullfölja deras allmänpolitiska mål. Detta direktiv
bör inte heller påverka nationella, regionala och lokala
myndigheters befogenhet att tillhandahålla, beställa och
finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlig
het med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26
om tjänster av allmänt intresse, som fogats till EUF-för
draget och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördra
get). Direktivet gäller dessutom inte finansieringen av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlemssta
ternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i enlighet
med unionens konkurrensregler.
(8)
Ett kontrakt bör bedömas vara ett offentligt byggentre
prenadkontrakt endast om det specifikt avser utförande
av de verksamheter som avses i bilaga II, även om kon
traktet också kan omfatta tillhandahållande av andra
tjänster som är nödvändiga för utförandet av dessa verk
samheter. Offentliga tjänstekontrakt, särskilt på området
för fastighetsförvaltningstjänster, kan i vissa fall omfatta
byggentreprenad. Om emellertid sådan byggentreprenad
är av underordnad betydelse i förhållande till kontraktets
huvudinnehåll och är en följd av eller ett komplement till
detta, kan det faktum att sådan byggentreprenad ingår i
upphandlingen inte anses vara ett tillräckligt skäl för att
klassificera det offentliga tjänstekontraktet som ett offent
ligt byggentreprenadkontrakt.
Med hänsyn till de många olika typerna av offentliga
byggentreprenadkontrakt bör den upphandlande myndig
heten emellertid kunna välja såväl gemensam som sepa
rat upphandling för projektering och utförande av bygg
entreprenader. Avsikten med detta direktiv är inte att
fastställa huruvida upphandlingen ska vara gemensam
eller separat.
(9)
Genomförande av en byggentreprenad som motsvarar de
krav som anges av den upphandlande myndigheten krä
ver att den myndigheten ska ha vidtagit åtgärder för att
fastställa typ av byggentreprenad eller åtminstone ha haft
ett avgörande inflytande över projekteringen av den. Hu
ruvida entreprenören genomför hela eller en del av bygg
entreprenaden på egen hand eller säkerställer genom
förandet med andra medel bör inte ändra kontraktets
klassificering som ett byggentreprenadkontrakt, så länge
som entreprenören åtar sig en direkt eller indirekt rätts
ligt bindande skyldighet att säkerställa att byggentrepre
naden genomförs.
(10)
Begreppen upphandlande myndigheter och särskilt of
fentligrättsliga organ har vid upprepade tillfällen behand
lats i rättspraxis från Europeiska unionens domstol. För
att det ska stå klart att den personkrets som omfattas av
detta direktiv inte bör ändras, är det lämpligt att behålla
de definitioner som domstolen använder och införliva ett
visst antal förtydliganden som görs i denna rättspraxis, så
att definitionerna kan förstås, utan att tolkningen av be
greppet i rättspraxis ändras. Det bör därför klargöras att
ett organ som verkar på normala marknadsmässiga vill
kor, har ett vinstsyfte och bär de förluster som uppstår i
samband med utövandet av sin verksamhet inte bör an
ses vara ett offentligrättsligt organ, eftersom de behov i
det allmännas intresse som det har inrättats för att till
godose eller har fått i uppdrag att tillgodose kan anses ha
industriell eller kommersiell karaktär.
SV
L 94/66
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
5
På liknande sätt har också villkoret avseende det tänkbara
organets finansiering diskuterats i rättspraxis, där det
bland annat klargörs att det med en finansiering ”till
största delen” avses ”till mer än hälften”, och att denna
finansiering kan omfatta sådana betalningar från använ
dare som åläggs, beräknas och uppbärs i enlighet med
offentligrättsliga bestämmelser.
(11)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål
då de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
myndigheterna ska avgöra om de olika delarna kan sär
skiljas. Ett sådant klargörande bör bygga på relevant rätt
praxis från Europeiska unionens domstol.
Detta bör avgöras från fall till fall, och den upphandlande
myndighetens uttryckliga eller presumerade avsikt att be
trakta de olika delarna av ett blandat kontrakt som oskilj
aktiga bör inte utgöra en tillräcklig omständighet, utan en
sådan bedömning bör grunda sig på sakliga bevis som
kan slå fast att det var motiverat och nödvändigt att ingå
ett enda kontrakt. Ett sådant motiverat behov av att ingå
ett enda kontrakt kan exempelvis föreligga när det gäller
uppförandet av en enda byggnad, där en del direkt kom
mer att användas av den upphandlande myndigheten i
fråga och en annan del kommer att drivas på grundval av
en koncession, exempelvis för att tillhandahålla parke
ringsplatser till allmänheten. Det bör klargöras att beho
vet av att ingå ett enda kontrakt kan uppstå såväl av
tekniska som ekonomiska skäl.
(12)
För blandade kontrakt som kan delas upp, står det alltid
de upphandlande myndigheterna fritt att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna av det blandade kontraktet,
varvid det bör avgöras vilka bestämmelser som är till
lämpliga på varje separat del uteslutande med utgångs
punkt i det specifika kontraktets beskaffenhet. Å andra
sidan, när de upphandlande myndigheterna väljer att ta
med andra delar i upphandlingen, oavsett värde och vilka
rättsregler som de andra delarna annars skulle ha omfat
tats av, bör huvudprincipen vara att detta direktiv fort
sätter att gälla för hela det blandade kontraktet, om ett
kontrakt bör tilldelas enligt bestämmelserna i detta direk
tiv om det skulle tilldelas ensamt.
(13)
Särskilda bestämmelser bör emellertid gälla för blandade
kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
delar som inte omfattas av EUF-fördraget. I dessa fall bör
det vara möjligt att inte tillämpa detta direktiv under
förutsättning att tilldelning av ett enda kontrakt motive
ras av objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda
kontrakt inte fattas i syfte att undvika att kontrakt om
fattas av detta direktiv eller av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/81/EG ( 1 ). Det bör klargöras att upp
handlande myndigheter inte bör hindras från att välja att
tillämpa detta direktiv på vissa blandade kontrakt i stället
för att tillämpa direktiv 2009/81/EG.
(14)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter som inte är fysiska personer,
oavsett om de är offentliga eller privata, omfattas av
begreppet ekonomisk aktör, oavsett om de är juridiska
personer under samtliga omständigheter.
(15)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att grupperna antar en viss juridisk
form när dessa grupper har blivit tilldelade kontraktet.
Det bör också klargöras att upphandlande myndigheter
bör ha rätt att uttryckligen ange hur grupper av ekono
miska aktörer ska uppfylla de krav på ekonomisk och
finansiell ställning som anges i detta direktiv eller de
kriterier för teknisk kunskap och yrkeskunskap som
krävs av ekonomiska aktörer som deltar på egen hand.
När kontrakt fullgörs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med upp
handlingsförfarandet utser en gemensam företrädare eller
en huvudpartner eller lämnar information om gruppens
sammansättning.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/67
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
6
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(16)
Upphandlande myndigheter bör utnyttja alla medel som
står till deras förfogande enligt nationell rätt för att för
hindra att snedvridningar uppstår i offentliga upphand
lingsförfaranden till följd av intressekonflikter. Detta kan
inbegripa förfaranden för att upptäcka, förhindra och
avhjälpa intressekonflikter.
(17)
Genom rådets beslut 94/800/EG ( 1 ) godkändes särskilt
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upp
handling (nedan kallat WTO-avtalet). Syftet med WTO-
avtalet är att fastställa en multilateral ram med balanse
rade rättigheter och skyldigheter i samband med offentlig
upphandling för att liberalisera och öka världshandeln.
För kontrakt som omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5
samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens
tillägg I till WTO-avtalet, samt av andra relevanta inter
nationella avtal som unionen är bunden av, bör upp
handlande myndigheter fullgöra skyldigheterna enligt
dessa avtal genom att tillämpa detta direktiv på ekono
miska aktörer i tredjeländer som är parter i avtalen.
(18)
WTO-avtalet är tillämpligt på kontrakt över vissa trös
kelvärden, som är fastställda i WTO-avtalet och utfor
made som särskilda dragningsrätter. De tröskelvärden
som fastställs genom detta direktiv bör anpassas så att
de i euro motsvarar WTO-avtalets tröskelvärden. Bestäm
melser bör också införas om regelbundna översyner av
tröskelvärdena i euro för att anpassa dem genom en rent
matematisk beräkning till eventuella förändringar av eu
rons värde i förhållande till de särskilda dragningsrätter
na. Utöver dessa regelbundna matematiska anpassningar
bör en höjning av WTO-avtalets tröskelvärden övervägas
under nästa förhandlingsomgång avseende tröskelvär
dena.
(19)
Det bör klargöras att alla intäkter måste beaktas vid upp
skattningen av ett kontrakts värde, oavsett om de kom
mer från den upphandlande myndigheten eller från tredje
parter. Det bör också klargöras att begreppet likartade
varor vid beräkningen av tröskelvärdena bör förstås
som varor som är avsedda för identisk eller likartad an
vändning, till exempel varor som utgörs av ett antal livs
medel eller av olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör
som är verksam på det berörda området skulle i typfallet
troligtvis ha sådana varor i sitt normala varuutbud.
(20)
Det bör klargöras att det vid uppskattningen av värdet av
en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskatt
ningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen
endast när detta motiveras av objektiva skäl. Det kan
exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden
för en separat operativ enhet hos den upphandlande
myndigheten, såsom skolor eller daghem, under
förutsättning att enheten i fråga självständigt ansvarar för
sin upphandling. Detta kan antas vara fallet när den
separata operativa enheten självständigt genomför upp
handlingar och beslutar om inköp, förfogar över en
egen budgetpost för de berörda upphandlingarna, ingår
kontraktet självständigt och finansierar det ur en budget
som den förfogar över. En uppdelning är inte motiverad
när det bara är genomförandet av upphandlingen som
den upphandlande myndigheten sköter decentraliserat.
(21)
Offentliga kontrakt som tilldelas av upphandlande myn
digheter som är verksamma inom områdena vatten, ener
gi, transporter och posttjänster och som gäller dessa
verksamheter omfattas av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/25/EU ( 2 ). Kontrakt som tilldelas av upp
handlande myndigheter inom ramen för deras transport
verksamhet till havs, längs kusterna och på inre vatten
vägar omfattas dock av det här direktivet.
(22)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på upphandling som genomförs av
internationella organisationer eller för deras räkning.
Det behöver dock klargöras i vilken utsträckning detta
direktiv bör tillämpas på upphandling som styrs av sär
skilda internationella regler.
(23)
Vid offentlig upphandling av vissa audiovisuella medie
tjänster och radiotjänster från leverantörer av medietjäns
ter bör hänsyn kunna tas till kulturella eller sociala över
väganden som gör att upphandlingsreglerna inte bör till
lämpas. Av dessa skäl bör det göras undantag för offent
liga tjänstekontrakt som tilldelats av leverantörerna av
medietjänster själva och som avser anskaffning, utveck
ling, produktion eller samproduktion av programmaterial
som är färdigt för användning samt andra förberedande
tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med ma
nuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för att pro
ducera programmet. Det bör också klargöras att detta
undantag även bör tillämpas på både radio- och tv-tjäns
ter och beställtjänster (icke-linjära medietjänster). Detta
undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahållandet
av den tekniska utrustning som behövs för produktion,
samproduktion och sändning av sådana program.
(24)
Det bör erinras om att skiljemanna- och förlikningstjäns
ter och andra liknande former av alternativ tvistlösning
vanligen tillhandahålls av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler. Det bör klargöras att detta direktiv
inte bör tillämpas på tjänstekontrakt för tillhandahållande
av sådana tjänster, oavsett deras benämning i nationell
lagstiftning.
SV
L 94/68
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående på
gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess
behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala för
handlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336,
23.12.1994, s. 1).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den
26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma
på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (se sidan
243 I detta nummer av EUT).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
7
(25)
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleveran
törer som utses av en medlemsstats domstol eller tribu
nal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rät
ten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade
med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjäns
ter brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare
i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följ
aktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområ
de.
(26)
Det bör påpekas att begreppet finansiella instrument i
detta direktiv har samma innebörd som i övrig lagstift
ning om den inre marknaden och det bör fastställas, mot
bakgrund av inrättandet nyligen av Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanis
men, att insatser inom ramen för den faciliteten och den
mekanismen bör undantas från detta direktivs tillämp
ningsområde. Slutligen bör det klargöras att lån, oavsett
om de har samband med utfärdandet av värdepapper
eller andra finansiella instrument, eller andra därmed
sammanhängande verksamheter, bör undantas från detta
direktivs tillämpningsområde.
(27)
Det bör erinras om att det i artikel 5.1 i Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 1 ) uttryck
ligen anges att direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
är tillämpliga på tjänstekontrakt respektive offentliga
kontrakt om trafik avseende kollektivtrafik med buss eller
spårvagn, medan förordning (EG) nr 1370/2007 är till
lämplig på tjänstekoncessioner för kollektivtrafik med
buss- och spårvagn. Det bör dessutom erinras om att
den förordningen ska fortsätta att tillämpas på avtal
om (allmän) trafik och på tjänstekoncessioner för kollek
tivtrafik på järnväg eller tunnelbana. För att klargöra för
hållandet mellan detta direktiv och förordning (EG) nr
1370/2007 bör det uttryckligen anges att detta direktiv
inte ska tillämpas på tjänstekontrakt som avser tillhanda
hållande av kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana;
tilldelning av sådana kontrakt bör även fortsättningsvis
omfattas av den förordningen. Medlemsstaterna bör, i
den mån förordning (EG) nr 1370/2007 tillåter nationell
lagstiftning att avvika från de regler som fastställs i den
förordningen, i sin nationella lagstiftning kunna fastställa
att avtal om allmän trafik i fråga om kollektivtrafik på
järnväg eller tunnelbana ska tilldelas genom ett upphand
lingsförfarande som följer deras allmänna regler för of
fentlig upphandling.
(28)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när de utförs av icke vinstdrivande organisationer eller
sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bi
behålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjäns
televerantörerna måste väljas ut i enlighet med de
förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag
bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut
nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambu
lanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I
detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klar
göra att CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar
ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp
8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas
av CPV-kod 85143000–3 som uteslutande består av am
bulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av
det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och
andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet).
Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhanda
hållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det
enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för
transport av patienter är större än värdet av andra am
bulanstjänster.
(29)
Det är lämpligt att erinra om att detta direktiv endast
gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter.
Följaktligen omfattas politiska partier i allmänhet inte av
dess bestämmelser, eftersom de inte är upphandlande
myndigheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan
emellertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ.
Vissa tjänster (såsom produktion av propagandafilm och
propagandavideor) är dock så oupplösligt knutna till
tjänsteleverantörens politiska åsikter när de tillhandahålls
i samband med en valkampanj att tjänsteleverantörerna
normalt väljs på ett sätt som inte kan underkastas upp
handlingsregler.
Slutligen bör det erinras om att stadgar för och finan
siering av europeiska politiska partier och europeiska
politiska stiftelser omfattas av andra bestämmelser än
de som fastställs i detta direktiv.
(30)
I vissa fall kan en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter vara de
enda som får tillhandahålla en viss tjänst, eftersom de
med avseende på den tjänsten innehar en ensamrätt en
ligt lagar och andra offentliggjorda författningar som är
förenliga med EUF-fördraget. Det bör klargöras att detta
direktiv inte behöver tillämpas på tilldelning av offentliga
tjänstekontrakt till den upphandlande myndigheten eller
sammanslutningen.
(31)
Det råder betydande rättsosäkerhet om i vilken mån
kontrakt som ingåtts mellan enheter inom den offentliga
sektorn ska omfattas av regler för offentlig upphandling.
Tolkningen av relevant rättspraxis från Europeiska unio
nens domstol varierar mellan medlemsstaterna och även
mellan upphandlande myndigheter. Det är därför nöd
vändigt att klargöra i vilka fall reglerna om offentlig upp
handling inte är tillämpliga på kontrakt som ingås inom
den offentliga sektorn.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/69
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
8
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Ett sådant klargörande bör vägledas av de principer som
fastställts i Europeiska unionens domstols relevanta rätts
praxis. Enbart det faktum att båda avtalsparterna själva är
myndigheter utesluter inte i sig tillämpning av upphand
lingsreglerna. Tillämpningen av reglerna för offentlig
upphandling bör dock inte inskränka upphandlande
myndigheters frihet att utföra de offentliga uppdrag
som åligger dem genom att använda sina egna resurser,
vilket innefattar möjligheten att samarbeta med andra
myndigheter.
Det bör säkerställas att undantag för samarbete mellan
myndigheter inte leder till att konkurrensen snedvrids i
förhållande till privata ekonomiska aktörer i den mån det
gynnar en privat tjänsteleverantör i förhållande till dess
konkurrenter.
(32)
Offentliga kontrakt som tilldelas en kontrollerad juridisk
person bör inte omfattas av tillämpningen av de förfaran
den som föreskrivs i detta direktiv om den upphandlande
myndigheten utövar kontroll över den berörda juridiska
personen motsvarande den kontroll som den utövar över
sina egna förvaltningar, förutsatt att den kontrollerade
juridiska personen genomför mer än 80 % av sin verk
samhet i och med fullgörandet av de uppgifter som den
anförtrotts av den kontrollerande upphandlande myndig
heten eller av andra juridiska personer som kontrolleras
av den upphandlande myndigheten, oavsett vem som
drar nytta av fullgörandet av kontraktet.
Detta undantag bör inte utvidgas till situationer där en
privat ekonomisk aktör har ett direkt ägarintresse i den
kontrollerade juridiska personens kapital, eftersom tilldel
ning av ett offentligt kontrakt utan ett förfarande under
konkurrens under sådana omständigheter skulle ge den
privata ekonomiska aktör som har en kapitalandel i den
kontrollerade juridiska personen en otillbörlig förmån
gentemot dess konkurrenter. Mot bakgrund av särdragen
hos offentliga organ med obligatoriskt medlemskap, så
som organisationer som ansvarar för förvaltning eller
utövande av vissa offentliga tjänster, bör detta dock
inte gälla i fall där särskilda privata ekonomiska aktörers
ägarintresse i den kontrollerade juridiska personens ka
pital är obligatoriskt enligt en bestämmelse i den natio
nella lagstiftningen i överensstämmelse med fördragen,
förutsatt att ett sådant ägarintresse är icke-kontrollerande
och icke-blockerande och inte ger ett avgörande infly
tande över den kontrollerade juridiska personens beslut.
Det bör ytterligare klargöras att den avgörande faktorn
enbart består i det direkta privata ägarintresset i den
kontrollerade juridiska personen. Om det föreligger ett
privat ägarintresse i den kontrollerande upphandlande
myndighetens eller de kontrollerande upphandlande
myndigheternas kapital hindrar detta sålunda inte att of
fentliga kontrakt tilldelas den kontrollerade juridiska per
sonen utan att man tillämpar de förfaranden som anges i
detta direktiv, eftersom ett sådant ägarintresse inte inver
kar negativt på konkurrensen mellan privata ekonomiska
aktörer.
Det bör också klargöras att upphandlande myndigheter
såsom offentligrättsliga organ, som kan ha ett privat
ägarintresse i kapitalet, bör kunna utnyttja undantaget
för övergripande samarbete. När alla andra villkor för
det övergripande samarbetet är uppfyllda bör följaktligen
undantaget för övergripande samarbete även omfatta så
dana upphandlande myndigheter när kontraktet ingås
uteslutande mellan upphandlande myndigheter.
(33)
Upphandlande myndigheter bör kunna välja att tillhan
dahålla sina offentliga tjänster gemensamt genom sam
arbete utan skyldighet att använda en viss juridisk form.
Ett sådant samarbete kan omfatta alla typer av verksam
het som sammanhänger med fullgörandet av tjänster och
ansvar som förelagts de deltagande myndigheterna eller
som de påtagit sig ansvaret för, t.ex. obligatoriska eller
frivilliga uppgifter för lokala eller regionala myndigheter
eller tjänster som genom lag ålagts vissa organ. De tjäns
ter som tillhandahålls av de olika deltagande myndighe
terna måste inte nödvändigtvis vara identiska; de kan
också komplettera varandra.
Kontrakt för gemensamt tillhandahållande av offentliga
tjänster bör inte omfattas av tillämpningen av reglerna
i detta direktiv förutsatt att de har ingåtts uteslutande
mellan upphandlande myndigheter, att genomförandet
av samarbetet endast styrs av överväganden som sam
manhänger med allmänintresset och att ingen privat
tjänsteleverantör gynnas i förhållande till sina konkurren
ter.
För att uppfylla dessa villkor bör samarbetet grundas på
ett samarbetskoncept. För sådant samarbete krävs inte att
alla deltagande myndigheter åtar sig att fullgöra de hu
vudsakliga avtalsförpliktelserna så länge det finns åtagan
den om att bidra till ett fullgörande av den berörda
offentliga tjänsten genom samarbete. Genomförandet av
samarbetet, inbegripet ekonomiska överföringar mellan
de deltagande upphandlande myndigheterna, bör dess
utom endast styras av överväganden som sammanhänger
med allmänintresset.
(34)
Det finns vissa fall där en juridisk person, enligt tillämp
liga bestämmelser i nationell lagstiftning, agerar som ett
instrument eller en teknisk tjänst för vissa fastställda upp
handlande myndigheter och är skyldig att utföra order
från dessa upphandlande myndigheter utan inflytande
över ersättningen för sin insats. Ett sådant rent administ
rativt förhållande bör inte omfattas av offentliga upp
handlingsförfaranden, mot bakgrund av att det inte grun
das på något avtal.
SV
L 94/70
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
9
(35)
Industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för
forskning och utveckling (FoU). Det bör därför klargöras
att detta direktiv endast är tillämpligt när någon sådan
medfinansiering inte förekommer och när utfallet av
FoU-verksamheten kommer berörd upphandlande myn
dighet till godo. Detta bör inte utesluta möjligheten att
den tjänsteleverantör som har utfört verksamheten of
fentligt kan redogöra för denna, så länge som den upp
handlande myndigheten behåller den exklusiva rättighe
ten att använda FoU-utfallet i sin egen verksamhet. Fik
tiva utbyten av FoU-resultat eller enbart symbolisk med
verkan i ersättningen till tjänsteleverantören bör dock
inte hindra att detta direktiv tillämpas.
(36)
Anställning och sysselsättning bidrar till social integration
och är av största vikt när det gäller att garantera lika
möjligheter för alla. I detta sammanhang kan skyddade
verkstäder spela en väsentlig roll. Detsamma gäller för
andra sociala företag vars främsta syfte är att stödja social
och yrkesmässig integration eller återintegration av per
soner med funktionsnedsättning och missgynnade perso
ner, såsom arbetslösa, missgynnade minoriteter eller på
annat sätt marginaliserade befolkningsgrupper. Sådana
verkstäder eller företag kan emellertid sakna möjlighet
att få kontrakt under normala konkurrensförhållanden.
Det är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna
får reservera rätten att delta i tilldelningsförfaranden för
offentliga kontrakt eller för vissa delar av dessa för så
dana verkstäder eller företag eller föreskriva att kontrak
ten ska fullgöras inom ramen för program för skyddad
anställning.
(37)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden
är det av särskild vikt att medlemsstater och upphand
lande myndigheter vidtar relevanta åtgärder för att säker
ställa efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrätts
liga skyldigheter som är tillämpliga på den ort där bygg
entreprenaden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och
som följer av lagar, författningar, dekret och beslut
både på nationell nivå och unionsnivå, samt av kollektiv
avtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras tillämp
ning överensstämmer med unionsrätten. Likaså bör de
skyldigheter som följer av internationella avtal som har
ratificerats av alla medlemsstater och som förtecknas i
bilaga XI tillämpas under fullgörandet av kontraktet.
Detta bör dock inte på något sätt hindra att arbets-
och anställningsvillkor som är förmånligare för arbets
tagarna tillämpas.
De relevanta åtgärderna bör tillämpas i överensstämmelse
med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt
i syfte att säkerställa likabehandling. Sådana relevanta
åtgärder bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG (
1
) och på ett sätt som
säkerställer likabehandling och inte direkt eller indirekt
diskriminerar ekonomiska aktörer och arbetstagare från
andra medlemsstater.
(38)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses vara tillhanda
hållna på den ort där tjänsterna utförs, oberoende av de
orter och medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
(39)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i kontrakts
bestämmelserna. Det bör också vara möjligt att i offent
liga kontrakt inkludera bestämmelser som garanterar ef
terlevnaden av kollektivavtal i överensstämmelse med
unionsrätten. Om de relevanta skyldigheterna inte efter
levs kan det betraktas som ett allvarligt fel från den
berörda ekonomiska aktörens sida, och medföra att
denne utesluts från det offentliga upphandlingsförfaran
det.
(40)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i upphandlingsförfarandet, vid tillämpning av de all
männa principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt, vid tillämpning av kriterierna för uteslutning
och vid tillämpning av bestämmelserna om onormalt
låga anbud. De nödvändiga kontrollerna för detta ända
mål bör utföras i enlighet med de relevanta bestämmel
serna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om bevis
medel och egen försäkran.
(41)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
(42)
Det finns ett stort behov av att upphandlande myndig
heter får större flexibilitet att välja ett upphandlingsför
farande enligt vilket förhandlingar ska föras. En ökad
användning av dessa förfaranden ökar också troligtvis
den gränsöverskridande handeln, eftersom utvärderingen
har visat att kontrakt som tilldelas genom förhandlat
förfarande med föregående meddelande om upphandling
har en särskilt hög frekvens framgångsrika anbudsgivare
från andra länder. Medlemsstaterna bör kunna föreskriva
användning av förhandlat förfarande under konkurrens
eller konkurrenspräglad dialog i olika situationer där
öppna eller selektiva förfaranden utan förhandlingar san
nolikt inte skulle leda till tillfredsställande upphandlings
resultat. Det bör erinras om att användningen av kon
kurrenspräglad dialog på senare år har ökat betydligt vad
beträffar värdet av de berörda kontrakten. Förfarandet har
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/71
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
10
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
visat sig vara användbart i de fall då upphandlande myn
digheter inte kan specificera vilka medel som kan till
godose deras behov eller bedöma vad marknaden kan
erbjuda i form av tekniska, finansiella eller rättsliga lös
ningar. Denna situation kan särskilt uppkomma i sam
band med innovativa projekt, genomförandet av större
integrerade infrastrukturprojekt på transportområdet,
stora datanät eller projekt som omfattar komplicerad
och strukturerad finansiering. Upphandlande myndighe
ter bör när så är lämpligt uppmanas att utnämna en
projektledare för att säkerställa ett gott samarbete mellan
de ekonomiska aktörerna och den upphandlande myn
digheten under tilldelningsförfarandet.
(43)
För byggentreprenadkontrakt innefattar sådana situatio
ner byggentreprenader som inte avser standardbyggnader
eller som inbegriper formgivning eller innovativa lösning
ar. För tjänster eller varor som kräver anpassning eller
formgivning ger användning av ett förhandlat förfarande
under konkurrens eller en konkurrenspräglad dialog san
nolikt mervärde. Sådana krav på anpassning eller form
givning är nödvändiga särskilt då det gäller komplexa
inköp, såsom inköp av sofistikerade varor, intellektuella
tjänster, t.ex. vissa konsulttjänster, arkitekttjänster eller
ingenjörstjänster, eller större projekt i fråga om infor
mations- och kommunikationsteknik (IKT). I dessa fall
kan förhandlingar vara nödvändiga för att garantera att
varan eller tjänsten i fråga motsvarar den upphandlande
myndighetens behov. För färdigproducerade tjänster eller
varor som kan tillhandahållas av flera olika ekonomiska
aktörer på marknaden, bör förhandlat förfarande under
konkurrens och konkurrenspräglad dialog inte användas.
(44)
Det förhandlade förfarandet under konkurrens bör även
kunna användas i fall då ett öppet eller selektivt för
farande lett till enbart ogiltiga eller oacceptabla anbud.
I sådana fall bör upphandlande myndigheter ha rätt att
föra förhandlingar i syfte att erhålla giltiga och acceptabla
anbud.
(45)
Det förhandlade förfarandet under konkurrens bör förses
med lämpliga garantier för att se till att principerna om
likabehandling och öppenhet iakttas. Upphandlande
myndigheter bör i synnerhet från början ange de minimi
krav som kännetecknar upphandlingen, och dessa bör
inte ändras under förhandlingarna. Tilldelningskriterier
och deras viktning bör förbli stabila under hela förfaran
det och bör inte vara föremål för förhandling, för att
garantera likabehandling av alla ekonomiska aktörer. För
handlingarna bör ha som mål att förbättra anbuden så att
det är möjligt för upphandlande myndigheter att erhålla
byggentreprenader, varor och tjänster som är perfekt an
passade till deras särskilda behov. Förhandlingar får avse
alla aspekter av de inköpta byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna, innefattande till exempel kvalitet, kvan
titeter, handelsklausuler samt sociala, miljömässiga och
innovativa egenskaper, förutsatt att de inte utgör minimi
krav.
Det bör klargöras att de minimikrav som den upphand
lande myndigheten fastställer är de villkor och egenska
per (i synnerhet fysiska, funktionella och rättsliga) som
alla anbud bör uppfylla eller inneha för att den upphand
lande myndigheten ska kunna tilldela kontraktet i enlig
het med de valda tilldelningskriterierna. För att säkerställa
förfarandets öppenhet och spårbarhet bör alla stadier
vederbörligen dokumenteras. Dessutom bör alla anbud
under förfarandena lämnas in skriftligen.
(46)
Upphandlande myndigheter bör få förkorta vissa tidsfris
ter för öppet respektive selektivt förfarande samt för för
handlade förfaranden under konkurrens där tidsfristerna
skulle vara omöjliga att tillämpa på grund av brådskande
situationer som bestyrks på lämpligt sätt av de upphand
lande myndigheterna. Det bör klargöras att det inte
måste vara synnerligen brådskande situationer till följd
av omständigheter som den upphandlande myndigheten
inte har kunnat förutse och som inte kan tillskrivas den.
(47)
Forskning och innovation, inklusive miljöinnovation och
social innovation, tillhör de viktigaste drivkrafterna för
framtida tillväxt och har satts i centrum för Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.
Myndigheter bör utnyttja offentlig upphandling på bästa
möjliga strategiska sätt för att stimulera innovation. Köp
av innovativa varor, byggentreprenader och tjänster är
betydelsefullt för att förbättra effektiviteten och kvaliteten
på offentliga tjänster samtidigt som man försöker lösa
viktiga samhällsproblem. Det bidrar till att uppnå bästa
möjliga värde för offentliga medel samt till mer övergri
pande ekonomisk, miljömässig och samhällelig nytta ge
nom att ge upphov till nya idéer, omsätta dem i inno
vativa varor och tjänster och därigenom främja hållbar
ekonomisk tillväxt.
Det bör erinras om att ett antal modeller för upphandling
beskrivs i kommissionens meddelande av den 14 decem
ber 2007 med titeln Förkommersiell upphandling: Att
driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög
kvalitet i Europa, vilket avser upphandling av de FoU-
tjänster som inte omfattas av detta direktiv. Modellerna
skulle även fortsättningsvis kunna användas, men detta
direktiv bör också bidra till att underlätta offentlig upp
handling av innovation och hjälpa medlemsstaterna att
uppnå innovationsunionens mål.
(48)
Med hänsyn till vikten av innovation bör upphandlande
myndigheter uppmanas att tillåta alternativa anbud så
ofta som möjligt. Dessa myndigheter bör följaktligen
uppmärksammas på behovet av att fastställa minimikrav
som de alternativa anbuden ska uppfylla innan de anger
att alternativa anbud får lämnas.
SV
L 94/72
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
11
(49)
Om det finns ett behov av att utveckla en innovativ vara,
tjänst eller byggentreprenad och därefter köpa denna va
ra, tjänst eller byggentreprenad, och behovet inte kan
uppfyllas med lösningar som redan tillhandahålls på
marknaden, bör upphandlande myndigheter ha tillträde
till ett särskilt upphandlingsförfarande för kontrakt som
omfattas av detta direktiv. Detta särskilda förfarande bör
tillåta upphandlande myndigheter att ingå långsiktiga in
novationspartnerskap för utveckling och efterföljande
köp av nya, innovativa varor, tjänster eller byggentrepre
nader, förutsatt att dessa kan levereras till överenskomna
kapacitetsnivåer och kostnader, utan att det behövs ett
separat upphandlingsförfarande för köpet. Innovations
partnerskapet bör baseras på de förfaranderegler som till
lämpas på det förhandlade förfarandet under konkurrens,
och kontrakten bör endast tilldelas utifrån det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet, vilket är det lämpli
gaste sättet att jämföra anbud som rör innovativa lös
ningar. Oavsett om det rör sig om mycket stora eller
mindre innovationsprojekt bör innovationspartnerskapet
struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvän
diga efterfrågetrycket på marknaden som ger incitament
till utveckling av en innovativ lösning utan att mark
naden för den skull sätts ur spel.
En upphandlande myndighet bör därför inte använda
innovationspartnerskap på ett sådant sätt att konkurren
sen förhindras, begränsas eller snedvrids. I vissa fall kan
upprättandet av innovationspartnerskap med flera partner
bidra till att undvika sådana effekter.
(50)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör förhandlade förfaranden utan föregående offentliggö
rande av meddelande om upphandling endast användas
under mycket exceptionella omständigheter. Undantaget
bör begränsas till fall då offentliggörande antingen är
omöjligt, på grund av synnerlig brådska till följd av om
ständigheter som den upphandlande myndigheten inte
har kunnat förutse eller som inte kan tillskrivas den, eller
där det redan från början står klart att offentliggörandet
inte kommer att leda till ökad konkurrens eller bättre
upphandlingsresultat, inte minst därför att det objektivt
sett endast finns en ekonomisk aktör som kan fullgöra
kontraktet. Detta gäller för konstverk, när konstnärens
identitet i sig avgör konstföremålets unika art och värde.
Exklusivitet kan också uppstå av andra skäl, men endast
objektivt exklusiva situationer kan motivera använd
ningen av förhandlat förfarande utan föregående medde
lande om upphandling, där den exklusiva situationen inte
har skapats av den upphandlande myndigheten själv med
tanke på det framtida upphandlingsförfarandet.
Upphandlande myndigheter som åberopar detta undan
tag bör motivera varför det inte finns några rimliga al
ternativ eller andra möjliga utvägar, såsom att använda
alternativa distributionskanaler, inklusive utanför den
medlemsstat där den upphandlande myndigheten finns,
eller överväga till sin funktion jämförbara byggentrepre
nader, varor och tjänster.
Om den exklusiva situationen har uppstått av tekniska
skäl bör de definieras och motiveras ytterst noggrant från
fall till fall. Det kan exempelvis röra sig om att det är
tekniskt nära nog omöjligt för en annan ekonomisk ak
tör att uppnå erforderlig fullgörandenivå eller att det är
nödvändigt att använda specifik kunskap eller specifika
verktyg eller medel som endast en ekonomisk aktör har.
Tekniska skäl kan också innebära särskilda driftskompati
bilitetskrav som måste uppfyllas i syfte att säkerställa att
de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upp
handlas kommer att fungera.
Slutligen är det inte ändamålsenligt att genomföra en
upphandling när varor förvärvas direkt på en varumark
nad, inklusive handelsplattformar för råvaror, exempelvis
jordbruksprodukter, råmaterial och energiutbyten, om
den reglerade och övervakade multilaterala handelsstruk
turen på ett naturligt sätt garanterar marknadspriserna.
(51)
Det bör klargöras att bestämmelserna om skydd av kon
fidentiell information inte på något sätt utgör ett hinder
för offentliggörande av icke-konfidentiella delar av in
gångna kontrakt, inklusive eventuella senare ändringar.
(52)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av meddelan
den om upphandlingar och öka effektiviteten och öppen
heten i upphandlingsprocesserna. De bör bli stan
dardhjälpmedel för kommunikationen och informations
utbytet i upphandlingsförfaranden, eftersom de i hög
grad stärker de ekonomiska aktörernas möjligheter att
delta i upphandlingar på hela den inre marknaden. Det
bör därför vara obligatoriskt att överföra meddelanden
om upphandling i elektronisk form, att göra upphand
lingsdokumenten tillgängliga på elektronisk väg och –
efter en övergångsperiod på 30 månader – att i alla
skeden av förfarandet föra en elektronisk kommunika
tion, dvs. kommunikation med hjälp av elektroniska me
del; detta gäller också överföringen av anbudsansökning
ar, och särskilt överföringen av anbud (elektronisk inläm
ning). Medlemsstaterna och upphandlande myndigheter
bör ha rätt att gå längre om de så önskar. Det bör också
klargöras att obligatorisk användning av elektroniska me
del för kommunikation enligt detta direktiv dock inte
innebär att upphandlande myndigheter är tvungna att
behandla anbuden elektroniskt eller genomföra elektro
nisk utvärdering eller automatisk databehandling. Dess
utom bör enligt detta direktiv inga delar av den offentliga
upphandlingsprocessen efter kontraktstilldelningen om
fattas av skyldigheten att använda elektroniska medel
för kommunikation och detta bör också gälla den interna
kommunikationen inom den upphandlande myndighe
ten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/73
12
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(53)
Upphandlande myndigheter bör, utom i vissa särskilda
situationer, använda elektroniska medel för kommunika
tion som är icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och
driftskompatibla med allmänt använda IKT-produkter
och som inte begränsar de ekonomiska aktörernas till
träde till upphandlingsförfarandet. Användningen av så
dana medel för kommunikation bör också ta vederbörlig
hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning. Det bör klargöras att det inte skulle vara lämp
ligt att kräva att elektroniska medel för kommunikation
används i alla stadier i upphandlingsförfarandet om
denna användning kräver särskilda hjälpmedel eller filfor
mat som inte finns allmänt tillgängliga eller när kom
munikationerna i fråga endast kan hanteras med hjälp
av specialiserad kontorsutrustning. Upphandlande myn
digheter bör därför inte vara skyldiga att kräva att elek
troniska medel för kommunikation används vid inläm
ning av anbud i vissa fall, som bör anges i en uttöm
mande förteckning. I detta direktiv anges att sådana fall
bör omfatta situationer där det krävs användning av spe
cialiserad kontorsutrustning som i allmänhet inte finns
tillgänglig för upphandlande myndigheter, exempelvis
storformatsskrivare. I vissa upphandlingsförfaranden kan
det enligt upphandlingsdokumenten efterfrågas en fysisk
modell eller en arkitektmodell som inte kan översändas
elektroniskt till den upphandlande myndigheten. I sådana
situationer bör modellen sändas per post eller annan
lämplig transportör till den upphandlande myndigheten.
Det bör dock klargöras att användningen av andra medel
för kommunikation bör begränsas till de delar av anbu
det där elektroniska medel för kommunikation inte krävs.
Det bör klargöras att de upphandlande myndigheterna,
där så krävs av tekniska skäl, bör kunna fastställa en
maximigräns för storleken på de filer som kan överföras.
(54)
Det kan finnas undantagsfall i vilka de upphandlande
myndigheterna bör ha rätt att inte använda elektroniska
medel för kommunikation, när det är nödvändigt att inte
använda sådana medel för kommunikation för att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information. Det bör
klargöras att elektroniska verktyg som inte är allmänt
tillgängliga bör användas när deras användning kan er
bjuda den nödvändiga skyddsnivån. Detta kan exempelvis
vara fallet när de upphandlande myndigheterna kräver att
dedikerade, säkra medel för kommunikation, till vilka de
erbjuder tillgång, används.
(55)
Skilda tekniska format eller processer och meddelande
standarder kan potentiellt innebära hinder för driftskom
patibiliteten, inte enbart inom en medlemsstat utan
också, och särskilt, mellan medlemsstaterna. För att till
exempel kunna delta i ett upphandlingsförfarande där
användning av elektroniska kataloger – ett format för
att presentera och organisera information på ett för alla
deltagande anbudsgivare gemensamt sätt och som lämpar
sig för elektronisk hantering – tillåts eller krävs, skulle de
ekonomiska aktörerna, i avsaknad av standarder, vara
tvungna att skräddarsy sina egna kataloger för varje upp
handlingsförfarande, vilket skulle medföra att de måste
tillhandahålla mycket likartad information i olika format,
beroende på vilka krav som ställs av berörd upphand
lande myndighet. En standardisering av katalogformat
skulle därmed förbättra driftskompatibiliteten, öka effek
tiviteten och även minska de insatser som krävs från de
ekonomiska aktörernas sida.
(56)
När kommissionen överväger om det finns ett behov av
att säkerställa eller stärka driftskompatibiliteten mellan
olika tekniska format eller process- och meddelandestan
darder genom att göra användningen av specifika stan
darder obligatorisk, och i så fall vilka standarder som ska
användas, bör den ta största möjliga hänsyn till de be
rörda intressenternas synpunkter. Den bör också beakta i
vilken utsträckning de ekonomiska aktörerna och de
upphandlande myndigheterna redan har använt en viss
standard i praktiken och hur väl den har fungerat. Innan
kommissionen gör användningen av en viss teknisk stan
dard obligatorisk bör den också noggrant överväga vilka
kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ning till befintliga e-upphandlingslösningar, inklusive in
frastruktur, processer och programvara. Om de berörda
standarderna inte har tagits fram av ett internationellt,
europeiskt eller nationellt standardiseringsorgan bör de
uppfylla de krav som är tillämpliga på IKT-standarder
enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU)
nr 1025/2012 ( 1 ).
(57)
Innan medlemsstaterna och de upphandlande myndighe
terna specificerar vilken säkerhetsnivå som krävs för de
elektroniska medel för kommunikation som ska använ
das i olika skeden av tilldelningsförfarandet bör de utvär
dera proportionaliteten mellan, å ena sidan, de krav som
syftar till att säkerställa korrekt och pålitlig identifiering
av avsändarna i den berörda kommunikationen samt in
tegriteten i innehållet och, å andra sidan, risken för att
problem uppstår, t.ex. i situationer när meddelanden skic
kas av en annan avsändare än vad som angetts. Under i
övrigt lika förhållanden skulle detta innebära att den
nödvändiga säkerhetsnivån för exempelvis ett e-postmed
delande där man vill få bekräftat exakt var ett infor
mationsmöte kommer att äga rum inte behöver vara
SV
L 94/74
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av
den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring
av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europapar
lamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG,
97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och
2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG
och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT
L 316, 14.11.2012, s. 12).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
13
densamma som för själva anbudet, som är ett bindande
erbjudande från den ekonomiska aktören. På liknande
sätt kan utvärderingen av proportionaliteten resultera i
att en lägre säkerhetsnivå krävs i samband med ett för
nyat inlämnande av elektroniska kataloger eller inläm
nande av anbud i samband med förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal eller tillgången till upphand
lingsdokument.
(58)
Även om väsentliga delar av upphandlingsförfarandet,
såsom upphandlingsdokument, anbudsansökningar, be
kräftelse av intresse och anbud, alltid bör genomföras
skriftligen, bör muntlig kommunikation med ekonomiska
aktörer i andra fall även fortsättningsvis vara möjlig, för
utsatt att innehållet dokumenteras i lämplig utsträckning.
Detta är nödvändigt för att säkerställa en lämplig grad av
insyn som gör det möjligt att kontrollera om principen
om likabehandling har följts. Det är särskilt av stor vikt
att sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som kan påverka innehållet i och bedömningen av an
buden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på
lämpligt sätt, t.ex. genom skriftliga eller inspelade redo
görelser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i
kommunikationen.
(59)
Det finns en starkt växande tendens på unionens mark
nader för offentlig upphandling att begära att offentliga
upphandlare ska samla sina inköp för att uppnå stor
driftsfördelar, bland annat lägre priser och transaktions
kostnader, och för att förbättra och professionalisera
upphandlingsverksamheten. Detta kan uppnås genom
att inköpen samordnas med avseende på antingen antalet
upphandlande myndigheter eller volym och värde över
tiden. Sammanläggning och centralisering av inköp bör
dock noga övervakas för att kunna undvika för långt
driven koncentration av köpkraft och hemliga överens
kommelser, bevara öppenhet och konkurrens samt ge
små och medelstora företag möjlighet att få tillträde till
marknaden.
(60)
Ramavtal är ett instrument som har använts i stor ut
sträckning och betraktas som en effektiv upphandlings
metod i hela Europa. Instrumentet bör därför i stort sett
behållas som det är. Vissa aspekter behöver dock klargö
ras, särskilt att ramavtal inte bör användas av en upp
handlande myndighet som själv inte identifieras i dessa. I
detta syfte bör de upphandlande myndigheter som är
parter i ett specifikt ramavtal från första början tydligt
anges, antingen genom att de namnges eller på annat
sätt, som en hänvisning till en viss kategori av upphand
lande myndigheter inom ett tydligt avgränsat geografiskt
område, så att berörda upphandlande myndigheter enkelt
och otvetydigt kan identifieras. På samma sätt bör ett
ramavtal inte vara öppet för anslutning av nya ekono
miska aktörer när det väl har ingåtts. När en inköpscen
tral använder allmänna register över upphandlande myn
digheter eller kategorier av upphandlande myndigheter,
såsom lokala myndigheter i ett visst geografiskt område,
och myndigheterna har rätt att utnyttja de ramavtal som
inköpscentralen ingår, bör inköpscentralen göra detta på
ett sätt som gör det möjligt att kontrollera inte bara den
berörda upphandlande myndighetens identitet, utan
också från vilket datum den fick rätt att utnyttja de ram
avtal som inköpscentralen ingår, eftersom detta datum
avgör vilka specifika ramavtal som den upphandlande
myndigheten bör få använda.
(61)
De objektiva kriterierna för att avgöra vilken av de eko
nomiska aktörer som är parter i ramavtalet som bör
utföra en viss uppgift, t.ex. tillhandahålla varor eller tjäns
ter avsedda att användas av fysiska personer, får, för de
ramavtal där samtliga villkor fastställs, innefatta de be
rörda fysiska personernas behov eller val.
Upphandlande myndigheter bör ges större flexibilitet vid
upphandling från ramavtal som ingås med fler än en
ekonomisk aktör och där samtliga villkor fastställts.
I sådana fall bör de upphandlande myndigheterna ha
möjlighet att anskaffa specifika byggentreprenader, varor
eller tjänster som omfattas av ramavtalet, antingen från
en av de ekonomiska aktörerna, som utses i enlighet med
objektiva kriterier och på de redan fastställda villkoren,
eller genom tilldelning av ett specifikt kontrakt avseende
berörda byggentreprenader, varor eller tjänster efter en
förnyad konkurrensutsättning bland de ekonomiska ak
törer som är parter i ramavtalet. För att säkerställa öp
penhet och likabehandling bör den upphandlande myn
digheten i upphandlingsdokumenten för ramavtalet
uppge vilka objektiva kriterier som kommer att styra
valet mellan dessa båda metoder för att fullgöra ramavta
let. Sådana kriterier kan till exempel avse kvantitet, värde
eller karakteristika för berörda byggentreprenader, varor
eller tjänster, inbegripet behovet av en högre servicegrad
eller en högre säkerhetsnivå, eller förändringar i prisnivå
erna jämfört med ett förutbestämt prisindex. Ramavtal
bör inte användas på otillbörligt sätt eller på ett sådant
sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller
snedvrids. De upphandlande myndigheterna bör enligt
detta direktiv inte vara skyldiga att anskaffa byggentre
prenader, varor eller tjänster som omfattas av ett ram
avtal enligt det ramavtalet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/75
14
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(62)
Det bör också klargöras att kontrakt som grundas på ett
ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavta
let löper ut, men att löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal inte behöver sammanfalla
med löptiden för det ramavtalet utan i förekommande
fall får vara kortare eller längre. Det bör i synnerhet
vara tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer
såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när
underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk
livslängd på mer än fyra år ingår eller när det behövs
omfattande utbildning av personal för att fullgöra kon
traktet.
Det bör också klargöras att det kan finnas undantagsfall i
vilka löptiden för själva ramavtalen bör få fastställas till
mer än fyra år. Dessa fall, som bör vara vederbörligen
motiverade framför allt av föremålet för ramavtalet, kan
uppstå exempelvis när ekonomiska aktörer måste förfoga
över utrustning för vilken avskrivningstiden är längre än
fyra år och som måste vara tillgänglig när som helst
under ramavtalets hela löptid.
(63)
Erfarenheten visar även att det finns ett behov av att
anpassa reglerna för dynamiska inköpssystem så att de
upphandlande myndigheterna till fullo kan utnyttja de
möjligheter som detta instrument erbjuder. Systemen be
höver förenklas, särskilt på så sätt att de hanteras i form
av ett selektivt förfarande som skulle undanröja behovet
av preliminära anbud, vilket har setts som en av de stora
bördorna i samband med dynamiska inköpssystem. Alla
ekonomiska aktörer som lämnar in en ansökan om att få
delta och som uppfyller urvalskriterierna bör således få
delta i upphandlingsförfaranden som genomförs som dy
namiska inköpssystem under den tid de är giltiga. Denna
upphandlingsteknik gör det möjligt för de upphandlande
myndigheterna att få tillgång till ett särskilt brett urval av
anbud, och således uppnå ett optimalt utnyttjande av
offentliga medel genom en omfattande konkurrens vad
gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor,
byggentreprenader eller tjänster som är allmänt tillgäng
liga på marknaden.
(64)
Dessa anbudsansökningar bör normalt granskas inom
högst tio arbetsdagar, med tanke på att utvärderingen
av urvalskriterier kommer att ske på grundval av de för
enklade dokumentationskrav som anges i detta direktiv.
När ett dynamiskt inköpssystem initialt inrättas kan den
upphandlande myndigheten emellertid, som svar på det
första meddelandet om upphandling eller inbjudan att
bekräfta intresse, få så många anbudsansökningar att de
kan behöva mer tid för att granska dem. Detta bör kunna
tillåtas, förutsatt att ingen specifik upphandling inleds
innan samtliga ansökningar har granskats. De upphand
lande myndigheterna bör själva få organisera gransk
ningen av anbudsansökningarna, exempelvis genom att
besluta att granskningar ska genomföras endast en gång
per vecka, förutsatt att tidsfristerna för granskning av
varje ansökan om att få delta kan hållas.
(65)
När som helst under det dynamiska inköpssystemets gil
tighetstid bör de upphandlande myndigheterna få begära
att de ekonomiska aktörerna inom en lämplig tidsfrist
lämnar in en ny och uppdaterad egen försäkran om att
de kvalitativa urvalskriterierna kommer att uppfyllas. Det
bör erinras om att den möjlighet som anges i de all
männa bestämmelserna om bevismedel i detta direktiv,
nämligen att begära att de ekonomiska aktörerna lämnar
in kompletterande handlingar, och om skyldigheten för
den anbudsgivare till vilken man har beslutat att tilldela
kontraktet att göra detta, också gäller i det specifika
sammanhang som avser dynamiska inköpssystem.
(66)
För att främja små och medelstora företags möjligheter
att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis så
dana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda
upphandlande myndigheten kunna dela in systemet i ob
jektivt definierade kategorier av varor, byggentreprenader
eller tjänster. Sådana kategorier bör definieras genom en
hänvisning till objektiva faktorer som exempelvis kan
omfatta största tillåtna storlek på specifika kontrakt
som ska tilldelas inom den berörda kategorin eller ett
specifikt geografiskt område inom vilket specifika kont
rakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköpssystem delas
in i kategorier bör den upphandlande myndigheten till
lämpa urvalskriterier som är proportionella i förhållande
till särdragen för den berörda kategorin.
(67)
Det bör klargöras att elektroniska auktioner vanligtvis
inte är lämpliga för vissa offentliga byggentreprenadkon
trakt och offentliga tjänstekontrakt som innehåller intel
lektuella prestationer, såsom projektering av byggentre
prenader, eftersom endast de aspekter som är lämpliga
för automatisk utvärdering på elektronisk väg, utan in
gripande eller bedömning från den upphandlande myn
dighetens sida, nämligen aspekter som är kvantifierbara
så att de kan uttryckas i siffror eller procenttal, kan bli
föremål för elektronisk auktion.
Det bör emellertid också klargöras att elektroniska auk
tioner kan användas vid upphandling av en specifik im
materiell rättighet. Det är också lämpligt att erinra om att
de upphandlande myndigheterna visserligen har rätt att
minska antalet anbudssökande eller anbudsgivare så länge
som auktionen inte har inletts, men att ingen ytterligare
minskning av antalet anbudsgivare som deltar i den elek
troniska auktionen bör tillåtas efter det att auktionen har
inletts.
(68)
Det utvecklas ständigt nya elektroniska upphandlingstek
niker, exempelvis elektroniska kataloger. Med elektro
niska kataloger förstås format för att presentera och or
ganisera information på ett sätt som är gemensamt för
alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för
elektronisk behandling. Ett exempel kan vara att anbud
presenteras i form av ett kalkylblad. Upphandlande myn
digheter bör kunna kräva elektroniska kataloger i alla
tillgängliga förfaranden där det krävs att elektroniska me
del för kommunikation ska användas. Elektroniska kata
loger bidrar till att öka konkurrensen och förbättra ef
fektiviteten vid offentlig upphandling, särskilt genom
SV
L 94/76
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
15
tids- och kostnadsbesparingar. Vissa regler bör dock fast
ställas för att se till att de nya teknikerna överensstämmer
med detta direktiv och med principerna om likabehand
ling, icke-diskriminering och öppenhet. Användningen av
elektroniska kataloger för presentation av anbud bör där
för inte medföra en möjlighet för de ekonomiska aktö
rerna att enbart överlämna sin allmänna katalog. De eko
nomiska aktörerna bör även fortsättningsvis vara tvungna
att anpassa sina allmänna kataloger till det specifika upp
handlingsförfarandet. En sådan anpassning säkerställer att
den katalog som överlämnas som svar på ett viss upp
handlingsförfarande endast innehåller varor, byggentre
prenader eller tjänster som de ekonomiska aktörerna,
efter en aktiv granskning, ansåg motsvara de krav som
den upphandlande myndigheten ställt. I samband med
detta bör de ekonomiska aktörerna tillåtas att kopiera
informationen i sin allmänna katalog, men inte att över
lämna själva den allmänna katalogen.
När det finns tillräckliga garantier för spårbarhet, likabe
handling och förutsebarhet bör de upphandlande myn
digheterna dessutom ha rätt att generera anbud för spe
cifika inköp på grundval av tidigare översända elektro
niska kataloger, särskilt i samband med förnyad konkur
rensutsättning vid ett ramavtal eller när ett dynamiskt
inköpssystem används.
När den upphandlande myndigheten har genererat anbud
bör den berörda ekonomiska aktören ges möjlighet att
kontrollera att det anbud som upprättats av den upp
handlande myndigheten inte innehåller några materiella
fel. När sådana fel förkommer bör den ekonomiska ak
tören inte vara bunden av det anbud som genererats av
den upphandlande myndigheten, såvida inte felet rättas
till.
I enlighet med kraven i reglerna för elektroniska medel
för kommunikation bör upphandlande myndigheter und
vika att ställa upp omotiverade hinder för ekonomiska
aktörers tillträde till upphandlingsförfaranden där anbu
den ska lämnas i form av elektroniska kataloger och där
iakttagandet av de allmänna principerna om icke-diskri
minering och likabehandling garanteras.
(69)
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de
flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att
göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem
eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra
upphandlande myndigheters räkning, med eller utan er
sättning. De upphandlande myndigheter för vilka ett
ramavtal ingås bör kunna använda detta för att göra
individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör sig
om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra till
att öka konkurrensen och de bör bidra till att professio
nalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en de
finition på unionsnivå av inköpscentraler för upphand
lande myndigheter införas, och det bör klargöras att in
köpscentraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom
inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra,
som mellanhänder genom att tilldela kontrakt, driva dy
namiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska an
vändas av upphandlande myndigheter. Denna roll som
mellanhand kan i vissa fall utföras genom att relevanta
tilldelningsförfaranden genomförs självständigt, utan de
taljerade instruktioner från berörda upphandlande myn
digheter; i andra fall kan detta ske genom att de relevanta
tilldelningsförfarandena genomförs enligt instruktioner
från berörda upphandlande myndigheter, på deras vägnar
och för deras räkning.
Dessutom bör regler fastställas för fördelningen av an
svaret för iakttagandet av skyldigheterna enligt detta di
rektiv, mellan inköpscentralen och de upphandlande
myndigheter som upphandlar från eller genom inköps
centralen. Om inköpscentralen ensam ansvarar för ge
nomförandet av upphandlingsförfaranden, bör centralen
också vara ensam och direkt ansvarig för förfarandenas
laglighet. Om en upphandlande myndighet genomför
vissa delar av förfarandet, exempelvis förnyad konkur
rensutsättning vid ett ramavtal eller tilldelning av enskilda
kontrakt på grundval av ett dynamiskt inköpssystem, bör
den fortsätta att vara ansvarig för de etapper som den
genomför.
(70)
De upphandlande myndigheterna bör tillåtas att tilldela
ett offentligt tjänstekontrakt för tillhandahållande av cen
traliserad inköpsverksamhet till en inköpscentral utan att
tillämpa de förfaranden som anges i detta direktiv. Det
bör också vara tillåtet att sådana offentliga tjänstekon
trakt omfattar en bestämmelse om tillhandahållande av
stödverksamheter för inköp. Offentliga tjänstekontrakt
för tillhandahållande av stödverksamhet för inköp bör,
när de fullgörs på annat sätt än genom en inköpscentral
i samband med tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till berörda upphandlande myndigheter, till
delas i enlighet med detta direktiv. Det bör också erinras
om att detta direktiv inte bör tillämpas när centraliserad
inköpsverksamhet eller stödverksamhet för inköp tillhan
dahålls på annat sätt än genom ett kontrakt med ekono
miska villkor, som utgör upphandling i den mening som
avses i detta direktiv.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/77
16
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(71)
Skärpta bestämmelser som rör inköpscentraler bör inte
på något sätt förhindra nuvarande förfaranden för till
fällig gemensam upphandling, dvs. att mindre institutio
naliserade och systematiska gemensamma inköp fortsät
ter eller att tjänsteleverantörer enligt etablerad praxis an
litas för att utarbeta och sköta upphandlingsförfaranden
på en upphandlande myndighets vägnar, för dess räkning
och enligt dess instruktioner. Däremot bör vissa funktio
ner i den gemensamma upphandlingen klargöras, då
denna upphandling kan spela en viktig roll, inte minst
i samband med innovativa projekt.
Gemensam upphandling kan ske i många olika former,
från samordnad upphandling genom att ett antal upp
handlande myndigheter utarbetar gemensamma tekniska
specifikationer för sådana byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas men att var och en genom
för en separat upphandling, till att de berörda upphand
lande myndigheterna gemensamt genomför ett enda upp
handlingsförfarande, antingen i samverkan eller genom
att en upphandlande myndighet ges i uppdrag att sköta
upphandlingen på samtliga upphandlande myndigheters
vägnar.
Om flera upphandlande myndigheter gemensamt genom
för ett upphandlingsförfarande bör de gemensamt an
svara för att uppfylla skyldigheterna enligt detta direktiv.
När de upphandlande myndigheterna endast genomför
delar av upphandlingsförfarandet gemensamt bör det ge
mensamma ansvaret dock endast gälla de delar av för
farandet som genomfördes gemensamt. Varje upphand
lande myndighet bör ensam vara ansvarig för förfaranden
eller delar av förfaranden som den ensam genomför, ex
empelvis tilldelning av kontrakt, ingående av ramavtal,
drift av ett dynamiskt inköpssystem, förnyad konkurrens
utsättning inom ramen för ett ramavtal eller fastställande
av vilka ekonomiska aktörer som är parter i ett ramavtal
som ska utföra en viss uppgift.
(72)
Elektroniska medel för kommunikation är särskilt väl
lämpade för att stödja centraliserade inköpsrutiner och
-verktyg genom de möjligheter som de ger att åter
använda och automatiskt behandla uppgifter och där
igenom minimera informations- och transaktionskost
naderna. I ett första steg bör det därför bli obligatoriskt
för inköpscentraler att använda sådana elektroniska me
del för kommunikation, vilket också underlättar samord
ning av förfarandena i hela unionen. Detta bör följas av
en allmän skyldighet att använda elektroniska medel för
kommunikation i alla upphandlingsförfaranden efter en
övergångsperiod på 30 månader.
(73)
Att upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
genomför gemensamma upphandlingar möter för närva
rande särskilda juridiska svårigheter i fråga om lagkon
flikter mellan olika nationella lagstiftningar. Trots att
gränsöverskridande gemensam offentlig upphandling im
plicit är tillåten enligt direktiv 2004/18/EG, ställs de upp
handlande myndigheterna fortfarande inför stora juri
diska och praktiska svårigheter att göra inköp från
inköpscentraler i andra medlemsstater eller genomföra
gemensamma offentliga upphandlingar. För att de upp
handlande myndigheterna ska kunna dra största möjliga
nytta av den inre marknadens potential när det gäller
stordriftsfördelar och möjligheten att dela risken och nyt
tan, inte minst för innovativa projekt som innebär högre
risk än vad en ensam upphandlande myndighet rimligen
kan bära, bör dessa svårigheter undanröjas. Därför bör
nya regler fastställas för gränsöverskridande gemensam
upphandling för att underlätta samarbete mellan de upp
handlande myndigheterna och öka fördelarna med den
inre marknaden genom att det skapas gränsöverskridande
affärsmöjligheter för varu- och tjänsteleverantörer. Dessa
regler bör innebära att villkor för gränsöverskridande
användning av inköpscentraler fastställs och att tillämplig
lagstiftning om offentlig upphandling anges, även till
lämplig lagstiftning om rättsmedel, när det gäller gräns
överskridande gemensamma förfaranden som komplette
rar lagvalsreglerna i Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 593/2008 ( 1 ). Dessutom bör upphand
lande myndigheter från olika medlemsstater kunna in
rätta gemensamma enheter enligt nationell rätt eller en
ligt unionsrätten. För sådana fall av gemensam upphand
ling bör särskilda regler fastställas.
De upphandlande myndigheterna bör emellertid inte an
vända möjligheterna till gränsöverskridande gemensam
upphandling för att kringgå tvingande lagregler som är
förenliga med unionsrätten och som är tillämpliga på
dem i de medlemsstater där de är belägna. Sådana regler
kan exempelvis omfatta bestämmelser om öppenhet och
tillgång till handlingar eller särskilda krav avseende spår
barhet för känsliga varor.
(74)
De tekniska specifikationer som offentliga upphandlare
upprättar måste tillåta att den offentliga upphandlingen
är öppen för konkurrens och uppfyller hållbarhetsmål.
Det bör därför vara möjligt att lämna anbud som avspeg
lar olika tekniska lösningar, standarder och tekniska spe
cifikationer på marknaden, inklusive de som utarbetats
på grundval av prestandakrav knutna till byggentrepre
nadernas, varornas och tjänsternas livscykelegenskaper
och hållbarhetsaspekten i produktionsprocessen.
Följaktligen bör tekniska specifikationer utformas på ett
sådant sätt att man undviker att på konstlad väg begränsa
konkurrensen genom krav som gynnar en viss ekono
misk aktör då de avspeglar viktiga egenskaper hos de
varor, tjänster eller byggentreprenader som den aktören
brukar erbjuda. Om tekniska specifikationer utformas
som funktions- och prestandakrav kan i allmänhet detta
mål uppfyllas på bästa möjliga sätt. Funktions- och pre
standakrav är också lämpliga för att främja innovation i
samband med offentlig upphandling, och de bör använ
das i så stor uträckning som möjligt. Om det hänvisas till
en europeisk standard eller, om det inte finns någon
SV
L 94/78
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den
17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT
L 177, 4.7.2008, s. 6).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
17
sådan, till en nationell standard bör de upphandlande
myndigheterna beakta anbud som baseras på likvärdiga
arrangemang. Det bör åligga den ekonomiska aktören att
bevisa likvärdighet med det begärda märket.
För att bevisa att ett arrangemang är likvärdigt bör det
vara möjligt att ålägga anbudsgivare att tillhandahålla
bevis som verifierats av tredje part. Andra lämpliga bevis
medel, såsom tillverkarens tekniska dokumentation, bör
dock också tillåtas om den berörda ekonomiska aktören
inte har tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
eller inte har möjlighet att anskaffa dem inom de aktuella
tidsfristerna, förutsatt att den berörda ekonomiska aktö
ren därigenom bevisar att byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna uppfyller kraven eller kriterierna i de tek
niska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
(75)
Upphandlande myndigheter som vill köpa byggentrepre
nader, varor eller tjänster med särskilda miljömässiga,
sociala eller andra egenskaper bör kunna hänvisa till sär
skilda märken, exempelvis det europeiska miljömärket,
(multi-)nationella miljömärken eller andra märken, för
utsatt att märkeskraven har ett samband med kontrakts
föremålet, såsom beskrivningen av varan och dess pre
sentation, inbegripet förpackningskrav. Vidare är det vik
tigt att dessa krav utformas och antas på grundval av
objektivt kontrollerbara kriterier genom ett förfarande i
vilket alla berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumen
ter, tillverkare, distributörer och miljöorganisationer, kan
delta och att miljömärket är tillgängligt för alla berörda
parter. Det bör klargöras att berörda parter kan vara
offentliga eller privata organ, företag eller alla typer av
icke-statliga organisationer (organisationer som inte är en
del av en myndighet och inte är konventionella företag).
Det bör likaså klargöras att specifika organ eller organi
sationer på nationell eller statlig nivå kan delta i faststäl
landet av märkeskrav som kan användas i samband med
myndigheters upphandling utan att dessa organ eller or
ganisationer förlorar sin status som tredje part.
Hänvisningar till märken bör inte leda till en begränsning
på innovationsområdet.
(76)
Vid all upphandling där kontraktsföremålet ska användas
personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
den upphandlande myndighetens personal, är det utom i
vederbörligen motiverade fall nödvändigt att de upphand
lande myndigheterna vid fastställandet av de tekniska
specifikationerna beaktar kriterier avseende tillgänglighe
ten för personer med funktionsnedsättning eller formgiv
ning med tanke på samtliga användares behov.
(77)
De upphandlande myndigheterna bör när de utformar
tekniska specifikationer ta hänsyn till de krav som ställs
i unionsrätten på området för lagstiftning om skydd av
personuppgifter, särskilt vad gäller fastställande av be
handlingen av personuppgifter (inbyggt uppgiftsskydd).
(78)
Den offentliga upphandlingen bör anpassas till de små
och medelstora företagens behov. De upphandlande
myndigheterna bör uppmanas att använda de regler om
bästa praxis som fastställts i kommissionens avdelningars
arbetsdokument av den 25 juni 2008 med titeln European
Code of Best Practices Facilitating Access by SMEs to Public
Procurement Contracts, som ger vägledning om hur de kan
tillämpa ramen för offentlig upphandling på ett sätt som
underlättar de små och medelstora företagens deltagande.
I detta syfte och för att stärka konkurrensen bör de upp
handlande myndigheterna i synnerhet uppmuntras att
dela upp större kontrakt i delar. En sådan uppdelning
kan göras på kvantitativ basis, så att storleken på de
enskilda kontrakten bättre överensstämmer med de små
och medelstora företagens kapacitet, eller på kvalitativ
basis, beroende på de olika berörda verksamhetsgrenarna
och specialiseringarna, så att innehållet i de enskilda
kontrakten närmare anpassas till de specialiserade sekto
rer där de små och medelstora företagen är verksamma
eller till olika därpå följande projektfaser.
Storleken på och föremålet för delarna bör bestämmas av
den upphandlande myndigheten, som i enlighet med re
levanta regler om beräkningen av upphandlingens upp
skattade värde också bör få tilldela vissa av delarna utan
tillämpning av förfarandena i detta direktiv. Den upp
handlande myndigheten bör ha skyldighet att överväga
huruvida det är lämpligt att dela upp kontrakt i delar,
samtidigt som det står den fritt att självständigt fatta sitt
beslut på de grunder den anser vara relevanta, utan att
underkastas administrativ eller rättslig kontroll. Om den
upphandlande myndigheten beslutar att det inte är lämp
ligt att kontraktet delas upp, bör den i den enskilda
rapporten eller upphandlingsdokumenten ange huvudskä
len till sitt val. Dessa skäl kan exempelvis vara att den
upphandlande myndigheten anser att en uppdelning kan
riskera att begränsa konkurrensen eller att kontraktets
genomförande blir orimligt tekniskt svårt eller dyrt, eller
att behovet av att samordna de olika leverantörerna av
delarna allvarligt kan riskera att underminera ett korrekt
genomförande av kontraktet.
Medlemsstaterna bör få gå längre i sin strävan att under
lätta små och medelstora företags deltagande på mark
naden för offentlig upphandling genom att utvidga skyl
digheten att överväga om det är lämpligt att dela upp
kontrakt i mindre kontrakt, genom att begära att upp
handlande myndigheter motiverar sitt beslut att inte dela
upp kontrakten eller genom att göra en uppdelning ob
ligatorisk under vissa förutsättningar. I samma syfte bör
medlemsstaterna också få tillhandahålla mekanismer för
direktbetalning till underleverantörer.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/79
18
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(79)
Om kontrakt delas upp i delar bör de upphandlande
myndigheterna, t.ex. för att upprätthålla konkurrensen
eller garantera tillförlitliga leveranser, få begränsa det an
tal delar som en ekonomisk aktör får lämna anbud på; de
bör också få begränsa antalet delar som kan tilldelas en
och samma anbudsgivare.
Målet om att underlätta små och medelstora företags
tillträde till offentlig upphandling kan dock hämmas
om upphandlande myndigheter förpliktas att tilldela
kontraktet del för del även när detta skulle innebära att
man måste godta avsevärt mindre fördelaktiga lösningar
jämfört med en tilldelning som slår samman flera eller
samtliga delar. I de fall där möjligheten att tillämpa en
sådan metod tydligt har angetts i förväg bör det därför
vara möjligt för de upphandlande myndigheterna att göra
en jämförande bedömning av anbuden för att fastställa
huruvida de anbud som lämnats av en särskild anbuds
givare för en specifik kombination av delar som helhet
skulle uppfylla de tilldelningskriterier som fastställts i
enlighet med detta direktiv för dessa delar bättre än an
buden för de berörda enskilda delarna betraktade separat.
Om så är fallet bör den upphandlande myndigheten få
tilldela ett kontrakt som kombinerar berörda delar till
den berörda anbudsgivaren. Det bör klargöras att de upp
handlande myndigheterna bör göra en sådan jämförande
bedömning genom att först fastställa vilka anbud som
bäst uppfyller de fastställda tilldelningskriterierna för
varje enskild del och sedan jämföra detta med de anbud
som lämnats av en särskild anbudsgivare för en specifik
kombination av delar som helhet.
(80)
För att göra förfaranden snabbare och mer effektiva bör
tidsfristerna för deltagande i upphandlingsförfarandena
begränsas så långt som möjligt utan att det skapas orim
liga hinder för deltagande för ekonomiska aktörer inom
den inre marknaden, i synnerhet små och medelstora
företag. Det bör därför erinras om att de upphandlande
myndigheterna, när de fastställer tidsfrister för motta
gande av anbudsansökningar och anbud, särskilt bör ta
hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid
som behövs för att utarbeta anbuden, även om detta
innebär att det fastställs tidsfrister som är längre än mi
nimifristerna i detta direktiv. Användning av elektroniska
medel för information och kommunikation, i synnerhet
det faktum att ekonomiska aktörer, anbudsgivare och
anbudssökande har full tillgång till upphandlingsdoku
ment och elektronisk överföring av meddelanden, leder
å andra sidan till ökad öppenhet och tidsbesparingar.
Minimitidsfristerna bör därför förkortas enligt de regler
som anges i WTO-avtalet, dock under förutsättning att
de är förenliga med den särskilda överföringsteknik som
fastställs på unionsnivå. Dessutom bör de upphandlande
myndigheterna ges möjlighet att ytterligare förkorta tids
fristerna för mottagande av anbudsansökningar och an
bud, i sådana brådskande fall där normala tidsfrister är
opraktiska, även om ett normalt meddelandeförfarande
fortfarande bör vara möjligt. Endast i synnerligen bråds
kande situationer då det, till följd av omständigheter som
den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse
och som inte kan tillskrivas den, är omöjligt att genom
föra ett normalt förfarande trots kortare tidsfrister, bör de
upphandlande myndigheterna undantagsvis, om detta är
absolut nödvändigt, ha möjlighet att tilldela kontrakt
med förhandlat förfarande utan föregående meddelande
om upphandling. Detta kan vara fallet när naturkatastro
fer kräver att omedelbara åtgärder vidtas.
(81)
Det bör klargöras att behovet av att säkerställa att ekono
miska aktörer har tillräckligt med tid för att utarbeta väl
underbyggda anbud kan innebära att de ursprungligen
fastställda tidsfristerna måste förlängas. Detta skulle sär
skilt vara fallet om väsentliga ändringar görs i upphand
lingsdokumenten. Det bör också preciseras att väsentliga
ändringar i det fallet bör förstås som inbegripande änd
ringar särskilt i de tekniska specifikationerna, för vilka de
ekonomiska aktörerna skulle behöva mer tid i syfte att
förstå dem och reagera på dem på lämpligt sätt. Det bör
dock klargöras att sådana ändringar inte får vara så vä
sentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande
ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att
ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsför
farandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om änd
ringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art
skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen
fastställdes i upphandlingsdokumenten.
(82)
Det bör klargöras att information om vissa beslut som
fattats inom ramen för ett upphandlingsförfarande, även
beslut om att inte tilldela ett kontrakt eller att inte ingå
ett ramavtal, bör överlämnas av de upphandlande myn
digheterna, utan att anbudssökande eller anbudsgivare
behöver begära informationen. Det bör också erinras
om att det i rådets direktiv 89/65/EEG ( 1 ) fastställs en
skyldighet för upphandlande myndigheter, även här
utan att de anbudssökande eller anbudsgivarna har begärt
detta, att ge berörda anbudssökande och anbudsgivare en
kortfattad redogörelse av relevanta skäl för vissa av de
centrala beslut som fattas under upphandlingsförfaran
dets gång. Det bör slutligen klargöras att anbudssökande
och anbudsgivare bör kunna begära mer detaljerad infor
mation om dessa skäl, som de upphandlande myndighe
terna är tvungna att lämna, såvida det inte finns allvarliga
skäl som talar emot detta. Dessa skäl bör anges i detta
direktiv. För att säkerställa nödvändig insyn i de upp
handlingsförfaranden som innefattar förhandling och dia
log med anbudsgivare, bör anbudsgivare som har lämnat
ett godtagbart anbud, utom om det finns allvarliga skäl
som talar emot detta, också få möjlighet att begära infor
mation om genomförandet av och framstegen i förfaran
det.
SV
L 94/80
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om sam
ordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig
upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT
L 395, 30.12.1989, s. 33).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
19
(83)
Alltför högt ställda krav på ekonomisk och finansiell
kapacitet utgör ofta ett omotiverat hinder för små och
medelstora företags deltagande i offentlig upphandling.
Alla sådana krav bör ha samband med kontraktsföremå
let och stå i proportion till detta. De upphandlande myn
digheterna bör särskilt inte få lov att kräva att ekono
miska aktörer ska ha en minimiomsättning som inte står
i proportion till kontraktsföremålet; kravet bör normalt
inte överskrida mer än två gånger det uppskattade kont
raktsvärdet. I vederbörligen motiverade fall bör det dock
vara möjligt att tillämpa högre krav. Sådana omständig
heter kan vara att fullgörandet av kontraktet är förknip
pat med högre risk eller att det är av avgörande betydelse
att kontraktet fullgörs i tid och korrekt, t.ex. därför att
det utgör en nödvändig förutsättning för fullgörandet av
andra kontrakt.
I sådana vederbörligen motiverade fall bör de upphand
lande myndigheterna ha rätt att självständigt fatta beslut
om huruvida högre krav på minimiomsättning vore
lämpliga och relevanta utan att underkastas administrativ
eller rättslig kontroll. Om högre krav på minimiomsätt
ning ska tillämpas bör de upphandlande myndigheterna
ha rätt att fastställa nivån så länge som den har samband
med kontraktsföremålet och står i proportion till detta.
Om den upphandlande myndigheten beslutar att kravet
på minimiomsättning bör sättas till en högre nivå än två
gånger det uppskattade kontraktsvärdet, bör den i den
enskilda rapporten eller upphandlingsdokumenten ange
huvudskälen till sitt val.
De upphandlande myndigheterna bör också kunna be
gära information om kvoten mellan exempelvis tillgångar
och skulder i bokslutet. En positiv kvot som visar på
större tillgångar än skulder kan utgöra ytterligare bevis
på att de ekonomiska aktörernas finansiella kapacitet är
tillräcklig.
(84)
Många ekonomiska aktörer, inte minst små och medel
stora företag, anser att kravet på att lägga fram en mängd
intyg eller andra handlingar avseende uteslutnings- eller
urvalskriterier medför en administrativ börda som är ett
stort hinder för deras deltagande i offentlig upphandling.
En begränsning av sådana krav, t.ex. genom användning
av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument bestå
ende av en uppdaterad egen försäkran, kan leda till en
betydande förenkling som både upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer vinner på.
Den anbudsgivare som myndigheten har beslutat att till
dela kontraktet bör dock vara skyldig att tillhandahålla
relevanta bevis, och de upphandlande myndigheterna bör
inte ingå kontrakt med anbudsgivare som inte kan göra
detta. De upphandlande myndigheterna bör också ha rätt
att begära alla eller delar av de kompletterande handling
arna närhelst de anser detta vara nödvändigt för ett kor
rekt genomförande av förfarandet. Detta kan särskilt vara
fallet när det gäller tvåstegsförfaranden – selektiva för
faranden, förhandlade förfaranden under konkurrens,
konkurrenspräglade dialoger och innovationspartnerskap
– där de upphandlande myndigheterna utnyttjar möjlig
heten att begränsa antalet anbudssökande som ombeds
lämna ett anbud. Det kan vara berättigat att kräva att
kompletterande handlingar lämnas in när de anbuds
sökande som ska inbjudas väljs ut så att man undviker
att de upphandlande myndigheterna bjuder in anbuds
sökande som senare visar sig inte kunna lämna in kom
pletterande dokument i tilldelningsskedet, och därmed
hindrar annars kvalificerade anbudssökande från att delta.
Det bör uttryckligen anges att det europeiska enhetliga
upphandlingsdokumentet också bör innehålla relevant
information om enheter vars kapacitet en ekonomisk
aktör utnyttjar, så att kontrollen av informationen om
dessa enheter kan utföras tillsammans med och på
samma villkor som kontrollen avseende den huvudsak
liga ekonomiska aktören.
(85)
Det är viktigt att de upphandlande myndigheternas beslut
grundar sig på aktuell information, framför allt vad gäller
skäl för uteslutning, med tanke på att viktiga föränd
ringar kan ske ganska snabbt, t.ex. i fall av finansiella
svårigheter som skulle medföra att den ekonomiska ak
tören blir olämplig eller, omvänt, i fall där en utestående
socialavgiftsskuld har betalats under tiden. Det är därför
att föredra att de upphandlande myndigheterna, när så är
möjligt, kontrollerar sådan information genom att kon
sultera relevanta databaser, som bör vara nationella i det
avseendet att de förvaltas av myndigheter. I nuläget kan
det fortfarande finnas fall där det av tekniska skäl ännu
inte är möjligt att genomföra detta. Kommissionen bör
därför se som en möjlighet att främja åtgärder som kan
underlätta smidig tillgång till aktuell information på elek
tronisk väg, exempelvis en förstärkning av verktyg som
ger tillgång till Virtual Company Dossier, eller sätt att
underlätta driftskompatibiliteten mellan databaser, eller
andra sådana stödåtgärder.
Det bör också föreskrivas att de upphandlande myndig
heterna inte bör begära fortfarande aktuella dokument
som de redan förfogar över från tidigare upphandlings
förfaranden. Det bör dock också säkerställas att de upp
handlande myndigheterna inte åläggs oproportionerliga
arkiverings- och klassificeringsbördor i detta samman
hang. Följaktligen bör fullgörandet av denna skyldighet
krävas först när användningen av elektroniska medel för
kommunikation är obligatorisk, eftersom elektronisk do
kumenthantering kommer att göra uppgiften mycket lät
tare för de upphandlande myndigheterna.
(86)
Ytterligare förenkling för både ekonomiska aktörer och
upphandlande myndigheter kan åstadkommas genom ett
standardformulär för egen försäkran, som kan minska
problemen i samband med den exakta utformningen av
formella förklaringar och förklaringar om samtycke samt
språkfrågor.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/81
20
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(87)
Kommissionen tillhandahåller och förvaltar ett elektro
niskt system, e-Certis, som nationella myndigheter för
närvarande uppdaterar och verifierar på frivillig basis.
Syftet med e-Certis är att underlätta utbytet av intyg
och annan styrkande dokumentation som upphandlande
myndigheter ofta kräver. Erfarenheten hittills tyder på att
frivillig uppdatering och verifiering inte är tillräckligt för
att garantera att e-Certis infriar hela sin potential att för
enkla och underlätta dokumentutbytet till fördel särskilt
för små och medelstora företag. Underhållet bör därför i
ett första steg göras obligatoriskt och i ett senare steg bör
det bli obligatoriskt att använda e-Certis.
(88)
De upphandlande myndigheterna bör kunna kräva att
åtgärder eller system för miljöledning tillämpas vid full
görandet av ett offentligt kontrakt. Miljöledningssystem
kan, oberoende av om de är registrerade i överensstäm
melse med unionsinstrument såsom Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 (
1
), eller inte,
visa att den ekonomiska aktören har teknisk kapacitet att
fullgöra kontraktet. Detta inbegriper intyg för EU-miljö
märket som omfattar miljöledningskriterier. Om en eko
nomisk aktör inte har tillgång till sådana registrerade
system för miljöledning eller möjlighet att få det inom
de aktuella tidsfristerna, bör det vara tillåtet att lämna en
beskrivning av de åtgärder för miljöledning som har ge
nomförts, förutsatt att den berörda ekonomiska aktören
visar att dessa åtgärder garanterar samma miljöskydds
nivå som de åtgärder som krävs enligt miljöledningen.
(89)
Begreppet tilldelningskriterier är centralt för detta direk
tiv. Det är därför viktigt att de relevanta bestämmelserna
presenteras på ett så enkelt och rationellt sätt som möj
ligt. Detta kan uppnås genom att man använder termen
”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” som det
överordnade begreppet eftersom alla vinnande anbud
slutligen bör väljas i enlighet med vad den enskilda upp
handlande myndigheten anser vara den ekonomiskt bästa
lösningen bland dem som erbjudits. För att undvika för
växling med det tilldelningskriterium som för närvarande
är känt som det ”ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet”
i direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, bör en annan
term användas för det begreppet, nämligen det ”bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet”. Detta bör följakt
ligen tolkas i enlighet med den rättspraxis som avser de
direktiven, förutom när det uppenbarligen föreligger en
väsentligt annorlunda lösning i detta direktiv.
(90)
Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva
kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet,
icke-diskriminering och likabehandling iakttas, i syfte
att säkerställa en objektiv jämförelse av anbudens relativa
värden, så att det går att fastställa vilket anbud som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i verklig
konkurrens. Det bör uttryckligen anges att det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet bör bedömas utifrån
det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, som alltid
bör inbegripa ett pris- eller kostnadselement. Det bör
likaså klargöras att en sådan bedömning av det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet också kan göras på
grundval av antingen enbart pris eller enbart kostnads
effektivitet. Det är också lämpligt att erinra om att de
upphandlande myndigheterna har frihet att bestämma
lämpliga kvalitetsnormer genom att använda tekniska
specifikationer eller villkor för fullgörande av kontraktet.
För att uppmuntra en större inriktning mot kvalitet i den
offentliga upphandlingen bör medlemsstaterna få för
bjuda eller begränsa användningen av enbart pris eller
enbart kostnad för att bedöma det ekonomiskt mest för
delaktiga anbudet då de anser att detta är lämpligt.
För att säkerställa att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör de upphandlande myndighe
terna ha en skyldighet att skapa nödvändig öppenhet, så
att alla anbudsgivare i rimlig mån kan informeras om de
kriterier och arrangemang som kommer att tillämpas vid
beslut om tilldelning. De upphandlande myndigheterna
bör därför ha en skyldighet att ange tilldelningskriterierna
samt viktningen av de olika kriterierna inbördes. De upp
handlande myndigheterna bör dock få göra undantag
från kravet att ange viktning av tilldelningskriterierna i
vederbörligen motiverade fall, som de måste kunna ange
skälen för, när denna viktning, särskilt på grund av upp
handlingens komplicerade art, inte kan anges i förväg. I
sådana fall bör de ange kriterierna i fallande prioritets
ordning.
(91)
Enligt artikel 11 i EUF-fördraget ska miljöskyddskrav in
tegreras i utformningen och genomförandet av unionens
politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en håll
bar utveckling. I detta direktiv klargörs hur de upphand
lande myndigheterna kan bidra till att skydda miljön och
främja en hållbar utveckling, samtidigt som de sörjer för
det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris i sina
kontrakt.
(92)
När de upphandlande myndigheterna bedömer det bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet bör de fastställa de
ekonomiska kriterier och kvalitetskriterier som är kopp
lade till kontraktsföremålet och som de kommer att an
vända för detta ändamål. Dessa kriterier bör således möj
liggöra en jämförande utvärdering av varje anbuds pre
standa i förhållande till föremålet för upphandlingen, en
ligt definitionen i de tekniska specifikationerna. Beträf
fande det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet åter
finns en icke uttömmande förteckning över möjliga till
delningskriterier, inbegripet miljöaspekter och sociala
aspekter, i detta direktiv. De upphandlande myndighe
terna bör uppmuntras att välja tilldelningskriterier som
ger dem möjlighet att erhålla byggentreprenader, varor
och tjänster av hög kvalitet som är optimalt lämpade
för deras behov.
SV
L 94/82
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av
den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer
i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och
om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissio
nens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342,
22.12.2009, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
21
De tilldelningskriterier som väljs bör inte innebära att
den upphandlande myndigheten ges oinskränkt valfrihet,
och de bör säkerställa möjligheten till verklig och sund
konkurrens och åtföljas av arrangemang som gör det
möjligt att effektivt kontrollera de upplysningar som läm
nas av anbudsgivarna.
För att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
kunna fastställas bör beslut om tilldelning av kontrakt
inte uteslutande grunda sig på andra kriterier än kost
naderna. Kvalitetskriterier bör därför åtföljas av ett kost
nadskriterium som, beroende på vad den upphandlande
myndigheten väljer, antingen kan avse priset eller kost
nadseffektiviteten, exempelvis en beräkning av livscykel
kostnaderna. Tilldelningskriterierna bör dock inte påverka
tillämpningen av nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor.
(93)
Om det föreligger nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor bör det klargöras att det fortfarande är
möjligt att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris
på grundval av andra faktorer än enbart pris eller ersätt
ning. Beroende på vilken tjänst eller vara det gäller kan
sådana faktorer exempelvis inbegripa leverans- och betal
ningsvillkor, olika aspekter av eftermarknadsservice (t.ex.
omfattningen av rådgivnings- och ersättningstjänster) el
ler miljöaspekter eller sociala aspekter (t.ex. huruvida
böcker är tryckta på returpapper eller papper från håll
bart timmer, huruvida kostnader tillskrivs externa miljö
effekter eller huruvida social integration för missgynnade
personer eller medlemmar i sårbara grupper bland de
personer som fått i uppdrag att fullgöra kontraktet har
främjats). Med tanke på de många möjligheter som finns
att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris på
grundval av materiella kriterier bör man undvika att till
gripa lottdragning som den enda metoden för tilldelning
av kontrakt.
(94)
När kvaliteten på anställd personal är relevant för nivån
på kontraktets fullgörande, bör de upphandlande myn
digheterna också som ett tilldelningskriterium få använda
arbetsorganisationen samt kvalifikationer och erfarenhe
ter hos den personal som utsetts att fullgöra det berörda
kontraktet, eftersom detta kan påverka kvaliteten på full
görandet av kontraktet och därmed anbudets ekonomiska
värde. Detta kan till exempel gälla kontrakt som avser
intellektuella tjänster, såsom konsulttjänster eller arkitekt
tjänster. De upphandlande myndigheter som utnyttjar
denna möjlighet bör med lämpliga avtalsrättsliga medel
se till att den personal som utsetts att fullgöra kontraktet
faktiskt uppfyller de angivna kvalitetsstandarderna och att
sådana personer endast får ersättas med samtycke av den
upphandlande myndigheten, som kontrollerar att de er
sätts med personer på likvärdig kvalitetsnivå.
(95)
Det är ytterst viktigt att fullt ut utnyttja de möjligheter
som offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I
detta sammanhang bör det erinras om att offentlig upp
handling kan användas för att driva på innovation, vilket
är oerhört viktigt för den framtida tillväxten i Europa.
Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan olika sekto
rer och marknader är det dock inte lämpligt att fastställa
allmänna obligatoriska krav för miljörelaterad, social och
innovativ upphandling.
Unionslagstiftaren har redan fastställt obligatoriska upp
handlingskrav för att uppnå särskilda mål för vägtrans
portfordon (Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/33/EG ( 1 )) och kontorsutrustning (Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 ( 2 )). Dess
utom har man kommit mycket långt med utvecklingen
av gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader.
Det förefaller därför lämpligt att fortsätta på den vägen
och låta sektorslagstiftningen fastställa obligatoriska mål
med hänsyn till den särskilda politiken för den berörda
sektorn och de villkor som råder där, och att främja
utvecklingen och användningen av europeiska metoder
för beräkning av livscykelkostnader för att ytterligare un
derbygga användningen av offentlig upphandling till för
mån för en hållbar tillväxt.
(96)
Dessa sektorsspecifika åtgärder bör kompletteras av en
anpassning av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
för att ge upphandlande myndigheter befogenhet att i
sina upphandlingsstrategier eftersträva de mål som ställs
upp i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt
för alla. Det bör således göras klart att de upphandlande
myndigheterna, förutom vid en bedömning som görs
uteslutande på grundval av priset, får anlägga ett livs
cykelkostnadsperspektiv när de fastställer vilket som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet och den lägsta
kostnaden. Begreppet livscykelkostnad innefattar alla
kostnader under byggentreprenadernas, varornas eller
tjänsternas livscykel.
Med detta avses interna kostnader, t.ex. forskning som
ska genomföras, utveckling, produktion, transport, an
vändning, underhåll och bortskaffande av uttjänta varor,
men det kan också omfatta kostnader som kan tillskrivas
externa miljöeffekter, t.ex. föroreningar som orsakas av
utvinning av råmaterial som används i varan eller som
beror på själva varan eller dess tillverkning, om de kan
beräknas i ekonomiska termer och övervakas. De meto
der som de upphandlande myndigheterna använder för
att bedöma kostnader som kan tillskrivas externa miljö
effekter bör fastställas i förhand på ett objektivt och icke-
diskriminerande sätt och vara tillgängliga för alla berörda
parter. Sådana metoder kan fastställas på nationell, regio
nal eller lokal nivå, men för att undvika att skräddarsydda
metoder leder till en snedvridning av konkurrensen bör
de vara generella i den mening att de inte bör upprättas
specifikt för ett visst offentligt upphandlingsförfarande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/83
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april
2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon
(EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den
15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitets
märkning av kontorsutrustning (EUT L 39, 13.2.2008, s. 1).
22
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Gemensamma metoder bör utvecklas på unionsnivå för
beräkning av livscykelkostnader för särskilda kategorier
av varor eller tjänster. När sådana gemensamma metoder
utvecklas bör deras användning göras obligatorisk.
Vidare bör det undersökas om det är genomförbart att
inrätta en gemensam metod för beräkning av sociala livs
cykelkostnader med beaktande av befintliga metoder så
som riktlinjerna för bedömning av varors sociala livs
cykelkostnader (Guidelines for Social Life Cycle Assessment
of Products), som antogs inom ramen för Förenta natio
nernas miljöprogram.
(97)
Dessutom bör de upphandlande myndigheterna, för att
förbättra integreringen av sociala och miljörelaterade
hänsyn i upphandlingsförfaranden, ha rätt att använda
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt i fråga om de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska tillhandahållas inom ramen för det of
fentliga kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av
deras livscykel, från utvinningen av råmaterial för varan
till bortskaffandet av varan, inklusive faktorer som berör
den specifika produktions-, tillhandahållande- eller han
delsprocessen och dess villkor för byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna eller en specifik process i ett
senare skede av deras livscykel, även då sådana faktorer
inte utgör en del av dem. Kriterier och villkor för en
sådan produktions- eller tillhandahållandeprocess är till
exempel att tillverkningen av köpta varor inte omfattar
giftiga kemikalier, eller att de köpta tjänsterna tillhanda
hålls med hjälp av energieffektiva maskiner. I enlighet
med rättspraxis från Europeiska unionens domstol om
fattar detta också tilldelningskriterier eller villkor för full
görande av ett kontrakt som avser leverans eller använd
ning av rättvisemärkta varor vid fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. Kriterier och villkor för handel och
dess villkor kan exempelvis innebära att den berörda
varan måste vara rättvisemärkt och bland annat omfatta
krav på betalning av ett minimipris och ett högre pris till
tillverkarna. Villkor för fullgörande av ett kontrakt som
avser miljöhänsyn kan exempelvis omfatta leverans, pa
ketering och bortskaffande av varor, och, när det gäller
byggentreprenad- och tjänstekontrakt, avfallsminimering
eller resurseffektivitet.
Villkoret att det ska finnas en koppling till kontrakts
föremålet utesluter dock kriterier och villkor som rör
allmän företagspolicy, som inte kan anses vara en faktor
som karakteriserar den specifika produktions- eller till
handahållandeprocessen för de byggentreprenader, varor
eller tjänster som ska upphandlas. De upphandlande
myndigheterna bör därför inte få kräva att anbudsgivarna
ska ha fastställt en viss politik för företags sociala eller
miljömässiga ansvar.
(98)
Det är synnerligen viktigt att tilldelningskriterier eller vill
kor för fullgörande av ett kontrakt som avser de sociala
aspekterna av produktionsprocessen rör de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt
kontraktet. De bör dessutom tillämpas i enlighet med
direktiv 96/71/EG, som det tolkas av Europeiska unio
nens domstol, och bör inte väljas eller tillämpas på ett
sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska
aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller de frihandelsavtal som
unionen är part i. Krav som rör grundläggande arbets
villkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis minimilön, bör
även fortsättningsvis ligga på den nivå som anges i na
tionell lagstiftning eller i kollektivavtal som tillämpas i
enlighet med unionsrätten inom ramen för det direktivet.
Villkor för fullgörande av ett kontrakt kan också syfta till
genomförande av åtgärder för att främja jämställdhet i
arbetslivet mellan kvinnor och män, ett ökat deltagande
av kvinnor på arbetsmarknaden och en balans mellan
arbete och privatliv, miljöskydd eller djurs välbefinnande
och till efterlevnad i sak av Internationella arbetsorgani
sationens (ILO) grundläggande konventioner, eller till an
ställning av fler missgynnade personer än vad som krävs
enligt nationell lagstiftning.
(99)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i produktionsprocessen, främjande av social integ
ration för missgynnade personer eller medlemmar i sår
bara grupper bland de personer som fått i uppdrag att
fullgöra kontraktet eller utbildning i de färdigheter som
behövs för kontraktet i fråga kan också bli föremål för
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt, förutsatt att de avser de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt kon
traktet. Till exempel kan sådana kriterier eller villkor
bland annat hänvisa till sysselsättning för långtidsarbets
lösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för ar
betslösa eller ungdomar under fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna kan
de upphandlande myndigheterna föreskriva sådana so
ciala krav som direkt karakteriserar berörda varor eller
tjänster, exempelvis tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga
användares behov.
(100)
Offentliga kontrakt bör inte tilldelas ekonomiska aktörer
som har deltagit i en kriminell organisation eller som
befunnits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade
mot unionens ekonomiska intressen, terroristbrott, pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism. Obetalda skatter
eller socialförsäkringsavgifter bör också leda till obligato
risk uteslutning på unionsnivå. Medlemsstaterna bör dock
kunna föreskriva att undantag från denna obligatoriska
uteslutning kan tillämpas i exceptionella fall då tvingande
allmänna intressen gör en upphandling nödvändig. Detta
kan exempelvis vara fallet när det snabbt behövs vaccin
eller nödutrustning och detta endast kan köpas från en
ekonomisk aktör för vilken ett av de obligatoriska skälen
för uteslutning föreligger.
SV
L 94/84
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
23
(101)
De upphandlande myndigheterna bör dessutom ges möj
lighet att utesluta ekonomiska aktörer som har visat sig
vara opålitliga, exempelvis på grund av att de inte fullgör
sina miljörelaterade eller sociala skyldigheter, inklusive
bestämmelser om tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till andra
former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom över
trädelser av konkurrensregler eller intrång i immateriella
rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i yrkes
utövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs red
barhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören så
lunda blir olämplig för tilldelning av ett offentligt kon
trakt oberoende av om den ekonomiska aktören annars
har teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kon
traktet.
Med tanke på att de upphandlande myndigheterna kom
mer att ansvara för följderna av eventuella felaktiga beslut
som de fattar, bör de också ha rätt att anse att det har
förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen om de, innan
de fattar ett slutligt och bindande beslut om att det fö
religger obligatoriska skäl för uteslutning, på något lämp
ligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte har
fullgjort sina skyldigheter, inklusive skyldigheter som gäl
ler betalning av skatter eller sociala avgifter, såvida inte
annat föreskrivs i nationell rätt. De bör också kunna
utesluta anbudssökande eller anbudsgivare vars genom
förande av tidigare offentliga kontrakt har visat på bety
dande brister i fråga om de väsentliga kraven, exempelvis
uteblivna leveranser eller uteblivet tillhandahållande, stora
brister i fråga om levererade varor eller tillhandahållna
tjänster som gör dem oanvändbara för det avsedda syftet,
eller olämpligt uppträdande som ger upphov till allvarliga
tvivel om den ekonomiska aktörens pålitlighet. Det bör i
nationell rätt föreskrivas en längsta tid för sådan uteslut
ning.
Vid tillämpning av fakultativa skäl för uteslutning bör de
upphandlande myndigheterna ägna särskild uppmärk
samhet åt proportionalitetsprincipen. Mindre allvarliga
oegentligheter bör bara under exceptionella omständighe
ter leda till att en ekonomisk aktör utesluts. Upprepade
fall av mindre allvarliga oegentligheter kan dock ge upp
hov till tvivel om en ekonomisk aktörs pålitlighet, vilket
kan motivera att den utesluts.
(102)
Man bör dock kunna ta hänsyn till möjligheten att eko
nomiska aktörer kan vidta efterlevnadsåtgärder för att
avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att
effektivt förhindra att de upprepas. Dessa åtgärder kan
bland annat bestå i personella och organisatoriska åtgär
der som att avbryta alla förbindelser med personer eller
organisationer som är inblandade i det olämpliga upp
trädandet, lämpliga åtgärder för att organisera om perso
nalen, att införa rapporterings- och kontrollsystem, att
inrätta en intern kontrollorganisation för att övervaka
efterlevnaden samt att anta interna ansvars- och ersätt
ningsregler. Om åtgärderna ger tillräckliga garantier bör
den berörda ekonomiska aktören inte längre uteslutas
enbart på dessa grunder. Ekonomiska aktörer bör ha
möjlighet att begära att de efterlevnadsåtgärder som vid
tagits för att eventuellt ge en berörd aktör tillträde till
upphandlingsförfarandet granskas. Det bör emellertid
vara medlemsstaternas sak att avgöra närmare formella
och materiella villkor som är tillämpliga i sådana fall. I
synnerhet bör de fritt kunna bestämma om de vill över
låta till de enskilda upphandlande myndigheterna att göra
de relevanta bedömningarna eller anförtro andra myndig
heter på central eller lokal nivå denna uppgift.
(103)
Anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna kan vara
baserade på antaganden eller praxis som är tekniskt, eko
nomiskt eller rättsligt osunda. Om anbudsgivaren inte
kan ge en tillfredsställande förklaring bör den upphand
lande myndigheten ha rätt att förkasta anbudet. Detta
agerande bör vara obligatoriskt i de fall då den upphand
lande myndigheten har konstaterat att det onormalt låga
pris eller de onormalt låga kostnader som föreslås beror
på att tvingande unionsrätt eller nationell rätt som är
förenlig med unionsrätten på social-, arbets- eller miljö
rättens område inte följs eller att bestämmelser i interna
tionell arbetsrätt åsidosätts.
(104)
I villkoren för fullgörandet av ett kontrakt fastställs spe
cifika krav på kontraktets fullgörande. Till skillnad från
tilldelningskriterier som ligger till grund för en jäm
förande utvärdering av anbudens kvalitet, är villkoren
för fullgörande av ett kontrakt fasta objektiva krav som
inte påverkar bedömningen av anbuden. Villkoren för
fullgörandet av ett kontrakt bör vara förenliga med detta
direktiv om de inte är direkt eller indirekt diskrimine
rande och om de är kopplade till kontraktsföremålet,
vilket inbegriper alla faktorer som direkt berör den spe
cifika produktions-, tillhandahållande- eller saluförings
processen. Här ingår villkor som rör fullgörande av kon
traktet men inte krav som avser allmän företagspolicy.
Villkoren för fullgörande av ett kontrakt bör anges i
meddelandet om upphandling, i det förhandsmeddelande
som används för att infordra anbud eller i upphandlings
dokumenten.
(105)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna, exempelvis
yrkesinspektioner eller miljövårdsmyndigheter, inom ra
men för deras ansvar och befogenheter.
Det är också nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i
underleverantörskedjan, eftersom detta kommer att ge de
upphandlande myndigheterna information om vem som
är närvarande på byggplatser där byggentreprenader ut
förs för deras räkning eller vilka företag som tillhanda
håller tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller
områden, såsom stadshus, kommunala skolor, idrotts
anläggningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upp
handlande myndigheterna ansvarar eller över vilka de
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/85
24
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
utövar direkt tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten
att lämna den begärda informationen under alla förhål
landen åligger huvudentreprenören, antingen på grundval
av särskilda klausuler som varje upphandlande myndighet
är skyldig att inkludera i samtliga upphandlingsförfaran
den, eller på grundval av skyldigheter som medlemssta
terna ålägger huvudentreprenörer genom allmänt tillämp
liga bestämmelser.
Det bör också klargöras att villkoren för kontrollen av
efterlevnaden av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrätts
liga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell
rätt, kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet, genom att
möjliggöra direktbetalning till underleverantörer eller ge
nom att möjliggöra eller kräva att de upphandlande myn
digheterna kontrollerar att underleverantörerna inte be
finner sig i någon av de situationer där det är befogat att
utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana åtgärder till
lämpas på underleverantörer bör överensstämmelse med
de bestämmelser som är tillämpliga på huvudentreprenö
rer garanteras så att huvudentreprenören, om obligato
riska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig att byta ut
den berörda underleverantören. Om det av en sådan
kontroll framgår att det föreligger icke-obligatoriska
skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upphand
lande myndigheterna har möjlighet att kräva ett sådant
utbyte. Det bör dock också uttryckligen anges att de
upphandlande myndigheterna kan åläggas att kräva att
den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av huvudentreprenörer skulle vara obligatoriskt i sådana
fall.
Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna har
rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell rätt
eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetalning till
underleverantörer.
(106)
Det bör erinras om att rådets förordning (EEG, Euratom)
nr 1182/71 ( 1 ) är tillämplig vid beräkning av de tidsfris
ter som anges i detta direktiv.
(107)
Det är nödvändigt att klargöra under vilka omständighe
ter ändringar av ett kontrakt under dess fullgörande krä
ver ett nytt upphandlingsförfarande, med hänsyn till re
levant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Ett
nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga änd
ringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga
om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesi
diga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen
av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att
parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontrakts
villkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren
skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de hade
ingått i det ursprungliga förfarandet.
Ändringar av kontraktet som leder till smärre föränd
ringar av kontraktsvärdet upp till ett visst värde bör alltid
gå att göra utan att ett nytt upphandlingsförfarande
måste genomföras. I detta syfte och för att garantera
rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskelvär
den under vilka ett nytt upphandlingsförfarande inte
krävs. Ändringar av kontraktet som överstiger dessa trös
kelvärden bör gå att göra utan att ett nytt upphandlings
förfarande måste genomföras i den mån som de uppfyller
de relevanta villkoren i detta direktiv.
(108)
De upphandlande myndigheterna kan ställas inför situa
tioner där kompletterande byggentreprenader, varor eller
tjänster behövs; i sådana fall kan en ändring av det ur
sprungliga kontraktet utan ett nytt upphandlingsför
farande vara motiverad, i synnerhet om de komplette
rande leveranserna syftar antingen till att delvis ersätta
eller till att utöka befintliga tjänster, varor eller anlägg
ningar, i de fall ett byte av leverantör skulle tvinga den
upphandlande myndigheten att anskaffa materiel, bygg
entreprenader eller tjänster med andra tekniska egenska
per med åtföljande inkompatibilitet eller oproportioner
liga tekniska svårigheter vid användning och underhåll.
(109)
De upphandlande myndigheterna kan ställas inför yttre
omständigheter som de inte hade kunnat förutse när de
tilldelade kontraktet, särskilt när fullgörandet av kontrak
tet sker under en längre tidsperiod. I sådana fall behövs
det en viss flexibilitet för att kontraktet ska kunna anpas
sas till dessa omständigheter utan ett nytt upphandlings
förfarande. Begreppet oförutsebara omständigheter avser
omständigheter som inte hade kunnat förutses trots att
den upphandlande myndigheten har visat skälig omsorg i
förberedelserna av den ursprungliga kontraktstilldel
ningen med hänsyn till tillgängliga medel, det berörda
projektets beskaffenhet och egenskaper, god praxis på
det berörda området samt behovet av att säkerställa ett
lämpligt förhållande mellan de resurser som ägnas åt att
förbereda kontraktstilldelningen och dess förutsebara vär
de. Detta kan dock inte tillämpas i de fall då en ändring
leder till att den övergripande upphandlingen får en an
nan karaktär, exempelvis genom att de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska upphandlas ersätts
med något annat eller genom att typen av upphandling
förändras i grunden, eftersom man i en sådan situation
kan anta att resultatet skulle ha påverkats.
SV
L 94/86
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971
om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT –
Svensk specialutgåva: Område 01 Volym 1 s. 71).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
25
(110)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare kunna
ersättas med en annan ekonomisk aktör, exempelvis
om ett kontrakt avslutas på grund av brister i fullgöran
det, utan att kontraktet konkurrensutsätts på nytt. Den
utvalda anbudsgivaren som fullgör kontraktet bör dock,
särskilt om kontraktet har tilldelats fler än ett företag,
kunna genomgå vissa strukturella förändringar under full
görandet av kontraktet, exempelvis rent interna omorga
nisationer, uppköp, sammanslagningar och förvärv eller
insolvens. Sådana strukturella förändringar bör inte auto
matiskt kräva nya upphandlingsförfaranden för alla of
fentliga kontrakt som den anbudsgivaren fullgör.
(111)
Upphandlande myndigheter bör genom ändringsklausuler
eller optioner i de enskilda kontrakten kunna medge en
möjlighet att införa ändringar, men dessa klausuler bör
inte ge dem obegränsad frihet. I detta direktiv bör därför
fastställas i vilken utsträckning ändringsmöjligheter kan
medges i det ursprungliga kontraktet. Det bör följaktligen
klargöras att man genom tillräckligt tydligt utformade
ändringsklausuler eller optioner exempelvis får föreskriva
prisindexering eller garantera att t.ex. kommunikations
utrustning som ska levereras under en given tidsperiod
fortsätter att vara lämplig också om kommunikationspro
tokollen ändras eller om andra tekniska förändringar in
träffar. Det bör också vara möjligt att genom tillräckligt
klara klausuler föreskriva anpassningar av kontraktet som
har blivit nödvändiga på grund av tekniska svårigheter
som har framkommit vid användning eller underhåll. Det
bör även erinras om att kontrakten exempelvis både kan
inbegripa ordinarie underhåll och föreskriva extraordinära
underhållsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för
att säkra ett fortsatt tillhandahållande av en offentlig
tjänst.
(112)
Upphandlande myndigheter ställs ibland inför omständig
heter som kräver att offentliga kontrakt avslutas i förtid
för att de skyldigheter som följer av unionsrätten på
området offentlig upphandling ska uppfyllas. Medlems
staterna bör därför se till att de upphandlande myndig
heterna enligt de villkor som fastställs i nationell rätt har
möjlighet att avsluta ett offentligt kontrakt under dess
löptid, om detta krävs enligt unionsrätten.
(113)
Resultaten av arbetsdokumentet från kommissionens av
delningar av den 27 juni 2011 med titeln Utvärderingen
av effekterna av och effektiviteten hos EU:s lagstiftning om
offentlig upphandling tydde på att det undantag som gjorts
för vissa tjänster på vilka direktiv 2004/18/EG inte till
lämpas fullt ut borde ses över. Följaktligen bör tillämp
ningen av det här direktivet utsträckas till att gälla fullt ut
för en rad tjänster.
(114)
Vissa kategorier av tjänster har på grund av sin natur
fortfarande en begränsad gränsöverskridande dimension,
nämligen de tjänster som kallas personliga tjänster, t.ex.
vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt
utbildningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett sär
skilt sammanhang som varierar betydligt mellan med
lemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Sär
skilda bestämmelser bör därför införas för offentliga upp
handlingskontrakt för dessa tjänster med ett högre trös
kelvärde än det som tillämpas på andra tjänster.
Personliga tjänster till värden under detta tröskelvärde
brukar inte vara av intresse för leverantörer från andra
medlemsstater, annat än om det finns konkreta indika
tioner på motsatsen, till exempel unionsfinansiering av
gränsöverskridande projekt.
Kontrakt för personliga tjänster över detta tröskelvärde
bör vara öppna på unionsnivå. Med hänsyn till betydel
sen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters
känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att orga
nisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de
finner lämpligast. Detta krav har beaktats i bestämmel
serna i detta direktiv och det föreskrivs endast att vissa
grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska
iakttas och att upphandlande myndigheter ska kunna till
lämpa särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleve
rantörer, exempelvis kriterierna i den frivilliga europeiska
kvalitetsramen för sociala tjänster som offentliggjorts av
kommittén för socialt skydd. Vid fastställande av de för
faranden som ska användas för tilldelning av kontrakt för
personliga tjänster bör medlemsstaterna beakta artikel 14
i EUF-fördraget och protokoll nr 26. Medlemsstaterna
bör i detta sammanhang också sträva efter att fullfölja
målen om att förenkla och lätta den administrativa bör
dan för upphandlande myndigheter och ekonomiska ak
törer. Det bör klargöras att man härvid också kan behöva
åberopa regler som är tillämpliga på tjänstekontrakt som
inte omfattas av de särskilda bestämmelserna.
Medlemsstater och myndigheter har frihet att tillhanda
hålla dessa tjänster själva eller att organisera sociala tjäns
ter på ett sätt som inte medför ingående av offentliga
kontrakt, exempelvis genom att enbart finansiera sådana
tjänster eller genom att bevilja licenser eller tillstånd till
alla ekonomiska aktörer som uppfyller de villkor som
den upphandlande myndigheten uppställt i förväg, utan
några gränser eller kvoter, förutsatt att ett sådant system
tryggar en tillräcklig annonsering och överensstämmer
med principerna om öppenhet och icke-diskriminering.
(115)
På samma sätt brukar hotell- och restaurangtjänster en
dast erbjudas av aktörer som är etablerade på den speci
fika platsen för leveransen av dessa tjänster och de har
därför också en begränsad gränsöverskridande dimension.
De bör därför endast omfattas av det enklare systemet
från och med ett tröskelvärde på 750 000 EUR. Större
kontrakt som avser hotell- och restaurangtjänster och
vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara av
intresse för olika ekonomiska aktörer, såsom resebyråer
och andra mellanhänder, även över gränserna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/87
26
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
(116)
På samma sätt avser vissa juridiska tjänster frågor som
gäller uteslutande nationell rätt och de brukar därför
endast erbjudas av aktörer etablerade i den berörda med
lemsstaten och har följaktligen också en begränsad gräns
överskridande dimension. De bör därför endast omfattas
av det enklare systemet från och med ett tröskelvärde på
750 000 EUR. Större kontrakt som avser juridiska tjäns
ter och vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara
av intresse för olika ekonomiska aktörer, t.ex. internatio
nella advokatbyråer, även över gränserna, särskilt om de
berör juridiska frågor som uppstår till följd av eller mot
bakgrund av unionsrätten eller annan internationell rätt,
eller som berör fler än ett land.
(117)
Erfarenheten har visat att ett antal andra tjänster, t.ex.
räddningstjänster, brandsläckning och fängelsetjänster,
vanligtvis bara ger upphov till gränsöverskridande in
tresse när de genom ett tillräckligt högt värde når en
kritisk massa. I den mån de inte är undantagna från detta
direktivs tillämpningsområde bör de omfattas av det enk
lare systemet. I den utsträckning tillhandahållandet fak
tiskt grundas på kontrakt skulle andra kategorier av tjäns
ter, t.ex. statliga tjänster eller samhällstjänster, vanligtvis
endast ge upphov till ett gränsöverskridande intresse från
och med ett tröskelvärde på 750 000 EUR och de bör
följaktligen endast då omfattas av det enklare systemet.
(118)
För att sörja för kontinuitet i offentliga tjänster bör detta
direktiv tillåta att deltagande i upphandlingsförfaranden
för vissa tjänster på områdena för hälsovårdstjänster samt
sociala tjänster och kulturella tjänster kan förbehållas or
ganisationer på grundval av personalens ägande eller ak
tiva deltagande i förvaltningen, och befintliga organisa
tioner såsom kooperativ, när det gäller att delta i till
handahållandet av dessa tjänster till slutanvändarna.
Denna bestämmelses tillämpningsområde begränsar sig
uteslutande till vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster
och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bib
liotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kul
turella tjänster, idrottstjänster, och tjänster för privata
hushåll, och är inte avsett att täcka något av de undantag
som annars föreskrivs i detta direktiv. Sådana tjänster bör
endast omfattas av det enklare systemet.
(119)
Det är lämpligt att identifiera dessa tjänster genom att
hänvisa till specifika poster i den gemensamma termino
login vid offentlig upphandling (CPV) som antagits ge
nom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2195/2002 ( 1 ), en hierarkiskt uppställd nomenklatur in
delad i huvudgrupper, grupper, undergrupper, kategorier
och underkategorier. För att undvika rättsosäkerhet bör
det klargöras att hänvisning till en huvudgrupp inte im
plicit innebär en hänvisning till underavdelningar. En
sådan heltäckande hänvisning bör i stället göras explicit
genom att alla relevanta poster nämns, där så är lämpligt
som ett intervall av koder.
(120)
Projekttävlingar har av tradition främst kommit till an
vändning vid stads- och landsbygdsplanering, arkitektur,
formgivningsteknik och databehandling. Det bör dock
erinras om att dessa flexibla instrument också kan an
vändas för andra ändamål, exempelvis för att få fram
planer för finansieringslösningar i syfte att optimera stö
det till små och medelstora företag inom ramen för ge
mensamma europeiska resurser för mikroföretag till me
delstora företag (Jeremie) eller andra unionsprogram för
stöd till små och medelstora företag i en viss medlems
stat. Vid en projekttävling för anskaffande av planer för
sådana finansieringslösningar kan det också anges att
därpå följande tjänstekontrakt för utförande av dessa fi
nansieringslösningar kommer att tilldelas vinnaren eller
en av vinnarna av projekttävlingen genom ett förhandlat
förfarande utan föregående meddelande om upphandling.
(121)
Utvärderingar har visat att det ännu finns ett avsevärt
utrymme för förbättringar i tillämpningen av unionens
regler för offentlig upphandling. För att uppnå en mer
effektiv och konsekvent tillämpning av reglerna är det
viktigt att få en bra översikt över eventuella strukturella
problem och allmänna mönster inom nationell upphand
lingspolicy så att eventuella problem ska kunna angripas
på ett mer målinriktat sätt. Denna översikt bör åstad
kommas genom lämplig övervakning vars resultat bör
publiceras regelbundet för att möjliggöra en välunder
byggd debatt om eventuella förbättringar av upphand
lingsregler och praxis. Genom att skaffa sig en sådan
bra översikt kan man också få insikt i tillämpningen av
reglerna för offentlig upphandling inom ramen för ge
nomförandet av projekt som medfinansieras av unionen.
Medlemsstaterna bör själva få besluta hur och av vem
denna övervakning ska genomföras i praktiken; därvid
bör de också själva få bestämma om övervakningen ska
bygga på en stickprovsbaserad efterhandskontroll eller en
systematisk förhandskontroll av de offentliga upphand
lingsförfaranden som avses i detta direktiv. Det bör
vara möjligt att lägga fram eventuella problem för rätt
organ; detta bör inte nödvändigtvis innebära att de som
utfört övervakningen har självständig talerätt i domstolar
och tribunaler.
Bättre vägledning, information och stöd till upphand
lande myndigheter och ekonomiska aktörer kan också i
hög grad bidra till att öka den offentliga upphandlingens
effektivitet genom ökad kunskap, rättssäkerhet och pro
fessionalisering av upphandlingsmetoderna. Sådan vägled
ning bör göras tillgänglig för upphandlande myndigheter
och ekonomiska aktörer närhelst det verkar behövas för
att förbättra en korrekt tillämpning av reglerna. Den
vägledning som ska ges kan omfatta allt som är relevant
för offentlig upphandling, exempelvis planering av an
skaffningar, förfaranden, val av tekniker och instrument
samt god praxis vid genomförandet av förfarandena. När
SV
L 94/88
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
27
det gäller rättsliga frågor bör vägledningen inte nödvän
digtvis innebära en fullständig rättslig analys av berörda
frågor, utan kan begränsas till ett allmänt omnämnande
av vad som bör beaktas vid en senare detaljerad analys av
frågorna, till exempel genom att det hänvisas till rätts
praxis som kan vara relevant eller till anvisningar eller
andra källor där den specifika frågan har behandlats.
(122)
Enligt direktiv 89/665/EEG ska vissa prövningsförfaran
den vara tillgängliga, åtminstone för var och en som har
eller har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som
har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en
påstådd överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar
denna rätt. Dessa prövningsförfaranden bör inte påverkas
av det här direktivet. Medborgare, berörda parter, vare sig
de är organiserade eller inte, och andra personer eller
organ som inte har tillgång till prövningsförfaranden en
ligt direktiv 89/665/EEG har emellertid som skattebeta
lare ett legitimt intresse av att det finns sunda upphand
lingsförfaranden. De bör därför ges möjlighet att på an
nat sätt än genom prövningssystemet enligt direktiv
89/655/EEG och utan att det innebär att de nödvändigt
vis ges talerätt i domstolar och tribunaler, påtala eventu
ella överträdelser av det här direktivet till behörig myn
dighet eller struktur. För att undvika dubbelarbete inom
befintliga myndigheter eller strukturer bör medlemssta
terna kunna föreskriva en möjlighet att vända sig till
allmänna tillsynsmyndigheter eller tillsynsstrukturer, sek
toriella tillsynsorgan, kommunala tillsynsmyndigheter,
konkurrensmyndigheter, ombudsmannen eller nationella
revisionsmyndigheter.
(123)
För att det till fullo ska gå att utnyttja de möjligheter som
offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla,
kommer även miljörelaterad, social och innovativ upp
handling att behöva spela en roll. Det är därför viktigt att
skaffa sig en översikt över utvecklingen när det gäller
strategisk upphandling så att det går att få en välgrundad
uppfattning om de allmänna trenderna på övergripande
nivå på detta område. Alla redan utarbetade, relevanta
rapporter kan självfallet också användas i detta samman
hang.
(124)
Med tanke på små och medelstora företags potential att
skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation är det viktigt
att uppmuntra deras deltagande i offentlig upphandling,
både genom lämpliga bestämmelser i detta direktiv och
genom initiativ på nationell nivå. De nya bestämmelserna
i detta direktiv bör bidra till att höja resultatnivån, dvs.
den andel av tilldelade kontrakts totala värde som små
och medelstora företag står för. Det är inte lämpligt att
fastställa obligatoriska resultatnivåer, men nationella ini
tiativ för att öka små och medelstora företags deltagande
bör noga följas med tanke på hur viktigt det är.
(125)
En rad förfaranden och arbetsmetoder har redan inrättats
till följd av kommissionens kommunikation och kontak
ter med medlemsstater, såsom kommunikation och kon
takter i samband med förfarandena i artiklarna 258 och
260 i EUF-fördraget – problemlösningsnätverket för den
inre marknaden (Solvit) och EU Pilot – som inte ändras i
och med detta direktiv. De bör dock kompletteras genom
att det i varje medlemsstat utnämns en enda kon
taktpunkt för samarbetet med kommissionen, som en
sam skulle fungera som kontaktpunkt i frågor som rör
offentlig upphandling i den berörda medlemsstaten.
Denna funktion kan utföras av personer eller strukturer
som redan är i regelbunden kontakt med kommissionen i
frågor som avser offentlig upphandling, exempelvis na
tionella kontaktpunkter, ledamöter i rådgivande kommit
tén för offentlig upphandling, medlemmar i upphand
lingsnätverket eller nationella samordnande instanser.
(126)
Spårbarhet och öppenhet i beslutsfattandet i upphand
lingsförfarandena är av avgörande betydelse för att man
ska kunna säkerställa att sunda förfaranden används, vil
ket även inbegriper effektiv bekämpning av korruption
och bedrägeri. De upphandlande myndigheterna bör där
med behålla kopior av ingångna kontrakt av högt värde,
så att de kan ge berörda parter tillgång till dessa doku
ment i enlighet med tillämpliga regler om tillgång till
handlingar. Dessutom bör viktiga delar av och beslut
inom enskilda upphandlingsförfaranden dokumenteras i
en upphandlingsrapport. För att undvika administrativ
börda bör det, när så är möjligt, vara tillåtet att i upp
handlingsrapporten hänvisa till information som redan
finns i relevant meddelande om tilldelning av kontrakt.
Det elektroniska systemet för publicering av dessa med
delanden, som administreras av kommissionen, bör även
förbättras så att datainmatningen förenklas samtidigt som
det blir lättare att ta ut rapporter och överföra data mel
lan olika system.
(127)
För att förenkla administrationen och minska medlems
staternas arbetsbelastning bör kommissionen med jämna
mellanrum granska huruvida informationen i de medde
landen som offentliggörs i samband med offentliga upp
handlingsförfaranden är av tillräckligt hög kvalitet och
tillräckligt komplett för att kommissionen ska kunna ta
fram den statistik som medlemsstaterna annars skulle ha
överlämnat.
(128)
Effektivt administrativt samarbete är en nödvändighet för
det informationsutbyte som krävs för att genomföra till
delningsförfarandet i gränsöverskridande situationer, sär
skilt för att verifiera skälen för uteslutning och valet av
urvalskriterier, tillämpningen av kvalitets- och miljöstan
darderna och förteckningen över godkända ekonomiska
aktörer. Informationsutbytet är underkastat nationella
lagstiftningar om sekretess. Detta direktiv medför därför
inte någon skyldighet för medlemsstaterna att utbyta in
formation som går utöver vad nationella upphandlande
myndigheter har tillgång till. Informationssystemet för
den inre marknaden (IMI), som inrättats genom Europa
parlamentets och rådets förordning (EU) nr
1024/2012 ( 1 ), kan vara ett användbart elektroniskt me
del för att underlätta och stärka det administrativa sam
arbetet och hantera informationsutbytet på grundval av
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/89
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av
den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom infor
mationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av
kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316,
14.11.2012, s. 1).
28
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
enkla och enhetliga förfaranden för att undanröja språk
barriärer. Ett pilotprojekt bör därför inledas så snart som
möjligt för att testa om det är lämpligt att utvidga IMI till
att omfatta informationsutbyte enligt detta direktiv.
(129)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på en rad icke-väsentliga bestämmelser i
direktivet. På grund av behovet av att iaktta internatio
nella överenskommelser bör kommissionen ges befogen
het att ändra den tekniska utformningen av metoderna
för att beräkna tröskelvärden samt att regelbundet se
över själva tröskelvärdena och anpassa bilagorna V och
XI; förteckningarna över centrala statliga myndigheter
kan komma att ändras till följd av administrativa föränd
ringar på nationell nivå. Dessa förändringar anmäls till
kommissionen som bör ges befogenhet att anpassa bilaga
I; hänvisningarna till den gemensamma upphandlingsord
listan (CPV) kan komma att ändras till följd av ändringar
på unionsnivå och dessa ändringar bör avspeglas i detta
direktiv; de tekniska uppgifterna om och egenskaperna
hos anordningar för elektronisk mottagning bör hållas
uppdaterade med den tekniska utvecklingen; därför är
det också nödvändigt att ge kommissionen befogenhet
att fastställa sådana obligatoriska tekniska standarder för
elektronisk kommunikation som ska se till att tekniska
format, processer och meddelandetjänster i upphand
lingsförfaranden som genomförs med elektroniska medel
är driftskompatibla med hänsyn till den tekniska utveck
lingen; förteckningen över unionens lagstiftningsakter om
gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader bör snabbt anpassas så att man kan införliva åt
gärder som antagits på sektorsnivå. För att tillgodose
dessa behov bör kommissionen ges befogenhet att hålla
förteckningen över lagstiftningsakter aktuell, inklusive
metoderna för beräkning av livscykelkostnader. Det är
av särskild betydelse att kommissionen genomför lämp
liga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på
expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar
delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar
översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och
att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.
(130)
Vid tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen
samråda med lämpliga expertgrupper på området e-upp
handling, varvid en balanserad sammansättning av de
viktigaste intressegrupperna bör tryggas.
(131)
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet
av detta direktiv bör kommissionen ges genomförande
befogenheter när det gäller utformningen av standardfor
mulär för offentliggörande av meddelanden om upp
handling och ett standardformulär för egen försäkran.
Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europapar
lamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 ( 1 ).
(132)
Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet
av genomförandeakterna avseende standardformulär för
offentliggörande av meddelanden om upphandling, som
inte har några konsekvenser från finansiell synpunkt eller
när det gäller arten och omfattningen av de skyldigheter
som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärtom ett
rent administrativt syfte och tjänar ändamålet att under
lätta tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv.
(133)
Granskningsförfarandet bör användas för antagande av
standardformulären för egen försäkran, på grund av
den inverkan som den egna försäkran har på upphand
lingen och eftersom de spelar en central roll i förenk
lingen av dokumentationskraven i samband med upp
handlingsförfaranden.
(134)
Kommissionen bör se över de effekter som tillämpningen
av tröskelvärdena har på den inre marknaden och rap
portera om detta till Europaparlamentet och rådet. I sam
band med detta bör den beakta sådana faktorer som
nivån på den gränsöverskridande upphandlingen, små
och medelstora företags deltagande, transaktionskost
nader och avvägningen mellan kostnaderna och nyttan.
I enlighet med artikel XXII.7 i WTO-avtalet ska det av
talet bli föremål för ytterligare förhandlingar tre år efter
det att det har trätt i kraft, och med jämna mellanrum
därefter. I detta sammanhang bör också nivån på trös
kelvärdena granskas med beaktande av effekterna av in
flationen mot bakgrund av en lång tidsperiod utan änd
ringar av WTO-avtalets tröskelvärden; om tröskelvärdet
skulle ändras som en följd av detta bör kommissionen i
förekommande fall anta ett förslag till rättsakt om änd
ring av de tröskelvärden som anges i detta direktiv.
(135)
Med tanke på pågående diskussioner om övergripande
bestämmelser som reglerar förhållandet till tredjeländer
när det gäller offentlig upphandling bör kommissionen
noga övervaka globala handelsvillkor och bedöma unio
nens konkurrensläge.
(136)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
offentliga upphandlingsförfaranden, inte i tillräcklig ut
sträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare,
på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås
bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om
Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin
cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
SV
L 94/90
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
29
(137)
Direktiv 2004/18/EG bör upphävas.
(138)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I: TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I:
Tillämpningsområde och definitioner
AVSNITT 1:
SYFTE OCH DEFINITIONER
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Definitioner
Artikel 3:
Blandad upphandling
AVSNITT 2:
TRÖSKELVÄRDEN
Artikel 4:
Tröskelbelopp
Artikel 5:
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling
Artikel 6:
Revidering av tröskelvärdena och av förteckningen över centrala statliga myndigheter
AVSNITT 3:
UNDANTAG
Artikel 7:
Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi-, transport- och postsektorerna
Artikel 8:
Särskilda undantag på området elektronisk kommunikation
Artikel 9:
Tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av projekttävlingar i enlighet med internationella
regler
Artikel 10:
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Artikel 11:
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Artikel 12:
Offentliga kontrakt mellan enheter i den offentliga sektorn
AVSNITT 4:
SÄRSKILDA SITUATIONER
Underavsnitt 1: Subventionerade kontrakt och forsknings- och utvecklingstjänster
Artikel 13:
Kontrakt som subventioneras av en upphandlande myndighet
Artikel 14:
Forsknings- och utvecklingstjänster
Underavsnitt 2: Upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 15:
Försvar och säkerhet
Artikel 16:
Blandad upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 17:
Offentliga kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/91
30
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
KAPITEL II:
Allmänna bestämmelser
Artikel 18:
Principer för upphandling
Artikel 19:
Ekonomiska aktörer
Artikel 20:
Reserverade kontrakt
Artikel 21:
Sekretess
Artikel 22
Regler för kommunikation
Artikel 23:
Nomenklatur
Artikel 24:
Intressekonflikter
AVDELNING II: BESTÄMMELSER OM OFFENTLIGA KONTRAKT
KAPITEL I:
Förfaranden
Artikel 25:
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Artikel 26:
Val av förfaranden
Artikel 27:
Öppet förfarande
Artikel 28:
Selektivt förfarande
Artikel 29:
Förhandlat förfarande under konkurrens
Artikel 30:
Konkurrenspräglad dialog
Artikel 31:
Innovationspartnerskap
Artikel 32:
Användning av förhandlat förfarande utan föregående meddelande om upphandling
KAPITEL II:
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling
Artikel 33:
Ramavtal
Artikel 34:
Dynamiska inköpssystem
Artikel 35:
Elektroniska auktioner
Artikel 36:
Elektroniska kataloger
Artikel 37:
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
Artikel 38:
Tillfällig gemensam upphandling
Artikel 39:
Upphandling med deltagande av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
KAPITEL III:
Upphandlingsförfarandets gång
AVSNITT 1:
FÖRBEREDELSE
Artikel 40:
Preliminära marknadsundersökningar
SV
L 94/92
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
31
Artikel 41:
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Artikel 42:
Tekniska specifikationer
Artikel 43:
Märken
Artikel 44:
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
Artikel 45:
Alternativa anbud
Artikel 46:
Uppdelning av kontrakt i delar
Artikel 47:
Fastställande av tidsfrister
AVSNITT 2:
OFFENTLIGGÖRANDE OCH ÖPPENHET
Artikel 48:
Förhandsmeddelanden
Artikel 49:
Meddelanden om upphandling
Artikel 50:
Meddelande om kontraktstilldelning
Artikel 51:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 52:
Offentliggörande på nationell nivå
Artikel 53:
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
Artikel 54:
Inbjudan till anbudssökande
Artikel 55:
Information till anbudssökande och anbudsgivare
AVSNITT 3:
VAL AV DELTAGARE SAMT TILLDELNING AV KONTRAKT
Artikel 56:
Allmänna principer
Underavsnitt 1: Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 57:
Skäl till uteslutning
Artikel 58:
Urvalskriterier
Artikel 59:
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
Artikel 60:
Bevismedel
Artikel 61:
Online-verktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat (e-Certis)
Artikel 62:
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Artikel 63:
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
Artikel 64:
Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer och certifiering genom offentligrättsliga
eller privaträttsliga organ
Underavsnitt 2: Minskning av antalet anbudssökande, anbudsgivare och lösningar
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/93
32
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Artikel 65:
Minskning av antalet i övrigt kvalificerade anbudssökande som inbjuds att delta
Artikel 66:
Minskning av antalet anbud och lösningar
Underavsnitt 3: Kontraktstilldelning
Artikel 67:
Tilldelningskriterier
Artikel 68:
Livscykelkostnader
Artikel 69:
Onormalt låga anbud
KAPITEL IV:
Fullgörande av kontrakt
Artikel 70:
Villkor för fullgörande av kontrakt
Artikel 71
Anlitande av underleverantör
Artikel 72:
Ändring av kontrakt under löptiden
Artikel 73:
Uppsägning av kontrakt
AVDELNING III: SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 74:
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 75:
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 76:
Principer för tilldelning av kontrakt
Artikel 77:
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 78:
Tillämpningsområde
Artikel 79:
Meddelanden
Artikel 80:
Anordnande av projekttävlingar och val av deltagare
Artikel 81:
Juryns sammansättning
Artikel 82
Juryns beslut
AVDELNING IV: STYRNING
Artikel 83:
Genomförande
Artikel 84
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt
Artikel 85:
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
Artikel 86:
Administrativt samarbete
SV
L 94/94
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
33
AVDELNING V: DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87:
Utövande av delegeringen
Artikel 88:
Skyndsamt förfarande
Artikel 89:
Kommittéförfarande
Artikel 90:
Införlivande och övergångsbestämmelser
Artikel 91:
Upphävande
Artikel 92:
Översyn
Artikel 93:
Ikraftträdande
Artikel 94:
Adressater
BILAGOR:
BILAGA I:
CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER
BILAGA II:
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.1 led 6 a
BILAGA III:
FÖRTECKNING ÖVER VAROR ENLIGT ARTIKEL 4 b I FRÅGA OM KONTRAKT SOM TILLDELAS
AV UPPHANDLANDE MYNDIGHETER PÅ FÖRSVARSOMRÅDET
BILAGA IV:
KRAV PÅ VERKTYG OCH ANORDNINGAR FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD, AN
BUDSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
BILAGA V:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN
Del A:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIGGÖRANDE AV FÖRHANDS
MEDDELANDEN PÅ EN UPPHANDLARPROFIL
Del B:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN (i enlighet med artikel 48)
Del C:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING (i enlighet med artikel 49)
Del D:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT (i enlighet
med artikel 50)
Del E:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR (i enlighet med
artikel 79)
Del F:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM RESULTATET AV EN PROJEKTTÄVLING (i
enlighet med artikel 79.2)
Del G:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV ETT KONTRAKT UN
DER DESS GILTIGHETSTID (i enlighet med artikel 72.1)
Del H:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING AV SOCIALA OCH
ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.1)
Del I:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM SOCIALA OCH ANDRA SÄR
SKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.1)
Del J:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT FÖR
SOCIALA OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER (i enlighet med artikel 75.2)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/95
34
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA VI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHANDLINGSDOKUMENTEN I SAMBAND MED ELEKTRO
NISKA AUKTIONER (ARTIKEL 33.4)
BILAGA VII:
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
BILAGA VIII:
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
BILAGA IX:
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I EN DIALOG ELLER BEKRÄFTA
INTRESSE SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 54
BILAGA X:
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER
SOM AVSES I ARTIKEL 18.2
BILAGA XI:
REGISTER
BILAGA XII:
BEVISMEDEL NÄR DET GÄLLER URVALSKRITERIERNA
BILAGA XIII: FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 67.3
BILAGA XIV: TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 74
BILAGA XV:
JÄMFÖRELSETABELL
AVDELNING I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH
ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I
Tillämpningsområde och definitioner
A v s n i t t 1
S y f t e o c h d e f i n i t i o n e r
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande myndigheter med avseende på offentliga
kontrakt samt om projekttävlingar, vars värde uppskattas till
minst de tröskelvärden som fastställs i artikel 4.
2. Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upp
handlande myndigheters anskaffning genom ett offentligt kon
trakt av byggentreprenader, varor eller tjänster från ekonomiska
aktörer som utvalts av dessa upphandlande myndigheter obero
ende av om byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna är
avsedda för ett offentligt ändamål eller inte.
3. Detta direktiv ska tillämpas om inte annat följer av arti
kel 346 i EUF-fördraget.
4. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller myndigheters beslut om huruvida, hur
och i vilken omfattning de önskar utöva offentliga funktioner
själva, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr
26.
5. Detta direktiv påverkar inte hur medlemsstaterna organi
serar sina system för social trygghet.
6. Överenskommelser, beslut eller andra rättsliga instrument
för överföring mellan upphandlande myndigheter eller grupper
av upphandlande myndigheter av befogenheter och ansvar för
fullgörande av ett offentligt uppdrag som inte innebär att av
talade prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del
av den berörda medlemsstatens interna organisation och påver
kas därmed inte på något sätt av detta direktiv.
Artikel 2
Definitioner
1. I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. upphandlande myndigheter: statliga, regionala eller lokala
myndigheter, offentligrättsliga organ eller sammanslut
ningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett eller
flera sådana organ.
2. centrala statliga myndigheter: de upphandlande myndigheter
som förtecknas i bilaga I och, i den mån rättelser eller
ändringar gjorts på nationell nivå, de enheter som har ersatt
dem.
3. upphandlande myndigheter under den centrala nivån: alla upp
handlande myndigheter som inte är centrala statliga myn
digheter.
SV
L 94/96
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
35
4. offentligrättsliga organ: varje organ som har samtliga följande
egenskaper:
a) De har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det
allmännas intresse, utan industriell eller kommersiell ka
raktär.
b) De är juridiska personer.
c) De finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga or
gan, eller står under administrativ tillsyn av sådana myn
digheter eller organ; eller de har ett förvaltnings-, led
nings- eller kontrollorgan där mer än hälften av leda
möterna utses av staten, regionala eller lokala myndig
heter, eller av andra offentligrättsliga organ.
5. offentligt kontrakt: ett skriftligt kontrakt med ekonomiska
villkor som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer
och en eller flera upphandlande myndigheter och som avser
utförande av byggentreprenad, leverans av varor eller till
handahållande av tjänster.
6. offentligt byggentreprenadkontrakt: ett offentligt kontrakt som
avser något av följande:
a) Utförande eller projektering och utförande av byggentre
prenader för sådana verksamheter som omfattas av bi
laga II.
b) Utförande, eller både projektering och utförande, av ett
byggnadsverk.
c) Realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
motsvarar de krav som anges av den upphandlande
myndighet som utövar ett avgörande inflytande över
typen eller projekteringen av byggnadsverket.
7. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en teknisk
eller ekonomisk funktion.
8. offentligt varukontrakt: ett offentligt kontrakt som avser köp,
leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av
varor. Ett offentligt varukontrakt kan som ett underordnat
inslag omfatta kompletterande monterings- och installa
tionsarbeten.
9. offentligt tjänstekontrakt: ett offentligt kontrakt som avser
tillhandahållandet av andra tjänster än de som avses i
punkt 6.
10. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, offentlig
enhet eller grupp av sådana personer och/eller enheter, in
begripet tillfälliga företagssammanslutningar, som erbjuder
sig att utföra byggentreprenader och/eller ett byggnadsverk,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden.
11. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
12. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få eller inbjudits att lämna anbud vid ett selektivt förfaran
de, ett förhandlat förfarande under konkurrens, ett förhand
lat förfarande utan föregående meddelande om upphand
ling, en konkurrenspräglad dialog eller i ett innovations
partnerskap.
13. upphandlingsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande myndigheten eller som den upphandlande
myndigheten hänvisar till för att beskriva eller fastställa
innehållet i upphandlingen eller förfarandet, inbegripet
meddelanden om upphandling, förhandsmeddelanden som
används som anbudsinfordran, tekniska specifikationer, det
beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor, for
mat för de handlingar som ska lämnas in av anbuds
sökande och anbudsgivare, upplysningar om allmänt till
lämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande do
kument.
14. centraliserad inköpsverksamhet: verksamhet som bedrivs sta
digvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda
för upphandlande myndigheter.
b) Tilldelning av offentliga kontrakt eller ingående av ram
avtal om byggentreprenader, varor eller tjänster som är
avsedda för upphandlande myndigheter.
15. stödverksamhet för inköp: verksamheter för tillhandahållande
av stöd för inköp, särskilt i följande former:
a) Teknisk infrastruktur som gör det möjligt för upphand
lande myndigheter att tilldela offentliga kontrakt eller
ingå ramavtal för byggentreprenader, varor eller tjänster.
b) Rådgivning om genomförande eller utformning av of
fentliga upphandlingsförfaranden.
c) Förberedande och administration av upphandlingsför
faranden på den upphandlande myndighetens vägnar
och för denna.
16. inköpscentral: en upphandlande myndighet som tillhandahål
ler centraliserad inköpsverksamhet och eventuellt också
stödverksamhet för inköp.
17. leverantör av upphandlingstjänster: ett offentligt eller privat
organ som erbjuder stödverksamhet för inköp på mark
naden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/97
36
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
18. skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, åter
ges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som går att
överföra eller lagra med elektroniska medel.
19. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
20. livscykel: alla på varandra följande och/eller inbördes sam
mankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling
som ska genomföras, produktion, handel och dess villkor,
transport, användning och underhåll, som ingår i livsläng
den för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahål
landet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering
av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller
användningens slut.
21. projekttävling: förfarande på främst sådana områden som
fysisk planering, arkitekt- och ingenjörstjänster eller databe
handling som innebär att den upphandlande myndigheten
får en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett
till vinnande bidrag i en tävling med eller utan priser.
22. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte be
gränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny organi
sationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation el
ler yttre förbindelser bland annat i syfte att bidra till att lösa
samhällsutmaningar eller stödja Europa 2020-strategin för
smart och hållbar tillväxt för alla.
23. märke: alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att
byggentreprenader, varor, tjänster eller processer eller be
rörda förfaranden uppfyller vissa krav.
24. märkeskrav: de krav som ska uppfyllas av byggentreprenader,
varor, tjänster eller processer eller berörda förfaranden för
att det berörda märket ska få användas.
2. I denna artikel avses med regionala myndigheter bland
annat sådana myndigheter som anges i en icke uttömmande
förteckning i kategorierna Nuts 1 och 2 i enlighet med Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ),
medan lokala myndigheter omfattar alla myndigheter under ad
ministrativa enheter som anges i kategori Nuts 3 och mindre
administrativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
Artikel 3
Blandad upphandling
1. Punkt 2 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
olika typer av upphandlingar som alla omfattas av detta direktiv.
Punkterna 3–5 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
upphandlingar som omfattas av detta direktiv och upphand
lingar som omfattas av andra rättsregler.
2. Kontrakt som avser två eller flera slag av upphandling
(byggentreprenader, tjänster eller varor) ska tilldelas i enlighet
med tillämpliga bestämmelser för den typ av upphandling som
karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen.
För blandade kontrakt bestående delvis av tjänster i den mening
som avses i avdelning III kapitel I och delvis av andra tjänster,
eller blandade kontrakt bestående delvis av tjänster och delvis av
varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de upp
skattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkt 4 tillämpas. Om de olika delarna av ett
visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska punkt 6 till
lämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller av direktiv 2009/81/EG ska artikel 16 i det här
direktivet tillämpas.
4. De upphandlande myndigheterna får välja att tilldela se
parata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda
kontrakt när det gäller kontrakt som avser både upphandling
som omfattas av detta direktiv och upphandling som inte om
fattas av detta direktiv. Om de upphandlande myndigheterna
väljer att tilldela separata kontrakt för de olika delarna ska
beslut om vilka rättsregler som ska gälla för de olika kontrakten
fattas på grundval av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela ett enda
kontrakt ska detta direktiv tillämpas, om inte annat följer av
artikel 16, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet av de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
För blandade kontrakt bestående av varu-, byggentreprenads-
och tjänstekontrakt och av koncessioner ska det blandade kont
raktet tilldelas i enlighet med detta direktiv, förutsatt att det
uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett
kontrakt som omfattas av detta direktiv, som beräknats i enlig
het med artikel 5, uppgår till minst det relevanta tröskelvärde
som anges i artikel 4.
SV
L 94/98
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
37
5. För kontrakt som avser både upphandling som omfattas
av detta direktiv och upphandling för att bedriva en verksamhet
som omfattas av direktiv 2014/25/EU ska tillämpliga regler,
trots vad som sägs i punkt 4 i den här artikeln, fastställas i
enlighet med artiklarna 5 och 6 i direktiv 2014/25/EU.
6. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
A v s n i t t 2
T r ö s k e l v ä r d e n
Artikel 4
Tröskelvärden
Detta direktiv ska tillämpas på upphandlingar vars värde exklu
sive mervärdesskatt beräknas uppgå till minst följande tröskel
värden:
a) 5 186 000 EUR för offentliga byggentreprenadkontrakt.
b) 134 000 EUR för offentliga varu- och tjänstekontrakt som
tilldelas av centrala statliga myndigheter och projekttävlingar
som anordnas av sådana myndigheter. Om offentliga varu
kontrakt tilldelas av upphandlande myndigheter på försvars
området ska detta tröskelvärde bara gälla vid kontrakt som
avser varor som omfattas av bilaga III.
c) 207 000 EUR för offentliga varu- och tjänstekontrakt som
tilldelas av upphandlande myndigheter under den centrala
nivån och för projekttävlingar som anordnas av sådana myn
digheter. Detta tröskelvärde ska också gälla för offentliga
varukontrakt som tilldelas av centrala statliga myndigheter
på försvarsområdet, om kontrakten avser varor som inte
omfattas av bilaga III.
d) 750 000 EUR för offentliga tjänstekontrakt för de sociala
och andra särskilda tjänster som anges i bilaga XIV.
Artikel 5
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling
1. Beräkningen av det uppskattade värdet av en upphandling
ska grundas på det totala beloppet exklusive mervärdesskatt
som ska betalas enligt den upphandlande myndighetens egen
uppskattning, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och
de eventuella klausuler om förlängning av kontrakten som ut
tryckligen anges i upphandlingsdokumenten.
Om den upphandlande myndigheten planerar för premier eller
ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den be
akta dessa när den beräknar det uppskattade upphandlingsvär
det.
2. Om en upphandlande myndighet består av ett antal sepa
rata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla
enskilda operativa enheter beaktas.
Trots vad som sägs i första stycket får värdena uppskattas för
den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt
ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
3. Metoden för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En upphandling får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
4. Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då an
budsinfordran skickas ut eller, om en anbudsinfordran inte
krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten
inleder upphandlingsförfarandet, exempelvis, när så är lämpligt,
genom att man kontaktar ekonomiska aktörer i samband med
upphandlingen.
5. För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som ska beaktas det högsta uppskattade värdet exklusive mer
värdesskatt av samtliga planerade kontrakt under ramavtalets
eller det dynamiska inköpssystemets hela löptid.
6. För innovationspartnerskap är det värde som ska beaktas
det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av de
forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras
under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor,
tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas och upp
handlas i slutet av det planerade partnerskapet.
7. För offentliga byggentreprenadkontrakt ska man vid be
räkningen av det uppskattade värdet beakta såväl kostnaden för
byggentreprenaden som hela det uppskattade värdet av de varor
och tjänster som den upphandlade myndigheten tillhandahåller
entreprenören, förutsatt att de är nödvändiga för att byggentre
prenaden ska kunna genomföras.
8. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 4, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
9. Om en planerad anskaffning av likartade varor kan inne
bära att flera kontrakt tilldelas i form av delkontrakt, ska det
uppskattade totala värdet av samtliga delkontrakt beaktas vid
tillämpningen av artikel 4 b och c.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/99
38
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 4, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
10. Trots vad som sägs i punkterna 8 och 9 får de upphand
lande myndigheterna tilldela kontrakt för enskilda delar utan att
tillämpa de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt
att det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt för den
berörda delen är lägre än 80 000 EUR för varor eller tjänster
eller 1 miljon EUR för byggentreprenader. Det sammanlagda
värdet av de delar som därigenom tilldelas utan att tillämpa
detta direktiv får dock inte överskrida 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delar som den föreslagna byggentreprenaden, den
föreslagna anskaffningen av likartade varor eller det föreslagna
tillhandahållandet av tjänster har delats upp i.
11. För offentliga varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet
återkommer eller som ska förnyas inom en viss period, ska det
uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt
som avses att tilldelas under loppet av de tolv månader som
följer efter den första leveransen eller under räkenskapsåret
om detta är längre än tolv månader.
12. För offentliga varukontrakt som avser leasing, hyra eller
hyrköp, ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
följande värde:
a) För offentliga kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst
tolv månader, det uppskattade totala värdet för hela kon
traktstiden eller om denna är längre än tolv månader, kon
traktets totala värde, inbegripet uppskattat restvärde.
b) För offentliga kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som
inte kan tidsbestämmas, månadsvärdet multiplicerat med 48.
13. För offentliga tjänstekontrakt ska det uppskattade kon
traktsvärdet beräknas utifrån följande värde i förekommande
fall:
a) Försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra
former av ersättning.
b) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisio
ner som ska betalas, ränta och andra former av ersättning.
c) Kontrakt som avser projektering: arvoden, provisioner som
ska betalas och andra former av ersättning.
14. För offentliga tjänstekontrakt där det inte anges något
totalpris, ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
följande värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 48 må
nader: det totala värdet under hela kontraktstiden.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med mer än 48
månaders löptid: månadsvärdet multiplicerat med 48.
Artikel 6
Revidering av tröskelvärdena och av förteckningen över
centrala statliga myndigheter
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att de tröskelvärden som fastställs i artikel 4 a,
b och c motsvarar dem som fastställs i Världshandelsorganisa
tionens avtal om offentlig upphandling (nedan kallat WTO-av
talet), och ska vid behov revidera dem i enlighet med den här
artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdena utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR),
under en period på 24 månader som slutar den 31 augusti
omedelbart före den revidering som börjar gälla den 1 januari.
Om det behövs ska de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt
till närmaste tusental euro för att säkerställa iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt WTO-avtalet, uttryckta i SDR.
2. När kommissionen genomför revideringen enligt punkt 1 i
denna artikel ska den dessutom revidera följande:
a) Tröskelvärdet i artikel 13 första stycket a genom att anpassa
det till det reviderade tröskelvärdet för offentliga byggentre
prenadkontrakt.
b) Tröskelvärdet i artikel 13 första stycket b genom att anpassa
det till det reviderade tröskelvärdet för offentliga tjänstekon
trakt som tilldelas av upphandlande myndigheter under den
centrala nivån.
3. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till de tröskelvärden som avses i
artikel 4 a, b och c i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta, och som ska revide
ras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
Samtidigt ska kommissionen fastställa motvärdet till det trös
kelvärde som avses i artikel 4 d i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta.
SV
L 94/100
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
39
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
4. Kommissionen ska offentliggöra de reviderade tröskelvär
dena enligt punkt 1, deras motvärden i de nationella valutor
som avses i punkt 3 första stycket och det motvärde som fast
ställs i enlighet med punkt 3 andra stycket i Europeiska unionens
officiella tidning i början av november månad efter revideringen.
5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att anpassa de metoder som anges i
andra stycket i punkt 1 i den här artikeln till eventuella änd
ringar i den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering
av de tröskelvärden som avses i artikel 4 a, b och c, och för att
fastställa de motsvarande beloppen i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta i enlig
het med punkt 3 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 87 för att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 4 a, b och c i enlighet med punkt 1 i denna
artikel och för att revidera de tröskelvärden som avses i arti
kel 13 första stycket a och b i enlighet med punkt 2 i den här
artikeln.
6. Om det är nödvändigt att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 4 a, b och c samt de tröskelvärden som avses i
artikel 13 första stycket a och b, och det på grund av tidsbrist
inte går att använda förfarandet i artikel 87 och det därför
föreligger tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande
som anges i artikel 88 tillämpas på delegerade akter som antas
enligt punkt 5 andra stycket i den här artikeln.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra bilaga I i syfte att uppdatera
förteckningen över upphandlande myndigheter efter anmälan
från medlemsstaterna, om ändringarna är nödvändiga för att
det ska gå att korrekt identifiera upphandlande myndigheter.
A v s n i t t 3
U n d a n t a g
Artikel 7
Kontrakt som tilldelas inom vatten-, energi-, transport- och
postsektorerna
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och pro
jekttävlingar som i enlighet med direktiv 2014/25/EU tilldelas
eller anordnas av upphandlande myndigheter som utövar en
eller flera av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 i
det direktivet och som tilldelas för utförandet av dessa verk
samheter, och inte heller på offentliga kontrakt som är undan
tagna från det direktivets tillämpningsområde enligt artiklarna
18, 23 och 34 i det direktivet eller, om de tilldelas av en
upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster i den
mening som avses i artikel 13.2 b i det direktivet, på kontrakt
som tilldelas för utförandet av följande verksamheter:
a) Mervärdestjänster som har anknytning till och utförs helt
och hållet med elektroniska medel (inbegripet säker över
föring av kodade dokument med elektroniska medel, adress
hanteringstjänster och överföring av registrerad e-post).
b) Finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna
66100000–1 till 66720000–3 och i artikel 21 d i direktiv
2014/25/EU inbegripet särskilt postanvisningar och postgi
robetalningar.
c) Filatelitjänster.
d) Logistiktjänster (tjänster där fysisk leverans och/eller magasi
nering kombineras med andra tjänster som inte är posttjäns
ter).
Artikel 8
Särskilda undantag på området elektronisk kommunikation
Detta direktiv ska inte tillämpas på sådana offentliga kontrakt
och projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en
upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva
allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhan
dahålla en eller flera elektroniska kommunikationstjänster.
I denna artikel ska allmänt kommunikationsnät och elektronisk
kommunikationstjänst ha samma betydelse som i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2002/21/EG ( 1 ).
Artikel 9
Tilldelning av offentliga kontrakt och anordnande av
projekttävlingar i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt
eller projekttävlingar som den upphandlande myndigheten är
skyldig att tilldela eller anordna enligt andra upphandlingsför
faranden än de som föreskrivs i detta direktiv, som fastställts
genom något av följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/101
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars
2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108,
24.4.2002, s. 33).
40
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
led a i första stycket i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 89.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som upphandlande myndighet tilldelar respek
tive anordnar i enlighet med upphandlingsregler som fastställts
av en internationell organisation eller ett internationellt finans
institut när berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansie
ras av den organisationen eller det institutet; när det gäller
offentliga kontrakt och projekttävlingar som till största delen
medfinansieras av en internationell organisation eller ett inter
nationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upp
handlingsförfaranden.
3. Artikel 17 ska tillämpas på kontrakt och projekttävlingar
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler. Punkterna
1 och 2 i den här artikeln ska inte tillämpas på dessa kontrakt
och projekttävlingar.
Artikel 10
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av
programmaterial avsett för audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster som tilldelas av leverantörer av audiovisuella
medietjänster eller radiotjänster, eller kontrakt för sändnings
tid eller tillhandahållande av program som tilldelas leveran
törer av audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. I detta
led har audiovisuella medietjänster och leverantörer av me
dietjänster samma betydelse som i artikel 1.1 a respektive d i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU ( 1 ). Pro
gram ska ha samma betydelse som i artikel 1.1 b i det
direktivet, men ska också omfatta radioprogram och radio
programmaterial. Dessutom ska programmaterial i denna
bestämmelse ha samma betydelse som program.
c) skiljemanna- och förlikningstjänster,
d) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG ( 2 ) vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars leverantörer
är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i
fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda upp
gifter under överinseende av sådana tribunaler eller dom
stolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är
förenade, om än endast tillfälligt, med utövandet av of
fentlig makt,
e) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 3 ) samt centralbankstjänster
och insatser som genomförs tillsammans med Europeiska
finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitets
mekanismen,
f) lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
g) anställningskontrakt,
SV
L 94/102
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
( 2 ) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s, 17).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
41
h) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75.25.2000-7, 75.22.2000-8,
98113100-9 och 85143000-3 utom ambulanstjänster för
transport av patienter,
i) kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana,
j) tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av
CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6,
när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en val
kampanj,
Artikel 11
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
som av en upphandlande myndighet tilldelas en annan upp
handlande myndighet eller en sammanslutning av upphand
lande myndigheter på grundval av en ensamrätt som dessa
innehar enligt lagar eller andra offentliggjorda författningar
som är förenliga med EUF-fördraget.
Artikel 12
Offentliga kontrakt mellan enheter i den offentliga sektorn
1. Ett offentligt kontrakt som en upphandlande myndighet
tilldelar en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person ska
inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar kontroll över den
berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar
över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den upphandlande myndighetens räkning
eller för andra juridiska personer som den upphandlande
myndigheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell
lagstiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som
inte utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade
juridiska personen.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll över en
juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över
sin egen förvaltning i den mening som avses i första stycket a
om myndigheten har ett avgörande inflytande över både den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål och viktiga
beslut. Sådan kontroll kan också utövas av en annan juridisk
person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphand
lande myndigheten.
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade juridiska per
sonen är en upphandlande myndighet, och myndigheten till
delar ett kontrakt till den kontrollerande upphandlande myn
digheten eller till en annan juridisk person som kontrolleras av
samma upphandlande myndighet, förutsatt att det inte finns
något direkt privat ägarintresse i kapitalet i den juridiska person
som tilldelas det offentliga kontraktet med undantag för icke-
kontrollerande och icke-blockerande former av privat ägar
intresse i kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lags
tiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte ut
övar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska
personen.
3. En upphandlande myndighet som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 kan emellertid tilldela ett offentligt
kontrakt till denna juridiska person utan att tillämpa detta di
rektiv om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar tillsammans med
andra upphandlande myndigheter kontroll över den berörda
juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina
egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för de kontrollerande upphandlande myndigheternas räkning
eller för andra juridiska personer som samma upphandlande
myndigheter utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lagstiftning,
i överensstämmelse med fördragen, och som inte utövar ett
avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska perso
nen.
För tillämpningen av första stycket a ska de upphandlande
myndigheterna anses utöva gemensam kontroll över en juridisk
person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter. Enskilda representanter får företräda flera eller
samtliga av de deltagande upphandlande myndigheterna.
ii) Dessa upphandlande myndigheter har tillsammans ett avgö
rande inflytande såväl över den kontrollerade juridiska per
sonens strategiska mål som över dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas intressen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/103
42
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
4. Ett kontrakt som ingåtts uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter ska inte omfattas av tillämpnings
området för detta direktiv, om samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna för att säkerställa
att de offentliga tjänster som de ska utföra tillhandahålls med
målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna utövar verk
samhet på den öppna marknaden i en omfattning som un
derstiger 20 % av de verksamheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punkt
1 första stycket b, punkt 3 första stycket b och punkt 4 c
fastställs ska man beakta den genomsnittliga totala omsätt
ningen eller ett lämpligt alternativt verksamhetsbaserat mått,
såsom kostnader som uppstått hos den berörda juridiska per
sonen eller upphandlande myndigheten i fråga om tjänster, va
ror och byggentreprenader under de tre åren som föregår kon
traktets tilldelning.
När omsättningen, eller det alternativa verksamhetsbaserade
måttet såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är till
gängliga eller inte längre är relevanta på grund av tidpunkten
för den berörda juridiska personens eller upphandlande myn
dighetens etablering eller inledandet av verksamheten eller en
omorganisation av dess verksamheter, är det tillräckligt att fö
retaget kan påvisa att verksamhetsmåttet är trovärdigt, särskilt
genom prognoser för verksamheten.
A v s n i t t 4
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
U n d e r a v s n i t t 1
S u b v e n t i o n e r a d e k o n t r a k t o c h f o r s k n i n g s - o c h
u t v e c k l i n g s t j ä n s t e r
Artikel 13
Kontrakt som subventioneras av en upphandlande
myndighet
Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av följande kontrakt:
a) Kontrakt för byggentreprenad som får direkta bidrag på mer
än 50 % av finansieringen från upphandlande myndigheter
och vars uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår
till minst 5 186 000 EUR, när dessa kontrakt omfattar en av
följande verksamheter:
i) De bygg- och anläggningsarbeten som ingår i förteck
ningen i bilaga II.
ii) Uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation
och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller bygg
nader för administrationsändamål.
b) Tjänstekontrakt som får direkta bidrag på mer än 50 % av
finansieringen från de upphandlande myndigheterna och vars
uppskattade värde, exklusive mervärdesskatt, uppgår till
minst 207 000 EUR om dessa kontrakt har samband med
ett byggentreprenadkontrakt som avses i a.
De upphandlande myndigheter som betalar ut de bidrag som
avses i leden a och b i första stycket ska se till att detta direktiv
iakttas om de inte själva tilldelar det subventionerade kontraktet
eller när de själva tilldelar kontraktet i andra enheters namn och
för deras räkning.
Artikel 14
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på offentliga tjänstekontrakt
för forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-
koderna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5,
73420000-2 och 73430000-5 under förutsättning att följande
två villkor är uppfyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande myndighe
ten i dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande myndigheten.
U n d e r a v s n i t t 2
U p p h a n d l i n g s o m a v s e r f ö r s v a r s - e l l e r s ä k e r
h e t s a s p e k t e r
Artikel 15
Försvar och säkerhet
1. Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av offentliga
kontrakt och anordnande av projekttävlingar på försvars- och
säkerhetsområdet, med undantag för följande kontrakt:
a) Kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv
2009/81/EG.
b) Kontrakt på vilka direktiv 2009/81/EG inte är tillämpligt i
enlighet med artiklarna 8, 12 och 13 i det direktivet.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag enligt
punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhets
intressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder,
exempelvis genom att det ställs krav för att skydda den kon
fidentiella karaktären hos den information som den upphand
lande myndigheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstill
delning som genomförs i enlighet med detta direktiv.
SV
L 94/104
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
43
Detta direktiv ska dessutom, i överensstämmelse med arti
kel 346.1 a i EUF-fördraget, inte tillämpas på offentliga kontrakt
och projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag
enligt punkt 1 i den här artikeln, om tillämpningen av detta
direktiv skulle innebära en skyldighet för en medlemsstat att
tillhandahålla information vars avslöjande den anser strida
mot medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen.
3. Om upphandlingen och fullgörandet av det offentliga
kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller
måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar
och andra författningar som gäller i en medlemsstat, ska detta
direktiv inte tillämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit
att de berörda väsentliga intressena inte kan garanteras genom
mindre ingripande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2
första stycket.
Artikel 16
Blandad upphandling som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt som
avser både upphandling som omfattas av detta direktiv och
upphandling som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller
direktiv 2009/81/EG.
2. Om de olika delarna av ett visst offentligt kontrakt ob
jektivt sett kan särskiljas får de upphandlande myndigheterna
välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna eller att
tilldela ett enda kontrakt.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som
ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egen
skaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna väljer att tilldela ett enda
kontrakt ska följande kriterier tillämpas för att fastställa de till
lämpliga rättsreglerna:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt
motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det direk
tivet, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras
av objektiva skäl. Detta led påverkar inte de tröskelvärden
och undantag som föreskrivs i det direktivet.
Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av antingen detta
direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
3. Punkt 2 tredje stycket a ska tillämpas på blandade kon
trakt på vilka både led a och led b i det stycket annars skulle
kunna vara tillämpliga.
4. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig; annars får det tilldelas i enlighet
med direktiv 2009/81/EG.
Artikel 17
Offentliga kontrakt och projekttävlingar som avser
försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas eller
anordnas i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt
eller projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
och som den upphandlande myndigheten är skyldig att tilldela
eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som
föreskrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av föl
jande:
a) Ett internationellt avtal eller arrangemang som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) Internationellt ingångna avtal eller arrangemang om statio
nering av trupper och som avser åtaganden i en medlemsstat
eller ett tredjeland.
c) En internationell organisation.
Alla avtal och arrangemang som avses i första stycket a i denna
punkt ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den råd
givande kommitté för offentlig upphandling som avses i arti
kel 89.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på offentliga kontrakt och
projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och
som de upphandlande myndigheterna tilldelar i enlighet med
upphandlingsregler som fastställts av en internationell organisa
tion eller ett internationellt finansinstitut när berörda offentliga
kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den organisa
tionen eller det institutet. När det gäller offentliga kontrakt och
projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en in
ternationell organisation eller ett internationellt finansinstitut,
ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
KAPITEL II
Allmänna bestämmelser
Artikel 18
Principer för upphandling
1. De upphandlande myndigheterna ska behandla ekono
miska aktörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt
samt förfara på ett öppet och proportionerligt sätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/105
44
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Upphandlingen får inte utformas i syfte att undanta den från
tillämpningsområdet för detta direktiv eller att på ett konstgjort
sätt begränsa konkurrensen. Konkurrensen ska anses begränsas
på ett konstgjort sätt om upphandlingen utformas i syfte att på
ett otillbörligt sätt favorisera eller missgynna vissa ekonomiska
aktörer.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kon
trakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektiv
avtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelser som anges i bilaga X.
Artikel 19
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i sin den
medlemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla
den aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att
lagstiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver
att de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller offentliga
tjänstekontrakt och offentliga byggentreprenadkontrakt samt of
fentliga varukontrakt som dessutom omfattar tjänster eller mon
terings- och installationsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan
uppge namn och relevanta yrkeskvalifikationer för den personal
som ska fullgöra kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i upphandlingsförfaranden. De upp
handlande myndigheterna får inte kräva att de ska ha en viss
juridisk form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande myndigheterna får vid behov i upphandlings
dokumenten klargöra hur grupper av ekonomiska aktörer ska
uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller tek
nisk kunskap och yrkeskunskap som avses i artikel 58, förutsatt
att detta motiveras av objektiva skäl och är proportionerligt.
Medlemsstaterna får fastställa standardvillkor för hur grupper
av ekonomiska aktörer ska uppfylla dessa krav.
Villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers fullgörande av
ett kontrakt som skiljer sig från dem som gäller för enskilda
deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och vara pro
portionella.
3. Trots vad som sägs i punkt 2 får upphandlande myndig
heter kräva att grupper av ekonomiska aktörer antar en viss
juridisk form när de har blivit tilldelade kontraktet, om det är
nödvändigt för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett till
fredsställande sätt.
Artikel 20
Reserverade kontrakt
1. Medlemsstaterna får reservera deltagandet i offentliga upp
handlingsförfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska
aktörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration
av personer med funktionsnedsättning eller missgynnade perso
ner, eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare.
2. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
Artikel 21
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande myndigheten omfattas av, särskilt lag
stiftning om tillgång till information, och utan att det påverkar
upplysningsskyldigheten i fråga om tilldelade kontrakt och in
formation till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna
50 och 55, får den upphandlande myndigheten inte offentlig
göra uppgifter som lämnats in och förklarats konfidentiella av
de ekonomiska aktörerna, inklusive men inte begränsat till tek
niska hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter
i anbuden.
2. En upphandlande myndighet får ställa krav på ekono
miska aktörer för att skydda den konfidentiella karaktären hos
de uppgifter som myndigheten lämnar ut under upphandlings
förfarandet.
Artikel 22
Regler för kommunikation
1. Medlemsstaterna ska se till att all kommunikation och allt
informationsutbyte enligt detta direktiv, särskilt elektronisk in
lämning, sker med hjälp av elektroniska medel för kommuni
kation i enlighet med kraven i denna artikel. De verktyg och
anordningar som ska användas för kommunikation med elek
troniska medel, liksom deras tekniska egenskaper, ska vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och driftskompatibla med
allmänt använda IKT-produkter och får inte begränsa de ekono
miska aktörernas tillträde till upphandlingsförfarandet.
Trots vad som sägs i första stycket ska de upphandlande myn
digheterna inte vara skyldiga att kräva att elektroniska medel för
kommunikation används vid inlämning i följande situationer:
a) På grund av upphandlingens specialiserade beskaffenhet
skulle användningen av elektroniska medel för kommunika
tion kräva särskilda verktyg, anordningar eller filformat som
inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt till
gängliga applikationer.
b) Applikationer som stöder filformat som är lämpliga för be
skrivningen av anbuden använder filformat som inte kan
användas av några andra öppna eller allmänt tillgängliga
applikationer eller omfattas av en licensordning och kan
inte göras tillgänglig för nedladdning eller fjärranvändning
av den upphandlande myndigheten.
SV
L 94/106
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
45
c) Användningen av elektroniska medel för kommunikation
skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är all
mänt tillgänglig för upphandlande myndigheter.
d) I upphandlingsdokumenten efterfrågas det fysiska modeller
eller arkitektmodeller som inte kan översändas med hjälp av
elektroniska medel.
Den kommunikation där elektroniska medel för kommunika
tion inte används enligt andra stycket ska ske via post eller
annan lämplig transportör eller en kombination av post eller
annan lämplig transportör och elektroniska medel.
Trots vad som sägs i första stycket i denna punkt är de upp
handlande myndigheterna inte skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning i den mån
som användning av andra än elektroniska medel för kommuni
kation är nödvändig antingen på grund av brott mot säkerheten
i elektroniska medel för kommunikation eller i syfte att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information som kräver en
så hög skyddsnivå att den inte kan säkerställas på korrekt sätt
genom användning av elektroniska verktyg och anordningar
som antingen är allmänt tillgängliga för ekonomiska aktörer
eller kan göras tillgängliga för dem genom alternativa medel
för tillgång i den mening som avses i punkt 5.
Det är de upphandlande myndigheterna som i enlighet med
andra stycket i denna punkt ska kräva andra än elektroniska
medel för kommunikation för inlämning som i den enskilda
rapport som avses i artikel 84 ska ange skälen till detta krav.
I tillämpliga fall ska de upphandlande myndigheterna i den
enskilda rapporten visa varför man har ansett det vara nödvän
digt att använda andra än elektroniska medel för kommunika
tion vid tillämpning av fjärde stycket i denna punkt.
2. Trots vad som sägs i punkt 1 får muntlig kommunikation
användas vid annan kommunikation än den som avser de vä
sentliga delarna av upphandlingsförfarandet, under förutsättning
att innehållet i den muntliga kommunikationen har dokumen
terats i tillfredsställande utsträckning. I detta syfte ska de väsent
liga delarna av ett upphandlingsförfarande inbegripa upphand
lingsdokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och an
bud. Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbuds
givare som väsentligen kan påverka innehållet i och bedöm
ningen av anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och
på lämpligt sätt, t.ex. genom skriftliga eller inspelade redogörel
ser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i kommunikatio
nen.
3. De upphandlande myndigheterna ska säkerställa att kom
munikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna
sker på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och den
sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningarna be
varas. De upphandlande myndigheterna ska inte ta del av in
nehållet i anbuden och anbudsansökningarna förrän tidsfristen
för att lämna anbud har löpt ut.
4. För offentliga byggentreprenadkontrakt och projekttäv
lingar får medlemsstaterna kräva att särskilda elektroniska verk
tyg, t.ex. elektroniska modellverktyg för bygginformation eller
liknande, används. I sådana fall ska de upphandlande myndig
heterna erbjuda alternativa medel för tillgång enligt punkt 5
fram till dess att dessa verktyg blir allmänt tillgängliga i den
mening som avses i punkt 1 första stycket andra meningen.
5. De upphandlande myndigheterna får vid behov kräva an
vändning av verktyg och anordningar som inte är allmänt till
gängliga, förutsatt att dessa myndigheter erbjuder alternativa
medel för tillgång.
De upphandlande myndigheterna ska anses erbjuda passande
alternativa medel för tillgång i följande situationer, om de
a) på elektronisk väg ger oinskränkt, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång till dessa verktyg och anordningar från
och med dagen för offentliggörandet av meddelandet i en
lighet med bilaga VIII eller från den dag då inbjudan att
bekräfta intresse avsänds; den webbadress där dessa verktyg
och anordningar finns tillgängliga ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse,
b) ser till att anbudsgivare som inte har tillgång till de verktyg
och anordningar som berörs, eller inte har möjlighet att
erhålla dem inom aktuella tidsfrister, förutsatt att detta inte
kan tillskrivas berörd anbudsgivare, får tillträde till upphand
lingsförfarandet genom användning av provisoriska anord
ningar som görs tillgängliga kostnadsfritt online, eller
c) stöder en alternativ kanal för elektronisk inlämning av an
bud.
6. Utöver de krav som anges i bilaga IV ska följande regler
gälla verktyg och anordningar för elektronisk överföring och
mottagning av anbud och för elektronisk mottagning av
anbudsansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, in
begripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig
för alla berörda parter.
b) Medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter som
agerar inom en övergripande ram som har fastställts av
den berörda medlemsstaten, ska ange den säkerhetsnivå
som krävs för de elektroniska medlen för kommunikation
i olika skeden av upphandlingsförfarandet; säkerhetsnivån
ska stå i proportion till de risker som är förknippade med
förfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/107
46
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
c) Om medlemsstaterna, eller de upphandlande myndigheter
som agerar inom en övergripande ram som har fastställts
av den berörda medlemsstaten, konstaterar att risknivån, be
dömd i enlighet med led b i denna punkt, är sådan att
avancerade elektroniska signaturer enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/93/EG ( 1 ) krävs, ska de upphand
lande myndigheterna godta avancerade elektroniska signatu
rer som stöds av ett kvalificerat certifikat, med beaktande av
om dessa certifikat tillhandahålls av en tillhandahållare av
certifieringstjänster som är med i en tillförlitlig förteckning
som föreskrivs i kommissionens beslut 2009/767/EG ( 2 ),
med eller utan en säker anordning för skapande av signatu
rer, förutsatt att de uppfyller följande villkor:
i) De upphandlande myndigheterna ska fastställa det format
för avancerade signaturer som krävs på grundval av de
format som anges i kommissionens beslut
2011/130/EU (
3
) och ska vidta nödvändiga åtgärder för
den tekniska behandlingen av dessa format. Om ett annat
format för elektroniska signaturer används ska den elek
troniska signaturen eller de medier som innehåller det
elektroniska dokumentet innehålla information om de
existerande valideringsmöjligheterna, som ska falla under
medlemsstatens ansvarsområde. Valideringsmöjligheterna
ska göra det möjligt för den upphandlande myndigheten
att online, kostnadsfritt och på ett sätt som är begripligt
för personer med ett annat modersmål validera den mot
tagna elektroniska signaturen som en avancerad elektro
nisk signatur som stöds av ett kvalificerat certifikat.
Medlemsstaterna ska överlämna information om tillhan
dahållaren av valideringstjänster till kommissionen, som
ska göra den information som erhållits från medlemssta
terna tillgänglig för allmänheten på internet.
ii) Om ett anbud är försett med en signatur som stöds av ett
kvalificerat certifikat som finns med i en tillförlitlig för
teckning får de upphandlande myndigheterna inte införa
ytterligare krav som kan förhindra anbudsgivarna att an
vända dessa signaturer.
När det gäller dokument som används vid ett upphandlingsför
farande som är signerade av en behörig myndighet i en med
lemsstat eller av en annan utfärdande enhet, får den behöriga
utfärdande myndigheten eller enheten fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de krav som
anges i artikel 1.2 i beslut 2011/130/EU. De ska vidta nödvän
diga åtgärder för den tekniska behandlingen av detta format
genom att inkludera den information som krävs för behand
lingen av signaturen i det berörda dokumentet. Sådana doku
ment ska i den elektroniska signaturen eller i de medier som
innehåller de elektroniska dokumenten innehålla information
om de existerande valideringsmöjligheterna som gör det möjligt
att validera den mottagna elektroniska signaturen online, kost
nadsfritt och på ett sätt som är begripligt för personer med ett
annat modersmål.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra de tekniska detaljer och egen
skaper som anges i bilaga IV för att beakta den tekniska utveck
lingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 87 för att ändra förteckningen i punkt 1 andra
stycket a–d i den här artikeln om den tekniska utvecklingen
innebär att fortsatta undantag från användningen av elektro
niska medel för kommunikation blir olämpliga eller, i undan
tagsfall, om nya undantag måste föreskrivas på grund av den
tekniska utvecklingen.
För att se till att tekniska format samt process- och meddelande
standarder är driftskompatibla, särskilt i ett gränsöverskridande
sammanhang, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele
gerade akter enligt artikel 87 för att besluta om obligatorisk
användning av sådana specifika tekniska standarder, särskilt i
fråga om elektronisk inlämning, elektroniska kataloger och me
del för elektronisk autentisering, endast när de tekniska stan
darderna noggrant har testats och deras användbarhet har be
visats i praktiken. Innan kommissionen gör användningen av en
teknisk standard obligatorisk ska den också noggrant överväga
vilka kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ningar till befintliga lösningar på e-upphandlingsområdet, inklu
sive infrastruktur, processer och programvara.
Artikel 23
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offent
lig upphandling ska göras genom användning av den gemen
samma terminologin vid offentlig upphandling, (Common Procu
rement Vocabulary, CPV) som fastställs i förordning (EG) nr
2195/2002.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att anpassa de CPV-koder som anges i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och de inte medför en ändring av direktivets till
lämpningsområde.
Artikel 24
Intressekonflikter
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera
och avhjälpa intressekonflikter som uppstår under genomföran
det av upphandlingsförfarandena i syfte att undvika snedvrid
ning av konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla
ekonomiska aktörer.
SV
L 94/108
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 de
cember1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
( 2 ) Kommissionens beslut 2009/767/EG av den 16 oktober 2009 om
åtgärder som underlättar användningen av förfaranden på elektro
nisk väg genom gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den
inre marknaden (EUT L 274, 20.10.2009, s. 36).
( 3 ) Kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om
fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av doku
ment som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjäns
ter på den inre marknaden (EUT L 53, 26.2.2011, s. 66).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
47
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndigheten eller en leve
rantör av upphandlingstjänster som agerar på den upphand
lande myndighetens vägnar som deltar i genomförandet av upp
handlingsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet
direkt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för dess
opartiskhet och oavhängighet under upphandlingsförfarandet.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM OFFENTLIGA KONTRAKT
KAPITEL I
Förfaranden
Artikel 25
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella
avtal
I den mån de omfattas av bilagorna 1, 2, 4 och 5 samt de
allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till
WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är
bunden av ska de upphandlande myndigheterna bevilja bygg
entreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer som har
undertecknat dessa avtal en behandling som inte är mindre
gynnsam än den som beviljas byggentreprenader, varor, tjänster
och ekonomiska aktörer i unionen.
Artikel 26
Val av förfaranden
1. Vid tilldelning av offentliga kontrakt ska en upphandlande
myndighet tillämpa nationella förfaranden som anpassats i en
lighet med detta direktiv, under förutsättning att, och utan att
det påverkar artikel 32, en anbudsinfordran har offentliggjorts i
enlighet med detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa öppna eller selektiva förfaranden i enlig
het med bestämmelserna i detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa innovationspartnerskap i enlighet med
bestämmelserna i detta direktiv.
4. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får tillämpa förhandlade förfaranden under konkur
rens eller konkurrenspräglade dialoger i följande situationer:
a) För byggentreprenader, varor eller tjänster som uppfyller ett
eller flera av följande kriterier:
i) Den upphandlande myndighetens behov kan inte till
godoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar.
ii) De inbegriper formgivning eller innovativa lösningar.
iii) Kontraktet kan inte tilldelas utan föregående förhand
lingar på grund av särskilda omständigheter i anslutning
till dess art, komplexitet eller rättsliga och ekonomiska
utformning eller på grund av riskerna i anslutning till
dessa.
iv) Den upphandlande myndigheten kan inte utarbeta tek
niska specifikationer med tillräcklig precision avseende en
standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam tek
nisk specifikation eller teknisk referens i den mening som
avses i punkterna 2–5 i bilaga VII.
b) För byggentreprenader, varor eller tjänster där endast ogiltiga
eller oacceptabla anbud har lämnats enligt ett öppet eller
selektivt förfarande. I sådana situationer ska den upphand
lande myndigheten inte vara skyldig att offentliggöra ett
meddelande om upphandling om den i förfarandet inbegri
per endast de anbudsgivare som uppfyller kriterierna i artik
larna 57–64 och som i ett föregående öppet eller selektivt
förfarande har lämnat anbud som uppfyller de formella kra
ven för anbudsförfarandet.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbuds
givare som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud
vars pris överskrider den budget som beslutats och doku
menterats av den upphandlande myndigheten innan upp
handlingsförfarandet inleds anses vara oacceptabla.
5. Anbudsinfordran ska göras genom ett meddelande om
upphandling enligt artikel 49.
Om kontraktet tilldelas genom ett selektivt förfarande eller ett
förhandlat förfarande under konkurrens får medlemsstaterna,
trots vad som sägs i första stycket i denna punkt, föreskriva
att upphandlande myndigheter under den centrala nivån eller
specifika kategorier av dessa får göra anbudsinfordran genom
ett förhandsmeddelande enligt artikel 48.2.
Då anbudsinfordran görs i form av ett förhandsmeddelande i
enlighet med artikel 48.2 ska de ekonomiska aktörer som har
anmält intresse efter offentliggörande av ett förhandsmedde
lande uppmanas att lämna in en skriftlig bekräftelse av sitt
intresse genom en ”inbjudan att bekräfta intresse” i enlighet
med artikel 54.
6. Medlemsstaterna kan föreskriva att upphandlande myndig
heter, i de särskilda fall och under de särskilda omständigheter
som uttryckligen anges i artikel 32, får tillämpa ett förhandlat
förfarande utan föregående offentliggörande av anbudsinfordran.
Medlemsstaterna får inte tillåta att detta förfarande tillämpas i
andra fall än de som anges i artikel 32.
Artikel 27
Öppet förfarande
1. Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska
aktörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/109
48
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Fristen för mottagande av anbud ska vara minst 35 dagar från
den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
Anbudet ska innehålla de upplysningar som den upphandlande
myndigheten kräver för det kvalitativa urvalet.
2. Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig användes som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som fast
ställs i punkt 1 andra stycket i denna artikel minskas till 15
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll alla de uppgifter som krävs
för meddelandet om upphandling enligt bilaga V avsnitt I del
B, i den mån de sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när
förhandsmeddelandet offentliggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
3. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att till
lämpa den tidsfrist som fastställs i punkt 1 andra stycket, får
den fastställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då
meddelandet om upphandling avsändes.
4. Den upphandlande myndigheten får minska den tidsfrist
för mottagande av anbud som anges i punkt 1 andra stycket i
denna artikel med fem dagar om den tillåter att anbuden skickas
in med hjälp av elektroniska medel i enlighet med artikel 22.1
första stycket, 22.5 och 22.6.
Artikel 28
Selektivt förfarande
1. Vid selektiva förfaranden får alla ekonomiska aktörer an
söka om att få delta efter en anbudsinfordran som innehåller
den information som anges i del B eller C i bilaga V, allt efter
omständigheterna, genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndig
heten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara 30
dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, när
ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran, en in
bjudan att bekräfta intresse avsändes.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande myndigheten efter det att den bedömt de
inlämnade upplysningarna får lämna anbud. De upphandlande
myndigheterna får i enlighet med artikel 65 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara 30 dagar
från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
3. Om en upphandlande myndighet har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig använts som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som
fastställs i punkt 2 andra stycket i denna artikel minskas till tio
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll alla de uppgifter som krävs
enligt bilaga V avsnitt I del B, i den mån de sistnämnda
uppgifterna fanns att tillgå när förhandsmeddelandet offent
liggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
4. Medlemsstaterna får ange att alla eller specifika kategorier
av upphandlande myndigheter under den centrala nivån får
fastställa tidsfristen för mottagande av anbud enligt överens
kommelse mellan den upphandlande myndigheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbuds
sökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta och lämna
anbud. Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för
mottagande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
5. Fristen för mottagande av anbud enligt punkt 2 i den här
artikeln får förkortas med fem dagar om den upphandlande
myndigheten godtar att anbuden lämnas med elektroniska me
del i enlighet med artikel 22.1, 22.5 och 22.6.
6. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av den upphandlande myndigheten är omöjligt att till
lämpa de tidsfrister som fastställs i denna artikel, får den fast
ställa
a) en tidsfrist för mottagande av anbudsansökan på minst 15
dagar från den dag då meddelandet om upphandling avsän
des,
b) en tidsfrist för mottagande av anbud på minst tio dagar från
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 29
Förhandlat förfarande under konkurrens
1. Vid förhandlat förfarande under konkurrens får alla eko
nomiska aktörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfor
dran som innehåller den information som anges i delarna B och
C i bilaga V, genom att lämna de upplysningar som krävs för
det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndigheten
begärt.
I upphandlingsdokumenten ska de upphandlande myndighe
terna fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva
sina behov och de egenskaper som krävs av de varor, bygg
entreprenader eller tjänster som ska upphandlas samt ange kri
terierna för tilldelning av kontrakt. De ska också ange vilka
delar av beskrivningen som fastställer de minimikrav som ska
uppfyllas av alla anbud.
SV
L 94/110
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
49
Den information som lämnas ska vara tillräckligt precis för att
de ekonomiska aktörerna ska kunna bedöma upphandlingens
art och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta
i förfarandet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara 30
dagar från den dag då meddelandet om upphandling eller, när
ett förhandsmeddelande används som en anbudsinfordran, in
bjudan att bekräfta intresse avsändes. Minimitidsfristen för mot
tagande av det ursprungliga anbudet ska vara 30 dagar från den
dag då inbjudan avsändes. Artikel 28.3–28.6 ska tillämpas.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande myndigheten efter det att den bedömt de
inlämnade upplysningarna får lämna in ett ursprungligt anbud,
som ska ligga till grund för de efterföljande förhandlingarna. De
upphandlande myndigheterna får i enlighet med artikel 65 be
gränsa antalet lämpliga anbudssökande som kommer att inbju
das att delta i förfarandet.
3. Om inte annat anges i punkt 4 ska de upphandlande
myndigheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprung
liga och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom de
slutliga anbuden i den mening som avses i punkt 6, för att
förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
4. De upphandlande myndigheterna får utan förhandlingar
tilldela kontrakt utifrån det ursprungliga anbudet om de i med
delandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse
har meddelat att de förbehåller sig rätten till detta.
5. De upphandlande myndigheterna ska under förhandling
arna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 6 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument
förutom de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska
de upphandlande myndigheterna ge anbudsgivarna tillräckligt
med tid för att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka
in de ändrade anbuden.
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
6. Förhandlat förfarande under konkurrens får äga rum i
successiva steg för att minska det antal anbud som det ska
förhandlas om, genom tillämpning av de tilldelningskriterier
som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att be
kräfta intresse eller i något annat upphandlingsdokument. Den
upphandlande myndigheten ska i meddelandet om upphandling,
i inbjudan att bekräfta intresse eller i något annat upphandlings
dokument ange om den kommer att utnyttja denna möjlighet.
7. Om de upphandlande myndigheterna har för avsikt att
avsluta förhandlingarna ska de informera de anbudsgivare som
fortfarande är med och fastställa en gemensam tidsfrist för in
lämning av eventuella nya eller ändrade anbud. De ska kon
trollera att de slutliga anbuden uppfyller minimikraven och
överensstämmer med artikel 56.1, bedöma de slutliga anbuden
på grundval av tilldelningskriterierna och tilldela kontraktet i
enlighet med artiklarna 66–69.
Artikel 30
Konkurrenspräglad dialog
1. I en konkurrenspräglad dialog får alla ekonomiska aktörer
ansöka om att få delta efter ett meddelande om upphandling
genom att lämna de upplysningar som krävs för det kvalitativa
urvalet och som den upphandlande myndigheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska
vara 30 dagar från och med den dag då meddelandet om upp
handling avsändes.
Endast sådana ekonomiska aktörer som får en inbjudan av den
upphandlande myndigheten efter en bedömning av de inläm
nade upplysningarna får delta i dialogen. De upphandlande
myndigheterna får i enlighet med artikel 65 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska
vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris
och kvalitet i enlighet med artikel 67.2.
2. De upphandlande myndigheterna ska ange sina behov och
krav i meddelandet om upphandling, och de ska definiera dessa
behov och krav i meddelandet och/eller i ett beskrivande doku
ment. Samtidigt och i samma dokument ska de upphandlande
myndigheterna också ange och definiera de valda tilldelnings
kriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
3.
De upphandlande myndigheterna ska inleda en dialog med
de deltagare som valts ut enligt de relevanta bestämmelserna i
artiklarna 56–66, där dialogens syfte ska vara att identifiera och
definiera hur deras behov bäst ska kunna tillgodoses. Under
denna dialog får de diskutera alla aspekter av upphandlingen
med de utvalda deltagarna.
De upphandlande myndigheterna ska under dialogen garantera
likabehandling av samtliga deltagare. De får inte särbehandla
någon genom att lämna ut information som kan gynna vissa
deltagare i förhållande till andra.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/111
50
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare
har föreslagit eller annan konfidentiell information som någon
anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i dialogen har
lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha
formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas
specifikt för kommunikation av viss information.
4. En konkurrenspräglad dialog får äga rum i successiva steg
för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under
dialogen, genom tillämpning av de tilldelningskriterier som
anges i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande
dokumentet. Den upphandlande myndigheten ska i meddelan
det om upphandling eller i det beskrivande dokumentet ange
om den kommer att utnyttja denna möjlighet.
5. Den upphandlande myndigheten ska fortsätta denna dia
log till dess att den kan identifiera den eller de lösningar som
kan tillgodose dess behov.
6. Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha
informerat de återstående deltagarna om detta ska den upp
handlande myndigheten uppmana var och en av dem att lämna
sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som
lagts fram och specificerats under dialogen. Dessa anbud ska
innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för
projektets genomförande.
På begäran av den upphandlande myndigheten får dessa anbud
klarläggas, preciseras och optimeras. Sådana klarlägganden, pre
ciseringar, optimeringar eller kompletteringar får dock inte om
fatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den of
fentliga upphandlingen, däribland de behov och krav som anges
i meddelandet om upphandling eller i det beskrivande doku
mentet, om ändringar av dessa aspekter, behov och krav riskerar
att snedvrida konkurrensen eller ha en diskriminerande effekt.
7. Den upphandlande myndigheten ska bedöma de inkomna
anbuden på grundval av de tilldelningskriterier som fastställs i
meddelandet om upphandling eller i det beskrivande dokumen
tet.
På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar
med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det
bästa förhållandet mellan pris och kvalitet i enlighet med arti
kel 67 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtaganden eller
andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa
kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att
väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen
ändras i sak, inklusive de behov och krav som anges i medde
landet om upphandling eller i det beskrivande dokumentet, och
inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskrimine
ring.
8. Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlings
priser eller betalningar till deltagarna i dialogen.
Artikel 31
Innovationspartnerskap
1. När det gäller innovationspartnerskap får alla ekonomiska
aktörer lämna in en ansökan om att delta efter ett meddelande
om upphandling genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande myndig
heten begärt.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten
identifiera behovet av en innovativ vara, tjänst eller byggentre
prenad som inte kan tillgodoses genom inköp av varor, tjänster
eller byggentreprenader som redan finns tillgängliga på mark
naden. Den ska ange vilka delar av beskrivningen som fastställer
de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud. Den infor
mation som lämnas ska vara tillräckligt precis för att de ekono
miska aktörerna ska kunna bedöma den begärda lösningens art
och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta i
förfarandet.
Den upphandlande myndigheten får besluta att inrätta innova
tionspartnerskapet med en eller flera partner som bedriver se
parat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska
vara 30 dagar från och med den dag då meddelandet om upp
handling avsändes. Endast sådana ekonomiska aktörer som får
en inbjudan av den upphandlande myndigheten efter en bedöm
ning av de inlämnade upplysningarna får delta i förfarandet. De
upphandlande myndigheterna får i enlighet med artikel 65 be
gränsa antalet lämpliga anbudssökande som kommer att inbju
das att delta i förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av
kontrakt ska vara det anbud som har bästa förhållandet mellan
pris och kvalitet i enlighet med artikel 67.
2. Innovationspartnerskapen ska syfta till utvecklingen av en
innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande
inköp av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under
förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maxkost
nader som överenskommits mellan de upphandlande myndig
heterna och deltagarna.
Innovationspartnerskapet ska delas upp i successiva etapper som
följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen, och som
kan inkludera tillverkning av varorna, tillhandahållande av tjäns
terna eller slutförande av byggentreprenaderna. Innovationspart
nerskapet ska ha mellanliggande mål som partnerna i fråga ska
uppfylla och föreskriva utbetalning av ersättning genom lämp
liga delbetalningar.
Baserat på dessa mål kan den upphandlande myndigheten efter
varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet
eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera partner,
minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt,
under förutsättning att den upphandlande myndigheten i upp
handlingsdokumenten har angett dessa möjligheter och på vilka
villkor de kan utnyttjas.
3. Om inte annat anges i denna artikel ska de upphandlande
myndigheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprung
liga och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom det
slutliga anbudet, för att förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
SV
L 94/112
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
51
4. De upphandlande myndigheterna ska under förhandling
arna garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 5 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument än
de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska de upp
handlande myndigheterna ge anbudsgivarna tillräckligt med tid
för att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka in de
ändrade anbuden.
I enlighet med artikel 21 får de upphandlande myndigheterna
inte röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
5. Förhandlingar under förfarandet för innovationspartner
skap får genomföras i successiva steg för att minska det antal
anbud som ska förhandlas, på grundval av de tilldelningskrite
rier som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upp
handlande myndigheten ska i meddelandet om upphandling, i
inbjudan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten
ange om den kommer att använda sig av denna möjlighet eller
inte.
6. Vid urvalet av anbudssökande ska de upphandlande myn
digheterna särskilt tillämpa kriterier för de anbudssökandes ka
pacitet på FoU-området och när det gäller att utveckla och
genomföra innovativa lösningar.
Endast de ekonomiska aktörer som bjuds in att delta av den
upphandlande myndigheten efter en bedömning av de begärda
uppgifterna får lämna in forsknings- och innovationsprojekt,
vars syfte ska vara att tillgodose de behov som enligt den upp
handlande myndighetens bedömning inte kan tillgodoses ge
nom befintliga lösningar.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten
fastställa vilka arrangemang för immateriell äganderätt som ska
tillämpas. Vid innovationspartnerskap med flera partner får den
upphandlande myndigheten i enlighet med artikel 21 inte röja
för övriga partner vilka lösningar som har föreslagits eller annan
konfidentiell information som har förmedlats av en partner
inom ramen för partnerskapet utan dennes samtycke. Ett sådant
samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rät
tigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss
information.
7. Den upphandlande myndigheten ska se till att partnerska
pets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika
etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna
lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som
krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns
tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor,
tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt
i förhållande till de investeringar som krävs för deras framtagan
de.
Artikel 32
Användning av förhandlat förfarande utan föregående
meddelande om upphandling
1. Medlemsstaterna kan i de särskilda fall och under de sär
skilda omständigheter som anges i punkterna 2–5 föreskriva att
de upphandlande myndigheterna vid tilldelning av offentliga
kontrakt får tillämpa ett förhandlat förfarande utan föregående
meddelande om upphandling.
2. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga kontrakt för byggentre
prenader, varor och tjänster i följande fall:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud, inga anbudsan
sökningar eller inga lämpliga anbudsansökningar har lämnats
vid ett öppet eller selektivt förfarande, förutsatt att de ur
sprungliga villkoren för kontraktet inte väsentligt ändrats och
att en rapport lämnas till kommissionen, om den så begär.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga änd
ringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov
och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsan
sökan ska anses vara olämplig om den berörda ekonomiska
aktören ska eller kan uteslutas enligt artikel 57 eller inte
uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphand
lande myndigheten i enlighet med artikel 58.
b) Om byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna endast kan
tillhandahållas av en viss ekonomisk aktör, av något av föl
jande skäl:
i) Syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett
unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation.
ii) Det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
iii) Skydd av ensamrätt, inklusive immateriella rättigheter.
De undantag som anges i leden ii och iii ska endast gälla när
inget rimligt alternativ eller substitut finns och om avsak
naden av konkurrens inte beror på en konstgjord begräns
ning av upphandlingsparametrarna.
c) Om det, när det är absolut nödvändigt och på grund av
synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande myndigheten inte har kunnat förutse, är omöjligt
att iaktta de tidsfrister som gäller vid öppet förfarande, se
lektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkur
rens. De omständigheter som åberopas som skäl för synner
lig brådska får inte i något fall tillskrivas den upphandlande
myndigheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/113
52
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
3. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga varukontrakt i följande
fall:
a) Om varorna i fråga endast framställs för forsknings-, expe
riment-, studie- eller utvecklingsändamål; de kontrakt som
tilldelas enligt denna punkt får dock inte inbegripa tillverk
ning i en omfattning som syftar till att göra varan lönsam
eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader.
b) Om det rör sig om kompletterande leveranser som utförs av
den ursprungliga varuleverantören och som antingen syftar
till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller
till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, i de
fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga den upphand
lande myndigheten att anskaffa varor med andra tekniska
egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller oproportio
nerliga tekniska svårigheter vid användning och underhåll;
löptiden för sådana kontrakt, liksom för återkommande
kontrakt, får som regel inte överstiga tre år.
c) Om det rör sig om varor som noterats och förvärvats på en
råvarumarknad.
d) Om det rör sig om inköp av varor eller tjänster på särskilt
gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör eller
tjänsteleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet
eller hos en förvaltare eller en likvidator vid insolvensför
farande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag
som finns i nationella lagar och andra författningar.
4. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas för offentliga tjänstekontrakt om
kontraktet följer på en projekttävling som anordnats enligt detta
direktiv och enligt de regler som föreskrivits i projekttävlingen
ska gå till vinnaren eller en av vinnarna i projekttävlingen; i det
senare fallet ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhand
lingarna.
5. Ett förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling får tillämpas om det rör sig om nya byggentre
prenader eller tjänster som är en upprepning av liknande bygg
entreprenader eller tjänster som av samma upphandlande myn
dighet tilldelats samma ekonomiska aktör i ett ursprungligt
kontrakt, under förutsättning att de nya byggentreprenaderna
eller tjänsterna är i överensstämmelse med ett grundläggande
projekt, för vilket det ursprungliga kontraktet tilldelats genom
ett förfarande i enlighet med artikel 26.1. Det ursprungliga
projektet ska ange omfattningen av möjliga kompletterande
byggentreprenader eller tjänster samt villkoren för tilldelning.
Så snart som det första projektet blir föremål för detta för
farande ska den upphandlande myndigheten ange att detta
förfaringssätt kan bli aktuellt och i beräkningen ta med den
uppskattade totala kostnaden för kommande byggentreprenader
eller tjänster vid tillämpning av artikel 4.
Detta förfaringssätt får bara användas under tre år efter det att
det ursprungliga kontraktet ingicks.
KAPITEL II
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam
upphandling
Artikel 33
Ramavtal
1. Upphandlande myndigheter får sluta ramavtal under för
utsättning att de tillämpar de förfaranden som anges i detta
direktiv.
Ett ramavtal avser ett avtal som ingås mellan en eller flera
upphandlande myndigheter och en eller flera ekonomiska aktö
rer i syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt
under en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i
tillämpliga fall, uppskattade kvantiteter.
Ett ramavtal får inte löpa längre än fyra år, utom i undantagsfall
som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för
ramavtalet.
2. Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas i en
lighet med de förfaranden som avses i denna punkt samt i
punkterna 3 och 4.
Dessa förfaranden får bara tillämpas mellan de upphandlande
myndigheter som tydligt identifieras för detta syfte i anbuds
infordran eller i inbjudan att bekräfta intresse och de ekono
miska aktörer som är parter i det ingångna ramavtalet.
Kontrakt som grundas på ett ramavtal får inte under några
omständigheter leda till väsentliga ändringar av villkoren i detta
ramavtal, särskilt i det fall som avses i punkt 3.
3. Om ett ramavtal sluts med en enda ekonomisk aktör, ska
kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med
villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får de upphandlande myn
digheterna skriftligen samråda med den ekonomiska aktör som
är part i ramavtalet och vid behov uppmana denne att kom
plettera sitt anbud.
4.
Om ett ramavtal sluts med fler än en ekonomisk aktör ska
det ramavtalet genomföras på ett av följande sätt:
SV
L 94/114
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
53
a) Enligt villkoren i ramavtalet, utan att inleda en förnyad kon
kurrensutsättning, om samtliga villkor för tillhandahållandet
av de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna
samt objektiva villkor för att fastställa vilken av de ekono
miska aktörer som är parter i ramavtalet som ska utföra dem
anges i ramavtalet; de senare villkoren ska anges i upphand
lingsdokumenten för ramavtalet.
b) Om samtliga villkor för tillhandahållandet av de berörda
byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna anges i ram
avtalet, delvis utan att inleda en förnyad konkurrensutsätt
ning i enlighet med led a och delvis genom att inleda en
förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer
som är parter i ramavtalet i enlighet med led c, och om
de upphandlande myndigheterna har fastställt denna möjlig
het i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Beslutet om
huruvida specifika byggentreprenader, varor eller tjänster ska
köpas in efter en förnyad konkurrensutsättning eller direkt i
enlighet med villkoren i ramavtalet ska fattas i enlighet med
objektiva kriterier, som ska fastställas i upphandlingsdoku
menten för ramavtalet. I upphandlingsdokumenten ska det
också anges vilka villkor som kan bli föremål för en förnyad
konkurrensutsättning.
De möjligheter som anges i första stycket i detta led ska
också gälla för varje del av ett ramavtal för vilken samtliga
villkor för tillhandahållandet av de berörda byggentrepre
naderna, tjänsterna och varorna har angetts i ramavtalet,
oberoende av om samtliga villkor för tillhandahållandet av
de berörda byggentreprenaderna, tjänsterna och varorna en
ligt andra delar av ramavtalet har angetts.
c) Om inte samtliga villkor för tillhandahållandet av byggentre
prenader, tjänster eller varor fastställs i ramavtalet, genom att
inleda en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska
aktörer som är parter i ramavtalet.
5. De konkurrensutsättningar som avses i punkt 4 b och c
ska grundas på samma villkor som tillämpas vid tilldelningen av
ramavtalet som, om det är nödvändigt ska preciseras, och vid
behov andra villkor som anges i upphandlingsdokumenten för
ramavtalet i enlighet med följande förfarande:
a) För varje kontrakt som ska tilldelas ska den upphandlande
myndigheten skriftligen samråda med de ekonomiska aktörer
som är i stånd att genomföra kontraktet.
b) Den upphandlande myndigheten ska fastställa en tidsfrist
som är tillräcklig för att lämna in anbud beträffande varje
särskilt kontrakt, med hänsyn till faktorer som hur komplext
kontraktsföremålet är och den tid som behövs för att lämna
anbud.
c) Anbuden ska lämnas skriftligen, och innehållet i dem ska
vara hemligt tills den angivna svarstiden har löpt ut.
d) Den upphandlande myndigheten ska tilldela varje kontrakt
till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på
grundval av de tilldelningskriterier som anges i upphand
lingsdokumenten för ramavtalet.
Artikel 34
Dynamiska inköpssystem
1. De upphandlande myndigheterna får använda ett dyna
miskt inköpssystem för köp av sådant som används frekvent
och vars egenskaper, såsom de är allmänt tillgängliga på mark
naden, tillfredsställer den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk
process, och ska under inköpssystemets hela giltighetstid vara
öppet för varje ekonomisk aktör som uppfyller urvalskriterierna.
Det kan delas in i kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster som är objektivt definierade på grundval av egenska
perna för den upphandling som ska genomföras inom den
berörda kategorin. Sådana egenskaper kan omfatta en hänvis
ning till största tillåtna storlek på senare ingångna specifika
kontrakt eller till ett specifikt geografiskt område inom vilket
det senare ingångna specifika kontraktet ska fullgöras.
2. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt
inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa reglerna
för selektiva förfaranden. Samtliga anbudssökande som uppfyl
ler urvalskriterierna ska få delta i systemet, och antalet anbuds
sökande som ska få delta i systemet får inte begränsas i enlighet
med artikel 65. När de upphandlande myndigheterna har delat
upp systemet i olika kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska de specifi
cera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Trots vad som sägs i artikel 28 ska följande tidsfrister gälla:
a) Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska vara
30 dagar från den dag då meddelandet om upphandling,
eller när ett förhandsmeddelande används som anbudsinfor
dran, en inbjudan att bekräfta intresse avsändes. Inga ytter
ligare tidsfrister ska gälla för mottagande av anbudsansök
ningar när inbjudan att lämna anbud för den första specifika
upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har
skickats ut.
b) Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara 10 dagar
från den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes. I före
kommande fall ska artikel 26.4 tillämpas. Artikel 28.3 och
28.5 ska inte tillämpas.
3. All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem ska endast ske med elektroniska medel i enlighet
med artikel 22.1, 22.3, 22.5 och 22.6.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/115
54
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
4. För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
ska den upphandlande myndigheten
a) offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga
om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp
och vilka kvantiteter som detta system avser samt lämna
all nödvändig information om det dynamiska inköpssyste
met, inbegripet hur det dynamiska inköpssystemet fungerar,
den elektroniska utrustning som används, tekniska arrange
mang för anslutning samt tekniska specifikationer,
c) ange alla indelningar i olika kategorier av varor, byggentre
prenader eller tjänster och vad som karakteriserar dessa,
d) ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdoku
menten så länge systemet är giltigt i enlighet med artikel 53.
5. Den upphandlande myndigheten ska under hela den tid
som det dynamiska inköpssystemet är giltigt ge alla ekonomiska
aktörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de
villkor som anges i punkt 2. Den ska fullfölja sin utvärdering av
sådana anbudsansökningar i enlighet med urvalskriterierna inom
10 arbetsdagar från och med mottagandet. Tidsfristen kan i
enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar när detta är motiverat,
särskilt om det finns ett behov av att granska kompletterande
dokumentation eller att annars kontrollera om urvalskriterierna
har uppfyllts.
Trots vad som sägs i första stycket får de upphandlande myn
digheterna, så länge som inbjudan att lämna anbud för den
första specifika upphandlingen inom det dynamiska inköps
systemet inte har skickats ut, förlänga utvärderingsperioden
om ingen inbjudan att lämna anbud har utfärdats under den
förlängda utvärderingsperioden. Upphandlande myndigheter ska
i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda pe
riod som de avser att tillämpa.
Den upphandlande myndigheten ska snarast möjligt informera
den berörda ekonomiska aktören huruvida denne tagits med i
det dynamiska inköpssystemet.
6. Den upphandlande myndigheten ska inbjuda alla deltagare
som tas med i det dynamiska inköpssystemet att lämna ett
anbud för varje enskilt kontrakt som ska tilldelas inom systemet
i enlighet med artikel 54. Om det dynamiska inköpssystemet
har delats in i olika kategorier av byggentreprenader, varor eller
tjänster ska de upphandlande myndigheterna uppmana samtliga
deltagare som har inbjudits inom den kategori som motsvarar
berörd specifik upphandling att lämna in ett anbud.
Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den
anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av
de tilldelningskriterier som anges i det meddelande om upp
handling som använts för att inrätta det dynamiska
inköpssystemet eller, om ett förhandsmeddelande används som
en anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse. Dessa kri
terier får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
7. Den upphandlande myndigheten får när som helst under
det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna
deltagare, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran av
sändes, lämnar in en ny och uppdaterad version av den egna
försäkran som avses i artikel 59.1.
Artikel 59.4–59.6 ska tillämpas under det dynamiska inköps
systemets hela giltighetstid.
8. Den upphandlande myndigheten ska i anbudsinfordran
ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Den
ska anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till kommis
sionen genom att använda följande standardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som ursprungligen användes för anbudsinfordran
gällande det dynamiska inköpssystemet.
b) Om systemet har avslutats, det meddelande om kontrakts
tilldelning som avses i artikel 50.
9. Inga administrativa avgifter får före eller under det dyna
miska inköpssystemets giltighetstid tas ut från de ekonomiska
aktörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköps
systemet.
Artikel 35
Elektroniska auktioner
1. En upphandlande myndighet får använda elektroniska
auktioner för att presentera nya lägre priser, och/eller nya vär
den för vissa delar av anbuden.
I detta syfte ska den upphandlande myndigheten strukturera den
elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process,
vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av an
buden och möjliggör en rangordning på grundval av auto
matiska utvärderingsmetoder.
Vissa offentliga tjänstekontrakt och vissa offentliga byggentre
prenadkontrakt som innehåller intellektuella prestationer, såsom
projektering av byggentreprenader, som inte kan rangordnas på
grundval av automatiska utvärderingsmetoder, ska inte bli före
mål för elektronisk auktion.
2. Vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade
förfaranden under konkurrens får den upphandlande myndighe
ten besluta att tilldelningen av ett offentligt kontrakt ska föregås
av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlingsdoku
menten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan fastställas
med tillräcklig exakthet.
SV
L 94/116
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
55
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal som
avses i artikel 33.4 b eller c, och vid inbjudan att lämna anbud
beträffande kontrakt som ska tilldelas inom ramen för det dy
namiska inköpssystem som avses i artikel 34.
3. En elektronisk auktion ska grundas på ett av följande
inslag i anbuden:
a) Enbart priser, om kontraktet tilldelas enbart på grundval av
priset.
b) Priser och/eller nya värden på de aspekter i anbuden som
angetts i upphandlingsdokumenten, om kontraktet tilldelas
på grundval av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
eller ges till anbudet med den lägsta kostnaden genom en
analys av kostnadseffektiviteten.
4. En upphandlande myndighet som beslutar att använda
elektronisk auktion ska ange detta i meddelandet om upphand
ling eller i inbjudan att bekräfta intresse. Upphandlingsdoku
menten ska innehålla åtminstone de upplysningar som anges i
bilaga VI.
5. Innan den elektroniska auktionen inleds ska den upphand
lande myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering
av anbuden i enlighet med kriteriet eller kriterierna för tilldel
ning och den fastställda viktningen.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av
en anbudsgivare som inte har uteslutits enligt artikel 57 och
som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer
med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt eller
oacceptabelt eller olämpligt.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbudsgivare
som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris
överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den
upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet in
leds anses vara oacceptabla.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar
kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav
enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses
vara olämplig om den berörda ekonomiska aktören ska eller får
uteslutas enligt artikel 57 eller inte uppfyller de urvalskriterier
som fastställts av den upphandlande myndigheten i enlighet
med artikel 58.
Alla anbudsgivare som har lämnat in godtagbara anbud ska
samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att delta i
den elektroniska auktionen genom att från och med den an
givna dagen och tidpunkten använda de anslutningssätt som
anges i instruktionerna i inbjudan. Den elektroniska auktionen
får genomföras under flera på varandra följande etapper. Den
elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets
dagar efter det att inbjudan har skickats ut.
6.
Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedöm
ning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med
viktningen i artikel 67.5 första stycket.
I inbjudan ska även den matematiska formel anges som kom
mer att användas vid den elektroniska auktionen för att be
stämma den nya automatiska rangordningen med avseende på
de nya priser och/eller värden som lämnas. Utom när det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval
av priset, ska denna formel innefatta viktningen av alla de kri
terier som fastställts för att avgöra vilket som är det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet, i enlighet med anbudsinfordran eller
andra upphandlingsdokument. I detta syfte ska emellertid even
tuellt förekommande intervall i förväg reduceras till ett bestämt
värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för
varje alternativ.
7. Under varje etapp i den elektroniska auktionen ska den
upphandlande myndigheten omedelbart lämna alla anbudsgivare
åtminstone tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt
ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. Den får, om
detta angetts tidigare, lämna andra upplysningar om andra pri
ser eller värden som lämnats. Den får även när som helst med
dela antalet deltagare i den aktuella auktionsetappen. Den får
emellertid under inga omständigheter röja anbudsgivarnas iden
titet under genomförandet av de olika etapperna i den elektro
niska auktionen.
8. Den upphandlande myndigheten ska avsluta den elektro
niska auktionen på något av följande sätt:
a) På den dag och vid den tidpunkt som tidigare angetts.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya värden
som motsvarar kraven på minsta skillnader, under förutsätt
ning att den upphandlande myndigheten tidigare har angett
hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller
värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auk
tionen.
c) När det antal auktionsetapper som tidigare angetts har ge
nomförts.
Om den upphandlande myndigheten avser att avsluta den elek
troniska auktionen enligt led c i första stycket, eventuellt i
kombination med villkoren i led b i det stycket, ska tidsplanen
för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/117
56
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
9. Efter att ha avslutat den elektroniska auktionen ska den
upphandlande myndigheten tilldela kontraktet i enlighet med
artikel 67 på grundval av resultaten av den elektroniska auk
tionen.
Artikel 36
Elektroniska kataloger
1. Om det krävs att elektroniska medel för kommunikation
ska användas får den upphandlande myndigheten kräva att an
buden ska inlämnas i form av en elektronisk katalog eller att de
ska innefatta en elektronisk katalog.
Medlemsstaterna får besluta att användning av elektroniska ka
taloger ska vara obligatorisk i samband med vissa typer av
upphandlingar.
Anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får
åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet.
2. Elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökande
eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsför
farande enligt de tekniska specifikationer och det format som
fastställs av den upphandlande myndigheten.
Dessutom ska de elektroniska katalogerna uppfylla kraven för
elektroniska medel för kommunikation samt eventuella kom
pletterande krav som fastställs av den upphandlande myndighe
ten i enlighet med artikel 22.
3. När inlämnande av anbud i form av en elektronisk katalog
godtas eller krävs ska den upphandlande myndigheten
a) ange detta i meddelandet om upphandling eller i inbjudan
att bekräfta intresse när ett förhandsmeddelande används
som en anbudsinfordran,
b) i upphandlingsdokumenten ange alla nödvändiga uppgifter i
enlighet med artikel 22.6 om format, den elektroniska ut
rustning som används samt tekniska arrangemang för anslut
ning och specifikationer för katalogen.
4. Om ett ramavtal har slutits med fler än en ekonomisk
aktör efter inlämnande av anbud i form av en elektronisk ka
talog, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt genomförs på
grundval av uppdaterade kataloger. I sådana fall ska den upp
handlande myndigheten använda en av följande metoder:
a) Uppmana anbudsgivarna att på nytt lämna in sina elektro
niska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kon
traktet.
b) Meddela anbudsgivarna att den har för avsikt att samla in de
uppgifter som behövs för att upprätta anbud som är anpas
sade till kraven i det berörda kontraktet från de elektroniska
kataloger som redan inlämnats, förutsatt att det anges i upp
handlingsdokumenten för ramavtalet att denna metod ska
användas.
5. Om en upphandlande myndighet går ut med en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt i enlighet med
punkt 4 b ska den meddela anbudsgivarna den dag och den
tidpunkt då den har för avsikt att samla in de uppgifter som
behövs för att upprätta anbud som är anpassade till kraven i
kontraktet i fråga, och ska ge anbudsgivare möjlighet att säga
nej till sådan insamling av uppgifter.
Den upphandlande myndigheten ska fastställa en lämplig tids
period mellan meddelandet och insamlingen av uppgifter.
Innan kontraktet tilldelas ska den upphandlande myndigheten
presentera de insamlade uppgifterna för de berörda anbuds
givarna för att ge dem möjlighet att ifrågasätta eller bekräfta
att det anbud som upprättas inte innehåller några materiella fel.
6. Den upphandlande myndigheten får tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem genom att kräva att
erbjudanden avseende specifika kontrakt ska inlämnas i form
av en elektronisk katalog.
Den upphandlande myndigheten får också tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med punk
terna 4 b och 5, under förutsättning att ansökan om deltagande
i det dynamiska inköpssystemet åtföljs av en elektronisk katalog
enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställts
av den upphandlande myndigheten. Katalogen ska därefter
kompletteras av de anbudssökande när de informeras om att
den upphandlande myndigheten har för avsikt att upprätta an
bud genom förfarandet i punkt 4 b.
Artikel 37
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
1. Medlemsstaterna får fastställa att den upphandlande myn
digheten får anskaffa varor och/eller tjänster från en inköpscen
tral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som av
ses i led 14 a i artikel 2.1.
Medlemsstaterna får också fastställa att den upphandlande myn
digheten får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med
hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp
av dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller,
i den mån detta anges i artikel 33.2 andra stycket, med hjälp av
ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som erbjuder den
centraliserade inköpsverksamhet som avses i led 14 b i arti
kel 2.1. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en in
köpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter
ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det
dynamiska inköpssystemet.
SV
L 94/118
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
57
I fråga om första och andra styckena får medlemsstaterna fast
ställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av
inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler.
2. En upphandlande myndighet fullgör sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den anskaffar varor och tjänster från en
inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 14 a i artikel 2.1.
En upphandlande myndighet fullgör dessutom sina skyldigheter
enligt detta direktiv när den anskaffar byggentreprenader, varor
eller tjänster med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköps
central, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av
inköpscentralen, eller, i den mån detta anges i artikel 33.2 andra
stycket, med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscen
tral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som av
ses i led 14 b i artikel 2.1.
Den berörda upphandlande myndigheten ska dock ansvara för
att uppfylla skyldigheterna i detta direktiv när det gäller de delar
som den själv genomför, såsom
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt
inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal som en inköpscentral har ingått,
c) fastställande, i enlighet med artikel 33.4 a eller b, av vilken
av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet som
ska utföra en viss uppgift enligt det ramavtal som en inköps
central har ingått.
3. En inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska
genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunika
tion i enlighet med kraven i artikel 22.
4. De upphandlande myndigheterna får, utan att tillämpa de
förfaranden som anges i detta direktiv, tilldela ett offentligt
tjänstekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till en inköpscentral.
Sådana offentliga tjänstekontrakt får också omfatta en bestäm
melse om tillhandahållande av stödverksamhet för inköp.
Artikel 38
Tillfällig gemensam upphandling
1. Två eller flera upphandlande myndigheter får komma
överens om att genomföra vissa specifika upphandlingar gemen
samt.
2. När ett upphandlingsförfarande i sin helhet genomförs
gemensamt av de berörda upphandlande myndigheterna för
alla upphandlande myndigheters räkning och i deras namn
ska de gemensamt ansvara för att fullgöra skyldigheterna i detta
direktiv. Detta gäller också i de fall där en upphandlande myn
dighet administrerar förfarandet och då agerar för egen och för
de andra berörda upphandlande myndigheternas räkning.
När ett upphandlingsförfarande inte i sin helhet genomförs för
de berörda upphandlande myndigheternas räkning och i deras
namn ska de gemensamt endast ansvara för de delar som ge
nomförs gemensamt. Varje upphandlande myndighet ska ensam
ansvara för att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när
det gäller de delar som den genomför för egen räkning och i
eget namn.
Artikel 39
Upphandling med deltagande av upphandlande
myndigheter från olika medlemsstater
1. Utan att det påverkar artikel 12 får upphandlande myn
digheter från olika medlemsstater agera gemensamt vid tilldel
ning av offentliga kontrakt genom att tillämpa något av de
förfaranden som anges i denna artikel.
De upphandlande myndigheterna får inte tillämpa de förfaran
den som anges i denna artikel i syfte att undvika att tillämpa
med unionsrätten förenliga tvingande lagregler som är tillämp
liga på dem i deras medlemsstat.
2. En medlemsstat får inte förbjuda sina upphandlande myn
digheter att använda centraliserad inköpsverksamhet som er
bjuds av inköpscentraler som är belägna i en annan medlems
stat.
När det gäller centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en
inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den
upphandlande myndigheten, får medlemsstaterna dock välja att
ange att deras upphandlande myndigheter endast får utnyttja
tjänster inom ramen för den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 14 a och b i artikel 2.1.
3. Om en inköpscentral som är belägen i en annan medlems
stat tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet ska detta ske
i enlighet med nationella bestämmelser i den medlemsstat där
inköpscentralen är belägen.
De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där inköps
centralen är belägen ska också tillämpas på följande:
a) Tilldelning av kontrakt inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/119
58
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
b) Genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal.
c) Fastställande, i enlighet med artikel 33.4 a eller b, av vilken
av de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet som
ska utföra en viss uppgift.
4. Flera upphandlande myndigheter från olika medlemsstater
får gemensamt tilldela ett offentligt kontrakt, ingå ett ramavtal
eller driva ett dynamiskt inköpssystem. De får också, i den mån
detta anges i artikel 33.2 andra stycket, tilldela kontrakt som
grundas på ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet. Så
vida nödvändiga delar inte regleras genom ett internationellt
avtal som ingåtts mellan de berörda medlemsstaterna, ska upp
handlande myndigheter som deltar ingå ett avtal där följande
fastställs:
a) Parternas ansvarsområden och de relevanta nationella be
stämmelser som är tillämpliga på dessa.
b) Intern organisation av upphandlingsförfarandet, inklusive
ledning, fördelning av de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas samt ingående av kontrakt.
En deltagande upphandlande myndighet fullgör sina skyldighe
ter enligt detta direktiv när den köper byggentreprenader, varor
eller tjänster av en upphandlande myndighet som har ansvar för
upphandlingsförfarandet. Vid fastställande av ansvarsområden
och tillämplig nationell rätt enligt led a får de deltagande upp
handlande myndigheterna fördela särskilda ansvarsområden
mellan sig och fastställa de tillämpliga bestämmelserna i deras
respektive medlemsstats nationella rätt. Fördelningen av ansvars
områden och tillämplig nationell rätt ska omnämnas i upphand
lingsdokumenten för gemensamt tilldelade offentliga kontrakt.
5. När flera upphandlande myndigheter från olika medlems
stater har inrättat en gemensam enhet, inklusive europeiska
grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) i enlighet med
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1082/2006 ( 1 ) eller andra enheter som inrättats enligt unions
rätten, ska de deltagande upphandlande myndigheterna genom
ett beslut som fattas av den gemensamma enhetens behöriga
organ enas om tillämpliga nationella upphandlingsregler, dvs. de
regler som gäller i en av följande medlemsstater:
a) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten har sitt registrerade säte.
b) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten bedriver sin verksamhet.
Den överenskommelse som avses i första stycket kan antingen
gälla tills vidare när detta fastställs i den gemensamma enhetens
konstituerande akt, eller begränsas till en viss tidsperiod, till
vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldel
ningar av kontrakt.
KAPITEL III
Upphandlingsförfarandets gång
A v s n i t t 1
F ö r b e r e d e l s e
Artikel 40
Preliminära marknadsundersökningar
Innan en upphandlande myndighet inleder ett upphandlingsför
farande kan den genomföra marknadsundersökningar för att
förbereda upphandlingen och för att informera de ekonomiska
aktörerna om den planerade upphandlingen och kraven för
denna.
I detta syfte får den upphandlande myndigheten till exempel
rådfråga eller godta råd från oberoende experter eller myndig
heter eller från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid
planering och genomförande av upphandlingsförfarandet, under
förutsättning att deras råd inte snedvrider konkurrensen eller
bryter mot principerna om icke-diskriminering och öppenhet.
Artikel 41
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag
till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upp
handlande myndigheten med rådgivning, oavsett om det skett
enligt vad som föreskrivs i artikel 40 eller inte, eller på annat
sätt har deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet
ska den upphandlande myndigheten vidta lämpliga åtgärder
för att se till att konkurrensen inte snedvrids till följd av att
den berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar.
Andra anbudssökande och anbudsgivare ska informeras om
utbytet av relevanta upplysningar inom ramen för eller till följd
av att en anbudssökande eller en anbudsgivare har varit invol
verad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, och lämp
liga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas. Den
berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren ska endast uteslu
tas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att
garantera att principen om likabehandling efterlevs.
Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfaran
det ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i för
beredelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en
snedvridning av konkurrensen. De åtgärder som vidtas ska do
kumenteras i den enskilda rapport som krävs enligt artikel 84.
SV
L 94/120
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av
den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt sam
arbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
59
Artikel 42
Tekniska specifikationer
1. Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga VII ska ingå i upphandlingsdokumenten. De egenskaper
som krävs av byggentreprenader, varor eller tjänster ska anges i
de tekniska specifikationerna.
Egenskaperna kan också avse den specifika processen eller me
toden för att producera eller tillhandahålla de berörda bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess som avser ett annat skede i deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem, förutsatt att de är kopplade
till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontrak
tets värde och målsättningar.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om över
föring av immateriella rättigheter kommer att krävas.
För alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av
fysiska personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
personal vid den upphandlande myndigheten, ska de tekniska
specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, faststäl
las med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för perso
ner med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en
unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende till
gänglighetskriterier för personer med funktionsnedsättning eller
formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas
med hänvisning till den rättsakten.
2. De tekniska specifikationerna ska tillåta att de ekonomiska
aktörerna deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och får
inte innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling
öppnas för konkurrens.
3. Utan att det påverkar bindande nationella tekniska regler, i
den utsträckning som de är förenliga med unionsrätten, ska de
tekniska specifikationerna vara utformade på något av följande
sätt:
a) I form av prestanda- eller funktionskrav, inbegripet miljö
egenskaper, förutsatt att parametrarna är tillräckligt exakta
för att anbudsgivarna ska kunna fastställa föremålet för kont
raktet och för att den upphandlande myndigheten ska kunna
tilldela kontraktet.
b) Genom en hänvisning till tekniska specifikationer och i prio
ritetsordning till sådana nationella standarder som genomför
europeiska standarder, till europeiska tekniska bedömningar,
till gemensamma tekniska specifikationer, till internationella
standarder, till andra tekniska referenssystem som utarbetats
av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana
inte finns, till nationella standarder, till nationella tekniska
godkännanden eller till nationella tekniska specifikationer för
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt användning av varor, varvid varje hänvisning ska åtföl
jas av orden ”eller likvärdigt”.
c) I form av de prestanda- eller funktionskrav som avses i led a
och, för att påvisa att dessa prestanda- eller funktionskrav
antas vara uppfyllda, med en hänvisning till de tekniska
specifikationer som avses i led b.
d) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
avses i led b i fråga om vissa egenskaper och genom en
hänvisning till de prestanda- eller funktionskrav som avses
i led a i fråga om andra egenskaper.
4. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet, får
tekniska specifikationer inte innehålla hänvisningar till ett sär
skilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställnings
förfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som till
handahålls av en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hän
visningar till varumärke, patent eller typ, särskilt ursprung eller
särskild tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller
varor gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana
hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt
preciserad och begriplig beskrivning av föremålet för kontraktet
inte är möjlig genom tillämpning av punkt 3. Sådana hänvis
ningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
5. Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till de
tekniska specifikationer som avses i punkt 3 b, får den inte
förkasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med
de tekniska specifikationer som den har hänvisat till, om an
budsgivaren på lämpligt sätt, inklusive med hjälp av de bevis
medel som avses i artikel 44, i sitt anbud bevisar att de före
slagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven i de
angivna tekniska specifikationerna.
6. Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med
punkt 3 a utforma tekniska specifikationer i form av prestanda-
eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud i fråga om
byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer
med en nationell standard som genomför en europeisk stan
dard, med ett europeiskt tekniskt godkännande, med en gemen
sam teknisk specifikation, med en internationell standard eller
med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett eu
ropeiskt standardiseringsorgan, om dessa specifikationer avser
de prestanda- eller funktionskrav som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt, inklusive med
hjälp av de bevismedel som avses i artikel 44, i sitt anbud bevisa
att byggentreprenaden, varan eller tjänsten standardenligt upp
fyller den upphandlande myndighetens prestanda- eller funk
tionskrav.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/121
60
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Artikel 43
Märken
1. Om de upphandlande myndigheterna har för avsikt att
köpa byggentreprenader, varor eller tjänster med särskilda mil
jömiljömässiga eller sociala egenskaper eller andra känneteck
nande egenskaper, får de i de tekniska specifikationerna, tilldel
ningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet
kräva ett särskilt märke som bevismedel för att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna motsvarar de egenskaper som
krävs, förutsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Märkeskraven rör endast kriterier som är kopplade till kon
traktsföremålet och är lämpliga för att definiera egenska
perna hos de byggentreprenader, varor eller tjänster som är
föremål för kontraktet.
b) Märkeskraven grundas på objektivt kontrollerbara och icke-
diskriminerande kriterier.
c) Märkena har antagits genom ett öppet och transparent för
farande i vilket samtliga berörda parter, inklusive statliga
organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare,
distributörer och icke-statliga organisationer, kan delta.
d) Märkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.
e) Märkeskraven fastställs av en tredje part över vilken den
ekonomiska aktör som ansöker om märket inte kan ha ett
avgörande inflytande.
Om de upphandlande myndigheterna inte kräver att byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller alla krav som föl
jer av märket, ska de ange vilka märkeskrav som avses.
Upphandlande myndigheter som kräver att ett särskilt märke
ska användas ska godta alla märken som bekräftar att bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller likvärdiga
märkeskrav.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
tillgång till det särskilda märke som angetts av den upphand
lande myndigheten eller ett likvärdigt märke inom de berörda
tidsfristerna och detta inte kan tillskrivas den berörda ekono
miska aktören, ska den upphandlande myndigheten godta andra
lämpliga bevismedel, bland annat teknisk dokumentation från
tillverkaren, under förutsättning att den berörda ekonomiska
aktören bevisar att de byggentreprenader, varor eller tjänster
som den ska tillhandahålla uppfyller kraven för det särskilda
märket eller de specifika krav som angetts av den upphandlande
myndigheten.
2. Om ett märke uppfyller villkoren i punkt 1 b, c, d och e,
men även omfattar andra krav som inte är kopplade till kon
traktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva
märket i sig men får fastställa tekniska specifikationer genom
hänvisning till de för märket detaljerade specifikationerna, eller
vid behov delar av dessa, som är kopplade till kontraktsföremå
let och är lämpliga för att definiera egenskaperna hos kontrakts
föremålet.
Artikel 44
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
1. En upphandlande myndighet får kräva att ekonomiska
aktörer ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för
bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant
organ som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller
kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna
eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Om en upphandlande myndighet kräver inlämnande av intyg
som upprättats av ett specifikt organ för bedömning av över
ensstämmelse, ska den upphandlande myndigheten även godta
intyg från andra likvärdiga organ för bedömning av överens
stämmelse.
I denna punkt avses med organ för bedömning av överensstäm
melse ett organ som utför bedömning av överensstämmelse,
bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,
och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 1 ).
2. Den upphandlande myndigheten ska godta andra lämpliga
bevismedel än dem som anges i punkt 1, såsom teknisk doku
mentation från tillverkaren, om den ekonomiska aktören inte
hade tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter som
avses i punkt 1 eller inte har möjlighet att erhålla dem inom
de berörda tidsfristerna, under förutsättning att detta inte kan
tillskrivas den berörda ekonomiska aktören och under förutsätt
ning att den berörda ekonomiska aktören därigenom bevisar att
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller kraven
eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskrite
rierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
3. Medlemsstaterna ska på begäran göra alla uppgifter om
bevismedel och handlingar som har lämnats i enlighet med
artiklarna 42.6 och 43 samt punkterna 1 och 2 i denna artikel
tillgängliga för andra medlemsstater. De behöriga myndighe
terna i den medlemsstat där den ekonomiska aktören är etable
rad ska lämna denna information i enlighet med artikel 86.
Artikel 45
Alternativa anbud
1. En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att an
budsgivare lägger fram alternativa anbud. Den ska i meddelan
det om upphandling eller, när ett förhandsmeddelande används
som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange hu
ruvida den tillåter eller kräver alternativa anbud eller inte. Al
ternativa anbud är inte tillåtna om detta inte anges. Alternativa
anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
SV
L 94/122
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den
9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i sam
band med saluföring av produkter och upphävande av förordning
(EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
61
2. En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver al
ternativa anbud ska i upphandlingsdokumenten ange vilka mi
nimikrav som gäller för alternativa anbud och eventuella sär
skilda villkor som gäller för redovisningen av anbuden, särskilt
huruvida alternativa anbud endast får lämnas om ett anbud som
inte utgör ett alternativ också har lämnats. Den upphandlande
myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna
kan tillämpas såväl på alternativa anbud som uppfyller minimi
kraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör
alternativ.
3. De upphandlande myndigheterna ska endast beakta de
alternativa anbud som uppfyller de ställda minimikraven.
Vid offentlig upphandling av varor och tjänster får en upphand
lande myndighet som har tillåtit eller krävt alternativa anbud
inte förkasta ett alternativt anbud enbart på grund av att anbu
det, om det antas, skulle bli antingen ett tjänstekontrakt och
inte ett offentligt varukontrakt, eller ett varukontrakt och inte
ett offentligt tjänstekontrakt.
Artikel 46
Uppdelning av kontrakt i delar
1. De upphandlande myndigheterna får besluta att tilldela ett
kontrakt i form av separata delar, och får fastställa storleken på
och föremålet för dessa delar.
De upphandlande myndigheterna ska, utom för kontrakt som
det enligt punkt 4 i denna artikel är obligatoriskt att dela upp, i
upphandlingsdokumenten eller den individuella rapport som
avses i artikel 84 ange huvudskälen till sitt val att inte dela
upp kontrakt i flera delar.
2. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ange om anbu
den får lämnas för en, flera eller alla delar.
Även om anbud får lämnas för flera eller alla delar får den
upphandlande myndigheten begränsa antalet delar som kan till
delas en anbudsgivare, under förutsättning att det högsta antalet
delar per anbudsgivare anges i meddelandet om upphandling
eller i inbjudan att bekräfta intresse. De upphandlande myndig
heterna ska i upphandlingsdokumenten ange de objektiva och
icke-diskriminerande kriterier eller regler som de avser att till
lämpa när de fastställer vilka delar som ska tilldelas om till
lämpningen av tilldelningskriterierna skulle leda till att en an
budsgivare tilldelas fler delar än det högsta tillåtna antalet delar.
3. Om fler än en del får tilldelas samma anbudsgivare får
medlemsstaterna fastställa att den upphandlande myndigheten
får tilldela kontrakt som kombinerar flera eller alla delar, om de
i meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse har uppgett att de förbehåller sig möjligheten att göra
detta och ange de delar eller grupper av delar som kan kom
bineras.
4. Medlemsstaterna får tillämpa punkt 1 andra stycket ge
nom att göra det obligatoriskt att tilldela kontrakt i form av
separata delar enligt villkor som ska specificeras i enlighet med
nationell rätt och med beaktande av unionsrätten. Under sådana
omständigheter ska punkt 2 första stycket och, i tillämpliga fall,
punkt 3 gälla.
Artikel 47
Fastställande av tidsfrister
1. När en upphandlande myndighet fastställer tidsfristerna
för mottagande av anbud och anbudsansökningar ska den ta
hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som
behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar de
minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 27–31.
2. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på
plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upp
handlingsdokumenten, ska fristerna för att motta anbud, som
ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i artiklarna
27–31, fastställas så att alla berörda ekonomiska aktörer ska
kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud.
3. De upphandlande myndigheterna ska förlänga tidsfristerna
för mottagande av anbud så att alla berörda ekonomiska aktörer
ska kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud i följande fall:
a) Om kompletterande information som av den ekonomiska
aktören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast
sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av
anbud. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna
27.3 och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
b) Om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Förlängningen ska stå i proportion till informationens eller änd
ringens vikt.
Om kompletterande information inte har begärts i god tid eller
om informationen saknar betydelse för utarbetandet av väl un
derbyggda anbud ska de upphandlande myndigheterna inte vara
skyldiga att förlänga tidsfristerna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/123
62
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
A v s n i t t 2
O f f e n t l i g g ö r a n d e o c h ö p p e n h e t
Artikel 48
Förhandsmeddelanden
1. En upphandlande myndighet får med hjälp av ett för
handsmeddelande informera om planerade upphandlingar.
Dessa meddelanden ska innehålla den information som anges
i del B avsnitt I i bilaga V. De ska offentliggöras antingen av
Europeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlade
enhetens upphandlarprofil i enlighet med punkt 2 b i bilaga
VIII. Om den upphandlande myndigheten offentliggör ett för
handsmeddelande på sin upphandlarprofil ska den skicka ett
meddelande till Europeiska unionens publikationsbyrå om att
ett förhandsmeddelande har offentliggjorts på en upphandlar
profil i enlighet med bilaga VIII. Dessa meddelanden ska inne
hålla den information som anges i del A i bilaga V.
2. För selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden un
der konkurrens får upphandlande myndigheter under den cen
trala nivån använda ett förhandsmeddelande som anbudsinfor
dran i enlighet med artikel 26.5, förutsatt att meddelandet upp
fyller samtliga följande krav:
a) Det ska framgå vilka varor, byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet kommer att omfatta.
b) Det ska anges att kontraktstilldelning kommer att ske genom
selektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkur
rens utan att någon ytterligare anbudsinfordran offentliggörs
och att intresserade ekonomiska aktörer ska anmäla sitt in
tresse.
c) Förutom de uppgifter som anges i del B avsnitt I i bilaga V
ska förhandsmeddelandet innehålla de uppgifter som anges i
del B avsnitt II i bilaga V.
d) Meddelandet ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35
dagar och 12 månader före den dag då den inbjudan som
avses i artikel 54.1 avsändes.
Sådana meddelanden ska inte offentliggöras på en upphandlar
profil. Ett eventuellt ytterligare offentliggörande på nationell
nivå enligt artikel 52 får dock göras på en upphandlarprofil.
Den period som omfattas av förhandsmeddelandet ska vara
högst 12 månader från den dag då meddelandet överlämnades
för offentliggörande. För offentliga kontrakt för sociala och an
dra särskilda tjänster får det förhandsmeddelande som avses i
artikel 75.1 b dock omfatta mer än 12 månader.
Artikel 49
Meddelanden om upphandling
Meddelanden om upphandling ska användas som anbudsinfor
dran för alla förfaranden, utan att det påverkar tillämpningen av
artikel 26.5 andra stycket och artikel 32. De ska innehålla de
uppgifter som anges i del C i bilaga V och ska offentliggöras i
enlighet med artikel 51.
Artikel 50
Meddelanden om kontraktstilldelning
1. En upphandlande myndighet ska sända ett meddelande
om kontraktstilldelning om resultatet av upphandlingsförfaran
det senast 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal,
som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har in
gåtts.
Dessa meddelanden ska innehålla de uppgifter som anges i del
D i bilaga V och ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.
2. Om anbudsinfordran för det berörda kontraktet har gjorts
i form av ett förhandsmeddelande och den upphandlande myn
digheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under
den period som omfattas av förhandsmeddelandet, ska medde
landet om kontraktstilldelning innehålla en särskild hänvisning
till detta.
När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 33 ska
den upphandlande myndigheten inte vara skyldig att skicka
något meddelande om resultatet av upphandlingsförfarandet
för varje kontrakt som grundas på ramavtalet. Medlemsstaterna
får fastställa att de upphandlande myndigheterna varje kvartal
ska samla meddelanden om resultaten av upphandlingsförfaran
det för kontrakt som grundas på ramavtalet. I detta fall ska de
upphandlande myndigheterna sända de samlade meddelandena
senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
3. De upphandlande myndigheterna ska sända ett medde
lande om kontraktstilldelning på grundval av ett dynamiskt
inköpssystem senast 30 dagar efter tilldelningen av varje kon
trakt. De får dock gruppera dessa meddelanden per kvartal. I
detta fall ska de sända de samlade meddelandena senast 30
dagar efter utgången av varje kvartal.
4. Viss information som rör kontraktstilldelningen eller in
gåendet av ett ramavtal behöver inte offentliggöras om ett ut
lämnande av sådan information skulle kunna hindra tillämpning
av lagen eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berätti
gade kommersiella intressen för en viss offentlig eller privat
ekonomisk aktör eller motverka sund konkurrens mellan eko
nomiska aktörer.
Artikel 51
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
innehålla de upplysningar som anges i bilaga V i samma format
som standardformulären, inbegripet standardformulär för rättel
ser.
SV
L 94/124
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
63
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
2. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
utarbetas, skickas med elektroniska medel till Europeiska unio
nens publikationsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga
VIII. Meddelandena ska offentliggöras senast fem dagar efter det
att de avsänts. Kostnaderna för Europeiska unionens publika
tionsbyrås offentliggörande av meddelanden ska belasta unio
nen.
3. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50 ska
offentliggöras i sin helhet på det eller de av unionens institu
tioners officiella språk som den upphandlande myndigheten
väljer. Endast den eller de språkversionerna ska gälla. Ett sam
mandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande ska offent
liggöras på de andra officiella språken vid unionens institutio
ner.
4. Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att för
handsmeddelanden i sin helhet samt sammanfattningar av så
dana förhandsmeddelanden enligt artikel 48.2 och den anbuds
infordran som rör ett dynamiskt inköpssystem enligt artikel 34.4
a fortsätter att offentliggöras
a) när det gäller förhandsmeddelanden: i 12 månader eller till
dess att ett meddelande om kontraktstilldelning har motta
gits i enlighet med artikel 50, där det anges att inga ytterli
gare kontrakt kommer att tilldelas under den tolvmånaders
period som omfattas av anbudsinfordran; när det gäller of
fentliga kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster ska
dock det förhandsmeddelande som avses i artikel 75.1 b
fortsätta att offentliggöras till dess att den ursprungligen
angivna giltighetstiden löper ut eller till dess att ett medde
lande om kontraktstilldelning har mottagits i enlighet med
artikel 50, där det anges att inga ytterligare kontrakt kom
mer att tilldelas under den period som omfattas av anbuds
infordran,
b) när det gäller upphandlingar som rör ett dynamiskt inköps
system: under den tid som det dynamiska upphandlings
systemet är giltigt.
5. Den upphandlande myndigheten ska kunna bevisa vilken
dag ett meddelande har avsänts.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande
myndigheten lämna en bekräftelse på att meddelandet har mot
tagits och att den översända informationen har offentliggjorts
och ange dag för offentliggörandet. Denna bekräftelse ska tjäna
som bevis för offentliggörandet.
6. Den upphandlande myndigheten får offentliggöra medde
landen om offentlig upphandling som inte omfattas av de krav
på offentliggörande som fastställs i detta direktiv, under för
utsättning att dessa meddelanden skickas till Europeiska unio
nens publikationsbyrå med elektroniska medel i överensstäm
melse med de format och förfaranden för överföring som anges
i bilaga IXVIII
Artikel 52
Offentliggörande på nationell nivå
1. De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49 och 50
samt informationen i dem får inte offentliggöras på nationell
nivå före den dag då de har offentliggjorts i enlighet med ar
tikel 51. Offentliggörande får dock under alla omständigheter
ske på nationell nivå om den upphandlande myndigheten inte
har underrättats om offentliggörandet inom 48 timmar efter
bekräftelse av mottagandet av meddelandet i enlighet med ar
tikel 51.
2. Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte
innehålla någon annan information än den som finns i medde
landena som skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå
eller offentliggörs på en upphandlarprofil och ska innehålla
uppgift om vilken dag meddelandet skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå eller offentliggjorts på upphandlar
profilen.
3. Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upp
handlarprofil innan ett meddelande har skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå som anger att offentliggörandet sker
i denna form. De ska innehålla en uppgift om vilken dag de har
skickats dit.
Artikel 53
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
1. Den upphandlande myndigheten ska med elektroniska
medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upp
handlingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande
offentliggörs i enlighet med artikel 51, eller den dag då en
inbjudan att bekräfta intresse avsändes. Den webbadress där
upphandlingsdokumenten kan hämtas ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 22.1 andra stycket får de
upphandlande myndigheterna i meddelandet eller inbjudan att
bekräfta intresse ange att berörda upphandlingsdokument kom
mer att översändas på annat sätt än med elektroniska medel i
enlighet med punkt 2 i denna artikel. I sådana fall ska tidsfristen
för inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att de upphandlande myndigheterna avser att tillämpa
artikel 21.2 i detta direktiv, ska de i meddelandet eller inbjudan
att bekräfta intresse ange vilka åtgärder till skydd för uppgifter
nas konfidentiella karaktär som de kräver, och hur tillgång kan
ges till de berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för
inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artiklarna 27.3, 28.6 och 29.1 fjärde stycket.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/125
64
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
2. Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare
som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande
upplysningar om specifikationerna och de kompletterande
handlingarna senast sex dagar före tidsfristen för mottagande
av anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god
tid. Vid det påskyndade förfarande som avses i artiklarna 27.3
och 28.6 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
Artikel 54
Inbjudan till anbudssökande
1. Vid selektiva förfaranden, förfaranden för konkurrenspräg
lad dialog, innovationspartnerskap och förhandlade förfaranden
under konkurrens ska den upphandlande myndigheten sam
tidigt och skriftligen inbjuda alla utvalda anbudssökande att
lämna anbud eller, vid en konkurrenspräglad dialog, att delta i
dialogen.
Om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran i
enlighet med artikel 48.2 ska den upphandlande myndigheten
samtidigt och skriftligen inbjuda de ekonomiska aktörer som
har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intres
serade.
2. Den inbjudan som avses i punkt 1 i den här artikeln ska
innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upp
handlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektro
niska medel. Inbjudan ska åtföljas av upphandlingsdokumenten,
om inte fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa
dokument har getts av skäl som anges i artikel 53.1 andra eller
tredje stycket och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på
annat sätt. Den inbjudan som avses i punkt 1 i den här artikeln
ska också omfatta de uppgifter som anges i bilaga IX.
Artikel 55
Information till anbudssökande och anbudsgivare
1. Den upphandlande myndigheten ska snarast möjligt un
derrätta varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut
som fattas om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett
kontrakt eller tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive
skälen till att den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller
tilldela ett kontrakt efter anbudsinfordran eller att upprepa för
farandet eller inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
2. På begäran av berörd anbudssökande eller anbudsgivare
ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt, och i alla
händelser senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig be
gäran underrätta
a) varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att
ansökan om att delta inte har godtagits,
b) varje anbudsgivare vars anbud avslagits om skälen till att
anbudet inte har godtagits och, i de fall som avses i arti
kel 42.5 och 42.6, skälen till dess beslut om att likvärdighet
inte föreligger eller dess beslut om att byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om
prestanda eller funktion,
c) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
utformningen av och de relativa fördelarna med det valda
anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats
kontraktet eller parterna i ramavtalet,
d) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
genomförandet och framstegen i förhandlingarna och dialo
gen med anbudsgivarna.
3. Den upphandlande myndigheten får besluta att inte lämna
ut viss information som avses i punkterna 1 och 2 och som rör
kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal eller till
träde till ett dynamiskt inköpssystem, om ett utlämnande av
sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen
eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kom
mersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk
aktör, eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska ak
törer.
A v s n i t t 3
V a l a v d e l t a g a r e s a m t t i l l d e l n i n g a v
k o n t r a k t
Artikel 56
Allmänna principer
1. Kontrakt ska tilldelas på grundval av de kriterier som fast
ställs i enlighet med artiklarna 67–69, under förutsättning att
den upphandlande myndigheten i enlighet med artiklarna
59–61 har kontrollerat att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i
meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse och i upphandlingsdokumenten, i förekommande
fall med hänsyn till artikel 45.
b) Anbudet lämnas av en anbudsgivare som inte är utesluten i
enlighet med artikel 57, och som uppfyller de urvalskriterier
som fastställts av den upphandlande myndigheten i enlighet
med artikel 58, och i förekommande fall de icke-diskrimine
rande regler och kriterier som avses i artikel 65.
De upphandlande myndigheterna får besluta att inte tilldela ett
kontrakt till den anbudsgivare som lämnar in det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet om de har fastställt att anbudet inte
överensstämmer med de tillämpliga skyldigheter som avses i
artikel 18.2.
SV
L 94/126
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
65
2. I öppna förfaranden får den upphandlande myndigheten
besluta att bedöma anbud innan den kontrollerar att det inte
föreligger något skäl för uteslutning och att urvalskriterierna
uppfylls i enlighet med artiklarna 57–64. Om den utnyttjar
denna möjlighet ska den se till att kontrollen av att det inte
föreligger något skäl för uteslutning och att urvalskriterierna
uppfylls görs på ett opartiskt och öppet sätt så att inga kontrakt
tilldelas till en anbudsgivare som borde ha uteslutits enligt ar
tikel 57 eller som inte uppfyller de urvalskriterier som den
upphandlande myndigheten har fastställt.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa det förfarande som anges
i första stycket för vissa typer av upphandlingar eller specifika
omständigheter, eller får begränsa det till dessa.
3. Om information eller dokumentation som ska lämnas av
de ekonomiska aktörerna är eller verkar vara ofullständig eller
felaktig eller om särskilda dokument saknas, får den upphand
lande myndigheten, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt
som genomför detta direktiv, begära att de berörda ekonomiska
aktörerna lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer re
levant information eller dokumentation inom en lämplig tids
frist, förutsatt att en sådan begäran görs i full överensstämmelse
med principerna om likabehandling och öppenhet.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 87 för att ändra förteckningen i bilaga X där så
krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har ratifi
cerats av alla medlemsstater eller när de befintliga internatio
nella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
U n d e r a v s n i t t 1
K v a l i t a t i v a u r v a l s k r i t e r i e r
Artikel 57
Skäl för uteslutning
1. Den upphandlande myndigheten ska utesluta en ekono
misk aktör från att delta i ett upphandlingsförfarande om den,
genom kontroll i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61, har
fastställt eller på annat sätt får kännedom om att den ekono
miska aktören har varit föremål för en lagakraftvunnen dom på
en av följande grunder:
a) Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i
artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF ( 1 ).
b) Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i konventionen om
kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen
skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är del
aktiga i (
2
), respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut
2003/568/RIF (
3
), samt korruption enligt definition i den
nationella lagstiftning som är tillämplig på den upphand
lande myndigheten eller den ekonomiska aktören.
c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intres
sen ( 4 ).
d) Terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverk
samhet enligt definitionerna i artiklarna 1 och 3 i rådets
rambeslut 2002/475/RIF (
5
), eller anstiftan av eller medhjälp
till eller försök att begå ett brott i den mening som avses i
artikel 4 i det rambeslutet.
e) Penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG ( 6 ).
f) Barnarbete och andra former av människohandel enligt de
finitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/36/EU (
7
).
Skyldigheten att utesluta en ekonomisk aktör ska också gälla
när den person som den lagakraftvunna domen avser ingår i en
ekonomisk aktörs förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan
eller är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera
detta.
2. En ekonomisk aktör ska uteslutas från att delta i ett upp
handlingsförfarande om den upphandlande myndigheten har
kännedom om att den ekonomiska aktören inte har fullgjort
sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller socialför
säkringsavgifter och när detta har fastställts genom ett dom
stolsavgörande eller ett administrativt beslut med slutlig och
bindande verkan i enlighet med rättsliga bestämmelser i det
land där aktören är etablerad eller i den medlemsstat där den
upphandlande myndigheten finns.
Dessutom får de upphandlande myndigheterna utesluta, eller
kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta, en ekonomisk ak
tör från deltagande i ett upphandlingsförfarande om de på nå
got lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte
har fullgjort sina skyldigheter när det gäller att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/127
( 1 ) Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kam
pen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).
( 2 ) EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.
( 3 ) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen
mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003,
s. 54).
( 4 ) EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
( 5 ) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekäm
pande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 okto
ber 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309,
25.11.2005, s. 15).
( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april
2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om
skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut
2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
66
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Denna punkt ska inte längre tillämpas när den ekonomiska
aktören har fullgjort sina skyldigheter genom att betala eller
ingå en bindande överenskommelse i syfte att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter som förfallit till betalning, i före
kommande fall inklusive upplupen ränta eller böter.
3. Medlemsstaterna får föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkterna 1 och 2 i undantagsfall inte ska tillämpas på
grund av tvingande hänsyn till allmänintresset såsom folkhälsa
eller miljöskydd.
Medlemsstaterna får också föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkt 2 inte ska tillämpas när det skulle vara klart opro
portionellt med en uteslutning, särskilt om de obetalda skatterna
och socialförsäkringsavgifterna endast avser små belopp eller
om den ekonomiska aktören fick kännedom om det exakta
beloppet som skulle betalas till följd av dennes åsidosättande
av sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller social
försäkringsavgifter vid en tidpunkt då aktören inte hade möjlig
het att vidta åtgärder enligt tredje stycket i punkt 2 före ut
gången av tidsfristen för att ansöka om deltagande eller, vid
öppna förfaranden, tidsfristen för inlämnande av anbud.
4. En upphandlande myndighet får utesluta eller kan åläggas
av medlemsstaterna att utesluta en ekonomisk aktör från upp
handlingsförfarandet i någon av följande situationer:
a) Om den upphandlande myndigheten på något lämpligt sätt
kan påvisa åsidosättande av de tillämpliga skyldigheter som
avses i artikel 18.2.
b) Om en ekonomisk aktör befinner sig i konkurs eller är
föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är före
mål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med
borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner
sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande för
farande enligt nationella lagar och andra författningar.
c) Om den upphandlande myndigheten på lämpligt sätt kan
visa att en ekonomisk aktör har gjort sig skyldig till ett
allvarligt fel i yrkesutövningen, som gör att dennes redbarhet
kan ifrågasättas.
d) Om den upphandlande myndigheten har tillräckligt sanno
lika indikationer för att dra slutsatsen att en ekonomisk
aktör har ingått överenskommelser med andra ekonomiska
aktörer som syftar till att snedvrida konkurrensen.
e) Om en intressekonflikt i den mening som avses i artikel 24
inte kan avhjälpas effektivt genom andra, mindre ingripande
åtgärder.
f) Om en snedvridning av konkurrensen genom en ekonomisk
aktörs tidigare deltagande i förberedelserna av upphandlings
förfarandet, enligt artikel 41, inte kan avhjälpas genom an
dra, mindre ingripande åtgärder.
g) Om en ekonomisk aktör har visat allvarliga eller ihållande
brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidi
gare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upp
handlande enhet eller ett tidigare koncessionskontrakt, och
detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i
förtid, lett till skadestånd eller jämförbara påföljder.
h) Om en ekonomisk aktör i allvarlig omfattning har lämnat
oriktiga uppgifter beträffande den information som kan be
gäras för kontroll av att det inte föreligger något skäl för
uteslutning eller av att urvalskriterierna har uppfyllts, har
undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna
de kompletterande handlingar som krävs enligt artikel 59.
i) Om en ekonomisk aktör otillbörligt har försökt att påverka
den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna
sig konfidentiell information som kan ge aktören otillbörliga
fördelar i upphandlingsförfarandet eller av oaktsamhet lämna
vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på
beslut om uteslutning, urval eller tilldelning.
Trots vad som sägs i led b i första stycket får medlemsstaterna
kräva att, eller föreskriva möjligheten att, den upphandlande
myndigheten inte utesluter en ekonomisk aktör i någon av de
situationer som avses i den punkten om den upphandlande
myndigheten har fastställt att den ekonomiska aktören i fråga
kommer att kunna fullgöra kontraktet, med beaktande av till
lämpliga nationella regler och åtgärder avseende fortsatt verk
samhet vid de situationer som avses i led b.
5. De upphandlande myndigheterna ska när som helst under
förfarandet utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att
denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen
före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situatio
ner som avses i punkterna 1 och 2.
När som helst under förfarandet får de upphandlande myndig
heterna utesluta eller åläggas av medlemsstaterna att utesluta en
ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med avseende på
handlingar eller försummelser antingen före eller under för
farandet, befinner sig i någon av de situationer som avses i
punkt 4.
6. En ekonomisk aktör som befinner sig i någon av de si
tuationer som avses i punkterna 1 och 4 får lämna bevis på att
de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga
för att bevisa dennes tillförlitlighet, trots att det föreligger rele
vanta skäl för uteslutning. Om bevisen anses vara tillräckliga ska
den berörda ekonomiska aktören inte uteslutas från upphand
lingsförfarandet.
SV
L 94/128
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
67
I detta syfte ska den ekonomiska aktören bevisa att denne har
ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som orsakats
av brottet eller det allvarliga felet i fråga, att denne har klargjort
förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och
genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna
samt har vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska
och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott
eller allvarliga fel.
De åtgärder som vidtagits av den ekonomiska aktören ska be
dömas med beaktande av allvarlighetsgraden och de särskilda
omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet i fråga.
Om åtgärderna anses vara otillräckliga ska den ekonomiska
aktören informeras om skälen till beslutet.
En ekonomisk aktör som genom en lagakraftvunnen dom har
uteslutits från att delta i upphandlings- eller koncessionstilldel
ningsförfaranden ska under den period som uteslutningen gäller,
enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig, inte ha rätt
att utnyttja den möjlighet som anges i denna punkt.
7. Medlemsstaterna ska i enlighet med lagar och andra för
fattningar samt med hänsyn till unionsrätten fastställa villkoren
för tillämpning av denna artikel. De ska särskilt fastställa den
längsta tillåtna uteslutningsperioden om den ekonomiska aktö
ren inte vidtar några åtgärder enligt punkt 6 för att visa sin
tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den laga
kraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag
då domen meddelades i de fall som avses i punkt 1 och tre år
från dagen för relevant händelse i de fall som avses i punkt 4.
Artikel 58
Urvalskriterier
1. Urvalskriterierna kan avse
a) behörighet att utöva yrkesverksamheten i fråga,
b) ekonomisk och finansiell ställning,
c) teknisk och yrkesmässig kapacitet.
De upphandlande myndigheterna får endast tillämpa kriterierna
i punkterna 2, 3 och 4 på ekonomiska aktörer som krav för
deltagande. De ska begränsa eventuella krav till sådana som är
lämpliga för att se till att anbudssökanden eller anbudsgivaren
har den rättsliga och finansiella förmåga samt att de besitter den
tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det
kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kon
traktsföremålet och stå i proportion till detta.
2. När det gäller behörighet att utöva en yrkesverksamhet får
den upphandlande myndigheten kräva att de ekonomiska aktö
rerna ska vara anslutna till ett av de yrkes- eller branschregister
som finns i den medlemsstat där de är etablerade, enligt vad
som anges i bilaga XI, eller uppfylla övriga krav enligt den
bilagan.
Vid upphandlingsförfaranden för tjänster får den upphandlande
myndigheten kräva, i den utsträckning de ekonomiska aktörerna
måste inneha ett särskilt tillstånd eller vara medlemmar i en
särskild organisation för att kunna tillhandahålla tjänsten i fråga
i sin hemmedlemsstat, att de bevisar att de innehar sådana till
stånd eller är medlemmar i sådana organisationer.
3. När det gäller ekonomisk och finansiell ställning får den
upphandlande myndigheten ställa krav för att se till att de
ekonomiska aktörerna har den nödvändiga ekonomiska och
finansiella kapaciteten att fullgöra kontraktet. I detta syfte får
den upphandlande myndigheten särskilt kräva att de ekono
miska aktörerna har en viss minsta årsomsättning, inklusive
en minsta omsättning inom det område som omfattas av kon
traktet. Dessutom får den upphandlande myndigheten kräva att
de ekonomiska aktörerna tillhandahåller information om sina
bokslut som visar kvoten mellan exempelvis tillgångar och skul
der. Den får också kräva en lämplig nivå på ansvarsförsäkringen
för verksamheten.
Den minsta årliga omsättning som de ekonomiska aktörerna
måste ha får inte överstiga ett belopp som är två gånger så
högt som det uppskattade kontraktsvärdet, utom vid vederbör
ligen motiverade fall såsom avseende speciella risker som är
förknippade med byggentreprenadens, tjänsternas eller varornas
art. Den upphandlande myndigheten ska ange huvudskälen för
ett sådant krav i upphandlingsdokumenten eller den individuella
rapport som avses i artikel 84.
Kvoten mellan exempelvis tillgångar och skulder får beaktas om
den upphandlande myndigheten anger metoderna och kriteri
erna för beaktandet i upphandlingsdokumenten. Metoderna och
kriterierna ska vara transparenta, objektiva och icke-diskrimine
rande.
Om ett kontrakt delas upp i delar ska denna artikel gälla för
varje enskild del. Den upphandlande myndigheten får emellertid
fastställa en minsta årsomsättning som de ekonomiska aktö
rerna måste ha genom hänvisning till en grupp av delar om
den anbudsgivare som tilldelas kontraktet tilldelas flera delar
som ska utföras samtidigt.
Om kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en
förnyad konkurrensutsättning ska det högsta kravet på årlig
omsättning som avses i andra stycket i denna punkt beräknas
på grundval av den förväntade största storleken på de specifika
kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften
inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde. När
det gäller dynamiska inköpssystem ska det högsta kravet på
årlig omsättning som avses i andra stycket beräknas på grundval
av den förväntade största storleken på specifika kontrakt som
ska tilldelas inom ramen för det systemet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/129
68
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
4. När det gäller teknisk och yrkesmässig kapacitet får den
upphandlande myndigheten ställa krav för att se till att de
ekonomiska aktörerna förfogar över nödvändiga personalresur
ser, tekniska resurser och den erfarenhet som krävs för att full
göra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
De upphandlande myndigheterna får särskilt kräva att de ekono
miska aktörerna har tillräcklig erfarenhet, som visas med lämp
liga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt. En upphand
lande myndighet får anta att en ekonomisk aktör inte har nöd
vändig yrkesmässig kapacitet om den upphandlande myndighe
ten har fastställt att den ekonomiska aktören har motstridiga
intressen som kan ha en negativ inverkan på fullgörandet av
kontraktet.
Vid upphandlingsförfaranden för varor som kräver komplette
rande monterings- eller installationsarbeten, tjänster eller bygg
entreprenader får en ekonomisk aktörs yrkesmässiga kapacitet
att tillhandahålla tjänsterna eller utföra installationen eller bygg
entreprenaden bedömas på grundval av yrkeskunnande, effekti
vitet, erfarenhet och tillförlitlighet.
5. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ange de villkor
för deltagande som krävs, vilka kan uttryckas som minimikrav
på förmåga, tillsammans med lämpliga bevis.
Artikel 59
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
1. När anbudsansökningar eller anbud lämnas in ska de upp
handlande myndigheterna godta det europeiska enhetliga upp
handlingsdokumentet som består av en uppdaterad egen för
säkran som preliminärt bevis, i stället för intyg som utfärdats
av myndigheter eller tredje parter om att den berörda ekono
miska aktören uppfyller något av följande villkor:
a) Den ekonomiska aktören befinner sig inte i någon av de
situationer som avses i artikel 57 och där ekonomiska ak
törer ska eller får uteslutas.
b) Den ekonomiska aktören uppfyller de relevanta urvalskrite
rier som har fastställts i enlighet med artikel 58.
c) Den ekonomiska aktören uppfyller i förekommande fall de
objektiva regler och kriterier som har fastställts i enlighet
med artikel 65.
Om den ekonomiska aktören utnyttjar andra enheters kapacitet
i enlighet med artikel 63 ska det europeiska enhetliga upphand
lingsdokumentet också innehålla de uppgifter som avses i första
stycket i denna punkt för sådana enheter.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska bestå av
en formell förklaring där den ekonomiska aktören uppger att
relevanta skäl för uteslutning inte föreligger och/eller att rele
vanta urvalskriterier är uppfyllda, och ska tillhandahålla relevant
information som den upphandlande myndigheten begärt. Det
ska också innehålla information om vilken myndighet eller
tredje part som ansvarar för att utfärda kompletterande doku
ment, och en formell förklaring om att den ekonomiska aktören
på begäran och utan dröjsmål kan lägga fram dessa komplette
rande dokument.
Om den upphandlande myndigheten direkt kan få tillgång till
de kompletterande dokumenten via en databas i enlighet med
punkt 5, ska det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet
också innehålla den information som krävs för detta, till ex
empel databasens webbadress, identifieringsuppgifter och, i före
kommande fall, den förklaring om samtycke som krävs.
Ekonomiska aktörer får återanvända ett europeiskt enhetligt
upphandlingsdokument som redan har använts i ett tidigare
upphandlingsförfarande, förutsatt att de bekräftar att infor
mationen däri fortfarande är korrekt.
2. Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska
upprättas på grundval av ett standardformulär. Kommissionen
ska fastställa det standardformuläret genom genomförandeakter.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det gransk
ningsförfarande som avses i artikel 89.3.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska endast
utfärdas i elektronisk form.
3. Trots vad som sägs i artikel 92 ska kommissionen se över
den praktiska tillämpningen av det europeiska enhetliga upp
handlingsdokumentet med hänsyn till den tekniska utvecklingen
av databaser i medlemsstaterna, och avge en rapport om detta
till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2017.
Kommissionen ska, där så är lämpligt, utarbeta förslag till lös
ningar för att optimera den gränsöverskridande åtkomsten till
sådana databaser och användningen av certifikat och intyg på
den inre marknaden.
4. En upphandlande myndighet får när som helst under för
farandet anmoda anbudssökande och anbudsgivare att lämna in
samtliga eller delar av de kompletterande dokumenten, när detta
är nödvändigt för att se till att förfarandet genomförs på ett
korrekt sätt.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar kontraktet, med
undantag för kontrakt som grundar sig på ramavtal om sådana
kontrakt ingås i enlighet med artikel 33.3 eller artikel 33.4 a,
ska den kräva att den anbudsgivare som myndigheten har be
slutat tilldela kontraktet lämnar in uppdaterade kompletterande
dokument i enlighet med artikel 60 och i förekommande fall
artikel 62. Den upphandlande myndigheten får uppmana de
ekonomiska aktörerna att komplettera eller förtydliga inlämnade
intyg som tagits emot i enlighet med artiklarna 60 och 62.
SV
L 94/130
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
69
5. Trots vad som sägs i punkt 4 ska ekonomiska aktörer inte
vara tvungna att lägga fram kompletterande dokument eller
andra skriftliga bevis om och i den mån som den upphandlande
myndigheten har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg
eller relevant information direkt via en nationell databas i någon
medlemsstat, exempelvis ett nationellt upphandlingsregister, Vir
tual Company Dossier, ett system för elektronisk dokumentlag
ring eller ett kvalificeringssystem.
Trots vad som sägs i punkt 4 ska ekonomiska aktörer inte vara
tvungna att lägga fram kompletterande dokument, om den upp
handlande myndighet som har tilldelat kontraktet eller ingått
ramavtalet redan har dessa dokument.
Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna se till att
databaser som innehåller relevant information om ekonomiska
aktörer och som är tillgängliga för upphandlande myndigheter i
det egna landet också och på samma villkor är tillgängliga för
upphandlande myndigheter i andra medlemsstater.
6. Medlemsstaterna ska i e-Certis uppdatera och tillgänglig
göra en fullständig förteckning över databaser med relevant
information om ekonomiska aktörer som upphandlande myn
digheter från andra medlemsstater kan ta del av. Medlemssta
terna ska på begäran från andra medlemsstater överlämna all
information om de databaser som avses i denna artikel.
Artikel 60
Bevismedel
1. De upphandlande myndigheterna får kräva intyg, försäk
ringar och andra bevismedel enligt punkterna 2, 3 och 4 i
denna artikel och bilaga XII som bevis för att det inte föreligger
något skäl för uteslutning enligt artikel 57 och för att urval
skriterierna enligt artikel 58 har uppfyllts.
Den upphandlande myndigheten får inte kräva andra bevis
medel än dem som anges i denna artikel och i artikel 62.
När det gäller artikel 63 får de ekonomiska aktörerna använda
alla lämpliga medel för att bevisa för den upphandlande myn
digheten att de kommer att förfoga över nödvändiga resurser.
2. De upphandlande myndigheterna ska godta följande intyg
som tillräckligt bevis på att inga av de situationer som anges i
artikel 57 är tillämpliga på den ekonomiska aktören:
a) När det gäller punkt 1 i den artikeln, uppvisande av ett
utdrag från ett relevant register, såsom utdrag ur brottsregis
ter, eller om det inte finns, ett likvärdigt dokument som
utfärdats av en behörig rättslig eller administrativ myndighet
i ursprungsmedlemsstaten eller ursprungslandet eller i det
land där den ekonomiska aktören är etablerad, som visar
att dessa krav är uppfyllda.
b) När det gäller punkterna 2 och 4 b i den artikeln, ett intyg
utfärdat av den behöriga myndigheten i den berörda med
lemsstaten eller det berörda landet.
Om medlemsstaten eller landet i fråga inte utfärdar några så
dana dokument eller intyg, eller om dessa dokument och intyg
inte omfattar alla situationer som anges i artikel 57.1, 57.2 och
57.4 b, får de ersättas av en försäkran under ed eller, i med
lemsstater eller länder som saknar bestämmelser om försäkran
under ed, av en högtidlig försäkran som den behöriga personen
avlägger inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet,
notarius publicus eller en godkänd yrkesorganisation i ur
sprungsmedlemsstaten eller ursprungslandet eller i den med
lemsstat eller det land där den ekonomiska aktören är etablerad.
En medlemsstat ska i relevanta fall lämna en officiell förklaring
där det framgår att de dokument eller intyg som avses i denna
punkt inte har utfärdats eller att de inte omfattar alla situationer
som anges i artikel 57.1, 57.2 och 57.4 b. Sådana officiella
förklaringar ska göras tillgängliga genom det online-verktyg
för tillhandahållande av intyg och certifikat (e-Certis) som avses
i artikel 61.
3. Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella
ställning kan som regel utgöras av en eller flera av de referenser
som anges i del I i bilaga XII.
Om en ekonomisk aktör av godtagbara skäl inte kan uppvisa de
referenser som den upphandlande myndigheten begär, får aktö
ren bevisa sin ekonomiska och finansiella ställning med varje
annan handling som den upphandlande myndigheten finner
lämplig.
4. Bevis på en ekonomisk aktörs tekniska kapacitet får läm
nas i en eller flera av de former som anges i del II i bilaga XII,
beroende på de aktuella byggentreprenadernas, varornas eller
tjänsternas art, kvantitet eller betydelse och ändamål.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information som rör skäl för uteslutning enligt arti
kel 57, anbudsgivares behörighet att utföra yrkesverksamhet
samt finansiella och tekniska kapacitet enligt artikel 58 och
alla upplysningar som rör bevismedel enligt denna artikel.
Artikel 61
Online-verktyg för tillhandahållande av intyg och certifikat
(e-Certis)
1. För att underlätta gränsöverskridande upphandling ska
medlemsstaterna se till att den information om intyg och andra
skriftliga bevis som registreras i det av kommissionen inrättade
e-Certis uppdateras kontinuerligt.
2. De upphandlande myndigheterna ska ha tillgång till e-
Certis och ska i första hand kräva den typ av intyg och skriftliga
bevis som e-Certis innehåller.
3. Kommissionen ska göra alla språkversioner av det euro
peiska enhetliga upphandlingsdokumentet tillgängliga i e-Certis.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/131
70
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Artikel 62
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
1. Om en upphandlande myndighet kräver uppvisande av
intyg utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska
aktören iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive till
gänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska den hän
visa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta euro
peiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Den upphandlande myndigheten ska godta likvärdiga intyg från
organ i andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis
om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder om den berörda ekono
miska aktören inte hade möjlighet att erhålla intygen inom
gällande tidsfrister och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska
aktören, förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar att de
föreslagna kvalitetssäkringsåtgärderna överensstämmer med de
kvalitetssäkringsstandarder som krävs.
2. Om en upphandlande myndighet kräver uppvisande av
intyg utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska
aktören iakttar vissa miljöledningssystem eller miljölednings
standarder ska den hänvisa till unionens miljölednings- och
miljörevisionsordning (Emas) eller till andra miljöledningssystem
som erkänns i enlighet med artikel 45 i 1221/2009 eller andra
miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska el
ler internationella standarder från ackrediterade organ. Den upp
handlande myndigheten ska godta likvärdiga intyg från organ i
andra medlemsstater.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
sådana intyg utfärdade eller erhålla dem inom gällande tidsfris
ter och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören ska
den upphandlande myndigheten också godta andra bevis om
miljöledningsåtgärder, förutsatt att den ekonomiska aktören be
visar att dessa åtgärder är likvärdiga med dem som krävs i det
tillämpliga miljöledningssystemet eller den tillämpliga miljöled
ningsstandarden.
3. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
i enlighet med artikel 86 lämna all information om de hand
lingar som har uppvisats som bevis på att de kvalitets- och
miljöstandarder som avses i punkterna 1 och 2 är uppfyllda.
Artikel 63
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
1. När det gäller de kriterier för ekonomisk och finansiell
ställning som anges i artikel 58.3 och de kriterier för teknisk
och yrkesmässig kapacitet som anges i artikel 58.4, får en eko
nomisk aktör vid behov och i ett visst kontrakt utnyttja andra
enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbin
delserna mellan den ekonomiska aktören och dessa enheter. När
det gäller de kriterier avseende utbildnings- och yrkeskvalifika
tioner som anges i del II led f i bilaga XII, eller avseende
relevant yrkeserfarenhet, får de ekonomiska aktörerna emellertid
endast åberopa andra enheters kapacitet om samma enheter
kommer att utföra de byggentreprenader eller tjänster för vilka
denna kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill åberopa
andra enheters kapacitet ska denne bevisa för den upphandlande
myndigheten att den kommer att förfoga över de nödvändiga
resurserna, exempelvis genom att lägga fram ett åtagande från
enheterna i fråga rörande detta.
Den upphandlande myndigheten ska i enlighet med artiklarna
59, 60 och 61 kontrollera om de enheter vars kapacitet den
ekonomiska aktören avser att utnyttja uppfyller relevanta urval
skriterier och om det finns skäl för uteslutning i enlighet med
artikel 57. Den upphandlande myndigheten får begära att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet som inte uppfyller ett
relevant urvalskriterium eller för vilken det föreligger obligato
riska skäl för uteslutning. Den upphandlande myndigheten får
begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande myndigheten kräva att den ekonomiska aktören
och de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet
av kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 19.2 åberopa resurserna hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
2. När det gäller kontrakt avseende byggentreprenader, tjäns
tekontrakt och monterings- eller installationsarbeten inom ra
men för ett varukontrakt, får den upphandlande myndigheten
kräva att vissa kritiska uppgifter ska utföras direkt av anbuds
givaren eller om anbud lämnas in av en grupp av ekonomiska
aktörer i enlighet med artikel 19.2, en deltagare i gruppen.
Artikel 64
Officiella förteckningar över godkända ekonomiska aktörer
och certifiering genom offentligrättsliga eller privaträttsliga
organ
1. Medlemsstaterna får fastställa eller upprätthålla antingen
officiella förteckningar över godkända entreprenörer, varuleve
rantörer eller tjänsteleverantörer eller införa en certifiering ge
nom certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifierings
standarder i den mening som avses i bilaga VII.
De ska till kommissionen och övriga medlemsstater meddela
adressen till certifieringsorganet eller till det organ som har
ansvar för de officiella förteckningar till vilka en begäran om
registrering ska sändas.
2. Medlemsstaterna ska anpassa villkoren för registrering i de
officiella förteckningar som avses i punkt 1 samt villkoren för
utfärdande av certifikat genom certifieringsorgan till bestämmel
serna i detta underavsnitt.
SV
L 94/132
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
71
Medlemsstaterna ska också anpassa dessa villkor till artikel 63
när det gäller ansökningar om registrering från ekonomiska
aktörer som ingår i en grupp och som gör gällande att de
kan utnyttja resurser som ställs till deras förfogande av andra
företag i gruppen. Dessa ekonomiska aktörer ska i så fall bevisa
för den myndighet som upprättar den officiella förteckningen
att de förfogar över dessa resurser under hela den tid som
registreringsintyget i den officiella förteckningen är giltigt och
att dessa företag under denna tid fortsätter att uppfylla de vill
kor för kvalitativt urval enligt den officiella förteckningen eller
certifikatet som dessa aktörer åberopar för att registreras.
3. De ekonomiska aktörer som är registrerade i officiella för
teckningar eller har ett certifikat får vid varje upphandlingstill
fälle för den upphandlande myndigheten visa ett registrering
sintyg utfärdat av den behöriga myndigheten eller ett certifikat
utfärdat av ett behörigt certifieringsorgan.
Dessa intyg eller certifikat ska innehålla de referenser som möj
liggjort registrering/certifiering av de ekonomiska aktörerna
samt klassificering enligt den officiella förteckningen.
4. En registrering i en officiell förteckning eller ett certifikat
utfärdat av certifieringsorganet ska innebära en presumtion om
lämplighet med avseende på de krav för kvalitativt urval som
omfattas av den officiella förteckningen eller certifikatet.
5. Information som kan utläsas från registreringen i officiella
förteckningar eller certifieringen får inte ifrågasättas utan moti
vering. När det gäller betalning av socialförsäkringsavgifter och
skatter får ytterligare ett intyg från registrerade ekonomiska
aktörer krävas vid varje upphandlingstillfälle.
Upphandlande myndigheter i andra medlemsstater ska endast
tillämpa punkt 3 och första stycket i denna punkt till förmån
för ekonomiska aktörer som är etablerade i den medlemsstat
som för den officiella förteckningen.
6. Kraven på bevis för de kriterier för kvalitativt urval som
ingår i den officiella förteckningen eller certifikatet ska överens
stämma med artikel 60 och vid behov artikel 62. För registre
ring av ekonomiska aktörer från andra medlemsstater i en offi
ciell förteckning eller för certifiering får det inte krävas ytterli
gare bevis eller uppgifter utöver vad som krävs av inhemska
ekonomiska aktörer.
De ekonomiska aktörerna kan när som helst begära registrering
i en officiell förteckning eller utfärdande av ett certifikat. De ska
inom rimlig tid underrättas om det beslut som fattats av den
myndighet som upprättar den officiella förteckningen eller av
det behöriga certifieringsorganet.
7. En sådan registrering eller certifiering får dock inte åläggas
ekonomiska aktörer i andra medlemsstater för att de ska kunna
delta i en offentlig upphandling. Den upphandlande myndighe
ten ska godkänna likvärdiga certifikat från organ som är etable
rade i andra medlemsstater. De ska även godta andra likvärdiga
bevismedel.
8. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information om de handlingar som uppvisats som
bevis för att en ekonomisk aktör uppfyller kraven för att regi
streras i den officiella förteckningen över godkända ekonomiska
aktörer eller som bevis för att ekonomiska aktörer från andra
medlemsstater har en likvärdig certifiering.
U n d e r a v s n i t t 2
M i n s k n i n g a v a n t a l e t a n b u d s s ö k a n d e , a n b u d s
g i v a r e o c h l ö s n i n g a r
Artikel 65
Minskning av antalet i övrigt kvalificerade anbudssökande
som inbjuds att delta
1. Vid selektiva och förhandlade förfaranden under konkur
rens samt i konkurrenspräglad dialog och innovationspartner
skap får den upphandlande myndigheten begränsa det antal
anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och som den
kommer att inbjuda att lämna anbud eller att delta i en dialog,
under förutsättning att det finns ett minimiantal kvalificerade
anbudssökande, i enlighet med punkt 2.
2. Den upphandlande myndigheten ska i meddelandet om
upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse ange de ob
jektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som den
kommer att tillämpa, liksom det lägsta antalet anbudssökande
som den kommer att inbjuda samt, i förekommande fall, det
högsta antalet.
Vid selektivt förfarande ska det lägsta antalet vara fem. Vid
förhandlat förfarande under konkurrens och i den konkur
renspräglade dialogen och innovationspartnerskapet ska det
lägsta antalet anbudssökande vara tre. Under alla omständighe
ter ska antalet anbudssökande vara tillräckligt stort för att verk
lig konkurrens ska kunna garanteras.
Den upphandlande myndigheten ska inbjuda åtminstone så
många anbudssökande som det lägsta antal som fastställts.
Om antalet anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och
miniminivåerna i enlighet med artikel 58.5 är lägre än minimi
antalet får den upphandlande myndigheten emellertid fortsätta
förfarandet genom att inbjuda de anbudssökande som har den
erforderliga kapaciteten. Den upphandlande myndigheten får
inte i förfarandet inbegripa ekonomiska aktörer som inte har
begärt att få delta eller anbudssökande som inte har den erfor
derliga kapaciteten.
Artikel 66
Minskning av antalet anbud och lösningar
Om en upphandlande myndighet utnyttjar den möjlighet som
anges i artikel 29.6 att begränsa antalet anbud som det ska
förhandlas om eller den möjlighet som anges i artikel 30.4
att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras, ska den
göra denna begränsning på grundval av de tilldelningskriterier
som den har angett i upphandlingsdokumenten. I slutfasen
måste antalet vara tillräckligt stort för att garantera verklig kon
kurrens, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal
anbud, lösningar eller lämpliga anbudssökande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/133
72
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
U n d e r a v s n i t t 3
K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g
Artikel 67
Tilldelningskriterier
1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstift
ning och andra författningar avseende priset på vissa varor eller
ersättning för vissa tjänster ska de upphandlande myndigheterna
basera tilldelningen av offentliga kontrakt på det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet.
2. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upp
handlande myndighetens synvinkel ska fastställas på grundval
av priset eller kostnaden genom en analys av kostnadseffektivi
tet, exempelvis en analys av livscykelkostnader i enlighet med
artikel 68, och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris
och kvalitet, vilket ska bedömas på grundval av kriterier såsom
kvalitetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter, som är
kopplade till föremålet för det offentliga kontraktet i fråga.
Sådana kriterier kan omfatta t.ex.
a) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktio
nella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på
samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och inno
vativa egenskaper och handel och villkoren för handel,
b) organisation av samt kvalifikationer och erfarenheter hos den
personal som utses att verkställa kontraktet, om kvaliteten
på den personal som utsetts på ett betydande sätt kan på
verka nivån på kontraktets fullgörande, eller
c) eftermarknadsservice och tekniskt stöd samt leveransvillkor,
såsom leveransdag, leveransprocess och leveranstid eller tid
för fullgörandet.
Kostnadselementet kan också ha formen av ett fast pris eller en
fast kostnad där de ekonomiska aktörerna enbart konkurrerar i
fråga om kvalitetskriterier.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myndighe
terna inte får använda enbart priset eller kostnaden som det
enda tilldelningskriteriet eller begränsa användningen till vissa
kategorier av upphandlande myndigheter eller vissa typer av
kontrakt.
3. Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremå
let för det offentliga kontraktet om de avser de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen
för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras
livscykel, inklusive faktorer som berör
a) byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika
produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess, eller
b) en specifik process i ett senare skede av deras livscykel,
även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
4. Tilldelningskriterierna får inte ha den effekten att de ger
den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet. De ska
garantera en effektiv och rättvis konkurrens och kompletteras
med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera
de uppgifter som lämnas av anbudsgivarna med tanke på en
bedömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
I tveksamma fall ska den upphandlande myndigheten effektivt
kontrollera om de uppgifter och bevis som har lämnats av
anbudsgivarna är korrekta.
5. Den upphandlande myndigheten ska ange i upphandlings
dokumenten, hur de olika kriterierna kommer att viktas inbör
des vid bedömningen av vilket anbud som är ekonomiskt mest
fördelaktigt, utom om detta fastställs endast på grundval av
priset.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning.
Om viktning inte är möjlig av objektiva skäl ska den upphand
lande myndigheten ange kriterierna i fallande prioritetsordning.
Artikel 68
Livscykelkostnader
1. Livscykelkostnader ska i den mån som det är relevant
omfatta delar av eller alla följande kostnader under en varas,
tjänsts eller byggentreprenads livscykel:
a) Kostnader som betalas av den upphandlande myndigheten
eller andra användare, såsom
i) kostnader för förvärv,
ii) användningskostnader, som förbrukning av energi och
andra resurser,
iii) underhållskostnader,
iv) kostnader vid livslängdens slut, såsom insamlings- och
återvinningskostnader.
b) Kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter som är
kopplade till varor, tjänster eller byggentreprenader under
deras livscykel, under förutsättning att deras penningvärde
kan fastställas och kontrolleras. Dessa kostnader kan inne
fatta kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra föro
renande ämnen samt andra klimatanpassningskostnader.
2. När en upphandlande myndighet bedömer kostnaderna
med utgångspunkt från ett livscykelskostnadsperspektiv, ska
den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som an
budsgivarna ska lämna och den metod som den upphandlande
myndigheten på grundval av dessa uppgifter kommer att an
vända för att fastställa livscykelkostnaderna.
SV
L 94/134
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
73
Den metod som används för bedömningen av kostnader som
kan tillskrivas externa miljöeffekter ska uppfylla följande villkor:
a) Den grundas på objektivt verifierbara och icke-diskrimine
rande kriterier. Den ska inte på ett otillbörligt sätt gynna
eller missgynna vissa ekonomiska aktörer, särskilt om den
inte har utvecklats för upprepad eller löpande användning.
b) Den ska vara tillgänglig för alla berörda parter.
c) De uppgifter som krävs ska kunna tillhandahållas med rim
liga ansträngningar av normalt omdömesgilla ekonomiska
aktörer, inkluderat ekonomiska aktörer från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller andra internationella avtal
som unionen är bunden av.
3. När en gemensam metod för beräkning av livscykelkost
nader har gjorts obligatorisk genom en unionslagstiftningsakt
ska den gemensamma metoden tillämpas för bedömningen av
livscykelkostnader.
En förteckning över sådana lagstiftningsakter och, om så är
nödvändigt, de delegerade akter som kompletterar dem återfinns
i bilaga XIII. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delege
rade akter enligt artikel 87 avseende uppdatering av denna för
teckning när sådana uppdateringar är nödvändiga till följd av att
det har antagits ny lagstiftning som gör en gemensam metod
obligatorisk eller av att befintliga rättsakter har upphävts eller
ändrats.
Artikel 69
Onormalt låga anbud
1. Den upphandlande myndigheten ska begära att de ekono
miska aktörerna lämnar förklaringar om de priser eller kost
nader som föreslås i anbudet, om anbuden förefaller vara onor
malt låga i förhållande till byggentreprenaderna, varorna eller
tjänsterna.
2. De förklaringar som avses i punkt 1 kan särskilt beröra
a) besparingar avseende sättet att tillverka varorna, sättet att
tillhandahålla tjänsterna eller byggmetoderna,
b) tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden
som anbudsgivaren kan räkna med för att leverera varor,
tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenaden,
c) originaliteten i de varor, tjänster eller byggentreprenader som
föreslås av anbudsgivaren,
d) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 18.2,
e) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 71,
f) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
3. Den upphandlande myndigheten ska bedöma de uppgifter
som lämnats efter att ha hört anbudsgivaren. Den får endast
förkasta anbudet när de ingivna bevisen inte på ett tillfredsstäl
lande sätt förklarar de låga priser eller kostnader som föreslagits,
med hänsyn till de faktorer som avses i punkt 2.
Den upphandlande myndigheten ska förkasta anbudet när den
har fastställt att anbudet är onormalt lågt på grund av att det
inte uppfyller de tillämpliga skyldigheter som avses i arti
kel 18.2.
4. Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud
är onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter
samråd med anbudsgivaren och om denne inom en rimlig tids
frist som fastställs av den upphandlande myndigheten inte kan
bevisa att det berörda stödet är förenligt med den inre mark
naden i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget.
Om den upphandlande myndigheten förkastar ett anbud under
dessa omständigheter, ska den underrätta kommissionen om
detta.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
och inom ramen för administrativt samarbete lämna all infor
mation som de förfogar över, såsom lagar, förordningar, allmänt
tillämpliga kollektivavtal eller nationella tekniska standarder, om
de bevis och dokument som uppvisats med avseende på de
uppgifter som anges i punkt 2.
KAPITEL IV
Fullgörande av kontrakt
Artikel 70
Villkor för fullgörande av kontrakt
En upphandlande myndighet får ställa särskilda krav på hur
kontraktet ska fullgöras, under förutsättning att de är kopplade
till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 67.3
och anges i anbudsinfordran eller upphandlingsdokumenten.
Dessa krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, mil
jörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Artikel 71
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 18.2 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I upphandlingsdokumenten får en upphandlande myndig
het begära eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att
anbudsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som
kan komma att läggas ut på tredje part samt vilka underleve
rantörer som föreslås.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/135
74
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
3. Medlemsstaterna får föreskriva att den upphandlande
myndigheten, på begäran av underleverantören och när kon
traktets art så tillåter, ska överföra betalningar direkt till under
leverantören för tjänster, varor eller byggentreprenader som har
tillhandahållits till den ekonomiska aktör som har tilldelats
kontraktet (huvudentreprenören). Sådana åtgärder får omfatta
lämpliga mekanismer för att huvudentreprenören ska kunna
bestrida felaktiga betalningar. Arrangemangen för betalningssät
tet ska anges i upphandlingsdokumenten.
4. Punkterna -1-3 påverkar inte frågan om huvudentreprenö
rens ansvar.
5. Vid byggentreprenadkontrakt och i fråga om tjänster som
ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av den
upphandlande myndigheten, efter det att kontraktet tilldelats
och senast då fullgörandet av kontraktet inleds, ska den upp
handlande myndigheten kräva att huvudentreprenören till den
upphandlande myndigheten uppger namn på, kontaktuppgifter
till och legala ställföreträdare för sina underleverantörer som
deltar i sådana byggentreprenader eller tjänster, i den mån de
är kända vid den tidpunkten. Den upphandlande myndigheten
ska kräva att huvudentreprenören underrättar den upphand
lande myndigheten om varje ändring av dessa uppgifter under
kontraktets löptid samt om de uppgifter som begärs för alla nya
underleverantörer som huvudentreprenören därefter engagerar i
sådana byggentreprenader eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga huvudentreprenören att tillhandahålla de begärda upp
gifterna.
Om det är nödvändigt med avseende på punkt 6 b i den här
artikeln ska de begärda uppgifterna åtföljas av en egen försäkran
från underleverantören i enlighet med artikel 59. I genomföran
deåtgärderna enligt punkt 8 i den här artikeln får föreskrivas att
underleverantörer som tillkommer efter tilldelningen av kon
traktet ska tillhandahålla intyg och andra kompletterande doku
ment i stället för en egen försäkran.
Det första stycket ska inte gälla för varuleverantörer.
Den upphandlande myndigheten får utvidga eller kan av med
lemsstater åläggas att utvidga skyldigheterna enligt första styc
ket, exempelvis till
a) varukontrakt, till tjänstekontrakt som inte avser tjänster som
ska tillhandahållas vid anläggningarna under direkt tillsyn av
den upphandlande myndigheten eller till varuleverantörer
som deltar i byggentreprenader eller tjänstekontrakt,
b) underleverantörer till huvudentreprenörens underleverantö
rer, eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
6. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 18.2 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella lagstiftning föreskriver en
mekanism med solidariskt ansvar för underleverantörer och
huvudentreprenören ska den berörda medlemsstaten se till
att de relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med
villkoren i artikel 18.2.
b) De upphandlande myndigheterna får i enlighet med artik
larna 59, 60 och 61 kontrollera eller får av medlemsstater
åläggas att kontrollera om det finns skäl för uteslutning av
underleverantörer enligt artikel 57. I sådana fall ska den
upphandlande myndigheten begära att den ekonomiska ak
tören byter ut en underleverantör för vilken kontrollen har
visat att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning. Den
upphandlande myndigheten får begära eller får av en med
lemsstat åläggas att begära att den ekonomiska aktören byter
ut en underleverantör för vilken kontrollen har visat att det
föreligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
7. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetal
ning till underleverantörer, exempelvis genom att föreskriva di
rektbetalning till underleverantörer utan att de behöver begära
sådan direktbetalning.
8. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 3, 5 eller 6 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande myndigheter eller ekonomiska ak
törer eller från och med vissa belopp.
Artikel 72
Ändring av kontrakt under löptiden
1. Kontrakt och ramavtal får ändras utan nytt upphandlings
förfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga upphandlingsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta pris
ändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
traktets eller ramavtalets övergripande karaktär är inte till
låtna.
b) För kompletterande byggentreprenader, tjänster eller varor
från den ursprunglige entreprenören som har blivit nödvän
diga och som inte ingår i den ursprungliga upphandlingen, i
de fall ett byte av entreprenör
SV
L 94/136
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
75
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl såsom krav
på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befint
lig utrustning, tjänster eller installationer som upphand
lats vid den ursprungliga upphandlingen, och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande enheten.
Eventuella prisökningar får dock inte vara högre än 50 % av
värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera successiva
ändringar görs ska denna begränsning tillämpas på värdet av
varje ändring. Sådana på varandra följande ändringar ska inte
syfta till att kringgå detta direktiv.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändringen har uppstått till följd av omstän
digheter som en omdömesgill upphandlande myndighet
inte kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att kontraktets övergripande ka
raktär ändras.
iii) Eventuella prisökningar är inte högre än 50 % av värdet
på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet. Om flera
successiva ändringar görs ska denna begränsning tilläm
pas på värdet av varje ändring. Sådana på varandra föl
jande ändringar ska inte syfta till att kringgå detta direk
tiv.
d) Om den entreprenör som den upphandlande myndigheten
ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny
entreprenör, till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe
till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp,
sammanslagningar, förvärv eller insolvens, under för
utsättning att detta inte medför andra väsentliga änd
ringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå till
lämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande myndigheten själv tar på sig hu
vudentreprenörens skyldigheter gentemot dennes under
leverantörer om denna möjlighet föreligger enligt natio
nell lagstiftning i enlighet med artikel 71.
e) Om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande myndigheter som har ändrat ett kontrakt i de fall
som anges i leden b och c i denna punkt ska offentliggöra ett
meddelande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Ett
sådant meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i del G
i bilaga V och ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.
2. Dessutom får kontrakt ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i leden 4 a–d är uppfyllda,
utan något nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta
direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdena i artikel 4, och
ii) 10 % av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- och
varukontrakt och lägre än 15 % av det ursprungliga kontrak
tets värde för byggentreprenadkontrakt.
Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavta
lets övergripande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar
görs ska värdet bedömas på grundval av det samlade nettovär
det av dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det pris som nämns i punk
terna 2 och 1 b och c ska det uppdaterade priset vara referen
svärdet när kontraktet omfattar en indexeringsklausul.
4. En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal under dess
löptid ska anses vara väsentlig i den mening som avses i punkt
1 e om ändringen innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin
art skiljer sig väsentligt från det kontrakt eller ramavtal som
ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar punkterna 1 och
2 ska en ändring i alla händelser anses vara väsentlig om ett
eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga upphandlingsförfarandet, skulle ha
medfört att andra anbudssökande getts tillträde än de som
ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som ur
sprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i upphandlingsförfarandet.
b) Ändringen innebär att kontraktets eller ramavtalets ekono
miska jämvikt ändras till förmån för entreprenören på ett
sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller
ramavtalet.
c) Ändringen medför att kontraktets eller ramavtalets omfatt
ning utvidgas betydligt.
d) Om den entreprenör som den upphandlande myndigheten
ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny
entreprenör i andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta di
rektiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna i ett
offentligt kontrakt eller ett ramavtal under löptiden än de som
avses i punkterna 1 och 2.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/137
76
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Artikel 73
Uppsägning av kontrakt
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
åtminstone under följande omständigheter och enligt de villkor
som fastställs i tillämplig nationell rätt har möjlighet att säga
upp ett offentligt kontrakt under dess löptid, när
a) kontraktet har varit föremål för en väsentlig ändring som
skulle ha krävt ett nytt upphandlingsförfarande enligt arti
kel 72,
b) entreprenören vid kontraktstilldelningen befann sig i någon
av de situationer som avses i artikel 57.1 och därför borde
ha uteslutits från upphandlingsförfarandet,
c) kontraktet inte borde ha tilldelats entreprenören på grund av
att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt för
dragen och detta direktiv enligt vad som fastställts av Euro
peiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med
artikel 258 i EUF-fördraget.
AVDELNING III
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 74
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster
Offentliga kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjäns
ter som anges i bilaga XIV ska tilldelas i enlighet med detta
kapitel när värdet på kontrakten uppgår till eller överstiger det
tröskelvärde som anges i artikel 4 d.
Artikel 75
Offentliggörande av meddelanden
1. De upphandlande myndigheterna som har för avsikt till
dela ett offentligt kontrakt för de tjänster som avses i artikel 74
ska informera om detta på något av följande sätt:
a) Genom ett meddelande om upphandling, som ska innehålla
den information som anges i del H i bilaga V i enlighet med
de standardformulär som avses i artikel 51 eller
b) genom ett förhandsmeddelande, som ska offentliggöras kon
tinuerligt och innehålla den information som avses i del I i
bilaga V. Det ska av förhandsmeddelandet särskilt framgå
vilka typer av tjänster som kontrakten kommer att omfatta.
Det ska ange att kontraktstilldelning kommer att ske utan
ytterligare offentliggörande och att intresserade ekonomiska
aktörer ska anmäla sitt intresse skriftligt.
Det första stycket gäller dock inte om ett förhandlat förfarande
utan föregående meddelande om upphandling hade kunnat an
vändas i enlighet med artikel 32 för tilldelning av ett offentligt
tjänstekontrakt.
2. De upphandlande myndigheter som har tilldelat ett offent
ligt kontrakt för de tjänster som avses i artikel 74 ska informera
om resultaten av upphandlingsförfarandet genom ett medde
lande om kontraktstilldelning som ska innehålla den infor
mation som avses i del J i bilaga V i enlighet med det stan
dardformulär som avses i artikel 51. De får dock samla dessa
meddelanden per kvartal. I detta fall ska de sända de samlade
meddelandena senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
3. De standardformulär som avses i punkterna 1 och 2 i
denna artikel ska fastställas av kommissionen genom genom
förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
4. De meddelanden som avses i denna artikel ska offentlig
göras i enlighet med artikel 51.
Artikel 76
Principer för tilldelning av kontrakt
1. Medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning
av kontrakt som omfattas av detta kapitel för att se till att de
upphandlande myndigheterna följer principerna om öppenhet
och likabehandling av ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna
kan själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så
länge dessa regler gör det möjligt för de upphandlande myn
digheterna att ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjäns
terna i fråga.
2. Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndig
heterna får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet,
kontinuitet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och om
fattning, olika användarkategoriers specifika behov, inklusive
missgynnade och utsatta gruppers behov, deltagande och egen
ansvar för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får
också föreskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på
grundval av det anbud som har det bästa förhållandet mellan
pris och kvalitet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskrite
rier för sociala tjänster.
Artikel 77
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
1. Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande myn
digheterna får reservera rätten för en organisation att delta i
offentlig upphandling exklusivt för de hälso- och sjukvårdstjäns
ter, sociala tjänster och kulturella tjänster som avses i artikel 74,
som omfattas av CPV-koderna 75121000-0, 75.12.2000-7,
75123000-4, 79.62.2000-0, 79624000-4, 79625000-1,
80110000-8, 80300000-7, 80420000-4, 80430000-7,
80511000-9, 80520000-5, 80590000-6, från och med
85000000-9 till och med 85323000-9, 92500000-6,
92600000-7, 98133000-4, 98133110-8.
SV
L 94/138
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
77
2. En organisation som avses i punkt 1 ska uppfylla samtliga
följande villkor:
a) Dess syfte ska vara att fullgöra ett offentligt uppdrag som är
kopplat till tillhandahållande av sådana tjänster som avses i
punkt 1.
b) Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens
syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör
detta ske på grundval av deltagande.
c) Lednings- och ägarstrukturen i den organisation som fullgör
kontraktet ska grundas på personalens ägande eller deltagan
de, eller ska kräva aktivt deltagande av personal, användare
eller berörda parter.
d) Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för den
berörda tjänsten av den berörda upphandlande myndigheten
enligt denna artikel under de senaste tre åren.
3. Maximal löptid för kontraktet får inte överstiga tre år.
4. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
5. Trots vad som sägs i artikel 92 ska kommissionen göra en
bedömning av effekterna av denna artikel och rapportera till
Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2019.
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 78
Tillämpningsområde
Detta kapitel ska gälla för
a) projekttävlingar som anordnas som en del i ett förfarande
som leder till tilldelning av ett offentligt kontrakt för tjänster,
b) projekttävlingar med tävlingspriser eller betalning till delta
garna.
I de fall som avses i led a i första stycket i denna artikel
beräknas det tröskelvärde som avses i punkt 4 på grundval av
det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt på det offent
liga kontraktet för tjänster, inklusive eventuella tävlingspriser
eller betalning till deltagarna.
I de fall som avses i led b i första stycket i denna artikel ska
man med tröskelvärde förstå den totala summan av priserna
och betalningarna, inklusive det uppskattade värdet exklusive
mervärdesskatt av det offentliga tjänstekontrakt som senare
kan ingås i enlighet med artikel 32.4, om den upphandlande
myndigheten har meddelat sin avsikt att tilldela sådana kontrakt
i meddelandet om projekttävling.
Artikel 79
Meddelanden
1. En upphandlande myndighet som har för avsikt att an
ordna en projekttävling ska informera om detta genom ett
meddelande om projekttävling.
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att därefter
tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 32.4 ska detta
anges i meddelandet om projekttävling.
2. En upphandlande myndighet som har anordnat en pro
jekttävling ska sända ett meddelande om resultatet av pro
jekttävlingen i enlighet med artikel 51 och ska vidare kunna
bevisa vilken dag meddelandet avsänts.
Resultatet av projekttävlingen behöver inte offentliggöras om
detta skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmän
intresset, skada berättigade kommersiella intressen för ett visst
offentligt eller privat företag eller motverka sund konkurrens
mellan tjänsteleverantörer.
3. De meddelanden som avses i punkterna 1 och 2 i denna
artikel ska offentliggöras i enlighet med artikel 51.2–51.6 och
artikel 52. De ska innehålla den information som anges i del E
respektive F i bilaga V i ett standardformulär.
Kommissionen ska fastställa standardformulären genom genom
förandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med
det rådgivande förfarande som avses i artikel 89.2.
Artikel 80
Anordnande av projekttävlingar och val av deltagare
1. Vid anordnandet av projekttävlingar ska en upphandlande
myndighet tillämpa förfaranden som är anpassade till bestäm
melserna i avdelning I och detta kapitel.
2. Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till enbart fysiska personer eller juridiska personer, med hän
visning till att lagstiftningen i den medlemsstat där pro
jekttävlingen anordnas skulle kräva detta.
3. Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett
angivet antal deltagare ska den upphandlande myndigheten fast
ställa entydiga och icke-diskriminerande kriterier för urvalet.
Antalet tävlingsdeltagare som inbjuds att delta ska under alla
omständigheter vara så stort att verklig konkurrens säkerställs.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/139
78
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Artikel 81
Juryns sammansättning
Juryn ska vara sammansatt uteslutande av fysiska personer som
är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om
det krävs särskilda yrkeskvalifikationer av deltagarna i en pro
jekttävling ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha
dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
Artikel 82
Juryns beslut
1. Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden.
2. Juryn ska granska planer och projekt som tävlingsdelta
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3. Juryn ska ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i en rapport som ska
undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommentarer
och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4. Anonymiteten ska respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5. Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6. Det ska upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING IV
STYRNING
Artikel 83
Genomförande
1. För att effektivt säkerställa ett korrekt och ändamålsenligt
genomförande ska medlemsstaterna se till att åtminstone de
uppgifter som anges i denna artikel utförs av en eller flera
myndigheter eller strukturer eller av ett eller flera organ. De
ska för kommissionen uppge vilka myndigheter, strukturer eller
organ som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
om offentlig upphandling övervakas.
Då tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan på eget initiativ eller
efter att ha mottagit information upptäcker specifika överträdel
ser eller systemproblem ska de ha befogenhet att meddela dessa
problem till nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller
tribunaler eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer, så
som ombudsmannen, de nationella parlamenten eller deras ut
skott.
3. Resultaten av tillsynsverksamheten enligt punkt 2 ska of
fentliggöras genom lämpliga informationsmedel. Dessa resultat
ska även ställas till kommissionens förfogande. De kan t.ex. ingå
i de övervakningsrapporter som avses i andra stycket i denna
punkt.
Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska med
lemsstaterna skicka en övervakningsrapport till kommissionen
som i förekommande fall omfattar information om de vanli
gaste skälen till felaktig tillämpning eller rättsosäkerhet, inbegri
pet möjliga strukturella eller återkommande problem i tillämp
ningen av reglerna, om omfattningen av små och medelstora
företags deltagande i offentlig upphandling samt förebyggande,
upptäckt och lämplig rapportering om fall av bedrägeri, korrup
tion, intressekonflikt och andra allvarliga fall av oegentligheter i
samband med upphandling.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna ska lämna information om den praktiska tillämpningen av
nationella strategiska upphandlingspolicyer.
I denna punkt 3 och i punkt 4 i denna artikel ska små och
medelstora företag ges samma definition som i kommissionens
rekommendation 2003/361/EG ( 1 ).
På grundval av de uppgifter som mottagits enligt denna punkt,
ska kommissionen regelbundet utfärda en rapport om genom
förande och bästa praxis avseende nationella upphandlingspoli
cyer på den inre marknaden.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att
a) information och vägledning gällande tolkning och tillämp
ning av unionens lagstiftning om offentlig upphandling är
tillgänglig utan kostnad för att hjälpa upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora
företag, att tillämpa unionens regler om offentlig upphand
ling korrekt, och
b) stöd finns tillgängligt för de upphandlande myndigheterna
när det gäller planering och genomförande av upphandlings
förfaranden.
5. Medlemsstaterna ska, utan att detta påverkar tillämp
ningen av de allmänna förfaranden och arbetsmetoder som
kommissionen har infört för sin kommunikation och sina kon
takter med medlemsstaterna, utse en kontaktpunkt för sam
arbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lag
stiftningen om offentlig upphandling.
6. De upphandlande myndigheterna ska, åtminstone under
kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts
till ett värde på minst
SV
L 94/140
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitio
nen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124,
20.5.2003, s. 36).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
79
a) 1 000 000 EUR för offentliga varu- eller tjänstekontrakt,
b) 10 000 000 EUR för offentliga byggentreprenadkontrakt.
De upphandlande myndigheterna ska bevilja tillgång till dessa
kontrakt; tillgång till specifika dokument eller specifik infor
mation kan dock vägras i den mån och på de villkor som anges
i tillämpliga unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser
om tillgång till handlingar och uppgiftsskydd.
Artikel 84
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av
kontrakt
1. För varje kontrakt eller varje ramavtal som omfattas av
detta direktiv och varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrät
tas ska den upphandlande myndigheten upprätta en skriftlig
rapport, som minst ska innehålla följande:
a) Den upphandlande myndighetens namn och adress, föremå
let för och värdet av kontraktet, ramavtalet eller det dyna
miska inköpssystemet.
b) När så är tillämpligt, resultaten av det kvalitativa urvalet
och/eller minskningen av antalet enligt artiklarna 65 och
66, nämligen
i) namnen på de utvalda anbudssökandena eller anbuds
givarna och skälen till att de valts,
ii) namnen på de ej godtagna anbudssökandena eller an
budsgivarna och skälen till att de inte godtagits.
c) Skälen till att anbud som befunnits onormalt låga har för
kastats.
d) Namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet, skä
len till att den anbudsgivarens anbud valts och, om det är
känt, uppgift om hur stor del av kontraktet eller ramavtalet
som den utvalda anbudsgivaren avser att lägga ut på tredje
part samt, om det är känt vid den tidpunkten, namnen på
huvudentreprenörens underleverantörer, i tillämpliga fall.
e) För förhandlade förfaranden under konkurrens och konkur
renspräglade dialoger, de omständigheter som anges i arti
kel 26 som motiverar valet av sådana förfaranden.
f) Vid förhandlat förfarande utan föregående meddelande om
upphandling, vilka omständigheter enligt artikel 32 som mo
tiverat valet av detta förfarande.
g) I tillämpliga fall, skälen till att den upphandlande myndighe
ten har beslutat att inte tilldela något kontrakt eller ramavtal
eller genomföra ett dynamiskt inköpssystem.
h) I tillämpliga fall, skälen till att andra medel för kommunika
tion än elektroniska medel har använts för inlämning av
anbud.
i) I tillämpliga fall, upptäckta intressekonflikter och åtgärder
som vidtagits till följd av detta.
Denna rapport ska inte krävas för kontrakt som grundar sig på
ramavtal om dessa ingås i enlighet med artikel 33.3 eller arti
kel 33.4 a.
I den utsträckning det meddelande om kontraktstilldelning som
utarbetas enligt artikel 50 eller artikel 75.2 innehåller den infor
mation som krävs i denna punkt, kan de upphandlande myn
digheterna hänvisa till detta meddelande.
2. Den upphandlande myndigheten ska dokumentera ge
nomförandet av alla upphandlingsförfaranden oavsett om för
farandena sker med hjälp av elektroniska medel eller ej. I detta
syfte ska de se till att spara tillräcklig dokumentation för att
motivera beslut som fattats i samtliga skeden i upphandlings
förfarandet, såsom dokumentation om kommunikation med
ekonomiska aktörer och interna överläggningar, utformning av
upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger eller förhand
lingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Dokumentationen
ska sparas minst under en period på tre år från den dag då
kontraktet tilldelades.
3. Rapporten eller huvuddragen i denna ska tillställas kom
missionen eller de behöriga myndigheter, strukturer eller organ
som avses i artikel 83, om de begär det.
Artikel 85
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
1. Kommissionen ska se över kvaliteten på och fullständig
heten hos de uppgifter som kan hämtas från de meddelanden
som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 och som offent
liggörs i enlighet med bilaga VIII.
Om kvaliteten på och fullständigheten hos de uppgifter som
avses i första stycket i denna punkt inte överensstämmer med
de skyldigheter som anges i artiklarna 48.1, 49, 50.1, 75.2 och
79.3, ska kommissionen begära kompletterande uppgifter från
de berörda medlemsstaterna. De berörda medlemsstaterna ska
inom rimlig tid tillhandahålla de statistiska uppgifter som saknas
och som kommissionen begärt.
2. Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska
medlemsstaterna till kommissionen översända en statistikrap
port för upphandling som skulle ha omfattats av detta direktiv
om dess värde hade överstigit det relevanta tröskelvärdet i ar
tikel 4, i vilken anges en uppskattning av det samlade totala
värdet för sådan upphandling under perioden i fråga. Denna
uppskattning kan särskilt baseras på uppgifter som är tillgäng
liga enligt nationella krav på offentliggörande eller på stick
provsbaserade uppskattningar.
Denna rapport får ingå i den rapport som avses i artikel 83.3.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/141
80
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
3. Medlemsstaterna ska ge kommissionen tillgång till infor
mation om deras institutionella organisation i fråga om genom
förande, övervakning och verkställighet av detta direktiv samt
om nationella initiativ för att ge vägledning om eller bistå i
genomförandet av unionens regler om offentlig upphandling
eller hantera svårigheter i samband med tillämpningen av dessa
regler.
Denna information får ingå i den rapport som avses i arti
kel 83.3.
Artikel 86
Administrativt samarbete
1. Medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och
ska vidta åtgärder för ett effektivt samarbete med varandra för
att säkerställa informationsutbytet i de frågor som avses i ar
tiklarna 42, 43, 44, 57, 59, 60, 62, 64 och 69. De ska säker
ställa att de upplysningar som utväxlas behandlas konfidentiellt.
2. De behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater
ska utbyta information i enlighet med de regler om skydd av
personuppgifter som fastställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG ( 1 ) och 2002/58/EG ( 2 ).
3. För att testa om det är lämpligt att använda informations
systemet för den inre marknaden (IMI) inrättat genom förord
ning (EU) nr 1024/2012, för att utbyta information som om
fattas av detta direktiv, ska ett pilotprojekt inledas senast den
18 april 2015.
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDE
BEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 87
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 6, 22, 23, 56 och 68 ska ges till kommissionen tills
vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6, 22,
23, 56 och 68 får när som helst återkallas av Europaparlamen
tet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen
av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Be
slutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska
unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet
datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som
redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6, 22, 23, 56
och 68 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen att de inte kommer att invända. Denna period ska
förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets
initiativ.
Artikel 88
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 87.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan
dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett
den sitt beslut om invändning.
Artikel 89
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 3 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 90
Införlivande och övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska genast överlämna
texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
SV
L 94/142
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli
2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och
elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
( 3 ) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
81
2. Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel får medlems
staterna skjuta upp tillämpningen av artikel 22.1 till och med
den 18 oktober 2018, förutom när användning av elektroniska
medel är obligatorisk i enlighet med artikel 34, 35, 36, 37.3,
51.2 eller 53.
Trots vad som sägs i punkt 1 i denna artikel får medlemssta
terna skjuta upp tillämpningen av artikel 22.1 för inköpscen
traler till och med den 18 april 2017.
Om en medlemsstat väljer att skjuta upp tillämpningen av ar
tikel 22.1 ska den medlemsstaten fastställa att de upphandlande
myndigheterna får välja mellan följande medel för kommunika
tion för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel i enlighet med artikel 22.
b) Post eller annan lämplig transportör.
c) Fax.
d) En kombination av dessa medel.
3. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 59.2 till och
med den 18 april 2018.
4. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 59.5 till och
med den 18 oktober 2018.
5. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 61.2 till och
med den 18 oktober 2018.
6. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i
punkterna 1–5 ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv
eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. När
mare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje med
lemsstat själv utfärda.
7. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 91
Upphävande
Direktiv 2004/18/EG ska upphöra att gälla från och med den
18 april 2016.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförel
setabellen i bilaga XV.
Artikel 92
Översyn
Kommissionen ska se över de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 4, särskilt faktorer såsom gränsöverskridande till
delning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019.
Kommissionen ska, där så är lämpligt och möjligt, överväga att
föreslå en höjning av tillämpliga tröskelvärden enligt WTO-av
talet under nästa förhandlingsrunda. Om de tröskelvärden som
ska tillämpas enligt WTO-avtalet förändras ska rapporten i före
kommande fall följas av ett förslag till rättsakt om ändring av de
tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
Artikel 93
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 94
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/143
82
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA I
CENTRALA STATLIGA MYNDIGHETER
BELGIEN
1. Services publics fédéraux (ministerier):
1. Federale Overheidsdiensten (ministerier):
SPF Chancellerie du Premier Ministre;
FOD Kanselarij van de Eerste Minister;
SPF Personnel et Organisation;
FOD Kanselarij Personeel en Organisatie;
SPF Budget et Contrôle de la Gestion;
FOD Budget en Beheerscontrole;
SPF Technologie de l’Information et de la Communica
tion (Fedict);
FOD Informatie- en Communicatietechnologie (Fedict);
SPF Affaires étrangères, Commerce extérieur et Coopéra
tion au Développement;
FOD Buitenlandse Zaken, Buitenlandse Handel en Ont
wikkelingssamenwerking;
SPF Intérieur;
FOD Binnenlandse Zaken;
SPF Finances;
FOD Financiën;
SPF Mobilité et Transports;
FOD Mobiliteit en Vervoer;
SPF Emploi, Travail et Concertation sociale;
FOD Werkgelegenheid, Arbeid en sociaal overleg
SPF Sécurité Sociale et Institutions publiques de Sécurité
Sociale;
FOD Sociale Zekerheid en Openbare Instellingen van
sociale Zekerheid
SPF Santé publique, Sécurité de la Chaîne alimentaire et
Environnement;
FOD Volksgezondheid, Veiligheid van de Voedselketen
en Leefmilieu;
SPF Justice;
FOD Justitie;
SPF Economie, PME, Classes moyennes et Energie;
FOD Economie, KMO, Middenstand en Energie;
Ministère de la Défense;
Ministerie van Landsverdediging;
Service public de programmation Intégration sociale,
Lutte contre la pauvreté et Economie sociale;
Programmatorische Overheidsdienst Maatschappelijke
Integratie, Armoedsbestrijding en sociale Economie;
Service public fédéral de Programmation Développe
ment durable;
Programmatorische federale Overheidsdienst Duurzame
Ontwikkeling;
Service public fédéral de Programmation Politique scien
tifique;
Programmatorische federale Overheidsdienst Weten
schapsbeleid;
2. Régie des Bâtiments;
2. Regie der Gebouwen;
Office national de Sécurité sociale;
Rijksdienst voor sociale Zekerheid;
Institut national d’Assurance sociales pour travailleurs
indépendants
Rijksinstituut voor de sociale Verzekeringen der Zelf
standigen;
Institut national d’Assurance Maladie-Invalidité;
Rijksinstituut voor Ziekte- en Invaliditeitsverzekering;
Office national des Pensions;
Rijksdienst voor Pensioenen;
Caisse auxiliaire d’Assurance Maladie-Invalidité;
Hulpkas voor Ziekte- en Invaliditeitsverzekering;
Fond des Maladies professionnelles;
Fonds voor Beroepsziekten;
Office national de l’Emploi;
Rijksdienst voor Arbeidsvoorziening
SV
L 94/144
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
83
BULGARIEN
Администрация на Народното събрание
Aдминистрация на Президента
Администрация на Министерския съвет
Конституционен съд
Българска народна банка
Министерство на външните работи
Министерство на вътрешните работи
Министерство на държавната администрация и административната реформа
Министерство на извънредните ситуации
Министерство на земеделието и храните
Министерство на здравеопазването
Министерство на икономиката и енергетиката
Министерство на културата
Министерство на образованието и науката
Министерство на околната среда и водите
Министерство на отбраната
Министерство на правосъдието
Министерство на регионалното развитие и благоустройството
Министерство на транспорта
Министерство на труда и социалната политика
Министерство на финансите
Statliga organ, kommittéer, verkställande organ och andra statliga myndigheter som inrättats enligt lag eller genom
ministerrådets dekret och som har en funktion med avseende på utövandet av verkställande befogenheter:
Агенция за ядрено регулиране
Висшата атестационна комисия
Държавна комисия за енергийно и водно регулиране
Държавна комисия по сигурността на информацията
Комисия за защита на конкуренцията
Комисия за защита на личните данни
Комисия за защита от дискриминация
Комисия за регулиране на съобщенията
Комисия за финансов надзор
Патентно ведомство на Република България
Сметна палата на Република България
Агенция за приватизация
Агенция за следприватизационен контрол
Български институт по метрология
Държавна агенция ”Архиви”
Държавна агенция ”Държавен резерв и военновременни запаси”
Държавна агенция ”Национална сигурност”
Държавна агенция за бежанците
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/145
84
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Държавна агенция за българите в чужбина
Държавна агенция за закрила на детето
Държавна агенция за информационни технологии и съобщения
Държавна агенция за метрологичен и технически надзор
Държавна агенция за младежта и спорта
Държавна агенция по горите
Държавна агенция по туризма
Държавна комисия по стоковите борси и тържища
Институт по публична администрация и европейска интеграция
Национален статистически институт
Национална агенция за оценяване и акредитация
Националната агенция за професионално образование и обучение
Национална комисия за борба с трафика на хора
Агенция ”Митници”
Агенция за държавна и финансова инспекция
Агенция за държавни вземания
Агенция за социално подпомагане
Агенция за хората с увреждания
Агенция по вписванията
Агенция по геодезия, картография и кадастър
Агенция по енергийна ефективност
Агенция по заетостта
Агенция по обществени поръчки
Българска агенция за инвестиции
Главна дирекция ”Гражданска въздухоплавателна администрация”
Дирекция ”Материално-техническо осигуряване и социално обслужване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция ”Оперативно издирване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция ”Финансово-ресурсно осигуряване” на Министерство на вътрешните работи
Дирекция за национален строителен контрол
Държавна комисия по хазарта
Изпълнителна агенция ”Автомобилна администрация”
Изпълнителна агенция ”Борба с градушките”
Изпълнителна агенция ”Българска служба за акредитация”
Изпълнителна агенция ”Военни клубове и информация”
Изпълнителна агенция ”Главна инспекция по труда”
Изпълнителна агенция ”Държавна собственост на Министерството на отбраната”
Изпълнителна агенция ”Железопътна администрация”
Изпълнителна агенция ”Изпитвания и контролни измервания на въоръжение, техника и имущества”
Изпълнителна агенция ”Морска администрация”
Изпълнителна агенция ”Национален филмов център”
Изпълнителна агенция ”Пристанищна администрация”
SV
L 94/146
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
85
Изпълнителна агенция ”Проучване и поддържане на река Дунав”
Изпълнителна агенция ”Социални дейности на Министерството на отбраната”
Изпълнителна агенция за икономически анализи и прогнози
Изпълнителна агенция за насърчаване на малките и средни предприятия
Изпълнителна агенция по лекарствата
Изпълнителна агенция по лозата и виното
Изпълнителна агенция по околна среда
Изпълнителна агенция по почвените ресурси
Изпълнителна агенция по рибарство и аквакултури
Изпълнителна агенция по селекция и репродукция в животновъдството
Изпълнителна агенция по сортоизпитване, апробация и семеконтрол
Изпълнителна агенция по трансплантация
Изпълнителна агенция по хидромелиорации
Комисията за защита на потребителите
Контролно-техническата инспекция
Национален център за информация и документация
Национален център по радиобиология и радиационна защита
Национална агенция за приходите
Национална ветеринарномедицинска служба
Национална служба ”Полиция”
Национална служба ”Пожарна безопасност и защита на населението”
Национална служба за растителна защита
Национална служба за съвети в земеделието
Национална служба по зърното и фуражите
Служба ”Военна информация”
Служба ”Военна полиция”
Фонд ”Републиканска пътна инфраструктура”
Авиоотряд 28
TJECKIEN
Ministerstvo dopravy
Ministerstvo financí
Ministerstvo kultury
Ministerstvo obrany
Ministerstvo pro místní rozvoj
Ministerstvo práce a sociálních věcí
Ministerstvo průmyslu a obchodu
Ministerstvo spravedlnosti
Ministerstvo školství, mládeže a tělovýchovy
Ministerstvo vnitra
Ministerstvo zahraničních věcí
Ministerstvo zdravotnictví
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/147
86
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Ministerstvo zemědělství
Ministerstvo životního prostředí
Poslanecká sněmovna PČR
Senát PČR
Kancelář prezidenta
Český statistický úřad
Český úřad zeměměřičský a katastrální
Úřad průmyslového vlastnictví
Úřad pro ochranu osobních údajů
Bezpečnostní informační služba
Národní bezpečnostní úřad
Česká akademie věd
Vězeňská služba
Český báňský úřad
Úřad pro ochranu hospodářské soutěže
Správa státních hmotných rezerv
Státní úřad pro jadernou bezpečnost
Česká národní banka
Energetický regulační úřad
Úřad vlády České republiky
Ústavní soud
Nejvyšší soud
Nejvyšší správní soud
Nejvyšší státní zastupitelství
Nejvyšší kontrolní úřad
Kancelář Veřejného ochránce práv
Grantová agentura České republiky
Státní úřad inspekce práce
Český telekomunikační úřad
DANMARK
Folketinget
Rigsrevisionen
Statsministeriet
Udenrigsministeriet
Beskæftigelsesministeriet
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Domstolsstyrelsen
Finansministeriet
SV
L 94/148
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
87
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Forsvarsministeriet
5 styrelser og institutioner (5 myndigheter och institutioner)
Ministeriet for Sundhed og Forebyggelse
Adskillige styrelser og institutioner, herunder Statens Serum Institut (flera myndigheter och institutioner, däribland Statens
Serum Institut)
Justitsministeriet
Rigspolitichefen, anklagemyndigheden samt 1 direktorat og et antal styrelser (Rikspolischefen, åklagarmyndigheten samt 1
direktorat och ett antal myndigheter)
Kirkeministeriet
10 stiftsøvrigheder (10 stiftsmyndigheter)
Kulturministeriet
4 styrelser samt et antal statsinstitutioner (4 myndigheter och ett antal institutioner)
Miljøministeriet
5 styrelser (5 myndigheter)
Ministeriet for Flygtninge, Invandrere og Integration
1 styrelse (1 myndighet)
Ministeriet for Fødevarer, Landbrug og Fiskeri
4 direktorater og institutioner (4 direktorat och institutioner)
Ministeriet for Videnskab, Teknologi og Udvikling
Adskillige styrelser og institutioner, Forskningscenter Risø og Statens uddannelsesbygninger (flera myndigheter och
institutioner, Forskningscenter Risø och danska statens utbildningsbyggnader)
Skatteministeriet
1 styrelse og institutioner (1 myndighet och flera institutioner)
Velfærdsministeriet
3 styrelser og institutioner (3 myndigheter och flera institutioner)
Transportministeriet
7 styrelser og institutioner, herunder Øresundsbrokonsortiet (7 myndigheter och institutioner, däribland Öresundsbro
konsortiet)
Undervisningsministeriet
3 styrelser, 4 undervisningsinstitutioner og 5 andre institutioner (3 myndigheter, 4 utbildningsanstalter och 5 andra
institutioner)
Økonomi- og Erhvervsministeriet
Adskillige styrelser og institutioner (flera myndigheter och institutioner)
Klima- og Energiministeriet
3 styrelse og institutioner (3 myndigheter och institutioner)
TYSKLAND
Auswärtiges Amt
Bundeskanzleramt
Bundesministerium für Arbeit und Soziales
Bundesministerium für Bildung und Forschung
Bundesministerium für Ernährung, Landwirtschaft und Verbraucherschutz
Bundesministerium der Finanzen
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/149
88
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Bundesministerium des Innern (endast civil materiel)
Bundesministerium für Gesundheit
Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend
Bundesministerium der Justiz
Bundesministerium für Verkehr, Bau und Stadtentwicklung
Bundesministerium für Wirtschaft und Technologie
Bundesministerium für wirtschaftliche Zusammenarbeit und Entwicklung
Bundesministerium der Verteidigung (icke-militär materiel)
Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit
ESTLAND
Vabariigi Presidendi Kantselei;
Eesti Vabariigi Riigikogu;
Eesti Vabariigi Riigikohus;
Riigikontroll;
Õiguskantsler;
Riigikantselei;
Rahvusarhiiv;
Haridus- ja Teadusministeerium;
Justiitsministeerium;
Kaitseministeerium;
Keskkonnaministeerium;
Kultuuriministeerium;
Majandus- ja Kommunikatsiooniministeerium;
Põllumajandusministeerium;
Rahandusministeerium;
Siseministeerium;
Sotsiaalministeerium;
Välisministeerium;
Keeleinspektsioon;
Riigiprokuratuur;
Teabeamet;
Maa-amet;
Keskkonnainspektsioon;
Metsakaitse- ja Metsauuenduskeskus;
Muinsuskaitseamet;
Patendiamet;
Tarbijakaitseamet;
Riigihangete Amet;
Taimetoodangu Inspektsioon;
Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet;
Veterinaar- ja Toiduamet
Konkurentsiamet;
SV
L 94/150
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
89
Maksu- ja Tolliamet;
Statistikaamet;
Kaitsepolitseiamet;
Kodakondsus- ja Migratsiooniamet;
Piirivalveamet;
Politseiamet;
Eesti Kohtuekspertiisi Instituut;
Keskkriminaalpolitsei;
Päästeamet;
Andmekaitse Inspektsioon;
Ravimiamet;
Sotsiaalkindlustusamet;
Tööturuamet;
Tervishoiuamet;
Tervisekaitseinspektsioon;
Tööinspektsioon;
Lennuamet;
Maanteeamet;
Veeteede Amet;
Julgestuspolitsei;
Kaitseressursside Amet;
Kaitseväe Logistikakeskus;
Tehnilise Järelevalve Amet.
IRLAND
President’s Establishment
Houses of the Oireachtas – [Parlamentet]
Department of theTaoiseach – [Premiärministern]
Central Statistics Office
Department of Finance
Office of the Comptroller and Auditor General
Office of the Revenue Commissioners
Office of Public Works
State Laboratory
Office of the Attorney General
Office of the Director of Public Prosecutions
Valuation Office
Office of the Commission for Public Service Appointments
Public Appointments Service
Office of the Ombudsman
Chief State Solicitor’s Office
Department of Justice, Equality and Law Reform
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/151
90
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Courts Service
Prisons Service
Office of the Commissioners of Charitable Donations and Bequests
Department of the Environment, Heritage and Local Government
Department of Education and Science
Department of Communications, Energy and Natural Resources
Department of Agriculture, Fisheries and Food
Department of Transport
Department of Health and Children
Department of Enterprise, Trade and Employment
Department of Arts, Sports and Tourism
Department of Defence
Department of Foreign Affairs
Department of Social and Family Affairs
Department of Community, Rural and Gaeltacht – [gaelisktalande regioner] Affairs
Arts Council
National Gallery.
GREKLAND
Υπουργείο Εσωτερικών;
Υπουργείο Εξωτερικών;
Υπουργείο Οικονομίας και Οικονομικών;
Υπουργείο Ανάπτυξης;
Υπουργείο Δικαιοσύνης;
Υπουργείο Εθνικής Παιδείας και Θρησκευμάτων;
Υπουργείο Πολιτισμού;
Υπουργείο Υγείας και Κοινωνικής Αλληλεγγύης;
Υπουργείο Περιβάλλοντος, Χωροταξίας και Δημοσίων Έργων;
Υπουργείο Απασχόλησης και Κοινωνικής Προστασίας;
Υπουργείο Μεταφορών και Επικοινωνιών;
Υπουργείο Αγροτικής Ανάπτυξης και Τροφίμων;
Υπουργείο Εμπορικής Ναυτιλίας, Αιγαίου και Νησιωτικής Πολιτικής;
Υπουργείο Μακεδονίας- Θράκης;
Γενική Γραμματεία Επικοινωνίας;
Γενική Γραμματεία Ενημέρωσης;
Γενική Γραμματεία Νέας Γενιάς;
Γενική Γραμματεία Ισότητας;
Γενική Γραμματεία Κοινωνικών Ασφαλίσεων;
Γενική Γραμματεία Απόδημου Ελληνισμού;
Γενική Γραμματεία Βιομηχανίας;
SV
L 94/152
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
91
Γενική Γραμματεία Έρευνας και Τεχνολογίας;
Γενική Γραμματεία Αθλητισμού;
Γενική Γραμματεία Δημοσίων Έργων;
Γενική Γραμματεία Εθνικής Στατιστικής Υπηρεσίας Ελλάδος;
Εθνικό Συμβούλιο Κοινωνικής Φροντίδας;
Οργανισμός Εργατικής Κατοικίας;
Εθνικό Τυπογραφείο;
Γενικό Χημείο του Κράτους;
Ταμείο Εθνικής Οδοποιίας;
Εθνικό Καποδιστριακό Πανεπιστήμιο Αθηνών;
Αριστοτέλειο Πανεπιστήμιο Θεσσαλονίκης;
Δημοκρίτειο Πανεπιστήμιο Θράκης;
Πανεπιστήμιο Αιγαίου;
Πανεπιστήμιο Ιωαννίνων;
Πανεπιστήμιο Πατρών;
Πανεπιστήμιο Μακεδονίας;
Πολυτεχνείο Κρήτης;
Σιβιτανίδειος Δημόσια Σχολή Τεχνών και Επαγγελμάτων;
Αιγινήτειο Νοσοκομείο;
Αρεταίειο Νοσοκομείο;
Εθνικό Κέντρο Δημόσιας Διοίκησης;
Οργανισμός Διαχείρισης Δημοσίου Υλικού;
Οργανισμός Γεωργικών Ασφαλίσεων;
Οργανισμός Σχολικών Κτιρίων;
Γενικό Επιτελείο Στρατού;
Γενικό Επιτελείο Ναυτικού;
Γενικό Επιτελείο Αεροπορίας;
Ελληνική Επιτροπή Ατομικής Ενέργειας;
Γενική Γραμματεία Εκπαίδευσης Ενηλίκων;
Υπουργείο Εθνικής Άμυνας;
Γενική Γραμματεία Εμπορίου.
SPANIEN
Presidencia de Gobierno
Ministerio de Asuntos Exteriores y de Cooperación
Ministerio de Justicia
Ministerio de Defensa
Ministerio de Economía y Hacienda
Ministerio del Interior
Ministerio de Fomento
Ministerio de Educación, Política Social y Deportes
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/153
92
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Ministerio de Industria, Turismo y Comercio
Ministerio de Trabajo e Inmigración
Ministerio de la Presidencia
Ministerio de Administraciones Públicas
Ministerio de Cultura
Ministerio de Sanidad y Consumo
Ministerio de Medio Ambiente y Medio Rural y Marino
Ministerio de Vivienda
Ministerio de Ciencia e Innovación
Ministerio de Igualdad
FRANKRIKE
1. Ministerier
Services du Premier ministre
Ministère chargé de la santé, de la jeunesse et des sports
Ministère chargé de l’intérieur, de l’outre-mer et des collectivités territoriales
Ministère chargé de la justice
Ministère chargé de la défense
Ministère chargé des affaires étrangères et européennes
Ministère chargé de l’éducation nationale
Ministère chargé de l’économie, des finances et de l’emploi
Secrétariat d’Etat aux transports
Secrétariat d’Etat aux entreprises et au commerce extérieur
Ministère chargé du travail, des relations sociales et de la solidarité
Ministère chargé de la culture et de la communication
Ministère chargé du budget, des comptes publics et de la fonction publique
Ministère chargé de l’agriculture et de la pêche
Ministère chargé de l’enseignement supérieur et de la recherche
Ministère chargé de l’écologie, du développement et de l’aménagement durables
Secrétariat d’Etat à la fonction publique
Ministère chargé du logement et de la ville
Secrétariat d’Etat à la coopération et à la francophonie
Secrétariat d’Etat à l’outre-mer
Secrétariat d’Etat à la jeunesse, des sports et de la vie associative
Secrétariat d’Etat aux anciens combattants
Ministère chargé de l’immigration, de l’intégration, de l’identité nationale et du co-développement
Secrétariat d’Etat en charge de la prospective et de l’évaluation des politiques publiques
Secrétariat d’Etat aux affaires européennes,
Secrétariat d’Etat aux affaires étrangères et aux droits de l’homme
Secrétariat d’Etat à la consommation et au tourisme
Secrétariat d’Etat à la politique de la ville
Secrétariat d’Etat à la solidarité
SV
L 94/154
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
93
Secrétariat d’Etat en charge de l’industrie et de la consommation
Secrétariat d’Etat en charge de l’emploi
Secrétariat d’Etat en charge du commerce, de l’artisanat, des PME, du tourisme et des services
Secrétariat d’Etat en charge de l’écologie
Secrétariat d’Etat en charge du développement de la région-capitale
Secrétariat d’Etat en charge de l’aménagement du territoire
2. Institutioner, oberoende myndigheter och jurisdiktioner
Présidence de la République
Assemblée Nationale
Sénat
Conseil constitutionnel
Conseil économique et social
Conseil supérieur de la magistrature
Agence française contre le dopage
Autorité de contrôle des assurances et des mutuelles
Autorité de contrôle des nuisances sonores aéroportuaires
Autorité de régulation des communications électroniques et des postes
Autorité de sûreté nucléaire
Autorité indépendante des marchés financiers
Comité national d’évaluation des établissements publics à caractère scientifique, culturel et professionnel
Commission d’accès aux documents administratifs
Commission consultative du secret de la défense nationale
Commission nationale des comptes de campagne et des financements politiques
Commission nationale de contrôle des interceptions de sécurité
Commission nationale de déontologie de la sécurité
Commission nationale du débat public
Commission nationale de l’informatique et des libertés
Commission des participations et des transferts
Commission de régulation de l’énergie
Commission de la sécurité des consommateurs
Commission des sondages
Commission de la transparence financière de la vie politique
Conseil de la concurrence
Conseil des ventes volontaires de meubles aux enchères publiques
Conseil supérieur de l’audiovisuel
Défenseur des enfants
Haute autorité de lutte contre les discriminations et pour l’égalité
Haute autorité de santé
Médiateur de la République
Cour de justice de la République
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/155
94
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Tribunal des Conflits
Conseil d’Etat
Cours administratives d’appel
Tribunaux administratifs
Cour des Comptes
Chambres régionales des Comptes
Cours et tribunaux de l’ordre judiciaire (Cour de Cassation, Cours d’Appel, Tribunaux d’instance et Tribunaux de
grande instance)
3. Nationella offentliga administrativa inrättningar
Académie de France à Rome
Académie de marine
Académie des sciences d’outre-mer
Académie des technologies
Agence centrale des organismes de sécurité sociale (ACOSS)
Agence de biomédicine
Agence pour l’enseignement du français à l’étranger
Agence française de sécurité sanitaire des aliments
Agence française de sécurité sanitaire de l’environnement et du travail
Agence Nationale pour la cohésion sociale et l’égalité des chances
Agence nationale pour la garantie des droits des mineurs
Agences de l’eau
Agence Nationale de l’Accueil des Etrangers et des migrations
Agence nationale pour l’amélioration des conditions de travail (ANACT
Agence nationale pour l’amélioration de l’habitat (ANAH)
Agence Nationale pour la Cohésion Sociale et l’Egalité des Chances
Agence nationale pour l’indemnisation des français d’outre-mer (ANIFOM)
Assemblée permanente des chambres d’agriculture (APCA)
Bibliothèque publique d’information
Bibliothèque nationale de France
Bibliothèque nationale et universitaire de Strasbourg
Caisse des Dépôts et Consignations
Caisse nationale des autoroutes (CNA)
Caisse nationale militaire de sécurité sociale (CNMSS)
Caisse de garantie du logement locatif social
Casa de Velasquez
Centre d’enseignement zootechnique
Centre d’études de l’emploi
Centre d’études supérieures de la sécurité sociale
Centres de formation professionnelle et de promotion agricole
Centre hospitalier des Quinze-Vingts
Centre international d’études supérieures en sciences agronomiques (Montpellier Sup Agro)
SV
L 94/156
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
95
Centre des liaisons européennes et internationales de sécurité sociale
Centre des Monuments Nationaux
Centre national d’art et de culture Georges Pompidou
Centre national des arts plastiques
Centre national de la cinématographie
Centre National d’Etudes et d’expérimentation du machinisme agricole, du génie rural, des eaux et des forêts
(CEMAGREF)
Centre national du livre
Centre national de documentation pédagogique
Centre national des œuvres universitaires et scolaires (CNOUS)
Centre national professionnel de la propriété forestière
Centre National de la Recherche Scientifique (C.N.R.S)
Centres d’éducation populaire et de sport (CREPS)
Centres régionaux des œuvres universitaires (CROUS)
Collège de France
Conservatoire de l’espace littoral et des rivages lacustres
Conservatoire National des Arts et Métiers
Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Paris
Conservatoire national supérieur de musique et de danse de Lyon
Conservatoire national supérieur d’art dramatique
École centrale de Lille
École centrale de Lyon
École centrale des arts et manufactures
École française d’archéologie d’Athènes
École française d’Extrême-Orient
École française de Rome
École des hautes études en sciences sociales
École du Louvre
École nationale d’administration
École nationale de l’aviation civile (ENAC)
École nationale des Chartes
École nationale d’équitation
École Nationale du Génie de l’Eau et de l’environnement de Strasbourg
Écoles nationales d’ingénieurs
École nationale d’ingénieurs des industries des techniques agricoles et alimentaires de Nantes
Écoles nationales d’ingénieurs des travaux agricoles
École nationale de la magistrature
Écoles nationales de la marine marchande
École nationale de la santé publique (ENSP)
École nationale de ski et d’alpinisme
École nationale supérieure des arts décoratifs
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/157
96
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
École nationale supérieure des arts et techniques du théâtre
École nationale supérieure des arts et industries textiles Roubaix
Écoles nationales supérieures d’arts et métiers
École nationale supérieure des beaux-arts
École nationale supérieure de céramique industrielle
École nationale supérieure de l’électronique et de ses applications (ENSEA)
Ecole nationale supérieure du paysage de Versailles
Ecole Nationale Supérieure des Sciences de l’information et des bibliothécaires
Ecole nationale supérieure de la sécurité sociale
Écoles nationales vétérinaires
École nationale de voile
Écoles normales supérieures
École polytechnique
École technique professionnelle agricole et forestière de Meymac (Corrèze)
École de sylviculture Crogny (Aube)
École de viticulture et d’œnologie de la Tour- Blanche (Gironde)
École de viticulture – Avize (Marne)
Établissement national d’enseignement agronomique de Dijon
Établissement national des invalides de la marine (ENIM)
Établissement national de bienfaisance Koenigswarter
Établissement public du musée et du domaine national de Versailles
Fondation Carnegie
Fondation Singer-Polignac
Haras nationaux
Hôpital national de Saint-Maurice
Institut des hautes études pour la science et la technologie
Institut français d’archéologie orientale du Caire
Institut géographique national
Institut National de l’origine et de la qualité
Institut national des hautes études de sécurité
Institut de veille sanitaire
Institut National d’enseignement supérieur et de recherche agronomique et agroalimentaire de Rennes
Institut National d’Etudes Démographiques (I.N.E.D)
Institut National d’Horticulture
Institut National de la jeunesse et de l’éducation populaire
Institut national des jeunes aveugles – Paris
Institut national des jeunes sourds – Bordeaux
Institut national des jeunes sourds – Chambéry
Institut national des jeunes sourds – Metz
Institut national des jeunes sourds – Paris
SV
L 94/158
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
97
Institut national de physique nucléaire et de physique des particules (I.N.P.N.P.P)
Institut national de la propriété industrielle
Institut National de la Recherche Agronomique (I.N.R.A)
Institut National de la Recherche Pédagogique (I.N.R.P)
Institut National de la Santé et de la Recherche Médicale (I.N.S.E.R.M)
Institut national d’histoire de l’art (I.N.H.A.)
Institut national de recherches archéologiques préventives
Institut National des Sciences de l’Univers
Institut National des Sports et de l’Education Physique
Institut national supérieur de formation et de recherche pour l’éducation des jeunes handicapés et les enseignements
inadaptés
Instituts nationaux polytechniques
Instituts nationaux des sciences appliquées
Institut national de recherche en informatique et en automatique (INRIA)
Institut national de recherche sur les transports et leur sécurité (INRETS)
Institut de Recherche pour le Développement
Instituts régionaux d’administration
Institut des Sciences et des Industries du vivant et de l’environnement (Agro Paris Tech)
Institut supérieur de mécanique de Paris
Institut Universitaires de Formation des Maîtres
Musée de l’armée
Musée Gustave-Moreau
Musée national de la marine
Musée national J.-J.-Henner
Musée du Louvre
Musée du Quai Branly
Muséum National d’Histoire Naturelle
Musée Auguste-Rodin
Observatoire de Paris
Office français de protection des réfugiés et apatrides
Office National des Anciens Combattants et des Victimes de Guerre (ONAC)
Office national de la chasse et de la faune sauvage
Office National de l’eau et des milieux aquatiques
Office national d’information sur les enseignements et les professions (ONISEP)
Office universitaire et culturel français pour l’Algérie
Ordre national de la Légion d’honneur
Palais de la découverte
Parcs nationaux
Universités
4. Övriga nationella offentliga organ
Union des groupements d’achats publics (UGAP)
Agence Nationale pour l’emploi (A.N.P.E)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/159
98
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Caisse Nationale des Allocations Familiales (CNAF)
Caisse Nationale d’Assurance Maladie des Travailleurs Salariés (CNAMS)
Caisse Nationale d’Assurance-Vieillesse des Travailleurs Salariés (CNAVTS)
KROATIEN
Hrvatski sabor
Predsjednik Republike Hrvatske
Ured predsjednika Republike Hrvatske
Ured predsjednika Republike Hrvatske po prestanku obnašanja dužnosti
Vlada Republike Hrvatske
uredi Vlade Republike Hrvatske
Ministarstvo gospodarstva
Ministarstvo regionalnog razvoja i fondova Europske unije
Ministarstvo financija
Ministarstvo obrane
Ministarstvo vanjskih i europskih poslova
Ministarstvo unutarnjih poslova
Ministarstvo pravosuđa
Ministarstvo uprave
Ministarstvo poduzetništva i obrta
Ministarstvo rada i mirovinskog sustava
Ministarstvo pomorstva, prometa i infrastrukture
Ministarstvo poljoprivrede
Ministarstvo turizma
Ministarstvo zaštite okoliša i prirode
Ministarstvo graditeljstva i prostornog uređenja
Ministarstvo branitelja
Ministarstvo socijalne politike i mladih
Ministarstvo zdravlja
Ministarstvo znanosti, obrazovanja i sporta
Ministarstvo kulture
državne upravne organizacije
uredi državne uprave u županijama
Ustavni sud Republike Hrvatske
Vrhovni sud Republike Hrvatske
sudovi
Državno sudbeno vijeće
državna odvjetništva
Državnoodvjetničko vijeće
pravobraniteljstva
Državna komisija za kontrolu postupaka javne nabave
SV
L 94/160
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
99
Hrvatska narodna banka
državne agencije i uredi
Državni ured za reviziju
ITALIEN
Upphandlande myndigheter
Presidenza del Consiglio dei Ministri
Ministero degli Affari Esteri
Ministero dell’Interno
Ministero della Giustizia e Uffici giudiziari (esclusi i giudici di pace)
Ministero della Difesa
Ministero dell’Economia e delle Finanze
Ministero dello Sviluppo Economico
Ministero delle Politiche Agricole, Alimentari e Forestali
Ministero dell’Ambiente – Tutela del Territorio e del Mare
Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti
Ministero del Lavoro, della Salute e delle Politiche Sociali
Ministero dell’Istruzione, Università e Ricerca
Ministero per i Beni e le Attività culturali, comprensivo delle sue articolazioni periferiche
Övriga nationella offentliga organ:
CONSIP (Concessionaria Servizi Informatici Pubblici)
CYPERN
Προεδρία και Προεδρικό Μέγαρο
Γραφείο Συντονιστή Εναρμόνισης
Υπουργικό Συμβούλιο
Βουλή των Αντιπροσώπων
Δικαστική Υπηρεσία
Νομική Υπηρεσία της Δημοκρατίας
Ελεγκτική Υπηρεσία της Δημοκρατίας
Επιτροπή Δημόσιας Υπηρεσίας
Επιτροπή Εκπαιδευτικής Υπηρεσίας
Γραφείο Επιτρόπου Διοικήσεως
Επιτροπή Προστασίας Ανταγωνισμού
Υπηρεσία Εσωτερικού Ελέγχου
Γραφείο Προγραμματισμού
Γενικό Λογιστήριο της Δημοκρατίας
Γραφείο Επιτρόπου Προστασίας Δεδομένων Προσωπικού Χαρακτήρα
Γραφείο Εφόρου Δημοσίων Ενισχύσεων
Αναθεωρητική Αρχή Προσφορών
Υπηρεσία Εποπτείας και Ανάπτυξης Συνεργατικών Εταιρειών
Αναθεωρητική Αρχή Προσφύγων
Υπουργείο Άμυνας
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/161
100
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Υπουργείο Γεωργίας, Φυσικών Πόρων και Περιβάλλοντος
Τμήμα Γεωργίας
Κτηνιατρικές Υπηρεσίες
Τμήμα Δασών
Τμήμα Αναπτύξεως Υδάτων
Τμήμα Γεωλογικής Επισκόπησης
Μετεωρολογική Υπηρεσία
Τμήμα Αναδασμού
Υπηρεσία Μεταλλείων
Ινστιτούτο Γεωργικών Ερευνών
Τμήμα Αλιείας και Θαλάσσιων Ερευνών
Υπουργείο Δικαιοσύνης και Δημοσίας Τάξεως
Αστυνομία
Πυροσβεστική Υπηρεσία Κύπρου
Τμήμα Φυλακών
Υπουργείο Εμπορίου, Βιομηχανίας και Τουρισμού
Τμήμα Εφόρου Εταιρειών και Επίσημου Παραλήπτη
Υπουργείο Εργασίας και Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Τμήμα Εργασίας
Τμήμα Κοινωνικών Ασφαλίσεων
Τμήμα Υπηρεσιών Κοινωνικής Ευημερίας
Κέντρο Παραγωγικότητας Κύπρου
Ανώτερο Ξενοδοχειακό Ινστιτούτο Κύπρου
Ανώτερο Τεχνολογικό Ινστιτούτο
Τμήμα Επιθεώρησης Εργασίας
Τμήμα Εργασιακών Σχέσεων
Υπουργείο Εσωτερικών
Επαρχιακές Διοικήσεις
Τμήμα Πολεοδομίας και Οικήσεως
Τμήμα Αρχείου Πληθυσμού και Μεταναστεύσεως
Τμήμα Κτηματολογίου και Χωρομετρίας
Γραφείο Τύπου και Πληροφοριών
Πολιτική Άμυνα
Υπηρεσία Μέριμνας και Αποκαταστάσεων Εκτοπισθέντων
Υπηρεσία Ασύλου
Υπουργείο Εξωτερικών
Υπουργείο Οικονομικών
Τελωνεία
Τμήμα Εσωτερικών Προσόδων
Στατιστική Υπηρεσία
SV
L 94/162
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
101
Τμήμα Κρατικών Αγορών και Προμηθειών
Τμήμα Δημόσιας Διοίκησης και Προσωπικού
Κυβερνητικό Τυπογραφείο
Τμήμα Υπηρεσιών Πληροφορικής
Υπουργείο Παιδείας και Πολιτισμού
Υπουργείο Συγκοινωνιών και Έργων
Τμήμα Δημοσίων Έργων
Τμήμα Αρχαιοτήτων
Τμήμα Πολιτικής Αεροπορίας
Τμήμα Εμπορικής Ναυτιλίας
Τμήμα Οδικών Μεταφορών
Τμήμα Ηλεκτρομηχανολογικών Υπηρεσιών
Τμήμα Ηλεκτρονικών Επικοινωνιών
Υπουργείο Υγείας
Φαρμακευτικές Υπηρεσίες
Γενικό Χημείο
Ιατρικές Υπηρεσίες και Υπηρεσίες Δημόσιας Υγείας
Οδοντιατρικές Υπηρεσίες
Υπηρεσίες Ψυχικής Υγείας
LETTLAND
Ministerier, kanslier för ministrar med ansvar för särskilda insatser, och underordnade institutioner till dessa
Aizsardzības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Ārlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Bērnu un ģimenes lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Ekonomikas ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Finanšu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Iekšlietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Izglītības un zinātnes ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Kultūras ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Labklājības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Reģionālās attīstības un pašvaldības lietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Satiksmes ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Tieslietu ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Veselības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Vides ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Zemkopības ministrija un tās padotībā esošās iestādes
Īpašu uzdevumu ministra sekretariāti un to padotībā esošās iestādes
Satversmes aizsardzības birojs
Andra statliga institutioner
Augstākā tiesa
Centrālā vēlēšanu komisija
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/163
102
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Finanšu un kapitāla tirgus komisija
Latvijas Banka
Prokuratūra un tās pārraudzībā esošās iestādes
Saeimas kanceleja un tās padotībā esošās iestādes
Satversmes tiesa
Valsts kanceleja un tās padotībā esošās iestādes
Valsts kontrole
Valsts prezidenta kanceleja
Tiesībsarga birojs
Nacionālā radio un televīzijas padome
Citas valsts iestādes, kuras nav ministriju padotībā (andra statliga institutioner som inte hör till något ministerium)
LITAUEN
Prezidentūros kanceliarija
Seimo kanceliarija
Institutioner som är underställda Seimas [parlamentet] Lietuvos mokslo taryba;
Seimo kontrolierių įstaiga;
Valstybės kontrolė;
Specialiųjų tyrimų tarnyba;
Valstybės saugumo departamentas;
Konkurencijos taryba;
Lietuvos gyventojų genocido ir rezistencijos tyrimo centras;
Vertybinių popierių komisija;
Ryšių reguliavimo tarnyba;
Nacionalinė sveikatos taryba;
Etninės kultūros globos taryba;
Lygių galimybių kontrolieriaus tarnyba;
Valstybinė kultūros paveldo komisija;
Vaiko teisių apsaugos kontrolieriaus įstaiga;
Valstybinė kainų ir energetikos kontrolės komisija;
Valstybinė lietuvių kalbos komisija;
Vyriausioji rinkimų komisija;
Vyriausioji tarnybinės etikos komisija;
Žurnalistų etikos inspektoriaus tarnyba.
Vyriausybės kanceliarija
Institutioner som är underställda Vyriausybė [regeringen]:
Ginklų fondas;
Informacinės visuomenės plėtros komitetas;
Kūno kultūros ir sporto departamentas;
Lietuvos archyvų departamentas;
Mokestinių ginčų komisija;
Statistikos departamentas;
SV
L 94/164
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
103
Tautinių mažumų ir išeivijos departamentas;
Valstybinė tabako ir alkoholio kontrolės tarnyba;
Viešųjų pirkimų tarnyba;
Narkotikų kontrolės departamentas;
Valstybinė atominės energetikos saugos inspekcija;
Valstybinė duomenų apsaugos inspekcija;
Valstybinė lošimų priežiūros komisija;
Valstybinė maisto ir veterinarijos tarnyba;
Vyriausioji administracinių ginčų komisija;
Draudimo priežiūros komisija;
Lietuvos valstybinis mokslo ir studijų fondas;
Lietuvių grįžimo į Tėvynę informacijos centras.
Konstitucinis Teismas
Lietuvos bankas
Aplinkos ministerija
Institutioner som är underställda Aplinkos ministerija [Miljöministeriet]:
Generalinė miškų urėdija;
Lietuvos geologijos tarnyba;
Lietuvos hidrometeorologijos tarnyba;
Lietuvos standartizacijos departamentas;
Nacionalinis akreditacijos biuras;
Valstybinė metrologijos tarnyba;
Valstybinė saugomų teritorijų tarnyba;
Valstybinė teritorijų planavimo ir statybos inspekcija.
Finansų ministerija
Institutioner som är underställda Finansų ministerija [Finansministeriet]:
Muitinės departamentas;
Valstybės dokumentų technologinės apsaugos tarnyba;
Valstybinė mokesčių inspekcija;
Finansų ministerijos mokymo centras.
Krašto apsaugos ministerija
Institutioner som är underställda Krašto apsaugos ministerija [Försvarsministeriet]:
Antrasis operatyvinių tarnybų departamentas;
Centralizuota finansų ir turto tarnyba;
Karo prievolės administravimo tarnyba;
Krašto apsaugos archyvas;
Krizių valdymo centras;
Mobilizacijos departamentas;
Ryšių ir informacinių sistemų tarnyba;
Infrastruktūros plėtros departamentas;
Valstybinis pilietinio pasipriešinimo rengimo centras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/165
104
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Lietuvos kariuomenė
Krašto apsaugos sistemos kariniai vienetai ir tarnybos
Kultūros ministerija
Institutioner som är underställda Kultūros ministerija [Kulturministeriet]:
Kultūros paveldo departamentas;
Valstybinė kalbos inspekcija.
Socialinės apsaugos ir darbo ministerija
Institutioner som är underställda Socialinės apsaugos ir darbo ministerija [Social- och arbetsmarknadsministeriet]:
Garantinio fondo administracija;
Valstybės vaiko teisių apsaugos ir įvaikinimo tarnyba;
Lietuvos darbo birža;
Lietuvos darbo rinkos mokymo tarnyba;
Trišalės tarybos sekretoriatas;
Socialinių paslaugų priežiūros departamentas;
Darbo inspekcija;
Valstybinio socialinio draudimo fondo valdyba;
Neįgalumo ir darbingumo nustatymo tarnyba;
Ginčų komisija;
Techninės pagalbos neįgaliesiems centras;
Neįgaliųjų reikalų departamentas.
Susisiekimo ministerija
Institutioner som är underställda Susisiekimo ministerija [Transport- och kommunikationsministeriet]:
Lietuvos automobilių kelių direkcija;
Valstybinė geležinkelio inspekcija;
Valstybinė kelių transporto inspekcija;
Pasienio kontrolės punktų direkcija.
Sveikatos apsaugos ministerija
Institutioner som är underställda Sveikatos apsaugos ministerija [Hälsovårdsministeriet]:
Valstybinė akreditavimo sveikatos priežiūros veiklai tarnyba;
Valstybinė ligonių kasa;
Valstybinė medicininio audito inspekcija;
Valstybinė vaistų kontrolės tarnyba;
Valstybinė teismo psichiatrijos ir narkologijos tarnyba;
Valstybinė visuomenės sveikatos priežiūros tarnyba;
Farmacijos departamentas;
Sveikatos apsaugos ministerijos Ekstremalių sveikatai situacijų centras;
Lietuvos bioetikos komitetas;
Radiacinės saugos centras.
Švietimo ir mokslo ministerija
SV
L 94/166
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
105
Institutioner som är underställda Švietimo ir mokslo ministerija [Utbildnings- och forskningsministeriet]:
Nacionalinis egzaminų centras;
Studijų kokybės vertinimo centras.
Teisingumo ministerija
Institutioner som är underställda Teisingumo ministerija [Justitieministeriet]:
Kalėjimų departamentas;
Nacionalinė vartotojų teisių apsaugos taryba;
Europos teisės departamentas.
Ūkio ministerija
Institutioner som är underställda Ūkio ministerija [Ekonomiministeriet]:
Įmonių bankroto valdymo departamentas;
Valstybinė energetikos inspekcija;
Valstybinė ne maisto produktų inspekcija;
Valstybinis turizmo departamentas.
Užsienio reikalų ministerija
Diplomatinės atstovybės ir konsulinės įstaigos užsienyje bei atstovybės prie tarptautinių organizacijų
Vidaus reikalų ministerija
Institutioner som är underställda Vidaus reikalų ministerija [Inrikesministeriet]:
Asmens dokumentų išrašymo centras;
Finansinių nusikaltimų tyrimo tarnyba;
Gyventojų registro tarnyba;
Policijos departamentas;
Priešgaisrinės apsaugos ir gelbėjimo departamentas;
Turto valdymo ir ūkio departamentas;
Vadovybės apsaugos departamentas;
Valstybės sienos apsaugos tarnyba;
Valstybės tarnybos departamentas;
Informatikos ir ryšių departamentas;
Migracijos departamentas;
Sveikatos priežiūros tarnyba;
Bendrasis pagalbos centras.
Žemės ūkio ministerija
Institutioner som är underställda Žemės ūkio ministerija [Jordbruksministeriet]:
Nacionalinė mokėjimo agentūra;
Nacionalinė žemės tarnyba;
Valstybinė augalų apsaugos tarnyba;
Valstybinė gyvulių veislininkystės priežiūros tarnyba;
Valstybinė sėklų ir grūdų tarnyba;
Žuvininkystės departamentas
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/167
106
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Teismai [domstolar]:
Lietuvos Aukščiausiasis Teismas;
Lietuvos apeliacinis teismas;
Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas;
apygardų teismai;
apygardų administraciniai teismai;
apylinkių teismai;
Nacionalinė teismų administracija
Generalinė prokuratūra
Andra administrativa enheter i centralförvaltningen (institucijos [institut], įstaigos [inrättningar], tarnybos [enheter])
Aplinkos apsaugos agentūra;
Valstybinė aplinkos apsaugos inspekcija;
Aplinkos projektų valdymo agentūra;
Miško genetinių išteklių, sėklų ir sodmenų tarnyba;
Miško sanitarinės apsaugos tarnyba;
Valstybinė miškotvarkos tarnyba;
Nacionalinis visuomenės sveikatos tyrimų centras;
Lietuvos AIDS centras;
Nacionalinis organų transplantacijos biuras;
Valstybinis patologijos centras;
Valstybinis psichikos sveikatos centras;
Lietuvos sveikatos informacijos centras;
Slaugos darbuotojų tobulinimosi ir specializacijos centras;
Valstybinis aplinkos sveikatos centras;
Respublikinis mitybos centras;
Užkrečiamųjų ligų profilaktikos ir kontrolės centras;
Trakų visuomenės sveikatos priežiūros ir specialistų tobulinimosi centras;
Visuomenės sveikatos ugdymo centras;
Muitinės kriminalinė tarnyba;
Muitinės informacinių sistemų centras;
Muitinės laboratorija;
Muitinės mokymo centras;
Valstybinis patentų biuras;
Lietuvos teismo ekspertizės centras;
Centrinė hipotekos įstaiga;
Lietuvos metrologijos inspekcija;
Civilinės aviacijos administracija;
Lietuvos saugios laivybos administracija;
Transporto investicijų direkcija;
Valstybinė vidaus vandenų laivybos inspekcija;
Pabėgėlių priėmimo centras
SV
L 94/168
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
107
LUXEMBURG
Ministère d’Etat
Ministère des Affaires Etrangères et de l’Immigration
Ministère de l’Agriculture, de la Viticulture et du Développement Rural
Ministère des Classes moyennes, du Tourisme et du Logement
Ministère de la Culture, de l’Enseignement Supérieur et de la Recherche
Ministère de l’Economie et du Commerce extérieur
Ministère de l’Education nationale et de la Formation professionnelle
Ministère de l’Egalité des chances
Ministère de l’Environnement
Ministère de la Famille et de l’Intégration
Ministère des Finances
Ministère de la Fonction publique et de la Réforme administrative
Ministère de l’Intérieur et de l’Aménagement du territoire
Ministère de la Justice
Ministère de la Santé
Ministère de la Sécurité sociale
Ministère des Transports
Ministère du Travail et de l’Emploi
Ministère des Travaux publics
UNGERN
Egészségügyi Minisztérium
Földművelésügyi és Vidékfejlesztési Minisztérium
Gazdasági és Közlekedési Minisztérium
Honvédelmi Minisztérium
Igazságügyi és Rendészeti Minisztérium
Környezetvédelmi és Vízügyi Minisztérium
Külügyminisztérium
Miniszterelnöki Hivatal
Oktatási és Kulturális Minisztérium
Önkormányzati és Területfejlesztési Minisztérium
Pénzügyminisztérium
Szociális és Munkaügyi Minisztérium
Központi Szolgáltatási Főigazgatóság
MALTA
Uffiċċju tal-Prim Ministru (Premiärministerns kansli)
Ministeru għall-Familja u Solidarjeta’ Soċjali (Ministeriet för familjefrågor och social solidaritet)
Ministeru ta’ l-Edukazzjoni Zghazagh u Impjieg (Ministeriet för utbildning, ungdomsfrågor och sysselsättning)
Ministeru tal-Finanzi (Finansministeriet)
Ministeru tar-Riżorsi u l-Infrastruttura (Ministeriet för resurser och infrastruktur)
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/169
108
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Ministeru tat-Turiżmu u Kultura (Ministeriet för turism och kultur)
Ministeru tal-Ġustizzja u l-Intern (Ministeriet för rättsliga och inrikes frågor)
Ministeru għall-Affarijiet Rurali u l-Ambjent (Ministeriet för landsbygd och miljö)
Ministeru għal Għawdex (Ministeriet för Gozo)
Ministeru tas-Saħħa, l-Anzjani u Kura fil-Kommunita’ (Ministeriet för hälso- och sjukvård, äldreomsorg och vård i
närmiljön)
Ministeru ta’ l-Affarijiet Barranin (Utrikesministeriet)
Ministeru għall-Investimenti, Industrija u Teknologija ta’ Informazzjoni (Ministeriet för investeringar, industri och infor
mationsteknik)
Ministeru għall-Kompetittivà u Komunikazzjoni (Ministeriet för konkurrenskraft och kommunikationer)
Ministeru għall-Iżvilupp Urban u Toroq (Ministeriet för stadsutveckling och vägar)
NEDERLÄNDERNA
Ministerie van Algemene Zaken
Bestuursdepartement
Bureau van de Wetenschappelijke Raad voor het Regeringsbeleid
Rijksvoorlichtingsdienst
Ministerie van Binnenlandse Zaken en Koninkrijksrelaties
Bestuursdepartement
Centrale Archiefselectiedienst (CAS)
Algemene Inlichtingen- en Veiligheidsdienst (AIVD)
Agentschap Basisadministratie Persoonsgegevens en Reisdocumenten (BPR)
Agentschap Korps Landelijke Politiediensten
Ministerie van Buitenlandse Zaken
Directoraat-generaal Regiobeleid en Consulaire Zaken (DGRC)
Directoraat-generaal Politieke Zaken (DGPZ)
Directoraat-generaal Internationale Samenwerking (DGIS)
Directoraat-generaal Europese Samenwerking (DGES)
Centrum tot Bevordering van de Import uit Ontwikkelingslanden (CBI)
Centrale diensten ressorterend onder S/PlvS (Centrala tjänster underställda generalsekreteraren/ställföreträdande gene
ralsekreteraren)
Buitenlandse Posten (ieder afzonderlijk)
Ministerie van Defensie – (Försvarsministeriet)
Bestuursdepartement
Commando Diensten Centra (CDC)
Defensie Telematica Organisatie (DTO)
Centrale directie van de Defensie Vastgoed Dienst
De afzonderlijke regionale directies van de Defensie Vastgoed Dienst
Defensie Materieel Organisatie (DMO)
Landelijk Bevoorradingsbedrijf van de Defensie Materieel Organisatie
Logistiek Centrum van de Defensie Materieel Organisatie
Marinebedrijf van de Defensie Materieel Organisatie
Defensie Pijpleiding Organisatie (DPO)
SV
L 94/170
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
109
Ministerie van Economische Zaken
Bestuursdepartement
Centraal Planbureau (CPB)
SenterNovem
Staatstoezicht op de Mijnen (SodM)
Nederlandse Mededingingsautoriteit (NMa)
Economische Voorlichtingsdienst (EVD)
Agentschap Telecom
Kenniscentrum Professioneel & Innovatief Aanbesteden, Netwerk voor Overheidsopdrachtgevers (PIANOo)
Regiebureau Inkoop Rijksoverheid
Octrooicentrum Nederland
Consumentenautoriteit
Ministerie van Financiën
Bestuursdepartement
Belastingdienst Automatiseringscentrum
Belastingdienst
de afzonderlijke Directies der Rijksbelastingen (olika direktorat inom skatte- och tullförvaltningen)
Fiscale Inlichtingen- en Opsporingsdienst (inklusive Economische Controle dienst (ECD))
Belastingdienst Opleidingen
Dienst der Domeinen
Ministerie van Justitie
Bestuursdepartement
Dienst Justitiële Inrichtingen
Raad voor de Kinderbescherming
Centraal Justitie Incasso Bureau
Openbaar Ministerie
Immigratie en Naturalisatiedienst
Nederlands Forensisch Instituut
Dienst Terugkeer & Vertrek
Ministerie van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit
Bestuursdepartement
Dienst Regelingen (DR)
Agentschap Plantenziektenkundige Dienst (PD)
Algemene Inspectiedienst (AID)
Dienst Landelijk Gebied (DLG)
Voedsel en Waren Autoriteit (VWA)
Ministerie van Onderwijs, Cultuur en Wetenschappen
Bestuursdepartement
Inspectie van het Onderwijs
Erfgoedinspectie
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/171
110
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Centrale Financiën Instellingen
Nationaal Archief
Adviesraad voor Wetenschaps- en Technologiebeleid
Onderwijsraad
Raad voor Cultuur
Ministerie van Sociale Zaken en Werkgelegenheid
Bestuursdepartement
Inspectie Werk en Inkomen
Agentschap SZW
Ministerie van Verkeer en Waterstaat
Bestuursdepartement
Directoraat-Generaal Transport en Luchtvaart
Directoraat-generaal Personenvervoer
Directoraat-generaal Water
Centrale diensten (Centrala enheter)
Shared services Organisatie Verkeer en Watersaat
Koninklijke Nederlandse Meteorologisch Instituut KNMI
Rijkswaterstaat, Bestuur
De afzonderlijke regionale Diensten van Rijkswaterstaat (olika regionala enheter vid generaldirektoratet för offentliga
arbeten och vattenförvaltning)
De afzonderlijke specialistische diensten van Rijkswaterstaat (olika fackorgan vid generaldirektoratet för offentliga
arbeten och vattenförvaltning)
Adviesdienst Geo-Informatie en ICT
Adviesdienst Verkeer en Vervoer (AVV)
Bouwdienst
Corporate Dienst
Data ICT Dienst
Dienst Verkeer en Scheepvaart
Dienst Weg- en Waterbouwkunde (DWW)
Rijksinstituut voor Kunst en Zee (RIKZ)
Rijksinstituut voor Integraal Zoetwaterbeheer en Afvalwaterbehandeling (RIZA)
Waterdienst
Inspectie Verkeer en Waterstaat, Hoofddirectie
Port state Control
Directie Toezichtontwikkeling Communicatie en Onderzoek (TCO)
Toezichthouder Beheer Eenheid Lucht
Toezichthouder Beheer Eenheid Water
Toezichthouder Beheer Eenheid Land
Ministerie van Volkshuisvesting, Ruimtelijke Ordening en Milieubeheer
Bestuursdepartement
Directoraat-generaal Wonen, Wijken en Integratie
SV
L 94/172
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
111
Directoraat-generaal Ruimte
Directoraat-general Milieubeheer
Rijksgebouwendienst
VROM Inspectie
Ministerie van Volksgezondheid, Welzijn en Sport
Bestuursdepartement
Inspectie Gezondheidsbescherming, Waren en Veterinaire Zaken
Inspectie Gezondheidszorg
Inspectie Jeugdhulpverlening en Jeugdbescherming
Rijksinstituut voor de Volksgezondheid en Milieu (RIVM)
Sociaal en Cultureel Planbureau
Agentschap t.b.v. het College ter Beoordeling van Geneesmiddelen
Tweede Kamer der Staten-Generaal
Eerste Kamer der Staten-Generaal
Raad van State
Algemene Rekenkamer
Nationale Ombudsman
Kanselarij der Nederlandse Orden
Kabinet der Koningin
Raad voor de rechtspraak en de Rechtbanken
ÖSTERRIKE
Bundeskanzleramt
Bundesministerium für europäische und internationale Angelegenheiten
Bundesministerium für Finanzen
Bundesministerium für Gesundheit, Familie und Jugend
Bundesministerium für Inneres
Bundesministerium für Justiz
Bundesministerium für Landesverteidigung
Bundesministerium für Land- und Forstwirtschaft, Umwelt und Wasserwirtschaft
Bundesministerium für Soziales und Konsumentenschutz
Bundesministerium für Unterricht, Kunst und Kultur
Bundesministerium für Verkehr, Innovation und Technologie
Bundesministerium für Wirtschaft und Arbeit
Bundesministerium für Wissenschaft und Forschung
Österreichische Forschungs- und Prüfzentrum Arsenal Gesellschaft m.b.H
Bundesbeschaffung G.m.b.H
Bundesrechenzentrum G.m.b.H
POLEN
Kancelaria Prezydenta RP
Kancelaria Sejmu RP
Kancelaria Senatu RP
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/173
112
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Kancelaria Prezesa Rady Ministrów
Sąd Najwyższy
Naczelny Sąd Administracyjny
Wojewódzkie sądy administracyjne
Sądy powszechne – rejonowe, okręgowe i apelacyjne
Trybunał Konstytucyjny
Najwyższa Izba Kontroli
Biuro Rzecznika Praw Obywatelskich
Biuro Rzecznika Praw Dziecka
Biuro Ochrony Rządu
Biuro Bezpieczeństwa Narodowego
Centralne Biuro Antykorupcyjne
Ministerstwo Pracy i Polityki Społecznej
Ministerstwo Finansów
Ministerstwo Gospodarki
Ministerstwo Rozwoju Regionalnego
Ministerstwo Kultury i Dziedzictwa Narodowego
Ministerstwo Edukacji Narodowej
Ministerstwo Obrony Narodowej
Ministerstwo Rolnictwa i Rozwoju Wsi
Ministerstwo Skarbu Państwa
Ministerstwo Sprawiedliwości
Ministerstwo Infrastruktury
Ministerstwo Nauki i Szkolnictwa Wyższego
Ministerstwo Środowiska
Ministerstwo Spraw Wewnętrznych i Administracji
Ministerstwo Spraw Zagranicznych
Ministerstwo Zdrowia
Ministerstwo Sportu i Turystyki
Urząd Komitetu Integracji Europejskiej
Urząd Patentowy Rzeczypospolitej Polskiej
Urząd Regulacji Energetyki
Urząd do Spraw Kombatantów i Osób Represjonowanych
Urząd Transportu Kolejowego
Urząd Dozoru Technicznego
Urząd Rejestracji Produktów Leczniczych, Wyrobów Medycznych i Produktów Biobójczych
Urząd do Spraw Repatriacji i Cudzoziemców
Urząd Zamówień Publicznych
Urząd Ochrony Konkurencji i Konsumentów
SV
L 94/174
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
113
Urząd Lotnictwa Cywilnego
Urząd Komunikacji Elektronicznej
Wyższy Urząd Górniczy
Główny Urząd Miar
Główny Urząd Geodezji i Kartografii
Główny Urząd Nadzoru Budowlanego
Główny Urząd Statystyczny
Krajowa Rada Radiofonii i Telewizji
Generalny Inspektor Ochrony Danych Osobowych
Państwowa Komisja Wyborcza
Państwowa Inspekcja Pracy
Rządowe Centrum Legislacji
Narodowy Fundusz Zdrowia
Polska Akademia Nauk
Polskie Centrum Akredytacji
Polskie Centrum Badań i Certyfikacji
Polska Organizacja Turystyczna
Polski Komitet Normalizacyjny
Zakład Ubezpieczeń Społecznych
Komisja Nadzoru Finansowego
Naczelna Dyrekcja Archiwów Państwowych
Kasa Rolniczego Ubezpieczenia Społecznego
Generalna Dyrekcja Dróg Krajowych i Autostrad
Państwowa Inspekcja Ochrony Roślin i Nasiennictwa
Komenda Główna Państwowej Straży Pożarnej
Komenda Główna Policji
Komenda Główna Straży Granicznej
Inspekcja Jakości Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych
Główny Inspektorat Ochrony Środowiska
Główny Inspektorat Transportu Drogowego
Główny Inspektorat Farmaceutyczny
Główny Inspektorat Sanitarny
Główny Inspektorat Weterynarii
Agencja Bezpieczeństwa Wewnętrznego
Agencja Wywiadu
Agencja Mienia Wojskowego
Wojskowa Agencja Mieszkaniowa
Agencja Restrukturyzacji i Modernizacji Rolnictwa
Agencja Rynku Rolnego
Agencja Nieruchomości Rolnych
Państwowa Agencja Atomistyki
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/175
114
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Polska Agencja Żeglugi Powietrznej
Polska Agencja Rozwiązywania Problemów Alkoholowych
Agencja Rezerw Materiałowych
Narodowy Bank Polski
Narodowy Fundusz Ochrony Środowiska i Gospodarki Wodnej
Państwowy Fundusz Rehabilitacji Osób Niepełnosprawnych
Instytut Pamięci Narodowej – Komisja Ścigania Zbrodni Przeciwko Narodowi Polskiemu
Rada Ochrony Pamięci Walk i Męczeństwa
Służba Celna Rzeczypospolitej Polskiej
Państwowe Gospodarstwo Leśne ”Lasy Państwowe”
Polska Agencja Rozwoju Przedsiębiorczości
Urzędy wojewódzkie
Samodzielne Publiczne Zakłady Opieki Zdrowotnej, jeśli ich organem założycielskim jest minister, centralny organ
administracji rządowej lub wojewoda
PORTUGAL
Presidência do Conselho de Ministros
Ministério das Finanças e da Administração Pública
Ministério da Defesa Nacional
Ministério dos Negócios Estrangeiros
Ministério da Administração Interna
Ministério da Justiça
Ministério da Economia e da Inovação
Ministério da Agricultura, Desenvolvimento Rural e Pescas
Ministério da Educação
Ministério da Ciência, Tecnologia e do Ensino Superior
Ministério da Cultura
Ministério da Saúde
Ministério do Trabalho e da Solidariedade Social
Ministério das Obras Públicas, Transportes e Comunicações
Ministério do Ambiente, do Ordenamento do Território e do Desenvolvimento Regional
Presidença da Republica
Tribunal Constitucional
Tribunal de Contas
Provedoria de Justiça
RUMÄNIEN
Administrația Prezidențială
Senatul României
Camera Deputaților
Inalta Curte de Casație și Justiție
Curtea Constituțională
Consiliul Legislativ
Curtea de Conturi
SV
L 94/176
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
115
Consiliul Superior al Magistraturii
Parchetul de pe lângă Inalta Curte de Casație și Justiție
Secretariatul General al Guvernului
Cancelaria primului ministru
Ministerul Afacerilor Externe
Ministerul Economiei și Finanțelor
Ministerul Justiției
Ministerul Apărării
Ministerul Internelor și Reformei Administrative
Ministerul Muncii, Familiei și Egalității de Șanse
Ministerul pentru Intreprinderi Mici și Mijlocii, Comerț, Turism și Profesii Liberale
Ministerul Agriculturii și Dezvoltării Rurale
Ministerul Transporturilor
Ministerul Dezvoltării, Lucrărilor Publice și Locuinței
Ministerul Educației Cercetării și Tineretului
Ministerul Sănătății Publice
Ministerul Culturii și Cultelor
Ministerul Comunicațiilor și Tehnologiei Informației
Ministerul Mediului și Dezvoltării Durabile
Serviciul Român de Informații
Serviciul de Informații Externe
Serviciul de Protecție și Pază
Serviciul de Telecomunicații Speciale
Consiliul Național al Audiovizualului
Consiliul Concurenței (CC)
Direcția Națională Anticorupție
Inspectoratul General de Poliție
Autoritatea Națională pentru Reglementarea și Monitorizarea Achizițiilor Publice
Consiliul Național de Soluționare a Contestațiilor
Autoritatea Națională de Reglementare pentru Serviciile Comunitare de Utilități Publice(ANRSC)
Autoritatea Națională Sanitară Veterinară și pentru Siguranța Alimentelor
Autoritatea Națională pentru Protecția Consumatorilor
Autoritatea Navală Română
Autoritatea Feroviară Română
Autoritatea Rutieră Română
Autoritatea Națională pentru Protecția Drepturilor Copilului
Autoritatea Națională pentru Persoanele cu Handicap
Autoritatea Națională pentru Turism
Autoritatea Națională pentru Restituirea Proprietăților
Autoritatea Națională pentru Tineret
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/177
116
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Autoritatea Națională pentru Cercetare Științifică
Autoritatea Națională pentru Reglementare în Comunicații și Tehnologia Informației
Autoritatea Națională pentru Serviciile Societății Informaționale
Autoritatea Electorală Permanente
Agenția pentru Strategii Guvernamentale
Agenția Națională a Medicamentului
Agenția Națională pentru Sport
Agenția Națională pentru Ocuparea Forței de Muncă
Agenția Națională de Reglementare în Domeniul Energiei
Agenția Română pentru Conservarea Energiei
Agenția Națională pentru Resurse Minerale
Agenția Română pentru Investiții Străine
Agenția Națională pentru Intreprinderi Mici și Mijlocii și Cooperație
Agenția Națională a Funcționarilor Publici
Agenția Națională de Administrare Fiscală
Agenția de Compensare pentru Achiziții de Tehnică Specială
Agenția Națională Anti-doping
Agenția Nucleară
Agenția Națională pentru Protecția Familiei
Agenția Națională pentru Egalitatea de Sanse între Bărbați și Femei
Agenția Națională pentru Protecția Mediului
Agenția națională Antidrog
SLOVENIEN
Predsednik Republike Slovenije
Državni zbor Republike Slovenije
Državni svet Republike Slovenije
Varuh človekovih pravic
Ustavno sodišče Republike Slovenije
Računsko sodišče Republike Slovenije
Državna revizijska komisja za revizijo postopkov oddaje javnih naročil
Slovenska akademija znanosti in umetnosti
Vladne službe
Ministrstvo za finance
Ministrstvo za notranje zadeve
Ministrstvo za zunanje zadeve
Ministrstvo za obrambo
Ministrstvo za pravosodje
Ministrstvo za gospodarstvo
Ministrstvo za kmetijstvo, gozdarstvo in prehrano
Ministrstvo za promet
SV
L 94/178
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
117
Ministrstvo za okolje in, prostor
Ministrstvo za delo, družino in socialne zadeve
Ministrstvo za zdravje
Ministrstvo za javno upravo
Ministrstvo za šolstvo in šport
Ministrstvo za visoko šolstvo, znanost in tehnologijo
Ministrstvo za kulturo
Vrhovno sodišče Republike Slovenije
višja sodišča
okrožna sodišča
okrajna sodišča
Vrhovno državno tožilstvo Republike Slovenije
Okrožna državna tožilstva
Državno pravobranilstvo
Upravno sodišče Republike Slovenije
Višje delovno in socialno sodišče
delovna sodišča
Davčna uprava Republike Slovenije
Carinska uprava Republike Slovenije
Urad Republike Slovenije za preprečevanje pranja denarja
Urad Republike Slovenije za nadzor prirejanja iger na srečo
Uprava Republike Slovenije za javna plačila
Urad Republike Slovenije za nadzor proračuna
Policija
Inšpektorat Republike Slovenije za notranje zadeve
General štab Slovenske vojske
Uprava Republike Slovenije za zaščito in reševanje
Inšpektorat Republike Slovenije za obrambo
Inšpektorat Republike Slovenije za varstvo pred naravnimi in drugimi nesrečami
Uprava Republike Slovenije za izvrševanje kazenskih sankcij
Urad Republike Slovenije za varstvo konkurence
Urad Republike Slovenije za varstvo potrošnikov
Tržni inšpektorat Republike Slovenije
Urad Republike Slovenije za intelektualno lastnino
Inšpektorat Republike Slovenije za elektronske komunikacije, elektronsko podpisovanje in pošto
Inšpektorat za energetiko in rudarstvo
Agencija Republike Slovenije za kmetijske trge in razvoj podeželja
Inšpektorat Republike Slovenije za kmetijstvo, gozdarstvo in hrano
Fitosanitarna uprava Republike Slovenije
Veterinarska uprava Republike Slovenije
Uprava Republike Slovenije za pomorstvo
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/179
118
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Direkcija Republike Slovenije za caste
Prometni inšpektorat Republike Slovenije
Direkcija za vodenje investicij v javno železniško infrastrukturo
Agencija Republike Slovenije za okolje
Geodetska uprava Republike Slovenije
Uprava Republike Slovenije za jedrsko varstvo
Inšpektorat Republike Slovenije za okolje in prostor
Inšpektorat Republike Slovenije za delo
Zdravstveni inšpektorat
Urad Republike Slovenije za kemikalije
Uprava Republike Slovenije za varstvo pred sevanji
Urad Republike Slovenije za meroslovje
Urad za visoko šolstvo
Urad Republike Slovenije za mladino
Inšpektorat Republike Slovenije za šolstvo in šport
Arhiv Republike Slovenije
Inšpektorat Republike Slovenije za kulturo in medije
Kabinet predsednika Vlade Republike Slovenije
Generalni sekretariat Vlade Republike Slovenije
Služba vlade za zakonodajo
Služba vlade za evropske zadeve
Služba vlade za lokalno samoupravo in regionalno politiko
Urad vlade za komuniciranje
Urad za enake možnosti
Urad za verske skupnosti
Urad za narodnosti
Urad za makroekonomske analize in razvoj
Statistični urad Republike Slovenije
Slovenska obveščevalno-varnostna agencija
Protokol Republike Slovenije
Urad za varovanje tajnih podatkov
Urad za Slovence v zamejstvu in po svetu
Služba Vlade Republike Slovenije za razvoj
Informacijski pooblaščenec
Državna volilna komisija
SLOVAKIEN
Ministerier och andra myndigheter i centralförvaltningen enligt lag nr 575/2001 Coll. om regeringens och den centrala
statsadministrationens myndigheters struktur, i dess lydelse enligt senare förordningar:
Kancelária Prezidenta Slovenskej republiky
Národná rada Slovenskej republiky
Ministerstvo hospodárstva Slovenskej republiky
SV
L 94/180
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
119
Ministerstvo financií Slovenskej republiky
Ministerstvo dopravy, pôšt a telekomunikácií Slovenskej republiky
Ministerstvo pôdohospodárstva Slovenskej republiky
Ministerstvo výstavby a regionálneho rozvoja Slovenskej republiky
Ministerstvo vnútra Slovenskej republiky
Ministerstvo obrany Slovenskej republiky
Ministerstvo spravodlivosti Slovenskej republiky
Ministerstvo zahraničných vecí Slovenskej republiky
Ministerstvo práce, sociálnych vecí a rodiny Slovenskej republiky
Ministerstvo životného prostredia Slovenskej republiky
Ministerstvo školstva Slovenskej republiky
Ministerstvo kultúry Slovenskej republiky
Ministerstvo zdravotníctva Slovenskej republiky
Úrad vlády Slovenskej republiky
Protimonopolný úrad Slovenskej republiky
Štatistický úrad Slovenskej republiky
Úrad geodézie, kartografie a katastra Slovenskej republiky
Úrad jadrového dozoru Slovenskej republiky
Úrad pre normalizáciu, metrológiu a skúšobníctvo Slovenskej republiky
Úrad pre verejné obstarávanie
Úrad priemyselného vlastníctva Slovenskej republiky
Správa štátnych hmotných rezerv Slovenskej republiky
Národný bezpečnostný úrad
Ústavný súd Slovenskej republiky
Najvyšši súd Slovenskej republiky
Generálna prokuratura Slovenskej republiky
Najvyšši kontrolný úrad Slovenskej republiky
Telekomunikačný úrad Slovenskej republiky
Úrad priemyselného vlastníctva Slovenskej republiky
Úrad pre finančný trh
Úrad na ochranu osobn ý ch udajov
Kancelária verejneho ochranu prav
FINLAND
Oikeuskanslerinvirasto – Justitiekanslersämbetet
Liikenne- ja viestintäministeriö – Kommunikationsministeriet
Ajoneuvohallintokeskus AKE – Fordonsförvaltningscentralen AKE
Ilmailuhallinto – Luftfartsförvaltningen
Ilmatieteen laitos – Meteorologiska institutet
Merenkulkulaitos – Sjöfartsverket
Merentutkimuslaitos – Havsforskningsinstitutet
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/181
120
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Ratahallintokeskus RHK – Banförvaltningscentralen RHK
Rautatievirasto – Järnvägsverket
Tiehallinto – Vägförvaltningen
Viestintävirasto – Kommunikationsverket
Maa- ja metsätalousministeriö – Jord- och skogsbruksministeriet
Elintarviketurvallisuusvirasto – Livsmedelssäkerhetsverket
Maanmittauslaitos – Lantmäteriverket
Maaseutuvirasto – Landsbygdsverket
Oikeusministeriö – Justitieministeriet
Tietosuojavaltuutetun toimisto – Dataombudsmannens byrå
Tuomioistuimet – Domstolar
Korkein oikeus – Högsta domstolen
Korkein hallinto-oikeus – Högsta förvaltningsdomstolen
Hovioikeudet – Hovrätter
Käräjäoikeudet – Tingsrätter
Hallinto-oikeudet –Förvaltningsdomstolar
Markkinaoikeus – Marknadsdomstolen
Työtuomioistuin – Arbetsdomstolen
Vakuutusoikeus – Försäkringsdomstolen
Kuluttajariitalautakunta – Konsumenttvistenämnden
Vankeinhoitolaitos – Fångvårdsväsendet
HEUNI – Yhdistyneiden Kansakuntien yhteydessä toimiva Euroopan kriminaalipolitiikan instituutti – HEUNI – Euro
peiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till Förenta nationerna
Konkurssiasiamiehen toimisto – Konkursombudsmannens byrå
Kuluttajariitalautakunta – Konsumenttvistenämnden
Oikeushallinnon palvelukeskus – Justitieförvaltningens servicecentral
Oikeushallinnon tietotekniikkakeskus – Justitieförvaltningens datateknikcentral
Oikeuspoliittinen tutkimuslaitos (Optula) – Rättspolitiska forskningsinstitutet
Oikeusrekisterikeskus – Rättsregistercentralen
Onnettomuustutkintakeskus – Centralen för undersökning av olyckor
Rikosseuraamusvirasto – Brottspåföljdsverket
Rikosseuraamusalan koulutuskeskus – Brottspåföljdsområdets utbildningscentral
Rikoksentorjuntaneuvosto – Rådet för brottsförebyggande
Saamelaiskäräjät – Sametinget
Valtakunnansyyttäjänvirasto – Riksåklagarämbetet
Vankeinhoitolaitos – Fångvårdsväsendet
Opetusministeriö – Undervisningsministeriet
Opetushallitus – Utbildningsstyrelsen
Valtion elokuvatarkastamo – Statens filmgranskningsbyrå
Puolustusministeriö – Försvarsministeriet
Puolustusvoimat – Försvarsmakten
SV
L 94/182
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
121
Sisäasiainministeriö – Inrikesministeriet
Väestörekisterikeskus – Befolkningsregistercentralen
Keskusrikospoliisi – Centralkriminalpolisen
Liikkuva poliisi – Rörliga polisen
Rajavartiolaitos – Gränsbevakningsväsendet
Lääninhallitukset – Länstyrelserna
Suojelupoliisi – Skyddspolisen
Poliisiammattikorkeakoulu – Polisyrkeshögskolan
Poliisin tekniikkakeskus – Polisens teknikcentral
Poliisin tietohallintokeskus – Polisens datacentral
Helsingin kihlakunnan poliisilaitos – Polisinrättningen i Helsingfors
Pelastusopisto – Räddningsinstitutet
Hätäkeskuslaitos – Nödcentralsverket
Maahanmuuttovirasto – Migrationsverket
Sisäasiainhallinnon palvelukeskus – Inrikesförvaltningens servicecentral
Sosiaali- ja terveysministeriö – Social- och hälsovårdsministeriet
Työttömyysturvan muutoksenhakulautakunta – Besvärsnämnden för utkomstskyddsärenden
Sosiaaliturvan muutoksenhakulautakunta – Besvärsnämnden för social trygghet
Lääkelaitos – Läkemedelsverket
Terveydenhuollon oikeusturvakeskus – Rättsskyddscentralen för hälsovården
Säteilyturvakeskus – Strålsäkerhetscentralen
Kansanterveyslaitos – Folkhälsoinstitutet
Lääkehoidon kehittämiskeskus ROHTO – Utvecklingscentralen för läkemedelsbe-handling
Sosiaali- ja terveydenhuollon tuotevalvontakeskus – Social- och hälsovårdens produkttillsynscentral
Sosiaali- ja terveysalan tutkimus- ja kehittämiskeskus Stakes – Forsknings- och utvecklingscentralen för social- och
hälsovården Stakes
Vakuutusvalvontavirasto – Försäkringsinspektionen
Työ- ja elinkeinoministeriö – Arbets- och näringsministeriet
Kuluttajavirasto – Konsumentverket
Kilpailuvirasto – Konkurrensverket
Patentti- ja rekisterihallitus – Patent- och registerstyrelsen
Valtakunnansovittelijain toimisto – Riksförlikningsmännens byrå
Valtion turvapaikanhakijoiden vastaanottokeskukset – Statliga förläggningar för asylsökande
Energiamarkkinavirasto - Energimarknadsverket
Geologian tutkimuskeskus – Geologiska forskningscentralen
Huoltovarmuuskeskus – Försörjningsberedskapscentralen
Kuluttajatutkimuskeskus – Konsumentforskningscentralen
Matkailun edistämiskeskus (MEK) – Centralen för turistfrämjande
Mittatekniikan keskus (MIKES) – Mätteknikcentralen
Tekes – teknologian ja innovaatioiden kehittämiskeskus - Tekes – utvecklingscentralen för teknologi och innovationer
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/183
122
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Turvatekniikan keskus (TUKES) – Säkerhetsteknikcentralen
Valtion teknillinen tutkimuskeskus (VTT) – Statens tekniska forskningscentral
Syrjintälautakunta – Nationella diskrimineringsnämnden
Työneuvosto – Arbetsrådet
Vähemmistövaltuutetun toimisto – Minoritetsombudsmannens byrå
Ulkoasiainministeriö – Utrikesministeriet
Valtioneuvoston kanslia – Statsrådets kansli
Valtiovarainministeriö – Finansministeriet
Valtiokonttori – Statskontoret
Verohallinto – Skatteförvaltningen
Tullilaitos – Tullverket
Tilastokeskus – Statistikcentralen
Valtion taloudellinen tutkimuskeskus – Statens ekonomiska forskningscentral
Ympäristöministeriö – Miljöministeriet
Suomen ympäristökeskus – Finlands miljöcentral
Asumisen rahoitus- ja kehityskeskus – Finansierings- och utvecklingscentralen för boendet
Valtiontalouden tarkastusvirasto – Statens revisionsverk
SVERIGE
A
Affärsverket svenska kraftnät
Akademien för de fria konsterna
Alkohol- och läkemedelssortimentsnämnden
Allmänna pensionsfonden
Allmänna reklamationsnämnden
Ambassader
Ansvarsnämnd, statens
Arbetsdomstolen
Arbetsförmedlingen
Arbetsgivarverk, statens
Arbetslivsinstitutet
Arbetsmiljöverket
Arkitekturmuseet
Arrendenämnder
Arvsfondsdelegationen
Arvsfondsdelegationen
B
Banverket
Barnombudsmannen
Beredning för utvärdering av medicinsk metodik, statens
Bergsstaten
SV
L 94/184
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
123
Biografbyrå, statens
Biografiskt lexikon, svenskt
Birgittaskolan
Blekinge tekniska högskola
Bokföringsnämnden
Bolagsverket
Bostadsnämnd, statens
Bostadskreditnämnd, statens
Boverket
Brottsförebyggande rådet
Brottsoffermyndigheten
C
Centrala studiestödsnämnden
D
Danshögskolan
Datainspektionen
Departementen
Domstolsverket
Dramatiska institutet
E
Ekeskolan
Ekobrottsmyndigheten
Ekonomistyrningsverket
Ekonomiska rådet
Elsäkerhetsverket
Energimarknadsinspektionen
Energimyndighet, statens
EU/FoU-rådet
Exportkreditnämnden
Exportråd, Sveriges
F
Fastighetsmäklarnämnden
Fastighetsverk, statens
Fideikommissnämnden
Finansinspektionen
Finanspolitiska rådet
Finsk-svenska gränsälvskommissionen
Fiskeriverket
Flygmedicincentrum
Folkhälsoinstitut, statens
Fonden för fukt- och mögelskador
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/185
124
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas
Folke Bernadotte Akademin
Forskarskattenämnden
Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap
Fortifikationsverket
Forum för levande historia
Försvarets materielverk
Försvarets radioanstalt
Försvarets underrättelsenämnd
Försvarshistoriska museer, statens
Försvarshögskolan
Försvarsmakten
Försäkringskassan
G
Gentekniknämnden
Geologiska undersökning
Geotekniska institut, statens
Giftinformationscentralen
Glesbygdsverket
Grafiska institutet och institutet för högre kommunikation- och reklamutbildning
Granskningsnämnden för radio och TV
Granskningsnämnden för försvarsuppfinningar
Gymnastik- och idrottshögskolan
Göteborgs universitet
H
Handelsflottans kultur- och fritidsråd
Handelsflottans pensionsanstalt
Handelssekreterare
Handelskamrar, auktoriserade
Handikappombudsmannen
Handikappråd, statens
Harpsundsnämnden
Haverikommission, statens
Historiska museer, statens
Hjälpmedelsinstitutet
Hovrätterna
Hyresnämnder
Häktena
Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
SV
L 94/186
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
125
Högskolan Dalarna
Högskolan i Borås
Högskolan i Gävle
Högskolan i Halmstad
Högskolan i Kalmar
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
Högskolan i Kristianstad
Högskolan i Skövde
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
Högskolan på Gotland
Högskolans avskiljandenämnd
Högskoleverket
Högsta domstolen
I
ILO-kommittén
Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen
Inspektionen för strategiska produkter
Institut för kommunikationsanalys, statens
Institut för psykosocial medicin, statens
Institut för särskilt utbildningsstöd, statens
Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering
Institutet för rymdfysik
Institutet för tillväxtpolitiska studier
Institutionsstyrelse, statens
Insättningsgarantinämnden
Integrationsverket
Internationella programkontoret för utbildningsområdet
J
Jordbruksverk, statens
Justitiekanslern
Jämställdhetsombudsmannen
Jämställdhetsnämnden
Järnvägar, statens
Järnvägsstyrelsen
K
Kammarkollegiet
Kammarrätterna
Karlstads universitet
Karolinska Institutet
Kemikalieinspektionen
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/187
126
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Kommerskollegium
Konjunkturinstitutet
Konkurrensverket
Konstfack
Konsthögskolan
Konstnärsnämnden
Konstråd, statens
Konsulat
Konsumentverket
Krigsvetenskapsakademin
Krigsförsäkringsnämnden
Kriminaltekniska laboratorium, statens
Kriminalvården
Krisberedskapsmyndigheten
Kristinaskolan
Kronofogdemyndigheten
Kulturråd, statens
Kungl. Biblioteket
Kungl. Konsthögskolan
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm
Kungl. Tekniska högskolan
Kungl. Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien
Kungl. Vetenskapsakademin
Kustbevakningen
Kvalitets- och kompetensråd, statens
Kärnavfallsfondens styrelse
L
Lagrådet
Lantbruksuniversitet, Sveriges
Lantmäteriverket
Linköpings universitet
Livrustkammaren, Skoklosters slott och Hallwylska museet
Livsmedelsverk, statens
Livsmedelsekonomiska institutet
Ljud- och bildarkiv, statens
Lokala säkerhetsnämnderna vid kärnkraftverk
Lotteriinspektionen
Luftfartsverket
Luftfartsstyrelsen
Luleå tekniska universitet
SV
L 94/188
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
127
Lunds universitet
Läkemedelsverket
Läkemedelsförmånsnämnden
Länsrätterna
Länsstyrelserna
Lärarhögskolan i Stockholm
M
Malmö högskola
Manillaskolan
Maritima muséer, statens
Marknadsdomstolen
Medlingsinstitutet
Meteorologiska och hydrologiska institut, Sveriges
Migrationsverket
Militärhögskolor
Mittuniversitetet
Moderna museet
Museer för världskultur, statens
Musikaliska Akademien
Musiksamlingar, statens
Myndigheten för handikappolitisk samordning
Myndigheten för internationella adoptionsfrågor
Myndigheten för skolutveckling
Myndigheten för kvalificerad yrkesutbildning
Myndigheten för nätverk och samarbete inom högre utbildning
Myndigheten för radio och tv
Myndigheten för Sveriges nätuniversitet
Myndigheten för utländska investeringar i Sverige
Mälardalens högskola
N
Nationalmuseum
Nationellt centrum för flexibelt lärande
Naturhistoriska riksmuseet
Naturvårdsverket
Nordiska Afrikainstitutet
Notarienämnden
Nämnd för arbetstagares uppfinningar, statens
Nämnden för statligt stöd till trossamfund
Nämnden för styrelserepresentationsfrågor
Nämnden mot diskriminering
Nämnden för elektronisk förvaltning
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/189
128
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Nämnden för Rh-anpassad utbildning
Nämnden för hemslöjdsfrågor
O
Oljekrisnämnden
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning
Ombudsmannen mot etnisk diskriminering
Operahögskolan i Stockholm
P
Patent- och registreringsverket
Patentbesvärsrätten
Pensionsverk, statens
Personregisternämnd, statens, SPAR-nämnden
Pliktverk, Totalförsvarets
Polarforskningssekretariatet
Post- och telestyrelsen
Premiepensionsmyndigheten
Presstödsnämnden
R
Rederinämnden
Regeringskansliet
Regeringsrätten
Resegarantinämnden
Registernämnden
Revisorsnämnden
Riksantikvarieämbetet
Riksarkivet
Riksbanken
Riksdagsförvaltningen
Riksdagens ombudsmän
Riksdagens revisorer
Riksgäldskontoret
Rikshemvärnsrådet
Rikspolisstyrelsen
Riksrevisionen
Rikstrafiken
Riksutställningar, Stiftelsen
Riksvärderingsnämnden
Rymdstyrelsen
Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige
SV
L 94/190
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
129
Räddningsverk, statens
Rättshjälpsmyndigheten
Rättshjälpsnämnden
Rättsmedicinalverket
S
Samarbetsnämnden för statsbidrag till trossamfund
Sameskolstyrelsen och sameskolor
Sametinget
SIS, Standardiseringen i Sverige
Sjöfartsverket
Skatterättsnämnden
Skatteverket
Skaderegleringsnämnd, statens
Skiljenämnden i vissa trygghetsfrågor
Skogsstyrelsen
Skogsvårdsstyrelserna
Skogs- och Lantbruksakademien
Skolverk, statens
Skolväsendets överklagandenämnd
Smittskyddsinstitutet
Socialstyrelsen
Specialpedagogiska institutet
Specialskolemyndigheten
Språk- och folkminnesinstitutet
Sprängämnesinspektionen
Statistiska centralbyrån
Statskontoret
Stockholms universitet
Stockholms internationella miljöinstitut
Strålsäkerhetsmyndigheten
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll
Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, SIDA
Styrelsen för Samefonden
Styrelsen för psykologiskt försvar
Stängselnämnden
Svenska institutet
Svenska institutet för europapolitiska studier
Svenska ESF rådet
Svenska Unescorådet
Svenska FAO kommittén
Svenska Språknämnden
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/191
130
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Svenska Skeppshypotekskassan
Svenska institutet i Alexandria
Sveriges författarfond
Säkerhetspolisen
Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden
Södertörns högskola
T
Taltidningsnämnden
Talboks- och punktskriftsbiblioteket
Teaterhögskolan i Stockholm
Tingsrätterna
Tjänstepensions- och grupplivnämnd, statens
Tjänsteförslagsnämnden för domstolsväsendet
Totalförsvarets forskningsinstitut
Totalförsvarets pliktverk
Tullverket
Turistdelegationen
U
Umeå universitet
Ungdomsstyrelsen
Uppsala universitet
Utlandslönenämnd, statens
Utlänningsnämnden
Utrikesförvaltningens antagningsnämnd
Utrikesnämnden
Utsädeskontroll, statens
V
Valideringsdelegationen
Valmyndigheten
Vatten- och avloppsnämnd, statens
Vattenöverdomstolen
Verket för förvaltningsutveckling
Verket för högskoleservice
Verket för innovationssystem (Vinnova)
Verket för näringslivsutveckling (Nutek)
Vetenskapsrådet
Veterinärmedicinska anstalt, statens
Veterinära ansvarsnämnden
Väg- och transportforskningsinstitut, statens
SV
L 94/192
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
131
Vägverket
Vänerskolan
Växjö universitet
Växtsortnämnd, statens
Å
Åklagarmyndigheten
Åsbackaskolan
Ö
Örebro universitet
Örlogsmannasällskapet
Östervångsskolan
Överbefälhavaren
Överklagandenämnden för högskolan
Överklagandenämnden för nämndemanna-uppdrag
Överklagandenämnden för studiestöd
Överklagandenämnden för totalförsvaret
FÖRENADE KUNGARIKET
Cabinet Office
Office of the Parliamentary Counsel
Central Office of Information
Charity Commission
Crown Estate Commissioners (Vote Expenditure Only)
Crown Prosecution Service
Department for Business, Enterprise and Regulatory Reform
Competition Commission
Gas and Electricity Consumers’ Council
Office of Manpower Economics
Department for Children, Schools and Families
Department of Communities and Local Government
Rent Assessment Panels
Department for Culture, Media and Sport
British Library
British Museum
Commission for Architecture and the Built Environment
The Gambling Commission
Historic Buildings and Monuments Commission for England (English Heritage)
Imperial War Museum
Museums, Libraries and Archives Council
National Gallery
National Maritime Museum
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/193
132
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
National Portrait Gallery
Natural History Museum
Science Museum
Tate Gallery
Victoria and Albert Museum
Wallace Collection
Department for Environment, Food and Rural Affairs
Agricultural Dwelling House Advisory Committees
Agricultural Land Tribunals
Agricultural Wages Board and Committees
Cattle Breeding Centre
Countryside Agency
Plant Variety Rights Office
Royal Botanic Gardens, Kew
Royal Commission on Environmental Pollution
Department of Health
Dental Practice Board
National Health Service Strategic Health Authorities
NHS Trusts
Prescription Pricing Authority
Department for Innovation, Universities and Skills
Higher Education Funding Council for England
National Weights and Measures Laboratory
Patent Office
Department for International Development
Department of the Procurator General and Treasury Solicitor
Legal Secretariat to the Law Officers
Department for Transport
Maritime and Coastguard Agency
Department for Work and Pensions
Disability Living Allowance Advisory Board
Independent Tribunal Service
Medical Boards and Examining Medical Officers (War Pensions)
Occupational Pensions Regulatory Authority
Regional Medical Service
Social Security Advisory Committee
Export Credits Guarantee Department
Foreign and Commonwealth Office
Wilton Park Conference Centre
SV
L 94/194
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
133
Government Actuary’s Department
Government Communications Headquarters
Home Office
HM Inspectorate of Constabulary
House of Commons
House of Lords
Ministry of Defence
Defence Equipment & Support
Meteorological Office
Ministry of Justice
Boundary Commission for England
Combined Tax Tribunal
Council on Tribunals
Court of Appeal – Criminal
Employment Appeals Tribunal
Employment Tribunals
HMCS Regions, Crown, County and Combined Courts (England and Wales)
Immigration Appellate Authorities
Immigration Adjudicators
Immigration Appeals Tribunal
Lands Tribunal
Law Commission
Legal Aid Fund (England and Wales)
Office of the Social Security Commissioners
Parole Board and Local Review Committees
Pensions Appeal Tribunals
Public Trust Office
Supreme Court Group (England and Wales)
Transport Tribunal
The National Archives
National Audit Office
National Savings and Investments
National School of Government
Northern Ireland Assembly Commission
Northern Ireland Court Service
Coroners Courts
County Courts
Court of Appeal and High Court of Justice in Northern Ireland
Crown Court
Enforcement of Judgements Office
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/195
134
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Legal Aid Fund
Magistrates’ Courts
Pensions Appeals Tribunals
Northern Ireland, Department for Employment and Learning
Northern Ireland, Department for Regional Development
Northern Ireland, Department for Social Development
Northern Ireland, Department of Agriculture and Rural Development
Northern Ireland, Department of Culture, Arts and Leisure
Northern Ireland, Department of Education
Northern Ireland, Department of Enterprise, Trade and Investment
Northern Ireland, Department of the Environment
Northern Ireland, Department of Finance and Personnel
Northern Ireland, Department of Health, Social Services and Public Safety
Northern Ireland, Office of the First Minister and Deputy First Minister
Northern Ireland Office
Crown Solicitor’s Office
Department of the Director of Public Prosecutions for Northern Ireland
Forensic Science Laboratory of Northern Ireland
Office of the Chief Electoral Officer for Northern Ireland
Police Service of Northern Ireland
Probation Board for Northern Ireland
State Pathologist Service
Office of Fair Trading
Office for National Statistics
National Health Service Central Register
Office of the Parliamentary Commissioner for Administration and Health Service Commissioners
Paymaster General’s Office
Postal Business of the Post Office
Privy Council Office
Public Record Office
HM Revenue and Customs
The Revenue and Customs Prosecutions Office
Royal Hospital, Chelsea
Royal Mint
Rural Payments Agency
Scotland, Auditor-General
Scotland, Crown Office and Procurator Fiscal Service
Scotland, General Register Office
Scotland, Queen’s and Lord Treasurer’s Remembrancer
Scotland, Registers of Scotland
SV
L 94/196
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
135
The Scotland Office
The Scottish Ministers
Architecture and Design Scotland
Crofters Commission
Deer Commission for Scotland
Lands Tribunal for Scotland
National Galleries of Scotland
National Library of Scotland
National Museums of Scotland
Royal Botanic Garden, Edinburgh
Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Scotland
Scottish Further and Higher Education Funding Council
Scottish Law Commission
Community Health Partnerships
Special Health Boards
Health Boards
The Office of the Accountant of Court
High Court of Justiciary
Court of Session
HM Inspectorate of Constabulary
Parole Board for Scotland
Pensions Appeal Tribunals
Scottish Land Court
Sheriff Courts
Scottish Police Services Authority
Office of the Social Security Commissioners
The Private Rented Housing Panel and Private Rented Housing Committees
Keeper of the Records of Scotland
The Scottish Parliamentary Body Corporate
HM Treasury
Office of Government Commerce
United Kingdom Debt Management Office
The Wales Office (Office of the Secretary of State for Wales)
The Welsh Ministers
Higher Education Funding Council for Wales
Local Government Boundary Commission for Wales
The Royal Commission on the Ancient and Historical Monuments of Wales
Valuation Tribunals (Wales)
Welsh National Health Service Trusts and Local Health Boards
Welsh Rent Assessment Panels
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/197
136
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.1 led 6 a
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverk-
samhet
Denna huvudgrupp omfattar:
— nybyggnad, renovering och normal reparation
45000000
45,1
Mark- och
grundarbeten
45100000
45,11
Rivning av
hus; mark
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— rivning och rasering av byggnader och andra an
läggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av
byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, spräng
ning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
— avtäckning samt annat iordningställande av ägor
och platser som innehåller mineraler
Denna undergrupp omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45110000
45,12 Markunder
sökning
Denna undergrupp omfattar:
— provborrning och tagning av kärnprov för byggan
de, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte:
— borrning av källor för produktion av råpetroleum
eller naturgas se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgasfält, utförande av
geofysiska, geologiska och seismiska undersökning
ar, se 74.20
45120000
45,2
Bygg- och
anläggnings
arbeten
45200000
SV
L 94/198
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
137
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,21 Uppförande
av hus och
andra bygg
nadsverk
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av alla slags byggnader, byggande av an
läggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d.:
— broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viaduk
ter, tunnlar och tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och
telekommunikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekom
munikation
— därmed förknippade arbeten
— montering och uppförande på plats av monterings
färdiga byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgas
utvinning, se 11.20
— uppförande av kompletta monteringsfärdiga bygg
nader av egentillverkade delar av annat material
än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar,
tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanlägg
ningar, exklusive uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader, se 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet,
se 74.20
— projektledning för byggande, se 74.20
45210000
Utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45,22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
45,23 Anläggning
av vägar,
flygfält och
idrottsanlägg
ningar
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av vägar, gator samt andra kör- och
gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start- och landningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar,
tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanlägg
ningar, exklusive uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar och markeringar på
parkeringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte:
— förberedande markarbeten, se 45.11
45212212
och DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/199
138
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,24 Vattenbygg
nad
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av:
— vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar
(marinor), slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45,25
Andra bygg-
och anlägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— bygg- eller anläggningsverksamhet som är speciali
serad inom något för olika slags konstruktioner
gemensamt område och fordrar specialistkompetens
eller specialutrustning:
— grundläggning inklusive pålning
— borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning
— uppförande av icke egentillverkade stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
— resning och nedmontering av byggnadsställningar
och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av
byggnadsställningar och arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställningar utan resning och
nedmontering, se 71.32
45250000
45262000
45,3 Bygginstalla
tioner
45300000
SV
L 94/200
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
139
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,31 Elinstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
installation i byggnader och andra anläggningar av:
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45213316
45310000
Utom:
– 45316000
45,32 Isolerings
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och andra anläggningar av
värme-, ljud- eller vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte:
— impregnering, se 45.22
45320000
45,33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och andra anläggningar av:
— vattensystem samt sanitetsutrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditionerings
utrustning inklusive ledningar
— sprinklersystem
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av elvärmesystem, se 45.31
45330000
45,34
Andra byg
ginstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
— installation av belysnings- och signalsystem till vä
gar, järnvägar, flygfält och hamnar
— installation i byggnader och andra anläggningar av
andra armaturer och anordningar
45234115
45316000
45340000
45,4 Slutbehand
ling av bygg
nader
45400000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/201
140
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,41
Puts-, fasad-
och stuck
atörsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— anbringande på byggnader och andra anläggningar
av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive
närstående basmaterial för putsning
45410000
45,42 Byggnads
snickeriarbe
ten
Denna undergrupp omfattar:
— installation av icke egentillverkade dörrar, fönster,
dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning,
trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra
material
— invändig slutbehandling såsom arbete med tak,
väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar
Denna undergrupp omfattar inte:
— läggning av parkett och andra golvbeläggningar av
trä, se 45.43
45420000
45,43
Golv- och
väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader
och andra anläggningar av:
— vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong
eller huggen sten
— parkett och andra golvbeläggningar av trä
— mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklu
sive av gummi eller plast
— terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller
-väggar
— tapeter
45430000
45,44
Måleri- och
glasmästeri
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— invändig och utvändig målning av byggnader
— målning av anläggningar inom väg- och vattenbygg
nad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av fönster, se 45.42
45440000
SV
L 94/202
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
141
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45,45
Annan slut
behandling
av byggnader
Denna undergrupp omfattar:
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och liknande be
handling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— invändig rengöring av byggnader och andra kon
struktioner, se 74.70
45212212
och DA04
45450000
45,5
Uthyrning av
bygg- och
anläggnings
maskiner
med förare
45500000
45,50
Uthyrning av
bygg- och
anläggnings
maskiner
med förare
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt
-utrustning utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT
L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/203
142
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER VAROR ENLIGT ARTIKEL 4 b I FRÅGA OM KONTRAKT SOM TILLDELAS AV
UPPHANDLANDE MYNDIGHETER PÅ FÖRSVARSOMRÅDET
Den enda text som är tillämplig enligt direktivet är den text som återfinns i punkt 3 i bilaga I till WTO-avtalet, som
följande vägledande förteckning grundas på:
Kapitel 25:
Salt; svavel; jord och sten; gips, kalk och cement
Kapitel 26:
Malm, slagg och aska
Kapitel 27:
Mineraliska bränslen, mineraloljor och destillationsprodukter av dessa; bituminösa ämnen; mineralvaxer;
utom:
ex 27.10: särskilda motorbränslen
Kapitel 28:
Oorganiska kemikalier; organiska och oorganiska föreningar av ädla metaller, av sällsynta jordartsmetal
ler, av radioaktiva grundämnen och av isotoper
utom:
ex 28.09: sprängämnen
ex 28.13: sprängämnen
ex 28.14: tårgas
ex 28.28: sprängämnen
ex 28.32: sprängämnen
ex 28.39: sprängämnen
ex 28.50: giftiga ämnen
ex 28.51: giftiga ämnen
ex 28.54: sprängämnen
Kapitel 29:
Organiska kemikalier
utom:
ex 29.03: sprängämnen
ex 29.04: sprängämnen
ex 29.07: sprängämnen
ex 29.08: sprängämnen
ex 29.11: sprängämnen
ex 29.12: sprängämnen
ex 29.13: giftiga ämnen
ex 29.14: giftiga ämnen
ex 29.15: giftiga ämnen
ex 29.21: giftiga ämnen
ex 29.22: giftiga ämnen
ex 29.23: giftiga ämnen
ex 29.26: sprängämnen
ex 29.27: giftiga ämnen
ex 29.29: sprängämnen
SV
L 94/204
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
143
Kapitel 30:
Farmaceutiska produkter
Kapitel 31: Gödningsmedel
Kapitel 32:
Garvämnes- och färgämnesextrakter; garvsyror och garvsyraderivat; pigment och andra färgämnen;
lacker och andra målningsfärger; kitt och andra tätnings- och utfyllningsmedel; tryckfärger, bläck och
tusch
Kapitel 33:
Eteriska oljor och resinoider; parfymerings-, skönhets- och kroppsvårdsmedel
Kapitel 34:
Tvål och såpa, organiska ytaktiva ämnen, tvättmedel, smörjmedel, konstgjorda vaxer, beredda vaxer,
puts- och skurmedel, ljus och liknande artiklar, modelleringspastor, s.k. dentalvax samt dentalpreparat på
basis av gips
Kapitel 35:
Albuminer; lim och klister; enzymer
Kapitel 37:
Varor för foto- eller kinobruk
Kapitel 38:
Diverse kemiska produkter
utom:
ex 38.19: giftiga ämnen
Kapitel 39:
Plaster och plastvaror
utom:
ex 39.03: sprängämnen
Kapitel 40:
Gummi och gummivaror
utom:
ex 40.11: skottsäkra däck
Kapitel 41:
Oberedda hudar och skinn samt läder
Kapitel 42:
Lädervaror; sadelmakeriarbeten; researtiklar, handväskor och liknande artiklar; varor av tarmar
Kapitel 43:
Pälsskinn och konstgjord päls; varor av dessa material
Kapitel 44:
Trä och varor av trä; träkol
Kapitel 45:
Kork och varor av kork
Kapitel 46:
Varor av halm, esparto eller andra flätningsmaterial; korgmakeriarbeten
Kapitel 47:
Massa av ved eller andra fibrösa cellulosahaltiga material; avfall och förbrukade varor av papper eller
papp
Kapitel 48:
Papper och papp; varor av pappersmassa, papper eller papp
Kapitel 49:
Tryckta böcker, tidningar, bilder och andra produkter från den grafiska industrin
Kapitel 65:
Huvudbonader och delar till huvudbonader
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/205
144
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Kapitel 66:
Paraplyer, parasoller, promenadkäppar, sittkäppar, piskor och ridspön samt delar till sådana artiklar
Kapitel 67:
Bearbetade fjädrar och dun samt varor tillverkade av fjädrar eller dun; konstgjorda blommor; varor av
människohår
Kapitel 68:
Varor av sten, gips, cement, asbest, glimmer eller liknande material
Kapitel 69:
Keramiska produkter
Kapitel 70:
Glas och glasvaror
Kapitel 71:
Naturpärlor och odlade pärlor, ädelstenar och halvädelstenar, ädla metaller och metaller med plätering av
ädel metall samt varor av sådana produkter; oäkta smycken
Kapitel 73:
Gjutjärn, järn och stål
Kapitel 74: Koppar
Kapitel 75: Nickel
Kapitel 76: Aluminium
Kapitel 77:
Magnesium och beryllium
Kapitel 78: Bly
Kapitel 79: Zink
Kapitel 80: Tenn
Kapitel 81:
Andra oädla metaller
Kapitel 82:
Verktyg, redskap, knivar, skedar och gafflar av oädel metall
utom:
ex 82.05: verktyg
ex 82.07: verktyg, delar
Kapitel 83:
Diverse varor av oädel metall
Kapitel 84:
Ångpannor, maskiner, apparater och mekaniska redskap
utom:
ex 84.06: motorer
ex 84.08: övriga motorer
ex 84.45: maskiner
ex 84.53: datorer
ex 84.55: delar av datorer under rubrik nr 84.53
ex 84.59: kärnreaktorer
SV
L 94/206
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
145
Kapitel 85:
Elektriska maskiner och apparater, delar till sådana varor
utom:
ex 85.13: teleutrustning
ex 85.15: transmissionsapparater
Kapitel 86:
Lok och annan rullande järnvägs- och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; stationär järnvägs-
och spårvägsmateriel samt delar till sådan materiel; mekanisk (inbegripet elektromekanisk) trafiksigna
leringsutrustning av alla slag
utom:
ex 86.02: pansarlok, elektriska
ex 86.03: övriga pansarlok
ex 86.05: pansarvagnar
ex 86.06: underhålls- och servicevagnar
ex 86.07: vagnar
Kapitel 87:
Fordon, andra än rullande järnvägs- eller spårvägsmateriel samt delar och tillbehör till fordon
utom:
ex 87.08: stridsvagnar och andra bepansrade fordon
ex 87.01: traktorer
ex 87.02: militära fordon
ex 87.03: bärgningsbilar
ex 87.09: motorcyklar
ex 87.14: släpfordon
Kapitel 89:
Fartyg och annan flytande materiel
utom:
ex 89.01A: krigsfartyg
Kapitel 90:
Optiska instrument och apparater, foto- och kinoapparater, instrument och apparater för mätning eller
kontroll, medicinska och kirurgiska instrument och apparater
utom:
ex 90.05: kikare
ex 90.13: diverse instrument, laser
ex 90.14: avståndsmätare
ex 90.28: elektriska och elektroniska mätinstrument
ex 90.11: mikroskop
ex 90.17: medicinska instrument
ex 90.18: redskap för sjukgymnastik
ex 90.19: ortopediska redskap
ex 90.20: röntgenapparater
Kapitel 91: Urtillverkning
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/207
146
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Kapitel 92:
Musikinstrument; apparater för inspelning och återgivning av ljud, apparater för inspelning och återgiv
ning av bilder och ljud för television samt delar och tillbehör till sådana apparater
Kapitel 94:
Möbler; sängkläder, madrasser, resårbottnar till sängar, kuddar och liknande stoppade inredningsartiklar
utom:
ex 94.01A: flygplanssäten
Kapitel 95:
Varor och produkter av utskärnings- eller pressmaterial
Kapitel 96:
Borstar, penslar, kvastar, dammvippor och såll
Kapitel 98:
Diverse varor
SV
L 94/208
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
147
BILAGA IV
KRAV PÅ VERKTYG OCH ANORDNINGAR FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD,
ANBUDSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I PROJEKTTÄVLINGARNA
Verktyg och anordningar för elektronisk mottagning av anbud och anbudsansökningar samt för översändning av ritningar
och planer i projekttävlingar ska, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) exakt tid och dag för mottagande av anbud, anbudsansökningar, ritningar och planer kan fastställas noggrant,
b) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
c) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av mottagna uppgifter,
d) endast behöriga personer kan få tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av
upphandlingsförfarandet eller projekttävlingen,
e) endast behöriga personer får bevilja tillträde till de insända uppgifterna, och först efter det fastställda datumet,
f) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet att
få kännedom om dem,
g) det finns rimliga garantier för att överträdelser eller försök till överträdelse av de förbud eller villkor i fråga om tillträde
som anges i leden b, c, d, e och f klart kan spåras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/209
148
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA V
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN
DEL A
Information som ska finnas i meddelanden om offentliggörande av förhandsmeddelanden på en upphandlarprofil
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är eller kan vara
fråga om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Webbadress för upphandlarprofilen (URL).
6. Datum då meddelandet om offentliggörande av förhandsmeddelandet om upphandlarprofil avsänts.
DEL B
Information som ska finnas I förhandsmeddelanden
(i enlighet med artikel 48)
I. Upplysningar som alltid ska lämnas
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje stycket.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är eller kan vara
fråga om någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster. Om
kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
7. Kortfattad beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller
värde, tjänsternas art och omfattning.
8. I de fall detta meddelande inte används som anbudsinfordran: Beräknat/beräknade datum för offentliggörande av
meddelande/meddelanden om upphandling för det eller de kontrakt som avses i förhandsmeddelandet.
9. Datum då meddelandet avsänts.
10. Övriga relevanta upplysningar.
11. Angivande av huruvida upphandlingen omfattas av tillämpningsområdet för WTO-avtalet.
SV
L 94/210
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
149
II. Kompletterande information som ska finnas när meddelandet används som anbudsinfordran (artikel 48.2)
1. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande myndigheten sitt intresse för
kontraktet eller kontrakten.
2. Typ av tilldelningsförfarande (selektivt förfarande, dynamiskt inköpssystem eller inte, eller förhandlat förfarande under
konkurrens).
3. I tillämpliga fall, angivande av om det rör sig om
a) ett ramavtal,
b) ett dynamiskt inköpssystem.
4. Så långt det redan är känt, tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och
kontraktets längd.
5. Så långt det redan är känt, villkoren för deltagande, däribland följande:
a) I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, uppgift om huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är
förbehållet en bestämd yrkeskategori.
c) Kortfattad beskrivning av urvalskriterierna.
6. Så långt det redan är känt, en kortfattad beskrivning av de kriterier som ska tillämpas vid tilldelningen av kontraktet.
7. Så långt det redan är känt, kontraktets eller kontraktens uppskattade totala storleksordning. Om kontraktet är
uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
8. Sista datum för mottagande av intresseanmälningar.
9. Adress som intresseanmälningar ska skickas till.
10. Det eller de språk som tillåts för inlämnande av ansökan eller anbud.
11. I tillämpliga fall, angivande av om det rörde sig om ett
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
12. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
13. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/211
150
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
DEL C
Information som ska finnas I meddelanden om upphandling
(i enlighet med artikel 49)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje styckena.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, uppgift om att den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga om
någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster. Om
kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
7. Beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller värde, tjäns
ternas art och omfattning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del. I
förekommande fall, beskrivning av alternativ.
8. Kontraktets eller kontraktens uppskattade totala storleksordning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna
information lämnas för varje del.
9. Tillåtelse av eller förbud mot alternativa anbud.
10. Tidsfrist för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och, så långt det är möjligt,
kontraktets längd.
a) När det är fråga om ett ramavtal: Angivande av den planerade längden på ramavtalet och, i förekommande fall,
med uppgift om skälen till en eventuell längd på mer än fyra år. Så långt det är möjligt, uppgift om värde eller
storleksordning och frekvens på de kontrakt som ska tilldelas, antal och, i förekommande fall, föreslaget högsta
antal ekonomiska aktörer som får delta.
b) När det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem: Angivande av systemets planerade varaktighet. Så långt det är
möjligt, uppgift om värde eller storleksordning och frekvens på de kontrakt som ska tilldelas.
11. Villkor för deltagande, inbegripet följande:
a) I förekommande fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade
verkstäder eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, angivande av huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är
förbehållet en bestämd yrkeskategori, hänvisning till berörd lag eller annan författning.
c) En förteckning över och kortfattad beskrivning av kriterier för de ekonomiska aktörernas personliga ställning som
kan medföra att de utesluts från förfarandet samt av urvalskriterier, eventuella minimistandarder, obligatoriska
uppgifter (egen försäkran, dokumentation).
SV
L 94/212
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
151
12. Typ av tilldelningsförfarande och i förekommande fall skäl till att ett påskyndat förfarande används (i öppna, selektiva
och förhandlade förfaranden under konkurrens).
13. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det rör sig om
a) ett ramavtal,
b) ett dynamiskt inköpssystem,
c) en elektronisk auktion (vid öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden under konkurrens).
14. Om kontraktet ska delas upp i flera delar ska det anges om det går att lämna anbud på en, flera eller alla delar samt
om det finns några begränsningar för hur många delar som en enskild anbudsgivare kan tilldelas. Om kontraktet inte
ska delas upp i flera delar ska skälen till detta anges, om inte denna information ges i den individuella rapporten.
15. För selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden under konkurrens, konkurrenspräglad dialog eller innovations
partnerskap, vid utnyttjande av möjligheten att minska antalet anbudssökande som ombeds lämna ett anbud,
förhandla eller delta i en dialog: minsta antal och i tillämpliga fall planerat högsta antal anbudssökande samt de
objektiva kriterier som ska användas för att välja ut dessa anbudssökande.
16. För förhandlade förfaranden under konkurrens, konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap, i tillämpliga
fall angivande av användning av ett förfarande i successiva etapper i syfte att gradvis minska antalet anbud att
förhandla om eller lösningar att diskutera.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. Kriterier som ska användas för tilldelningen av kontrakt: Utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet har
fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet samt
deras inbördes viktning anges om de inte framgår av kravspecifikationerna eller, vid konkurrenspräglad dialog, av det
beskrivande dokumentet.
19. Frist för mottagande av anbud (öppna förfaranden) eller anbudsansökningar (selektiva och förhandlade förfaranden
under konkurrens, dynamiska inköpssystem, konkurrenspräglad dialog, innovationspartnerskap).
20. Adress som anbud och anbudsansökningar ska skickas till.
21. Öppna förfaranden:
a) Den tid anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud.
b) Datum, tid och plats för öppnandet av anbud.
c) Personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
22. Det eller de språk som ska användas i anbud eller anbudsansökningar
23. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering godtas,
d) elektronisk betalning tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/213
152
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
24. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
25. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
26. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som offentliggörs i detta meddelande.
27. Vid återkommande upphandlingar, beräknad tidpunkt för offentliggörande av ytterligare meddelanden.
28. Datum då meddelandet avsänts.
29. Angivande av huruvida upphandlingen omfattas av tillämpningsområdet för WTO-avtalet.
30. Övriga relevanta upplysningar.
DEL D
Information som ska finnas I meddelanden om tilldelning av kontrakt
(i enlighet med artikel 50)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster.
6. Beskrivning av upphandlingen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och mängd eller värde, tjäns
ternas art och omfattning. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del. I
förekommande fall, beskrivning av alternativ.
7. Typ av tilldelningsförfarande. Vid förhandlat förfarande utan offentliggörande av meddelande om upphandling ska en
motivering lämnas.
8. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det rörde sig om ett
a) ramavtal,
b) dynamiskt inköpssystem.
9. Kriterier enligt artikel 67 som har använts vid tilldelningen av kontrakt. I tillämpliga fall, angivande av huruvida det
hölls en elektronisk auktion (vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade förfaranden under konkurrens).
10. Datum för ingående av kontraktet/kontrakten eller ramavtalet/ramavtalen efter beslutet om att tilldela eller ingå
det/dem.
11. Antal mottagna anbud för varje tilldelning, inbegripet
a) antal mottagna anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal mottagna anbud från en annan medlemsstat eller från ett tredjeland,
c) antal elektroniskt mottagna anbud.
SV
L 94/214
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
153
12. För varje tilldelning, namn, adress inbegripet Nuts-kod, telefon, faxnummer, e-postadress och webbadress för den eller
de utvalda anbudsgivarna, inbegripet
a) uppgifter om huruvida den utvalda anbudsgivaren är ett litet eller medelstort företag,
b) uppgifter om huruvida kontraktet tilldelades en grupp ekonomiska aktörer (samriskföretag, konsortium eller
annat).
13. Det/de tilldelade kontraktens värde eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet eller
kontrakten.
14. För varje tilldelning, värde och omfattning av den del av kontraktet som sannolikt läggs ut på tredje man.
15. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
16. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
17. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som offentliggörs i detta meddelande.
18. Datum då meddelandet avsänts.
19. Övriga relevanta upplysningar.
DEL E
Information som ska finnas I meddelanden om projekttävlingar
(i enlighet med artikel 79.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten kommer att finnas tillgängliga för fri, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 53.1 andra och tredje styckena.
3. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
5. CPV-koder. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna information lämnas för varje del.
6. Beskrivning av projektets viktigaste egenskaper.
7. I tillämpliga fall, antal och värde på priserna.
8. Typ av projekttävling (öppen eller selektiv).
9. Vid en öppen projekttävling: sista datum för inlämnande av projekt.
10. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namnet på de deltagare som redan utsetts.
c) Kriterier för urval av deltagare.
d) Sista datum för ansökan om deltagande.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/215
154
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
11. I tillämpliga fall, uppgift om att deltagande förbehålls en viss yrkesgrupp.
12. Kriterier för bedömning av bidragen.
13. Angivande av huruvida juryns beslut är bindande för den upphandlande myndigheten.
14. I tillämpliga fall, uppgift om de utbetalningar som ska göras till samtliga deltagare.
15. Angivande av huruvida de kontrakt som följer på projekttävlingen kommer att tilldelas vinnaren eller vinnarna i
projekttävlingen.
16. Datum då meddelandet avsänts.
17. Övriga relevanta upplysningar.
DEL F
Information som ska finnas I meddelanden om resultatet av en projekttävling
(i enlighet med artikel 79.2)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. I förekommande fall, angivande av huruvida den upphandlande myndigheten är en inköpscentral eller att det är fråga
om någon annan typ av gemensam upphandling.
4. CPV-koder.
5. Beskrivning av projektets viktigaste egenskaper.
6. Prisernas värde.
7. Typ av projekttävling (öppen eller selektiv).
8. Kriterier som tillämpades vid bedömningen av projekten.
9. Datum för juryns beslut
10. Antal deltagare:
a) Antal deltagare som var små och medelstora företag.
b) Antal deltagare från utlandet.
11. Namn, adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till projekttävlingens
vinnare och angivande av huruvida vinnaren (vinnarna) är små och medelstora företag.
12. Uppgift om huruvida projekttävlingen hör ihop med ett projekt eller ett program som finansieras av unionen.
13. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning och som är av betydelse
för den eller de projekttävlingar som offentliggörs i detta meddelande.
14. Datum då meddelandet avsänts.
15. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/216
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
155
DEL G
Information som ska finnas I meddelanden om ändringar av ett kontrakt under dess giltighetstid
(i enlighet med artikel 72.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress och (om det inte är samma
uppgifter) motsvarande uppgifter i fråga om den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. CPV-koder.
3. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om kontrakt för byggentreprenader, eller Nuts-kod
för den huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om kontrakt för varor och tjänster.
4. Beskrivning av upphandlingen före och efter ändringen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och
mängd eller värde, tjänsternas art och omfattning.
5. I tillämpliga fall, prishöjning till följd av ändringen.
6. Beskrivning av de omständigheter som gjort ändringen nödvändig.
7. Datum för beslut om tilldelning.
8. I förekommande fall: namn, adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till
den nya ekonomiska aktören/aktörerna.
9. Uppgift om huruvida kontraktet hör ihop med ett projekt och/eller ett program som finansieras av unionsmedel.
10. Namn på och adress till tillsynsorganet och till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som
ansvarar för medling. Närmare uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress,
telefonnummer, faxnummer och e-postadress till den avdelning där informationen kan erhållas.
11. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som avses i detta meddelande.
12. Datum då meddelandet avsänts.
13. Övriga relevanta upplysningar.
DEL H
Information som ska finnas I meddelanden om upphandling av sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
3. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
4. Villkor för deltagande, inbegripet följande:
— I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddade verkstäder eller ett
kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
— I tillämpliga fall, angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
5. Tidsfrister för att kontakta den upphandlande myndigheten inför ett deltagande.
6. Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/217
156
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
DEL I
Information som ska finnas I förhandsmeddelanden om sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.1)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet det uppskattade totala värdet på kontraktet och CPV-
koder.
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader eller tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
— I tillämpliga fall, angivande av att det rör sig om ett offentligt kontrakt som är reserverat för skyddade
verkstäder eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
— I förekommande fall, angivande av huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbe
hållet en bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande myndigheten sitt intresse för kont
raktet eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmäl
ningar ska skickas till.
DEL J
Information som ska finnas I meddelanden om tilldelning av kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster
(i enlighet med artikel 75.2)
1. Den upphandlande myndighetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen),
adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
3. Nuts-kod för byggentreprenaders huvudsakliga lokalisering i fråga om byggentreprenader, eller Nuts-kod för den
huvudsakliga platsen för leverans eller tillhandahållande i fråga om varor och tjänster.
4. Antal mottagna anbud.
5. Erlagt pris (maximum/minimum) eller prisklass.
6. För varje tilldelning, namn, adress inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress för den eller de utvalda ekono
miska aktörerna.
7. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/218
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
157
BILAGA VI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHANDLINGSDOKUMENTEN I SAMBAND MED ELEKTRONISKA
AUKTIONER
(Artikel 35.4)
När de upphandlande myndigheterna har beslutat att anordna en elektronisk auktion ska upphandlingsdokumenten
innehålla minst följande uppgifter:
a) De aspekter vars värden kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen, under förutsättning att dessa
aspekter är kvantifierbara, och kan uttryckas i siffror eller procent.
b) De eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för
föremålet för kontraktet.
c) Vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta i
förekommande fall kommer att ske.
d) Relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen.
e) På vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs
mellan anbuden.
f) Relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om arrangemangen och de tekniska specifika
tionerna för anslutning.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/219
158
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA VII
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. teknisk specifikation: avser något av följande:
a) I fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter som i synnerhet anges i upphand
lingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller
den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar
miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med
funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet
förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning
och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentre
prenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och
kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten
samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda
förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
b) I fråga om offentliga tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en
produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla använd
ningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstäm
melse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som
avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etiket
tering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livs
cykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig
tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
a) internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
b) europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
c) nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsent
liga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 305/2011 ( 1 ).
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och
14 i förordning (EU) 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt
standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
SV
L 94/220
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för
saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
159
BILAGA VIII
KARAKTERISTIKA FÖR OFFENTLIGGÖRANDET
1. Offentliggörande av meddelanden
De upphandlande myndigheterna ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 till
Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
De meddelanden som avses i artiklarna 48, 49, 50, 75 och 79 ska offentliggöras av Europeiska unionens publikations
byrå eller av de upphandlande myndigheterna vid förhandsmeddelanden om upphandlarprofil enligt artikel 48.1.
De upphandlande myndigheterna kan därutöver offentliggöra denna information på internet i form av den ”upp
handlarprofil” som avses i punkt 2 b.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till de upphandlande myndigheterna sända en bekräftelse på det offentlig
görande som avses i artikel 51.5 andra stycket.
2. Offentliggörande av kompletterande eller ytterligare upplysningar
a) Om inte annat föreskrivs i artikel 53.1 andra och tredje styckena ska de upphandlande myndigheterna offentliggöra
upphandlingsdokumenten i deras helhet på internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla de förhandsmeddelanden som avses i artikel 48.1, uppgifter om pågående
inbjudningar att lämna anbud, planerade inköp, tecknade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan infor
mation av allmänt intresse, t.ex. kontaktpunkter, telefon- och faxnummer, post- och e-postadress. Upphandlar
profilen kan också innehålla förhandsmeddelanden som använts som meddelande om upphandling, som offent
ligjorts på nationell nivå i enlighet med artikel 52.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgäng
liga på följande webbadress: http://simap.europa.eu
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/221
160
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA IX
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I EN DIALOG ELLER BEKRÄFTA INTRESSE
SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 54
1. Den inbjudan att lämna anbud eller delta i en dialog som föreskrivs i artikel 54 ska minst innehålla följande:
a) En hänvisning till den offentliggjorda anbudsinfordran.
b) Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om adress dit anbuden ska skickas och om det eller de språk som
anbuden ska skrivas på.
c) Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket
eller vilka språk som ska användas.
d) Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska lämnas in, antingen till stöd för de kontrollerbara uppgifter som
anbudssökanden har lämnat i enlighet med artiklarna 59 och 60 och i tillämpliga fall artikel 62, eller för att
komplettera de upplysningar som anges i de artiklarna och på de villkor som anges i artiklarna 59, 60 och 62.
e) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i förekommande fall, prioritetsordningen för tillämp
ningen av kriterierna, om den inte anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse, i de
tekniska specifikationerna eller i det beskrivande dokumentet.
Om upphandlingen genomförs genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap ska dock de
upplysningar som avses i led b inte ingå i inbjudan att delta i dialogen eller att förhandla, utan ska anges i inbjudan
att lämna anbud.
2. Om anbudsinfordran sker genom ett förhandsmeddelande ska den upphandlande myndigheten senare inbjuda samtliga
anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen och först därefter välja
anbudsgivare eller förhandlingsparter.
Inbjudan ska innehålla åtminstone följande upplysningar:
a) Art och mängd, även varje option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen. När det
gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd samt, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande meddelanden
om upphandling av byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upphandlas.
b) Slag av förfarande: selektivt förfarande eller förhandlat förfarande under konkurrens.
c) Om tillämpligt, dag då varorna ska levereras eller byggentreprenaden eller tjänsteleveransen ska påbörjas eller
avslutas.
d) Om elektronisk tillgång inte kan erbjudas, inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument
samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas.
e) Adress till den upphandlande myndighet som ska tilldela kontraktet.
f) Ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från de ekonomiska aktörerna.
g) Typ av kontrakt som upphandlingen syftar till: köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa.
h) Kriterier för tilldelning av kontrakt samt inbördes viktning eller, i förekommande fall, kriteriernas prioritetsordning,
om dessa upplysningar inte redovisas i förhandsmeddelandet, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att
lämna anbud eller förhandla.
SV
L 94/222
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
161
BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 18.2
— ILO-konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
— ILO-konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
— ILO-konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
— ILO-konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
— ILO-konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
— ILO-konvention nr 111 om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning
— ILO-konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
— ILO-konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
— Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
— Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
(Baselkonventionen)
— Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
— Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga ke
mikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen), Rotterdam, 10 september
1998 och dess tre regionala protokoll
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/223
162
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA XI
REGISTER ( 1 )
Yrkes- och handelsregistren samt motsvarande försäkringar och intyg för varje medlemsstat:
— Belgien: ”Registre du commerce” – ”Handelsregister” och, för tjänstekontrakt, ”Ordres professionnels – Beroepsorden”.
— Bulgarien: ”Търговски регистър”.
— Tjeckien: ”obchodní rejstřík”.
— Danmark: ”Erhvervsstyrelsen”.
— Tyskland: ”Handelsregister”, ”Handwerksrolle”, och, för tjänstekontrakt, ”Vereinsregister”, ”Partnerschaftsregister” och
”Mitgliedsverzeichnisse der Berufskammern der Länder”.
— Estland: ”Registrite ja Infosüsteemide Keskus”.
— Irland: Den ekonomiska aktören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies eller från Registrar of
Friendly Societies eller, i avsaknad av detta, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i
det land där han är etablerad, på en viss plats och under angiven firma.
— Grekland: ”Registret för avtalsslutande företag (Μητρώο Εργοληπτικών Επιχειρήσεων – ΜΕΕΠ)” under ministeriet för
miljö, markplanering och anläggningsarbeten (Υ.ΠΕ.ΧΩ.Δ.Ε), för byggentreprenadkontrakt. ”Βιοτεχνικό ή Εμπορικό ή
Βιομηχανικό Επιμελητήριο” och ”Μητρώο Κατασκευαστών Αμυντικού Υλικού” för varukontrakt. För tjänstekontrakt kan
tjänsteleverantören åläggas att förete ett intyg om att vederbörande under ed inför en notarie försäkrat att han utövar
yrket i fråga. I fall som omfattas av gällande nationell lagstiftning, för tillhandahållandet av de undersökningar som
avses i bilaga I, yrkesregistret ”Μητρώο Μελετητών” och ”Μητρώο Γραφείων Μελετών”.
— Spanien: ”Registro Oficial de Licitadores y Empresas Clasificadas del Estado” för byggentreprenad- och tjänstekontrakt
och, för varukontrakt, ”Registro Mercantil” eller, för icke-registrerade personer, ett intyg om att vederbörande under ed
har försäkrat att han utövar yrket.
— Frankrike: ”Registre du commerce et des sociétés” och ”Répertoire des métiers”.
— Kroatien: ”Sudski registar” och ”Obrtni registrar” eller, när det gäller vissa verksamheter, ett intyg som anger att den
berörda personen har tillstånd att bedriva den ifrågavarande kommersiella eller yrkesmässiga verksamheten.
— Italien: ”Registro della Camera di commercio, industria, agricoltura e artigianato”. För varu- och tjänstekontrakt även
”Registro delle commissioni provinciali per l’artigianato” eller, utöver de redan nämnda registren, ”Consiglio nazionale
degli ordini professionali” för tjänstekontrakt. För byggentreprenadkontrakt eller tjänstekontrakt ”Albo nazionale dei
gestori ambientali”, utöver de redan nämnda registren.
— Cypern: entreprenören kan för byggentreprenadkontrakt åläggas att förete ett intyg från ”Council for the Registration
and Audit of Civil Engineering and Building Contractors (Συμβούλιο Εγγραφής και Ελέγχου Εργοληπτών Οικοδομικών και
Τεχνικών Έργων)” i enlighet med Registration and Audit of Civil Engineering and Building Contractors Law. För varu-
och tjänstekontrakt kan varuleverantören eller tjänsteleverantören åläggas att förete ett intyg från ”Registrar of
Companies and Official Receiver” (Έφορος Εταιρειών και Επίσημος Παραλήπτης) eller, i avsaknad av detta, ett intyg
om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket i det land där han är etablerad, på en viss plats och
under angiven firma.
— Lettland: ”Uzņēmumu reģistrs”.
— Litauen: ”Juridinių asmenų registras”.
— Luxemburg: ”Registre aux firmes” och ”Rôle de la Chambre des métiers”.
SV
L 94/224
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Vid tillämpningen av artikel 58.2 avses med yrkes- eller handelsregister de register som anges i denna bilaga och, i den mån ändringar
gjorts på nationell nivå, de register som ersatt de förra.
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
163
— Ungern: ”Cégnyilvántartás”, ”egyéni vállalkozók jegyzői nyilvántartása” och, för tjänstekontrakt, vissa ”szakmai kama
rák nyilvántartása” eller, för vissa verksamheter, ett intyg om att personen i fråga har tillstånd att bedriva den
kommersiella verksamheten eller utöva yrket i fråga.
— Malta: Den ekonomiska aktören upprättar sin ”numru ta’ registrazzjoni tat- Taxxa tal- Valur Miżjud (VAT) u n- numru
tal-licenzja ta’ kummerc”, och, om det rör sig om ett offentligt/privat partnerskap eller ett bolag, det aktuella
registreringsnumret som utfärdats av den maltesiska myndigheten för finansiella tjänster.
— Nederländerna: ”Handelsregister”.
— Österrike: ”Firmenbuch”, ”Gewerberegister”, ”Mitgliederverzeichnisse der Landeskammern”.
— Polen: ”Krajowy Rejestr Sądowy”.
— Portugal: ”Instituto da Construção e do Imobiliário” (INCI) för byggentreprenadkontrakt. ”Registro Nacional das
Pessoas Colectivas” för varu- och tjänstekontrakt.
— Rumänien: ”Registrul Comerțului”.
— Slovenien: ”sodni register” och ”obrtni register”.
— Slovakien: ”Obchodný register”.
— Finland: ”Kaupparekisteri”/”Handelsregistret”.
— Sverige: ”Aktiebolags-, handels- eller föreningsregistren”.
— Förenade kungariket: Den ekonomiska aktören kan åläggas att visa upp ett intyg från Registrar of Companies med
uppgift om att aktörens rörelse är inskriven i ett handelsregister (”incorporated” eller ”registered”), eller, om detta inte
är fallet, ett intyg om att vederbörande under ed har försäkrat att han utövar yrket på en viss plats och under angiven
firma.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/225
164
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA XII
BEVISMEDEL NÄR DET GÄLLER URVALSKRITERIERNA
Del 1: Ekonomisk och finansiell ställning
Bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella ställning kan som regel utgöras av en eller flera av följande
referenser:
a) Lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten.
b) Årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där
den ekonomiska aktören är etablerad.
c) Uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som
upphandlingen gäller, för maximalt de tre senaste verksamhetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller
då den ekonomiska aktören inledde sin verksamhet, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Del II: Teknisk kapacitet
Bevis på ekonomiska aktörers tekniska kapacitet som avses i artikel 58:
a) Följande förteckningar:
i) En förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de
viktigaste byggentreprenaderna utförts på ett tillfredsställande sätt. Om det är nödvändigt för att garantera en
tillfredsställande konkurrensnivå kan de upphandlande myndigheterna ange att bevis på relevanta byggentrepre
nader som genomfördes mer än fem år tidigare kommer att beaktas.
ii) En förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som utförts under högst de tre senaste åren, med
angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare. Om det är nödvändigt för att garantera en
tillfredsställande konkurrensnivå kan de upphandlande myndigheterna ange att bevis på relevanta leveranser eller
tjänster som utfördes mer än tre år tidigare kommer att beaktas.
b) Uppgifter om tekniker och tekniska organ, vare sig de tillhör den ekonomiska aktörens företag eller inte, i synnerhet
om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgift om tekniker och
tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden.
c) En beskrivning av den ekonomiska aktörens tekniska utrustning och av de metoder som han använder för att säkra
kvaliteten samt av företagets undersöknings- och forskningsresurser.
d) Upplysning om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som den ekonomiska aktören kan
komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet.
e) Om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, en
kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på dennas vägnar utförs av ett behörigt organ
i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke. Kontrollerna
ska utvisa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt
dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
f) Upplysning om tjänsteleverantörens eller entreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande upp
gifter om ledande personer i företaget, förutsatt att de inte utvärderas som tilldelningskriterium.
g) Upplysning om de miljöskyddsåtgärder den ekonomiska aktören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kon
traktet.
h) Uppgift om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller entreprenören och antal anställda med
ledningsfunktion under de tre senaste åren.
i) Uppgift om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över
för att fullgöra kontraktet.
j) Upplysning om hur stor del av kontraktet som den ekonomiska aktören eventuellt kommer att lägga ut på under
leverantörer.
SV
L 94/226
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
165
k) I fråga om de varor som ska levereras:
i) Prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det.
ii) Intyg som upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd
kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer
med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/227
166
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
BILAGA XIII
FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 68.3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG.
SV
L 94/228
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
167
BILAGA XIV
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 74
CPV-kod Beskrivning
75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Till
handahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdper
sonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare]. Från 85000000-9 till
85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Pri
vata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Ar
betskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda
av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig per
sonal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade
tjänster
85321000-5 and 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar
och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från
79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbild
ning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8.
79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kon
gresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evene
mang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Fes
tivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anord
nande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställ
ningar].
Administration inom socialtjänsten, ut
bildningsadministration, hälsovårdsför
valtning och administration avseende
kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäkring ( 1 )
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4,
75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjäns
ter, inklusive fackföreningstjänster, tjäns
ter utförda av politiska organisationer,
tjänster tillhandahållna av ungdomsorga
nisationer och andra medlemsorganisa
tionstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med religions
utövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8
Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0
Måltidsleveranser].
55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag,
55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner,
55524000-9 Skolbespisning,
55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafete
riaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal,
55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5
Juridiska tjänster, i den mån de inte är
undantagna enligt artikel 10 d
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3 Övrig statsförvaltning och statliga tjäns
ter
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/229
168
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
CPV-kod Beskrivning
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7,
98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för
allmän säkerhet och räddningstjänster, i
den mån de inte är undantagna enligt
artikel 10 h
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säker
hetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster,
Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort,
Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1[Grafologi], 79723000-8 [Av
fallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och
organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer
och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och
budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar
och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Post
tjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyr
ning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-7 [In
ternpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
( 1 ) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
L 94/230
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
169
BILAGA XV
JÄMFÖRELSETABELL
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 1.1, 1.2, 1.4, 1.5 och 1.6 —
Artikel 1.3
Artikel 10
Artikel 2.1, led 1
Artikel 1.9, första stycket
Artikel 2.1 led 2
Artikel 7, led a
Artikel 2.1, led 3 —
Artikel 2.1, led 4 a
Artikel 1.9, andra stycket, led a
Artikel 2.1, led 4 b
Artikel 1.9, andra stycket, led b
Artikel 2.1, led 4 c
Artikel 1.9, andra stycket, led c
Artikel 2.1, led 5
Artikel 1.2, led a
Artikel 2.1, led 6
Artikel 1.2, led b, första meningen
Artikel 2.1, led 7
Artikel 1.2, led b, andra meningen
Artikel 2.1, led 8
Artikel 1.2, led c
Artikel 2, par 1, led 9
Artikel 1.2, led d
Artikel 2, par 1, led 10
Artikel 1.8, andra stycket
Artikel 2.1, led 11
Artikel 1.8, tredje stycket
Artikel 2.1, led 12
Artikel 1.8, tredje stycket
Artikel 2.1, led 13
Artikel 23.1
Artikel 2.1, led 14
Artikel 1.10
Artikel 2.1, led 15 —
Artikel 2.1, led 16
Artikel 1.10
Artikel 2.1, led 17 —
Artikel 2.1, led 18
Artikel 1.12
Artikel 2.1, led 19
Artikel 1.13
Artikel 2.1, led 20 —
Artikel 2.1, led 21
Artikel 1.11, led e
Artikel 2.1, led 22 —
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/231
170
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 2.1, led 23 —
Artikel 2.1, led 24 —
Artikel 2.2 —
Artikel 3.1 —
Artikel 3.2, första stycket —
Artikel 3.2, andra stycket
Artikel 22, artikel 1.2, led d
Artikel 3.3 —
Artikel 3.4 —
Artikel 3.5 —
Artikel 3.6 —
Artikel 4
Artikel 7, 67
Artikel 5.1
Artikel 9.1
Artikel 5.2 —
Artikel 5.3
Artikel 9.3, artikel 9.7, andra stycket,
Artikel 5.4
Artikel 9.2
Artikel 5.5
Artikel 9.9
Artikel 5.6 —
Artikel 5.7
Artikel 9.4
Artikel 5.8
Artikel 9.5, led a, första stycket
Artikel 5.9
Artikel 9.5, led b, första och andra styckena
Artikel 5.10
Artikel 9.5, led a, tredje stycket
Artikel 9.5, led b, tredje stycket
Artikel 5.11
Artikel 9.7
Artikel 5.12
Artikel 9.6
Artikel 5.13
Artikel 9.8, led a
Artikel 5.14
Artikel 9, par. 8, led b
Artikel 6.1–6.6
Artikel 78, artikel 79.2, led a
Artikel 6.7
Artikel 79.2 d
SV
L 94/232
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
171
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 7
Artikel 12, artikel 68 a
Artikel 8, första stycket
Artikel 13, artikel 68 b
Artikel 8, andra stycket
Artikel 1.15
Artikel 9
Artikel 15, artikel 68 b
Artikel 10, led a
Artikel 16, led a
Artikel 10, led b
Artikel 16, led b
Artikel 10, led c
Artikel 16, led c
Artikel 10, led d —
Artikel 10, led e
Artikel 16, led d
Artikel 10, led f —
Artikel 10, led g
Artikel 16, led e
Artikel 10, led h —
Artikel 10, led i —
Artikel 10, led j —
Artikel 11
Artikel 18
Artikel 12 —
Artikel 13, första stycket
Artikel 8, första stycket
Artikel 13, andra stycket
Artikel 14
Artikel 8, andra stycket
Artikel 16, led f
Artikel 15.1 och 15.3
Artikel 15.3
Artikel 10, artikel 14, artikel 68 b
Artikel 14, artikel 68 b
Artikel 16 —
Artikel 17.1
Artikel 10, andra stycket, artikel 12 i direktiv 2009/81/EG
Artikel 17. 2 —
Artikel 18.1
Artikel 2
Artikel 18.2 —
Artikel 19.1
Artikel 4.1
Artikel 19.2 - 19.3
Artikel 4.2
Artikel 20.1
Artikel 19
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/233
172
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 20.2
Artikel 19, andra stycket
Artikel 21.1
Artikel 6
Artikel 21.2 —
Artikel 22.1
Artikel 42.1, 42.2 och 42.4, artikel 71.1
Artikel 22.2 —
Artikel 22.3
Artikel 42.3, artikel 71.2
Artikel 22.4 —
Artikel 22.5 —
Artikel 22.6
Artikel 42.5 och 42.6, artikel 71.3
Artikel 22.7, första stycket
Artikel 79.2, led g
Artikel 22.7, andra och tredje styckena —
Artikel 23.1
Artikel 1.14, första stycket
Artikel 23.2
Artikel 79.2, leden e och f
Artikel 24 —
Artikel 25
Artikel 5
Artikel 26.1
Artikel 28, första stycket
Artikel 26.2
Artikel 28, andra stycket
Artikel 26.3 —
Artikel 26.4
Artikel 28, andra stycket, artikel 30.1
Artikel 26.5, första stycket
Artikel 35.2
Artikel 26.5, andra stycket —
Artikel 26.6
Artikel 28, andra stycket
Artikel 27.1, första stycket
Artikel 1.11, led a
Artikel 27.1, andra och tredje styckena
Artikel 27.2
Artikel 38.2
Artikel 38.4
Artikel 27.3 —
Artikel 27.4 —
Artikel 28.1
Artikel 38.3, led a, artikel 1.11, led b
SV
L 94/234
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
173
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 28.2
Artikel 1.11, led b, artikel 38.3, led b, artikel 44.3 första
meningen
Artikel 28.3
Artikel 38.4
Artikel 28.4 —
Artikel 28.5 —
Artikel 28.6
Artikel 38.8
Artikel 29.1, första stycket
Artikel 1.11 led d
Artikel 29.1, andra och tredje styckena
Artikel 29.1, fjärde stycket
Artikel 29.2 —
Artikel 38.3, leden a och b
Artikel 1.11, led d, artikel 44.3 första meningen
Artikel 29.3
Artikel 30.2
Artikel 29.4 —
Artikel 29.5
Artikel 30.3
Artikel 29.6
Artikel 30.4
Artikel 29.7
Artikel 30.2
Artikel 30.1
Artikel 1.11, led c, artikel 38.3, artikel 44.3, första mening
en
Artikel 30.2
Artikel 29.2, artikel 29.7
Artikel 30.3
Artikel 29.3, artikel 1.11 led c
Artikel 30.4
Artikel 29.4
Artikel 30.5
Artikel 29.5
Artikel 30.6
Artikel 29.6
Artikel 30.7
Artikel 29.7
Artikel 30.8
Artikel 29.8
Artikel 31 —
Artikel 32.1
Artikel 31, första meningen
Artikel 32.2, led a
Artikel 31, led 1 a
Artikel 32.2, led b
Artikel 31, led 1 b
Artikel 32.2, led c
Artikel 31, led 1 c
Artikel 32.3, led a
Artikel 31, led 2 a
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/235
174
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 32.3, led b
Artikel 31, led 2 b
Artikel 32.3, led c
Artikel 31, led 2 c
Artikel 32.3, led d
Artikel 31, led 2 d
Artikel 32.4
Artikel 31, led 3
Artikel 32.5
Artikel 31, led 4 b
Artikel 33.1
Artikel 32.1, artikel 1.5, artikel 32.2, första och fjärde
styckena
Artikel 33.2
Artikel 32.2, andra och tredje styckena
Artikel 33.3
Artikel 32.3
Artikel 33.4
Artikel 32.4
Artikel 33.5
Artikel 32.4
Artikel 34.1
Artikel 33.1; artikel 1.6
Artikel 34.2
Artikel 33.2
Artikel 34.3
Artikel 33.2 in fine
Artikel 34.4
Artikel 33.3
Artikel 34.5
Artikel 33.4
Artikel 34.6
Artikel 33.6
Artikel 34.7 —
Artikel 34.8 —
Artikel 34.9
Artikel 33.7, tredje stycket
Artikel 35.1, första stycket
Artikel 54.1
Artikel 35.1, andra och tredje styckena
Artikel 35.2
Artikel 1.7
Artikel 54.2, första och andra styckena
Artikel 35.3
Artikel 54.2, tredje stycket
Artikel 35.4
Artikel 54.3
Artikel 35.5
Artikel 54.4
Artikel 35.6
Artikel 54.5
Artikel 35.7
Artikel 54.6
Artikel 35.8
Artikel 54.7
SV
L 94/236
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
175
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 35.9
Artikel 54.8, första stycket
Artikel 36 —
Artikel 37.1
Artikel 11.1
Artikel 37.2
Artikel 11.2
Artikel 37.3 —
Artikel 37.4
Artikel 11.2
Artikel 38 —
Artikel 39 —
Artikel 40
Skäl 8
Artikel 41 —
Artikel 42.1
Artikel 23.1
Artikel 42.2
Artikel 23.2
Artikel 42.3
Artikel 23.3
Artikel 42.4
Artikel 23.8
Artikel 42.5
Artikel 23.4, första stycket
Artikel 42.6
Artikel 23.5, första och andra styckena
Artikel 43.1
Artikel 23.6
Artikel 43.2
Artikel 23.6, första strecksatsen
Artikel 44.1
Artikel 23.4, andra stycket, 23.5, andra och tredje styckena,
23.6, andra stycket, 23.7
Artikel 44.2
Artikel 23.4, första stycket, 23.5, första stycket, 23.6, första
stycket
Artikel 44.3 —
Artikel 45.1
Artikel 24.1 och 24.2
Artikel 45.2
Artikel 24.3
Artikel 45.3
Artikel 24.4
Artikel 46 —
Artikel 47.1
Artikel 38.1
Artikel 47.2
Artikel 38.7
Artikel 47.3
Artikel 38.7
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/237
176
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 48.1
Artikel 35.1, artikel 36.1
Artikel 48.2 —
Artikel 49
Artikel 35.2; artikel 36.1
Artikel 50.1–50.3
Artikel 35.4, första till tredje styckena, artikel 36.1
Artikel 50.4
Artikel 51.1
Artikel 35.4, femte stycket
Artikel 36.1, artikel 79.1, led a
Artikel 51.2
Artikel 51.2
Artikel 36.2
Artikel 36.3 och 36.4, andra stycket
Artikel 51.3
Artikel 36.4, första stycket
Artikel 51.4 —
Artikel 51.5, första stycket
Artikel 36.7
Artikel 51.5, andra stycket
Artikel 51.6
Artikel 36.8
Artikel 37
Artikel 52.1
Artikel 36.5, första stycket
Artikel 52.2 och 52.3
Artikel 36.5, andra och tredje styckena
Artikel 53.1
Artikel 53.2
Artikel 38.6
Artikel 39.2
Artikel 54.1
Artikel 54.2
Artikel 40.1
Artikel 40. 2
Artikel 55.1
Artikel 41.1
Artikel 55.2
Artikel 41.2
Artikel 55.3
Artikel 41.3
Artikel 56.1, första stycket
Artikel 44.1
Artikel 56.1, andra stycket —
Artikel 56.2 —
Artikel 56.3 —
Artikel 57.4 —
Artikel 57.1,
Artikel 45.1
Artikel 57.2
Artikel 45.2 e, f
Artikel 57.3
Artikel 45.1, andra stycket
SV
L 94/238
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
177
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 57.4
Artikel 45.2
Artikel 57.5 —
Artikel 57.6 —
Artikel 57.7
Artikel 45.1, andra stycket, och 45.2, andra stycket
Artikel 58.1
Artikel 44.1, 44.2, första och andra styckena
Artikel 58.2
Artikel 46
Artikel 58.3
Artikel 47
Artikel 58.4
Artikel 48
Artikel 58.5
Artikel 44.2
Artikel 59 —
Artikel 60.1
Artikel 47.4 till 47.5, artikel 48.6
Artikel 60.2
Artikel 45.3
Artikel 60.3 och 60.4
Artikel 47.1 och 47.5, artikel 48.2
Artikel 60.5 —
Artikel 61 —
Artikel 62.1
Artikel 49
Artikel 62.2
Artikel 50
Artikel 62.3 —
Artikel 63.1
Artikel 47.2, 47.3, artikel 48.3, 48.4
Artikel 63.2 —
Artikel 64.1
Artikel 52.1, artikel 52.7
Artikel 64.2, första stycket
Artikel 52.1, andra stycket
Artikel 64.2, andra stycket
Artikel 52.1, tredje stycket
Artikel 64.3
Artikel 52.2
Artikel 64.4
Artikel 52.3
Artikel 64.5, första stycket
Artikel 52.4, första stycket
Artikel 64.5, andra stycket
Artikel 52.4, andra stycket
Artikel 64.6, första stycket
Artikel 52.5, första stycket
Artikel 64.6, andra stycket
Artikel 52.6
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/239
178
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 64.7
Artikel 52.5, andra stycket
Artikel 64.8 —
Artikel 65
Artikel 44.3
Artikel 66
Artikel 44.4
Artikel 67.1
Artikel 53.1
Artikel 67.2
Artikel 53.1
Artikel 67.3 —
Artikel 67.4
Skäl 1; skäl 46, tredje stycket
Artikel 67.5
Artikel 53.2
Artikel 68 —
Artikel 69.1
Artikel 55.1
Artikel 69.2, led a
Artikel 55.1, andra stycket led a
Artikel 69.2, led b
Artikel 55.1, andra stycket led b
Artikel 69.2, led c
Artikel 55.1, andra stycket led c
Artikel 69.2, led d
Artikel 55.1, andra stycket led d
Artikel 69.2, led e —
Artikel 69.2, led f
Artikel 55.1, andra stycket led e
Artikel 69.3, första stycket
Artikel 55.2
Artikel 69.3, andra stycket —
Artikel 69.4
Artikel 55.3
Artikel 69.5 —
Artikel 70
Artikel 26
Artikel 71.1 —
Artikel 71.2
Artikel 25, första stycket
Artikel 71.3 —
Artikel 71.4
Artikel 25, andra stycket
Artikel 71.5–71.8 —
Artikel 72 —
Artikel 73 —
SV
L 94/240
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
179
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Artikel 74 —
Artikel 75 —
Artikel 76 —
Artikel 77 —
Artikel 78
Artikel 67.2
Artikel 79.1 och 79.2
Artikel 69.1–69.2
Artikel 79.3
Artikel 70.1, artikel 79.1, led a
Artikel 80.1 —
Artikel 80.2
Artikel 66.2
Artikel 80.3
Artikel 72
Artikel 81
Artikel 73
Artikel 82
Artikel 74
Artikel 83.1
Artikel 81, första stycket
Artikel 83.2–83.6 —
Artikel 84
Artikel 43
Artikel 85 —
Artikel 86 —
Artikel 87
Artikel 77.3 och 77.4
Artikel 88
Artikel 77.5
Artikel 89.1 och 89.2
Artikel 77.1, 77.2
Artikel 89.3 —
Artikel 90.1
Artikel 80.1, första stycket
Artikel 90.2–90.5 —
Artikel 90.6
Art 80.1, andra stycket
Artikel 91
Artikel 82
Artikel 92 —
Artikel 93
Artikel 83
Artikel 94
Artikel 84
Bilaga I
Bilaga IV
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/241
180
Prop. 2015/16:195
Bilaga 1
Detta direktiv
Direktiv 2004/18/EG
Bilaga II
Bilaga I
Bilaga III
Bilaga V
—
Bilaga IV, a–f
Bilaga III
Bilaga X b–h
Bilaga IV, g —
Bilaga V – Del A
Bilaga VII – A
Bilaga V– Del B – I
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del B – II —
Bilaga V – Del C
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del D
Bilaga VII – A
Bilaga V – Del E
Bilaga VII – D
Bilaga V – Del F
Bilaga VII – D
Bilaga V – Del G —
Bilaga V – Del H —
Bilaga V – Del I —
Bilaga V – Del J —
Bilaga VI
Artikel 54.3, leden a–f
Bilaga VII
Bilaga VI
Bilaga VIII
Bilaga VIII
Bilaga IX, 1
Artikel 40.5
Bilaga IX, 2 —
Bilaga IX —
Bilaga XI
Bilaga IX A, B, C
Bilaga XII, Del I
Artikel 47.1
Bilaga XII, Del II
Artikel 48.2
Bilaga XIII —
Bilaga XIV
Bilaga II
Bilaga XV
Bilaga XII
SV
L 94/242
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
181
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/25/EU
av den 26 februari 2014
om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Med hänsyn till resultaten av arbetsdokumentet från
kommissionens avdelningar av den 27 juni 2011 med
titeln Utvärderingsrapport: Effekterna av och effektiviteten hos
EU:s lagstiftning om offentlig upphandling förefaller det
lämpligt att behålla reglerna om upphandling som ge
nomförs av enheter som är verksamma på områdena
vatten, energi, transporter och posttjänster, eftersom na
tionella myndigheter fortfarande kan påverka dessa enhe
ters agerande på olika sätt, bland annat genom att vara
delägare eller företrädda i enheternas förvaltnings-, led
nings- eller kontrollorgan. Ett annat skäl till att fortsätta
att reglera upphandlingen på dessa områden är att de
marknader där enheterna i dessa sektorer verkar är för
hållandevis slutna på grund av att medlemsstaterna har
beviljat särskilda rättigheter eller ensamrätt att försörja,
tillhandahålla eller driva de nät som används för tillhan
dahållandet av tjänsterna i fråga.
(2)
För att säkerställa att upphandling som genomförs av
enheter som bedriver verksamhet på områdena vatten,
energi, transporter och posttjänster öppnas för konkur
rens, bör bestämmelser fastställas om samordning av
upphandlingsförfarandena för kontrakt över ett visst vär
de. En sådan samordning krävs för att garantera att prin
ciperna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
(EUF-fördraget) får genomslag och särskilt principen om
fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och frihet att till
handahålla tjänster samt de principer som följer därav,
bland annat om likabehandling, icke-diskriminering, öm
sesidigt erkännande, proportionalitet och öppenhet. Med
tanke på vad som kännetecknar de områden som berörs,
bör samordningen av upphandlingsförfaranden på
unionsnivå skapa en ram för god affärssed och erbjuda
största möjliga flexibilitet, samtidigt som de principerna
skyddas.
(3)
När det gäller upphandling vars värde understiger det
värde vid vilket bestämmelserna om samordning inom
unionen ska tillämpas, är det lämpligt att erinra om Eu
ropeiska unionens domstols rättspraxis med avseende på
riktig tillämpning av bestämmelserna och principerna i
EUF-fördraget.
(4)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad
Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla),
som ett av de marknadsbaserade instrument som ska
användas för att uppnå smart och hållbar tillväxt för alla,
samtidigt som den säkerställer att offentliga medel utnytt
jas så effektivt som möjligt. De upphandlingsregler som
antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2004/17/EG ( 4 ) och Europaparlamentets och rå
dets direktiv 2004/18/EG (
5
) bör därför ses över och
moderniseras, i syfte att använda offentliga medel effek
tivare, i synnerhet genom att underlätta små och medel
stora företags deltagande i offentlig upphandling, och se
till att upphandlande myndigheter kan utnyttja offentliga
upphandlingar på ett bättre sätt till stöd för gemen
samma samhällsmål. Det finns även ett behov av att
klargöra grundläggande begrepp och principer för att
säkerställa rättslig säkerhet samt införliva vissa aspekter
i väletablerad rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/243
( 1 ) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
( 2 ) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirekti
vet) (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
182
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(5)
Vid genomförande av detta direktiv bör Förenta nationer
nas konvention om rättigheter för personer med funk
tionsnedsättning ( 1 ) beaktas, särskilt i samband med val
av medel för kommunikation, tekniska specifikationer,
tilldelningskriterier och villkor för fullgörande av ett
kontrakt.
(6)
Begreppet upphandling bör så nära som möjligt stämma
överens med det begrepp som tillämpas i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU ( 2 ),
med beaktande av särdragen på de områden som omfat
tas av detta direktiv.
(7)
Det bör erinras om att ingenting i detta direktiv ålägger
medlemsstaterna att använda underleverantörer eller
lägga ut tillhandahållandet av tjänster som de själva öns
kar tillhandahålla på entreprenad eller organisera på an
nat sätt än genom upphandling i den mening som avses i
detta direktiv. Tillhandahållande av tjänster som grundas
på lagar, författningar eller anställningsavtal bör inte om
fattas. I vissa medlemsstater kan detta exempelvis gälla
tillhandahållandet av vissa samhällstjänster, som dricks
vattenförsörjningen.
(8)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller avse liberalisering av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
Det bör likaledes erinras om att medlemsstaterna är fria
att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala
tjänster och andra tjänster, såsom posttjänster som tjäns
ter av allmänt ekonomiskt intresse, som icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse, eller som en blandning av
dessa. Det är lämpligt att klargöra att icke-ekonomiska
tjänster av allmänt intresse inte bör omfattas av detta
direktivs tillämpningsområde.
(9)
Det bör slutligen erinras om att detta direktiv inte på
verkar nationella, regionala och lokala myndigheters fri
het att, i enlighet med unionsrätten, definiera tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, deras omfattning och egen
skaperna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegri
pet eventuella villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i
syfte att fullfölja deras allmänpolitiska mål. Detta direktiv
bör inte heller påverka nationella, regionala och lokala
myndigheters befogenhet att tillhandahålla, beställa och
finansiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlig
het med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr 26
om tjänster av allmänt intresse, som fogats till EUF-för
draget och fördraget om Europeiska unionen (EU-fördra
get). Direktivet gäller dessutom inte finansieringen av
tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlemssta
ternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i enlighet
med unionens konkurrensregler.
(10)
Ett kontrakt bör bedömas vara ett byggentreprenadkon
trakt endast om det specifikt avser utförande av de verk
samheter som avses i bilaga I, även om kontraktet också
kan omfatta tillhandahållande av andra tjänster som är
nödvändiga för utförandet av dessa verksamheter. Tjäns
tekontrakt, särskilt på området för fastighetsförvaltnings
tjänster, kan i vissa fall omfatta byggentreprenad. Om
emellertid sådan byggentreprenad är av underordnad be
tydelse i förhållande till kontraktets huvudinnehåll och är
en följd av eller ett komplement till detta, kan det faktum
att sådan byggentreprenad ingår i upphandlingen inte
anses vara ett tillräckligt skäl för att klassificera tjäns
tekontraktet som ett byggentreprenadkontrakt.
Med hänsyn till de många olika typerna av byggentre
prenadkontrakt bör de upphandlande enheterna emeller
tid kunna välja såväl gemensam som separat upphandling
för projektering eller utförande av byggentreprenader.
Avsikten med detta direktiv är inte att fastställa huruvida
upphandlingen ska vara gemensam eller separat.
(11)
Genomförande av en byggentreprenad som motsvarar de
krav som anges av en upphandlande enhet kräver att den
enheten ska ha vidtagit åtgärder för att fastställa typ av
byggentreprenad eller åtminstone ha haft ett avgörande
inflytande över projekteringen av den. Huruvida entrepre
nören genomför hela eller en del av byggentreprenaden
på egen hand eller säkerställer genomförandet med andra
medel bör inte ändra kontraktets klassificering som ett
byggentreprenadkontrakt så länge som entreprenören
åtar sig en direkt eller indirekt rättsligt bindande skyldig
het att säkerställa att byggentreprenaden genomförs.
(12)
Begreppet upphandlande myndigheter och särskilt begreppet
offentligrättsliga organ, har vid upprepade tillfällen behand
lats i rättspraxis från Europeiska unionens domstol. För
att det ska stå klart att den personkrets som omfattas av
detta direktiv inte bör ändras, är det lämpligt att behålla
de definitioner som domstolen använder och införliva ett
visst antal förtydliganden som görs i denna rättspraxis, så
att definitionerna kan förstås, utan att tolkningen av be
greppet i rättspraxis ändras.
SV
L 94/244
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Godkänt genom rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november
2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta
nationernas konvention om rättigheter för personer med funktions
nedsättning (EUT L 23, 27.1.2010, s. 35).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den
26 februari 2014 om offentlig upphandling (se sidan 65 i detta
nummer av EUT).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
183
Det bör därför klargöras att ett organ som verkar på
normala marknadsmässiga villkor, har ett vinstsyfte och
bär de förluster som uppstår i samband med utövandet
av sin verksamhet inte bör anses vara ett offentligrättsligt
organ, eftersom de behov i det allmännas intresse som det
har inrättats för att tillgodose eller har fått i uppdrag att
tillgodose kan anses ha industriell eller kommersiell ka
raktär. På liknande sätt har också villkoret avseende det
tänkbara organets finansiering diskuterats i rättspraxis,
där det bland annat klargörs att det med en finansiering
”till största delen” avses ”till mer än hälften”, och att
denna finansiering kan omfatta sådana betalningar från
användare som åläggs, beräknas och uppbärs i enlighet
med offentligrättsliga bestämmelser.
(13)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål
då de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
enheterna ska avgöra om de olika delarna kan särskiljas.
Ett sådant klargörande bör bygga på relevant rättpraxis
från Europeiska unionens domstol. Detta bör avgöras
från fall till fall, och den upphandlande enhetens uttryck
liga eller presumerade avsikt att betrakta de olika delarna
av ett blandat kontrakt som oskiljaktiga bör inte utgöra
en tillräcklig omständighet, utan en sådan bedömning
bör grunda sig på sakliga bevis som kan slå fast att det
var motiverat och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt.
Ett sådant motiverat behov av att ingå ett enda kontrakt
kan exempelvis föreligga när det gäller uppförandet av en
enda byggnad, där en del direkt kommer att användas av
den upphandlande enheten i fråga och en annan del
kommer att drivas på grundval av en koncession, ex
empelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till all
mänheten. Det bör klargöras att behovet av att ingå ett
enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekono
miska skäl.
(14)
För blandade kontrakt, som kan delas upp, står det alltid
de upphandlande enheterna fritt att tilldela separata kon
trakt för de olika delarna av det blandade kontraktet,
varvid det bör avgöras vilka bestämmelser som är till
lämpliga på varje separat del uteslutande med utgångs
punkt i det specifika kontraktets beskaffenhet. Å andra
sidan, när de upphandlande enheterna väljer att ta med
andra delar i upphandlingen, oavsett värde och vilka
rättsregler som de andra delarna annars skulle ha omfat
tats av, bör huvudprincipen vara att detta direktiv fort
sätter att gälla för hela det blandade kontraktet, om ett
kontrakt bör tilldelas enligt bestämmelserna i detta direk
tiv om det skulle tilldelas ensamt.
(15)
Särskilda bestämmelser bör emellertid gälla för blandade
kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
delar som inte omfattas av EUF-fördraget. I dessa fall bör
det vara möjligt att inte tillämpa detta direktiv under
förutsättning att tilldelning av ett enda kontrakt motive
ras av objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda
kontrakt inte fattas i syfte att undvika att kontrakt om
fattas av detta direktiv eller av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/81/EG (
1
). Det bör klargöras att upp
handlande enheter inte bör hindras från att välja att till
lämpa detta direktiv på vissa blandade kontrakt i stället
för att tillämpa direktiv 2009/81/EG.
(16)
Kontrakt får också tilldelas i syfte att tillgodose kraven
hos flera verksamheter som eventuellt omfattas av olika
rättsregler. Det bör klargöras att de rättsregler som gäller
för ett enskilt kontrakt som är avsett att omfatta flera
verksamheter bör omfattas av de regler som är tillämp
liga på den verksamhet som kontraktet främst är avsett
för. Fastställandet av den verksamhet som kontraktet hu
vudsakligen är avsett för kan grundas på en analys av de
krav som det särskilda kontraktet måste tillgodose och
som har utförts av den upphandlande enheten i syfte att
bedöma kontraktets värde och upprätta upphandlings
dokumenten. I vissa fall, till exempel vid förvärv av en
enskild utrustningsenhet för att bedriva verksamhet där
information som gör det möjligt att bedöma använd
ningsgraden inte finns tillgänglig, kan det vara objektivt
omöjligt att fastställa vilken verksamhet som kontraktet
huvudsakligen är avsett för. Det bör föreskrivas vilka
regler som gäller i sådana fall.
(17)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter som inte är fysiska personer,
oavsett om de är offentliga eller privata, omfattas av
begreppet ekonomisk aktör, oavsett om de är juridiska
personer under samtliga omständigheter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/245
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
184
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(18)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att sådana grupper antar en viss juridisk
form när dessa grupper har blivit tilldelade kontraktet.
Det bör också klargöras att upphandlande enheter bör ha
rätt att uttryckligen ange hur grupper av ekonomiska
aktörer ska uppfylla de kriterier och krav avseende kva
lificering och urvalsbedömning som anges i detta direktiv
och som krävs av ekonomiska aktörer som deltar på
egen hand.
När kontrakt fullgörs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med upp
handlingsförfarandet utser en gemensam företrädare eller
en huvudpartner eller lämnar information om gruppens
sammansättning.
(19)
För att säkerställa ett verkligt öppnande av marknaden
och en rättvis balans vid tillämpningen av reglerna om
upphandling på områdena vatten, energi, transporter och
posttjänster är det nödvändigt att fastställa vilka enheter
som ska omfattas av direktivet på ett annat sätt än ge
nom hänvisning till deras rättsliga ställning. Det bör så
lunda säkerställas att likabehandling upprätthålls mellan
upphandlande enheter från den offentliga respektive den
privata sektorn. I överensstämmelse med artikel 345 i
EUF-fördraget måste det också säkerställas att medlems
staternas egendomsordning inte på något sätt påverkas.
(20)
Begreppen särskilda rättigheter eller ensamrätt är centrala
för definitionen av direktivets tillämpningsområde, efter
som enheter som varken är upphandlande myndigheter
eller offentliga företag i den mening som avses i detta
direktiv omfattas av dess bestämmelser enbart i den ut
sträckning som de utövar någon av de tillämpliga verk
samheterna på grundval av sådana rättigheter. Det bör
därför klargöras att rättigheter som har beviljats genom
ett förfarande grundat på objektiva kriterier, framför allt i
enlighet med unionslagstiftningen, och där ett tillfreds
ställande offentliggörande har säkerställts inte utgör sär
skilda rättigheter eller ensamrätt vid tillämpningen av
detta direktiv.
Den lagstiftningen bör inbegripa Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/73/EG ( 1 ), Europaparlamentets och
rådets direktiv 2009/72/EG ( 2 ), Europaparlamentets och
rådets direktiv 97/67/EG ( 3 ), Europaparlamentets och rå
dets direktiv 94/22/EG (
4
), och Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr 1370/2007 ( 5 ).
Det bör också klargöras att den förteckningen över lag
stiftning inte är uttömmande och att inga rättigheter i
någon form, inte heller genom tilldelning av koncessio
ner, som har beviljats genom andra förfaranden grundade
på objektiva kriterier och för vilka tillräcklig publicitet
har säkerställts, ska utgöra särskilda rättigheter eller en
samrätt enligt definitionen av den personkrets som om
fattas av det här direktivet. Begreppet ensamrätt bör
också användas när det gäller att avgöra om det finns
skäl att använda ett förhandlat förfarande utan föregå
ende anbudsinfordran på grund av att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna kan tillhandahållas en
dast av en särskild ekonomisk aktör, på grund av att
vissa ensamrätter är skyddade.
Med tanke på att dessa bestämmelser har olika rättslig
grund bör det dock klargöras att begreppet ensamrätt
inte måste ha samma innebörd i de båda sammanhangen.
Det bör därför klargöras att en enhet som har erhållit
ensamrätten att tillhandahålla en viss tjänst inom ett visst
geografiskt område, efter ett förfarande som grundats på
objektiva kriterier för vilka tillräcklig öppenhet har säker
ställts, inte i sig skulle vara en upphandlande enhet, om
den var ett privat organ, men att den icke desto mindre
skulle vara den enda enhet som kunde tillhandahålla
tjänsten i fråga i det området.
SV
L 94/246
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas
och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211,
14.8.2009, s. 94).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009,
s. 55).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj
1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för
prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten
(EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
185
(21)
Vissa enheter är verksamma inom produktion, överföring
eller distribution av både värme och kyla. Det kan råda
viss osäkerhet om vilka regler som är tillämpliga på verk
samheter som avser uppvärmning och kylning. Det bör
därför klargöras att upphandlande myndigheter, offent
liga företag och privata företag som är verksamma
inom uppvärmningssektorn omfattas av detta direktiv. I
fråga om privata företag gäller detta emellertid under
förutsättning att de dessutom bedriver sin verksamhet
på grundval av särskilda rättigheter eller ensamrätt. Å
andra sidan omfattas upphandlande myndigheter som
är verksamma inom kylning av reglerna i direktiv
2014/24/EU, medan offentliga företag och privata företag
oberoende av om de bedriver sin verksamhet på grundval
av särskilda rättigheter eller ensamrätt, inte omfattas av
upphandlingsregler. Slutligen bör det klargöras att kon
trakt som tilldelas för bedrivande av både uppvärmning
och kylning bör behandlas enligt bestämmelserna om
kontrakt för bedrivande av flera verksamheter för att
fastställa vilka upphandlingsregler som eventuellt ska
styra tilldelningen.
(22)
Innan någon ändring görs av tillämpningsområdet för
detta direktiv och direktiv 2014/24/EU som avser denna
sektor bör situationen för sektorn för kylning utredas för
att få fram tillräcklig information, särskilt vad gäller kon
kurrenssituationen, omfattningen av gränsöverskridande
upphandling och berörda parters synpunkter. Mot bak
grund av att tillämpningen av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2014/23/EU ( 1 ) på denna sektor kan få
omfattande konsekvenser i form av öppnande av mark
nader bör denna utredning göras vid utvärderingen av
konsekvenserna av direktiv 2014/23/EU.
(23)
Utan att detta direktivs tillämpningsområde på något sätt
utvidgas bör det klargöras att produktion, grossistförsälj
ning och detaljförsäljning av el omfattas när det i detta
direktiv hänvisas till leverans av el.
(24)
Upphandlande enheter som är verksamma inom dricks
vattensektorn kan också vara engagerade i andra verk
samheter som rör vatten, exempelvis vattenbyggnadspro
jekt, konstbevattning och dränering eller bortledande och
rening av avloppsvatten. I sådana fall bör de upphand
lande enheterna kunna tillämpa de upphandlingsförfaran
den som föreskrivs i detta direktiv för alla sina vatten
verksamheter, vilken del av vattenkretsloppet som än
berörs. De upphandlingsregler som föreslås för leveranser
av varor passar emellertid inte vid inköp av vatten, efter
som det är nödvändigt att utnyttja källor nära konsum
tionsorten.
(25)
Det är lämpligt att undanta upphandling för olje- och
gasprospektering, eftersom den sektorn genomgående
har visat sig vara utsatt för sådant konkurrenstryck att
den upphandlingsdisciplin som följer av unionens upp
handlingsregler inte längre är nödvändig. Eftersom utvin
ning av olja och gas även i fortsättningen omfattas av
detta direktiv kan det finnas anledning att särskilja mellan
prospektering och utvinning. Prospektering bör då anses
omfatta också sådan verksamhet som bedrivs i syfte att
kontrollera om olja och gas finns i en viss zon, och, om
så är fallet, huruvida den kan exploateras kommersiellt,
medan utvinning bör betraktas som produktion av olja och
gas. I enlighet med etablerad praxis i koncentrationsären
den bör produktion också anses omfatta utveckling, dvs.
inrättandet av lämplig infrastruktur för framtida produk
tion (oljeplattformar, ledningar, terminaler, m.m.).
(26)
Upphandlande myndigheter bör utnyttja alla medel som
står till deras förfogande enligt nationell rätt för att för
hindra att snedvridningar uppstår i upphandlingsförfaran
den till följd av intressekonflikter. Detta kan inbegripa
förfaranden för att upptäcka, förhindra och avhjälpa in
tressekonflikter.
(27)
Genom rådets beslut 94/800/EG (
2
) godkändes särskilt
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upp
handling (nedan kallat WTO-avtalet). Syftet med WTO-
avtalet är att fastställa en multilateral ram med balanse
rade rättigheter och skyldigheter i samband med offentlig
upphandling för att liberalisera och öka världshandeln.
För kontrakt som omfattas av bilagorna 3, 4 och 5
samt de allmänna anmärkningarna i Europeiska unionens
tillägg I till WTO-avtalet, samt av andra relevanta inter
nationella avtal som unionen är bunden av, bör upp
handlande enheter fullgöra skyldigheterna enligt dessa
avtal genom att tillämpa detta direktiv på ekonomiska
aktörer i tredjeländer som är parter i avtalen.
(28)
WTO-avtalet är tillämpligt på kontrakt över vissa trös
kelvärden, som är fastställda i WTO-avtalet och utfor
made som särskilda dragningsrätter. De tröskelvärden
som fastställs genom detta direktiv bör anpassas så att
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/247
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den
26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (se sidan 1 i detta
nummer av EUT).
( 2 ) Rådets beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående,
på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som
omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de
multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT
L 336, 23.12.1994, s. 1).
186
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
de i euro motsvarar WTO-avtalets tröskelvärden. Bestäm
melser bör också införas om regelbundna översyner av
tröskelvärdena i euro för att anpassa dem genom en rent
matematisk beräkning till eventuella förändringar av
eurons värde i förhållande till de särskilda
dragningsrätterna.
Utöver dessa regelbundna matematiska anpassningar bör
en höjning av WTO-avtalets tröskelvärden övervägas un
der nästa förhandlingsomgång avseende tröskelvärdena.
För att undvika en mängd olika tröskelvärden är det
också lämpligt att fortsätta att tillämpa samma tröskel
värden för alla upphandlande enheter oavsett vilken sek
tor de är verksamma i, utan att detta påverkar unionens
internationella åtaganden.
(29)
Det bör klargöras att alla intäkter måste beaktas vid upp
skattningen av ett kontrakts värde, oavsett om de kom
mer från den upphandlande enheten eller från tredje
parter.
Det bör också klargöras att begreppet likartade varor vid
beräkningen av tröskelvärdena bör förstås som varor som
är avsedda för identisk eller likartad användning, till ex
empel varor som utgörs av ett antal livsmedel eller av
olika kontorsmöbler. En ekonomisk aktör som är verk
sam på det berörda området skulle i typfallet troligtvis ha
sådana varor i sitt normala varuutbud.
(30)
Det bör klargöras att det vid uppskattningen av värdet av
en viss upphandling bör vara tillåtet att grunda uppskatt
ningen av värdet på en uppdelning av upphandlingen
endast när detta motiveras av objektiva skäl. Det kan
exempelvis vara motiverat att uppskatta kontraktsvärden
för en separat operativ enhet hos den upphandlande en
heten under förutsättning att den separata enheten i fråga
självständigt ansvarar för sin upphandling. Detta kan an
tas vara fallet när den separata operativa enheten själv
ständigt genomför upphandlingar och beslutar om inköp,
förfogar över en egen budgetpost för de berörda upp
handlingarna, ingår kontraktet självständigt och finansie
rar det ur en budget som den förfogar över. En upp
delning är inte motiverad när det bara är genomförandet
av upphandlingen som den upphandlande enheten sköter
decentraliserat.
(31)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på upphandling som genomförs av
internationella organisationer eller för deras räkning.
Det behöver dock klargöras i vilken utsträckning detta
direktiv bör tillämpas på upphandling som styrs av sär
skilda internationella regler.
(32)
Det bör erinras om att skiljemanna- och förlikningstjäns
ter och andra liknande former av alternativ tvistlösning
vanligen tillhandahålls av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler. Det bör klargöras att detta direktiv
inte bör tillämpas på tjänstekontrakt för tillhandahållande
av sådana tjänster, oavsett deras benämning i nationell
rätt.
(33)
Ett visst antal juridiska tjänster utförs av tjänsteleveran
törer som utses av en medlemsstats domstol eller tribu
nal, innefattar advokaters företrädande av klienter i rät
ten, måste tillhandahållas av notarier eller är förenade
med utövandet av offentlig makt. Sådana juridiska tjäns
ter brukar tillhandahållas av organ eller fysiska personer
som utses eller väljs på ett sätt som inte kan underkastas
upphandlingsregler, exempelvis utnämningen av åklagare
i vissa medlemsstater. Dessa juridiska tjänster bör följ
aktligen undantas från detta direktivs tillämpningsområ
de.
(34)
Det bör påpekas att begreppet finansiella instrument i
detta direktiv har samma innebörd som i övrig lagstift
ning om den inre marknaden och det bör fastställas, mot
bakgrund av inrättandet nyligen av Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanis
men, att insatser inom ramen för den faciliteten och den
mekanismen bör undantas från detta direktivs tillämp
ningsområde. Slutligen bör det klargöras att lån, oavsett
om de har samband med utfärdandet av värdepapper
eller andra finansiella instrument, eller andra därmed
sammanhängande verksamheter, eller inte, bör undantas
från detta direktivs tillämpningsområde.
(35)
Det bör erinras om att det i artikel 5.1 i Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 (
1
) uttryck
ligen anges att direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
är tillämpliga på tjänstekontrakt respektive offentliga
kontrakt om trafik avseende kollektivtrafik med buss eller
spårvagn, medan förordning (EG) nr 1370/2007 är till
lämplig på tjänstekoncessioner för kollektivtrafik med
buss eller spårvagn. Det bör dessutom erinras om att
den förordningen ska fortsätta att tillämpas på avtal
om (allmän) trafik och på tjänstekoncessioner för kollek
tivtrafik på järnväg eller tunnelbana. För att klargöra för
hållandet mellan detta direktiv och förordning (EG) nr
1370/2007 bör det uttryckligen anges att detta direktiv
SV
L 94/248
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
187
inte ska tillämpas på tjänstekontrakt som avser tillhanda
hållande av kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana;
tilldelning av sådana kontrakt bör även fortsättningsvis
omfattas av den förordningen. Medlemsstaterna bör, i
den mån förordning (EG) nr 1370/2007 tillåter nationell
rätt att avvika från de regler som fastställs i den förord
ningen, i sin nationella rätt kunna fastställa att avtal om
kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana ska tilldelas
genom ett upphandlingsförfarande som följer deras all
männa regler för offentlig upphandling.
(36)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när dessa utförs av icke-vinstdrivande organisationer
eller sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att
bibehålla dessa organisationers särskilda karaktär om
tjänsteleverantörerna måste väljas ut i enlighet med de
förfaranden som anges i detta direktiv. Detta undantag
bör dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut
nödvändigt. Det bör därför uttryckligen anges att ambu
lanstjänster för transport av patienter inte bör undantas. I
detta sammanhang är det dessutom nödvändigt att klar
göra att CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar
ambulanstjänster, som faller under CPV-undergrupp
8514. Det bör därför klargöras att tjänster som omfattas
av CPV-kod 85143000-3 som uteslutande består av am
bulanstjänster för transport av patienter bör omfattas av
det särskilda systemet som gäller sociala tjänster och
andra särskilda tjänster (nedan kallat det enklare systemet).
Detta innebär att också blandade kontrakt för tillhanda
hållande av allmänna ambulanstjänster omfattas av det
enklare systemet om värdet av ambulanstjänster för
transport av patienter är större än värdet av andra am
bulanstjänster.
(37)
I vissa fall kan en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter vara de
enda som får tillhandahålla en viss tjänst, eftersom de
med avseende på den tjänsten innehar en ensamrätt en
ligt lagar och andra offentliggjorda författningar som är
förenliga med EUF-fördraget. Det bör klargöras att detta
direktiv inte behöver tillämpas på tilldelning av tjäns
tekontrakt till den upphandlande myndigheten eller sam
manslutningen.
(38)
Det råder betydande rättsosäkerhet om i vilken mån
kontrakt som ingåtts mellan upphandlande myndigheter
ska omfattas av regler för offentlig upphandling. Tolk
ningen av relevant rättspraxis från Europeiska unionens
domstol varierar mellan medlemsstaterna och även mel
lan upphandlande myndigheter. Eftersom denna
rättspraxis även är tillämplig på myndigheter när de är
verksamma i de sektorer som omfattas av detta direktiv
är det lämpligt att se till att samma regler gäller och
tolkas på samma sätt i detta direktiv och i direktiv
2014/24/EU.
(39)
Många upphandlande enheter är organiserade i form av
en ekonomisk grupp som kan omfatta ett antal separata
företag. Ofta har vart och ett av dessa företag en speci
aliserad roll inom den ekonomiska gruppen. Det är där
för lämpligt att undanta vissa tjänste-, varu- och bygg
entreprenadkontrakt som tilldelats ett anknutet företag
som har som sin huvudsakliga verksamhet att tillhanda
hålla dessa tjänster, varor eller byggentreprenader till den
grupp som det tillhör, snarare än att erbjuda dem på
marknaden. Det är även lämpligt att undanta vissa tjäns
te-, varu- och byggentreprenadkontrakt som tilldelats av
en upphandlande enhet till ett samriskföretag, bildat av
ett antal upphandlande enheter för en verksamhet som
omfattas av detta direktiv och som enheten ingår i. Det
bör emellertid säkerställas att detta undantag inte ger
upphov till snedvridning av konkurrensen till förmån
för de företag eller samriskföretag som är anknutna till
den upphandlande enheten. Det bör därför införas en
lämplig uppsättning regler, särskilt när det gäller såväl
de maximigränser inom vilka företagen får erhålla en
del av sin omsättning från marknaden och över vilka
de förlorar möjligheten att tilldelas kontrakt utan anbuds
infordran, som sammansättningen av samriskföretag och
stabiliteten i förbindelserna mellan samriskföretagen och
de upphandlande enheter som de består av.
(40)
Det är också lämpligt att klargöra samverkan mellan
bestämmelser om samarbete mellan myndigheter och be
stämmelserna om tilldelning av kontrakt till anknutna
företag eller i samband med samriskföretag.
(41)
Företag bör anses vara anknutna när det finns ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande mellan den upp
handlande enheten och det berörda företaget, eller när
båda är föremål för bestämmande inflytande från ett
annat företag. I detta sammanhang bör inte privat delta
gande i sig vara relevant. Kontroll av om ett företag är
anknutet till en viss upphandlande enhet eller inte bör
ske på enklast möjliga sätt. Mot bakgrund av att eventu
ellt direkt eller indirekt bestämmande inflytande måste
kontrolleras för att fastställa om de berörda företagens
och enheternas årsredovisningar ska vara konsoliderade
bör därmed företag anses vara anknutna om deras års
redovisningar är konsoliderade. I ett antal fall är dock
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/249
188
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
inte unionens regler om konsoliderade redovisningar till
lämpliga, exempelvis på grund av de inblandade företa
gens storlek eller på grund av att vissa villkor rörande
deras juridiska form inte är uppfyllda. I sådana fall, där
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (
1
)
inte är tillämpligt, blir det nödvändigt att utreda om ett
direkt eller indirekt bestämmande inflytande föreligger
med beaktande av ägarskap, finansiellt deltagande eller
bestämmelserna för dessa företag.
(42)
Industrin bör uppmuntras att medfinansiera program för
forskning och utveckling (FoU). Det bör därför klargöras
att detta direktiv endast är tillämpligt när någon sådan
medfinansiering inte förekommer och när utfallet av
FoU-verksamheten kommer berörd upphandlande enhet
till godo. Detta bör inte utesluta möjligheten att den
tjänsteleverantör som har utfört verksamheten offentligt
kan redogöra för denna, så länge som den upphandlande
enheten behåller ensamrätten att använda FoU-utfallet i
sin egen verksamhet. Fiktiva utbyten av FoU-resultat eller
enbart symbolisk medverkan i ersättningen till tjänstele
verantören bör dock inte att hindra att detta direktiv till
lämpas.
(43)
Detta direktiv bör inte gälla kontrakt som avser utföran
det av en verksamhet som omfattas av detta direktiv eller
projekttävlingar som anordnas i syfte att bedriva en så
dan verksamhet, om verksamheten, i den medlemsstat
där den bedrivs, är direkt konkurrensutsatt på marknader
med fritt tillträde. Det är således lämpligt att behålla det
förfarande som är tillämpligt på alla sektorer eller delar
av sektorer som omfattas av detta direktiv och som till
låter att hänsyn tas till effekterna av pågående eller kom
mande konkurrensutsättning. Ett sådant förfarande bör
medge rättssäkerhet för de berörda enheterna och ett
ändamålsenligt beslutsförfarande, varigenom en enhetlig
tillämpning av unionsrätten på området kan garanteras
med kort tidsfrist. Av rättssäkerhetsskäl bör det klargöras
att alla beslut som antagits innan detta direktiv trätt i
kraft, som avser tillämpligheten för motsvarande bestäm
melser i artikel 30 i direktiv 2004/17/EG, är fortsatt till
lämpliga.
(44)
En bedömning av direkt konkurrensutsättning bör göras
på grundval av objektiva kriterier, varvid hänsyn bör tas
till särdragen i den berörda sektorn eller i delar av den
sektorn. Denna bedömning begränsas emellertid av de
korta tidsfrister som gäller och av att den måste grundas
på den information som kommissionen har tillgång till –
antingen från redan tillgängliga källor eller från den in
formation som inhämtas inom ramen för tillämpningen i
enlighet med artikel 35 – som inte kan kompletteras av
mer tidskrävande metoder, särskilt offentliga utfrågningar
som riktar sig till de berörda ekonomiska aktörerna. Den
bedömning av direkt konkurrensutsättning som kan gö
ras inom ramen för detta direktiv påverkar följaktligen
inte kravet på en fullständig tillämpning av konkurren
slagstiftningen.
(45)
Bedömningen av huruvida en viss sektor, eller delar av en
sektor, är direkt konkurrensutsatt bör göras med utgångs
punkt i det särskilda område på vilket verksamheten, eller
berörda delar av verksamheten, bedrivs av berörda eko
nomiska aktörer, den så kallade relevanta geografiska
marknaden. Eftersom detta begrepp är avgörande för be
dömningen, bör det ges en lämplig definition baserad på
befintliga begrepp i unionsrätten. Det bör också klargöras
att den relevanta geografiska marknaden kanske inte
sammanfaller med den berörda medlemsstatens territori
um; följaktligen bör det vara möjligt att begränsa beslut
avseende undantagets tillämplighet till delar av den be
rörda medlemsstatens territorium.
(46)
Om relevant unionslagstiftning om att öppna en viss
sektor eller en del av den har genomförts och tillämpas,
bör detta betraktas som en tillräcklig grund för att för
utsätta att tillträdet till marknaden i fråga är fritt. Den
lagstiftning som är relevant bör anges i en bilaga som
kan uppdateras av kommissionen. Vid en uppdatering av
den bilagan bör kommissionen särskilt beakta möjlighe
ten att anta åtgärder som innebär att sektorer utöver dem
för vilka en lagstiftning redan anges i den bilagan kom
mer att öppnas för faktisk konkurrens, till exempel åt
gärder avseende järnvägstransporter.
(47)
Om fritt tillträde till en viss marknad inte kan förutsättas
med stöd av relevant unionslagstiftning bör det bevisas
att tillträdet till marknaden är fritt, rättsligt och faktiskt.
Om en medlemsstat utvidgar tillämpningen av en
unionsrättsakt som öppnar en viss sektor för konkurrens
till situationer som faller utanför den rättsaktens tillämp
ningsområde, t.ex. genom att tillämpa direktiv 94/22/EG
på kolsektorn eller Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2012/34/EU ( 2 ) på persontrafik på nationell nivå, bör
denna omständighet tas i beaktande när bedömningen
görs av huruvida tillträdet till den berörda sektorn är fritt.
SV
L 94/250
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni
2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer
av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 no
vember 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägs
område (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
189
(48)
Oberoende nationella myndigheter, såsom sektoriella till
synsmyndigheter eller konkurrensmyndigheter, besitter
vanligtvis specialiserad kompetens, information och kun
skaper som skulle komma väl till pass vid en bedömning
av huruvida en viss verksamhet eller delar av en sådan är
direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Ansökningar om undantag bör därför när så krävs åtföl
jas av, eller inbegripa, ett aktuellt yttrande om konkur
renssituationen i den berörda sektorn, som antagits av en
oberoende nationell myndighet som är behörig i förhål
lande till den berörda verksamheten.
I avsaknad av ett motiverat och välgrundat yttrande från
en oberoende nationell myndighet med behörighet för
den berörda verksamheten, krävs ytterligare tid för be
dömningen av en ansökan om undantag. De tidsperioder
inom vilka kommissionen måste göra sina bedömningar
av sådana ansökningar bör därför anpassas därefter.
(49)
Kommissionen bör alltid ha skyldighet att granska ansök
ningar som överensstämmer med de detaljerade reglerna
för tillämpning av förfarandena för fastställande av huru
vida en viss verksamhet, eller delar av en sådan, är direkt
konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde. Emel
lertid bör det också klargöras att komplexiteten i sådana
ansökningar kan vara sådan att det kanske inte alltid är
möjligt att garantera antagandet inom de tillämpliga tids
fristerna för genomförandeakter om fastställande av hu
ruvida en viss verksamhet, eller delar av en sådan, är
direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
(50)
Det bör klargöras att kommissionen bör ha möjlighet att
begära att medlemsstater eller upphandlande enheter ska
tillhandahålla eller komplettera eller förtydliga infor
mation. Kommissionen bör fastställa en lämplig tidsfrist
för detta som, med vederbörlig hänsyn också till behovet
av att hålla de tidsfrister som fastställts för att kommis
sionen ska anta sin genomförandeakt, bör beakta faktorer
som komplexiteten i den begärda informationen och hu
ruvida informationen är lätt att få tillgång till.
(51)
Anställning och sysselsättning bidrar till social integration
och är av största vikt när det gäller att garantera lika
möjligheter för alla. I detta sammanhang kan skyddade
verkstäder spela en väsentlig roll. Detsamma gäller för
andra sociala företag vars främsta syfte är att stödja social
och yrkesmässig integration eller återintegration av
personer med funktionsnedsättning och missgynnade
personer, såsom arbetslösa, missgynnade minoriteter eller
på annat sätt marginaliserade befolkningsgrupper. Sådana
verkstäder eller företag kan emellertid sakna möjlighet att
få kontrakt under normala konkurrensförhållanden. Det
är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna får
reservera rätten att delta i tilldelningsförfaranden för of
fentliga kontrakt eller för vissa delar av dessa för sådana
verkstäder eller företag eller föreskriva att kontrakten ska
fullgöras inom ramen för program för skyddad anställ
ning.
(52)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i offentliga upphandlingsförfaranden
är det av särskild vikt att medlemsstater och upphand
lande enheter vidtar relevanta åtgärder för att säkerställa
efterlevnaden av de miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som är tillämpliga på den ort där byggentrepre
naden utförs eller tjänsterna tillhandahålls och som följer
av lagar, författningar, dekret och beslut både på natio
nell nivå och unionsnivå, samt av kollektivavtal, förutsatt
att dessa bestämmelser och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten. Likaså bör de skyldigheter
som följer av internationella avtal som har ratificerats
av alla medlemsstater och som förtecknas i bilaga XIV
tillämpas under fullgörandet av kontraktet. Detta bör
dock inte på något sätt hindra att arbets- och anställ
ningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna till
lämpas.
De relevanta åtgärderna bör tillämpas i överensstämmelse
med de grundläggande principerna i unionsrätten, särskilt
i syfte att säkerställa likabehandling. Sådana relevanta
åtgärder bör tillämpas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 96/71/EG ( 1 ) och på ett sätt som
säkerställer likabehandling och inte direkt eller indirekt
diskriminerar ekonomiska aktörer och arbetstagare från
andra medlemsstater.
(53)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses vara tillhanda
hållna på den ort där tjänsterna utförs, oberoende av de
orter och medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/251
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
190
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(54)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i kontrakts
bestämmelserna. Det bör också vara möjligt att i offent
liga kontrakt inkludera bestämmelser som garanterar ef
terlevnaden av kollektivavtal i överensstämmelse med
unionsrätten. Om de relevanta skyldigheterna inte efter
levs kan det betraktas som ett allvarligt fel från den
berörda ekonomiska aktörens sida, och medföra att
denne utesluts från det offentliga upphandlingsförfaran
det.
(55)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i upphandlingsförfarandet, vid tillämpning av de all
männa principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt, vid tillämpning av kriterierna för uteslutning
och vid tillämpning av bestämmelserna om onormalt
låga anbud. De nödvändiga kontrollerna för detta ända
mål bör utföras i enlighet med de relevanta bestämmel
serna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om bevis
medel och egen försäkran.
(56)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
(57)
Forskning och innovation, inklusive miljöinnovation och
social innovation, tillhör de viktigaste drivkrafterna för
framtida tillväxt och har satts i centrum för Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla.
Upphandlande enheter bör utnyttja offentligt upphand
ling på bästa möjliga strategiska sätt för att stimulera
innovation. Köp av innovativa varor, byggentreprenader
och tjänster är betydelsefullt för att förbättra effektivite
ten och kvaliteten på offentliga tjänster samtidigt som
man försöker lösa viktiga samhällsproblem. Det bidrar
till att uppnå bästa möjliga valuta för pengarna samt
till mer övergripande ekonomisk, miljömässig och sam
hällelig nytta genom att ge upphov till nya idéer, omsätta
dem i innovativa varor och tjänster och därigenom
främja hållbar ekonomisk tillväxt.
Det bör erinras om att ett antal modeller för upphandling
beskrivs i kommissionens meddelande av den 14 decem
ber 2007 med titeln Förkommersiell upphandling: Att driva
på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i
Europa, vilket avser upphandling av de FoU-tjänster som
inte omfattas av detta direktiv. Modellerna skulle även
fortsättningsvis kunna användas, men detta direktiv bör
också bidra till att underlätta upphandling av innovation
och hjälpa medlemsstaterna att uppnå innovationsunio
nens mål.
(58)
Med hänsyn till vikten av innovation bör upphandlande
enheter uppmanas att tillåta alternativa anbud så ofta
som möjligt. Dessa enheter bör följaktligen uppmärksam
mas på behovet av att fastställa minimikrav som de al
ternativa anbuden ska uppfylla innan de anger att alter
nativa anbud får lämnas.
(59)
Om det finns ett behov av att utveckla en innovativ vara,
tjänst eller byggentreprenad och därefter köpa denna va
ra, tjänst eller byggentreprenad, och behovet inte kan
uppfyllas med lösningar som redan tillhandahålls på
marknaden, bör upphandlande enheter ha tillträde till
ett särskilt upphandlingsförfarande för kontrakt som om
fattas av detta direktiv. Detta särskilda förfarande bör till
låta upphandlande enheter att ingå långsiktiga innova
tionspartnerskap för utveckling och efterföljande köp av
nya, innovativa varor, tjänster eller byggentreprenader,
förutsatt att dessa kan levereras till överenskomna kapa
citetsnivåer och kostnader, utan att det behövs ett separat
upphandlingsförfarande för köpet. Innovationspartnerska
pet bör baseras på de förfaranderegler som tillämpas på
förhandlade förfaranden med föregående anbudsinfordran
och kontrakten bör endast tilldelas utifrån det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet, vilket är det lämpli
gaste sättet att jämföra anbud som rör innovativa lös
ningar. Oavsett om det rör sig om mycket stora eller
mindre innovationsprojekt bör innovationspartnerskapet
struktureras på ett sådant sätt att det kan ge det nödvän
diga efterfrågetrycket på marknaden som ger incitament
till utveckling av en innovativ lösning utan att mark
naden för den skull sätts ur spel. En upphandlande enhet
bör därför inte använda innovationspartnerskap på ett
sådant sätt att konkurrensen förhindras, begränsas eller
snedvrids. I vissa fall kan upprättandet av innovations
partnerskap med flera partner bidra till att undvika så
dana effekter.
(60)
Erfarenheten har visat att den konkurrenspräglade dialo
gen, som föreskrivs enligt direktiv 2014/24/EU, har varit
användbar i de fall då upphandlande myndigheter inte
kan specificera vilka medel som kan tillgodose deras be
hov eller bedöma vad marknaden kan erbjuda i form av
tekniska, finansiella eller rättsliga lösningar. Denna situa
tion kan särskilt uppkomma i samband med innovativa
SV
L 94/252
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
191
projekt, genomförandet av större integrerade infrastruk
turprojekt på transportområdet, stora datanät eller pro
jekt som omfattar komplicerad och strukturerad finan
siering. Medlemsstaterna bör därför ha rätt att ge upp
handlande enheter tillgång till detta verktyg. Upphand
lande myndigheter bör när så är lämpligt uppmanas att
utnämna en projektledare för att säkerställa ett gott sam
arbete mellan de ekonomiska aktörerna och den upp
handlande myndigheten under tilldelningsförfarandet.
(61)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör förhandlade förfaranden utan föregående anbuds
infordran endast användas under mycket exceptionella
omständigheter. Undantaget bör begränsas till fall då of
fentliggörande antingen är omöjligt, på grund av synner
lig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande enheten inte har kunnat förutse och som
inte kan tillskrivas den, eller där det redan från början
står klart att offentliggörandet inte kommer att leda till
ökad konkurrens eller bättre upphandlingsresultat, inte
minst därför att det objektivt sett endast finns en ekono
misk aktör som kan fullgöra kontraktet. Detta gäller för
konstverk, när konstnärens identitet i sig avgör konst
föremålets unika art och värde. Exklusivitet kan också
uppstå av andra skäl, men endast objektivt exklusiva
situationer kan motivera användningen av förhandlat för
farande utan föregående anbudsinfordran, där den exklu
siva situationen inte har skapats av den upphandlande
enheten själv med tanke på det framtida upphandlings
förfarandet.
Upphandlande enheter som åberopar detta undantag bör
motivera varför det inte finns några rimliga alternativ
eller andra möjliga utvägar, såsom att använda alternativa
distributionskanaler, inklusive utanför den medlemsstat
där den upphandlande enheten finns, eller överväga till
sin funktion jämförbara byggentreprenader, varor och
tjänster.
Om den exklusiva situationen har uppstått av tekniska
skäl bör de definieras och motiveras ytterst noggrant från
fall till fall. Det kan exempelvis röra sig om att det är
tekniskt nära nog omöjligt för en annan ekonomisk ak
tör att uppnå erforderlig fullgörandenivå eller att det är
nödvändigt att använda specifik kunskap eller specifika
verktyg eller medel som endast en ekonomisk aktör har.
Tekniska skäl kan också innebära särskilda driftskompati
bilitetskrav som måste uppfyllas i syfte att säkerställa att
de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upp
handlas kommer att fungera.
Slutligen är det inte ändamålsenligt att genomföra en
upphandling när varor förvärvas direkt på en varumark
nad, inklusive handelsplattformar för råvaror, exempelvis
jordbruksprodukter, råmaterial och energiutbyten, om
den reglerade och övervakade multilaterala handelsstruk
turen på ett naturligt sätt garanterar marknadspriserna.
(62)
Det bör klargöras att bestämmelserna om skydd av kon
fidentiell information inte på något sätt utgör ett hinder
för offentliggörande av icke-konfidentiella delar av in
gångna kontrakt, inklusive eventuella senare ändringar.
(63)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av meddelan
den om upphandlingar och öka effektiviteten och öppen
heten i upphandlingsprocesserna. De bör bli stan
dardhjälpmedel för kommunikationen och informations
utbytet i upphandlingsförfaranden, eftersom de i hög
grad stärker de ekonomiska aktörernas möjligheter att
delta i upphandlingar på hela den inre marknaden. Det
bör därför vara obligatoriskt att överföra meddelanden
om upphandling i elektronisk form, att göra upphand
lingsdokumenten tillgängliga på elektronisk väg och –
efter en övergångsperiod på 30 månader – att i alla
skeden av förfarandet föra en elektronisk kommunika
tion, dvs. kommunikation med hjälp av elektroniska me
del; detta gäller också överföringen av anbudsansökning
ar, och särskilt överföringen av anbud (elektronisk inläm
ning). Medlemsstaterna och upphandlande enheter bör ha
rätt att gå längre om de så önskar. Det bör också klar
göras att obligatorisk användning av elektroniska medel
för kommunikation enligt detta direktiv dock inte inne
bär att upphandlande enheter är tvungna att behandla
anbuden elektroniskt eller genomföra elektronisk utvär
dering eller automatisk databehandling. Dessutom bör
enligt detta direktiv inga delar av den offentliga upphand
lingsprocessen efter kontraktstilldelningen omfattas av
skyldigheten att använda elektroniska medel för kom
munikation och detta bör också gälla den interna kom
munikationen inom den upphandlande enheten.
(64)
Upphandlande enheter bör, utom i vissa särskilda situa
tioner, använda elektroniska medel för kommunikations
som är icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och
driftskompatibla med allmänt använda informations-
och kommunikationsteknikprodukter (IKT-produkter)
och som inte begränsar de ekonomiska aktörernas till
träde till upphandlingsförfarandet. Användningen av så
dana medel för kommunikation bör också ta vederbörlig
hänsyn till tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning. Det bör klargöras att det inte skulle vara lämp
ligt att kräva att elektroniska medel för kommunikation
används i alla stadier i upphandlingsförfarandet om
denna användning kräver särskilda hjälpmedel eller filfor
mat som inte finns allmänt tillgängliga eller när kom
munikationerna i fråga endast kan hanteras med hjälp
av specialiserad kontorsutrustning. Upphandlande enheter
bör därför inte vara skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning av an
bud i vissa fall, som bör anges i en uttömmande för
teckning. I detta direktiv anges att sådana fall bör omfatta
situationer där det krävs användning av specialiserad
kontorsutrustning som i allmänhet inte finns tillgänglig
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/253
192
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
för upphandlande enheter, exempelvis storformatsskriva
re. I vissa upphandlingsförfaranden kan det enligt upp
handlingsdokumenten efterfrågas en fysisk modell eller
en arkitektmodell som inte kan översändas elektroniskt
till den upphandlande enheten. I sådana situationer bör
modellen sändas per post eller annan lämplig transportör
till de upphandlande enheterna.
Det bör dock klargöras att användningen av andra medel
för kommunikation bör begränsas till de delar av anbu
det där elektroniska medel för kommunikation inte krävs.
Det bör klargöras att de upphandlande enheterna, där så
krävs av tekniska skäl, bör kunna fastställa en maximi
gräns för storleken på de filer som kan överföras.
(65)
Det kan finnas undantagsfall i vilka de upphandlande
enheterna bör ha rätt att inte använda elektroniska medel
för kommunikation, när det är nödvändigt att inte an
vända sådana medel för kommunikation för att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information. Det bör
klargöras att elektroniska verktyg som inte är allmänt
tillgängliga bör användas när deras användning kan er
bjuda den nödvändiga skyddsnivån. Detta kan exempelvis
vara fallet när de upphandlande enheterna kräver att de
dikerade, säkra medel för kommunikation, till vilka de
erbjuder tillgång används.
(66)
Skilda tekniska format eller processer och meddelande
standarder kan potentiellt innebära hinder för driftskom
patibiliteten, inte enbart inom en medlemsstat utan ock
så, och särskilt, mellan medlemsstaterna. För att till ex
empel kunna delta i ett upphandlingsförfarande där an
vändning av elektroniska kataloger – ett format för att
presentera och organisera information på ett för alla del
tagande anbudsgivare gemensamt sätt och som lämpar
sig för elektronisk hantering – tillåts eller krävs, skulle
de ekonomiska aktörerna, i avsaknad av standarder, vara
tvungna att skräddarsy sina egna kataloger för varje upp
handlingsförfarande, vilket skulle medföra att de måste
tillhandahålla mycket likartad information i olika format,
beroende på vilka krav som ställs av de berörda upp
handlande enheterna. En standardisering av katalogfor
mat skulle därmed förbättra driftskompatibiliteten, öka
effektiviteten och även minska de insatser som krävs
från de ekonomiska aktörernas sida.
(67)
När kommissionen överväger om det finns ett behov av
att säkerställa eller stärka driftskompatibiliteten mellan
olika tekniska format eller process- och meddelandestan
darder genom att göra användningen av specifika stan
darder obligatorisk, och i så fall vilka standarder som ska
användas, bör den ta största möjliga hänsyn till de be
rörda intressenternas synpunkter. Den bör också beakta i
vilken utsträckning de ekonomiska aktörerna och de
upphandlande enheterna redan har använt en viss stan
dard i praktiken och hur väl den har fungerat. Innan
kommissionen gör användningen av en viss standard
obligatorisk bör den också noggrant överväga vilka kost
nader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpassning
till befintliga e-upphandlingslösningar, inklusive infra
struktur, processer och programvara.
Om de berörda standarderna inte har tagits fram av ett
internationellt, europeiskt eller nationellt standardise
ringsorgan bör de uppfylla de krav som är tillämpliga
på IKT-standarder enligt Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1025/2012 ( 1 ).
(68)
Innan medlemsstaterna och de upphandlande enheterna
specificerar vilken säkerhetsnivå som krävs för de elek
troniska medel för kommunikation som ska användas i
olika skeden av tilldelningsförfarandet bör de utvärdera
proportionaliteten mellan, å ena sidan, de krav som syftar
till att säkerställa korrekt och pålitlig identifiering av av
sändarna i den berörda kommunikationen samt integri
teten i innehållet och, å andra sidan, risken för att pro
blem uppstår, t.ex. i situationer när meddelanden skickas
av en annan avsändare än vad som angetts. Under i
övrigt lika förhållanden skulle detta innebära att den
nödvändiga säkerhetsnivån för exempelvis ett e-postmed
delande där man vill få bekräftat exakt var ett infor
mationsmöte kommer att äga rum inte behöver vara
densamma som för själva anbudet, som är ett bindande
erbjudande från den ekonomiska aktören. På liknande
sätt kan utvärderingen av proportionaliteten resultera i
att en lägre säkerhetsnivå krävs i samband med ett för
nyat inlämnande av elektroniska kataloger eller inläm
nande av anbud i samband med förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal eller tillgången till upphand
lingsdokument.
SV
L 94/254
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av
den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring
av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europapar
lamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG,
97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och
2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG
och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG (EUT
L 316, 14.11.2012, s. 12).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
193
(69)
Även om väsentliga delar av upphandlingsförfarandet,
såsom upphandlingsdokument, anbudsansökningar, be
kräftelse av intresse och anbud, alltid bör genomföras
skriftligen, bör muntlig kommunikation med ekonomiska
aktörer i andra fall även fortsättningsvis vara möjlig, för
utsatt att innehållet dokumenteras i lämplig utsträckning.
Detta är nödvändigt för att säkerställa en lämplig grad av
insyn som gör det möjligt att kontrollera om principen
om likabehandling har följts. Det är särskilt av stor vikt
att sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som kan påverka innehållet i och bedömningen av an
buden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på
lämpligt sätt, till exempel genom skriftliga eller inspelade
redogörelser eller sammanfattningar av huvudinnehållet i
kommunikationen.
(70)
Det finns en starkt växande tendens på unionens mark
nader för offentlig upphandling att begära att offentliga
upphandlare ska samla sina inköp för att uppnå stor
driftsfördelar, bland annat lägre priser och transaktions
kostnader, och för att förbättra och professionalisera
upphandlingsverksamheten. Detta kan uppnås genom
att inköpen samordnas med avseende på antingen antalet
upphandlande enheter eller volym och värde över tiden.
Sammanläggning och centralisering av inköp bör dock
noga övervakas för att kunna undvika för långt driven
koncentration av köpkraft och hemliga överenskommel
ser, bevara öppenhet och konkurrens samt ge små och
medelstora företag möjlighet att få tillträde till mark
naden.
(71)
Ramavtal kan vara en effektiv upphandlingsmetod i hela
unionen; det finns dock behov av att öka konkurrensen
genom att förbättra öppenheten och tillträdet till upp
handling som genomförs genom ramavtal. Det är därför
lämpligt att se över bestämmelserna om sådana avtal,
bland annat genom att föreskriva att tilldelning av sär
skilda kontrakt som baseras på sådana avtal sker med
beaktande av objektiva regler och kriterier, t.ex. efter en
förnyad konkurrensutsättning, och genom att begränsa
ramavtalens löptid.
(72)
Det bör också klargöras att kontrakt som grundas på ett
ramavtal visserligen måste tilldelas innan själva ramavta
let löper ut, men att löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal inte behöver sammanfalla
med löptiden för det ramavtalet utan i förekommande
fall kan vara kortare eller längre. Det bör i synnerhet
vara tillåtet att fastställa löptiden för de enskilda kontrakt
som grundas på ett ramavtal med beaktande av faktorer
såsom den tid som behövs för deras fullgörande, när
underhåll av utrustning med en uppskattad ekonomisk
livslängd på mer än åtta år ingår eller när det behövs
omfattande utbildning av personal för att fullgöra kon
traktet.
Det bör också klargöras att det kan finnas fall i vilka
löptiden för själva ramavtalen bör få fastställas till mer
än åtta år. Dessa fall, som bör vara vederbörligen moti
verade framför allt av föremålet för ramavtalet, kan upp
stå exempelvis när ekonomiska aktörer måste förfoga
över utrustning för vilken avskrivningstiden är längre
än åtta år och som måste vara tillgänglig när som helst
under ramavtalets hela löptid. I det specifika samman
hanget med allmännyttiga företag som tillhandahåller
grundläggande tjänster till allmänheten kan det i vissa
fall behövas både längre ramavtal och längre enskilda
kontrakt, exempelvis när det gäller ramavtal som syftar
till att säkerställa ordinärt och extraordinärt underhåll av
nät som kan kräva dyrbar utrustning som används av
personal som fått högt specialiserad utbildning för ett
särskilt ändamål för att säkerställa kontinuiteten i tjäns
terna och minimera eventuella avbrott.
(73)
Erfarenheten visar även att det finns ett behov av att
anpassa reglerna för dynamiska inköpssystem så att upp
handlande enheter till fullo kan utnyttja de möjligheter
som detta instrument erbjuder. Systemen behöver för
enklas, särskilt på så sätt att de hanteras i form av ett
selektivt förfarande som skulle undanröja behovet av pre
liminära anbud, vilket har setts som en av de stora bör
dorna i samband med dynamiska inköpssystem. Alla eko
nomiska aktörer som lämnar in en ansökan om att få
delta och som uppfyller urvalskriterierna bör således få
delta i upphandlingsförfaranden som genomförs som dy
namiska inköpssystem under den tid de är giltiga.
Denna upphandlingsteknik gör det möjligt för den upp
handlande enheten att få tillgång till ett särskilt brett
urval av anbud, och således uppnå ett optimalt utnytt
jande av medel genom en omfattande konkurrens vad
gäller frekvent använda eller färdigproducerade varor,
byggentreprenader eller tjänster som är allmänt tillgäng
liga på marknaden.
(74)
Dessa anbudsansökningar bör normalt granskas inom
högst tio arbetsdagar, med tanke på att utvärderingen
av urvalskriterier kommer att ske på grundval av de do
kumentationskrav som anges av de upphandlande enhe
terna, i tillämpliga fall i enlighet med de förenklade be
stämmelserna i direktiv 2014/24/EU. När ett dynamiskt
inköpssystem initialt inrättas kan den upphandlande en
heten emellertid, som svar på det första meddelandet om
upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse, få så
många anbudsansökningar att de kan behöva mer tid
för att granska dem. Detta bör kunna tillåtas, förutsatt
att ingen specifik upphandling inleds innan samtliga an
sökningar har granskats.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/255
194
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Upphandlande enheter bör själva få organisera sin be
handling av anbudsansökningarna, exempelvis genom
att besluta att genomföra granskningar endast en gång
per vecka, förutsatt att tidsfristerna för granskning av
varje ansökan om att få delta kan hållas. Upphandlande
enheter som använder kriterier för uteslutning och urval
enligt direktiv 2014/24/EU inom ramen för ett dyna
miskt inköpssystem bör tillämpa relevanta bestämmelser
i det direktivet på samma sätt som upphandlande myn
digheter som använder ett dynamiskt inköpssystem enligt
direktiv 2014/24/EU.
(75)
För att främja små och medelstora företags möjligheter
att delta i stora dynamiska inköpssystem, exempelvis så
dana som drivs av en inköpscentral, bör den berörda
upphandlande myndigheten eller enheten kunna dela in
systemet i objektivt definierade kategorier av varor, bygg
entreprenader eller tjänster. Sådana kategorier bör defi
nieras genom en hänvisning till objektiva faktorer som
exempelvis kan omfatta största tillåtna storlek på speci
fika kontrakt som ska tilldelas inom den berörda katego
rin eller ett specifikt geografiskt område inom vilket spe
cifika kontrakt ska fullgöras. Om ett dynamiskt inköps
system delas in i kategorier bör den upphandlande myn
digheten eller enheten tillämpa urvalskriterier som är
proportionella i förhållande till särdragen för den berörda
kategorin.
(76)
Det bör klargöras att elektroniska auktioner vanligtvis
inte är lämpliga för vissa byggentreprenadkontrakt och
vissa tjänstekontrakt som innehåller intellektuella presta
tioner, såsom projektering av byggentreprenader, efter
som endast de aspekter som är lämpliga för automatisk
utvärdering med elektroniska medel, utan ingripande eller
bedömning från den upphandlande enhetens sida, näm
ligen aspekter som är kvantifierbara så att de kan uttryc
kas i siffror eller procenttal, kan bli föremål för elektro
nisk auktion.
Det bör emellertid också klargöras att elektroniska auk
tioner kan användas vid upphandling av en specifik im
materiell rättighet. Det bör också erinras om att upp
handlande enheter visserligen har rätt att tillämpa urval
skriterier enligt vilka de kan minska antalet anbuds
sökande eller anbudsgivare så länge som auktionen inte
har inletts, men att ingen ytterligare minskning av antalet
anbudsgivare som deltar i den elektroniska auktionen bör
tillåtas efter det att auktionen har inletts.
(77)
Det utvecklas ständigt nya elektroniska upphandlingstek
niker, exempelvis elektroniska kataloger. Med elektro
niska kataloger förstås format för att presentera och or
ganisera information på ett sätt som är gemensamt för
alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för
elektronisk behandling. Ett exempel kan vara att anbud
presenteras i form av ett kalkylblad. Upphandlande en
heter bör kunna kräva elektroniska kataloger i alla till
gängliga förfaranden där det krävs att elektroniska medel
för kommunikation ska användas. Elektroniska kataloger
bidrar till att öka konkurrensen och förbättra effektivite
ten vid offentlig upphandling, särskilt genom tids- och
kostnadsbesparingar. Vissa regler bör dock fastställas för
att se till att denna användning överensstämmer med
detta direktiv och med principerna om likabehandling,
icke-diskriminering och öppenhet. Användningen av
elektroniska kataloger för presentation av anbud bör där
för inte medföra en möjlighet för de ekonomiska aktö
rerna ett enbart överlämna sin allmänna katalog. De eko
nomiska aktörerna bör även fortsättningsvis vara tvungna
att anpassa sina allmänna kataloger till det specifika upp
handlingsförfarandet. En sådan anpassning säkerställer att
den katalog som överlämnas som svar på ett visst upp
handlingsförfarande endast innehåller varor, byggentre
prenader eller tjänster som de ekonomiska aktörerna,
efter en aktiv granskning, ansåg motsvara de krav som
den upphandlande enheten ställt. I samband med detta
bör ekonomiska aktörer tillåtas att kopiera informationen
i sin allmänna katalog, men inte att överlämna själva den
allmänna katalogen. När det finns tillräckliga garantier
för spårbarhet, likabehandling och förutsebarhet bör de
upphandlande enheterna dessutom ha rätt att generera
anbud för specifika inköp på grundval av tidigare över
sända elektroniska kataloger, särskilt i samband med för
nyad konkurrensutsättning vid ett ramavtal eller när ett
dynamiskt inköpssystem används.
När den upphandlande enheten har genererat anbud bör
den berörda ekonomiska aktören ges möjlighet att kont
rollera att det anbud som upprättats av den upphand
lande enheten inte innehåller några materiella fel. När
sådana fel förekommer bör den ekonomiska aktören
inte vara bunden av det anbud som genererats av den
upphandlande enheten, såvida inte felet rättas till.
I enlighet med kraven i reglerna för elektroniska medel
för kommunikation bör upphandlande enheter undvika
att ställa upp omotiverade hinder för ekonomiska aktö
rers tillträde till upphandlingsförfaranden där anbuden
ska lämnas i form av elektroniska kataloger och där
iakttagandet av de allmänna principerna om icke-diskri
minering och likabehandling garanteras.
SV
L 94/256
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
195
(78)
Användningen av centraliserade inköpsmetoder ökar i de
flesta medlemsstater. Inköpscentraler har till uppgift att
göra anskaffningar, administrera dynamiska inköpssystem
eller genomföra upphandling/ingå ramavtal för andra
upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter,
med eller utan ersättning. De upphandlande enheter för
vilka ett ramavtal ingås bör kunna använda detta för att
göra individuella eller upprepade inköp. Eftersom det rör
sig om stora inköpsvolymer kan dessa förfaranden bidra
till att öka konkurrensen och de bör bidra till att profes
sionalisera den offentliga upphandlingen. Därför bör en
definition på unionsnivå av inköpscentraler för upphand
lande enheter införas, och det bör klargöras att inköps
centraler är verksamma på två olika sätt.
För det första bör de kunna agera som grossister genom
inköp, lagring och återförsäljning eller, för det andra,
som mellanhänder genom att tilldela kontrakt, driva dy
namiska inköpssystem eller ingå ramavtal som ska an
vändas av upphandlande enheter.
Denna roll som mellanhand kan i vissa fall utföras ge
nom att relevanta tilldelningsförfaranden genomförs
självständigt, utan detaljerade instruktioner från berörda
upphandlande enheter; i andra fall kan detta ske genom
att de relevanta tilldelningsförfarandena genomförs enligt
instruktioner från berörda upphandlande enheter, på de
ras vägnar och för deras räkning.
Dessutom bör regler fastställas för fördelningen av an
svaret för iakttagandet av skyldigheterna enligt detta di
rektiv, även när det gäller prövningsmöjligheter, mellan
inköpscentralen och de upphandlande enheterna som
upphandlar från eller genom inköpscentralen. Om in
köpscentralen ensam ansvarar för genomförandet av
upphandlingsförfaranden, bör centralen också vara ensam
och direkt ansvarig för förfarandenas laglighet. Om en
upphandlande enhet genomför vissa delar av förfarandet,
exempelvis förnyad konkurrensutsättning i enlighet med
ett ramavtal eller tilldelning av enskilda kontrakt på
grundval av ett dynamiskt inköpssystem, bör den fort
sätta att vara ansvarig för de etapper som den genomför.
(79)
Upphandlande enheter bör tillåtas att tilldela ett tjäns
tekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköps
verksamhet till en inköpscentral utan att tillämpa de för
faranden som anges i detta direktiv. Det bör också vara
tillåtet att sådana tjänstekontrakt omfattar en
bestämmelse om tillhandahållande av stödverksamheter
för inköp. Sådana tjänstekontrakt för tillhandahållande
av stödverksamhet för inköp bör, när de fullgörs på
annat sätt än genom en inköpscentral i samband med
tillhandahållande av central inköpsverksamhet till berörda
upphandlande enheter, tilldelas i enlighet med detta di
rektiv. Det bör också erinras om att detta direktiv inte
bör tillämpas när centraliserad inköpsverksamhet eller
stödverksamhet för inköp tillhandahålls på annat sätt
än genom ett kontrakt med ekonomiska villkor, som
utgör upphandling i den mening som avses i detta direk
tiv.
(80)
Skärpta bestämmelser som rör inköpscentraler bör inte
på något sätt förhindra nuvarande förfaranden för till
fällig gemensam upphandling, dvs. att mindre institutio
naliserade och systematiska gemensamma inköp fortsät
ter eller att tjänsteleverantörer enligt etablerad praxis an
litas för att utarbeta och sköta upphandlingsförfaranden
på en upphandlande enhets vägnar, för dess räkning och
enligt dess instruktioner. Däremot bör vissa funktioner i
den gemensamma upphandlingen klargöras, då denna
upphandling kan spela en viktig roll, inte minst i sam
band med innovativa projekt.
Gemensam upphandling kan ske i många olika former,
från samordnad upphandling genom att ett antal upp
handlande enheter utarbetar gemensamma tekniska spe
cifikationer för sådana byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas men att var och en genom
för en separat upphandling, till att de berörda upphand
lande enheterna gemensamt genomför ett enda upphand
lingsförfarande, antingen i samverkan eller genom att en
upphandlande myndighet ges i uppdrag att sköta upp
handlingen på samtliga upphandlande enheters vägnar.
Om flera olika upphandlande enheter gemensamt ge
nomför ett upphandlingsförfarande bör de gemensamt
ansvara för att uppfylla skyldigheterna enligt detta direk
tiv. När de upphandlande enheterna endast genomför
delar av upphandlingsförfarandet gemensamt bör det ge
mensamma ansvaret dock endast gälla de delar av för
farandet som genomförts gemensamt. Varje upphand
lande enhet bör ensam vara ansvarig för förfaranden eller
delar av förfaranden som den ensam genomför, exempel
vis tilldelning av kontrakt, ingående av ramavtal, drift av
ett dynamiskt inköpssystem eller förnyad konkurrens
utsättning vid ett ramavtal.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/257
196
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(81)
Elektroniska medel för kommunikation är särskilt väl
lämpade för att stödja centraliserade inköpsrutiner och
-verktyg genom de möjligheter som de ger att åter
använda och automatiskt behandla uppgifter och där
igenom minimera informations- och transaktionskost
naderna. I ett första steg bör det därför bli obligatoriskt
för inköpscentraler att använda sådana elektroniska me
del för kommunikation, vilket också underlättar samord
ning av förfarandena i hela unionen. Detta bör följas av
en allmän skyldighet att använda elektroniska medel för
kommunikation i alla upphandlingsförfaranden efter en
övergångsperiod på 30 månader.
(82)
Att upphandlande enheter från olika medlemsstater ge
nomför gemensamma upphandlingar möter för närva
rande särskilda juridiska svårigheter i fråga om lagkon
flikter mellan olika nationella lagstiftningar. Trots att
gränsöverskridande gemensam offentlig upphandling im
plicit var tillåten enligt direktiv 2004/17/EG, ställs de
upphandlande enheterna fortfarande inför stora juridiska
och praktiska svårigheter att göra inköp från inköpscen
traler i andra medlemsstater eller genomföra gemen
samma offentliga upphandlingar. För att de upphand
lande enheterna ska kunna dra största möjliga nytta av
den inre marknadens potential när det gäller stordrifts
fördelar och möjligheten att dela risken och nyttan, inte
minst för innovativa projekt som innebär högre risk än
vad en ensam upphandlande enhet rimligen kan bära,
bör dessa svårigheter undanröjas. Därför bör nya regler
fastställas för gränsöverskridande gemensam upphandling
för att underlätta samarbete mellan upphandlande enhe
ter och öka fördelarna med den inre marknaden genom
att det skapas gränsöverskridande affärsmöjligheter för
varu- och tjänsteleverantörer. Dessa regler bör innebära
att villkor för gränsöverskridande användning av inköps
centraler fastställs och att tillämplig lagstiftning om of
fentlig upphandling anges, även tillämplig lagstiftning om
rättsmedel, när det gäller gränsöverskridande gemen
samma förfaranden som kompletterar lagvalsreglerna i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
593/2008 ( 1 ). Dessutom bör upphandlande enheter från
olika medlemsstater kunna inrätta gemensamma rättsliga
enheter enligt nationell rätt eller enligt unionsrätt. För
sådana fall av gemensam upphandling bör särskilda regler
fastställas.
Upphandlande enheter bör emellertid inte använda möj
ligheterna till gränsöverskridande gemensam upphandling
för att kringgå tvingande lagregler som är förenliga med
unionsrätten och som är tillämpliga på dem i den med
lemsstat där de är belägna. Sådana regler kan exempelvis
omfatta bestämmelser om öppenhet och tillgång till
handlingar eller särskilda krav avseende spårbarhet för
känsliga varor.
(83)
De tekniska specifikationer som upphandlare upprättar
måste tillåta att den offentliga upphandlingen är öppen
för konkurrens och uppfyller hållbarhetsmålen. Det bör
därför vara möjligt att lämna anbud som avspeglar olika
tekniska lösningar, standarder och tekniska specifikatio
ner på marknaden, inklusive de som utarbetats på grund
val av prestandakrav knutna till byggentreprenadernas,
varornas och tjänsternas livscykelegenskaper och hållbar
hetsaspekten i produktionsprocessen.
Följaktligen bör tekniska specifikationer utformas på ett
sådant sätt att man undviker att på konstlad väg begränsa
konkurrensen genom krav som gynnar en viss ekono
misk aktör då de avspeglar viktiga egenskaper hos de
varor, tjänster eller byggentreprenader som den aktören
brukar erbjuda. Om tekniska specifikationer utformas
som funktions- och prestandakrav kan i allmänhet detta
mål uppfyllas på bästa möjliga sätt. Funktions- och pre
standakrav är också lämpliga för att främja innovation i
samband med offentlig upphandling, och de bör använ
das i så stor uträckning som möjligt. Om det hänvisas till
en europeisk standard eller, om det inte finns någon
sådan, till en nationell standard bör de upphandlande
enheterna beakta anbud som baseras på andra likvärdiga
arrangemang som uppfyller de upphandlande enheternas
krav och som är säkerhetsmässigt likvärdiga. Det bör
åligga den ekonomiska aktören att bevisa likvärdighet
med det begärda märket.
För att bevisa att ett arrangemang är likvärdigt bör det
vara möjligt att ålägga anbudsgivare att tillhandahålla
bevis som verifierats av tredje part. Andra lämpliga bevis
medel, såsom tillverkarens tekniska dokumentation, bör
dock också tillåtas om den berörda ekonomiska aktören
inte har tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
eller inte har möjlighet att anskaffa dem inom de aktuella
tidsfristerna, förutsatt att den berörda ekonomiska aktö
ren därigenom bevisar att byggentreprenaderna, varorna
eller tjänsterna uppfyller kraven eller kriterierna i de tek
niska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
(84)
Vid all upphandling som är avsedd för personlig använd
ning, oavsett om det rör sig om allmänheten eller den
upphandlande enhetens personal, är det utom i vederbör
ligen motiverade fall nödvändigt att upphandlande enhe
ter vid fastställandet av de tekniska specifikationerna be
aktar kriterier avseende tillgängligheten för personer med
funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
SV
L 94/258
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den
17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (EUT
L 177, 4.7.2008, s. 6).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
197
(85)
Upphandlande enheter som vill köpa byggentreprenader,
varor eller tjänster med särskilda miljömässiga, sociala
eller andra egenskaper bör kunna hänvisa till särskilda
märken, exempelvis det europeiska miljömärket, (mul
ti)nationella miljömärken eller andra märken, förutsatt
att märkeskraven har ett samband med kontraktsföremå
let, såsom beskrivningen av varan och dess presentation,
inbegripet förpackningskrav. Vidare är det viktigt att
dessa krav utformas och antas på grundval av objektivt
kontrollerbara kriterier genom ett förfarande i vilket alla
berörda parter, t.ex. statliga organ, konsumenter, tillver
kare, distributörer och miljöorganisationer, kan delta och
att miljömärket är tillgängligt för alla berörda parter. Det
bör klargöras att berörda parter kan vara offentliga eller
privata organ, företag eller alla typer av icke-statliga or
ganisationer (en organisation som inte är en del av en
myndighet och inte är ett konventionellt vinstdrivande
företag).
Det bör likaså klargöras att specifika organ eller organi
sationer på nationell eller statlig nivå kan delta i faststäl
landet av märkeskrav som kan användas i samband med
myndigheters upphandling utan att dessa organ eller or
ganisationer förlorar sin status som tredje part. Hänvis
ningar till märken bör inte leda till en begränsning på
innovationsområdet.
(86)
De upphandlande enheterna bör när de utformar tek
niska specifikationer ta hänsyn till de krav som ställs i
unionsrätten på området för lagstiftning om skydd av
personuppgifter, särskilt vad gäller fastställande av be
handlingen av personuppgifter (inbyggt uppgiftsskydd).
(87)
Den offentliga upphandlingen bör anpassas till de små
och medelstora företagens behov. De upphandlande en
heterna bör uppmanas att använda de regler om bästa
praxis som fastställts i kommissionens avdelningars ar
betsdokument av den 25 juni 2008 med titeln European
Code of Best Practices Facilitating Access by SMEs to Public
Procurement Contracts, som ger vägledning om hur de kan
tillämpa ramen för offentlig upphandling på ett sätt som
underlättar de små och medelstora företagens deltagande.
I detta syfte bör det uttryckligen föreskrivas att kontrakt
får delas upp i flera delkontrakt. En sådan uppdelning
kan göras på kvantitativ basis, så att storleken på de
enskilda kontrakten bättre överensstämmer med de små
och medelstora företagens kapacitet, eller på kvalitativ
basis, beroende på de olika berörda verksamhetsgrenarna
och specialiseringarna, så att innehållet i de enskilda
kontrakten närmare anpassas till de specialiserade sekto
rer där de små och medelstora företagen är verksamma
eller till olika därpå följande projektfaser. Storleken på
och föremålet för delkontrakten bör bestämmas av den
upphandlande enheten, som i enlighet med relevanta
regler om beräkningen av upphandlingens uppskattade
värde också bör få tilldela vissa av delarna utan tillämp
ning av förfarandena i detta direktiv.
Medlemsstaterna bör få gå längre i sin strävan att under
lätta små och medelstora företags deltagande på mark
naden för offentlig upphandling genom att införa en
skyldighet att överväga om det är lämpligt att dela upp
kontrakt i mindre kontrakt, genom att begära att upp
handlande enheter motiverar sitt beslut att inte dela upp
kontrakten eller genom att göra en uppdelning obligato
risk under vissa förutsättningar. I samma syfte bör med
lemsstaterna också få tillhandahålla mekanismer för di
rektbetalning till underleverantörer.
(88)
Om kontrakt delas upp i delar bör de upphandlande
enheterna, t.ex. för att upprätthålla konkurrensen eller
garantera tillförlitliga leveranser, få begränsa det antal
delkontrakt som en ekonomisk aktör får lämna anbud
på; de bör också få begränsa antalet delar som kan till
delas en och samma anbudsgivare.
Målet om att underlätta små och medelstora företags
tillträde till offentlig upphandling kan dock hämmas
om upphandlande enheter förpliktas att tilldela kontrak
tet del för del även när detta skulle innebära att man
måste godta avsevärt mindre fördelaktiga lösningar jäm
fört med en tilldelning som slår samman flera eller samt
liga delar. I de fall där möjligheten att tillämpa en sådan
metod tydligt har angetts i förväg bör det därför vara
möjligt för de upphandlande enheterna att göra en jäm
förande bedömning av anbuden för att fastställa huruvida
de anbud som lämnats av en särskild anbudsgivare för en
specifik kombination av delar som helhet skulle uppfylla
de tilldelningskriterier som fastställts i enlighet med detta
direktiv för dessa delar bättre än anbuden för de berörda
enskilda delarna betraktade separat. Om så är fallet bör
den upphandlande enheten få tilldela ett kontrakt som
kombinerar berörda delar till den berörda anbudsgivaren.
Det bör klargöras att de upphandlande enheterna bör
göra en sådan jämförande bedömning genom att först
fastställa vilka anbud som bäst uppfyller de fastställda
tilldelningskriterierna för varje enskild del och sedan jäm
föra detta med de anbud som lämnats av en särskild
anbudsgivare för en specifik kombination av delar som
helhet.
(89)
För att göra förfaranden snabbare och mer effektiva bör
tidsfristerna för deltagande i upphandlingsförfarandena
begränsas så långt som möjligt utan att det skapas orim
liga hinder för deltagande för ekonomiska aktörer inom
den inre marknaden, i synnerhet små och medelstora
företag. Det bör därför erinras om att upphandlande
enheter, när de fastställer tidsfrister för mottagande av
anbudsansökningar och anbud, särskilt bör ta hänsyn
till hur komplext kontraktet är och hur lång tid som
behövs för att utarbeta anbuden, även om detta innebär
att det fastställs tidsfrister som är längre än minimifris
terna i detta direktiv. Användning av elektroniska medel
för information och kommunikation, i synnerhet det
faktum att ekonomiska aktörer, anbudsgivare och an
budssökande har full tillgång till upphandlingsdokument
och elektronisk överföring av meddelanden, leder å andra
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/259
198
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
sidan till ökad öppenhet och tidsbesparingar. De minimi
tidsfrister som är tillämpliga vid öppna förfaranden bör
därför förkortas enligt de regler som anges i WTO-avta
let, dock under förutsättning att de är förenliga med den
särskilda överföringsteknik som fastställs på unionsnivå.
Dessutom bör upphandlande enheter ges möjlighet att
ytterligare förkorta tidsfristerna för mottagande av anbud
vid öppna förfaranden, i sådana brådskande fall där nor
mala tidsfrister för öppna förfaranden är opraktiska, även
om ett öppet förfarande med förkortad tidsfrist fort
farande bör vara möjligt. Endast i synnerligen brådskande
situationer då det, till följd av omständigheter som den
upphandlande enheten inte har kunnat förutse och som
inte kan tillskrivas den, är omöjligt att genomföra ett
normalt förfarande trots kortare tidsfrister, bör upphand
lande enheter, om detta är absolut nödvändigt, ha möj
lighet att tilldela kontrakt med förhandlat förfarande utan
föregående anbudsinfordran. Detta kan vara fallet när
naturkatastrofer kräver att omedelbara åtgärder vidtas.
(90)
Det bör klargöras att behovet av att säkerställa att ekono
miska aktörer har tillräckligt med tid för att utarbeta väl
underbyggda anbud kan innebära att de ursprungligen
fastställda tidsfristerna måste förlängas. Detta skulle sär
skilt vara fallet om väsentliga ändringar görs i upphand
lingsdokumenten. Det bör också preciseras att väsentliga
ändringar i det fallet bör förstås som inbegripande änd
ringar särskilt i de tekniska specifikationerna, för vilka de
ekonomiska aktörerna skulle behöva mer tid i syfte att
förstå dem och reagera på dem på lämpligt sätt. Det bör
dock klargöras att sådana ändringar inte får vara så vä
sentliga att de skulle medföra att andra anbudssökande
ges tillträde än de som ursprungligen valdes eller att
ytterligare deltagare anmäler sig till upphandlingsför
farandet. Detta skulle särskilt kunna vara fallet om änd
ringarna innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin art
skiljer sig väsentligt från det kontrakt som ursprungligen
fastställdes i upphandlingsdokumenten.
(91)
Det bör klargöras att information om vissa beslut som
fattats inom ramen för ett upphandlingsförfarande, även
beslut om att inte tilldela ett kontrakt eller ingå ett ram
avtal, ska överlämnas av de upphandlande enheterna,
utan att anbudssökande eller anbudsgivare behöver be
gära informationen. Det bör också erinras om att det i
rådets direktiv 92/13/EEG (
1
) fastställs en skyldighet för
upphandlande enheter, även här utan att de anbuds
sökande eller anbudsgivarna har begärt detta, att ge be
rörda anbudssökande eller anbudsgivare en kortfattad re
dogörelse av relevanta skäl för vissa av de centrala beslut
som fattas under upphandlingsförfarandets gång. Det bör
slutligen klargöras att anbudssökande och anbudsgivare
bör kunna begära mer detaljerad information om dessa
skäl, som upphandlande enheter är tvungna att lämna,
såvida inte det finns allvarliga skäl som talar emot detta.
Dessa skäl bör anges i detta direktiv. För att säkerställa
nödvändig insyn i de upphandlingsförfaranden som in
nefattar förhandling och dialog med anbudsgivare, bör
anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud,
utom om det finns allvarliga skäl som talar emot detta,
också få möjlighet att begära information om genom
förandet av och framstegen i förfarandet.
(92)
Så långt det är förenligt med behovet av att säkerställa
god affärssed och samtidigt medge största möjliga flexi
bilitet bör det vara möjligt att tillämpa direktiv
2014/24/EU om offentlig upphandling på krav som gäl
ler ekonomisk och finansiell kapacitet samt skriftliga be
vis. Upphandlande enheter bör därför få tillämpa de ur
valskriterier som föreskrivs i det direktivet och om de gör
det bör de sedan vara skyldiga att tillämpa vissa andra
bestämmelser om framför allt taket för krav på en minsta
omsättning samt om användning av det europeiska en
hetliga upphandlingsdokumentet.
(93)
Upphandlande enheter bör kunna kräva att åtgärder eller
system för miljöledning tillämpas vid fullgörandet av ett
kontrakt. Miljöledningssystem kan, oberoende av om de
är registrerade i överensstämmelse med unionsinstrument
såsom Europaparlamentets eller rådets förordning (EG) nr
1221/2009 ( 2 ) eller inte, visa att den ekonomiska aktören
har teknisk kapacitet att fullgöra kontraktet. En beskriv
ning av de åtgärder som den ekonomiska aktören till
lämpar för att garantera samma miljöskyddsnivå bör god
tas som alternativt bevis till de registrerade systemen för
miljöledning, om den berörda ekonomiska aktören inte
har tillgång till sådana registrerade system för miljöled
ning eller möjlighet att få det inom de aktuella tidsfris
terna.
SV
L 94/260
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning
av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand
lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76,
23.3.1992, s. 14).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av
den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer
i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas) och
om upphävande av förordning (EG) nr 761/2001 och kommissio
nens beslut 2001/681/EG och 2006/193/EG (EUT L 342,
22.12.2009, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
199
(94)
Begreppet tilldelningskriterier är centralt för detta direktiv
och det är därför viktigt att de relevanta bestämmelserna
presenteras på ett så enkelt och rationellt sätt som möj
ligt. Detta kan uppnås genom att man använder termen
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet som det överord
nade begreppet eftersom alla vinnande anbud slutligen
bör väljas i enlighet med vad den enskilda upphandlande
enheten anser vara den ekonomiskt bästa lösningen
bland dem som erbjudits. För att undvika förväxling
med det tilldelningskriterium som för närvarande är
känt som det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i direk
tiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, bör en annan term
användas för det begreppet, nämligen det bästa förhållan
det mellan pris och kvalitet. Detta bör följaktligen tolkas i
enlighet med den rättspraxis som avser de direktiven,
förutom när det uppenbarligen föreligger en väsentligt
annorlunda lösning i detta direktiv.
(95)
Kontraktstilldelningen bör ske på grundval av objektiva
kriterier som säkerställer att principerna om öppenhet,
icke-diskriminering och likabehandling iakttas, i syfte
att säkerställa en objektiv jämförelse av anbudens relativa
värden, så att det går att fastställa vilket anbud som är
det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, i verklig kon
kurrens. Det bör uttryckligen anges att det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet bör bedömas utifrån det bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet, som alltid bör in
begripa ett pris- eller kostnadselement. Det bör likaså
klargöras att en sådan bedömning av det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet också kan göras på grundval
av antingen enbart pris eller enbart kostnadseffektivitet.
Det är också lämpligt att erinra om att de upphandlande
enheterna har frihet att bestämma lämpliga kvalitetsnor
mer genom att använda tekniska specifikationer eller vill
kor för fullgörande av kontraktet.
För att uppmuntra en större inriktning mot kvalitet i den
offentliga upphandlingen bör medlemsstaterna få för
bjuda eller begränsa användningen av enbart pris eller
enbart kostnad för att bedöma det ekonomiskt mest för
delaktiga anbudet då de anser att detta är lämpligt.
För att säkerställa att principen om likabehandling iakttas
vid kontraktstilldelning bör upphandlande enheter ha en
skyldighet att skapa nödvändig öppenhet, så att alla an
budsgivare i rimlig mån kan informeras om de kriterier
och arrangemang som kommer att tillämpas vid beslut
om tilldelning. Upphandlande enheter bör därför ha en
skyldighet att ange tilldelningskriterierna samt viktningen
av de olika kriterierna inbördes. Upphandlande enheter
bör dock få göra undantag från kravet att ange viktning
av tilldelningskriterierna i vederbörligen motiverade fall,
som de måste kunna ange skälen för, när denna viktning,
särskilt på grund av upphandlingens komplicerade art,
inte kan anges i förväg. I sådana fall bör de ange krite
rierna i fallande prioritetsordning.
(96)
Enligt artikel 11 i EUF-fördraget ska miljöskyddskrav in
tegreras i utformningen och genomförandet av unionens
politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en håll
bar utveckling. I detta direktiv klargörs hur de upphand
lande enheterna kan bidra till att skydda miljön och
främja en hållbar utveckling, samtidigt som de sörjer
för det bästa förhållandet mellan kvalitet och pris i sina
kontrakt.
(97)
När upphandlande enheter bedömer det bästa förhållan
det mellan pris och kvalitet bör de fastställa de ekono
miska kriterier och kvalitetskriterier som är kopplade till
kontraktsföremålet för att avgöra vilket som är det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upphandlande
enhetens synvinkel. Dessa kriterier bör således möjliggöra
en jämförande utvärdering av varje anbuds prestanda i
förhållande till kontraktsföremålet, enligt definitionen i
de tekniska specifikationerna. Beträffande det bästa för
hållandet mellan pris och kvalitet återfinns en icke ut
tömmande förteckning över möjliga tilldelningskriterier i
detta direktiv. Upphandlande enheter bör uppmuntras att
välja tilldelningskriterier som ger dem möjlighet att er
hålla byggentreprenader, varor och tjänster av hög kva
litet som är optimalt lämpade för deras behov.
De tilldelningskriterier som väljs bör inte innebära att
den upphandlande enheten ges obegränsad valfrihet,
och de bör säkerställa möjligheten till verklig konkurrens
och åtföljas av krav som gör det möjligt att effektivt
kontrollera de upplysningar som lämnas av
anbudsgivarna.
För att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska
kunna fastställas bör beslut om tilldelning av kontrakt
inte uteslutande grunda sig på andra kriterier än kost
naderna. Kvalitetskriterier bör därför åtföljas av ett kost
nadskriterium som, beroende på vad den upphandlande
enheten väljer, antingen kan avse priset eller kostnads
effektiviteten, exempelvis en beräkning av livscykelkost
naderna. Tilldelningskriterierna bör dock inte påverka till
lämpningen av nationella bestämmelser om fastställande
av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser på vissa
varor.
(98)
Om det föreligger nationella bestämmelser om faststäl
lande av ersättning för vissa tjänster eller av fasta priser
på vissa varor bör det klargöras att det fortfarande är
möjligt att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris
på grundval av andra faktorer än enbart pris eller ersätt
ning. Beroende på vilken tjänst eller vara det gäller kan
sådana faktorer exempelvis inbegripa leverans- och betal
ningsvillkor, olika aspekter av eftermarknadsservice (t.ex.
omfattningen av rådgivnings- och ersättningstjänster) el
ler miljöaspekter eller sociala aspekter (t.ex. huruvida
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/261
200
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
böcker är tryckta på returpapper eller papper från håll
bart timmer, huruvida kostnader tillskrivs externa miljö
effekter eller huruvida social integration för missgynnade
personer eller medlemmar i sårbara grupper bland de
personer som fått i uppdrag att fullgöra kontraktet har
främjats). Med tanke på de många möjligheter som finns
att bedöma förhållandet mellan kvalitet och pris på
grundval av materiella kriterier bör man undvika att till
gripa lottdragning som den enda metoden för tilldelning
av kontrakt.
(99)
När kvaliteten på anställd personal är relevant för nivån
på kontraktets fullgörande, bör upphandlande enheter
också som ett tilldelningskriterium få använda arbets
organisationen samt kvalifikationer och erfarenheter hos
den personal som utsetts att fullgöra det berörda kon
traktet, eftersom detta kan påverka kvaliteten på full
görandet av kontraktet och därmed anbudets ekonomiska
värde. Detta kan till exempel gälla kontrakt som avser
intellektuella tjänster, såsom konsulttjänster eller arkitekt
tjänster. Upphandlande enheter som utnyttjar denna möj
lighet bör med lämpliga avtalsrättsliga medel se till att
den personal som utsetts att fullgöra kontraktet faktiskt
uppfyller de angivna kvalitetsstandarderna och att sådana
personer endast får ersättas med samtycke av den upp
handlande enheten, som kontrollerar att de ersätts med
personer på likvärdig kvalitetsnivå.
(100)
Det är ytterst viktigt att fullt ut utnyttja de möjligheter
som offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. I
detta sammanhang bör det erinras om att offentlig upp
handling kan användas för att driva på innovation, vilket
är oerhört viktigt för den framtida tillväxten i Europa.
Med hänsyn till de stora skillnaderna mellan olika sekto
rer och marknader är det dock inte lämpligt att fastställa
allmänna obligatoriska krav för miljörelaterad, social och
innovativ upphandling.
Unionslagstiftaren har redan fastställt obligatoriska upp
handlingskrav för att uppnå särskilda mål för vägtrans
portfordon (Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/33/EG ( 1 )) och kontorsutrustning (Europaparlamen
tets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 ( 2 )). Dess
utom har man kommit mycket långt med utvecklingen
av gemensamma metoder för beräkning av livscykelkost
nader.
Det förefaller därför lämpligt att fortsätta på den vägen
och låta sektorslagstiftningen fastställa obligatoriska mål
med hänsyn till den särskilda politiken för den berörda
sektorn och de villkor som råder där, och att främja
utvecklingen och användningen av europeiska metoder
för beräkning av livscykelkostnader för att ytterligare un
derbygga användningen av offentlig upphandling till för
mån för en hållbar tillväxt.
(101)
Dessa sektorsspecifika åtgärder bör kompletteras av en
anpassning av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG
för att ge upphandlande enheter befogenhet att i sina
upphandlingsstrategier eftersträva de mål som ställs upp
i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för
alla. Det bör således göras klart att de upphandlande
enheterna, förutom vid en bedömning som görs uteslu
tande på grundval av priset, får anlägga ett livscykelkost
nadsperspektiv när de fastställer vilket som är det ekono
miskt mest fördelaktiga anbudet och den lägsta kost
naden. Begreppet livscykelkostnad innefattar alla kost
nader under byggentreprenadernas, varornas eller tjäns
ternas livscykel.
Med detta avses interna kostnader, t.ex. forskning som
ska genomföras, utveckling, produktion, transport, an
vändning, underhåll och bortskaffande av uttjänta varor,
men det kan också omfatta kostnader som kan tillskrivas
externa miljöeffekter, t.ex. föroreningar som orsakas av
utvinning av råmaterial som används i varan eller som
beror på själva varan eller dess tillverkning, om de kan
beräknas i ekonomiska termer och övervakas. De meto
der som upphandlande enheter använder för att bedöma
kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter bör
fastställas i förhand på ett objektivt och icke-diskrimine
rande sätt och vara tillgängliga för alla berörda parter.
Sådana metoder kan fastställas på nationell, regional eller
lokal nivå, men för att undvika att skräddarsydda meto
der leder till en snedvridning av konkurrensen bör de
vara generella i den mening att de inte bör upprättas
specifikt för ett visst offentligt upphandlingsförfarande.
Gemensamma metoder bör utvecklas på unionsnivå för
beräkning av livscykelkostnader för särskilda kategorier
av varor eller tjänster. När sådana gemensamma metoder
utvecklas bör deras användning göras obligatorisk.
Vidare bör det undersökas om det är genomförbart att
inrätta en gemensam metod för beräkning av sociala livs
cykelkostnader med beaktande av befintliga metoder så
som riktlinjerna för bedömning av varors sociala livs
cykelkostnader (Guidelines for Social Life Cycle Assessment
of Products), som antogs inom ramen för Förenta natio
nernas miljöprogram.
SV
L 94/262
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG av den 23 april
2009 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon
(EUT L 120, 15.5.2009, s. 5).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den
15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitets
märkning av kontorsutrustning (EUT L 39, 13.2.2008, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
201
(102)
Dessutom bör de upphandlande enheterna, för att för
bättra integreringen av sociala och miljörelaterade hänsyn
i upphandlingsförfaranden, ha rätt att använda tilldel
ningskriterier eller villkor för fullgörande av ett kontrakt
i fråga om de byggentreprenader, varor eller tjänster som
ska tillhandahållas inom ramen för det offentliga kon
traktet i alla avseenden och i alla skeden av deras livs
cykel, från utvinningen av råmaterial för varan till bort
skaffandet av varan, inklusive faktorer som berör den
specifika produktions-, tillhandahållande- eller handels
processen och dess villkor för byggentreprenaderna, va
rorna eller tjänsterna eller en specifik process i ett senare
skede av deras livscykel, även då sådana faktorer inte
utgör en del av dem. Kriterier och villkor för en sådan
produktions- eller tillhandahållandeprocess är till exempel
att tillverkningen av köpta varor inte omfattar giftiga
kemikalier, eller att de köpta tjänsterna tillhandahålls
med hjälp av energieffektiva maskiner.
I enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens dom
stol omfattar detta också tilldelningskriterier eller villkor
för fullgörande av ett kontrakt som avser leverans eller
användning av rättvisemärkta varor vid fullgörandet av
det kontrakt som ska tilldelas. Villkor för fullgörande av
ett kontrakt som avser miljöhänsyn kan exempelvis om
fatta leverans, paketering och bortskaffande av varor, och,
när det gäller byggentreprenad- och tjänstekontrakt, av
fallsminimering eller resurseffektivitet.
Villkoret att det ska finnas en koppling till kontrakts
föremålet utesluter dock kriterier och villkor som rör
allmän företagspolicy, som inte kan anses vara en faktor
som karakteriserar den specifika produktions- eller till
handahållandeprocessen för de byggentreprenader, varor
eller tjänster som ska upphandlas. Upphandlande enheter
bör därför inte få kräva att anbudsgivarna ska ha fastställt
en viss politik för företags sociala eller miljömässiga an
svar.
(103)
Det är synnerligen viktigt att tilldelningskriterier eller vill
kor för fullgörande av ett kontrakt som avser de sociala
aspekterna av produktionsprocessen rör de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt
kontraktet. De bör dessutom tillämpas i enlighet med
direktiv 96/71/EG, som det tolkas av Europeiska unio
nens domstol, och bör inte väljas eller tillämpas på ett
sätt som direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska
aktörer från andra medlemsstater eller från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller de frihandelsavtal som
unionen är part i. Krav som rör grundläggande arbets
villkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis minimilön, bör
således även fortsättningsvis ligga på den nivå som anges
i nationell lagstiftning eller i kollektivavtal som tillämpas
i enlighet med unionsrätten inom ramen för det direkti
vet.
Villkor för fullgörande av ett kontrakt kan också syfta till
att främja jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor och
män, ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden
och en balans mellan arbete och privatliv, miljöskydd
eller djurs välbefinnande och till efterlevnad i sak av
Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande
konventioner, eller till anställning av fler missgynnade
personer än vad som krävs enligt nationell lagstiftning.
(104)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i produktionsprocessen, främjande av social inte
gration för missgynnade personer eller medlemmar i sår
bara grupper bland de personer som fått i uppdrag att
fullgöra kontraktet eller utbildning i de färdigheter som
behövs för kontraktet i fråga kan också bli föremål för
tilldelningskriterier eller villkor för fullgörande av ett
kontrakt, förutsatt att de avser de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska tillhandahållas enligt kon
traktet. Till exempel kan sådana kriterier eller villkor
bland annat hänvisa till sysselsättning för långtidsarbets
lösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för ar
betslösa eller ungdomar under fullgörandet av det kont
rakt som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna kan
de upphandlande enheterna föreskriva sådana sociala
krav som direkt karakteriserar berörda varor eller tjänster,
exempelvis tillgänglighet för personer med funktionsned
sättning eller formgivning med tanke på samtliga använ
dares behov.
(105)
Offentliga kontrakt bör inte tilldelas ekonomiska aktörer
som har deltagit i en kriminell organisation eller som
befunnits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade
mot unionens ekonomiska intressen, terroristbrott, pen
ningtvätt eller finansiering av terrorism. Obetalda skatter
eller socialförsäkringsavgifter bör också leda till obligato
risk uteslutning på unionsnivå. Medlemsstaterna bör dock
kunna föreskriva att undantag från denna obligatoriska
uteslutning kan tillämpas i exceptionella fall då tvingande
allmänna intressen gör en upphandling nödvändig. Detta
kan exempelvis vara fallet när det snabbt behövs vaccin
eller nödutrustning och detta endast kan köpas från en
ekonomisk aktör för vilken ett av de obligatoriska skälen
för uteslutning föreligger. Eftersom de upphandlande en
heter som inte är upphandlande myndigheter kanske inte
har tillgång till ovedersägliga bevis i ärendet, är det lämp
ligt att låta de upphandlande enheterna välja om kriteri
erna för uteslutning i direktiv 2014/24/EU ska tillämpas
eller inte. Skyldigheten att tillämpa artikel 57.1 och 57.2
i direktiv 2014/24/EU bör därför begränsas till upphand
lande enheter som är upphandlande myndigheter.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/263
202
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(106)
Upphandlande enheter bör dessutom ges möjlighet att
utesluta ekonomiska aktörer som har visat sig vara opå
litliga, exempelvis på grund av att de inte fullgör sina
miljörelaterade eller sociala skyldigheter, inklusive be
stämmelser om tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till andra
former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom över
trädelser av konkurrensregler eller intrång i immateriella
rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i yrkes
utövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs red
barhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören så
lunda blir olämplig för tilldelning av ett offentligt kon
trakt oberoende av om den ekonomiska aktören annars
har teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kon
traktet.
Med tanke på att den upphandlande enheten kommer att
ansvara för följderna av eventuella felaktiga beslut som de
fattar, bör upphandlande enheter också ha rätt att anse
att det har förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen
om de, innan de fattar ett slutligt och bindande beslut
om att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning, på
något lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktö
ren inte har fullgjort sina skyldigheter, inklusive skyldig
heter som gäller betalning av skatter eller sociala avgifter,
såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt. De bör också
kunna utesluta anbudssökande eller anbudsgivare vars
genomförande av tidigare offentliga kontrakt eller kon
trakt med andra upphandlande enheter har visat på be
tydande brister i fråga om de väsentliga kraven, exempel
vis uteblivna leveranser eller uteblivet tillhandahållande,
betydande brister i fråga om levererade varor eller till
handahållna tjänster som gör dem oanvändbara för det
avsedda syftet, eller olämpligt uppträdande som ger upp
hov till allvarliga tvivel om den ekonomiska aktörens
pålitlighet. Det bör i nationell rätt föreskrivas en längsta
tid för sådan uteslutning.
Vid tillämpning av fakultativa skäl för uteslutning bör
särskild uppmärksamhet ägnas åt proportionalitetsprinci
pen. Mindre allvarliga oegentligheter bör bara under ex
ceptionella omständigheter leda till att en ekonomisk
aktör utesluts. Upprepade fall av mindre allvarliga
oegentligheter kan dock ge upphov till tvivel om en
ekonomisk aktörs pålitlighet, vilket kan motivera att
den utesluts.
(107)
Om upphandlande enheter är skyldiga eller väljer att till
lämpa sådana utslutningskriterier bör de tillämpa direktiv
2014/24/EU i fråga om möjligheten att ekonomiska ak
törer eventuellt vidtar efterlevnadsåtgärder för att av
hjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att ef
fektivt förhindra att de upprepas.
(108)
Anbud som förefaller vara onormalt låga i förhållande till
byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna kan vara
baserade på antaganden eller praxis som är tekniskt, eko
nomiskt eller rättsligt osunda. Om anbudsgivaren inte
kan ge en tillfredsställande förklaring bör den upphand
lande enheten ha rätt att förkasta anbudet. Detta age
rande bör vara obligatoriskt i de fall då den upphand
lande enheten har konstaterat att det onormalt låga pris
eller de onormalt låga kostnader som föreslås beror på
att tvingande unionsrätt eller nationell rätt som är för
enlig med unionsrätten på social-, arbets- eller miljörät
tens område inte följs eller att bestämmelser i internatio
nell arbetsrätt åsidosätts.
(109)
I villkoren för fullgörandet av ett kontrakt fastställs spe
cifika krav på kontraktets fullgörande. Till skillnad från
tilldelningskriterier som ligger till grund för en jäm
förande utvärdering av anbudens kvalitet, är villkoren
för fullgörande av ett kontrakt fasta objektiva krav som
inte påverkar bedömningen av anbuden. Villkoren för
fullgörandet av ett kontrakt bör vara förenliga med detta
direktiv om de inte är direkt eller indirekt diskrimine
rande och om de är kopplade till kontraktsföremålet,
vilket inbegriper alla faktorer som direkt berör den spe
cifika produktions-, tillhandahållande- eller saluförings
processen. Här ingår villkor som rör fullgörande av kon
traktet men inte krav som avser allmän företagspolicy.
(110)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna, inom ramen
för deras ansvar och befogenheter, exempelvis yrkes
inspektioner eller miljövårdsmyndigheter.
Det är också nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i
underleverantörskedjan, eftersom detta kommer att ge de
upphandlande enheterna information om vem som är
närvarande på byggplatser där byggentreprenader utförs
för deras räkning eller vilka företag som tillhandahåller
tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller områ
den, såsom stadshus, kommunala skolor, idrottsanlägg
ningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upphand
lande enheterna ansvarar eller över vilka de utövar direkt
SV
L 94/264
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
203
tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten att lämna den
begärda informationen under alla förhållanden åligger
huvudentreprenören, antingen på grundval av särskilda
klausuler som varje upphandlande enhet är skyldig att
inkludera i samtliga upphandlingsförfaranden, eller på
grundval av skyldigheter som medlemsstaterna ålägger
huvudentreprenörer genom allmänt tillämpliga bestäm
melser.
Det bör också klargöras att villkoren för efterlevnads
kontroll av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätte, nationell rätt,
kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet, genom att
möjliggöra direktbetalning till underleverantörer eller ge
nom att möjliggöra eller kräva att de upphandlande myn
digheterna kontrollerar att underleverantörerna inte be
finner sig i någon av de situationer där det är befogat att
utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana åtgärder till
lämpas på underleverantörer bör överensstämmelse med
de bestämmelser som är tillämpliga på huvudentreprenö
rer garanteras så att huvudentreprenören, om obligato
riska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig att byta ut
den berörda underleverantören. Om det av en sådan
kontroll framgår att det föreligger icke-obligatoriska
skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upphand
lande myndigheterna har möjlighet att kräva ett sådant
utbyte. Det bör dock också uttryckligen anges att de
upphandlande myndigheterna kan åläggas att kräva att
den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av huvudentreprenörer skulle vara obligatoriskt i sådana
fall.
Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna har
rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell rätt
eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetalning till
underleverantörer.
(111)
Med tanke på pågående diskussioner om övergripande
bestämmelser som reglerar förhållandet till tredjeländer
när det gäller offentlig upphandling är det lämpligt att
under en övergångsperiod bibehålla den ordning som är
tillämplig på försörjningssektorn i enlighet med artiklarna
58 och 59 i direktiv 2004/17/EG. Dessa bestämmelser
bör därför behållas utan ändringar, inbegripet bestämmel
sen om antagande av genomförandeakter när företag från
EU har svårt att få tillträde till marknader i tredjeländer.
Under dessa omständigheter bör de genomförandeak
terna även i fortsättningen antas av rådet.
(112)
Det bör erinras om att rådets förordning (EEG, Euratom)
nr 1182/71 ( 1 ) är tillämplig vid beräkning av de tidsfris
ter som anges i detta direktiv.
(113)
Det är nödvändigt att klargöra under vilka omständighe
ter ändringar av ett kontrakt under dess fullgörande krä
ver ett nytt upphandlingsförfarande, med hänsyn till re
levant rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Ett
nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga änd
ringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga
om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesi
diga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen
av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att
parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontrakts
villkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren
skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de hade
ingått i det ursprungliga förfarandet.
Ändringar av kontraktet som leder till smärre föränd
ringar av kontraktsvärdet upp till ett visst värde bör alltid
gå att göra utan att ett nytt upphandlingsförfarande
måste genomföras. I detta syfte och för att garantera
rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskelvär
den under vilka ett nytt upphandlingsförfarande inte
krävs. Ändringar av kontraktet som överstiger dessa trös
kelvärden bör gå att göra utan att ett nytt upphandlings
förfarande måste genomföras i den mån som de uppfyller
de relevanta villkoren i detta direktiv.
(114)
De upphandlande enheterna kan ställas inför situationer
där kompletterande byggentreprenader, varor eller tjäns
ter behövs; i sådana fall kan en ändring av det ursprung
liga kontraktet utan ett nytt upphandlingsförfarande vara
motiverad, i synnerhet om de kompletterande leveran
serna syftar antingen till att delvis ersätta eller till att
utöka befintliga tjänster, varor eller anläggningar, i de
fall ett byte av leverantör skulle tvinga den upphandlande
enheten att anskaffa materiel, byggentreprenader eller
tjänster med andra tekniska egenskaper med åtföljande
inkompatibilitet eller oproportionerliga tekniska svårighe
ter vid användning och underhåll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/265
( 1 ) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av den 3 juni 1971
om regler för bestämning av perioder, datum och frister (EGT –
Svensk specialutgåva: Område 01 Volym 1 s. 71).
204
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(115)
Upphandlande enheter kan ställas inför yttre omständig
heter som de inte hade kunnat förutse när de tilldelade
kontraktet, särskilt när fullgörandet av kontraktet sker
under en längre tidsperiod. I sådana fall behövs det en
viss flexibilitet för att kontraktet ska kunna anpassas till
dessa omständigheter utan ett nytt upphandlingsförfaran
de. Begreppet oförutsebara omständigheter avser omstän
digheter som inte hade kunnat förutses trots att den
upphandlande enheten har visat skälig omsorg i förbere
delserna av den ursprungliga kontraktstilldelningen med
hänsyn till tillgängliga medel, det berörda projektets be
skaffenhet och egenskaper, god praxis på det berörda
området samt behovet av att säkerställa ett lämpligt för
hållande mellan de resurser som ägnas åt att förbereda
kontraktstilldelningen och dess förutsebara värde.
Detta kan dock inte tillämpas i de fall då en ändring leder
till att den övergripande upphandlingen får en annan
karaktär, exempelvis genom att de byggentreprenader,
varor eller tjänster som ska upphandlas ersätts med något
annat eller genom att typen av upphandling förändras i
grunden, eftersom man i en sådan situation kan anta att
resultatet skulle ha påverkats.
(116)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare kunna
ersättas med en annan ekonomisk aktör, exempelvis
om ett kontrakt avslutas på grund av brister i fullgöran
det, utan att kontraktet konkurrensutsätts på nytt. Den
utvalda anbudsgivaren som fullgör kontraktet bör dock,
särskilt om kontraktet har tilldelats fler än ett företag,
kunna genomgå vissa strukturella förändringar under full
görandet av kontraktet, exempelvis rent interna omorga
nisationer, uppköp, sammanslagningar och förvärv eller
insolvens. Sådana strukturella förändringar bör inte auto
matiskt kräva nya upphandlingsförfaranden för alla kon
trakt som den anbudsgivaren fullgör.
(117)
Upphandlande enheter bör genom ändringsklausuler eller
optioner i de enskilda kontrakten kunna föreskriva en
möjlighet att införa ändringar, men dessa klausuler bör
inte ge dem obegränsad frihet. I detta direktiv bör därför
fastställas i vilken utsträckning ändringsmöjligheter kan
föreskrivas i det ursprungliga kontraktet. Det bör följakt
ligen klargöras att man genom tillräckligt tydligt utfor
made ändringsklausuler eller optioner exempelvis får fö
reskriva prisindexering eller säkerställa att t.ex. kommuni
kationsutrustning som ska levereras under en given
tidsperiod fortsätter att vara lämplig också om kommuni
kationsprotokollen ändras eller om andra tekniska för
ändringar inträffar. Det bör också vara möjligt att genom
tillräckligt klara klausuler föreskriva anpassningar av
kontraktet som har blivit nödvändiga på grund av tek
niska svårigheter som har uppstått vid användning eller
underhåll. Det bör även erinras om att kontrakten ex
empelvis både kan inbegripa ordinarie underhåll och fö
reskriva extraordinära underhållsåtgärder som kan visa
sig vara nödvändiga för att säkra ett fortsatt tillhandahål
lande av en offentlig tjänst.
(118)
Upphandlande enheter ställs ibland inför omständigheter
som kräver att offentliga kontrakt avslutas i förtid för att
de skyldigheter som följer unionsrätten på området of
fentlig upphandling ska uppfyllas. Medlemsstaterna bör
därför se till att de upphandlande enheterna enligt de
villkor som fastställs i nationell rätt har möjlighet att
avsluta ett offentligt kontrakt under dess löptid, om detta
krävs enligt unionsrätten.
(119)
Resultaten av arbetsdokumentet från kommissionens av
delningar av den 27 juni 2011 med titeln Utvärderingen
av effekterna av och effekterna hos EU:s lagstiftning om of
fentlig upphandling tydde på att det undantag som gjorts
för vissa tjänster för vilka direktiv 2004/17/EG inte till
lämpas fullt ut borde ses över. Följaktligen bör tillämp
ningen av det här direktivet utsträckas till att gälla fullt ut
för en rad tjänster.
(120)
Vissa kategorier av tjänster har på grund av sin natur
fortfarande en begränsad gränsöverskridande dimension,
nämligen de tjänster som kallas personliga tjänster, t.ex.
vissa sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt
utbildningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett sär
skilt sammanhang som varierar betydligt mellan med
lemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner. Sär
skilda bestämmelser bör därför införas för kontrakt för
dessa tjänster med ett högre tröskelvärde än det som till
lämpas på andra tjänster.
Personliga tjänster till värden under detta tröskelvärde
brukar inte vara av intresse för leverantörer från andra
medlemsstater i samband med upphandling inom dessa
sektorer, annat än om det finns konkreta indikationer på
motsatsen, till exempel unionsfinansiering av gränsöver
skridande projekt.
SV
L 94/266
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
205
Kontrakt för personliga tjänster över detta tröskelvärde
bör vara öppna på unionsnivå. Med hänsyn till betydel
sen av det kulturella sammanhanget och dessa tjänsters
känslighet, bör medlemsstaterna ges stor frihet att orga
nisera valet av tjänsteleverantörer på det sätt som de
finner lämpligast. Detta krav har beaktats i bestämmel
serna i detta direktiv och det föreskrivs endast att vissa
grundprinciper om öppenhet och likabehandling ska
iakttas och att upphandlande enheter ska kunna tillämpa
särskilda kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer,
exempelvis kriterierna i den frivilliga europeiska kvalitets
ramen för sociala tjänster som offentliggjorts av kommit
tén för socialt skydd. Vid fastställande av de förfaranden
som ska användas för tilldelning av kontrakt för person
liga tjänster bör medlemsstaterna beakta artikel 14 i EUF-
fördraget och protokoll nr 26. Medlemsstaterna bör i
detta sammanhang också sträva efter att fullfölja målen
om att förenkla och lätta den administrativa bördan för
upphandlande enheter och ekonomiska aktörer. Det bör
klargöras att man härvid också kan behöva åberopa reg
ler som är tillämpliga på tjänstekontrakt som inte omfat
tas av de särskilda bestämmelserna.
Medlemsstaterna eller de upphandlande enheterna har
fortfarande frihet att tillhandahålla dessa tjänster själva
eller att organisera sociala tjänster på ett sätt som inte
medför ingående av offentliga kontrakt, exempelvis ge
nom att enbart finansiera sådana tjänster eller genom att
bevilja licenser eller tillstånd till alla ekonomiska aktörer
som uppfyller de villkor som den upphandlande enheten
uppställt i förväg, utan några gränser eller kvoter, för
utsatt att ett sådant system tryggar en tillräcklig annon
sering och överensstämmer med principerna om öppen
het och icke-diskriminering.
(121)
På samma sätt brukar hotell- och restaurangtjänster en
dast erbjudas av aktörer som är etablerade på den speci
fika platsen för leveransen av dessa tjänster och de har
därför också en begränsad gränsöverskridande dimension.
De bör därför endast omfattas av det enklare systemet
från och med ett tröskelvärde på 1 000 000 EUR. Större
kontrakt som avser hotell- och restaurangtjänster och
vars värde överskrider detta tröskelvärde kan vara av
intresse för olika ekonomiska aktörer, såsom resebyråer
och andra mellanhänder, även över gränserna.
(122)
På samma sätt avser vissa juridiska tjänster frågor som
gäller uteslutande nationell rätt och de brukar därför
endast erbjudas av aktörer etablerade i den berörda med
lemsstaten och har följaktligen också en begränsad gräns
överskridande dimension. De bör därför endast omfattas
av det enklare systemet från och med ett tröskelvärde på
1 000 000 EUR. Större kontrakt som avser juridiska
tjänster och vars värde överskrider detta tröskelvärde
kan vara av intresse för olika ekonomiska aktörer, t.ex.
internationella advokatbyråer, även över gränserna, sär
skilt om de berör juridiska frågor som uppstår till följd
av eller mot bakgrund av unionsrätten eller annan inter
nationell rätt, eller som berör fler än ett land.
(123)
Erfarenheten har visat att ett antal andra tjänster, t.ex.
räddningstjänster, brandsläckning och fängelsetjänster,
vanligtvis bara ger upphov till gränsöverskridande in
tresse när de genom ett tillräckligt högt värde når en
kritisk massa. I den mån de inte är undantagna från detta
direktivs tillämpningsområde bör de omfattas av det enk
lare systemet. I den utsträckning tillhandahållandet fak
tiskt grundas på kontrakt skulle andra kategorier av tjäns
ter, t.ex. undersöknings- och säkerhetstjänster, vanligtvis
endast ge upphov till ett gränsöverskridande intresse från
och med ett tröskelvärde på 1 000 000 EUR och de bör
följaktligen endast då omfattas av det enklare systemet.
(124)
För att sörja för kontinuitet i offentliga tjänster bör detta
direktiv tillåta att deltagande i upphandlingsförfaranden
för vissa tjänster på områdena för hälsovårdstjänster samt
sociala tjänster och kulturella tjänster kan förbehållas or
ganisationer på grundval av personalens ägande eller ak
tiva deltagande i förvaltningen, och befintliga organisa
tioner såsom kooperativ, när det gäller att delta i till
handahållandet av dessa tjänster till slutanvändarna.
Denna bestämmelses tillämpningsområde begränsar sig
uteslutande till vissa hälsovårdstjänster, sociala tjänster
och närbesläktade tjänster, vissa utbildningstjänster, bib
liotekstjänster, arkivtjänster, museitjänster och andra kul
turella tjänster, idrottstjänster, och tjänster för privata
hushåll, och är inte avsett att täcka något av de undantag
som annars föreskrivs i detta direktiv. Sådana tjänster bör
endast omfattas av det enklare systemet.
(125)
Det är lämpligt att identifiera dessa tjänster genom att
hänvisa till specifika poster i den gemensamma termino
login vid offentlig upphandling (CPV) som antagits ge
nom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2195/2002 ( 1 ), en hierarkiskt uppställd nomenklatur in
delad i huvudgrupper, grupper, undergrupper, kategorier
och underkategorier. För att undvika rättsosäkerhet bör
det klargöras att hänvisning till en huvudgrupp inte im
plicit innebär en hänvisning till underavdelningar. En
sådan heltäckande hänvisning bör i stället göras explicit
genom att alla relevanta poster nämns, där så är lämpligt
som ett intervall av koder.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/267
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
206
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(126)
Projekttävlingar har av tradition främst kommit till an
vändning vid stads- och landsbygdsplanering, arkitektur,
formgivningsteknik och databehandling. Det bör dock
erinras om att dessa flexibla instrument också kan utnytt
jas för andra ändamål och att det kan föreskrivas att
därpå följande tjänstekontrakt ska tilldelas vinnaren eller
en av vinnarna i en projekttävling genom ett förhandlat
förfarande utan föregående meddelande om upphandling.
(127)
Utvärderingar har visat att det ännu finns ett avsevärt
utrymme för förbättringar i tillämpningen av unionens
regler för offentlig upphandling. För att uppnå en mer
effektiv och konsekvent tillämpning av reglerna är det
viktigt att få en bra översikt över eventuella strukturella
problem och allmänna mönster inom nationell upphand
lingspolicy så att eventuella problem ska kunna angripas
på ett mer målinriktat sätt. Denna översikt bör åstad
kommas genom lämplig övervakning vars resultat bör
publiceras regelbundet för att möjliggöra en välunder
byggd debatt om eventuella förbättringar av upphand
lingsregler och praxis. Genom att skaffa sig en sådan
bra översikt kan man också få insikt i tillämpningen av
reglerna för offentlig upphandling inom ramen för ge
nomförandet av projekt som medfinansieras av unionen.
Medlemsstaterna bör själva få besluta hur och av vem
denna övervakning ska genomföras i praktiken; därvid
bör de också själva få bestämma om övervakningen ska
bygga på en stickprovsbaserad efterhandskontroll eller en
systematisk förhandskontroll av de offentliga upphand
lingsförfaranden som avses i detta direktiv. Det bör
vara möjligt att lägga fram eventuella problem för rätt
organ; detta bör inte nödvändigtvis innebära att de som
utfört övervakningen har självständig talerätt i domstolar
och tribunaler.
Bättre vägledning, information och stöd till upphand
lande enheter och ekonomiska aktörer kan också i hög
grad bidra till att öka den offentliga upphandlingens ef
fektivitet genom ökad kunskap, rättssäkerhet och profes
sionalisering av upphandlingsmetoderna. Sådan vägled
ning bör göras tillgänglig för upphandlande enheter
och ekonomiska aktörer närhelst det verkar behövas för
att förbättra en korrekt tillämpning av reglerna. Den
vägledning som ska ges kan omfatta allt som är relevant
för offentlig upphandling, exempelvis planering av an
skaffningar, organisering av förfaranden, val av tekniker
och instrument samt god praxis vid genomförandet av
förfarandena. När det gäller rättsliga frågor bör vägled
ningen inte nödvändigtvis innebära en fullständig rättslig
analys av berörda frågor, utan kan begränsas till ett all
mänt omnämnande av vad som bör beaktas vid en se
nare detaljerad analys av frågorna, till exempel genom att
det hänvisas till rättspraxis som kan vara relevant eller till
anvisningar eller andra källor där den specifika frågan har
behandlats.
(128)
Enligt direktiv 92/13/EEG ska vissa prövningsförfaranden
vara tillgängliga, åtminstone för var och en som har eller
har haft intresse av att få ingå ett visst avtal och som har
lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en
påstådd överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling eller nationella bestämmelser som införlivar
denna unionsrätt. Dessa prövningsförfaranden bör inte
påverkas av det här direktivet. Medborgare, berörda par
ter, vare sig de är organiserade eller inte, och andra per
soner eller organ som inte har tillgång till prövningsför
faranden enligt direktiv 92/13/EEG har emellertid som
skattebetalare ett legitimt intresse av att det finns sunda
upphandlingsförfaranden. De bör därför ges möjlighet att
på annat sätt än genom prövningssystemet enligt direktiv
92/13/EEG och utan att det innebär att de nödvändigtvis
ges talerätt i domstol, påtala eventuella överträdelser av
det här direktivet till behörig myndighet eller struktur.
För att undvika dubbelarbete inom befintliga myndighe
ter eller strukturer bör medlemsstaterna kunna föreskriva
en möjlighet att vända sig till allmänna tillsynsmyndig
heter eller tillsynsstrukturer, sektoriella tillsynsorgan,
kommunala tillsynsmyndigheter, konkurrensmyndigheter,
ombudsmannen eller nationella revisionsmyndigheter.
(129)
För att det till fullo ska gå att utnyttja de möjligheter som
offentlig upphandling ger att uppnå målen i Europa
2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla,
kommer även miljörelaterad, social och innovativ upp
handling att behöva spela en roll. Det är därför viktigt att
skaffa sig en översikt över utvecklingen när det gäller
strategisk upphandling så att det går att få en välgrundad
uppfattning om de allmänna trenderna på övergripande
nivå på detta område. Alla redan utarbetade, lämpliga
rapporter kan självfallet också användas i detta samman
hang.
(130)
Med tanke på små och medelstora företags potential att
skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation är det viktigt
att uppmuntra deras deltagande i offentlig upphandling,
både genom lämpliga bestämmelser i detta direktiv och
genom initiativ på nationell nivå. De nya bestämmelserna
i detta direktiv bör bidra till att höja resultatnivån, dvs.
den andel av tilldelade kontrakts totala värde som små
och medelstora företag står för. Det är inte lämpligt att
fastställa obligatoriska resultatnivåer, men nationella ini
tiativ för att öka små och medelstora företags deltagande
bör noga följas med tanke på hur viktigt det är.
SV
L 94/268
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
207
(131)
En rad förfaranden och arbetsmetoder har redan inrättats
till följd av kommissionens kommunikation och kontak
ter med medlemsstater, såsom kommunikation och kon
takter i samband med förfarandena i artiklarna 258 och
260 i EUF-fördraget – problemlösningsnätverket för den
inre marknaden (Solvit) och EU Pilot – som inte ändras i
och med detta direktiv. De bör dock kompletteras genom
att det i varje medlemsstat utnämns en enda kon
taktpunkt för samarbetet med kommissionen, som en
sam skulle fungera som kontaktpunkt i frågor som rör
offentlig upphandling i den berörda medlemsstaten.
Denna funktion kan utföras av personer eller strukturer
som redan är i regelbunden kontakt med kommissionen i
frågor som avser offentlig upphandling, exempelvis na
tionella kontaktpunkter, ledamöter i rådgivande kommit
tén för offentlig upphandling, medlemmar i upphand
lingsnätverket eller nationella samordnande instanser.
(132)
Spårbarhet och öppenhet i beslutsfattandet i upphand
lingsförfarandena är av avgörande betydelse för att man
ska kunna säkerställa att sunda förfaranden används, vil
ket även inbegriper effektiv bekämpning av korruption
och bedrägeri. Upphandlande myndigheter bör därmed
behålla kopior av ingångna kontrakt av högt värde, så
att de kan ge berörda parter tillgång till dessa dokument i
enlighet med tillämpliga regler om tillgång till handlingar.
Dessutom bör viktiga delar av och beslut inom enskilda
upphandlingsförfaranden dokumenteras av upphandlande
enheter i en upphandlingsrapport. För att undvika ad
ministrativ börda bör det, när så är möjligt, vara tillåtet
att i upphandlingsrapporten hänvisa till information som
redan finns i relevant meddelande om tilldelning av kon
trakt. Det elektroniska systemet för publicering av dessa
meddelanden, som administreras av kommissionen, bör
även förbättras så att datainmatningen förenklas sam
tidigt som det blir lättare att ta ut övergripande rapporter
och överföra data mellan olika system.
(133)
För att förenkla administrationen och minska medlems
staternas arbetsbelastning bör kommissionen med jämna
mellanrum granska huruvida informationen i de medde
landen som offentliggörs i samband med offentliga upp
handlingsförfaranden är av tillräckligt hög kvalitet och
tillräckligt komplett för att kommissionen ska kunna ta
fram den statistik som medlemsstaterna annars skulle ha
överlämnat.
(134)
Effektivt administrativt samarbete är en nödvändighet för
det informationsutbyte som krävs för att genomföra
tilldelningsförfarandet i gränsöverskridande situationer,
särskilt för att verifiera skälen för uteslutning och valet
av urvalskriter och tillämpningen av kvalitets- och miljö
standarderna. Informationssystemet för den inre mark
naden (IMI), som inrättats genom Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 ( 1 ), kan vara
ett användbart elektroniskt medel för att underlätta och
stärka det administrativa samarbetet och hantera infor
mationsutbytet på grundval av enkla och enhetliga för
faranden över språkgränserna. Ett pilotprojekt bör därför
inledas så snart som möjligt för att testa om det är
lämpligt att utvidga IMI till att omfatta informations
utbyte enligt detta direktiv.
(135)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på en rad icke-väsentliga bestämmelser i
direktivet. På grund av behovet av att iaktta internatio
nella överenskommelser bör kommissionen ges befogen
het att ändra den tekniska utformningen av metoderna
för att beräkna tröskelvärden samt att regelbundet se
över själva tröskelvärdena; hänvisningarna till den ge
mensamma upphandlingsordlistan (CPV) kan komma
att ändras till följd av ändringar på unionsnivå och dessa
ändringar bör avspeglas i detta direktiv; de tekniska upp
gifterna om och egenskaperna hos anordningar för elek
tronisk mottagning bör hållas uppdaterade med den tek
niska utvecklingen; därför är det också nödvändigt att ge
kommissionen befogenhet att fastställa obligatoriska tek
niska standarder för elektronisk kommunikation som ska
se till att tekniska format, processer och meddelande
tjänster i upphandlingsförfaranden som genomförs med
elektroniska medel är driftskompatibla med hänsyn till
den tekniska utvecklingen; kommissionen bör också ges
befogenhet att anpassa de förteckningar över unionens
lagstiftningsakter om gemensamma metoder för beräk
ning av livscykelkostnader; den förteckning över interna
tionella sociala och miljörelaterade konventioner och den
förteckning över unionens lagstiftning och vars genom
förande skapar en presumtion om fritt tillträde till en viss
marknad samt den bilaga II, som innehåller en förteck
ning över rättsakter som ska beaktas vid utvärderingen av
om det finns särskilda rättigheter eller ensamrätt, bör
snabbt anpassas för att införliva åtgärder som antagits
på sektorsnivå. För att tillgodose detta behov bör kom
missionen ges befogenhet att hålla förteckningarna aktu
ella. Det är av särskild betydelse att kommissionen ge
nomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete,
inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder
och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta
handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet
och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och
på lämpligt sätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/269
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av
den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom infor
mationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av
kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316,
14.11.2012, s. 1).
208
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
(136)
Vid tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen
samråda med lämpliga expertgrupper på området e-upp
handling, varvid en balanserad sammansättning av de
viktigaste intressegrupperna bör tryggas.
(137)
I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet
av detta direktiv bör kommissionen ges genomförande
befogenheter när det gäller förfarandet för att sända och
offentliggöra de uppgifter som avses i bilaga IX och för
farandena för att utarbeta och överföra meddelanden,
standardformulären för offentliggörande av meddelanden
och ett standardformulär för egen försäkran. Dessa befo
genheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (
1
).
(138)
Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet
av genomförandeakterna avseende standardformulär för
offentliggörande av meddelanden om upphandling, som
inte har några konsekvenser från finansiell synpunkt eller
när det gäller arten och omfattningen av de skyldigheter
som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärtom ett
rent administrativt syfte och ska underlätta tillämpningen
av bestämmelserna i detta direktiv.
Vidare bör beslut som fastställer om en viss verksamhet
är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt till
träde antas på ett sådant sätt att det säkerställer enhetliga
villkor för genomförandet av denna bestämmelse. Kom
missionen bör därför ges genomförandebefogenheter
även för detaljerade bestämmelser för genomförandet av
det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och för fast
ställandet av om artikel 34 är tillämplig samt för själva
genomförandeakterna. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. Det rådgi
vande förfarandet bör användas för antagandet av dessa
genomförandeakter.
(139)
Kommissionen bör se över de effekter som tillämpningen
av tröskelvärdena har på den inre marknaden och rap
portera om detta till Europaparlamentet och rådet. I sam
band med detta bör den beakta sådana faktorer som
nivån på den gränsöverskridande upphandlingen, små
och medelstora företags deltagande, transaktionskost
nader och avvägningen mellan kostnaderna och nyttan.
I enlighet med artikel XXII.7 i WTO-avtalet ska det av
talet bli föremål för ytterligare förhandlingar tre år efter
det att det har trätt i kraft, och med jämna mellanrum
därefter. I detta sammanhang bör också nivån på trös
kelvärdena granskas med beaktande av effekterna av in
flationen mot bakgrund av en lång tidsperiod utan änd
ringar av WTO-avtalets tröskelvärden; om tröskelvärdet
skulle ändras som en följd av detta bör kommissionen i
förekommande fall anta ett förslag till rättsakt om änd
ring av de tröskelvärden som anges i detta direktiv.
(140)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
offentliga upphandlingsförfaranden, inte i tillräcklig ut
sträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare,
på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås
bättre på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlig
het med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om
Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprin
cipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad
som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(141)
Direktiv 2004/17/EG bör upphävas.
(142)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
SV
L 94/270
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
209
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I:
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I:
Syfte och definitioner
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Definitioner
Artikel 3:
Upphandlande myndigheter
Artikel 4:
Upphandlande enheter
Artikel 5:
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet
Artikel 6:
Upphandling som omfattar flera verksamheter
KAPITEL II:
Verksamheter
Artikel 7:
Gemensamma bestämmelser
Artikel 8:
Gas och värme
Artikel 9:
El
Artikel 10:
Vatten
Artikel 11:
Transporttjänster
Artikel 12:
Hamnar och flygplatser
Artikel 13:
Posttjänster
Artikel 14:
Utvinning av olja och gas samt prospektering efter eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
KAPITEL III:
Materiellt tillämpningsområde
AVSNITT 1:
TRÖSKELVÄRDEN
Artikel 15:
Tröskelvärden
Artikel 16:
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en upphandling
Artikel 17:
Revidering av tröskelvärdena
AVSNITT 2:
UNDANTAGNA KONTRAKT OCH PROJEKTTÄVLINGAR – särskilda bestämmelser för upphand
ling som avser försvars- och säkerhetsaspekter
Underavsnitt 1:
Undantag som gäller alla upphandlande enheter och särskilda undantag för vatten- och ener
gisektorerna
Artikel 18:
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
Artikel 19:
Kontrakt och projekttävlingar som tilldelas eller organiseras för annat än utövandet av verksamhet
som omfattas av detta direktiv eller för utövandet av sådan verksamhet i ett tredjeland
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/271
210
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 20:
Tilldelning av kontrakt och anordnande av projekttävlingar i enlighet med internationella regler
Artikel 21:
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Artikel 22:
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Artikel 23:
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för anskaffning av vatten och leverans av energi
eller bränslen avsedda för energiproduktion
Underavsnitt 2:
Upphandling som avser försvars- och säkerhetsaspekter
Artikel 24:
Försvar och säkerhet
Artikel 25:
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet och som avser försvars- eller säkerhets
aspekter
Artikel 26:
Upphandling som omfattar flera verksamheter och som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Artikel 27:
Kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas eller
anordnas i enlighet med internationella regler
Underavsnitt 3:
Särskilda relationer (samarbete, anknutna företag och samriskföretag)
Artikel 28:
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
Artikel 29:
Kontrakt som tilldelas anknutna företag
Artikel 30:
Kontrakt som tilldelas ett samriskföretag eller en upphandlande enhet som ingår i ett samrisk
företag
Artikel 31:
Anmälan av upplysningar
Underavsnitt 4:
Särskilda situationer
Artikel 32:
Forsknings- och utvecklingstjänster
Artikel 33:
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
Underavsnitt 5:
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta och tillhörande förfaranderegler
Artikel 34:
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Artikel 35:
Förfarande för att fastställa om artikel 34 är tillämplig
KAPITEL IV:
Allmänna principer
Artikel 36:
Principer för upphandling
Artikel 37:
Ekonomiska aktörer
Artikel 38:
Reserverade kontrakt
Artikel 39:
Sekretess
Artikel 40:
Regler för kommunikation
SV
L 94/272
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
211
Artikel 41:
Nomenklatur
Artikel 42:
Intressekonflikter
AVDELNING II:
BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING
KAPITEL I:
Förfaranden
Artikel 43:
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella avtal
Artikel 44:
Val av förfaranden
Artikel 45:
Öppet förfarande
Artikel 46:
Selektivt förfarande
Artikel 47:
Förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran
Artikel 48:
Konkurrenspräglad dialog
Artikel 49:
Innovationspartnerskap
Artikel 50:
Användning av förhandlat förfarande utan föregående anbudsinfordran
KAPITEL II:
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam upphandling
Artikel 51:
Ramavtal
Artikel 52:
Dynamiska inköpssystem
Artikel 53:
Elektroniska auktioner
Artikel 54:
Elektroniska kataloger
Artikel 55:
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
Artikel 56:
Tillfällig gemensam upphandling
Artikel 57:
Upphandling med deltagande av upphandlande enheter från olika medlemsstater
KAPITEL III:
Upphandlingsförfarandets gång
AVSNITT 1:
FÖRBEREDELSE
Artikel 58:
Preliminära marknadsundersökningar
Artikel 59:
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Artikel 60:
Tekniska specifikationer
Artikel 61:
Märken
Artikel 62:
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/273
212
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 63:
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
Artikel 64:
Alternativa anbud
Artikel 65:
Uppdelning av kontrakt i delar
Artikel 66:
Fastställande av tidsfrister
AVSNITT 2:
OFFENTLIGGÖRANDE OCH ÖPPENHET
Artikel 67:
Förhandsmeddelanden
Artikel 68:
Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
Artikel 69:
Meddelanden om upphandling
Artikel 70:
Meddelanden om kontraktstilldelning
Artikel 71:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 72:
Offentliggörande på nationell nivå
Artikel 73:
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
Artikel 74:
Inbjudan till anbudssökande
Artikel 75:
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och anbudsgivare
AVSNITT 3:
VAL AV DELTAGARE OCH TILLDELNING AV KONTRAKT
Artikel 76:
Allmänna principer
Underavsnitt 1:
Kvalificering och urvalsbedömning
Artikel 77:
Kvalificeringssystem
Artikel 78:
Kvalitativa urvalskriterier
Artikel 79:
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
Artikel 80:
Tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med direktiv 2014/24/EU
Artikel 81:
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Underavsnitt 2:
Kontraktstilldelning
Artikel 82:
Tilldelningskriterier
Artikel 83:
Livscykelkostnader
Artikel 84:
Onormalt låga anbud
AVSNITT 4:
ANBUD SOM OMFATTAR VAROR MED URSPRUNG I TREDJELAND OCH FÖRHÅLLANDET
TILL TREDJELAND
SV
L 94/274
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
213
Artikel 85:
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Artikel 86:
Förbindelserna med tredjeländer när det gäller kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster
KAPITEL IV:
Fullgörande av kontrakt
Artikel 87:
Villkor för fullgörande av kontrakt
Artikel 88:
Anlitande av underleverantör
Artikel 89:
Ändring av kontrakt under löptiden
Artikel 90:
Uppsägning av kontrakt
AVDELNING III:
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSYSTEM
KAPITEL I:
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 91:
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 92:
Offentliggörande av meddelanden
Artikel 93:
Principer för tilldelning av kontrakt
Artikel 94:
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
KAPITEL II:
Regler om projekttävlingar
Artikel 95:
Tillämpningsområde
Artikel 96:
Meddelanden
Artikel 97:
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och jury
Artikel 98:
Juryns beslut
AVDELNING IV:
STYRNING
Artikel 99:
Genomförande
Artikel 100:
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt
Artikel 101:
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
Artikel 102:
Administrativt samarbete
AVDELNING V:
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 103:
Utövande av delegeringen
Artikel 104:
Skyndsamt förfarande
Artikel 105:
Kommittéförfarande
Artikel 106:
Införlivande och övergångsbestämmelser
Artikel 107:
Upphävande
Artikel 108:
Översyn
Artikel 109:
Ikraftträdande
Artikel 110:
Adressater
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/275
214
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGOR
BILAGA I:
Förteckning över verksamheter som omfattas av artikel 2.2 a
BILAGA II:
Förteckning över unionsrättsakter som avses i artikel 4.3
BILAGA III:
Förteckning över unionsrättsakter som avses i artikel 34.3
BILAGA IV:
Tidsfrister för antagande av de genomförandeakter som avses i artikel 35
BILAGA V:
Krav på verktyg och utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansök
ningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar och planer i projekttävlingarna
BILAGA VI Del A: Information som ska finnas i förhandsmeddelanden (i enlighet med artikel 67)
BILAGA VI Del B: Information som ska finnas i meddelanden om offentliggörande av ett förhandsmed
delande på en upphandlarprofil som inte används som anbudsinfordran (i enlighet med
artikel 67.1)
BILAGA VII:
Information som ska finnas i upphandlingsdokumenten avseende elektroniska auktio
ner (artikel 53.4)
BILAGA VIII:
Definition av vissa tekniska specifikationer
BILAGA IX:
Offentliggörande
BILAGA X:
Information som ska finnas i meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem (i
enlighet med artiklarna 44.4 b och 68)
BILAGA XI:
Information som ska finnas i meddelanden om upphandling (i enlighet med artikel 69)
BILAGA XII:
Information som ska finnas i meddelanden om tilldelning av kontrakt (i enlighet med
artikel 70)
BILAGA XIII:
Innehåll i de inbjudningar att lämna anbud, delta i dialogen, förhandla eller bekräfta
intresse som föreskrivs i artikel 74
BILAGA XIV:
Förteckning över internationella sociala eller miljörelaterade konventioner som avses i
artikel 36.2
BILAGA XV:
Förteckning över de unionsrättsakter som avses i artikel 83.3
BILAGA XVI:
Information som ska finnas i meddelanden om ändringar av ett kontrakt under dess
löptid (i enlighet med artikel 89.1)
BILAGA XVII:
Tjänster som avses i artikel 91
BILAGA XVIII:
Information som ska finnas i meddelanden om kontrakt för sociala och andra särskilda
tjänster (i enlighet med artikel 92)
BILAGA XIX:
Information som ska finnas i meddelanden om projekttävlingar (i enlighet med arti
kel 96.1)
BILAGA XX:
Information som ska finnas i meddelanden om resultaten av projekttävlingar (i enlighet
med artikel 96.1)
BILAGA XXI:
Jämförelsetabell
SV
L 94/276
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
215
AVDELNING I
TILLÄMPNINGSOMRÅDE, DEFINITIONER OCH ALL
MÄNNA PRINCIPER
KAPITEL I
Syfte och definitioner
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande enheter med avseende på kontrakt samt
projekttävlingar, vars värde uppskattas till minst de tröskelvär
den som fastställs i artikel 15.
2. Med upphandling avses i detta direktiv en eller flera upp
handlande enheters anskaffning genom varu-, byggentreprenad-
eller tjänstekontrakt av byggentreprenader, varor eller tjänster
från ekonomiska aktörer som utvalts av dessa upphandlande
enheter, förutsatt att byggentreprenaderna, varorna eller tjäns
terna är avsedda för utövande av någon av de verksamheter
som avses i artiklarna 8–14.
3. Detta direktiv ska tillämpas om inte annat följer av arti
kel 346 i EUF-fördraget.
4. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller myndigheters beslut om huruvida, hur
och i vilken omfattning de önskar utöva offentliga funktioner
själva, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och protokoll nr
26.
5. Detta direktiv påverkar inte hur medlemsstaterna organi
serar sina system för social trygghet.
6. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse ska inte om
fattas av detta direktivs tillämpningsområde.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. varu-, byggentreprenad- och tjänstekontrakt: skriftliga kontrakt
med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera
upphandlande enheter och en eller flera ekonomiska aktö
rer och som avser utförande av byggentreprenad, leverans
av varor eller tillhandahållande av tjänster.
2. byggentreprenadkontrakt: kontrakt som avser något av följan
de:
a) Utförande eller projektering och utförande av byggentre
prenader för sådana verksamheter som omfattas av bi
laga I.
b) Utförande, eller både projektering och utförande, av ett
byggnadsverk.
c) Realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
motsvarar de krav som anges av den upphandlande
enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen
eller projekteringen av byggnadsverket.
3. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en teknisk
eller ekonomisk funktion.
4. varukontrakt: kontrakt som avser köp, leasing, hyra eller
hyrköp – med eller utan köpoption – av varor. Ett varu
kontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta komplet
terande monterings- och installationsarbeten.
5. tjänstekontrakt: kontrakt som avser tillhandahållandet av an
dra tjänster än de som avses i punkt 2.
6. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, upphand
lande enhet eller grupp av sådana personer och/eller enhe
ter, inbegripet tillfälliga företagssammanslutningar, som er
bjuder sig att utföra byggentreprenader och/eller ett bygg
nadsverk, leverera varor eller tillhandahålla tjänster på
marknaden.
7. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
8. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få eller inbjudits att lämna anbud vid ett selektivt eller
förhandlat förfarande, i en konkurrenspräglad dialog eller
i ett innovationspartnerskap.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/277
216
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
9. upphandlingsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande enheten eller som den upphandlande enhe
ten hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i
upphandlingen eller förfarandet, inbegripet meddelanden
om upphandling, förhandsmeddelanden eller meddelanden
om att det finns ett kvalificeringssystem, om sådana an
vänds som anbudsinfordran, tekniska specifikationer, det
beskrivande dokumentet, förslag till kontraktsvillkor, for
mat för de handlingar som ska lämnas in av anbuds
sökande och anbudsgivare, upplysningar om allmänt till
lämpliga skyldigheter samt eventuella kompletterande do
kument.
10. centraliserad inköpsverksamhet: verksamhet som bedrivs sta
digvarande i någon av följande former:
a) Anskaffning av varor och/eller tjänster som är avsedda
för upphandlande enheter.
b) Tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om
byggentreprenader, varor eller tjänster som är avsedda
för upphandlande enheter.
11. stödverksamhet för inköp: verksamheter för tillhandahållande
av stöd för inköp, särskilt i följande former:
a) Teknisk infrastruktur som gör det möjligt för upphand
lande enheter att tilldela offentliga kontrakt eller ingå
ramavtal för byggentreprenader, varor eller tjänster.
b) Rådgivning om genomförande eller utformning av upp
handlingsförfaranden.
c) Förberedande och administration av upphandlingsför
faranden på den upphandlande enhetens vägnar och
för denna.
12. inköpscentral: en upphandlande enhet i den mening som
avses i artikel 4.1 i det här direktivet eller en upphandlande
myndighet i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv
2014/24/EU som tillhandahåller centraliserad inköpsverk
samhet och eventuellt också stödverksamhet för inköp.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att
den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska
betraktas som upphandling i samband med utövandet av
en verksamhet av den typ som beskrivs i artiklarna 8–14.
Artikel 18 ska inte tillämpas på upphandling som
genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna be
driva centraliserad inköpsverksamhet.
13. leverantör av upphandlingstjänster: ett offentligt eller privat
organ som erbjuder stödverksamhet för inköp på mark
naden.
14. skriftlig: varje enhet av ord eller siffror som kan läsas, åter
ges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som går att
överföra eller lagra med elektroniska medel.
15. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
16. livscykel: alla på varandra följande och/eller inbördes sam
mankopplade skeden, inklusive forskning och utveckling
som ska genomföras, produktion, handel och dess villkor,
transport, användning och underhåll, som ingår i livsläng
den för en vara eller ett byggnadsverk eller tillhandahål
landet av en tjänst, från råvaruanskaffning eller generering
av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller
användningens slut.
17. projekttävling: förfarande på främst sådana områden som
fysisk planering, arkitekt- och ingenjörstjänster eller databe
handling som innebär att den upphandlande enheten får en
ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till
vinnande bidrag i en tävling med eller utan priser.
18. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte be
gränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny organi
sationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation el
ler yttre förbindelser bland annat i syfte att bidra till att
lösa samhällsutmaningar eller stödja Europa 2020-strategin
för smart och hållbar tillväxt för alla.
19. märke: alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att
byggentreprenader, varor, tjänster eller processer eller be
rörda förfaranden uppfyller vissa krav.
20. märkeskrav: de krav som ska uppfyllas av byggentrepre
nader, varor, tjänster eller processer eller berörda förfaran
den för att det berörda märket ska få användas.
SV
L 94/278
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
217
Artikel 3
Upphandlande myndigheter
1.
I detta direktiv avses med upphandlande myndigheter statliga,
regionala eller lokala myndigheter och offentligrättsliga organ
eller sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter
eller ett eller flera sådana organ.
2. Regionala myndigheter inbegriper alla myndigheter i de ad
ministrativa enheter som anges i en icke uttömmande förteck
ning i kategorierna Nuts 1 och Nuts 2 i enlighet med Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ).
3. Lokala myndigheter omfattar alla myndigheter för administ
rativa enheter som anges i kategori Nuts 3 och mindre ad
ministrativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
4. Med offentligrättsliga organ menas varje organ som har
samtliga följande egenskaper:
a) De har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det all
männas intresse, utan industriell eller kommersiell karaktär.
b) De är juridiska personer.
c) De finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga organ,
eller står under administrativ tillsyn av sådana myndigheter
eller organ; eller de har ett förvaltnings-, lednings- eller kon
trollorgan där mer än hälften av ledamöterna utses av stat
liga, regionala eller lokala myndigheter, eller av andra offent
ligrättsliga organ.
Artikel 4
Upphandlande enheter
1. Detta direktiv ska tillämpas på upphandlande enheter som
a) är upphandlande myndigheter eller offentliga företag och
som bedriver någon av de verksamheter som avses i artik
larna 8–14,
b) om de inte är upphandlande myndigheter eller offentliga
företag, bedriver någon av de verksamheter som avses i
artiklarna 8–14 eller någon kombination av dessa, och vilkas
verksamhet bygger på särskilda rättigheter eller ensamrätt,
som beviljats av en behörig myndighet i en medlemsstat.
2. Med offentligt företag menas varje företag över vilket en
upphandlande myndighet kan utöva ett direkt eller indirekt
bestämmande inflytande till följd av ägarförhållande, finansiellt
deltagande eller de regler som styr företaget.
De upphandlande myndigheterna ska anses utöva bestämmande
inflytande i följande fall när dessa myndigheter, direkt eller
indirekt
a) äger större delen av företagets tecknade kapital,
b) kontrollerar majoriteten av de rösträtter som är knutna till
företagets emitterade aktier, eller
c) kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets ad
ministrativa, styrande eller övervakande organ.
3. I denna artikel avses med särskild rättighet eller ensamrätt en
rättighet som beviljats av en behörig myndighet i en medlems
stat enligt lag eller annan författning, som begränsar utövandet
av någon av de verksamheter som avses i artiklarna 8–14 till en
eller flera enheter och som väsentligt påverkar andra enheters
möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande som offent
liggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet av dessa rättigheter
har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra särskilda
rättigheter eller ensamrätt i den mening som avses i första
stycket.
Sådana förfaranden innefattar
a) upphandlingsförfaranden med föregående meddelande om
upphandling i enlighet med direktiv 2014/24/EU, direktiv
2009/81/EG, direktiv 2014/23/EU eller detta direktiv, och
b) förfaranden i enlighet med andra unionsrättsakter som för
tecknas i bilaga II och säkerställer tillräcklig föregående öp
penhet i samband med beviljande av tillstånd på grundval av
objektiva kriterier.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 med avseende på ändring av förteckningen
över unionsrättsakter i bilaga II om ändringarna visar sig vara
nödvändiga på grund av att nya rättsakter antagits eller att
sådana rättsakter upphävts eller ändrats.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/279
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
218
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 5
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet
1. Punkt 2 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
olika typer av upphandlingar som alla omfattas av detta direktiv.
Punkterna 3–5 ska tillämpas på blandade kontrakt som avser
upphandlingar som omfattas av detta direktiv och upphand
lingar som omfattas av andra rättsregler.
2. Kontrakt som avser två eller flera slag av upphandling
(byggentreprenader, tjänster eller varor) ska tilldelas i enlighet
med tillämpliga bestämmelser för den typ av upphandling som
karakteriserar huvudföremålet för den berörda upphandlingen.
För blandade kontrakt bestående delvis av tjänster i den mening
som avses i avdelning III kapitel I och delvis av andra tjänster,
eller blandade kontrakt bestående delvis av tjänster och delvis av
varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de upp
skattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkt 4 tillämpas. Om de olika delarna i ett
visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska punkt 5 till
lämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG ska artikel 25 i det här
direktivet tillämpas.
4. De upphandlande enheterna får välja att tilldela separata
kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda kontrakt
när det gäller kontrakt som avser både upphandling som om
fattas av detta direktiv och upphandling som inte omfattas av
detta direktiv. Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela
separata kontrakt för de olika delarna ska beslut om vilka rätts
regler som ska gälla för de olika kontrakten fattas på grundval
av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska detta direktiv tillämpas, om inte annat följer av arti
kel 25, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet av de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
För blandade kontrakt bestående av varu-, byggentreprenads-
och tjänstekontrakt och av koncessioner ska det blandade
kontraktet tilldelas i enlighet med detta direktiv, förutsatt att
det uppskattade värdet av den del av kontraktet som utgör ett
kontrakt som omfattas av detta direktiv, som beräknats i enlig
het med artikel 16, uppgår till minst det relevanta tröskelvärde
som anges i artikel 15.
5. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
Artikel 6
Upphandling som omfattar flera verksamheter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt ska beslut
om vilka rättsregler som ska gälla för de olika separata kont
rakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verksam
het har.
Trots vad som sägs i artikel 5 ska, om de upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska punkterna 2 och 3 i
denna artikel, tillämpas. Om någon av de berörda verksamhe
terna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller direktiv
2009/81/EG ska emellertid artikel 26 i det här direktivet till
lämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får dock inte fattas i syfte att undanta
kontraktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för detta
direktiv eller, i tillämpliga fall, direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU.
2. För ett kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter
ska de bestämmelser gälla som är tillämpliga på den verksamhet
som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
3. Vad gäller kontrakt där det är omöjligt att på objektiva
grunder avgöra vilken verksamhet kontraktet främst avser, ska
de tillämpliga bestämmelserna fastställas i enlighet med leden a,
b och c:
a) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med direktiv 2014/24/EU
om en av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av
detta direktiv, och övriga verksamheter av det ovan nämnda
direktiv 2014/24/EU.
SV
L 94/280
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
219
b) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter av direktivet 2014/23/EU.
c) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter varken omfattas av detta
direktiv eller direktiv 2014/24/EU eller direktiv 2014/23/EU.
KAPITEL II
Verksamheter
Artikel 7
Gemensamma bestämmelser
Vid tillämpning av artiklarna 8, 9 och 10 avses med leverans
generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning.
Produktion av gas i form av utvinning omfattas dock av arti
kel 14.
Artikel 8
Gas och värme
1. När det gäller gas och värme ska detta direktiv tillämpas
på följande typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana nät.
2. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar gas eller värme till fasta nät som tillhanda
håller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en
verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme
är en oundviklig följd av utövandet av en annan verksamhet
än någon av dem som avses i punkt 1 i denna artikel eller i
artiklarna 9–11.
b) Leveransen till det publika nätet syftar endast till att använda
denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av den
upphandlande enhetens omsättning, beräknat på de tre när
mast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräk
nat.
Artikel 9
El
1. När det gäller el ska detta direktiv tillämpas på följande
typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana nät.
2. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster
för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i
den mening som avses i punkt 1 om samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för
utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som
avses i punkt 1 i denna artikel eller i artiklarna 8, 10 och 11.
b) Leveransen till det publika nätet beror endast på den upp
handlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre
närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år med
räknat.
Artikel 10
Vatten
1. Vad gäller vatten ska detta direktiv tillämpas på följande
typer av verksamhet:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av dricksvatten.
b) Leverans av dricksvatten till sådana nät.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/281
220
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
2. Detta direktiv ska även tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som tilldelas eller anordnas av upphandlande en
heter som bedriver någon av de verksamheter som avses i punkt
1 och som har anknytning till en av följande verksamheter:
a) Vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering, för
utsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörj
ningen utgör mer än 20 % av den totala volym vatten som
tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings-
och dräneringsanläggningar.
b) Bortföring eller rening av avloppsvatten.
3. Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande
myndighet levererar dricksvatten till fasta nät som tillhandahål
ler tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en
verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av dricksvatten äger
rum för att det behövs för utövandet av en annan verksam
het än dem som avses i artiklarna 8–11.
b) Leveransen till det publika nätet beror endast på den upp
handlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av dricksvatten, beräknat på
de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år
medräknat.
Artikel 11
Transporttjänster
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser tillhanda
hållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för
allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade
system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten
tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en behörig
myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning,
kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
Artikel 12
Hamnar och flygplatser
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser utnytt
jande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla
flygplatser och kusthamnar eller inlandshamnar eller andra ter
minaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
Artikel 13
Posttjänster
1. Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser till
handahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att sådana tjänster
tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller post
tjänster i den mening som avses i punkt 2 b i den här
artikeln och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 inte
är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av
punkt 2 b i den här artikeln.
2. Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamen
tets och rådets direktiv 97/67/EG ( 1 ) gäller följande definitioner i
denna artikel:
a) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga ut
formning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana
försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel
böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket
som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde,
oavsett vikt.
b) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande
av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster inom och
utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlig
het med direktiv 97/67/EG.
c) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på
följande områden:
i) tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster
både före och efter försändelsen, inklusive närservice),
ii) tjänster som gäller försändelser som inte innefattas i led
a, till exempel oadresserad direktreklam.
SV
L 94/282
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
221
Artikel 14
Utvinning av olja och gas samt prospektering efter eller
utvinning av kol eller andra fasta bränslen
Detta direktiv ska tillämpas på verksamhet som avser utnytt
jande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) prospektera efter eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
KAPITEL III
Materiellt tillämpningsområde
A v s n i t t 1
T r ö s k e l v ä r d e n
Artikel 15
Tröskelvärden
Detta direktiv ska tillämpas på all upphandling som inte ska
undantas enligt artiklarna 18–23 eller artikel 34 när det gäller
utövande av verksamheten i fråga, och vars värde exklusive
mervärdesskatt beräknas uppgå till minst följande tröskelvärden:
a) 414 000 EUR för varu- och tjänstekontrakt samt för pro
jekttävlingar.
b) 5 186 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.
c) 1 000 000 EUR för de tjänstekontrakt för sociala och andra
särskilda tjänster som förtecknas i bilaga XVII.
Artikel 16
Metoder för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling
1. Beräkningen av det uppskattade värdet av en upphandling
ska grundas på det totala beloppet exklusive mervärdesskatt
som ska betalas enligt den upphandlande enhetens egen upp
skattning, inbegripet varje form av eventuell optionsrätt och de
eventuella klausuler om förlängning av kontrakten som uttryck
ligen anges i upphandlingsdokumenten.
Om den upphandlande enheten planerar för premier eller ersätt
ningar till anbudssökande eller anbudsgivare ska den beakta
dessa när den beräknar det uppskattade upphandlingsvärdet.
2. Om en upphandlande enhet består av ett antal separata
operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla
enskilda operativa enheter beaktas.
Trots vad som sägs i första stycket får värdena uppskattas för
den berörda enheten om en separat operativ enhet självständigt
ansvarar för sin upphandling eller vissa kategorier av denna.
3. Metoden för beräkning av det uppskattade värdet av en
upphandling får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En upphandling får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
4. Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då an
budsinfordran skickas ut eller, om en anbudsinfordran inte
krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder
upphandlingsförfarandet, exempelvis, när så är lämpligt, genom
att man kontaktar ekonomiska aktörer i samband med upp
handlingen.
5. För ramavtal och dynamiska inköpssystem är det värde
som ska beaktas det högsta uppskattade värdet exklusive mer
värdesskatt av samtliga planerade kontrakt under avtalets eller
systemets hela löptid.
6. För innovationspartnerskap är det värde som ska beaktas
det högsta uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt av de
forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras
under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor,
tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas och upp
handlas i slutet av det planerade partnerskapet.
7. Vid tillämpning av artikel 15 ska den upphandlande en
heten i det uppskattade värdet av ett byggentreprenadkontrakt
inbegripa såväl kostnaden för byggentreprenaden som hela det
uppskattade värdet av alla varor eller tjänster som den upphand
lande enheten tillhandahåller entreprenören, förutsatt att de är
nödvändiga för att byggentreprenaden ska kunna genomföras.
8. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera kontrakt tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 15, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/283
222
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
9. Om en planerad anskaffning av likartade varor kan inne
bära att flera kontrakt tilldelas i form av delkontrakt, ska det
uppskattade totala värdet av samtliga delkontrakt beaktas vid
tillämpningen av artikel 15 b och c.
Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till minst
det tröskelvärde som anges i artikel 15, ska detta direktiv till
lämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
10. Trots vad som sägs i punkterna 8 och 9 får upphand
lande enheter tilldela kontrakt för enskilda delar utan att till
lämpa de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv, förutsatt
att det uppskattade värdet exklusive mervärdesskatt för den
berörda delen är lägre än 80 000 EUR för varor eller tjänster
eller 1 miljon EUR för byggentreprenader. Det sammanlagda
värdet av de delar som därigenom tilldelas utan att tillämpa
detta direktiv får dock inte överskrida 20 % av det sammanlagda
värdet av alla delar som den föreslagna byggentreprenaden, den
föreslagna anskaffningen av likartade varor eller det föreslagna
tillhandahållandet av tjänster har delats upp i.
11. För varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkom
mer eller som ska förnyas inom en viss period, ska det upp
skattade kontraktsvärdet beräknas utifrån
a) antingen det reella totala värdet av en följd av liknande
kontrakt som tilldelats under de föregående tolv månaderna
eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt korri
gerat för att ta hänsyn till eventuella ändringar i kvantitet
eller värde under loppet av de tolv månader som följer efter
det första kontraktet,
b) eller det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt
som avses att tilldelas under loppet av de tolv månader som
följer efter den första leveransen eller under räkenskapsåret
om detta är längre än tolv månader.
12. För varukontrakt som avser leasing, hyra eller hyrköp,
ska det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån följande
värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst tolv må
nader, det uppskattade totala värdet för hela kontraktstiden
eller om denna är längre än tolv månader, det totala värdet,
inbegripet uppskattat restvärde.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt som inte kan
tidsbestämmas, månadsvärdet multiplicerat med 48.
13. För tjänstekontrakt ska det uppskattade kontraktsvärdet
beräknas utifrån följande värde i förekommande fall:
a) Försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra
former av ersättning.
b) Banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisio
ner som ska betalas, ränta och andra former av ersättning.
c) Kontrakt som avser projektering: arvoden, provisioner som
ska betalas och andra former av ersättning.
14. För tjänstekontrakt där det inte anges något totalpris, ska
det uppskattade kontraktsvärdet beräknas utifrån följande värde:
a) För kontrakt på bestämd tid som uppgår till högst 48 må
nader: det totala värdet under hela kontraktstiden.
b) För kontrakt på obestämd tid eller kontrakt med mer än 48
månaders löptid: månadsvärdet multiplicerat med 48.
Artikel 17
Revidering av tröskelvärdena
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att de tröskelvärden som fastställs i artikel 15 a
och b motsvarar dem som fastställs i Världshandelsorganisatio
nens avtal om offentlig upphandling (nedan kallat WTO-avtalet),
och ska vid behov revidera dem i enlighet med den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdena utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (SDR),
under en period på 24 månader som slutar den 31 augusti
omedelbart före den revidering som börjar gälla den 1 januari.
Om det behövs ska de reviderade tröskelvärdena avrundas nedåt
till närmaste tusental euro för att säkerställa iakttagandet av de
gällande tröskelvärdena enligt WTO-avtalet, uttryckta i SDR.
SV
L 94/284
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
223
2. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till de tröskelvärden som avses i
artikel 15 a och b i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta, och som ska revide
ras i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
Samtidigt ska kommissionen fastställa motvärdet till det trös
kelvärde som avses i artikel 15 c i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
3. Kommissionen ska offentliggöra de reviderade tröskelvär
dena enligt punkt 1, deras motvärden i de nationella valutor
som avses i punkt 2 första stycket och det motvärde som fast
ställts i enlighet med punkt 2 andra stycket i Europeiska unionens
officiella tidning i början av november månad efter revideringen.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att anpassa de metoder som anges i
andra stycket i punkt 1 i den här artikeln till eventuella änd
ringar i den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering
av de tröskelvärden som avses i artikel 15 a och b, och för att
fastställa de motsvarande beloppen i nationella valutor när det
gäller de medlemsstater som inte har euron som valuta i enlig
het med punkt 2 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 103 för att vid behov revidera de tröskel
värden som avses i artikel 15 a och b.
5. Om det är nödvändigt att revidera de tröskelvärden som
avses i artikel 15 a och b, och det på grund av tidsbrist inte går
att använda förfarandet i artikel 103 och det därför föreligger
tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i
artikel 104 tillämpas på delegerade akter som antas enligt punkt
4 andra stycket i den här artikeln.
A v s n i t t 2
U n d a n t a g n a k o n t r a k t o c h p r o j e k t t ä v l i n g a r
– s ä r s k i l d a b e s t ä m m e l s e r f ö r u p p h a n d l i n g
s o m a v s e r f ö r s v a r s - o c h s ä k e r h e t s a s p e k t e r
U n d e r a v s n i t t 1
U n d a n t a g s o m g ä l l e r a l l a u p p h a n d l a n d e e n h e t e r
o c h
s ä r s k i l d a
u n d a n t a g
f ö r
v a t t e n -
o c h
e n e r g i s e k t o r e r n a
Artikel 18
Kontrakt som tilldelas för återförsäljning eller uthyrning
till tredje man
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt som tilldelats
för återförsäljning eller uthyrning till tredje parter, förutsatt att
den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller
ensamrätt att sälja eller hyra ut kontraktsföremålet samt att
andra enheter fritt kan sälja eller hyra ut det på samma villkor
som den upphandlande enheten.
2. De upphandlande enheterna ska på begäran anmäla alla
kategorier av varor eller verksamheter som de anser undantagna
enligt punkt 1 till kommissionen. Kommissionen får, i infor
mationssyfte, regelbundet i Europeiska unionens officiella tidning
offentliggöra förteckningar över de kategorier av varor och verk
samheter som den anser omfattas av undantaget. Kommissionen
ska då ta hänsyn till eventuella känsliga kommersiella aspekter
som den upphandlande enheten påpekar när den överlämnar
informationen.
Artikel 19
Kontrakt och projekttävlingar som tilldelas eller
organiseras för annat än utövandet av verksamhet som
omfattas av detta direktiv eller för utövandet av sådan
verksamhet i ett tredjeland
1. Detta direktiv är inte tillämpligt på kontrakt som den
upphandlande enheten tilldelar för något annat än utövande
av de typer av verksamhet som anges i artiklarna 8–14 eller
för utövande av sådana verksamheter i ett tredjeland när verk
samheten bedrivs utan fysisk användning av något nät eller
geografiskt område inom unionen, och det är heller inte till
lämpligt på projekttävlingar som organiseras i sådana syften.
2. De upphandlande enheterna ska på begäran anmäla alla
verksamheter som de anser undantagna enligt punkt 1 till kom
missionen. Kommissionen får, i informationssyfte, regelbundet i
Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra förteckningar
över de verksamhetskategorier som den anser omfattas av detta
undantag. Kommissionen ska då ta hänsyn till eventuella käns
liga kommersiella aspekter som den upphandlande enheten på
pekar när den överlämnar informationen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/285
224
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 20
Tilldelning av kontrakt och anordnande av projekttävlingar
i enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som den upphandlande enheten är skyldig att till
dela eller anordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de
som föreskrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av
följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
första stycket led a i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentliga upphandlings
kontrakt som avses i artikel 105.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar
i enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en interna
tionell organisation eller ett internationellt finansinstitut när
berörda kontrakt eller projekttävlingar helt finansieras av den
organisationen eller det institutet; när det gäller kontrakt eller
projekttävlingar som till största delen medfinansieras av en in
ternationell organisation eller ett internationellt finansinstitut,
ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
3. Artikel 27 ska tillämpas på kontrakt och projekttävlingar
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som tilldelas
eller anordnas i enlighet med internationella regler. Punkterna
1 och 2 i den här artikeln ska inte tillämpas på dessa kontrakt
och projekttävlingar.
Artikel 21
Särskilda undantag för tjänstekontrakt
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekontrakt som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) skiljemanna- och förlikningstjänster,
c) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG (
1
), vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars leverantörer
är utsedda av en domstol eller tribunal i medlemsstaten i
fråga eller enligt lag är utsedda att utföra särskilda upp
gifter under överinseende av sådana tribunaler eller dom
stolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga har
anknytning, om än tillfälligt, till officiellt myndighets
utövande,
SV
L 94/286
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s. 17).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
225
d) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 1 ) samt transaktioner som
genomförs med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
och Europeiska stabilitetsmekanismen,
e) lån, även i samband med emission, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
f) anställningskontrakt,
g) kollektivtrafik på järnväg eller tunnelbana,
h) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna: 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8,
98113100-9 och 85143000-3 utom ambulanstjänster för
transport av patienter,
i) kontrakt för sändningstid eller tillhandahållande av program
som tilldelas leverantörer av audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster. I detta led har leverantörer av medietjänster
samma betydelse som i artikel 1.1 d i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2010/13/EU (
2
). Program ska ha samma
betydelse som i artikel 1.1 b i det direktivet, men ska också
omfatta radioprogram och radioprogrammaterial. Dessutom
ska programmaterial i denna bestämmelse ha samma betydelse
som program.
Artikel 22
Tjänstekontrakt som tilldelas på grundval av en ensamrätt
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekontrakt som tilldelas
en enhet som själv är en upphandlande myndighet eller en
sammanslutning av upphandlande myndigheter på grundval av
en ensamrätt som dessa innehar enligt offentliggjorda lagar eller
andra författningar som är förenliga med EUF-fördraget.
Artikel 23
Kontrakt tilldelade av vissa upphandlande enheter för
anskaffning av vatten och leverans av energi eller
bränslen avsedda för energiproduktion
Detta direktiv ska inte tillämpas på
a) kontrakt som avser anskaffning av vatten om de tilldelas av
en upphandlande enhet som utövar en eller båda av de verk
samheter rörande dricksvatten som avses i artikel 10.1,
b) kontrakt som tilldelas av upphandlande enheter som själva
är verksamma inom energisektorn genom att utöva någon av
de verksamheter som avses i artiklarna 8.1, 9.1 eller 14 för
leverans av
i) energi,
ii) bränslen avsedda för energiproduktion.
U n d e r a v s n i t t 2
U p p h a n d l i n g s o m a v s e r f ö r s v a r s - o c h s ä k e r
h e t s a s p e k t e r
Artikel 24
Försvar och säkerhet
1. För tilldelade kontrakt och projekttävlingar som organise
ras på försvars- och säkerhetsområdet ska detta direktiv inte
tillämpas på
a) kontrakt som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv
2009/81/EG,
b) kontrakt på vilka direktiv 2009/81/EG inte är tillämpligt i
enlighet med artiklarna 8, 12 och 13 i det direktivet.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag enligt
punkt 1, om skyddet av en medlemsstats väsentliga säkerhets
intressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder,
exempelvis genom att det ställs krav för att skydda den kon
fidentiella karaktären hos den information som den upphand
lande enheten lämnar ut i ett förfarande för kontraktstilldelning
som genomförs i enlighet med detta direktiv.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/287
( 1 ) Europa parlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
226
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv ska dessutom, i överensstämmelse med arti
kel 346.1 a i EUF-fördraget, inte tillämpas på offentliga kontrakt
och projekttävlingar som inte annars omfattas av ett undantag
enligt punkt 1 i den här artikeln, om tillämpningen av detta
direktiv skulle innebära en skyldighet för en medlemsstat att
tillhandahålla information vars avslöjande den anser strida
mot medlemsstatens väsentliga säkerhetsintressen.
3. Om upphandlingen och fullgörandet av kontraktet eller
projekttävlingen omfattas av sekretess eller ska åtföljas av sär
skilda säkerhetsåtgärder i enlighet med lagar och andra författ
ningar som gäller i en medlemsstat, ska detta direktiv inte till
lämpas, förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda
väsentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingri
pande åtgärder, såsom de som avses i punkt 2 första stycket.
Artikel 25
Blandad upphandling som omfattar samma verksamhet och
som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt som
omfattar samma verksamhet och som avser både upphandling
som omfattas av detta direktiv och upphandling eller andra
inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller direktiv
2009/81/EG.
2. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas får de upphandlande enheterna välja att tilldela
separata kontrakt för de olika delarna eller att tilldela ett enda
kontrakt.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela separata kon
trakt för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som ska
gälla för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenska
per som varje del har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska följande kriterier tillämpas för att fastställa de tillämp
liga rättsreglerna:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt
motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det direk
tivet, förutsatt att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras
av objektiva skäl. Detta led påverkar inte de tröskelvärden
och undantag som föreskrivs i det direktivet.
Beslutet att tilldela ett enda kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av antingen detta
direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
3. Punkt 2 tredje stycket a ska tillämpas på blandade kon
trakt på vilka både led a och led b i det stycket annars skulle
kunna vara tillämpliga.
4. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig; annars får det tilldelas i enlighet
med direktiv 2009/81/EG.
Artikel 26
Upphandling som omfattar flera verksamheter och som
avser försvars- eller säkerhetsaspekter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika
kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verk
samhet har.
Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela ett enda kon
trakt ska punkt 2 i denna artikel tillämpas. Valet mellan att
tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett antal separata kont
rakt får inte göras i syfte att undanta kontraktet eller kontrakten
från tillämpningsområdet för detta direktiv eller direktiv
2009/81/EG.
2. Vad gäller kontrakt som avser en verksamhet som omfat
tas av detta direktiv och en annan verksamhet som
a) omfattas av direktiv 2009/81/EG, eller
b) omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
SV
L 94/288
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
227
får kontraktet, i de fall som anges ovan i led a i första stycket,
tilldelas i enlighet med direktiv 2009/81/EG, och, i de fall som
anges i led b, tilldelas utan tillämpning av detta direktiv. Detta
stycke påverkar inte de tröskelvärden och undantag som före
skrivs i direktiv 2009/81/EG.
Kontrakt som anges i led a i första stycket som dessutom
omfattar upphandling eller andra inslag som omfattas av arti
kel 346 i EUF-fördraget får tilldelas utan tillämpning av detta
direktiv.
Ett villkor för tillämpningen av första och andra stycket är
emellertid att tilldelningen av ett enda kontrakt motiveras av
objektiva skäl och att beslutet att tilldela ett enda kontrakt
inte fattas i syfte att förhindra att kontraktet omfattas av detta
direktiv.
Artikel 27
Kontrakt och projekttävlingar som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter och som tilldelas eller anordnas i
enlighet med internationella regler
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt eller pro
jekttävlingar som avser försvars- och säkerhetsaspekter och
som den upphandlande enheten är skyldig att tilldela eller an
ordna enligt andra upphandlingsförfaranden än de som före
skrivs i detta direktiv, som fastställts genom något av följande:
a) Ett internationellt avtal eller arrangemang som i överens
stämmelse med fördragen har ingåtts mellan en medlemsstat
och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana och som
omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster som är av
sedda för ett projekt som signatärerna ska genomföra eller
utnyttja gemensamt.
b) Internationellt avtal eller arrangemang om stationering av
trupper och som avser åtaganden i en medlemsstats eller
ett tredjeland.
c) En internationell organisation.
Alla avtal och alla arrangemang som avses i första stycket a i
denna punkt ska lämnas till kommissionen som får rådfråga den
rådgivande kommitté för offentlig upphandling som avses i
artikel 105.
2. Detta direktiv ska inte tillämpas på kontrakt och pro
jekttävlingar som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och
som de upphandlande enheterna tilldelar i enlighet med upp
handlingsregler som fastställts av en internationell organisation
eller ett internationellt finansinstitut, när de berörda kontrakten
eller projekttävlingarna helt finansieras av den organisationen
eller det institutet. När det gäller kontrakt eller projekttävlingar
som till största delen medfinansieras av en internationell orga
nisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas
om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
U n d e r a v s n i t t 3
S ä r s k i l d a r e l a t i o n e r ( s a m a r b e t e , a n k n u t n a f ö
r e t a g o c h s a m r i s k f ö r e t a g )
Artikel 28
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
1. Kontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en
privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person ska inte om
fattas av tillämpningsområdet för detta direktiv om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar kontroll över den
berörda juridiska personen motsvarande den som den utövar
över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den kontrollerande upphandlande myn
dighetens räkning eller för andra juridiska personer som den
upphandlande myndigheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll över en
juridisk person motsvarande den kontroll som den utövar över
sin egen förvaltning i den mening som avses i första stycket a
om myndigheten har ett avgörande inflytande över både den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål och viktiga
beslut. Sådan kontroll får också utövas av en annan juridisk
person, som själv kontrolleras på samma sätt av den upphand
lande myndigheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/289
228
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade personen är en
upphandlande myndighet, och myndigheten tilldelar ett kont
rakt till den kontrollerande upphandlande myndigheten eller till
en annan juridisk person som kontrolleras av samma upphand
lande myndighet, förutsatt att det inte finns något direkt privat
ägarintresse i kapitalet i den juridiska person som tilldelas det
offentliga kontraktet med undantag för icke-kontrollerande och
icke-blockerande former av privat ägarintresse i kapital som
krävs enligt nationell lagstiftning, i överensstämmelse med för
dragen, och som inte utövar ett avgörande inflytande över den
kontrollerade juridiska personen.
3. En upphandlande myndighet som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 kan emellertid tilldela ett kontrakt
till denna juridiska person utan att tillämpa detta direktiv, om
samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten utövar tillsammans med
andra upphandlande myndigheter kontroll över den berörda
juridiska personen motsvarande den som de utövar över sina
egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för de kontrollerande upphandlande myndigheternas räkning
eller för andra juridiska personer som samma upphandlande
myndigheter utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
För tillämpningen av första stycket a ska de upphandlande
myndigheterna anses utöva gemensam kontroll över en juridisk
person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter. Enskilda representanter får företräda flera eller
samtliga av de deltagande upphandlande myndigheterna.
ii) Dessa upphandlande myndigheter har tillsammans ett avgö
rande inflytande såväl över den kontrollerade juridiska per
sonens strategiska mål som över dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas intressen.
4. Ett kontrakt som ingåtts uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter ska inte omfattas av tillämpnings
området för detta direktiv, om samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna för att säkerställa
att de offentliga tjänster som de ska fullgöra tillhandahålls
med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna utövar verk
samhet på den öppna marknaden i en omfattning som un
derstiger 20 % av de verksamheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punk
terna 1 första stycket b, 3 första stycket b och 4 c fastställs ska
man beakta den genomsnittliga totala omsättningen eller ett
lämpligt alternativt verksamhetsbaserat mått, såsom kostnader
som uppstått hos den relevanta juridiska personen i fråga om
tjänster, varor och byggentreprenader under de tre åren som
föregår kontraktets tilldelning.
När omsättningen, eller det alternativa verksamhetsbaserade
måttet såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är till
gängliga eller inte längre är relevanta på grund av tidpunkten
för den relevanta juridiska personens etablering eller inledandet
av verksamheten eller en omorganisation av dess verksamheter,
ska det vara tillräckligt att företaget kan påvisa att verksamhets
måttet är trovärdigt, särskilt genom prognoser för verksamhe
ten.
SV
L 94/290
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
229
Artikel 29
Kontrakt som tilldelas anknutna företag
1. I denna artikel avses med anknutet företag alla företag vars
årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens
årsräkenskaper enligt kraven i direktiv 2013/34/EU.
2. När det gäller enheter som inte omfattas av direktiv
2013/34/EU, avses med anknutet företag alla företag som upp
fyller något av följande villkor:
a) Den upphandlande enheten kan direkt eller indirekt utöva ett
bestämmande inflytande över det.
b) Företaget får utöva ett bestämmande inflytande över den
upphandlande enheten.
c) Det är gemensamt med den upphandlande enheten under
kastat ett bestämmande inflytande från ett annat företag på
grund av ägarförhållanden, finansiellt deltagande eller de reg
ler företaget lyder under.
I denna punkt ska begreppet bestämmande inflytande ha
samma betydelse som i artikel 4.2 andra stycket.
3. Utan hinder av artikel 28 och under förutsättning att vill
koren i punkt 4 i den här artikeln är uppfyllda ska detta direktiv
inte gälla kontrakt som
a) av en upphandlande enhet tilldelas ett anknutet företag, eller
b) av ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upp
handlande enheter för att bedriva sådana verksamheter
som avses i artiklarna 8–14, tilldelas ett företag som är
anknutet till någon av dessa upphandlande enheter.
4. Punkt 3 ska tillämpas på
a) tjänstekontrakt, under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning de föregå
ende tre åren, med beaktande av alla tjänster som det före
taget tillhandahållit härrör från tillhandahållande av sådana
tjänster till den upphandlande enheten eller andra företag till
vilka det är anknutet,
b) varukontrakt, under förutsättning att minst 80 % av det an
knutna företagets genomsnittliga omsättning, med beaktande
av alla varor som det företaget levererat de föregående tre
åren härrör från leverans av sådana varor till den upphand
lande enheten eller andra företag till vilka det är anknutet,
c) byggentreprenadkontrakt, under förutsättning att minst 80 %
av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning med
beaktande av alla byggentreprenader som tillhandahållits av
det företaget under de föregående tre åren härrör från ut
förande av sådana byggentreprenader för den upphandlande
enheten eller andra företag till vilka det är anknutet.
5. När ett anknutet företag inte kan uppvisa sin omsättning
för de senaste tre åren beroende på tidpunkten för dess etable
ring eller verksamhetens påbörjande, ska det vara tillräckligt att
företaget kan påvisa att den omsättning som avses i punkt 4 a,
b eller c är trovärdig, särskilt genom prognoser för verksamhe
ten.
6. Om fler än ett företag som är anknutet till den upphand
lande enheten med vilken de utgör en ekonomisk grupp till
handahåller samma eller liknande tjänster, varor eller byggentre
prenader, ska procenttalen beräknas med hänsyn till den totala
omsättning som härrör från tillhandahållandet av tjänster, varor
respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
Artikel 30
Kontrakt som tilldelas ett samriskföretag eller en
upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Utan hinder av artikel 28, och förutsatt att samriskföretaget har
bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av
minst tre år och att det i den handling som upprättats för
bildandet av samriskföretaget föreskrivs att de upphandlande
enheter som det består av kommer att ingå i samriskföretaget
under minst samma tid, ska detta direktiv inte gälla kontrakt
som tilldelas av
a) ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upphand
lande enheter för att bedriva verksamheter i den mening som
avses i artiklarna 8–14, till någon av dessa upphandlande
enheter, eller
b) en upphandlande enhet till ett sådant samriskföretag som
enheten ingår i.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/291
230
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 31
Anmälan av upplysningar
En upphandlande enhet ska på begäran till kommissionen
lämna följande upplysningar när det gäller tillämpningen av
artiklarna 29.2, 29.3 och 30.
a) Namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen.
b) De berörda kontraktens beskaffenhet och värde.
c) Det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för
att bevisa att relationerna mellan företaget eller samriskföre
taget som tilldelas kontraktet och den upphandlande enheten
motsvarar kraven i artikel 29 eller artikel 30.
U n d e r a v s n i t t 4
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
Artikel 32
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på tjänstekontrakt för forsk
nings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-koderna
73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5, 73420000-2 och
73430000-5, under förutsättning att följande två villkor är upp
fyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande enheten i
dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande enheten.
Artikel 33
Kontrakt som omfattas av särskilda bestämmelser
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34 i detta
direktiv ska Republiken Österrike och Förbundsrepubliken Tysk
land genom villkor för tillstånd eller genom andra lämpliga
åtgärder se till att enheter som är verksamma på de områden
som anges i kommissionens beslut 2002/205/EG ( 1 ) och kom
missionens beslut 2004/73/EG (
2
)
a) iakttar principerna om icke-diskriminering och konkurren
sutsatt upphandling när det gäller tilldelning av varu-, bygg
entreprenad- och tjänstekontrakt, särskilt när det gäller de
upplysningar som enheten ska lämna till de ekonomiska
aktörerna om planerade upphandlingar,
b) lämnar upplysningar till kommissionen om kontraktstilldel
ningen enligt de villkor som fastställs i kommissionens be
slut 93/327/EEG ( 3 ).
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 34 ska För
enade kungariket, genom villkor för tillstånd eller genom andra
lämpliga åtgärder se till att enheter som är verksamma på de
områden som anges i beslut 97/367/EEG tillämpar punkt 1 a
och b i den här artikeln på kontrakt som tilldelas för utövande
av verksamheten i fråga i Nordirland.
3. Punkterna 1 och 2 gäller inte för kontrakt som tilldelas
för prospektering av olja eller gas.
U n d e r a v s n i t t 5
V e r k s a m h e t e r s o m ä r d i r e k t k o n k u r r e n s u t s a t t a
o c h t i l l h ö r a n d e f ö r f a r a n d e r e g l e r
Artikel 34
Verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
1. Kontrakt som syftar till att medge utförandet av en verk
samhet enligt artiklarna 8–14 ska inte omfattas av detta direktiv
om den medlemsstat eller de upphandlande enheter som har
ingett en begäran i enlighet med artikel 35 kan visa att verk
samheten i den medlemsstat där den utövas är direkt konkur
rensutsatt på marknader med fritt tillträde. Projekttävlingar som
anordnas för utövande av en sådan verksamhet i det geografiska
området ska inte heller omfattas av detta direktiv. Verksamheten
kan ingå i en större sektor eller utövas endast i vissa delar av
den berörda medlemsstaten. Den bedömning av konkurrens
utsättningen som avses i första meningen i denna punkt, som
ska utföras på grundval av den information som kommissionen
förfogar över och i enlighet med detta direktiv, ska inte påverka
tillämpningen av konkurrenslagstiftningen. En sådan bedömning
ska göras med beaktande av marknaden för verksamheten i
fråga och den geografiska referensmarknaden i den mening
som avses i punkt 2.
SV
L 94/292
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Kommissionens beslut 2002/205/EG av den 4 mars 2002 avseende
Österrikes ansökan om att få tillämpa de särskilda bestämmelser
som avses i artikel 3 i direktiv 93/38/EEG (EGT L 68, 12.3.2002,
s. 31).
( 2 ) Kommissionens beslut 2004/73/EG av den 15 januari 2004 om
Tysklands ansökan om tillämpning av den särskilda bestämmelsen
i artikel 3 i direktiv 93/38/EEG (EUT L 16, 23.1.2004, s. 57).
( 3 ) Kommissionens beslut 93/327/EEG av den 13 maj 1993 om för
utsättningarna för att upphandlande enheter som utnyttjar geogra
fiska områden i syfte att leta efter eller att utvinna olja, gas, kol eller
andra fasta bränslen skall vara skyldiga att lämna upplysningar till
kommissionen om de upphandlingar de gör (EGT L 129, 27.5.1993,
s. 25).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
231
2. Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska det avgöras
om en verksamhet är direkt konkurrensutsatt på grundval av
kriterier som överensstämmer med EUF-fördragets konkurrens
bestämmelser. Dessa kan avse varornas eller tjänsternas egen
skaper, förekomsten av alternativa varor eller tjänster som anses
vara utbytbara på utbudssidan eller efterfrågesidan, priser och
den faktiska eller potentiella närvaron av mer än en leverantör
av de berörda varorna eller tillhandahållare av de berörda tjäns
terna.
Den geografiska referensmarknad som ska utgöra grunden för
bedömningen av om en verksamhet är konkurrensutsatt ska
vara det område inom vilket de berörda företagen medverkar
i utbudet av och efterfrågan på varor eller tjänster, där kon
kurrensförhållandena är tillräckligt likartade och kan skiljas från
angränsande områden framför allt därför att konkurrensvill
koren är väsentligt annorlunda inom de områdena. Vid denna
bedömning ska hänsyn tas särskilt till de berörda varornas eller
tjänsternas beskaffenhet och egenskaper, hinder för tillträde till
marknaden eller konsumentpreferenser, väsentliga skillnader i
företagens marknadsandelar mellan det berörda området och
angränsande områden eller betydande prisskillnader.
3. Vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel ska tillträdet till
marknaden betraktas som fritt om medlemsstaten har genom
fört och tillämpar den unionslagstiftning som anges i bilaga III.
Om fritt tillträde till en viss marknad inte kan förutsättas med
stöd av första stycket, måste det påvisas att tillträdet till mark
naden är fritt, rättsligt och faktiskt.
Artikel 35
Förfarande för att fastställa om artikel 34 är tillämplig
1. Om en medlemsstat eller, om det föreskrivs i den berörda
medlemsstatens lagstiftning, en upphandlande enhet anser att en
viss verksamhet är direkt konkurrensutsatt på marknader med
fritt tillträde på grundval av de kriterier som föreskrivs i arti
kel 34.2 och 34.3, får den ansöka om att kommissionen ska
fastställa att detta direktiv inte ska vara tillämpligt på tilldelning
av kontrakt eller anordnande av projekttävlingar för utövandet
av den verksamheten, i förekommande fall tillsammans med ett
yttrande från en oberoende nationell myndighet med behörighet
för den berörda verksamheten. Sådana ansökningar kan gälla
verksamheter som ingår i en större sektor eller utövas endast
i vissa delar av den berörda medlemsstaten.
I sin ansökan ska den berörda medlemsstaten eller upphand
lande enheten informera kommissionen om alla relevanta sak
förhållanden, i synnerhet alla lagar, förordningar eller avtal som
rör efterlevnaden av de villkor som fastställs i artikel 34.1.
2. Såvida inte en ansökan från en upphandlande myndighet
åtföljs av ett motiverat och välgrundat yttrande från en obero
ende nationell myndighet med behörighet för den berörda verk
samheten, där villkoren för den eventuella tillämpligheten i en
lighet med artikel 34.2 och 34.3 på den berörda verksamheten
analyseras ingående, ska kommissionen omedelbart informera
den berörda medlemsstaten. Den berörda medlemsstaten ska i
dessa fall informera kommissionen om alla relevanta sakförhål
landen, i synnerhet alla lagar, förordningar eller avtal som rör
efterlevnaden av de villkor som fastställs i artikel 34.1.
3. På grundval av en begäran som lämnats in i enlighet med
punkt 1 i denna artikel får kommissionen genom genomföran
deakter, som ska antas inom de tidsfrister som anges i bilaga IV,
fastställa huruvida en sådan verksamhet som avses i artiklarna
8–14 är direkt konkurrensutsatt på grundval av de kriterier som
anges i artikel 34. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 105.2.
Kontrakt för att utföra den berörda verksamheten och pro
jekttävlingar som anordnas för utövandet av en sådan verksam
het ska upphöra att omfattas av detta direktiv i följande fall:
a) Om kommissionen inom den period som föreskrivs i bilaga
IV har antagit genomförandeakten om fastställande av till
lämpligheten av artikel 34.1.
b) Om kommissionen inte har antagit genomförandeakten
inom den period som föreskrivs i bilaga IV.
4. Efter det att en ansökan har inlämnats får den berörda
medlemsstaten eller upphandlande enheten, med kommissio
nens samtycke, väsentligen ändra ansökan, i synnerhet med
avseende på den berörda verksamheten eller de berörda geo
grafiska områdena. Om detta sker ska genomförandeakten antas
inom ramen för en ny tidsfrist, som ska beräknas i enlighet med
punkt 1 i bilaga IV, såvida inte kommissionen och den med
lemsstat eller upphandlande enhet som har lämnat in ansökan
enas om en kortare tidsfrist.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/293
232
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
5. Om en verksamhet i en viss medlemsstat redan är föremål
för ett förfarande i enlighet med punkterna 1, 2 och 4, ska
ytterligare ansökningar rörande samma verksamhet i samma
medlemsstat innan den tidsfrist som gäller för den första ansö
kan har löpt ut, inte betraktas som nya förfaranden utan be
handlas inom ramen för den första ansökan.
6. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fast
ställa detaljerade regler för tillämpningen av punkterna 1–5.
Denna genomförandeakt ska åtminstone innehålla regler om
följande:
a) Offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning för in
formation om den dag då den period som föreskrivs i punkt
1 i bilaga IV inleds och avslutas, inklusive eventuella förläng
ningar eller upphävande av dessa perioder i enlighet med
den bilagan.
b) Offentliggörande av eventuell tillämplighet av artikel 34.1 i
enlighet med punkt 3 andra stycket b i denna artikel.
c) Tillämpningsföreskrifter om form, innehåll och andra när
mare bestämmelser för en ansökan enligt punkt 1 i denna
artikel.
Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgi
vande förfarande som avses i artikel 105.2.
KAPITEL IV
Allmänna principer
Artikel 36
Principer för upphandling
1. Upphandlande enheter ska behandla ekonomiska aktörer
på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt förfara på
ett öppet och proportionerligt sätt.
Upphandlingen får inte utformas i syfte att undanta den från
tillämpningsområdet för detta direktiv eller att på ett konstgjort
sätt begränsa konkurrensen. Konkurrensen ska anses ha begrän
sats på ett konstgjort sätt om upphandlingen har utformats i
syfte att på ett otillbörligt sätt favorisera eller missgynna vissa
ekonomiska aktörer.
2. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kon
trakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyl
digheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektiv
avtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelser som anges i bilaga XIV.
Artikel 37
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i den med
lemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla den
aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lag
stiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver att
de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan likväl åläggas att, när det gäller tjäns
tekontrakt och byggentreprenadkontrakt samt varukontrakt
som dessutom omfattar tjänster eller monterings- och installa
tionsarbeten, i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och
relevanta yrkeskvalifikationer för den personal som ska fullgöra
kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i upphandlingsförfaranden. De upp
handlande enheterna får inte kräva att de ska ha en viss juridisk
form för att få lämna ett anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande enheterna får vid behov i upphandlingsdoku
menten klargöra hur grupper av ekonomiska aktörer ska upp
fylla de kriterier och krav avseende kvalificering och urvals
bedömning som avses i artiklarna 77–81, förutsatt att detta
motiveras av objektiva skäl och är proportionellt. Medlemssta
terna får fastställa standardvillkor för hur grupper av ekono
miska aktörer ska uppfylla dessa krav.
De villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers fullgörande
av ett kontrakt, som skiljer sig från dem som gäller för enskilda
deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och vara pro
portionella.
3. Trots vad som sägs i punkt 2 får upphandlande enheter
kräva att grupper av ekonomiska aktörer antar en viss juridisk
form när de har blivit tilldelade kontraktet, om det är nödvän
digt för att kontraktet ska kunna utföras på ett tillfredsställande
sätt.
Artikel 38
Reserverade kontrakt
1. Medlemsstaterna får reservera deltagandet i upphandlings
förfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska aktörer
vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av per
soner med funktionsnedsättning eller missgynnade personer,
eller föreskriva att kontrakten ska fullgöras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare.
SV
L 94/294
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
233
2. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
Artikel 39
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande enheten omfattas av, särskilt lagstiftning
om tillgång till information, och utan att det påverkar upplys
ningsskyldigheten i fråga om tilldelade kontrakt och infor
mation till anbudssökande och anbudsgivare enligt artiklarna
70 och 75, får den upphandlande enheten inte offentliggöra
uppgifter som lämnats in och förklarats konfidentiella av de
ekonomiska aktörerna, inklusive men inte begränsat till tekniska
hemligheter, affärshemligheter och konfidentiella aspekter i an
buden.
2. En upphandlande enhet får ställa krav på ekonomiska
aktörer för att under hela upphandlingsförfarandet skydda den
konfidentiella karaktären hos de uppgifter som den lämnar ut,
inklusive uppgifter som tillhandahålls i samband med driften av
ett kvalificeringssystem, oavsett om denna information har of
fentliggjorts i ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system vilket används som anbudsinfordran.
Artikel 40
Regler för kommunikation
1. Medlemsstaterna ska se till att all kommunikation och allt
informationsutbyte enligt detta direktiv, särskilt elektronisk in
lämning, sker med hjälp av elektroniska medel för kommuni
kation i enlighet med kraven i denna artikel. De verktyg och
anordningar som ska användas för kommunikation med elek
troniska medel, liksom deras tekniska egenskaper, ska vara icke-
diskriminerande, allmänt tillgängliga och driftskompatibla med
allmänt använda IKT-produkter och får inte begränsa de ekono
miska aktörernas tillträde till upphandlingsförfarandet.
Trots vad som sägs i första stycket ska de upphandlande enhe
terna inte vara skyldiga att kräva att elektroniska medel för
kommunikation används vid inlämning i följande situationer:
a) På grund av upphandlingens specialiserade beskaffenhet
skulle användningen av elektroniska medel för kommunika
tion kräva särskilda verktyg, anordningar eller filformat som
inte finns allmänt tillgängliga eller inte stöds av allmänt till
gängliga applikationer.
b) Applikationer som stöder filformat som är lämpliga för be
skrivningen av anbuden använder filformat som inte kan
användas av några andra öppna eller allmänt tillgängliga
applikationer eller omfattas av en licensordning och kan
inte göras tillgänglig för nedladdning eller fjärranvändning
av den upphandlande enheten.
c) Användningen av elektroniska medel för kommunikation
skulle kräva specialiserad kontorsutrustning som inte är all
mänt tillgänglig för upphandlande enheter.
d) I upphandlingsdokumenten efterfrågas det fysiska modeller
eller arkitektmodeller som inte kan översändas med hjälp av
elektroniska medel.
Den kommunikation där elektroniska medel för kommunika
tion inte används enligt andra stycket ska ske via post eller
annan lämplig transportör eller en kombination av post eller
annan lämplig transportör och elektroniska medel.
Trots vad som sägs i första stycket i denna punkt är de upp
handlande enheterna inte skyldiga att kräva att elektroniska
medel för kommunikation används vid inlämning i den mån
som användning av andra än elektroniska medel för kommuni
kation är nödvändig antingen på grund av brott mot säkerheten
i elektroniska medel för kommunikation eller i syfte att skydda
den särskilt känsliga karaktären hos information som kräver en
så hög skyddsnivå att den inte kan säkerställas på korrekt sätt
genom användning av elektroniska verktyg och anordningar
som antingen är allmänt tillgängliga för ekonomiska aktörer
eller kan göras tillgängliga för dem genom alternativa medel
för tillgång i den mening som avses i punkt 5.
Det är de upphandlande enheterna som i enlighet med andra
stycket i denna punkt ska kräva andra än elektroniska medel för
kommunikation för inlämning som i den enskilda rapport som
avses i artikel 100 ska ange skälen till detta krav. I tillämpliga
fall ska de upphandlande enheterna i den enskilda rapporten
visa varför man har ansett det vara nödvändigt att använda
andra än elektroniska medel för kommunikation vid tillämpning
av fjärde stycket i denna punkt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/295
234
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
2. Trots vad som sägs i punkt 1 får muntlig kommunikation
användas vid annan kommunikation än den som avser de vä
sentliga delarna av upphandlingsförfarandet, förutsatt att inne
hållet i den muntliga kommunikationen har dokumenterats i
tillfredsställande utsträckning. I detta syfte ska de väsentliga
delarna av ett upphandlingsförfarande inbegripa upphandlings
dokument, anbudsansökningar, intresseförklaringar och anbud.
Särskilt ska sådan muntlig kommunikation med anbudsgivare
som väsentligen kan påverka innehållet i och bedömningen av
anbuden dokumenteras i tillräcklig utsträckning och på lämpligt
sätt, såsom skriftliga eller inspelade redogörelser eller samman
fattningar av huvudinnehållet i kommunikationen.
3. De upphandlande enheterna ska säkerställa att kommuni
kationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna sker
på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och den sekretess
som gäller för anbuden och anbudsansökningarna bevaras. De
får inte ta del av innehållet i anbuden och anbudsansökningarna
förrän tidsfristen för att lämna anbud har löpt ut.
4. För offentliga byggentreprenadkontrakt och projekttäv
lingar får medlemsstaterna kräva att särskilda elektroniska verk
tyg, t.ex. elektroniska modellverktyg för bygginformation eller
liknande, används. I sådana fall ska de upphandlande enheterna
erbjuda alternativa medel för tillgång enligt punkt 5 fram till
dess att dessa verktyg blir allmänt tillgängliga i den mening som
avses i punkt 1 första stycket andra meningen.
5. De upphandlande enheterna får vid behov kräva använd
ning av verktyg som inte är allmänt tillgängliga, förutsatt att de
upphandlande enheterna erbjuder alternativa medel för tillgång.
De upphandlande enheterna ska anses erbjuda passande alter
nativa medel för tillgång i följande situationer, om de
a) på elektronisk väg ger oinskränkt, direkt, fullständig och
kostnadsfri tillgång till dessa verktyg och anordningar från
och med dagen för offentliggörandet av meddelandet i en
lighet med bilaga IX eller från den dag då inbjudan att
bekräfta intresse avsänds; den webbadress där dessa verktyg
och anordningar finns tillgängliga ska anges i meddelandet
eller inbjudan att bekräfta intresse,
b) ser till att anbudsgivare som inte har tillgång till de verktyg
och anordningar som berörs, eller inte har möjlighet att
erhålla dem inom aktuella tidsfrister, förutsatt att detta inte
kan tillskrivas berörd anbudsgivare, får tillträde till upphand
lingsförfarandet genom användning av provisoriska anord
ningar som görs tillgängliga kostnadsfritt online, eller
c) stöder en alternativ kanal för elektronisk inlämning av an
bud.
6. Utöver de krav som anges i bilaga V ska följande regler
gälla för verktyg och anordningar för elektronisk överföring och
mottagning av anbud och för elektronisk mottagning av anbud
sansökningar:
a) Information om de specifikationer som är nödvändiga för
elektronisk inlämning av anbud och anbudsansökningar, in
begripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig
för alla berörda parter.
b) Medlemsstaterna, eller de upphandlande enheter som agerar
inom en övergripande ram som har fastställts av den berörda
medlemsstaten, ska ange den säkerhetsnivå som krävs för de
elektroniska medlen för kommunikation i olika skeden av
upphandlingsförfarandet; nivån ska stå i proportion till de
risker som är förknippade med förfarandet.
c) Om medlemsstaterna, eller de upphandlande enheter som
agerar inom en övergripande ram som har fastställts av
den berörda medlemsstaten, konstaterar att risknivån, be
dömd i enlighet med led b i denna punkt, är sådan att
avancerade elektroniska signaturer enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 1999/93/EG ( 1 ) krävs, ska de upphand
lande enheterna godta avancerade elektroniska signaturer
som stöds av ett kvalificerat certifikat, med beaktande av
om dessa certifikat tillhandahålls av en tillhandahållare av
certifieringstjänster som är med i en tillförlitlig förteckning
som föreskrivs i kommissionens beslut 2009/767/EG ( 2 ),
med eller utan en säker anordning för skapande av signatu
rer, förutsatt att de uppfyller följande villkor:
SV
L 94/296
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 de
cember1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer
(EGT L 13, 19.1.2000, s. 12).
( 2 ) Kommissionens beslut av den 16 oktober 2009 om åtgärder som
underlättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom
gemensamma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets
och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden
(EUT L 274, 20.10.2009, s. 36).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
235
i) De upphandlande enheterna ska fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de for
mat som fastställs i kommissionens beslut
2011/130/EU ( 1 ) och ska vidta nödvändiga åtgärder för
den tekniska behandlingen av dessa format. Om ett annat
format för elektroniska signaturer används ska den elek
troniska signaturen eller de medier som innehåller det
elektroniska dokumentet innehålla information om de
existerande valideringsmöjligheterna, som ska falla under
medlemsstatens ansvarsområde. Valideringsmöjligheterna
ska göra det möjligt för den upphandlande enheten att
online, kostnadsfritt och på ett sätt som är begripligt för
personer med ett annat modersmål validera den mottagna
elektroniska signaturen som en avancerad elektronisk sig
natur som stöds av ett kvalificerat certifikat. Medlemssta
terna ska överlämna information om tillhandahållaren av
valideringstjänster till kommissionen, som ska göra den
information som erhållits från medlemsstaterna tillgänglig
för allmänheten på internet.
ii) Om ett anbud är försett med en signatur som stöds av ett
kvalificerat certifikat som finns med i en tillförlitlig för
teckning får de upphandlande enheterna inte införa ytter
ligare krav som kan förhindra anbudsgivarna att använda
dessa signaturer.
När det gäller dokument som används vid ett upphandlingsför
farande som är signerade av en behörig myndighet i en med
lemsstat eller av en annan utfärdande enhet, får den behöriga
utfärdande myndigheten eller enheten fastställa det format för
avancerade signaturer som krävs på grundval av de krav som
anges i artikel 1.2 i beslut 2011/130/EU. De ska vidta nödvän
diga åtgärder för den tekniska behandlingen av detta format
genom att inkludera den information som krävs för behand
lingen av signaturen i det berörda dokumentet. Sådana doku
ment ska i den elektroniska signaturen eller i de medier som
innehåller de elektroniska dokumenten innehålla information
om de existerande valideringsmöjligheterna som gör det möjligt
att validera den mottagna elektroniska signaturen online, kost
nadsfritt och på ett sätt som är begripligt för personer med ett
annat modersmål.
7. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att ändra de tekniska detaljer och
egenskaper som anges i bilaga V för att beakta den tekniska
utvecklingen.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 103 för att ändra förteckningen i punkt 1 andra
stycket a–d i den här artikeln om den tekniska utvecklingen
innebär att fortsatta undantag från användningen av
elektroniska medel för kommunikation blir olämpliga eller, i
undantagsfall, om nya undantag måste föreskrivas på grund
av den tekniska utvecklingen.
För att se till att tekniska format samt process- och meddelande
standarder är driftskompatibla, särskilt i ett gränsöverskridande
sammanhang, ska kommissionen ges befogenhet att anta dele
gerade akter enligt artikel 103 för att besluta om obligatorisk
användning av sådana specifika tekniska standarder, särskilt i
fråga om elektronisk inlämning, elektroniska kataloger och me
del för elektronisk autentisering, endast när de tekniska stan
darderna noggrant har testats och deras användbarhet har be
visats i praktiken. Innan kommissionen gör användningen av en
teknisk standard obligatorisk ska den också noggrant överväga
vilka kostnader detta kan medföra, särskilt i fråga om anpass
ningar till befintliga lösningar på e-upphandlingsområdet, inklu
sive infrastruktur, processer och programvara.
Artikel 41
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offent
lig upphandling ska göras genom användning av den gemen
samma terminologin vid offentlig upphandling (Common Procu
rement Vocabulary, CPV) som fastställs i förordning (EG) nr
2195/2002.
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att anpassa de CPV-koder som avses i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och inte medför en ändring av direktivets tillämp
ningsområde.
Artikel 42
Intressekonflikter
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande myndigheterna
vidtar lämpliga åtgärder för att effektivt förebygga, identifiera
och avhjälpa intressekonflikter som uppstår under genomföran
det av upphandlingsförfaranden i syfte att undvika snedvridning
av konkurrensen och säkerställa lika behandling av alla ekono
miska aktörer.
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndigheten eller en leve
rantör av upphandlingstjänster som agerar på den upphand
lande myndighetens vägnar som deltar i genomförandet av upp
handlingsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet
direkt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för dess
opartiskhet och oavhängighet under upphandlingsförfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/297
( 1 ) Kommissionens beslut 2011/130/EU av den 25 februari 2011 om
fastställande av minimikrav för behandling över gränserna av doku
ment som signerats elektroniskt av behöriga myndigheter i enlighet
med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjäns
ter på den inre marknaden (EUT L 53, 26.2.2011, s. 66).
236
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM UPPHANDLING
KAPITEL I
Förfaranden
Artikel 43
Villkor som rör WTO-avtalet och andra internationella
avtal
I den mån de omfattas av bilagorna 3, 4 och 5 samt de all
männa anmärkningarna i Europeiska unionens tillägg I till
WTO-avtalet och andra internationella avtal som unionen är
bunden av, ska upphandlande enheter i den mening som avses
i artikel 4.1 a bevilja byggentreprenader, varor, tjänster och
ekonomiska aktörer som har undertecknat dessa avtal en be
handling som inte är mindre gynnsam än den som beviljas
byggentreprenader, varor, tjänster och ekonomiska aktörer i
unionen.
Artikel 44
Val av förfaranden
1. Vid tilldelning av varu-, byggentreprenad- eller tjäns
tekontrakt ska de upphandlande enheterna tillämpa förfaranden
som anpassats i enlighet med detta direktiv, under förutsättning
att, och utan att det påverkar artikel 47, en anbudsinfordran har
offentliggjorts i enlighet med detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att upphandlande enheter
får tillämpa öppna, selektiva eller förhandlade förfaranden med
föregående anbudsinfordran enligt bestämmelserna i detta direk
tiv.
3. Medlemsstaterna ska föreskriva att de upphandlande enhe
terna får tillämpa konkurrenspräglade dialoger och innovations
partnerskap enligt bestämmelserna i detta direktiv.
4. En anbudsinfordran får göras på något av följande sätt:
a) Genom ett förhandsmeddelande enligt artikel 67, om kon
traktet tilldelas genom ett selektivt eller ett förhandlat för
farande.
b) Genom ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system enligt artikel 68, om kontraktet tilldelas genom ett
selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande eller genom en
konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap.
c) Genom ett meddelande om upphandling enligt artikel 69.
I det fall som avses i led a i denna punkt ska de ekonomiska
aktörer som har anmält intresse efter offentliggörande av ett
förhandsmeddelande uppmanas att lämna in en skriftlig bekräf
telse av sitt intresse genom en ”inbjudan att bekräfta intresse” i
enlighet med artikel 74.
5. Medlemsstaterna kan föreskriva att upphandlande enheter,
i de särskilda fall och under de särskilda omständigheter som
uttryckligen anges i artikel 50, får tillämpa ett förhandlat för
farande utan föregående anbudsinfordran. Medlemsstaterna får
inte tillåta att detta förfarande tillämpas i andra fall än de som
anges i artikel 50.
Artikel 45
Öppet förfarande
1. Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska
aktörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Fristen för mottagande av anbud ska vara minst 35 dagar från
den dag då meddelandet om upphandling avsändes.
Anbudet ska innehålla de upplysningar som den upphandlande
enheten kräver för det kvalitativa urvalet.
2. Om de upphandlande enheterna har offentliggjort ett för
handsmeddelande som inte i sig användes som en anbudsinfor
dran får den minimitidsfrist för mottagande av anbud som fast
ställs i punkt 1 andra stycket i denna artikel minskas till 15
dagar, under förutsättning att samtliga följande villkor är upp
fyllda:
a) Förhandsmeddelandet innehöll, utöver de uppgifter som
krävs enligt del A avsnitt I i bilaga VI, alla de uppgifter
som krävs enligt del A avsnitt II i bilaga VI, i den mån de
sistnämnda uppgifterna fanns att tillgå när förhandsmedde
landet offentliggjordes.
b) Förhandsmeddelandet avsändes för offentliggörande minst
35 dagar och högst 12 månader före den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
3. Om det i en brådskande situation som bestyrks på lämp
ligt sätt av de upphandlande enheterna, är omöjligt att tillämpa
den tidsfrist som fastställs i punkt 1 andra stycket, får de fast
ställa en tidsfrist på minst 15 dagar från den dag då meddelan
det om upphandling avsändes.
4. Den upphandlande enheten får minska den tidsfrist för
mottagande av anbud som anges i punkt 1 andra stycket i
denna artikel med fem dagar om den tillåter att anbuden skickas
in med hjälp av elektroniska medel i enlighet med artikel 40.4
första stycket och artikel 40.5 och 40.6.
SV
L 94/298
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
237
Artikel 46
Selektivt förfarande
1. Vid selektiva förfaranden får alla ekonomiska aktörer an
söka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna
de upplysningar som krävs för det kvalitativa urvalet och som
den upphandlande enheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande enheten efter det att den bedömt de inläm
nade upplysningarna får lämna anbud. De upphandlande enhe
terna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet lämpliga
anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i förfarandet.
Tidsfristen för mottagande av anbud får fastställas enligt över
enskommelse mellan den upphandlande enheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att alla utvalda anbuds
sökande har haft lika lång tid på sig att utarbeta och lämna
anbud.
Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för motta
gande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag
då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 47
Förhandlat förfarande med föregående anbudsinfordran
1. Vid förhandlat förfarande med föregående anbudsinfor
dran får alla ekonomiska aktörer ansöka om att få delta efter
en anbudsinfordran genom att lämna de upplysningar som
krävs för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande
enheten begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller, om ett förhandsmeddelande används som an
budsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
2. Endast de ekonomiska aktörer som inbjuds att delta av
den upphandlande enheten efter det att den bedömt de inläm
nade upplysningarna får delta i förhandlingarna. De upphand
lande enheterna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet.
Tidsfristen för mottagande av anbud får fastställas enligt över
enskommelse mellan den upphandlande enheten och utvalda
anbudssökande, under förutsättning att de alla har haft lika
lång tid på sig att utarbeta och lämna anbud.
Om det inte går att komma överens om en tidsfrist för motta
gande av anbud ska tidsfristen vara minst tio dagar från den dag
då inbjudan att lämna anbud avsändes.
Artikel 48
Konkurrenspräglad dialog
1. I konkurrenspräglade dialoger får alla ekonomiska aktörer
ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran enligt arti
kel 44.4 b och c genom att lämna de upplysningar som krävs
för det kvalitativa urvalet och som den upphandlande enheten
begärt.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i regel
vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om upp
handling eller, om ett förhandsmeddelande används som an
budsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes och får
inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Endast de ekonomiska aktörer som får en inbjudan av den
upphandlande enheten efter en bedömning av de inlämnade
upplysningarna får delta i dialogen. De upphandlande enheterna
får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet lämpliga an
budssökande som kommer att inbjudas att delta i förfarandet.
Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud
som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet i enlig
het med artikel 82.2.
2. Upphandlande enheter ska ange och definiera sina behov
och krav i anbudsinfordran och/eller i ett beskrivande doku
ment. Samtidigt och i samma dokument ska de upphandlande
enheterna också ange och definiera de valda tilldelningskriteri
erna samt ange en preliminär tidsplan.
3. De upphandlande enheterna ska inleda en dialog med de
deltagare som valts ut enligt de relevanta bestämmelserna i
artiklarna 76–81, där dialogens syfte ska vara att identifiera
och definiera hur deras behov bäst ska kunna tillgodoses. Under
denna dialog får de diskutera alla aspekter av upphandlingen
med de utvalda deltagarna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/299
238
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
De upphandlande enheterna ska under dialogen garantera lika
behandling av samtliga deltagare. De får inte särbehandla någon
genom att lämna ut information som kan gynna vissa deltagare
i förhållande till andra.
I enlighet med artikel 39 får de upphandlande enheterna inte
röja för de övriga deltagarna vilka lösningar en deltagare har
föreslagit eller annan konfidentiell information som någon an
budssökande eller anbudsgivare som deltar i dialogen har läm
nat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke får inte ha
formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan ska lämnas
specifikt för kommunikation av viss information.
4. En konkurrenspräglad dialog får äga rum i successiva steg
för att minska det antal lösningar som ska diskuteras under
dialogen, genom tillämpning av de tilldelningskriterier som
anges i anbudsinfordran eller i det beskrivande dokumentet.
Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran eller i det
beskrivande dokumentet ange om den kommer att utnyttja
denna möjlighet.
5. Den upphandlande enheten ska fortsätta denna dialog till
dess att den kan identifiera den eller de lösningar som kan
tillgodose dess behov.
6. Efter att ha förklarat dialogen avslutad och efter att ha
informerat de återstående deltagarna om detta ska den upp
handlande enheten uppmana dem att lämna sina slutgiltiga an
bud på grundval av den eller de lösningar som lagts fram och
specificerats under dialogen. Dessa anbud ska innehålla alla de
faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genom
förande.
På begäran av den upphandlande enheten får dessa anbud klar
läggas, preciseras och optimeras. Sådana klarlägganden, precise
ringar, optimeringar eller kompletteringar får dock inte omfatta
ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandling
en, däribland de behov och krav som anges i anbudsinfordran
eller i det beskrivande dokumentet, om ändringar av dessa
aspekter, behov och krav riskerar att snedvrida konkurrensen
eller ha en diskriminerande effekt.
7. Upphandlande enheter ska bedöma de inkomna anbuden
på grundval av de tilldelningskriterier som fastställs i anbuds
infordran eller i det beskrivande dokumentet.
På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med
den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har bästa
förhållandet mellan pris och kvalitet i enlighet med artikel 82.2
föras i syfte att bekräfta de finansiella åtaganden eller andra
villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kont
raktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att
väsentliga aspekter i anbudet eller upphandlingen ändras i sak,
inklusive de behov och krav som anges i anbudsinfordran eller i
det beskrivande dokumentet, och inte riskerar att snedvrida
konkurrensen eller orsaka diskriminering.
8. Upphandlande enheter får besluta om tävlingspriser eller
betalningar till deltagarna i dialogen.
Artikel 49
Innovationspartnerskap
1. När det gäller innovationspartnerskap får alla ekonomiska
aktörer lämna in en ansökan om att delta efter en anbudsinfor
dran enligt artikel 44.4 b och c genom att lämna de upplys
ningar som krävs för det kvalitativa urvalet som den upphand
lande enheten begärt.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande enheten
identifiera behovet av en innovativ vara, tjänst eller byggentre
prenad som inte kan tillgodoses genom inköp av varor, tjänster
eller byggentreprenader som redan finns tillgängliga på mark
naden. Den ska ange vilka delar av beskrivningen som fastställer
de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud. Den infor
mation som lämnas ska vara tillräckligt precis för att de ekono
miska aktörerna ska kunna bedöma den begärda lösningens art
och räckvidd och besluta om de ska ansöka om att få delta i
förfarandet.
Den upphandlande enheten får besluta att inrätta innovations
partnerskapet med en eller flera partner som bedriver separat
forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökningar ska i
regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet om
upphandling avsändes och får inte i något fall vara kortare än
15 dagar. Endast sådana ekonomiska aktörer som får en inbju
dan av den upphandlande enheten efter en bedömning av de
inlämnade upplysningarna får delta i förfarandet. De upphand
lande enheterna får i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet
lämpliga anbudssökande som kommer att inbjudas att delta i
förfarandet. Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska
vara det anbud som har bästa förhållandet mellan pris och
kvalitet i enlighet med artikel 82.2.
2. Innovationspartnerskapen ska syfta till utvecklingen av en
innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande
inköp av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under
förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximi
kostnader som överenskommits mellan de upphandlande enhe
terna och deltagarna.
SV
L 94/300
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
239
Innovationspartnerskapet ska delas upp i successiva etapper som
följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen, och som
kan inkludera tillverkning av varorna, tillhandahållande av tjäns
terna eller slutförande av byggentreprenaderna. Innovationspart
nerskapet ska ha mellanliggande mål som partnerna i fråga ska
uppfylla och föreskriva utbetalning av ersättning genom lämp
liga delbetalningar.
Baserat på dessa mål kan den upphandlande enheten efter varje
avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller,
om innovationspartnerskapet omfattar flera partner, minska an
talet partner genom att avsluta enskilda kontrakt, under för
utsättning att den upphandlande enheten i upphandlingsdoku
menten har angett dessa möjligheter och på vilka villkor de kan
utnyttjas.
3. Om inte annat anges i denna artikel ska de upphandlande
enheterna förhandla med anbudsgivarna om det ursprungliga
och alla efterföljande anbud som de lämnat, förutom det slutliga
anbudet, för att förbättra innehållet i anbuden.
Minimikraven och tilldelningskriterierna får inte vara föremål
för förhandling.
4. De upphandlande enheterna ska under förhandlingarna
garantera lika behandling av samtliga anbudsgivare. De får
inte särbehandla någon genom att lämna ut information som
kan gynna vissa anbudsgivare i förhållande till andra. De ska
skriftligen informera alla anbudsgivare vars anbud inte har ute
slutits i enlighet med punkt 5 om eventuella ändringar av de
tekniska specifikationerna eller andra upphandlingsdokument än
de där minimikraven anges. Efter dessa ändringar ska de upp
handlande enheterna ge anbudsgivarna tillräckligt med tid för
att vid behov kunna ändra sina anbud och skicka in de ändrade
anbuden.
I enlighet med artikel 39 får de upphandlande enheterna inte
röja för de övriga deltagarna konfidentiell information som
någon anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i förhand
lingarna har lämnat utan dennes samtycke. Ett sådant samtycke
får inte ha formen av ett allmänt avstående från rättigheter utan
ska lämnas specifikt för kommunikation av viss information.
5. Förhandlingar under förfarandet för innovationspartner
skap får genomföras i successiva steg för att minska det antal
anbud som ska förhandlas, på grundval av de tilldelningskrite
rier som anges i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upp
handlande enheten ska i meddelandet om upphandling, i inbju
dan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten ange
om den kommer att använda sig av denna möjlighet eller inte.
6. Vid urvalet av anbudssökande ska de upphandlande enhe
terna särskilt tillämpa kriterier för de anbudssökandes kapacitet
på FoU-området och när det gäller att utveckla och genomföra
innovativa lösningar.
Endast de ekonomiska aktörer som bjuds in att delta av den
upphandlande enheten efter en bedömning av de begärda upp
gifterna får lämna in forsknings- och innovationsprojekt, vars
syfte ska vara att tillgodose de behov som enligt den upphand
lande enhetens bedömning inte kan tillgodoses genom befintliga
lösningar.
I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande enheten fast
ställa vilka arrangemang för immateriell äganderätt som ska till
lämpas. Vid innovationspartnerskap med flera partner får den
upphandlande enheten i enlighet med artikel 39 inte röja för
övriga partner vilka lösningar som har föreslagits eller annan
konfidentiell information som har förmedlats av en partner
inom ramen för partnerskapet utan dennes samtycke. Ett sådant
samtycke får inte ha formen av ett allmänt avstående från rät
tigheter utan ska lämnas specifikt för kommunikation av viss
information.
7. Den upphandlande enheten ska se till att partnerskapets
struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etap
perna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lös
ningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som
krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns
tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av inköpta
varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportio
nerligt i förhållande till investeringarna för deras framtagande.
Artikel 50
Användning av förhandlat förfarande utan föregående
anbudsinfordran
De upphandlande enheterna får tillämpa det förhandlade för
farandet utan föregående anbudsinfordran i följande fall:
a) Om inga anbud eller inga lämpliga anbud eller inga anbuds
ansökningar eller inga lämpliga anbudsansökningar har läm
nats efter ett förfarande med föregående anbudsinfordran,
under förutsättning att de ursprungliga villkoren för kont
raktet inte ändras väsentligt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga änd
ringar kan tillgodose den upphandlande enhetens behov
och krav enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsan
sökan ska anses vara olämplig om den berörda ekonomiska
aktören ska eller får uteslutas enligt artikel 78.1 eller 80.1
eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den
upphandlande enheten i enlighet med artikel 78 eller 80.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/301
240
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
b) Om kontraktet endast avser forsknings-, experiment-, studie-
eller utvecklingsändamål och inte syftar till vinst eller till att
täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor
att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande
konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för så
dana ändamål.
c) Om byggentreprenaden, varorna eller tjänsterna endast kan
tillhandahållas av en viss ekonomisk aktör, av något av föl
jande skäl:
i) Syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett
unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation.
ii) Det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens.
iii) Skydd av ensamrätt, inklusive immateriella rättigheter.
De undantag som anges i leden ii och iii ska endast gälla när
inget rimligt alternativ eller substitut finns och om avsak
naden av konkurrens inte beror på en konstgjord begräns
ning av upphandlingsparametrarna.
d) Om det, när det är absolut nödvändigt och på grund av
synnerlig brådska till följd av omständigheter som den upp
handlande enheten inte har kunnat förutse, är omöjligt att
iaktta de tidsfrister som gäller vid öppet förfarande, selektivt
förfarande eller förhandlat förfarande med föregående an
budsinfordran. De omständigheter som åberopas som skäl
för synnerlig brådska får inte i något fall tillskrivas den upp
handlande enheten.
e) Om det rör sig om varukontrakt för kompletterande leve
ranser som utförs av den ursprungliga varuleverantören och
som antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller
anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller
anläggningar, i de fall ett byte av varuleverantör skulle tvinga
den upphandlande enheten att anskaffa varor med andra
tekniska egenskaper med åtföljande inkompatibilitet eller
oproportionerliga tekniska svårigheter vid drift och under
håll.
f) Om det rör sig om nya byggentreprenader eller tjänster som
är en upprepning av liknande byggentreprenader eller tjäns
ter och som anförtros den entreprenör som av samma upp
handlande enhet har tilldelats ett tidigare kontrakt, under
förutsättning att de nya byggentreprenaderna eller tjänsterna
är i överensstämmelse med ett grundläggande projekt, för
vilket ett första kontrakt tilldelats genom ett förfarande i
enlighet med artikel 44.1.
Det ursprungliga projektet ska ange omfattningen av möjliga
kompletterande byggentreprenader eller tjänster samt vill
koren för tilldelning. Så snart som det första projektet blir
föremål för upphandling ska den upphandlande enheten
ange att detta förfaringssätt kan bli aktuellt och i beräk
ningen ta med den uppskattade totala kostnaden för kom
mande byggentreprenader eller tjänster vid tillämpning av
artiklarna 15 och 16.
g) Om det rör sig om varor som noterats och förvärvats på en
råvarumarknad.
h) Vid förmånliga inköp, när det är möjligt att anskaffa varor
genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäl
ler under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under
det normala marknadspriset.
i) Om det rör sig om inköp av varor eller tjänster på särskilt
gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör eller
tjänsteleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet
eller hos en förvaltare eller en likvidator vid insolvensför
farande, offentligt ackord eller förfarande av liknande slag
som finns i nationella lagar och andra författningar.
j) Om det aktuella tjänstekontraktet följer på en projekttävling
som anordnats enligt detta direktiv och enligt de regler som
föreskrivits i projekttävlingen ska gå till vinnaren eller en av
vinnarna i tävlingen; i det senare fallet ska samtliga vinnare
inbjudas att delta i förhandlingarna.
KAPITEL II
Tekniker och instrument för elektronisk och gemensam
upphandling
Artikel 51
Ramavtal
1. Upphandlande enheter får sluta ramavtal under förutsätt
ning att de tillämpar de förfaranden som anges i detta direktiv.
Ett ramavtal avser ett avtal som ingås mellan en eller flera
upphandlande enheter och en eller flera ekonomiska aktörer i
syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av kontrakt under
en given tidsperiod, särskilt i fråga om tänkt pris och, i till
lämpliga fall, uppskattade kvantiteter.
Ett ramavtal får inte löpa längre än åtta år, utom i undantagsfall
som vederbörligen motiverats, särskilt genom föremålet för
ramavtalet.
SV
L 94/302
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
241
2. Kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas på
grundval av objektiva regler och kriterier, som får inbegripa
en förnyad konkurrensutsättning för de ekonomiska aktörer
som är parter i det ingångna ramavtalet. Dessa regler och kri
terier ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
De objektiva regler och kriterier som avses i första stycket ska
säkerställa likabehandling av de ekonomiska aktörer som är
parter i ramavtalet. Om en förnyad konkurrensutsättning ingår
ska de upphandlande enheterna fastställa en tidsfrist som är
tillräckligt lång för att anbud för varje enskilt kontrakt ska
kunna lämnas in, och de ska tilldela varje kontrakt till den
anbudsgivare som har lämnat in det bästa anbudet på grundval
av tilldelningskriterierna i specifikationerna i ramavtalet.
En upphandlande enhet får inte använda ramavtal på otillbörligt
sätt eller på ett sådant sätt att konkurrensen förhindras, begrän
sas eller snedvrids.
Artikel 52
Dynamiska inköpssystem
1. De upphandlande enheterna får använda ett dynamiskt
inköpssystem för köp av sådant som används frekvent och
vars egenskaper, så som de är allmänt tillgängliga på mark
naden, tillfredsställer den upphandlande enhetens behov. Ett
dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk
process, och ska under inköpssystemets hela giltighetstid vara
öppet för varje ekonomisk aktör som uppfyller urvalskriterierna.
Det kan delas in i kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster som är objektivt definierade på grundval av egenska
perna för den upphandling som ska genomföras inom den
berörda kategorin. Sådana egenskaper kan omfatta en hänvis
ning till största tillåtna storlek på senare ingångna specifika
kontrakt eller till ett specifikt geografiskt område inom vilket
det senare ingångna specifika kontraktet ska fullgöras.
2. För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt
inköpssystem ska en upphandlande enhet följa reglerna för se
lektiva förfaranden. Samtliga anbudssökande som uppfyller ur
valskriterierna ska få delta i systemet, och antalet anbuds
sökande som ska få delta i systemet får inte begränsas i enlighet
med artikel 78.2. När upphandlande enheter har delat upp
systemet i olika kategorier av varor, byggentreprenader eller
tjänster i enlighet med punkt 1 i denna artikel, ska de specifi
cera tillämpliga urvalskriterier för varje kategori.
Trots vad som sägs i artikel 46 ska följande tidsfrister gälla:
a) Minimitidsfristen för mottagande av anbudsansökan ska i
regel vara minst 30 dagar från den dag då meddelandet
om upphandling eller, om ett förhandsmeddelande används
som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse avsändes
och får inte i något fall vara kortare än 15 dagar. Inga
ytterligare tidsfrister ska gälla för mottagande av anbudsan
sökningar när inbjudan att lämna anbud för den första spe
cifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet
har skickats ut.
b) Minimitidsfristen för mottagande av anbud ska vara minst
10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud avsän
des. Artikel 46.2 andra och tredje stycket ska gälla.
3. All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem ska ske endast med elektroniska medel i enlighet
med artikel 40.1, 40.3, 40.5 och 40.6.
4. För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
ska den upphandlande enheten
a) offentliggöra en anbudsinfordran och ange att det är fråga
om ett dynamiskt inköpssystem,
b) i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp
och vilka kvantiteter som detta system avser samt lämna
all nödvändig information om det dynamiska inköpssyste
met, inbegripet hur det dynamiska inköpssystemet fungerar,
den elektroniska utrustning som används, tekniska arrange
mang för anslutning samt tekniska specifikationer,
c) ange alla indelningar i olika kategorier av varor, byggentre
prenader eller tjänster och vad som karakteriserar dessa,
d) ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdoku
menten så länge systemet är giltigt i enlighet med artikel 73.
5. Den upphandlande enheten ska under hela den tid som
det dynamiska inköpssystemet är giltigt ge alla ekonomiska
aktörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de
villkor som anges i punkt 2. Den ska fullfölja sin utvärdering av
sådana anbudsansökningar i enlighet med urvalskriterierna inom
10 arbetsdagar från och med mottagandet. Tidsfristen kan i
enskilda fall förlängas till 15 arbetsdagar när detta är motiverat,
särskilt om det finns ett behov av att granska kompletterande
dokumentation eller att annars kontrollera om urvalskriterierna
har uppfyllts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/303
242
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Trots vad som sägs i första stycket får upphandlande enheter, så
länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika
upphandlingen inom det dynamiska inköpssystemet inte har
skickats ut, förlänga utvärderingsperioden om ingen inbjudan
att lämna anbud har utfärdats under den förlängda utvärderings
perioden. De upphandlande enheterna ska i upphandlingsdoku
menten ange längden på den förlängda period som de avser att
tillämpa.
Den upphandlande enheten ska snarast möjligt informera den
berörda ekonomiska aktören huruvida denne tagits med i det
dynamiska inköpssystemet.
6. Den upphandlande enheten ska inbjuda alla deltagare som
tas med i det dynamiska inköpssystemet att lämna ett anbud för
varje enskilt kontrakt som ska tilldelas inom systemet i enlighet
med artikel 74. Om det dynamiska inköpssystemet har delats in
i olika kategorier av byggnadsentreprenader, varor eller tjänster
ska den upphandlande enheten uppmana samtliga deltagare
som har inbjudits inom den kategori som motsvarar berörd
specifik upphandling att lämna in ett anbud.
Den upphandlande enheten ska tilldela kontraktet till den an
budsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de
tilldelningskriterier som anges i det meddelande om upphand
ling som använts för att inrätta det dynamiska inköpssystemet, i
inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att
det finns ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran,
i inbjudan att lämna anbud. Dessa kriterier får vid behov pre
ciseras i inbjudan att lämna anbud.
7. Upphandlande enheter som i enlighet med artikel 80 till
lämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med
direktiv 2014/24/EU får när som helst under det dynamiska
inköpssystemets giltighetstid begära att inbjudna deltagare
inom fem arbetsdagar från den dag då begäran avsändes lämnar
in en ny och uppdaterad version av den egna försäkran som
avses i artikel 59.1 i det direktivet.
Artikel 59.2–59.4 i det direktivet ska tillämpas under det dyna
miska inköpssystemets hela giltighetstid.
8. Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran ange
hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Den ska
anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till kommissionen
genom att använda följande standardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som ursprungligen användes för anbudsinfordran
avseende det dynamiska inköpssystemet.
b) Om systemet har avslutats, det meddelande om kontrakts
tilldelning som avses i artikel 70.
9. Inga administrativa avgifter får före eller under det dyna
miska inköpssystemets giltighetstid tas ut från de ekonomiska
aktörer som vill delta i eller är parter i det dynamiska inköps
systemet.
Artikel 53
Elektroniska auktioner
1. En upphandlande enhet får använda elektroniska auktio
ner för att presentera nya lägre priser, och/eller nya värden för
vissa delar av anbuden.
I detta syfte ska den upphandlande enheten strukturera den
elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process,
vilken genomförs efter en första fullständig utvärdering av an
buden och möjliggör en rangordning på grundval av auto
matiska utvärderingsmetoder.
Vissa tjänstekontrakt och vissa byggentreprenadkontrakt som
innehåller intellektuella prestationer, såsom projektering av
byggentreprenader, som inte kan rangordnas på grundval av
automatiska utvärderingsmetoder, ska inte bli föremål för elek
tronisk auktion.
2. Vid öppna eller selektiva förfaranden eller förhandlade
förfaranden med föregående anbudsinfordran får den upphand
lande enheten besluta att tilldelningen av ett kontrakt ska före
gås av en elektronisk auktion om innehållet i upphandlings
dokumenten, särskilt de tekniska specifikationerna, kan faststäl
las med tillräcklig exakthet.
Under samma omständigheter får elektronisk auktion användas
vid förnyad konkurrensutsättning för parter i ett ramavtal enligt
artikel 51.2, och vid inbjudan att lämna anbud beträffande
kontrakt som ska tilldelas inom ramen för det dynamiska in
köpssystemet enligt artikel 52.
3. En elektronisk auktion ska grundas på något av följande
inslag i anbuden:
a) Enbart priser, om kontraktet tilldelas enbart på grundval av
priset.
b) Priser och/eller nya värden på de aspekter i anbuden som
angetts i upphandlingsdokumenten, om kontraktet tilldelas
på grundval av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet
eller ges till anbudet med den lägsta kostnaden genom en
analys av kostnadseffektiviteten.
SV
L 94/304
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
243
4. En upphandlande enhet som beslutar att använda elektro
nisk auktion ska ange detta i meddelandet om upphandling, i
inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att
det finns ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran,
i inbjudan att lämna anbud. Upphandlingsdokumenten ska in
nehålla åtminstone de upplysningar som anges i bilaga VII.
5. Innan den elektroniska auktionen inleds ska den upphand
lande enheten genomföra en första fullständig utvärdering av
anbuden i enlighet med kriteriet eller kriterierna för tilldelning
och den fastställda viktningen.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av
en anbudsgivare som inte har uteslutits enligt artikel 78.1 eller
80.1 och som uppfyller de urvalskriterier som fastställts i ar
tiklarna 78 och 80 och vars anbud överensstämmer med de
tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt eller oaccepta
belt eller olämpligt.
I synnerhet anbud som inte överensstämmer med upphand
lingsdokumenten, som inkommit för sent, där det finns bevis
för hemligt samförstånd eller korruption, eller som den upp
handlande myndigheten funnit onormalt låga, ska anses vara
ogiltiga. I synnerhet ska anbud som lämnats in av anbudsgivare
som saknar de kvalifikationer som fordras, och anbud vars pris
överskrider den budget som beslutats och dokumenterats av den
upphandlande myndigheten innan upphandlingsförfarandet in
leds anses vara oacceptabla.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för
kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar
kan tillgodose den upphandlande myndighetens behov och krav
enligt upphandlingsdokumenten. En anbudsansökan ska anses
vara olämplig om den berörda ekonomiska aktören ska eller får
uteslutas enligt artikel 78.1 eller 80.1 eller inte uppfyller de
urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten
i enlighet med artikel 78 eller 80.
Alla anbudsgivare som har lämnat in godtagbara anbud ska
samtidigt och med elektroniska medel bjudas in att delta i
den elektroniska auktionen genom att från och med den an
givna dagen och tidpunkten använda de anslutningssätt som
anges i instruktionerna i inbjudan. Den elektroniska auktionen
får genomföras under flera på varandra följande etapper. Den
elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbets
dagar efter det att inbjudan har skickats ut.
6.
Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedöm
ning av det berörda anbudet som genomförts i enlighet med
viktningen i artikel 82.5 första stycket.
I inbjudan ska även den matematiska formel anges som kom
mer att användas vid den elektroniska auktionen för att be
stämma den nya automatiska rangordningen med avseende på
de nya priser och/eller värden som lämnas. Utom när det eko
nomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grund av
priset, ska denna formel innefatta viktningen av alla de kriterier
som fastställts för att avgöra vilket som är det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet, i enlighet med meddelandet som använts
som anbudsinfordran eller andra upphandlingsdokument. I detta
syfte ska emellertid eventuellt förekommande intervall i förväg
reduceras till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för
varje alternativ.
7. Under varje etapp i den elektroniska auktionen ska den
upphandlande enheten omedelbart lämna alla anbudsgivare till
räckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kän
nedom om sin plats i rangordningen. Den får också lämna
andra upplysningar om andra priser eller värden som har läm
nats, under förutsättning att detta anges i specifikationerna. Den
får också när som helst meddela antalet deltagare i den aktuella
auktionsetappen. Den får emellertid under inga omständigheter
röja anbudsgivarnas identitet under genomförandet av de olika
etapperna i den elektroniska auktionen.
8. Den upphandlande enheten ska avsluta den elektroniska
auktionen på något eller flera av följande sätt:
a) På den dag och den tidpunkt som tidigare angetts.
b) När den inte längre erhåller några nya priser eller nya värden
som motsvarar kraven på minsta skillnader, under förutsätt
ning att den upphandlande enheten tidigare har angett hur
långt efter det att den har mottagit det sista priset eller
värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auk
tionen.
c) När det antal auktionsetapper som tidigare angetts har ge
nomförts.
Om den upphandlande enheten avser att avsluta den elektro
niska auktionen enligt första stycket c, eventuellt i kombination
med villkoren i led b i det stycket, ska tidsplanen för varje
auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
9. Efter att ha avslutat den elektroniska auktionen ska den
upphandlande enheten tilldela kontraktet i enlighet med arti
kel 82 på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/305
244
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 54
Elektroniska kataloger
1. Om det krävs att elektroniska medel för kommunikation
ska användas får den upphandlande enheten kräva att anbuden
ska inlämnas i form av en elektronisk katalog eller att de ska
innefatta en elektronisk katalog.
Medlemsstaterna får besluta att användning av elektroniska ka
taloger ska vara obligatorisk i samband med vissa typer av
upphandlingar.
Anbud som lämnas in i form av en elektronisk katalog får
åtföljas av andra handlingar som kompletterar anbudet.
2. Elektroniska kataloger ska upprättas av anbudssökande
eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsför
farande enligt de tekniska specifikationer och det format som
fastställs av den upphandlande enheten.
Dessutom ska de elektroniska katalogerna uppfylla kraven för
elektroniska medel för kommunikation samt eventuella kom
pletterande krav som fastställs av den upphandlande enheten i
enlighet med artikel 40.
3. När inlämnande av anbud i form av en elektronisk katalog
godtas eller krävs ska den upphandlande enheten
a) ange detta i meddelandet om upphandling, i inbjudan att
bekräfta intresse eller, när ett meddelande om att det finns
ett kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i in
bjudan att lämna anbud eller förhandla,
b) i upphandlingsdokumenten ange alla nödvändiga uppgifter i
enlighet med artikel 40.6 om format, den elektroniska ut
rustning som används samt tekniska arrangemang för anslut
ning och specifikationer för katalogen.
4. Om ett ramavtal har slutits med fler än en ekonomisk
aktör efter inlämnande av anbud i form av en elektronisk ka
talog, får den upphandlande enheten besluta att en förnyad
konkurrensutsättning för specifika kontrakt genomförs på
grundval av uppdaterade kataloger. I sådana fall ska den upp
handlande enheten använda en av följande metoder:
a) Uppmana anbudsgivarna att på nytt lämna in sina elektro
niska kataloger som anpassats till kraven i det berörda kont
raktet.
b) Meddela anbudsgivarna att den har för avsikt att samla in de
uppgifter som behövs för att upprätta anbud som är anpas
sade till kraven i det berörda kontraktet från de elektroniska
kataloger som redan inlämnats, förutsatt att det anges i upp
handlingsdokumenten för ramavtalet att denna metod ska
användas.
5. Om en upphandlande enhet går ut med en förnyad kon
kurrensutsättning för specifika kontrakt i enlighet med punkt 4
b ska den meddela anbudsgivarna den dag och den tidpunkt då
den har för avsikt att samla in de uppgifter som behövs för att
upprätta anbud som är anpassade till kraven i kontraktet i fråga,
och ska ge anbudsgivare möjlighet att säga nej till en sådan
insamling av uppgifter.
Den upphandlande enheten ska fastställa en lämplig tidsperiod
mellan meddelandet och insamlingen av uppgifter.
Innan kontraktet tilldelas ska den upphandlande enheten pre
sentera de insamlade uppgifterna för de berörda anbudsgivarna
för att ge dem möjlighet att ifrågasätta eller bekräfta att det
anbud som upprättas inte innehåller några materiella fel.
6.
Den upphandlande enheten får tilldela kontrakt som grun
das på ett dynamiskt inköpssystem genom att kräva att erbju
danden avseende specifika kontrakt ska inlämnas i form av en
elektronisk katalog.
Den upphandlande enheten får också tilldela kontrakt som
grundas på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet med punk
terna 4 b och 5, under förutsättning att ansökan om deltagande
i det dynamiska inköpssystemet åtföljs av en elektronisk katalog
enligt de tekniska specifikationer och det format som fastställts
av den upphandlande enheten. Katalogen ska därefter komplet
teras av de anbudssökande när de informeras om att den upp
handlande enheten har för avsikt att upprätta anbud genom
förfarandet i punkt 4 b.
Artikel 55
Centraliserad inköpsverksamhet och inköpscentraler
1. Medlemsstaterna får fastställa att den upphandlande enhe
ten får anskaffa byggentreprenader, varor och/eller tjänster från
en inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverk
samhet som avses i led 10 a i artikel 2.
SV
L 94/306
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
245
Medlemsstaterna får också fastställa att den upphandlande en
heten får anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med
hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral, med hjälp
av dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller
med hjälp av ett ramavtal som ingås av en inköpscentral som
erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet som avses i led
10 b i artikel 2. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av
en inköpscentral får användas av andra upphandlande enheter
ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det
dynamiska inköpssystemet.
I fråga om första och andra styckena får medlemsstaterna fast
ställa att vissa upphandlingar ska genomföras med anlitande av
inköpscentraler eller en eller flera specifika inköpscentraler.
2. En upphandlande enhet fullgör sina skyldigheter enligt
detta direktiv när den anskaffar varor eller tjänster från en
inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverksamhet
som avses i led 10 a i artikel 2.
En upphandlande enhet fullgör dessutom sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den anskaffar byggentreprenader, varor
eller tjänster med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköps
central, med hjälp av dynamiska inköpssystem som drivs av
inköpscentralen eller med hjälp av ett ramavtal som ingås av
en inköpscentral som erbjuder den centraliserade inköpsverk
samhet som avses i led 10 b i artikel 2.
Den berörda upphandlande enheten ska dock ansvara för att
fullgöra skyldigheterna i detta direktiv när det gäller de delar
som den själv genomför, såsom
a) tilldelning av ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt
inköpssystem som drivs av en inköpscentral,
b) genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal som en inköpscentral har ingått.
3. En inköpscentrals samtliga upphandlingsförfaranden ska
genomföras med hjälp av elektroniska medel för kommunika
tion i enlighet med kraven i artikel 40.
4. De upphandlande enheterna får, utan att tillämpa de för
faranden som anges i detta direktiv, tilldela ett tjänstekontrakt
för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet till en
inköpscentral.
Sådana tjänstekontrakt får också omfatta en bestämmelse om
tillhandahållande av stödverksamhet för inköp.
Artikel 56
Tillfällig gemensam upphandling
1. Två eller flera upphandlande enheter får komma överens
om att genomföra vissa specifika upphandlingar gemensamt.
2. När ett upphandlingsförfarande i sin helhet genomförs
gemensamt av de berörda upphandlande enheterna för alla upp
handlande enheters räkning och i deras namn ska de gemen
samt ansvara för att fullgöra skyldigheterna i detta direktiv.
Detta gäller också i de fall där en upphandlande enhet ensam
administrerar upphandlingsförfarandet och då agerar för egen
och för de andra berörda upphandlande enheternas räkning.
När ett upphandlingsförfarande inte i sin helhet genomförs för
de berörda upphandlande enheternas räkning och i deras namn
ska de gemensamt endast ansvara för de delar som genomförs
gemensamt. Varje upphandlande enhet ska ensam ansvara för
att fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv när det gäller
de delar som den genomför för egen räkning och i eget namn.
Artikel 57
Upphandling med deltagande av upphandlande enheter från
olika medlemsstater
1. Utan att det påverkar artiklarna 28–31 får upphandlande
enheter från olika medlemsstater agera gemensamt vid tilldel
ningen av kontrakt genom att tillämpa något av de förfaranden
som anges i denna artikel.
Upphandlande enheter får inte tillämpa de förfaranden som
anges i denna artikel i syfte att undvika att tillämpa med
unionsrätten förenliga tvingande lagregler som är tillämpliga
på dem i deras medlemsstat.
2. En medlemsstat får inte förbjuda sina upphandlande en
heter att använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds
av inköpscentraler som är belägna i en annan medlemsstat.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/307
246
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
När det gäller centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en
inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den
upphandlande enheten, får medlemsstaterna dock välja att ange
att deras upphandlande enheter endast får utnyttja tjänster inom
ramen för den centraliserade inköpsverksamhet som avses i led
10 a eller b i artikel 2.
3. Om en inköpscentral som är belägen i en annan medlems
stat tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet, ska detta ske
i enlighet med nationella bestämmelser i den medlemsstat där
inköpscentralen är belägen.
De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där inköps
centralen är belägen ska också tillämpas på följande:
a) Tilldelning av kontrakt inom ramen för ett dynamiskt in
köpssystem.
b) Genomförande av en förnyad konkurrensutsättning enligt ett
ramavtal.
4. Flera upphandlande enheter från olika medlemsstater får
gemensamt tilldela ett kontrakt, ingå ett ramavtal eller driva ett
dynamiskt inköpssystem. De får också tilldela kontrakt som
grundas på ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet. Så
vida nödvändiga delar inte regleras genom ett internationellt
avtal som ingåtts mellan de berörda medlemsstaterna, ska upp
handlande enheter som deltar ingå ett avtal där följande fast
ställs:
a) Parternas ansvarsområden och de relevanta nationella be
stämmelser som är tillämpliga på dessa.
b) Intern organisation av upphandlingsförfarandet, inklusive
ledning, fördelning av de byggentreprenader, varor eller
tjänster som ska upphandlas samt ingående av kontrakt.
En deltagande upphandlande enhet fullgör sina skyldigheter en
ligt detta direktiv när den köper byggentreprenader, varor eller
tjänster av en upphandlande enhet som har ansvar för upphand
lingsförfarandet. Vid fastställande av ansvarsområden och till
lämplig nationell rätt enligt led a får de deltagande upphand
lande enheterna fördela särskilda ansvarsområden mellan sig
och fastställa de tillämpliga nationella bestämmelserna i deras
respektive medlemsstats nationella rätt. Fördelningen av ansvars
områden och tillämplig nationell rätt ska omnämnas i upphand
lingsdokumenten för gemensamt tilldelade kontrakt.
5. När flera upphandlande enheter från olika medlemsstater
har inrättat en gemensam enhet, inklusive europeiska gruppe
ringar för territoriellt samarbete (EGTS) i enlighet med Europa
parlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 ( 1 ) eller
andra enheter som inrättats enligt unionsrätten, ska de delta
gande upphandlande enheterna genom ett beslut som fattas av
den gemensamma enhetens behöriga organ enas om tillämpliga
nationella upphandlingsregler, dvs. de regler som gäller i en av
följande medlemsstater:
a) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten har sitt registrerade säte.
b) De nationella bestämmelserna i den medlemsstat där den
gemensamma enheten bedriver sin verksamhet.
Den överenskommelse som avses i första stycket kan antingen
gälla tills vidare när detta fastställs i den gemensamma enhetens
konstituerande akt, eller begränsas till en viss tidsperiod, till
vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldel
ningar av kontrakt.
KAPITEL III
Upphandlingsförfarandets gång
A v s n i t t 1
F ö r b e r e d e l s e
Artikel 58
Preliminära marknadsundersökningar
Innan en upphandlande enhet inleder ett upphandlingsför
farande kan den genomföra marknadsundersökningar för att
förbereda upphandlingen och för att informera de ekonomiska
aktörerna om den planerade upphandlingen och kraven för
denna.
I detta syfte får den upphandlande enheten till exempel rådfråga
eller godta råd från oberoende experter eller myndigheter eller
från marknadsaktörer. Dessa råd får användas vid planering och
genomförande av upphandlingsförfarandet, under förutsättning
att dessa råd inte snedvrider konkurrensen eller bryter mot
principerna om icke-diskriminering och öppenhet.
SV
L 94/308
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av
den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt sam
arbete (EGTS) (EUT L 210, 31.7.2006, s. 19).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
247
Artikel 59
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
Om en anbudssökande eller anbudsgivare eller anknutna företag
till en anbudssökande eller en anbudsgivare har bistått den upp
handlande enheten med rådgivning, oavsett om det skett enligt
vad som föreskrivs i artikel 58 eller inte, eller på annat sätt har
deltagit i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, ska den
upphandlande enheten vidta lämpliga åtgärder för att se till
att konkurrensen inte snedvrids till följd av att den berörda
anbudssökanden eller anbudsgivaren deltar.
Andra anbudssökande och anbudsgivare ska informeras om
utbytet av relevanta upplysningar inom ramen för eller till följd
av att en anbudssökande eller en anbudsgivare har varit invol
verad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet, och lämp
liga tidsfrister för mottagande av anbud ska fastställas. Den
berörda anbudssökanden eller anbudsgivaren ska endast uteslu
tas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att
garantera att principen om likabehandling efterlevs.
Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfaran
det ska de ges möjlighet att bevisa att deras deltagande i för
beredelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en
snedvridning av konkurrensen. De åtgärder som vidtas ska do
kumenteras i den enskilda rapport som krävs enligt artikel 100.
Artikel 60
Tekniska specifikationer
1. Tekniska specifikationer enligt definitionen i punkt 1 i
bilaga VIII ska ingå i upphandlingsdokumenten. De egenskaper
som krävs av byggentreprenader, varor eller tjänster ska anges i
de tekniska specifikationerna.
Egenskaperna kan också avse den specifika processen eller me
toden för att producera eller tillhandahålla de berörda bygg
entreprenaderna, varorna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess som avser ett annat skede i deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem, förutsatt att de är kopplade
till kontraktsföremålet och att de står i proportion till kontrak
tets värde och målsättningar.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om över
föring av immateriella rättigheter kommer att krävas.
För alla upphandlingar där kontraktsföremålet ska användas av
fysiska personer, oavsett om det rör sig om allmänheten eller
personal vid den upphandlande enheten, ska de tekniska
specifikationerna, utom i vederbörligen motiverade fall, faststäl
las med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för perso
ner med funktionsnedsättning eller formgivning med tanke på
samtliga användares behov.
Om obligatoriska krav för tillgänglighet har antagits genom en
unionsrättsakt ska de tekniska specifikationerna avseende till
gänglighetskriterier för personer med funktionsnedsättning eller
formgivning med tanke på samtliga användares behov utformas
med hänvisning till den rättsakten.
2. De tekniska specifikationerna ska tillåta att de ekonomiska
aktörerna deltar på lika villkor i upphandlingsförfarandet och får
inte innebära omotiverade hinder mot att offentlig upphandling
öppnas för konkurrens.
3. Utan att det påverkar bindande nationella tekniska regler, i
den utsträckning som de är förenliga med unionsrätten, ska de
tekniska specifikationerna vara utformade på något av följande
sätt:
a) I form av prestanda- eller funktionskrav, inbegripet miljö
egenskaper, förutsatt att parametrarna är tillräckligt exakta
för att anbudsgivarna ska kunna fastställa föremålet för kon
traktet och för att den upphandlande enheten ska kunna
tilldela kontraktet.
b) Genom en hänvisning till tekniska specifikationer och i prio
ritetsordning till sådana nationella standarder som genomför
europeiska standarder, till europeiska tekniska bedömningar,
till gemensamma tekniska specifikationer, till internationella
standarder, till andra tekniska referenssystem som utarbetats
av de europeiska standardiseringsorganen eller, om sådana
inte finns, till nationella standarder, till nationella tekniska
godkännanden eller till nationella tekniska specifikationer för
projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader
samt användning av varor, varvid varje hänvisning ska åtföl
jas av orden ”eller likvärdigt”.
c) I form av de prestanda- eller funktionskrav som avses i led a
och, för att påvisa att dessa prestanda- eller funktionskrav
antas vara uppfyllda, med en hänvisning till de tekniska
specifikationer som avses i led b.
d) Genom en hänvisning till de tekniska specifikationer som
avses i led b i fråga om vissa egenskaper och genom en
hänvisning till de prestanda- eller funktionskrav som avses
i led a i fråga om andra egenskaper.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/309
248
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
4. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet, får
tekniska specifikationer inte innehålla hänvisningar till ett sär
skilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställnings
förfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som till
handahålls av en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hän
visningar till varumärke, patent eller typ, särskilt ursprung eller
särskild tillverkning, om det får till följd att vissa företag eller
varor gynnas eller att andra inte kan komma i fråga. Sådana
hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om en tillräckligt
preciserad och begriplig beskrivning av föremålet för kontraktet
inte är möjlig genom tillämpning av punkt 3. Sådana hänvis
ningar ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
5. Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till de tek
niska specifikationer som avses i punkt 3 b, får den inte för
kasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna inte överensstämmer med
de tekniska specifikationer som den har hänvisat till, om an
budsgivaren på lämpligt sätt, inklusive med hjälp av de bevis
medel som avses i artikel 62, i sitt anbud bevisar att de före
slagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven i de
angivna tekniska specifikationerna.
6. Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med
punkt 3 a utforma tekniska specifikationer i form av prestanda-
eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud i fråga om
varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer
med en nationell standard som genomför en europeisk stan
dard, med ett europeiskt tekniskt godkännande, med en gemen
sam teknisk specifikation, med en internationell standard eller
med ett tekniskt referenssystem som har utarbetats av ett eu
ropeiskt standardiseringsorgan, om dessa specifikationer avser
de prestanda- eller funktionskrav som den har fastställt.
Det åligger anbudsgivaren att på ett lämpligt sätt, inklusive med
hjälp av de bevismedel som avses i artikel 62, i sitt anbud bevisa
att varan, tjänsten eller byggentreprenaden standardenligt upp
fyller den upphandlande enhetens prestanda- eller funktions
krav.
Artikel 61
Märken
1. Om de upphandlande enheterna har för avsikt att köpa
byggentreprenader, varor eller tjänster med särskilda miljömil
jömässiga eller sociala egenskaper eller andra kännetecknande
egenskaper, får de i de tekniska specifikationerna, tilldelnings
kriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett
särskilt märke som bevismedel för att byggentreprenaderna, va
rorna eller tjänsterna motsvarar de egenskaper som krävs, för
utsatt att samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Märkeskraven rör endast kriterier som är kopplade till kon
traktsföremålet och är lämpliga för att definiera egenska
perna hos de byggentreprenader, varor eller tjänster som är
föremål för kontraktet.
b) Märkeskraven grundas på objektivt kontrollerbara och icke-
diskriminerande kriterier.
c) Märkena har antagits genom ett öppet och transparent för
farande i vilket samtliga berörda parter, inklusive statliga
organ, konsumenter, arbetsmarknadens parter, tillverkare,
distributörer och icke-statliga organisationer, kan delta.
d) Märkena är tillgängliga för samtliga berörda parter.
e) Märkeskraven fastställs av en tredje part över vilken den
ekonomiska aktör som ansöker om märket inte kan ha ett
avgörande inflytande.
Om de upphandlande enheterna inte kräver att byggentrepre
naderna, varorna eller tjänsterna uppfyller alla krav som följer
av märket, ska de ange vilka märkeskrav som avses.
Upphandlande enheter som kräver att ett särskilt märke ska
användas ska godta alla märken som bekräftar att byggentre
prenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller likvärdiga märkes
krav.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
tillgång till det särskilda märke som angetts av den upphand
lande enheten eller ett likvärdigt märke inom de berörda tids
fristerna och detta inte kan tillskrivas den berörda ekonomiska
aktören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga
bevismedel, bland annat teknisk dokumentation från tillverka
ren, under förutsättning att den berörda ekonomiska aktören
bevisar att de byggentreprenader, varor och tjänster som den
ska tillhandahålla uppfyller kraven för det särskilda märket eller
de specifika krav som angetts av den upphandlande enheten.
2. Om ett märke uppfyller villkoren i punkt 1 b, c, d och e,
men även omfattar andra krav som inte är kopplade till kon
traktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva mär
ket i sig men får fastställa tekniska specifikationer genom hän
visning till de för märket detaljerade specifikationerna, eller vid
behov delar av dessa, som är kopplade till kontraktsföremålet
och är lämpliga för att definiera egenskaperna hos kontrakts
föremålet.
SV
L 94/310
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
249
Artikel 62
Provningsrapporter, certifiering och andra bevismedel
1. En upphandlande enhet får kräva att ekonomiska aktörer
ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning
av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ som
bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i
de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller vill
koren för fullgörande av kontraktet.
Om en upphandlande enhet kräver inlämnande av intyg som
upprättats av ett specifikt organ för bedömning av överensstäm
melse, ska den upphandlande enheten även godta intyg från
andra likvärdiga organ för bedömning av överensstämmelse.
I denna punkt avses med organ för bedömning av överensstäm
melse ett organ som utför bedömning av överensstämmelse,
bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll,
och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EG) nr 765/2008 ( 1 ).
2. Den upphandlande enheten ska godta andra lämpliga be
vismedel än dem som anges i punkt 1, såsom teknisk doku
mentation från tillverkaren, om den berörda ekonomiska aktö
ren inte hade tillgång till sådana intyg eller provningsrapporter
som avses i punkt 1 eller inte har möjlighet att erhålla dem
inom de berörda tidsfristerna, under förutsättning att detta inte
kan tillskrivas den berörda ekonomiska aktören, och under för
utsättning att den berörda ekonomiska aktören därigenom be
visar att byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna uppfyller
kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldel
ningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
3. Medlemsstaterna ska på begäran göra alla uppgifter om
bevismedel och handlingar som har lämnats i enlighet med
artiklarna 60.6 och 61 samt punkterna 1 och 2 i denna artikel
tillgängliga för andra medlemsstater. De behöriga myndighe
terna i den medlemsstat där den ekonomiska aktören är etable
rad ska lämna dessa uppgifter i enlighet med artikel 102.
Artikel 63
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
1. Upphandlande enheter ska på begäran från ekonomiska
aktörer som är intresserade av att erhålla ett kontrakt göra till
gängliga de tekniska specifikationer som normalt förekommer i
deras varu-, byggentreprenad- eller tjänstekontrakt, alternativt de
tekniska specifikationer som de har för avsikt att tillämpa på
kontrakt för vilka anbudsinfordran är ett förhandsmeddelande.
Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel
som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 40.1 andra stycket eller
om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att en upphandlande enhet avser att tillämpa arti
kel 39.2, ska de tekniska specifikationerna dock tillhandahållas
på annat sätt än med elektroniska medel.
2. Om sådana tekniska specifikationer finns i handlingar som
är tillgängliga för intresserade ekonomiska aktörer med elektro
niska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri till
gång, räcker det med en hänvisning till dessa handlingar.
Artikel 64
Alternativa anbud
1. En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbuds
givare lägger fram alternativa anbud som uppfyller de minimi
krav som den upphandlande enheten har fastställt.
Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten
ange huruvida den tillåter eller kräver alternativa anbud och,
när detta tillåts, vilka minimikrav som alternativa anbud måste
uppfylla samt informera om eventuella krav som gäller för hur
de ska presenteras, särskilt huruvida alternativa anbud får läm
nas endast om ett anbud som inte utgör ett alternativ också har
lämnats. Om alternativa anbud är tillåtna eller krävs ska den
upphandlande enheten också se till att de valda tilldelningskri
terierna kan tillämpas såväl på alternativa anbud som uppfyller
minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som
inte utgör alternativ.
2. Vid förfaranden för tilldelning av varu- eller tjänstekon
trakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt
alternativa anbud inte förkasta ett alternativt anbud enbart på
grund av att anbudet, om det antas, skulle bli antingen ett
tjänstekontrakt och inte ett varukontrakt, eller ett varukontrakt
och inte ett tjänstekontrakt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/311
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den
9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i sam
band med saluföring av produkter och upphävande av förordning
(EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).
250
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 65
Uppdelning av kontrakt i delar
1. Upphandlande enheter får besluta att tilldela ett kontrakt i
form av separata delar, och får fastställa storleken på och före
målet för dessa delar.
De upphandlande enheterna ska i meddelandet om upphand
ling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när ett meddelande
om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbju
dan att lämna anbud eller förhandla, ange om anbud får lämnas
in för en del, flera delar eller samtliga delar.
2. Även om anbud får lämnas för flera eller alla delar får de
upphandlande enheterna begränsa antalet delar som kan tilldelas
en anbudsgivare, under förutsättning att det högsta antalet delar
per anbudsgivare anges i meddelandet om upphandling eller i
inbjudan att bekräfta intresse, lämna anbud eller förhandla.
Upphandlande enheter ska i upphandlingsdokumenten ange
de objektiva och icke-diskriminerande kriterier eller regler som
de avser att tillämpa när de fastställer vilka delar som ska till
delas om tillämpningen av tilldelningskriterierna skulle leda till
att en anbudsgivare tilldelas fler delar än det högsta tillåtna
antalet delar.
3. Om fler än en del får tilldelas samma anbudsgivare får
medlemsstaterna fastställa att den upphandlande enheten får
tilldela kontrakt som kombinerar flera eller alla delar, om den
i meddelandet om upphandling eller i inbjudan att bekräfta
intresse, lämna anbud eller förhandla har uppgett att den för
behåller sig möjligheten att göra detta, och ange de delar eller
grupper av delar som kan kombineras.
4. Medlemsstaterna får göra det obligatoriskt att tilldela kon
trakt i form av separata delar enligt villkor som ska specificeras i
enlighet med nationell rätt och med beaktande av unionsrätten.
Punkt 1 andra stycket och, i tillämpliga fall, punkt 3 ska gälla.
Artikel 66
Fastställande av tidsfrister
1. När en upphandlande enhet fastställer tidsfristerna för
mottagande av anbudsansökningar och anbud ska den ta sär
skild hänsyn till hur komplext kontraktet är och hur lång tid
som behövs för att utarbeta ett anbud, utan att detta påverkar
de minimitidsfrister som fastställs i artiklarna 45–49.
2. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på
plats eller efter en granskning på plats av underlaget till upp
handlingsdokumenten, ska tidsfristerna för mottagande av an
bud, som ska vara längre än de minimitidsfrister som fastställts i
artiklarna 45–49, fastställas så att alla berörda ekonomiska ak
törer ska kunna få kännedom om all den information som
behövs för att utarbeta ett anbud.
3. De upphandlande enheterna ska förlänga tidsfristerna för
mottagande av anbud så att alla berörda ekonomiska aktörer
ska kunna få kännedom om all den information som behövs för
att utarbeta ett anbud i följande fall:
a) Om kompletterande information som av den ekonomiska
aktören begärts i god tid av något skäl inte lämnas senast
sex dagar före den tidsfrist som fastställts för mottagande av
anbud. Vid det påskyndade öppna förfarande som avses i
artikel 45.3 ska denna tidsperiod vara fyra dagar.
b) Om väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
Förlängningen ska stå i proportion till informationens eller änd
ringens betydelse.
Om kompletterande information inte har begärts i god tid eller
om informationen saknar betydelse för utarbetandet av väl un
derbyggda anbud ska de upphandlande enheterna inte vara skyl
diga att förlänga tidsfristerna.
A v s n i t t 2
O f f e n t l i g g ö r a n d e o c h ö p p e n h e t
Artikel 67
Förhandsmeddelanden
1. En upphandlande enhet får med hjälp av ett förhands
meddelande informera om planerade upphandlingar. Dessa
meddelanden ska innehålla den information som anges i del
A avsnitt I i bilaga VI. De ska offentliggöras antingen av Eu
ropeiska unionens publikationsbyrå eller på den upphandlade
enhetens upphandlarprofil i enlighet med punkt 2 b i bilaga
IX. Om den upphandlande enheten offentliggör ett förhands
meddelande på sin upphandlarprofil ska den skicka ett medde
lande till Europeiska unionens publikationsbyrå om att ett för
handsmeddelande har offentliggjorts på en upphandlarprofil i
enlighet med punkt 3 i bilaga IX. Dessa meddelanden ska in
nehålla den information som anges i del B i bilaga VI.
SV
L 94/312
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
251
2. Om anbudsinfordran görs genom ett förhandsmeddelande
vid selektiva förfaranden och förhandlade förfaranden med fö
regående anbudsinfordran ska förhandsmeddelandet uppfylla
samtliga följande krav:
a) Det ska framgå vilka varor, byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet kommer att omfatta.
b) Det ska anges att kontraktstilldelning kommer att ske genom
selektivt förfarande eller förhandlat förfarande utan att någon
ytterligare anbudsinfordran offentliggörs och att intresserade
ekonomiska aktörer ska anmäla sitt intresse.
c) Förutom de uppgifter som anges i del A avsnitt I i bilaga VI,
ska förhandsmeddelandet innehålla de uppgifter som anges i
del A avsnitt II i bilaga VI.
d) Meddelandet ska ha avsänts för offentliggörande mellan 35
dagar och tolv månader före den dag då inbjudan att be
kräfta intresse avsändes.
Sådana meddelanden ska inte offentliggöras på en upphandlar
profil. Ett eventuellt ytterligare offentliggörande på nationell
nivå enligt artikel 72 får dock göras på en upphandlarprofil.
Den period som omfattas av förhandsmeddelandet ska vara
högst tolv månader från den dag då meddelandet överlämnades
för offentliggörande. För kontrakt för sociala och andra särskilda
tjänster får det förhandsmeddelande som avses i artikel 92.1 b
dock omfatta mer än tolv månader.
Artikel 68
Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
1. Om en upphandlande enhet väljer att upprätta ett kvalifi
ceringssystem i enlighet med artikel 77 ska systemet offentlig
göras genom ett sådant meddelande som avses i bilaga X, där
det ska anges vad kvalificeringssystemet har för syfte och var
reglerna för systemet finns tillgängliga.
2. Den upphandlande enheten ska i meddelandet om att det
finns ett kvalificeringssystem ange hur länge det är giltigt. Den
ska anmäla eventuella ändringar av giltighetstiden till Europeiska
unionens publikationsbyrå genom att använda följande stan
dardformulär:
a) Om giltighetstiden ändras utan att systemet avslutas, det
formulär som används för meddelanden om att det finns
ett kvalificeringssystem.
b) Om systemet avslutas, det meddelande om kontraktstilldel
ning som avses i artikel 70.
Artikel 69
Meddelanden om upphandling
Meddelanden om upphandling får användas som anbudsinfor
dran för alla förfaranden. De ska innehålla de uppgifter som
anges i den relevanta delen av bilaga XI och ska offentliggöras i
enlighet med artikel 71.
Artikel 70
Meddelanden om kontraktstilldelning
1. Den upphandlande enheten ska sända ett meddelande om
kontraktstilldelning om resultatet av upphandlingsförfarandet
senast 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal,
som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har in
gåtts.
Dessa meddelanden ska innehålla de uppgifter som anges i
bilaga XII och ska offentliggöras i enlighet med artikel 71.
2. Om anbudsinfordran för det berörda kontraktet har gjorts
i form av ett förhandsmeddelande och den upphandlande en
heten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den
period som omfattas av förhandsmeddelandet, ska meddelandet
om kontraktstilldelning innehålla en särskild hänvisning till det
ta.
När det gäller ramavtal som ingåtts i enlighet med artikel 51 ska
den upphandlande enheten inte vara skyldig att skicka något
meddelande om resultatet av upphandlingsförfarandet för varje
kontrakt som grundas på ramavtalet. Medlemsstaterna får fast
ställa att upphandlande enhet varje kvartal ska samla meddelan
dena om resultatet av upphandlingsförfarandet för kontrakt som
grundas på ramavtalet. I detta fall ska den upphandlande enhe
ten sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter ut
gången av varje kvartal.
Den upphandlande enheten ska sända ett meddelande om kon
traktstilldelning på grundval av ett dynamiskt inköpssystem se
nast 30 dagar efter tilldelningen av varje kontrakt. Den får dock
gruppera dessa meddelanden per kvartal. I detta fall ska den
sända de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången
av varje kvartal.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/313
252
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
3. De uppgifter som lämnas enligt bilaga XII i syfte att of
fentliggöras ska offentliggöras i enlighet med bilaga IX. Viss
information som rör kontraktstilldelningen eller ingåendet av
ett ramavtal får undanhållas om ett utlämnande av sådan infor
mation skulle kunna hindra tillämpning av lagen eller i övrigt
strida mot allmänintresset, skada berättigade kommersiella in
tressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk aktör eller
motverka sund konkurrens mellan ekonomiska aktörer.
För tjänstekontrakt om forskning och utveckling (FoU) får upp
gifterna om tjänsternas art och kvantitet begränsas till
a) angivelsen ”forsknings- och utvecklingstjänster” om kontrak
tet har tilldelats genom ett förhandlat förfarande utan an
budsinfordran i enlighet med artikel 50 b,
b) minst lika detaljerad information som lämnades i anbuds
infordran.
4. De uppgifter som lämnas i enlighet med bilaga XII med
angivelsen att de inte är avsedda att offentliggöras ska endast
offentliggöras i förenklad form och i enlighet med bilaga IX för
statistiska ändamål.
Artikel 71
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska inne
hålla de upplysningar som anges i bilagorna VI del A, VI del B
X, XI och XII i samma format som standardformulären, inbegri
pet standardformulär för rättelser.
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 105.
2. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska utarbe
tas, skickas med elektroniska medel till Europeiska unionens
publikationsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga IX.
Meddelandena ska offentliggöras senast fem dagar efter det att
de avsänts. Kostnaderna för Europeiska unionens publikations
byrås offentliggörande av meddelanden ska belasta unionen.
3. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 ska offent
liggöras i sin helhet på det eller de av unionens institutioners
officiella språk som den upphandlande enheten väljer. Endast
den eller de språkversionerna ska gälla. Ett sammandrag av de
väsentliga delarna i varje meddelande ska offentliggöras på de
andra officiella språken vid unionens institutioner.
4. Europeiska unionens publikationsbyrå ska se till att för
handsmeddelanden i sin helhet samt sammanfattningar av så
dana förhandsmeddelanden enligt artikel 67.2, anbudsinfor
dringar som rör ett dynamiskt inköpssystem enligt artikel 52.4
a och meddelanden om att det finns ett kvalificeringssystem
som används som anbudsinfordran i enlighet med artikel 44.4
b fortsätter att offentliggöras
a) när det gäller förhandsmeddelanden: i tolv månader eller till
dess att ett meddelande om kontraktstilldelning har motta
gits i enlighet med artikel 70.2, där det anges att inga ytter
ligare kontrakt kommer att tilldelas under den tolvmånaders
period som omfattas av anbudsinfordran. När det gäller
kontrakt för sociala och andra särskilda tjänster ska dock
det förhandsmeddelande som avses i artikel 92.1 b fortsätta
att offentliggöras till dess att den ursprungligen angivna gil
tighetstiden löper ut eller till dess att ett meddelande om
kontraktstilldelning har mottagits i enlighet med artikel 70,
där det anges att inga ytterligare kontrakt kommer att till
delas under den period som omfattas av anbudsinfordran.
b) när det gäller anbudsinfordringar som rör ett dynamiskt
inköpssystem: under den tid som det dynamiska inköpssyste
met är giltigt.
c) när det gäller meddelanden om att det finns ett kvalifice
ringssystem: under den tid som kvalificeringssystemet är gil
tigt.
5. Den upphandlande enheten ska kunna bevisa vilken dag
ett meddelande har avsänts.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande
enheten lämna en bekräftelse på att meddelandet har mottagits
och att den översända informationen har offentliggjorts och
ange dag för offentliggörandet. Denna bekräftelse ska tjäna
som bevis för offentliggörandet.
6. Den upphandlande enheten får offentliggöra meddelanden
om byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt som inte om
fattas av de krav på offentliggörande som fastställs i detta di
rektiv, under förutsättning att dessa meddelanden skickas till
Europeiska unionens publikationsbyrå med elektroniska medel
i överensstämmelse med de format och förfaranden för över
föring som anges i bilaga IX.
SV
L 94/314
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
253
Artikel 72
Offentliggörande på nationell nivå
1. De meddelanden som avses i artiklarna 67–70 samt infor
mationen i dem får inte offentliggöras på nationell nivå före den
dag då de har offentliggjorts i enlighet med artikel 71. Offent
liggörande får dock under alla omständigheter ske på nationell
nivå om den upphandlande enheten inte har underrättats om
offentliggörandet inom 48 timmar efter bekräftelse av motta
gandet av meddelandet i enlighet med artikel 71.
2. Meddelanden som offentliggörs på nationell nivå får inte
innehålla någon annan information än den som finns i medde
landena som skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå
eller offentliggörs på en upphandlarprofil och ska innehålla
uppgift om vilken dag meddelandet skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå eller offentliggjorts på upphandlar
profilen.
3. Förhandsmeddelanden får inte offentliggöras på en upp
handlarprofil innan ett meddelande har skickats till Europeiska
unionens publikationsbyrå som anger att offentliggörandet sker
i denna form, och meddelandena ska innehålla en uppgift om
vilken dag de har skickats dit.
Artikel 73
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokument
1. Den upphandlande enheten ska med elektroniska medel
ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphand
lingsdokumenten från och med den dag då ett meddelande
offentliggörs i enlighet med artikel 71, eller den dag då en
inbjudan att bekräfta intresse avsändes.
Om anbudsinfordran utgörs av ett meddelande om att det finns
ett kvalificeringssystem ska tillgång ges så snart som möjligt och
senast när inbjudan att lämna anbud eller inbjudan att förhandla
avsänds. Den webbadress där upphandlingsdokumenten kan
hämtas ska anges i meddelandet eller inbjudan.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel av
något av de skäl som anges i artikel 40.1 andra stycket får
upphandlande enheter i meddelandet eller inbjudan att bekräfta
intresse ange att berörda upphandlingsdokument kommer att
översändas på annat sätt än med elektroniska medel i enlighet
med punkt 2 i denna artikel. I sådana fall ska tidsfristen för
inlämning av anbud förlängas med fem dagar, utom i bråds
kande situationer som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med
artikel 45.3 och när tidsfristen fastställs genom ömsesidig
överenskommelse i enlighet med artikel 46.2 andra stycket eller
artikel 47.2 andra stycket.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till vissa upp
handlingsdokument inte kan ges med elektroniska medel på
grund av att den upphandlande enheten avser att tillämpa ar
tikel 39.2, ska den i meddelandet eller inbjudan att bekräfta
intresse eller, om anbudsinfordran utgörs av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem, i upphandlingsdoku
menten ange vilka åtgärder till skydd för uppgifternas konfiden
tiella karaktär som den kräver, och hur tillgång kan ges till de
berörda dokumenten. I sådana fall ska tidsfristen för inlämning
av anbud förlängas med fem dagar, utom i brådskande situatio
ner som bestyrks på lämpligt sätt i enlighet med artikel 45.3
och när tidsfristen fastställs genom ömsesidig överenskommelse
i enlighet med artikel 46.2 andra stycket eller artikel 47.2 andra
stycket.
2. Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som
deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande upp
lysningar om specifikationerna och de kompletterande handling
arna senast sex dagar före tidsfristen för mottagande av anbud,
förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Vid det
påskyndade öppna förfarande som avses i artikel 45.3 ska
denna tidsperiod vara fyra dagar.
Artikel 74
Inbjudan till anbudssökande
1. Vid selektiva förfaranden, förfaranden för konkurrenspräg
lad dialog, innovationspartnerskap och förhandlade förfaranden
med föregående anbudsinfordran ska den upphandlande enhe
ten samtidigt och skriftligen inbjuda alla utvalda anbudssökande
att lämna anbud, att delta i dialogen eller att förhandla.
Om ett förhandsmeddelande används som anbudsinfordran i
enlighet med artikel 44.4 a ska den upphandlande enheten
samtidigt och skriftligen inbjuda de ekonomiska aktörer som
har anmält sitt intresse att bekräfta att de fortfarande är intres
serade.
2. Den inbjudan som avses i punkt 1 i denna artikel ska
innehålla en hänvisning till den elektroniska adress där upp
handlingsdokumenten har gjorts direkt tillgängliga med elektro
niska medel. Inbjudan ska åtföljas av upphandlingsdokumenten,
om inte fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dessa
dokument har getts av skäl som anges i artikel 73.1 tredje eller
fjärde stycket och dokumenten inte redan gjorts tillgängliga på
annat sätt. Den inbjudan som avses i punkt 1 i denna artikel ska
också omfatta de uppgifter som anges i bilaga XIII.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/315
254
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 75
Information till kvalificeringssökande, anbudssökande och
anbudsgivare
1. Den upphandlande enheten ska snarast möjligt underrätta
varje anbudssökande och anbudsgivare om de beslut som fattas
om ingåendet av ett ramavtal, tilldelningen av ett kontrakt eller
tillträde till ett dynamiskt inköpssystem, inklusive skälen till att
den har beslutat att inte ingå ett ramavtal eller tilldela ett kon
trakt efter anbudsinfordran eller att upprepa förfarandet eller att
inte inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
2. På begäran av berörd anbudssökande eller anbudsgivare
ska upphandlande enheter snarast möjligt, och i alla händelser
senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran under
rätta
a) varje anbudssökande vars ansökan avslagits om skälen till att
ansökan om att delta inte har godtagits,
b) varje anbudsgivare vars anbud avslagits om skälen till att
anbudet inte har godtagits och, i de fall som avses i arti
kel 60.5 och 60.6, skälen till deras beslut om att likvärdighet
inte föreligger eller deras beslut om att byggentreprenaderna,
varorna eller tjänsterna inte uppfyller kraven i fråga om
prestanda eller funktion,
c) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
utformningen av och de relativa fördelarna med det valda
anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats
kontraktet eller parterna i ramavtalet,
d) varje anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
genomförandet av och framstegen i förhandlingarna samt
dialogen med anbudsgivarna.
3. Den upphandlande enheten får besluta att inte lämna ut
viss information som avses i punkterna 1 och 2 och som rör
kontraktstilldelningen eller ingåendet av ett ramavtal eller till
trädet till ett dynamiskt inköpssystem, om ett utlämnande av
sådan information skulle kunna hindra tillämpning av lagen
eller i övrigt strida mot allmänintresset, skada berättigade kom
mersiella intressen för en viss offentlig eller privat ekonomisk
aktör, eller motverka sund konkurrens mellan ekonomiska ak
törer.
4. En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem ska inom sex månader underrätta de sö
kande om huruvida de kvalificerat sig.
Om beslutet kommer att ta längre tid än fyra månader efter det
att ansökan lämnats in ska den upphandlande enheten inom två
månader efter det att ansökan lämnats in underrätta den sö
kande om orsakerna till att tidsfristen blivit förlängd och
meddela datum för när ansökan kommer att bli godkänd eller
avslås.
5. Sökande vars ansökan om kvalificering avslås ska under
rättas om avslagsbeslutet samt om skälen till det beslutet så
snart som möjligt och senast inom 15 dagar efter det att av
slagsbeslutet fattats. Skälen ska grundas på kvalificeringskriteri
erna i artikel 77.2.
6. En upphandlande enhet som upprättar och förvaltar ett
kvalificeringssystem får utesluta en ekonomisk aktör endast av
skäl som grundas på kvalificeringskriterierna i artikel 77.2. En
planerad uteslutning ska föregås av ett skriftligt meddelande till
den ekonomiska aktören senast 15 dagar före uteslutningen
tillsammans med skälen till uteslutningen.
A v s n i t t 3
V a l a v d e l t a g a r e s a m t t i l l d e l n i n g a v k o n
t r a k t
Artikel 76
Allmänna principer
1. Den upphandlande enheten ska tillämpa samtliga följande
regler vid urvalet av deltagare i upphandlingsförfaranden:
a) En upphandlande enhet som har fastställt regler och kriterier
för uteslutning av anbudsgivare eller anbudssökande i enlig
het med artikel 78.1 eller 80.1 ska utesluta ekonomiska
aktörer som identifierats i enlighet med dessa regler och
som uppfyller dessa kriterier.
b) Den upphandlande enheten ska välja ut anbudsgivare och
anbudssökande på grundval av de objektiva regler och kri
terier som har fastställts med stöd av artiklarna 78 och 80.
c) Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden med an
budsinfordran, konkurrenspräglad dialog och innovations
partnerskap ska den upphandlande enheten i förekommande
fall i enlighet med artikel 78.2 begränsa antalet utvalda an
budssökande med stöd av leden a och b i denna punkt.
2. Om en anbudsinfordran görs med hjälp av ett meddelande
om att det finns ett kvalificeringssystem och i syfte att välja ut
deltagare i upphandlingsförfaranden för de specifika kontrakt
som omfattas av anbudsinfordran, ska den upphandlande enhe
ten
a) kvalificera ekonomiska aktörer i enlighet med artikel 77,
b) tillämpa de bestämmelser i punkt 1 som är relevanta för
selektiva eller förhandlade förfaranden, för konkurrenspräg
lade dialoger eller för innovationspartnerskap på sådana kva
lificerade ekonomiska aktörer.
SV
L 94/316
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
255
3. En upphandlande enhet som väljer ut deltagare till ett
selektivt eller förhandlat förfarande, en konkurrenspräglad dia
log eller ett innovationspartnerskap får inte, när den beslutar
om huruvida en sökande är kvalificerad eller uppdaterar sina
kriterier och regler,
a) ställa upp administrativa, tekniska eller ekonomiska villkor
för vissa ekonomiska aktörer som inte gäller för andra,
b) kräva prover eller bevis som redan finns i tillgängligt objek
tivt material.
4. Om information eller dokumentation som ska lämnas av
ekonomiska aktörer är eller verkar vara ofullständig eller felaktig
eller om särskilda dokument saknas, får den upphandlande en
heten, såvida inte annat föreskrivs i nationell rätt som genomför
detta direktiv, begära att de berörda ekonomiska aktörerna läm
nar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant infor
mation eller dokumentation inom en lämplig tidsfrist, förutsatt
att en sådan begäran görs i full överensstämmelse med princi
perna om likabehandling och öppenhet.
5. Den upphandlande enheten ska kontrollera att anbuden
från de anbudsgivare som valts ut på detta sätt överensstämmer
med de regler och krav som ska tillämpas på anbud samt till
dela kontraktet på grundval av de kriterier som anges i artik
larna 82 och 84 med hänsyn till artikel 64.
6. De upphandlande enheterna får besluta att inte tilldela ett
kontrakt till den anbudsgivare som lämnar in det bästa anbudet
om de har fastställt att anbudet inte överensstämmer med de
tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 36.2.
7. I öppna förfaranden får den upphandlande enheten be
sluta att bedöma anbud innan den kontrollerar anbudsgivarnas
lämplighet, under förutsättning att de berörda bestämmelserna i
artiklarna 76–84 tillämpas, inklusive regeln om att kontraktet
inte ska tilldelas en anbudsgivare som borde ha uteslutits i
enlighet med artikel 80, eller som inte uppfyller de urvalskrite
rier som fastställts av den upphandlande enheten i enlighet med
artiklarna 78.1 och 80.
Medlemsstaterna behöver inte tillämpa det förfarande som anges
i första stycket för vissa typer av upphandlingar eller specifika
omständigheter, eller får begränsa det till dessa.
8. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 103 för att ändra förteckningen i bilaga XIV
där så krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har
ratificerats av alla medlemsstater eller när de befintliga interna
tionella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
U n d e r a v s n i t t 1
K v a l i f i c e r i n g o c h u r v a l s b e d ö m n i n g
Artikel 77
Kvalificeringssystem
1. Upphandlande enheter som så önskar får upprätta och
förvalta ett kvalificeringssystem för ekonomiska aktörer.
Upphandlande enheter som upprättar eller förvaltar ett kvalifi
ceringssystem ska garantera att ekonomiska aktörer när som
helst kan ansöka om att bli kvalificerade.
2. Ett system enligt punkt 1 kan omfatta flera kvalificerings
faser.
Den upphandlande enheten ska fastställa objektiva regler och
kriterier för uteslutning och urval av ekonomiska aktörer som
ansöker om kvalificering och objektiva kriterier och regler för
driften av kvalificeringssystemen som exempelvis omfattar regi
strering i systemet, regelbunden uppdatering av kvalificeringar
samt systemets varaktighet.
Om kriterierna och reglerna omfattar tekniska specifikationer
ska artiklarna 60–62 tillämpas. Kriterierna och reglerna får upp
dateras vid behov.
3. De kriterier och regler som avses i punkt 2 ska tillhanda
hållas de ekonomiska aktörerna om de begär det. De berörda
ekonomiska aktörerna ska underrättas om de uppdaterade kri
terierna och reglerna.
Om en upphandlande enhet anser att vissa andra enheters eller
organs kvalificeringssystem uppfyller de krav som ställs, ska den
meddela de berörda ekonomiska aktörerna namnen på dessa
andra enheter eller organ.
4. Ett skriftligt register över kvalificerade ekonomiska aktörer
ska upprättas; det får delas upp i kategorier per typ av kontrakt
som respektive kvalificering gäller för.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/317
256
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
5. Om en anbudsinfordran görs genom ett meddelande om
att det finns ett kvalificeringssystem ska de specifika kontrakt
för byggentreprenader, varor eller tjänster som omfattas av kva
lificeringssystemet tilldelas genom selektiva eller förhandlade
förfaranden, där samtliga anbudsgivare och deltagare väljs ut
bland de anbudssökande som redan är kvalificerade enligt ett
sådant system.
6.
Eventuella avgifter som tas ut i samband med ansökan om
kvalificering eller uppdatering eller bevarande av en kvalificering
som redan erhållits enligt systemet ska stå i proportion till de
kostnader som driften av systemet medför.
Artikel 78
Kvalitativa urvalskriterier
1. Den upphandlande enheten får fastställa objektiva regler
och kriterier för uteslutande och urval av anbudsgivare eller
anbudssökande; dessa regler och kriterier ska tillhandahållas
de berörda ekonomiska aktörerna.
2. Vid selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, kon
kurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap får den
upphandlande enheten använda objektiva regler och kriterier
som grundas på ett behov av att minska antalet anbudssökande
som ombeds att lämna anbud eller att förhandla till en nivå
som anses rimlig med tanke på speciella förhållanden i samband
med upphandlingsförfarandet och på de resurser som behövs
för att genomföra det. De utvalda anbudssökandena ska dock
vara tillräckligt många för att uppfylla kravet på tillräcklig kon
kurrens.
Artikel 79
Utnyttjande av andra enheters kapacitet
1. När de objektiva reglerna och kriterierna för uteslutande
och urval av ekonomiska aktörer som ansöker om kvalificering
i ett kvalificeringssystem innefattar krav rörande ekonomiska
aktörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska
och yrkesmässiga kapacitet kan dessa vid behov åberopa andra
enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga arten av förbin
delserna mellan den ekonomiska aktören och dessa enheter. När
det gäller kriterier avseende tjänsteleverantörens eller entrepre
nörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande
uppgifter om ledande personer i företaget eller avseende rele
vant yrkeserfarenhet, får ekonomiska aktörer emellertid endast
åberopa andra enheters kapacitet om samma enheter kommer
att utföra de byggentreprenader eller tjänster för vilka denna
kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill åberopa andra
enheters kapacitet ska denne bevisa för den upphandlande
enheten att den kommer att förfoga över dessa resurser under
hela den period då kvalificeringssystemet är giltigt, exempelvis
genom att lägga fram ett åtagande från enheterna i fråga rö
rande detta.
En upphandlande enhet som i enlighet med artikel 80 i det här
direktivet har hänvisat till kriterier för uteslutning eller urval
som föreskrivs i direktiv 2014/24/EU ska i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera om de övriga enheter
vars kapacitet den ekonomiska aktören avser att åberopa upp
fyller de relevanta urvalskriterierna eller om det finns skäl för
uteslutning, som upphandlande enhet har hänvisat till, i enlighet
med artikel 57 i direktiv 2014/24/EU. Den upphandlande en
heten ska begära att den ekonomiska aktören byter ut en enhet
för vilken det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning som
upphandlande enhet har hänvisat till. Den upphandlande enhe
ten får begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att
den ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det före
ligger icke-obligatoriska skäl för uteslutning som den upphand
lande enheten har hänvisat till.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande enheten kräva att den ekonomiska aktören och
de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet av
kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 37.2 åberopa resurserna hos deltagarna i gruppen eller
andra enheter.
2. När de objektiva reglerna och kriterierna för uteslutning
och urval av anbudssökande och anbudsgivare i öppna, selektiva
eller förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller
i innovationspartnerskap innefattar krav rörande ekonomiska
aktörers ekonomiska och finansiella kapacitet eller tekniska
och yrkesmässiga kapacitet kan dessa vid behov och för ett
särskilt kontrakt åberopa andra enheters kapacitet, oavsett vilka
juridiska band som finns mellan de ekonomiska aktörerna och
dessa enheter. När det gäller kriterier avseende tjänsteleverantö
rens eller entreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer
eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget
eller avseende relevant yrkeserfarenhet, får ekonomiska aktörer
emellertid endast åberopa andra enheters kapacitet om samma
enheter kommer att utföra de byggentreprenader eller tjänster
för vilka denna kapacitet krävs. Om en ekonomisk aktör vill
åberopa andra enheters kapacitet ska aktören bevisa för den
upphandlande enheten att den kommer att förfoga över de
nödvändiga resurserna, exempelvis genom att lägga fram ett
åtagande från enheterna i fråga rörande detta.
SV
L 94/318
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
257
En upphandlande enhet som i enlighet med artikel 80 i det här
direktivet har hänvisat till kriterier för uteslutning eller urval
som föreskrivs i direktiv 2014/24/EU ska i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera om de övriga enheter
vars kapacitet den ekonomiska aktören avser att åberopa upp
fyller de relevanta urvalskriterierna eller om det finns skäl för
uteslutning, som upphandlande enhet har hänvisat till, i enlighet
med artikel 57 i direktiv 2014/24/EU. Den upphandlande en
heten ska begära att den ekonomiska aktören byter ut en enhet
som inte uppfyller ett relevant urvalskriterium eller för vilken
det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning som upphand
lande enhet har hänvisat till. Den upphandlande enheten får
begära, eller får av medlemsstaten åläggas att begära, att den
ekonomiska aktören byter ut en enhet för vilken det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning som upphandlande enhet
har hänvisat till.
Om en ekonomisk aktör utnyttjar andra enheters kapacitet när
det gäller kriterier för ekonomisk och finansiell ställning, får den
upphandlande enheten kräva att den ekonomiska aktören och
de enheterna solidariskt ska vara ansvariga för fullgörandet av
kontraktet.
På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer enligt
artikel 37 åberopa gruppdeltagarnas eller andra enheters kapa
citet.
3. När det gäller kontrakt avseende byggentreprenader, tjäns
tekontrakt och monterings- och installationsarbeten inom ra
men för ett varukontrakt, får den upphandlande enheten kräva
att vissa kritiska uppgifter ska utföras direkt av anbudsgivaren
eller om anbud lämnas in av en grupp av ekonomiska aktörer i
enlighet med artikel 37.2, en deltagare i gruppen.
Artikel 80
Tillämpning av skäl för uteslutning och urvalskriterier i
enlighet med direktiv 2014/24/EU
1. Objektiva regler och kriterier för uteslutning och urval av
ekonomiska aktörer som ansöker om kvalificering i ett kvalifi
ceringssystem och objektiva regler och kriterier för uteslutning
och urval av anbudssökande och anbudsgivare i öppna, selektiva
eller förhandlade förfaranden, i konkurrenspräglade dialoger el
ler i innovationspartnerskap får innefatta de skäl för uteslutning
som anges i artikel 57 i direktiv 2014/24/EU enligt de villkor
som anges i den artikeln.
Om den upphandlande enheten är en upphandlande myndighet
ska dessa kriterier och regler innefatta de skäl för uteslutning
som anges i artikel 57.1 och 57.2 i direktiv 2014/24/EU enligt
de villkor som anges i den artikeln.
Om medlemsstaterna så begär ska dessa kriterier och regler
också innefatta de skäl för uteslutning som anges i artikel 57.4
i direktiv 2014/24/EU enligt de villkor som anges i den artikeln.
2. De kriterier och regler som avses i punkt 1 i denna artikel
får innefatta de urvalskriterier som fastställs i artikel 58 i direk
tiv 2014/24/EU enligt de villkor som anges i den artikeln, sär
skilt med avseende på begränsningar av kraven på årlig omsätt
ning i enlighet med punkt 3 andra stycket i den artikeln.
3. Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 i denna artikel
ska artiklarna 59–61 i direktiv 2014/24/EU gälla.
Artikel 81
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
1. Om en upphandlande enhet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska aktören
iakttar vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet
för personer med funktionsnedsättning, ska den hänvisa till
kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska
standardserier och är certifierade av ackrediterade organ. Den
upphandlande enheten ska godta likvärdiga intyg från organ i
andra medlemsstater. Den ska även godta andra bevis om lik
värdiga kvalitetssäkringsåtgärder om den berörda ekonomiska
aktören inte hade möjlighet att erhålla intygen inom gällande
tidsfrister och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören,
förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar att de föreslagna
kvalitetssäkringsåtgärderna överensstämmer med de kvalitetssäk
ringsstandarder som krävs.
2. Om en upphandlande enhet kräver uppvisande av intyg
utfärdat av ett oberoende organ på att den ekonomiska aktören
iakttar vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder
ska den hänvisa till unionens miljölednings- och miljörevisions
ordning (Emas) eller till andra miljöledningssystem som erkänns
i enlighet med artikel 45 i förordning (EG) nr 1221/2009 eller
andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europe
iska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Den upphandlande enheten ska godta likvärdiga intyg från or
gan i andra medlemsstater.
Om en ekonomisk aktör bevisligen inte hade möjlighet att få
sådana intyg utfärdade eller erhålla dem inom gällande tidsfris
ter och detta inte kan tillskrivas den ekonomiska aktören ska
den upphandlande enheten också godta andra bevis om miljö
ledningsåtgärder, förutsatt att den ekonomiska aktören bevisar
att dessa åtgärder är likvärdiga med dem som krävs i det till
lämpliga miljöledningssystemet eller den tillämpliga miljöled
ningsstandarden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/319
258
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
3. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
lämna all information om de handlingar som har uppvisats som
bevis på att de kvalitets- och miljöstandarder som avses i punk
terna 1 och 2 är uppfyllda.
U n d e r a v s n i t t 2
K o n t r a k t s t i l l d e l n i n g
Artikel 82
Tilldelningskriterier
1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell lagstift
ning och andra författningar avseende priset på vissa varor eller
ersättning för vissa tjänster ska de upphandlande enheterna
basera tilldelningen av kontrakt på det ekonomiskt mest fördel
aktiga anbudet.
2. Det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ur den upp
handlande enhetens synvinkel ska fastställas på grundval av
priset eller kostnaden genom en analys av kostnadseffektivitet,
exempelvis en analys av livscykelkostnader i enlighet med arti
kel 83, och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris och
kvalitet vilket ska bedömas på grundval av kriterier, såsom kva
litetsaspekter, miljöaspekter och/eller sociala aspekter som är
kopplade till föremålet för kontraktet i fråga. Sådana kriterier
kan omfatta t.ex.
a) kvalitet, inbegripet tekniska fördelar, estetiska och funktio
nella egenskaper, tillgänglighet, utformning med tanke på
samtliga användares behov, sociala, miljömässiga och inno
vativa egenskaper, handel och villkoren för handel,
b) organisation av samt kvalifikationer och erfarenheter hos den
personal som utses att verkställa kontraktet, om kvaliteten
på den personal som utsetts på ett betydande sätt kan på
verka nivån på kontraktets fullgörande, eller
c) eftermarknadsservice och tekniskt stöd, leveransvillkor såsom
leveransdag, leveransprocess, leveranstid eller tid för full
görandet, åtaganden när det gäller reservdelar och fortlö
pande leverans.
Kostnadselementet kan också ha formen av ett fast pris eller en
fast kostnad där de ekonomiska aktörerna enbart konkurrerar i
fråga om kvalitetskriterier.
Medlemsstaterna får föreskriva att de upphandlande enheterna
inte får använda enbart priset eller kostnaden som det enda
tilldelningskriteriet eller begränsa användningen till vissa kate
gorier av upphandlande enheter eller vissa typer av kontrakt.
3. Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremå
let för det offentliga kontraktet om de avser de byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska tillhandahållas inom ramen
för det kontraktet i alla avseenden och i alla skeden av deras
livscykel, inklusive faktorer som berör
a) byggentreprenadernas, varornas eller tjänsternas specifika
produktions-, tillhandahållande- eller handelsprocess, eller
b) en specifik process i ett annat skede av deras livscykel,
även då sådana faktorer inte utgör en del av dem.
4. Tilldelningskriterierna får inte ha den effekten att de ger
den upphandlande enheten obegränsad valfrihet. De ska garan
tera möjligheten till verklig konkurrens och kompletteras med
specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de
uppgifter som lämnas av anbudsgivarna med tanke på en be
dömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna. I
tveksamma fall ska den upphandlande enheten effektivt kon
trollera om de uppgifter och bevis som har lämnats av anbuds
givarna är korrekta.
5. Den upphandlande enheten ska ange i upphandlingsdoku
menten hur de olika kriterierna kommer att viktas inbördes vid
bedömningen av vilket anbud som är ekonomiskt mest fördel
aktigt, utom om detta fastställs endast på grundval av priset.
Kriterieviktningen får anges som intervall med en lämplig
största tillåtna spridning.
Om viktning inte är möjlig av objektiva skäl ska den upphand
lande enheten ange kriterierna i fallande prioritetsordning.
SV
L 94/320
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
259
Artikel 83
Livscykelkostnader
1. Livscykelkostnader ska i den mån som det är relevant
omfatta delar av eller alla följande kostnader under en varas,
en tjänsts eller en byggentreprenads livscykel:
a) Kostnader som betalas av upphandlande enhet eller andra
användare, såsom
i) kostnader för förvärv,
ii) användningskostnader, som förbrukning av energi och
andra resurser,
iii) underhållskostnader,
iv) kostnader vid livslängdens slut, t.ex. insamlings- och åter
vinningskostnader.
b) Kostnader som kan tillskrivas externa miljöeffekter som är
kopplade till varor, tjänster eller byggentreprenader under
deras livscykel, under förutsättning att deras penningvärde
kan fastställas och kontrolleras; dessa kostnader får omfatta
kostnader för utsläpp av växthusgaser och andra förorenande
ämnen samt andra klimatanpassningskostnader.
2. När en upphandlande enhet bedömer kostnaderna med
utgångspunkt från ett livscykelskostnadsperspektiv, ska den i
upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter som anbuds
givarna ska lämna och den metod som den upphandlande en
heten på grundval av dessa uppgifter kommer att använda för
att fastställa livscykelkostnaderna.
Den metod som används för bedömningen av kostnader som
kan tillskrivas externa miljöeffekter ska uppfylla samtliga föl
jande villkor:
a) Den ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskrimi
nerande kriterier. Den ska inte på ett otillbörligt sätt gynna
eller missgynna vissa ekonomiska aktörer, särskilt om den
inte har utvecklats för upprepad eller löpande användning.
b) Den ska vara tillgänglig för alla berörda parter.
c) De uppgifter som krävs ska kunna tillhandahållas med rim
liga ansträngningar av normalt omdömesgilla ekonomiska
aktörer, inkluderat ekonomiska aktörer från tredjeländer
som är parter i WTO-avtalet eller andra internationella avtal
som unionen är bunden av.
3. När en gemensam metod för beräkning av livscykelkost
nader har gjorts obligatorisk genom en unionslagstiftningsakt
ska den gemensamma metoden tillämpas för bedömningen av
livscykelkostnader.
En förteckning över sådana lagstiftningsakter och, om så är
nödvändigt, de delegerade akter som kompletterar dem återfinns
i bilaga XV.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter
enligt artikel 103 avseende uppdatering av denna förteckning
när sådana uppdateringar är nödvändiga till följd av att det har
antagits ny lagstiftning som gör en gemensam metod obligato
risk eller av att befintliga rättsakter har upphävts eller ändrats.
Artikel 84
Onormalt låga anbud
1. Den upphandlande enheten ska begära att de ekonomiska
aktörerna lämnar förklaringar om de priser eller kostnader som
föreslås i anbudet, om anbuden förefaller vara onormalt låga i
förhållande till byggentreprenaderna, varorna eller tjänsterna.
2. De förklaringar som avses i punkt 1 kan särskilt beröra
a) besparingar avseende sättet att tillverka varorna, sättet att
tillhandahålla tjänsterna eller byggmetoderna,
b) tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden
som anbudsgivaren kan räkna med för att leverera varor,
tillhandahålla tjänster eller utföra byggentreprenaden,
c) originaliteten i de varor, tjänster eller byggentreprenader som
föreslås av anbudsgivaren,
d) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 36.2,
e) efterlevnad av de skyldigheter som avses i artikel 88,
f) möjligheten för anbudsgivaren att få statligt stöd.
3. Den upphandlande enheten ska bedöma de uppgifter som
lämnats efter att ha hört anbudsgivaren. Den får endast förkasta
anbudet när de ingivna bevisen inte på ett tillfredsställande sätt
förklarar de låga priser eller kostnader som föreslagits, med
hänsyn till de faktorer som avses i punkt 2.
Den upphandlande enheten ska förkasta anbudet när den har
fastställt att anbudet är onormalt lågt på grund av att det inte
uppfyller de tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 36.2.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/321
260
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
4. Om en upphandlande enhet fastställer att ett anbud är
onormalt lågt på grund av att anbudsgivaren har fått statligt
stöd, får anbudet förkastas enbart av denna anledning först efter
samråd med anbudsgivaren och om denne inom en rimlig tids
frist som fastställs av den upphandlande enheten inte kan bevisa
att det berörda stödet är förenligt med den inre marknaden i
den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget. Om den
upphandlande enheten förkastar ett anbud under dessa omstän
digheter, ska den underrätta kommissionen om detta.
5. Medlemsstaterna ska på begäran från andra medlemsstater
och inom ramen för administrativt samarbete lämna all infor
mation som de förfogar över, såsom lagar, förordningar, allmänt
tillämpliga kollektivavtal eller nationella tekniska standarder, om
de bevis och dokument som uppvisats med avseende på de
uppgifter som anges i punkt 2.
A v s n i t t 4
A n b u d s o m o m f a t t a r v a r o r m e d u r s p r u n g I
t r e d j e l a n d o c h f ö r h å l l a n d e t t i l l t r e d j e l a n d
Artikel 85
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
1. Denna artikel är tillämplig på anbud som omfattar varor
med ursprung i tredjeland, med vilket unionen inte har slutit
sådana multilaterala eller bilaterala avtal som tillförsäkrar företag
från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i
detta tredjeland. Den påverkar inte de åtaganden som unionen
eller dess medlemsstater har gentemot ett tredjeland.
2. Anbud som lämnas i samband med tilldelning av varu
kontrakt får förkastas om andelen varor med ursprung i tredje
land, fastställd enligt Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 952/2013 ( 1 ), uppgår till mer än 50 % av det totala
värdet av de varor som anbudet omfattar.
I denna artikel ska programvaror för utrustning till telenät anses
vara varor.
3. Om två eller flera anbud är likvärdiga enligt tilldelnings
kriterierna i artikel 82, ska företräde ges de anbud som inte kan
förkastas med stöd av punkt 2 i den här artikeln, om inte annat
följer av andra stycket i den här punkten. Vid tillämpningen av
denna artikel ska priserna på dessa anbud anses som likvärdiga
om prisskillnaden inte är större än 3 %.
Ett anbud ska dock inte ges företräde framför ett annat enligt
första stycket om detta skulle tvinga den upphandlande enheten
att anskaffa utrustning med andra tekniska egenskaper än den
befintliga utrustningen, med åtföljande inkompatibilitet, tek
niska svårigheter vid drift och underhåll eller orimliga kost
nader.
4. Vid tillämpningen av denna artikel ska tredjeländer, som
genom ett rådsbeslut fått förmånen att omfattas av detta direk
tiv i enlighet med punkt 1, inte ingå i beräkningen när den
andel av varor med ursprung i tredjeländer som avses i punkt 2
ska fastställas.
5. Senast den 31 december 2015 och därefter varje år ska
kommissionen varje år lämna en rapport till rådet om de fram
steg som gjorts i de multilaterala och bilaterala förhandlingarna
rörande det tillträde företagen från unionen har till mark
naderna i tredjeländer inom de områden som omfattas av detta
direktiv, om resultatet av dessa förhandlingar och om det fak
tiska genomförandet av alla ingångna avtal.
Artikel 86
Förbindelserna med tredjeländer när det gäller kontrakt för
byggentreprenader, varor och tjänster
1. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de all
männa svårigheter deras företag rättsligt eller i praktiken möter
och rapporterar i samband med tilldelning av tjänstekontrakt i
tredjeländer.
2. Kommissionen ska senast den 18 april 2019 och regel
bundet därefter rapportera till rådet om öppnandet av mark
naden för tjänstekontrakt i tredjeländer och om hur förhand
lingarna framskrider med dessa länder, särskilt inom ramen för
Världshandelsorganisationen (WTO).
3. Kommissionen ska genom framställningar hos det berörda
tredjelandet försöka rätta till situationen om den, på grundval av
antingen de rapporter som avses i punkt 2 eller annan infor
mation, konstaterar att ett tredjeland vid tilldelning av tjäns
tekontrakt
a) inte ger företag från unionen ett faktiskt tillträde som är
jämförbart med det som unionen ger företag från detta land,
SV
L 94/322
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den
9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT
L 269, 10.10.2013, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
261
b) inte ger företag från unionen nationell behandling eller
samma konkurrensmöjligheter som är tillgängliga för natio
nella företag, eller
c) ger företag från andra tredjeländer en gynnsammare behand
ling än företag från unionen.
4. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de svå
righeter som deras företag rättsligt eller i praktiken möter och
rapporterar när dessa företag försökt att tillförsäkra sig kontrakt
i tredjeländer och som beror på att de bestämmelser i interna
tionell arbetsrätt som anges i bilaga XIV inte följts.
5. Under de förhållanden som avses i punkterna 3 och 4 får
kommissionen när som helst föreslå att rådet antar en genom
förandeakt för att, under en period som ska fastställas i den
genomförandeakten, tillfälligt upphäva eller begränsa tilldel
ningen av tjänstekontrakt till
a) företag som omfattas av lagstiftningen i det berörda tredje
landet,
b) företag som är anknutna till företag enligt led a med säte i
unionen men som inte har någon direkt och faktisk kopp
ling till ekonomin i en medlemsstat,
c) företag som lämnar anbud på tjänster med ursprung i tred
jelandet i fråga.
Rådet ska utan dröjsmål fatta beslut med kvalificerad majoritet.
Kommissionen får föreslå dessa åtgärder på eget initiativ eller på
begäran av en medlemsstat.
6. Denna artikel påverkar inte unionens åtaganden gentemot
tredjeländer enligt internationella avtal om offentlig upphand
ling, särskilt inom ramen för WTO.
KAPITEL IV
Fullgörande av kontrakt
Artikel 87
Villkor för fullgörande av kontrakt
En upphandlande enhet får ställa särskilda krav på hur kon
traktet ska fullgöras, under förutsättning att de är kopplade
till kontraktsföremålet i den mening som avses i artikel 82.3
och anges i anbudsinfordran eller i upphandlingsdokumenten.
Dessa krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, mil
jörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn.
Artikel 88
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 36.2 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I upphandlingsdokumenten får en upphandlande enhet
begära eller kan åläggas av en medlemsstat att begära att an
budsgivaren i anbudet anger hur stor del av kontraktet som kan
komma att läggas ut på tredje part samt vilka underleverantörer
som föreslås.
3. Medlemsstaterna får, på begäran av underleverantören och
när kontraktets art så tillåter, föreskriva att den upphandlande
enheten ska överföra betalningar direkt till underleverantören
för tjänster, varor eller byggentreprenader som har tillhandahål
lits till den ekonomiska aktör som har tilldelats kontraktet (hu
vudentreprenören). Sådana åtgärder får omfatta lämpliga meka
nismer för att huvudentreprenören ska kunna bestrida felaktiga
betalningar. Arrangemangen för betalningssättet ska anges i
upphandlingsdokumenten.
4. Punkterna 1–3 påverkar inte frågan om huvudentreprenö
rens ansvar.
5. Vid byggentreprenadkontrakt och i fråga om tjänster som
ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av den
upphandlande enheten, efter det att kontraktet tilldelats och
senast då fullgörandet av kontraktet inleds, ska den upphand
lande enheten kräva att huvudentreprenören till den upphand
lande enheten uppger namn på, kontaktuppgifter till och legala
ställföreträdare för sina underleverantörer som deltar i sådana
byggentreprenader eller tjänster, i den mån de är kända vid den
tidpunkten. Den upphandlande enheten ska kräva att huvud
entreprenören underrättar den upphandlande enheten om varje
ändring av dessa uppgifter under kontraktets löptid samt om de
uppgifter som begärs för alla nya underleverantörer som huvud
entreprenören därefter engagerar i sådana byggentreprenader
eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga huvudentreprenören att tillhandahålla de begärda upp
gifterna.
Om det är nödvändigt med avseende på punkt 6 b i den här
artikeln ska de begärda uppgifterna åtföljas av en egen försäkran
från underleverantören enligt artikel 80.3. I genomförandeåtgär
derna enligt punkt 8 i den här artikeln får föreskrivas att un
derleverantörer som tillkommer efter tilldelningen av kontraktet
ska tillhandahålla intyg och andra kompletterande dokument i
stället för en egen försäkran.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/323
262
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Det första stycket ska inte gälla för varuleverantörer.
Den upphandlande enheten får utvidga eller kan av medlems
stater åläggas att utvidga skyldigheterna enligt första stycket,
exempelvis till
a) varukontrakt, till tjänstekontrakt som inte avser tjänster som
ska tillhandahållas vid anläggningarna under direkt tillsyn av
den upphandlande enheten eller till varuleverantörer som
deltar i byggentreprenader eller tjänstekontrakt,
b) underleverantörer till huvudentreprenörens underleverantö
rer, eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
6. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 36.2 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och huvud
entreprenören ska den berörda medlemsstaten se till att de
relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med vill
koren i artikel 36.2.
b) De upphandlande myndigheterna får i enlighet med arti
kel 80.3 i det här direktivet kontrollera eller får av medlems
stater åläggas att kontrollera om det finns skäl för uteslut
ning av underleverantörer enligt artikel 57 i direktiv
2014/24/EU. I sådana fall ska den upphandlande myndighe
ten begära att den ekonomiska aktören byter ut en underle
verantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger
obligatoriska skäl för uteslutning. Den upphandlande myn
digheten får begära eller får av en medlemsstat åläggas att
begära att den ekonomiska aktören byter ut en underleve
rantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger icke-
obligatoriska skäl för uteslutning.
7. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt eller gå längre enligt nationell rätt om direktbetal
ning till underleverantörer, exempelvis genom att föreskriva di
rektbetalning till underleverantörer utan att de behöver begära
sådan direktbetalning.
8. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 3, 5 eller 6 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande enheter eller ekonomiska aktörer
eller från och med vissa belopp.
Artikel 89
Ändring av kontrakt under löptiden
1. Kontrakt och ramavtal får ändras utan nytt upphandlings
förfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga upphandlingsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta pris
ändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
raktets eller ramavtalets övergripande karaktär är inte tillåtna.
b) För kompletterande byggentreprenader, tjänster eller varor
från den ursprunglige entreprenören, oberoende av deras
värde, som har blivit nödvändiga och som inte ingår i den
ursprungliga upphandlingen, i de fall ett byte av entreprenör
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl såsom krav
på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befint
lig utrustning, programvara, tjänster eller installationer
som upphandlats vid den ursprungliga upphandlingen,
och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande enheten.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändringen har uppstått till följd av omstän
digheter som en omdömesgill upphandlande enhet inte
kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att kontraktets övergripande ka
raktär ändras.
d) Om den entreprenör som den upphandlande enheten ur
sprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny en
treprenör, till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
SV
L 94/324
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
263
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga entreprenörens
ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive
uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens, un
der förutsättning att detta inte medför andra väsentliga
ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå
tillämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande enheten själv tar på sig huvud
entreprenörens skyldigheter gentemot dennes underleve
rantörer om denna möjlighet föreligger enligt nationell
lagstiftning i enlighet med artikel 88,
e) om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande enheter som har ändrat ett kontrakt i de fall som
anges i leden b och c i denna punkt ska offentliggöra ett med
delande om detta i Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant
meddelande ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga XVI
och ska offentliggöras i enlighet med artikel 71.
2. Dessutom får kontrakt ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i punkt 4 a–d är uppfyllda,
utan något nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta
direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdena i artikel 15, och
ii) 10 % av det ursprungliga kontraktets värde för tjänste- och
varukontrakt och lägre än 15 % av det ursprungliga kontrak
tets värde för byggentreprenadkontrakt.
Ändringen får dock inte medföra att kontraktets eller ramavta
lets övergripande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar
görs ska värdet bedömas på grundval av det samlade nettovär
det av dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det pris som avses i punkt 2
ska det uppdaterade priset vara referensvärdet när kontraktet
omfattar en indexeringsklausul.
4. En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal under dess
löptid ska anses vara väsentlig i den mening som avses i punkt
1 e om ändringen innebär att kontraktet eller ramavtalet till sin
art skiljer sig väsentligt från det kontrakt eller ramavtal som
ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar punkterna 1 och
2 ska en ändring i alla händelser anses vara väsentlig om ett
eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga upphandlingsförfarandet, skulle ha
medfört att andra anbudssökande getts tillträde än de som
ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som ur
sprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i upphandlingsförfarandet.
b) Ändringen innebär att kontraktets eller ramavtalets ekono
miska jämvikt ändras till förmån för entreprenören på ett
sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller
ramavtalet.
c) Ändringen medför att kontraktets eller ramavtalets omfatt
ning utvidgas betydligt.
d) Om den entreprenör som den upphandlande enheten ur
sprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny en
treprenör i andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt upphandlingsförfarande i enlighet med detta di
rektiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna i ett
byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt eller ett ramavtal
under löptiden än de som avses i punkterna 1 och 2.
Artikel 90
Uppsägning av kontrakt
Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande enheterna åt
minstone under följande omständigheter och enligt de villkor
som fastställs i tillämplig nationell rätt har möjlighet att avsluta
ett byggentreprenad-, varu- eller tjänstekontrakt under dess löp
tid, när
a) kontraktet har varit föremål för en väsentlig ändring som
skulle ha krävt ett nytt upphandlingsförfarande enligt arti
kel 89,
b) entreprenören vid kontraktstilldelningen befann sig i någon
av de situationer som avses i artikel 57.1 i direktiv
2014/24/EU och därför borde ha uteslutits från upphand
lingsförfarandet i enlighet med artikel 80.1 andra stycket i
detta direktiv,
c) kontraktet inte borde ha tilldelats entreprenören på grund av
att denne allvarligt åsidosatt skyldigheter enligt fördragen
och detta direktiv enligt vad som fastställts av Europeiska
unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258
i EUF-fördraget.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/325
264
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
AVDELNING III
SÄRSKILDA UPPHANDLINGSSYSTEM
KAPITEL I
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 91
Tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster
Kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som
anges i bilaga XVII ska tilldelas i enlighet med detta kapitel när
värdet på kontrakten uppgår till eller överstiger det tröskelvärde
som anges i artikel 15 c.
Artikel 92
Offentliggörande av meddelanden
1. Upphandlande enheter som har för avsikt att tilldela ett
kontrakt för de tjänster som avses i artikel 91 ska informera om
detta på något av följande sätt:
a) Genom ett meddelande om upphandling.
b) Genom ett förhandsmeddelande, som ska offentliggöras kon
tinuerligt. Det ska av förhandsmeddelandet särskilt framgå
vilka typer av tjänster som kontrakten kommer att omfatta.
Det ska ange att kontraktstilldelning kommer att ske utan
ytterligare offentliggörande och att intresserade ekonomiska
aktörer ska anmäla sitt intresse skriftligt.
c) Genom ett meddelande om att det finns ett kvalificerings
system, som ska offentliggöras kontinuerligt.
Det första stycket gäller dock inte om ett förhandlat förfarande
utan föregående anbudsinfordran hade kunnat användas i enlig
het med artikel 50 för tilldelning av ett tjänstekontrakt.
2.
Upphandlande enheter som har tilldelat ett kontrakt för de
tjänster som avses i artikel 91 ska informera om resultaten
genom ett meddelande om kontraktstilldelning. De får dock
samla dessa meddelanden per kvartal. I detta fall ska de sända
de samlade meddelandena senast 30 dagar efter utgången av
varje kvartal.
3. De meddelanden som avses i punkterna 1 och 2 i denna
artikel ska innehålla de upplysningar som avses i bilaga XVIII i
del A, B, C respektive D i enlighet med standardformuläret för
meddelanden. Kommissionen ska fastställa standardformulären
genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti
kel 105.
4. De meddelanden som avses i denna artikel ska offentlig
göras i enlighet med artikel 71.
Artikel 93
Principer för tilldelning av kontrakt
1. Medlemsstaterna ska införa nationella regler för tilldelning
av kontrakt som omfattas av detta kapitel för att se till att de
upphandlande enheterna följer principerna om öppenhet och
likabehandling av ekonomiska aktörer. Medlemsstaterna kan
själva fastställa vilka förfaranderegler som är tillämpliga så länge
dessa regler gör det möjligt för de upphandlande enheterna att
ta hänsyn till de särskilda egenskaperna för tjänsterna i fråga.
2. Medlemsstaterna ska se till att de upphandlande enheterna
får beakta behovet av att garantera tjänsternas kvalitet, kontinu
itet, åtkomlighet, överkomlighet, tillgänglighet och omfattning,
olika användarkategoriers specifika behov, inklusive missgyn
nade och utsatta gruppers behov, deltagande och egenansvar
för användarna samt innovation. Medlemsstaterna får också fö
reskriva att valet av tjänsteleverantör ska göras på grundval av
det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kva
litet med hänsyn till kvalitets- och hållbarhetskriterier för sociala
tjänster.
Artikel 94
Reserverade kontrakt för vissa tjänster
1. Medlemsstaterna får föreskriva att upphandlande enheter
som är upphandlande myndigheter får reservera rätten för or
ganisationer att delta i offentlig upphandling exklusivt för de
hälso- och sjukvårdstjänster, sociala tjänster och kulturella tjäns
ter som avses i artikel 91, som omfattas av CPV-koderna
75121000-0, 75122000-7, 75123000-4, 79622000-0,
79624000-4, 79625000-1, 80110000-8, 80300000-7,
80420000-4, 80430000-7, 80511000-9, 80520000-5,
80590000-6, från och med 85000000-9 till och med
85323000-9, 92500000-6, 92600000-7, 98133000-4,
98133110-8.
2. En organisation som avses i punkt 1 ska uppfylla samtliga
följande villkor:
a) Dess syfte ska vara att fullgöra ett offentligt uppdrag som är
kopplat till tillhandahållande av sådana tjänster som avses i
punkt 1.
b) Vinsterna ska återinvesteras för att uppnå organisationens
syfte. Vid eventuell vinstutdelning eller omfördelning bör
detta ske på grundval av deltagande.
SV
L 94/326
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
265
c) Lednings- och ägarstrukturen i den organisation som fullgör
kontraktet ska grundas på personalens ägande eller deltagan
de, eller ska kräva aktivt deltagande av personal, användare
eller berörda parter.
d) Organisationen får inte ha tilldelats något kontrakt för den
berörda tjänsten av den berörda upphandlande myndigheten
enligt denna artikel under de senaste tre åren.
3. Maximal löptid för kontraktet får inte överstiga tre år.
4. Anbudsinfordran ska innehålla en hänvisning till denna
artikel.
5. Utan hinder av vad som sägs i artikel 108 ska kommis
sionen göra en bedömning av effekterna av denna artikel och
rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april
2019.
KAPITEL II
Regler om projekttävlingar
Artikel 95
Tillämpningsområde
1. Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som ingår i
en tjänsteupphandling, under förutsättning att kontraktets upp
skattade värde exklusive mervärdesskatt, inklusive eventuella
tävlingspriser eller betalningar till deltagarna minst uppgår till
ett lika högt belopp som det belopp som fastställs i artikel 15 a.
2. Detta kapitel ska tillämpas på alla projekttävlingar där det
totala värdet på tävlingspriser och betalningar till deltagarna,
inklusive det uppskattade värde exklusive mervärdesskatt av
det tjänstekontrakt som därefter kan ingås i enlighet med arti
kel 50 j (förutsatt att den upphandlande enheten inte undantar
en sådan tilldelning i meddelandet om projekttävlingen), är
minst lika högt som det belopp som anges i artikel 15 a.
Artikel 96
Meddelanden
1. En upphandlande enhet som har för avsikt att anordna en
projekttävling ska utfärda en anbudsinfordran i form av ett
meddelande om projekttävling.
Om den upphandlande enheten har för avsikt att därefter till
dela ett tjänstekontrakt i enlighet med artikel 50 j ska detta
anges i meddelandet om projekttävling.
En upphandlande enhet som anordnat en projekttävling ska
informera om resultaten genom ett meddelande.
2.
Anbudsinfordran ska innehålla de upplysningar som anges
i bilaga XIX och meddelandet om resultaten av en projekttävling
ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga XX i ett stan
dardformulär. Kommissionen ska fastställa standardformulären
genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas
i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i arti
kel 105.
Meddelandet om resultaten av en projekttävling ska överlämnas
till Europeiska unionens publikationsbyrå senast 30 dagar efter
det att projekttävlingen avslutats.
Resultatet av projekttävlingen behöver inte offentliggöras om
detta skulle hindra tillämpning av lagen, strida mot allmän
intresset, skada berättigade kommersiella intressen för en viss
offentlig eller privat ekonomisk aktör, eller motverka sund kon
kurrens mellan dessa aktörer.
3. Artikel 71.2–71.6 ska också tillämpas på meddelanden
om projekttävlingar.
Artikel 97
Anordnande av projekttävlingar, val av deltagare och jury
1. Vid anordnandet av projekttävlingar ska den upphand
lande enheten tillämpa förfaranden som är anpassade till avdel
ning I och detta kapitel.
2. Rätten att delta i projekttävlingar får inte begränsas
a) till en medlemsstats territorium, eller till en del av detta
territorium,
b) till enbart fysiska personer eller juridiska personer, med hän
visning till att lagstiftningen i den medlemsstat där pro
jekttävlingen anordnas skulle kräva detta.
3. Om deltagarantalet i en projekttävling är begränsat till ett
angivet antal deltagare ska den upphandlande enheten fastställa
entydiga och icke-diskriminerande kriterier för urvalet. Antalet
tävlingsdeltagare som inbjuds att delta ska under alla omstän
digheter vara så stort att verklig konkurrens säkerställs.
4. Juryn ska vara sammansatt uteslutande av fysiska personer
som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen.
Om det krävs särskilda yrkeskvalifikationer av deltagarna i en
projekttävling ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha
dessa eller likvärdiga kvalifikationer.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/327
266
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Artikel 98
Juryns beslut
1. Juryn ska vara självständig i sina beslut och yttranden.
2. Juryn ska granska planer och projekt som tävlingsdelta
garna har lagt fram anonymt och uteslutande utgå från de
kriterier som anges i meddelandet om projekttävlingen.
3. Juryn ska ange sin rangordning av projekten, som gjorts
på grundval av varje projekts förtjänster, i en rapport som ska
undertecknas av dess medlemmar och innehålla kommentarer
och eventuella punkter som kan behöva klargöras.
4. Anonymiteten ska respekteras tills juryn har avgett ett
yttrande eller meddelat ett beslut.
5. Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas att besvara
frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra
projektets alla aspekter.
6. Det ska upprättas fullständiga protokoll över dialogen
mellan jurymedlemmarna och tävlingsdeltagarna.
AVDELNING IV
STYRNING
Artikel 99
Genomförande
1. För att effektivt säkerställa ett korrekt och ändamålsenligt
genomförande ska medlemsstaterna se till att åtminstone de
uppgifter som anges i denna artikel utförs av en eller flera
myndigheter eller strukturer eller av ett eller flera organ. De
ska för kommissionen uppge vilka myndigheter eller strukturer
som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
om offentlig upphandling övervakas.
Då tillsynsmyndigheter eller tillsynsorgan på eget initiativ eller
efter att ha mottagit information upptäcker specifika överträdel
ser eller systemproblem ska de ha befogenhet att meddela dessa
problem till nationella revisionsmyndigheter, domstolar eller
tribunaler eller andra lämpliga myndigheter eller strukturer, så
som ombudsmannen, de nationella parlamenten eller deras ut
skott.
3. Resultaten av tillsynsverksamheten enligt punkt 2 ska of
fentliggöras genom lämpliga informationsmedel. Dessa resultat
ska även ställas till kommissionens förfogande. De kan t.ex. ingå
i de övervakningsrapporter som avses i andra stycket i denna
punkt.
Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska med
lemsstaterna skicka en övervakningsrapport till kommissionen
som i förekommande fall omfattar information om de vanli
gaste skälen till felaktig tillämpning eller rättsosäkerhet, inbegri
pet möjliga strukturella eller återkommande problem i tillämp
ningen av reglerna, om omfattningen av små och medelstora
företags deltagande i offentlig upphandling samt förebyggande,
upptäckt och lämplig rapportering om fall av bedrägeri, korrup
tion, intressekonflikt och andra allvarliga fall av oegentligheter i
samband med upphandling.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna ska lämna information om den praktiska tillämpningen av
nationella strategiska upphandlingspolicyer.
I denna punkt ska små och medelstora företag ges samma
definition som i kommissionens rekommendation
2003/361/EG ( 1 ).
På grundval av de uppgifter som mottagits enligt denna punkt
ska kommissionen regelbundet utfärda en rapport om genom
förande och bästa praxis avseende nationella upphandlingspoli
cyer på den inre marknaden.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att
a) information och vägledning gällande tolkning och tillämp
ning av unionens lagstiftning om offentlig upphandling är
tillgänglig utan kostnad för att hjälpa upphandlande myndig
heter och ekonomiska aktörer, särskilt små och medelstora
företag, att tillämpa unionens regler om offentlig upphand
ling korrekt, och
b) stöd finns tillgängligt för de upphandlande myndigheterna
när det gäller planering och genomförande av upphandlings
förfaranden.
5. Medlemsstaterna ska, utan att detta påverkar tillämp
ningen av de allmänna förfaranden och arbetsmetoder som
kommissionen har infört för sin kommunikation och sina kon
takter med medlemsstaterna, utse en kontaktpunkt för sam
arbete med kommissionen när det gäller tillämpningen av lags
tiftningen om offentlig upphandling.
SV
L 94/328
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Kommissionens rekommendation av den 6 maj 2003 om definitio
nen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124,
20.5.2003, s. 36).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
267
6. De upphandlande myndigheterna ska, åtminstone under
kontraktets löptid, spara kopior på alla kontrakt som ingåtts
till ett värde på minst
a) 1 000 000 EUR för varukontrakt eller tjänstekontrakt,
b) 10 000 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.
De upphandlande myndigheterna ska bevilja tillgång till dessa
kontrakt; tillgång till specifika dokument eller specifik infor
mation kan dock vägras i den mån och på de villkor som anges
i tillämpliga unionsbestämmelser eller nationella bestämmelser
om tillgång till handlingar och uppgiftsskydd.
Artikel 100
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av
kontrakt
1. Upphandlande enheter ska bevara lämplig information om
varje kontrakt eller ramavtal som omfattas av detta direktiv och
varje gång ett dynamiskt inköpssystem inrättas. Denna infor
mation ska vara tillräcklig för att det vid ett senare tillfälle
ska gå att motivera beslut om
a) kvalificering och urval av ekonomiska aktörer samt kont
raktstilldelning,
b) användning av förhandlade förfaranden utan anbudsinfor
dran i enlighet med artikel 50,
c) att inte tillämpa kapitlen II–IV i avdelning II med stöd av
undantag i kapitlen II och III i avdelning I,
d) orsaken till att andra medel för kommunikation än elektro
niska medel har använts för elektronisk inlämning, när så
krävs.
I den utsträckning det meddelande om kontraktstilldelning som
utarbetas enligt artikel 70 eller 92.2 innehåller den information
som krävs i denna punkt, kan upphandlande enheter hänvisa till
detta meddelande.
2. Den upphandlande enheten ska dokumentera genom
förandet av alla upphandlingsförfaranden oavsett om förfaran
dena sker med hjälp av elektroniska medel eller ej. I detta syfte
ska den se till att spara tillräcklig dokumentation för att moti
vera beslut som fattats i samtliga skeden i upphandlingsförfaran
det, såsom dokumentation om kommunikation med
ekonomiska aktörer och interna överläggningar, utformning av
upphandlingsdokumenten, eventuella dialoger eller förhand
lingar samt urval och tilldelning av kontrakt. Dokumentationen
ska bevaras minst tre år från den dag då kontraktet tilldelades.
3. Informationen eller dokumentationen, eller huvuddragen i
denna, ska tillställas kommissionen eller de nationella myndig
heter, organ eller strukturer som avses i artikel 99, om de begär
det.
Artikel 101
Nationell rapportering och statistiska uppgifter
1. Kommissionen ska se över kvaliteten på och fullständig
heten hos de uppgifter som kan extraheras från de meddelanden
som avses i artiklarna 67–71, 92 och 96 och som offentliggörs
i enlighet med bilaga IX.
Om kvaliteten på och fullständigheten hos de uppgifter som
avses i första stycket i denna punkt inte överensstämmer med
de skyldigheter som anges i artiklarna 67.1, 68.1, 69, 70.1,
92.3 och 96.2, ska kommissionen begära kompletterande upp
gifter från de berörda medlemsstaterna. De berörda medlems
staterna ska inom rimlig tid tillhandahålla de statistiska upp
gifter som saknas och som kommissionen begärt.
2. Senast den 18 april 2017 och därefter vart tredje år ska
medlemsstaterna till kommissionen översända en statistikrap
port för upphandling som skulle ha omfattats av detta direktiv
om dess värde hade överstigit det relevanta tröskelvärdet i ar
tikel 15, i vilken anges en uppskattning av det samlade totala
värdet för sådan upphandling under perioden i fråga. Denna
uppskattning kan särskilt baseras på uppgifter som är tillgäng
liga enligt nationella krav på offentliggörande eller på stick
provsbaserade uppskattningar.
Rapporten får ingå i den rapport som avses i artikel 99.3.
Artikel 102
Administrativt samarbete
1. Medlemsstaterna ska ge varandra ömsesidigt bistånd och
ska vidta åtgärder för ett effektivt samarbete med varandra för
att säkerställa informationsutbytet i de frågor som avses i ar
tiklarna 62, 81 och 84. De ska säkerställa att de upplysningar
som utväxlas behandlas konfidentiellt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/329
268
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
2. De behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater
ska utbyta information i enlighet med de regler om skydd av
personuppgifter som fastställs i Europaparlamentets och rådets
direktiv 95/46/EG ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2002/58/EG (
2
).
3. För att testa om det är lämpligt att använda informations
systemet för den inre marknaden (IMI) inrättat genom förord
ning (EU) nr 1024/2012 för att utbyta information som om
fattas av detta direktiv, ska ett pilotprojekt inledas senast den
18 april 2015.
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBE
FOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 103
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 4, 17, 40, 41, 76 och 83 ska ges till kommissionen
tills vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4, 17,
40, 41, 76 och 83 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele
geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter
som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4, 17, 40, 41,
76 och 83 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamen
tet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen om att de inte kommer att invända. Denna period
ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller
rådets initiativ.
Artikel 104
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 103.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten
utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har
delgett den sitt beslut om invändning.
Artikel 105
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 3 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 106
Införlivande och övergångsbestämmelser
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska till kommissionen
genast överlämna texten till dessa bestämmelser.
SV
L 94/330
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli
2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom
sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och
elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37).
( 3 ) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
269
2. Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får med
lemsstaterna skjuta upp tillämpningen av artikel 40.1 till och
med den 18 oktober 2018 förutom när användning av elek
troniska medel är obligatorisk i enlighet med artiklarna 52, 53,
54, 55.3, 71.2 eller artikel 73.
Trots vad som sägs i punkt 1 i den här artikeln får medlems
staterna skjuta upp tillämpningen av artikel 40.1 för inköps
centraler enligt artikel 55.3 i 36 månader efter ikraftträdandet
av detta direktiv till och med den 18 april 2017.
Om en medlemsstat väljer att skjuta upp tillämpningen av ar
tikel 40.1 ska den medlemsstaten fastställa att de upphandlande
enheterna får välja mellan följande medel för kommunikation
för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel i enlighet med artikel 40.
b) Post eller annan lämplig transportör.
c) Fax.
d) En kombination av dessa medel.
3. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i
punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta
direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig
görs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska
varje medlemsstat själv utfärda.
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de
centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 107
Upphävande
Direktiv 2004/17/EG ska upphöra att gälla från och med den
18 april 2016.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförel
setabellen i bilaga XXI.
Artikel 108
Översyn
Kommissionen ska se över de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 12, särskilt faktorer såsom gränsöverskridande
tilldelning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019.
Kommissionen ska, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga enligt
WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda. Om de tröskelvär
den som ska tillämpas enligt WTO-avtalet förändras ska rap
porten i förekommande fall följas av ett lagstiftningsförslag om
ändring av de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
Artikel 109
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 110
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/331
270
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHET SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 2.2 A
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar:
nybyggnad, renovering och normal
reparation
45000000
45.1
Mark- och grundarbe
ten
45100000
45.11 Rivning av hus; mark
arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— rivning och rasering av bygg
nader och andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, depo
nering, nivellering av
byggplatser, dikesgrävning,
bergrensning, sprängning etc.
— iordningställande av
gruvarbetsplatser:
— avtäckning samt annat iord
ningställande av ägor och
platser som innehåller minera
ler
Denna undergrupp omfattar även:
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller
skogsbruksmark
45110000
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar:
— provborrning och tagning av
kärnprov för byggande, för
geofysiska, geologiska eller lik
nande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte:
— borrning av källor för produk
tion av råpetroleum eller na
turgas, se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgas
fält, utförande av geofysiska,
geologiska och seismiska un
dersökningar, se 74.20
45120000
SV
L 94/332
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
271
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.2
Bygg- och anlägg
ningsarbeten
45200000
45.21 Uppförande av hus
och andra byggnads
verk
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av alla slags bygg
nader, byggande av anlägg
ningar inom väg- och vatten
byggnad o.d.
— broar, inklusive sådana för
upphöjda vägar, viadukter,
tunnlar och tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport,
fjärrnät för el och telekom
munikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät
för el och telekommunikation
— därmed förknippade arbeten
— montering och uppförande på
plats av monteringsfärdiga
byggnader
Denna undergrupp omfattar inte:
— tjänster i anslutning till råpet
roleum- och naturgasutvinning,
se 11.20
— uppförande av kompletta mon
teringsfärdiga byggnader av
egentillverkade delar av annat
material än betong, se huvud
grupperna 20, 26 och 28
— anläggning av stadion, simbas
sänger, idrottshallar, tennis
banor, golfbanor eller andra
idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader,
se 45.4
— arkitektverksamhet och teknisk
konsultverksamhet, se 74.20
— projektledning för byggande, se
74.20
45210000
Utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45.22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/333
272
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar,
flygfält och idrotts
anläggningar
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av vägar, gator
samt andra kör- och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning av start- och land
ningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbas
sänger, idrottshallar, tennis
banor, golfbanor eller andra
idrottsanläggningar, exklusive
uppförande av byggnader
— målning av vägmarkeringar
och markeringar på parke
ringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte:
— förberedande markarbeten, se
45.11
45212212 och DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
45.24 Vattenbyggnad
Denna undergrupp omfattar:
— anläggning av:
— vattenleder, hamn- och flod
arbeten, småbåtshamnar (mari
nor), slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45.25 Andra bygg- och an
läggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— bygg- eller anläggningsverk
samhet som är specialiserad
inom något för olika slags
konstruktioner gemensamt
område och fordrar specialist
kompetens eller specialutrust
ning
— grundläggning inklusive pål
ning
— borrning och byggande av
brunnar, schaktsänkning
— uppförande av icke egentillver
kade stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
45250000
45262000
SV
L 94/334
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
273
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
— resning och nedmontering av
byggnadsställningar och ar
betsplattformar, inklusive ut
hyrning av byggnadsställningar
och arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och
industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av byggnadsställ
ningar utan resning och ned
montering, se 71.32
45.3 Bygginstallationer 45300000
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar:
installation i byggnader och andra
anläggningar av:
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45213316
45310000
Utom:
– 45316000
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och
andra anläggningar av värme-,
ljud- eller vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte:
— impregnering, se 45.22
45320000
45.33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— installation i byggnader och
andra anläggningar av:
— vattensystem samt sanitets
utrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och
luftkonditioneringsutrustning
inklusive ledningar
— sprinklersystem
45330000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/335
274
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av elvärmesystem,
se 45.31
45.34 Andra bygginstallatio
ner
Denna undergrupp omfattar:
— installation av belysnings- och
signalsystem till vägar, järn
vägar, flygfält och hamnar
— installation i byggnader och
andra anläggningar av andra
armaturer och anordningar
45234115
45316000
45340000
45.4
Slutbehandling av
byggnader
45400000
45.41 Puts-, fasad- och
stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— anbringande på byggnader och
andra anläggningar av invändig
eller utvändig puts och stuck
inklusive närstående basmate
rial för putsning
45410000
45.42 Byggnadssnickeriarbe
ten
Denna undergrupp omfattar:
— installation av icke egentillver
kade dörrar, fönster, dörr- och
fönsterkarmar, kök med fast
inredning, trappor, butiks
inredning o.d., av trä eller an
dra material
— invändig slutbehandling såsom
arbete med tak, väggbekläd
nader av trä och flyttbara skil
jeväggar
Denna undergrupp omfattar inte:
— läggning av parkett och andra
golvbeläggningar av trä, se
45.43
45420000
45.43 Golv- och väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar:
— läggning, uppsättning eller fast
sättning i byggnader och andra
anläggningar av:
— vägg- eller golvplattor av kera
miskt material, betong eller
huggen sten
— parkett och andra golvbelägg
ningar av trä
— mattor samt golvbeläggningar
av linoleum, inklusive av
gummi eller plast
— terrazzo-, marmor-, granit- el
ler skiffergolv eller -väggar
— tapeter
45430000
SV
L 94/336
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
275
Nace ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkning
45.44 Måleri- och glasmäs
teri arbeten
Denna undergrupp omfattar:
— invändig och utvändig målning
av byggnader
— målning av anläggningar inom
väg- och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte:
— installation av fönster, se 45.42
45440000
45.45 Annan slutbehandling
av byggnader
Denna undergrupp omfattar:
— installation av privata simbas
sänger
— rengöring med ånga, blästring
och liknande behandling av
fasader
— annan slutbehandling av bygg
nader
Denna undergrupp omfattar inte:
— invändig rengöring av bygg
nader och andra konstruktio
ner, se 74.70
45212212 och DA04
45450000
45.5
Uthyrning av bygg-
och anläggnings
maskiner med förare
45500000
45.50 Uthyrning av bygg-
och anläggnings
maskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte:
— uthyrning av bygg- och anlägg
ningsmaskiner samt -utrust
ning utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 (EGT L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/337
276
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA II
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 4.3
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande i vilket tillräcklig publicitet har säkerställts och där beviljandet av dessa
rättigheter har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra ”särskilda rättigheter eller ensamrätt” i den mening som avses
i artikel 4 i det här direktivet. I det följande förtecknas förfaranden som garanterar tillräcklig förhandsinsyn för att bevilja
tillstånd på grundval av andra unionsrättsakter som inte utgör ”särskilda rättigheter eller ensamrätt” i den mening som
avses i artikel 4 i det här direktivet:
a) Beviljande av tillstånd för drift av naturgasanläggningar i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 4 i
direktiv 2009/73/EG.
b) Tillstånd eller anbudsinfordringar i fråga om anläggning av ny elproduktionskapacitet i enlighet med direktiv
2009/72/EG.
c) Beviljande i enlighet med de förfaranden som fastställs i artikel 9 i direktiv 97/67/EG av tillstånd för en posttjänst som
inte omfattas av monopol eller får monopoliseras.
d) Ett förfarande för att bevilja tillstånd att bedriva verksamhet som omfattar användning av kolväten i enlighet med
direktiv 94/22/EG.
e) Tjänstekontrakt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1370/2007 för tillhandahållande av kollektivtrafik med
buss, spårvagn, järnväg eller tunnelbana, som tilldelats genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i enlighet med
artikel 5.3 i den förordningen, förutsatt att dess varaktighet är förenlig med artikel 4.3 eller 4.4 i den förordningen.
SV
L 94/338
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
277
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 34.3
A. Transport eller distribution av gas eller värme
Direktiv 2009/73/EG
B. Produktion, transport eller distribution av el
Direktiv 2009/72/EG
C. Produktion, transport eller distribution av dricksvatten
[Ingen uppgift]
D. Upphandlande enheter på området järnvägstjänster
Godstrafik på järnväg
Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU
Internationell persontrafik på järnväg
Direktiv 2012/34/EU
Nationell persontrafik på järnväg
[Ingen uppgift]
E. Upphandlande enheter på området tjänster inom järnvägar I stadstrafik, spårvagnar, trådbussar eller bussar
[Ingen uppgift]
F. Upphandlande enheter på området posttjänster
Direktiv 97/67/EG
G. Utvinning av olja eller gas
Direktiv 94/22/EG
H. Prospektering efter och utvinning av kol eller andra fasta bränslen
[Ingen uppgift]
I. Upphandlande enheter på området kusthamnar eller inlandshamnar eller andra terminalfaciliteter
[Ingen uppgift]
J. Upphandlande enheter på området flygplatsfaciliteter
[Ingen uppgift]
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/339
278
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA IV
TIDSFRISTER FÖR ANTAGANDE AV DE GENOMFÖRANDEAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 35
1. De genomförandeakter som avses i artikel 35 ska antas inom följande tidsfrister:
a) 90 arbetsdagar om fritt tillträde till en viss marknad kan förutsättas med stöd av artikel 34.3 första stycket.
b) 130 arbetsdagar i andra fall än de som avses i led a.
De tidsfrister som föreskrivs i leden a och b ska förlängas med 15 arbetsdagar om begäran inte åtföljs av en motiverad
och välgrundad ståndpunkt från en oberoende nationell myndighet med behörighet för den berörda verksamheten, där
den eventuella tillämpligheten av artikel 34.1 i enlighet med artikel 34.2 och 34.3 på den berörda verksamheten
analyseras ingående.
Dessa tidsfrister ska inledas den första arbetsdagen efter det att kommissionen har mottagit den begäran som avses i
artikel 35.1 eller, om de uppgifter som ska lämnas tillsammans med begäran är ofullständiga, arbetsdagen efter det att
fullständiga uppgifter har mottagits.
Kommissionen får genom en överenskommelse med den medlemsstat eller upphandlande enhet som har lämnat in
begäran förlänga de tidsfrister som anges i första stycket.
2. Kommissionen får kräva att den berörda medlemsstaten eller upphandlande enheten eller den oberoende nationella
myndighet som avses i punkt 1 eller någon annan behörig nationell myndighet inom en lämplig tidsfrist ska lämna
alla nödvändiga uppgifter eller komplettera eller förtydliga de uppgifter som lämnats. Om svaren inkommer sent eller
är ofullständiga ska de tidsfrister som anges i punkt 1 första stycket upphävas under perioden från och med att den
tidsfrist som anges i begäran om information löper ut och fram till dess att kommissionen mottar fullständiga och
riktiga upplysningar.
SV
L 94/340
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
279
BILAGA V
KRAV PÅ VERKTYG OCH UTRUSTNING FÖR ELEKTRONISK MOTTAGNING AV ANBUD,
ANBUDSANSÖKNINGAR, KVALIFICERINGSANSÖKNINGAR SAMT RITNINGAR OCH PLANER I
PROJEKTTÄVLINGARNA
Verktyg och utrustning för elektronisk mottagning av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar
och planer i projekttävlingar ska, i fråga om teknik och lämpliga förfaranden, åtminstone garantera att
a) exakt tid och dag för mottagandet av anbud, anbudsansökningar, kvalificeringsansökningar samt ritningar och planer
kan fastställas noggrant,
b) det inom rimliga gränser kan säkerställas att ingen har tillträde till de uppgifter som överförts enligt dessa krav före
utgången av de fastställda tidsfristerna,
c) endast behöriga personer får fastställa eller ändra datum för öppnande av insända uppgifter,
d) tillträde till samtliga eller en del av de insända uppgifterna i de olika etapperna av kvalificeringsprocessen, upphand
lingsförfarandet eller projekttävlingen endast är möjligt för behöriga personer,
e) de insända uppgifterna kan göras tillgängliga först efter det fastställda datumet och endast av behöriga personer,
f) de uppgifter som mottagits och öppnats enligt dessa krav är tillgängliga endast för de personer som har behörighet att
få kännedom om dem,
g) det finns rimliga garantier för att överträdelser eller försök till överträdelse av de förbud eller villkor i fråga om tillträde
som anges i leden b–f tydligt kan spåras.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/341
280
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA VI
DEL A
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN
(i enlighet med artikel 67)
I. Upplysningar som alltid ska lämnas
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. a) För varukontrakt: art och mängd eller värde avseende de tjänster eller varor som ska levereras (CPV-koder).
b) För byggentreprenadkontrakt: art och omfattning av de tjänster som ska utföras, allmän beskrivning av entrepre
naden eller delkontrakten för denna (CPV-koder).
c) För tjänstekontrakt: planerad total upphandling i var och en av de planerade tjänstekategorierna (CPV-koder).
4. Datum då meddelandet avsänts eller då meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen
avsänts.
5. Övriga upplysningar.
II. Komplettrande upplysningar som ska lämnas när meddelandet används som anbudsinfordran eller när det
möjliggör en förkortad tidsfrist för mottagande av anbud (artikel 67.2)
6. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten.
7. E-post- eller webbadress där upphandlingsdokumenten med specifikationer kommer att finnas tillgängliga för fri,
direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena.
8. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
9. Tidsfrist för mottagande av begäran om att få en inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
10. Art och mängd av de varor som ska levereras eller allmän beskrivning av entreprenaden eller tjänstekategorin samt
benämning och angivande av om ett eller flera ramavtal planeras. Ange särskilt option på kompletterande köp och en
uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förlängningar. I
samband med återkommande kontrakt anges även preliminär tidsplan för ytterligare anbudsinfordringar. Ange om
det gäller köp, leasing, hyra, hyrköp eller en kombination av dessa.
11. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-kod
för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska denna
information lämnas för varje del.
12. Tidsfrister för tjänstekontraktets leverans, utförande eller varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
13. Adress till vilken intresserade företag ska vända sig för att skriftligen visa sitt intresse.
14. Sista dag för mottagande av intresseanmälningar.
15. Det eller de språk som tillåts för inlämnande av ansökan eller anbud.
16. Villkor av ekonomisk eller teknisk natur, och finansiella och tekniska garantier som krävs av leverantörerna.
SV
L 94/342
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
281
17. a) Preliminärt datum (om känt) för när upphandlingsförfarandena för kontraktet eller kontrakten ska inledas.
b) Typ av upphandlingsförfarande (selektivt förfarande, dynamiskt inköpssystem eller inte, eller förhandlat förfaran
de).
18. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
19. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
20. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
21. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 82 ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inte finns angivna i inbjudan att bekräfta intresse enligt artikel 67.2 b eller i inbjudan att
lämna anbud eller att förhandla.
DEL B
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM OFFENTLIGGÖRANDE AV ETT
FÖRHANDSMEDDELANDE PÅ EN UPPHANDLARPROFIL SOM INTE ANVÄNDS SOM
ANBUDSINFORDRAN
(i enlighet med artikel 67.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. CPV-koder.
4. Webbadress för upphandlarprofilen (URL).
5. Datum då meddelandet om offentliggörande av förhandsmeddelandet på upphandlarprofilen avsänts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/343
282
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA VII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I UPPHADLINGSDOKUMENTEN AVSEENDE ELEKTRONISKA
AUKTIONER (ARTIKEL 53.4)
När upphandlande enheter har beslutat sig för att anordna en elektronisk auktion ska upphandlingsdokumenten minst
innehålla följande uppgifter:
a) De aspekter vilkas värden kommer att vara föremål för elektronisk auktion om dessa aspekter är kvantifierbara så att
de kan uttryckas i siffror eller i procent.
b) De eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på specifikationerna för föremålet för kontraktet.
c) De uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta i
förekommande fall kommer att ske.
d) Relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen.
e) På vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud och särskilt vilka minsta skillnader som i förekommande fall krävs
mellan anbuden.
f) Relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om arrangemangen och de tekniska specifika
tionerna för anslutning.
SV
L 94/344
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
283
BILAGA VIII
DEFINITION AV VISSA TEKNISKA SPECIFIKATIONER
I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:
1. teknisk specifikation avser ett av följande
a) i fråga om tjänste- eller varukontrakt, en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en varas eller en
tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden
(inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, prestanda,
varans användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på varan angående den beteckning under vilken den
saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksan
visningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av varans eller tjänstens livscykel, liksom
förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
b) i fråga om byggentreprenadkontrakt, samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i upphandlings
underlaget, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet,
produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande enhetens
planerade användning. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla använd
ningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse,
prestanda, säkerhet eller mått, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler, tester och test
metoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktions
metoder i alla skeden av byggentreprenadens livscykel. Egenskaperna omfattar även bestämmelser om projektering
och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för
byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med all
männa eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om
ingående material eller delar.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig till
lämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
a) internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
b) europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för
allmänheten.
c) nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för all
mänheten.
3. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsent
liga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 305/2011 ( 1 ).
4. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och
14 i förordning (EU) nr 1025/2012.
5. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt
standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/345
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för
saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG (EUT L 88, 4.4.2011, s. 5).
284
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA IX
OFFENTLIGGÖRANDE
1. Offentliggörande av meddelanden
De upphandlande enheterna ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 67, 68, 69, 70, 92 och 96 till
Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
a) De meddelanden som avses i artiklarna 67, 68, 69, 70, 92 och 96 ska offentliggöras av Europeiska unionens
publikationsbyrå eller av de upphandlande enheterna om ett förhandsmeddelande har offentliggjorts på en upp
handlarprofil enligt artikel 67.1.
De upphandlande enheterna får därutöver offentliggöra denna information på internet på den ”upphandlarprofil”
som avses i punkt 2 b.
b) Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande enheten sända den bekräftelse som avses i
artikel 71.5 andra stycket.
2. Offentliggörande av kompletterande upplysningar
a) Om inte annat föreskrivs i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena ska de upphandlande enheterna offentliggöra
upphandlingsdokumenten i deras helhet på internet.
b) Upphandlarprofilen kan innehålla de förhandsmeddelanden som avses i artikel 67.1, uppgifter om pågående
inbjudningar att lämna anbud, planerade inköp, tecknade kontrakt, annullerade förfaranden samt all annan infor
mation av allmänt intresse, t.ex. kontaktpunkter, telefon- och faxnummer, post- och e-postadress. Upphandlar
profilen kan också innehålla förhandsmeddelanden som använts som anbudsinfordran, som offentliggjorts på
nationell nivå i enlighet med artikel 72.
3. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg som fastställs av kommissionen är till
gängliga på följande webbadress: http://simap.eu.int
SV
L 94/346
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
285
BILAGA X
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ATT DET FINNS ETT KVALIFICERINGSSYSTEM
(i enlighet med artiklarna 44.4 b och 68)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Syftet med kvalificeringssystemet (beskrivning av de varor, tjänster eller byggentreprenader eller kategorier av dessa
som ska inköpas med hjälp av detta system – CPV-koder). Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentre
prenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller
varu- och tjänstekontrakt.
5. De villkor som ekonomiska aktörer ska uppfylla med tanke på deras kvalificering enligt systemet och de metoder
med vilka vart och ett av dessa villkor ska kontrolleras. Om beskrivningen av villkoren och kontrollmetoderna är
omfattande och bygger på dokument som intresserade ekonomiska aktörer har tillgång till, räcker det med en
sammanfattning av de huvudsakliga villkoren och metoderna och en hänvisning till dessa dokument.
6. Den tid kvalificeringssystemet gäller och formaliteter för förnyande av systemet.
7. Uppgift om att meddelandet fungerar som anbudsinfordran.
8. Adress från vilken ytterligare information och dokumentation om kvalificeringssystemet kan erhållas (om denna
adress inte är densamma som i punkt 1).
9. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
10. Om möjligt, de kriterier som enligt artikel 82 ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt
mest fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att lämna anbud eller att förhandla.
11. I tillämpliga fall, angivande av om
a) elektronisk inlämning av anbud eller anbudsansökningar krävs/godtas,
b) elektronisk beställning tillämpas,
c) elektronisk fakturering tillämpas,
d) elektronisk betalning accepteras.
12. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/347
286
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM UPPHANDLING
(i enlighet med artikel 69)
A. ÖPPET FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal eller ett dynamiskt
inköpssystem), beskrivning (CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp,
leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär
projektering.
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de varor som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för tjänstekontraktets leverans, utförande eller varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. E-post:- eller webbadress där det ges fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten.
Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten kan erhållas, om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång inte kan erhållas av skäl som anges i artikel 73.1 tredje och fjärde styckena.
11. a) Sista dag för mottagande av anbud eller preliminära anbud när det rör sig om införandet av ett dynamiskt
inköpssystem.
b) Adress till vilken anbuden ska skickas.
c) Det eller de språk på vilka de ska vara avfattade.
SV
L 94/348
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
287
12. a) I förekommande fall, personer som får närvara vid öppnandet av anbuden.
b) Dag, tid och plats för öppnandet.
13. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
14. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
15. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
16. Ekonomiska och tekniska minimikrav på den ekonomiska aktör som tilldelas kontraktet.
17. Den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden av sitt anbud.
18. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
19. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna.
20. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
21. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande, eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
22. Datum då den upphandlande enheten avsände meddelandet.
23. Övriga upplysningar.
B. SELEKTIVT FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal), beskrivning
(CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller
en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) Uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär projektering.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/349
288
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de varor som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för leverans eller utförande eller kontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
11. a) Sista dag för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran ska skickas.
c) Det eller de språk på vilka den ska vara avfattad.
12. Sista dag för avsändande av inbjudan att lämna anbud.
13. I tillämpliga fall, de säkerheter och garantier som begärs.
14. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
15. Upplysningar om den ekonomiska aktörens ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som vederbörande
ska uppfylla.
16. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att lämna anbud.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
19. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
20. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
21. Övriga upplysningar.
C. FÖRHANDLAT FÖRFARANDE
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddade verkstäder eller om dess fullgörande är reserverat
inom ramen för program för skyddad anställning.
4. Art av kontrakt (varor, byggentreprenad eller tjänster samt angivande av om det gäller ett ramavtal), beskrivning
(CPV-koder). I förekommande fall anges om anbuden infordras med avseende på köp, leasing, hyra eller hyrköp eller
en kombination av dessa.
5. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenadkontrakt, eller
Nuts-kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varu- och tjänstekontrakt.
SV
L 94/350
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
289
6. För varor och byggentreprenader:
a) Art och mängd av de varor som ska levereras (CPV-koder). Ange särskilt option på kompletterande köp och, om
möjligt, en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella
förlängningar. I samband med återkommande kontrakt anges även, om möjligt, en preliminär tidsplan för
ytterligare anbudsinfordringar för de varor som ska upphandlas eller art och omfattning av tjänsterna samt en
allmän beskrivning av entreprenaden (CPV-koder).
b) Uppgift om huruvida leverantörerna kan lämna anbud på alla de efterfrågade varorna eller delar därav.
Om entreprenaden eller kontraktet i fråga om byggentreprenadkontrakt är uppdelat i flera delar ska storleks
ordningen på de olika delarna anges liksom möjligheten att lämna anbud på en, flera eller alla delar.
c) För byggentreprenadkontrakt: uppgifter om syftet med entreprenaden eller kontraktet när det senare även innebär
projektering.
7. För tjänster:
a) Art och omfattning av de tjänster som ska levereras. Ange särskilt option på kompletterande köp och, om möjligt,
en uppskattning av den tid som står till förfogande för utnyttjande av optionen samt antalet eventuella förläng
ningar. I samband med återkommande kontrakt anges, om möjligt, även en preliminär tidsplan för ytterligare
anbudsinfordringar för de tjänster som ska upphandlas.
b) Angivande av om utförandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är förbehållet en viss yrkesgrupp.
c) Hänvisning till lagar och andra författningar.
d) Uppgift om huruvida juridiska personer ska ange namn och yrkeskvalifikationer för den personal som är ansvarig
för utförandet av tjänsterna.
e) Uppgift om huruvida tjänsteleverantörer får lämna anbud på en del av tjänsterna i fråga.
8. Om möjligt, uppgift om huruvida det är tillåtet att lämna in alternativa anbud.
9. Tidsfrister för leverans eller utförande eller kontraktets varaktighet och om möjligt datum för påbörjandet.
10. I tillämpliga fall, den rättsliga form som en grupp av ekonomiska aktörer som tilldelas kontrakt ska anta.
11. a) Sista dag för mottagande av begäran om deltagande.
b) Adress till vilken begäran ska skickas.
c) Det eller de språk som dessa ska vara avfattade på.
12. I förekommande fall, begärda säkerheter eller garantier.
13. Huvudsakliga villkor för finansiering och betalning och/eller hänvisning till de bestämmelser som innehåller villkoren.
14. Upplysningar om den ekonomiska aktörens ställning och de ekonomiska och tekniska minimikrav som vederbörande
ska uppfylla.
15. De kriterier som avses i artikel 82 och som ska användas vid tilldelning av kontrakt. Utom när det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet har fastställts enbart på grundval av priset, ska de kriterier som utgör det ekonomiskt mest
fördelaktiga anbudet samt deras viktning, eller i förekommande fall deras prioritetsordning, anges, om de inte framgår
av specifikationerna eller inbjudan att förhandla.
16. I förekommande fall, namn på och adress till de ekonomiska aktörer som den upphandlande enheten redan utsett.
17. I förekommande fall, särskilda villkor för kontraktets fullgörande.
18. I förekommande fall, datum för och hänvisning till offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning av för
handsmeddelandet eller meddelandet om offentliggörande av detta meddelande på upphandlarprofilen för kontraktet.
19. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
20. Datum då den upphandlande enheten avsände meddelandet.
21. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/351
290
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM TILLDELNING AV KONTRAKT
(i enlighet med artikel 70)
I. Information som ska offentliggöras i
Europeiska unionens officiella tidning (
1
).
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Art av kontrakt (varor, byggentreprenader eller tjänster och CPV-koder samt angivande av om det gäller ett ramavtal).
4. Åtminstone en kort beskrivning av art och mängd/omfattning av de varor, byggentreprenader eller tjänster som ska
levereras.
5. a) Form av anbudsinfordran (meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem, förhandsmeddelande, inbjudan att
lämna anbud).
b) Datum för och hänvisning till offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning.
c) Om kontrakt tilldelats utan föregående anbudsinfordran: de relevanta bestämmelserna enligt artikel 50.
6. Upphandlingsförfarande (öppet, selektivt eller förhandlat).
7. Antal mottagna anbud, med uppgift om
a) antal mottagna anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal mottagna anbud från utlandet,
c) antal anbud som har mottagits elektroniskt.
Vid flera tilldelade kontrakt (delkontrakt, flera ramavtal) ska dessa uppgifter lämnas för varje tilldelat kontrakt.
8. Datum för ingående av kontraktet/kontrakten eller ramavtalet/ramavtalen efter beslutet om att tilldela eller ingå
det/dem.
9. Priset vid förmånliga inköp enligt artikel 50 h.
10. För varje tilldelat kontrakt: namn, adress med Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till
den utvalda anbudsgivaren, inklusive
a) uppgift om huruvida den utvalda anbudsgivaren är ett litet eller medelstort företag,
b) uppgift om huruvida kontraktet har tilldelats ett konsortium.
11. Ange i förekommande fall om ett kontrakt har blivit eller eventuellt kan bli utlagt på underleverantörer.
12. Erlagt pris eller högsta och lägsta anbud som har beaktats vid tilldelningen av kontraktet.
13. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
14. Valfria upplysningar:
— Värde och andel av kontraktet som har blivit eller eventuellt kan bli utlagt på tredje man.
— Kriterier för tilldelning av kontrakt.
SV
L 94/352
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Uppgifterna i rubrikerna 6, 9 och 11 ska betraktas som upplysningar som inte ska publiceras när den upphandlande enheten anser att
en publicering skulle skada ett känsligt kommersiellt intresse.
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
291
II. Information som inte är avsedd att offentliggöras.
15. Antal tilldelade kontrakt (när ett kontrakt har delats mellan flera leverantörer).
16. Värdet av varje tilldelat kontrakt.
17. Varornas eller tjänsternas ursprungsland (ursprung inom eller utom EU, i det senare fallet med angivande av tredje
land).
18. Vilka tilldelningskriterier tillämpades?
19. Tilldelades kontraktet en anbudsgivare som föreslagit alternativ enligt artikel 64.1?
20. Förkastades några anbud enligt artikel 84 på grund av att de var onormalt låga?
21. Datum då den upphandlande enheten avsänt meddelandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/353
292
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XIII
INNEHÅLL I DE INBJUDNINGAR ATT LÄMNA ANBUD, DELTA I DIALOGEN, FÖRHANDLA ELLER
BEKRÄFTA INTRESSE SOM FÖRESKRIVS I ARTIKEL 74
1. Inbjudan att lämna anbud, delta i dialogen eller förhandla enligt artikel 74 ska åtminstone innehålla följande:
a) Sista dag för mottagande av anbud samt uppgift om till vilken adress anbuden ska skickas och på vilket eller vilka
språk de ska avfattas.
Om upphandlingen genomförs genom en konkurrenspräglad dialog eller ett innovationspartnerskap, ska dock dessa
upplysningar inte ingå i inbjudan att förhandla, utan anges i inbjudan att lämna anbud.
b) Vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om vilken dag och på vilken adress som samrådet ska börja och om vilket
eller vilka språk som ska användas.
c) Hänvisning till offentliggjord anbudsinfordran.
d) Uppgift om vilka handlingar som eventuellt ska bifogas.
e) Tilldelningskriterier, om de inte redovisas i meddelandet om att det finns ett kvalificeringssystem vilket används
som anbudsinfordran.
f) Viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller, i förekommande fall, prioritetsordningen för kriterierna,
om dessa upplysningar inte redovisas i meddelandet om upphandling, meddelandet om att det finns ett kvalifice
ringssystem eller specifikationerna.
2. Om anbudsinfordran görs genom ett förhandsmeddelande ska den upphandlande enheten senare inbjuda samtliga
anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om det berörda kontraktet och först
därefter välja anbudsgivare eller förhandlingsparter.
Inbjudan ska innehålla åtminstone följande upplysningar:
a) Typ och mängd/omfattning, även varje option på ytterligare kontrakt och om möjligt en uppskattning av den tid
som står till förfogande för utnyttjande av optionen. När det gäller kontrakt som kan förnyas, typ och mängd/
omfattning samt, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande meddelanden om upphandling av byggentrepre
nader, varor eller tjänster som ska upphandlas.
b) Slag av förfarande: selektivt eller förhandlat.
c) Om tillämpligt, dag då varorna ska levereras eller byggentreprenaden eller tjänsteleveransen ska påbörjas eller
avslutas.
d) Om elektronisk tillgång inte kan erbjudas, inlämningsadress och sista dag för begäran om upphandlingsdokument
samt uppgift om på vilket eller vilka språk begäran ska avfattas.
e) Adress till den upphandlande enheten.
f) Ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från de ekonomiska aktörerna.
g) Typ av kontrakt som inbjudan att lämna anbud syftar till: köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av
dessa.
h) Kriterier för tilldelning av kontrakt samt inbördes viktning eller, i förekommande fall, kriteriernas prioritetsordning,
om dessa upplysningar inte redovisas i förhandsmeddelandet, specifikationerna, inbjudan att lämna anbud eller
inbjudan att förhandla.
SV
L 94/354
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
293
BILAGA XIV
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 36.2
— ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
— ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
— ILO:s konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
— ILO:s konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
— ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
— ILO:s konvention nr 111 om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning
— ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
— ILO:s konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
— Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
— Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall
(Baselkonventionen)
— Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
— Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga ke
mikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen), Rotterdam, 10.9.1998 och
dess tre regionala protokoll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/355
294
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XV
FÖRTECKNING ÖVER DE UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 83.3
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/33/EG
SV
L 94/356
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
295
BILAGA XVI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV ETT KONTRAKT UNDER DESS
LÖPTID
(i enlighet med artikel 89.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. CPV-koder.
4. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-kod
för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
5. Beskrivning av upphandlingen före och efter ändringen: byggentreprenadens art och omfattning, varornas art och
mängd eller värde, tjänsternas art och omfattning.
6. I förekommande fall, prishöjning på grund av ändringen.
7. Beskrivning av de omständigheter som har gjort ändringen nödvändig.
8. Datum för beslut om tilldelning av kontrakt.
9. I förekommande fall: namn, adress med Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till den
nya ekonomiska aktören/aktörerna.
10. Upplysning om huruvida kontraktet är knutet till ett projekt och/eller program som finansieras genom unionsmedel.
11. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och i tillämpliga fall det organ som ansvarar för medling.
Närmare uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer
och e-postadress till den avdelning från vilken informationen kan erhållas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/357
296
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XVII
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 91
CPV-kod Beskrivning
75200000-8; 75231200-6; 75231240-8; 79611000-0; 79622000-0 [Till
handahållande av hemtjänstpersonal]; 79624000-4 [Förmedling av vård
personal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare] från 85000000-9 till
85323000-9; 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8
[Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9
[Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster
utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll
och Hemtjänst]
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade
tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar
och socialförsäkringstjänster], 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1;
från 79995000-5 till 79995200-7; från 80000000-4 Undervisning och
utbildning till 80660000-8; från 92000000-1 till 92700000-8
79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kon
gresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evene
mang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Fes
tivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anord
nande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och ut
ställningar]
Administration inom socialtjänsten, utbild
ningsadministration, hälsovårdsförvaltning
och administration avseende kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäkring ( 1 )
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4,
75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0; 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3 Andra samhälleliga och personliga tjänster,
inklusive fackföreningstjänster, tjänster ut
förda av politiska organisationer, tjänster
tillhandahållna av ungdomsorganisationer
och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7; 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8
Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-
0 Måltidsleveranser] 55510000-8 [Matsalstjänster], 55511000-5 [Matsals
tjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp], 55512000-
2 [Drift av matsal], 55523100-3 [Servering av skolmåltider], 55520000-1
[Catering], 55522000-5 [Catering för transportföretag], 55523000-2 [Ca
tering för övriga företag eller övriga institutioner], 55524000-9 [Skol
bespisning]
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7; 75231100-5;
Juridiska tjänster, i den mån de inte är un
dantagna enligt artikel 21 c
75100000-7 till 75120000-3; 75123000-4; 75125000-8 till 75131000-3 Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
SV
L 94/358
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
297
CPV-kod Beskrivning
75231210-9 till 75231230-5; 75240000-0 till 75252000-7;
794300000-7; 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för all
män säkerhet och räddningstjänster, i den
mån de inte är undantagna enligt artikel
21 h
79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster, Sä
kerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjäns
ter, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av
ID-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1[Grafologi],
79723000-8 [Avfallsanalys]
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och
organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisatio
ner och organ]
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post-
och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för
tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-
1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5
[Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-
7 [Internpost]
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster]
Diverse tjänster
( 1 ) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt intresse eller
som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/359
298
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XVIII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONTRAKT FÖR SOCIALA OCH ANDRA
SÄRSKILDA TJÄNSTER
(i enlighet med artikel 92)
Del A Meddelande om upphandling
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten eller, i förekommande fall, till den avdelning
från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Beskrivning av de tjänster eller kategorier av dessa, och i förekommande fall, de underordnade byggentreprenader eller
varor som ska inköpas, däribland upplysning om omfattning eller värde, CPV-koder.
4. Nuts-kod för den plats där huvuddelen av tjänsterna utförs.
5. I förekommande fall, ange om kontraktet är reserverat för skyddad sysselsättning skyddad anställning eller om dess
fullgörande är reserverat inom ramen för program för skyddad anställning.
6. De huvudvillkor som ekonomiska aktörer ska uppfylla för att kunna delta, eller, i förekommande fall, den elektroniska
adress där ytterligare information kan erhållas.
7. Tidsfrister för att kontakta den upphandlande enheten när det gäller deltagande.
8. Övriga upplysningar.
Del B Förhandsmeddelande
1. Den upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen), adress
inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-
kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
I förekommande fall, uppgift om huruvida det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddad sysselsättning
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
I förekommande fall, uppgift om huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmälningar ska
skickas till.
Del C Meddelande om att det finns ett kvalificeringssystem
1. Den upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (när sådant föreskrivs i den nationella lagstiftningen), adress
inklusive Nuts-kod, e-postadress och webbadress.
2. Kortfattad beskrivning av den berörda upphandlingen inbegripet CPV-koder.
SV
L 94/360
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
299
3. Så långt det redan är känt:
a) Nuts-kod för den plats där huvuddelen av byggentreprenaden utförs, när det gäller byggentreprenader, eller Nuts-
kod för huvudsaklig leveransplats när det gäller varor och tjänster.
b) Tidsfrister för leverans eller tillhandahållande av varor, byggentreprenader och tjänster och kontraktets längd.
c) Villkor för deltagande, inbegripet följande:
I förekommande fall, uppgift om huruvida det rör sig om ett kontrakt som är reserverat för skyddad sysselsättning
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
I förekommande fall, uppgift om huruvida utförandet av tjänsten enligt lag eller annan författning är förbehållet en
bestämd yrkeskategori.
d) Kortfattad beskrivning av de viktigaste grunddragen i det tilldelningsförfarande som ska tillämpas.
4. Uppgift om att intresserade ekonomiska aktörer ska meddela den upphandlande enheten sitt intresse för kontraktet
eller kontrakten och sista datum för mottagande av intresseanmälningar samt den adress som intresseanmälningar ska
skickas till.
5. Den tid kvalificeringssystemet gäller och formaliteter för förnyande av systemet.
Del D Meddelande om tilldelning av kontrakt
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Åtminstone en kort beskrivning av art och omfattning av de tjänster, och i förekommande fall, de underordnade
byggentreprenader eller varor som ska levereras.
4. Hänvisning till offentliggörandet av meddelandet i Europeiska unionens officiella tidning.
5. Antal mottagna anbud.
6. Namn och adress till den eller de ekonomiska aktörer som utsetts.
7. Övriga upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/361
300
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XIX
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM PROJEKTTÄVLINGAR
(i enlighet med artikel 96.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Projektbeskrivning (CPV-koder).
4. Typ av projekttävling: öppen eller selektiv.
5. Vid en öppen projekttävling: slutdatum för mottagande av bidrag.
6. Vid en selektiv projekttävling:
a) Planerat antal deltagare eller största och minsta antal deltagare.
b) I tillämpliga fall, namn på redan utvalda deltagare.
c) Kriterier för att välja ut deltagare.
d) Slutdatum för mottagande av begäran om deltagande.
7. I tillämpliga fall, uppgift om när deltagande är förbehållet en viss yrkeskategori.
8. Kriterier för bedömning av bidragen.
9. I tillämpliga fall, namn på utvalda juryledamöter.
10. Uppgift om huruvida jurybeslut är bindande för myndigheten.
11. I tillämpliga fall, antal och värde av de priser som delas ut.
12. I tillämpliga fall, uppgifter angående ersättning till samtliga deltagare.
13. Uppgift om huruvida prisvinnarna är berättigade att tilldelas eventuella följdkontrakt.
14. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
15. Datum då meddelandet avsänts.
16. Övriga upplysningar.
SV
L 94/362
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
301
BILAGA XX
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM RESULTATEN AV PROJEKTTÄVLINGAR
(i enlighet med artikel 96.1)
1. Namn, identifikationsnummer (om det föreskrivs i nationell lagstiftning), adress med Nuts-kod, telefonnummer,
faxnummer, e-postadress och webbadress till den upphandlande enheten och, om det inte är samma uppgifter, till
den avdelning från vilken ytterligare information kan erhållas.
2. Huvudsaklig verksamhet.
3. Projektbeskrivning (CPV-koder).
4. Totalt antal deltagare.
5. Antal utländska deltagare.
6. Vinnare av tävlingen.
7. I förekommande fall, priset/priserna.
8. Övriga upplysningar.
9. Hänvisning till meddelandet om projekttävling.
10. Namn på och adress till det organ som är behörigt vid överklaganden eller i förekommande fall medling. Närmare
uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn, adress, telefonnummer, faxnummer och e-postadress
till den avdelning från vilken denna information kan erhållas.
11. Datum då meddelandet avsänts.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/363
302
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
BILAGA XXI
JÄMFÖRELSETABELL
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 1 —
Artikel 2, första meningen
Artikel 1.1
Artikel 2, led 1
Artikel 1.2, led a
Artikel 2, led 2
Artikel 1,. 2, led b, första meningen
Artikel 2, led 3
Artikel 1.2, led b, andra meningen
Artikel 2, led 4
Artikel 1.2, led c
Artikel 2, led 5
Artikel 1.2, led d, första stycket
Artikel 2, led 6
Artikel 1.7, första och andra styckena
Artikel 2, led 7
Artikel 1.7, tredje stycket
Artikel 2, led 8
Artikel 1.7, tredje stycket
Artikel 2, led 6
Artikel 34.1
Artikel 2, led 10
Artikel 1.8
Artikel 2, led 11 —
Artikel 2, led 12
Artikel 1.8
Artikel 2, led 13 —
Artikel 2, led 14
Artikel 1.11
Artikel 2, led 15
Artikel 1.12
Artikel 2, led 16 —
Artikel 2, led 17
Artikel 1.10
Artikel 2, led 18 —
Artikel 2, led 19 —
Artikel 2, led 20 —
Artikel 3.1
Artikel 2.1, led a, första stycket
Artikel 3.2 —
Artikel 3.3 —
Artikel 3.4
Artikel 2,. 1, led a, andra stycket
Artikel 4.1
Artikel 2.2
Artikel 4.2
Artikel 2.1, led b
Artikel 4.3, första stycket
Artikel 2.3
Artikel 4.3, andra och tredje styckena —
Artikel 4.4 —
Artikel 5.1 —
Artikel 5.2, första stycket —
SV
L 94/364
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
303
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 5.2, andra stycket
Artikel 1.2, led d, andra och tredje styckena
Artikel 5.3 —
Artikel 5.4, första and andra styckena —
Artikel 5.4, tredje stycket —
Artikel 5.5 —
Artikel 6.1, första and andra styckena —
Artikel 6.1, tredje stycket
Artikel 9.1, andra stycket
Artikel 6.2
Artikel 9.1, första stycket
Artikel 6.3, led a
Artikel 9.2
Artikel 6.3, led b —
Artikel 6.3, led c
Artikel 9.3
Artikel 7
Artikel 3.1 och 3.3, artikel 4.1; artikel 7, led a
Artikel 8
Artikel 3.1 och 3.2
Artikel 9.1
Artikel 3.3
Artikel 9.2
Artikel 3.4
Artikel 10
Artikel 4
Artikel 11
Artikel 5.1
—
Artikel 5.2
Artikel 12
Artikel 7, led b
Artikel 13.1
Artikel 6.1 och 6.2 c in fine
Artikel 13.2, led a
Artikel 6.2, led a
Artikel 13.2, led b
Artikel 6.2, led b
Artikel 13.2, led c, leden i och ii
Artikel 6.2, led c, första and tredje strecksatserna
—
Artikel 6.2, led c, andra, fjärde, femte och sjätte streck
satserna
Artikel 14, led a
Artikel 7, led a
Artikel 14, led b
Artikel 7, led a
—
Artikel 8
—
Bilaga I - X
Artikel 15
Artiklarna 16 och 61
Artikel 16.1
Artikel 17.1; artikel 17.8
Artikel 16.2 —
Artikel 16.6
Artikel 17.2; artikel 17.8
Artikel 16.4 —
Artikel 16.5
Artikel 17.3
Artikel 16.6 —
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/365
304
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 16.7
Artikel 17.4 och 17.5
Artikel 16.8
Artikel 17. 6a, första och andra styckena
Artikel 16.9
Artikel 17.6b, första och andra styckena
Artikel 16.10
Artikel 17.6a, tredje stycket och 17.6b, tredje stycket
Artikel 16.11
Artikel 17.7
Artikel 16.12
Artikel 17.9
Artikel 16.13
Artikel 17.10
Artikel 16.14
Artikel 17.11
Artikel 17
Artikel 69
Artikel 18.1
Artikel 19.1
Artikel 18.2
Artikel 19.2
Artikel 19.1
Artikel 20.1; artikel 62, led 1
Artikel 19.2
Artikel 20.2
Artikel 20
Artikel 22; artikel 62, led 1
Artikel 21, led a
Artikel 24, led a
Artikel 21, led b
Artikel 24, led b
Artikel 21, led c —
Artikel 21, led d
Artikel 24, led c
Artikel 21, led e —
Artikel 21, led f
Artikel 24, led d
Artikel 21, led g —
Artikel 21, led h —
Artikel 21, led i —
Artikel 22
Artikel 25
Artikel 23
Artikel 26
Artikel 24.1
Artikel 22a
Artikel 24.2
Artikel 21; artikel 62, led 1
Artikel 24.3
Artikel 21; artikel 62, led 1
Artikel 25 —
Artikel 26 —
Artikel 27.1
Artikel 22a in fine, artikel 12 i directive 2009/81/EG
Artikel 27.2 —
Artikel 28 —
Artikel 29.1
Artikel 23.1
Artikel 29.2
Artikel 23.1
Artikel 29.3
Artikel 23.2
SV
L 94/366
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
305
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 29.4
Artikel 23.3, leden a - c
Artikel 29.5
Artikel 23.3, andra stycket
Artikel 29.6
Artikel 23.3, tredje stycket
Artikel 30
Artikel 23.4
Artikel 31
Artikel 23.5
Artikel 32
Artikel 24, led e
Artikel 33.1 och 33.2
Artikel 27
Artikel 33.3 —
Artikel 34.1, första och andra meningarna
Artikel 30.1; artikel 62, led 2
Artikel 34.1, tredje meningen —
Artikel 34.1, fjärde meningen
Artikel 30.2, skäl 41
Artikel 34.2, första stycket
Artikel 30.2
Artikel 34.2, andra stycket —
Artikel 34.3
Artikel 30.3
Artikel 35.1
Artikel 30.4, första stycket; 30.5, första och andra styckena
Artikel 35.2
Artikel 30,. 5, första och andra stycket
Artikel 35.3
Artikel 30,. 4, andra stycket; 30.5, fjärde stycket; Artikel 62,
led 2
—
Artikel 30.4, tredje stycket
Artikel 35.4 —
Artikel 35.5
Artikel 30.6, andra stycket
Artikel 35.6
Artikel 30.6, tredje och fjärde styckena
Artikel 36.1
Artikel 10
Artikel 36.2 —
Artikel 37
Artikel 11
Artikel 38.1
Artikel 28, första stycket
Artikel 38.2
Artikel 28, andra stycket
Artikel 39
Artikel 13
Artikel 40.1
Artikel 48.1, 48.2 och 48.4; Artikel 64.1
Artikel 40.2 —
Artikel 40.3
Artikel 48.3; Artikel 64.2
Artikel 40.4 —
Artikel 40.5 —
Artikel 40.6
Artikel 48.5 och 48.6; artikel 64.3
Artikel 40.7, första stycket
Artikel 70.2, led f och andra stycket
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/367
306
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 40.7, andra och tredje styckena
Artikel 41.1
Artikel 1.13
Artikel 41.2
Artikel 70.2, leden c och d; artikel 70.2, andra stycket
Artikel 42 —
Artikel 43
Artikel 12
Artikel 44.1
Artikel 40.1 och 40.2
Artikel 44.1a
Artikel 40.2
Artikel 44.1b —
Artikel 44.2
Artikel 42.1 och 42.3, led b
Artikel 44.3
Början av artikel 40.3
Artikel 45.1, första stycket
Artikel 1.9, led a
Artikel 45.1, andra och tredje styckena
Artikel 45.2
Artikel 45.2
Artikel 45.4
Artikel 45.3 —
Artikel 45.4 —
Artikel 46
Artikel 1.9, led b; artikel 45.3
Artikel 47
Artikel 1.9, led c; artikel 45.3
Artikel 48 —
Artikel 49 —
Artikel 50, led a
Artikel 40.3, led a
Artikel 50, led b
Artikel 40.3, led b
Artikel 50, led c
Artikel 40.3, led c
Artikel 50, led d
Artikel 40.3, led d
Artikel 50, led e
Artikel 40.3, led e
Artikel 50, led f
Artikel 40.3, led g
Artikel 50, led g
Artikel 40.3, led h
Artikel 50, led h
Artikel 40.3, led j
Artikel 50, led i
Artikel 40.3, led k
Artikel 50, led j
Artikel 40.3, led l
Artikel 51.1, första och andra styckena
Artikel 14.1; artikel 1.4
Artikel 51.1, tredje stycket —
Artikel 51.2, första and andra styckena —
Artikel 51.2, tredje stycket
Artikel 14.4
Artikel 52.1
Artikel 1.5; artikel 15.1
SV
L 94/368
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
307
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 52.2
Artikel 15.2
Artikel 52.3
Artikel 15.2, sista meningen
Artikel 52.4
Artikel 15.3
Artikel 52.5
Artikel 15.4
Artikel 52.6
Artikel 15.6
Artikel 52.7 —
Artikel 52.8 —
Artikel 52.9
Artikel 15.7, tredje stycket
Artikel 53.1, första stycket
Artikel 1.6; artikel 56.1
Artikel 53.1, andra och tredje styckena
Artikel 1.6
Artikel 53.2
Artikel 56.2
Artikel 53.3
Artikel 56.2, tredje stycket
Artikel 53.4
Artikel 56.3
Artikel 53.5
Artikel 56.4
Artikel 53.6
Artikel 56.5
Artikel 53.7
Artikel 56.6
Artikel 53.8
Artikel 56.7
Artikel 53.9
Artikel 56.8
Artikel 54 —
Artikel 55.1
Artikel 29.1
Artikel 55.3
Artikel 29.2
Artikel 55.4 —
Artikel 55.5
Artikel 29.2
Artikel 56 —
Artikel 57 —
Artikel 58
Skäl 15
Artikel 59 —
Artikel 60.1
Artikel 34.1
Artikel 60.2
Artikel 34.2
Artikel 60.3
Artikel 34.3
Artikel 60.4
Artikel 34.8
Artikel 60.5
Artikel 34.4
Artikel 60.6
Artikel 34.5
Artikel 60.1
Artikel 34.6
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/369
308
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 60.2
Artikel 34.6
Artikel 62.1
Artikel 34.4, andra stycket; 35.5, andra och tredje styckena;
34.6, andra stycket; 34.7
Artikel 62.2
Artikel 34.4, första stycket; 34.5, första stycket, 34.6, första
stycket
Artikel 62.3 —
Artikel 63
Artikel 35
Artikel 64.1
Artikel 36.1
Artikel 64.2
Artikel 36.2
Artikel 65 —
Artikel 66.1
Artikel 45.1
Artikel 66.2
Artikel 45.9
—
Artikel 45.10
Artikel 66.3
Artikel 45.9
Artikel 67.1
Artikel 41.1 och 41.2
Artikel 67.2
Artikel 42.3; artikel 44.1
Artikel 68
Artikel 41.3
Artikel 69
Artikel 42.1, led c; artikel 44.1
Artikel 70.1
Artikel 43.1, första stycket; artikel 44.1
Artikel 70.2
Artikel 43.1, andra och tredje styckena
Artikel 70.3
Artikel 43.2 och 43.3
Artikel 70.4
Artikel 43.5
Artikel 71.1
Artikel 44.1;
artikel 70.1, led b
Artikel 71.2, första meningen
Artikel 44.2, 44.3
Artikel 71.2, andra och tredje meningarna
Artikel 44.4, andra stycket
Artikel 71.3
Artikel 44.4, första stycket
Artikel 71.4 —
Artikel 71.5, första stycket
Artikel 44.6
Artikel 71.5, andra stycket
Artikel 44.7
Artikel 71.6
Artikel 44.8
Artikel 72.1
Artikel 44.5, första stycket
Artikel 72.2 and 72.3
Artikel 44.5, andra och tredje styckena
Artikel 73.1
Artikel 45.6
Artikel 73.2
Artikel 46.2
SV
L 94/370
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
309
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 74.1
Artikel 47.1, första meningen och 47.5, första stycket
Artikel 74.2
Artikel 47.1, andra meningen och
47.5, andra stycket
Artikel 75.1
Artikel 49.1
Artikel 75.2
Artikel 49.2, första och andra styckena
Artikel 75.3
Artikel 49.2, tredje stycket
Artikel 75.4, 75.5 och 75.6
Artikel 49.3, 49.4 och 49.5
Artikel 76.1
Artikel 51.1
Artikel 76.2
Artikel 51.2
Artikel 76.3
Artikel 52.1
Artikel 76.4 —
Artikel 76.5
Artikel 51.3
Artikel 76.6 —
Artikel 76.7 —
Artikel 76.8 —
Artikel 77.1
Artikel 53.1
Artikel 77.2
Artikel 53.2
Artikel 77.3
Artikel 53.6
Artikel 77.4
Artikel 53.7
Artikel 77.5
Artikel 53.9
Artikel 77.6 —
Artikel 78.1
Artikel 54.1 och 54.2
Artikel 78.2
Artikel 54.3
Artikel 79.1
Artikel 53.4 och 53.5
Artikel 79.2
Artikel 54.5 och 54.6
Artikel 79.3 —
Artikel 80.1
Artikel 53.3; artikel 54.4
Artikel 80.2 —
Artikel 80.3
Artikel 53.3; artikel 54.4
Artikel 81.1
Artikel 52.2
Artikel 81.2
Artikel 52.3
Artikel 81.3 —
Artikel 82.1
Artikel 55.1
Artikel 76.2
Artikel 55.1
Artikel 82.3 —
Artikel 82.4
Skäl 1; skäl 55, tredje stycket
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/371
310
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 82.5
Artikel 55.2
Artikel 83 —
Artikel 84.1
Artikel 57.1, första stycket
Artikel 84.2, led a
Artikel 57.1, andra stycket, led a
Artikel 84.2, led b
Artikel 57.1, andra stycket, led b
Artikel 84.2, led c
Artikel 57.1, andra stycket, led c
Artikel 84.2, led d
Artikel 57.1, andra stycket, led d
Artikel 84.2, led da —
Artikel 84.2, led e
Artikel 57.1, andra stycket, led e
Artikel 84.3, första stycket
Artikel 57.2
Artikel 84.3, andra stycket —
Artikel 84.5
Artikel 57.3
Artikel 84.6 —
Artikel 85.1, 85.2, 85.3, 85.4 och artikel 86
Artikel 58.1 - 58.4; artikel 59
Artikel 85.5
Artikel 58.5
Artikel 87
Artikel 38
Artikel 88.1 —
Artikel 88.2
Artikel 37, första meningen
Artikel 88.3 —
Artikel 88.4
Artikel 37, andra meningen
Artikel 88.5 - 88.8 —
Artikel 89 —
Artikel 90 —
Artikel 91 —
Artikel 92 —
Artikel 93 —
Artikel 94 —
Artikel 95
Artikel 61
Artikel 96.1
Artikel 63.1, första stycket
Artikel 96.2, första stycket
Artikel 63.1, första stycket
Artikel 96.2, andra and tredje styckena
Artikel 63.1, andra stycket, första och andra meningarna
Artikel 96.3
Artikel 63.2
Artikel 97.1
Artikel 65.1
Artikel 97.2
Artikel 60.2
Artikel 97.3 och 97.4
Artikel 65.2 och 65.3
Artikel 98
Artikel 66
SV
L 94/372
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
311
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Artikel 99.1
Artikel 72, första stycket
Artikel 99.2 - 99.6 —
Artikel 100
Artikel 50
Artikel 101 —
Artikel 102 —
Artikel 103
Artikel 68.3 och 68.4
Artikel 104
Artikel 68.5
Artikel 105.1 och 105.2
Artikel 68.1 och 68.2
Artikel 105.3 —
Artikel 106.1
Artikel 71.1, första stycket
Artikel 106.2 —
Artikel 106.3
Artikel 71.1, tredje stycket
Artikel 107
Artikel 73
Artikel 108 —
Artikel 109
Artikel 74
Artikel 110
Artikel 75
—
Bilagorna I till X
Bilaga I (förutom första meningen)
Bilaga XII (utom fotnot 1)
första meningen i Bilaga I
Footnote 1 till Bilaga XII
Bilaga II —
Bilaga III, punkterna A, B, C, E, F, G, H, I och J
Bilaga XI
Bilaga III, punkt D —
Bilaga IV, punkt 1, första till tredje styckena
Artikel 30.6, första stycket
Bilaga IV, punkt 1, fjärde stycket —
Bilaga IV, punkt 2
Artikel 30.6, första stycket, andra meningen
Bilaga V, a–f
Bilaga XXIV, b–h
Bilaga V, g —
Bilaga VI
Bilaga XV
Bilaga VII
Artikel 56.3, andra stycket, leden a– f
Bilaga VIII, förutom punkt 4
Bilaga XXI, förutom punkt 4
Bilaga VIII, punkt 4
Bilaga XXI, punkt 4
Bilaga IX
Bilaga XX
Bilaga X
Bilaga XIV
Bilaga XI
Bilaga XIII
Bilaga XII
Bilaga XVI
Bilaga XIII, punkt 1
Artikel 47.4
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/373
312
Prop. 2015/16:195
Bilaga 2
Detta direktiv
Direktiv 2004/17/EG
Bilaga XIII, punkt 2
Artikel 47.5
Bilaga XIV
Bilaga XXIII
Bilaga XV —
Bilaga XVI
Bilaga XVI
Bilaga XVII
Bilaga XVII
Bilaga XVIII —
Bilaga XIX
Bilaga XVIII
Bilaga XX
Bilaga XIX
Bilaga XXI
Bilaga XXVI
—
Bilaga XXII
—
Bilaga XXV
SV
L 94/374
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
313
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2014/23/EU
av den 26 februari 2014
om tilldelning av koncessioner
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artiklarna 53.1, 62 och 114,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio
nella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande ( 1 ),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (
2
),
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och
av följande skäl:
(1)
Avsaknaden av tydliga regler på unionsnivå för tilldelning
av koncessioner ger upphov till rättsosäkerhet, skapar
hinder för ett fritt tillhandahållande av tjänster och orsa
kar snedvridningar i den inre marknadens funktion. Detta
leder till att de ekonomiska aktörerna, särskilt små och
medelstora företag, fråntas sina rättigheter på den inre
marknaden och förlorar viktiga affärsmöjligheter, medan
myndigheterna kanske inte hittar det bästa sättet att an
vända offentliga medel så att unionens invånare kan dra
nytta av kvalitetstjänster till bästa pris. En lämplig, balan
serad och flexibel rättslig ram för tilldelning av konces
sioner skulle garantera ett effektivt och icke-diskrimine
rande marknadstillträde för alla ekonomiska aktörer i
unionen samt rättssäkerhet, vilket skulle gynna offentliga
investeringar i infrastruktur och strategiska tjänster för
invånarna. En sådan rättslig ram skulle även medföra
större rättssäkerhet för ekonomiska aktörer och skulle
kunna utgöra en grund och ett instrument för att i högre
grad öppna de internationella marknaderna för offentlig
upphandling och för att stärka världshandeln. Särskild
vikt bör fästas vid att förbättra möjligheterna för små
och medelstora företag att få tillträde till marknaden
för koncessioner i hela unionen.
(2)
Bestämmelserna i regelverket för tilldelning av koncessio
ner bör vara entydiga och enkla. De bör vederbörligen
återspegla koncessionernas särart i jämförelse med offent
liga kontrakt och bör inte skapa överdriven byråkrati.
(3)
Offentlig upphandling ges en framträdande roll i Europa
2020-strategin, som framgår av kommissionens medde
lande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En
strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kal
lad Europa 2020-strategin), som ett av de marknadsbase
rade instrument som ska användas för att uppnå smart
och hållbar tillväxt för alla, samtidigt som den garanterar
att offentliga medel utnyttjas så effektivt som möjligt. I
detta sammanhang utgör koncessionskontrakt viktiga
verktyg för den långsiktiga strukturella utvecklingen av
infrastruktur och strategiska tjänster, som bidrar till kon
kurrensutvecklingen på den inre marknaden, gör det
möjligt att dra nytta av kompetens inom den privata
sektorn och medverkar till effektivitet och innovation.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/1
( 1 ) EUT C 191, 29.6.2012, s. 84.
( 2 ) EUT C 391, 18.12.2012, s. 49.
( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 15 januari 2014 (ännu ej
offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 11 februari 2014.
314
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(4)
Tilldelningen av offentliga byggkoncessioner omfattas för
närvarande av de grundläggande reglerna i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2004/18/EG ( 1 ) medan till
delningen av tjänstekoncessioner av gränsöverskridande
intresse omfattas av fördraget om Europeiska unionens
funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget), särskilt princi
perna om fri rörlighet för varor, etableringsfrihet och
frihet att tillhandahålla tjänster samt de principer som
härrör från dessa, såsom likabehandling, icke-diskrimine
ring, ömsesidigt erkännande, proportionalitet och öppen
het. Det finns en risk för rättslig osäkerhet till följd av att
de nationella lagstiftarna tolkar principerna i fördraget på
olika sätt, vilket i sin tur leder till stora skillnader mellan
medlemsstaternas lagstiftningar. Denna risk har bekräftats
genom Europeiska unionens domstols omfattande rätts
praxis, som dock endast delvis behandlar vissa aspekter
av tilldelning av koncessionskontrakt.
Det är nödvändigt med en enhetlig tillämpning i alla
medlemsstater av EUF-fördragets principer och en elimi
nering av skillnader i tolkningen av principerna på
unionsnivå, för att undanröja kvarstående snedvridningar
av den inre marknaden. Detta skulle också främja effek
tiviteten i de offentliga utgifterna, göra det lättare för små
och medelstora företag att delta på jämlika och rättvisa
villkor vid tilldelning av koncessionskontrakt, såväl på
lokal nivå som på unionsnivå, och stödja uppnåendet
av hållbara politiska mål.
(5)
I detta direktiv erkänns och bekräftas medlemsstaternas
och myndigheternas rätt att besluta om hur byggentre
prenader bör utföras och tjänster tillhandahållas på lämp
ligaste sätt. Detta direktiv bör framför allt inte på något
sätt påverka medlemsstaternas och myndigheternas frihet
att utföra byggentreprenader eller tillhandahålla tjänster
direkt till allmänheten eller lägga ut detta på entreprenad
till tredje parter. Medlemsstaterna eller myndigheterna
bör också vara fria att definiera och specificera egenska
perna hos de tjänster som ska tillhandahållas, inbegripet
eventuella villkor för kvalitet och pris på tjänsterna, i
enlighet med unionsrätten, för fullgörandet av de poli
tiska målen.
(6)
Det bör erinras om att medlemsstaterna är fria att, i
enlighet med EUF-fördragets principer om likabehand
ling, icke-diskriminering, öppenhet och fri rörlighet för
personer, besluta hur de vill organisera tillhandahållandet
av tjänster, antingen som tjänster av allmänt ekonomiskt
intresse eller som icke-ekonomiska tjänster av allmänt
intresse, eller som en blandning av dessa. Det bör också
erinras om att detta direktiv inte påverkar nationella,
regionala och lokala myndigheters frihet att, i enlighet
med unionsrätten, definiera tjänster av allmänt ekono
miskt intresse, deras omfattning och egenskaperna hos
de tjänster som ska tillhandahållas, inbegripet eventuella
villkor avseende kvaliteten på tjänsten, i syfte att fullfölja
sina politiska mål. Det bör inte heller påverka nationella,
regionala och lokala myndigheters befogenhet att tillhan
dahålla, beställa och finansiera tjänster av allmänt ekono
miskt intresse i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget
och protokoll nr 26, som fogats till EUF-fördraget och
fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-för
draget). Detta direktiv gäller dessutom inte finansieringen
av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller medlems
staternas stödsystem, t.ex. på det sociala området, i en
lighet med unionens konkurrensregler. Det är lämpligt att
klargöra att icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse
inte bör omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.
(7)
Det bör också erinras om att detta direktiv inte bör
påverka medlemsstaternas lagstiftning på området för
social trygghet. Det bör inte heller medföra liberalisering
av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som är för
behållna offentliga eller privata enheter, eller privatisering
av offentliga enheter som tillhandahåller tjänster.
(8)
För koncessioner med eller över ett visst värde är det
dock lämpligt att föreskriva en lägsta grad av samordning
av nationella förfaranden vid tilldelning av sådana kon
trakt i enlighet med EUF-fördragets principer, för att ga
rantera att koncessioner öppnas för konkurrens och
skapa rättssäkerhet. Dessa samordningsbestämmelser
bör inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå
ovan nämnda mål och för att trygga ett visst mått av
flexibilitet. Medlemsstaterna bör få komplettera och vida
reutveckla dessa bestämmelser om de anser det lämpligt,
särskilt för att se till att ovan nämnda principer följs på
ett bättre sätt.
(9)
Det bör klargöras att grupper av ekonomiska aktörer,
även när de har gått samman i form av en tillfällig
sammanslutning, får delta i tilldelningsförfaranden utan
att det krävs att de antar en viss juridisk form. Om det är
nödvändigt får det krävas, till exempel när solidariskt
ansvar förutsätts, att dessa grupper antar en viss juridisk
form när de har blivit tilldelade koncessionen. Det bör
också klargöras att upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter bör ha rätt att uttryckligen ange hur
grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla de krav på
ekonomisk och finansiell ställning eller de kriterier för
teknisk kunskap och yrkeskunskap som gäller för ekono
miska aktörer som deltar på egen hand. När koncessions
kontrakt genomförs av grupper av ekonomiska aktörer
kan det bli nödvändigt att fastställa villkor som inte gäller
för enskilda deltagare. Sådana villkor, som bör motiveras
av objektiva skäl och vara proportionella, kan exempelvis
inbegripa krav på att grupperna i samband med konces
sionstilldelningsförfarandet utser en gemensam företrä
dare eller en huvudpartner eller lämnar information om
gruppens sammansättning.
SV
L 94/2
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av
byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004,
s. 114).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
315
(10)
Vissa samordningsbestämmelser bör även införas för till
delning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner på
områdena energi, transport och posttjänster, med tanke
på att de nationella myndigheterna kan påverka verksam
heten hos de enheter som verkar på dessa områden och
med hänsyn till att de marknader där de verkar är för
hållandevis slutna, på grund av att medlemsstaterna har
beviljat särskilda rättigheter eller ensamrätter att försörja,
tillhandahålla eller driva de nät som används för tjäns
terna i fråga.
(11)
Koncessioner är avtal med ekonomiska villkor genom
vilka en eller flera upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter anförtror utförande av byggentrepre
nader eller tillhandahållande och förvaltning av tjänster
till en eller flera ekonomiska aktörer. Sådana avtal syftar
till att anskaffa byggentreprenader eller tjänster genom
koncessioner där ersättningen för arbetet utgörs av rätten
att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna eller av dels
en sådan rätt, dels betalning. Sådana avtal kan men måste
inte innebära en överföring av ägarskapet till upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter, men upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter får
alltid utnyttja fördelarna av byggnadsverken eller tjäns
terna i fråga.
(12)
Med avseende på tillämpningen av detta direktiv bör det
klargöras att enbart finansiering av en verksamhet, sär
skilt genom bidrag, som ofta är knuten till skyldigheten
att återbetala de mottagna beloppen om de inte används
för de avsedda ändamålen, inte omfattas av detta direktiv.
(13)
Dessutom bör arrangemang där samtliga aktörer som
uppfyller vissa villkor har rätt att utföra en bestämd upp
gift utan selektivitet, exempelvis vid valfrihet för kunden
och system med servicecheckar, inte anses utgöra kon
cessioner, även de som grundas på rättsliga överenskom
melser mellan myndigheten och de ekonomiska aktörer
na. Sådana system brukar grundas på ett beslut av en
myndighet som definierar de öppna och icke-diskrimine
rande villkoren för de ekonomiska aktörernas kontinuer
liga tillträde till tillhandahållandet av särskilda tjänster,
exempelvis sociala tjänster, så att kunderna får möjlighet
att välja mellan sådana aktörer.
(14)
Vissa av medlemsstaternas dokument, såsom tillstånd el
ler licenser där medlemsstaten eller en myndighet i denna
fastställer villkoren för utförandet av en ekonomisk verk
samhet, inbegripet ett villkor för att utföra en viss verk
samhet som normalt beviljas på begäran av den ekono
miska aktören och inte på den upphandlande myndighe
tens eller upphandlande enhetens initiativ, och där den
ekonomiska aktören är fri att dra tillbaka utförandet av
byggentreprenader eller tillhandahållandet av tjänster, bör
emellertid inte anses utgöra koncessioner. När det gäller
sådana medlemsstatsdokument är de särskilda bestäm
melserna i Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/123/EG (
1
) tillämpliga. Till skillnad från dessa
medlemsstatsdokument föreskriver koncessionskontrakt
ömsesidigt bindande skyldigheter, där utförandet av dessa
byggentreprenader eller tillhandahållandet av tjänster om
fattas av särskilda krav som fastställs av den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten och som
kan åberopas inför domstol.
(15)
Vissa avtal som avser en ekonomisk aktörs offentligrätts
liga eller privaträttsliga rätt att utnyttja vissa statliga do
mäner eller resurser, såsom mark eller annan offentlig
egendom, framför allt inom sektorerna för sjöfart, in
landshamnar och flygplatser, där staten eller en upphand
lande myndighet eller upphandlande enhet endast fast
ställer allmänna villkor för användningen utan att an
skaffa särskilda byggentreprenader eller tjänster, bör inte
betraktas som koncessioner i den mening som avses i
detta direktiv. Detta är normalt fallet med statliga domä
ner eller markarrendekontrakt som i allmänhet innehåller
bestämmelser rörande arrendatorns tillträde, nyttjandet av
egendomen, markägarens och arrendatorns skyldigheter
vad gäller underhåll av egendomen, kontraktets löptid
och frånträdet till markägaren, hyra och de oförutsedda
kostnader som arrendatorn ska betala.
(16)
Avtal som ger ledningsrätt som omfattar nyttjande av
offentlig fast egendom för tillhandahållande eller drift
av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmän
heten bör inte heller betraktas som koncessioner i den
mening som avses i detta direktiv, förutsatt att dessa avtal
varken innehåller krav på försörjningsskyldighet eller in
begriper en upphandlande myndighets eller upphand
lande enhets anskaffning av tjänster för egen del eller
till slutanvändare.
(17)
Kontrakt som inte inbegriper betalningar till entreprenö
ren och där entreprenören erhåller ersättning på grundval
av reglerade tariffer som beräknas så att de täcker alla
kostnader och investeringar för tillhandahållandet av
tjänsten som belastar entreprenören, bör inte omfattas
av detta direktiv.
(18)
Svårigheter i tolkningen av begreppen koncession och
offentligt kontrakt har skapat ständig rättsosäkerhet
bland intressenterna, och har gett upphov till flera domar
från Europeiska unionens domstol. Därför bör definitio
nen av koncession förtydligas, särskilt genom att hänvisa
till begreppet verksamhetsrisk. Det viktigaste känneteck
net för en koncession, rätten att utnyttja ett byggnads
verk eller en tjänst, innebär alltid en överföring till kon
cessionshavaren av en verksamhetsrisk av ekonomisk art
som innebär att denne kanske inte kommer att få tillbaka
de investeringar som gjorts och de kostnader som upp
stått under utnyttjandet av ett byggnadsverk eller tillhan
dahållandet av tjänster under normala verksamhetsförhål
landen även om en del av risken ligger kvar hos den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/3
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 de
cember 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376,
27.12.2006, s. 36).
316
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Tillämpningen av särskilda regler för tilldelning av kon
cessioner skulle inte vara berättigad om den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten kompen
serade den ekonomiska aktörens eventuella förluster ge
nom att garantera en minimiintäkt som motsvarar eller
är högre än de gjorda investeringarna och de kostnader
som denne måste ta på sig i samband med kontraktets
utförande. Samtidigt bör det klargöras att vissa kon
traktsarrangemang som betalas uteslutande av en upp
handlande myndighet eller upphandlande enhet bör anses
utgöra en koncession om ersättningen för de investe
ringar som entreprenören har gjort och de kostnader
som denne har haft för att utföra en byggentreprenad
eller tillhandahålla en tjänst beror på den faktiska efter
frågan på eller utbudet av en tjänst eller en egendom.
(19)
Om det finns sektorsspecifika regler som eliminerar ris
ken genom att ge koncessionshavaren en garanti för att
de investeringar som görs och de kostnader som uppstår
under fullgörandet av ett kontrakt ska jämna ut varandra,
bör kontraktet inte anses utgöra en koncession i den
mening som avses i detta direktiv. Att risken redan
från början är begränsad bör inte hindra att ett avtal
anses utgöra en koncession. Detta kan även vara fallet i
exempelvis sektorer med reglerade tariffer eller där verk
samhetsrisken begränsas genom avtalsarrangemang som
föreskriver partiell ersättning, inbegripet ersättning i hän
delse av tidig uppsägning av koncessionen av skäl som
kan tillskrivas den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten eller på grund av force majeure.
(20)
En verksamhetsrisk bör bero på orsaker som ligger utan
för parternas kontroll. Sådana risker som är kopplade till
dålig förvaltning, avtalsbrott av den ekonomiska aktören
eller till fall av force majeure är inte avgörande för klas
sificeringen som en koncession, eftersom dessa risker är
inneboende i varje kontrakt, oavsett om det rör sig om
ett offentligt upphandlingskontrakt eller en koncession.
En verksamhetsrisk bör förstås som en risk att utsättas
för marknadens nycker, något som kan innefatta an
tingen en efterfrågerisk eller en utbudsrisk, eller bådadera.
Efterfrågerisk är den risk som hör samman med den
faktiska efterfrågan på de byggentreprenader eller tjänster
som kontraktet omfattar. Utbudsrisk ska förstås som ris
ken vid tillhandahållandet av de byggentreprenader eller
tjänster som är föremål för kontraktet, framför allt risken
för att tjänsteutbudet inte överensstämmer med efterfrå
gan. Vid bedömning av verksamhetsrisken bör
nettonuvärdet av koncessionshavarens samtliga investe
ringar, kostnader och intäkter beaktas på ett konsekvent
och enhetligt sätt.
(21)
Begreppet offentligrättsliga organ har behandlats upprepade
gånger i rättspraxis från Europeiska unionens domstol.
Ett antal förtydliganden har gjorts som är centrala för
att förstå detta begrepp fullt ut. Det bör därför klargöras
att ett organ som verkar på normala marknadsmässiga
villkor, har ett vinstsyfte och bär de förluster som upp
står i samband med utövandet av sin verksamhet inte bör
anses vara ett offentligrättsligt organ, eftersom de behov i
det allmännas intresse som det har inrättats för att till
godose eller har fått i uppdrag att tillgodose kan anses ha
industriell eller kommersiell karaktär. På liknande sätt har
också villkoret avseende ursprunget för finansieringen av
organet i fråga prövats av domstolen, som har klargjort
att det med en finansiering ”till största delen” avses ”till
mer än hälften”, och att denna finansiering kan omfatta
sådana betalningar från användare som åläggs, beräknas
och uppbärs i enlighet med offentligrättsliga bestämmel
ser.
(22)
Begreppen ensamrätter och särskilda rättigheter bör definie
ras, eftersom dessa begrepp har en avgörande betydelse
för detta direktivs tillämpningsområde och begreppet
upphandlande enheter. Det bör förtydligas att enheter
som varken är upphandlande enheter i enlighet med ar
tikel 7.1 a eller offentliga företag omfattas av detta direk
tivs bestämmelser endast om de utövar en av de verk
samheter som täcks på grundval av sådana rättigheter. De
kommer dock inte att betraktas som upphandlande en
heter om sådana rättigheter har beviljats på grundval av
ett förfarande med objektiva kriterier, i synnerhet i enlig
het med unionslagstiftningen, och som har offentliggjorts
på lämpligt sätt. Denna lagstiftning bör inbegripa Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG ( 1 ),
2009/72/EG (
2
), 97/67/EG (
3
) och 94/22/EG (
4
) samt Eu
ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
1370/2007 ( 5 ). Det bör också klargöras att denna för
teckning över lagstiftning inte är uttömmande och att
SV
L 94/4
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas
och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211,
14.8.2009, s. 94).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli
2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och
om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009,
s. 55).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 decem
ber 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens
inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på
tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj
1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för
prospektering efter samt undersökning och utvinning av kolväten
(EGT L 164, 30.6.1994, s. 3).
( 5 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av
den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och
om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG)
nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
317
rättigheter i någon form som har beviljats genom andra
förfaranden grundade på objektiva kriterier och för vilka
tillräcklig offentlighet har säkerställts inte är relevanta för
att fastställa vilka upphandlande enheter som omfattas av
det här direktivet.
(23)
Detta direktiv bör gälla endast för koncessionskontrakt
vars värde är lika med eller överstiger ett visst tröskel
värde, som bör återspegla det uppenbara gränsöverskri
dande intresset av koncessioner till ekonomiska aktörer i
andra medlemsstater än den där den upphandlande myn
digheten eller den upphandlande enheten är belägen. Me
toden för beräkningen av det uppskattade värdet av en
koncession behöver därför definieras och bör vara iden
tisk för byggkoncessioner och tjänstekoncessioner, efter
som bådadera ofta innehåller inslag av både byggentre
prenader och tjänster. Beräkningen bör avse den sam
manlagda omsättningen för koncessionshavaren som er
sättning för de byggentreprenader och tjänster som kon
cessionen avser, enligt uppskattning av den upphand
lande myndigheten eller den upphandlande enheten, ex
klusive mervärdesskatt, under kontraktets varaktighet.
(24)
För att ett verkligt öppnande av marknaden och en rätt
vis och balanserad tillämpning av reglerna om tilldelning
av koncessioner på områdena energi, transporter och
posttjänster ska säkerställas, är det nödvändigt att de
enheter som ska omfattas av direktivet definieras på ett
annat sätt än genom hänvisning till deras rättsliga ställ
ning. Det bör därför säkerställas att upphandlande enhe
ter från den offentliga respektive den privata sektorn
behandlas lika. I överensstämmelse med artikel 345 i
EUF-fördraget är det också nödvändigt att se till att med
lemsstaternas egendomsordning inte påverkas på något
sätt. Därför bör särskilda och enhetliga regler gälla för
koncessioner som tilldelas av enheter som utövar någon
av de ovannämnda verksamheterna i syfte att bedriva
sådan verksamhet, oavsett om de är statliga, regionala
eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ, offent
liga företag eller andra enheter som omfattas av särskilda
rättigheter eller ensamrätter. Enheter som enligt nationell
rätt ansvarar för att tillhandahålla tjänster med anknyt
ning till någon av de verksamheter som avses i bilaga II
bör förutsättas bedriva sådan verksamhet.
(25)
Det bör klargöras att relevant verksamhet på flygplatser
också omfattar tjänster till passagerare som bidrar till att
flygplatsanläggningen fungerar smidigt och vilka förvän
tas av en välfungerande modern flygplats, t.ex. detaljhan
del, restaurangtjänster och bilparkering.
(26)
Vissa enheter är verksamma inom produktion, överföring
eller distribution av både värme och kyla. Det kan råda
viss osäkerhet om vilka regler som är tillämpliga på verk
samheter som avser uppvärmning och kylning. Det bör
därför klargöras att överföring och/eller distribution av
värme är en verksamhet som omfattas av bilaga II och
att enheter som är verksamma inom uppvärmningssek
torn således omfattas av de regler i detta direktiv som är
tillämpliga på upphandlande enheter i den mån de be
traktas som sådana. Å andra sidan omfattas enheter som
är verksamma inom kylning av de regler i detta direktiv
som är tillämpliga på upphandlande myndigheter i den
mån de betraktas som sådana. Slutligen bör det klargöras
att koncessioner som tilldelas för bedrivande av både
uppvärmning och kylning bör behandlas enligt bestäm
melserna om kontrakt för bedrivande av flera verksam
heter för att fastställa vilka upphandlingsregler som even
tuellt ska styra tilldelningen.
(27)
Innan någon ändring görs av detta direktivs tillämpnings
område avseende sektorn för kylning bör sektorns situa
tion utredas för att få fram tillräcklig information, särskilt
vad gäller konkurrenssituationen, omfattningen av gräns
överskridande upphandling och berörda parters synpunk
ter. Mot bakgrund av att tillämpningen av detta direktiv
på sektorn kan få omfattande konsekvenser i form av
öppnande av marknader bör denna utredning göras vid
utvärderingen av konsekvenserna av detta direktiv.
(28)
Det bör klargöras att leverans vid tillämpning av punk
terna 1 och 2 i bilaga II omfattar generering/produktion,
grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av
gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 6 i
den bilagan.
(29)
För blandade kontrakt bör de tillämpliga reglerna be
stämmas med beaktande av kontraktets huvudändamål,
när de olika delarna av kontraktet objektivt sett inte kan
särskiljas. Det bör därför klargöras hur de upphandlande
myndigheterna och de upphandlande enheterna ska av
göra om de olika delarna kan särskiljas eller inte. Ett
sådant klargörande bör bygga på relevant rättpraxis
från Europeiska unionens domstol. Detta bör avgöras
från fall till fall, och den upphandlande myndighetens
eller upphandlande enhetens uttryckliga eller presume
rade avsikt att betrakta de olika delarna av ett blandat
kontrakt som oskiljaktiga bör inte utgöra en tillräcklig
omständighet, utan en sådan bedömning bör grunda
sig på sakliga bevis som kan slå fast att det var motiverat
och nödvändigt att ingå ett enda kontrakt. Ett sådant
motiverat behov av att ingå ett enda kontrakt kan ex
empelvis föreligga när det gäller uppförandet av en enda
byggnad, där en del direkt kommer att användas av den
upphandlande myndigheten i fråga och en annan del
kommer att drivas på grundval av en koncession, ex
empelvis för att tillhandahålla parkeringsplatser till all
mänheten. Det bör klargöras att behovet av att ingå ett
enda kontrakt kan uppstå såväl av tekniska som ekono
miska skäl.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/5
318
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(30)
För blandade kontrakt, som kan delas upp, står det de
upphandlande myndigheterna och de upphandlande en
heterna alltid fritt att tilldela separata kontrakt för de
olika delarna av det blandade kontraktet, varvid det bör
avgöras vilka bestämmelser som är tillämpliga på varje
separat del uteslutande med beaktande av det specifika
kontraktets beskaffenhet. Å andra sidan bör det anges,
om de upphandlande myndigheterna och de upphand
lande enheterna väljer att tilldela ett kontrakt med både
inslag av en koncession och andra inslag, oavsett värde
och oavsett vilka rättsregler dessa inslag annars skulle ha
omfattats av, vilka regler som är tillämpliga på sådana
fall. Särskilda bestämmelser bör gälla för blandade kon
trakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter eller
vissa delar som inte omfattas av EUF-fördraget.
(31)
Koncessioner kan tilldelas av upphandlande enheter i
syfte att tillgodose kraven hos flera verksamheter som
eventuellt omfattas av olika rättsregler. Det bör klargöras
att de rättsregler som gäller för en enskild koncession
som är avsedd att omfatta flera verksamheter bör omfat
tas av de regler som är tillämpliga på den verksamhet
som koncessionen huvudsakligen är avsedd för. Faststäl
landet av den verksamhet som koncessionen huvudsakli
gen är avsedd för kan grundas på en analys av de krav
som den särskilda koncessionen måste tillgodose och
som har utförts av den upphandlande enheten i syfte
att bedöma koncessionens värde och upprätta konces
sionsdokumenten. I vissa fall kan det emellertid vara
objektivt omöjligt att fastställa vilken verksamhet som
koncessionen huvudsakligen är avsedd för. Det bör före
skrivas vilka regler som gäller i sådana fall.
(32)
I vissa fall kan en viss upphandlande myndighet eller
upphandlande enhet som är en statlig, regional eller lokal
myndighet, ett offentligrättsligt organ eller en viss sam
manslutning av dessa vara de enda som kan tillhanda
hålla en viss tjänst, eftersom de med avseende på den
tjänsten åtnjuter en ensamrätt enligt nationella lagar och
andra offentliggjorda författningar som är förenliga med
EUF-fördraget. Det bör klargöras att en upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet enligt detta skäl
eller en sammanslutning av dessa i de situationerna kan
tilldela sådana organ koncessioner utan att detta direktiv
tillämpas.
(33)
Det är också lämpligt att från detta direktivs tillämp
ningsområde undanta vissa tjänstekoncessioner som till
delas ekonomiska aktörer om de tilldelas på grundval av
en ensamrätt som aktören åtnjuter enligt nationella lagar
och andra offentliggjorda författningar och som beviljats
i enlighet med EUF-fördraget och unionsakter om ge
mensamma regler om marknadstillträde som är tillämp
liga på sådana verksamheter som avses i bilaga II, efter
som en sådan ensamrätt gör det omöjligt att tillämpa ett
konkurrensutsatt förfarande för tilldelningen. Som en av
vikelse och utan att det påverkar de rättsliga följderna av
det allmänna undantaget från detta direktivs tillämp
ningsområde bör koncessioner enligt artikel 10.1 andra
stycket omfattas av skyldigheten att offentliggöra ett
meddelande om koncessionstilldelning, i syfte att garan
tera grundläggande öppenhet och insyn, såvida inte krav
på sådan öppenhet och insyn fastställs i sektorslagstift
ning. För att öka öppenheten och insynen bör en med
lemsstat som beviljar en ekonomisk aktör en ensamrätt
att utöva någon av de verksamheter som avses i bilaga II
underrätta kommissionen om detta.
(34)
I detta direktiv bör begreppen väsentliga säkerhetsintres
sen, militär utrustning samt utrustning, byggentreprenad
och tjänster av känslig karaktär förstås i den mening som
avses i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/81/EG ( 1 ).
(35)
Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas frihet
att, i enlighet med unionsrätten, välja metoder för att
organisera och kontrollera anordnandet av hasardspel
och vadslagning, inklusive genom tillståndsgivning. Det
är lämpligt att från detta direktivs tillämpningsområde
undanta koncessioner avseende anordnande av lotterier
som en medlemsstat tilldelar en ekonomisk aktör på
grundval av en ensamrätt som beviljats genom ett för
farande utan offentlighet enligt tillämpliga nationella la
gar och andra offentliggjorda författningar i enlighet med
EUF-fördraget. Detta undantag motiveras av att beviljan
det av ensamrätter till en ekonomisk aktör gör det omöj
ligt att tillämpa ett konkurrensutsatt förfarande för till
delningen och det är dessutom nödvändigt att bevara
medlemsstaternas möjlighet att reglera spelsektorn på na
tionell nivå på grund av deras skyldighet att skydda den
allmänna och sociala ordningen.
(36)
Detta direktiv bör inte tillämpas på vissa räddningstjäns
ter när de utförs av icke-vinstdrivande organisationer eller
sammanslutningar, eftersom det skulle vara svårt att bi
behålla dessa organisationers särskilda karaktär om tjäns
televerantörerna måste väljas ut i enlighet med de för
faranden som anges i detta direktiv. Detta undantag bör
dock inte sträcka sig utöver vad som är absolut nödvän
digt. Det bör därför uttryckligen anges att ambulanstjäns
ter för transport av patienter inte bör undantas. I detta
sammanhang är det dessutom nödvändigt att klargöra att
CPV-grupp 601 ”landtransport” inte omfattar ambulans
tjänster, som faller under CPV-undergrupp 8514. Det bör
därför klargöras att tjänster som omfattas av CPV-kod
85143000-3, som uteslutande består av ambulanstjänster
för transport av patienter, bör omfattas av det särskilda
systemet för sociala tjänster och andra särskilda tjänster
(nedan kallat det enklare systemet). Detta innebär att också
blandade koncessionskontrakt för tillhandahållande av
allmänna ambulanstjänster omfattas av det enklare syste
met om värdet av ambulanstjänster för transport av pa
tienter är större än värdet av andra ambulanstjänster.
SV
L 94/6
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli
2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kon
trakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande
myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och
om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT
L 216, 20.8.2009, s. 76).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
319
(37)
Det är lämpligt att erinra om att detta direktiv endast
gäller för medlemsstaternas upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter. Följaktligen omfattas politiska
partier i allmänhet inte av dess bestämmelser, eftersom
de inte är upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter. Politiska partier i vissa medlemsstater kan emel
lertid omfattas av begreppet offentligrättsliga organ. Vissa
tjänster (såsom produktion av propagandafilm och pro
pagandavideor) är dock så oupplösligt knutna till tjäns
televerantörens politiska åsikter när de tillhandahålls i
samband med en valkampanj att tjänsteleverantörerna
normalt väljs på ett sätt som inte kan underkastas kon
cessionsregler. Slutligen bör det erinras om att stadgar för
och finansiering av europeiska politiska partier och eu
ropeiska politiska stiftelser omfattas av andra bestämmel
ser än de som fastställs i detta direktiv.
(38)
Många upphandlande enheter är organiserade i form av
en ekonomisk grupp som kan omfatta ett antal separata
företag. Ofta har vart och ett av dessa företag en speci
aliserad roll inom den ekonomiska gruppen. Det är där
för lämpligt att undanta vissa tjänste- och byggkonces
sioner som tilldelas ett anknutet företag som har som
huvudsaklig verksamhet att tillhandahålla dessa tjänster
eller byggentreprenader till den grupp som de tillhör
snarare än att erbjuda dem på marknaden. Det är även
lämpligt att undanta vissa tjänste- och byggkoncessioner
som tilldelas av en upphandlande enhet till ett samrisk
företag, bildat av ett antal upphandlande enheter för en
verksamhet som omfattas av detta direktiv, och som
enheten ingår i. Det bör emellertid även säkerställas att
detta undantag inte ger upphov till snedvridning av kon
kurrensen till förmån för de företag eller samriskföretag
som är anknutna till den upphandlande enheten. Det bör
därför införas en lämplig uppsättning regler, särskilt när
det gäller de maximigränser inom vilka företagen får
erhålla en del av sin omsättning från marknaden och
över vilka de förlorar möjligheten att tilldelas koncessio
ner utan konkurrensutsättning samt sammansättningen
av samriskföretag och stabiliteten i relationerna mellan
samriskföretagen och de upphandlande enheter som de
består av.
(39)
Företag bör anses vara anknutna när det finns ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande mellan den upp
handlande enheten och det berörda företaget, eller när
båda är föremål för bestämmande inflytande från ett
annat företag. I detta sammanhang bör inte privat delta
gande i sig vara relevant. Kontroll av om ett företag är
anknutet till en viss upphandlande enhet eller inte bör
ske på enklast möjliga sätt. Mot bakgrund av att eventu
ellt direkt eller indirekt bestämmande inflytande måste
kontrolleras för att fastställa om de berörda företagens
och enheternas årsredovisningar ska vara konsoliderade,
bör företag anses vara anknutna om deras årsredovis
ningar är konsoliderade. I ett antal fall är dock inte
unionens regler om konsoliderade redovisningar tillämp
liga, exempelvis på grund av de inblandade företagens
storlek eller på grund av att vissa villkor rörande deras
juridiska form inte är uppfyllda. I sådana fall, där Euro
paparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU ( 1 ) inte är
tillämpligt, blir det nödvändigt att utreda om ett direkt
eller indirekt bestämmande inflytande föreligger med be
aktande av ägarskap, finansiellt deltagande eller bestäm
melserna för dessa företag.
(40)
Koncessioner inom vattensektorn omfattas ofta av speci
fika och komplicerade arrangemang som kräver särskilt
hänsynstagande mot bakgrund av den betydelse vatten
har, som en kollektiv nyttighet av grundläggande värde
för alla unionsmedborgare. Särarten hos dessa arrange
mang motiverar undantag från detta direktivs tillämp
ningsområde inom vattensektorn. Undantaget omfattar
bygg- och tjänstekoncessioner för tillhandahållande eller
drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för
allmänheten i samband med produktion, transport eller
distribution av dricksvatten eller leverans av dricksvatten
till sådana nät. Koncessioner avseende bortskaffande eller
rening av avloppsvatten, vattenbyggnadsprojekt, konst
bevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten
som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än
20 % av den totala volym vatten som tillhandahålls ge
nom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräne
ringsanläggningar, bör också undantas i den mån de
sammanhänger med en undantagen verksamhet.
(41)
Detta direktiv bör inte gälla för koncessioner som till
delas av upphandlande enheter och som avser utförandet
av en verksamhet enligt bilaga II, om verksamheten i den
medlemsstat där den utövas är direkt konkurrensutsatt på
marknader med fritt tillträde och om detta fastställts ge
nom ett förfarande som inrättats i detta syfte i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU ( 2 ). Det är
således lämpligt att behålla det förfarande som är till
lämpligt på alla sektorer eller delar av sektorer som
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/7
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni
2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer
av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och
83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den
26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma
på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (se sidan
243 i detta nummer av EUT).
320
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
omfattas av detta direktiv och som tillåter att hänsyn tas
till effekterna av pågående eller kommande konkurrens
utsättning. Ett sådant förfarande bör ge rättssäkerhet för
de berörda enheterna och ett ändamålsenligt beslutsför
farande, varigenom en enhetlig tillämpning av unionsrät
ten på området kan säkerställas med kort tidsfrist. Av
rättssäkerhetsskäl bör det klargöras att alla beslut som
innan detta direktiv trätt i kraft antagits på grundval av
artikel 30 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2004/17/EG (
1
), är fortsatt tillämpliga.
(42)
Eftersom detta direktiv är riktat till medlemsstaterna är
det inte tillämpligt på tilldelning av koncessioner av in
ternationella organisationer i eget namn och för deras
egen räkning. Det behöver dock klargöras i vilken ut
sträckning detta direktiv bör tillämpas på koncessionstill
delning som styrs av särskilda internationella regler.
(43)
Vid tilldelning av koncessioner för vissa audiovisuella
medietjänster och radiotjänster från leverantörer av me
dietjänster bör hänsyn kunna tas till kulturella och sociala
överväganden som gör att reglerna om tilldelning av
koncessioner inte bör tillämpas. Av dessa skäl bör det
göras undantag för tjänstekoncessioner som tilldelats av
leverantörerna av medietjänster själva för inköp, utveck
ling, produktion eller samproduktion av programmaterial
som är färdigt för användning samt andra förberedande
tjänster, t.ex. sådana tjänster som har samband med ma
nuskript eller artistuppträdanden vilka behövs för pro
duktionen av programmet. Det bör också klargöras att
detta undantag bör tillämpas på både radio- och tv-sänd
ningar och beställtjänster (icke-linjära medietjänster).
Detta undantag bör dock inte tillämpas på tillhandahål
landet av den tekniska utrustning som behövs för pro
duktion, samproduktion och sändning av sådana pro
gram.
(44)
Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas behörighet
att tillhandahålla finansiering av public service-tv/-radio i
den mån sådan finansiering beviljas radio- och televi
sionsföretag för fullgörandet av det uppdrag att verka i
allmänhetens tjänst som har tilldelats, utformats och or
ganiserats av varje medlemsstat i enlighet med protokoll
nr 29 om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst
i medlemsstaterna, som är fogat till EUF-fördraget och
EU-fördraget.
(45)
Det råder en betydande rättslig osäkerhet när det gäller i
vilken mån kontrakt som ingåtts mellan enheter inom
den offentliga sektorn bör omfattas av reglerna om kon
cessioner. Tolkningen av Europeiska unionens domstols
relevanta rättspraxis varierar mellan medlemsstaterna och
även mellan upphandlande myndigheter eller upphand
lande enheter. Det är därför nödvändigt att klargöra i
vilka fall reglerna i detta direktiv inte är tillämpliga på
kontrakt som ingås inom den offentliga sektorn. Ett så
dant klargörande bör vägledas av de principer som fast
ställts i Europeiska unionens domstols relevanta rätts
praxis. Enbart det faktum att båda avtalsparterna själva
är myndigheter utesluter inte tillämpning av reglerna i
detta direktiv. Tillämpningen av reglerna i detta direktiv
bör dock inte inskränka myndigheters frihet att utföra
det offentliga uppdrag som åligger dem genom att an
vända sina egna resurser, vilket innefattar möjligheten att
samarbeta med andra myndigheter. Det bör säkerställas
att undantag för samarbete mellan myndigheter inte leder
till att konkurrensen snedvrids i förhållande till privata
ekonomiska aktörer i den mån det gynnar en privat
tjänsteleverantör i förhållande till dess konkurrenter.
(46)
Koncessioner som tilldelas en kontrollerad juridisk per
son bör inte omfattas av tillämpningen av de förfaranden
som föreskrivs i detta direktiv om den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten enligt arti
kel 7.1 a utövar kontroll över den berörda juridiska per
sonen motsvarande den kontroll som den utövar över
sina egna förvaltningar, förutsatt att den kontrollerade
juridiska personen genomför mer än 80 % av sin verk
samhet med fullgörande av uppgifter som den anförtrotts
av den kontrollerande upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten eller av andra juridiska personer
som kontrolleras av den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten, oavsett vem som drar nytta av
fullgörandet av kontraktet. Detta undantag bör inte
sträcka sig till situationer där en privat ekonomisk aktör
har ett direkt ägarintresse i den kontrollerade juridiska
personens kapital, eftersom tilldelning av en koncession
utan ett förfarande under konkurrens under sådana om
ständigheter skulle ge den privata ekonomiska aktör som
har ett ägarintresse i den kontrollerade juridiska personen
en otillbörlig förmån gentemot dess konkurrenter. Mot
bakgrund av särdragen hos offentliga organ med obliga
toriskt medlemskap, såsom organisationer som ansvarar
för förvaltning eller utövande av vissa offentliga tjänster,
bör detta dock inte gälla i fall där särskilda privata eko
nomiska aktörers ägarintresse i den kontrollerade juri
diska personens kapital är obligatoriskt enligt en bestäm
melse i den nationella lagstiftningen i överensstämmelse
med fördragen, förutsatt att ett sådant ägarintresse är
icke-kontrollerande och icke-blockerande och inte ger
ett avgörande inflytande över den kontrollerade juridiska
personens beslut. Det bör vidare klargöras att endast
direkt privat ägarintresse i den kontrollerade juridiska
personen är den avgörande faktorn.
Privat ägarintresse i kapitalet i den kontrollerande upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten, eller
i de kontrollerande upphandlande myndigheterna eller
upphandlande enheterna, hindrar därför inte att offentliga
kontrakt tilldelas den kontrollerade juridiska personen
utan tillämpning av förfarandena enligt detta direktiv ef
tersom ett sådant ägarintresse inte inverkar negativt på
konkurrensen mellan privata ekonomiska aktörer. Det
bör också klargöras att upphandlande myndigheter eller
SV
L 94/8
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områ
dena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134,
30.4.2004, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
321
upphandlande enheter, såsom offentligrättsliga organ,
som kan ha ett privat ägarintresse i kapitalet, bör kunna
utnyttja undantaget för övergripande samarbete. När alla
andra villkor för det övergripande samarbetet är upp
fyllda bör följaktligen undantaget för övergripande sam
arbete även omfatta sådana upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter när kontraktet ingås uteslu
tande mellan upphandlande myndigheter eller upphand
lande enheter.
(47)
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter
enligt artikel 7.1 a bör kunna välja att tillhandahålla
sina offentliga tjänster gemensamt genom samarbete
utan skyldighet att använda en viss juridisk form. Ett
sådant samarbete kan omfatta alla typer av verksamhet
som sammanhänger med fullgörandet av tjänster och
ansvar som förelagts de deltagande myndigheterna eller
som de tagit på sig, t.ex. obligatoriska eller frivilliga upp
gifter för lokala eller regionala myndigheter eller uppgif
ter som genom lag ålagts vissa organ. De tjänster som
tillhandahålls av de olika deltagande myndigheterna eller
enheterna måste inte nödvändigtvis vara identiska; de kan
också komplettera varandra. Kontrakt för gemensamt till
handahållande av offentliga tjänster bör inte omfattas av
detta direktiv förutsatt att de har ingåtts uteslutande mel
lan upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter, att genomförandet av samarbetet endast styrs av
överväganden som sammanhänger med allmänintresset
och att ingen privat tjänsteleverantör gynnas i förhållande
till dess konkurrenter.
För att uppfylla dessa villkor bör ett samarbetskoncept
ligga till grund för samarbetet. För sådant samarbete
krävs inte att alla deltagande myndigheter åtar sig att
fullgöra de huvudsakliga avtalsförpliktelserna så länge
det finns åtaganden om att bidra till ett fullgörande av
det berörda offentliga uppdraget genom samarbete. Dess
utom bör genomförandet av samarbetet, inklusive even
tuella ekonomiska överföringar mellan de upphandlande
myndigheterna, styras endast av överväganden som sam
manhänger med allmänintresset.
(48)
Det finns vissa fall där en juridisk person, enligt tillämp
liga bestämmelser i nationell rätt, agerar som ett instru
ment eller en teknisk tjänst för vissa fastställda upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter och är
skyldig att utföra order från dessa upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter utan inflytande över
ersättningen för sin insats. Ett sådant rent administrativt
förhållande bör inte omfattas av förfaranden för konces
sionstilldelning eftersom det inte grundas på något avtal.
(49)
Det bör klargöras att begreppet ekonomisk aktör bör ges
en vid tolkning så att det omfattar alla personer och/eller
enheter som erbjuder sig att utföra byggentreprenader,
leverera varor eller tillhandahålla tjänster på marknaden,
oberoende av vilken juridisk form de har valt för sin
verksamhet. Således bör samtliga företag, filialer, dotter
bolag, partnerskap, kooperativ, aktiebolag, universitet och
andra former av enheter, oavsett om de är offentliga eller
privata, omfattas av begreppet ekonomisk aktör, oavsett
om de är juridiska personer under samtliga omständigheter.
(50)
För att säkerställa att bygg- och tjänstekoncessioner med
eller över ett visst tröskelvärde som tilldelas av upphand
lande enheter och myndigheter offentliggörs på lämpligt
sätt bör det vara obligatoriskt att offentliggöra ett kon
cessionsmeddelande i Europeiska unionens officiella tidning
innan koncessionerna tilldelas.
(51)
Med hänsyn till de skadliga effekterna på konkurrensen
bör tilldelning av koncessioner utan föregående offentlig
görande endast ske under mycket exceptionella omstän
digheter. Detta undantag bör begränsas till fall då det
redan från början står klart att offentliggörandet inte
kommer att leda till ökad konkurrens, i synnerhet för
att det objektivt sett endast finns en ekonomisk aktör
som kan utföra koncessionen. En situation där det är
omöjligt att tilldela någon annan ekonomisk aktör kon
cessionen får inte ha skapats av den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten själv med tanke på
det framtida tilldelningsförfarandet. Dessutom bör det
noga utvärderas om det inte finns tillgång till några
lämpliga alternativa lösningar.
(52)
Koncessionerna bör gälla på begränsad tid så att inte
marknaden avskärmas och konkurrensen begränsas. Kon
cessioner med en mycket lång varaktighet leder dessutom
sannolikt till en avskärmning av marknaden och kan
därigenom hindra den fria rörligheten för tjänster och
etableringsfriheten. En sådan varaktighet kan emellertid
vara motiverad om den är absolut nödvändig för att
göra det möjligt för koncessionshavaren att få tillbaka
de investeringar som planerats för att utföra koncessio
nen, samt för att erhålla en avkastning på det investerade
kapitalet. För koncessioner som varar längre än fem år
bör följaktligen varaktigheten begränsas till den tid inom
vilken koncessionshavaren rimligen kan förväntas få till
baka de investeringar som gjorts för driften av byggentre
prenaderna och tillhandahållandet av tjänsterna tillsam
mans med en avkastning på det investerade kapitalet
under normala driftsförhållanden, med beaktande av sär
skilda mål enligt avtalen som koncessionshavaren utfäst
sig att uppfylla, exempelvis avseende kvalitet eller pris för
användarna. Uppskattningen bör avse tidpunkten för till
delningen av koncessionen. Det bör vara möjligt att in
kludera inledande och senare investeringar som ansågs
nödvändiga för att utnyttja koncessionen, särskilt utgifter
för infrastruktur, upphovsrätt, patent, utrustning, logistik,
anställning och utbildning av personal samt initialkost
nader. Koncessionens maximala varaktighet bör anges i
koncessionsdokumenten såvida inte varaktigheten an
vänds som ett tilldelningskriterium för kontraktet. Upp
handlande myndigheter och upphandlandande enheter
bör alltid kunna tilldela en koncession för en kortare
tid än den tid som krävs för att få tillbaka investering
arna, förutsatt att den därmed sammanhängande ersätt
ningen inte eliminerar verksamhetsrisken.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/9
322
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(53)
Det är lämpligt att från den fullständiga tillämpningen av
detta direktiv endast undanta sådana tjänster som har en
begränsad gränsöverskridande dimension, t.ex. vissa so
ciala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbild
ningstjänster. Dessa tjänster tillhandahålls i ett särskilt
sammanhang som varierar betydligt mellan medlemssta
terna på grund av olika kulturella traditioner. Ett särskilt
system bör därför införas för koncessioner för dessa
tjänster, vilket bör beakta att de började regleras först
nyligen. Ett krav på offentliggörande av ett förhandsmed
delande och ett meddelande om koncessionstilldelning
för alla koncessioner av ett värde som minst uppgår till
det tröskelvärde som fastställs i detta direktiv är därför ett
lämpligt sätt att informera potentiella anbudsgivare om
affärsmöjligheter och att informera samtliga berörda par
ter om antal och typer av tilldelade kontrakt. Dessutom
bör medlemsstaterna se till att det finns lämpliga åtgärder
för tilldelning av koncessionskontrakt för sådana tjänster
i syfte att garantera att principerna om öppenhet och
insyn samt likabehandling av ekonomiska aktörer respek
teras, samtidigt som upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter kan beakta den berörda tjänstens
särskilda egenskaper. Medlemsstaterna bör se till att upp
handlande myndigheter och upphandlande enheter har
möjlighet att beakta behovet av att säkerställa innovation
samt, i enlighet med artikel 14 i EUF-fördraget och pro
tokoll nr 26, en hög nivå av kvalitet, säkerhet och över
komlighet, likabehandling samt främjande av allmän till
gång och användarnas rättigheter.
(54)
Med hänsyn till betydelsen av det kulturella samman
hanget och dessa tjänsters känslighet, bör medlemssta
terna ges stor frihet att organisera valet av tjänsteleveran
törer på det sätt som de finner lämpligast. Detta direktiv
förhindrar inte medlemsstaterna att tillämpa särskilda
kvalitetskriterier vid valet av tjänsteleverantörer, exempel
vis de kriterier i den frivilliga europeiska kvalitetsramen
för sociala tjänster som utarbetats av Europeiska unio
nens kommitté för socialt skydd. Medlemsstaterna och/
eller myndigheterna bör ha frihet att tillhandahålla dessa
tjänster själva eller att organisera sociala tjänster på ett
sätt som inte medför ingående av koncessioner, exempel
vis genom att enbart finansiera sådana tjänster eller ge
nom att bevilja licens eller tillstånd till alla ekonomiska
aktörer som uppfyller de krav som den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten uppställt i för
väg, utan några gränser eller kvoter, förutsatt att sådana
system tryggar tillräckligt offentliggörande och överens
stämmer med principerna om öppenhet och icke-diskri
minering.
(55)
I syfte att på ett lämpligt sätt integrera miljö-, social- och
arbetsrättsliga krav i koncessionstilldelningsförfaranden är
det av särskild vikt att medlemsstater och upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter vidtar relevanta
åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av de miljö-,
social- och arbetsrättsliga skyldigheter som är tillämpliga
på den ort där byggentreprenaden utförs eller tjänsterna
tillhandahålls och som följer av lagar och andra författ
ningar både på nationell nivå och unionsnivå, samt av
kollektivavtal, förutsatt att dessa bestämmelser och deras
tillämpning överensstämmer med unionsrätten. Likaså
bör de skyldigheter som följer av internationella avtal
som har ratificerats av alla medlemsstater och som för
tecknas i detta direktiv tillämpas under utförandet av
koncessionen. Detta bör dock inte på något sätt hindra
att arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare
för arbetstagarna tillämpas. De relevanta åtgärderna bör
tillämpas i överensstämmelse med de grundläggande
principerna i unionsrätten, särskilt i syfte att säkerställa
likabehandling. Sådana relevanta åtgärder bör tillämpas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
96/71/EG ( 1 ) och på ett sätt som säkerställer likabehand
ling och inte direkt eller indirekt diskriminerar ekono
miska aktörer och arbetstagare från andra medlemsstater.
(56)
Tjänsterna bör anses vara tillhandahållna på den ort där
de karaktäristiska prestationerna utförs. När tjänster till
handahålls på distans, t.ex. tjänster som tillhandahålls av
teletjänstcentraler, bör de tjänsterna anses tillhandahållna
på den ort där de utförs, oberoende av de orter och
medlemsstater till vilka tjänsterna är riktade.
(57)
De relevanta skyldigheterna kan avspeglas i koncessions
klausulerna. Det bör också vara möjligt att i koncessioner
inkludera bestämmelser som garanterar efterlevnaden av
kollektivavtal i överensstämmelse med unionsrätten. Om
de relevanta skyldigheterna inte efterlevs kan det betrak
tas som ett allvarligt fel från den berörda ekonomiska
aktörens sida, och medföra att denne utesluts från kon
cessionstilldelningen.
(58)
Kontroll av att de miljö-, social- och arbetsrättsliga be
stämmelserna iakttas bör ske under de relevanta skedena
i koncessionstilldelningsförfarandet, vid tillämpning av de
allmänna principerna för val av deltagare och tilldelning
av kontrakt och vid tillämpning av kriterierna för ute
slutning.
(59)
Ingenting i detta direktiv bör hindra vidtagande eller ge
nomförande av sådana åtgärder som behövs för att
skydda allmän ordning, allmän moral och allmän säker
het, hälsa, att skydda människors och djurs liv eller att
bevara växter eller andra miljöåtgärder, i synnerhet med
sikte på en hållbar utveckling, under förutsättning att
åtgärderna överensstämmer med EUF-fördraget.
SV
L 94/10
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 decem
ber 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhan
dahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
323
(60)
För att säkerställa konfidentialitet under förfarandet bör
såväl upphandlande myndigheter och upphandlande en
heter som ekonomiska aktörer inte avslöja sådan infor
mation som betecknats som konfidentiell. Åsidosättande
av denna skyldighet bör leda till lämpliga påföljder, i den
mån sådana föreskrivs enligt medlemsstaternas civilrätts
liga eller förvaltningsrättsliga lagstiftning.
(61)
Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att mot
verka bedrägeri, särbehandling och korruption och för
hindra intressekonflikter, för att säkerställa att tilldel
ningsförfarandet är öppet och att alla anbudssökande
och anbudsgivare behandlas lika. Sådana åtgärder bör
framför allt syfta till att undanröja intressekonflikter
och andra allvarliga oegentligheter.
(62)
För att alla intresserade aktörer ska kunna lämna in an
sökningar och anbud bör upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter vara skyldiga att respektera
en minimitidsfrist för mottagande av sådana ansökningar
och anbud.
(63)
Valet av proportionella, icke-diskriminerande och rättvisa
urvalskriterier, och tillämpningen av dessa på ekono
miska aktörer är avgörande för att aktörerna ska kunna
få effektiv tillgång till de ekonomiska möjligheter som
koncessioner innebär. I synnerhet kan en anbudssökan
des möjlighet att lita på kapaciteten hos andra enheter
vara avgörande för att små och medelstora företag ska
kunna delta. Därför är det lämpligt att föreskriva att
urvalskriterierna endast bör gälla aktörernas yrkesmässiga
och tekniska kapacitet samt finansiella och ekonomiska
ställning, och vara kopplade till föremålet för kontraktet,
att de offentliggörs i koncessionsmeddelandet och inte,
utom under exceptionella omständigheter, kan hindra en
ekonomisk aktör från att åberopa kapaciteten hos andra
enheter, oberoende av hur aktören rent juridiskt hänger
samman med dessa enheter, om aktören visar för den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
att de resurser som krävs finns tillgängliga.
(64)
Dessutom bör upphandlande myndigheter och upphand
lande enheter, för en bättre integrering av sociala och
miljörelaterade hänsyn i koncessionstilldelningsförfaran
den, ha rätt att använda tilldelningskriterier eller villkor
för utförande av en koncession i fråga om de byggentre
prenader som ska utföras eller tjänster som ska tillhan
dahållas inom ramen för koncessionsavtalet i alla avse
enden och i alla skeden av deras livscykel, från utvin
ningen av råmaterial för varan till bortskaffandet av va
ran, inklusive faktorer som berör den specifika produk
tions-, tillhandahållande- eller saluföringsprocessen för
byggentreprenaderna eller tjänsterna eller en specifik pro
cess i ett senare skede av deras livscykel, även då sådana
faktorer inte utgör en del av dem. Kriterier och villkor för
en sådan produktions- eller tillhandahållandeprocess är
till exempel att de tjänster som koncessionen avser till
handahålls med hjälp av energieffektiva maskiner. I en
lighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol
omfattar detta också tilldelningskriterier eller villkor för
utförande av en koncession som avser användning av
rättvisemärkta varor vid utförandet av den koncession
som ska tilldelas. Kriterier och villkor för handel och
dess villkor kan exempelvis omfatta krav på betalning
av ett minimipris och ett högre pris till underentrepre
nörerna. Villkor för utförande av en koncession som
avser miljöhänsyn kan exempelvis omfatta avfallsminime
ring eller resurseffektivitet.
(65)
Tilldelningskriterier eller villkor för utförande av konces
sioner som rör sociala aspekter av produktionsprocessen
bör tillämpas i enlighet med direktiv 96/71/EG, i enlighet
med Europeiska unionens domstols tolkning av direkti
vet, och bör inte väljas eller tillämpas på ett sätt som
direkt eller indirekt diskriminerar ekonomiska aktörer
från andra medlemsstater eller från tredjeländer som är
parter i Världshandelsorganisationens avtal om offentlig
upphandling (nedan kallat WTO-avtalet) eller de frihan
delsavtal som unionen är part i. Krav som rör grund
läggande arbetsvillkor i direktiv 96/71/EG, exempelvis
minimilön, bör således även fortsättningsvis ligga på
den nivå som anges i nationell lagstiftning eller i kollek
tivavtal som tillämpas i enlighet med unionsrätten inom
ramen för det direktivet. Villkor för fullgörande av en
koncession kan också syfta till genomförande av åtgärder
för att främja jämställdhet i arbetslivet mellan kvinnor
och män, ett ökat kvinnligt deltagande på arbetsmark
naden och en balans mellan arbete och privatliv, miljö
skydd eller djurs välbefinnande och till efterlevnad i sak
av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläg
gande konventioner, eller till anställning av fler missgyn
nade personer än vad som krävs enligt nationell lagstift
ning.
(66)
Åtgärder som syftar till hälsoskydd för den personal som
deltar i processen för utförande av koncessionen, främ
jande av social integration för missgynnade personer eller
medlemmar i sårbara grupper bland de personer som fått
i uppdrag att utföra koncessionen eller utbildning i de
färdigheter som behövs för koncessionen i fråga kan
också bli föremål för tilldelningskriterier eller villkor för
utförande av en koncession, förutsatt att de avser de
byggentreprenader eller tjänster som ska tillhandahållas
enligt kontraktet. Till exempel kan sådana kriterier eller
villkor bland annat hänvisa till sysselsättning för långtids
arbetslösa eller genomförande av utbildningsåtgärder för
arbetslösa eller ungdomar under utförandet av den kon
cession som ska tilldelas. I de tekniska specifikationerna
kan de upphandlande myndigheterna föreskriva sådana
sociala krav som direkt karakteriserar berörda varor eller
tjänster, exempelvis tillgänglighet för personer med funk
tionsnedsättning eller formgivning med tanke på samtliga
användares behov.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/11
324
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(67)
De tekniska krav och funktionskrav som de upphand
lande myndigheterna och upphandlande enheterna upp
rättar bör tillåta att tilldelningen av koncessionen öppnas
för konkurrens. I dessa krav bör de egenskaper som krävs
av de byggentreprenader och/eller tjänster som konces
sionen omfattar fastställas, och kraven kan avse den spe
cifika produktionsprocessen eller tillhandahållandet av de
efterfrågade byggentreprenaderna eller tjänsterna, för
utsatt att de är kopplade till föremålet för koncessionen
och står i proportion till dess värde och mål. Den speci
fika produktionsprocessen kan innefatta krav rörande till
gänglighet för funktionshindrade personer eller krav på
miljöprestanda. Dessa tekniska krav och funktionskrav
bör ingå i koncessionsdokumenten och följa principerna
om likabehandling och om öppenhet. De bör utformas
på ett sådant sätt att man undviker att på konstlad väg
begränsa konkurrensen, framför allt med hjälp av krav
som gynnar en viss ekonomisk aktör genom att de av
speglar viktiga egenskaper hos de varor, tjänster eller
byggentreprenader som den ekonomiska aktören brukar
erbjuda. Under alla omständigheter bör upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter beakta anbud
som innefattar byggentreprenader och/eller tjänster, in
klusive varor som följer med sådana byggentreprenader
och tjänster, som på motsvarande sätt överensstämmer
med de egenskaper som krävs.
(68)
Koncessioner är oftast långsiktiga och komplicerade ar
rangemang där koncessionshavaren tar det ansvar och de
risker som traditionellt tas av de upphandlande myndig
heterna och de upphandlande enheterna och normalt
ingår i deras ansvarsområde. Om inte annat följer av
detta direktiv och principerna om öppenhet och insyn
samt likabehandling bör därför upphandlande myndighe
ter och upphandlande enheter ges avsevärd flexibilitet när
det gäller att fastställa och organisera förfarandet för val
av koncessionshavare. För att säkerställa likabehandling
och öppenhet under hela tilldelningsförfarandet bör
man emellertid fastställa grundläggande garantier i fråga
om tilldelningsförfarandet, däribland information om
koncessionens beskaffenhet och omfattning, begränsning
av antalet anbudssökande, informationsspridning till an
budssökande och anbudsgivare samt tillgång till lämpliga
dokument. Det krävs också regler om att de ursprungliga
villkoren i koncessionsmeddelandet inte får frångås, för
att förhindra orättvis behandling av potentiella anbuds
sökande.
(69)
Koncessioner bör inte tilldelas ekonomiska aktörer som
har deltagit i en kriminell organisation eller som befun
nits skyldiga till korruption eller bedrägerier riktade mot
unionens finansiella intressen, terroristbrott, penningtvätt,
finansiering av terrorism eller människohandel. Medlems
staterna bör dock kunna föreskriva att undantag från
denna obligatoriska uteslutning kan tillämpas i exceptio
nella fall då tvingande allmänna intressen gör en
upphandling nödvändig. Obetalda skatter eller socialför
säkringsavgifter bör också beivras genom obligatorisk
uteslutning på unionsnivå.
(70)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
bör dessutom ges möjlighet att utesluta ekonomiska ak
törer som har visat sig vara opålitliga, exempelvis på
grund av att de allvarligt eller vid upprepade tillfällen
har åsidosatt sina miljörelaterade eller sociala skyldighe
ter, inklusive bestämmelser om tillgänglighet för personer
med funktionsnedsättning, eller som gör sig skyldiga till
andra former av allvarliga fel i yrkesutövningen, såsom
överträdelser av konkurrensregler eller intrång i immate
riella rättigheter. Det bör klargöras att ett allvarligt fel i
yrkesutövningen kan innebära att en ekonomisk aktörs
redbarhet ifrågasätts och att den ekonomiska aktören
sålunda blir olämplig för tilldelning av en koncession
oberoende av om den ekonomiska aktören annars har
teknisk och ekonomisk kapacitet att fullgöra kontraktet.
Med tanke på att upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter ansvarar för följderna av eventuella
felaktiga beslut som de fattar, bör de ha rätt att anse
att det har förekommit allvarliga fel i yrkesutövningen
om de, innan de fattar ett slutligt och bindande beslut
om att det föreligger obligatoriska skäl för uteslutning, på
något sätt kan påvisa att en ekonomisk aktör inte har
fullgjort sina skyldigheter, även skyldigheter som gäller
betalning av skatter eller sociala avgifter, såvida inte an
nat föreskrivs i nationell rätt. Upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter bör också kunna utesluta an
budssökande eller anbudsgivare vars genomförande av
tidigare koncessioner eller andra kontrakt med upphand
lande myndigheter eller upphandlande enheter har visat
på betydande brister i fråga om de väsentliga kraven,
exempelvis uteblivna leveranser eller uteblivet tillhanda
hållande, stora brister i fråga om levererade varor eller
tillhandahållna tjänster som gör dem oanvändbara för det
avsedda syftet, eller olämpligt uppträdande som ger upp
hov till allvarliga tvivel om den ekonomiska aktörens
pålitlighet. Det bör i nationell rätt föreskrivas en längsta
tid för sådan uteslutning.
(71)
Man bör dock kunna ta hänsyn till möjligheten att eko
nomiska aktörer kan vidta efterlevnadsåtgärder för att
avhjälpa konsekvenserna av brott eller fel och för att
effektivt förhindra att de upprepas. Dessa åtgärder kan
särskilt bestå i personella och organisatoriska åtgärder
som att avbryta alla förbindelser med personer eller or
ganisationer som är inblandade i det olämpliga uppträ
dandet, lämpliga åtgärder för att organisera om persona
len, att införa rapporterings- och kontrollsystem, att in
rätta en intern kontrollstruktur för att övervaka efterlev
naden samt att anta interna ansvars- och ersättnings
regler. Om åtgärderna ger tillräckliga garantier bör den
berörda ekonomiska aktören inte längre uteslutas enbart
på dessa grunder. De ekonomiska aktörerna bör ha möj
lighet att begära att de efterlevnadsåtgärder som vidtagits
SV
L 94/12
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
325
för att eventuellt ge en berörd aktör tillträde till upp
handlingsförfarandet granskas. Det bör emellertid vara
medlemsstaternas sak att avgöra närmare formella och
materiella villkor som är tillämpliga i sådana fall. I syn
nerhet bör de fritt kunna bestämma om de vill överlåta
till de enskilda upphandlande myndigheterna eller enhe
terna att göra de relevanta bedömningarna eller anförtro
andra myndigheter på central eller lokal nivå denna upp
gift.
(72)
Det är viktigt att underleverantörernas iakttagande av till
lämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter
som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal
eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i detta direktiv, förutsatt att
sådana regler och deras tillämpning överensstämmer
med unionsrätten, säkerställs genom lämpliga åtgärder
från de behöriga nationella myndigheterna inom ramen
för deras ansvar och befogenheter, exempelvis yrkes
inspektioner eller miljövårdsmyndigheter. Det är också
nödvändigt att säkerställa viss öppenhet i underleveran
törskedjan, eftersom detta ger upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter information om vem som är
närvarande på byggplatser där byggentreprenader utförs
för deras räkning eller vilka företag som tillhandahåller
tjänster i eller vid byggnader, infrastrukturer eller områ
den, såsom stadshus, kommunala skolor, idrottsanlägg
ningar, hamnar eller motorvägar, för vilka de upphand
lande myndigheterna ansvarar eller över vilka de utövar
tillsyn. Det bör klargöras att skyldigheten att lämna den
begärda informationen under alla förhållanden åligger
koncessionshavaren, antingen på grundval av särskilda
klausuler som varje upphandlande myndighet eller upp
handlande enhet är skyldig att inkludera i samtliga till
delningsförfaranden, eller på grundval av skyldigheter
som medlemsstaterna ålägger koncessionshavaren genom
allmänt tillämpliga bestämmelser.
Det bör också klargöras att villkoren för efterlevnads
kontroll av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt,
kollektivavtal eller i internationella miljö-, social- och
arbetsrättsliga bestämmelser som anges i detta direktiv,
förutsatt att sådana regler och deras tillämpning överens
stämmer med unionsrätten, alltid bör tillämpas när en
medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och konces
sionshavaren. Det bör dessutom uttryckligen anges att
medlemsstaterna bör kunna gå längre än så, t.ex. genom
att utvidga skyldigheterna avseende öppenhet eller genom
att möjliggöra eller kräva att upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter kontrollerar att underleveran
törerna inte befinner sig i någon av de situationer där det
är befogat att utesluta en ekonomisk aktör. Om sådana
åtgärder tillämpas på underleverantörer bör överensstäm
melse med de bestämmelser som är tillämpliga på kon
cessionshavaren garanteras, så att koncessionshavaren,
om obligatoriska skäl för uteslutning föreligger, är skyldig
att byta ut den berörda underleverantören. Om det av en
sådan kontroll framgår att det föreligger icke-obligato
riska skäl för uteslutning, bör det klargöras att de upp
handlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
har möjlighet att kräva ett sådant utbyte. Det bör dock
också uttryckligen anges att de upphandlande myndighe
terna eller upphandlande enheterna kan åläggas att kräva
att den berörda underleverantören byts ut när uteslutning
av koncessionshavaren skulle vara obligatoriskt i sådana
fall. Det bör även uttryckligen anges att medlemsstaterna
har rätt att införa strängare ansvarsregler enligt nationell
rätt.
(73)
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna bör bedöma anbuden på grundval av ett eller
flera tilldelningskriterier. För att säkerställa öppenhet
och likabehandling bör kriterierna för tilldelning av kon
cessioner alltid uppfylla vissa allmänna normer. Nor
merna kan hänvisa till faktorer som inte är rent ekono
miska, men som påverkar värdet av ett anbud ur den
upphandlande myndighetens eller upphandlande enhe
tens synvinkel och som gör det möjligt att fastställa all
männa ekonomiska fördelar för den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten. Kriterierna bör
meddelas alla eventuella anbudssökande eller anbuds
givare i förväg, ha samband med kontraktsföremålet
och får inte medföra en obegränsad valfrihet för den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
De bör möjliggöra effektiv konkurrens och åtföljas av
krav som gör det möjligt att verifiera de uppgifter som
anbudsgivarna lämnar på ett effektivt sätt. Tilldelnings
kriterierna bör kunna innefatta bland annat miljökriterier,
sociala kriterier eller kriterier avseende innovation. Upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter bör
också ange tilldelningskriterierna i fallande prioritetsord
ning för att säkerställa likabehandling av eventuella an
budsgivare genom att ge dem möjlighet att känna till alla
inslag som kommer att beaktas när de utarbetar sina
anbud.
I undantagsfall, när den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten mottar ett anbud där det föreslås
en innovativ lösning med funktionell prestanda på en
exceptionell nivå, som en omdömesgill upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet inte hade kunnat
förutse, bör den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten kunna ändra ordningen mellan till
delningskriterierna för att beakta de nya möjligheter
som denna innovativa lösning medför, förutsatt att det
genom en sådan ändring säkerställs likabehandling av alla
faktiska eller potentiella anbudsgivare genom att en ny
inbjudan att lämna in anbud utfärdas eller, i förekom
mande fall, genom att ett nytt koncessionsmeddelande
offentliggörs.
(74)
Elektroniska medel för information och kommunikation
kan i hög grad förenkla offentliggörandet av koncessio
ner och öka effektiviteten, tempot och öppenheten i kon
cessionstilldelningsprocesserna. De kan bli standardmed
len för kommunikation och informationsutbyte i konces
sionstilldelningsförfaranden, eftersom de i hög grad stär
ker de ekonomiska aktörernas möjligheter att delta i kon
cessionstilldelningsförfaranden på hela den inre mark
naden.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/13
326
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(75)
Koncessioner innefattar normalt långsiktiga och kom
plexa tekniska och finansiella arrangemang som ofta är
föremål för ändrade omständigheter. Det är därför nöd
vändigt att klargöra under vilka omständigheter änd
ringar av en koncession under dess utförande kräver ett
nytt koncessionstilldelningsförfarande, med hänsyn till
relevant rättspraxis från Europeiska unionens domstol.
Ett nytt koncessionsförfarande krävs vid materiella änd
ringar av den ursprungliga koncessionen, särskilt i fråga
om omfattningen och innehållet i parternas ömsesidiga
rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen av
immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att par
terna har för avsikt att omförhandla väsentliga konces
sionsvillkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade vill
koren skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de
hade ingått i det ursprungliga förfarandet. Ändringar av
koncessionen som leder till smärre förändringar av kon
cessionsvärdet upp till ett visst värde bör alltid vara möj
liga utan att ett nytt förfarande för tilldelning av konces
sioner måste genomföras. I detta syfte och för att garan
tera rättslig säkerhet bör detta direktiv föreskriva tröskel
värden under vilka ett nytt tilldelningsförfarande inte
krävs. Ändringar av koncessionen som överstiger dessa
tröskelvärden bör gå att göra utan att ett nytt tilldel
ningsförfarande måste genomföras i den mån ändring
arna överensstämmer med vissa villkor. Det kan exempel
vis gälla för ändringar som har blivit nödvändiga till följd
av att upphandlande myndigheters eller upphandlande
enheters säkerhetskrav måste uppfyllas och med hänsyn
till vissa verksamheters särdrag, exempelvis drift av sport
anläggningar i bergsområden och turistanläggningar, där
lagstiftningen kan utvecklas med hänsyn till riskerna, i
den mån ändringarna överensstämmer med de relevanta
villkoren i detta direktiv.
(76)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
kan ställas inför yttre omständigheter som de inte hade
kunnat förutse när de tilldelade koncessionen, särskilt när
utförandet av koncessionen sker under en längre tids
period. I sådana fall behövs det en viss flexibilitet för
att koncessionen ska kunna anpassas till dessa omstän
digheter utan ett nytt tilldelningsförfarande. Begreppet
oförutsebara omständigheter avser omständigheter som
inte hade kunnat förutses trots att den upphandlande
myndigheten har visat skälig omsorg i förberedelserna
av den ursprungliga kontraktstilldelningen med hänsyn
till tillgängliga medel, det berörda projektets beskaffenhet
och egenskaper, god praxis på det berörda området samt
behovet av att säkerställa ett lämpligt förhållande mellan
de resurser som ägnas åt att förbereda kontraktstilldel
ningen och dess förutsebara värde. Detta kan dock inte
tillämpas i de fall då en ändring leder till att den över
gripande koncessionen får en annan karaktär, exempelvis
genom att de byggentreprenader som ska utföras eller de
tjänster som ska tillhandahållas ersätts med något annat
eller genom att i grunden förändra typen av koncession,
eftersom man i en sådan situation kan anta att resultatet
skulle ha påverkats. För koncessioner som tilldelas för
bedrivande av en annan verksamhet än de verksamheter
som avses i bilaga II bör en värdeökning som inte kräver
ett nytt tilldelningsförfarande inte överstiga 50 % av vär
det på den ursprungliga koncessionen. Om flera succes
siva ändringar görs bör denna begränsning gälla för vär
det av varje ändring. Sådana på varandra följande änd
ringar bör inte syfta till att kringgå detta direktiv.
(77)
I överensstämmelse med principerna om likabehandling
och öppenhet bör inte en utvald anbudsgivare, t.ex. om
en koncession avslutas på grund av brister i fullgörandet,
kunna ersättas med en annan ekonomisk aktör utan att
koncessionen konkurrensutsätts på nytt. Den utvalda an
budsgivaren som utför koncessionen bör dock, särskilt
om koncessionen har tilldelats en grupp ekonomiska ak
törer, kunna genomgå vissa strukturella förändringar un
der fullgörandet av koncessionen, exempelvis rent interna
omorganisationer, uppköp, sammanslagningar och för
värv eller obestånd. Sådana strukturella förändringar
bör inte automatiskt kräva nya tilldelningsförfaranden
för den koncession som anbudsgivaren fullgör.
(78)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
bör genom ändringsklausuler eller optioner kunna före
skriva en möjlighet att införa ändringar av koncessioner,
men dessa klausuler bör inte ge dem obegränsad frihet. I
detta direktiv bör därför fastställas i vilken utsträckning
ändringsmöjligheter får föreskrivas i den ursprungliga
koncessionen. Det bör följaktligen klargöras att man ge
nom tillräckligt tydligt utformade ändringsklausuler eller
optioner exempelvis får föreskriva prisindexering eller
säkerställa att t.ex. kommunikationsutrustning som ska
levereras under en given tidsperiod fortsätter att vara
lämplig också om kommunikationsprotokollen ändras
eller om andra tekniska förändringar inträffar. Det bör
också vara möjligt att genom tillräckligt klara klausuler
föreskriva anpassningar av koncessionen som har blivit
nödvändiga på grund av tekniska svårigheter som har
uppstått vid användning eller underhåll. Det bör även
erinras om att koncessioner exempelvis både kan in
begripa ordinarie underhåll och föreskriva extraordinära
underhållsåtgärder som kan visa sig vara nödvändiga för
att säkra ett fortsatt tillhandahållande av en offentlig
tjänst.
(79)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
kan ställas inför situationer där kompletterande bygg
entreprenader eller tjänster blir nödvändiga. I sådana
fall bör en ändring av den ursprungliga koncessionen
utan något nytt koncessionstilldelningsförfarande anses
berättigad, förutsatt att villkoren i detta direktiv är upp
fyllda.
SV
L 94/14
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
327
(80)
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ställs ibland inför omständigheter som kräver att konces
sioner avslutas i förtid för att de skyldigheter som följer
av unionsrätten på området koncessioner ska uppfyllas.
Medlemsstaterna bör därför se till att upphandlande myn
digheter och upphandlande enheter har möjlighet att i
enlighet med villkor som bestäms av nationell rätt av
sluta en koncession under dess löptid, om detta krävs
enligt unionsrätten.
(81)
För att säkerställa ett lämpligt rättsligt skydd för anbuds
sökande och anbudsgivare i koncessionstilldelningsför
faranden samt en effektiv kontroll av att detta direktiv
och principerna i EUF-fördraget efterlevs, bör rådets di
rektiv 89/665/EEG ( 1 ) och 92/13/EEG ( 2 ) också gälla för
tjänstekoncessioner och byggkoncessioner som tilldelas
av upphandlande myndigheter och upphandlande enhe
ter. Direktiven 89/665/EEG och 92/13/EEG bör därför
ändras i enlighet med detta.
(82)
Behandling av personuppgifter enligt detta direktiv bör
regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv
95/46/EG ( 3 ).
(83)
Medlemsstaterna ska konsekvent och systematiskt över
vaka hur reglerna om tilldelning av koncessioner genom
förs och fungerar, för att säkerställa att unionsrätten till
lämpas effektivt och enhetligt.
(84)
Kommissionen bör utvärdera de ekonomiska effekterna
på den inre marknaden, särskilt faktorer såsom gräns
överskridande tilldelning av kontrakt, små och medel
stora företags deltagande och transaktionskostnader, av
tillämpningen av de tröskelvärden som fastställs i detta
direktiv och undantaget i artikel 12 med beaktande av
vattensektorns specifika struktur. Kommissionen bör rap
portera till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019. I enlighet med artikel XXIV.7 i WTO-
avtalet ska detta bli föremål för ytterligare förhandlingar
tre år efter det att det har trätt i kraft, och med jämna
mellanrum därefter. I detta sammanhang bör också lämp
ligheten av tröskelvärdenas nivå granskas vid förhand
lingar enligt WTO-avtalet med beaktande av effekterna
av inflationen och transaktionskostnaderna. Kommissio
nen bör, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga
enligt WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda. Om
dessa tröskelvärden ändras bör kommissionens rapport, i
förekommande fall, följas av ett lagstiftningsförslag om
ändring av de tröskelvärden som fastställs i detta direktiv.
(85)
I syfte att anpassa detta direktiv till den snabba tekniska
och ekonomiska utvecklingen och förändringar av regel
verken, bör befogenheten att anta akter i enlighet med
artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen
med avseende på översynen av den förteckning över
akter som anges i bilaga III, översynen av den tekniska
utformningen av metoderna för att beräkna tröskelvärdet
och regelbundet se över själva tröskelvärdet, ändringen av
hänvisningarna till CPV-nomenklaturen och anpass
ningen av förteckningen av akter som anges i bilaga X.
Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför
lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive
på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbe
tar delegerade akter bör den se till att relevanta hand
lingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rå
det och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt.
(86)
För att säkerställa enhetliga villkor när det gäller förfaran
det för att utforma och överföra meddelanden samt av
sända och offentliggöra de uppgifter som avses i bila
gorna V, VII och VIII, bör kommissionen tilldelas genom
förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning
(EU) nr 182/2011 (
4
). Det rådgivande förfarandet bör
användas för antagandet av genomförandeakter som
inte har några konsekvenser från ekonomisk synpunkt
eller när det gäller arten och omfattningen av de skyldig
heter som följer av detta direktiv. Dessa akter har tvärt
om ett rent administrativt syfte och tjänar ändamålet att
underlätta tillämpningen av bestämmelserna i detta direk
tiv.
(87)
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att samordna
medlemsstaternas lagar och andra författningar om vissa
koncessionsförfaranden, inte i tillräcklig utsträckning kan
uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av
dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på
unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med
subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlig
het med proportionalitetsprincipen i samma artikel går
detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå detta mål.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/15
( 1 ) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om sam
ordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig
upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT
L 395, 30.12.1989, s. 33).
( 2 ) Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning
av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphand
lingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-,
energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76,
23.3.1992, s. 14).
( 3 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober
1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling
av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT
L 281, 23.11.1995, s. 31).
( 4 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den
16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer
för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina
genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
328
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
(88)
I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen
från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande
dokument av den 28 september 2011 har medlemssta
terna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta an
mälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera
dokument som förklarar förhållandet mellan de olika
delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella
instrumenten för införlivande. Med avseende på detta
direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana
dokument är berättigat.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
AVDELNING I: SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, PRINCIPER OCH DEFINITIONER
KAPITEL I:
Tillämpningsområde, allmänna principer och definitioner
AVSNITT I:
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, ALLMÄNNA PRINCIPER, DEFINITIONER OCH TRÖSKELVÄRDE
Artikel 1:
Syfte och tillämpningsområde
Artikel 2:
Principen om myndigheters självstyre
Artikel 3:
Principen om likabehandling, icke-diskriminering och öppenhet
Artikel 4:
Frihet att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
Artikel 5:
Definitioner
Artikel 6:
Upphandlande myndigheter
Artikel 7:
Upphandlande enheter
Artikel 8:
Tröskelvärde och metoder för beräkning av det uppskattade värdet av koncessioner
Artikel 9:
Revidering av tröskelvärdet
AVSNITT II:
UNDANTAG
Artikel 10:
Undantag som gäller koncessioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
Artikel 11:
Särskilda undantag på området för elektronisk kommunikation
Artikel 12:
Särskilda undantag inom vattenområdet
Artikel 13:
Koncessioner som tilldelas anknutna företag
Artikel 14:
Koncessioner som tilldelas ett samriskföretag eller en upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Artikel 15:
Upphandlande enheters anmälan av upplysningar
Artikel 16:
Undantag för verksamheter som är direkt konkurrensutsatta
Artikel 17:
Koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn
AVSNITT III:
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Artikel 18:
Koncessionens varaktighet
Artikel 19:
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Artikel 20:
Blandade kontrakt
Artikel 21:
Blandade kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
SV
L 94/16
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
329
Artikel 22:
Kontrakt som omfattar både verksamheter som avses i bilaga II och andra verksamheter
Artikel 23:
Koncessioner som omfattar både verksamheter som avses i bilaga II och verksamhet som avser försvars-
eller säkerhetsaspekter
AVSNITT IV:
SÄRSKILDA SITUATIONER
Artikel 24:
Reserverade koncessioner
Artikel 25:
Forsknings- och utvecklingstjänster
KAPITEL II:
Principer
Artikel 26:
Ekonomiska aktörer
Artikel 27:
Nomenklatur
Artikel 28:
Sekretess
Artikel 29:
Regler för kommunikation
AVDELNING II: BESTÄMMELSER OM TILLDELNING AV KONCESSIONER: ALLMÄNNA PRINCIPER OCH FÖRFARANDE
GARANTIER
KAPITEL I:
Allmänna principer
Artikel 30:
Allmänna principer
Artikel 31:
Koncessionsmeddelanden
Artikel 32:
Meddelanden om koncessionstilldelning
Artikel 33:
Utformning och offentliggörande av meddelanden
Artikel 34:
Elektronisk tillgång till koncessionsdokument
Artikel 35:
Korruptionsbekämpning och förebyggande av intressekonflikter
KAPITEL II:
Förfarandegarantier
Artikel 36:
Tekniska krav och funktionskrav
Artikel 37:
Förfarandegarantier
Artikel 38:
Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande
Artikel 39:
Sista datum för mottagande av ansökningar om koncessioner
Artikel 40:
Information till anbudssökande och anbudsgivare
Artikel 41:
Tilldelningskriterier
AVDELNING III: BESTÄMMELSER OM UTFÖRANDE AV KONCESSIONER
Artikel 42:
Anlitande av underleverantör
Artikel 43:
Ändringar av kontrakt under löptiden
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/17
330
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Artikel 44:
Uppsägning av koncessioner
Artikel 45:
Övervakning och rapportering
AVDELNING IV: ÄNDRINGAR AV DIREKTIVEN 89/665/EEG OCH 92/13/EEG
Artikel 46:
Ändringar av direktiv 89/665/EEG
Artikel 47:
Ändringar av direktiv 92/13/EEG
AVDELNING V: DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 48:
Utövande av delegeringen
Artikel 49:
Skyndsamt förfarande
Artikel 50:
Kommittéförfarande
Artikel 51:
Införlivande
Artikel 52:
Övergångsbestämmelser
Artikel 53:
Övervakning och rapportering
Artikel 54:
Ikraftträdande
Artikel 55:
Adressater
BILAGOR:
BILAGA I:
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 5.7
BILAGA II:
VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER ENLIGT ARTIKEL 7
BILAGA III:
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 7.2 b
BILAGA IV:
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 19
BILAGA V:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I KONCESSIONSMEDDELANDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 31
BILAGA VI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM KONCESSIONER FÖR SOCIALA
TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 31.3
BILAGA VII:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING I ENLIGHET
MED ARTIKEL 32
BILAGA VIII:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING SOM AVSER
KONCESSIONER FÖR SOCIALA TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
BILAGA IX:
OFFENTLIGGÖRANDE
BILAGA X:
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 30.3
BILAGA XI:
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV EN KONCESSION UNDER
LÖPTIDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 43
SV
L 94/18
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
331
AVDELNING I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE, PRINCIPER OCH DE
FINITIONER
KAPITEL I
Tillämpningsområde, allmänna principer och definitioner
A v s n i t t I
S y f t e , t i l l ä m p n i n g s o m r å d e , a l l m ä n n a
p r i n c i p e r , d e f i n i t i o n e r o c h t r ö s k e l v ä r d e
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I detta direktiv fastställs regler om upphandlingsförfaran
den för upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i
form av koncessioner, vars värde uppskattas till minst de trös
kelvärden som fastställs i artikel 8.
2. Detta direktiv gäller för tilldelning av byggkoncessioner
eller tjänstekoncessioner till ekonomiska aktörer, av
a) upphandlande myndigheter, eller
b) upphandlande enheter, förutsatt att byggentreprenaderna el
ler tjänsterna är avsedda för utförandet av en av de verk
samheter som avses i bilaga II.
3. Tillämpningen av detta direktiv ska ske i enlighet med
artikel 346 i EUF-fördraget.
4. Överenskommelser, beslut eller andra rättsliga instrument
för överföring mellan upphandlande myndigheter eller upp
handlande enheter eller grupper av upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter av befogenheter och ansvar för full
görande av offentliga uppdrag som inte innebär att avtalade
prestationer fullgörs mot ersättning, ska ses som en del av
den berörda medlemsstatens interna organisation och påverkas
därmed inte på något sätt av detta direktiv.
Artikel 2
Principen om myndigheters självstyre
1. I detta direktiv erkänns principen om nationella, regionala
och lokala myndigheters självstyre i överensstämmelse med na
tionell rätt och unionsrätt. Dessa myndigheter är fria att besluta
om hur utförande av byggentreprenader eller tillhandahållande
av tjänster bäst sker, särskilt för att säkerställa en hög nivå av
kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främ
jande av allmän tillgång och användarnas rättigheter när det
gäller offentliga tjänster.
Dessa myndigheter får därför välja att utföra sina uppgifter av
allmänintresse med egna resurser eller i samarbete med andra
myndigheter eller genom att delegera dem till ekonomiska ak
törer.
2. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas egendoms
ordning. Det kräver framför allt inte att offentliga företag som
tillhandahåller tjänster till allmänheten privatiseras.
Artikel 3
Principen om likabehandling, icke-diskriminering och
öppenhet
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska behandla ekonomiska aktörer på ett likvärdigt och icke-dis
kriminerande sätt samt förfara på ett öppet och proportionerligt
sätt.
Förfarandet för tilldelning av koncessioner, inklusive uppskatt
ningen av värdet, ska inte utformas i syfte att undanta det från
detta direktivs tillämpningsområde eller att på ett otillbörligt
sätt favorisera eller missgynna vissa ekonomiska aktörer eller
vissa byggentreprenader, varor eller tjänster.
2. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska sträva efter att säkerställa öppenhet i tilldelningsförfarandet
och vid kontraktets fullgörande, samtidigt som artikel 28
iakttas.
Artikel 4
Frihet att definiera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse
1. Detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas frihet att i
enlighet med unionsrätten definiera vad de anser vara tjänster av
allmänt ekonomiskt intresse, hur dessa tjänster bör organiseras
och finansieras i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd
samt vilka särskilda krav de bör underställas. Detta direktiv
påverkar inte heller hur medlemsstaterna organiserar sina sy
stem för social trygghet.
2. Icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse ska inte om
fattas av detta direktivs tillämpningsområde.
Artikel 5
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
1. koncession: byggkoncession eller tjänstekoncession, enligt
definitionerna i leden a och b:
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/19
332
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
a) byggkoncession: skriftligt kontrakt med ekonomiska vill
kor genom vilket en eller flera upphandlande myndig
heter eller upphandlande enheter anförtror utförande av
byggentreprenad till en eller flera ekonomiska aktörer,
där ersättningen för arbetet endast utgörs av rätten att
utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontrak
tet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
b) tjänstekoncession: skriftligt kontrakt med ekonomiska
villkor genom vilket en eller flera upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter anförtror tillhanda
hållande och förvaltning av tjänster som inte avser ut
förande av byggentreprenad enligt led a till en eller
flera ekonomiska aktörer, där ersättningen för tjäns
terna endast utgörs av rätten att utnyttja de tjänster
som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan
rätt, dels betalning.
Tilldelningen av en byggkoncession eller tjänstekoncession
innefattar att verksamhetsrisken vid utnyttjandet av dessa
byggnadsverk eller tjänster, som omfattar efterfrågerisken
eller utbudsrisken eller bådadera, överförs till koncessions
havaren. Koncessionshavaren ska anses överta verksamhets
risken om denne, vid normala verksamhetsförhållanden,
inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts
och de kostnader som uppstått under utnyttjandet av det
byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är
föremål för koncessionen. Den del av risken som överförs
på koncessionshavaren ska omfatta verklig exponering för
marknadens nycker, vilket innebär att eventuella uppskat
tade förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast
nominella eller försumbara.
2. ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, offentlig
enhet eller grupp av sådana personer eller enheter, inbegri
pet tillfälliga sammanslutningar av företag, som erbjuder
sig att utföra en byggentreprenad, realisera ett byggnads
verk och/eller leverera varor eller tillhandahålla tjänster på
marknaden.
3. anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att
få delta i eller har inbjudits att delta i ett förfarande för
koncessionstilldelning.
4. anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett an
bud.
5. koncessionshavare: en ekonomisk aktör som har tilldelats en
koncession.
6. skriftlig: varje uttryck bestående av ord eller siffror som kan
läsas, återges och sedan meddelas, inklusive uppgifter som
överförs och lagras med elektroniska medel.
7. utförande av byggentreprenad: utförande eller såväl projekte
ring som utförande av byggentreprenader relaterade till en
verksamhet som avses i bilaga I eller av ett byggnadsverk
eller realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk som
tillgodoser de krav som specificerats av den upphandlande
myndighet eller upphandlande enhet som utövar ett avgö
rande inflytande över typen eller projekteringen av bygg
nadsverket.
8. byggnadsverk: ett resultat av bygg- och anläggningsarbeten,
betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en ekono
misk eller teknisk funktion.
9. elektroniska medel: elektronisk utrustning för behandling
(även digital komprimering) och lagring av data som sänds,
överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller
annan elektromagnetisk väg.
10. ensamrätt: en rättighet som beviljats av en behörig myndig
het i en medlemsstat genom lag eller annan författning
som är förenlig med fördragen, som begränsar bedrivandet
av en verksamhet till en enda ekonomisk aktör och som
väsentligt påverkar andra ekonomiska aktörers möjligheter
att bedriva en sådan verksamhet.
11. särskild rättighet: en rättighet som beviljats av en behörig
myndighet i en medlemsstat genom lag eller annan författ
ning som är förenlig med fördragen, som begränsar bedri
vandet av en verksamhet till två eller flera ekonomiska
aktörer och som väsentligt påverkar andra ekonomiska
aktörers möjligheter att bedriva en sådan verksamhet.
12. koncessionsdokument: alla dokument som utarbetas av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
eller som denna hänvisar till för att beskriva eller fastställa
innehållet i koncessionen eller förfarandet, inbegripet kon
cessionsmeddelandet, de tekniska kraven och funktionskra
ven, förslag till koncessionsvillkor, format för de hand
lingar som ska lämnas in av anbudssökande och anbuds
givare, upplysningar om allmänt tillämpliga skyldigheter
samt eventuella kompletterande handlingar.
13. innovation: genomförande av en ny eller väsentligt förbätt
rad vara, tjänst eller process, som inbegriper men inte
begränsar sig till produktions-, byggnads- eller anläggnings
processer, en ny marknadsföringsmetod eller en ny orga
nisationsmetod inom affärspraxis, arbetsplatsorganisation
eller yttre förbindelser, bland annat i syfte att bidra till
att lösa samhällsproblem eller stödja Europa 2020-strate
gin.
SV
L 94/20
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
333
Artikel 6
Upphandlande myndigheter
1.
I detta direktiv avses med upphandlande myndigheter statliga,
regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga organ eller
sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller ett
eller flera sådana offentligrättsliga organ, dock inte de myndig
heter, organ eller sammanslutningar som bedriver någon av de
verksamheter som avses i bilaga II eller tilldelar en koncession
för bedrivande av någon av dessa verksamheter.
2. Med regionala myndigheter avses alla myndigheter för ad
ministrativa enheter som anges i en icke uttömmande förteck
ning i Nuts 1 och 2 enligt Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 1059/2003 ( 1 ).
3. Med lokala myndigheter avses alla myndigheter för ad
ministrativa enheter som ingår i Nuts 3 och mindre administ
rativa enheter enligt förordning (EG) nr 1059/2003.
4. Med offentligrättsliga organ avses varje organ som har samt
liga följande egenskaper:
a) Det har särskilt inrättats för att tillgodose behov i det all
männas intresse, utan industriell eller kommersiell karaktär.
b) Det är en juridisk person.
c) Det finansieras till största delen av statliga, regionala eller
lokala myndigheter, eller av andra offentligrättsliga organ,
eller står under kontroll av sådana organ eller myndigheter,
eller har ett förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan där
mer än hälften av ledamöterna utses av statliga, regionala
eller lokala myndigheter eller av andra offentligrättsliga or
gan.
Artikel 7
Upphandlande enheter
1. I detta direktiv avses med upphandlande enheter enheter
som bedriver någon av de verksamheter som avses i bilaga II
och tilldelar en koncession för bedrivande av någon av dessa
verksamheter och som är antingen
a) statliga, regionala eller lokala myndigheter, offentligrättsliga
organ eller sammanslutningar av en eller flera sådana myn
digheter eller ett eller flera sådana offentligrättsliga organ,
b) offentliga företag i den mening som avses i punkt 4 i denna
artikel, eller
c) andra enheter än de som avses i leden a och b i denna
punkt, men som bedriver sin verksamhet på grundval av
särskilda rättigheter eller ensamrätter vilka beviljats för be
drivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga II.
2. Enheter som har beviljats särskilda rättigheter eller ensam
rätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt
och där beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objek
tiva kriterier ska inte utgöra upphandlande enheter i den mening
som avses i punkt 1 c. Sådana förfaranden ska innefatta
a) upphandlingsförfaranden med föregående meddelande om
upphandling i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2014/24/EU (
2
) och direktiv 2014/25/EU,
2009/81/EG eller detta direktiv, och
b) förfaranden i enlighet med andra unionsrättsakter som för
tecknas i bilaga III och säkerställer tillräcklig föregående öp
penhet i samband med beviljande av tillstånd på grundval av
objektiva kriterier.
3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 med avseende på ändring av förteckningen
över unionsrättsakter i bilaga III om ändringarna visar sig vara
nödvändiga på grund av att dessa akter upphävts eller ändrats
eller på grund av att nya akter antagits.
4. Med offentligt företag avses varje företag över vilket upp
handlande myndigheter kan utöva ett direkt eller indirekt be
stämmande inflytande till följd av ägarförhållande, finansiellt
deltagande eller de regler som styr företaget.
De upphandlande myndigheterna ska anses utöva bestämmande
inflytande i följande fall, där de direkt eller indirekt
a) äger större delen av företagets tecknade kapital,
b) kontrollerar majoriteten av de rösträtter som är knutna till
företagets emitterade aktier, eller
c) kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets ad
ministrativa, styrande eller övervakande organ.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/21
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av
den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur
för statistiska territoriella enheter (Nuts) (EUT L 154, 21.6.2003,
s. 1).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den
26 februari 2014 om offentlig upphandling (se sidan 65 i detta
nummer av EUT).
334
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Artikel 8
Tröskelvärde och metoder för beräkning av det
uppskattade värdet av koncessioner
1. Detta direktiv ska tillämpas på koncessioner vars värde
uppgår till minst 5 186 000 EUR.
2. Värdet av en koncession ska vara koncessionshavarens
sammanlagda omsättning som genererats under kontraktets var
aktighet, exklusive mervärdesskatt, enligt uppskattning av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten, som
ersättning för de byggentreprenader och tjänster som konces
sionen avser, inbegripet varor som följer med sådana byggentre
prenader och tjänster.
Det uppskattade värdet ska gälla vid den tidpunkt då konces
sionsmeddelandet skickas ut eller, om ett sådant meddelande
inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten inleder förfarandet för koncessions
tilldelning, till exempel genom att man kontaktar ekonomiska
aktörer i samband med upphandlingen.
Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är
mer än 20 % högre än koncessionens uppskattade värde ska, vid
tillämpningen av punkt 1, den giltiga uppskattningen vara vär
det av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen.
3. Det uppskattade värdet av en koncession ska beräknas
med hjälp av en objektiv metod som ska anges i koncessions
dokumenten. När upphandlande myndigheter och upphand
lande enheter beräknar det uppskattade värdet av koncessionen
ska de, i tillämpliga fall, ta särskild hänsyn till
a) värdet av varje form av eventuell optionsrätt och förlängning
av koncessionens varaktighet,
b) intäkter från betalning av avgifter och straffavgifter från an
vändarna av byggnadsverken eller tjänsterna, utom sådana
som tagits ut på den upphandlande myndighetens eller den
upphandlande enhetens vägnar,
c) ersättningar eller varje ekonomisk fördel oavsett form från
den upphandlande myndigheten eller den upphandlande en
heten eller någon annan myndighet till koncessionshavaren,
inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att
tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investe
ringsstöd,
d) värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett
form från tredje parter för utförandet av koncessionen,
e) intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en
del av koncessionen,
f) värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för
koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller
upphandlande enheterna, förutsatt att de är nödvändiga för
att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna,
g) premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbuds
givare.
4. Metoden för beräkningen av det uppskattade värdet av en
koncession får inte väljas i syfte att undanta den från detta
direktivs tillämpningsområde. En koncession får inte delas upp
för att förhindra att upphandlingen omfattas av detta direktiv,
såvida inte detta motiveras av objektiva skäl.
5. Om ett planerat byggnadsverk eller ett planerat tillhanda
hållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner tilldelas i
form av delkontrakt, ska det uppskattade totala värdet av samt
liga delkontrakt beaktas.
6. Om det sammanlagda värdet av delkontrakten uppgår till
minst det tröskelvärde som anges i denna artikel, ska detta
direktiv tillämpas på tilldelningen av varje delkontrakt.
Artikel 9
Revidering av tröskelvärdet
1. Kommissionen ska vartannat år från och med den 30 juni
2013 kontrollera att det tröskelvärde som fastställs i artikel 8.1
motsvarar det tröskelvärde som fastställs för byggkoncessioner i
Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling
(nedan kallat WTO-avtalet), och ska vid behov revidera det trös
kelvärdet i enlighet med den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska kommissionen beräkna tröskelvärdet utifrån genomsnittlig
dagskurs för euro, uttryckt i särskilda dragningsrätter (nedan
kallade SDR), under en period på 24 månader som slutar den
31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla den
1 januari. Om det behövs ska det reviderade tröskelvärdet av
rundas nedåt till närmaste tusental euro för att säkerställa iaktta
gandet av det gällande tröskelvärdet enligt WTO-avtalet, uttryckt
i SDR.
2. Kommissionen ska vartannat år från och med den 1 ja
nuari 2014 fastställa motvärdet till det tröskelvärde som avses i
artikel 8.1 i nationella valutor när det gäller de medlemsstater
som inte har euron som valuta, och som ska revideras i enlighet
med punkt 1 i den här artikeln.
I enlighet med den beräkningsmetod som anges i WTO-avtalet
ska dessa motvärden fastställas på grundval av den genomsnitt
liga dagskursen för dessa valutor motsvarande det tillämpliga
tröskelvärdet uttryckt i euro under de 24 månader som slutar
den 31 augusti omedelbart före den revidering som börjar gälla
den 1 januari.
SV
L 94/22
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
335
3. Kommissionen ska offentliggöra det reviderade tröskelvär
det enligt punkt 1, dess motvärde i de nationella valutor som
avses i punkt 2 första stycket och det motvärde som fastställs i
enlighet med punkt 2 andra stycket i Europeiska unionens officiella
tidning i början av november månad efter revideringen.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att anpassa de metoder som anges i
punkt 1 andra stycket i denna artikel till eventuella ändringar i
den metod som anges i WTO-avtalet för en revidering av det
tröskelvärde som avses i artikel 8.1 samt för att fastställa de
motsvarande värdena i nationella valutor när det gäller de med
lemsstater som inte har euron som valuta i enlighet med punkt
2 i den här artikeln.
Kommissionen ska också ges befogenhet att anta delegerade
akter enligt artikel 48 för att revidera det tröskelvärde som avses
i artikel 8.1 i enlighet med punkt 1 i den här artikeln.
5. Om det är nödvändigt att revidera det tröskelvärdet och
det på grund av tidsbrist inte går att använda förfarandet i
artikel 48 och det därför föreligger tvingande skäl till skynd
samhet, ska det förfarande som anges i artikel 49 tillämpas på
de delegerade akter som antas enligt punkt 4 andra stycket i
den här artikeln.
A v s n i t t I I
U n d a n t a g
Artikel 10
Undantag som gäller koncessioner som tilldelas av
upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner
som tilldelas en upphandlande myndighet eller en upphand
lande enhet i enlighet med artikel 7.1 a eller en sammanslutning
av sådana, på grundval av en ensamrätt.
Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner som
tilldelas en ekonomisk aktör på grundval av en ensamrätt
som har beviljats i enlighet med EUF-fördraget och unionsrätts
akter om gemensamma regler om marknadstillträde som är till
lämpliga på verksamheter som avses i bilaga II.
2. Genom undantag från punkt 1 andra stycket i denna
artikel ska bestämmelserna i artikel 32 gälla när unionens sek
torslagstiftning som avses i det stycket inte föreskriver sektors
specifika regler för öppenhet och insyn.
När en medlemsstat beviljar en ekonomisk aktör ensamrätt att
bedriva någon av de verksamheter som avses i bilaga II ska den
underrätta kommissionen om detta inom en månad efter det att
ensamrätten beviljats.
3. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för
lufttransporttjänster som grundas på beviljande av en sådan
operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets för
ordning (EG) nr 1008/2008 ( 1 ), och inte heller på koncessioner
för kollektivtrafik i den mening som avses i förordning (EG) nr
1370/2007.
4. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten är skyl
dig att tilldela eller anordna enligt andra förfaranden än de som
föreskrivs i detta direktiv, som fastställts i enlighet med något av
följande:
a) Ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga
skyldigheter, såsom ett internationellt avtal som i överens
stämmelse med EUF-fördraget har ingåtts mellan en med
lemsstat och ett eller flera tredjeländer eller delar av sådana
och som omfattar byggentreprenader, varor eller tjänster
som är avsedda för ett projekt som signatärerna ska genom
föra eller utnyttja gemensamt.
b) En internationell organisation.
Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten tilldelar i
enlighet med upphandlingsregler som fastställts av en interna
tionell organisation eller ett internationellt finansinstitut, där
koncessionerna helt finansieras av den organisationen eller det
institutet. När det gäller koncessioner som till största delen
medfinansieras av en internationell organisation eller ett inter
nationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upp
handlingsförfaranden.
Medlemsstaterna ska lämna alla rättsliga instrument som avses i
led a i första stycket i denna punkt till kommissionen, som får
rådfråga den rådgivande kommitté för offentlig upphandling
som avses i artikel 50.
Denna punkt ska inte tillämpas på koncessioner på försvars-
och säkerhetsområdet enligt direktiv 2009/81/EG.
5. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner på för
svars- och säkerhetsområdet enligt direktiv 2009/81/EG, som
regleras av
a) särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt
avtal eller en överenskommelse som ingåtts mellan en eller
flera medlemsstater och ett eller flera tredje länder,
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/23
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av
den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahål
lande av lufttrafik i gemenskapen (EUT L 293, 31.10.2008, s. 3).
336
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
b) särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt
avtal eller en överenskommelse som ingåtts om stationering
av trupper och som berör en medlemsstats eller ett tredje
lands åtaganden, eller
c) särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell
organisation som gör inköp för sitt eget bruk, eller konces
sioner som ska tilldelas av en medlemsstat i enlighet med
sådana särskilda förfaranderegler.
6. Detta direktiv ska tillämpas på tilldelning av koncessioner
på försvars- och säkerhetsområdet, enligt vad som avses i di
rektiv 2009/81/EG, med undantag för följande:
a) Koncessioner för vilka tillämpningen av detta direktiv skulle
innebära en skyldighet för en medlemsstat att tillhandahålla
information vars avslöjande den anser strida mot medlems
statens väsentliga säkerhetsintressen, eller om upphandlingen
och fullgörandet av en koncession omfattas av sekretess eller
måste åtföljas av särskilda säkerhetsåtgärder i enlighet med
de lagar och andra författningar som gäller i en medlemsstat,
förutsatt att medlemsstaten har fastslagit att de berörda vä
sentliga intressena inte kan garanteras genom mindre ingri
pande åtgärder, såsom de som avses i punkt 7.
b) Koncessioner som tilldelats inom ramen för ett samarbets
program som avses i artikel 13 c i direktiv 2009/81/EG.
c) Koncessioner som tilldelats en regering av en annan regering
för byggentreprenader och tjänster som är direkt förknip
pade med militär utrustning eller utrustning av känslig ka
raktär, byggentreprenader och tjänster särskilt för militära
ändamål, eller byggentreprenader och tjänster av känslig ka
raktär.
d) Koncessioner som tilldelas i ett tredjeland och utförs när
styrkor är stationerade utanför unionens territorium, och
där de operativa behoven medför att koncessionerna måste
ingås med ekonomiska aktörer i det område där operationen
genomförs.
e) Koncessioner som på annat sätt omfattas av ett undantag
enligt detta direktiv.
7. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som inte
annars omfattas av ett undantag enligt punkt 6, om skyddet av
en medlemsstats väsentliga säkerhetsintressen inte kan garante
ras genom mindre ingripande åtgärder, exempelvis genom att
det ställs krav för att skydda den konfidentiella karaktären hos
den information som den upphandlande myndigheten eller den
upphandlande enheten lämnar ut i ett förfarande för tilldelning
av koncessioner enligt detta direktiv.
8. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner
som avser
a) förvärv eller hyra, oavsett finansieringsform, av mark, befint
liga byggnader eller annan fast egendom eller rättigheter till
sådan egendom,
b) anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av
programmaterial avsett för audiovisuella medietjänster eller
radiotjänster som tilldelas av leverantörer av medietjänster
eller radiotjänster, eller koncessioner för sändningstid eller
tillhandahållande av program som tilldelas leverantörer av
audiovisuella medietjänster eller radiotjänster. Med avseende
på tillämpningen av detta led har audiovisuella medietjänster
och leverantörer av medietjänster samma betydelse som i arti
kel 1.1 a respektive 1.1 d i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2010/13/EU ( 1 ). Program ska ha samma betydelse
som i artikel 1.1 b i det direktivet, men ska också omfatta
radioprogram och radioprogrammaterial. Dessutom ska pro
grammaterial i denna bestämmelse ha samma betydelse som
program.
c) skiljemanna- och förlikningsuppdrag,
d) någon av följande juridiska tjänster, nämligen
i) företrädande av en klient, av en advokat i den mening
som avses i artikel 1 i rådets direktiv 77/249/EEG ( 2 ), vid
— skiljeförfarande eller förlikning i en medlemsstat, ett
tredjeland eller en internationell skiljeförfarande- eller
förlikningsinstans, eller
— rättsliga förfaranden i domstolar, i tribunaler eller hos
myndigheter i en medlemsstat eller ett tredjeland eller
vid internationella domstolar, tribunaler eller institu
tioner,
ii) juridisk rådgivning i förberedande syfte inför något av de
förfaranden som avses i led i i detta led eller när det
finns en påtaglig indikation om och en stor sannolikhet
för att det ärende som rådgivningen gäller kommer att
bli föremål för sådana förfaranden, förutsatt att rådgiv
ningen ges av en advokat i den mening som avses i
artikel 1 i direktiv 77/249/EEG,
SV
L 94/24
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars
2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i med
lemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av
audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)
(EUT L 95, 15.4.2010, s. 1).
( 2 ) Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande
för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla
tjänster (EGT L 78, 26.3.1977, s. 17).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
337
iii) tjänster inom certifiering och autentisering av dokument
som måste tillhandahållas av notarier,
iv) juridiska tjänster som tillhandahålls av förvaltare eller
förmyndare eller andra juridiska tjänster vars tillhanda
hållare är utsedda av en domstol eller tribunal i med
lemsstaten i fråga eller enligt lag är utsedda att utföra
särskilda uppgifter under överinseende av sådana tribu
naler eller domstolar,
v) andra juridiska tjänster som i medlemsstaten i fråga är
förenade, om än tillfälligt, med utövandet av offentlig
makt.
e) finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning,
förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella
instrument i den mening som avses i Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG ( 1 ), centralbankstjänster och
insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finan
siella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmeka
nismen,
f) lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller
överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
g) civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för före
byggande av fara som tillhandahålls av icke-vinstdrivande
organisationer eller sammanslutningar och som omfattas av
CPV-koderna 75250000-3, 75251000-0, 75251100-1,
75251110-4, 75251120-7, 75252000-7, 75222000-8,
98113100-9 och 85143000-3 med undantag för ambulans
tjänster för transport av patienter,
h) tjänster som avser politiska kampanjer och som omfattas av
CPV-koderna 79341400-0, 92111230-3 och 92111240-6,
när de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en val
kampanj.
9. Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för
lotteritjänster som omfattas av CPV-kod 92351100-7 som en
medlemsstat tilldelar en ekonomisk aktör på grundval av en
ensamrätt. Vid tillämpningen av denna punkt ska begreppet
ensamrätt inte omfatta ensamrätter enligt artikel 7.2.
Beviljande av en sådan ensamrätt ska offentliggöras i Europeiska
unionens officiella tidning.
10. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som
tilldelas av upphandlande enheter för utövande av deras verk
samheter i ett tredjeland, när verksamheten bedrivs utan fysisk
användning av något nät eller geografiskt område inom unio
nen.
Artikel 11
Särskilda undantag på området för elektronisk
kommunikation
Detta direktiv ska inte tillämpas på sådana koncessioner som
huvudsakligen syftar till att ge de upphandlande myndigheterna
möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunika
tionsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla en eller flera
elektroniska kommunikationstjänster.
I denna artikel ska allmänt kommunikationsnät och elektronisk
kommunikationstjänst ha samma betydelse som i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2002/21/EG ( 2 ).
Artikel 12
Särskilda undantag inom vattenområdet
1. Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner för
a) tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhanda
hålla tjänster för allmänheten i samband med produktion,
transport eller distribution av dricksvatten,
b) leverans av dricksvatten till sådana nät.
2. Detta direktiv ska inte heller tillämpas på koncessioner
som avser en av, eller båda, följande verksamheter, om de har
anknytning till en verksamhet som avses i punkt 1:
a) vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, för
utsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörj
ningen utgör mer än 20 % av den totala volym vatten som
tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings-
och dräneringsanläggningar, eller
b) bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/25
( 1 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april
2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets
och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv
93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).
( 2 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars
2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunika
tionsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108,
24.4.2002, s. 33).
338
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Artikel 13
Koncessioner som tilldelas anknutna företag
1. I denna artikel avses med anknutet företag alla företag vars
årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens
årsbokslut enligt kraven i direktiv 2013/34/EU.
2. När det gäller enheter som inte omfattas av direktiv
2013/34/EU, avses med anknutet företag alla företag som upp
fyller något av följande villkor:
a) Den upphandlande enheten kan direkt eller indirekt utöva ett
bestämmande inflytande över det.
b) Det får utöva ett bestämmande inflytande över den upp
handlande enheten.
c) Det är gemensamt med den upphandlande enheten under
kastat ett bestämmande inflytande från ett annat företag på
grund av ägarförhållanden, finansiellt deltagande eller de reg
ler företaget lyder under.
I denna punkt ska begreppet bestämmande inflytande ha samma
betydelse som i artikel 7.4 andra stycket.
3. Utan hinder av artikel 17 och under förutsättning att vill
koren i punkt 4 i den här artikeln är uppfyllda ska detta direktiv
inte gälla koncessioner som
a) av en upphandlande enhet tilldelas ett anknutet företag, eller
b) av ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upp
handlande enheter för att bedriva sådana verksamheter
som avses i bilaga II, tilldelas ett företag som är anknutet
till någon av dessa upphandlande enheter.
4. Punkt 3 ska tillämpas på
a) tjänstekoncessioner, under förutsättning att minst 80 % av
det anknutna företagets genomsnittliga omsättning de före
gående tre åren, med beaktande av alla tjänster som det
företaget tillhandahållit, härrör från tillhandahållande av så
dana tjänster till den upphandlande enheten eller andra fö
retag till vilka det är anknutet,
b) byggkoncessioner, under förutsättning att minst 80 % av det
anknutna företagets genomsnittliga omsättning under de fö
regående tre åren med beaktande av alla byggentreprenader
som utförts av det företaget härrör från utförande av sådana
byggentreprenader för den upphandlande enheten eller andra
företag till vilka det är anknutet.
5. När ett anknutet företag inte kan uppvisa sin omsättning
för de föregående tre åren beroende på tidpunkten för dess
etablering eller verksamhetens påbörjande, är det tillräckligt att
företaget kan påvisa att uppnåendet av den omsättningsnivå
som avses i punkt 4 a eller b är trovärdigt, särskilt genom
prognoser för verksamheten.
6. Om mer än ett företag som är anknutet till den upphand
lande enheten med vilken de utgör en ekonomisk grupp till
handahåller samma eller liknande tjänster eller byggentrepre
nader, ska de procenttal som avses i punkt 4 beräknas med
hänsyn till den totala omsättning som härrör från tillhandahål
landet av tjänster eller byggentreprenader från dessa anknutna
företag.
Artikel 14
Koncessioner som tilldelas ett samriskföretag eller en
upphandlande enhet som ingår i ett samriskföretag
Utan hinder av artikel 17 och under förutsättning att samrisk
företaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten
under en tid av minst tre år och det i den handling som upp
rättats för bildandet av samriskföretaget föreskrivs att de upp
handlande enheter som det består av kommer att ingå i sam
riskföretaget under minst samma tid, ska detta direktiv inte gälla
koncessioner som tilldelas av
a) ett samriskföretag, bildat uteslutande av ett antal upphand
lande enheter för att bedriva verksamheter som avses i bilaga
II, till en av dessa upphandlande enheter, eller
b) en upphandlande enhet till ett sådant samriskföretag som
enheten ingår i.
Artikel 15
Upphandlande enheters anmälan av upplysningar
En upphandlande enhet ska på begäran från kommissionen
lämna följande upplysningar när det gäller tillämpningen av
artiklarna 13.2, 13.3 och 14:
a) Namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen.
b) De berörda koncessionernas beskaffenhet och värde.
SV
L 94/26
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
339
c) Det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för
att bevisa att relationerna mellan företaget eller samriskföre
taget som tilldelas koncessionen och den upphandlande en
heten motsvarar kraven i artikel 13 eller artikel 14.
Artikel 16
Undantag för verksamheter som är direkt
konkurrensutsatta
Detta direktiv ska inte tillämpas på koncessioner som tilldelas
av en upphandlande enhet om det har fastställts i enlighet med
artikel 35 i direktiv 2014/25/EU att verksamheten i den med
lemsstat där sådana koncessioner ska utföras är direkt konkur
rensutsatt i enlighet med artikel 34 i det direktivet.
Artikel 17
Koncessioner mellan enheter i den offentliga sektorn
1. En koncession som en upphandlande myndighet eller en
upphandlande enhet i den mening som avses i artikel 7.1 a
tilldelar en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person
ska inte omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv
om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
utövar kontroll över den berörda juridiska personen motsva
rande den som den utövar över sin egen förvaltning.
b) Den kontrollerade juridiska personen utför mer än 80 % av
sin verksamhet för den kontrollerande upphandlande myn
dighetens eller upphandlande enhetens räkning eller för an
dra juridiska personer som den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital, med undantag för icke-kontrol
lerande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet enligt
artikel 7.1 a ska anses utöva kontroll över en juridisk person
motsvarande den kontroll som den utövar över sin egen för
valtning i den mening som avses i led a i denna punkt om
myndigheten eller enheten har ett avgörande inflytande över
både den kontrollerade juridiska personens strategiska mål och
viktiga beslut. Sådan kontroll kan också utövas av en annan
juridisk person, som själv kontrolleras på samma sätt av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
2. Punkt 1 gäller också när den kontrollerade juridiska per
sonen är en upphandlande myndighet eller upphandlande enhet
enligt artikel 7.1 a, och myndigheten eller enheten tilldelar en
koncession till den kontrollerande upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten, eller till en annan juridisk person
som kontrolleras av samma upphandlande myndighet eller upp
handlande enhet, förutsatt att det inte finns något direkt privat
ägarintresse i kapitalet i den juridiska person som tilldelas kon
cessionen med undantag för icke-kontrollerande och icke-bloc
kerande former av privat ägarintresse i det kapital som krävs
enligt bestämmelser i nationell lagstiftning, i överensstämmelse
med fördragen, och som inte utövar ett avgörande inflytande
över den kontrollerade juridiska personen.
3. En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet i
den mening som avses i artikel 7.1 a som inte utövar kontroll
över en privaträttslig eller offentligrättslig juridisk person i den
mening som avses i punkt 1 i den här artikeln får emellertid
tilldela en koncession till denna juridiska person utan att till
lämpa detta direktiv om samtliga följande villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
i den mening som avses i artikel 7.1 a utövar tillsammans
med andra upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter kontroll över den berörda juridiska personen mot
svarande den som de utövar över sina egna förvaltningar.
b) Den juridiska personen utför mer än 80 % av sin verksamhet
för den kontrollerande upphandlande myndighetens eller
upphandlande enhetens räkning eller för andra juridiska per
soner som den upphandlande myndigheten eller upphand
lande enheten utövar kontroll över.
c) Det finns inget direkt privat ägarintresse i den kontrollerade
juridiska personens kapital med undantag för icke-kontrolle
rande och icke-blockerande former av privat ägarintresse i
det kapital som krävs enligt bestämmelser i nationell lag
stiftning, i överensstämmelse med fördragen, och som inte
utövar ett avgörande inflytande över den kontrollerade juri
diska personen.
För tillämpningen av led a i denna punkt ska upphandlande
myndigheter eller upphandlande enheter i den mening som
avses i artikel 7.1 a anses utöva gemensam kontroll över en
juridisk person om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den kontrollerade juridiska personens beslutsorgan består av
representanter från samtliga deltagande upphandlande myn
digheter eller upphandlande enheter. Enskilda representanter
får företräda flera eller samtliga av de deltagande upphand
lande myndigheterna eller upphandlande enheterna.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/27
340
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
ii) Dessa upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter har tillsammans ett avgörande inflytande såväl över den
kontrollerade juridiska personens strategiska mål som över
dess viktiga beslut.
iii) Den kontrollerade juridiska personen har inget eget intresse
som strider mot de kontrollerande upphandlande myndig
heternas eller upphandlande enheternas intressen.
4. Ett kontrakt som ingås uteslutande mellan två eller flera
upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter i den
mening som avses i artikel 7.1 a ska inte omfattas av tillämp
ningsområdet för detta direktiv om samtliga följande villkor är
uppfyllda:
a) Kontraktet inrättar eller genomför ett samarbete mellan de
deltagande upphandlande myndigheterna eller upphandlande
enheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som de
ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå deras gemen
samma mål.
b) Genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden
som sammanhänger med allmänintresset.
c) De deltagande upphandlande myndigheterna eller upphand
lande enheterna utövar verksamhet på den öppna mark
naden i en omfattning som understiger 20 % av de verk
samheter som berörs av samarbetet.
5. När procentsatsen för de verksamheter som avses i punk
terna 1 b, 3 b och 4 fastställs ska man beakta den genomsnitt
liga totala omsättningen eller ett lämpligt alternativt verksam
hetsbaserat mått, såsom kostnader som uppstått hos den be
rörda juridiska personen, upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten som avses i artikel 7.1 a i fråga om tjänster,
varor och byggentreprenader under de tre åren som föregår
tilldelningen av koncessionen.
När omsättningen eller det alternativa verksamhetsbaserade måt
tet, såsom kostnader, för de föregående tre åren inte är tillgäng
liga eller inte längre är relevanta, på grund av tidpunkten för
den berörda juridiska personens, upphandlande myndighetens
eller upphandlande enhetens etablering eller inledandet av verk
samheten eller en omorganisation av dess verksamheter, är det
tillräckligt att företaget kan påvisa att verksamhetsmåttet är
trovärdigt, särskilt genom prognoser för verksamheten.
A v s n i t t I I I
A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r
Artikel 18
Koncessionens varaktighet
1. Koncessioner ska vara tidsbegränsade. Den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten ska bedöma löptiden
på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efter
frågas.
2. För koncessioner som varar längre än fem år får den
maximala varaktigheten inte överstiga den tid som rimligen
kan förväntas åtgå för att koncessionshavaren ska kunna få
tillbaka gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken
eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkast
ning på det investerade kapitalet, med beaktande av de investe
ringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt avtalen.
De investeringar som beaktas vid beräkningen ska omfatta både
inledande investeringar och investeringar under koncessionens
varaktighet.
Artikel 19
Sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda
tjänster som förtecknas i bilaga IV och som omfattas av detta
direktiv ska endast omfattas av de skyldigheter som följer av
artiklarna 31.3, 32, 46 och 47.
Artikel 20
Blandade kontrakt
1. Koncessioner som avser både byggentreprenader och
tjänster ska tilldelas i enlighet med tillämpliga bestämmelser
för den typ av koncession som utgör huvudföremålet för det
berörda kontraktet.
För blandade koncessioner, bestående delvis av sociala och an
dra särskilda tjänster som förtecknas i bilaga IV och delvis av
andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av
de uppskattade värdena för respektive tjänster som är det hög
sta.
2. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
kan särskiljas ska punkterna 3 och 4 tillämpas. Om de olika
delarna i ett visst kontrakt objektivt sett inte kan särskiljas ska
punkt 5 tillämpas.
Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG ska artikel 21 i det här
direktivet tillämpas.
SV
L 94/28
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
341
För kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter, varav en
omfattas av antingen bilaga II till detta direktiv eller av direktiv
2014/25/EU ska tillämpliga regler fastställas i enlighet med ar
tikel 22 i det här direktivet respektive artikel 6 i direktiv
2014/25/EU.
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får
välja att tilldela separata kontrakt för de olika delarna när det
gäller kontrakt som avser både delar som omfattas av detta
direktiv och andra delar. Om de upphandlande myndigheterna
eller upphandlande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt
för de olika delarna ska beslut om vilka rättsregler som ska gälla
för de olika kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som
varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska detta direktiv till
lämpas, om inte annat följer av punkt 4 i denna artikel eller
artikel 21, på det blandade kontrakt som ingås, oberoende av
värdet på de delar som annars skulle omfattas av andra rätts
regler och oberoende av vilka rättsregler dessa delar annars
skulle ha omfattats av.
4. När det gäller blandade kontrakt som innehåller inslag av
både koncessioner och av offentliga kontrakt som omfattas av
direktiv 2014/24/EU eller kontrakt som omfattas av direktiv
2014/25/EU ska det blandade kontraktet tilldelas i enlighet
med bestämmelserna i direktiv 2014/24/EU respektive
2014/25/EU.
5. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas ska de tillämpliga rättsreglerna fastställas på
grundval av huvudföremålet för kontraktet.
När det gäller kontrakt som innehåller både inslag av en tjäns
tekoncession och av varukontrakt ska huvudföremålet bestäm
mas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respek
tive varor som är det högsta.
Artikel 21
Blandade kontrakt som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Denna artikel ska tillämpas på blandade kontrakt med
inslag av koncessioner som omfattas av detta direktiv och upp
handling eller andra inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget eller direktiv 2009/81/EG.
För kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter, varav en
omfattas av antingen bilaga II till det här direktivet eller direktiv
2014/25/EU och andra omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
eller direktiv 2009/81/EG, ska tillämpliga regler fastställas i en
lighet med artikel 23 i det här direktivet respektive artikel 26 i
direktiv 2014/25/EU.
2. Om de olika delarna i ett visst kontrakt objektivt sett kan
särskiljas får de upphandlande myndigheterna eller upphand
lande enheterna välja att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna eller att tilldela ett enda kontrakt.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika delarna ska
beslut om vilka regler som ska gälla för de olika kontrakten
fattas på grundval av de egenskaper som varje del har.
Om de upphandlande myndigheterna eller upphandlande enhe
terna väljer att tilldela ett enda kontrakt ska följande kriterier
tillämpas för att fastställa vilka regler som ska tillämpas:
a) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av artikel 346 i
EUF-fördraget eller olika delar omfattas av artikel 346 i EUF-
fördraget respektive direktiv 2009/81/EG får kontraktet till
delas utan tillämpning av det här direktivet, förutsatt att
tilldelning av ett enda kontrakt motiveras av objektiva skäl.
b) Om en del av ett visst kontrakt omfattas av direktiv
2009/81/EG får kontraktet tilldelas i enlighet med det här
direktivt eller i enlighet med direktiv 2009/81/EG, förutsatt
att tilldelning av ett enda kontrakt motiveras av objektiva
skäl.
Beslutet att tilldela ett enskilt kontrakt får emellertid inte fattas i
syfte att förhindra att kontraktet omfattas av det här direktivet
eller direktiv 2009/81/EG.
3. Om de olika delarna av ett visst kontrakt objektivt sett
inte kan särskiljas får kontraktet tilldelas utan tillämpning av
detta direktiv när det inbegriper delar på vilka artikel 346 i
EUF-fördraget är tillämplig. Annars får de upphandlande myn
digheterna eller de upphandlande enheterna välja att tilldela ett
kontrakt i enlighet med det här direktivet eller i enlighet med
direktiv 2009/81/EG.
Artikel 22
Kontrakt som omfattar både verksamheter som avses i
bilaga II och andra verksamheter
1. Med undantag från artikel 20 får upphandlande enheter,
vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter, välja att till
dela separata kontrakt för varje verksamhet eller att tilldela ett
enda kontrakt. Om de upphandlande enheterna väljer att tilldela
ett separat kontrakt ska beslut om vilka rättsregler som ska gälla
för de olika separata kontrakten fattas på grundval av de egen
skaper som varje verksamhet har.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/29
342
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Trots vad som sägs i artikel 20 ska, om de upphandlande
enheterna väljer att tilldela ett enda kontrakt, punkterna 2
och 3 i den här artikeln tillämpas. Om någon av de berörda
verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller
direktiv 2009/81/EG ska emellertid artikel 23 i det här direkti
vet tillämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får inte göras i syfte att undanta kont
raktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för detta direk
tiv eller, i tillämpliga fall, direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/25/EU.
2. För ett kontrakt som avser att omfatta flera verksamheter
ska de bestämmelser gälla som är tillämpliga på den verksamhet
som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
3. Vad gäller kontrakt där det är omöjligt att på objektiva
grunder avgöra vilken verksamhet kontraktet främst avser, ska
de tillämpliga bestämmelserna fastställas i enlighet med följande:
a) Koncessionen ska tilldelas i enlighet med de bestämmelser i
detta direktiv som gäller koncessioner som tilldelas av upp
handlande myndigheter eller upphandlande enheter om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av de
bestämmelser i detta direktiv som är tillämpliga på konces
sioner som tilldelas av upphandlande myndigheter och öv
riga omfattas av de bestämmelser i detta direktiv som gäller
koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter.
b) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med direktiv 2014/24/EU
om en av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av
detta direktiv, och övriga verksamheter av direktiv
2014/24/EU.
c) Kontraktet ska tilldelas i enlighet med detta direktiv om en
av de verksamheter som kontraktet avser omfattas av detta
direktiv och övriga verksamheter varken omfattas av detta
direktiv eller direktiv 2014/24/EU eller 2014/25/EU.
Artikel 23
Koncessioner som omfattar både verksamheter som avses i
bilaga II och verksamhet som avser försvars- eller
säkerhetsaspekter
1. Vad gäller kontrakt som avser flera verksamheter får upp
handlande enheter välja att tilldela separata kontrakt för varje
verksamhet eller att tilldela ett enda kontrakt. Om de upphand
lande enheterna väljer att tilldela separata kontrakt för de olika
delarna ska beslut om vilka regler som ska gälla för de olika
kontrakten fattas på grundval av de egenskaper som varje verk
samhet har.
Trots vad som sägs i artikel 21 ska, om de upphandlande
enheterna väljer att tilldela ett enda kontrakt, punkt 2 i den
här artikeln tillämpas.
Valet mellan att tilldela ett enda kontrakt eller att tilldela ett
antal separata kontrakt får dock inte fattas i syfte att undanta
kontraktet eller kontrakten från tillämpningsområdet för an
tingen detta direktiv eller direktiv 2009/81/EG.
2. Vad gäller kontrakt som avser en verksamhet som omfat
tas av detta direktiv och en annan verksamhet som
a) omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, eller
b) omfattas av direktiv 2009/81/EG,
får den upphandlande enheten
i) tilldela ett kontrakt utan tillämpning av detta direktiv, i de
fall som anges i led a, eller
ii) tilldela ett kontrakt antingen i enlighet med detta direktiv
eller i enlighet med direktiv 2009/81/EG, i de fall som anges
i led b. Första stycket i denna punkt påverkar inte de trös
kelvärden och undantag som föreskrivs i direktiv
2009/81/EG.
Kontrakt som avses i led b som också omfattar upphandling
eller andra inslag som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget
får tilldelas utan tillämpning av detta direktiv.
Ett villkor för tillämpningen av denna punkt ska emellertid vara
att tilldelningen av ett enda kontrakt motiveras av objektiva skäl
och att beslutet att tilldela ett enda kontrakt inte fattas i syfte att
förhindra att kontraktet omfattas av detta direktiv.
A v s n i t t I V
S ä r s k i l d a s i t u a t i o n e r
Artikel 24
Reserverade koncessioner
Medlemsstaterna får reservera deltagandet i koncessionstilldel
ningsförfaranden för skyddade verkstäder och ekonomiska ak
törer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av
personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer,
eller föreskriva att koncessionerna ska utföras inom ramen för
program för skyddad anställning, förutsatt att minst 30 % av
arbetstagarna i sådana verkstäder, ekonomiska aktörer eller pro
gram är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade
arbetstagare. Hänvisning till denna artikel ska göras i konces
sionsmeddelandet eller, för tjänstekoncessioner enligt artikel 19,
i förhandsmeddelandet.
SV
L 94/30
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
343
Artikel 25
Forsknings- och utvecklingstjänster
Detta direktiv ska endast tillämpas på tjänstekoncessioner för
forsknings- och utvecklingstjänster som omfattas av CPV-ko
derna 73000000-2 till 73120000-9, 73300000-5,
73420000-2 och 73430000-5, under förutsättning att följande
två villkor är uppfyllda:
a) Resultaten tillkommer endast den upphandlande myndighe
ten eller upphandlande enheten i dess egen verksamhet.
b) Den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten.
KAPITEL II
Principer
Artikel 26
Ekonomiska aktörer
1. Ekonomiska aktörer som enligt lagstiftningen i den med
lemsstat där de är etablerade har rätt att tillhandahålla den
aktuella tjänsten får inte uteslutas endast på grund av att lag
stiftningen i den medlemsstat där kontraktet tilldelas kräver att
de ska vara antingen fysiska eller juridiska personer.
Juridiska personer kan åläggas att i anbudet eller i anbudsan
sökan uppge namn och relevanta yrkeskvalifikationer för den
personal som ska fullgöra kontraktet i fråga.
2. Grupper av ekonomiska aktörer, inbegripet tillfälliga sam
manslutningar, får delta i koncessionstilldelningsförfaranden. De
upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna får
inte kräva att de ska ha en viss juridisk form för att få lämna ett
anbud eller en anbudsansökan.
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
får vid behov i koncessionsdokumenten klargöra hur grupper av
ekonomiska aktörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och
finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet som
avses i artikel 38, förutsatt att detta motiveras av objektiva skäl
och är proportionellt. Medlemsstaterna får fastställa standardvill
kor för hur grupper av ekonomiska aktörer ska uppfylla dessa
krav. De villkor för dessa grupper av ekonomiska aktörers full
görande av en koncession som skiljer sig från dem som gäller
för enskilda deltagare ska också motiveras av objektiva skäl och
vara proportionella.
3. Trots vad som sägs i punkterna 1 och 2 får upphandlande
myndigheter och upphandlande enheter kräva att grupper av
ekonomiska aktörer antar en viss juridisk form när de har blivit
tilldelade kontraktet, om det är nödvändigt för att kontraktet
ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Artikel 27
Nomenklatur
1. Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för till
delning av koncessioner ska göras genom användning av den
gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (Common
Procurement Vocabulary, nedan kallad CPV) som fastställs i Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 ( 1 ).
2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att anpassa de CPV-koder som avses i
detta direktiv när ändringar av CPV-nomenklaturen ska införas i
detta direktiv och dessa inte medför en ändring av direktivets
tillämpningsområde.
Artikel 28
Sekretess
1.
Om inte annat föreskrivs i detta direktiv eller nationell rätt
som den upphandlande myndigheten omfattas av, särskilt lag
stiftning om tillgång till information, och utan att det påverkar
upplysningsskyldigheten i fråga om tilldelade koncessionskon
trakt och information till anbudssökande och anbudsgivare en
ligt artiklarna 32 och 40, får den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten inte offentliggöra uppgifter som
lämnats in och förklarats konfidentiella av de ekonomiska ak
törerna, inklusive men inte begränsat till tekniska hemligheter,
affärshemligheter och konfidentiella aspekter i anbuden.
Denna artikel ska inte utgöra ett hinder för offentliggörande av
icke-konfidentiella delar av ingångna kontrakt, inbegripet even
tuella senare ändringar.
2.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får ställa krav på ekonomiska aktörer för att skydda den
konfidentiella karaktären hos de uppgifter som den lämnar ut
under koncessionstilldelningsförfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/31
( 1 ) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig
upphandling (CPV) (EGT L 340, 16.12.2002, s. 1).
344
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Artikel 29
Regler för kommunikation
1. Förutom när användning av elektroniska medel är obliga
torisk i enlighet med artiklarna 33.2 och 34 får medlemssta
terna eller de upphandlande myndigheterna och upphandlande
enheterna välja mellan ett eller flera av följande medel för kom
munikation för all kommunikation och allt informationsutbyte:
a) Elektroniska medel.
b) Post eller fax.
c) Muntlig kommunikation, inbegripet telefon, vid annan kom
munikation än den som avser de väsentliga delarna av ett
koncessionstilldelningsförfarande och förutsatt att innehållet
i den muntliga kommunikationen dokumenteras i lämplig
utsträckning på ett varaktigt medium.
d) Personligt överlämnande, mot bekräftelse i form av mottag
ningsbevis.
Medlemsstaterna får i fråga om koncessioner göra användning
av elektroniska medel för kommunikation obligatorisk i fler
situationer än de som avses i artiklarna 33.2 och 34.
2. De valda medlen för kommunikation ska vara allmänt
tillgängliga och icke-diskriminerande, och får således inte be
gränsa de ekonomiska aktörernas tillträde till koncessionstilldel
ningsförfarandet. De verktyg och anordningar som ska användas
för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tek
niska egenskaper, ska vara driftskompatibla med allmänt an
vända IKT-produkter.
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter ska sä
kerställa att kommunikation, informationsutbyte och lagring av
uppgifter sker på ett sådant sätt att alla uppgifters integritet och
den sekretess som gäller för anbudsansökningarna och anbuden
bevaras. De ska inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna
och anbuden förrän tidsfristen för att lämna in dem har löpt ut.
AVDELNING II
BESTÄMMELSER OM TILLDELNING
AV KONCESSIONER:
ALLMÄNNA PRINCIPER OCH FÖRFARANDE
GARANTIER
KAPITEL I
Allmänna principer
Artikel 30
Allmänna principer
1.
En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet ska
vara fri att organisera förfarandet för val av koncessionshavare
förutsatt att detta direktiv följs.
2. Utformningen av koncessionstilldelningsförfarandet ska
följa principerna i artikel 3. Den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten får inte, särskilt inte under konces
sionstilldelningsförfarandet, särbehandla någon genom att lämna
ut information som kan gynna vissa anbudssökande eller an
budsgivare i förhållande till andra.
3. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säker
ställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av koncessions
kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga
skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollek
tivavtal eller i internationella miljö-, social- och arbetsrättsliga
bestämmelser som anges i bilaga X.
4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade ak
ter enligt artikel 48 för att ändra förteckningen i bilaga X där så
krävs, för att lägga till nya internationella avtal som har ratifi
cerats av alla medlemsstater eller när de befintliga internatio
nella avtal som det hänvisas till inte längre har ratificerats av
alla medlemsstater eller på annat sätt har ändrats, till exempel
avseende deras räckvidd, innehåll eller beteckning.
Artikel 31
Koncessionsmeddelanden
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som önskar tilldela en koncession ska informera om detta ge
nom ett koncessionsmeddelande.
2. Koncessionsmeddelanden ska innehålla den information
som anges i bilaga V och i tillämpliga fall varje annan upp
lysning, i enlighet med standardformulärens format, som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten anser
vara till nytta.
SV
L 94/32
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
345
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som önskar tilldela koncessioner för sociala tjänster och andra
särskilda tjänster förtecknade i bilaga IV ska tillkännage sin
avsikt att tilldela sådana koncessioner genom offentliggörande
av ett förhandsmeddelande. Sådana meddelanden ska innehålla
den information som anges i bilaga VI.
4. Med avvikelse från punkt 1 är de upphandlande myndig
heterna eller upphandlande enheterna inte skyldiga att offentlig
göra ett koncessionsmeddelande om byggentreprenaderna eller
tjänsterna kan tillhandahållas enbart av en viss ekonomisk aktör
av någon av följande orsaker:
a) Syftet med koncessionen är att skapa eller erhålla ett unikt
konstverk eller konstnärligt framförande.
b) Frånvaro av konkurrens av tekniska skäl.
c) Det finns en ensamrätt.
d) Skydd av immateriella rättigheter och andra ensamrätter än
de som definieras i artikel 5.10.
Undantagen i leden b, c och d ska endast tillämpas när det inte
finns något rimligt alternativ eller substitut och avsaknaden av
konkurrens inte beror på konstlad begränsning av parametrarna
i koncessionstilldelningen.
5. Med avvikelse från punkt 1 behöver den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten inte offentliggöra nå
got nytt koncessionsmeddelande om inga anbud, inga anbuds
ansökningar, inga lämpliga anbud eller inga lämpliga anbuds
ansökningar har lämnats vid ett föregående koncessionsförfaran
de, förutsatt att de ursprungliga villkoren för koncessionskont
raktet inte väsentligt ändrats och att en rapport lämnas till
kommissionen, om den så begär.
Enligt första stycket ska ett anbud anses vara olämpligt om det
är irrelevant för koncessionen och därför uppenbart inte utan
väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndig
hetens eller upphandlande enhetens behov och krav enligt kon
cessionsdokumenten.
Vid tillämpning av första stycket ska en ansökan anses vara
olämplig
a) om den berörda sökanden ska eller kan komma att uteslutas
i enlighet med artikel 38.5–38.9 eller inte uppfyller de
urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten i enlighet med arti
kel 38.1,
b) om ansökningarna innefattar anbud som inte är lämpliga i
den mening som avses i andra stycket.
Artikel 32
Meddelanden om koncessionstilldelning
1. Senast 48 dagar efter tilldelningen av en koncession ska
upphandlande myndigheter och upphandlande enheter i enlig
het med förfarandena i artikel 33 lämna ett meddelande om
koncessionstilldelning med resultaten av förfarandet för konces
sionstilldelning. För sociala tjänster och andra särskilda tjänster
som förtecknas i bilaga IV får sådana meddelanden emellertid
grupperas kvartalsvis. I detta fall ska de grupperade meddelan
dena sändas senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
2. Meddelanden om tilldelning av koncessioner ska innehålla
de uppgifter som anges i bilaga VII eller, när det gäller konces
sioner för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som för
tecknas i bilaga IV, de uppgifter som anges i bilaga VIII, och ska
offentliggöras i enlighet med artikel 33.
Artikel 33
Utformning och offentliggörande av meddelanden
1. Koncessionsmeddelanden, meddelanden om tilldelning av
koncessioner och det meddelande som avses i artikel 43.1 andra
stycket ska innehålla de upplysningar som anges i bilagorna V,
VII och VIII och i samma format som standardformulär, in
begripet standardformulären för rättelser.
Kommissionen ska fastställa dessa standardformulär genom ge
nomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet
med det rådgivande förfarande som avses i artikel 50.
2. De meddelanden som avses i punkt 1 ska utarbetas, skic
kas med elektroniska medel till Europeiska unionens publika
tionsbyrå och offentliggöras i enlighet med bilaga IX. Europeiska
unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten lämna en bekräftelse på att
meddelandet mottagits och att de översända upplysningarna
offentliggjorts samt ange datum för offentliggörandet som ska
utgöra bevis för offentliggörandet. Meddelanden ska offentliggö
ras senast fem dagar efter det att de avsänts. Kostnaderna för
Europeiska unionens publikationsbyrås offentliggörande av
meddelanden ska belasta unionen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/33
346
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
3. Koncessionsmeddelanden ska offentliggöras i sin helhet på
ett eller flera av unionens institutioners officiella språk som den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten väljer.
Endast den eller de språkversionerna ska vara giltig(a). Ett sam
mandrag av de väsentliga delarna i varje meddelande ska offent
liggöras på de andra av unionens institutioners officiella språk.
4. Koncessionsmeddelanden och meddelanden om konces
sionstilldelning får inte offentliggöras på nationell nivå innan
de har offentliggjorts av Europeiska unionens publikationsbyrå,
såvida inte offentliggörandet på unionsnivå inte sker 48 timmar
efter det att Europeiska unionens publikationsbyrå bekräftar att
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
tagit emot det meddelande som avses i punkt 2. Koncessions
meddelanden och meddelanden om koncessionstilldelning som
offentliggörs på nationell nivå får inte innehålla några andra
upplysningar än de som finns i meddelandena till Europeiska
unionens publikationsbyrå, men ska innehålla en uppgift om
vilken dag meddelandet skickats till Europeiska unionens pub
likationsbyrå.
Artikel 34
Elektronisk tillgång till koncessionsdokument
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska med elektroniska medel ge fri, fullständig, direkt och kost
nadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från dagen för of
fentliggörandet av koncessionsmeddelandet eller, om konces
sionsmeddelandet inte innehåller någon inbjudan att lämna an
bud, den dag då en inbjudan att lämna anbud skickades. Den
webbadress där koncessionsdokumenten kan hämtas ska anges i
koncessionsmeddelandet och i inbjudningarna att lämna anbud.
2. Om fri, fullständig, direkt och kostnadsfri tillgång till vissa
koncessionsdokument i väl motiverade fall inte kan ges med
elektroniska medel, på grund av exceptionella säkerhetsskäl eller
tekniska skäl eller på grund av att det krävs en mycket hög
skyddsnivå med tanke på den kommersiella informationens
känsliga art, ska upphandlande myndigheter eller upphandlande
enheter ange i meddelandet eller inbjudan att lämna anbud att
de berörda koncessionsdokumenten kommer att översändas på
annat sätt än med elektroniska medel, och tidsfristen för inläm
ning av anbud ska förlängas.
3. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter el
ler behöriga avdelningar ska till alla sökande eller anbudsgivare
som deltar i koncessionstilldelningsförfarandet lämna ut kom
pletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex
dagar före tidsfristen för mottagande av anbud, förutsatt att
sådana upplysningar har begärts i god tid.
Artikel 35
Korruptionsbekämpning och förebyggande av
intressekonflikter
Medlemsstaterna ska kräva att upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter vidtar lämpliga åtgärder för att bekämpa
bedrägeri, särbehandling och korruption samt effektivt förebyg
ga, identifiera och undvika intressekonflikter som uppstår under
genomförandet av koncessionstilldelningsförfarandena i syfte att
undvika snedvridning av konkurrensen och säkerställa öppenhet
i tilldelningsförfarandet samt lika behandling av alla anbuds
sökande och anbudsgivare.
Begreppet intressekonflikt ska minst omfatta situationer där så
dan personal hos den upphandlande myndighet eller upphand
lande enhet som deltar i genomförandet av koncessionstilldel
ningsförfarandet eller kan påverka resultatet av förfarandet di
rekt eller indirekt har ett finansiellt, ekonomiskt eller annat
personligt intresse som kan ses som komprometterande för
dess opartiskhet och oavhängighet under koncessionstilldel
ningsförfarandet.
I fråga om intressekonflikter ska de antagna åtgärderna inte gå
utöver vad som är strikt nödvändigt för att förhindra en poten
tiell intressekonflikt eller undanröja en konstaterad intressekon
flikt.
KAPITEL II
Förfarandegarantier
Artikel 36
Tekniska krav och funktionskrav
1. Tekniska krav och funktionskrav ska ange vilka egenska
per den byggentreprenad eller de tjänster som är föremål för
koncessionen ska ha. De ska anges i koncessionsdokumenten.
Dessa krav kan också avse den specifika produktionsprocessen
eller tillhandahållandet av de efterfrågade byggentreprenaderna
eller tjänsterna, förutsatt att de är kopplade till föremålet för
kontraktet och står i proportion till dess värde och mål. Dessa
egenskaper kan t.ex. omfatta kvalitetsnivåer, miljö- och klimat
prestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive
tillgänglighet för personer med funktionshinder), bedömning av
överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner,
terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, märk
ning och etikettering eller bruksanvisningar.
2. Om det inte motiveras av föremålet för kontraktet får
tekniska krav och funktionskrav inte innehålla uppgifter om
tillverkning, ursprung eller särskilt framställningsförfarande
som karakteriserar de varor eller tjänster som tillhandahålls av
SV
L 94/34
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
347
en specifik ekonomisk aktör, och inte heller hänvisningar till
varumärke, patent, typ eller tillverkning, om det får till följd att
vissa företag eller varor gynnas eller att andra inte kan komma i
fråga. Sådana hänvisningar ska i undantagsfall vara tillåtna om
en tillräckligt tydlig och begriplig beskrivning av föremålet för
upphandlingen inte är möjlig. Sådana hänvisningar ska följas av
orden ”eller likvärdigt”.
3. En upphandlande myndighet eller upphandlande enhet får
inte förkasta ett anbud med motiveringen att de erbjudna bygg
entreprenaderna eller tjänsterna inte överensstämmer med de
tekniska krav och funktionskrav som den har hänvisat till, om
anbudsgivaren i sitt anbud med lämpliga medel visar att de
föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller de tekniska
kraven och funktionskraven.
Artikel 37
Förfarandegarantier
1. Koncessioner ska tilldelas enligt de tilldelningskriterier
som den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten fastställt i enlighet med artikel 41 förutsatt att samtliga
följande villkor är uppfyllda:
a) Anbudet överensstämmer med de minimikrav som, i till
lämpliga fall, fastställts av den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten.
b) Anbudet överensstämmer med de villkor för deltagande som
avses i artikel 38.1.
c) Anbudsgivaren har inte uteslutits från deltagande i tilldel
ningsförfarandet i enlighet med artikel 38.4–38.7, om inte
annat följer av artikel 38.9.
De minimikrav som avses i led a ska innehålla villkor och
egenskaper (i synnerhet tekniska, fysiska, funktionella och rätts
liga) som alla anbud bör uppfylla eller inneha.
2. Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska tillhandahålla följande:
a) I koncessionsmeddelandet: en beskrivning av koncessionen
och villkoren för deltagande.
b) I koncessionsmeddelandet, inbjudan att lämna anbud eller
andra koncessionsdokument: en beskrivning av tilldelnings
kriterierna och i tillämpliga fall de minimikrav som ska upp
fyllas.
3.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får begränsa antalet anbudssökande eller anbud till en lämp
lig nivå, förutsatt att detta sker på ett öppet sätt och på grund
val av objektiva kriterier. Antalet anbudssökande eller anbuds
givare ska vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens ska
kunna garanteras.
4.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska delge alla deltagare beskrivningen av det planerade för
farandet och en preliminär tidsfrist för slutförandet. Ändringar
ska delges alla deltagare och, i den mån de berör sådant som
anges i koncessionsmeddelandet, offentliggöras för alla ekono
miska aktörer.
5.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten ska på lämpligt sätt registrera etapperna i förfarandet med
hjälp av de medel den anser lämpliga, i enlighet med arti
kel 28.1.
6.
Den upphandlande myndigheten eller upphandlande enhe
ten får föra förhandlingar med anbudssökande och anbudsgiva
re. Föremålet för koncessionen, tilldelningskriterierna och mini
mikraven får inte ändras under förhandlingarnas gång.
Artikel 38
Urval och kvalitativ bedömning av anbudssökande
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska kontrollera villkoren för deltagande i fråga om anbuds
sökandenas och anbudsgivarnas yrkesmässiga och tekniska ka
pacitet samt ekonomiska och finansiella ställning, på grundval
av egen försäkran eller referenser som ska lämnas in som bevis
enligt kraven i koncessionsmeddelandet, vilka ska vara icke-dis
kriminerande och stå i proportion till föremålet för koncessio
nen. Villkoren för deltagande ska ha samband med och vara
proportionerliga till behovet av att se till att koncessionshavaren
har förmåga att utföra koncessionen, med hänsyn till föremålet
för koncessionen och syftet att säkerställa verklig konkurrens.
2. En ekonomisk aktör får, för att uppfylla villkoren för
deltagande i punkt 1, vid behov och för en specifik koncession,
åberopa andra enheters kapacitet, oberoende av den rättsliga
arten av dennes förbindelser med dem. Om den ekonomiska
aktören vill förlita sig på andra enheters kapacitet ska denne
bevisa för den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten att de nödvändiga resurserna kommer att finnas till
förfogande under hela koncessionsperioden, exempelvis genom
att lägga fram ett åtagande avseende detta från de berörda
enheterna. När det gäller finansiell ställning får den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten kräva att den
ekonomiska aktören och dessa enheter är solidariskt ansvariga
för fullgörandet av kontraktet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/35
348
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
3. På samma villkor kan en grupp av ekonomiska aktörer
enligt artikel 26 åberopa gruppdeltagarnas eller andra enheters
kapacitet.
4. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska utesluta en ekonomisk aktör från
att delta i ett koncessionstilldelningsförfarande om de har fast
ställt att denna ekonomiska aktör har varit föremål för en laga
kraftvunnen dom på en av följande grunder:
a) Deltagande i en kriminell organisation enligt definitionen i
artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF (
1
).
b) Bestickning enligt definitionen i artikel 3 i konventionen om
kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemen
skaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är del
aktiga i (
2
) respektive artikel 2.1 i rådets rambeslut
2003/568/RIF ( 3 ), samt korruption enligt definitionen i den
nationella rätt som är tillämplig på den upphandlande myn
digheten eller upphandlande enheten, eller den ekonomiska
aktören.
c) Bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen
om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intres
sen ( 4 ).
d) Terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverk
samhet enligt definitionerna i artiklarna 1 och 3 i rådets
rambeslut 2002/475/RIF ( 5 ), eller anstiftan av eller medhjälp
till eller försök att begå brott i den mening som avses i
artikel 4 i det rambeslutet.
e) Penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitio
nen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2005/60/EG ( 6 ).
f) Barnarbete och andra former av människohandel enligt de
finitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/36/EU ( 7 ).
Skyldigheten att utesluta en ekonomisk aktör ska också gälla
när den person som den lagakraftvunna domen avser ingår i en
ekonomisk aktörs förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan
eller är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera
detta.
Andra upphandlande enheter än de som avses i artikel 7.1 a får
utesluta en ekonomisk aktör från deltagande i ett koncessions
tilldelningsförfarande om de har kännedom om att denna eko
nomiska aktör har varit föremål för en lagakraftvunnen dom på
någon av de grunder som anges i första stycket i denna punkt.
5. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska utesluta den ekonomiska aktören
från att delta i ett koncessionstilldelningsförfarande om de har
kännedom om att denne inte har fullgjort sina skyldigheter när
det gäller att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter och när
detta har fastställts genom ett domstolsavgörande eller ett ad
ministrativt beslut med slutlig och bindande verkan i enlighet
med de rättsliga bestämmelser som gäller i det land där den
ekonomiska aktören är etablerad eller i den medlemsstat där
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
finns.
Dessutom får de upphandlande myndigheter och upphandlande
enheter som avses i artikel 7.1 a utesluta, eller kan åläggas av
medlemsstaterna att utesluta, en ekonomisk aktör från delta
gande i ett koncessionstilldelningsförfarande om de på något
lämpligt sätt kan påvisa att den ekonomiska aktören inte har
fullgjort sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller
socialförsäkringsavgifter.
Denna punkt ska inte längre tillämpas när den ekonomiska
aktören har fullgjort sina skyldigheter genom att betala eller
ingå en bindande överenskommelse i syfte att betala skatter
eller socialförsäkringsavgifter som förfallit till betalning, i före
kommande fall inklusive upplupen ränta eller böter.
6. Medlemsstaterna får föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkterna 4 och 5 i undantagsfall inte ska tillämpas på
grund av tvingande hänsyn till allmänintresset, såsom folkhälsa
eller miljöskydd.
SV
L 94/36
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
( 1 ) Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kam
pen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).
( 2 ) EGT C 195, 25.6.1997, s. 1.
( 3 ) Rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen
mot korruption inom den privata sektorn (EUT L 192, 31.7.2003,
s. 54).
( 4 ) EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
( 5 ) Rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekäm
pande av terrorism (EGT L 164, 22.6.2002, s. 3).
( 6 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 okto
ber 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet
används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309,
25.11.2005, s. 15).
( 7 ) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april
2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om
skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut
2002/629/RIF (EUT L 101, 15.4.2011, s. 1).
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
349
Medlemsstaterna får också föreskriva att obligatorisk uteslutning
enligt punkt 5 inte ska tillämpas när det skulle vara klart opro
portionellt med en uteslutning, särskilt om de obetalda skatterna
och socialförsäkringsavgifterna endast avser små belopp eller
om den ekonomiska aktören fick kännedom om det exakta
beloppet som skulle betalas till följd av dennes åsidosättande
av sina skyldigheter när det gäller att betala skatter eller social
försäkringsavgifter vid en tidpunkt då aktören inte hade möjlig
het att vidta åtgärder enligt tredje stycket i punkt 5 före ut
gången av tidsfristen för inlämnande av anbud.
7. Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter
får utesluta eller kan åläggas av medlemsstaterna att utesluta
en ekonomisk aktör från koncessionstilldelningsförfarandet i
någon av följande situationer:
a) Om de på något lämpligt sätt kan påvisa åsidosättande av de
tillämpliga skyldigheter som avses i artikel 30.3.
b) Om en ekonomisk aktör befinner sig i konkurs eller är
föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är före
mål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med
borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner
sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande för
farande enligt nationella lagar och andra författningar. Den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten får
dock besluta, eller åläggas av medlemsstaten att inte utesluta
en ekonomisk aktör i någon av ovanstående situationer om
den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten
har fastställt att den ekonomiska aktören i fråga kommer att
kunna fullgöra koncessionen, med beaktande av tillämpliga
nationella regler och åtgärder avseende fortsatt verksamhet
vid dessa situationer.
c) Om den upphandlande myndigheten på lämpligt sätt kan
visa att en ekonomisk aktör har gjort sig skyldig till ett
allvarligt fel i yrkesutövningen, som gör att dennes redbarhet
kan ifrågasättas.
d) Om en intressekonflikt i den mening som avses i artikel 35
andra stycket inte kan avhjälpas effektivt genom någon an
nan, mindre ingripande åtgärd.
e) Om den upphandlande myndigheten har tillräckligt sanno
lika indikationer för att dra slutsatsen att en ekonomisk
aktör har ingått överenskommelser med andra ekonomiska
aktörer som syftar till att snedvrida konkurrensen.
f) Om en ekonomisk aktör har visat allvarliga eller ihållande
brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt en tidi
gare koncession eller ett tidigare kontrakt med en upphand
lande myndighet eller upphandlande enhet som definieras i
detta direktiv eller i direktiv 2014/25/EU och detta har med
fört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid, eller lett till
skadestånd eller jämförbara påföljder.
g) Om en ekonomisk aktör i allvarlig omfattning har lämnat
oriktiga uppgifter beträffande den information som kan be
gäras för kontroll av att det inte föreligger något skäl för
uteslutning eller av att urvalskriterierna har uppfyllts, har
undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna
de kompletterande handlingar som krävs.
h) Om en ekonomisk aktör otillbörligt har försökt att påverka
den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhe
tens beslutsprocess, eller tillägna sig konfidentiell infor
mation som kan ge aktören otillbörliga fördelar i konces
sionstilldelningsförfarandet eller av oaktsamhet lämna vilse
ledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på be
slut om uteslutning, urval eller tilldelning.
i) I fråga om de koncessioner på försvars- och säkerhetsområ
det som avses i direktiv 2009/81/EG, om en ekonomisk
aktör på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyd
dade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som
krävs för att utesluta risker för medlemsstatens säkerhet.
8. De upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
som avses i artikel 7.1 a ska när som helst under förfarandet
utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att denne, med
avseende på handlingar eller försummelser antingen före eller
under förfarandet, befinner sig i någon av de situationer som
avses i punkt 4 i den här artikeln och punkt 5 första stycket i
den här artikeln.
När som helst under förfarandet får upphandlande myndigheter
och upphandlande enheter utesluta eller åläggas av medlems
staterna att utesluta en ekonomisk aktör om det visar sig att
denne, med avseende på handlingar eller försummelser antingen
före eller under förfarandet, befinner sig i någon av de situatio
ner som avses i punkt 5 andra stycket och punkt 7.
9. En ekonomisk aktör som befinner sig i någon av de si
tuationer som avses i punkterna 4 och 7 får lämna bevis på att
de åtgärder som den ekonomiska aktören vidtagit är tillräckliga
för att bevisa dennes tillförlitlighet, trots att det föreligger rele
vanta skäl för uteslutning. Om bevisen anses vara tillräckliga ska
den berörda ekonomiska aktören inte uteslutas från förfarandet.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/37
350
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
I detta syfte ska den ekonomiska aktören bevisa att denne har
ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som orsakats
av brottet eller det allvarliga felet i fråga, att denne har klargjort
förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och
genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna
samt har vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska
och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott
eller allvarliga fel. De åtgärder som vidtagits av den ekonomiska
aktören ska bedömas med beaktande av allvarlighetsgraden och
de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga
felet i fråga. Om åtgärderna anses vara otillräckliga ska den
berörda ekonomiska aktören informeras om skälen till beslutet.
En ekonomisk aktör som genom en lagakraftvunnen dom har
uteslutits från att delta i upphandlings- eller koncessionstilldel
ningsförfaranden ska under den period som uteslutningen gäller,
enligt domen i den medlemsstat där domen är giltig, inte ha rätt
att utnyttja den möjlighet som anges i denna punkt.
10. Medlemsstaterna ska i enlighet med lagar och andra för
fattningar samt med hänsyn till unionsrätten fastställa villkoren
för tillämpning av denna artikel. De ska särskilt fastställa den
längsta tillåtna uteslutningsperioden om den ekonomiska aktö
ren inte vidtar några åtgärder enligt punkt 9 för att visa sin
tillförlitlighet. Om denna period inte har fastställts i den laga
kraftvunna domen får den inte överskrida fem år från den dag
då domen meddelades i de fall som avses i punkt 4 och tre år
från dagen för relevant händelse i de fall som avses i punkt 7.
Artikel 39
Sista datum för mottagande av ansökningar om
koncessioner
1. När upphandlande myndigheter eller upphandlande enhe
ter fastställer tidsfrister för mottagande av ansökningar och an
bud ska de ta särskild hänsyn till hur komplex koncessionen är
och hur lång tid som behövs för att utarbeta anbud eller an
sökningar, utan att detta påverkar de minimitidsfrister som fast
ställs i denna artikel.
2. Om ansökningar eller anbud kan lämnas först efter ett
besök på platsen eller efter granskning på plats av underlagen
för koncessionsdokumenten, ska tidsfristerna för mottagande av
ansökningar om koncessionen eller av anbud fastställas så att
alla berörda ekonomiska aktörer får möjlighet att ta del av alla
uppgifter som krävs för att utarbeta ansökningar eller anbud,
och ska i alla händelser vara längre än de minimitidsfrister som
anges i punkterna 3 och 4.
3.
Minimitidsfristen för mottagande av ansökningar, antingen
de innehåller anbud avseende koncessionen eller inte, ska vara
30 dagar från den dag då koncessionsmeddelandet skickades.
4. Om förfarandet äger rum i successiva steg ska minimitids
fristen för mottagande av anbud vara 22 dagar från och med
den dag då inbjudan att lämna anbud avsändes.
5. Tidsfristen för mottagande av anbud får minskas med fem
dagar om den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten godtar att anbud lämnas med elektroniska medel i
överensstämmelse med artikel 29.
Artikel 40
Information till anbudssökande och anbudsgivare
1. Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter
ska så snart som möjligt underrätta varje anbudssökande och
anbudsgivare om de beslut som fattats rörande koncessionstill
delningen, inklusive namnet på den utvalda anbudsgivaren, skä
len till att de har beslutat att förkasta en ansökan eller ett anbud
samt till att de har beslutat att inte tilldela ett kontrakt för vilket
ett koncessionsmeddelande offentliggjorts eller att upprepa för
farandet.
På begäran av berörd part ska den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten snarast möjligt, och i alla händelser
senast 15 dagar från mottagandet av en skriftlig begäran, under
rätta alla anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud om
egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det utvalda
anbudet.
2. De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna får besluta att inte lämna ut viss information som avses
i punkt 1 om kontraktet, om detta skulle hindra tillämpning av
lag, strida mot allmänintresset, skada offentliga eller privata
ekonomiska aktörers berättigade affärsintressen eller motverka
sund konkurrens mellan dessa aktörer.
Artikel 41
Tilldelningskriterier
1. Koncessioner ska tilldelas på grundval av objektiva krite
rier som överensstämmer med de principer som fastställs i
artikel 3 och som säkerställer att anbuden bedöms i verklig
konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekono
miska fördelar för den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten.
2. Tilldelningskriterierna ska ha anknytning till koncessions
föremålet och får inte ge den upphandlande myndigheten eller
upphandlande enheten obegränsad valfrihet. De får innefatta
bland annat miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avse
ende innovation.
Dessa kriterier ska åtföljas av krav som gör det möjligt att
effektivt kontrollera de uppgifter som anbudsgivarna lämnar.
De upphandlande myndigheterna eller upphandlande enheterna
ska kontrollera om anbuden verkligen uppfyller tilldelningskri
terierna.
SV
L 94/38
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
351
3. De upphandlande myndigheterna eller upphandlande en
heterna ska förteckna kriterierna i fallande prioritetsordning.
Utan hinder av vad som sägs i första stycket får den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten, när den mottar
ett anbud där det föreslås en innovativ lösning med funktionella
prestanda på en exceptionell nivå, som en omdömesgill upp
handlande myndighet eller upphandlande enhet inte hade kun
nat förutse, i undantagsfall ändra ordningen mellan tilldelnings
kriterierna för att beakta de nya möjligheter som denna inno
vativa lösning medför. I så fall ska den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten informera alla anbudsgivare
om ändringen av prioritetsordningen och utfärda en ny inbju
dan att lämna anbud, med iakttagande av de minimitidsfrister
som avses i artikel 39.4. Om tilldelningskriterierna offentliggjor
des vid offentliggörandet av koncessionsmeddelandet ska den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten offent
liggöra ett nytt koncessionsmeddelande, med iakttagande av de
minimitidsfrister som avses i artikel 39.3.
Ändringen av prioritetsordningen får inte leda till diskrimine
ring.
AVDELNING III
BESTÄMMELSER OM UTFÖRANDE AV KONCESSIONER
Artikel 42
Anlitande av underleverantör
1. Att underleverantörerna iakttar de skyldigheter som avses i
artikel 30.3 ska säkerställas genom lämpliga åtgärder från de
behöriga nationella myndigheterna inom ramen för deras ansvar
och befogenheter.
2. I koncessionsdokumenten får upphandlande myndigheter
eller upphandlande enheter begära eller kan åläggas av en med
lemsstat att begära att anbudsgivaren eller anbudssökanden i
anbudet anger hur stor del av koncessionen som kan komma
att läggas ut på tredje part samt vilka underleverantörer som
föreslås. Denna punkt påverkar inte frågan om huvudentrepre
nörens ansvar.
3. Vid byggkoncessioner och i fråga om tjänster som ska
tillhandahållas vid anläggningen under direkt tillsyn av den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten, efter det
att koncessionen tilldelats och senast då utförandet av konces
sionen inleds, ska den upphandlande myndigheten eller upp
handlande enheten kräva att koncessionshavaren till den upp
handlande myndigheten eller upphandlande enheten uppger
namn på, kontaktuppgifter till och legala ställföreträdare för
sina underleverantörer som deltar i sådana byggentreprenader
eller tjänster, i den mån de är kända vid den tidpunkten. Den
upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten ska
kräva att koncessionshavaren underrättar den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten om varje ändring av
dessa uppgifter under koncessionens löptid samt om de upp
gifter som begärs för alla nya underleverantörer som huvud
entreprenören därefter engagerar i sådana byggentreprenader
eller tjänster.
Trots vad som sägs i första stycket får medlemsstaterna direkt
ålägga koncessionshavaren att tillhandahålla de begärda uppgif
terna.
Första och andra styckena ska inte gälla för varuleverantörer.
Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får ut
vidga eller kan av medlemsstaterna åläggas att utvidga skyldig
heterna enligt första stycket, exempelvis till
a) tjänstekoncessioner som inte avser tjänster som ska tillhan
dahållas vid anläggningarna under tillsyn av den upphand
lande myndigheten eller upphandlande enheten eller till va
ruleverantörer som deltar i bygg- eller servicekoncessioner,
b) underleverantörer till koncessionshavarens underleverantörer,
eller ännu längre ned i underleverantörskedjan.
4. I syfte att undvika åsidosättande av de skyldigheter som
avses i artikel 30.3 får lämpliga åtgärder vidtas, t.ex. följande:
a) Om en medlemsstats nationella rätt föreskriver en mekanism
med solidariskt ansvar för underleverantörer och konces
sionshavare ska den berörda medlemsstaten se till att de
relevanta reglerna tillämpas i överensstämmelse med vill
koren i artikel 30.3.
b) Upphandlande myndigheter och upphandlande enheter får
kontrollera eller kan av en medlemsstat åläggas att kontrol
lera om det finns skäl för uteslutning av underleverantörer
enligt artikel 38.4–38.10. I sådana fall ska den upphandlande
myndigheten eller upphandlande enheten begära att den eko
nomiska aktören byter ut en underleverantör för vilken
kontrollen har visat att det föreligger obligatoriska skäl för
uteslutning. Den upphandlande myndigheten eller upphand
lande enheten får begära eller får av en medlemsstat åläggas
att begära att den ekonomiska aktören byter ut en underle
verantör för vilken kontrollen har visat att det föreligger
icke-obligatoriska skäl för uteslutning.
5. Medlemsstaterna får införa strängare ansvarsregler enligt
nationell rätt.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/39
352
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
6. Medlemsstater som har valt att införa åtgärder enligt
punkterna 1 och 3 ska, genom lagar eller andra författningar
och med beaktande av unionsrätten, fastställa villkor för genom
förande av dessa åtgärder. Medlemsstaterna får därvid begränsa
tillämpligheten av dem, exempelvis för vissa typer av kontrakt,
vissa typer av upphandlande myndigheter, upphandlande enhe
ter eller ekonomiska aktörer eller från och med vissa belopp.
Artikel 43
Ändringar av kontrakt under löptiden
1. Koncessioner får ändras utan ett nytt koncessionstilldel
ningsförfarande enligt detta direktiv i följande fall:
a) Om ändringarna, oberoende av deras penningvärde, anges i
de ursprungliga koncessionsdokumenten genom klara, ex
akta och entydiga ändringsklausuler, som kan omfatta vär
deändringsklausuler, eller optioner. Sådana ändringsklausuler
ska ange omfattningen och arten av eventuella ändringar
eller optioner samt villkoren för när de får tillämpas. Änd
ringar eller optioner som skulle medföra en ändring av kon
cessionens övergripande karaktär är inte tillåtna.
b) För kompletterande byggentreprenader eller tjänster från den
ursprunglige koncessionshavaren vilka har blivit nödvändiga
och som inte ingår i den ursprungliga koncessionen, i de fall
ett byte av koncessionshavare
i) inte kan ske av ekonomiska eller tekniska skäl, såsom
krav på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan
befintlig utrustning, tjänster eller installationer som an
skaffats inom ramen för den ursprungliga koncessionen,
och
ii) skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt
större omkostnader för den upphandlande myndigheten
eller upphandlande enheten.
För koncessioner som tilldelas av en upphandlande myndig
het för bedrivande av en annan verksamhet än de verksam
heter som avses i bilaga II får en värdeökning dock inte
överstiga 50 % av värdet på den ursprungliga koncessionen.
Om flera successiva ändringar görs ska denna begränsning
gälla för värdet av varje ändring. Sådana på varandra följande
ändringar får inte syfta till att kringgå detta direktiv.
c) Om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Behovet av ändring har uppstått till följd av omständig
heter som en omdömesgill upphandlande myndighet el
ler upphandlande enhet inte hade kunnat förutse.
ii) Ändringen medför inte att koncessionens övergripande
karaktär ändras.
iii) För koncessioner som tilldelas av en upphandlande myn
dighet för bedrivande av en annan verksamhet än de
verksamheter som avses i bilaga II får en värdeökning
inte överstiga 50 % av värdet på den ursprungliga kon
cessionen. Om flera successiva ändringar görs ska denna
begränsning gälla för värdet av varje ändring. Sådana på
varandra följande ändringar får inte syfta till att kringgå
detta direktiv.
d) Om den koncessionshavare som den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten ursprungligen hade till
delat koncessionen byts ut mot en ny koncessionshavare,
till följd av antingen
i) en entydig ändringsklausul eller en option i överensstäm
melse med led a,
ii) att en annan ekonomisk aktör som uppfyller kriterierna
för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts helt
eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshava
rens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklu
sive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens,
under förutsättning att detta inte medför andra väsentliga
ändringar av kontraktet och inte syftar till att kringgå
tillämpningen av detta direktiv, eller
iii) att den upphandlande myndigheten eller upphandlande
enheten själv tar på sig huvudkoncessionshavarens skyl
digheter gentemot dennes underleverantörer om denna
möjlighet föreligger enligt nationell lagstiftning.
e) Om ändringarna, oberoende av deras värde, inte är väsentliga
i den mening som avses i punkt 4.
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter som
har ändrat en koncession i de fall som anges i leden b och c
i denna punkt ska offentliggöra ett meddelande om detta i
Europeiska unionens officiella tidning. Ett sådant meddelande ska
innehålla de uppgifter som anges i bilaga XI och ska offentlig
göras i enlighet med artikel 33.
2.
Dessutom får koncessioner ändras, utan att någon kontroll
behöver göras av att villkoren i punkt 4 a–d är uppfyllda, utan
något nytt koncessionstilldelningsförfarande i enlighet med
detta direktiv om värdet av ändringen är lägre än både
i) tröskelvärdet i artikel 8, och
SV
L 94/40
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
353
ii) 10 % av den ursprungliga koncessionens värde.
Ändringen får dock inte medföra att koncessionens övergri
pande karaktär ändras. Om flera successiva ändringar görs ska
värdet bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av
dessa ändringar.
3. När det gäller beräkningen av det värde som avses i punk
terna 2 och 1 b och c ska det uppdaterade värdet vara referen
svärdet när koncessionen innehåller en indexeringsklausul. Om
koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul ska det
uppdaterade värdet beräknas med hänsyn till den genomsnittliga
inflationen i den medlemsstat där den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten finns.
4. En ändring av en koncession under dess löptid ska anses
vara väsentlig i den mening som avses i punkt 1 e om den
innebär att koncessionen till sin art skiljer sig väsentligt från den
koncession som ursprungligen ingicks. Utan att det påverkar
punkterna 1 och 2 ska en ändring i alla händelser anses vara
väsentlig om ett eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) I och med ändringen införs nya villkor som, om de hade
ingått i det ursprungliga koncessionstilldelningsförfarandet,
skulle ha medfört att andra sökande getts tillträde än de
som ursprungligen valdes eller att andra anbud än de som
ursprungligen godkändes skulle ha godkänts eller skulle ha
medfört ytterligare deltagare i koncessionstilldelningsför
farandet.
b) Ändringen innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt
ändras till förmån för koncessionshavaren på ett sätt som
inte medgavs i den ursprungliga koncessionen.
c) Ändringen medför att koncessionens omfattning utvidgas
betydligt.
d) Om den koncessionshavare som den upphandlande myndig
heten eller upphandlande enheten ursprungligen hade till
delat koncessionen byts ut mot en ny koncessionshavare i
andra fall än de som avses i punkt 1 d.
5. Ett nytt koncessionstilldelningsförfarande i enlighet med
detta direktiv ska krävas för andra ändringar av bestämmelserna
i en koncession under löptiden än de som avses i punkterna 1
och 2.
Artikel 44
Uppsägning av koncessioner
Medlemsstaterna ska se till att upphandlande myndigheter och
upphandlande enheter har möjlighet att enligt de villkor som
fastställs i tillämplig nationell rätt avsluta en koncession under
dess löptid om ett eller flera av följande villkor är uppfyllt:
a) Koncessionen har varit föremål för en ändring som skulle ha
krävt ett nytt koncessionstilldelningsförfarande enligt arti
kel 43.
b) Koncessionären befann sig vid koncessionstilldelningen i nå
gon av de situationer som avses i artikel 38.4 och borde
därför ha uteslutits från koncessionstilldelningsförfarandet.
c) Europeiska unionens domstol finner i ett förfarande i enlig
het med artikel 258 i EUF-fördraget att en medlemsstat har
underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt fördragen, ge
nom att en upphandlande myndighet eller upphandlande
enhet som tillhör den medlemsstaten har tilldelat den be
rörda koncessionen utan att iaktta kraven enligt fördragen
och detta direktiv.
Artikel 45
Övervakning och rapportering
1. För att säkerställa ett korrekt och effektivt genomförande
ska medlemsstaterna se till att åtminstone de uppgifter som
anges i denna artikel utförs av en eller flera myndigheter eller
strukturer. De ska för kommissionen uppge vilka myndigheter
eller strukturer som är behöriga för dessa uppgifter.
2. Medlemsstaterna ska se till att tillämpningen av reglerna
för tilldelning av koncessionskontrakt övervakas. Då övervak
ningsmyndigheter eller övervakningsstrukturer upptäcker speci
fika överträdelser, såsom bedrägeri, korruption, intressekonflik
ter och andra allvarliga oegentligheter eller systemproblem, ska
de ha behörighet att hänvisa överträdelserna eller problemen till
nationella revisionsmyndigheter, domstolar, tribunaler eller an
dra lämpliga myndigheter eller strukturer, såsom ombudsman
nen, de nationella parlamenten eller dessas utskott.
3. Resultaten av övervakningsverksamheten i enlighet med
punkt 2 ska offentliggöras genom lämpliga informationsmedel.
Kommissionen får, högst vart tredje år, begära att medlemssta
terna till kommissionen översänder en övervakningsrapport
med en översikt över de mest frekventa orsakerna till felaktig
tillämpning av reglerna för tilldelning av koncessionskontrakt,
inbegripet eventuella strukturella eller återkommande problem
med tillämpningen av reglerna, inbegripet eventuella fall av
bedrägeri och annat olagligt beteende.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/41
354
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att information och väg
ledning om tolkning och tillämpning av unionsrätten om till
delning av koncessionskontrakt kostnadsfritt finns tillgänglig,
för att hjälpa upphandlande myndigheter och upphandlande
enheter och ekonomiska aktörer att tillämpa unionens regler
korrekt.
AVDELNING IV
ÄNDRINGAR AV DIREKTIVEN 89/665/EEG OCH
92/13/EEG
Artikel 46
Ändringar av direktiv 89/665/EEG
Direktiv 89/665/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 ska ersättas med följande:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på kontrakt som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (*), så
vida inte sådana kontrakt är undantagna i enlighet med ar
tiklarna 7, 8, 9, 10, 11, 12, 15, 16, 17 och 37 i det direk
tivet.
Detta direktiv ska också tillämpas på sådana koncessioner
tilldelade av upphandlande myndigheter som avses i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (**), såvida inte
sådana koncessioner är undantagna i enlighet med artiklarna
10, 11, 12, 17 och 25 i det direktivet.
Kontrakt i den mening som avses i detta direktiv inbegriper
offentliga kontrakt, ramavtal, bygg- och tjänstekoncessioner
och dynamiska inköpssystem.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att en upphandlande myndighets beslut om kontrakt
som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU kan prövas effektivt och i synnerhet så skynd
samt som möjligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här
direktivet, när det görs gällande att sådana beslut innebär en
överträdelse av unionsrätten om offentlig upphandling eller
nationella bestämmelser som införlivar denna rätt.
___________
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av
den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om
upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94,
28.3.2014, s. 65).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av
den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner
(EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”
2. Artikel 2a.2 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”Kontrakt enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/24/EU eller direktiv
2014/23/EU får inte ingås före utgången av en tidsfrist
på minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet över
sänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökande
na, om telefax eller elektroniska medel används, eller, om
andra medel för kommunikation används, före utgången
av en tidsfrist på minst 15 kalenderdagar räknat från och
med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kon
traktet översänds till de berörda anbudsgivarna och an
budssökandena eller minst tio kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av
kontraktet har erhållits.”
b) I fjärde stycket ska den första strecksatsen ersättas med
följande:
”— en sådan kortfattad redogörelse för skälen till beslutet
som avses i artikel 55.2 i direktiv 2014/24/EU, om
inget annat föreskrivs i artikel 55.3 i det direktivet,
eller i artikel 40.1 andra stycket i direktiv
2014/23/EU, om inget annat föreskrivs i artikel 40.2
i det direktivet, och”
3. Artikel 2b ska ändras på följande sätt:
a) I första stycket ska
i) led a ersättas med följande:
”a) Om direktiv 2014/24/EU eller, när det är lämp
ligt, direktiv 2014/23/EU inte kräver att ett före
gående meddelande om upphandling ska offent
liggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”,
ii) led c ersättas med följande:
”c) När det är fråga om ett kontrakt som grundar sig
på ett ramavtal i enlighet med artikel 33 i direktiv
2014/24/EU och när det är fråga om ett särskilt
kontrakt som grundar sig på ett dynamiskt in
köpssystem i enlighet med artikel 34 i det direk
tivet.”
b) I andra stycket ska första och andra strecksatserna ersättas
med följande:
”— om det föreligger en överträdelse av artikel 33.4 c
eller av artikel 34.6 i direktiv 2014/24/EU, och
SV
L 94/42
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
355
— om kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller över
stiga tröskelvärdena i artikel 4 i direktiv
2014/24/EU.”
4. I artikel 2c ska orden ”direktiv 2004/18/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU”.
5. Artikel 2d ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) om den upphandlande myndigheten har tilldelat
ett kontrakt utan föregående offentliggörande av
ett meddelande om upphandling i Europeiska
unionens officiella tidning utan att detta är tillåtet
i enlighet med direktiv 2014/24/EU eller
2014/23/EU ,”.
ii) I led b ska orden ”direktiv 2004/18/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU”.
b) I punkt 4 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande myndigheten anser att tilldel
ningen av ett kontrakt utan föregående offentliggö
rande av ett meddelande om upphandling i Europeiska
unionens officiella tidning är tillåten i enlighet med
direktiv 2014/24/EU eller 2014/23/EU,”.
c) I punkt 5 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande myndigheten anser att tilldel
ningen av ett kontrakt är förenlig med artikel 33.4
c eller artikel 34.6 i direktiv 2014/24/EU,”.
6. Artikel 2f.1 a ska ersättas med följande:
”a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att
— den upphandlande myndigheten har offentliggjort ett
meddelande om tilldelning av kontrakt i enlighet
med artiklarna 50 och 51 i direktiv 2014/24/EU
eller artiklarna 31 och 32 i direktiv 2014/23/EU,
under förutsättning att detta meddelande innehåller
en motivering av den upphandlande myndighetens
beslut att tilldela kontraktet utan föregående offent
liggörande av ett meddelande om upphandling i Eu
ropeiska unionens officiella tidning, eller
— den upphandlande myndigheten har underrättat de
berörda anbudsgivarna och anbudssökandena om
kontraktets ingående, under förutsättning att under
rättelsen innehåller en sådan kortfattad redogörelse
för skälen till beslutet som avses i artikel 55.2 i
direktiv 2014/24/EU, om inget annat föreskrivs i
artikel 55.3 i det direktivet eller i artikel 40.1 andra
stycket i direktiv 2014/23/EU, om inget annat före
skrivs i artikel 40.2 i det direktivet; detta alternativ
gäller även i de fall som avses i artikel 2b c i det här
direktivet,”
7. Artikel 3.1 ska ersättas med följande:
”1. Kommissionen får åberopa det förfarande som avses i
punkterna 2–5 om den, innan ett kontrakt ingås, anser att
en allvarlig överträdelse av unionsrätten på området offentlig
upphandling har begåtts under ett kontraktstilldelningsför
farande som omfattas av direktiv 2014/24/EU eller
2014/23/EU.”
Artikel 47
Ändringar av direktiv 92/13/EEG
Direktiv 92/13/EEG ska ändras på följande sätt:
1. Artikel 1.1 ska ersättas med följande:
”1. Detta direktiv ska tillämpas på kontrakt som avses i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU (*), så
vida inte sådana kontrakt är undantagna i enlighet med ar
tiklarna 18–24, 27–30, 34 eller 55 i det direktivet.
Kontrakt enligt det här direktivet inbegriper varukontrakt,
byggentreprenadkontrakt, tjänstekontrakt, bygg- och tjäns
tekoncessioner, ramavtal och dynamiska inköpssystem.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/43
356
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Detta direktiv ska också tillämpas på sådana koncessioner
tilldelade av upphandlande enheter som avses i Europaparla
mentets och rådets direktiv 2014/23/EU (**), såvida inte så
dana kontrakt är undantagna i enlighet med artiklarna 10,
12, 13, 14, 16, 17 och 25 i det direktivet.
Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker
ställa att en upphandlande enhets beslut om kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/25/EU eller direktiv 2014/23/EU
kan prövas effektivt och i synnerhet så skyndsamt som möj
ligt enligt villkoren i artiklarna 2–2f i det här direktivet, när
det görs gällande att sådana beslut innebär en överträdelse av
unionsrätten om upphandling eller nationella bestämmelser
som införlivar denna rätt.
___________
(*) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av
den 26 februari 2014 om samordning av förfarandena
vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter
och posttjänster (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243).
(**) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av
den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner
(EUT L 94, 28.3.2014, s. 1).”
2. Artikel 2a.2 ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ersättas med följande:
”Kontrakt enligt beslut om tilldelning av ett kontrakt som
omfattas av direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU får
inte ingås före utgången av en tidsfrist på minst tio ka
lenderdagar räknat från och med dagen efter det att be
slutet om tilldelning av kontraktet översänds till de be
rörda anbudsgivarna och anbudssökandena, om telefax
eller elektroniska medel används, eller, om andra medel
för kommunikation används, före utgången av en tidsfrist
på minst 15 kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet över
sänds till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena
eller minst tio kalenderdagar räknat från och med dagen
efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har
erhållits.”
b) I fjärde stycket ska första strecksatsen ersättas med föl
jande:
”— den kortfattade redogörelse för skälen till beslutet
som avses i artikel 75.2 i direktiv 2014/25/EU, om
inget annat föreskrivs i artikel 75.3 i det direktivet
eller i artikel 40.1 andra stycket i direktiv
2014/23/EU, om inget annat föreskrivs i artikel 40.2
i det direktivet, och”.
3. Artikel 2b ska ändras på följande sätt:
a) Första stycket ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) Om direktiv 2014/25/EU eller, när det är lämp
ligt, direktiv 2014/23/EU inte kräver att ett före
gående meddelande om upphandling ska offent
liggöras i Europeiska unionens officiella tidning.”
ii) Led c ska ersättas med följande:
”c) När det är fråga om särskilda kontrakt som grun
dar sig på ett dynamiskt inköpssystem i enlighet
med artikel 52 i direktiv 2014/25/EU.”
b) I andra stycket ska första och andra strecksatserna ersättas
med följande:
”— det föreligger en överträdelse av artikel 52.6 i direktiv
2014/25/EU, och
— kontraktsvärdet uppskattas motsvara eller överstiga
tröskelvärdena i artikel 15 i direktiv 2014/25/EU.”
4. I artikel 2c ska orden ”direktiv 2004/17/EG” ersättas med
orden ” direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU.”
5. Artikel 2d ska ändras på följande sätt:
a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
i) Led a ska ersättas med följande:
”a) om den upphandlande enheten har tilldelat ett
kontrakt utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning utan att detta är tillåtet i enlighet
med direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU,”.
ii) I led b ska orden ”direktiv 2004/17/EG” ersättas med
orden ”direktiv 2014/25/EU eller 2014/23/EU.”
b) I punkt 4 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt utan föregående offentliggörande av ett
meddelande om upphandling i Europeiska unionens
officiella tidning är tillåten i enlighet med direktiv
2014/25/EU eller 2014/23/EU,”.
SV
L 94/44
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
357
c) I punkt 5 ska första strecksatsen ersättas med följande:
”— den upphandlande enheten anser att tilldelningen av
ett kontrakt är förenlig med artikel 52.6 i direktiv
2014/25/EU.”
6. I artikel 2f.1 ska led a ersättas med följande:
”a) före utgången av minst 30 kalenderdagar räknat från
och med dagen efter det att
— den upphandlande enheten har offentliggjort ett
meddelande om tilldelning av kontraktet i enlighet
med artiklarna 70 och 71 i direktiv 2014/25/EU
eller artiklarna 31 och 32 i direktiv 2014/23/EU,
under förutsättning att detta meddelande innehåller
en motivering av den upphandlande enhetens beslut
att tilldela kontraktet utan att ett föregående medde
lande om upphandling offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning, eller
— den upphandlande enheten har underrättat de be
rörda anbudsgivarna och anbudssökandena om
kontraktets ingående, under förutsättning att under
rättelsen innehåller en sådan kortfattad redogörelse
för skälen till beslutet som avses i artikel 75.2 i
direktiv 2014/25/EU om inget annat föreskrivs i ar
tikel 75.3 i det direktivet eller i artikel 40.1 andra
stycket i direktiv 2014/23/EU, om inget annat före
skrivs i artikel 40.2 i det direktivet. Detta alternativ
gäller även i de fall som avses i artikel 2b c i det här
direktivet,”
7. Artikel 8.1 ska ersättas med följande:
”1. Kommissionen får åberopa förfarandet enligt punk
terna 2–5, om den, innan ett kontrakt ingås, anser att en
allvarlig överträdelse av unionsrätten om upphandling har
begåtts i samband med ett kontraktstilldelningsförfarande
som omfattas av direktiv 2014/25/EU eller direktiv
2014/23/EU, eller i förhållande till artikel 26.1 i direktiv
2014/25/EU för de upphandlande enheter som omfattas av
den bestämmelsen.”
AVDELNING V
DELEGERADE BEFOGENHETER, GENOMFÖRANDE
BEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 48
Utövande av delegeringen
1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i
artiklarna 7.3, 9.4, 27.2 och 30.4 ska ges till kommissionen
tills vidare från och med den 17 april 2014.
3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 7.3,
9.4, 27.2 och 30.4 får när som helst återkallas av Europapar
lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele
geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att
gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i
Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet
angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter
som redan har trätt i kraft.
4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den
samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.3, 9.4, 27.2
och 30.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten
inom en period av två månader från den dag då akten delgavs
Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet
och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kom
missionen om att de inte kommer att invända. Denna period
ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller
rådets initiativ.
Artikel 49
Skyndsamt förfarande
1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i
kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning
görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt
till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till
varför det skyndsamma förfarandet tillämpas.
2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en
delegerad akt i enlighet med det förfarande som avses i arti
kel 48.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan
dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett
den sitt beslut om invändning.
Artikel 50
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska biträdas av rådgivande kommittén för
offentlig upphandling, som inrättats genom rådets beslut
71/306/EEG ( 1 ). Denna kommitté ska vara en kommitté i den
mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/45
( 1 ) Rådets beslut 71/306/EEG av den 26 juli 1971 om inrättande av en
rådgivande kommitté för offentliga bygg- och anläggningskontrakt
(EGT L 185, 16.8.1971, s. 15).
358
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
2. När det hänvisas till denna artikel ska artikel 4 i förord
ning (EU) nr 182/2011 tillämpas.
Artikel 51
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar
och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta
direktiv senast den 18 april 2016. De ska genast överlämna
texten till dessa bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvis
ningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten
till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom
det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 52
Övergångsbestämmelser
Hänvisningar till artikel 1.3 a och b i direktiv 2004/17/EG och
till artikel 1.3 och 1.4 samt avdelning III i direktiv 2004/18/EG
ska anses som hänvisningar till det här direktivet.
Artikel 53
Övervakning och rapportering
Kommissionen ska utvärdera de ekonomiska effekterna på den
inre marknaden av tillämpningen av de tröskelvärden som fast
ställs i artikel 8, särskilt faktorer som gränsöverskridande till
delning av kontrakt och transaktionskostnader, och avge en
rapport om detta till Europaparlamentet och rådet senast den
18 april 2019. Lämpligheten av tröskelvärdenas nivå ska också
granskas vid förhandlingar enligt WTO-avtalet med beaktande
av effekterna av inflationen och transaktionskostnaderna. Kom
missionen ska, där så är möjligt och lämpligt, överväga att
föreslå en ökning av de tröskelvärden som är tillämpliga enligt
WTO-avtalet under nästa förhandlingsrunda.
Om de tröskelbelopp som ska tillämpas enligt WTO-avtalet
förändras ska rapporten i förekommande fall följas av ett lag
stiftningsförslag om ändring av de tröskelvärden som fastställs i
detta direktiv.
Kommissionen ska också utvärdera de ekonomiska effekterna på
den inre marknaden av undantagen i artikel 12 med beaktande
av vattensektorns specifika struktur, och avge en rapport om
detta till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april 2019.
Kommissionen ska se över hur detta direktiv fungerar och rap
portera till Europaparlamentet och rådet senast den 18 april
2021 och vart femte år därefter, på grundval av sådan infor
mation som ska tillhandahållas av medlemsstaterna i enlighet
med artikel 45.3.
Kommissionen ska göra resultaten av de översyner som gjorts i
enlighet med fjärde stycket allmänt tillgängliga.
Artikel 54
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Detta direktiv får inte tillämpas på tilldelning av koncessioner
som omfattades av ett anbudsförfarande eller tilldelades före den
17 april 2014.
Artikel 55
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 26 februari 2014.
På Europaparlamentets vägnar
M. SCHULZ
Ordförande
På rådets vägnar
D. KOURKOULAS
Ordförande
SV
L 94/46
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
359
BILAGA I
FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM OMFATTAS AV ARTIKEL 5.7 ( 1 )
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar
— nybyggnad, renovering och normal
reparation
45000000
45,1
Mark- och grundarbeten 45100000
45,11 Rivning av hus; markarbe
ten
Denna undergrupp omfattar
— rivning och rasering av byggnader och
andra anläggningar
— röjning av byggplatser
— markarbeten: schaktning, deponering,
nivellering av byggplatser,
dikesgrävning, bergrensning,
sprängning etc.
— iordningställande av gruvarbetsplatser:
— avtäckning
samt
annat
iordningställande av ägor och platser
som innehåller mineraler
Undergruppen omfattar även
— dränering av byggplatser
— dränering av jordbruks- eller
skogsbruksmark
45110000
45,12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar
— provborrning och tagning av kärnprov
för byggande, för geofysiska,
geologiska eller liknande ändamål
Denna undergrupp omfattar inte
— borrning av källor för produktion av
råpetroleum eller naturgas, se 11.20
— brunnsborrning, se 45.25
— schaktsänkning, se 45.25
— spårning av olje- och naturgasfält,
utförande av geofysiska, geologiska
och seismiska undersökningar, se
74.20
45120000
45,2
Bygg- och anläggnings
arbeten
45200000
_____________
( 1 ) Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/47
360
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45,21 Uppförande av hus och
andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar
— byggande av alla slags byggnader,
byggande av anläggningar inom väg-
och vattenbyggnad o.d.
— broar, inklusive sådana för upphöjda
vägar, viadukter, tunnlar och
tunnelbanor
— rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät
för el och telekommunikation
— rörledningar i tätort, tätortsnät för el
och telekommunikation
— samt därmed förknippade arbeten,
— montering och uppförande på plats av
monteringsfärdiga byggnader
Denna undergrupp omfattar inte
— tjänster i anslutning till råpetroleum-
och naturgasutvinning, se 11.20
— uppförande
av
kompletta
monteringsfärdiga byggnader av
egentillverkade delar av annat material
än betong, se huvudgrupperna 20, 26
och 28
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor
eller andra idrottsanläggningar,
exklusive uppförande av byggnader, se
45.23
— bygginstallationer, se 45.3
— slutbehandling av byggnader, se 45.4
— arkitektverksamhet
och
teknisk
konsultverksamhet, se 74.20
— projektledning för byggande, se 74.20
45210000
utom:
– 45213316
45220000
45231000
45232000
45,22 Takarbeten
Denna undergrupp omfattar
— byggande av tak
— taktäckning
— impregnering
45261000
45,23 Anläggning av motorvägar,
vägar, flygfält och idrotts
anläggningar
Denna undergrupp omfattar
— anläggning av vägar, gator samt andra
kör- och gångvägar
— anläggning av järnvägar
— anläggning
av
start-
och
landningsbanor på flygfält
— anläggning av stadion, simbassänger,
idrottshallar, tennisbanor, golfbanor
eller andra idrottsanläggningar,
exklusive uppförande av byggnader
45212212 och
DA03
45230000
utom:
– 45231000
– 45232000
– 45234115
SV
L 94/48
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
361
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— målning av vägmarkeringar och
markeringar på parkeringsplatser
Denna undergrupp omfattar inte
— förberedande markarbeten, se 45.11
45,24 Vattenbyggnad
Denna undergrupp omfattar
— anläggning av vattenleder, hamn- och
flodarbeten, småbåtshamnar (marinor),
slussar etc.
— dammar, diken o.d.
— muddring
— undervattensarbete
45240000
45,25 Andra bygg- och anlägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— bygg- eller anläggningsverksamhet
som är specialiserad inom något för
olika slags konstruktioner gemensamt
område och fordrar
specialistkompetens eller
specialutrustning
— grundläggning inklusive pålning
— borrning och byggande av brunnar,
schaktsänkning
— uppförande av icke egentillverkade
stålelement
— bockning av stål
— murning och stenläggning
— resning och nedmontering av
byggnadsställningar och
arbetsplattformar, inklusive uthyrning
av byggnadsställningar och
arbetsplattformar
— uppförande av skorstenar och
industriugnar
Denna undergrupp omfattar inte
— uthyrning av byggnadsställningar utan
resning och nedmontering, se 71.32
45250000
45262000
45,3 Bygginstallationer 45300000
45,31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar
installation i byggnader och andra
anläggningar av
— elkablar och elarmatur
— telekommunikationssystem
— elvärmesystem
— antenner
45213316
45310000
utom:
– 45316000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/49
362
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— brandlarm
— tjuvlarm
— hissar och rulltrappor
— åskledare etc.
45,32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av värme-, ljud- eller
vibrationsisolering
Denna undergrupp omfattar inte
— impregnering, se 45.22
45320000
45,33 VVS-arbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av
— vattensystem samt sanitetsutrustning
— gasarmaturer
— värme-, ventilations-, kyl- och
luftkonditioneringsutrustning
inklusive ledningar
— sprinklersystem
Denna undergrupp omfattar inte
— installation av elvärmesystem, se
45.31
45330000
45,34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar
— installation av belysnings- och
signalsystem till vägar, järnvägar,
flygfält och hamnar
— installation i byggnader och andra
anläggningar av andra armaturer och
anordningar
45234115
45316000
45340000
45,4
Slutbehandling av bygg
nader
45400000
45,41 Puts-, fasad- och stuck
atörsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— anbringande på byggnader och andra
anläggningar av invändig eller
utvändig puts och stuck inklusive
närstående basmaterial för putsning
45410000
45,42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar
— installation av icke egentillverkade
dörrar, fönster, dörr- och
fönsterkarmar, kök med fast
inredning, trappor, butiksinredning
o.d., av trä eller andra material
45420000
SV
L 94/50
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
363
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
— invändig slutbehandling, såsom arbete
med tak, väggbeklädnader av trä och
flyttbara skiljeväggar
Denna undergrupp omfattar inte
— läggning av parkett och andra
golvbeläggningar av trä, se 45.43
45,43 Golv- och väggbelägg
ningsarbeten
Denna undergrupp omfattar
— läggning, uppsättning eller fastsättning
i byggnader och andra anläggningar av
— vägg- eller golvplattor av keramiskt
material, betong eller huggen sten
— parkett och andra golvbeläggningar av
trä
— mattor samt golvbeläggningar av
linoleum, inklusive av gummi eller
plast
— terrazzo-, marmor-, granit- eller
skiffergolv eller -väggar
— tapeter
45430000
45,44 Måleri- och glasmästeri
arbeten
Denna undergrupp omfattar
— invändig och utvändig målning av
byggnader
— målning av anläggningar inom väg-
och vattenbyggnad o.d.
— installation av glas, speglar etc.
Denna undergrupp omfattar inte
— installation av fönster, se 45.42
45440000
45,45 Annan slutbehandling av
byggnader
Denna undergrupp omfattar
— installation av privata simbassänger
— rengöring med ånga, blästring och
liknande behandling av fasader
— annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar inte
— invändig rengöring av byggnader och
andra konstruktioner, se 74.70
45212212 och
DA04
45450000
45,5
Uthyrning av bygg- och
anläggningsmaskiner med
förare
45500000
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/51
364
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
Nace Rev. 1 ( 1 )
CPV-kod
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvud
grupp
Grupp
Under
grupp
Benämning Anmärkningar
45,50 Uthyrning av bygg- och
anläggningsmaskiner med
förare
Denna undergrupp omfattar inte
— uthyrning
av
bygg-
och
anläggningsmaskiner samt -utrustning
utan förare, se 71.32
45500000
( 1 ) Rådets förordning (EEG) nr 3037/90 av den 9 oktober 1990 om statistisk näringsgrensindelning i Europeiska gemenskapen (EGT
L 293, 24.10.1990, s. 1).
SV
L 94/52
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
365
BILAGA II
VERKSAMHETER SOM UTÖVAS AV UPPHANDLANDE ENHETER ENLIGT ARTIKEL 7
Bestämmelserna i detta direktiv om koncessioner som tilldelas av upphandlande enheter ska tillämpas på följande verk
samheter:
1. Beträffande gas och värme:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produk
tion, transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana fasta nät.
Om en upphandlande enhet såsom avses i artikel 7.1 b och c levererar gas eller värme till fasta nät som tillhandahåller
tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga
följande villkor är uppfyllda:
i) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av utövandet av en annan
verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 2 och 3 i denna bilaga.
ii) Leverans till det publika nätet syftar endast till att använda denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av
enhetens omsättning, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
I detta direktiv avses med leverans generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av gas. Produktion av
gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 4 i denna bilaga.
2. Beträffande el:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produk
tion, transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana fasta nät.
I detta direktiv avses med elleveranser generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av el.
Om en upphandlande enhet såsom avses i artikel 7.1 b och c levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster för
allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i punkt 1 om samtliga följande
villkor är uppfyllda:
a) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som
avses i denna punkt eller i punkterna 1 och 3 i denna bilaga.
b) Leverans till det publika nätet beror endast på den upphandlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit
30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år
medräknat.
3. Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena
järnvägstransporter, automatiserade system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en
behörig myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
4. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplatser och kusthamnar eller
inlandshamnar eller andra terminaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/53
366
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
5. Verksamhet som avser tillhandahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att dessa tjänster tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller
posttjänster enligt andra stycket led ii i denna punkt och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 i direktiv
2014/25/EU inte är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av andra stycket led ii.
Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 97/67/EG gäller följande definitioner i detta direktiv:
i) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga utformning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana
försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt
postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde, oavsett vikt.
ii) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster
inom och utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlighet med direktiv 97/67/EG.
iii) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på följande områden:
— Tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både före och efter försändelsen, inbegripet närser
vice).
— Tjänster som gäller postförsändelser som inte innefattas i led a, till exempel oadresserad direktreklam.
6. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) undersöka förekomsten av eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
SV
L 94/54
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
367
BILAGA III
FÖRTECKNING ÖVER UNIONSRÄTTSAKTER SOM AVSES I ARTIKEL 7.2 B
Rättigheter som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet av dessa
rättigheter har grundats på objektiva kriterier ska inte utgöra särskilda rättigheter eller ensamrätter i den mening som
avses i detta direktiv. I följande förteckning anges förfaranden där tillräcklig föregående öppenhet har säkerställts och där
beviljandet av tillstånd grundas på andra unionslagstiftningsakter som inte beviljar särskilda rättigheter eller ensamrätter i
den mening som avses i detta direktiv:
a) Beviljande av tillstånd att driva naturgasinstallationer i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i artikel 4 i direktiv
2009/73/EG.
b) Tillstånd eller inbjudan att lämna anbud för uppförande av nya elproduktionsanläggningar i enlighet med direktiv
2009/72/EG.
c) Beviljandet i enlighet med förfarandena i artikel 9 i direktiv 97/67/EG av tillstånd för en posttjänst som inte omfattas
av monopol eller får monopoliseras.
d) Ett förfarande för beviljande av tillstånd att genomföra en verksamhet som inbegriper utvinning av kolväten i enlighet
med direktiv 94/22/EG.
e) Offentliga tjänstekontrakt i den mening som avses i förordning (EG) nr 1370/2007 för tillhandahållande av kollektiv
trafik med buss, spårvagn, järnväg eller tunnelbana, som tilldelats genom ett konkurrensutsatt anbudsförfarande i
enlighet med artikel 5.3 i den förordningen, förutsatt att dess varaktighet är förenlig med artikel 4.3 eller 4.4 i den
förordningen.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/55
368
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
BILAGA IV
TJÄNSTER SOM AVSES I ARTIKEL 19
Benämning CPV-kod
79611000-0, 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79622000-0 (Tillhandahållande av
hemtjänstpersonal), 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) och 79625000-1 (Förmed
ling av läkare) 85000000-9 till 85323000-9, 85143000-3,
98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 (Privata hushåll med anställd
personal) och 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemannings
tjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för
hushåll och Hemtjänst)
Hälsovård, socialtjänst och
närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialför
säkringstjänster), 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, 79995000-5 till 79995200-7,
80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, 92000000-1 till 92342200-2,
92360000-2 till 92700000-8,
79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser),
79951000-5 (Organisering av seminarier), 79952000-2 (Evenemang), 79952100-3 (An
ordnande av kulturevenemang), 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festar
rangemang), 79955000-3 (Anordnande av modevisningar), 79956000-0 (Anordnande av
mässor och utställningar)
Administration inom soci
altjänsten, utbildnings
administration hälsovårds
förvaltning och administ
ration avseende kultur
75300000-9
Obligatorisk socialförsäk
ring ( 1 )
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6,
75313000-3, 75313100-4, 75314000-0,
75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och
personliga tjänster, inklu
sive fackföreningstjänster,
tjänster utförda av poli
tiska organisationer, tjäns
ter tillhandahållna av ung
domsorganisationer och
andra medlemsorganisa
tionstjänster
98131000-0
Tjänster i samband med
religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0
(55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9
Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser).
55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000-2 Catering
för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning
55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för
särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider
Hotell- och restaurang
tjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5
Juridiska tjänster, i den
mån de inte är undantagna
enligt artikel 10.8 d
SV
L 94/56
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
369
Benämning CPV-kod
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och
statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9 Fängelserelaterade tjänster,
tjänster för allmän säkerhet
och räddningstjänster, i
den mån de inte är un
dantagna enligt arti
kel 10.8 g
79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster, Säkerhetstjänster,
Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning
av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster)
79722000-1 (Grafologi), 79723000-8 (Avfallsanalys)
Undersöknings- och säker
hetstjänster
64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster), 64100000-7 (Post- och budtjänster),
64110000-0 (Postgång), 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter),
64112000-4 (Posttjänster för brev), 64113000-1 (Posttjänster för paket), 64114000-8
(Postkassörstjänster), 64115000-5 (Förhyrning av postbox), 64116000-2 (Poste restante-
tjänster), 64122000-7 (Internpost)
Posttjänster
50116510-9 (Regummering av däck), 71550000-8 (Smedtjänster)
Diverse tjänster
98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) och
98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ)
Internationella tjänster
( 1 ) Dessa tjänster omfattas inte av detta direktiv om de är organiserade i form av icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse. Medlems
staterna är fria att organisera tillhandahållandet av obligatoriska sociala tjänster och andra tjänster som tjänster av allmänt intresse eller
som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/57
370
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
BILAGA V
INFORMATION SOM SKA FINNAS I KONCESSIONSMEDDELANDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 31
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. Om ansökningar ska innehålla anbud, e-post- eller webbadress där koncessionsdokumenten kommer att finnas
tillgängliga obegränsat, direkt, fullständigt och kostnadsfritt. Uppgifter om hur tillgång till upphandlingsdokumenten
kan erhållas om obegränsad, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan erhållas i de fall som anges i
artikel 34.2 andra stycket.
4. Beskrivning av koncessionen: byggentreprenadens eller tjänsternas beskaffenhet och omfattning, storleksordning eller
preliminärt värde och, om möjligt, kontraktets varaktighet. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa
uppgifter anges för varje del. I förekommande fall, beskrivning av alternativ.
5. CPV-koderna. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
6. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner eller Nuts-kod för den plats där tjänstekon
cessioner huvudsakligen ska utföras. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje
del.
7. Villkor för deltagande, inklusive följande:
a) I förekommande fall, angivande av att det rör sig om en koncession som är reserverad för skyddade verkstäder
eller ett kontrakt som ska fullgöras inom ramen för program för skyddad anställning.
b) I förekommande fall, angivande av huruvida tillhandahållandet av tjänsten enligt lagar eller författningar är
förbehållet en viss yrkesgrupp samt hänvisning till den berörda lagen, författningen eller administrativa bestäm
melsen.
c) I tillämpliga fall, en förteckning över och kortfattad beskrivning av urvalskriterierna. De minimistandarder som
eventuellt krävs. Angivelse av obligatoriska uppgifter (egen försäkran, dokumentation).
8. Sista datum för inlämning av ansökningar eller mottagande av anbud.
9. Kriterier som kommer att användas vid tilldelning av koncessionen om dessa inte framgår av andra koncessions
dokument.
10. Datum då meddelandet avsänts.
11. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för överklagande eller vid behov namn på och adress, telefonnummer, faxnummer och
e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
12. I förekommande fall, särskilda villkor för koncessionens utförande.
13. Adress till vilken ansökningar eller anbud ska skickas.
14. I förekommande fall, angivelse av krav och villkor för användning av elektroniska medel för kommunikation.
15. Information om huruvida koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
16. För byggkoncessioner, angivelse av huruvida koncessionen omfattas av WTO-avtalet.
SV
L 94/58
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
371
BILAGA VI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I FÖRHANDSMEDDELANDEN OM KONCESSIONER FÖR SOCIALA
TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED ARTIKEL 31.3
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. I tillämpliga fall, e-post- eller webbadress där specifikationer och kompletterande handlingar finns tillgängliga.
3. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
4. CPV-koderna. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
5. Nuts-kod för den huvudsakliga platsen för tillhandahållande eller utförande av tjänstekoncessionerna.
6. Beskrivning av tjänsterna, preliminär storleksordning eller preliminärt värde.
7. Villkor för deltagande.
8. I tillämpliga fall, tidsfrister för att ta kontakt med den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten inför
ett deltagande.
9. I tillämpliga fall, en kort redogörelse för huvudinslagen i det tilldelningsförfarande som kommer att tillämpas.
10. Övriga relevanta upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/59
372
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
BILAGA VII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod och, i förekommande fall, telefonnummer, faxnummer, e-
post- och webbadress och, om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare infor
mation kan erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. CPV-koderna.
4. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner, eller Nuts-kod för den plats där tjäns
tekoncessioner huvudsakligen ska utföras.
5. Beskrivning av koncessionen: byggentreprenadens eller tjänsternas beskaffenhet och omfattning, kontraktets varaktig
het. Om koncessionen är uppdelad i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del. I förekommande fall,
beskrivning av alternativ.
6. Beskrivning av tilldelningsförfarandet. Vid tilldelning utan föregående offentliggörande, en motivering.
7. De kriterier enligt artikel 41som använts vid tilldelningen av koncessionen eller koncessionerna.
8. Datum för beslutet eller besluten om tilldelning av koncession.
9. Antalet mottagna anbud för varje tilldelning, inklusive
a) antal anbud från ekonomiska aktörer som är små och medelstora företag,
b) antal anbud som mottagits från utlandet,
c) antal anbud som mottagits på elektronisk väg.
10. Namn på och adress, inklusive Nuts-kod och, i tillämpliga fall, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webb
adress, till de utvalda ekonomiska aktörerna, inbegripet
a) information om huruvida den anbudsgivare som tilldelats koncessionen är ett litet eller medelstort företag,
b) information om huruvida koncessionen tilldelats ett konsortium.
11. Värdet på och de viktigaste ekonomiska villkoren för tilldelning av koncessionen, inbegripet
a) avgifter, priser och eventuella böter,
b) premier och eventuella ersättningar,
c) andra uppgifter som rör värdet på koncessionen enligt artikel 8.3.
12. Information om koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
13. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn på och adress, telefonnummer,
faxnummer och e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
14. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
den eller de koncessioner som tillkännages i detta meddelande.
15. Datum då meddelandet avsänts.
16. Metod för att beräkna det uppskattade värdet av koncessionen, i enlighet med artikel 8, om detta inte anges i andra
koncessionsdokument.
17. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/60
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
373
BILAGA VIII
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM KONCESSIONSTILLDELNING SOM AVSER
KONCESSIONER FÖR SOCIALA TJÄNSTER OCH ANDRA SÄRSKILDA TJÄNSTER I ENLIGHET MED
ARTIKEL 32
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, i tillämpliga fall telefonnummer, faxnummer, e-post- och
webbadress och, om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan
erhållas.
2. Typ av upphandlande myndighet eller upphandlande enhet och dess huvudsakliga verksamhet.
3. CPV-koderna. Om kontraktet är uppdelat i flera delar ska dessa uppgifter anges för varje del.
4. En kort beskrivning av föremålet för koncessionen.
5. Antal mottagna anbud.
6. Det antagna anbudets värde, inklusive avgifter och priser.
7. Namn på och adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webbadress till de utvalda
ekonomiska aktörerna.
8. Övriga relevanta upplysningar.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/61
374
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
BILAGA IX
OFFENTLIGGÖRANDE
1. Offentliggörande av meddelanden
Upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter ska översända de meddelanden som avses i artiklarna 31 och
32 till Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i enlighet med följande regler:
De meddelanden som avses i artiklarna 31 och 32 ska offentliggöras av Europeiska unionens publikationsbyrå.
Europeiska unionens publikationsbyrå ska till den upphandlande myndigheten eller upphandlande enheten skicka den
bekräftelse som avses i artikel 33.2.
2. Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg
Format och förfaranden för överföring av meddelanden på elektronisk väg fastställs av kommissionen och är tillgäng
liga på följande webbadress: http://simap.europa.eu
SV
L 94/62
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
375
BILAGA X
FÖRTECKNING ÖVER INTERNATIONELLA SOCIALA OCH MILJÖRELATERADE KONVENTIONER SOM
AVSES I ARTIKEL 30.3
ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten
ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten
ILO:s konvention nr 29 om tvångs- eller obligatoriskt arbete
ILO:s konvention nr 105 om avskaffande av tvångsarbete
ILO:s konvention nr 138 om minimiålder för tillträde till arbete
ILO:s konvention nr 111 om diskriminering i anställning och yrkesutövning
ILO:s konvention nr 100 om lika lön för män och kvinnor för arbete av lika värde
ILO:s konvention nr 182 om avskaffande av de värsta formerna av barnarbete
Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och dess Montrealprotokoll om ämnen som bryter ned ozonskiktet
Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande av farligt avfall (Basel
konventionen)
Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (Stockholmskonventionen)
Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier
och bekämpningsmedel i internationell handel (Unep/FAO) (PIC-konventionen) och dess tre regionala protokoll.
SV
28.3.2014
Europeiska unionens officiella tidning
L 94/63
376
Prop. 2015/16:195
Bilaga 3
BILAGA XI
INFORMATION SOM SKA FINNAS I MEDDELANDEN OM ÄNDRINGAR AV EN KONCESSION UNDER
LÖPTIDEN I ENLIGHET MED ARTIKEL 43
1. Den upphandlande myndighetens eller upphandlande enhetens namn, identifikationsnummer (om detta föreskrivs i
den nationella lagstiftningen), adress inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-post- och webbadress och,
om namnet, numret eller adressen är annorlunda, den avdelning där ytterligare information kan erhållas.
2. CPV-koderna.
3. Nuts-kod för huvudplatsen för byggentreprenaden vid byggkoncessioner eller Nuts-kod för den plats där tjänstekon
cessioner huvudsakligen ska utföras.
4. Beskrivning av koncessionen före och efter ändringen: byggentreprenadens och tjänsternas beskaffenhet och omfatt
ning.
5. I förekommande fall, ändring av koncessionens värde, inklusive den pris- eller avgiftshöjning som orsakas av
ändringen.
6. Beskrivning av de omständigheter som har nödvändiggjort ändringen.
7. Datum för beslutet om tilldelning av koncession.
8. I förekommande fall, namn på och adress, inklusive Nuts-kod, telefonnummer, faxnummer, e-postadress och webb
adress, till den eller de nya ekonomiska aktörerna.
9. Information om koncessionen är relaterad till ett projekt och/eller program som finansieras av unionsmedel.
10. Namn på och adress till det behöriga prövningsorganet och, i tillämpliga fall, det organ som ansvarar för medling.
Exakta uppgifter om sista dag för prövningsförfaranden eller vid behov namn på och adress, telefonnummer,
faxnummer och e-postadress till den avdelning där dessa upplysningar kan erhållas.
11. Datum och hänvisningar till tidigare offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning som är av betydelse för
det eller de kontrakt som berörs av detta meddelande.
12. Datum då meddelandet avsänts.
13. Övriga relevanta upplysningar.
SV
L 94/64
Europeiska unionens officiella tidning
28.3.2014
Prop. 2015/16:195 Bilaga 4
Sammanfattning av betänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51)
Delbetänkandet innehåller författningsförslag som syftar till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG.
De två nya upphandlingsdirektiven är omarbetningar av 2004 års upphandlingsdirektiv. Genomförandet av de delar som bedömdes som nya i förhållande till 2004 års direktiv överlämnades till Genomförandeutredningen.
Av de olika delarna av direktiven som överlämnades till utredningen är det vissa som tilldragit sig särskilt intresse. De nya direktiven ger uttryck för samma grundtankar som alltid har präglat den offentliga upphandlingen på unionsnivå och som genomförts i Sverige, dels genom det regelverk som hanterar upphandlingen över vissa angivna s.k. tröskelvärden, dels upphandlingar vars värde understiger dessa och som i huvudsak är nationellt baserade. Även de upphandlingarna ska skötas i enlighet med de allmänna principerna för upphandling, men förfarandereglerna är enklare.
I dessa delar innebär de nya direktiven inget nytt. I dagens ordning är upphandling av tjänster uppdelade i s.k. A-tjänster och B-tjänster. Denna uppdelning berodde ursprungligen på att unionslagstiftaren bedömde att vissa tjänster lämpade sig mindre väl för de mer utvecklade upphandlingsförfarandena utan i stället kunde hanteras genom förenklade förfaranden. I de nya direktiven har denna skillnad mellan tjänster tagits bort, men däremot har man behållit hänsyn till att vissa tjänster av mera personlig karaktär fortfarande passar mindre väl för de mera komplicerade förfarandena. Dessa s.k. sociala tjänster föreslår utredningen ska hanteras i enlighet med de regler som ska gälla för upphandlingar som understiger tröskelvärdena och som i stora delar överensstämmer med vad som gäller i dag.
Utredningen föreslår att regler om s.k. reserverade kontrakt ska införas i svensk rätt. Dessa regler innebär att det läggs fast vissa förutsättningar för särskilda hänsyn till anbud som lämnas av leverantörer vars arbetskraft till viss del består av funktionshindrade eller annars ”missgynnade” personer
Upphandlingsreglerna har hittills byggt på att den offentliga sektorn ska öppna sig mot den konkurrensutsatta marknaden inom unionen för sina inköp. I takt med att tekniken förbättras, ökar kraven på snabbhet och effektivitet. Regelverket innefattar nya regler om elektronisk kommunikation under hela upphandlingsförfarandet. Utredningen föreslår att dessa regler införs i enlighet med direktiven och att den möjlighet att föreskriva en viss övergångstid som direktiven ger inte ska utnyttjas.
För att den offentliga upphandlingen ytterligare ska effektiviseras har unionslagstiftaren föreslagit tydligare regler om i vilka fall en upphandlande myndighet får och ibland ska dela upp ett kontrakt i olika mindre delar. Syftet bakom reglerna är att se till att små och medelstora företag inte råkar uteslutas från att delta i upphandlingar. Det införs tydligare och i vissa delar skärpta regler för val av leverantör och för val av anbud. De nya reglerna innefattar skärpt kontroll av att leverantörer till den offentliga sektorn iakttar tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställs i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i vissa i direktiven angivna internationella bestämmelser. Reglerna innefattar också skärpt skyldighet för upphandlande myndigheter att undersöka vad som myndigheten uppfattar som onormalt låga anbud och också en skyldighet att förkasta sådana om de inte kan förklaras av anbudsgivaren på ett tillfredsställande sätt.
Vad gäller hänsynstagande till miljö m.m. finner utredningen att det visserligen redan i dag finns ett rimligt stort utrymme för upphandlarna att ta sådana hänsyn och alltså då också ställa sådana krav. Men de nya direktiven kodifierar EU-domstolens senare praxis inom området och öppnar enligt utredningens mening än större möjligheter att i den framtida upphandlingen ta sådana hänsyn. Vad som dock alltid är ledstjärnan för dessa och andra krav som kan ställas under en upphandling är att kraven har en relevant koppling till kontraktsföremålet och är förenliga med unionsrätten. Vad gäller möjligheten att hävda rättigheter ur kollektivavtal har utredningen kommit fram till att, förutsatt den nyss angivna kopplingen och förenligheten med unionsrätten i övrigt, att det är möjligt att ställa sådana krav om arbetsmiljö m.m. som återfinns i vad som utgör ett kollektivavtal. Däremot är det utredningen uppfattning att det även framöver kommer att vara oförenligt med unionsrätten att en offentlig upphandlare ställer som krav att en leverantör ska vara ansluten till ett kollektivavtal.
I enlighet med vad utredningen uppfattar som en anpassning också till de skiftande villkoren i det ekonomiska livet innehåller de nya reglerna tydligare regler i frågan om när förändringar i de avtal som en gång ingåtts efter en upphandling kan göras utan att för den skull en ny upphandling måste göras. Likaså förtydligas reglerna om möjligheterna för en upphandlande myndighet att avsluta ett ingånget avtal.
Det har visat sig att kommissionens initiativ att under åren efter hand komplettera reglerna med ytterligare upphandlingsförfaranden och variationer inom upphandlingsförfarandena, som förnyad konkurrensutsättning, konkurrenspräglad dialog och elektronisk auktion, har varit framgångsrika. Kommissionen har fortsatt att utveckla förfarandena i syfte att anpassa dem till också specifika önskemål. I de nya reglerna introduceras det nya förfarandet innovationspartnerskap som syftar till att förbättra möjligheterna för de offentliga upphandlarna att ingå långsiktiga sådana partnerskap för utveckling och efterföljande köp av nya innovativa varor, tjänster eller byggentreprenader som inte finns på marknaden när partnerskapet inleds, utan att detta köp behöver föregås av ett särskilt upphandlingsförfarande.
Delbetänkandet innehåller vissa delar av de mer omfattande lagförslag som finns i Socialdepartementets promemoria Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) och som således innehåller en sammanhållen version
379
Prop. 2015/16:195 Bilaga 4
av den nya lagen om offentlig upphandling respektive den nya lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Genomförandeutredningens arbete fortsätter nu med den särskilda frågan om en lag om upphandling av koncessioner i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU, vilket direktiv innehåller regler om tilldelning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner.
Sammanfattning av betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69)
I delbetänkandet, SOU 2014:51, redovisade Genomförandeutredningen författningsförslag som syftade till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. I departementspromemorian Nya regler om upphandling, Ds 2014:25, föreslås en ny lag om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna. I promemorian har Genomförandeutredningens författningsförslag införts i dessa nya lagar, som alltså utgör en sammanhållen version av det utredningsarbete som genomförts inom Regeringskansliet och av Genomförandeutredningen.
I utredningens uppdrag ingick även att överväga en lag om upphandling av koncessioner i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, vilket direktiv innehåller regler om tilldelning av byggkoncessioner och tjänstekoncessioner. I nu föreliggande slutbetänkande redovisar utredningen sitt förslag till en sådan lag.
Frågan om direktivreglering av förfarandet vid tilldelning av koncessioner har varit föremål för kommissionens överväganden under lång tid. Tidigare försök att åstadkomma sådana direktiv har inte kunnat slutföras. Först genom parlamentets och rådets beslut under våren 2014 föreligger ett sådant direktiv.
Direktivet omfattar tilldelning av både byggkoncessioner och tjänstekoncessioner. Det som är utmärkande för en koncession är att vederlaget för anskaffningen utgörs av rätten att utnyttja byggnadsverket eller tjänsterna som är föremål för koncessionen eller av dels en sådan rätt, dels betalning. Det är alltså fråga om en överenskommelse med en leverantör om att denne får möjlighet att ta betalt för sin leverans genom att helt eller delvis få ersättning för den genom t.ex. att ta ut en avgift från dem som nyttjar byggnadsverket eller tjänsten. Ett exempel kan vara att en entreprenör anlagt en väg och tar ut vägavgift eller att en restaurang åtagit sig att t.ex. driva en personalmatsal hos en myndighet och har möjlighet att ta betalt av restaurangens gäster.
Byggkoncessionerna har redan tidigare varit i någon mån direktivreglerade genom direktivet om offentlig upphandling, vilket genomförts genom nu gällande lag om sådan upphandling. Tjänstekoncessionerna är däremot uttryckligen undantagna från nu gällande upphandlingsdirektiv, men omfattas dock av de allmänna principerna för upphandling vilka härleds ur fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Genom nu föreliggande direktiv kommer emellertid både bygg- och tjänstekoncessioner att utsättas för viss särreglering vad avser tilldelning av sådana koncessioner.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 5
Direktivet har samma struktur som övriga direktiv inom skilda upphandlingsområden. Vad som dock är ett tydligt särdrag hos direktivet är att det inte innehåller några detaljerade regler över huvud taget utan i stället ger de upphandlande myndigheterna och enheterna full frihet att organisera förfarandet för val av koncessionshavare i enlighet med de allmänt hållna reglerna i direktivet. Dessa regler går i huvudsak ut på att EUF-fördragets allmänna principer ska iakttas, dvs. om likabehandling, icke-diskriminering, ömsesidigt erkännande, öppenhet och proportionalitet. Genom direktivet kommer också upphandling av koncessioner att kunna bli föremål för överprövning i enlighet med vad som anges i specialregleringen därom, dvs. enligt de s.k. rättsmedelsdirektiven.
Vad gäller förfarandet är det alltså myndigheten eller enheten som har att bestämma hur detta ska gå till, så länge de allmänna principerna iakttas. Däremot är det ett oavvisligt krav att principen om öppenhet iakttas genom att tilldelningen dels offentliggörs i förväg, dels att tilldelningsbeslutet också offentliggörs samt slutligen resultatet av förfarandet.
Trots att det är fråga om direktivregler som innefattar endast grundläggande och allmänna hänsyn har direktivet gjorts tillämpligt endast för sådana tilldelningar som uppgår minst till ett tröskelvärde om 5 186 000 euro, dvs. drygt 45 mnkr. Vad gäller vissa s.k. sociala tjänster och andra sådana tjänster av mera personlig natur gäller enligt direktivet endast reglerna om offentliggörande och rättsmedel. Direktivet innefattar också undantag för vissa verksamheter inom t.ex. elektronisk kommunikation, vatten och verksamheter som är direkt konkurrensutsatta.
Eftersom det är fråga om ett självständigt direktiv för koncessioner genomförs reglerna i konsekvens med tidigare lagstiftningsarbete genom en särskild slag, på samma sätt som sedan år 2007 gäller för upphandling av varor m.m. (LOU), för upphandling inom försörjningssektorerna (LUF) och sedan 2011 för upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet (LUFS). Utredningen föreslår alltså att direktivet genomförs genom en särskild lag om upphandling av koncessioner (LUK). Lagtexten utgör ett så direktivnära genomförande som möjligt. LUK ansluter därutöver också helt till den lagtekniska struktur som förestavas av de nya upphandlingslagar som föreslås i departementspromemorian Ds 2014:25.
Mycket av det som LUK innehåller motsvarar alltså vad som föreslås gälla också för övriga upphandlingsområden vad avser allmänna principer, uteslutning av leverantörer, val av anbud, och miljöhänsyn och sociala hänsyn samt hänsyn till arbetsrättsliga förhållanden och villkor.
Eftersom direktiven – och alltså också LUK – dock innebär att det för koncessionsupphandlingens del inte finns några detaljerade förfaranderegler ens för sådana upphandlingar som uppgår till eller överstiger det betydande tröskelvärde som nämnts ovan har utredningen funnit att det inte vore ändamålsenligt att föreslå en motsvarighet till dagens regler för s.k. direktupphandling som gäller för övriga upphandlingsområden och som avser dels upphandlingar under tillämpligt tröskelvärde, dels vissa särskilda tjänster. Det innebär att
utredningen föreslår endast grundläggande regler för förfarandet också avseende sådan upphandling.
I de nya upphandlingsregler som föreslagits i utredningens delbetänkande och i departementspromemorian lämnas utrymme för upphandlande myndigheter och enheter att vid upphandlingar ta miljöhänsyn och sociala hänsyn m.m. på ett tydligare sätt än vad som redan gäller i dag. Det synes rimligt att bedöma att det utrymme som redan tidigare funnits nu i direktivet dels tydligare utformats, dels blivit större. Motsvarande större utrymme har överförts från direktivet till det i detta slutbetänkande föreliggande förslaget.
LUK utgör alltså ytterligare en upphandlingslag, med avvikelser från de övriga upphandlingslagarna endast i de avseenden som huvudsakligen föranleds direkt av direktivets ordalydelse. Reglerna i övriga delar motsvarar vad som också föreskrivs i de andra upphandlingslagarna, vilket bl.a. innebär att den direktivbundna specialregleringen beträffande överprövning, upphandlingsskadeavgift m.m. blir tillämplig för upphandling av koncessioner.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 6
Sammanfattning av departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25)
Promemorian innehåller författningsförslag som syftar till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG. Promemorian omfattar också förslaget att de två direktiven ska genomföras i två nya lagar på upphandlingsområdet, en ny lag om offentlig upphandling som föreslås ersätta lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och en ny lag om upphandling inom försörjningssektorerna som föreslås ersätta lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Promemorian lämnar även förslag till reglering av förfarandet vid tilldelning av tjänstekontrakt enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1169/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
De två nya upphandlingsdirektiven är omarbetningar av 2004 års upphandlingsdirektiv. Vissa delar av direktiven – de delar som bedömdes som nya i förhållande till 2004 års direktiv – har överlämnats till Genomförandeutredningen (S 2012:09). Dessa delar behandlas i utredningens delbetänkande Nya regler om upphandling (SOU 2014:51). De författningsförslag som lämnas i denna promemoria avser övriga delar av de två direktiven. I promemorian presenteras även en konsoliderad lagtext i vilken de författningsförslag som lämnas i Genomförandeutredningens delbetänkande sammanfogats med promemorians författningsförslag. Promemorian innehåller därmed ett fullständigt författningsförslag till två nya lagar.
När det gäller de författningsförslag som lämnas i promemorian motsvaras dessa till stor del av bestämmelser i de två nu gällande lagarna. Vissa nya förslag finns dock.
De föreslagna lagarna har i huvudsak samma tillämpningsområden som nuvarande lagar. Verksamhet som innefattar prospektering av olja och gas omfattas dock inte längre av lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Ett nytt undantag görs för vissa juridiska tjänster. Bland annat undantas tjänster som avser biträde av en advokat i eller inför rättsliga förfaranden i t.ex. domstolar samt juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol.
Förutsättningarna för att tillämpa det förhandlande förfarandet med föregående annonsering utökas enligt den föreslagna lagen om offentlig upphandling. Sammanfattningsvis innebär bestämmelserna att förfarandet får användas i flertalet fall utom när det rör sig om upphandling av mer standardiserade varor, tjänster eller byggentreprenader. I den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna införs upphandlingsförfarandet konkurrenspräglad dialog. Användningsområdet för detta förfarande har utvidgats i den nya
lagen om offentlig upphandling. Förutsättningarna för att konkurrenspräglad dialog ska få användas är desamma som för förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Bestämmelserna om ramavtal i den föreslagna lagen om offentlig upphandling är i huvudsak oförändrade men innebär vissa klargöranden av rättsläget. Kontrakt som grundar sig på ramavtal får slutas endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i ramavtalets anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet. Vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer utan förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande myndigheten använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Bestämmelserna om ramavtal i den föreslagna lagen om upphandling inom försörjningssektorerna är något mer detaljerade än i nuvarande lag. En bestämmelse införs om att ett ramavtal ska få löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Regleringen av inköpscentraler ändras i syfte att ta tillvara den flexibilitet som direktiven medger. Inköpscentralerna får möjlighet att bedriva s.k. grossistverksamhet. Inköpscentralerna får också möjlighet att antingen agera som ombud eller som självständig mellanhand när de bedriver sin centraliserade inköpsverksamhet. Vidare införs en uttrycklig reglering av anvarsfrågor vad gäller inköpscentralernas verksamhet. Genom att anlita en inköpscentral ska upphandlande myndigheter och enheter kunna frånhända sig ansvaret för att en upphandling genomförs i enlighet med upphandlingslagstiftningen. Det är inköpscentralen som i dessa fall ansvarar för att bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen följs och som blir motpart vid en eventuell domstolsprövning då en leverantör ansökt om överprövning eller väckt talan om skadestånd.
I båda lagarna införs bestämmelser om dynamiska inköpssystem. Ett dynamiskt inköpssystem kan schematiskt beskrivas som en tvåstegsprocess, som används för återkommande inköp av sådant som finns på marknaden. I ett första steg upprättas systemet och leverantörer kan när som helst under dess giltighetstid ansöka om att få delta. Alla leverantörer som uppfyller urvalskriterierna ska få delta. I ett andra steg sker tilldelningen av kontrakt enligt systemet. Inför varje kontraktstilldelning ska den upphandlande myndigheten eller enheten bjuda in alla anbudsgivare som godkänts som deltagare att lämna anbud.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna som huvudregel bestämmas med hänsyn till kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller utformning med tanke på samtliga användares behov.
En upphandlande myndighet eller enhet ska under vissa förutsättningar i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet få kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs.
Det föreslås en bestämmelse i den nya lagen om offentlig upphandling om att upphandlande myndigheter som inte är centrala upphandlande myndigheter (i huvudsak kommunala myndigheter) ska kunna använda
385
Prop. 2015/16:195 Bilaga 6
sig av en förhandsannons som anbudsinfordran vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering. Bestämmelsen innebär att en upphandlande myndighet som har publicerat en sådan förhandsannons inte sedan på nytt behöver annonsera upphandlingen. Myndigheten ska i stället bjuda in de leverantörer som anmält sitt intresse med anledning av förhandsannonsen.
Tidsfristerna för att komma in med anbudsansökningar och anbud har jämfört med dagens regler förkortats väsentligt och överensstämmer i stort med de som gäller i WTO-avtalet om offentlig upphandling (Government Procurement Agreement). Tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande i den klassiska sektorn ska enligt huvudregeln vara minst 35 dagar mot 52 dagar enligt nu gällande regler. Fortfarande gäller att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas utifrån komplexiteten i upphandlingen och hur lång tid som leverantörerna behöver för att utarbeta anbuden.
I promemorian lämnas förslag till bestämmelser för upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde. Det föreslås att dessa bestämmelser, liksom i nuvarande lagar, samlas i ett särskilt kapitel i respektive ny lag. Ändringar har föreslagits när det varit direkt motiverat, t.ex. på grund av nyheter i direktiven eller för att korrigera brister i bestämmelserna.
Slutligen föreslås i promemorian att de nämnda bestämmelserna om upphandlingar som faller utanför direktivens tillämpningsområde ska komplettera bestämmelserna i EU:s kollektivtrafikförordning om tilldelning av tjänstekontrakt som avser kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten. Det innebär i huvudsak att bestämmelserna om förfarandet vid nationella upphandlingar och om överprövning gäller för sådan kontraktstilldelning.
Konsoliderat lagförslag i departementspromemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25)
1.1 Förslag till lag om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om offentlig upphandling och om projekttävlingar.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. 1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
16 kap. – Tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 19 kap. – Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor.
Lagtext som anges i mindre typsnitt och inom klamrar härrör från Genomförandeutredningens delbetänkande Nya regler om upphandling (SOU 2014:51). 1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 3 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 4 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–18 §§. Innovationspartnerskap i 6 kap. 30 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 19–29 §§. Märke i 9 kap. 12 §. Offentlig upphandling i 2 kap. 1 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Projekttävling i 18 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 5 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med central upphandlande myndighet avses statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen.
7 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
8 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande myndigheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp.
9 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som sluts med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
10 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
11 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
12 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
13 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
15 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
16 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
17 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med offentlig upphandling
1 § Denna lag gäller för offentlig upphandling. Lagen gäller också när en upphandlande myndighet anordnar projekttävlingar.
Med offentlig upphandling avses att en upphandlande myndighet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. Med offentlig upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande myndighet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentliga upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. offentliga upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på
vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafikförordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Blandade kontrakt
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
3 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
4 § Om ett blandat kontrakt avser upphandling som omfattas såväl av denna lag som av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna i 2 kap. 11–19 §§ eller 2 kap. 20–28 §§ i den lagen.
Delbara blandade kontrakt
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande myndighet tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 9–11 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
8 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
9 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
10 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Det som sägs i 9 och 10 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Odelbara blandade kontrakt
12 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande myndigheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får myndigheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
13 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning, 4 forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § i den lagen.
Vissa närstående posttjänster
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 8 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument och andra liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar och girobetalningar samt finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3 och av 3 kap. 31 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
3 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § den lagen.
Sekretess
4 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 3 §, om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
5 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Elektroniska kommunikationstjänster
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förfaranden enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett
internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
[Interna kontrakt] [11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 12–17 §.]
[12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1 och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller andra sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande avtalsparten utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande personen utöver kontroll över, och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet] [16 § En upphandlande myndighetska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.]
[17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2 och 13 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.]
[Kontrakt mellan upphandlande myndigheter] [18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.]
[19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.]
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
20 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
21 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
22 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
24 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. tjänster som utförs av centralbanker,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
4 kap. Allmänna bestämmelser
[Principer för offentlig upphandling] [1 § Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.]
[2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.]
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
[4 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats kontrakt enligt denna lag fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska upphandlande myndigheter vidta de särskilda åtgärder och övriga lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelser om särskilda åtgärder som myndigheterna kan vidta enligt första stycket finns i 13 kap. 3 § 1, 16 kap. 2 och 11 §§ samt 17 kap. 2 §.]
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 13 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 27 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 28 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
7 § Grupper av leverantörer får delta i offentliga upphandlingar. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
finansiell ställning enligt 14 kap. 6 och 7 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 8 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 17 §.
[Reserverade kontrakt] [9 § En upphandlande myndighet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning, om minst 30 procent av arbetstagarna i sådana verkstäder, hos sådana leverantörer eller i sådana program är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
När en upphandlande myndighet avser att reservera ett kontrakt enligt första stycket, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska
genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.]
[Tilldelning av ett kontrakt i separata delar] [10 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i form av separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.]
[En upphandlande myndighets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar] [11 § En upphandlande myndighet ska ange skälen för att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.]
[Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar] [12 § En upphandlande myndighet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Annonsering och offentliggörande i övrigt] [13 § En upphandlande myndighet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 14 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 11 § första stycket.
Om myndigheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 11 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antalet delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Bedömning av villkor som rör anbud, uteslutning av och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt]
[14 § En upphandlande myndighet ska innan den tilldelar ett kontrakt enligt 15 § kontrollera att leverantören och det anbud denne har lämnat uppfyller samtliga villkor enligt andra stycket.
Myndigheten ska med tillämpning av 15 kap. kontrollera att
1. anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten,
2. leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1 och 4–9 §§.
När leverantören ska utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3, ska dessa företag kontrolleras enligt andra stycket 2 och 3.]
[15 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt första stycket innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 14 § andra stycket 2 och 3.
Om myndigheten bedömer leverantörens anbud enligt andra stycket och finner att leverantören ska tilldelas kontraktet, ska kontrollen av villkoren enligt 14 § andra stycket 2 och 3 göras på ett opartiskt och öppet sätt innan kontraktet tilldelas.]
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på offentliga upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2004/18/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. a) varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet, i fråga om varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet inom försvarsområdet dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG,
1. b) tjänstekontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet eller projekttävling som anordnas av sådan myndighet,
2. varu- och tjänstekontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas i andra fall än som avses i 1,
3. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
4. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1 a.
Värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Beräkning av värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
4 § Om en upphandlande myndighet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Värdetidpunkten
5 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
7 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Byggentreprenadkontrakt
9 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
10 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt
12 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
13 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som
ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten att delta får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande myndigheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
När får förfarandet användas
5 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. föremålet för kontraktet inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser kontraktets art, komplexitet, rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
6 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Informationen som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om att ansöka om att få delta i förfarandet.
8 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får efter att upphandlingen påbörjats inte ändra minimikraven.
Förhandlingarna
9 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i anbuden. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen eller i inbjudan att bekräfta intresse har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
10 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som det ska förhandlas om. Detta förutsätter att det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som det ska förhandlas om.
Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten. Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
11 § Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som
fortfarande deltar i förhandlingarna och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt och att en rapport lämnas till Europeiska kommissionen om den så begär, får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
13 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns rimliga alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Synnerlig brådska
14 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
15 § I de fall som avses i 6 § får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 och 14 kap., och
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Vid tilldelning av varukontrakt
16 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
17 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Det förfarande som avses i första stycket får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
18 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt 18 kap., under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
19 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet.
En upphandlande myndighet får använda sig av konkurrenspräglad dialog under de förutsättningar som framgår av 5 och 6 §§.
Annonsering
20 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande myndigheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Inledande av dialog
21 § Den upphandlande myndigheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Genomförande av dialogen
22 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
23 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
24 § När en underrättelse har lämnats enligt 23 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
25 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Värdering av anbud
26 § Den upphandlande myndigheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
27 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
28 § På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 16 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
29 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
[Innovationspartnerskap] [Förfarandets grundläggande struktur] [30 § Ett innovationspartnerskap är ett förfarande i två steg. I det första steget ansöker intresserade leverantörer om att få delta i förfarandet. I det andra steget bjuds kvalificerade anbudssökande in att delta som partner och att lämna anbud.
I innovationspartnerskapet ingår den upphandlande myndigheten avtal, partnerskapsavtal, med en eller flera deltagande partner om att utveckla en innovativ lösning i form av en vara, tjänst eller byggentreprenad. Partnerskapsavtalet syftar till att myndigheten ska anskaffa den utvecklade lösningen. Produkten i fråga anskaffas genom att en partner tilldelas kontrakt.]
[31 § En upphandlande myndighet som har valt att upphandla genom ett innovationspartnerskap ska se till att förfarandet, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna enligt 34 §, avspeglar graden av innovation hos lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av anskaffningen av den utvecklade produkten i form av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till investeringarna i deras framtagande.]
[När förfarandet får användas] [32 § En upphandlande myndighet får använda ett innovationspartnerskap, om den har behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och om kravet enligt andra stycket är uppfyllt.
Det behov som avses i första stycket ska inte kunna tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.]
[Partnerskapet] [33 § De anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet ska till den upphandlande myndigheten lämna in en beskrivning av det forsknings- och innovationsprojekt som syftar till att tillgodose de behov som enligt myndigheten inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.
En beskrivning enligt första stycket får lämnas in endast av de anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet.]
[34 § Utvecklingen av den innovativa lösningen enligt partnerskapsavtalet ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna. Partnerskapsavtalet ska innehålla regler om delmål som partnern eller partnerna ska uppfylla och om utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar.]
[35 § Myndigheten får efter varje avslutad etapp enligt 34 § besluta att avsluta partnerskapet eller minska antalet partner i detta, om den i upphandlingsdokumenten har angett att och på vilka villkor den kan komma att utnyttja denna möjlighet.
Myndigheten ska fatta ett beslut enligt första stycket mot bakgrund av i vilken utsträckning delmålen enligt 34 § andra stycket har uppfyllts.]
[Förhandlingar] [36 § Myndigheten ska i syfte att förbättra anbuden förhandla med den eller de anbudssökande som har bjudits in att delta som partner och att lämna anbud i innovationspartnerskapet.
Förhandlingarna får inte föras angående minimikrav, tilldelningskriterier eller det slutliga anbudet.
För förhandlingar i ett innovationspartnerskap gäller bestämmelserna i 8 § och
10
§ första stycket.]
[37 § Myndigheten får avstå från att anskaffa den genom innovationspartnerskapet utvecklade varan, tjänsten eller byggentreprenaden, när den inte motsvarar överenskomna prestandanivåer eller maxkostnader.]
[Anbudsansökningar och val av anbudssökande]
[38 § När en upphandlande myndighet avser att upprätta ett innovationspartnerskap, ska myndigheten ge leverantörerna möjlighet att delta genom att annonsera enligt 10 kap. och i annonsen ange en bestämd ansökningstid.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten
1. ange behovet av en innovativ produkt som inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. ange vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
I 8 §, 10 § första stycket och 35 § finns ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i upphandlingsdokumenten.]
[39 § Uppgifterna enligt 38 § andra stycket 1 ska vara tillräckligt precisa för att leverantörerna ska kunna bedöma den efterfrågade lösningens art och räckvidd och kunna ta ställning till om de ska ansöka om att få delta i förfarandet.]
[40 § En leverantör som deltar som partner i ett innovationspartnerskap ska bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Vid valet av anbudssökande ska myndigheten särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet i fråga om forskning och utveckling och att utveckla och genomföra innovativa lösningar.]
[41 § Fristen för att komma in med en anbudsansökan ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen enligt 10 kap. skickades för publicering.]
[Inbjudan att delta i partnerskapet och lämna anbud] [42 § Bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande som ska bjudas in att lämna anbud finns i 14 kap. 1–3 §§.]
[43 § Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i partnerskapet och lämna anbud.]
[Utvärdering av anbud] [44 § Vid innovationspartnerskap får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.]
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal med tillämpning av upphandlingsförfarandena i denna lag
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte innebära väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § Ett ramavtal som ingås med flera leverantörer och som har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser får tilldelas enligt 6 eller 7 §§.
Ett ramavtal som inte har samtliga sådana villkor fastställda ska tilldelas enligt 8 §.
Det som sägs i första och andra stycket gäller även delar av ett ramavtal.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning, med tillämpning av de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten ska använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet (en fördelningsnyckel). Fördelningsnyckeln ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Tilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning på sätt som anges i 6 §, delvis med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §, om det har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumenten för ramavtalet ska i sådana fall också anges
1. vilka av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som en upphandlande myndighet ska använda när den avgör om tilldelning ska ske med eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande myndigheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Användning av elektroniska medel för kommunikation
14 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
[Gränsöverskridande gemensam upphandling] [15 § En upphandlande myndighet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 16–24 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att kringgå med EU-rätten förenliga tvingande nationella föreskrifter.]
[Metod 1: inköpscentraler i andra medlemsstater] [16 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den där myndigheten har sin hemvist.]
[17 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 16 §, ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. i fråga om ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket fastställer enligt 7 kap. 6 och 7 §§ vilken leverantör av ramavtalsparterna
som ska utföra en viss uppgift.]
[Metod 2: gemensamma upphandlingsåtgärder] [18 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande myndighet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.]
[19 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 § ska nödvändiga delar för samarbetet fastställas genom en överenskommelse mellan berörda medlemsstater.]
[20 § Om det inte har träffats en överenskommelse enligt 19 §, får de deltagande myndigheterna själva träffa en sådan som fastställer
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller mellan flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.]
[21 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 19 och 20 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.]
[22 § En deltagande myndighet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 19 eller 20 § uppfylls av någon av de deltagande myndigheterna.]
[Metod 3: upphandling med en gemensam enhet] [23 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter från andra medlemsstater än Sverige bilda en gemensam enhet som genomför upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet enligt första stycket.]
[24 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 23 §, ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser enligt andra och tredje styckena.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett beslut enligt första stycket ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.]
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande myndigheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tilllämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 12 § och 13 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande myndigheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7–11 §§.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande myndigheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran
skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§.
15 kap. 4–6 §§ ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande myndigheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden.
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap., som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3– 5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar till bl.a. standarder
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
8 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de varor, tjänster eller byggentreprenader som överensstämmer med någon av de specifikationer som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten har ställt upp.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande myndighet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
10 § Om en upphandlande myndighet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Märken
12 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevismedel för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
14 § En upphandlande myndighet som kräver ett specifikt märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
15 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande myndigheten kräver enligt 13 § eller ett likvärdigt märke enligt 14 § inom den aktuella tidsfristen och att
detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i annonsen om upphandlingen eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran görs genom en annons om upphandling enligt 2 § eller en förhandsannons enligt 4 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande myndighet ska använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden, om inte något annat följer av 4 § eller 6 kap. 12–18 §§.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande myndighet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
7 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande myndigheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Annons om förhandsinsyn
8 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12– 18 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Kompletterande föreskrifter
9 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§. Andra stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt 1 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § eller 3 § andra stycket för att komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med fem dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 13 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, gäller 11 §. Bestämmelserna i 11 § gäller dock inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid öppet förfarande får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande myndigheten ska vid förhandsannonsering, annonsering om upphandling och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
13 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§ ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
14 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande myndigheten, 5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud eller att delta i dialog
15 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
[Kommunikation med hjälp av elektroniska medel] [Kommunikation mellan en upphandlande myndighet och leverantörer] [1 § En upphandlande myndighet ska se till att elektroniska medel används så långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling enligt denna lag.]
[2 § Användningen av elektroniska medel vid kommunikation ska vara icke-diskriminerande och inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
De elektroniska medlen ska vara allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som används i allmänhet.]
[Leverantörers kommunikation med en upphandlande myndighet] [3 § En upphandlande myndighet ska anvisa elektroniska medel som leverantörer ska använda när de kommunicerar med myndigheten. Leverantörerna ska vid kommunikationen använda de elektroniska medel som myndigheten har anvisat.
De anvisade elektroniska medlen enligt första stycket ska uppfylla kraven enligt 2 §, om inte annat följer av 7 §.
Bestämmelser om undantag från första stycket finns i 4–6 §§.]
[4 § En upphandlande myndighet är inte skyldig att anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 § om
1. en användning av sådana medel på grund av en upphandlings specialiserade beskaffenhet kräver särskilda utrustningar eller filformat som inte är allmänt tillgängliga eller som inte stöds av allmänt tillgängliga applikationer,
2. de filformat som är lämpliga för beskrivningen av ett anbud inte kan användas med någon annan applikation än en som
a) inte är öppen eller allmänt tillgänglig, eller
b) omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig genom nedladdning eller direktanslutning för myndigheten,
3. en användning av sådana medel kräver specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för myndigheten, eller
4. det enligt upphandlingsdokumenten krävs att leverantörerna lämnar in fysiska modeller till myndigheten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Om myndigheten inte anvisar något elektroniskt medel för kommunikation i en upphandling för delar av eller hela kommunikationen enligt första stycket, ska motsvarande delar av eller hela kommunikationen genomföras med andra medel än elektroniska.]
[5 § En upphandlande myndighet får göra undantag från 3 § och anvisa andra medel än elektroniska för kommunikation på grund av informationssäkerhetsbrister hos myndigheten eller om kommunikationen rör uppgifter av särskilt känslig natur.
Undantag enligt första stycket får göras endast i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå tillräckligt skydd mot att uppgifterna röjs obehörigen och detta inte kan uppnås genom användning av elektroniska medel som
1. är allmänt tillgängliga för leverantörer eller
2. kan göras tillgängliga för leverantörer genom alternativa medel för kommunikation enligt 7 §.]
[6 § Utan hinder av skyldigheten att anvisa elektroniska medel får myndigheten kommunicera muntligt, om det är lämpligt och kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen samt myndigheten dokumenterar uppgifterna från den muntliga kommunikationen, om de har betydelse för handläggningen av upphandlingen.]
[7 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa ett elektroniskt medel trots att det kräver användning av sådan utrustning att medlet inte är att anse som allmänt tillgängligt. Om myndigheten anvisar ett sådant medel, ska den erbjuda lämpliga alternativa elektroniska medel för kommunikation.]
[Information om användning av elektroniska medel] [8 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.]
[Krav på den utrustning som används vid elektronisk överföring och mottagning] [9 § En upphandlande myndighet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, om det behövs.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
De åtgärder som en myndighet vidtar i olika faser av kommunikationen för att tillse att hanteringen blir tillräckligt säker, ska stå i proportion till de risker som har identifierats i respektive fas.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om säkerhetsanordningar i fråga om mottagandet av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar.]
[Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert] [10 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.]
[Öppnande av anbud] [11 § En upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling] [12 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande myndighet ska i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen, om en sådan annons används som anbudsinfordran, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
[Dokumentation av förfaranden] [16 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.]
[
Individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt]
[17 § En upphandlande myndighet ska för varje
1. kontrakt som tilldelas,
2. ramavtal som ingås, och
3. dynamiskt inköpssystem som upprättas enligt denna lag skriva en individuell rapport.
Första stycket 1 gäller inte om upphandlingens värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap. eller om kontraktet har tilldelats på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
Första stycket 2 gäller inte om upphandlingens värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
[18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport enligt 17 § ska innehålla.]
[19 § Den individuella rapporten enligt 17 § eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.]
[Bevarande av handlingar] [20 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, den individuella rapporten enligt 17 §, sådana dokument som avses i 16 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
13 kap. Uteslutning av leverantörer
[Brott] [1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.]
[Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter] [2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker och detta har fastställts genom ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.]
[Allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs] [3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
2. leverantören är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet eller en tidigare koncession, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av att det föreligger
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4–8 §§, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4 –6 §§, och
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, val av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.]
[Utredning] [4 § En upphandlande myndighet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som myndigheten anser utgöra skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att skäl inte finns för uteslutning, ska det anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in den utredning enligt 15 kap. 7–10 §§ som myndigheten har begärt. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att denne är tillförlitlig.]
[Undantag från uteslutning i vissa fall] [5 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 3 §, om leverantören visar att denne har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet bedömer om leverantörens åtgärder enligt första stycket är tillräckliga, ska myndigheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när denne har fullgjort sina åligganden avseende skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.]
[6 § En upphandlande myndighet får underlåta att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.]
[Beslut om uteslutning] [7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen enligt 1–6 §§, om grund för uteslutning enligt dessa paragrafer visar sig föreligga med hänsyn till leverantörens handlande eller underlåtenhet att handla antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och dess skäl.]
14 kap. Val av leverantörer
Begränsning av antalet anbudssökande
1 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, förhandla med eller inleda en dialog med.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, om ett högsta antal kommer att bjudas in, detta antal.
2 § Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande, vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid en konkurrenspräglad dialog eller vid ett innovationspartnerskap ska vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås.
Antalet anbudssökande som bjuds in att delta vid ett selektivt förfarande får inte vara mindre än fem.
Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering, vid konkurrenspräglad dialog eller vid innovationspartnerskap får antalet anbudssökande som bjuds in att delta inte vara mindre än tre.
3 § En upphandlande myndighet skall bjuda in minst det lägsta antal anbudssökande som angetts enligt 1 § andra stycket 2.
Om antalet anbudssökande, som uppfyller de i annonsen angivna kraven och urvalskriterierna (de kvalificerade anbudssökande), är lägre än det i annonsen angivna lägsta antal som kommer att bjudas in, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
[Krav för val av leverantörer] [4 § En upphandlande myndighet får för valet av de leverantörer som ska kunna tilldelas ett kontrakt endast tillämpa krav som avser
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 5 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 6 och 7 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 8 §. De krav som myndigheten väljer att tillämpa enligt första stycket ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantörerna har den rättsliga och finansiella förmåga samt att de besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 14 § ange vilka krav för valet enligt första stycket som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Behörighet att utöva yrkesverksamhet] [5 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt andra och tredje styckena.
Myndigheten får besluta att leverantörerna ska vara registrerade i ett aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register, som förs i den stat där respektive leverantörs verksamhet är etablerad och att respektive leverantör ska visa detta.
Om en tilldelning av ett kontrakt görs med tillämpning av denna lags bestämmelser om upphandling av tjänster och om leverantörerna måste ha särskilda tillstånd eller vara medlemmar i en särskild organisation för att kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där respektive leverantör är etablerad, så får myndigheten kräva att leverantörerna visar att de innehar sådana tillstånd eller är medlemmar i sådana organisationer.]
[Ekonomisk och finansiell ställning] [6 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers ekonomiska och finansiella ställning enligt andra stycket och 7 §. Kraven ska utformas så att det säkerställs att leverantörerna har nödvändig ekonomisk och finansiell kapacitet för att fullgöra kontraktet.
Myndigheten får besluta att leverantörerna ska ha en viss
1. minsta årsomsättning enligt 7 §, inklusive en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. lämplig nivå på ansvarsförsäkringen för verksamheten.]
[7 § Omsättningen enligt 6 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade kontraktsvärdet. Om det med hänsyn till kontraktsföremålets art finns särskilda skäl, får omsättningen bestämmas till ett högre belopp. Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 22 kap. ange vilka omständigheter som utgör sådana särskilda skäl.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om en leverantör kan tilldelas flera delar av ett uppdelat kontrakt som ska utföras samtidigt, får omsättningen enligt första stycket bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet avseende omsättningarna för respektive del.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.]
[Teknisk och yrkesmässig kapacitet] [8 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för val avseende leverantörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet enligt andra stycket. Kraven ska utformas så att det säkerställs att leverantörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och sådan erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
Myndigheten får ställa krav på att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt.]
[Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet] [9 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för val av leverantörer som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 4 § första stycket 2 och 3. När kapaciteten gäller sådan teknisk kapacitet som avses i 15 kap. 12 § 7, får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Andra företags kapacitet får utnyttjas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Förbindelserna ska dock visa att leverantören kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.]
15 kap. Egen försäkran och annan utredning avseende förhållanden hos leverantörer
[Egen försäkran genom ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument] [Egen försäkran] [1 § En leverantör får när den lämnar in ett anbud eller en anbudsansökan också lämna in en egen försäkran om att
1. det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1–3 §§, eller
2. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–4 §§.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §, får den också lämna in en försäkran enligt första stycket för motsvarande förhållanden hos dessa företag.]
[2 § En försäkran enligt 1 § ska innehålla information om
1. vem som ansvarar för att utfärda kompletterande dokument enligt 4 §,
2. en formell förklaring om att leverantören på begäran och utan dröjsmål kan göra dokumenten tillgängliga, och
3. nödvändiga uppgifter för att myndigheten i förekommande fall själv ska kunna inhämta dokumenten med hjälp av elektroniska medel.]
[3 § När en leverantör lämnar in en försäkran enligt 1 § i form av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument, ska den upphandlande myndigheten, i stället för de kompletterande dokumenten enligt 4 §, godta dokumentet som preliminärt bevis på att förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda.
En försäkran genom ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som har använts i en tidigare upphandling ska godtas enligt första stycket, om leverantören bekräftar att uppgifterna i dokumentet fortfarande är korrekta.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet.]
[Kompletterande dokument] [4 § En upphandlande myndighet får när som helst under en upphandling begära att en leverantör som har lämnat in en försäkran enligt 1 § ska komplettera denna och lämna in alla eller en del av de intyg som omfattas av den. Om försäkran har lämnats i form av ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument får komplettering dock endast begäras om myndigheten anser detta vara nödvändigt för att genomföra upphandlingen på ett korrekt sätt.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[5 § Innan en upphandlande myndighet meddelar ett beslut om att tilldela ett kontrakt, ska den begära att en leverantör som har lämnat en försäkran enligt 1 § och som myndigheten har funnit ska tilldelas kontraktet ska lämna in uppdaterade kompletterande dokument enligt 7–14 §§ och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§.
Första stycket gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Myndigheten får begära att leverantören ska komplettera eller förtydliga de intyg som den har begärt enligt första stycket.]
[6 § En leverantör är inte skyldig att enligt 4 och 5 §§ lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.]
[Utredning som får begäras in från leverantörer] [7 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in sådan utredning som avses i 8–16 §§ till myndigheten som ger stöd för att
1. det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap.
2. leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4 §, och
3. de enheter vars kapacitet leverantören avser att utnyttja enligt 14 kap. 9 och 17–19 §§ uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 4 § första stycket 2 och 3.
Myndigheten får inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8–16 §§.]
[Utredning avseende skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling] [8 § En leverantör kan till stöd för att det inte finns skäl för att utesluta denne från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1 §, lämna in ett utdrag ur ett officiellt register eller en annan likvärdig handling.
Om det av utredningen enligt första stycket inte framgår att leverantören enligt en lagkraftvunnen dom har dömts för sådana brott som avses i 13 kap. 1 §, ska det anses att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen såvida utredningen i övrigt inte tyder på något annat.]
[9 § En leverantör kan till stöd för att det inte finns skäl för att utesluta denne från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 2 lämna in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i det berörda landet.
Om det av utredningen enligt första stycket inte framgår att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 2, ska det anses inte finnas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen såvida utredningen i övrigt inte tyder på något annat.]
[10 § Om sådana dokument som avses i 8 och 9 §§ inte utfärdas i landet i fråga eller om de inte omfattar alla relevanta situationer enligt 13 kap. 1–2 §§ och 3 § 2, får de ersättas av en utsaga som har avgetts på heder och samvete eller av en liknande försäkran.]
[Utredning avseende en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning] [11 § En leverantör kan till stöd för att tillämpliga krav i fråga om ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 4 § är uppfyllda lämna
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren beroende på datum för bildandet av företaget eller då leverantören inledde sin verksamhet, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som avses i första stycket och som den upphandlande myndigheten begärt, får leverantören i stället lämna in annan utredning som myndigheten finner lämplig.]
[Utredning avseende en leverantörs tekniska kapacitet] [12 § En leverantör kan till stöd för att tillämpliga krav i fråga om teknisk kapacitet enligt 14 kap. 4 § är uppfyllda lämna
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
6. om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, uppgifter om en kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på myndighetens vägnar ska utföras av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,
7. information om tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att de inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. när det gäller de varor som ska levereras, dels prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättas av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
varor som är klart identifierade genom referenser överensstämmer med vissa tekniska specifikationer eller standarder.]
[13 § En upphandlande myndighet får om det är nödvändigt för att garantera en tillfredsställande konkurrens, begära att leverantörer ska lämna en utredning till myndigheten avseende relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.]
[14 § En sådan kontroll som avses i 12 § 6 ska visa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt dennes undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.]
[Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder] [Kvalitetssäkringsstandarder] [15 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att erhålla intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.]
[Miljöledningsstandarder] [16 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas),
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att denne inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att erhålla dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.]
[Utredning avseende en leverantörs utnyttjande av andra företags kapacitet] [17 § En leverantör kan till stöd för att denne uppfyller tillämpliga krav enligt 14 kap. 4 § 2 och 3 genom utnyttjande av andra företags kapacitet lämna ett dokument av vilket det framgår att företagen åtar sig att ställa nödvändiga resurser för kontraktets fullgörande till leverantörens förfogande.]
[18 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 14 § tredje stycket finner att ett företag inte uppfyller villkoren enligt 4 kap. 14 § andra stycket 2 eller 3, får begära att leverantören ska utnyttja ett annat företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §.]
[19 § En upphandlande myndighet får besluta att tillämpa krav för hur ett kontrakt ska fullgöras enligt andra och tredje styckena, om leverantörerna utnyttjar andra företags kapacitet enligt 14 kap. 9 §.
Myndigheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 4 § första stycket 2.
Myndigheten får besluta att vissa för kontraktet avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantörerna, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.]
[Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan] [20 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, får det antas att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 4 §.]
16 kap. Tilldelning av kontrakt
[Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt] [Tilldelning av kontrakt] [1 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska myndigheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[2 § Om leverantörens anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet enligt 1 § första stycket.]
[Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud] [3 § När en myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad eller en bedömning av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Kostnadseffektiviteten ska bedömas på grundval av tilldelningskriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.]
[Tilldelningskriteriernas utformning]
[
4 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet,
om de i alla avseenden avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.]
[5 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha en sådan utformning, att en bedömning på grundval av dem får den effekten, att de ger myndigheten en obegränsad valfrihet vid utvärderingen av anbuden, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som lämnas av leverantörerna såvitt avser frågan om hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Om det finns anledning till det, ska myndigheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.]
[Livscykelkostnader] [6 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av myndigheten när den utvärderar ett anbud enligt 3 §.
Kostnader enligt första stycket är sådana som myndigheten eller någon annan användare ska betala och som helt eller delvis avser kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll,
4. vid livslängdens slut, eller
5. för externa miljöeffekter. Kostnader för externa miljöeffekter får beaktas under förutsättning att miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.]
[7 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till myndigheten och vilken metod myndigheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.]
[8 § Myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 6 § andra stycket 5 ska
1. grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. vara tillgänglig för leverantörerna. Metoden för att bedöma kostnaderna enligt första stycket ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till myndigheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.]
[Viktning av tilldelningskriterier] [9 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av myndigheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.]
[10 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 9 §.]
[Onormalt låga anbud] [11 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande myndighet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.]
[12 § Ett anbud får förkastas med stöd av 11 § först sedan myndigheten skriftligen har begärt att leverantören lämnar en förklaring till det låga anbudet och inte har fått ett tillfredsställande svar. En sådan begäran om förklaring kan innehålla uppgifter om
1. leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,
2. leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på sådana tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
5. leverantören har fått möjlighet att erhålla statligt stöd, och
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–7 §§.]
[13 § Om en upphandlande myndighet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat ge in en förklaring som visar att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.]
[14 § För det fall att myndigheten behöver information från annan medlemsstat om uppgifter som lämnas i en förklaring enligt 12 §, ska myndigheten vända sig till den kontaktpunkt som avses i 22 kap. 1 § för sådant administrativt bistånd.]
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 4 §.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
[När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt] [2 § En leverantör får för fullgörandet av ett kontrakt som denne har tilldelats anlita underleverantörer som ska fullgöra kontraktet i enlighet med de skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Uppgifter om hur leverantören planerar att kontraktet ska fullgöras] [3 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer enligt 2 §, och de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.]
[Betalning direkt till en underleverantör] [4 § Myndigheten får betala för kontraktets fullgörande direkt till en sådan underleverantör som avses i 2 §, om denne begär det och kontraktets art så tillåter. Om myndigheten ska betala ut ersättningen direkt till en underleverantör enligt första stycket, ska den fastställa ordningen för detta.]
[Offentliggörande] [5 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten enligt 3 §, och
2. om myndigheten avser att tillämpa sådan direktbetalning till underleverantörer som avses i 4 § och i så fall enligt vilken ordning den ska genomföra direktbetalningarna.]
[Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas] [6 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 7 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.]
[7 § Myndigheten ska enligt 6 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för sådana underleverantörer som anlitas enligt 2 §. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av sådana uppgifter som avses i första stycket som görs under kontraktets löptid.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.]
[Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden] [Ändring av kontrakt utan att en ny upphandling genomförs] [8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras under dess löptid utan att den upphandlande myndigheten genomför en ny upphandling, endast om ändringarna är sådana som avses i 9–14 §§.]
[Mindre ändringar av kontraktsvärdet] [9 § En ändring av kontraktsvärdet medför inte att upphandlingen ska göra om i fall den är lägre än de värden som följer av andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringarna har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen enligt första stycket ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap. och
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett byggentreprenadkontrakt.]
[Ändringar i särskilda fall] [10 § En ändring är tillåten om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.]
[11 § En ändring är tillåten om den är en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket och den inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild ändring.
En beställning får göras som en kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.]
[12 § En ändring är tillåten om behovet av den har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och om den
1. inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet, och
2. inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket 1 tillämpas på varje enskild ändring.]
[13 § Byte av den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet till en annan leverantör är en tillåten ändring om
1. det inte finns skäl att utesluta den nya leverantören med stöd av 13 kap. och denne uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 4–8 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. omstruktureringarna inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet. Om den upphandlande myndigheten övertar den ursprungliga leverantörens skyldigheter gentemot leverantörens underleverantörer, ska det också anses vara ett byte av leverantör och en tillåten ändring.]
[Övriga ändringar som inte är att anse som väsentliga] [14 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring om den inte är väsentlig enligt andra stycket.
En ändring ska anses vara väsentlig om
1. den inför nya villkor i kontraktet som om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen än de som bjöds in, utvärderades eller deltog i den ursprungliga upphandlingen,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. den innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. den medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. den innebär att den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet byts ut mot en annan leverantör utan att förutsättningarna enligt 13 § är uppfyllda för ett sådant byte.]
[Beräkning av prisökningar] [15 § Vid beräkningen av priset enligt 9 § andra stycket 2, 11 § första stycket och 12 § första stycket 1 ska det uppdaterade priset vara referensvärdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.]
[Offentliggörande] [16 § En upphandlande myndighet ska i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen beskriva de ändringsklausuler som avses i 10 §.]
[17 § En upphandlande myndighet som ändrar ett kontrakt med stöd av 11 eller 12 § ska offentliggöra detta i ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.]
[Avslutande av kontrakt] [18 § En upphandlande myndighet får avsluta ett kontrakt, om
1 det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 8 § och varan, tjänsten eller byggentreprenaden därför ska upphandlas,
2. den leverantör som tilldelades kontraktet borde ha uteslutits enligt 13 kap. 1 §, eller
3. kontraktet inte borde ha tilldelats en leverantör på grund av att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2014/18/EG och detta har fastställts av Europeiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.]
18 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdena i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Val av deltagare
6 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande myndigheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
7 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
8 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
9 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilken tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
19 kap. Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. offentlig upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
[3. offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 6 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid tilldelning av sådana kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar samt 14 och 15 §§ om bedömning av villkor som rör anbud, uteslutning av och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,]
– 7 kap. (offentlig upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 15-24 §§ om gränsöverskridande
gemensam upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken),
[– 14 kap. 5 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),]
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
[– 22 kap. (tillsyn och vägledning).]
Vidare tillämpas bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 19–29 §§, 11 kap. 3 och 15 §§ samt 14 kap. 1–3 §§.
[Vid offentlig upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–
6 §§ och om individuella rapporter om förfaranden för tilldelning av kontrakt enligt 12 kap. 17–19 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Definitioner som gäller för detta kapitel
3 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
4 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
5 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
6 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–18 §§ är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 2 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Beräkning av värdet av en upphandling
7 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Annonsering
8 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Innehåll i en annons
9 § En annons om upphandling enligt 8 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Annonsering vid förhandsinsyn
10 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 6 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 8 eller 10 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
[Kommunikationsmedel vid offentlig upphandling]
[12 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–10 §§ och 11 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.]
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
13 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 8 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
[Mottagande och öppnande av anbud] [15 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Anbuden ska öppnas samtidigt.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling ] [16 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
[Kontroll och uteslutning av leverantörer] [17 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. När en fråga om uteslutning utreds ska 15 kap. 8–10 §§ tillämpas. En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första–tredje styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.]
[18 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.]
[Begränsad kontroll] [19 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 27 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.]
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
20 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 17 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
21 § En upphandlande myndighet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 17 §.
[Tillgång till andra företags kapacitet] [22 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.]
[Tilldelning av kontrakt] [23 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska myndigheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[24 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 23 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av myndigheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelnings-
kriterierna ska viktas inbördes.]
[Onormalt låga anbud] [25 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande myndighet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.
Ett anbud får dock förkastas först sedan myndigheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.]
[Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar] [26 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde överstiger 100 000 kr.]
27 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
[28 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, upprättad individuell rapport, sådana dokument som avses i 26 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
Projekttävlingar
29 § Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 6 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 6 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 8 eller 10 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–18 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 6 § andra stycket, eller
5. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
[Domsrätt och behörig domstol vid överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling] [6 § Om tillämpliga nationella bestämmelser enligt 7 kap. 19, 20 eller 24 §§ är bestämmelserna i denna lag, ska en ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 7 kap. 18 eller 23 §§ göras vid allmän förvaltningsdomstol.
En ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets
1. den upphandlande myndigheten har sin hemvist, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 18 §, eller
2. den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 23 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
8 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §§.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §§, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3 om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 8 § eller 19 kap. 10 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 6 §, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
21 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §§,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2, 3 eller 4 §§, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 3–5 §§ eller 19 kap. 7 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
22 kap. Tillsyn och vägledning
[Allmänna bestämmelser om tillsyn och samarbete med Europeiska kommissionen] [1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag och om vilken myndighet som ska vara kontaktpunkt för samarbete med Europeiska kommissionen när det gäller tillämpningen av denna lag.]
[2 § Tillsynsmyndigheten får vid sin tillsyn inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.]
[3 § En upphandlande myndighet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.]
[Föreläggande] [4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.]
[Behörig domstol] [5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
6 § Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45
Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersök ning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggningsarbete n
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d.: – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbete n
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstalla
tionen
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32
Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallatione r
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehand-
ling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggnings arbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av
bygg- och anläggnings maskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggnings maskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt -utrustning utan förare, se 71.32
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Bilaga 2]
[Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster]
CPV-kod Beskrivning 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare].
Från 85000000-9 till 85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 and 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från 79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8. 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar].
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser]. 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning, 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restantetjänster], 64122000-7 [Internpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
a) tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter som i synnerhet anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
b) teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varukontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
1. internationell standard: en standard som antagits av ett
internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
2. europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
3. nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG.
gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) 1025/2012.
teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
1.2 Förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs2 följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om upphandling av enheter som är verksamma inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande.
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner 9 kap. – Tekniska specifikationer 10 kap. – Annonsering av upphandling 11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Val av leverantörer 15 kap. – Tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land 19 kap. – Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn och vägledning Till lagen hör följande bilagor. Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
2 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar av begrepp också i andra kapitel. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 §. Anknutet företag i 3 kap. 20 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Direktupphandling i 19 kap. 4 §. Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 §. Elektronisk auktion i 8 kap. 15 §. Förenklat förfarande i 19 kap. 5 §. Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4 §. Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 5–11 §§.
Innovationspartnerskap i 6 kap. 23 §. Interna kontrakt i 3 kap. 12–17 §§. Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 12–22 §§. Märke i 9 kap. 13 §. Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §. Posttjänster i 2 kap. 8 §. Projekttävling i 17 kap. 1 §. Selektivt förfarande i 6 kap. 3 §. Upphandling i 2 kap. 1 §. Urvalsförfarande i 19 kap. 6 §. Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
7 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för andra upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för andra upphandlande enheter.
En inköpscentral får även tillhandahålla stödverksamhet för inköp. Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3– 10 §§.
8 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
[Med kontrakt avses dock inte ett avtal som en upphandlande myndighet sluter med en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om förhållandena mellan de berörda parterna är sådana att avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 3 kap. 12–17 §§.]
9 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
10 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
11 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
12 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
13 § Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 3– 10 §§ till ett eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
Med särskild rättighet eller ensamrätt enligt första stycket avses dock inte en rättighet eller ensamrätt som har beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och där beviljandet har grundats på objektiva kriterier.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
15 § Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 16 §, dels sådana företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt 13 §.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
16 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 11 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
17 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
18 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med upphandling
1 § Denna lag gäller för upphandling för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 3–10 §§. Lagen gäller också när en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar.
Med upphandling avses att en upphandlande enhet anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en vald leverantör genom ett kontrakt, när anskaffningen görs för verksamhet enligt 3–10 §§. Med upphandling avses även de åtgärder som en upphandlande enhet vidtar i syfte att ingå ett ramavtal.
[Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. upphandlingar som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, och
2. upphandlingar eller projekttävlingar vars värden beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.]
Tilldelning av tjänstekontrakt enligt EU:s kollektivtrafikförordning
2 § Bestämmelserna i 19 kap. ska tillämpas vid tilldelning av tjänstekontrakt avseende kollektivtrafik på järnväg, med tunnelbana eller på vatten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EU:s kollektivtrafikförordning).
Med tilldelning enligt första stycket avses
1. direkttilldelning av avtal om allmän trafik,
2. tilldelning av avtal om allmän trafik efter ett konkurrensutsatt anbudsförfarande, eller
3. nödåtgärder. I kollektivtrafiklagen (2010:1065) finns bestämmelser om förbud mot viss direkttilldelning enligt EU:s kollektivtrafikförordning och om överklagande av beslut om nödåtgärd i vissa fall.
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
3 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av gas i form av utvinning regleras dock i 10 §.
4 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 3, 6 eller 7 §,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att använda denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
5 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 3 §, om
1. enhetens produktion behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 3, 6 eller 7 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
6 § Denna lag gäller även för upphandling som görs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 3 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortföring eller rening av avloppsvatten.
Transporttjänster
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av publika nät i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Posttjänster m.m.
8 § Denna lag omfattar en verksamhet som består av tillhandahållande av posttjänster och närstående posttjänster.
Med posttjänster avses insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas, såsom brevförsändelser, böcker, kataloger, tidningar och tidsskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.
Med närstående posttjänster avses följande tjänster som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänster som innebär hantering av posttjänster såväl före som efter avsändandet, och
2. tjänster som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Tillhandahållande av hamnar och flygplatser
9 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att ge tillgång till flygplatser, hamnar eller andra terminaler för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
10 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet
Blandade kontrakt som avser flera upphandlingsslag enligt denna lag
11 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt som avser mer än ett upphandlingsslag enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) med tillämpning av de bestämmelser som gäller för det upphandlingsslag som karaktäriserar upphandlingens huvudföremål.
Om ett kontrakt avser både sådana tjänster som anges i bilaga 2 och andra tjänster, eller både varor och tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de beräknade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Delbara blandade kontrakt
12 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande enhet tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
13 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 16–18 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
15 § Den upphandlande enheten ska tilldela ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner med tillämpning av denna lag om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas med tillämpning av 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som omfattas av denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
16 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
17 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
18 § Det som sägs i 16 och 17 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Odelbara blandade kontrakt
19 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande enheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen.
Kontrakt som rör mer än en verksamhet
20 § Om ett kontrakt är avsett för mer än en verksamhet får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
21 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet].
Tilldelning av separata kontrakt
22 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Tilldelning av ett enda kontrakt
23 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
Om någon av de berörda verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet ska dock 25–27 §§ tillämpas.
24 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska, om en av verksamheterna omfattas av
1. lagen (0000:000) om offentlig upphandling den lagen tillämpas,
2. [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas, eller
3. denna lag och de andra varken omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller [den lagstiftning som genomför koncessionsdirektivet] denna lag tillämpas.
Tilldelning av ett enda kontrakt när en av verksamheterna rör försvar eller säkerhet
25 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också för ett kontrakt som är avsett för en verksamhet enligt denna lag och en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och dessutom innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget.
26 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
27 § Det som sägs i 25 och 26 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
28 § Denna lag gäller för kontrakt som avser forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling eller projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i den lagen.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling, som inte annars ska undantas enligt 1 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
3 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Undantagen i första stycket gäller även för projekttävlingar.
Kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Verksamhet i tredje land samt anmälan till Europeiska kommissionen
5 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas för att i ett land som inte är bundet av avtalet om
Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3– 10 §§ utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EES-länder.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
7 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävling som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna enas om tillämpliga upphandlingsförfaranden.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Kontrakt som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande enhet och avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 3 § som avser el, gas eller värme eller verksamhet som avses i 2 kap. 10 §.
[Interna kontrakt] [11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt 12–17 §.]
[12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana personer som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1 och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller andra sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande avtalsparten utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten och om
1. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för sådana personer som avses i 11 § som den kontrollerande personen utöver kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.]
[Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet] [16 § En upphandlande myndighetska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2 och 13 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Anknutna företag och samriskföretag
20 § Med anknutet företag avses
1. företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
21 § Under de förutsättningar som anges i 22 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dem.
22 § Bestämmelserna i 21 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande varor, tjänster eller byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 3–10 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen i första stycket gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
24 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 21 eller 23 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 21– 23 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
25 § Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för viss verksamhet.
Särskilda undantag för vissa tjänstekontrakt
Förvärv av fastighet m.m.
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
29 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
30 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
32 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna
tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
4 kap. Allmänna bestämmelser
[Principer för upphandling] [1 § Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.]
[2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.]
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
[4 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats kontrakt enligt denna lag fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska upphandlande enheter vidta de särskilda åtgärder och övriga lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelser om särskilda åtgärder som myndigheterna kan vidta enligt första stycket finns i 13 kap. 4 § 1, 15 kap. 2 och 11 §§, 16 kap. 2 §.]
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), ändrad genom Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 29 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 33 §, och
3. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Rätten att få delta i en upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
7 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande enheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven för val av leverantörer enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Anbudssökandes och anbudsgivares tidigare deltagande
8 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har varit involverad i förberedelserna av upphandlingsförfarandet ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som i det sammanhanget har lämnats.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har varit involverad i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan en anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna av upphandlingsförfarandet inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras och bevaras på sådant sätt som anges i 12 kap. 19 § och information om åtgärderna eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller de myndigheter som avses i 22 kap. 1 §.
[Reserverade kontrakt] [9 § En upphandlande enhet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning,
om minst 30 % av arbetstagarna i sådana verkstäder, hos sådana leverantörer eller i sådana program är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
När en upphandlande enhet avser att reservera ett kontrakt enligt första stycket, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.]
[Tilldelning av ett kontrakt i separata delar] [10 § En upphandlande enhet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i form av separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.]
[En upphandlande enhets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar] [11 § En upphandlande enhet ska ange skälen för att ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller genom sådan information som avses i 12 kap. 19 §.]
[Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar] [12 § En upphandlande enhet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får enheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När enheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
[Annonsering och offentliggörande i övrigt] [13 § En upphandlande enhet som ska tilldela ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 11 kap. 13 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 § första stycket.
Om enheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska enheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antalet delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.]
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på upphandlingar vilkas värden beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1. varukontrakt eller tjänstekontrakt samt projekttävlingar,
2. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 till lagen, eller
3. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Beräkning av värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen, exklusive mervärdesskatt. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
3 § Om en upphandlande enhet består av flera separata operativa enheter ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas.
Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Värdetidpunkten
4 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder upphandlingsförfarandet.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
5 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag.
Första stycket andra meningen behöver inte tillämpas för ett delkontrakt vars värde understiger 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor och 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Andra stycket gäller bara om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt inte överstiger 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Byggentreprenadkontrakt
8 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden och värdet av varor och tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras räknas in.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
9 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vilkas löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt
11 § Värdet av ett tjänstekontrakt ska beräknas med utgångspunkt i
1. när det gäller försäkringstjänster: den premie som ska betalas och andra former av ersättning,
2. när det gäller banktjänster och andra finansiella tjänster: arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning, och
3. när det gäller kontrakt som avser projektering: arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
12 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader och av månadsvärdet multiplicerat med talet 48, om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga de kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Val av upphandlingsförfarande
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande förfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. innovationspartnerskap.
Öppet
förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer ansöka om att få delta efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande enheten att delta får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet, men endast de anbudssökande som inbjuds av den upphandlande
enheten får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
5 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
6 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det sker för att skydda en ensamrätt. De undantag som anges i första stycket 2 och 3 gäller endast när det inte finns alternativ eller substitut och om avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstgjord begränsning av upphandlingsparametrarna.
Synnerlig brådska
7 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet, men synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande enheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
Vid tilldelning av varukontrakt
8 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt om
1. det gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, och kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader samt på villkor att tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning, avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. det gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören om
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
3. det gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor genom att köpa i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet eller trätt i likvidation eller försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Särskilt förmånliga erbjudanden
9 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader
10 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning
1. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. det nya kontraktet är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. det i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet angivits omfattningen av möjliga kompletterandetjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
11 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling som anordnats enligt 18 kap., under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
Förutsättningar
12 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer ansöka om att få delta i förfarandet efter en anbudsinfordran i form av en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
Annonsering
13 § Om en upphandlande enhet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska enheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande enheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Inledande av dialog
14 § Den upphandlande enheten ska inleda en dialog med de anbudssökande som valts ut med tillämpning av 13 och 14 kap.
Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får enheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda anbudssökandena.
Genomförande av dialogen
15 § Den upphandlande enheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. I så fall ska det anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska ske enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
16 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov.
Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna ett slutligt anbud
17 § När en underrättelse har lämnats enligt 16 §, ska den upphandlande enheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna sina slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
18 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Värdering av anbud
19 § Den upphandlande enheten ska värdera anbuden på grundval av tilldelningskriterierna. Tilldelningskriterierna ska anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får ett anbud inte utvärderas på grundval av pris enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
21 § På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnad enligt 15 kap. 1 § andra stycket 2 föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren, under förutsättning att detta inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak och inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
22 § Den upphandlande enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
[Innovationspartnerskap] [Förfarandets grundläggande struktur] [23 § Ett innovationspartnerskap är ett förfarande i två steg. I det första steget ansöker intresserade leverantörer om att få delta i förfarandet. I det andra steget bjuds kvalificerade anbudssökande in att delta som partner och att lämna anbud.
I innovationspartnerskapet ingår den upphandlande enheten avtal, partnerskapsavtal, med en eller flera deltagande partner om att utveckla en innovativ lösning i form av en vara, tjänst eller byggentreprenad. Partnerskapsavtalet syftar till att enheten ska anskaffa den utvecklade lösningen. Produkten i fråga anskaffas genom att en partner tilldelas kontrakt.]
[24 § En upphandlande enhet som har valt att upphandla genom ett innovationspartnerskap ska se till att förfarandet, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna enligt 27 §, avspeglar graden av innovation hos lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av anskaffningen av den utvecklade produkten i form av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till investeringarna i deras framtagande.]
[När förfarandet får användas] [25 § En upphandlande enhet får använda ett innovationspartnerskap, om den har behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och om kravet enligt andra stycket är uppfyllt.
Det behov som avses i första stycket ska inte kunna tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.]
[Partnerskapet] [26 § De anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet ska till den upphandlande enheten lämna in en beskrivning av det forsknings- och innovationsprojekt som syftar till att tillgodose de behov som enligt enheten inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden.
En beskrivning enligt första stycket får lämnas in endast av de anbudssökande som har bjudits in att delta i partnerskapet.]
[27 § Utvecklingen av den innovativa lösningen enligt partnerskapsavtalet ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna.
Partnerskapsavtalet ska innehålla regler om delmål som partnern eller partnerna ska uppfylla och om utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar.]
[28 § Enheten får efter varje avslutad etapp enligt 27 § besluta att avsluta partnerskapet eller minska antalet partner i detta, om den i upphandlingsdokumenten har angett att och på vilka villkor den kan komma att utnyttja denna möjlighet.
Enheten ska fatta ett beslut enligt första stycket mot bakgrund av i vilken utsträckning delmålen enligt 27 § andra stycket har uppfyllts.]
[Förhandlingar] [29 § Enheten ska i syfte att förbättra anbuden förhandla med den eller de anbudssökande som har bjudits in att delta som partner och att lämna anbud i innovationspartnerskapet.
Förhandlingarna får inte föras angående minimikrav, tilldelningskriterier eller det slutliga anbudet.
För förhandlingar i ett innovationspartnerskap gäller bestämmelserna enligt 4 §.]
[30 § Enheten får avstå från att anskaffa den genom innovationspartnerskapet utvecklade varan, tjänsten eller byggentreprenaden, när den inte motsvarar överenskomna prestandanivåer eller maxkostnader.]
[Anbudsansökningar och val av anbudssökande] [31 § När en upphandlande enhet avser att upprätta ett innovationspartnerskap, ska enheten ge leverantörerna möjlighet att delta genom att annonsera enligt 10 kap. och i annonsen ange en bestämd ansökningstid.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. behovet av en innovativ produkt som inte kan tillgodoses genom en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten. I 28 § finns ytterligare bestämmelser om vilka uppgifter som ska lämnas i upphandlingsdokumenten.]
[32 § Uppgifterna enligt 31 § andra stycket 1 ska vara tillräckligt precisa för att leverantörerna ska kunna bedöma den efterfrågade lösningens art och räckvidd och kunna ta ställning till om de ska ansöka om att få delta i förfarandet.]
[33 § En leverantör som deltar som partner i ett innovationspartnerskap ska bedriva separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Vid valet av anbudssökande ska enheten särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet i fråga om forskning och utveckling och att utveckla och genomföra innovativa lösningar.]
[34 § Fristen för att komma in med en anbudsansökan bör vara minst 30 dagar, dock aldrig kortare än 15 dagar, från den dag då annonsen enligt 10 kap. skickades för publicering.]
[Inbjudan att delta i partnerskapet och lämna anbud] [35 § Bestämmelser om begränsning av antalet anbudssökande som ska bjudas in att lämna anbud finns i 14 kap. 10 §.]
[36 § Endast de anbudssökande som enheten bjuder in får delta i partnerskapet och lämna anbud.]
[Utvärdering av anbud] [37 § Vid innovationspartnerskap får ett anbud inte utvärderas på grundval av
pris enligt 15 kap 1 § andra stycket 1.]
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal med tillämpning av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten för ramavtalet ange objektiva bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Enheten ska också ange objektiva villkor för tilldelning av kontrakten.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräckligt lång för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, och
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral. Om ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral får användas av andra upphandlande enheter ska detta nämnas i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Användning av elektroniska medel för kommunikation
9 § En inköpscentral ska använda elektroniska medel för kommunikation enligt 12 kap. 1–9 §§ vid alla upphandlingsförfaranden.
[Gränsöverskridande gemensam upphandling] [10 § En upphandlande enhet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 11–19 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att kringgå med EU-rätten förenliga tvingande nationella föreskrifter.]
[Metod:1: inköpscentraler i andra medlemsstater] [11 § En upphandlande enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat än den där enheten har sin hemvist.]
[12 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 11 §, ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande enhet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket, eller
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.]
[Metod 2: gemensamma upphandlingsåtgärder] [13 § En upphandlande enhet får tillsammans med upphandlande enheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande enhet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.]
[14 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 13 § ska nödvändiga delar för samarbetet fastställas genom en överenskommelse mellan berörda medlemsstater.]
[15 § Om det inte har träffats en överenskommelse enligt 14 §, får de deltagande enheterna själva träffa en sådan som fastställer
1. enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När enheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller mellan flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av enheterna har sin hemvist.]
[16 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande enheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 14 och 15 § ska anges i något av upphandlingsdokumenten.]
[17 § En deltagande enhet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 13 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande enhet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 14 eller 15 § uppfylls av någon av de deltagande enheterna.]
[Metod 3: upphandling med en gemensam enhet] [18 § En upphandlande enhet får tillsammans med upphandlande enheter från andra medlemsstater än Sverige bilda en gemensam enhet som genomför upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet enligt första stycket.]
[19 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 18 §, ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser enligt andra och tredje styckena.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett beslut enligt första stycket ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.]
8 kap. Dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Förfarande vid dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande enheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Upphandlingsdokumenten m.m.
4 § För att tilldela kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten
1. publicera en anbudsinfordran och ange att det är fråga om ett dynamiskt inköpssystem,
2. i upphandlingsdokumenten minst ange vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser samt lämna all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. om indelning gjorts i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ange dessa indelningar och vad som karakteriserar dessa, och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
4. ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 11 kap. 11 § och 12 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Det dynamiska inköpssystemets giltighetstid
5 § Den upphandlande enheten ska i anbudsinfordran ange hur länge det dynamiska inköpssystemet är giltigt. Ändringar av giltighetstiden ska anmälas till Europeiska kommissionen.
All kommunikation ska ske med elektroniska medel
6 § All kommunikation inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem ska ske med elektroniska medel enligt 12 kap. 1–5 och 7–11 §§.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande enheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande enheten, så länge som inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet inte har skickats, förlänga utvärderingsperioden. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bör vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader ska den upphandlande enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela kontraktet till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantör som godkänts som deltagare i systemet
13 § En upphandlande enhet som med stöd av 13 kap. och 14 kap. 9 § tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med lagen (0000:000) om offentlig upphandling, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§ lagen om offentlig upphandling.
15 kap. 4–6 §§ lagen om offentlig upphandling ska tillämpas under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i ett dynamiskt inköpssystem.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande enheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
16 § En upphandlande enhet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning på grund av automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser, när kontraktet ska tilldelas enbart på grundval av priset, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när kontraktet ska tilldelas den leverantör som lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet på grundval av kostnaden.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden m.m.
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att
från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet enligt 13 kap. eller 14 kap. 8 §, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud överensstämmer med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § I inbjudan ska anges den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten omedelbart meddela varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
mottagit det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
9 kap. Tekniska specifikationer
Tekniska specifikationer
Vad som ska anges i tekniska specifikationer
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3– 5 §§. De ska ange de egenskaper som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna. Egenskaperna får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Första stycket 1 och 2 gäller även då sådana faktorer inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier avseende tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationerna som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov, bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet ska, om inte 4 eller 5 § tillämpas, ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. I dessa krav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande enhet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om inte 3 eller 5 § tillämpas, vara utformade genom en hänvisning till tekniska specifikationer, och i turordning hänvisa till
1. svensk standard som överensstämmer med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Första stycket gäller inte, om det i någon annan författning finns avvikande bestämmelser.
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till specifikationerna enligt 4 § i fråga om vissa egenskaper och till prestanda- eller funktionskraven enligt 3 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
8 § Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader om anbudsgivaren kan visa att anbudet överensstämmer med
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1. en nationell standard som överensstämmer med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Första stycket gäller under förutsättning att de byggentreprenader, varor eller tjänster som överensstämmer med någon av de specifikationer som det hänvisas till i det stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande enheten har ställt upp.
Bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande enhet får som bevismedel för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bland annat kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93.
10 § Om en upphandlande enhet kräver att ett sådant intyg som avses i 9 § ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt. Detsamma gäller för de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras.
Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan ges till vissa upphandlingsdokument med elektroniska medel av något av de skäl som anges i 12 kap. 4 § eller på grund av att de innehåller uppgifter som omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
eller på grund av att de innehåller företagshemligheter enligt lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter, ska de tekniska specifikationerna tillhandahållas på annat sätt än med elektroniska medel.
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Märken
13 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
14 § En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande enhet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till de av de detaljerade specifikationerna för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
15 § En upphandlande enhet som kräver ett specifikt märke enligt 14 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
16 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande enheten kräver enligt 14 § eller ett likvärdigt märke enligt 15 § inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta andra lämpliga bevismedel som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i upphandlingsdokumenten ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Om detta inte anges eller om anbud med alternativa utföranden inte är kopplade till kontraktsföremålet, är sådana anbud inte tillåtna.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur de ska presenteras. Den upphandlande enheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling
Anbudsinfordran
1 § En anbudsinfordran ska, om inte något annat följer av 6 kap. 5–11 §§, göras genom
1. en annons om upphandling enligt 2 §
2. en förhandsannons enligt 4 §, eller
3. en annons om kvalificeringssystem enligt 6 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande enhet får använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
3 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande enhet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Förhandsannons som anbudsinfordran
4 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande enhet som upphandlar sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i bilaga 2, får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
5 § När en förhandsannons används som anbudsinfordran enligt 4 § ska bl.a. följande anges i annonsen.
1. vilka varor, tjänster eller byggentreprenader som kontraktet kommer att omfatta, och
2. att kontraktet kommer att tilldelas utan någon ytterligare annonsering antingen genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande eller, om kontraktet avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2, genom något av förfarandena som får användas enligt 19 kap. samt att intresserade leverantörer skriftligen ska anmäla sitt intresse.
Förhandsannonsen ska omfatta en period om högst 12 månader från den dag den skickas för publicering. En förhandsannons som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 får dock omfatta mer än 12 månader.
Förhandsannonsen ska skickas för publicering mellan 35 dagar och 12 månader före den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickas.
Annons om kvalificeringssystem
6 § En upphandlande enhet som enligt 14 kap. 3 § upprättar ett kvalificeringssystem ska i en annons upplysa om detta.
Annonsen ska innehålla uppgifter om syftet med systemet och var reglerna för systemet finns tillgängliga. Detta gäller dock inte om annonsen avser ett kvalificeringssystem för sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2.
Efterannons om resultatet av en upphandling
7 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
8 § Om en förhandsannons använts som anbudsinfordran och den upphandlande enheten har beslutat att inte tilldela ytterligare kontrakt under den period som omfattas av annonsen, ska detta anges i efterannonsen.
Annons om förhandsinsyn
9 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–11 §§
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Kompletterande föreskrifter
10 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap bör tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat får tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om
1. förhandsannonsen innehöll de uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten 1 och 2 till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om
upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, i den mån uppgifterna var tillgängliga vid tidpunkten för förhandsannonseringen, och
2. minst 35 dagar, men högst 12 månader, har gått från den dag då förhandsannonsen skickades för publicering.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen enligt 2 § för att komma in med anbud vid öppet förfarande, förkortas med fem dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte tillhandahålls inom de tidsfrister som anges i 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en förhandsannons eller annons om upphandling skickas för publicering,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Förkortad tidsfrist på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för att komma in med anbud vid öppet förfarande som anges i 2 §, får
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
11 § Den upphandlande enheten ska vid förhandsannonsering och annonsering om upphandling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 10 § ska denna tidsfrist vara fyra dagar.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
13 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det
gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande enheten, 5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan till anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog
14 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om 1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas, 5. tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
6. den inbördes viktningen för kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, annonsen om kvalificeringssystem eller de tekniska specifikationerna, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
[Kommunikation med hjälp av elektroniska medel] [Kommunikation mellan en upphandlande enhet och leverantörer] [1 § En upphandlande enhet ska se till att elektroniska medel används så långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling enligt denna lag.]
[2 § Användningen av elektroniska medel vid kommunikation ska vara ickediskriminerande och inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
De elektroniska medlen ska vara allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som används i allmänhet.]
[Leverantörers kommunikation med en upphandlande enhet] [3 § En upphandlande enhet ska anvisa elektroniska medel som leverantörer ska använda när de kommunicerar med enheten. Leverantörerna ska vid kommunikationen använda de elektroniska medel som enheten har anvisat.
De anvisade elektroniska medlen enligt första stycket ska uppfylla kraven enligt 2 §, om inte annat följer av 7 §.
Bestämmelser om undantag från första stycket finns i 4–6 §§.]
[4 § En upphandlande enhet är inte skyldig att anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 § om
1. en användning av sådana medel på grund av en upphandlings specialiserade beskaffenhet kräver särskilda utrustningar eller filformat som inte är allmänt tillgängliga eller som inte stödjs av allmänt tillgängliga applikationer,
2. de filformat som är lämpliga för beskrivningen av ett anbud inte kan användas med någon annan applikation än en som
a) inte är öppen eller allmänt tillgänglig, eller
b) omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig genom nedladdning eller direktanslutning för enheten,
3. en användning av sådana medel kräver specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för enheten, eller
4. det enligt upphandlingsdokumenten krävs att leverantörerna lämnar in fysiska modeller till enheten.
Om enheten inte anvisar något elektroniskt medel för kommunikation i en upphandling för delar av eller hela kommunikationen enligt första stycket, ska motsvarande delar av eller hela kommunikationen genomföras med andra medel än elektroniska.]
[5 § En upphandlande enhet får göra undantag från 3 § och anvisa andra medel än elektroniska för kommunikation på grund av informationssäkerhetsbrister hos enheten eller om kommunikationen rör uppgifter av särskilt känslig natur.
Undantag enligt första stycket får göras endast i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå tillräckligt skydd mot att uppgifterna röjs obehörigen och detta inte kan uppnås genom användning av elektroniska medel som
1. är allmänt tillgängliga för leverantörer eller
2. kan göras tillgängliga för leverantörer genom alternativa medel för kommunikation enligt 7 §.]
[6 § Utan hinder av skyldigheten att anvisa elektroniska medel får enheten kommunicera muntligt, om det är lämpligt och kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen samt enheten dokumenterar uppgifterna från den muntliga kommunikationen, om de har betydelse för handläggningen av upphandlingen.]
[7 § En upphandlande enhet får vid behov anvisa ett elektroniskt medel trots att det kräver användning av sådan utrustning att medlet inte är att anse som allmänt tillgängligt. Om enheten anvisar ett sådant medel, ska den erbjuda lämpliga alternativa elektroniska medel för kommunikation.]
[Information om användning av elektroniska medel] [8 § En upphandlande enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.]
[Krav på den utrustning som används vid elektronisk överföring och mottagning] [9 § En upphandlande enhet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, om det behövs.
Enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
De åtgärder som en enhet vidtar i olika faser av kommunikationen för att tillse att hanteringen blir tillräckligt säker, ska stå i proportion till de risker som har identifierats i respektive fas.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om säkerhetsanordningar i fråga om mottagandet av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar.]
[Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert] [10 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.]
[Öppnande av anbud] [11 § En upphandlande enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Försändelser med anbud ska, samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en av en handelskammare utsedd person närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling] [12 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande enhet ska i den annons som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Beslut om kvalificering av leverantör
16 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3 § ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslutet kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
17 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
[Dokumentation av förfaranden] [18 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.]
[Information om förfaranden för tilldelning av kontrakt] [19 § En upphandlande enhet ska bevara lämplig information om varje
1. kontrakt som tilldelas,
2. ramavtal som ingås, och
3. dynamiskt inköpssystem som upprättas. Informationen som bevaras ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut om
1. kvalificering, uteslutning och val av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,
2. användning av förhandlade förfaranden utan föregående annonsering enligt 6 kap. 5–11§,
3. tillämpning av bestämmelserna om att viss upphandling ska undantas från lagens tillämpningsområde, och
4. att inte anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 §.]
[20 § Informationen enligt 19 § eller huvuddragen i denna ska på begäran tillställas Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.]
[Bevarande av handlingar] [21 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, den information som avses i 19 §, sådana dokument som avses i 18 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
13 kap. Uteslutning av leverantörer
[Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer] [Brott] [1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.]
[Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter] [2 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker och detta har fastställts genom ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut.
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.]
[Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer] [3 § En upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling.]
[4 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
2. leverantören är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare offentligt kontrakt, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet eller en tidigare koncession, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av att det föreligger jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 8 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 23 § eller av att leverantören uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer enligt 14 kap. 8 och 9 §§, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 9 § andra stycket, och
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, val av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.]
[Utredning] [5 § En upphandlande enhet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör på de grunder som anges i 1–4 §§, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enheten anser utgöra skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att skäl inte finns för uteslutning, ska det anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in med stöd av 14 kap. 9 § andra stycket. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att denne är tillförlitlig.]
[Undantag från uteslutning i vissa fall] [6 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 4 §, om leverantören visar att denne har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
När en upphandlande enhet bedömer om leverantörens åtgärder enligt första stycket är tillräckliga, ska enheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när denne har fullgjort sina åligganden avseende skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.]
[7 § En upphandlande enhet får underlåta att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.]
[Beslut om uteslutning] [8 § En upphandlande enhet kan när som helst under ett förfarande utesluta en leverantör från att delta i förfarandet enligt 1–7 §§, om grund för uteslutning enligt dessa paragrafer visar sig föreligga med hänsyn till leverantörens handlande eller underlåtenhet att handla antingen före eller under förfarandet.
En upphandlande enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och dess skäl.]
14 kap. Val av leverantörer
[1 § En upphandlande enhet ska innan den tilldelar ett kontrakt enligt 15 kap. kontrollera att leverantören
1. inte ska uteslutas med stöd av 13 kap. och 23 § och
2. uppfyller de krav som enheten har ställt enligt detta kapitel. De villkor som avses i första stycket ska tillämpas objektivt vid bedömningen av vilka leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt.]
[2 § När enheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får enheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt 15 kap. innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 1 § 1 och 2.]
[Kvalificeringssystem] [Upprättande av ett kvalificeringssystem] [3 § En upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för val på förhand av leverantörer som får delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller innovationspartnerskap. En kvalificering får begränsas till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser. När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas ska 9, 11–15, 20, 24 och 25 §§, 10 kap. 6 §, 12 kap. 16 och 17 §§ samt 15 kap. tillämpas.]
[Fastställande av krav för kvalificering till och regler för driften av ett kvalificeringssystem] [4 § Den upphandlande enheten ska ange dels vilka krav en leverantör ska uppfylla för att denne ska kvalificera sig enligt ett sådant kvalificeringssystem som avses i 3 § och, i den utsträckning som framgår av 13 kap., grunder för uteslutning av en leverantör från kvalificeringssystemet, dels regler för driften av kvalificeringssystemet. En enhet kan upplysa om kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem.
Kraven och reglerna som avses i första stycket ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör kan när som helst ansöka om att bli kvalificerad. Kraven för kvalificering enligt första stycket får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.]
[Tekniska specifikationer] [5 § Om de krav för kvalificering som avses i 4 § omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 14–16 §§ tillämpas i fråga om sådana specifikationer.]
[Förteckning över leverantörer] [6 § De leverantörer som av den upphandlande enheten har ansetts kvalificerade att delta i kvalificeringssystemet ska föras upp i en förteckning. Av förteckningen ska det framgå om en leverantörs kvalificering är begränsad till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.]
[Kvalificerad leverantör ska väljas] [7 § Om en upphandling sker med hjälp av ett kvalificeringssystem, ska valet av de leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt göras från den grupp av leverantörer som har kvalificerat sig enligt systemet.]
[Fastställande av villkor för uteslutning och val av leverantörer] [8 § En upphandlande enhet ska se till att villkoren för uteslutning och val av leverantörer är tillgängliga för de presumtiva leverantörerna.
Om villkoren innefattar krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet, får leverantören utnyttja andra företags kapacitet enligt 11–19 §§.
Villkoren som ska anges enligt första stycket ska,
1. i den utsträckning som framgår av 13 kap., innefatta grunder för uteslutning av leverantörer, och
2. innefatta tillämpliga krav för val av leverantörer.]
[9 § En upphandlande enhet får för kvalificering av leverantörer till ett kvalificeringssystem och för val av leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt tillämpa sådana krav för val av leverantörer som avses i 14 kap. 4 § första stycket lagen (0000:0000) om offentlig upphandling. Enheten ska i sådana fall tillämpa 14 kap. 4 § första och andra styckena och 14 kap. 5–8 §§ i den lagen.
När enheten kontrollerar om leverantören uppfyller de krav som avses i första stycket, ska den tillämpa 15 kap. 1–14 §§ lagen om offentlig upphandling på samma sätt som en upphandlande myndighet enligt den lagen.]
[Begränsning av antalet leverantörer som får delta i en upphandling
10 § När en upphandling genomförs med selektivt förfarande, förhandlat förfarande, konkurrenspräglad dialog eller innovationspartnerskap, får den upphandlande enheten använda villkor för val av leverantörer som grundar sig på ett objektivt behov av att minska antalet leverantörer som tillåts delta i upphandlingen till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden i samband med upphandlingen och på de resurser som behövs för dess genomförande.
De leverantörer som enheten har valt ut att delta i upphandlingen med stöd av första stycket ska vara så många att effektiv konkurrens kan uppnås.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Leverantörer och andra företags kapacitet] [Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet] [11 § En leverantör får vid behov eller för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet enligt 12–22 §§ oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen.]
[Andra företags kapacitet vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem] [12 § En leverantör som ansöker om att bli kvalificerad enligt ett kvalificeringssystem kan åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla kvalificeringssystemets krav avseende ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kvalificeringssystemets krav avser
1. relevant yrkeserfarenhet eller
2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget, får leverantören åberopa andra företags kapacitet enligt första stycket, endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka
kapaciteten åberopas.]
[13 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet och kapaciteten är sådan som avses i 12 § andra stycket, ska leverantören visa att den förfogar över företagens resurser under hela den period då kvalificeringssystemet är giltigt.]
[14 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören åberopar för att kvalificera sig enligt ett kvalificeringssystem ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.]
[15 § Under de villkor som följer av 12–14 §§ kan också en grupp av leverantörer enligt 4 kap. 7 § vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller andra företag.]
[Andra företags kapacitet och val av leverantör som ska kunna tilldelas kontrakt] [16 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för val av leverantörer som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet.
När kraven avser
1. relevant yrkeserfarenhet eller
2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget, får leverantören åberopa andra företags kapacitet enligt första stycket, endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas.]
[17 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet och kapaciteten är sådan som avses i 16 § andra stycket, ska leverantören visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna.]
[18 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning.]
[19 § Under de villkor som följer av 16–18 §§ kan också en grupp av leverantörer enligt 4 kap. 7 § åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller andra företag.]
[Kontroll av om de företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller tillämpliga krav] [20 § Om villkoren för att kunna tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 9 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:0000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar enligt 12–19 §§ uppfyller kraven för kvalificeringssystemet eller för val av leverantörer och om förhållandena hos dessa företag är sådana att det finns skäl för uteslutning.]
[21 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska begära att en leverantör åberopar ett annat företags kapacitet, om det vid en kontroll enligt 20 § framkommer att det åberopade företaget inte uppfyller kraven enligt 13 kap. 1 och 2 §§.]
[22 § En upphandlande enhet får besluta att vissa för ett kontrakt avgörande uppgifter ska utföras direkt av leverantören eller av en av deltagarna i en sådan grupp av leverantörer som avses i 4 kap. 7 §, trots att leverantören eller gruppen åberopar andra företags kapacitet, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.]
[Kontroll av om leverantörer ska uteslutas] [23 § En upphandlande enhet ska när den kontrollerar om en leverantör ska uteslutas med stöd av 13 kap. 1–4 §§ tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:0000)
om offentlig upphandling
på samma sätt som en upphandlande myndighet enligt
den lagen.]
[Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder] [Kvalitetssäkringsstandarder] [24 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska enheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av ackrediterade organ.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att erhålla intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som enheten har krävt.]
[Miljöledningsstandarder] [25 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska enheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas),
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder från ackrediterade organ.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att denne inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att erhålla dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljölednings-
system eller den miljöledningsstandard som enheten har krävt.]
15 kap. Tilldelning av kontrakt
[Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt] [Tilldelning av kontrakt] [1 § En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska enheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[2 § Om leverantörens anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet enligt 1 § första stycket.]
[Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud] [3 § När en enhet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad eller en bedömning av det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
Kostnadseffektiviteten ska bedömas på grundval av tilldelningskriterier såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.]
[Tilldelningskriteriernas utformning] [4 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i alla avseenden avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.]
[5 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha en sådan utformning, att en bedömning på grundval av dem får den effekten, att de ger enheten en obegränsad valfrihet vid utvärderingen av anbuden, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som lämnas av leverantörerna såvitt avser frågan om hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Om det finns anledning till det, ska enheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.]
[Livscykelkostnader] [6 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av enheten när den utvärderar ett anbud enligt 3 §.
Kostnader enligt första stycket är sådana som enheten eller någon annan användare ska betala och som helt eller delvis avser kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll,
4. vid livslängdens slut, eller
5. för externa miljöeffekter. Kostnader för externa miljöeffekter får beaktas under förutsättning att miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.]
[7 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till enheten och vilken metod enheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.]
[8 § Enhetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 6 § andra stycket 5 ska
1. grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. vara tillgänglig för leverantörerna. Metoden för att bedöma kostnaderna enligt första stycket ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till enheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.]
[Viktning av tilldelningskriterier] [9 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av enheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.]
[10 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 9 §.]
[Onormalt låga anbud]
[
11 § En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att
priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande enhet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.]
[12 § Ett anbud får förkastas med stöd av 11 § först sedan enheten skriftligen har begärt att leverantören lämnar en förklaring till det låga anbudet och inte har fått ett tillfredsställande svar. En sådan begäran om förklaring kan innehålla uppgifter om
1. leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder att fullgöra kontraktet,
2. leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på sådana tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
5. leverantören har fått möjlighet att erhålla statligt stöd, och
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–7 §§.]
[13 § Om en upphandlande enhet fastställer att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd ska enheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat ge in en förklaring som visar att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget ska anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.]
[14 § För det fall att enheten behöver information från annan medlemsstat om uppgifter som lämnas i en förklaring enligt 12 §, ska enheten vända sig till den kontaktpunkt som avses i 22 kap. 1 § för sådant administrativt bistånd.]
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 4 §.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
[När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt] [2 § En leverantör får för fullgörandet av ett kontrakt som denne har tilldelats anlita underleverantörer som ska fullgöra kontraktet i enlighet med de skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §.]
[Uppgifter om hur leverantören planerar att kontraktet ska fullgöras] [3 § En upphandlande enhet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer enligt 2 §, och de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.]
[Betalning direkt till en underleverantör] [4 § Enheten får betala för kontraktets fullgörande direkt till en sådan underleverantör som avses i 2 §, om denne begär det och kontraktets art så tillåter.
Om enheten ska betala ut ersättningen direkt till en underleverantör enligt första stycket, ska den fastställa ordningen för detta.]
[Offentliggörande] [5 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange
1. de uppgifter leverantörerna ska lämna in till enheten enligt 3 §, och
2. om myndigheten avser att tillämpa sådan direktbetalning till underleverantörer som avses i 4 § och i så fall enligt vilken ordning den ska genomföra direktbetalningarna.]
[Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas] [6 § En upphandlande enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 7 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.]
[7 § Enheten ska enligt 6 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för sådana underleverantörer som anlitas enligt 2 §. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Enheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta enheten om varje ändring av sådana uppgifter som avses i första stycket som görs under kontraktets löptid.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.]
[Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden] [Ändring av kontrakt utan att en ny upphandling genomförs] [8 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får ändras under dess löptid utan att den upphandlande enheten genomför en ny upphandling, endast om ändringarna är
sådana som avses i 9–14 §§.]
[Mindre ändringar av kontraktsvärdet] [9 § En ändring av kontraktsvärdet medför inte att upphandlingen ska göra om i fall den är lägre än de värden som följer av andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringarna har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen enligt första stycket ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap. och
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets värde, om det är ett byggentreprenadkontrakt.]
[Ändringar i särskilda fall] [10 § En ändring är tillåten om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.]
[11 § En ändring genom en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket är tillåten oberoende av beställningens värde.
En beställning får göras som en kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[12 § En ändring är tillåten om behovet av den har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande enheten inte har kunnat förutse och om den inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.]
[13 § Byte av den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet till en annan leverantör är en tillåten ändring om
1. det inte finns skäl att utesluta den nya leverantören med stöd av 13 kap. och denne uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. omstruktureringarna inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet. Om den upphandlande enheten övertar den ursprungliga leverantörens skyldigheter gentemot leverantörens underleverantörer, ska det också anses vara ett byte av leverantör och en tillåten ändring.]
[Övriga ändringar som inte är att anse som väsentliga] [14 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 9–13 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring om den inte är väsentlig enligt andra stycket.
En ändring ska anses vara väsentlig om
1. den inför nya villkor i kontraktet som om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen än de som bjöds in, utvärderades eller deltog i den ursprungliga upphandlingen,
2. den innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. den medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. den innebär att den leverantör som ursprungligen har tilldelats kontraktet byts ut mot en annan leverantör utan att förutsättningarna enligt 13 § är uppfyllda för ett sådant byte.]
[Beräkning av prisökningar] [15 § Vid beräkningen av priset enligt 9 § andra stycket 2 ska det uppdaterade priset vara referensvärdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.]
[Offentliggörande] [16 § En upphandlande enhet ska i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen beskriva de ändringsklausuler som avses i 10 §.]
[17 § En upphandlande enhet som ändrar ett kontrakt med stöd av 11 eller 12 § ska offentliggöra detta i ett meddelande i Europeiska unionens officiella tidning.]
[Avslutande av kontrakt] [18 § En upphandlande enhet får avsluta ett kontrakt, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 8 § och varan, tjänsten eller byggentreprenaden därför ska upphandlas,
2. den leverantör som tilldelades kontraktet borde ha uteslutits enligt 13 kap. 1 §, eller
3. kontraktet inte borde ha tilldelats en leverantör på grund av att denne allvarligt åsidosatt sådana skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europaparlamen-
tets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2014/17/EG och detta har fastställts av Europeiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.]
17 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel ska tillämpas på projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, med i förekommande fall tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Annonsering
5 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
6 § Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats.
Val av deltagare
7 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande enheten ska ange kriterier för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Juryn och dess sammansättning
8 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
9 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
Ett tävlingsbidrag får presenteras för juryn endast på ett sådant sätt att det inte framgår vem som har lämnat ett enskilt bidrag. Anonymiteten ska gälla fram till dess juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
10 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredje land, tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredje land.
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land får förkastas
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredje land, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
19 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. upphandling och projekttävling enligt 2 kap. 1 § tredje stycket 2,
2. tilldelning av kontrakt enligt 2 kap. 2 §, och
[3. upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster).]
Bestämmelsen om direktupphandling i 7 § andra stycket gäller dock inte vid sådan tilldelning av kontrakt som avses i första stycket 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), utom 11–17 §§ om interna kontrakt vid tilldelning av sådana kontrakt som avses i 2 kap. 2 §,
– 4 kap. (allmänna bestämmelser),
[utom 10–13 §§ om tilldelning av ett
kontrakt i separata delar,]
– 7 kap. (upphandling genom ramavtal och inköpscentraler och annan samordnad upphandling),
[utom 10–19 §§ om gränsöverskridande gemensam
upphandling,]
– 8 kap. (dynamiska inköpssystem och elektroniska auktioner), utom 4 och 5 §§ om upphandlingsdokumenten och det dynamiska inköpssystemets giltighetstid, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran,
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
[– 22 kap. (tillsyn och vägledning).] [Vid upphandling av tjänster som anges i bilaga 2 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–12 §§, om annonsering i 10 kap. 1, 2 och 4–7 §§ och om information om förfaranden för tilldelning av kontrakt i 12 kap. 19 och 20 §§, om värdet av upphandlingen uppgår till minst tillämpligt tröskelvärde i 5 kap.]
[Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3–6 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5 och 12–22 §§, 11 kap. 3 och 14 §§ och 14 kap. 10 §.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller vid ett dynamiskt inköpssystem genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §.
Direktupphandling får dock användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 eller 2 §. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall då förutsättningarna för tilldelning av kontrakt utan föregående annonsering som avses i 6 kap. 5–11 §§ eller 17 kap. 5 § andra stycket är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig, eller genom annons i annan form som möjliggör effektiv konkurrens.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
För att genomföra en upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Innehåll i en annons
10 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
Vid förenklat förfarande ska det dessutom framgå
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas, och
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in. Vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser,
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning,
3. eventuell indelning i olika kategorier och vad som i så fall karakteriserar dessa, och
4. det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
Annonsering vid förhandsinsyn
11 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § andra stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten vid annonsering
12 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 eller 11 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 §.
[Kommunikationsmedel vid upphandling] [13 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–10 §§ och 11 § första stycket gäller för anbudsansökningar och anbud vid upphandling som avses i detta kapitel.]
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
14 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
15 § Den upphandlande enheten ska vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
[Mottagande och öppnande av anbud] [16 § Försändelser med anbud ska, så snart som möjligt efter anbudstidens utgång, öppnas vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som utsetts av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Anbuden ska öppnas samtidigt.]
[Komplettering, förtydligande och färdigställande av information och dokumentation som ska lämnas av leverantörer i en upphandling] [17 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Åtgärderna enligt första stycket ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.]
[Kontroll och uteslutning av leverantörer] [18
§
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en
leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas i enlighet med 13 kap. 2–4 §§. En upphandlande enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller skrivelsen ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.]
[19 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.]
[Begränsad kontroll] [20 § En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet till de anbudssökande och anbudsgivare som anges i andra och tredje styckena. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 28 §.
I ett urvalsförfarande ska uppgifterna enligt första stycket begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.]
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
21 § En leverantör som vid ett dynamiskt inköpssystem lämnar in en anbudsansökan får också lämna in en egen försäkran om att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 18 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
22 § En upphandlande enhet ska pröva alla de anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 18 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Tillgång till andra företags kapacitet] [23 §
En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra
företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.]
[Tilldelning av kontrakt] [24 §
En upphandlande enhet ska tilldela ett kontrakt den leverantör vars anbud
är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ska utvärderas på grundval av antingen
1. pris eller
2. kostnad. Vid en utvärdering enligt andra stycket 2, ska enheten ta hänsyn till tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet.]
[ 25 §
När ett anbud ska utvärderas på grundval av kostnad enligt 24 § andra
stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterier får viktas av enheten enligt första stycket inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning. Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.]
[Onormalt låga anbud] [26 §
En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att
priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat lämna en förklaring till det låga priset.
En upphandlande enhet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter enligt 4 kap. 4 §.
Ett anbud får dock förkastas först sedan enheten skriftligen begärt en förklaring till det låga anbudet och inte fått tillfredsställande svar.]
[Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar] [27 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Första stycket gäller inte om upphandlingens värde överstiger 100 000 kr.]
28 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första
stycket. Vid urvalsförfarande ska den dag till och med vilken anbudet ska vara bindande anges i inbjudan att lämna anbud.
[29 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, information som avses i 12 kap. 19 §,
sådana dokument som avses i 27 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.]
Projekttävlingar
30 § Bestämmelserna i 17 kap. 2 och 7–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det i 7 § andra stycket angivna värdet.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 11 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 5–9 eller 11 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem,
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § andra stycket, eller
4. vid sådan direkttilldelning och sådana nödåtgärder som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1 och 3.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
[Domsrätt och behörig domstol vid överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling] [6 § Om tillämpliga nationella bestämmelser enligt 7 kap. 14, 15 eller 19 §§ är bestämmelserna i denna lag, ska en ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 7 kap. 13 eller 18 §§ göras vid allmän förvaltningsdomstol.
En ansökan om överprövning av en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt första stycket ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets
1. den upphandlande enheten har sin hemvist, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 13 §, eller
2. den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet, om ansökan gäller en upphandling enligt 7 kap. 18 §.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Överprövning av en upphandling
7 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
8 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 9, 10 eller 11 §§, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 14–16 §§.
Förlängd avtalsspärr
9 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 §§ att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
10 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 9 §§ inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
11 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 9 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 10 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 10 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
12 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
13 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Överprövning av ett avtals giltighet
14 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 2 eller 3 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 8 § under förutsättning att
a) direktupphandling enligt 19 kap.,
b) sådan direkttilldelning som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 1, eller
c) sådan nödåtgärd som avses i 2 kap. 2 § andra stycket 3 inte får användas,
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 9 §, ett interimistiskt beslut enligt 10 § eller tiodagarsfristen i 11 § eller om avtalet har slutits före en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 28 §.. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
15 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 14 § är uppfyllda.
16 § Bestämmelserna om ogiltighet i 14 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §.
2. om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 9 § eller 19 kap. 11 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
17 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
18 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 7 §, eller
2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
19 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 11 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
20 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
21 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
22 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 14 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 9 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 15 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1–5 eller 6 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska ske enligt 5 kap. 2, 3 eller 4 §§ eller 19 kap. 8 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 18 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
22 kap. Tillsyn och vägledning
[Allmänna bestämmelser om tillsyn och samarbete med Europeiska kommissionen] [1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva tillsyn över upphandlingen enligt denna lag och om vilken myndighet som ska vara kontaktpunkt för samarbete med Europeiska kommissionen när det gäller tillämpningen av denna lag.]
[2 § Tillsynsmyndigheten får vid sin tillsyn inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande enheter eller den som kan antas vara en upphandlande enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång,
brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.]
[3 § En upphandlande enhet och den som kan antas vara en upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.]
[Föreläggande] [4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.]
[Behörig domstol] [5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.]
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande enheten
6 § Den upphandlande enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
3. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som påbörjats före ikraftträdandet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45
Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersök ning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggning sarbeten
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläg gningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbete n
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstalla
tionen
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32
Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallatione r
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehand-
ling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbete n
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av
bygg- och anläggnings maskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggnings maskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt -utrustning utan förare, se 71.32
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
[Bilaga 2]
[Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster]
[CPV-kod Beskrivning 75200000-8; 75231200-6; 75231240-8; 79611000-0; 79622000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]; 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare] från 85000000-9 till 85323000-9; 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst]
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster], 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1; från 79995000-5 till 79995200-7; från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8; från 92000000-1 till 92700000-8 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar]
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0; 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7; 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200- 0 Måltidsleveranser] 55510000-8 [Matsalstjänster], 55511000-5 [Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp], 55512000- 2 [Drift av matsal], 55523100-3 [Servering av skolmåltider], 55520000-1 [Catering], 55522000-5 [Catering för transportföretag], 55523000-2 [Catering för övriga företag eller övriga institutioner], 55524000-9 [Skolbespisning]
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7; 75231100-5; Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3; 75123000-4; 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5; 75240000-0 till 75252000-7; 794300000-7; 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av ID-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys]
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ]
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000- 1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restante-tjänster], 64122000-7 [Internpost]
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster]
Diverse tjänster]
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
1. a) teknisk specifikation i fråga om tjänste- eller varukontrakt: en
specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en varas eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, prestanda, varans användningsområde, säkerhet eller mått, samt krav på varan angående den beteckning under vilken den saluförs, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av varans eller tjänstens livscykel, liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
b) tekniska specifikationer i fråga om byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, vilka bland annat ska upptas i upphandlingsunderlaget, med angivande av de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att materialet, produkten eller varan ska kunna beskrivas på ett sådant sätt att detta lämpar sig för den upphandlande enhetens planerade användning. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestandanivåer, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, prestanda, säkerhet eller mått, inbegripet förfaranden för kvalitetskontroll, terminologi, symboler, tester och testmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla skeden av byggentreprenadens livscykel. Egenskaperna omfattar även bestämmelser om projektering och kostnad, provnings- och kontrollregler, villkoren för att entreprenaden ska antas, tekniken eller metoderna för byggnadsverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande enheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar har möjlighet att föreskriva i fråga om den fullbordade entreprenaden samt om ingående material eller delar.
2. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt
standardiseringsorgan för upprepad och kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande:
7. internationell standard: en standard som antagits av ett
internationellt standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
8. europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
9. nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
10. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EEG.
11. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-
området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i förordning (EU) nr 1025/2012.
12. teknisk referens: en produkt eller vara, med undantag för europeiska
standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §1
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med
1 Senaste lydelse 2013:312.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och 8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och porttjänster.
1.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §1
Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständligheter som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen om offentlig upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 18 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
40 §2
Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2007:1091) om offentlig
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 17 § lagen (0000:000) om offentlig
1 Senaste lydelse 2011:1033. 2 Senaste lydelse 2011:1033.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 18 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller – 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
1.5 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härmed föreskrivs att 2 kap.11 och 13 §§kulturmiljölagen (1988:950) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §1
Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
1 Senaste lydelse 2013:548.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
13 §2
Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2 Senaste lydelse 2013:548.
1.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
5 g §2
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap.1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap.1, 4, 5, 7, 10 och 20–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig
1 Senaste lydelse 2009:79. 2 Senaste lydelse 2011:1034.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 21 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
1 Senaste lydelse 2013:1145.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
5 g §2
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap.1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap.1, 4, 5, 7, 10 och 20–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 27 § första stycket ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7 § och 20 § första stycket lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b-5 f §§ denna lag.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2 Senaste lydelse 2011:1035.
1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2008:962) om valfrihetssystem
dels att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 10 kap. 10 §, och närmast före 10 kap. 10 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5 (barn- och ungdomsomsorg) enligt Europaparlamentets och rådets förordning EEG nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas av
CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
10 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten
10 §
Den upphandlande myndigheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tecknats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
1.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §1
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller under förutsättning att inköpscentralen har anlitats av nämnden för att medverka vid upphandlingen i egenskap av ombud enligt
1. 4 kap. 22 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, eller
2. 4 kap. 4 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling är tillämplig.
1 Senaste lydelse 2012:389.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1.10 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § och 31 kap. 3 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
19 kap.
3 §1
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
1 Senaste lydelse 2013:314.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
31 kap.
3 §2
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om uppgifter i ärenden enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
2 Senaste lydelse 2011:1036.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1.11 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som är upptagna som Btjänster i kategori 22, 25 och 27 (CPV-kod 79998000-6 coachning) i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som omfattas av CPV-kod 79600000-0 till 79635000-4, 85000000-9 till 85323000-9 eller 98500000-8 till 98514000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPVkod 79632000-3, 79633000-0, 85321000-5 eller 85322000-2.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
1.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
dels att 1 kap. 1 § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas två nya paragrafer, 3 kap. 3 b §, och 6 kap. 2 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
I lagen (0000:000) om offentlig upphandling och lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
3 kap.
3 b §
En regional kollektivtrafik– myndighet får inte tillämpa de möjligheter som ges i EU:s kollektivtrafikförordning att tilldela ett avtal om allmän trafik i form av tjänstekontrakt i fråga om
1. direkttilldelning av avtal av mindre värde eller omfattning, och
2. direkttilldelning av avtal om allmän trafik som avser järnvägstransporter.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
6 kap.
2 a §
Den regionala kollektivtrafik– myndighetens beslut om nöd– åtgärd genom att ålägga ett kollektivtrafikföretag att fullgöra viss allmän trafikplikt enligt artikel 5.5 i EU:s kollektivtrafik– förordning får överklagas av kollektivtrafikföretaget hos allmän förvaltningsdomstol.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
1.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte
1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
4 §2
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och
1 Senaste lydelse 2012:475. 2 Senaste lydelse 2012:475.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
försvars- och säkerhetsområdet. säkerhetsområdet.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
1.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Upphandlande myndigheter enligt 2 kap. 19 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 3 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 15 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
Härigenom föreskrivs att 2 och 7 §§ lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, om upphandlingen avser
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller 2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
7 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 6 kap.1-7 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och i 6 kap.1-7 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om offentlig upphandling och i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap. 1–10 §§ samt 19 kap. 23 och 24 §§ lagen om offentlig upphandling och i 15 kap. 1–10 §§ samt 19 kap. 24 och 25 §§ lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om upphandlingar på vilka lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster är tillämpliga.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
dels att 1 kap. 3–6 §§ ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 18 kap. 6 §, och närmast före 18 kap. 6 § en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
4 §
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag tillämpas.
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:00) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska denna lag tillämpas.
5 §
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag inte tillämpas.
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska denna lag inte tillämpas.
6 §
Det som sägs i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092)
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000)
om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
om upphandling inom försörjningssektorerna.
18 kap.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten eller enheten
6 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om den totala summan av de utbetalningar som den upphandlande myndigheten eller enheten har gjort under ett år enligt kontrakt som tilldelats enligt denna lag.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 7
1.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs att 2, 4–7, och 12 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.
2 §
Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Annonsering och förfrågnings-
underlag
Annonsering och upphandlings-
dokument
4 §
En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 §
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten.
6 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten.
7 §
I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det
I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket sätt ansökan ska lämnas in
I upphandlingsdokumenten ska
anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
12 §
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Lagförslag i betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69)
1.1 Förslag till lag om upphandling av koncessioner
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Härigenom föreskrivs följande.1
Lagens innehåll
1 § I denna lag finns bestämmelser om upphandling av koncessioner.
Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande. 1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärde 6 kap. – Förfarandet vid upphandling 7 kap. – Tekniska krav och funktionskrav 8 kap. – Annonsering av upphandling 9 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
10 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
11 kap. – Uteslutning av leverantörer 12 kap. – Val av leverantörer 13 kap. – Tilldelning av koncessioner 14 kap. – Fullgörande av koncessioner 15 kap. – Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
16 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 17 kap. – Upphandlingsskadeavgift 18 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenad Bilaga 2 – Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
Bilaga 3 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner också i andra kapitel.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner.
Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp finns i nedan angivna paragrafer.
Anknutet företag i 3 kap. 22 §. CPV-nomenklaturen i 4 kap. 5 §. Interna koncessioner i 3 kap. 13 §. Upphandling av koncession i 2 kap. 1 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i ett förfarande för koncessionstilldelning.
4 § Med utförande av byggentreprenad enligt en byggkoncession avses
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som avses i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
7 § Med koncession avses byggkoncession eller tjänstekoncession enligt definitionerna i 8–9 §§.
8 § Med byggkoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror utförande av byggentreprenad till en eller flera leverantörer, där ersättningen för arbetet utgörs av endast rätten att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
Tilldelning av byggkoncessioner ska innefatta att sådan verksamhetsrisk som avses i 10 § överförs till koncessionshavaren.
9 § Med tjänstekoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror tillhandahållande och förvaltning av tjänster som inte avser utförande av byggentreprenad till en eller flera leverantörer, där ersättningen för tjänsterna utgörs av endast rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
Tilldelning av tjänstekoncessioner ska innefatta att sådan verksamhetsrisk som avses i 10 § överförs till koncessionshavaren.
589
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
10 § Med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda.
En koncessionshavare ska anses överta verksamhetsrisken om denne, vid normala verksamhetsförhållanden, inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen. Den del av risken som överförs på koncessionshavaren ska omfatta verklig exponering för skiftningar på marknaden på så sätt att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren ska vara inte endast nominella eller försumbara.
11 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
12 § Med koncessionshavare avses en leverantör som har tilldelats en koncession.
13 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
14 § Med ensamrätt avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning och som begränsar rätten att utöva en verksamhet till ett enda företag och som väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
15 § Med särskild rättighet avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning och som begränsar rätten att utöva en verksamhet till två eller flera företag och som väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
16 § Med upphandlande myndighet avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting, och
2. offentligt styrda organ som avses i 13 §, samt
3. sammanslutningar av en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1 eller sammanslutningar av ett eller flera organ enligt 2.
Myndigheter som bedriver någon av de verksamheter som avses i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte upphandlande myndigheter enligt denna lag.
17 § Med upphandlande enheter avses enheter som bedriver någon av de verksamheter som avses i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. statliga och kommunala myndigheter, beslutande församlingar i kommuner och landsting, och offentligt styrda organ som avses i 13 § eller sammanslutningar av en eller flera myndigheter eller församlingar eller sammanslutningar av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. andra enheter än de som anges i 1 och 2, och som bedriver sin verksamhet med stöd av en ensamrätt enligt 14 § eller en särskild rättighet enligt 15 § vilken beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som avses i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Sådana enheter som anges i första stycket 3 utgör inte upphandlande enheter om de beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
18 § Med koncessionsdokument avses alla dokument som utarbetas av den upphandlande myndigheten eller enheten eller som denna hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen av koncessionen.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde och vad som avses med upphandling av koncessioner
1 § Denna lag gäller för upphandling av koncessioner som görs av upphandlande myndigheter och enheter.
Med upphandling i denna lag avses att en upphandlande myndighet eller enhet anskaffar byggentreprenader eller tjänster genom en koncession från en vald leverantör, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte.
Bestämmelserna i 15 kap. gäller för
1. upphandlingar av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 3, och
2. upphandlingar av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Blandade kontrakt inom ramen för samma verksamhet
Blandade kontrakt som avser flera typer av koncessioner
2 § Om en koncession avser både byggentreprenader och tjänster ska koncessionen upphandlas i enlighet med bestämmelserna för den typ av koncession som utgör huvudföremålet för det berörda kontraktet.
För koncessioner som består av dels sådana tjänster som anges i bilaga 3, dels andra tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för respektive tjänster som är det högsta.
Delbara blandade kontrakt
3 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling av koncessioner som omfattas av denna lag som upphandling som inte gör det, får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten eller enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
5 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett enda kontrakt ska, om inte något annat följer av 6–11 §§, denna lag tillämpas på hela kontraktet.
6 § Om det delbara blandade kontraktet består av dels koncessioner, dels kontrakt som omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling tillämpas vid tilldelningen av kontraktet om värdet av den del av kontraktet som omfattas av den lagen överstiger det tröskelvärde som gäller enligt den lagen.
Om det delbara blandade kontraktet består av dels koncessioner, dels kontrakt som omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna tillämpas vid tilldelningen av kontraktet om värdet av den del av kontraktet som omfattas av den lagen överstiger det tröskelvärde som gäller enligt den lagen.
7 § Ett delbart blandat kontrakt som avser upphandling av dels koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., dels kontrakt som omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling och vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, ska tilldelas enligt bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling.
Ett delbart blandat kontrakt som avser upphandling av dels koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., dels kontrakt som omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och vars värde beräknas
understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, ska tilldelas enligt bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Delbara blandade kontrakt med inslag av försvar eller säkerhet
8 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som omfattas av artikel 346 EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen eller med tillämpning av denna lag.
10 § Det som sägs i 8 och 9 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Odelbara blandade kontrakt
11 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas ska den upphandlande myndigheten eller enheten välja tillämpliga bestämmelser på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller inslag av både tjänstekoncession och varukontrakt ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
Om ett sådant kontrakt som avses i första stycket innehåller delar som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget får myndigheten eller enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får det tilldelas med tillämpning av den lagen eller denna lag.
Upphandling som rör verksamheter som avses i bilaga 2 och andra verksamheter
12 § Om ett kontrakt är avsett för mer än en verksamhet får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
13 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Tilldelning av separata kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Tilldelning av ett enda kontrakt
15 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för.
Om någon av de berörda verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska dock 17–19 §§ tillämpas.
16 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska,
1. om en av verksamheterna omfattas av bestämmelserna i denna lag för en upphandlande myndighet och övriga verksamheter omfattas av bestämmelserna i denna lag för en upphandlande enhet, de bestämmelser i lagen tillämpas som gäller för upphandling av upphandlande myndigheter,
2. om en av verksamheterna omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling den lagen tillämpas, eller
3. om en av verksamheterna omfattas av denna lag och den andra varken omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna denna lag tillämpas.
Tilldelning av ett enda kontrakt när en av verksamheterna rör försvar eller säkerhet
17 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket gäller också för ett kontrakt som är avsett för en verksamhet enligt denna lag och en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet och dessutom innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som omfattas av artikel 346 EUF-fördraget.
18 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som är avsett för en verksamhet som omfattas av denna lag samt en verksamhet som omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av den lagen eller med tillämpning av denna lag.
Det som sägs i första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
19 § Det som sägs i 17 och 18 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl och inte beslutas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag.
Lagens tillämplighet vid upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
20 § Denna lag gäller för upphandling av tjänstekoncessioner av forsknings- och utvecklingstjänster enligt andra stycket om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten eller enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. FoU-tjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet såvitt avser koncessioner
1. för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,
2. som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som avses i 1 kap. 10 § 3 lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. som en regering tilldelas av en annan regering och som avser
a) tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,
b) byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a, eller
c) byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,
4. som, av operativa skäl, måste tilldelas och utföras av en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs, eller
5. som på annat sätt omfattas av ett undantag i denna lag. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet ska ha samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte om upphandlingen och fullgörandet av den tilldelade koncessionen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
3 § Denna lag gäller inte för koncessioner, som inte annars ska undantas enligt 1 eller 2 §, om skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras .
Elektroniska kommunikationstjänster
4 § Denna lag gäller inte för koncessioner som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller att för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst ska ha samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Verksamhet i tredje land
5 § Denna lag gäller inte för koncessioner som en upphandlande enhet tilldelar för utövande av verksamhet i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EESländer.
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte koncessioner som avser försvars- och säkerhetsaspekter och som regleras av särskilda förfaranderegler
1. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon eller några andra stater,
2. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller koncessioner som ska tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.
7 § Denna lag gäller inte heller för andra koncessioner än sådana som avses i 6 § och som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, vilka har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för koncessioner som en upphandlande myndighet tilldelar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när koncessionerna helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om koncessionerna till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Denna bestämmelse ska inte tillämpas på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet.
Tjänstekoncessioner som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte tjänstekoncessioner som en upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 tilldelar en annan upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som på grund av lag har ensamrätt att utföra tjänsten.
Denna lag gäller inte heller för tjänstekoncessioner som tilldelas en leverantör på grund av att leverantören har ensamrätt att utföra tjänsten, om ensamrätten har beviljats i enlighet med unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på verksamheter som avses i bilaga 2. Bestämmelserna om meddelande om tilldelning av en koncession i 8 kap. 5 § ska dock tillämpas om det inte i sådan lagstiftning finns särskild reglering om öppenhet och insyn.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
När en leverantör beviljas ensamrätt att bedriva någon av de verksamheter som avses i bilaga 2 ska Europeiska kommissionen underrättas om detta inom en månad.
Lufttransport och kollektivtrafik
10 §
Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner för luft-
transporttjänster som grundas på beviljande av sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen.
Denna lag gäller inte heller för koncessioner för kollektivtrafik i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70.
Vattenområdet
11 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser
1. tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten,
2. leverans av dricksvatten till sådana nät.
12 § Denna lag gäller inte för koncessioner som har anknytning till sådan verksamhet som avses i 11 § och som avser
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Interna koncessioner
13 § Denna lag gäller inte för koncessioner mellan en upphandlande myndighet eller sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om koncessionen är att anse som en intern koncession enligt 14–19 §§.
Med upphandlande enhet avses i 14–21 §§ endast sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1.
14 § En koncession enligt 13 § ska anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten eller enheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens eller enhetens räkning eller för andra sådana personer som avses i 13 § och som myndigheten eller enheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.
15 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna eller enheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas eller enheternas räkning eller för andra sådana personer som avses i 13 § och som myndigheterna eller enheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.
16 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om den upphandlande myndigheten eller enheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 14 § 1 och om
1. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller andra sådana personer som avses i 13 § som den kontrollerande avtalsparten utövar kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.
17 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om den upphandlande myndigheten eller enheten står under sådan kontroll som avses i 14 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 14 § 1 över avtalsparten och om
1. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för sådana personer som avses i 13 § som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
2. det inte finns något sådant direkt privat ägarintresse som medför ett avgörande inflytande över avtalsparten.
Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet
18 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.
Upphandlande myndigheter och enheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 15 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter eller enheter,
2. myndigheterna eller enheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas eller enheternas intressen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 16 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan person som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
19 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter och enheter
20 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna eller enheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna eller enheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas eller enheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna eller enheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
21 § Verksamhetsandelen enligt 20 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens eller enhetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under tre föregående år eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna som avses i första stycket inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
22 § Med anknutet företag avses
1. företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013
om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
23 § Under de förutsättningar som anges i 24 § gäller inte denna lag för koncessioner som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som avses i bilaga 2, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dem.
24 § Bestämmelserna i 23 § gäller under förutsättning att företagets tillhandahållande med anledning av tilldelningen av tjänste- eller byggkoncessioner motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande tjänster eller byggentreprenader ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av bilaga 2, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen i första stycket gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
26 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 23 eller 25 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda koncessionernas art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 23–25 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
27 § Denna lag gäller inte om det fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Särskilda undantag för vissa tjänstekoncessioner
Förvärv av fastighet m.m.
28 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rättighet till fastighet.
Med fastighet enligt första stycket avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
29 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster och programföretag ska ha samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
30 §
Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänstser
31 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser biträde till en klient av en advokat i
1. ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande inom riket, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. ett rättsligt förfarande inför domstol eller hos myndighet inom riket, eller
3. ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen enligt första stycket gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när den sak som rådgivningen gäller med hög sannolikhet kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
32 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
33 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. finansiella tjänster i anslutning till utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. tjänster som utförs av centralbanker,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara
34 §
Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
35 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Lotteritjänster
36 §
Denna lag ska inte tillämpas på tjänstekoncessioner för
lotteritjänster som omfattas av CPV-kod 92351100-7 som staten tilldelar en leverantör på grund av en ensamrätt. Med ensamrätt avses i denna paragraf inte sådana ensamrätter som anges i 1 kap. 17 § tredje stycket.
Beviljande av en sådan ensamrätt som avses i första stycket första meningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling av koncessioner
1 § Upphandlande myndigheter och enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas på ett sätt som otillbörligt gynnar eller missgynnar vissa leverantörer eller vissa varor, tjänster eller byggentreprenader.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
4 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats koncessioner enligt denna lag fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, ska upphandlande myndigheter och enheter vidta de särskilda åtgärder och övriga lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i denna lag.
Bestämmelser om särskilda åtgärder som myndigheterna och enheterna kan vidta enligt första stycket finns i 11 kap. 4 § och 14 kap. 1 §.
CPV-nomenklaturen
5 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling av koncessioner ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 20 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 34 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 35 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som avses i bilaga 1.
Rätten att få delta i en upphandling
6 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Juridiska personer får uppmanas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
7 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande myndighet eller enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange i något av koncessionsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap eller yrkeskunskap enligt 12 kap. 2 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Reserverade koncessioner
8 § En upphandlande myndighet eller enhet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av missgynnade personer, eller
2. föreskriva att en koncession ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning, om minst 30 procent av arbetstagarna i sådana verkstäder, hos sådana leverantörer eller i sådana program är personer med funktionsnedsättning eller missgynnade personer.
När en upphandlande myndighet eller enhet avser att reservera en koncession enligt första stycket, ska den i annonsen enligt 8 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade koncessioner.
Koncessioners varaktighet
9 § Koncessioner ska vara tidsbegränsade.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bedöma löptiden på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efterfrågas.
10 § Koncessioner med längre löptid än fem år får inte ha en längre maximal varaktighet än vad som kan förväntas rimligen gå åt för att koncessionshavaren ska kunna kompenseras för gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Vid beräkningen ska beaktas de investeringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt avtalen. Både inledande investeringar och investeringar under koncessionens varaktighet ska beaktas vid beräkningen.
5 kap. Tröskelvärde
Tröskelvärdets storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på koncessioner vars värde uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdet i euro och svenska kronor.
Värdet av koncessionen ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Beräkning av värdet av en koncession
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska beräkna värdet av en koncession efter en uppskattning av den sammanlagda omsättning som uppkommer för koncessionshavaren under kontraktets varaktighet, som ersättning för de byggentreprenader och tjänster som koncessionen avser och för de varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster.
3 § Beräkningen av det uppskattade värdet av en koncession ska avse värdet vid den tidpunkt då koncessionsmeddelandet skickas ut eller, om annonsering inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten påbörjat upphandlingsförfarandet.
4 § Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet enligt 3 § ska värdet vid tilldelningen användas.
Metod för beräkning av det uppskattade värdet
5 § Värdet av en koncession ska beräknas med hjälp av en objektiv metod. Metoden ska anges i något av koncessionsdokumenten. Vid beräkningen ska, i tillämpliga fall, beaktas följande
1. värdet av varje form av options- och förlängningsklausul i fråga om koncessionens varaktighet,
2. intäkter i form av betalning av avgifter och straffavgifter som tas ut från andra användare av byggnadsverken eller tjänsterna än den upphandlande myndigheten eller enheten,
3. ersättningar eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får av den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet, inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investeringsstöd,
4. värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får från tredje part för utförandet av koncessionen,
5. intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en del av koncessionen, samt
6. värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller enheterna förutsatt att de är nödvändiga för att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna, och
7. premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare.
Förbud mot att välja beräkningsmetod i avsikt att kringgå bestämmelser
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag.
Förbud mot att dela upp en upphandling i avsikt att kringgå bestämmelser
7 § En koncession får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner upphandlas samtidigt i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av första stycket ska 15 kap. tillämpas.
6 kap. Förfarandet vid upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska vara fri att organisera förfarandet för val av koncessionshavare under förutsättning att principerna i 3 kap. 1 § och bestämmelserna i övrigt i denna lag följs.
Minimikrav
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp minimikrav avseende villkor och egenskaper som alla anbud ska uppfylla eller inneha. Kraven kan avse tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper.
Koncessionsdokumenten
3 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i koncessionsmeddelandet tillhandahålla en beskrivning av koncessionen och villkoren för deltagande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i koncessionsmeddelandet eller något annat koncessionsdokument tillhandahålla en beskrivning av tilldelningskriterierna enligt 13 kap. 2 § och eventuella minimikrav som ska uppfyllas.
Regler om annonsering av ett koncessionsmeddelande finns i 8 kap.
Begränsning av antalet anbudssökande eller anbud
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begränsa antalet anbudssökande eller anbud till en lämplig nivå på grundval av objektiva kriterier. Antalet anbudssökande eller anbudsgivare ska vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska kunna säkerställas.
Tidsplan
5 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta en tidsplan för förfarandet med en preliminär tidsfrist för slutförandet.
Samtliga deltagare ska få del av planen.
Om ändringar görs i planen ska samtliga deltagare underrättas om ändringen. Om en ändring avser sådant som angetts i koncessionsmeddelandet ska detta offentliggöras.
Förhandlingar
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med anbudssökande och anbudsgivare.
Föremålet för koncessionen, tilldelningskriterierna och minimikraven får inte ändras under förhandlingarnas gång.
Kontroll vid tilldelning
7 § En upphandlande myndighet eller enhet ska innan den tilldelar en koncession enligt 8 § kontrollera
1. att anbudet, i tillämpliga fall, uppfyller de minimikrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt,
2. att anbudet uppfyller de villkor för deltagande som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt i koncessionsdokumenten, och
3. att anbudsgivaren inte ska uteslutas med stöd av bestämmelserna i 11 kap.
8 § Koncessioner ska tilldelas enligt de kriterier som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt och i enlighet med vad som anges i bestämmelserna 13 kap.
7 kap. Tekniska krav och funktionskrav
1 § Tekniska krav och funktionskrav ska ingå i något av koncessionsdokumenten. De ska ange de egenskaper som krävs hos de berörda byggentreprenaderna eller tjänsterna.
Egenskaperna får också avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla byggentreprenaderna eller tjänsterna under förutsättning att de är kopplade till föremålet för kontraktet och
står i proportion till dess värde och mål. Egenskaperna kan omfatta miljökrav.
2 § De tekniska kraven och funktionskraven får inte innehålla uppgifter om tillverkning, ursprung, eller särskilt framställningsförfarande som karakteriserar de varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör och inte heller hänvisningar till varumärke, patent, typ eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar som avses i första stycket får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
3 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till tekniska krav eller funktionskrav får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att tjänsterna eller byggentreprenaderna inte överensstämmer med dessa krav, om anbudsgivaren i sitt anbud med lämpliga medel kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven.
8 kap. Annonsering av upphandling
Annons om koncessionsmeddelande
1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession ska informera om detta genom ett koncessionsmeddelande.
Koncessionsmeddelandet ska offentliggöras, om inte något annat följer av 3 och 4 §§.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser tilldela en koncession för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 3 ska informera om detta i enlighet med bestämmelserna i 15 kap.
Upphandling utan föregående annonsering
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får upphandla en koncession utan föregående annonsering enligt 1 § om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör på grund av att
1. syftet med koncessionen är att skapa eller få ett unikt konstverk eller konstnärligt framförande,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens,
3. det finns en ensamrätt, eller
4. det sker för att skydda immateriella rättigheter och andra ensamrätter än de som avses i 1 kap. 14 §.
Undantagen i första stycket 2–4 gäller endast om det inte finns något rimligt alternativ eller substitut och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstlad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
4 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt och att en rapport lämnas till Europeiska kommissionen om den så begär, får en upphandlande myndighet eller enhet tilldela en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
koncession utan annonsering av koncessionsmeddelandet enligt 1 § om det vid ett tidigare förfarande med annonsering inte lämnats några anbudsansökningar eller anbud eller inte några lämpliga anbudsansökningar eller lämpliga anbud.
Efterannons om resultatet av en upphandling
5 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat en koncession ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att koncessionen tilldelats.
Annons om förhandsinsyn
6 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser tilldela en koncession utan föregående annonsering enligt 3 § får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Kompletterande föreskrifter
7 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om utformning och offentliggörande av annonser.
9 kap. Tidsfrister för att komma in med ansökningar och anbud
Bestämmande av tidsfristens längd
1 § När tidsfrister för att komma in med ansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad koncessionen är och hur lång tid som leverantörer kan antas behöva för att utarbeta anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
2 § Tidsfristen för att komma in med ansökningar och anbud ska vara minst 30 dagar från den dag koncessionsmeddelandet skickades för publicering.
Om förfarandet sker i successiva steg ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 22 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
Första och andra styckena gäller inte om något annat följer av 3–5 §§.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt får tidsfristen för att komma in med anbud förkortas med fem dagar.
Förlängning av tidsfrister för att komma in med anbud
4 § Tidsfristen för att komma in med ansökningar eller anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den
information som behövs för att utarbeta en ansökning eller ett anbud, om ansökningar eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats.
5 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas om den upphandlande myndigheten eller enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från den dag koncessionsmeddelandet skickas för publicering eller inbjudan att lämna anbud skickas till anbudssökandena.
Elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten vid annonsering
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska vid annonsering av koncessionsmeddelandet med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten från den dag då koncessionsmeddelandet skickas för publicering. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i koncessionsmeddelandet.
Om koncessionsmeddelandet inte innehåller någon inbjudan att lämna anbud ska sådan tillgång till koncessionsdokumenten som avses i första stycket i stället ges från den dag inbjudan att lämna anbud skickas för publicering.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något koncessionsdokument enligt första stycket, ska myndigheten eller enheten i koncessionsmeddelandet eller inbjudan att lämna anbud upplysa om hur tillgång kan ges till dokumentet på annat sätt. En sådan upplysning ska innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Tillhandahållande av kompletterande handlingar och upplysningar
7 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till alla sökande eller anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
10 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation med hjälp av elektroniska medel
Kommunikation mellan en upphandlande myndighet eller enhet och leverantörer
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att elektroniska medel används så långt det är möjligt vid kommunikation under en upphandling enligt denna lag.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
2 § Användningen av elektroniska medel vid kommunikation ska vara icke-diskriminerande och inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
De elektroniska medlen ska vara allmänt tillgängliga och möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara som används i allmänhet.
Leverantörers kommunikation med en upphandlande myndighet eller enhet
3 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anvisa elektroniska medel som leverantörer ska använda när de kommunicerar med myndigheten eller enheten. Leverantörerna ska vid kommunikationen använda de elektroniska medel som myndigheten har anvisat.
De anvisade elektroniska medlen enligt första stycket ska uppfylla kraven enligt 2 §, om inte annat följer av 7 §.
Bestämmelser om undantag från första stycket finns i 4–6 §§.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet är inte skyldig att anvisa elektroniska medel för kommunikation enligt 3 § om
1. en användning av sådana medel på grund av en upphandlings specialiserade beskaffenhet kräver särskilda utrustningar eller filformat som inte är allmänt tillgängliga eller som inte stöds av allmänt tillgängliga applikationer,
2. de filformat som är lämpliga för beskrivningen av ett anbud inte kan användas med någon annan applikation än en som
a) inte är öppen eller allmänt tillgänglig, eller
b) omfattas av en licensordning och inte kan göras tillgänglig genom nedladdning eller direktanslutning för myndigheten eller enheten,
3. en användning av sådana medel kräver specialiserad kontorsutrustning som inte är allmänt tillgänglig för myndigheten eller enheten, eller
4. det enligt koncessionsdokumenten krävs att leverantörerna lämnar in fysiska modeller till myndigheten eller enheten.
Om myndigheten eller enheten inte anvisar något elektroniskt medel för kommunikation i en upphandling för delar av eller hela kommunikationen enligt första stycket, ska motsvarande delar av eller hela kommunikationen genomföras med andra medel än elektroniska.
5 § En upphandlande myndighet eller enhet får göra undantag från 3 § och anvisa andra medel än elektroniska för kommunikation på grund av informationssäkerhetsbrister hos myndigheten eller enheten, eller om kommunikationen rör uppgifter av särskilt känslig natur.
Undantag enligt första stycket får göras endast i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå tillräckligt skydd mot att uppgifterna röjs obehörigen och detta inte kan uppnås genom användning av elektroniska medel som
1. är allmänt tillgängliga för leverantörer eller
2. kan göras tillgängliga för leverantörer genom alternativa medel för kommunikation enligt 7 §.
6 § Utan hinder av skyldigheten att anvisa elektroniska medel får myndigheten eller enheten kommunicera muntligt, om det är lämpligt och kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen samt myndigheten eller enheten dokumenterar uppgifterna från den muntliga kommunikationen, om de har betydelse för handläggningen av upphandlingen.
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får vid behov anvisa ett elektroniskt medel trots att det kräver användning av sådan utrustning att medlet inte är att anse som allmänt tillgängligt. Om myndigheten eller enheten anvisar ett sådant medel, ska den erbjuda lämpliga alternativa elektroniska medel för kommunikation.
Information om användning av elektroniska medel
8 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, ska finnas tillgänglig för alla berörda parter.
Krav på den utrustning som används vid elektronisk överföring och mottagning
9 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att en anbudsansökan eller ett anbud ska vara försedd med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer, om det behövs.
Myndigheten eller enheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa tid och dag för mottagande av anbudsansökningar och anbud. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att vissa uppgifter går att få fram, att bara behöriga personer ska få tillgång till uppgifterna och att det ska gå att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
De åtgärder som en myndighet eller enhet vidtar i olika faser av kommunikationen för att tillse att hanteringen blir tillräckligt säker, ska stå i proportion till de risker som har identifierats i respektive fas.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om säkerhetsanordningar i fråga om mottagandet av anbudsansökningar och anbud.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
10 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.
Tidpunkten när del får tas av innehållet i anbudsansökningarna eller anbuden
11 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Information till leverantörer
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela en koncession. Underrättelsen ska innehålla namnet på den utvalda anbudsgivaren, skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter det att koncessionsmeddelandet annonserats samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
13 § En upphandlande myndighet eller enhet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökan respektive anbud har förkastats lämna upplysningar om skälen för beslutet.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det valda anbudet.
Upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i koncessionsmeddelandet, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 12 § första stycket eller upplysningar enligt 13 eller 14 §.
Dokumentation av förfaranden
16 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera
genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Bevarande av handlingar
17 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
11 kap. Uteslutning av leverantörer
Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i nämnda rambeslut, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om personen är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina åligganden avseende skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker och detta har fastställts genom ett lagakraftvunnet och bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut.
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 får utesluta en leverantör från att delta
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer
3 § En upphandlande enhet som inte är en sådan enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 får på de grunder som avses i 1 och 2 §§ utesluta leverantören från att delta i upphandlingen. 4 § En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §,
2. leverantören är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt en tidigare koncession, ett tidigare kontrakt med en upphandlande myndighet eller upphandlande enhet som definieras i denna lag eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av att det föreligger jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. leverantören i allvarlig omfattning har lämnat oriktiga uppgifter beträffande den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda krav för val av leverantörer, har undanhållit sådan information eller inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, och
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, val av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör, vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att
utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet ska ha samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Utredning
5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska innan den beslutar att utesluta en leverantör på de grunder som anges i 1–4 §§, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som myndigheten menar utgör skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att skäl inte finns för uteslutning, ska det anges i yttrandet. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att denne är tillförlitlig.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 3 §, om leverantören visar att denne har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna eller enheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet eller enhet bedömer om leverantörens åtgärder enligt första stycket är tillräckliga, ska myndigheten eller enheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 3 §, när denne har fullgjort sina åligganden avseende skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får underlåta att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande myndighet eller enhet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen enligt 1– 7 §§, om grund för uteslutning enligt dessa paragrafer visar sig föreligga med hänsyn till leverantörens handlande eller underlåtenhet att handla antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och dess skäl.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
12 kap. Val av leverantörer
1 §
Innan kontrakt tilldelas enligt 13 kap. ska den upphandlande myndigheten eller enheten kontrollera att villkoren för deltagande enligt 2 § är uppfyllda. Kontrollen ska göras med utgångspunkt i anbudssökandenas och anbudsgivarnas egen försäkran eller referenser som lämnats in som bevis enligt kraven i koncessionsmeddelandet.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får för urvalet av de leverantörer som ska kunna tilldelas en koncession endast tillämpa kriterier som avser yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning. 3 § De villkor för deltagande som myndigheten eller enheten väljer att tillämpa ska ha samband med och stå i proportion till behovet att se till att leverantören har förmåga att utföra koncessionen med hänsyn till föremålet för denna och syftet att säkerställa verklig konkurrens.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
4 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av en specifik koncession utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav för val av leverantörer som avser yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning enligt 2 §.
Andra företags kapacitet får utnyttjas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Förbindelserna ska dock visa att leverantören kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna under fullgörandet av koncessionen.
5 § En leverantör kan till stöd för att denne uppfyller tillämpliga krav enligt 2 § genom utnyttjande av andra företags kapacitet lämna ett dokument av vilket det framgår att företagen åtar sig att ställa nödvändiga resurser för koncessionens fullgörande till leverantörens förfogande.
6 § Myndigheten eller enheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 2 §.
7 § Under de villkor som följer av 4–6 §§ kan också en grupp av leverantörer enligt 4 kap. 7 § åberopa kapaciteten hos deltagarna i gruppen eller andra företag.
13 kap. Tilldelning av koncessioner
Tilldelning av koncession
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela en koncession på grundval av de tilldelningskriterier som anges i 2 §.
2 § Tilldelningskriterierna
1. ska vara förenliga med de principer som anges i 4 kap. 1 §,
2. ska säkerställa att anbuden bedöms i konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för den upphandlande myndigheten eller enheten,
3. ska ha koppling till koncessionsföremålet, och
4. får inte ha en sådan utformning att myndigheten eller enheten får en obegränsad valfrihet vid utvärderingen av anbuden.
Tilldelningskriterierna ska också innehålla krav som gör det möjligt för myndigheten eller enheten att med stöd av 3 § kontrollera de uppgifter som lämnas.
De får innefatta miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier avseende innovation.
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska kontrollera om anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Prioritetsordning av tilldelningskriterier
4 §
De upphandlande myndigheterna och enheterna ska ange tilldelningskriterierna i fallande prioritetsordning.
Om det i ett anbud föreslås en innovativ lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå, som den upphandlande myndigheten eller enheten inte hade kunnat förutse får myndigheten eller enheten ändra prioritetsordningen om det finns särskilda skäl för detta. En sådan ändring ska medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen föreslår kan beaktas.
Ändringen av prioritetsordningen får inte göras på ett sätt som leder till diskriminering.
5 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten ändrar prioritetsordningen enligt 4 § andra stycket ska myndigheten eller enheten informera samtliga anbudsgivare om ändringen och utfärda en ny inbjudan att lämna anbud. Vid anbudsinbjudan ska de minimitidsfrister som anges 9 kap. 2 § andra stycket beaktas.
Om tilldelningskriterierna offentliggjorts vid annonseringen av koncessionsmeddelandet ska den upphandlande myndigheten eller enheten annonsera ett nytt koncessionsmeddelande med den nya prioritetsordningen. Vid annonseringen av koncessionsmeddelandet ska de minimitidsfrister som anges 9 kap. 2 § första stycket beaktas.
14 kap. Fullgörande av koncessioner
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra en koncession
1 § En leverantör får för fullgörandet av en koncession som denne har tilldelats anlita underleverantörer som ska fullgöra koncessionen i enlighet med de skyldigheter som avses i 4 kap. 4 §.
Uppgifter om hur leverantören planerar att koncessionen ska fullgöras
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av koncessionen som leverantören
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer enligt 1 §, och de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra koncessionen i den delen.
Offentliggörande
3 § Myndigheten eller enheten ska i något av koncessionsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten eller enheten enligt 2 §.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av en koncession påbörjas
4 § En upphandlande myndighet eller enhet ska ställa krav på att koncessionshavaren ska lämna in sådana uppgifter som avses i 5 § innan fullgörandet av koncessionen påbörjas, om koncessionen avser
1. färdigställande av en byggentreprenad eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten eller enheten.
5 § Myndigheten eller enheten ska enligt 4 § ställa krav på att koncessionshavaren anger namn på och kontaktuppgifter för sådana underleverantörer som anlitas enligt 1 §. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten eller enheten ska också ställa krav på att koncessionshavaren ska underrätta myndigheten eller enheten om varje ändring av sådana uppgifter som avses i första stycket som görs under koncessionens löptid.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av kontrakt under löptiden
Ändring av kontrakt utan att en ny upphandling genomförs
6 § En koncession får ändras under dess löptid utan att den upphandlande myndigheten eller enheten genomför en ny upphandling, endast om ändringarna är sådana som avses i 7–12 §§.
Mindre ändringar av kontraktsvärdet
7 § En ändring av koncessionens värde medför inte att upphandlingen ska göras om i fall den är lägre än de värden som följer av andra stycket och den inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringarna har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen enligt första stycket ska vara lägre än
1. tröskelvärdet enligt 5 kap. och
2. 10 procent av den ursprungliga koncessionens värde.
Ändringar i särskilda fall
8 § En ändring är tillåten om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och den inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
9 § En ändring genom en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket är tillåten oberoende av beställningens värde.
En beställning får göras som en kompletterande beställning av tjänster eller byggentreprenader som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen från koncessionshavaren, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av koncessionshavare inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Om upphandlingen genomförs av en upphandlande myndighet och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som avses i bilaga 2 är en ändring genom en sådan kompletterande beställning som avses i tredje stycket tillåten endast om den inte innebär att värdet ökar med mer än 50 procent av värdet på den ursprungliga koncessionen. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
10 § En ändring är tillåten om behovet av den har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten inte har kunnat förutse och om den inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
Om upphandlingen genomförs av en upphandlande myndighet för bedrivande av annan verksamhet än sådan verksamhet som avses i bilaga 2 är en ändring är tillåten under de förutsättningar som anges i första stycket och om den inte innebär att värdet ökar med mer än 50 procent av värdet på den ursprungliga koncessionen. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
11 § Byte av den koncessionshavare som ursprungligen har tilldelats koncessionen till en annan leverantör är en tillåten ändring om
1. det inte finns skäl att utesluta den nya leverantören med stöd av 11 kap. och denne uppfyller tillämpliga krav för val av leverantörer i den ursprungliga upphandlingen enligt 12 kap. 2 och 3 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. omstruktureringarna inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet.
Om den upphandlande myndigheten eller enheten övertar den ursprungliga leverantörens skyldigheter gentemot leverantörens
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
underleverantörer, ska det också anses vara ett byte av leverantör och en tillåten ändring.
När ett byte av koncessionshavare gjorts är den nya leverantören att anse som koncessionshavare.
Övriga ändringar som inte är att anse som väsentliga
12 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 7–11 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring om den inte är väsentlig enligt andra stycket.
En ändring ska anses vara väsentlig om
1. den inför nya villkor i koncessionen som om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen än de som bjöds in, utvärderades, deltog i den ursprungliga upphandlingen,
2. den innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats koncessionen på ett sätt som inte medgavs i den ursprungliga koncessionen,
3. den medför att koncessionens omfattning utvidgas betydligt, eller
4. den innebär att den koncessionshavare som ursprungligen har tilldelats koncessionen byts ut mot en annan leverantör utan att förutsättningarna enligt 11 § är uppfyllda för ett sådant byte.
Beräkning av värdeökningar
13 § Vid beräkningen av värdet enligt 7 § andra stycket 2 ska det uppdaterade värdet vara referensvärdet, om kontraktet omfattar en indexeringsklausul.
Om koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul ska det uppdaterade värdet beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen i den medlemsstat där den upphandlande myndigheten eller enheten finns.
Offentliggörande
14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i något av koncessionsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen beskriva de ändringsklausuler som avses i 8 §.
15 § En upphandlande myndighet eller enhet som ändrar en koncession med stöd av 9 eller 10 § ska offentliggöra detta i ett meddelande i
Europeiska unionens officiella tidning.
Avslutande av kontrakt
16 § En upphandlande myndighet eller enhet får avsluta en koncession, om
1. den har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 6 § och koncessionen därför ska upphandlas,
2. koncessionshavaren borde ha uteslutits enligt 11 kap. 1 §, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att
Sverige inte fullgjort sina skyldigheter enligt kraven i fördraget avseende Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genom att en upphandlande myndighet eller enhet har tilldelat en koncession utan att iaktta kraven i de fördragen och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner.
15 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av vissa sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. upphandling av koncessioner som avser sådana tjänster som anges i bilaga 3 (sociala tjänster och andra särskilda tjänster) och
2. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.
När ett kontrakt utgör ett blandat kontrakt eller en upphandling avser flera verksamheter i den mening som avses i 2 kap. äger det kapitlet motsvarande tillämpning.
Principer för upphandling av koncessioner
2 § Vid upphandlingar enligt detta kapitel ska upphandlande myndigheter och enheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingarna på ett öppet sätt.
Upphandlingarna ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
3 § En upphandling enligt detta kapitel får inte utformas i syfte att undanta den från denna lags tillämpningsområde och får inte heller utformas på ett sätt som otillbörligt gynnar eller missgynnar vissa leverantörer eller vissa varor, tjänster eller byggentreprenader. 4 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
5 § För att säkerställa att leverantörer som har tilldelats koncessioner enligt detta kapitel fullgör kontrakten i enlighet med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, bör upphandlande myndigheter och enheter vidta de lämpliga åtgärder som är förenliga med bestämmelserna i detta kapitel.
Annonsering av upphandling
Förhandsmeddelande
6 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska informera om detta genom ett förhandsmeddelande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Efterannons om resultatet av en upphandling
7 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat en koncession enligt detta kapitel ska efterannonsera om upphandlingsresultatet enligt bestämmelserna i 8 kap. 5 §, om koncessionens värde uppgår till minst det tröskelvärde som gäller enligt bestämmelserna i 5 kap.
Myndigheten eller enheten får dock vid tillämpningen av bestämmelserna i 8 kap. 5 § kvartalsvis gruppera sådana efterannonser som avses i första stycket och skicka dem senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
Dokumentation, underrättelse och förvaring av handlingar
8 § En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
9 § Vid upphandling enligt detta kapitel ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 och 13 §§ och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 12–14 §§.
10 § När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 8 § och liknande dokument.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
Avtalsspärr, överprövning, skadestånd och upphandlingsskadeavgift
11 § Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 16 kap. och om upphandlingsskadeavgift i 17 kap. gäller vid upphandlingar enligt detta kapitel.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 9 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän tio dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 8 kap. 6 § får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän tio dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän tio dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan tio dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för detta.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från utskickandet.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndigheten eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 § eller 15 kap. 6 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 9 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas om en upphandlande myndighet eller enhet genom förhandsinsyn enligt 8 kap. 6 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta beslut enligt första stycket, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 5 §, eller 2. den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
18 §
Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av
tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta därigenom uppkommen skada för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har vunnit laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 §
Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande
myndighet eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift) om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har vunnit laga kraft fastställt att ett avtal får bestå av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller
3. myndigheten enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 § eller 15 kap. 6 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av koncessionens värde.
Beräkningen av koncessionens värde ska ske enligt 5 kap. 2–5 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har vunnit laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har vunnit laga kraft.
När ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift m.m.
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet beträffande avgiften har vunnit laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har vunnit laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva tillsyn över upphandlingen enligt denna lag.
2 § Vid sin tillsyn får myndigheten inhämta alla nödvändiga upplysningar för sin tillsynsverksamhet från upphandlande myndigheter eller enheter eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet. Upplysningarna ska i första hand inhämtas genom skriftligt förfarande. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten. 3 § En upphandlande myndighet eller enhet och den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgift, att visa upp en handling eller att lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande enligt första stycket får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart hos allmän förvaltningsdomstol.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande enligt 4 § får överklagas hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Uppgiftsskyldighet för den upphandlande myndigheten och enheten
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till den myndighet som regeringen bestämmer lämna uppgift om värdet av de koncessioner som myndigheten eller enheten har tilldelat enligt denna lag under ett år.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om uppgiftsskyldigheten enligt första stycket.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Lagen gäller inte för upphandlingar av koncessioner som påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPVnomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45
Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersök ning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggningsarbete n
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av motorvägar, vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25
Andra bygg- och anläggningsarbete n
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.3 Bygginstalla
tionen
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32
Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallatione r
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehand-
ling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggnings arbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrup
p
Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av
bygg- och anläggnings maskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggnings maskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt -utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
1. Beträffande gas och värme:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana fasta nät.
Om en upphandlande enhet såsom avses i 1 kap. 17 § första stycket 2 och 3 levererar gas eller värme till fasta nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i 1 kap. 17 § första stycket om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 2 och 3 i denna bilaga. ii) Leverans till det publika nätet syftar endast till att använda denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av enhetens omsättning, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
Med leverans avses generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av gas. Produktion av gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 4 i denna bilaga.
2. Beträffande el:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana fasta nät.
Med elleveranser avses generering/produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av el.
Om en upphandlande enhet såsom avses i 1 kap. 17 § första stycket 2 och 3 levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses 1 kap. 17 § första stycket om samtliga följande villkor är uppfyllda:
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
i) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 1 och 3 i denna bilaga. ii) Leverans till det publika nätet beror endast på den upphandlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit 30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
3. Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana. Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en behörig myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
4. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplatser och kusthamnar eller inlandshamnar eller andra terminaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
5. Verksamhet som avser tillhandahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att dessa tjänster tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller posttjänster enligt andra stycket led ii i denna punkt och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG inte är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av andra stycket led ii.
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna gäller följande definitioner i denna lag:
i) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga utformning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde, oavsett vikt. ii) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster inom och utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlighet med direktiv 97/67/EG. iii) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på följande områden:
– Tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både före och efter försändelsen, inbegripet närservice). – Tjänster som gäller postförsändelser som inte innefattas i led a, till exempel oadresserad direktreklam.
6. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) undersöka förekomsten av eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
Bilaga 3
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
CPV-kod Beskrivning 79611000-0, 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79622000-0 (Tillhandahållande av hemtjänstpersonal), 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) och 79625000-1 (Förmedling av läkare) 85000000-9 till 85323000-9, 85143000-3, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 (Privata hushåll med anställd personal) och 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda,
Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst)
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster), 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, 79995000-5 till 79995200-7, 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, 92000000-1 till 92342200-2, 92360000-2 till 92700000-8, 79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser), 79951000-5 (Organisering av seminarier), 79952000-2 (Evenemang), 79952100-3 (Anordnande av kulturevenemang), 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festarrangemang), 79955000-3 (Anordnande av modevisningar), 79956000-0 (Anordnande av mässor och utställningar)
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 (55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser). 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000-2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 8
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster) 79722000-1 (Grafologi), 79723000-8 (Avfallsanalys)
Undersöknings- och säkerhetstjänster
64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster), 64100000-7 (Post- och budtjänster), 64110000-0 (Postgång), 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter), 64112000-4 (Posttjänster för brev), 64113000-1 (Posttjänster för paket), 64114000-8 (Postkassörstjänster), 64115000-5 (Förhyrning av postbox), 64116000-2 (Poste restante- tjänster), 64122000-7 (Internpost)
Posttjänster
50116510-9 (Regummering av däck), 71550000-8 (Smedtjänster)
Diverse tjänster
98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) och 98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ)
Internationella tjänster
Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Nya regler om upphandling (Ds 2014:25) och betänkandet Nya regler om upphandling (SOU 2014:51)
Följande remissinstanser har yttrat sig: Sveriges riksbank, Svea hovrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Rättshjälpsmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac), Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet (MFD), Arbetsgivarverket, Boverket, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kammarkollegiet, Statens skolverk, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Umeå universitet, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen (KEMI), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Strålsäkerhetsmyndigheten, Post- och telestyrelsen (PTS), Trafikverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Trafikanalys, Konkurrensverket, Verket för innovationssystem (Vinnova), Affärsverket svenska kraftnät, Tillväxtverket, E-legitimationsnämnden, Arbetsförmedlingen, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Arbetsmiljöverket, Arbetsdomstolen, ILO-kommittén, Regelrådet, Borgholms kommun, Enköpings kommun, Gotlands kommun, Hudiksvalls kommun, Landskrona kommun, Malmö kommun, Ronneby kommun, Sandvikens kommun, Sollefteå kommun, Strängnäs kommun, Strömsunds kommun, Timrå kommun, Växjö kommun, Jönköpings läns landsting, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Östergötlands läns landsting, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Samverkansorganet i Kalmar län, Samverkansorganet i Värmlands län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus, Svenskt Vatten, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Almega, Företagarförbundet Fria Företagare, Företagarna, Svensk Energi, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Miljömärkning Sverige AB, Sveriges Bussföretag, Svenskt Näringsliv, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Television AB (SVT), Teknikföretagen, Branschföreningen Tågoperatörerna, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), Sveriges Offentliga Leverantörer, SIS – Swedish Standards Institute, DHR – Förbundet för ett samhälle utan rörelsehinder och Famna – Riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg.
Yttrande har även inkommit från Läkemedelsindustriföreningens Service AB (LIF), Handikappförbunden, Coompanion Sverige, Synskadades Riksförbund (SRF), Vision, Forum – Idéburna organisationer med social inriktning, Trä- och Möbelföretagen (TMF), Göteborgs
Prop. 2015/16:195 Bilaga 9
kyrkliga stadsmission, IT- och telekomföretagen, Svensk kollektivtrafik Service AB, Konkurrenskommissionen, Bemanningsföretagen, Pingst Socialt och LP-verksamheten, Göteborgs stad Upphandlings AB, Upphandlingssamverkan i Uppsala län (UPPSAM), Svenska Teknik& Designföretagen, Återvinningsindustrierna (ÅI), Advokatfirman Delphi, Swedish Medtech, Sveriges Arkitekter, Rådet för offentlig upphandling Silf Competence, Husbyggnadsvaror HBV Förening, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Akademikerförbundet SSR, Peak Procurement i Stockholm AB, Svenska kommunalarbetarförbundet (Kommunal), Säkerhetsföretagen, Byggherrarna, Magnus Josephson AB, VVS Företagen, Stena Metall AB, BIM Alliance Sweden, HSB Omsorg, Stiftelsen Fyrljuset, Foyen advokatfirma AB, Sveriges Åkeriföretag, Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund (SKR) och Advokatfirman Lindahl.
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Kriminalvården, Statistiska centralbyrån (SCB), Gällivare kommun, Haparanda kommun, Höganäs kommun, Kumla kommun, Kungsbacka kommun, Kävlinge kommun, Lomma kommun, Orust kommun, Skövde kommun, Torsby kommun, Tyresö kommun, Umeå Kommun, Dalarnas läns landsting, Kommunalförbundet Sörmlands Kollektivtrafikmyndighet, Regionala kollektivtrafikmyndigheten Norrbotten, Samverkansorganet i Västerbottens län, Näringslivets regelnämnd (NNR), PostNord, Stockholms Handelskammare och Naturskyddsföreningen.
Förteckning över remissinstanserna avseende betänkandet En lag om upphandling av koncessioner (SOU 2014:69)
Följande remissinstanser har yttrat sig: Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Kriminalvården, Migrationsverket, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV), Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Försäkringskassan, Socialstyrelsen, Myndigheten för delaktighet (MFD), Arbetsgivarverket, Boverket, Riksgäldskontoret, Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kammarkollegiet, Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen (KEMI), Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Strålsäkerhetsmyndigheten, Post- och telestyrelsen (PTS), Trafikverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Trafikanalys, Konkurrensverket, Verket för innovationssystem (Vinnova), Affärsverket svenska kraftnät, Tillväxtverket, Elegitimationsnämnden, Arbetsförmedlingen, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Arbetsmiljöverket, Arbetsdomstolen, ILO-kommittén, Regelrådet, Gotlands kommun, Hudiksvalls kommun, Malmö kommun, Orust kommun, Stockholms kommun, Umeå Kommun, Växjö kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Länsstyrelsen i Västernorrlands län, Samverkansorganet i Värmlands län, Samverkansorganet i Västerbottens län, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Almega, Företagarna, Svensk Energi, Sveriges Bussföretag, Svenskt Näringsliv, Sveriges Byggindustrier, Teknikföretagen, Branschföreningen Tågoperatörerna, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI).
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Statistiska centralbyrån (SCB), Borgholms kommun, Enköpings kommun, Gällivare kommun, Haparanda kommun, Höganäs kommun, Kumla kommun, Kungsbacka kommun, Kävlinge kommun, Landskrona kommun, Lomma kommun, Ronneby kommun, Sandvikens kommun, Skövde kommun, Sollefteå kommun, Strängnäs kommun, Strömsunds kommun, Timrå kommun, Torsby kommun, Tyresö kommun, Dalarnas läns landsting, Jönköpings läns landsting, Östergötlands läns landsting, Kommunalförbundet Sörmlands Kollektivtrafikmyndighet, Regionala kollektivtrafikmyndigheten Norrbotten, Samverkansorganet i Kalmar län, SKL Kommentus, Svenskt Vatten, Näringslivets regelnämnd (NNR), PostNord, Stockholms Handelskammare, Svensk Kollektivtrafik, Famna – Riksorganisationen för idéburen vård och social omsorg och Naturskyddsföreningen.
Yttrande har även inkommit från: Advokatfirman Delphi, Sveriges Television AB och Konkurrenskommissionen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 11
Sammanfattning av delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78)
Upphandling inom den offentliga sektorn omsätter varje år omkring 600 miljarder kronor. Genom att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor om att det arbete som avses i upphandlingen ska utföras i enlighet med arbetsrättsliga lagar och kollektivavtal kan den offentliga upphandlingen bidra till att de som arbetar i uppdrag som finansieras med offentliga medel gör det med skäliga arbetsvillkor. Betänkandet innehåller författningsförslag som syftar till att uppfylla de skyldigheter och utnyttja de möjligheter som 2014 års upphandlingsdirektiv1 ger i fråga om att ställa villkor enligt kollektivavtal i offentlig upphandling.
Utredningen konstaterar att det är möjligt att införa bestämmelser om att villkor enligt kollektivavtal ska ställas i offentlig upphandling men att det är komplicerat med hänsyn till den svenska arbets- marknadsmodellen. Upphandlingslagstiftningen ställer krav på bl.a. öppenhet och förutsebarhet medan svenska kollektivavtal, som huvudsakligen reglerar vad som gäller på svensk arbetsmarknad, normalt sett inte är allmänt tillgängliga för andra än de avtalsslutande parterna själva och deras medlemmar. Utredningen konstaterar att dessa båda system är svåra att förena. Utgångspunkten i de förslag som lämnas i betänkandet har dock varit att de förhållanden som råder på svensk arbetsmarknad i så hög utsträckning som möjligt ska respekteras samtidigt som de skyldigheter som följer av upphandlings- regelverket iakttas.
När det gäller 2014 års upphandlingsdirektiv och de regler som avser miljö-, sociala- och arbetsrättsliga hänsyn och skyldigheter konstaterar utredningen att dessa utgör en vidareutveckling av det rättsläge som följer av 2004 års direktiv och den praxis som utvecklats av EUdomstolen. De nya direktiven innebär enligt utredningen en skyldighet för medlemsstaterna att se till att miljö-, sociala- och arbetsrättsliga skyldigheter beaktas vid offentlig upp- handling. Det konstateras också att de nya direktiven innebär en utvidgning av vad som omfattas av det så kallade kontraktsföre- målet i jämförelse med tidigare direktiv.
I betänkandet föreslås att bestämmelser som gäller villkor enligt kollektivavtal ska benämnas särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor och regleras i bestämmelserna om särskilda kontraktsvillkor. De förslag som lämnas avser att gälla för samtliga tre upphandlingslagar och kompletterar lagförslagen i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling som beslutades den 4 juni 2015.
I betänkandet anges att syftet med att ställa arbetsrättsliga kontraktsvillkor är att säkerställa att den leverantör som vinner anbudet ska erbjuda sina arbetstagare skäliga anställningsvillkor och att
1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (LOU-direktivet), direktiv 2014/25/EU om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (LUF-direktivet), samt direktiv 2014/23/EU om tilldelning av koncessioner (LUK-direktivet).
konkurrens inte ska ske med undermåliga anställningsvillkor. De förslag som lämnas utgår ifrån detta syfte och de grundläggande EU- rättsliga principer som tillämpas vid offentlig upphandling, dvs. principerna om likabehandling, icke-diskriminering, öppenhet, proportionalitet och principen om ömsesidigt erkännande.
Utredningen föreslår att det ska vara obligatoriskt för upphandlande myndigheter att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor i de fall där det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor. Den upphandlande myndigheten får även i andra fall ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor.
Vid bedömningen av om det är behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor bör beaktas om upphandlingen avser varor, tjänster eller byggentreprenader. Utredningen konstaterar att det alltjämt främst är aktuellt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontrakts- villkor i upphandlingar som rör tjänster, vid upphandlingar som rör blandade kontrakt med inslag av både tjänste- och varuupphandling och i varuupphandling där varan ännu inte tillverkats. Vidare ska beaktas om upphandlingen avser en bransch där det föreligger risk för anställnings- och arbetsrättsliga förhållanden som avviker från en godtagbar nivå.
I betänkandet föreslås vidare att det, i de fall det är obligatoriskt för den upphandlande myndigheten att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, ska vara obligatoriskt att ställa villkor avseende lön, semester och arbetstid. Utredningen föreslår att de upphandlande myndigheterna därutöver själva får bestämma om ytterligare villkor ska anges samt vilka villkor som då anges. Sådana villkor kan t.ex. gälla annan ledighet än semester, försäkringar, tjänstepension eller andra villkor för arbetet. Villkoren ska anges uttryckligen. Det är i allmänhet inte tillräckligt att hänvisa till kollektivavtal så länge det inte är allmänt tillgängligt.
De särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren i ett centralt kollektivavtal är förmånligare för arbetstagarna än vad som följer av lag föreslår utredningen att kontraktsvillkoren ska motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta centrala kollektivavtal. Den lägsta nivån måste anses tillräcklig för att säkerställa skäliga anställnings- villkor och för att förhindra konkurrens med undermåliga anställningsvillkor. Med hänsyn till syftet med lagstiftningen framstår det således inte som motiverat att införa ett obligatoriskt krav om villkor på en högre nivå. För villkor som omfattas av den så kallade hårda kärnan i utstationeringslagen föreslås att nivån ska bestämmas enligt den miniminivå som anges enligt den lagen, även när villkoren inte specifikt gäller leverantörer med utstationerad arbetskraft.
Möjligheten att ställa villkor för leverantörer som utför arbete i en upphandling med hjälp av utstationerad arbetskraft begränsas av lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare, utstationeringslagen. För dessa leverantörer kan endast villkor ställas som omfattas av utstationeringslagens så kallade hårda kärna, bland annat lön, arbetstid och semester. Därtill ska villkoren begränsas till den lägsta nivå som gäller enligt lag eller centrala kollektivavtal i enlighet med
647
Prop. 2015/16:195 Bilaga 11
utstationeringslagen. Utredningen föreslår att särskilda kontraktsvillkor ska anges för utstationerade arbetstagare.
Mot bakgrund av att den svenska arbetsmarknadsmodellen så långt som möjligt inte bör påverkas av förslaget föreslår utredningen vidare att en leverantör alltid ska ha möjlighet att som alternativ till de angivna kontraktsvillkoren, fullgöra kontraktet enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Detta bör därför uttryckligen anges som ett särskilt kontraktsvillkor av den upphandlande myndigheten.
I de fall där det inte är uppenbart obehövligt ska myndigheten också ange vad som gäller om uppdraget utförs där svensk rätt inte är tillämplig. I dessa fall föreslås att myndigheten ska ange villkor i enlighet med Internationella arbetsorganisationens, ILO, åtta kärnkonventioner. Myndigheten får också ställa särskilda kontraktsvillkor om att arbetet ska utföras enligt den arbetsrättsliga reglering som gäller där arbetet utförs.
I betänkandet föreslås vidare att det bör införas ett obligatorium för den upphandlande myndigheten att, i de fall det ansetts behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, som ett särskilt kontraktsvillkor ange att leverantören ska säkerställa att samtliga underleverantörer som direkt medverkar till att uppfylla kontraktet följer de särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor som följer av upphandlingskontraktet. Det rör sig om samma villkor som föreslås vara obligatoriska vid ställande av särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor, dvs. lön, semester och arbetstid. Om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämpligt bör anges de villkor enligt ILO:s åtta kärnkonventioner som följer av utredningens föreslagna bestämmelse om när svensk rätt inte är tillämplig. Även i andra fall får den upphandlande myndigheten ställa särskilda kontraktsvillkor avseende underleverantörer.
Slutligen föreslås att det ska ankomma på den upphandlingsstödjande myndigheten, från och med den 1 september 2015, Upphandlingsmyndigheten, att göra bedömningen av när det ska vara obligatoriskt för de upphandlande myndigheterna att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor samt bestämma villkoren för lön, semester och arbetstid i dessa fall. Ställs arbetsrättsliga villkor i andra fall eller avses andra villkor än lön, arbetstid eller semester som dessa definieras i utstationeringslagen föreslås att den upphandlande myndigheten ska göra denna bedömning. När Upphandlingsmyndigheten eller en upphandlande myndighet fastställer villkor ur kollektivavtal föreslås att samråd ska äga rum med de parter som slutit kollektivavtalet.
Lagförslag i delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78)
1.1 Förslag till ändring i förslaget till lag om offentlig upphandling i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om offentlig upphandling som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 17 kap. 2–14 §§ ska betecknas 17 kap. 8–20 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 3 §, 16 kap. 1, 10 och 11 §§, 17 kap. 1 § och 19 kap. 27 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 17 kap. 2–4 och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 17 kap. 8–10 och 12–20 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 17 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 17 kap. 7 och 11 §§,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 17 kap. 2–7 §§, och närmast före 17 kap. 2 § en ny rubrik av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
3 §
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i
4 kap. 9 §, 4 kap. 9 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
16 kap.
1 §
En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
10 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–5 §§.
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 8–11 §§.
11 §
En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande myndighet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
17 kap.
1 §
En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska
fullgöras i enlighet med vad som följer av 3–7 §§. Myndigheten ska ställa sådana villkor när det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om i vilka fall det är behövligt att ställa villkor enligt första stycket.
3 §
När det är behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras enligt 2 § ska den upphandlande myndigheten ange lön, semester och arbetstid som sådana villkor.
Den upphandlande myndigheten får även ställa andra särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor kan gälla annan ledighet än semester, försäkringar, tjänstepension eller andra villkor för arbetet.
Villkoren som avses i första och andra styckena ska ange de förmåner som arbetstagare minst ska tillförsäkras när arbete utförs enligt kontraktet.
4 §
De särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren enligt ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen är förmånligare för arbetstagarna än vad som följer av lag ska villkoren i stället motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta kollektivavtal. Finns flera
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
sådana tillämpliga kollektivavtal får något av dessa väljas som utgångspunkt för villkoren. De villkor som anges i 5 § lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare ska bestämmas i enlighet med den lagen till den nivå som anges i 5 a § samma lag.
Fastställs villkoren ur ett kollektivavtal ska de centrala arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer som slutit detta kollektivavtal ges möjlighet att lämna uppgift om villkoren enligt avtalet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om lön, semester och arbetstid i det fall den enligt 17 kap. 2 § ansett det behövligt att ställa sådana villkor.
5 §
Som alternativ till de angivna särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ska som ett särskilt villkor anges att kontraktet i stället kan fullgöras enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Leverantörer som är bundna av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Den upphandlande myndigheten ska i de särskilda villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ange vilka villkor som gäller om arbetet utförs med utstationerad arbetskraft.
6 §
Om det inte är uppenbart obehövligt ska den upphandlande
myndigheten i de särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ange vilka villkor som gäller när arbetet som avses i upphandlingskontraktet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Den upphandlande myndigheten ska som villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras ange villkor i enlighet med ILO:s åtta kärnkonventioner. Myndigheten får också uppställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras om att arbetet ska utföras enligt den arbetsrättsliga reglering som gäller där arbetet utförs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om de villkor som avses i andra stycket.
7 §
Den upphandlande myndigheten får som ett särskilt arbetsrättsligt villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras ange att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer, som direkt medverkar till att uppfylla kontraktet, följer de särskilda arbetsrättsliga villkoren som följer av kontraktet.
De villkor som en leverantör ska säkerställa att dennes underleverantörer ska följa är lön, semester och arbetstid. Om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämplig ska de villkor enligt ILO:s kärnkonventioner som avses i 6 § andra stycket anges.
19 kap.
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
Myndigheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Myndigheten ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
1.2 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 16 kap. 2–14 §§ ska betecknas 16 kap. 8–20 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 4 §, 15 kap. 1, 10 och 11 §§, 16 kap. 1 § och 19 kap. 27 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 2–4 och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 16 kap. 8–10 och 12–20 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 16 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 16 kap. 7 och 11 §§,
dels att det ska införas sex nya paragrafer, 16 kap. 2–7 §§, och närmast före 16 kap. 2 § en ny rubrik av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
4 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. myndigheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter
om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
15 kap.
1 §
En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
10 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–5 §§.
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 8–11 §§.
11 §
En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande enhet ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
16 kap.
1 §
En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 §
Den upphandlande enheten får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras i enlighet med vad som följer av 3–7 §§. Enheten ska ställa sådana villkor när det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om i vilka fall det är behövligt att ställa villkor enligt första stycket.
3 §
När det är behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras enligt 2 § ska den upphandlande enheten ange lön, semester och arbetstid som sådana villkor.
Den upphandlande enheten får även ställa andra särskilda arbetsrättsliga villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor kan gälla annan ledighet än semester, försäkringar, tjänstepension eller andra villkor för arbetet.
Villkoren som avses i första och andra styckena ska ange de förmåner som arbetstagare minst
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
ska tillförsäkras när arbete utförs enligt kontraktet.
4 §
De särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren enligt ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen är förmånligare för arbetstagarna än vad som följer av lag ska villkoren i stället motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta kollektivavtal. Finns flera sådana tillämpliga kollektivavtal får något av dessa väljas som utgångspunkt för villkoren. De villkor som anges i 5 § lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare ska bestämmas i enlighet med den lagen till den nivå som anges i 5 a § samma lag.
Fastställs villkoren ur ett kollektivavtal ska de centrala arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer som slutit detta kollektivavtal ges möjlighet att lämna uppgift om villkoren enligt avtalet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om lön, semester och arbetstid i det fall den enligt 16 kap. 2 § ansett det behövligt att ställa sådana villkor.
5 §
Som alternativ till de angivna särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ska som ett särskilt villkor anges att kontraktet i stället kan fullgöras enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den
aktuella branschen. Leverantörer som är bundna av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Den upphandlande enheten ska i de särskilda villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ange vilka villkor som gäller om arbetet utförs med utstationerad arbetskraft.
6 §
Om det inte är uppenbart obehövligt ska den upphandlande enheten i de särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur ett kontrakt ska fullgöras ange vilka villkor som gäller när arbetet som avses i upphandlingskontraktet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Den upphandlande enheten ska som villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras ange villkor i enlighet med ILO:s åtta kärnkonventioner. Enheten får också uppställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras om att arbetet ska utföras enligt den arbetsrättsliga reglering som gäller där arbetet utförs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om de villkor som avses i andra stycket.
7 §
Den upphandlande enheten får som ett särskilt arbetsrättsligt villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras ange att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer, som direkt medverkar till att uppfylla kontraktet, följer de särskilda arbetsrättsliga villkoren som följer
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
av kontraktet.
De villkor som en leverantör ska säkerställa att dennes underleverantörer ska följa är lön, semester och arbetstid. Om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämplig ska de villkor enligt ILO:s kärnkonventioner som avses i 6 § andra stycket anges.
19 kap.
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upp-handlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Enheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Enheten ska vidare förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte överensstämmer med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
1.3 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling av koncessioner i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling av koncessioner som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 14 kap. 1–13 §§ ska betecknas 14 kap. 8–20 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 11 kap. 4 §, och 14 kap. 1 § och 15 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 14 kap. 1–3 och 5–13 §§ ska sättas närmast före nya 14 kap. 8–10 och 12–20 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande rubrik till 14 kap. och efter nuvarande 14 kap. 4 § ska sättas närmast efter nya 14 kap. 7 och 11 §§,
dels att det ska införas sju nya paragrafer, 14 kap. 1–7 §§, och närmast före 14 kap. 1 och 2 §§ två nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
11 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten på något lämpligt sätt kan påvisa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
3. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, eller
7. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha- en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
14 kap.
Särskilda villkor för fullgörande av koncessioner
1 §
En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga, arbetsrättsliga och andra villkor för hur en koncession ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till koncessionsföremålet i den mening som avses i 13 kap. 1 § första stycket 3. Villkoren ska anges i koncessionsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 §
Den upphandlande myndigheten
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
eller enheten får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur en koncession ska fullgöras i enlighet med vad som följer av 3–7 §§. Myndigheten eller enheten ska ställa sådana villkor när det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om i vilka fall det är behövligt att ställa villkor enligt första stycket.
3 §
När det är behövligt att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för hur en koncession ska fullgöras enligt 2 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten ange lön, semester och arbetstid som sådana villkor.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får även ställa andra särskilda arbetsrättsliga villkor för hur en koncession ska fullgöras. Sådana villkor kan gälla annan ledighet än semester, försäkringar, tjänstepension eller andra villkor för arbetet.
Villkoren som avses i första och andra styckena ska ange de förmåner som arbetstagare minst ska tillförsäkras när arbete utförs enligt koncessionen.
4 §
De särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur en koncession ska fullgöras ska bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren enligt ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen är förmånligare för arbetstagarna än
vad som följer av lag ska villkoren i stället motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta kollektivavtal. Finns flera sådana tillämpliga kollektivavtal får något av dessa väljas som utgångspunkt för villkoren. De villkor som anges i 5 § lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare ska bestämmas i enlighet med den lagen till den nivå som anges i 5 a § samma lag.
Fastställs villkoren ur ett kollektivavtal ska de centrala arbetstagarorganisationer och arbetsgivarorganisationer som slutit detta kollektivavtal ges möjlighet att lämna uppgift om villkoren enligt avtalet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om lön, semester och arbetstid i det fall den enligt 14 kap. 2 § ansett det behövligt att ställa sådana villkor.
5 §
Som alternativ till de angivna särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur en koncession ska fullgöras ska som ett särskilt villkor anges att koncessionen i stället kan fullgöras enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Leverantörer som är bundna av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i de särskilda villkoren för hur en koncession ska fullgöras ange vilka villkor som gäller om arbetet utförs med utstationerad arbetskraft.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 12
6 §
Om det inte är uppenbart obehövligt ska den upphandlande myndigheten eller enheten i de särskilda arbetsrättsliga villkoren för hur en koncession ska fullgöras ange vilka villkor som gäller när arbetet som avses i upphandlingskontraktet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska som villkor för hur en koncession ska fullgöras ange villkor i enlighet med ILO:s åtta kärnkonventioner. Myndigheten eller enheten får också uppställa särskilda villkor för hur en koncession ska fullgöras om att arbetet ska utföras enligt den arbets-rättsliga reglering som gäller där arbetet utförs.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela förskrifter om de villkor som avses i andra stycket.
7 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten får som ett särskilt arbetsrättsligt villkor för hur en koncession ska fullgöras ange att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer, som direkt medverkar till att uppfylla kontraktet, följer de sär-skilda arbetsrättsliga villkoren som följer av koncessionen.
De villkor som en leverantör ska säkerställa att dennes underleverantörer ska följa är lön, semester och arbetstid. Om arbetet utförs där svensk rätt inte är tillämplig ska de villkor enligt ILO:s kärnkonventioner som avses i 6 § andra stycket anges.
15 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 13
Förteckning över remissinstanserna avseende delbetänkandet Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78)
Följande remissinstanser har yttrat sig. Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Migrationsverket, Kommerskollegium, Försäkringskassan, Arbetsgivarverket, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Upphandlingsmyndigheten, Kammarkollegiet, Statistiska centralbyrån (SCB), Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Trafikverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Konkurrensverket, Tillväxtverket, Arbetsmiljöverket, Medlingsinstitutet, Regelrådet, ILO-kommittén, Hässleholms kommun, Sollentuna kommun, Stockholms kommun, Vindelns kommun, Åre kommun, Stockholms läns landsting, Västerbottens läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Svenska Kommunalarbetareförbundet, Almega, Företagarna, Näringslivets regelnämnd (NNR), och Svenskt Näringsliv.
Yttrande har även inkommit från Sveriges offentliga inköpare (SOI), Konkurrenskommissionen, SAS AB, Svensk Pilotförening, Advokatfirman Kahn Pedersen, Advokatfirman Delphi och Nacka kommun.
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig eller har inga synpunkter. Kammarrätten i Göteborg, Exportkreditnämnden, Arbetsdomstolen, Falu kommun, Gnesta kommun, Höganäs kommun, Kils kommun, Kungsbacka kommun, Nyköpings kommun, Oxelösunds kommun, Sandvikens kommun, Sjöbo kommun, Sollefteå kommun, Strömstads kommun, Sundsvalls kommun, Säters kommun, Vännäs kommun, Älvkarleby kommun, Dalarnas läns landsting, Regionala kollektivtrafikmyndigheten Norrbotten, Norrbottens Handelskammare, Stockholms Handelskammare, Västsvenska Handelskammaren och Sveriges advokatsamfund.
Lagförslag i promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att det i lagen (0000:000) om offentlig upphandling ska införas sex nya paragrafer, 12 kap. 20–23 §§, 17 kap. 15 § och 19 kap. 31 a §, samt närmast före 12 kap. 20 §, 17 kap. 15 § och 19 kap. 31 a § nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
12 kap.
Tillgång till kontrakt
20 §
En upphandlande myndighet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 19 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande myndigheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller myndighetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
21 §
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
En upphandlande myndighet får inte ta mer betalt för att lämna ut ett kontrakt än den avgift som en statlig myndighet skulle få ta ut för att lämna ut en allmän handling av motsvarande slag.
22 §
När en upphandlande myndighet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
21 §§ förvaltningslagen (1986:223) .
23 §
Ett beslut att inte lämna ut uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
17 kap.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
15 §
Den upphandlande myndigheten ska se till att kontrakt och ramavtal innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 7–12 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och därför borde ha uteslutits från upphandlingen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG.
19 kap.
Tillgång till kontrakt
31 a §
En upphandlande myndighet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 31 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande myndigheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller myndighetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 21– 23 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att det i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska införas sex nya paragrafer, 12 kap. 21–24 §§, 16 kap. 15 § och 19 kap. 31 a §, samt närmast före 12 kap. 21 §, 16 kap. 15 § och 19 kap. 31 a § nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
12 kap.
Tillgång till kontrakt
21 §
En upphandlande enhet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 20 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande enheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller enhetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
22 §
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
En upphandlande enhet får inte ta mer betalt för att lämna ut ett kontrakt än den avgift som en statlig myndighet skulle få ta ut för att lämna ut en allmän handling av motsvarande slag.
23 §
När en upphandlande enhet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) .
24 §
Ett beslut att inte lämna ut uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
16 kap.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
15 §
Den upphandlande enheten ska se till att kontrakt och ramavtal innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 7–12 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande enheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
19 kap.
Tillgång till kontrakt
31 a §
En upphandlande enhet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 31 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande enheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller enhetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 22– 24 §§.
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
dels att det i lagen ska införas åtta nya paragrafer, 10 kap. 17–20 §§, 14 kap. 14 § och 15 kap. 5 a, 5 b och 8 a §§, samt närmast före 10 kap. 17 §, 14 kap. 14 § och 15 kap. 5 a och 8 a §§ nya rubriker av följande lydelse,
dels att 1 kap. 2 §, 10 kap. 16 §, 15 kap. 5, 6 och 8 §§ samt 16 kap. 1, 2 och 13 §§ ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anknutet företag i 3 kap. 22 § Anknutet företag i 3 kap. 22 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 8 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 8 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 4 §
Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 4 §
Interna koncessioner i 3 kap. 13–17 §§
Direktupphandling i 15 kap.
5 a §
Leverantör av medietjänster i 3 kap. 29 §.
Interna koncessioner i 3 kap. 13–17 §§
Leverantör av medietjänster i 3 kap. 29 §.
10 kap.
16 §
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 15 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 15 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska
bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
En upphandlande myndighet
eller enhet som inte omfattas av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning av en koncession enligt denna lag. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
17 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 16 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande myndigheten eller enheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller myndighetens eller enhetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
18 §
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
En upphandlande myndighet eller enhet får inte ta mer betalt för att lämna ut ett kontrakt än den avgift som en statlig myndighet skulle få ta ut för att lämna ut en allmän handling av motsvarande slag.
19 §
När en upphandlande myndighet eller enhet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och
21 §§ förvaltningslagen (1986:223) .
20 §
Ett beslut att inte lämna ut uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande
myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
14 kap.
Avslutande av koncessioner
14 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska se till att kontrakt som avser koncessioner innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta koncessionen, om
1. den har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 6–11 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela koncessionen befann sig i någon av de situationer som avses i 11 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela koncessionen, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner.
15 kap.
5 §
En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda
En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Detta gäller dock inte vid direktupphandling enligt 5 a §.
Vid upphandling av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
tjänster i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap.
koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap.
Direktupphandling
5 a §
En koncession får tilldelas utan förhandsannonsering enligt 5 § första stycket (direktupphandling), om
1. värdet av koncessionen beräknas understiga fem procent av det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.,
2. förutsättningarna
för
upphandling utan föregående annonsering enligt 8 kap. 3–5 §§ är uppfyllda, eller
3. det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten eller enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
5 b §
Vid beräkningen av värdet av en koncession gäller bestämmelserna i 5 kap. 2–5 §§. Valet av metod för beräkningen får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelsen om förhandsannonsering i 5 § första stycket blir tillämplig. En koncession får inte heller delas upp i avsikt att undvika att den bestämmelsen blir tillämplig.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret.
6 §
Vid upphandling enligt detta kapitel ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast
Vid upphandling enligt detta kapitel som annonserats enligt 5 § första stycket eller 8 kap. 2 § ska
möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
8 §
När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 7 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 7 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
En upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning av en koncession enligt detta kapitel. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Tillgång till kontrakt
8 a §
En upphandlande myndighet eller enhet ska till den som begär det lämna ut en kopia av det kontrakt som bevaras enligt 8 § andra stycket.
Om det skulle medföra skada för leverantören eller den upphandlande myndigheten eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
enheten i konkurrenshänseende att viss information om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller myndighetens eller enhetens rörelse röjs, får den informationen inte lämnas ut.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 10 kap. 18– 20 §§.
16 kap.
1 §
Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap.
6 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
2 §
Avtalsspärr gäller inte vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§.
Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§, eller
2. vid direktupphandling enligt 15 kap. 5 a §.
13 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en
underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 6 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 6 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
dels att 5 g § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
5 g §1
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18– 21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal
1 Senaste lydelse 2011:1034
som har slutits i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det slutits utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts eller innan 30 dagar gått från det att landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har slutits.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 14
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi2
dels att 5 g § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
5 g §3
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal
2 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:1145. 3 Senaste lydelse 2011:1035.
som har slutits i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det slutits utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts eller innan 30 dagar gått från det att landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har slutits.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 15
Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Kompletterande bestämmelser om upphandling
Följande remissinstanser har yttrat sig: Svea hovrätt, Östersunds tingsrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Stockholm, Förvaltningsrätten i Härnösand, Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Kriminalvården, Kommerskollegium, Försvarets materielverk (FMV), Socialstyrelsen, Försäkringskassan, Arbetsgivarverket, Ekonomistyrningsverket (ESV), Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Kammarkollegiet, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Trafikverket, Trafikanalys, Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Arbetsförmedlingen, Diskrimineringsombudsmannen (DO), Regelrådet, Malmö kommun, Stockholms kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Västra Götalands läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus, Göteborgs stad Upphandlings AB, Almega, Företagarna, Svensk Energi, Svenskt Näringsliv, Sveriges Byggindustrier, Sveriges läkarförbund, Sveriges Television AB (SVT), Sveriges advokatsamfund, Sveriges Offentliga Inköpare (SOI), Almi Företagspartner AB, AB Svenska Spel och Konkurrenskommissionen.
Yttrande har även inkommit från Sveriges Radio AB, Svensk Kollektivtrafik, Swedish Medtech, PostNord Sverige AB, Advokatfirman Kahn Pedersen, Advokatfirman Delphi och Swedavia AB.
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), Gotlands kommun, Sandvikens kommun, Umeå kommun, Västerbottens läns landsting, Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Fysioterapeuterna, Sveriges Offentliga Leverantörer och SOS Alarm Sverige AB.
Nu aktuella lagförslag i promemorian Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar
Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att 20 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
20 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 16
Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att 20 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
20 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs att 16 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
16 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 17
Förteckning över remissinstanserna avseende promemorian Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar
Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian: Riksdagens ombudsmän (JO), Göteborgs tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Migrationsverket, Konkurrensverket, Upphandlingsmyndigheten, Försvarets materielverk (FMV), Kammarkollegiet, Stockholms universitet (Juridiska fakulteten), Trafikverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Göteborgs kommun, Jönköpings kommun, Kils kommun, Malmö kommun, Oskarshamns kommun, Skåne läns landsting, Stockholms läns landsting, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), SKL Kommentus Inköpscentral AB, Sveriges advokatsamfund, Svenskt Näringsliv och Sveriges Offentliga inköpare (SOI).
Tyresö kommun har uppgett sig avstå från att yttra sig. Yttrande har även inkommit från Konkurrenskommissionen, Företagarna, Advokatfirman Delphi och Advokatfirman Kahn Pedersen.
Lagförslag i utkastet till lagrådsremiss Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling
2.1 Förslag till ändring i förslaget till lag om offentlig upphandling i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om offentlig upphandling som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 17 kap. 2–14 §§ ska betecknas 17 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 3 §, 16 kap. 1, 10 och 11 §§, 17 kap. 1 § samt 19 kap. 2 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 17 kap. 2–4 och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 17 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 17 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 17 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 17 kap. 2–5 §§, och närmast före 17 kap. 2, 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
3 §
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten på något lämpligt sätt kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från
leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
16 kap.
1 §
En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
10 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–5 §§.
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 6–9 §§.
11 §
En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande myndighet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
17 kap.
1 §
En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande myndighet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Sådana villkor kan avse att leverantören ska följa de bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
Av 2 och 4 §§ framgår att en upphandlande myndighet i vissa fall är skyldig att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening
som avses i 16 kap. 3 § och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor som ska ställas
2 §
En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om lön, semester, arbetstid, försäkringar och tjänstepension som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Myndigheten ska också ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om myndigheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Myndigheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller uppställda villkor
5 §
Som ett alternativ till att uppfylla de särskilda arbetsrättsliga villkoren ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som leverantören är bunden av och som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör en leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av
arbetstagare och kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 3 § första stycket första meningen, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
19 kap.
2 §
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),
– 17 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Myndigheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Myndigheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
2.2 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 16 kap. 2–14 §§ ska betecknas 16 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 4 §, 15 kap. 1, 10 och 11 §§, 16 kap. 1 § samt 19 kap. 2 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 2–4 §§ och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 16 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 16 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 16 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 16 kap. 2–5 §§, och närmast före 16 kap. 2, 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
4 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten på något lämpligt sätt kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte
finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
15 kap.
1 §
En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
10 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–5 §§.
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 6–9 §§.
11 §
En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande enhet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
16 kap.
1 §
En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Sådana villkor kan avse att leverantören ska följa de bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
Av 2 och 4 §§ framgår att en upphandlande enhet i vissa fall är skyldig att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 § och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor som ska ställas
2 §
En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om lön, semester, arbetstid, försäkringar och tjänstepension som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Enheten ska också ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om enheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande enhet ska, om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller uppställda villkor
5 §
Som ett alternativ till att uppfylla de särskilda arbetsrättsliga villkoren ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som leverantören är bunden av och som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare och kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett
villkor som ställts enligt 3 § första stycket första meningen, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
19 kap.
2 §
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 7–11 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9– 18 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 7–11 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9– 18 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Enheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Enheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och detta beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
2.3 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling av koncessioner i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling av koncessioner som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 14 kap. 1–13 §§ ska betecknas 14 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 11 kap. 4 § och 15 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 14 kap. 1–3 och 5–13 §§ ska sättas närmast före nya 14 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande rubrik till 14 kap. och efter nuvarande 14 kap. 4 § ska sättas närmast efter nya 14 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 14 kap. 1–5 §§, och närmast före 14 kap. 1 och 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
11 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten på något lämpligt sätt kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, eller
7. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
14 kap.
Särskilda villkor för fullgörande av koncessioner
1 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om lön, semester, arbetstid, försäkringar och tjänstepension som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt koncessionen minst ska tillförsäkras.
Myndigheten eller enheten ska också ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om att leverantören ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
2 §
En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om lön, semester, arbetstid, försäkringar och tjänstepension, även om myndigheten eller enheten inte är skyldig att göra det enligt 1 §.
En myndighet eller enhet får även ställa andra särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession.
Möjligheterna enligt första och andra stycket gäller även villkor om att arbetet ska utföras enligt de arbetsrättsliga bestämmelser som gäller där arbetet utförs.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 1 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet eller enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten eller enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 1 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om myndigheten eller enheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 1 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Myndigheten eller enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller uppställda villkor
5 §
Som ett alternativ till att uppfylla de särskilda arbetsrättsliga villkoren ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om koncessionen fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som leverantören är bunden av och som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om denne är en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 18
arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare och koncessionen fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 3 § första stycket första meningen, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
15 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Förteckning över remissinstanserna avseende utkastet till lagrådsremiss Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling
Följande remissinstanser har yttrat sig: Kammarrätten i Göteborg, Förvaltningsrätten i Malmö, Domstolsverket, Kommerskollegium, Arbetsgivarverket, Skatteverket, Upphandlingsmyndigheten, Kammarkollegiet, Trafikverket, Konkurrensverket, Arbetsmiljöverket, Medlingsinstitutet, ILO-kommittén, Stockholms kommun, Åre kommun, Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Företagarna, Svensk Näringsliv.
Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig: Juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Hässleholms kommun, Västra Götalands läns landsting.
Yttrande har även inkommit från: Konkurrenskommissionen, Näringslivets Regelnämnd NNR, PRECIS, Almega, Advokatfirman Kahn Pedersen, Modupp 2020 Miljömärkning Svanen, Advokatfirman Delphi.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LOU-direktivet (direktiv 2014/24/EU)
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
1.1 1 kap. 2 och 4 §§
1.2 1 kap. 2 §
1.3 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.1 1.4 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.2 1.5 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.3 1.6 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.4 2.1.1 1 kap. 22 §
2.1.2 1 kap. 11 §
2.1.3 Genomförs inte särskilt 2.1.4 1 kap. 18 §
2.1.5 1 kap. 15 §
2.1.6 1 kap. 9 §
2.1.7 1 kap. 10 §
2.1.8 1 kap. 24 §
2.1.9 1 kap. 21 §
2.1.10 1 kap. 16 §
2.1.11 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.1.12 1 kap. 8 §
2.1.13 1 kap. 23 §
2.1.14 1 kap. 14 §
2.1.15 1 kap. 14 §
2.1.16 1 kap. 9 § och 1 kap. 14 § 2.1.17 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.1.18 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.1.19 1 kap. 13 §
2.1.20 1 kap. 17 §
2.1.21 1 kap. 21 §
2.1.22 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.1.23 9 kap. 12 §
2.1.24 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.2 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.5 3.1 2 kap. 1 §
3.2 2 kap. 2 §
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
3.3 första stycket 2 kap. 4 §
3.3 andra stycket 2 kap. 5, 6 och 9-12 §§ 3.4 första stycket, första meningen 2 kap. 5 §
3.4 första stycket andra meningen 2 kap. 6 §
3.4 andra stycket 2 kap. 7 §
3.4 tredje stycket 2 kap. 8 §
3.5 2 kap. 3 §
3.6 2 kap. 12 §
4 5 kap. 1 §
5.1 5 kap. 3 §
5.2 5 kap. 4 §
5.3 5 kap. 6 och 7 §§
5.4 5 kap. 5 §
5.5 5 kap. 14 §
5.6 5 kap. 15 §
5.7 5 kap. 9 §
5.810 5 kap. 8 §
5.11 5 kap. 11 §
5.12 5 kap. 10 §
5.13 5 kap. 12 §
5.14 5 kap. 13 §
6 Genomförs inte 7 3 kap. 1 och 2 §§
8 3 kap. 6 §
9.1 första stycket 3 kap. 8 §
9.1 andra stycket Genomförs inte 9.2 3 kap. 9 §
9.3 Genomförs inte särskilt 10 a 3 kap. 19 §
10 b 3 kap. 20 §
10 c 3 kap. 21 §
10 d i, ii 3 kap. 22 §
10 d iii - v 3 kap. 23 §
10 e, f 3 kap. 24 §
10 g 3 kap. 25 §
10 h 3 kap. 26 §
719
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
10 i
Genomförs inte i detta lagstiftningsärende, se avsnitt 8.11
10 j 3 kap. 27 §
11 3 kap. 10 §
12.1 första stycket 3 kap. 11 och 12 §
12.1 andra stycket 3 kap. 12 §
12.2 3 kap. 14 och 15 §§
12.3 första stycket 3 kap. 13 §
12.3 andra stycket 3 kap. 13 §
12.4 3 kap. 17 §
12.5 3 kap. 16 och 18 §§
13 1 kap. 6 § och 5 kap. 2 § 14 1 kap. 5 §
15.1 3 kap. 3 §
15.2 3 kap. 4 §
15.3 3 kap. 5 §
16.1 2 kap. 5 §
16.2 första stycket 2 kap. 5 §
16.2 andra stycket 2 kap. 6 §
16.2 tredje stycket a 2 kap. 9 och 11 §§
16.2 tredje stycket b 2 kap. 10 och 11 §§
16.2 fjärde stycket 2 kap. 11 §
16.3 2 kap. 9 §
16.4 2 kap. 12 §
17.1 första stycket 3 kap. 7 §
17.1 andra stycket Genomförs inte 17.2 3 kap. 9 §
18.1 första stycket 4 kap. 1 §
18.1 andra stycket 4 kap. 2 §
18.2 4 kap. 3 §, 17 kap. 1–5 §§ 19.1 4 kap. 4 §
19.2-3 4 kap.5 § 20 4 kap. 18 §
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
22.1 första stycket 12 kap. 1 §
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
22.1 andra stycket 12 kap. 3 §
22.1 tredje stycket Genomförs inte särskilt 22.1 fjärde stycket 12 kap. 4 §
22.1 femte stycket 12 kap. 16 §
22.2 12 kap. 5 §
22.3 första meningen 12 kap. 9 §
22.3 andra meningen 12 kap. 10 §
22.4 Genomförs inte särskilt 22.5 12 kap. 2 §
22.6 första stycket a 12 kap. 6 §
22.6 första stycket b 12 kap. 8 §
22.6 första stycket c Genomförs inte särskilt 22.6 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 20.1 22.7 Genomförs inte 23.1 4 kap. 19 §
23.2 Genomförs inte 24 Genomförs inte, se avsnitt 10.9 25 Genomförs inte, se avsnitt 10.10 26.1 6 kap. 1 §
26.2 6 kap. 1 §
26.3 6 kap. 1 §
26.4 a 6 kap. 1, 5 och 21 §§ 26.4 b 6 kap. 1, 6, 16 och 21 §§ 26.5 första och andra stycket 10 kap. 1 och 2 §§
26.5 tredje stycket Genomförs inte särskilt 26.6 6 kap. 1 §
27.1 första stycket 5 kap. 2 §
27.1 andra stycket 11 kap. 2 §
27.1 tredje stycket Genomförs inte särskilt 27.2 11 kap. 5 §
27.3 11 kap. 10 §
27.4 11 kap. 6 §
28.1 första stycket 6 kap. 3 §
28.1 andra stycket 11 kap. 3 §
28.2 första stycket 6 kap. 3 §
28.2 andra stycket 11 kap. 3 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
28.3 11 kap. 5 §
28.4 11 kap. 7 §
28.5 11 kap. 6 §
28.6 11 kap. 10 §
29.1 första stycket 6 kap. 4 §
29.1 andra stycket 6 kap. 7 §
29.1 tredje stycket 6 kap. 7 §
29.1 fjärde stycket 11 kap. 3, 5-7 och 10 §§ 29.2 6 kap. 4 §
29.3 6 kap. 8 och 11 §§
29.4 6 kap. 8 §
29.5 första stycket 6 kap. 9 § och 4 kap. 1 §
29.5 andra stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
29.6 6 kap. 10 §
29.7 första ledet 6 kap. 11 §
29.7 andra ledet Genomförs inte särskilt 30.1 första stycket 6 kap. 20 §
30.1 andra stycket 11 kap. 3 §
30.1 tredje stycket, första och andra meningen 4 kap. 6 och 7 §§
30.1 tredje stycket, sista meningen 6 kap. 27 §
30.2 6 kap. 22 §
30.3 första stycket 6 kap. 21 §
30.3 andra stycket 4 kap. 1 §
30.3 tredje stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
30.4 6 kap. 23 §
30.5 6 kap. 24 §
30.6 första stycket 6 kap. 24 och 25 §§
30.6 andra stycket 6 kap. 26 §
30.7 första stycket Genomförs inte särskilt 30.7 andra stycket 6 kap. 28 §
30.8 6 kap. 29 §
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
31.1 första stycket 6 kap. 30 §
31.1 andra stycket 6 kap. 33 §
31.1 tredje stycket 6 kap. 37 §
31.1 fjärde stycket, första meningen 11 kap. 3 §
31.1 fjärde stycket, andra och tredje meningen 6 kap. 30 §
31.1 fjärde stycket, sista meningen 6 kap. 38 §
31.2 första stycket 6 kap. 31 §
31.2 andra stycket första meningen 6 kap. 39 §
31.2 andra stycket andra meningen 6 kap. 39 och 40 §§
31.2 tredje stycket 6 kap. 40 §
31.3 6 kap. 34 §
31.4 första stycket 6 kap. 35 § och 4 kap. 1 §
31.4 andra stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
31.5 6 kap. 36 §
31.6 första stycket 6 kap. 32 §
31.6 andra stycket 6 kap. 30 och 31 §§
31.6 tredje stycket första meningen 6 kap. 33 §
31.6 tredje stycket andra och tredje meningen
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
31.7 6 kap. 41 §
32.1 6 kap. 1 §
32.2 a första stycket 6 kap. 12 §
32.2.a andra stycket 6 kap. 13 §
32.2 b 6 kap. 14 §
32.2 c 6 kap. 15 §
32.3 6 kap. 17 §
32.4 6 kap. 19 §
32.5 6 kap. 18 §
33.1 första stycket 7 kap. 1 §
33.1 andra stycket 1 kap. 20 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
33.1 tredje stycket 7 kap. 2 §
33.2 första stycket 7 kap. 4 och 5 §§
33.2 andra och tredje stycket 7 kap. 3 §
33.3 7 kap. 4 §
33.4 första delen 7 kap. 5 §
33.4 a 7 kap. 6 §
33.4 b första stycket 7 kap. 7 §
33.4 b andra stycket 7 kap. 5 §
33.4 c 7 kap. 8 §
33.5 7 kap. 9 §
34.1 8 kap. 1 och 2 §§
34.2 första stycket 8 kap. 3 §
34.2 andra stycket a och b 8 kap. 8 och 11 §§ 34.3 12 kap. 1 och 5 §§
34.4 8 kap. 4 och 5 §§
34.5 första och andra stycket 8 kap. 7 §
34.5 tredje stycket 8 kap. 9 §
34.6 första stycket 8 kap. 10 §
34.6 andra stycket 8 kap. 12 §
34.7 8 kap. 13 §
34.8 8 kap. 4 och 6 §§
34.9 8 kap. 14 §
35.1 8 kap. 15 och 17 §§
35.2 8 kap. 16 §
35.3 8 kap. 17 §
35.4 8 kap. 18 och 19 §§
35.5 första stycket 8 kap. 17 och 20 §§
35.5 andra och fjärde stycket 8 kap. 21 §
35.5 tredje stycket Genomförs inte särskilt 35.5 femte stycket 8 kap. 17, 21 och 24 §§ 35.6 första stycket 8 kap. 22 §
35.6 andra och tredje stycket 8 kap. 17 och 23 §§
35.7 första-tredje meningen 8 kap. 25 § (delvis) 35.7 sista meningen 8 kap. 25 § (delvis)
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
35.8 8 kap. 26 §
35.9 8 kap. 27 §
36.1 första och tredje stycket 8 kap. 28 §
36.1 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 16.3 36.2 första stycket 8 kap. 30 §
36.2 andra stycket Genomförs inte särksilt 36.3 8 kap. 29 §
36.4 8 kap. 31 och 32 §§
36.5 8 kap. 33 §
36.6 8 kap. 34 §
37.1 första stycket 7 kap. 11 §
37.1 andra stycket 7 kap. 12 § och 8 kap. 4 § 37.1 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 14.3 37.2 7 kap. 13 §
37.3 12 kap. 1 §
37.4 7 kap. 10 §
38 Genomförs inte, se avsnitt 15.1 39.1 7 kap. 14 §
39.2 7 kap. 15 §
39.3 7 kap. 16 §
39.4 första stycket, första och andra meningen 7 kap. 17 §
39.4 första stycket, tredje meningen 7 kap. 18 och 19 §§
39.4 första stycket a och b 7 kap. 19 § 39.4 andra stycket, första meningen 7 kap. 21 §
39.4 andra stycket, andra meningen 7 kap. 19 §
39.4 andra stycket, tredje meningen 7 kap. 20 §
39.5 första stycket, första meningen 7 kap. 22 och 23 §§
39.5 första stycket, andra meningen (a och b) 7 kap. 23 §
39.5 andra stycket 7 kap. 23 §
40 Genomförs inte, se avsnitt 10.2 41 första stycket Genomförs inte särskilt 41 andra stycket 4 kap. 8 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
41 tredje stycket 4 kap. 8 §
42.1 första-tredje stycket 9 kap. 1 §
42.1 fjärde och femte stycket 9 kap. 2 §
42.2 4 kap. 1 §
42.3 a 9 kap. 1 och 3 §
42.3 b 9 kap. 1 och 4 §
42.3 c 9 kap. 1 och 3 §
42.3 d 9 kap. 1 och 5 §
42.4 9 kap. 6 §
42.5 9 kap. 8 §
42.6 (båda styckena) 9 kap. 7 §
43.1 första och andra stycket 9 kap. 13 §
43.1 tredje stycket 9 kap. 14 §
43.1 fjärde stycket 9 kap. 15 §
43.2 9 kap. 13 §
44.1 första och tredje stycket 9 kap. 9 §
44.1 andra stycket 9 kap. 10 §
44.2 9 kap. 11 §
44.3 Regleras i förordning 45.1 9 kap. 16 §
45.2 9 kap. 17 §
45.3 första stycket 9 kap. 17 §
45.3 andra stycket 9 kap. 18 §
46.1 4 kap. 13 och 14 §§
46.2 4 kap. 15 och 17 §§
46.3 4 kap. 16 och 17 §§
46.4 Genomförs inte, se avsnitt 10.5 47.1 11 kap. 1 §
47.2 11 kap. 1 §
47.3 11 kap. 8 §
48.1 första meningen 10 kap. 3 §
48.1 andra - fjärde meningen
Regleras i förordning och i KOM förordning
48.2 (delar av) 10 kap. 2 §
48.2 (delar av)
Regleras i förordning och i KOM förordning
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
49 första meningen 10 kap. 1 §
49 andra meningen Regleras i KOM förordning 50.1 första stycket 10 kap. 4 §
50.1 andra stycket
Regleras i förordning och i KOM förordning
50.2 första stycket Regleras i förordning 50.2 andra stycket första meningen 10 kap. 4 §
50.2 andra stycket andra och tredje meningen Genomförs inte, se avsnitt 18.1.1 50.3 första meningen Genomförs inte särskilt 50.3 andra meningen 10 kap. 4 §
50.4
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
51.1 första stycket Regleras i KOM förordning 51.1 andra stycket och 51.2 andra och tredje meningen, 51.3 sista meningen samt 51.4 och 51.5 andra stycket Genomförs inte 51.2 första meningen och 51.3, 51.5 första meningen och 51.6 Regleras i förordning 52 Regleras i förordning 53.1 10 kap. 7 och 8 §§ samt 11 kap. 9 § 53.2 12 kap. 11 §
54.1 första stycket 10 kap. 9 §
54.1 andra stycket 10 kap. 8 §
54.2 10 kap. 8 och 9 §§
55.1 8 kap. 9 § och 12 kap. 12 § 55.2 12 kap. 13 §
55.3
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
56.1 första stycket 4 kap. 10 §
56.1 andra stycket 16 kap. 9 §
56.2 4 kap. 12 §
56.3 4 kap. 9 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
56.4 Genomförs inte 57.1 13 kap. 1 §
57.2 första och andra stycket 13 kap. 2 §
57.2 tredje stycket 13 kap. 5 §
57.3 första stycket 13 kap. 6 §
57.3 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 22.1.5 57.4 första stycket 13 kap. 3 §
57.4 andra stycket 13 kap. 5 §
57.5 13 kap. 7 §
57.6 första stycket 13 kap. 4 och 5 §§
57.6 andra stycket 13 kap. 5 §
57.6 tredje stycket 13 kap. 5 och 7 §§
57.6 fjärde stycket Genomförs inte, se avsnitt 22.1.4 57.7 första meningen 13 kap. 4 §
57.7 andra och tredje meningen Genomförs inte, se avsnitt 22.1.4 57.7 1 men 13 kap. 4 §
58.1 14 kap. 1 §
58.2 14 kap. 2 §
58.3 första stycket 14 kap. 3 §
58.3 andra stycket 14 kap. 4 §
58.3 tredje stycket 14 kap. 4 §
58.3 fjärde stycket 14 kap. 4 §
58.3 femte stycket 14 kap. 4 §
58.4 första stycket 14 kap. 5 §
58.4 andra stycket första meningen 14 kap. 5 §
58.4 andra stycket andra meningen Genomförs inte särskilt 58.4 tredje stycket 14 kap. 5 §
58.5 14 kap. 1 §
59.1 första stycket (a, b och c) 15 kap. 1 och 2 §§
59.1 andra stycket 15 kap. 1 och 2 §§
59.1 tredje stycket 15 kap. 2 §
59.1 fjärde stycket 15 kap. 2 §
59.1 femte stycket 15 kap. 2 §
59.2 första stycket första 15 kap. 1 §
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
meningen 59.2 första stycket andra meningen och andra stycket Genomförs inte 59.3 Genomförs inte 59.4 första stycket 15 kap. 3 §
59.4 andra stycket 15 kap. 3 §
59.5 första-andra styckena 15 kap. 6 § 59.5 tredje stycket Regleras i förordning 59.6 Regleras i förordning 60.1 15 kap. 6 §
60.2 första stycket a 15 kap. 7 §
60.2 första stycket b 15 kap. 8 §
60.2 andra stycket 15 kap. 9 §
60.2 tredje stycket Regleras i förordning 60.3 15 kap. 10 §
60.4 15 kap. 11 §
60.5 Regleras i förordning 61.1 Regleras i förordning 61.2 Genomförs inte, se avsnitt 24.1.4 61.3 Genomförs inte 62.1 15 kap. 14 §
62.2 15 kap. 15 §
62.3 Regleras i förordning 63.1 första stycket 14 kap. 6 §
63.1 andra stycket 4 kap. 11 § och 14 kap. 7 § 63.1 tredje stycket 14 kap. 8 §
63.1 fjärde stycket Genomförs inte särskilt 63.2 14 kap. 8 §
64.1-3 Genomförs inte, se avsnitt 24.1.6 64.4 15 kap. 16 §
64.5-8 Genomförs inte, se avsnitt 24.1.6 65.1 4 kap. 7 §
65.2 första stycket 4 kap. 6 och 7 §§
65.2 andra stycket 4 kap. 6 och 7 §§
65.2 tredje stycket 4 kap. 6 och 7 §§
66 6 kap. 10 och 23 §§
67.1 16 kap. 1 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
67.2 första stycket 16 kap. 1 och 3 §§
67.2 andra stycket Genomförs inte särskilt 67.2 tredje stycket Genomförs se avsnitt 25 67.3 16 kap. 2 §
67.4 16 kap. 2 §
67.5 16 kap. 6 §
68.1 16 kap. 4 §
68.2 16 kap. 4 och 5 §§
68.3 Genomförs inte, se avsnitt 25.1 69.1 16 kap. 7 §
69.2 16 kap. 7 §
69.3 16 kap. 7 §
69.4 16 kap. 8 §
69.5 Regleras i förordning 70 17 kap. 1 §
71.1 17 kap. 2–5 §§ 71.2 17 kap. 6 §
71.3 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 71.4 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 71.5 första stycket 17 kap. 7 §
71.5 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 26.3 71.5 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 26.2.6 71.5 fjärde stycket 17 kap. 7 §
71.5 femte stycket a Genomförs inte, se avsnitt 26.3 71.5 femte stycket b 17 kap. 7 §
71.6 Genomförs inte, se avsnitt 26.2.6 71.7 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 71.8 (delvis) 17 kap. 7 §
72.1 första stycket a 17 kap. 10 §
72.1 första stycket b 17 kap. 11 §
72.1 första stycket c 17 kap. 12 §
72.1 första stycket d 17 kap. 13 §
72.1 första stycket e 17 kap. 14 §
72.1 andra stycket
17 kap. 16 §, regleras i förordning och i KOM förordning
72.2 17 kap. 9 §
72.3 17 kap. 15 §
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
72.4 17 kap. 14 §
72.5 17 kap. 8 §
73 17 kap. 17 §
74 1 kap. 4 § andra stycket 75 19 kap. 3 § andra stycket 76.1 19 kap. 76.2 första meningen Genomförs inte särskilt 76.2 andra meningen Genomförs inte, se avsnitt 32.3 77 Genomförs inte, se avsnitt 32.4 78 första stycket 18 kap. 1 §
78 andra och tredje stycket 5 kap. 16 §
79.1 18 kap. 2 §
79.2 första stycket 18 kap. 2 §
79.2 andra stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
79.3 första stycket
10 kap. 7 §, regleras i förordning och i KOM förordning
79.3 andra stycket Genomförs inte 80.1 Genomförs inte särskilt 80.2 18 kap. 3 §
80.3 4 kap. 1 § och 18 kap. 3 § 81 18 kap. 4 §
82.1 18 kap. 6 §
82.2 18 kap. 5 §
82.3 18 kap. 6 §
82.4 18 kap. 5 §
82.5 18 kap. 5 §
82.6 18 kap. 5 §
83.1-5 22 kap. 2-5 §§ 83.6 första stycket 12 kap. 17 § och 19 kap. 31 § 83.6 andra stycket 12 kap. 19 § och 19 kap. 33 § 84.1 första och andra styckena 12 kap. 15 och 16 §§ samt förordning 84.1 tredje stycket Regleras i förordning 84.2 12 kap. 14 och 17 §§
84.3 12 kap. 16 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 20
Artikel i direktiv 2014/24/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om offentlig upphandling
85 Regleras i förordning 86.1 Regleras i förordning 86.2-3 Genomförs inte 87 Genomförs inte 88 Genomförs inte 89 Genomförs inte 90.1 Genomförs inte 90.2-6 Genomförs inte, se avsnitt 20.1 90.7 Genomförs inte 91 Genomförs inte 92 Genomförs inte 93 Genomförs inte 94 Genomförs inte
Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LUF-direktivet (direktiv 2014/25/EU)
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
1.1 1 kap. 2 och 4 §§
1.2 1 kap. 2 §
1.3 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.1 1.4 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.2 1.5 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.3 1.6 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.4 2.1 1 kap. 14 §
2.2 1 kap. 8 §
2.3 1 kap. 9 §
2.4 1 kap. 25 §
2.5 1 kap. 21 §
2.6 1 kap. 15 §
2.7 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.8 1 kap. 7 §
2.9 1 kap. 24 §
2.10 1 kap. 13 §
2.11 1 kap. 13 §
2.12 första stycket 1 kap. 13 §
2.12 andra stycket, första meningen 1 kap. 13 §
2.12 andra stycket, andra meningen 3 kap. 4 §, tredje stycket 2.13 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.14 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.15 1 kap. 11 §
2.16 1 kap. 16 §
2.17 1 kap. 18 §
2.18 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 2.19 9 kap. 13 §
2.20 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.2 3.1 1 kap. 23 §
3.2 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.5 3.3 Genomförs inte, se avsnitt 6.7.5 3.4 1 kap. 17 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
4.1 1 kap. 22 §
4.2 1 kap. 22 §
4.3 1 kap. 12 och 20 §§
4.4 Genomförs inte 5.1 2 kap. 9 §
5.2 2 kap. 10 §
5.3 första stycket 2 kap. 11 §
5.3 andra stycket 2 kap. 12, 13 och 1617 §§ 5.4 första stycket, första meningen 2 kap. 12 §
5.4 första stycket, andra meningen 2 kap. 13 §
5.4 andra stycket 2 kap. 14 §
5.4 tredje stycket
2 kap. 15
5.5 2 kap. 19 §
6.1 första stycket, första meningen 2 kap. 20 §
6.1 första stycket, andra meningen 2 kap. 22 §
6.1 andra stycket 2 kap. 23 och 24 §§
6.1 tredje stycket 2 kap. 21 §
6.2 2 kap. 23 §
6.3 2 kap. 24 §
7 2 kap. 1 § andra stycket 8.1 2 kap. 1 § första stycket 8.2 2 kap. 2 §
9.1 2 kap. 1 § första stycket 9.2 2 kap. 3 §
10.1 2 kap. 1 § första stycket 10.2 2 kap. 4 §
10.3 2 kap. 3 §
11 2 kap. 5 §
12 2 kap. 7 §
13 2 kap. 6 §
14 2 kap. 8 §
15 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § första stycket 16.1 5 kap. 2 §
16.2 5 kap. 3 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
16.3 5 kap. 5 och 6 §§
16.4 5 kap. 4 §
16.5 5 kap. 13 §
16.6 5 kap. 14 §
16.7 5 kap. 8 §
16.810 5 kap. 7 §
16.11 5 kap. 10 §
16.12 5 kap. 9 §
16.13 5 kap. 11 §
16.14 5 kap. 12 §
17 Genomförs inte 18 3 kap. 4 §
19 3 kap. 5 §
20.1 första stycket
3 kap.7 §
20.1 andra stycket Genomförs inte 20.2 3 kap. 8 §
20.3 3 kap. 6 och 8 §§
21 a 3 kap. 25 §
21 b 3 kap. 27 §
21 c i , ii 3 kap. 28 §
21 c iii-v 3 kap. 29 §
21 d 3 kap. 30 §
21 e 3 kap. 30 §
21 f 3 kap. 31 §
21 g
Genomförs inte i detta lagstiftningsärende, se avsnitt 8.1
21 h 3 kap. 32 §
21 i 3 kap. 26 §
22 3 kap. 9 §
23 3 kap. 10 §
24.1 3 kap. 1 §
24.2 3 kap. 2 §
24.3 3 kap. 3 §
25.1 2 kap. 12 §
25.2 första stycket 2 kap. 12 §
25.2 andra stycket 2 kap. 13 §
25.2 tredje stycket a 2 kap. 16 § och 2 kap. 18 § första ledet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
25.2 tredje stycket b 2 kap. 17 § och 2 kap. 18 § första ledet 25.2 fjärde stycket 2 kap. 18 § andra ledet 25.3 2 kap. 16 §
25.4 2 kap. 19 §
26.1 första stycket, första meningen 2 kap. 20 §
26.1 första stycket, andra meningen 2 kap. 22 §
26.1 andra stycket, första meningen 2 kap. 25 och 26 §§
26.1 andra stycket, andra meningen 2 kap. 21 §
26.2 första stycket 2 kap. 25 och 26 §§
26.2 andra stycket 2 kap. 25 §
26.2 tredje stycket, första ledet 2 kap. 27 §
26.2 tredje stycket, sista ledet 2 kap. 21 §
27.1 första stycket 3 kap. 6 §
27.1 andra stycket Genomförs inte 27.2 3 kap. 8 §
28.1 första stycket 3 kap. 11 § och 3 kap. 12 § första stycket 28.1 andra stycket 3 kap. 12 § andra stycket 28.2 3 kap. 11, 14 och 15 §§ 28.3 första stycket 3 kap.11 och 3 kap. 13 § första stycket 28.3 andra stycket 3 kap. 13 § 2 stycket 28.4 3 kap. 17 §
28.5 3 kap. 16 och 18 §§
29.1 3 kap. 19 §
29.2 3 kap. 19 §
29.3 3 kap. 20 §
29.4 3 kap. 21 §
29.5 3 kap. 21 §
29.6 3 kap. 21 §
30 3 kap. 22 §
31 3 kap. 23 §
32 1 kap. 5 §
33 Genomförs inte 34.1 3 kap. 24 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
34.2 Genomförs inte, se avsnitt 8.4 34.3 Genomförs inte, se avsnitt 8.4 35.1 3 kap. 24 §
35.2-6 Genomförs inte, se avsnitt 8.4 36.1 första stycket 4 kap. 1 §
36.1 andra stycket 4 kap. 2 §
36.2 4 kap. 3 § och 16 kap. 1-5 §§ 37.1 4 kap. 4 §
37.2-3 4 kap. 5 §
38 4 kap. 16 §
39
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
40.1 första stycket 12 kap. 1 §
40.1 andra stycket 12 kap. 3 §
40.1 tredje stycket Genomförs inte särskilt 40.1 fjärde stycket 12 kap. 4 §
40.1 femte stycket 12 kap. 15 §
40.2 12 kap. 5 §
40.3 första meningen 12 kap. 9 §
40.3 andra meningen 12 kap. 10 §
40.4 Genomförs inte särskilt 40.5 12 kap. 2 §
40.6 första stycket a 12 kap. 6 §
40.6 första stycket b 12 kap. 8 §
40.6 första stycket c Genomförs inte särskilt 40.6 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 20.1 40.7 Genomförs inte 41.1 4 kap. 17 § första stycket 41.2 Genomförs inte 42 Genomförs inte, se avsnitt 10.9 43 Genomförs inte, se avsnitt 10.10 44.1 6 kap. 1 §
44.2 6 kap. 1 §
44.3 6 kap. 1 §
44.4 första stycket 10 kap. 1 § (och vad gäller 44.4 första
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna stycket a) 10 kap. 2 §
44.4 andra stycket Genomförs inte särskilt 44.5 6 kap. 1 och 10 kap. 1 § tredje stycket 45.1 första stycket 6 kap. 2 §
45.1 andra stycket 11 kap. 2 §
45.1 tredje stycket Genomförs inte särskilt 45.2 11 kap. 5 §
45.3 11 kap.10 § 45.4 11 kap. 6 §
46.1 första stycket 6 kap. 3 §
46.1 andra stycket 11 kap. 3 §
46.2 första stycket 4 kap. 6 § och 6 kap. 3 § 46.2 andra och tredje styckena 11 kap. 7 §
47.1 första stycket 6 kap. 4 §
47.1 andra stycket 11 kap. 3 §
47.2 första stycket 4 kap. 6 § och 6 kap. 4 § 47.2 andra och tredje styckena 11 kap. 7 §
48.1 första stycket 6 kap. 13 §
48.1 andra stycket 11 kap. 3 §
48.1 tredje stycket, första och andra meningen 4 kap. 6 § och 6 kap. 13 § 48.1 tredje stycket, sista meningen 6 kap. 20 §
48.2 6 kap. 15 §
48.3 första stycket 6 kap. 14 §
48.3 andra stycket 4 kap. 1 §
48.3 tredje stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
48.4 6 kap. 16 §
48.5 6 kap. 17 §
48.6 första stycket 6 kap. 17 och 18 §
48.6 andra stycket 6 kap. 19 §
48.7 första stycket Genomförs inte särskilt 48.7 andra stycket 6 kap. 21 §
48.8 6 kap. 22 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
49.1 första stycket 6 kap. 23 §
49.1 andra stycket 6 kap. 26 §
49.1 tredje stycket 6 kap. 30 §
49.1 fjärde stycket, första meningen 11 kap. 3 §
49.1 fjärde stycket, andra meningen 6 kap. 23 §
49.1 fjärde stycket, tredje meningen 4 kap. 6 §
49.1 fjärde stycket, fjärde meningen 6 kap. 31 §
49.2 första stycket 6 kap. 24 §
49.2 andra stycket första meningen 6 kap. 32 §
49.2 andra stycket andra meningen 6 kap. 33 §
49.2 tredje stycket 6 kap. 33 §
49.3 6 kap. 27 §
49.4 första stycket 4 kap. 1 § och 6 kap. 28 §
49.4 andra stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
49.5 6 kap. 29 §
49.6 första stycket 6 kap. 25 §
49.6 andra stycket 6 kap. 23 och 24 §§
49.6 tredje stycket första meningen 6 kap. 26 §
49.6 tredje stycket anda och tredje meningen
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
49.7 6 kap. 34 §
50 a första stycket 6 kap. 5 §
50 a andra stycket 6 kap. 6 §
50 b 6 kap. 9 §
50 c 6 kap. 7 §
50 d 6 kap. 8 §
50 e 6 kap. 10 §
50 f 6 kap. 11 §
50 g 6 kap. 10 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
50 h 6 kap. 10 §
50 i 6 kap. 10 §
50 j 6 kap. 12 §
51.1 första stycket 7 kap. 1 §
51.1 andra stycket 1 kap. 19 §
51.1 tredje stycket 7 kap. 2 §
51.2 första stycket 7 kap. 3 §
51.2 andra stycket 7 kap. 3 och 4 §§
51.2 tredje stycket 4 kap. 1 §
52.1 8 kap. 1 och 2 §§
52.2 första stycket 8 kap. 3 §
52.2 andra stycket a 8 kap. 8 §
52.2 andra stycket b 8 kap. 11 §
52.3 12 kap. 1 och 5 §§
52.4 8 kap. 4 och 5 §§
52.5 första och andra stycket 8 kap. 7 §
52.5 tredje stycket 8 kap. 9 §
52.6 första stycket 8 kap. 10 §
52.6 andra stycket 8 kap. 12 §
52.7 8 kap. 13 §
52.8 8 kap. 4 och 6 §§
52.9 8 kap. 14 §
53.1 första och andra stycket 8 kap. 15 och 17 §§
53.2 8 kap. 16 §
53.3 8 kap. 17 §
53.4 8 kap. 18 och 19 §§
53.5 första stycket 8 kap. 20 §
53.5 andra stycket 8 kap. 21 §
53.5 tredje stycket Genomförs inte särksilt 53.5 fjärde stycket 8 kap. 21 §
53.5 femte stycket 8 kap. 17, 21 och 24 §§ 53.6 första stycket 8 kap. 22 §
53.6 andra stycket 8 kap. 17 och 23 §§
53.6 tredje stycket 8 kap. 23 §
53.7 8 kap. 25 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
53.8 8 kap. 26 §
53.9 8 kap. 27 §
54.1 första stycket 8 kap. 28 §
54.1 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 16.3 54.1 tredje stycket 8 kap. 28 §
54.2 första stycket 8 kap. 30 §
54.2 andra stycket Genomförs inte särskilt 54.3 8 kap. 29 §
54.4 8 kap. 31 och 32 §§
54.5 8 kap. 33 §
54.6 8 kap. 34 §
55.1 första stycket 7 kap. 6 §
55.1 andra stycket 7 kap. 7 § och 8 kap. 4 § 55.1 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 14.3 55.2 7 kap. 8 §
55.3 12 kap. 1 §
55.4 7 kap. 5 §
56 Genomförs inte, se avsnitt 15.1 57.1 7 kap. 9 §
57.2 7 kap. 10 §
57.3 7 kap. 11 §
57.4 första stycket, första och andra meningen 7 kap. 12 §
57.4 första stycket, tredje meningen 7 kap. 13 §
57.4 första stycket a och b 7 kap. 14 § 57.4 andra stycket, första meningen 7 kap. 16 §
57.4 andra stycket, andra meningen 7 kap. 14 §
57.4 andra stycket, tredje meningen 7 kap. 15 §
57.5 första stycket, första meningen 7 kap. 17 och 18 §§
57.5 första stycket a och b 7 kap. 18 § 57.5 andra stycket 7 kap. 18 §
58 Genomförs inte, se avsnitt 10.2 59 första stycket Genomförs inte särskilt 59 andra stycket 4 kap. 8 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
59 tredje stycket 4 kap. 8 §
60.1 första - tredje stycket 9 kap. 1 § 60.1 fjärde stycket 9 kap. 2 §
60.1 femte stycket 9 kap. 2 §
60.2 4 kap. 1 §
60.3 a 9 kap. 1 och 3 §
60.3 b 9 kap. 1 och 4 §
60.3 c 9 kap. 1 och 3 §
60.3 d 9 kap. 1 och 5 §
60.4 9 kap. 6 §
60.5 9 kap. 8 §
60.6 9 kap. 7 §
61.1 första stycket 9 kap. 14 §
61.1 andra stycket 9 kap. 14 §
61.1 tredje stycket 9 kap. 15 §
61.1 fjärde stycket 9 kap. 16 §
61.2 9 kap. 14 §
62.1 första stycket 9 kap. 9 §
62.1 andra stycket 9 kap. 10 §
62.1 tredje stycket 9 kap. 9 §
62.2 9 kap. 11 §
62.3 Regleras i förordning 63 9 kap. 12 §
64.1 9 kap. 17 och 18 §§
64.2 9 kap. 19 §
65.1 första stycket 4 kap. 11 §
65.1 andra stycket 4 kap. 13 § och 15 § första-andra stycket
65.2
4 kap. 13 § och 15 § första och andra stycket
65.3 4 kap. 14 § och 4 kap. 15 § tredje stycket 65.4 Genomförs inte, se avsnitt 10.5 66.1 11 kap. 1 §
66.2 11 kap. 1 §
66.3 11 kap. 8 §
67.1 10 kap. 3 §
67.2 10 kap. 2 §
68 10 kap. 4 § och regleras i förordning
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
69 10 kap. 1 §
70.1 10 kap. 5 §
70.2 första stycket Regleras i förordning 70.2 andra stycket första meningen 10 kap. 5 §
70.2 andra stycket andra och tredje meningen Genomförs inte, se avsnitt 18.1.1 70.2 tredje stycket 10 kap. 5 §
70.3 första stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
70.3 andra stycket Regleras i förordning 70.4 Regleras i förordning 71 första stycket Regleras i KOM förordning 71.1 andra stycket och 71.2 andra och tredje meningen, 71.3 sista meningen samt 71.4 och 71.5 andra stycket Genomförs inte 71.2 första meningen och 71.3, 71.5 första meningen och 71.6 Regleras i förordning 72 Regleras i förordning 73.1 10 kap. 8 och 9 §§ samt 11 kap. 9 § 73.2 12 kap. 11 §
74.1 första stycket 10 kap. 10 §
74.1 andra stycket 10 kap. 9 §
74.2 10 kap. 9 och 10 §§
75.1 8 kap. 9 § och 12 kap. 12 § 75.2 12 kap. 13 §
75.3
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
75.4 14 kap. 7 §
75.5 14 kap. 7 §
75.6 14 kap. 8 §
76.1 4 kap. 9 §
76.2 Genomförs inte särskilt
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
76.3 Genomförs inte särskilt 76.4 4 kap. 8 §
76.5 4 kap. 9 §
76.6 15 kap. 9 §
76.7 första stycket 4 kap. 10 §
76.7 andra stycket Genomförs inte 76.8 Genomförs inte 77.1 första stycket 14 kap. 4 §
77.1 andra stycket 14 kap. 4 §
77.2 första stycket 14 kap. 4 §
77.2 andra stycket 14 kap. 5 §
77.2 tredje stycket, första meningen 14 kap. 6 §
77.2 tredje stycket, andra meningen 14 kap. 5 §
77.3 14 kap. 5 §
77.4 14 kap. 4 och 9 §§
77.5 14 kap. 10 §
77.6 Genomförs inte, se avsnitt 23.2.2 78.1 14 kap. 1 §
78.2 4 kap. 6 § och 6 kap. 16 § 79.1 första stycket 14 kap. 11 och 14 §§
79.1 andra stycket 14 kap. 15 §
79.1 tredje stycket 14 kap. 16 §
79.1 fjärde stycket Genomförs inte särskilt 79.2 första stycket 14 kap. 11 §
79.2 andra stycket 14 kap. 12 §
79.2 tredje stycket 14 kap. 13 §
79.2 fjärde stycket Genomförs inte särskilt 79.3 14 kap. 17 §
80.1 första stycket 13 kap. 38 §§
80.1 andra stycket 13 kap. 1, 2 och 5-8 §§ 80.1 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 22.2 80.2 14 kap. 2 §
80.3 4 kap. 8 § och 14 kap. 3 § 81.1 14 kap. 18 §
81.2 14 kap. 19 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
81.3 Regleras i förordning 82.1 15 kap. 1 §
82.2 första stycket 15 kap. 13 §§
82.2 andra stycket Genomförs inte särskilt 82.2 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 25.1 82.3 15 kap. 2 §
82.4 15 kap. 2 §
82.5 15 kap. 6 §
83.1 15 kap. 4 §
83.2 15 kap. 4 och 5 §§
83.3 Genomförs inte, se avsnitt 25.1 84.1 15 kap. 7 §
84.2 a-f 15 kap. 7 §
84.3 första stycket 15 kap. 7 §
84.3 andra stycket 15 kap. 7 §
84.4 15 kap. 8 §
84.5 Regleras i förordning 85.1 18 kap. 1 §
85.2 18 kap. 2 §
85.3 första stycket 18 kap. 3 §
85.3 andra stycket Genomförs inte särskilt 85.4 Genomförs inte särskilt 85.5 Genomförs inte 86 Genomförs inte, se avsnitt 29 87 16 kap. 1 §
88.1 16 kap. 25 §§
88.2 16 kap. 6 §
88.3 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 88.4 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 88.5 första stycket 16 kap. 7 §
88.5 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 26.3 88.5 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 26.2.6 88.5 fjärde stycket 16 kap. 7 §
88.5 femte stycket a Genomförs inte, se avsnitt 26.3 88.5 femte stycket b 16 kap. 7 §
88.6 Genomförs inte, se avsnitt 26.2.6
Prop. 2015/16:195 Bilaga 21
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
88.7 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 88.8 (delvis) 16 kap. 7 §
89.1 första stycket a 16 kap. 10 §
89.1 första stycket b 16 kap. 11 §
89.1 första stycket c 16 kap. 12 §
89.1 första stycket d 16 kap. 13 §
89.1 första stycket e 16 kap. 14 §
89.1 andra stycket
16 kap. 16 §, regleras i förordning och i KOM förordning
89.2 16 kap. 9 §
89.3 16 kap. 15 §
89.4 16 kap. 14 §
89.5 16 kap. 8 §
90 16 kap. 17 §
91 1 kap. 4 § andra stycket 92 19 kap. 3 § andra stycket 93.1 19 kap. 93.2 första meningen Genomförs inte särskilt 93.2 andra meningen Genomförs inte, se avsnitt 32.3 94 Genomförs inte, se avsnitt 32.4 95 5 kap. 15 § och 17 kap. 1 § 96.1 17 kap. 2 §
96.2 första stycket 17 kap. 2 §
96.2 andra stycket 17 kap. 2 §
96.2 tredje stycket
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
96.3
Regleras i förordning och KOM förordning
97.1 Genomförs inte särskilt 97.2 17 kap. 3 §
97.3 4 kap. 1 och 17 kap. 3 § 97.4 17 kap. 4 §
98.1 17 kap. 6 §
98.2 17 kap. 5 §
98.3 17 kap. 6 §
98.4 17 kap. 5 §
Artikel i direktiv 2014/25/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
98.5 17 kap. 5 §
98.6 17 kap. 5 §
99
12 kap. 16 och 18 §§, 19 kap. 31 och 33 §§ samt 22 kap.
100.1 12 kap. 15 §
100.2 12 kap. 14 och 16 §§
100.3 12 kap. 14 och 15 §§
101.1 Genomförs inte 101.2 Regleras i förordning 102.1 Regleras i förordning 102.2-3 Genomförs inte 103 Genomförs inte 104 Genomförs inte 105 Genomförs inte 106 Genomförs inte 107 Genomförs inte 108 Genomförs inte 109 Genomförs inte 110 Genomförs inte
Prop. 2015/16:195 Bilaga 22
Sammanställning över vilka bestämmelser som genomför LUK-direktivet (direktiv 2014/23/EU)
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
1.1 1 kap. 2 och 4 §§ samt 15 kap. 1.2 1 kap. 2 §
1.3 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.1 1.4 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.2 2 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.5 3.1 första stycket 4 kap. 1 §
3.1 andra stycket 4 kap. 2 §
3.2 Genomförs inte, se avsnitt 21.1 4 Genomförs inte, se avsnitt 6.5.2 5.1 första stycket a 1 kap. 8 och 13 §§
5.1 första stycket b 1 kap. 13 och 19 §§
5.1 andra stycket 1 kap. 13, 22 och 23 §§ 5.2 1 kap. 16 §
5.3 1 kap. 7 §
5.4 Genomförs inte, se avsnitt 6.8.1 5.5 1 kap. 15 §
5.6 Genomförs inte, se avsnitt 6.8.1 5.7 1 kap. 8 §
5.8 1 kap. 9 §
5.9 1 kap. 11 §
5.10 1 kap. 12 §
5.11 1 kap. 18 §
5.12 1 kap. 14 §
5.13 Genomförs inte, se avsnitt 6.8.1 6.1 1 kap. 21 §
6.2 Genomförs inte, se avsnitt 6.8.1 6.3 Genomförs inte, se avsnitt 6.8.1 6.4 1 kap. 17 §
7.1- 2 och 4 1 kap. 20 §
7.3 Genomförs inte 8.1 1 kap. 4 § och 5 kap. 1 § första stycket 8.2 första stycket 5 kap. 2 §
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
8.2 andra stycket 5 kap. 3 §
8.2 tredje stycket 5 kap. 4 §
8.3 5 kap. 5 §
8.4 5 kap. 6 och 7 §§
8.5 5 kap. 8 §
8.6 5 kap. 8 §
9 Genomförs inte 10.1 3 kap. 9 §
10.2 3 kap. 9 §
10.3 (delvis) 3 kap. 10 §
10.4 första stycket 3 kap. 6 §
10.4 andra stycket 3 kap. 8 § första och andra stycket 10.4 tredje stycket Genomförs inte 10.4 fjärde stycket 3 kap. 8 § tredje stycket 10.5 3 kap. 7 §
10.6
3 kap. 1 och (avseende 10.6 a andra ledet)
2 §§
10.7 3 kap. 3 §
10.8 a 3 kap. 27 § första stycket 10.8 b 3 kap. 28 §
10.8 c 3 kap. 29 §
10.8 d i-ii 3 kap. 30 §
10.8 d iii-v 3 kap 31 § 10.8 e-f 3 kap. 32 §
10.8 g 3 kap. 33 §
10.8 h 3 kap. 34 §
10.9 3 kap. 35 §
10.10 3 kap. 5 §
11 3 kap. 4 §
12.1 3 kap. 11 §
12.2 3 kap. 12 §
13.1 3 kap. 21 § andra stycket 13.2 första stycket 3 kap. 21 § första stycket 13.2 andra stycket 3 kap. 21 § tredje stycket 13.3 3 kap. 22 §
13.4 3 kap. 23 § första stycket 13.5 3 kap. 23 § andra stycket
749
Prop. 2015/16:195 Bilaga 22
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
13.6 3 kap. 23 § tredje stycket 14 3 kap 24 § 15 3 kap. 25 §
16 3 kap. 26 §
17.1 första stycket 3 kap. 13 § och 14 § första stycket 17.1 andra stycket 3 kap. 14 § andra stycket 17.2 3 kap. 13 och 16 och 17 §§ 17.3 första stycket 3 kap. 13 § och 3 kap. 15 § första stycket 17.3 andra stycket 3 kap. 15 § andra stycket 17.4 3 kap. 19 §
17.5 3 kap. 18 och 20 §§
18.1 4 kap. 10 §
18.2 4 kap. 11 §
19 1 kap. 4 § andra stycket 20.1 2 kap. 2 §
20.2 första stycket 2 kap. 3 §
20.2 andra stycket 2 kap. 9 och 10 §§
20.2 tredje stycket 2 kap. 13 §
20.3 första stycket första meningen 2 kap. 4 §
20.3 första stycket andra meningen 2 kap. 5 §
20.3 andra stycket 2 kap. 6 §
20.4 2 kap. 7 och 8 §§
20.5 2 kap. 12 §
21.1 första stycket 2 kap. 9 och 10 §
21.1 andra stycket 2 kap. 16 §
21.2 första stycket 2 kap. 4 §
21.2 andra stycket 2 kap. 5 §
21.2 tredje stycket a 2 kap. 9 § och 11 § första ledet 21.2 tredje stycket b 2 kap. 10 § och 11 § första ledet 21.2 fjärde stycket 2 kap. 11 § andra ledet 21.3 2 kap 12 § tredje stycket 22.1 första stycket 2 kap. 13 och 15 §§
22.1 andra stycket 2 kap. 16 § andra stycket 22.1 tredje stycket 2 kap. 14 §
22.2 2 kap. 16 § första stycket 22.3 2 kap. 17 §
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
23.1 första stycket 2 kap. 13 och 15 §§
23.1 andra stycket 2 kap. 18 och 19 §
23.1 tredje stycket 2 kap. 14 §
23.2 första stycket 2 kap. 18 och 19 §§
23.2 andra stycket 2 kap. 18 §
23.2 tredje stycket första ledet 2 kap. 20 §
23.2 tredje stycket andra ledet 2 kap. 14 §
24 4 kap. 8 §
25 1 kap. 5 §
26.1 4 kap. 4 §
26.2 första stycket 4 kap. 5 § första stycket 26.2 andra stycket 4 kap. 5 § andra och tredje stycket 26.3 4 kap. 5 § första stycket 27.1 4 kap. 9 § första stycket 27.2 Genomförs inte
28
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
29.1
10 kap. 1 § första och tredje styckena och 2-5 §§
29.2 första stycket 10 kap. 1 § andra stycket 29.2 andra stycket 10 kap. 9 och 10 §§
30.1 6 kap. 1 §
30.2 6 kap. 1 § och 4 kap. 1 § 30.3 4 kap. 3 § och 14 kap. 1–5 §§ 30.4 Genomförs inte 31.1 8 kap. 1 § första stycket 31.2 Regleras i förordning och KOM förordning 31.3 8 kap. 2 §
31.4 8 kap. 3 §
31.5 första stycket 8 kap. 4 §
31.5 andra stycket 8 kap. 5 § andra stycket 31.5 tredje stycket 8 kap. 5 § första stycket 32.1 8 kap. 6 §
32.2 Regleras i KOM förordning 33.1 första stycket Regleras i KOM:s förordning
Prop. 2015/16:195 Bilaga 22
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
33.1 andra stycket Genomförs inte 33.2-4 Regleras i förordning och KOMförordning 34.1 8 kap. 9 §
34.2 8 kap. 10 § och 9 kap. 4 § 34.3 10 kap. 11 §
35 Genomförs inte, se avsnitt 10.9.2 36.1 7 kap. 1 §
36.2 7 kap. 2 §
36.3 7 kap. 3 §
37.1 första stycket 4 kap. 7 §
37.1 andra stycket 6 kap. 2 §
37.2 6 kap. 2 §
37.3 4 kap. 6 §
37.4 6 kap. 3 §
37.5 10 kap. 14 §
37.6 6 kap. 4 §
38.1 12 kap. 1 och 2 §§
38.2 12 kap. 3 och 4 §§
38.3 Genomförs inte särskilt 38.4 första stycket 11 kap. 1 § första stycket 38.4 andra stycket 11 kap. 1 § andra stycket 38.4 tredje stycket 11 kap. 3 §
38.5 första stycket 11 kap. 2 § första stycket 38.5 andra stycket 11 kap. 2 § andra stycket 38.5 tredje stycket 11 kap. 6 § tredje stycket 38.6 första stycket 11 kap. 7 §
38.6 andra stycket Genomförs inte särskilt 38.7 11 kap. 4 §
38.8 11 kap. 8 §
38.9 första stycket 11 kap. 5 och 6 §§
38.9 andra stycket 11 kap. 6.och 8 §§ 38.9 tredje stycket Genomförs inte, se avsnitt 22.3 och 22.1.4 38.10 första meningen 11 kap. 5 §
38.10 andra och tredje meningen Genomförs inte, se avsnitt 22.3 och 22.1.4 39.1 och 2 9 kap. 1 §
39.3 9 kap. 2 § första stycket
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
39.4 9 kap. 2 § andra stycket 39.5 9 kap. 3 §
40.1 första stycket 10 kap. 12 §
40.1 andra stycket 10 kap. 13 §
40.2
Motsvarande bestämmelser finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter
41.1 13 kap. 1 §
41.2 första stycket 13 kap. 1 §
41.2 andra stycket 13 kap. 1 §
41.2 tredje stycket 13 kap. 2 §
41.3 13 kap. 3 och 4 §§
42.1 14 kap. 2–5 §§ 42.2 14 kap. 6 §
42.3 första stycket 14 kap. 7 §
42.3 andra stycket Genomförs inte, se avsnitt 26.3 42.3 tredje stycket 14 kap. 7 §
42.3 fjärde stycket a Genomförs inte, se avsnitt 26.3 42.3 fjärde stycket b 14 kap. 7 § 42.4 Genomförs inte, se avsnitt 26.2.6 42.5 Genomförs inte, se avsnitt 26.3 42.6 (delvis) 14 kap. 7 §
43.1 första stycket a 14 kap. 10 § 43.1 första stycket b 14 kap. 11 § 43.1 första stycket c 14 kap. 12 § 43.1 första stycket d 14 kap. 13 § 43.1 första stycket e 14 kap. 14 §
43.1 andra stycket
14 kap. 16 §, regleras i förordning och i KOM förordning
43.2 14 kap. 9 §
43.3 14 kap. 15 §
43.4 14 kap. 14 §
43.5 14 kap. 8 §
44 14 kap. 17 §
45 18 kap. och förordning 46 8 kap. 7 §, 15 kap. 8-11 §§ och 16-17 kap. 47 8 kap. 7 §, 15 kap. 8-11 §§ och 16-17 kap.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 22
Artikel i direktiv 2014/23/EU
Artikeln genomförs genom följande bestämmelse i förslag till lag om upphandling av koncessioner
48 Genomförs inte 49 Genomförs inte 50 Genomförs inte 51 Genomförs inte 52 Genomförs inte 53 Genomförs inte 54 Genomförs inte 55 Genomförs inte
Lagförslag i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1 Förslag till lag om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering och urvalsbedömning 15 kap. – Egen försäkran och annan utredning om leverantörer 16 kap. – Tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt 18 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 19 kap. – Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor:
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 16 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 5 § Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 29 § Fördelningsnyckel i 7 kap. 6 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4–11§§ Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–19 §§ Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 31–43 §§ Interna kontrakt i 3 kap. 11–17 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 20–30 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 21 § Märke i 9 kap. 12 § Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 § Projekttävling i 18 kap. 1 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med central upphandlande myndighet avses statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen.
7 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
8 § Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
9 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
10 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
11 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
12 § Med offentlig upphandling avses de åtgärder som en eller flera upphandlande myndigheter vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en eller flera valda leverantörer genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte.
13 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
14 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
15 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
16 § Med upphandlande myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2. offentligt styrda organ som avses i 13 §, och
3. sammanslutningar av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
17 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
18 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller för offentlig upphandling. Lagen gäller också när en upphandlande myndighet anordnar projekttävlingar.
Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
2 § Denna lag gäller för kontrakt som avser vissa forsknings- och utvecklingstjänster om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. forsknings- och utvecklingstjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Blandade kontrakt som avser flera slag av upphandling enligt denna lag
3 § Om ett kontrakt avser mer än ett slag av upphandling enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) ska det upphandlas i enlighet med bestämmelserna för det slag av upphandling som är huvudföremålet för det berörda kontraktet.
För kontrakt som avser dels tjänster som anges i bilaga 2, dels andra tjänster, och för kontrakt som avser dels varor, dels tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Blandade kontrakt som faller in under denna lag och andra bestämmelser
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
4 § Om ett kontrakt avser såväl upphandling som faller in under denna lag som upphandling som faller in under lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska den upphandlande enheten med stöd av 2 kap. 11–28 §§ i den lagen avgöra vilka bestämmelser som ska tillämpas för kontraktet.
Vad är delbara respektive odelbara blandade kontrakt?
5 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 6–12 §§. Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt inte kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 13 §.
Hur får delbara blandade kontrakt tilldelas?
6 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som faller in under denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande myndighet tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar separata kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
8 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 9–12 §§.
9 § Ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
När ett delbart blandat kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter tilldelas som ett enda kontrakt
10 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del faller in under artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
12 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl och inte beslutas i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Odelbara blandade kontrakt
13 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas, ska tillämpliga bestämmelser fastställas på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten tilldela det i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Vissa närstående posttjänster
2 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument och andra liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar och girobetalningar samt finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1 till 66720000-3 och av 3 kap. 31 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
3 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Sekretess
4 § Denna lag gäller inte heller för andra kontrakt eller projekttävlingar än sådana som avses i 3 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
5 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. Detta gäller under förutsättning att det skydd som behövs inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Elektroniska kommunikationstjänster
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster. Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förfaranden enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
8 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar enligt upphandlings– regler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Interna kontrakt
11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt någon av 12–17 §§.
12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande avtalsparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet
16 § En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i 15 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2, 13 § 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga
om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
20 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. En befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
21 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
22 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. i ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. i ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
24 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för offentlig upphandling
1 § Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Grundläggande bestämmelser om kvalificering av leverantör och val av anbud
4 § En upphandlande myndighet ska innan den tilldelar ett kontrakt i en offentlig upphandling kontrollera att
1. anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i något av upphandlingsdokumenten,
2. leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 6 § och 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap. När leverantören ska utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3, ska dessa företag kontrolleras enligt första stycket 2 och 3.
5 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt första stycket innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3.
Om myndigheten bedömer leverantörens anbud enligt andra stycket och finner att leverantören ska tilldelas kontraktet, ska kontrollen av villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3 göras på ett opartiskt och öppet sätt innan kontraktet tilldelas.
6 § När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrens– präglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovations– partnerskap får den begränsa antalet anbudssökande.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
En upphandlande myndighet ska bjuda in minst det lägsta antal anbudssökande som angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet anbudssökande som uppfyller de angivna kraven är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
7 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
8 § Grupper av leverantörer får delta i offentliga upphandlingar. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
9 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i för– beredelserna av en offentlig upphandling, ska de andra anbuds– sökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 17 §.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
10 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
En upphandlande myndighets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
11 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
12 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
13 § En upphandlande myndighet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 10 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 12 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas dels för att bedöma vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels för att bedöma om tilldelningen ska göras i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
14 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 9 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 § första stycket.
Om myndigheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antal delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Om myndigheten ska tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 13 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan tilldelas i kombinerade delar enligt 13 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 13 § tredje stycket.
Reserverade kontrakt
15 § En upphandlande myndighet får
1. reservera deltagandet i en offentlig upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en offentlig upphandling av ett reserverat kontrakt är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktions– nedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
När en upphandlande myndighet avser att reservera ett kontrakt, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.
CPV-nomenklaturen
16 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 2 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 27 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 28 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på offentliga upphandlingar vars värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari
2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet, i fråga om varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet inom försvarsområdet dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen,
2. tjänstekontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet eller projekttävling som anordnas av sådan myndighet,
3. varu- och tjänstekontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas i andra fall än som avses i 1 eller 2,
4. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2, eller
5. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1.
Värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1. Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Beräkning av värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
4 § Om en upphandlande myndighet består av flera separata operativa enheter, ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Värdetidpunkten
5 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlings– förfarandet.
Förbud mot vissa beräkningsmetoder
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga.
Förbud mot att dela upp en upphandling i vissa fall
7 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §.
Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag. Detta gäller dock inte
1. för ett delkontrakt vars värde understiger
a) 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor, eller
b) 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader, och
2. om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt uppgår till högst 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Byggentreprenadkontrakt
9 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden räknas in, liksom värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller
entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
10 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vars löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt
12 § Hur värdet av vissa tjänstekontrakt ska beräknas framgår av följande uppställning:
När kontraktet avser ska värdet beräknas med utgångspunkt i
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
3. projektering
den premie som ska betalas och andra former av ersättning
arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning
arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
13 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader. Om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid, ska värdet av kontraktet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
vara det uppskattade totala värdet av månadsvärdet multiplicerat med talet 48.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Öppet förfarande
2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Selektivt förfarande
3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som inbjuds att delta av den upphandlande myndigheten får lämna anbud.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än fem.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som den upphandlande
myndigheten bjuder in att delta får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att förhandla med, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
När förfarandet får användas
5 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas, om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. föremålet för kontraktet inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser kontraktets art, komplexitet eller rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
6 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Upphandlingsdokumenten
7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndig– hetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt. Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om att ansöka om att få delta i förfarandet.
8 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upp– handlingsförfarandet påbörjats, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får efter att upphandlingen påbörjats inte ändra minimikraven.
Förhandlingarna
9 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
för att förbättra innehållet i dem. Förhandlingarna får inte avse minimi– kraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen eller i inbjudan att bekräfta intresse har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
10 § Förhandlingarna får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som omfattas av förhandlingen. Detta förutsätter att det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som myndigheten ska förhandla om. Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
11 § När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. En rapport om detta ska lämnas till
Europeiska kommissionen om den begär det.
13 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt denna lag eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
14 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör, får en upphandlande myndighet använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. anledningen till att det endast kan tillhandahållas av en viss leverantör är skydd av ensamrätt.
Första stycket 2 och 3 får endast tillämpas om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Synnerlig brådska
15 § Om synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
16 § I de fall som avses i 6 § får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. uppfyller kraven enligt 13 kap., 14 kap. och 4 kap. 6 §, och 2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
Vid tilldelning av varukontrakt
17 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt, om
1. kontraktet gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål under förutsättning att
a) kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
b) tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. kontraktet gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet, trätt i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
18 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga nya tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem angetts i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
19 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling, under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att inleda dialog med, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
21 § Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda deltagarna.
När förfarandet får användas
22 § En upphandlande myndighet får använda sig av en konkurrens– präglad dialog i de fall som anges i 5 och 6 §§.
Annonsering
23 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande myndigheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Genomförandet av dialogen
24 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. Detta ska i så fall anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska göras enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
25 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov. Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna anbud
26 § När en underrättelse har lämnats enligt 25 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana var och en av de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
27 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Tilldelning av kontrakt
28 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
29 § På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
30 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Innovationspartnerskap
31 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling ansöka om att få delta i partnerskapet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt. Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i förfarandet och lämna in anbud med forsknings- och innovationsprojekt.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna in forsknings- och innovationsprojekt, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
När förfarandet får användas
32 § En upphandlande myndighet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap om den har behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande myndigheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Urvalet av anbudssökande
33 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande myndighet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Upphandlingsdokumenten
34 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. ange ett identifierat behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. ange vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
35 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får inte ändra minimikraven efter det att upphandlingen påbörjats.
Förhandlingar
36 § Den upphandlande myndigheten ska vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i dem. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
37 § Förhandlingarna får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som omfattas av förhandlingarna. Detta förutsätter att det har angetts i annonsen, i inbjudan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som myndigheten ska förhandla om.
Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
38 § Den upphandlande myndigheten får besluta att inrätta innovationspartnerskap med en eller flera partner som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Tilldelning av kontrakt
39 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt om innovationspartnerskap ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Syftet med innovationspartnerskapet
40 § Ett kontrakt om innovationspartnerskap ska syfta till utveckling av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande anskaffning av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande myndigheten och deltagarna har kommit överens om.
Genomförandet av partnerskapet
41 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhanda– hållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
42 § Ett innovationspartnerskap ska ha mellanliggande mål som partnerna ska uppfylla och ska föreskriva utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar. Baserat på dessa mål får den upphandlande myndigheten efter varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera partner, minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt, under förutsättning att myndigheten i upphandlingsdokumenten har angett dessa möjligheter och på vilka villkor de kan utnyttjas.
43 § Den upphandlande myndigheten ska se till att innovations– partnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller bygg– entreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i antingen anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte innebära väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser, ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 6 eller 7 §.
När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 8 §.
Första och andra styckena gäller även delar av ett ramavtal.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrens– utsättning, med tillämpning av de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten ska använda objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska tilldelas kontraktet.
De objektiva villkoren ska anges i en fördelningsnyckel i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Tilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning på det sätt som anges i 6 §, delvis med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på det sätt som anges i 9 §, om det har angetts i något av upphandlings– dokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. vilka av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som en upphandlande myndighet ska använda när den avgör om tilldelning ska ske med eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Gränsöverskridande gemensam upphandling
14 § En upphandlande myndighet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 15–23 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att undvika att tvingande nationella föreskrifter som är förenliga med EU-rätten tillämpas.
Inköpscentraler i andra medlemsstater
15 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat inom EU än den där myndigheten har sin hemvist.
16 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 15 § ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. i fråga om ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket fastställer enligt 6 och 7 §§ vilken leverantör av ramavtals– parterna som ska utföra en viss uppgift.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
17 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlings– åtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande myndighet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.
18 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
19 § Om en överenskommelse enligt 18 § träffas mellan de deltagande myndigheterna, ska myndigheterna i överenskommelsen fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller 2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.
20 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 18 och 19 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
21 § En deltagande myndighet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 18 och 19 §§ uppfylls av någon av de deltagande myndigheterna.
Upphandling med en gemensam enhet
22 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet.
23 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett sådant beslut ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
8 kap. Dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra upphandlingar enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få
delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande myndigheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
4 § En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom att publicera en anbudsinfordran och ange att den avser ett dynamiskt inköpssystem. I anbudsinfordran ska det dynamiska inköpssystemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa indelningar och vad som karakteriserar dem anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser, och
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande myndigheten ska ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § under systemets hela giltighetstid.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande myndigheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under hela det dynamiska inköps– systemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande myndigheten förlänga utvärderingsperioden, om det inte har skickats någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbuds– sökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbuds– ansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande myndigheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska den upphandlande myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§.
Bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i systemet.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande myndigheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlings– dokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud stämmer överens med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Vad som avses med en olämplig anbudsansökan eller ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 13 §.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § Inbjudan ska innehålla den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall, ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart lämna varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
29 § En upphandlande myndighet får begära eller godta att anbud som ska lämnas med elektroniska medel lämnas i form av en elektronisk katalog eller innehåller en elektronisk katalog.
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
30 § Om anbud ska eller får lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller, om en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse.
Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlings– dokumenten ange uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutning till denna utrustning samt format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
31 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsförfarande enligt de
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
specifikationer och det format som fastställs av den upphandlande myndigheten. Om kataloger ska uppdateras enligt 32 § eller 35 § andra stycket, ska katalogernas format tillåta en sådan uppdatering.
Uppdatering av kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal
32 § Om ett ramavtal har ingåtts i en upphandling där anbud lämnats i form av eller innehållit elektroniska kataloger, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning för tilldelning av kontrakt enligt ramavtalet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras enligt 33 §.
33 § För att uppdatera de elektroniska katalogerna ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana anbudsgivarna att lämna in uppdaterade kataloger som har anpassats till den förnyade inbjudan, eller
2. meddela anbudsgivarna att myndigheten avser att samla in uppgifter för att anpassa de tidigare inlämnade elektroniska katalogerna till den förnyade inbjudan.
Om den upphandlande myndigheten ska uppdatera katalogerna enligt första stycket 2, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
34 § I ett meddelande enligt 33 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten
1. ge anbudsgivarna tillfälle att inom en skälig tidsfrist komma in med de uppgifter som krävs för att uppdatera de elektroniska katalogerna, och
2. informera anbudsgivarna om att de kan avböja att lämna in upp– gifter.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt, ska den anbudsgivare som lämnat uppgifter ges möjlighet att bekräfta att anbudet inte innehåller några materiella felaktigheter.
Elektroniska kataloger vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
35 § Vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem får en upphandlande myndighet begära att anbud ska lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog.
En upphandlande myndighet får också, om den begär att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att tilldelning av kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras.
Om den upphandlande myndigheten ska uppdatera katalogerna, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för det dynamiska inköpssystemet.
36 § För att uppdatera de elektroniska katalogerna ska den upphandlande myndigheten tillämpa bestämmelserna i 33 § första stycket 2 och 34 §.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3– 5 §§ förutsatt att det inte står i strid med andra bindande tekniska regler. I specifikationerna ska de egenskaper anges som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna.
De egenskaper som anges får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Detta gäller även när de egenskaper som anges inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier som avser tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationer som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet ska ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav eller genom hänvisning enligt 4 eller 5 §. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifika– tionerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om de inte anges som prestanda- eller funktionskrav, hänvisa till tekniska specifikationer, och i turordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och till specifikationer enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudet stämmer överens med
1. en nationell standard som stämmer överens med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Detta gäller endast om specifikationerna avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten fastställt. Det är anbudsgivaren som ska visa att de varor, tjänster eller byggentreprenader som stämmer överens med någon av de specifikationer som det hänvisas till i första stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten har ställt upp.
8 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte stämmer överens med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt
anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Utredning för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelnings– kriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bl.a. kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat för uppgiften i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
10 § Om en upphandlande myndighet kräver att ett sådant intyg ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Märken
12 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Om en upphandlande myndighet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
14 § En upphandlande myndighet som kräver ett särskilt märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
15 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande myndigheten kräver eller ett likvärdigt märke inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i annonsen om upphandlingen eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Sådana anbud är inte tillåtna om detta inte anges. Alternativa anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur anbuden ska presenteras. Den upphandlande myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande myndighet ska, om inte något annat följer av 6 kap. 12–19 §§, informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal genom att offentliggöra en anbudsinfordran.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling enligt 2 § eller en förhandsannons enligt 3 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande myndighet ska använda en annons om upphandling som anbudsinfordran.
I 3 § finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
Förhandsannons som anbudsinfordran
3 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande myndighet som upphandlar sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
4 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Efterannons om resultatet av en upphandling
5 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annons om förhandsinsyn
6 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12– 19 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bemyndigande
7 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
8 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering om upphandling, förhandsannonsering och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
9 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande myndigheten, 5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i
förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud eller att delta i dialog
10 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om 1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden.
Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§. Andra stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om förhandsannonsen
1. innehöll de då tillgängliga uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen enligt 2 § eller 3 § andra stycket för att
komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med fem dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte lämnas ut inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Detta gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, gäller 11 §. Bestämmelserna i 11 § gäller dock inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid öppet förfarande får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet ska använda elektroniska medel när myndigheten kommunicerar med leverantörer under en upphandling.
Myndigheten ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten.
Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. De får inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel än elektroniska
2 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven i 1 § andra stycket.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast för den del av upphandlingen där förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.
3 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. informationssäkerhetsbrister hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av alternativa elektroniska medel enligt 5 §.
4 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten dokumenterar uppgifter från kommunikationen av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Kommunikation med alternativa elektroniska medel
5 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda parter.
Avancerad elektronisk signatur
7 §
En upphandlande myndighet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
9 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
11 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Information till leverantörer
Kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 och 11 §§ ska kompletteringarna lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud.
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande myndighet ska i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen, om en sådan annons används som anbudsinfordran, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
16 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Individuella rapporter
17 § En upphandlande myndighet ska upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Detta gäller inte för kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
18 § Av en individuell rapport ska bl.a. följande framgå:
1. skälen till att ett anbud som ansetts vara onormalt lågt har förkastats,
2. skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte har tilldelats en leverantör,
3. skälen till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skälen till att förhandlat förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrens– präglad dialog har tillämpats,
5. skälen till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. upptäckta intressekonflikter och åtgärder som vidtagits till följd av detta.
Den individuella rapporten eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport ska innehålla.
Bevarande av handlingar
19 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 16 §, den individuella rapporten enligt 17 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
En upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt denna lag. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där
upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs
3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. leverantören a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Utredning
4 § En upphandlande myndighet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten utgör skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att det inte finns skäl för uteslutning, ska detta anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in den utredning enligt 15 kap. 7–10 §§ som myndigheten har begärt. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att leverantören är tillförlitlig.
Undantag från uteslutning i vissa fall
5 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 3 §, om leverantören visar att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personal– mässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet bedömer om leverantörens åtgärder är tillräckliga, ska myndigheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när den har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
6 § En upphandlande myndighet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning med hänsyn till leverantörens handlande eller brist på handlande antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
14 kap. Kvalificering och urvalsbedömning
Kvalificeringskrav
1 § En upphandlande myndighet får i upphandlingen ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden. Kraven får endast avse
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §. De krav som myndigheten väljer att tillämpa ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantörerna har den rättsliga och finansiella förmåga och besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
2 §
En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers behörighet att utöva yrkesverksamhet.
Sådana krav kan innebära att leverantörerna ska visa att de
1. är registrerade i ett aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register som förs i den stat där respektive leverantörs verksamhet är etablerad, eller
2. innehar sådana tillstånd eller är medlemmar i sådana organisationer som, när tilldelning av ett kontrakt görs med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av tjänster, krävs för att kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där respektive leverantör är etablerad.
Ekonomisk och finansiell ställning
3 § En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers ekonomiska och finansiella ställning för att säkerställa att leverantörerna har nödvändig ekonomisk och finansiell kapacitet för att fullgöra kontraktet.
Myndigheten kan i detta syfte kräva att leverantörerna ska ha en viss
1. minsta årsomsättning inklusive en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. lämplig nivå på ansvarsförsäkringen för verksamheten.
4 § Omsättningen enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade kontraktsvärdet. Om det med hänsyn till kontraktsföremålets art finns särskilda skäl, får omsättningen bestämmas till ett högre belopp.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 17 och 18 §§ ange vilka omständigheter som utgör sådana särskilda skäl.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Kvoten mellan tillgångar och skulder får endast beaktas om metoderna och kriterierna för beaktandet anges i upphandlingsdokumenten.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om en leverantör kan tilldelas flera delar av ett uppdelat kontrakt som ska utföras samtidigt, får omsättningen enligt första stycket bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet avseende omsättningarna för respektive del.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.
Teknisk och yrkesmässig kapacitet
5 § En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet för att säkerställa att leverantörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och sådan erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
Myndigheten kan i detta syfte kräva att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
6 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga kvalificeringskrav som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 1 § första stycket 2 och 3. När kapaciteten gäller sådana utbildnings- och yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 12 § 7 får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Första stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
7 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 4 § tredje stycket finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för att uppfylla eller omständigheterna hos företaget är sådana att det finns grund för uteslutning, ska begära att leverantören ska byta ut företaget mot ett annat företag.
8 § Myndigheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantörerna avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga
för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får besluta att vissa uppgifter som är avgörande för kontraktet ska utföras direkt av leverantörerna, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.
15 kap. Egen försäkran och utredning om leverantörer
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
1 § En leverantör får när den lämnar in ett anbud eller en anbudsansökan också lämna in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument med en egen försäkran om
1. att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1–3 §§, och
2. att leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 § eller 4 kap. 6 §.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, får den också lämna in en sådan försäkran för motsvarande förhållanden hos dessa företag.
2 § Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska, utöver den egna försäkran, innehålla
1. information om vem som ansvarar för att utfärda kompletterande dokument enligt 4 §,
2. en formell förklaring om att leverantören på begäran och utan dröjsmål kan göra dokumenten tillgängliga, och
3. nödvändiga uppgifter för att myndigheten i förekommande fall själv ska kunna inhämta dokumenten med hjälp av elektroniska medel.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska även innehålla annan relevant information som den upphandlande myndigheten har begärt.
3 § När en leverantör lämnar in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument, ska den upphandlande myndigheten godta dokumentet som preliminärt bevis på att förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda.
Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som har använts i en tidigare upphandling ska godtas enligt första stycket, om leverantören bekräftar att uppgifterna i dokumentet fortfarande är korrekta.
Kompletterande dokument
4 § En upphandlande myndighet får när som helst under en upphandling begära att en leverantör som har lämnat in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska komplettera detta och lämna in alla eller en del av de intyg som omfattas av dokumentet, om myndigheten anser detta vara nödvändigt för att genomföra upphandlingen på ett korrekt sätt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
5 § Innan en upphandlande myndighet meddelar ett beslut om att tilldela ett kontrakt, ska den begära att en leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet ska lämna in uppdaterade kompletterande dokument enligt 7–14 §§ och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§.
Detta gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Myndigheten får begära att leverantören ska komplettera eller förtydliga de intyg som den har begärt.
6 § En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.
Utredning som får begäras in från leverantörer
7 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in sådan utredning som avses i 8–16 §§ till myndigheten som visar
1. att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap.,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 15 §, och
3. att de enheter vars kapacitet leverantören avser att utnyttja enligt 14 kap. 6 § inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
Myndigheten får inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8–16 §§.
Utredning om skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling
8 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett utdrag ur ett officiellt register eller en annan likvärdig handling som visar att det inte finns skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1 §.
Om det av den begärda utredningen inte framgår att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft har dömts för sådana brott som avses i 13 kap. 1 §, ska det anses saknas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen med stöd av den bestämmelsen. En annan bedömning kan göras om utredningen i övrigt tyder på något annat.
9 § En upphandlande myndighet får begära ett en leverantör lämnar in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i det berörda landet och som visar att det inte finns skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 1.
Om det av den begärda utredningen inte framgår att leverantören brustit i sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 1, ska det anses saknas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen med stöd av de
bestämmelserna. En annan bedömning kan göras om utredningen i övrigt tyder på något annat.
10 § Om sådana dokument som avses i 8 och 9 §§ inte utfärdas i landet i fråga eller om de inte omfattar alla relevanta situationer enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 1, får de ersättas av en utsaga som har lämnats på heder och samvete eller av en liknande försäkran.
Utredning om en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning
11 § En upphandlande myndighet får, för att kunna bedöma om en leverantör uppfyller tillämpliga krav i fråga om ekonomisk och finansiell ställning av leverantören begära utredning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga. Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som den upphandlande myndigheten begärt, får leverantören i stället lämna in annan utredning som myndigheten finner lämplig.
Utredning om en leverantörs tekniska kapacitet
12 § En upphandlande myndighet får, för att kunna bedöma om en leverantör uppfyller tillämpliga krav i fråga om teknisk kapacitet av leverantören begära utredning i form av
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
6. om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, uppgifter om en kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på myndighetens vägnar ska utföras av ett behörigt organ i
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,
7. information om tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att kvalifikationerna inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. när det gäller de varor som ska levereras, dels prover, beskrivningar eller fotografier, vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättats av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser stämmer överens med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
13 § Om det är nödvändigt för att garantera en tillfredsställande konkurrens, får en upphandlande myndighet begära att leverantörer ska lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.
14 § En sådan kontroll som avses i 12 § 6 ska visa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
15 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten hänvisa till kvalitets– säkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att få intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkrings– standarder som myndigheten har krävt.
Miljöledningsstandarder
16 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att leverantören inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att få dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan
17 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, får det antas att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1 §.
16 kap. Tilldelning av kontrakt
Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Tilldelning av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud
2 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1, ska myndigheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljö– aspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
Tilldelningskriteriernas utformning
3 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i något avseende avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.
4 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha den effekten att de ger den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna, på grundval av de uppgifter som lämnas av leverantörerna.
Om det finns anledning till det, ska myndigheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.
Livscykelkostnader
5 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av den upphandlande myndigheten när den utvärderar ett anbud enligt 2 §.
Kostnader enligt första stycket omfattar kostnader som myndigheten eller någon annan användare ska betala, såsom kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll, eller
4. vid livslängdens slut. Kostnader enligt första stycket omfattar även kostnader för externa miljöeffekter som är kopplade till föremålet för kontraktet, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.
6 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlings– dokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till myndigheten och vilken metod myndigheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.
7 § Den upphandlande myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket
1. ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Metoden för att bedöma kostnaderna ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till myndigheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.
Viktning av tilldelningskriterier
8 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. Kriterierna får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
9 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 8 §.
Onormalt låga anbud
10 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–5 §§.
11 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
12 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat visa att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om hur leverantörer planerar att kontraktet ska fullgöras
2 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om
1. hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer, och
2. de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Offentliggörande
3 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten enligt 2 §.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
4 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 5 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad, eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.
5 § Myndigheten ska enligt 4 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden
Ändring av kontrakt eller ramavtal utan att en ny upphandling genomförs
6 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får inte ändras under sin löptid utan att den upphandlande myndigheten genomför en ny upphandling. Detta gäller dock inte om ändringarna är sådana som avses i 7–12 §§.
Ändringar av mindre värde
7 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om värdet av ändringen är lägre än de värden som följer av andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det
samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringen har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap., och
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om byggentreprenadkontrakt.
Ändringar enligt en ändringsklausul
8 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska anges i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen. Klausulen ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
9 § En ändring av ett kontrakt är tillåten, om den är en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket och ändringen inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild ändring.
En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
10 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om behovet av ändringen har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och om ändringen varken
1. innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet, eller
2. medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket 1 tillämpas på varje enskild ändring.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Byte av leverantör
11 § Byte av den leverantör som har tilldelats kontraktet är en tillåten ändring, om
1. den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. och denna leverantör uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. dessa omstruktureringar inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet.
Om leverantörens underleverantörer inträder i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse med leverantören och den upphandlande myndigheten, ska det också anses vara en tillåten ändring av kontraktet.
Ändringar som inte är väsentliga
12 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 7–11 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring, om den inte är väsentlig.
En ändring ska bl.a. anses vara väsentlig, om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Beräkning av det ursprungliga kontraktets värde
13 § Vid tillämpning av 7, 9 och 10 §§ ska det ursprungliga kontraktets värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul som ingår i kontraktet.
Annonsering om ändring av kontrakt
14 § En upphandlande myndighet som har ändrat ett kontrakt med stöd av 9 eller 10 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
18 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, och i förekommande fall med tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Annonsering
5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Urval av deltagare
6 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande myndigheten ska ange krav för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
7 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
8 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
9 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
19 kap. Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner), – 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet), – 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 22 kap. (tillsyn).
3 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 20–30 §§, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 §.
Vid sådan offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket 4, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–11 §§, om annonsering i 10 kap. 1–3 och 5 §§ och om individuella rapporter i 12 kap. 17 och 18 §§.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
7 § En offentlig upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 § första stycket.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket 3. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ eller 18 kap. 5 § andra stycket är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
10 § En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Annonsering vid förhandsinsyn
13 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § tredje stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 9 eller 13 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa
om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 eller 3 §.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling enligt 7 § tredje stycket.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
18 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
19 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
20 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll
21 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
22 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna in en egen försäkran där leverantören intygar att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 19 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet, ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
23 § En upphandlande myndighet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 19 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
24 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett
åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Tilldelning av kontrakt
25 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska myndigheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
26 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 25 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 25 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterierna får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Myndigheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Information till leverantörer
28 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbuds– givarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
Dokumentation
30 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Detta gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
31 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, en individuell rapport enligt 12 kap. 17 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt detta kapitel. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Projekttävlingar
32 § Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 13 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap.,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess att något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 5 §, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska göras enligt 5 kap. 3–5 §§ eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
En myndighet ska utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva denna tillsyn.
2 § Tillsynsmyndigheten får från upphandlande myndigheter eller från dem som kan antas vara upphandlande myndigheter inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten.
Upplysningarna ska i första hand inhämtas skriftligen. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
3 § En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som kan antas vara en upphandlande myndighet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–19 §§ tillämpas även om avtal har slutits före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverk-
samhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggningsarbeten
45.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
CPV-kod Beskrivning 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare].
Från 85000000-9 till 85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från 79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8. 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar].
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser]. 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning, 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restantetjänster], 64122000-7 [Internpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
1. a) tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentrepre-
nadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, i synnerhet de som anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
2. b) teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varu-
kontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
3. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt
standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande: – internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
4. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en
byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter i lydelsen enligt Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 574/2014.
5. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-
området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentets och Rådets förordning (EU) 1025/2012 om europeisk standardisering, i den ursprungliga lydelsen.
6. teknisk referens: ett dokument, med undantag för europeiska
standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.2 Förslag till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden 7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling 8 kap. – Dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning av leverantörer 14 kap. – Kvalificering och urvalsbedömning 15 kap. – Tilldelning av kontrakt 16 kap. – Fullgörande av kontrakt 17 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet 18 kap. – Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland 19 kap. – Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 21 kap. – Upphandlingsskadeavgift 22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifikationer
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § Anknutet företag i 3 kap. 20 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 13 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 12 § Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap. 1 § Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 29 § Förenklat förfarande i 19 kap. 5 § Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 5 § Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 6–14 §§ Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 25–37 §§ Interna kontrakt i 3 kap. 11–17 §§ Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 15–24 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 27 § Märke i 9 kap. 13 § Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 § Posttjänster i 2 kap. 8 § Projekttävling i 17 kap. 1 § Selektivt förfarande i 6 kap. 4 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 3 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
7 § Med inköpscentral avses en upphandlande enhet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande enheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande enheter.
Upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet ska betraktas som upphandling i samband med utövandet av en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 2– 9 §§.
8 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
9 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
10 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
11 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
12 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande enheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
13 § Med särskild rättighet eller ensamrätt avses en rättighet eller ensamrätt som
1. beviljats enligt lag eller annan författning,
2. begränsar rätten att utöva en sådan verksamhet som avses i 2 kap. 2– 9 §§ till ett eller flera företag, och
3. väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva samma typ av verksamhet.
En rättighet eller ensamrätt utgör inte en särskild rättighet eller ensamrätt enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
14 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
15 § Med upphandlande enheter avses i denna lag dels upphandlande myndigheter enligt 16 §, dels sådana företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§ med stöd av en särskild rättighet eller ensamrätt enligt 13 §.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
16 § Med upphandlande myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2. offentligt styrda organ som avses i 11 §, och
3. sammanslutningar av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
17 § Med upphandling avses de åtgärder som en eller flera upphandlande enheter vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en eller flera valda leverantörer genom ett kontrakt.
18 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
19 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller för upphandling för verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster enligt 2–9 §§. Lagen gäller också när en upphandlande enhet anordnar projekttävlingar.
Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten
2 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produktion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. Produktion av gas i form av utvinning regleras dock i 9 §.
3 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 2 §, om
1. enhetens produktion är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 2, 5 eller 6 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att använda denna produktion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
4 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 2 §, om
1. enhetens produktion behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 2, 5 eller 6 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
5 § Denna lag gäller även för upphandling som görs och projekttävlingar som anordnas av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 2 §, om upphandlingen eller projekttävlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortföring eller rening av avloppsvatten.
Transporttjänster
6 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande eller drift av publika nät i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett publikt nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Posttjänster
7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av tillhandahållande av posttjänster och närstående posttjänster.
Med posttjänster avses insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser.
Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas, såsom brevförsändelser, böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde.
Med närstående posttjänster avses följande tjänster som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänster som innebär hantering av posttjänster såväl före som efter avsändandet, och
2. tjänster som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Tillhandahållande av hamnar och flygplatser
8 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att ge tillgång till flygplatser, hamnar eller andra terminaler för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen
9 § En verksamhet omfattas av denna lag om den består av utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
10 § Denna lag gäller för kontrakt som avser vissa forsknings- och utvecklingstjänster om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. forsknings- och utvecklingstjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Blandade kontrakt som avser flera slag av upphandling enligt denna lag
11 § Om ett kontrakt avser mer än ett slag av upphandling enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader), ska det upphandlas i enlighet med bestämmelserna för det slag av upphandling som är huvudföremålet för det berörda kontraktet.
För kontrakt som avser dels tjänster som anges i bilaga 2, dels andra tjänster, och för kontrakt som avser dels varor, dels tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som faller in under denna lag och andra bestämmelser
Vad är delbara respektive odelbara blandade kontrakt?
12 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 13–19 §§. Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt inte kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 20 §.
Hur får delbara blandade kontrakt tilldelas?
13 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som faller in under denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande enhet tilldela separata kontrakt för de olika delarna.
Enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
14 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
15 § Om den upphandlande enheten tilldelar ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 16–19 §§.
16 § Ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
När ett delbart blandat kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter tilldelas som ett enda kontrakt
17 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del faller in under artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
18 § Den upphandlande enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
19 § Bestämmelserna i 17 och 18 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl och inte beslutas i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Odelbara blandade kontrakt
20 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas, ska tillämpliga bestämmelser fastställas på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får enheten tilldela det i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Upphandling som rör mer än en verksamhet
21 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet, får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
22 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner blir tillämpliga.
Tilldelning av separata kontrakt
23 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Tilldelning av ett enda kontrakt
24 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om någon av de berörda verksamheterna är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget eller för lagen (2011:1029) om upphandling inom försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 26–28 §§ tillämpas.
25 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen är avsett för ska följande gälla.
1. Om en av verksamheterna är föremål för lagen (0000:000) om offentlig upphandling, tilldelas kontraktet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
2. Om en av verksamheterna är föremål för lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, tilldelas kontraktet i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
3. Om en av verksamheterna är föremål för denna lag och den andra varken är föremål för denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, tilldelas kontraktet i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Tilldelning av ett enda kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
26 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som rör både en verksamhet som är föremål för denna lag och en verksamhet som är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också för ett kontrakt som innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget och dessutom rör verksamheter som är föremål för
1. denna lag, och 2. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
27 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som rör både en verksamhet som är föremål för denna lag och en verksamhet som är föremål för lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
28 § Bestämmelserna i 26 och 27 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte heller för andra kontrakt eller projekttävlingar än sådana som avses i 1 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
3 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. Detta gäller under förutsättning att det skydd som behövs inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Kontrakt för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
4 § Denna lag gäller inte för anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet för kontraktet och även andra har rätt att sälja eller hyra ut det på samma villkor som den upphandlande enheten.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Verksamhet i tredjeland samt anmälan till Europeiska kommissionen
5 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som tilldelas eller en projekttävling som anordnas för att i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utöva sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2– 9 §§ utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EES-länder.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
7 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande enhet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande enhet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande enhet tilldelar en upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Kontrakt som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
10 § Denna lag gäller inte för kontrakt som tilldelas av en upphandlande enhet och avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 2 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver verksamhet enligt 2 kap. 2 § som avser el, gas eller värme eller verksamhet som avses i 2 kap. 9 §.
Interna kontrakt
11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt någon av 12–17 §§.
12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande avtalsparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet
16 § En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i 15 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2, 13 § 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som
myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
20 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
21 § Under de förutsättningar som anges i 22 § gäller inte denna lag för kontrakt som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
22 § Bestämmelserna i 21 § gäller under förutsättning att leverans med anledning av tilldelningen av varu-, tjänste- eller byggentreprenadkontrakt motsvarar minst 80 procent av det anknutna
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
företagets genomsnittliga omsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
23 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
24 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 21 eller 23 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda kontraktens art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 21– 23 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
25 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen.
Europeiska kommissionen prövar efter begäran från en upphandlande enhet om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för en viss verksamhet.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. En befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster
29 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förliknings– instans,
2. i ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. i ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
30 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Vissa finansiella tjänster
31 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
3. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt
32 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
33 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling
1 § Upphandlande enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Rätten att få delta i en upphandling
4 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
5 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande enheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kvalificeringskraven enligt 14 kap. om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
6 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras och bevaras på sådant sätt som anges i 12 kap. 19 § och information om åtgärderna eller huvuddragen i denna ska på begäran lämnas till Europeiska kommissionen eller de myndigheter som avses i 22 kap. 1 §.
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
7 § En upphandlande enhet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
En upphandlande enhets skyldighet att motivera varför ett kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
8 § Om en upphandlande enhet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller genom sådan information som avses i 12 kap. 19 §.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
9 § En upphandlande enhet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 7 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får enheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När enheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
10 § En upphandlande enhet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 7 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 9 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om enheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 9 § andra stycket.
När enheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas dels för att bedöma vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels för att bedöma om tilldelningen ska göras i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
11 § En upphandlande enhet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 7 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 10 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 9 § första stycket.
Om enheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 9 § andra stycket, ska enheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antal delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Om enheten ska tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 10 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan tilldelas i kombinerade delar enligt 10 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 10 § tredje stycket.
Reserverade kontrakt
12 § En upphandlande enhet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling av ett reserverat kontrakt är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
När en upphandlande enhet avser att reservera ett kontrakt, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.
CPV-nomenklaturen
13 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 10 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 33 §, och
3. byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
5 kap. Tröskelvärden
Tröskelvärdenas storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på upphandlingar vars värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. varukontrakt eller tjänstekontrakt samt projekttävlingar,
2. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2, eller
3. byggentreprenadkontrakt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Värdet av en upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Beräkning av värdet av en upphandling
2 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande enheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
Separata operativa enheter
3 § Om en upphandlande enhet består av flera separata operativa enheter, ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas.
Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Värdetidpunkten
4 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om ett sådant meddelande inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande enheten inleder upphandlingsförfarandet.
Förbud mot vissa beräkningsmetoder
5 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga.
Förbud mot att dela upp en upphandling i vissa fall
6 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
7 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §.
Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag. Detta gäller dock inte
1. för ett delkontrakt vars värde understiger
a) 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor, eller
b) 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader, och
2. om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt uppgår till högst 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
Byggentreprenadkontrakt
8 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden räknas in, liksom värdet av varor och tjänster som den upphandlande enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
9 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vars löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
10 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt
11 § Hur värdet av vissa tjänstekontrakt ska beräknas framgår av följande uppställning:
När kontraktet avser ska värdet beräknas med utgångspunkt i
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
den premie som ska betalas och andra former av ersättning
arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
3. projektering arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
12 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader. Om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av månadsvärdet multiplicerat med talet 48.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
13 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Innovationspartnerskap
14 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Upphandlingsförfarandena
1 § Vid upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Begränsning av antalet leverantörer som får delta i en upphandling
2 § Den upphandlande enheten får vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap använda krav som grundar sig på ett objektivt behov av att minska antalet leverantörer som tillåts delta i upphandlingen till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden i samband med upphandlingen och på de resurser som behövs för dess genomförande.
De leverantörer som enheten har valt ut att delta i upphandlingen med stöd av första stycket ska vara så många att effektiv konkurrens kan uppnås.
Öppet förfarande
3 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Selektivt förfarande
4 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som inbjuds att delta av den upphandlande enheten får lämna anbud.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
5 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som den upphandlande enheten bjuder in att delta får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
6 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande enhet använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud.
7 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt denna lag eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande enheten.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande enhetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
8 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör, får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. anledningen till att det endast kan tillhandahållas av en viss leverantör är skydd av ensamrätt.
Första stycket 2 och 3 får endast tillämpas om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Synnerlig brådska
9 § Om synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande enheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet.
Forsknings-, experiment, studie- eller utvecklingsändamål
10 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av kontrakt som gäller endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål, under förut– sättning att
1 kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
2 tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning avsedd särskilt för sådana ändamål.
Vid tilldelning av varukontrakt
11 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt, om
1. kontraktet gäller kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande enheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
2. kontraktet gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
3. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet, trätt i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Särskilt förmånliga erbjudanden
12 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
13 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga nya tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem angetts i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
14 § En upphandlande enhet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling, under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog
15 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om kvalificeringssystem eller en annons om upphandling ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt för urvalet.
Endast de anbudssökande som enheten bjuder in får delta i dialogen.
16 § Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande enhetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får enheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda deltagarna.
Annonsering
17 § Om en upphandlande enhet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska enheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande enheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Genomförande av dialogen
18 § Den upphandlande enheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. Detta ska i så fall anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Begränsningen ska göras enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
19 § Den upphandlande enheten ska fortsätta dialogen fram till dess att enheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser enhetens behov.
Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Uppmaning att lämna anbud
20 § När en underrättelse har lämnats enligt 19 §, ska den upphandlande enheten uppmana var och en av de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
21 § Den upphandlande enheten får uppmana en deltagande anbuds– givare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Tilldelning av kontrakt
22 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 15 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
23 § På den upphandlande enhetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet eller den offentliga upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
24 § Den upphandlande enheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Innovationspartnerskap
25 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling ansöka om att få delta i partnerskapet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande enheten begärt. Endast de
anbudssökande som enheten bjuder in får delta i förfarandet och lämna in anbud med forsknings- och innovationsprojekt.
När förfarandet får användas
26 § En upphandlande enhet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap om den har behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande enheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
Urvalet av anbudssökande
27 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande enhet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Upphandlingsdokumenten
28 § Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten
1. ange ett identifierat behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. ange vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
29 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upphandlingsförfarandet påbörjats, ska den upphandlande enheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande enheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande enheten får inte ändra minimikraven efter det att upphandlingen påbörjats.
Förhandlingar
30 § Den upphandlande enheten ska vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i dem. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
31 § Förhandlingarna får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som omfattas av förhandlingarna. Detta förutsätter att det har angetts i annonsen, i inbjudan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upphandlande enheten får efter varje etapp minska det antal anbud som enheten ska förhandla om.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
32 § Den upphandlande enheten får besluta att inrätta innovationspartnerskap med en eller flera partner som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Tilldelning av kontrakt
33 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt om innovationspartnerskap ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 15 kap 1 § andra stycket 1.
Syftet med innovationspartnerskapet
34 § Ett kontrakt om innovationspartnerskap ska syfta till utveckling av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande anskaffning av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande enheten och deltagarna har kommit överens om.
Genomförandet av partnerskapet
35 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av byggentreprenaderna.
36 § Ett innovationspartnerskap ska ha mellanliggande mål som partnerna ska uppfylla och ska föreskriva utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar. Baserat på dessa mål får den upphandlande myndigheten efter varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera partner, minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt, under förutsättning att myndigheten i upphandlingsdokumenten har angett dessa möjligheter och på vilka villkor de kan utnyttjas.
37 § Den upphandlande enheten ska se till att innovationspartnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
7 kap. Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser
1 § En upphandlande enhet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Ramavtalets löptid
2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än åtta år endast om det finns särskilda skäl.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet ange objektiva bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet. Enheten ska också ange objektiva villkor för tilldelning av kontrakten.
4 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får tilldelas med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräckligt lång för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, och
2. tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral
5 § En upphandlande enhet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande enhet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Anskaffning från en inköpscentral
6 § En upphandlande enhet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Anskaffning genom en inköpscentral
7 § En upphandlande enhet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Den upphandlande enhetens ansvar
8 § En upphandlande enhet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 6 eller 7 §.
Den upphandlande enheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Gränsöverskridande gemensam upphandling
9 § En upphandlande enhet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 10–18 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att undvika att tvingande nationella föreskrifter som är förenliga med EU-rätten tillämpas.
Inköpscentraler i andra medlemsstater
10 § En upphandlande enhet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat inom EU än den där enheten har sin hemvist.
11 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 10 § ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande enhet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket, eller
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
12 § En upphandlande enhet får tillsammans med upphandlande enheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. driva ett dynamiskt inköpssystem. En upphandlande enhet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.
13 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 12 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
14 § Om en överenskommelse enligt 13 § träffas mellan de deltagande enheterna, ska enheterna i överenskommelsen fastställa
1. enheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När enheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller 2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av enheterna har sin hemvist.
15 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande enheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 13 och 14 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
16 § En deltagande enhet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 12 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande enhet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 13 och 14 §§ uppfylls av någon av de deltagande enheterna.
Upphandling med en gemensam enhet
17 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande enheter från olika medlemsstater får genomföra upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet.
18 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett sådant beslut ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
8 kap. Dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
1 § En upphandlande enhet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande enhetens behov.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra upphandlingar enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande enheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
4 § En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom att publicera en anbudsinfordran och ange att den avser ett dynamiskt inköpssystem. I anbudsinfordran ska det dynamiska inköpssystemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa indelningar och vad som karakteriserar dem anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande enheter, ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Upphandlingsdokumenten
5 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser, och
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande enheten ska ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 9 § under systemets hela giltighetstid.
Ändringar i giltighetstiden
6 § Den upphandlande enheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till Europeiska kommissionen.
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande enhet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande enheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande enheten förlänga utvärderingsperioden, om det inte har skickats någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande enheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bör vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud
10 § Den upphandlande enheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska den upphandlande enheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
Bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse får tillämpas.
Tilldelning av kontrakt
12 § Den upphandlande enheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling, i inbjudan att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
bekräfta intresse eller i inbjudan att lämna anbud när anbudsinfordran skett genom en annons om kvalificeringssystem.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Egen försäkran av leverantörer
13 § En upphandlande enhet som tillämpar skäl för uteslutning och urvalskriterier i enlighet med 13 kap. och 14 kap. 9 §, får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap.1–3 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§ lagen om offentlig upphandling gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter
14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i systemet.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
15 § En upphandlande enhet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande enheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande enhet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 4 §,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan
att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Upphandlingsdokumenten
19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av specifikationerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
Första utvärdering av anbud
20 § Innan en upphandlande enhet inleder en elektronisk auktion, ska enheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud stämmer överens med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Vad som avses med en olämplig anbudsansökan eller ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 7 §.
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
23 § Inbjudan ska innehålla den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auktionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall, ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje anbud.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Upplysningar till anbudsgivarna
26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande enheten omedelbart lämna varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande enheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden, under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande enheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande enheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande enheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande enheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
29 § En upphandlande enhet får begära eller godta att anbud som ska lämnas med elektroniska medel lämnas i form av en elektronisk katalog eller innehåller en elektronisk katalog.
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
30 § Om anbud ska eller får lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog, ska den upphandlande enheten ange det i annonsen om upphandling, i inbjudan att bekräfta intresse eller, när en annons om kvalificeringssystem används som anbudsinfordran, i inbjudan att lämna anbud.
Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutning till denna utrustning samt format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
31 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsförfarande enligt de specifikationer och det format som fastställs av den upphandlande enheten. Om kataloger ska uppdateras enligt 32 § eller 35 § andra stycket, ska katalogernas format tillåta en sådan uppdatering.
Uppdatering av kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal
32 § Om ett ramavtal har ingåtts i en upphandling där anbud lämnats i form av eller innehållit elektroniska kataloger får den upphandlande enheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning för tilldelning av kontrakt enligt ramavtalet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras enligt 33 §.
33 § För att uppdatera de elektroniska katalogerna ska den upphandlande enheten antingen
1. uppmana anbudsgivarna att lämna in uppdaterade kataloger som har anpassats till den förnyade inbjudan, eller
2. meddela anbudsgivarna att enheten avser att samla in uppgifter för att anpassa de tidigare inlämnade elektroniska katalogerna till den förnyade inbjudan.
Om den upphandlande enheten ska uppdatera katalogerna enligt första stycket 2, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
34 § I ett meddelande enligt 33 § första stycket 2 ska den upphandlande enheten
1. ge anbudsgivarna tillfälle att inom en skälig tidsfrist komma in med de uppgifter som krävs för att uppdatera de elektroniska katalogerna, och
2. informera anbudsgivarna om att de kan avböja att lämna in uppgifter.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt, ska den anbudsgivare som lämnat uppgifter ges möjlighet att bekräfta att anbudet inte innehåller några materiella felaktigheter.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Elektroniska kataloger vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
35 § Vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem får en upphandlande enhet begära att anbud ska lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog.
En upphandlande enhet får också, om den begär att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att tilldelning av kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras.
Om den upphandlande enheten ska uppdatera katalogerna, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för det dynamiska inköpssystemet.
36 § För att uppdatera de elektroniska katalogerna ska den upphandlande enheten tillämpa bestämmelserna i 33 § första stycket 2 och 34 §.
9 kap. Tekniska krav
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3– 5 §§ förutsatt att det inte står i strid med andra bindande tekniska regler. I specifikationerna ska de egenskaper anges som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna.
De egenskaper som anges får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Detta gäller även när de egenskaper som anges inte utgör en del av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier som avser tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov. Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl. Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationer som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande enhet ska ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav eller genom hänvisning enligt 4 eller 5 §. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande enhet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om de inte anges som prestanda- eller funktionskrav, hänvisa till tekniska specifikationer, och i turordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard, 5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och till specifikationer enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
Likvärdiga lösningar
7 § Om en upphandlande enhet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudet stämmer överens med
1. en nationell standard som stämmer överens med en europeisk standard,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Detta gäller endast om specifikationerna avser de prestanda- eller funktionskrav som enheten fastställt. Det är anbudsgivaren som ska visa att de varor, tjänster eller byggentreprenader som stämmer överens med någon av de specifikationer som det hänvisas till i första stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande enheten har ställt upp.
8 § Om en upphandlande enhet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte stämmer överens med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Utredning för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande enhet får som bevis för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bl.a. kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat för uppgiften i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
10 § Om en upphandlande enhet kräver att ett sådant intyg ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
Tillhandahållande av tekniska specifikationer
12 § En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som regelbundet anges i enhetens upphandlingskontrakt. Detsamma gäller för de specifikationer enheten avser att tillämpa vid tilldelning av kontrakt som förhandsannonseras.
Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem.
Om fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång inte kan ges till vissa specifikationer med elektroniska medel ska de tillhandahållas på något annat sätt än med elektroniska medel.
Om de tekniska specifikationerna har angetts i handlingar som är tillgängliga för leverantören med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång, är det tillräckligt att enheten hänvisar till dessa handlingar.
Märken
13 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
14 § En upphandlande enhet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande enhet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande enheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
15 § En upphandlande enhet som kräver ett särskilt märke enligt 14 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
16 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande enheten kräver eller ett likvärdigt märke inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande enheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i 14 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
17 § En upphandlande enhet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i upphandlingsdokumenten ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Sådana anbud är inte tillåtna om detta inte anges. Alternativa anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
18 § En upphandlande enhet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur anbuden ska presenteras. Den upphandlande enheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
19 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande enhet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Annonsering
Anbudsinfordran
1 § En upphandlande enhet ska, om inte något annat följer av 6 kap. 6–14 §§, informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal genom att offentliggöra en anbudsinfordran.
En anbudsinfordran ska göras genom
1. en annons om upphandling enligt 2 §,
2. en förhandsannons enligt 3 §, eller
3. en annons om kvalificeringssystem enligt 5 §.
Annons om upphandling
2 § En upphandlande enhet får använda en annons om upphandling som anbudsinfordran vid alla förfaranden.
Förhandsannons som anbudsinfordran
3 § En upphandlande enhet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande enhet som upphandlar sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
4 § En upphandlande enhet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande enhet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information om planerade upphandlingar.
Annons om kvalificeringssystem
5 § En upphandlande enhet som enligt 14 kap. 3 § upprättar ett kvalificeringssystem ska i en annons upplysa om detta.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande enhet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande enheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Annons om förhandsinsyn
7 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 6– 14 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Bemyndigande
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
9 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering om upphandling och förhandsannonsering med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska enheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Om anbudsinfordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem, ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlings– dokumenten ges med elektroniska medel så snart som möjligt och senast från och med den dag då inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen eller inbjudan.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
10 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen. Först när enheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med före– gående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande enheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upp– lysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhands– annonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud, att förhandla eller att delta i dialog
11 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande enheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande
att komma in med anbud, att förhandla eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlings– dokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om 1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till den annons som använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas, 5. tilldelningskriterier, om de inte redovisas i en annons om kvalificeringssystem som används som anbudsinfordran,
6. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, annonsen om kvalificeringssystem eller de tekniska specifikationerna, och
7. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande
2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–10 §§.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar
3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap bör tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
intresse skickades till anbudssökandena. Tidsfristen får inte i något fall vara kortare än 15 dagar.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortad tidsfrist efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande enheten har förhandsannonserat, får tidsfristen för att komma in med anbud vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Den tidsfrist som anges i första stycket får användas endast om förhandsannonsen
1. innehöll de då tillgängliga uppgifter som anges i bilaga VI del A avsnitten I och II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen enligt 2 § för att komma in med anbud vid öppet förfarande, förkortas med fem dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den upphandlande enheten bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte lämnas ut inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande enheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras,
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena, eller
3. från och med den dag då en inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla skickas till de utvalda anbudssökandena, om anbuds– infordran utgörs av en annons om kvalificeringssystem.
Detta gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 §.
Förkortad tidsfrist på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa den tidsfrist för att komma in med anbud vid öppet förfarande som anges i 2 §, får tidsfristen bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Detta gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande enhet ska använda elektroniska medel när enheten kommunicerar med leverantörer under en upphandling. Enheten ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med enheten.
Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. De får inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel än elektroniska
2 § En upphandlande enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven i 1 § andra stycket.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast för den del av upphandlingen där förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
3 § En upphandlande enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. informationssäkerhetsbrister hos enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av alternativa elektroniska medel enligt 5 §.
4 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande enheten dokumenterar uppgifter från kommunikationen av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Kommunikation med alternativa elektroniska medel
5 § En upphandlande enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket. Enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande enhet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda parter.
Avancerad elektronisk signatur
7 § En upphandlande enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
En upphandlande enhet ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
9 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
11 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Information till leverantörer
Kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 § ska kompletteringarna lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud.
Underrättelse om beslut
13 § En upphandlande enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande enhet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 §
En upphandlande enhet ska till den anbudssökande eller
anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt. Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande enhet ska i den annons som används som anbudsinfordran ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Beslut om kvalificering av leverantör
16 § En upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3 § ska inom sex månader pröva en ansökan från en leverantör om att få delta i systemet och underrätta sökanden om beslutet. Om beslutet inte kommer att fattas inom fyra månader från det att ansökan gjordes, ska den upphandlande enheten inom två månader från denna tidpunkt underrätta sökanden om orsakerna till att handläggningen kommer att ta längre tid och ange när beslut kommer att fattas.
Ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem får avslås endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En sökande vars ansökan avslagits ska underrättas om beslutet och om skälen för detta så snart som möjligt och senast inom 15 dagar från det att beslutet fattats.
Underrättelse om att uteslutning övervägs
17 § Om en leverantör har kvalificerat sig, får en upphandlande enhet som har ett kvalificeringssystem utesluta leverantören endast med tillämpning av sådana kriterier som avses i 14 kap. 4 och 5 §§.
En upphandlande enhet får inte utesluta en leverantör om inte leverantören dessförinnan underrättats skriftligen om att det finns risk för uteslutning och om skälen för det. Underrättelsen ska ha skickats minst 15 dagar före den dag då beslut ska fattas.
Dokumentation
Dokumentationsplikt
18 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Dokumentationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Information om upphandlingsförfaranden
19 § En upphandlande enhet ska bevara lämplig information om varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Informationen som bevaras ska vara tillräcklig för att vid ett senare tillfälle kunna motivera beslut om
1. kvalificering, uteslutning och urval av leverantörer samt tilldelning av kontrakt,
2. användning av förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
3. tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. om att viss upphandling ska undantas från lagens tillämpningsområde, och
4. att godkänna inlämning av anbud med andra medel än elektroniska. Informationen eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Bevarande av handlingar
20 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 18 och 19 §§ och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt denna lag. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där kvalificeringssystemet förvaltas eller där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling, om enheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer
3 § En upphandlande enhet som inte är en upphandlande myndighet får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller en upphandling.
4 § En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. leverantören a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Utredning
5 § En upphandlande enhet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt enheten utgör skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att det inte finns skäl för uteslutning, ska detta anges i yttrandet. Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att leverantören är tillförlitlig.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör ska inte uteslutas på de grunder som anges i 1 eller 4 §, om leverantören visar att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande enhet bedömer om leverantörens åtgärder är tillräckliga, ska enheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas på de grunder som anges 2 §, när den har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
7 § En upphandlande enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande enhet kan när som helst under ett förfarande utesluta en leverantör från att delta i förfarandet, om det visar sig finnas grund för uteslutning med hänsyn till leverantörens handlande eller brist på handlande antingen före eller under förfarandet.
En upphandlande enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
14 kap. Kvalificering och urvalsbedömning
Allmänna bestämmelser
1 § En upphandlande enhet ska innan den tilldelar ett kontrakt enligt 15 kap., kontrollera att leverantören
1. inte ska uteslutas med stöd av 13 kap. och 10 § och
2. uppfyller de krav som enheten har ställt enligt detta kapitel.
2 § När enheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får enheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt 15 kap. innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 1 § 1 och 2.
Kvalificeringssystem
Upprättande av ett kvalificeringssystem
3 § En upphandlande enhet får ha ett särskilt kvalificeringssystem för kvalificering på förhand av leverantörer som får delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller förfaranden för inrättande av innovationspartnerskap. En kvalificering till ett kvalificeringssystem får begränsas till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Ett kvalificeringssystem kan omfatta flera kvalificeringsfaser. När ett kvalificeringssystem upprättas och tillämpas, ska 4–7, 9–14, 18, 19, 21 och 22 §§, 10 kap. 5 §, 12 kap. 16 och 17 §§ samt 15 kap. tillämpas.
Fastställande av krav och regler för kvalificeringssystemet
4 § Den upphandlande enheten ska ange vilka krav en leverantör ska uppfylla för att kvalificera sig enligt kvalificeringssystemet och, i den utsträckning som framgår av 13 kap., grunder för uteslutning från kvalificeringssystemet. Enheten ska även ange regler för driften av kvalificeringssystemet. Enheten får upplysa om kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem. Kraven och reglerna ska tillhandahållas den leverantör som begär det.
En leverantör ska när som helst kunna ansöka om att bli kvalificerad till kvalificeringssystemet.
Kraven för kvalificering enligt första stycket får vid behov uppdateras. Berörda leverantörer ska underrättas om de ändringar som gjorts.
Tekniska specifikationer
5 § Om kraven för kvalificering till kvalificeringssystemet omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 14– 16 §§ tillämpas i fråga om sådana specifikationer.
Förteckning över leverantörer
6 § De leverantörer som av den upphandlande enheten har ansetts kvalificerade att delta i kvalificeringssystemet ska föras upp i en förteckning. Av förteckningen ska det framgå om en leverantörs kvalificering är begränsad till deltagande i upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Kvalificerad leverantör ska väljas
7 § Om en upphandling sker med hjälp av ett kvalificeringssystem, ska valet av de leverantörer som ska kunna tilldelas kontrakt göras från den grupp av leverantörer som har kvalificerat sig enligt systemet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Fastställande av villkor för uteslutning och kvalificering
8 § En upphandlande enhet får i en upphandling fastställa objektiva villkor för uteslutning och kvalificering och ska i så fall se till att dessa villkor är tillgängliga för de presumtiva leverantörerna.
Villkoren ska, i den utsträckning som framgår av 13 kap., innefatta grunder för uteslutning av leverantörer.
9 § En upphandlande enhet får för kvalificering av leverantörer till ett kvalificeringssystem och för kvalificering av leverantörer i en upphandling tillämpa sådana kvalificeringskrav som avses i 14 kap. 1 § första stycket lagen (0000:000) om offentlig upphandling. Enheten ska i så fall tillämpa 14 kap. 1 § första och andra styckena och 2– 5 §§ den lagen.
Kontroll av leverantörer
10 § En upphandlande enhet ska tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den
1. kontrollerar om en leverantör ska uteslutas med stöd av 13 kap. 1– 4 §§, och
2. kontrollerar om en leverantör uppfyller de krav som avses i 9 §. Den upphandlande enheten ska tillämpa dessa bestämmelser på samma sätt som en upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Leverantörer och andra företags kapacitet
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
11 § En leverantör får vid behov eller för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet, oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen.
Andra företags kapacitet vid kvalificering enligt ett kvalificeringssystem
12 § En leverantör som ansöker om att bli kvalificerad enligt ett kvalificeringssystem får åberopa andra företags kapacitet endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas, när kvalificeringssystemets krav avser
1. relevant yrkeserfarenhet, eller 2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget.
13 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet, ska leverantören visa att den förfogar över företagens resurser under hela den period då kvalificeringssystemet är giltigt.
14 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören åberopar för att kvalificera sig enligt ett
kvalificeringssystem ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som åberopas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Andra företags kapacitet och kvalificering av leverantör i en upphandling
15 § En leverantör får för att uppfylla tillämpliga krav för kvalificering av leverantörer i en upphandling åberopa andra företags kapacitet endast om samma företag kommer att utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas, när kraven avser
1. relevant yrkeserfarenhet, eller 2. en tjänsteleverantörs eller byggentreprenörs utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer hos företaget.
16 § Om en leverantör åberopar andra företags kapacitet, ska leverantören visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna.
17 § En upphandlande enhet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning.
Kontroll av om de företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller tillämpliga krav
18 § Om villkoren för att kunna tilldelas ett kontrakt är sådana som avses i 9 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1– 14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kraven för kvalificeringssystemet eller kvalificeringskraven för upphandlingen och om förhållandena hos dessa företag är sådana att det finns skäl för uteslutning.
19 § Om det vid en kontroll enligt 18 § framkommer att det åberopade företaget inte uppfyller kraven enligt 13 kap. 1 och 2 §§ eller tillämpliga kvalificeringskrav, ska den upphandlande enheten begära att leverantören åberopar ett annat företags kapacitet.
20 § En upphandlande enhet får besluta att vissa uppgifter som är avgörande för ett kontrakt ska utföras direkt av leverantören om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
21 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska enheten hänvisa till kvalitetssäkringssystem
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att få intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som enheten har krävt.
Miljöledningsstandarder
22 § Om en upphandlande enhet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska enheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Enheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att leverantören inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att få dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som enheten har krävt.
15 kap. Tilldelning av kontrakt
Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Tilldelning av kontrakt
1 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud
2 § När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1, ska enheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är
kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
Tilldelningskriteriernas utformning
3 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i något avseende avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.
4 § Tilldelningskriterierna
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha den effekten att de ger den upphandlande enheten en obegränsad valfrihet, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna, på grundval av de uppgifter som lämnas av leverantörerna.
Om det finns anledning till det, ska enheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.
Livscykelkostnader
5 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av den upphandlande enheten när den utvärderar ett anbud enligt 2 §.
Kostnader enligt första stycket omfattar kostnader som enheten eller någon annan användare ska betala, såsom kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll, eller
4. vid livslängdens slut. Kostnader enligt första stycket omfattar även kostnader för externa miljöeffekter som är kopplade till föremålet för kontraktet, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.
6 § Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna ska lämna in till enheten och vilken metod enheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.
7 § Den upphandlande enhetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket
1. ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier,
2. får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Metoden för att bedöma kostnaderna ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till enheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.
Viktning av tilldelningskriterier
8 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. Kriterierna får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
9 § Den upphandlande enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes enligt 8 §.
Onormalt låga anbud
10 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–5 §§.
11 § En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
12 § Om en upphandlande enhet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska enheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat visa att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande enhet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
16 kap. Fullgörande av kontrakt
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 §.
Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om hur leverantörer planerar att kontraktet ska fullgöras
2 § En upphandlande enhet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om
1. hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer, och
2. de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Offentliggörande
3 § Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till enheten enligt 2 §.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
4 § En upphandlande enhet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 5 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en byggentreprenad, eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.
5 § Enheten ska enligt 4 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Enheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden
Ändring av kontrakt eller ramavtal utan att en ny upphandling genomförs
6 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får inte ändras under sin löptid utan att den upphandlande enheten genomför en ny upphandling. Detta gäller dock inte om ändringarna är sådana som avses i 7–12 §§.
Ändringar av mindre värde
7 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om värdet av ändringen är lägre än de värden som följer av andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringen har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap., och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om byggentreprenadkontrakt.
Ändringar enligt en ändringsklausul
8 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska anges i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen. Klausulen ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
9 § En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentrepre– nader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande enheten.
Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
10 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om behovet av ändringen har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande enheten inte har kunnat förutse och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Byte av leverantör
11 § Byte av den leverantör som har tilldelats kontraktet är en tillåten ändring, om
1. den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. och denna leverantör uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. dessa omstruktureringar inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet.
Om leverantörens underleverantörer inträder i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse med leverantören och den upphandlande enheten, ska det också anses vara en tillåten ändring av kontraktet.
Ändringar som inte är väsentliga
12 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 7–11 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring, om den inte är väsentlig.
En ändring ska bl.a. anses vara väsentlig, om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
Beräkning av det ursprungliga kontraktets värde
13 § Vid tillämpning av 7 § ska det ursprungliga kontraktets värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul som ingår i kontraktet.
Annonsering om ändring av kontrakt
14 § En upphandlande enhet som har ändrat ett kontrakt med stöd av 9 eller 10 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentlig– görandet av annonsen.
17 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
Definition
1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Tillämpningsområdet
2 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, och i förekommande fall med tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Annonsering
5 § En upphandlande enhet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande enheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
6 § Resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats.
Urval av deltagare
7 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal tävlingsdeltagare.
Den upphandlande enheten ska ange krav för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
8 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut
9 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
10 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
18 kap. Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland
Tillämpningsområdet
1 § För anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, med vilket
Europeiska unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i detta tredjeland, tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av åtaganden som unionen eller Sverige har med tredjeland.
Anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland får förkastas
2 § En upphandlande enhet får vid tilldelning av varukontrakt förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Med vara avses även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
Företräde vid flera likvärdiga anbud
3 § Om prisskillnaden mellan två eller flera anbud inte är större än tre procent och anbuden i övrigt är likvärdiga vid en bedömning enligt 15 kap. 1 §, ska företräde ges anbud som inte kan förkastas med stöd av 2 §.
19 kap. Upphandling som inte omfattas av direktivet samt upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller för
1. upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Tillämpliga bestämmelser
2 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner), – 2 kap. (lagens tillämpningsområde), – 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde), – 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 7–11 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9–18 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner), – 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt), – 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd), – 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och – 22 kap. (tillsyn).
3 § Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 1 § 5, 2 och 15–24 §§, 10 kap. 11 § och 11 kap. 3 §.
Vid sådan upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket 2, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7–12 §§, om annonsering i 10 kap. 1–3, 5 och 6 §§ och om bevarande av information i 12 kap. 19 §.
Ett särskilt kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3–7 §§ får tillämpas vid användning av urvalsförfarande för tilldelning av kontrakt eller ramavtal enligt detta kapitel.
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande enheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande enheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Upphandlingsförfaranden
7 § En upphandling enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 4 §.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 26 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket 1. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 6–14 §§ eller 17 kap. 5 § andra stycket är
uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande enheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen. En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande enheten beakta direkt– upphandlingar av samma slag gjorda av enheten under räkenskapsåret.
Annonsering
9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande enheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den upphandlande enheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Enheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande enhet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
10 § En upphandlande enhet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Innehåll i en annons
11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande enheten.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande. Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Annonsering vid förhandsinsyn
13 § En upphandlande enhet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § tredje stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande enheten ska vid annonsering enligt 9 eller 13 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande enheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande enheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 eller 3 §.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
Kommunikation
16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling enligt 7 § tredje stycket.
Öppnande av anbud
17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande enheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
18 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande enheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
19 § En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas i enlighet med 13 kap. 2–4 §§. En upphandlande enhet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
20 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande enheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Begränsad kontroll 21§ En upphandlande enhet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som enheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som enheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som enheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
22 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna in en egen försäkran där leverantören intygar att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 19 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande enheten har ställt.
Den upphandlande enheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande enheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska enheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
23 § En upphandlande enhet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 19 §.
Tillgång till andra företags kapacitet
24 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
Tilldelning av kontrakt
25 § En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska enheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande enhet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad, ska enheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
26 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 25 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 25 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes.
Kriterierna får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska enheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Enheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Onormalt låga anbud
27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Enheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Information till leverantörer
28 § Den upphandlande enheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
Dokumentation
30 § En upphandlande enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Detta gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
31 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, information som bevaras enligt 12 kap. 19 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande enhet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt detta kapitel. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Projekttävlingar
32 § Bestämmelserna i 17 kap. 2 och 7–10 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 13 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 6–14 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
3. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 7 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13– 15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 17 kap. 5 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap., eller
2. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 §..För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
2. om en upphandlande enhet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 7 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess att något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 6 §, eller 2. den upphandlande enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
21 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande enhet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3, 4 eller 5 §, 17 kap. 5 § eller 19 kap. 9 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska göras enligt 5 kap. 2–4 §§ eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
22 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 §
En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva denna tillsyn.
2 § Tillsynsmyndigheten får från upphandlande enheter eller från dem som kan antas vara upphandlande enheter inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Upplysningarna ska i första hand inhämtas skriftligen. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande enheten.
3 § En upphandlande enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som kan antas vara en upphandlande enhet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande enhet eller den som kan antas vara en upphandlande enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Bestämmelserna i 3 kap. 11–19 §§ tillämpas även om avtal har slutits före ikraftträdandet.
3. Genom lagen upphävs lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
4. Den upphävda lagen gäller dock för sådan upphandling som har påbörjats före ikraftträdandet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPV-nomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och
grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och anläggnings arbeten
45.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av: – vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning: – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av: – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av: – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bilaga 2
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
CPV-kod Beskrivning 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79611000-0, 79.62.2000-0 [Tillhandahållande av hemtjänstpersonal]. 79624000-4 [Förmedling av vårdpersonal] och 79625000-1 [Förmedling av läkare].
Från 85000000-9 till 85323000-9, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5, 98500000-8 [Privata hushåll med anställd personal] och 98513000-2 till 98514000-9 [Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda, Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst].
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85.32.2000-2, 75000000-6 [Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster]. 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, från 79995000-5 till 79995200-7, från 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, från 92000000-1 till 92700000-8. 79950000-8 [Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser], 79951000-5 [Organisering av seminarier], 79952000-2 [Evenemang], 79952100-3 [Anordnande av kulturevenemang], 79953000-9 [Festivalarrangemang], 79954000-6 [Festarrangemang], 79955000-3 [Anordnande av modevisningar], 79956000-0 [Anordnande av mässor och utställningar].
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75.31.200-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 [55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser]. 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000–2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning, 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider.
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 [Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster] 79722000-1 [Grafologi], 79723000-8 [Avfallsanalys].
Undersöknings- och säkerhetstjänster
98900000-2 [Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ] och 98910000-5 [Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ].
Internationella tjänster
64000000-6 [Post- och telekommunikationstjänster], 64100000-7 [Post- och budtjänster], 64110000-0 [Postgång], 64111000-7 [Posttjänster för tidningar och tidskrifter], 64112000-4 [Posttjänster för brev], 64113000-1 [Posttjänster för paket], 64114000-8 [Postkassörstjänster], 64115000-5 [Förhyrning av postbox], 64116000-2 [Poste restantetjänster], 64122000-7 [Internpost].
Posttjänster
50116510-9 [Regummering av däck], 71550000-8 [Smedtjänster].
Diverse tjänster
Bilaga 3
Definitioner av vissa tekniska specifikationer
I lagen gäller följande definitioner:
7. a) tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentrepre-
nadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, i synnerhet de som anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
8. b) teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varu-
kontrakt: en specifikation i ett dokument med angivande av kraven på en produkts eller en tjänsts egenskaper, t.ex. kvalitetsnivåer, miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning) och bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, produktens användningsområde, säkerhet eller dimensioner, inbegripet sådana krav som avser varubeteckning, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar, produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av varans eller tjänstens livscykel liksom förfaranden vid bedömning av överensstämmelse.
9. standard: en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt
standardiseringsorgan för upprepad eller kontinuerlig tillämpning, med vilken överensstämmelse inte är obligatorisk och som är en av följande: – internationell standard: en standard som antagits av ett internationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – europeisk standard: en standard som antagits av ett europeiskt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten. – nationell standard: en standard som antagits av ett nationellt
standardiseringsorgan och gjorts tillgänglig för allmänheten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
10. europeisk teknisk bedömning: en dokumenterad bedömning av en
byggprodukts prestanda i förhållande till dess väsentliga egenskaper i enlighet med relevant europeiskt bedömningsdokument enligt artikel 2.12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 305/2011 av den 9 mars 2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter, i lydelsen enligt Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 574/2014.
11. gemensam teknisk specifikation: en teknisk specifikation på IKT-
området som utarbetats i enlighet med artiklarna 13 och 14 i Europaparlamentet och Rådets förordning (EU) 1025/2012 om europeisk standardisering, i den ursprungliga lydelsen.
12. teknisk referens: ett dokument, med undantag för europeiska
standarder, som framställs av ett europeiskt standardiseringsorgan i enlighet med förfaranden som anpassats till utvecklingen av marknadens behov.
2.3 Förslag till lag om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs1 följande.
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
Lagens innehåll
1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner 2 kap. – Lagens tillämpningsområde 3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde 4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärde 6 kap. – Förfarandet vid upphandling 7 kap. – Tekniska krav och funktionskrav 8 kap. – Annonsering av upphandling 9 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
10 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
11 kap. – Uteslutning av leverantörer 12 kap. – Kvalificering och urvalsbedömning 13 kap. – Tilldelning av koncessioner 14 kap. – Fullgörande av koncessioner 15 kap. – Upphandling av koncessioner som inte omfattas av direktivet samt upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster
16 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd 17 kap. – Upphandlingsskadeavgift 18 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
Bilaga 3 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anknutet företag i 3 kap. 22 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 8 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 4 §
1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/34/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, i den ursprungliga lydelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Interna koncessioner i 3 kap. 13–17 §§ Leverantör av medietjänster i 3 kap. 29 §.
Definitioner
3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i ett förfarande för upphandling av en koncession.
4 § Med byggkoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror utförande av byggentreprenad enligt 18 § till en eller flera leverantörer, där ersättningen för arbetet utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
Tilldelning av byggkoncessioner ska innefatta att sådan verksamhetsrisk som avses i 19 § överförs till koncessionshavaren.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
7 § Med ensamrätt avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning och som begränsar rätten att utöva en verksamhet till ett enda företag och som väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
8 § Med koncession avses byggkoncession enligt 4 § eller tjänstekoncession enligt 14 §.
9 § Med koncessionsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten eller enheten utarbetar eller hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen av koncessionen.
10 § Med koncessionshavare avses en leverantör som har tilldelats en koncession.
11 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
12 § Med offentligt styrda organ avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
13 § Med särskild rättighet avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning och som begränsar rätten att utöva en verksamhet till två eller flera företag och som väsentligt påverkar andra företags möjligheter att bedriva sådan verksamhet.
14 § Med tjänstekoncession avses ett skriftligt kontrakt med ekonomiska villkor genom vilket en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter anförtror tillhandahållande och förvaltning av tjänster som inte avser utförande av byggentreprenad till en eller flera leverantörer, där ersättningen för tjänsterna utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja de tjänster som är föremål för kontraktet eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
Tilldelning av tjänstekoncessioner ska innefatta att sådan verksamhetsrisk som avses i 19 § överförs till koncessionshavaren.
15 § Med upphandlande enheter avses i denna lag enheter som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. statliga eller kommunala myndigheter, beslutande församlingar i kommuner eller landsting, eller offentligt styrda organ som avses i 12 § eller sammanslutningar av en eller flera myndigheter eller församlingar eller sammanslutningar av ett eller flera offentligt styrda organ,
2. företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. andra enheter än de som anges i 1 och 2, om de bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 7 § eller en särskild rättighet enligt 13 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
Sådana enheter som anges i första stycket 3 utgör inte upphandlande enheter om de beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
16 § Med upphandlande myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2. offentligt styrda organ som avses i 12 §, och
3. sammanslutningar av
a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
b) ett eller flera organ enligt 2. Myndigheter som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och tilldelar en koncession för bedrivande av sådan verksamhet utgör dock inte upphandlande myndigheter enligt denna lag.
17 § Med upphandling avses de åtgärder som en eller flera upphandlande myndigheter eller enheter vidtar i syfte att anskaffa byggentreprenader eller tjänster genom en koncession från en eller flera valda leverantörer, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte.
18 § Med utförande av byggentreprenad enligt en byggkoncession avses
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet eller enhet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
19 § Med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda.
En koncessionshavare ska anses överta verksamhetsrisken om koncessionshavaren, vid normala verksamhetsförhållanden, inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen. Den del av risken som överförs på koncessionshavaren ska omfatta verklig exponering för förändringar på marknaden på så sätt att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte ska vara endast nominella eller försumbara.
2 kap. Lagens tillämpningsområde
Lagens tillämpningsområde
1 § Denna lag gäller för upphandling av koncessioner som görs av upphandlande myndigheter och enheter.
Bestämmelserna i 15 kap. gäller för
1. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 3.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
2 § Denna lag gäller för upphandling av tjänstekoncessioner av vissa forsknings- och utvecklingstjänster om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten eller enheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten eller enheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. forsknings- och utvecklingstjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Blandade kontrakt som avser flera typer av koncessioner enligt denna lag
3 § Om en koncession avser både byggentreprenader och tjänster, ska koncessionen upphandlas i enlighet med bestämmelserna för den typ av koncession som är huvudföremålet för det berörda kontraktet.
För koncessioner som består av dels sådana tjänster som anges i bilaga 3, dels andra tjänster ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för respektive tjänster som är det högsta.
Blandade kontrakt, inom en och samma verksamhet, som faller in under denna lag och andra bestämmelser
Vad är delbara respektive odelbara blandade kontrakt?
4 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 5–11 §§. Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt inte kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 12 §.
Hur får delbara blandade kontrakt tilldelas?
5 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling av koncessioner som faller in under denna lag som upphandling som inte gör det, får den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten eller enheten får också tilldela ett enda kontrakt.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar separata kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tilldelar ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 8–11 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
8 § Om det delbara blandade kontraktet består av dels koncessioner, dels kontrakt som faller in under lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling tillämpas vid tilldelningen av kontraktet om värdet av den del av kontraktet som faller in under den lagen överstiger det tröskelvärde som gäller enligt den lagen.
Om det delbara blandade kontraktet består av dels koncessioner, dels kontrakt som faller in under lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna tillämpas vid tilldelningen av kontraktet om värdet av den del av kontraktet som faller in under den lagen överstiger det tröskelvärde som gäller enligt den lagen.
9 § Ett delbart blandat kontrakt som avser upphandling av dels koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., dels kontrakt som faller in under lagen (0000:000) om offentlig upphandling och vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, ska tilldelas enligt bestämmelserna i lagen om offentlig upphandling.
Ett delbart blandat kontrakt som avser upphandling av dels koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., dels kontrakt som faller in under lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, ska tilldelas enligt bestämmelserna i lagen om upphandling inom försörjnings– sektorerna.
När ett delbart blandat kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter tilldelas som ett enda kontrakt
10 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del faller in under artikel 346 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen eller denna lag.
12 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl och inte beslutas i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Odelbara blandade kontrakt
13 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas, ska tillämpliga bestämmelser fastställas på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller inslag av både tjänstekoncession och varukontrakt, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för tjänster respektive varor som är det högsta.
Om ett sådant kontrakt som avses i första stycket innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten eller enheten dock tilldela det utan tillämpning av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får det tilldelas i enlighet med bestämmelserna i den lagen eller denna lag.
Upphandling som rör verksamheter som anges i bilaga 2 och andra verksamheter
14 § Om ett kontrakt rör mer än en verksamhet, får den upphandlande enheten tilldela separata kontrakt för varje verksamhet eller tilldela ett enda kontrakt.
15 § Den upphandlande enheten får inte tilldela ett enda kontrakt eller tilldela separata kontrakt i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna blir tillämpliga.
Tilldelning av separata kontrakt
16 § Om den upphandlande enheten tilldelar separata kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
Tilldelning av ett enda kontrakt
17 § En upphandlande enhet som tilldelar ett enda kontrakt avsett för mer än en verksamhet ska tillämpa de bestämmelser som gäller för den verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör.
Om någon av de berörda verksamheterna är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget eller för lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, ska dock 19–21 §§ tillämpas.
18 § Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som kontraktet huvudsakligen rör ska följande gälla.
1. Om en av verksamheterna är föremål för bestämmelserna i denna lag för en upphandlande myndighet och övriga verksamheter är föremål för bestämmelserna i denna lag för en upphandlande enhet, tilldelas kontraktet i enlighet med de bestämmelser i lagen som gäller för upphandling av upphandlande myndigheter.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. Om en av verksamheterna är föremål för lagen (0000:000) om offentlig upphandling, tilldelas kontraktet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
3. Om en av verksamheterna är föremål för denna lag och den andra varken är föremål för denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, tilldelas kontraktet i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
Tilldelning av ett enda kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
19 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som rör både en verksamhet som är föremål för denna lag och en verksamhet som är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också för ett kontrakt som innehåller upphandling eller andra beståndsdelar som är föremål för artikel 346 i EUF-fördraget och dessutom rör verksamheter som är föremål för
1. denna lag, och 2. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
20 § Den upphandlande enheten får tilldela ett kontrakt som rör både en verksamhet som är föremål för denna lag och en verksamhet som är föremål för lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen eller denna lag.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
21 § Bestämmelserna i 19 och 20 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
1 § Denna lag gäller inte för upphandling av sådana koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet
1. för vilka tillämpningen av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet eller enhet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen,
2. som tilldelas inom ramen för ett samarbetsprogram som avses i 1 kap. 10 § 3 lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
3. som en regering tilldelas av en annan regering och som avser
a) tillhandahållande av militär utrustning eller utrustning av känslig karaktär,
b) byggentreprenader och tjänster med direkt anknytning till sådan utrustning som avses i a,
c) byggentreprenader och tjänster särskilt avsedda för militära syften eller av känslig karaktär,
4. som, av operativa skäl, måste tilldelas och utföras av en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs, eller
5. som på annat sätt omfattas av ett undantag i denna lag. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Sekretess
2 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av den tilldelade koncessionen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. Detta gäller under förutsättning att det skydd som behövs inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
3 § Denna lag gäller inte heller för andra koncessioner än sådana som avses i 1 eller 2 §, om skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Elektroniska kommunikationstjänster
4 § Denna lag gäller inte för koncessioner som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster. Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Verksamhet i tredjeland
5 § Denna lag gäller inte för koncessioner som en upphandlande enhet tilldelar för utövande av verksamhet i ett land som inte är bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i ett eller flera EESländer.
Förfaranden enligt andra internationella regler
6 § Denna lag gäller inte koncessioner som avser försvars- och säkerhetsaspekter och som regleras av särskilda förfaranderegler
1. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbets– området (EES) och någon eller några andra stater,
2. i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse om stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller koncessioner som ska tilldelas av en stat inom EES i enlighet med sådana särskilda förfaranderegler.
7 § Denna lag gäller inte heller för andra koncessioner som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tilldela enligt andra
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
8 § Denna lag gäller inte för en koncession som en upphandlande myndighet tilldelar enligt upphandlingsregler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när koncessionen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om koncessionen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Denna bestämmelse ska inte tillämpas på koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet.
Tjänstekoncessioner som tilldelas på grund av ensamrätt
9 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession som en upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 17 § första stycket 1 tilldelar en annan upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Denna lag gäller inte heller för en tjänstekoncession som tilldelas en leverantör på grund av att leverantören har ensamrätt att utföra tjänsten, om ensamrätten har beviljats i enlighet med unionsrättsakter om gemensamma regler om marknadstillträde som är tillämpliga på verksamheter som anges i bilaga 2. Bestämmelserna om meddelande om tilldelning av en koncession i 8 kap. 5 § ska dock tillämpas om det inte i sådan lagstiftning finns särskild reglering om öppenhet och insyn.
När en leverantör beviljas ensamrätt att bedriva någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 ska Europeiska kommissionen underrättas om detta inom en månad.
Lufttransport
10 § Denna lag gäller inte för en tjänstekoncession för lufttransporttjänster som grundas på beviljande av sådan operativ licens som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen, i den ursprungliga lydelsen.
Vattenområdet
11 § Denna lag gäller inte för koncessioner som avser
1. tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten, eller
2. leverans av dricksvatten till sådana nät.
12 § Denna lag gäller inte för koncessioner som har anknytning till sådan verksamhet som avses i 11 § och som avser
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning och dränering, förutsatt att den volym vatten som avses för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Interna koncessioner
13 § Denna lag gäller inte för koncessioner mellan en upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1 och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om koncessionen är att anse som en intern koncession enligt någon av 14–19 §§.
Med upphandlande enhet avses i 14–19 §§ endast sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1.
14 § En koncession enligt 13 § ska anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten eller enheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens eller enhetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheten eller enheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
15 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter eller enheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna eller enheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas eller enheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som myndigheterna eller enheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
16 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 14 § 1,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller för andra
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande avtalsparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
17 § En koncession enligt 13 § ska också anses vara en intern koncession, om
1. den upphandlande myndigheten eller enheten står under sådan kontroll som avses i 14 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 14 § 1 över avtalsparten,
2. myndigheten eller enheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 13 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet
18 § En upphandlande myndighet eller enhet ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten eller enheten.
Upphandlande myndigheter och enheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 15 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter eller enheter,
2. myndigheterna eller enheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas eller enheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 16 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i 17 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens eller enhetens och avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
19 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 14 § 2, 15 § 2, 16 § 2 och 17 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår koncessionen eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter och enheter
20 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter eller enheter, om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna eller enheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna eller enheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas eller enheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna eller enheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
Med upphandlande enhet avses i denna paragraf och 21 § endast sådana upphandlande enheter som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1.
21 § Verksamhetsandelen enligt 20 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens eller enhetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Anknutna företag och samriskföretag
22 § Med anknutet företag avses
1. ett företag över vilket en upphandlande enhet har ett bestämmande inflytande,
2. ett företag som kan utöva ett bestämmande inflytande över en upphandlande enhet, och
3. ett företag som tillsammans med en upphandlande enhet står under bestämmande inflytande av ett annat företag på grund av ägande eller finansiellt deltagande eller på grund av de regler företaget lyder under.
Med anknutet företag avses även alla företag vars årsräkenskaper konsolideras med den upphandlande enhetens enligt kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG, i lydelsen enligt rådets direktiv 2014/102/EU.
Ett bestämmande inflytande ska anses finnas om en upphandlande enhet direkt eller indirekt, i förhållande till ett företag, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
23 § Under de förutsättningar som anges i 24 § gäller inte denna lag för koncessioner som
1. en upphandlande enhet tilldelar ett anknutet företag, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som anges i bilaga 2, tilldelar ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
24 § Bestämmelserna i 23 § gäller under förutsättning att företagets tillhandahållande med anledning av tilldelningen av tjänste- eller byggkoncessioner motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga omsättning av tjänster respektive byggentreprenader under de föregående tre åren.
Om ett anknutet företag inte kan visa sin omsättning för de föregående tre åren på grund av tidpunkten för företagets etablering eller verksamhetens påbörjande, får företaget genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt göra sannolikt att den andel av omsättningen som avses i första stycket kommer att uppnås.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande tjänster eller byggentreprenader ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
25 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som
1. ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av bilaga 2, tilldelar en av dessa upphandlande enheter, eller
2. en upphandlande enhet tilldelar ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
26 § På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som tilldelat ett kontrakt med tillämpning av något av undantagen i 23 eller 25 § lämna uppgifter till kommissionen om namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen och om de berörda koncessionernas art och värde samt tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 23–25 §§.
Direkt konkurrensutsatt verksamhet
27 § Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, att verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m.
28 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. En befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området
29 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid eller tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
30 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänstser
31 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans,
2. i ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. i ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
32 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster
33 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
34 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av CPV-koderna för
1. brandkårs- och räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Politiska kampanjer
35 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPV-koderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion av propagandafilm, eller
3. produktion av propagandavideor.
Lotteritjänster
36 § Denna lag gäller inte för tjänstekoncessioner som avser lotteritjänster som omfattas av CPV-koden för lotteriverksamhet och som staten tilldelar en leverantör på grund av en ensamrätt. Med ensamrätt avses i denna paragraf inte sådana ensamrätter som anges i 1 kap. 17 § tredje stycket.
Beviljande av en sådan ensamrätt som avses i första stycket första meningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Principer för upphandling av koncessioner
1 § Upphandlande myndigheter och enheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt genomföra upp– handlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Kontroll vid tilldelning
4 § En upphandlande myndighet eller enhet ska innan den tilldelar en koncession enligt 13 kap. kontrollera att
1. anbudet, i tillämpliga fall, uppfyller de minimikrav som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt,
2. anbudet uppfyller de villkor för deltagande som den upphandlande myndigheten eller enheten har fastställt i koncessionsdokumenten, och
3. anbudsgivaren inte ska uteslutas med stöd av bestämmelserna i 11 kap.
Rätten att få delta i en upphandling
5 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
Juridiska personer får åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
6 § Grupper av leverantörer får delta i upphandlingar. En upphandlande myndighet eller enhet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten eller enheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ange i något av koncessionsdokumenten hur grupper av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk kunskap eller yrkeskunskap enligt 12 kap. 2 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Reserverade koncessioner
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får
1. reservera deltagandet i en upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att en koncession ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling av en reserverad koncession är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
När en upphandlande myndighet eller enhet avser att reservera en koncession, ska den i annonsen enligt 8 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade koncessioner.
CPV-nomenklaturen
8 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling av koncessioner ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings- och utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 2 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 34 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 35 §,
4. lotteritjänster som avses i 3 kap. 36 §, och
5. byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
Koncessioners varaktighet
9 § Koncessioner ska vara tidsbegränsade.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska bedöma löptiden på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efterfrågas.
10 § Koncessioner med längre löptid än fem år får inte ha en längre maximal varaktighet än vad som kan förväntas rimligen gå åt för att koncessionshavaren ska kunna kompenseras för gjorda investeringar för utnyttjandet av byggnadsverken eller tillhandahållandet av tjänsterna tillsammans med en avkastning på det investerade kapitalet.
Vid beräkningen ska hänsyn tas till de investeringar som krävs för att uppnå särskilda mål enligt avtalen. Både inledande investeringar och investeringar under koncessionens varaktighet ska beaktas vid beräkningen.
5 kap. Tröskelvärde
Tröskelvärdets storlek
1 § Denna lag ska tillämpas på koncessioner vars värde uppgår till minst det belopp (tröskelvärde) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner, i den ursprungliga lydelsen, eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdet i euro och svenska kronor.
Värdet av koncessionen ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Beräkning av värdet av en koncession
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska beräkna värdet av en koncession efter en uppskattning av den sammanlagda omsättning som uppkommer för koncessionshavaren under kontraktets varaktighet, som ersättning för de byggentreprenader och tjänster som koncessionen avser och för de varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster.
3 § Beräkningen av det uppskattade värdet av en koncession ska avse värdet vid den tidpunkt då koncessionsmeddelandet skickas ut eller, om annonsering inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten eller enheten inleder upphandlingsförfarandet.
4 § Om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet enligt 3 § ska värdet vid tilldelningen användas.
Metod för beräkning av det uppskattade värdet
5 § Värdet av en koncession ska beräknas med hjälp av en objektiv metod. Metoden ska anges i något av koncessionsdokumenten. Vid beräkningen ska, i tillämpliga fall, hänsyn tas till
1. värdet av varje form av options- och förlängningsklausul i fråga om koncessionens varaktighet,
2. intäkter i form av betalning av avgifter och straffavgifter som tas ut från andra användare av byggnadsverken eller tjänsterna än den upphandlande myndigheten eller enheten,
3. ersättningar eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får av den upphandlande myndigheten eller enheten eller någon annan myndighet, inbegripet ersättning för fullgörandet av en skyldighet att tillhandahålla ett offentligt uppdrag och offentligt investeringsstöd,
4. värdet av bidrag eller andra ekonomiska fördelar oavsett form som koncessionshavaren får från tredje part för utförandet av koncessionen,
5. intäkter från försäljning av eventuella tillgångar som är en del av koncessionen,
6. värdet av alla varor och tjänster som görs tillgängliga för koncessionshavaren av de upphandlande myndigheterna eller enheterna
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
förutsatt att de är nödvändiga för att utföra byggentreprenaderna eller tjänsterna, och
7. premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare.
Förbud mot vissa beräkningsmetoder
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag blir tillämpliga.
Förbud mot att dela upp en upphandling i vissa fall
7 § En koncession får inte delas upp i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag blir tillämpliga, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt
8 § Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet i denna lag.
6 kap. Förfarandet vid upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska vara fri att organisera förfarandet vid upphandling av koncessioner under förutsättning att principerna i 4 kap. 1 § och bestämmelserna i övrigt i denna lag följs.
Minimikrav
2 §
Den upphandlande myndigheten eller enheten får ställa upp minimikrav avseende villkor och egenskaper som alla anbud ska uppfylla eller inneha. Kraven kan avse tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper.
Koncessionsdokumenten
3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen tillhandahålla en beskrivning av koncessionen och villkoren för deltagande. En beskrivning av tilldelningskriterierna enligt 13 kap. 1 § och eventuella minimikrav som ska uppfyllas ska också tillhandahållas i annonsen eller något annat koncessionsdokument.
Regler om annonsering finns i 8 kap.
Begränsning av antalet anbudssökande eller anbud
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får begränsa antalet anbudssökande eller anbud till en lämplig nivå på grundval av objektiva kriterier. Antalet anbudssökande eller anbudsgivare ska vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska kunna säkerställas.
Tidsplan
5 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska upprätta en tidsplan för förfarandet med en preliminär tidsfrist för slutförandet.
Samtliga deltagare ska få del av planen.
Om ändringar görs i planen, ska samtliga deltagare underrättas om ändringen. Om en ändring avser sådant som angetts i annonsen, ska detta offentliggöras.
Förhandlingar
6 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får förhandla med anbudssökande och anbudsgivare.
Föremålet för koncessionen, tilldelningskriterierna och minimikraven får inte ändras under förhandlingarnas gång.
7 kap. Tekniska krav och funktionskrav
1 § Tekniska krav och funktionskrav ska ingå i något av koncessionsdokumenten. De ska ange de egenskaper som krävs hos de berörda byggentreprenaderna eller tjänsterna.
Egenskaperna får också avse den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla byggentreprenaderna eller tjänsterna under förutsättning att de är kopplade till föremålet för kontraktet och står i proportion till dess värde och mål. Egenskaperna kan omfatta miljökrav och krav på tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning
.
2 § De tekniska kraven och funktionskraven får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som karakteriserar de varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör och inte heller hänvisningar till varumärke, patent, typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt och ska då följas av orden ”eller likvärdigt”.
3 § Om en upphandlande myndighet eller enhet väljer att hänvisa till tekniska krav eller funktionskrav, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att tjänsterna eller byggentreprenaderna inte stämmer överens med dessa krav, om anbudsgivaren i sitt anbud med lämpliga medel kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven.
8 kap. Annonsering av upphandling
Annons om upphandling
1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession ska informera om detta genom att annonsera upphandlingen.
I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Förhandsannons om upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 3 ska informera om detta genom en förhandsannons.
Upphandling utan föregående annonsering
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får tilldela en koncession utan föregående annonsering om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör på grund av
1. att syftet med koncessionen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. skyddet av ensamrätt, vilket även inkluderar andra ensamrätter än de som anges i 1 kap. 7 §.
Första stycket 2 och 3 får endast tillämpas om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
4 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet eller enhet tilldela en koncession utan föregående annonsering om det vid ett förfarande med annonsering inte lämnats några anbudsansökningar eller anbud eller några lämpliga anbudsansökningar eller lämpliga anbud. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
5 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt denna lag eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten eller enheten. En anbudsansökan ska också anses olämplig om den innefattar ett olämpligt anbud.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för koncessionen och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens eller enhetens krav enligt koncessionsdokumenten.
Efterannons om resultatet av en upphandling
6 § En upphandlande myndighet eller enhet som har tilldelat en koncession ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att koncessionen tilldelats.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten eller enheten vid tilldelning av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 3 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 48 dagar efter utgången av varje kvartal.
Annons om förhandsinsyn
7 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession utan föregående annonsering enligt 3 och 4 §§ får skicka en annons om sin avsikt till Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Bemyndigande
8 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Elektronisk tillgång till koncessionsdokumenten
9 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessions– dokumenten från den dag då annonsen om upphandling publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Detta gäller dock inte om annonsen om upphandling inte innehåller någon inbjudan att komma in med anbud. I sådana fall ska fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten i stället ges från och med den dag då inbjudan att komma in med anbud skickas till utvalda anbudssökande. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i inbjudan.
10 § Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Om elektronisk tillgång till något koncessionsdokument inte kan ges enligt 9 § andra stycket, ska inbjudan att komma in med anbud upplysa om att dokumentet kommer att skickas på annat sätt än med elektroniska medel. En sådan upplysning behöver dock inte lämnas om dokumentet i stället bifogas inbjudan.
9 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
Bestämmande av tidsfristernas längd
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud bestäms av den upphandlande myndigheten eller enheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad koncessionen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas.
2 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om förfarandet sker i successiva steg, ska dock tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 22 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Första och andra styckena gäller inte om något annat följer av 3–5 §§.
Förkortad tidsfrist vid elektroniska anbud
3 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen för att komma in med anbud förkortas med fem dagar.
Förlängning av tidsfrister
4 § Om anbudsansökningar eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta en anbudsansökan eller ett anbud.
5 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten inte ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till koncessionsdokumenten med elektroniska medel enligt 8 kap. 9 §, ska tidsfristen för att komma in med anbud förlängas med fem dagar.
10 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska använda elektroniska medel när myndigheten eller enheten kommunicerar med leverantörer under en upphandling. Myndigheten eller enheten ska anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten eller enheten.
Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. De får inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel än elektroniska
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven i 1 § andra stycket.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast för den del av upphandlingen där förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. informationssäkerhetsbrister hos myndigheten eller enheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas. Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av alternativa elektroniska medel enligt 5 §.
4 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten eller enheten dokumenterar uppgifter från kommunikationen av betydelse för upphandlingen.
Kommunikation med alternativa elektroniska medel
5 § En upphandlande myndighet eller enhet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket. Myndigheten eller enheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling lämna information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling.
Avancerad elektronisk signatur
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
En upphandlande myndighet eller enhet ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
9 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet eller enhet får inte ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut.
Information till leverantörer
Kompletterande handlingar och upplysningar
11 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska till alla anbudssökande eller anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om koncessionsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Underrättelse om beslut
12 § En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att tilldela en koncession. Underrättelsen ska innehålla namnet på den utvalda anbudsgivaren, skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 16 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr). En anbudssökande eller anbudsgivare vars ansökan respektive anbud har förkastats ska underrättas om skälen för detta beslut.
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet eller enhet beslutar att avbryta en upphandling efter det att annonsen om upphandling publicerats samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
13 § En upphandlande myndighet eller enhet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om egenskaperna hos och de relativa fördelarna med det valda anbudet.
Upplysningar ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
14 § En upphandlande myndighet eller enhet ska i annonsen om upphandling ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 12 § första stycket eller upplysningar enligt 13 §.
Dokumentation
15 § En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
16 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 15 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
11 kap. Uteslutning av leverantörer
Omständigheter som ska medföra uteslutning av leverantörer
Brott
1 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
anstiftan, medhjälp och försök att begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1 ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten eller enheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet eller en sådan upphandlande enhet som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1 får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Omständigheter som får medföra uteslutning av leverantörer
3 § En upphandlande enhet som inte är en sådan enhet som avses i 1 kap. 15 § första stycket 1 får på de grunder som anges i 1 och 2 §§ utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. leverantören a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en
upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som krävs, eller
7. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Utredning
5 § En upphandlande myndighet eller enhet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten eller enheten utgör skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att det inte finns skäl för uteslutning, ska detta anges i yttrandet. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning som visar att leverantören är tillförlitlig.
Undantag från uteslutning i vissa fall
6 § En leverantör ska inte uteslutas på de grunder som anges i 1 eller 4 §, om leverantören visar att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna eller enheterna, och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet eller enhet bedömer om leverantörens åtgärder är tillräckliga, ska myndigheten eller enheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas på de grunder som anges i 2 §, när den har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
7 § En upphandlande myndighet eller enhet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
Beslut om uteslutning
8 § En upphandlande myndighet eller enhet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning med hänsyn till leverantörens handlande eller brist på handlande antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet eller enhet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
12 kap. Kvalificering och urvalsbedömning
1 § Innan en koncession tilldelas enligt 13 kap. ska den upphandlande myndigheten eller enheten kontrollera att villkoren för deltagande är uppfyllda. Kontrollen ska göras med utgångspunkt i anbudssökandenas och anbudsgivarnas egen försäkran om att villkoren är uppfyllda eller referenser som lämnats in som bevis enligt kraven i annonsen.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får, för kvalificering av de leverantörer som ska kunna tilldelas en koncession, endast tillämpa villkor som avser yrkesmässig och teknisk kapacitet samt ekonomisk och finansiell ställning.
3 § De villkor för deltagande som myndigheten eller enheten väljer att tillämpa ska ha samband med behovet att se till att leverantören har förmåga att utföra koncessionen med hänsyn till föremålet för denna.
Villkoren ska också vara proportionerliga med hänsyn till syftet att säkerställa verklig konkurrens.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
4 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av en specifik koncession utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga villkor för kvalificering.
Andra företags kapacitet får utnyttjas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna under fullgörandet av koncessionen.
5 § Myndigheten eller enheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning.
13 kap. Tilldelning av koncessioner
Tilldelning av koncessioner
1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska tilldela en koncession på grundval av tilldelningskriterier som
1. är förenliga med de principer som anges i 4 kap. 1 §,
2. säkerställer att anbuden bedöms i konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för den upphandlande myndigheten eller enheten,
3. är kopplade till koncessionsföremålet, och
4. inte ger myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet. Tilldelningskriterierna ska innehålla krav som gör det möjligt för myndigheten eller enheten att effektivt kontrollera de uppgifter som leverantörerna lämnar.
Tilldelningskriterierna får innefatta miljökriterier, sociala kriterier eller kriterier som avser innovation.
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska kontrollera att anbuden uppfyller tilldelningskriterierna.
Prioritetsordning för tilldelningskriterier
3 § De upphandlande myndigheterna och enheterna ska ange tilldelningskriterierna i fallande prioritetsordning.
Om det i ett anbud föreslås en innovativ lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå som den upphandlande myndigheten eller enheten inte hade kunnat förutse, får myndigheten eller enheten ändra prioritetsordningen om det finns särskilda skäl för detta. En sådan ändring ska medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen innebär kan beaktas.
Ändringen av prioritetsordningen får inte göras på ett sätt som leder till diskriminering.
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten ändrar prioritetsordningen enligt 3 § andra stycket, ska myndigheten eller enheten informera samtliga anbudsgivare om ändringen och till dessa skicka en ny inbjudan att komma in med anbud. Vid bestämning av tidsfristen för att komma in med anbud ska 9 kap. 2 § andra stycket tillämpas.
Om tilldelningskriterierna angetts i annonsen om upphandling, ska den upphandlande myndigheten eller enheten publicera en ny annons med
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
den ändrade prioritetsordningen. Vid bestämning av tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska 9 kap. 2 § första stycket tillämpas.
14 kap. Fullgörande av koncessioner
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra en koncession
Uppgifter om hur leverantörer planerar att koncessionen ska fullgöras
1 § En upphandlande myndighet eller enhet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om
1. hur stor del av koncessionen som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer, och
2. de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra koncessionen i den delen.
Offentliggörande
2 § Myndigheten eller enheten ska i något av koncessionsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten eller enheten enligt 1 §.
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av en koncession påbörjas
3 § En upphandlande myndighet eller enhet ska ställa krav på att koncessionshavaren ska lämna in sådana uppgifter som avses i 4 § innan fullgörandet av koncessionen påbörjas, om koncessionen avser
1. färdigställande av en byggentreprenad, eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten eller enheten.
4 § Myndigheten eller enheten ska enligt 4 § ställa krav på att koncessionshavaren anger namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas. Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten eller enheten ska också ställa krav på att koncessionshavaren ska underrätta myndigheten eller enheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under koncessionens löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Ändringar av en koncession under löptiden
Ändring av en koncession utan att en ny upphandling genomförs
5 § En koncession får inte ändras under sin löptid utan att den upphandlande myndigheten eller enheten genomför en ny upphandling.
Detta gäller dock inte om ändringarna är sådana som avses i 6–11 §§.
Ändringar av mindre värde
6 § En ändring av en koncession är tillåten, om värdet av ändringen är lägre än de värden som följer av andra stycket och ändringen inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras. Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringen har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen ska vara lägre än
1. tröskelvärdet enligt 5 kap., och
2. 10 procent av den ursprungliga koncessionens värde.
Ändringar enligt en ändringsklausul
7 § En ändring av en koncession är tillåten, om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och ändringen inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska anges i något av koncessionsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen. Klausulen ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar
8 § En ändring av en koncession genom en kompletterande beställning av tjänster eller byggentreprenader från koncessionshavaren är tillåten, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av koncessionshavare inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av koncessionshavare skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten eller enheten.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en ändring enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet ökar med mer än 50 procent av värdet på den ursprungliga koncessionen. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
9 § En ändring av en koncession är tillåten, om behovet av ändringen har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten eller enheten inte har kunnat förutse och ändringen inte medför att koncessionens övergripande karaktär ändras.
Om upphandlingen har genomförts av en upphandlande myndighet, och koncessionen avser annan verksamhet än sådan verksamhet som anges i bilaga 2, är en ändring enligt första stycket dock endast tillåten om den inte innebär att värdet ökar med mer än 50 procent av värdet på den ursprungliga koncessionen. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av värdet tillämpas på varje enskild ändring.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Byte av koncessionshavare
10 § Byte av koncessionshavare är en tillåten ändring av koncessionen, om
1. den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 11 kap. och denna leverantör uppfyller tillämpliga villkor för kvalificering i den ursprungliga upphandlingen enligt 12 kap. 2 och 3 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga koncessionshavarens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. dessa omstruktureringar inte medför andra väsentliga ändringar av koncessionen.
Om koncessionshavarens underleverantörer inträder i koncessionshavarens ställe till följd av en överenskommelse med koncessionshavaren och den upphandlande myndigheten eller enheten, ska det också anses vara en tillåten ändring av koncessionen.
Ändringar som inte är väsentliga
11 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 6–10 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring, om den inte är väsentlig.
En ändring ska bl.a. anses vara väsentlig, om den
1. inför nya villkor i koncessionen som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen,
2. innebär att koncessionens ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats koncessionen på ett sätt som inte medgavs i den ursprungliga koncessionen,
3. medför att koncessionens omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av koncessionshavare.
Beräkning av den ursprungliga koncessionens värde
12 § Vid tillämpning av 6 § andra stycket, 8 § andra stycket och 9 § andra stycket ska den ursprungliga koncessionens värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul som ingår i koncessionen.
Om koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul, ska den ursprungliga koncessionens värde i stället beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen i Sverige.
Annonsering om ändring av en koncession
13 § En upphandlande myndighet eller enhet som har ändrat en koncession med stöd av 8 eller 9 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
15 kap. Upphandling av koncessioner som inte omfattas av direktivet samt upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Tillämpningsområdet
1 § Detta kapitel gäller i fråga om
1. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3.
När ett kontrakt utgör ett blandat kontrakt eller en upphandling avser flera verksamheter i den mening som avses i 2 kap. äger det kapitlet motsvarande tillämpning.
Principer för upphandling av koncessioner
2 § Vid upphandlingar enligt detta kapitel ska upphandlande myndigheter och enheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingarna på ett öppet sätt.
Upphandlingarna ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet.
3 § En upphandling enligt detta kapitel får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
4 § En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Annonsering av upphandling
Förhandsannons
5 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap.
Information till leverantörer
6 § Vid upphandling enligt detta kapitel ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Dokumentation
7 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska dokumentera genomförandet av en upphandling som görs enligt detta kapitel. Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens eller enhetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
8 § När en upphandling enligt detta kapitel har avslutats ska en upphandlande myndighet eller enhet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 7 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då koncessionen tilldelades.
Rättsmedel och tillsyn
9 § Vid upphandling enligt detta kapitel gäller – 16 kap. om avtalsspärr, överprövning och skadestånd, – 17 kap. om upphandlingsskadeavgift, och – 18 kap. om tillsyn.
16 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr 1 § Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Undantag från avtalsspärr
2 § Avtalsspärr gäller inte vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn
3 § Vid förhandsinsyn enligt 8 kap. 7 § får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör.
Behörig domstol
5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Överprövning av en upphandling
6 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Förlängd avtalsspärr
8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tiodagarsfrist
10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten eller enheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 6 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas om en upphandlande myndighet eller enhet genom förhandsinsyn enligt 8 kap. 7 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess att något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 8 kap. 6 §, eller 2. den upphandlande myndigheten eller enheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Beräkning av vissa tider
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande
19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd
20 § En upphandlande myndighet eller enhet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten eller enheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
17 kap. Upphandlingsskadeavgift
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala en särskild avgift (upphandlings- skadeavgift), om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 16 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 16 kap. 14 §, eller
3. myndigheten eller enheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Behörig domstol
3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet eller enhet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten eller enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Avgiftens storlek
4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av koncessionens värde.
Beräkningen av koncessionens värde ska göras enligt 5 kap. 2–5 §§.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft. Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 16 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
Betalning av avgift
8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
18 kap. Tillsyn
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva denna tillsyn.
2 § Tillsynsmyndigheten får från upphandlande myndigheter eller enheter eller från dem som kan antas vara upphandlande myndigheter eller enheter inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Upplysningarna ska i första hand inhämtas skriftligen. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten eller enheten.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn.
Detsamma gäller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet.
Föreläggande
4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller enhet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet eller enhet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Behörig domstol
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016. 2. Bestämmelserna i 3 kap. 13–21 §§ tillämpas även på en byggkoncession enligt 1 kap. 8 § om kontrakt har slutits före ikraftträdandet.
3. Lagen gäller inte för upphandlingar av koncessioner som har påbörjats före ikraftträdandet.
Bilaga 1
Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace, ska CPVnomenklaturen tillämpas.
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45 Byggverksamhet
Denna huvudgrupp omfattar: – nybyggnad, renovering och normal reparation
45.1 Mark- och grundarbeten
45.11 Rivning av hus; markarbeten
Denna undergrupp omfattar: – rivning och rasering av byggnader och andra anläggningar – röjning av byggplatser – markarbeten: schaktning, deponering, nivellering av byggplatser, dikesgrävning, bergrensning, sprängning etc. – iordningställande av gruvarbetsplatser: – avtäckning samt annat iordningställande av ägor och platser som innehåller mineraler Denna undergrupp omfattar även: – dränering av byggplatser – dränering av jordbruks- eller skogsbruksmark
45.12 Markundersökning
Denna undergrupp omfattar: – provborrning och tagning av kärnprov för byggande, för geofysiska, geologiska eller liknande ändamål Denna undergrupp omfattar inte: – borrning av källor för produktion av råpetroleum eller naturgas se 11.20 – brunnsborrning, se 45.25 – schaktsänkning, se 45.25 – spårning av olje- och naturgasfält, utförande av geofysiska, geologiska och seismiska undersökningar, se 74.20
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.2 Bygg- och
anläggningsarbeten
42.21 Uppförande av hus och andra byggnadsverk
Denna undergrupp omfattar: – byggande av alla slags byggnader, byggande av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – broar, inklusive sådana för upphöjda vägar, viadukter, tunnlar och tunnelbanor – rörledningar för fjärrtransport, fjärrnät för el och telekommunikation – rörledningar i tätort, tätortsnät för el och telekommunikation – därmed förknippade arbeten – montering och uppförande på plats av monteringsfärdiga byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – tjänster i anslutning till råpetroleum- och naturgasutvinning, se 11.20 – uppförande av kompletta monteringsfärdiga byggnader av egentillverkade delar av annat material än betong, se huvudgrupperna 20, 26 och 28 – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader, se 45.23 – bygginstallationer, se 45.3 – slutbehandling av byggnader, se 45.4 – arkitektverksamhet och teknisk konsultverksamhet, se 74.20 – projektledning för byggande, se 74.20
45.22 Takarbeten Denna undergrupp omfattar: – byggande av tak – taktäckning – impregnering
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.23 Anläggning av motorvägar, vägar, flygfält och idrottsanläggningar
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vägar, gator samt andra kör- och gångvägar – anläggning av järnvägar – anläggning av start- och landningsbanor på flygfält – anläggning av stadion, simbassänger, idrottshallar, tennisbanor, golfbanor eller andra idrottsanläggningar, exklusive uppförande av byggnader – målning av vägmarkeringar och markeringar på parkeringsplatser Denna undergrupp omfattar inte: – förberedande markarbeten, se 45.11
45.24 Vatten– byggnad
Denna undergrupp omfattar: – anläggning av vattenleder, hamn- och flodarbeten, småbåtshamnar (marinor), slussar etc. – dammar, diken o.d. – muddring – undervattensarbete
45.25 Andra bygg- och anläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – bygg- eller anläggningsverksamhet som är specialiserad inom något för olika slags konstruktioner gemensamt område och fordrar specialistkompetens eller specialutrustning – grundläggning inklusive pålning – borrning och byggande av brunnar, schaktsänkning – uppförande av icke egentillverkade stålelement – bockning av stål – murning och stenläggning – resning och nedmontering av byggnadsställningar och arbetsplattformar, inklusive uthyrning av byggnadsställningar och arbetsplattformar – uppförande av skorstenar och industriugnar Denna undergrupp omfattar inte:
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
– uthyrning av byggnadsställningar utan resning och nedmontering, se 71.32
45.3 Bygginstallationer
45.31 Elinstallationer
Denna undergrupp omfattar: installation i byggnader och andra anläggningar av: – elkablar och elarmatur – telekommunikationssystem – elvärmesystem – antenner – brandlarm – tjuvlarm – hissar och rulltrappor – åskledare etc.
45.32 Isoleringsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation i byggnader och andra anläggningar av värme-, ljud- eller vibrationsisolering Denna undergrupp omfattar inte: – impregnering, se 45.22
45.33 VVS-arbeten Denna undergrupp omfattar:
– installation i byggnader och andra anläggningar av – vattensystem samt sanitetsutrustning – gasarmaturer – värme-, ventilations-, kyl- och luftkonditioneringsutrustning inklusive ledningar – sprinklersystem Denna undergrupp omfattar inte: – installation av elvärmesystem, se 45.31
45.34 Andra bygginstallationer
Denna undergrupp omfattar: – installation av belysnings- och signalsystem till vägar, järnvägar, flygfält och hamnar – installation i byggnader och andra anläggningar av andra armaturer och anordningar
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.4 Slutbehandling av byggnader
45.41 Puts-, fasad- och stuckatörsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – anbringande på byggnader och andra anläggningar av invändig eller utvändig puts och stuck inklusive närstående basmaterial för putsning
45.42 Byggnadssnickeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – installation av icke egentillverkade dörrar, fönster, dörr- och fönsterkarmar, kök med fast inredning, trappor, butiksinredning o.d., av trä eller andra material – invändig slutbehandling såsom arbete med tak, väggbeklädnader av trä och flyttbara skiljeväggar Denna undergrupp omfattar inte: – läggning av parkett och andra golvbeläggningar av trä, se 45.43
45.43 Golv- och väggbeläggningsarbeten
Denna undergrupp omfattar: – läggning, uppsättning eller fastsättning i byggnader och andra anläggningar av – vägg- eller golvplattor av keramiskt material, betong eller huggen sten – parkett och andra golvbeläggningar av trä – mattor samt golvbeläggningar av linoleum, inklusive av gummi eller plast – terrazzo-, marmor-, granit- eller skiffergolv eller -väggar – tapeter
45.44 Måleri- och glasmästeriarbeten
Denna undergrupp omfattar: – invändig och utvändig målning av byggnader – målning av anläggningar inom väg- och vattenbyggnad o.d. – installation av glas, speglar etc. Denna undergrupp omfattar inte: – installation av fönster, se 45.42
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Nace Rev. 1
AVDELNING F BYGGVERKSAMHET
Huvudgrupp Grupp Undergrupp Benämning Anmärkning
45.45 Annan slutbehandling av byggnader
Denna undergrupp omfattar: – installation av privata simbassänger – rengöring med ånga, blästring och liknande behandling av fasader – annan slutbehandling av byggnader Denna undergrupp omfattar inte: – invändig rengöring av byggnader och andra konstruktioner, se 74.70
45.5 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
45.50 Uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner med förare
Denna undergrupp omfattar inte: – uthyrning av bygg- och anläggningsmaskiner samt utrustning utan förare, se 71.32
Bilaga 2
Förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter
1. Beträffande gas och värme:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av gas eller värme.
b) Leverans av gas eller värme till sådana fasta nät.
Om en upphandlande enhet såsom avses i 1 kap. 17 § första stycket 2 och 3 levererar gas eller värme till fasta nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses i 1 kap. 17 § första stycket om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den upphandlande enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 2 och 3 i denna bilaga. ii) Leverans till det publika nätet syftar endast till att använda denna produktion ekonomiskt och utgör högst 20 % av enhetens omsättning, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
Med leverans avses generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av gas. Produktion av gas i form av utvinning omfattas dock av punkt 4 i denna bilaga.
2. Beträffande el:
a) Tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av el.
b) Leverans av el till sådana fasta nät.
Med elleveranser avses generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning av el.
Om en upphandlande enhet såsom avses i 1 kap. 17 § första stycket 2 och 3 levererar el till fasta nät som tillhandahåller tjänster för allmänheten, ska detta inte betraktas som en verksamhet i den mening som avses 1 kap. 17 § första stycket om samtliga följande villkor är uppfyllda:
i) Den upphandlande enhetens produktion av el behövs för utövandet av en annan verksamhet än någon av dem som avses i denna punkt eller i punkterna 1 och 3 i denna bilaga.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
ii) Leverans till det publika nätet beror endast på den upphandlande enhetens egen förbrukning och har inte överstigit 30 % av dess totala produktion av energi, beräknat på de tre närmast föregående årens genomsnitt, innevarande år medräknat.
3. Verksamhet som avser tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten på områdena järnvägstransporter, automatiserade system, spårvagnar, trådbussar, bussar eller linbana. Ett nät för transporttjänster ska anses föreligga om tjänsten tillhandahålls enligt driftsvillkor som fastställs av en behörig myndighet i en medlemsstat, t.ex. i fråga om linjedragning, kapacitet som ska finnas tillgänglig eller turtäthet.
4. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplatser och kusthamnar eller inlandshamnar eller andra terminaler för transport i luften, till havs eller på inre vattenvägar.
5. Verksamhet som avser tillhandahållande av
a) posttjänster,
b) andra tjänster än posttjänster, förutsatt att dessa tjänster tillhandahålls av en enhet som också tillhandahåller posttjänster enligt andra stycket led ii i denna punkt och att de villkor som fastställs i artikel 34.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG, i den ursprungliga lydelsen, inte är uppfyllda med avseende på de tjänster som omfattas av andra stycket led ii.
Utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna gäller följande definitioner i denna lag:
i) postförsändelse: en adresserad försändelse i den slutliga utformning som den ska överlämnas i, oavsett vikt. Sådana försändelser omfattar, förutom brevförsändelser, till exempel böcker, kataloger, tidningar och tidskrifter samt postpaket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde, oavsett vikt. ii) posttjänster: insamling, sortering, transport och överlämnande av postförsändelser. Detta omfattar både tjänster inom och utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd i enlighet med direktiv 97/67/EG. iii) andra tjänster än posttjänster: tjänster som tillhandahålls på följande områden:
– Tjänster som innebär förvaltning av posttjänster (tjänster både före och efter försändelsen, inbegripet närservice).
– Tjänster som gäller postförsändelser som inte innefattas i led a, till exempel oadresserad direktreklam.
6. Verksamhet som avser utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
a) utvinna olja eller gas,
b) undersöka förekomsten av eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Bilaga 3
Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
CPV-kod Beskrivning 79611000-0, 75200000-8, 75231200-6, 75231240-8, 79622000-0 (Tillhandahållande av hemtjänstpersonal), 79624000-4 (Förmedling av vårdpersonal) och 79625000-1 (Förmedling av läkare) 85000000-9 till 85323000-9, 85143000-3, 98133100-5, 98133000-4, 98200000-5 och 98500000-8 (Privata hushåll med anställd personal) och 98513000-2 till 98514000-9 (Arbetskrafttjänster för hushåll, Bemanningstjänster för enskilda,
Tjänster utförda av kontorspersonal för enskilda, Tillfällig personal för hushåll och Hemtjänst)
Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster
85321000-5 och 85322000-2, 75000000-6 (Offentlig förvaltning, försvar och socialförsäkringstjänster), 75121000-0, 75122000-7, 75124000-1, 79995000-5 till 79995200-7, 80000000-4 Undervisning och utbildning till 80660000-8, 92000000-1 till 92342200-2, 92360000-2 till 92700000-8, 79950000-8 (Tjänster för organisering av utställningar, mässor och kongresser), 79951000-5 (Organisering av seminarier), 79952000-2 (Evenemang), 79952100-3 (Anordnande av kulturevenemang), 79953000-9 (Festivalarrangemang), 79954000-6 (Festarrangemang), 79955000-3 (Anordnande av modevisningar), 79956000-0 (Anordnande av mässor och utställningar)
Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur
CPV-kod Beskrivning 75300000-9 Obligatorisk socialförsäkring
75310000-2, 75311000-9, 75312000-6, 75313000-3, 75313100-4, 75314000-0, 75320000-5, 75330000-8, 75340000-1
Bidragstjänster
98000000-3, 98120000-0, 98132000-7, 98133110-8 och 98130000-3
Andra samhälleliga och personliga tjänster, inklusive fackföreningstjänster, tjänster utförda av politiska organisationer, tjänster tillhandahållna av ungdomsorganisationer och andra medlemsorganisationstjänster
98131000-0 Tjänster i samband med religionsutövande
55100000-1 till 55410000-7, 55521000-8 till 55521200-0 (55521000-8 Catering för privata hushåll, 55521100-9 Hemkörning av mat, 55521200-0 Måltidsleveranser). 55520000-1 Catering, 55522000-5 Catering för transportföretag, 55523000-2 Catering för övriga företag eller övriga institutioner, 55524000-9 Skolbespisning 55510000-8 Matsalstjänster, 55511000-5 Matsalstjänster och övrig kafeteriaverksamhet för särskild kundgrupp, 55512000-2 Drift av matsal, 55523100-3 Servering av skolmåltider
Hotell- och restaurangtjänster
79100000-5 till 79140000-7, 75231100-5 Juridiska tjänster
75100000-7 till 75120000-3, 75123000-4, 75125000-8 till 75131000-3
Övrig statsförvaltning och statliga tjänster
75200000-8 till 75231000-4 Samhällstjänster
75231210-9 till 75231230-5, 75240000-0 till 75252000-7, 794300000-7, 98113100-9
Fängelserelaterade tjänster, tjänster för allmän säkerhet och räddningstjänster
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
CPV-kod Beskrivning 79700000-1 till 79721000-4 (Undersöknings- och säkerhetstjänster,
Säkerhetstjänster, Larmövervakningstjänster, Vakttjänster, Övervakningstjänster, Eftersökning, Uppspårning av försvunna, Patrullering, Utfärdande av id-kort, Utredning och Detektivtjänster) 79722000-1 (Grafologi), 79723000-8 (Avfallsanalys)
Undersöknings- och säkerhetstjänster
64000000-6 (Post- och telekommunikationstjänster), 64100000-7 (Post- och budtjänster), 64110000-0 (Postgång), 64111000-7 (Posttjänster för tidningar och tidskrifter), 64112000-4 (Posttjänster för brev), 64113000-1 (Posttjänster för paket), 64114000-8 (Postkassörstjänster), 64115000-5 (Förhyrning av postbox), 64116000-2 (Poste restante- tjänster), 64122000-7 (Internpost)
Posttjänster
50116510-9 (Regummering av däck), 71550000-8 (Smedtjänster)
Diverse tjänster
98900000-2 (Tjänster tillhandahållna av exterritoriala organisationer och organ) och 98910000-5 (Särskilda tjänster för internationella organisationer och organ)
Internationella tjänster
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
18 §2
En förvaltningsrätt är domför med en lagfaren domare ensam
1. vid åtgärd som avser endast måls beredande,
2. vid förhör med vittne eller sakkunnig som begärts av en annan förvaltningsrätt,
3. vid beslut som avser endast rättelse av felräkning, felskrivning eller annat uppenbart förbiseende och
4. vid annat beslut som inte innefattar slutligt avgörande av mål. Om det inte är påkallat av särskild anledning att målet prövas av fullsutten rätt, är en förvaltningsrätt domför med en lagfaren domare ensam vid beslut som inte innefattar prövning av målet i sak.
Åtgärder som avser endast beredandet av ett mål och som inte är av sådant slag att de bör förbehållas lagfarna domare får utföras av en annan tjänsteman som har tillräcklig kunskap och erfarenhet och som är anställd vid förvaltningsrätten eller vid en tingsrätt på samma ort som förvaltningsrätten. Regeringen meddelar närmare föreskrifter om detta.
Vad som sägs i andra stycket gäller även vid avgörande i sak av
1. mål av enkel beskaffenhet, 2. mål om bevissäkring och betalningssäkring enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), om besiktning enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152), om uppgifts eller handlings undantagande från kontroll enligt skatteförfarandelagen eller annan skatteförfattning,
3. mål om omedelbart omhändertagande enligt 6 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, mål om vård i enskildhet enligt 15 b § samma lag, mål om avskildhet enligt 15 c § samma lag, mål om tillfälligt flyttningsförbud enligt 27 § samma lag, mål om omedelbart omhändertagande enligt 13 § lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall, mål om vård i enskildhet eller avskildhet enligt 34 § samma lag, mål om vård i enskildhet enligt 14 § lagen (1998:603) om verkställighet av sluten ungdomsvård, mål om avskildhet enligt 17 § samma lag, mål om tillfällig isolering enligt 5 kap. 3 § smittskyddslagen (2004:168), mål enligt 12 § första stycket och 33 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, mål enligt 18 § första stycket 3–5 och 9 när det gäller de fall då vården inte har förenats med särskild utskrivningsprövning eller 6 lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, mål om förvar och uppsikt enligt utlänningslagen (2005:716), mål enligt lagen (1974:202) om beräkning av strafftid m.m., mål enligt
1 Lagen omtryckt 1981:1323. 2 Senaste lydelse 2013:312.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
fängelselagen (2010:610) samt mål enligt lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.,
4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna, mål rörande preliminär skatt eller om anstånd med att betala skatt eller avgifter enligt skatteförfattningarna,
5. mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
5. mål enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner,
6. mål som avser en fråga av betydelse för inkomstbeskattningen, dock endast om värdet av vad som yrkas i målet uppenbart inte överstiger hälften av prisbasbeloppet enligt 2 kap.6 och 7 §§socialförsäkringsbalken,
7. mål enligt lagen (2004:629) om trängselskatt och 8. mål enligt lagen (2008:962) om valfrihetssystem och lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för mål enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och porttjänster.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet
Härigenom föreskrivs att 39 och 40 §§ lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet ska ha följande lydelse
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
39 §1
Har förhandling enligt 38 § ägt rum och förklarar den centrala arbetstagarorganisationen eller, om en sådan inte finns, den arbetstagarorganisation som har slutit kollektivavtalet, att den av arbetsgivaren tilltänkta åtgärden kan antas medföra att lag eller kollektivavtal för arbetet åsidosätts eller att åtgärden på annat sätt strider mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde, får åtgärden inte beslutas eller verkställas av arbetsgivaren.
Vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständligheter som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om offentlig upphandling,
– 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster,
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem, eller
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner får en förklaring enligt första stycket göras endast om den grundar sig på omständigheter som anges i
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 18 § lagen om offentlig upphandling,
– 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 19 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen om valfrihetssystem
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
– 11 kap. 4 § lagen om upphandling av koncessioner.
1 Senaste lydelse 2011:1033.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
40 §2
Förbud enligt 39 § inträder inte, om arbetstagarorganisationen saknar fog för sin ståndpunkt. Förbud inträder inte heller, om arbetstagarorganisationen vid sådan upphandling som avses i 39 § andra stycket har grundat sin förklaring på andra omständigheter än som anges i
– 10 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, – 10 kap. 2 och 3 §§ samt 15 kap. 13 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, – 7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
– 13 kap. 3 § och 19 kap. 18 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, – 13 kap. 3 och 4 §§ samt 19 kap. 19 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
– 7 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem, eller
– 11 kap. 2 § och 15 kap. 13 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
– 11 kap 4 § lagen om upphandling av koncessioner.
Har arbetsgivaren med stöd av 38 § tredje stycket verkställt beslut i den fråga som förhandlingen avser, ska 39 § inte tillämpas.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 april 2016.
2 Senaste lydelse 2011:1033.
2.6 Förslag till lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950)
Härmed föreskrivs att 2 kap.11 och 13 §§kulturmiljölagen1(1988:950)2 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
11 §3
Om det behövs en arkeologisk utredning för att ta reda på om en fornlämning berörs av ett planerat arbetsföretag som innebär att ett större markområde tas i anspråk, ska kostnaden för utredningen betalas av företagaren. Som sådan exploatering räknas t.ex. anläggande av allmän väg, större enskild väg, järnväg, flygfält, anläggning för energiförsörjning, större vattenverksamhet och mer omfattande byggande för bostads-, industri- eller handelsändamål.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Ett beslut om arkeologisk utredning fattas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen ska i beslutet ange vem som ska utföra utredningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att utredningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:548. 2 Lagen omtryckt 2002:620. 3 Senaste lydelse 2013:548.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
13 §4
Som villkor för tillstånd enligt 12 § får länsstyrelsen ställa skäliga krav på
1. arkeologisk undersökning för att dokumentera fornlämningen, ta till vara fornfynd och förmedla resultaten, eller
2. särskilda åtgärder för att bevara fornlämningen. I beslutet om tillstånd ska om möjligt den kostnad anges som åtgärderna beräknas medföra.
Innan länsstyrelsen prövar en ansökan enligt 12 §, får den besluta om en arkeologisk förundersökning av fornlämningen, om det behövs för att få ett tillfredsställande underlag för prövningen eller för att bedöma behovet av att ställa krav på arkeologisk undersökning.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Länsstyrelsen ska i beslutet om arkeologisk förundersökning eller arkeologisk undersökning ange vem som ska utföra undersökningen. Då gäller inte lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner. Länsstyrelsen ska beakta att undersökningen ska vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
4 Senaste lydelse 2013:548.
2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §1
Läkarvårdsersättning enligt denna lag lämnas endast till läkare som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En läkare i privat verksamhet som ger vård enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och läkaren kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
5 g §2
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt
SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
1 Senaste lydelse 2009:79. 2 Senaste lydelse 2011:1034.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden om ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 april 2016.
2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs att 5 och 5 g §§ lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi1 ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
5 §
2
Fysioterapiersättning enligt denna lag lämnas endast till fysioterapeut som har samverkansavtal med landstinget rörande sin verksamhet.
Bestämmelsen om samverkansavtal gäller inte för en vikarie som avses i 10 §.
En fysioterapeut i privat verksamhet som ger fysioterapi enligt avtal med landstinget, får ta emot ersättning från landstinget på de villkor och enligt de grunder som landstinget och fysioterapeuten kommit överens om. Vårdavtalet gäller i stället för bestämmelserna i denna lag.
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende tjänster enligt bilaga 3 till den lagen (B-tjänster).
Vid ingående av samverkansavtal och vårdavtal ska landstinget tillämpa lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (2008:962) om valfrihetssystem, om inte annat följer av 5 a–5 g §§. Vid tillämpningen av lagen om offentlig upphandling ska ingående av samverkansavtal likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster.
1 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:1145. 2 Senaste lydelse 2013:1145.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
5 g §3
Bestämmelserna om överprövning och skadestånd i 16 kap. 1, 2 och 4–6 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling i dess lydelse enligt SFS 2007:1091 och 16 kap. 3 § lagen om offentlig upphandling i dess lydelse enligt
SFS 2009:853 gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om leverantör, upphandlande myndighet, kontrakt och upphandling ska i stället avse sökande, landsting, samverkansavtal respektive förfarande om ersättningsetablering.
Hänvisningen i 16 kap. 1 § tredje stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 9 kap. 9 § ska i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 16 kap. 2 § första stycket och 5 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för förfaranden om ersättningsetablering som har påbörjats före den 1 april 2016.
3 Senaste lydelse 2011:1035.
2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
1 §
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som är upptagna som B-tjänster i kategori 25 i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5 (barn- och ungdomsomsorg) enligt Europaparlamentets och rådets förordning EEG nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling.
Denna lag gäller när en upphandlande myndighet beslutat att tillämpa valfrihetssystem vad gäller tjänster inom hälsovård och socialtjänster, som omfattas av
CPV-kod 79611000-0 eller 85000000-9 till 85323000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling, i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 85311300-5, 85321000-5 eller 85322000-2.
Med valfrihetssystem enligt denna lag avses ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet godkänt och tecknat kontrakt med. Den upphandlande myndigheten behöver inte tillämpa samma valfrihetssystem inom alla berörda områden.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 4 § lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
4 §1
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller under förutsättning att inköpscentralen har anlitats av nämnden för att medverka vid upphandlingen i egenskap av ombud enligt
1. 4 kap. 22 § lagen ( 2007:1091 ) om offentlig upphandling, eller
2. 4 kap. 4 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
En nämnd i en kommun, i ett landsting eller i ett kommunalförbund får efter överenskommelse med en inköpscentral uppdra åt anställda i inköpscentralen att i en upphandling besluta på nämndens vägnar. Detta gäller när nämnden anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader genom en inköpscentral enligt 7 kap. 12 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller 7 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Uppdrag enligt första stycket får inte lämnas i de fall som avses i 6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900).
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 april 2016.
1 Senaste lydelse 2012:389.
2.11 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)
Härigenom föreskrivs att 19 kap. 3 § och 31 kap. 3 §offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
19 kap.
3 §1
Sekretess gäller för uppgift som hänför sig till ärende om förvärv, överlåtelse, upplåtelse eller användning av egendom, tjänst eller annan nyttighet, om det kan antas att det allmänna lider skada om uppgiften röjs. Begreppet tjänst omfattar inte arbete som för en myndighets behov utförs av dess egen eller någon annan myndighets personal, om det inte är fråga om ett arbete som en myndighet i konkurrens med andra myndigheter eller enskilda erbjuder sig att utföra.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 5 a kap. 11 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, 5 a kap. 11 § lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör upphandling, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla anbud eller erbjudanden offentliggörs eller beslut om leverantör och anbud fattats eller ärendet dessförinnan har slutförts. Under en elektronisk auktion får dock lämnas sådana uppgifter som avses i 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 8 kap. 26 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller 6 kap. 11 § lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om ett ärende enligt första stycket rör försäljning av lös egendom för det allmännas räkning, får uppgift som rör anbud eller som rör motsvarande erbjudande inom en kommun, ett landsting eller en myndighet eller mellan statliga myndigheter inte i något fall lämnas till någon annan än den som har lämnat anbudet eller erbjudandet förrän alla
1 Senaste lydelse 2013:314.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
anbud eller erbjudanden offentliggörs eller avtal har slutits eller ärendet annars har slutförts.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år. Beträffande en handling som anger villkoren i ett slutet avtal gäller sekretessen dock längst till dess att två år, eller hos statliga affärsverk, Försvarets materielverk och Försvarsexportmyndigheten samt i kommunal affärsverksamhet fem år, har gått från det att avtalet slöts.
31 kap.
3 §2
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
Sekretess gäller i affärsverksamhet hos en bank, ett kreditmarknadsföretag eller ett värdepappersbolag som samverkande kommuner eller landsting utövar ett rättsligt bestämmande inflytande över för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan lämnas ut utan att den enskilde lider skada eller men. I ett ärende enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner gäller dock sekretess för sådana uppgifter endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för uppgifter i ärenden enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
2 Senaste lydelse 2011:1036.
2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som är upptagna som Btjänster i kategori 22, 25 och 27 (CPV-kod 79998000-6 coachning) i bilaga 3 till lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
När Arbetsförmedlingen tillhandahåller valfrihetssystem ska myndigheten tillämpa lagen (2008:962) om valfrihetssystem för tjänster som omfattas av CPV-kod 79600000-0 till 79635000-4, 85000000-9 till 85323000-9 eller 98500000-8 till 98514000-9 enligt
Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 2195/2002 av den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling, i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008. Lagen gäller dock inte tjänster som omfattas av CPV-kod 79632000-3, 79633000-0, 85321000-5 eller 85322000-2.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 § lagen (2010:1065) om kollektivtrafik ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
I lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
I lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner finns bestämmelser som är tillämpliga på upphandling av kollektivtrafiktjänster i vissa fall.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden
Härigenom föreskrivs att 2 och 4 §§ lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §1
Uppgiftsskyldigheten enligt denna lag omfattar inte 1. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av konkurrenslagen (2008:579),
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, lagen (2008:962) om valfrihetssystem eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
2. utredning i enskilda ärenden som rör tillämpning av lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (2008:962) om valfrihetssystem, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner,
3. överenskommelser mellan arbetsgivare och arbetstagare om lön eller andra anställningsvillkor,
4. företagshemligheter av teknisk natur, eller
5. skriftlig handling vars innehåll kan antas vara sådant att en advokat eller en advokats biträde inte får höras som vittne om innehållet, och som innehas av advokaten eller biträdet eller den till förmån för vilken tystnadsplikten gäller.
4 §2
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster eller upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen
Ett åläggande enligt 1 § får förenas med vite. Detta gäller dock inte om åläggandet riktar sig mot någon i dennes egenskap av upphandlande myndighet enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, upphandlande myndighet eller enhet enligt lagen (2011:1029) om upphandling på
1 Senaste lydelse 2012:475. 2 Senaste lydelse 2012:475.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
(2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
försvars- och säkerhetsområdet eller enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
Talan om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag förs av Konkurrensverket vid tingsrätt. Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en sådan talan.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 april 2016.
2.15 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs att 12 § lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
12 §
Upphandlande myndigheter enligt 2 kap. 19 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 3 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 15 § lagen (0000:000) om offentlig upphandling, bör vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Första stycket gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen om offentlig upphandling och vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
Härigenom föreskrivs att 2, 4 och 7 §§ lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, om upphandlingen avser
Denna lag gäller vid upphandling enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, om upphandlingen avser
1. köp eller leasing av bilar, eller 2. köp av persontransporttjänster som tillhandahålls av ett kollektivtrafikföretag inom ramen för ett avtal om allmän trafik.
Lagen gäller inte köp eller leasing av bilar som
1. är konstruerade och tillverkade för användning av Försvarsmakten, det civila försvaret, räddningstjänsten eller ordningsmakten, eller
2. används uteslutande inom inhägnade järnvägs-, industri- eller tävlingsområden eller andra liknande inhägnade områden.
4 §
I denna lag betyder bil: ett fordon som i 2 § lagen (2001:559) om vägtrafikdefinitioner betecknas som personbil, buss eller lastbil, leasing: hyra med en bestämd hyrestid på minst ett år, och livslängd: den tidsperiod som normalt kan beräknas förflyta från det att en bil köps in till dess att den tas ur drift.
Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Andra termer och uttryck som används i denna lag har samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
7 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten väljer att beakta energi- och miljöpåverkan som avses i 6 § som ett tilldelningskriterium, ska driftskostnaderna under bilens hela livslängd för energianvändning
och utsläpp av koldioxid, kväveoxider (NOX), icke-metankolväten (NMHC) och partiklar omvandlas till ett belopp i pengar.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 6 kap. 1–7 §§ lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och i 6 kap. 1–7 §§ lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om offentlig upphandling och i 12 kap. 1 och 2 §§ samt 15 kap. 16 § lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Bestämmelser om tekniska specifikationer finns i 9 kap. lagen (0000:000) om offentlig upphandling och i 9 kap. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Bestämmelser om tekniska krav och funktionskrav finns i 7 kap lagen ( 0000:000 ) om upphandling av koncessioner.
Bestämmelser om tilldelningskriterier finns i 16 kap.1–9 §§ samt 19 kap. 28 och 29 §§ lagen om offentlig upphandling, i 15 kap. 1– 9 §§ samt 19 kap. 29 och 30 §§ lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och i 13 kap. 1–4 §§ lagen om upphandling av koncessioner.
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för upphandlingar som har påbörjats före den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.17 Förslag till lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
Härigenom föreskrivs att 1 kap.3–6 §§ lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 kap.
3 §
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling och om upphandling i lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
Det finns bestämmelser om offentlig upphandling i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, om upphandling i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna och om upphandling av koncessioner i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
4 §
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag tillämpas.
Om en upphandling omfattas av såväl denna lag som lagen (0000:00) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag tillämpas.
5 §
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen (2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster ska denna lag inte tillämpas.
Om en upphandling delvis omfattas av denna lag men i övrigt inte omfattas av lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska denna lag inte tillämpas.
6 §
Bestämmelserna i 4 och 5 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl.
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (2007:1091) om offentlig upphandling eller lagen
Ett beslut att tilldela ett enda kontrakt får inte fattas för att undvika att upphandlingen omfattas av denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000)
(2007:1092) om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster.
om upphandling inom försörjningssektorerna.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 23
2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
Härigenom föreskrivs att 2, 4–7 och 12 §§ och rubriken närmast före 4 § lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 §
Med valfrihetssystem avses i denna lag ett förfarande där den enskilde har rätt att välja den leverantör som ska utföra tjänsten och som en upphandlande myndighet har godkänt och tecknat kontrakt med.
Termerna förfrågningsunderlag, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Termerna upphandlingsdokument, kontrakt och upphandlande myndighet har i denna lag samma betydelse som i lagen (0000:000) om offentlig upphandling.
Annonsering och förfrågnings-
underlag
Annonsering och upphandlings-
dokument
4 §
En upphandlande myndighet som har beslutat att inrätta eller förändra ett valfrihetssystem ska annonsera på en nationell webbplats som har upprättats för ändamålet. Ansökningar ska löpande begäras in genom sådan annonsering.
Ett förfrågningsunderlag ska finnas tillgängligt på webbplatsen tillsammans med annonsen.
Upphandlingsdokumenten ska finnas tillgängliga på webbplatsen tillsammans med annonsen.
5 §
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av förfrågningsunderlaget.
Grunderna för den ekonomiska ersättningen till en leverantör ska framgå av upphandlingsdokumenten.
6 §
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i förfrågningsunderlaget.
Den upphandlande myndigheten får ställa särskilda villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Samtliga villkor ska anges i annonsen om valfrihetssystemet eller i upphandlingsdokumenten.
7 §
I annonsen eller förfrågningsunderlaget ska det anges på vilket
I annonsen eller upphandlingsdokumenten ska det anges på vilket
sätt ansökan ska lämnas in.
I förfrågningsunderlaget ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
sätt ansökan ska lämnas in.
I upphandlingsdokumenten ska det anges inom vilken tid den upphandlande myndigheten kommer att besluta om godkännande.
12 §
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och förfrågningsunderlaget och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Den upphandlande myndigheten ska godkänna samtliga sökande som uppfyller kraven i annonsen och upphandlingsdokumenten och som inte har uteslutits med stöd av 10 §.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-02-12
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika
Brickman samt justitierådet Johnny Herre.
Nytt regelverk om upphandling
Enligt en lagrådsremiss den 4 juni 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om offentlig upphandling,
2. lag om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. lag om upphandling av koncessioner,
4. lag om ändring i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdom- stolar,
5. lag om ändring i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet,
6. lag om ändring i kulturmiljölagen (1988:950),
7. lag om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
8. lag om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi,
9. lag om ändring i lagen (2008:962) om valfrihetssystem, 10. lag om ändring i lagen (2009:47) om vissa kommunala befogenheter, 11. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), 12. lag om ändring i lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare, 13. lag om ändring i lagen (2010:1065) om kollektivtrafik, 14. lag om ändring i lagen (2010:1350) om uppgiftsskyldighet i fråga om marknads- och konkurrensförhållanden, 15. lag om ändring i lagen (2011:721) om märkning av vissa energirelaterade produkter, 16. lag om ändring i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster, 17. lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på för- svars- och säkerhetsområdet, 18. lag om ändring i lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kansliråden Emma Regnér, Jonatan Wahlberg och Andreas Ådahl, rättssakkunniga Susanne Ellegård, Mats Rundström och Johan Stensbäck samt ämnessakkunnige Mattias Almqvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänt
Brister i direktiven
I remissen föreslås tre nya lagar, som ska ersätta nu gällande lagar om offentlig upphandling inom de klassiska sektorerna och upphandling inom försörjningssektorerna. Liksom de nuvarande lagarna bygger de föreslagna lagarna på EU-direktiv. Behovet av nya lagar förklaras av att en ny uppsättning EU-direktiv har ersatt de direktiv som de gällande lagarna bygger på. Genom de nya lagarna ska alltså de nya direktiven genomföras i svensk rätt. Remissens förslag bygger på tanken att de nya lagarna ska ha samma struktur som de nuvarande lagarna om offentlig upphandling och om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Till detta kommer att det nu finns ett tredje direktiv om upphandling av koncessioner, som enligt remissen ska genomföras i en särskild lag.
Det är en naturlig utgångspunkt att de nya svenska reglerna ska ligga nära direktivens regler och i sina grunder bygga på de nu gällande lagarna. Att lagstiftningen inte sker förutsättningslöst begränsar emellertid ofrånkomligen möjligheterna att välja de bästa lösningarna. Lagrådet har i tidigare lagstiftningsärenden (se t.ex. prop. 2006/07:128 s. 595) påpekat att direktiven innehåller oklarheter och har framhållit det otillfredsställande i att tolkningsproblem förs vidare till den nationella lagstiftningen. Detta problem finns även nu och bundenheten till förebilderna kan inte tillåtas bli total. Lagrådet kommer i det följande att föreslå lösningar som på vissa punkter avviker från direktiven eller gällande svensk lag.
Direktiven uppvisar brister av olika slag. Det finns bestämmelser som är rätt och slätt obegripliga eller som är tvetydiga och kan ges olika innebörd. Andra har en innebörd som visserligen är begriplig, men som är oförnuftig. Det finns också bestämmelser som strider mot andra bestämmelser. Brister av nu angivna slag bör inte utan vidare godtas i den svenska lagstiftningen. I vissa fall kan man komma till rätta med bristen genom att den svenska versionen av en direktivbestämmelse tolkas med stöd av andra språkversioner av direktivet. I andra fall måste bestämmelser ges en rimlig innebörd efter vad som kan antas ha varit direktivförfattarnas avsikt. Det bör nämligen – som Lagrådet alltså har framhållit i tidigare lagstiftningsärenden – inte komma i fråga att låta en oklarhet i direktivet stå kvar i den svenska lagen.
Lagarnas vidlyftighet
Var och en av de tre föreslagna lagarna innehåller ett stort antal paragrafer, sammanlagt nära 1 000 paragrafer. Till detta kommer att den lika omfattande lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet behålls. Dessutom ska det finnas åtskilliga bestämmelser på förordningsnivå och en mängd kompletterande bestämmelser på EU-nivå. Redan genom sin omfattning blir regleringen svåröverskådlig och därmed svår att tillämpa. Lagarna innehåller
1015
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
bestämmelser av skiftande slag. Flera är sådana att de knappast kräver lagform – om de alls fyller någon funktion. I lagarna finns omfattande regleringar av förfaranden och metoder som ligger varandra så nära att det kan ifrågasättas att de behövs vid sidan av varandra, särskilt som det under föredragningen har upplysts att somliga av dem knappast används.
Ett syfte med den omfattande detaljregleringen kan antas vara att upphandlingsverksamheten ska styras så att utrymmet för missbruk minimeras. Det syftet motverkas dock om regleringen blir så omfattande att de som ska tillämpa den inte har möjlighet att överblicka den i alla dess detaljer.
Regelverket är mer vidlyftigt än vad som är motiverat och det borde vara möjligt att banta regelmassan avsevärt. Emellertid finns denna vidlyftighet redan på EU-nivå – det uttalade målet att få till stånd enklare regler har knappast uppnåtts – och det förefaller ofrånkomligt att detta återspeglas i den svenska regleringen.
Till regleringens vidlyftighet bidrar att det införs en särskild lag om upphandling av koncessioner vid sidan av de båda andra lagarna, som motsvarar de nuvarande lagarna om offentlig upphandling och upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster. Koncessioner, som egentligen är en särskild finansieringsform, har hittills kunnat regleras inom ramen för lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har inte blivit övertygat om att den ordningen inte kan behållas.
I sammanhanget kan det finnas anledning att erinra om vad Lagrådet uttalade i sitt yttrande över 1992 års upphandlingslagstiftning, som avsåg en lag med 132 paragrafer (se prop. 1992/93:88 s. 137):
Den föreslagna lagen har fått en omfattning och detaljeringsnivå som allmänt sett inte är önskvärd och som får anses strida mot den i Sverige normalt tillämpade lagstiftningstekniken.
Eftersom lagen kommer att i betydande omfattning röra förhållanden som avses i 8 kap. 2 § regeringsformen och då bestämmelserna i de EGdirektiv som föranleder lagstiftningen är mycket detaljerade och svårtillgängliga, anser lagrådet att det inte framstår som ett godtagbart alternativ att i stället implementera direktiven genom en kortfattad ramlag som i huvudsak skulle innebära att direktiven inkorporerades i svensk lagstiftning. Detta har emellertid medfört att den för lagrådsgranskningen tillgängliga tiden inte - i vidare mån än vad som framgår av vad lagrådet anför i det följande och av den författningsbilaga som fogas till detta yttrande - medgett en sådan analys och detaljgranskning av varje enskild bestämmelse i den föreslagna lagen som varit önskvärd för prövning av alla de frågor som aktualiseras. Bland dessa må särskilt framhållas kontroll av att lagen helt tillgodoser de krav som följer av vårt EES-åtagande och utsortering av regler som skulle kunna undvaras i lagen och i stället hänskjutas till förordningar, instruktioner eller liknande.
Det icke direktivstyrda området
I särskilda kapitel i var och en av lagarna finns bestämmelser om upphandlingar som inte omfattas av direktiven. Bestämmelserna i dessa kapitel styr den absolut övervägande delen av alla svenska upphandlingar oavsett om man ser till antal eller till sammanlagt belopp. Av de små och medelstora myndigheternas upphandlingar torde andelen icke direktivstyrda upphandlingar vara ännu mycket större. Många paragrafer i dessa kapitel hänvisar till paragrafer i andra kapitel i lagarna. Andra paragrafer innehåller bestämmelser som helt eller delvis motsvarar bestämmelser i andra kapitel. Den valda lagstiftningstekniken gör regleringen svåröverskådlig och otymplig. Detta är särskilt olyckligt eftersom de som har att tillämpa regleringen i betydande utsträckning är myndigheter med små resurser och begränsad upphandlingskompetens. Att en sådan ordning har tillåtits bestå under lång tid gör inte saken bättre.
Bestämmelserna om upphandling utanför det direktivstyrda området har inte varit föremål för någon lagteknisk översyn i detta lagstiftningsärende utan har i allt väsentligt förts över oförändrade från de nuvarande lagarna. Av remissen framgår emellertid att regeringen överväger att tillsätta en utredning för att se över detta regelverk. Eftersom en så stor andel av alla upphandlingar ligger utanför det direktivstyrda området, finns det ett uppenbart intresse av att just denna reglering blir lätt att förstå och använda för de många myndigheter och företag som ska tillämpa den. Det bör därför i samband med en sådan utredning allvarligt övervägas att överföra dessa bestämmelser till en särskild lag.
Förhållandet till civilrätten
Upphandlingslagstiftningen reglerar hur offentliga organ ska anskaffa vissa slags nyttigheter. Anskaffningen ska ske affärsmässigt och främja konkurrensen inom näringslivet. De svenska lagarna bygger på EUrätten, och grundläggande EU-rättsliga principer om icke-diskriminering, likabehandling, transparens och proportionalitet ska gälla. Lagstiftningen befinner sig i ett gränsland mellan förvaltningsrätt och civilrätt; i grunden handlar det om hur offentliga organ ska förhålla sig till avtalsrättsliga och obligationsrättsliga regler om förvärv av varor och tjänster. Noga taget reglerar upphandlingslagarna hur upphandlande myndigheter och enheter ska förfara när de inhämtar anbud och bestämmer vilket anbud som ska väljas inför ingående av ett avtal enligt de civilrättsliga reglerna.
Inom upphandlingsrätten har utbildats ett särskilt system av begrepp och termer. Det har fått den olyckliga konsekvensen att vissa allmänna civilrättsliga uttryck används i en betydelse som avviker från den gängse, trots att det alltså i grunden handlar om att tillämpa civilrätten. Att civilrättsliga begrepp har en annan innebörd när de ska användas i upphandlingssammanhang försvårar tillämpningen och medför uppenbara risker för missförstånd. Till bilden hör att det i remissens lagförslag finns bestämmelser som reglerar civilrättsliga förhållanden. Som exempel kan nämnas reglerna om ogiltigförklaring av ingångna
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
avtal. Under föredragningen har förts ett svårfångat resonemang om en skillnad mellan det kontrakt som har ingåtts eller ska ingås mellan parterna och det civilrättsliga avtalet. Det måste vara fråga om samma avtal som kan förklaras ogiltigt såväl enligt de allmänna avtalsrättsliga och obligationsrättsliga reglerna som enligt de särskilda bestämmelserna i upphandlingslagstiftningen. I remissens lagförslag finns inga bestämmelser om följderna av en ogiltighetsförklaring. I stället hänvisas till allmänna civilrättsliga regler. Det finns alltså en tydlig sammanflätning mellan upphandlingsrättsliga och civilrättsliga regler. Med hänsyn härtill är det uppenbart att begreppsbildning och terminologi bör överensstämma.
Det finns också mer specifika civilrättsliga bestämmelser, se t.ex. 12 kap. 15 § andra stycket i förslaget till lag om offentlig upphandling.
I sammanhanget finns anledning att peka på användningen av begreppet ”anbud”, som har en central funktion i det upphandlingsrättsliga regelverket och som inte kan ha någon annan innebörd här än i avtalslagen. Det måste förstås så att avtalslagens regler om anbud och accept ska tillämpas vid upphandling enligt de upphandlingsrättsliga lagarna.
Den kritik som ligger i det anförda riktar sig inte i första hand mot förslagen i remissen, som bygger på ett synsätt som genomsyrar EUdirektiven. Emellertid kan inte direktivens uppbyggnad hindra att den svenska lagen utformas på ett sätt som stämmer överens med det svenska regelsystemet i övrigt. Det är direktivens sakliga innehåll som ska införas i nationell lag. Den nationella lagstiftaren avgör hur det ska ske. (Se artikel 288 tredje stycket i EUF-fördraget.)
Till belysning av det anförda vill Lagrådet redan här beröra termen kontrakt. Termen spelar en viktig roll i civilrätten som beteckning på det som regleras i avtalslagen och där betecknas som avtal.
Enligt 1 kap. 9 § i remissens förslag till lag om offentlig upphandling avses med kontrakt ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer och som avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenader. Motsvarande definition finns i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna.
I förhållande till vad som gäller allmänt inom civilrätten begränsas kontraktsbegreppets innebörd både till form och till innehåll. För att det ska vara fråga om ett kontrakt (avtal) vid tillämpning av de upphandlingsrättsliga reglerna krävs att avtalet är skriftligt, att det har ingåtts mellan närmare angivna avtalsparter och att det har ett visst innehåll.
Definitionen har alltså konstruerats så att den innehåller ett antal materiella och formella regler som upphandlande myndigheter och enheter har att följa när de ingår avtal i upphandlingssammanhang. I
Sverige är den normala lagstiftningsmetoden att en sådan reglering utformas så att man utgår från det civilrättsliga avtalsbegreppet och i särskilda bestämmelser anger de särregler som ska följas på det aktuella området. Då blir det naturligt att också föreskriva vad som ska gälla om reglerna inte följs.
Att remissens lagstiftningsteknik följer den som används i direktiven är inte ett oavvisligt argument mot det Lagrådet nu har anfört. Det är som sagt direktivens innehåll som ska införas; den svenska lagstiftaren bestämmer hur det ska ske.
När termen kontrakt har fått en inskränkt betydelse har det medfört egendomligheter i de föreslagna lagarna. Som några remissinstanser är inne på gäller detta t.ex. reglerna om lagarnas tillämpningsområden. Enligt 2 kap. 1 § förslaget till lag om offentlig upphandling gäller den lagen för offentlig upphandling och för projekttävlingar som en upphandlande myndighet anordnar. Med offentlig upphandling avses enligt 1 kap. 12 § de åtgärder som en eller flera upphandlande myndigheter vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en eller flera valda leverantörer genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. Av detta följer att lagen inte är tillämplig, om den upphandlande myndighetens avsikt är att ingå ett muntligt avtal. Detta kan rimligen inte vara avsikten. Motsvarande reglering finns i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Problemet finns även i direktiven.
Problemet uppmärksammas i remissen (s. 324 f.), men det avfärdas där med konstaterandet att det finns redan i dag genom utformningen av definitionen i 2007 års lagar och att det inte har framkommit att det har vållat några egentliga tillämpningsproblem. Lagrådet kan inte godta en så sangvinisk inställning. Lagens bestämmelser ska kunna tillämpas efter sin ordalydelse och de måste vara förenliga med varandra.
I remissen hävdas också att definitionen inte ensam sätter gränsen för lagarnas respektive tillämpningsområde utan måste läsas tillsammans med bestämmelserna om överprövning av upphandling och avtal. Om detta är att säga att det inte är godtagbart att en bestämmelse i lagen har ett annat tillämpningsområde än det som fastslås i den inledande bestämmelsen om lagens tillämpningsområde.
Lagrådet återkommer till kontraktsbegreppet i anslutning till definitionen av kontrakt i 1 kap. 9 § förslaget till lag om offentlig upphandling. I det sammanhanget framhåller Lagrådet det angelägna i att en definierad term används i definitionens betydelse på alla ställen där termen förekommer.
Det nu anförda innebär inte att Lagrådet avstyrker ett krav på att det avtal som en upphandlande myndighet eller enhet ingår med den leverantör som har vunnit en upphandling ska vara skriftligt. Tvärtom talar goda skäl för en sådan ordning och den föreskrivs också i direktiven. Men en bestämmelse om detta bör ha formen av en föreskrift för den
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
upphandlande myndigheten eller enheten. Och det bör klargöras vad som blir följden av att kravet inte uppfylls.
Allmänna principer
Enligt 4 kap. 1 § i förslaget till lag om offentlig upphandling ska upphandlande myndigheter behandla leverantörer på ett likvärdigt och icke-diskriminerade sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt och i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och proportionalitet. Författningskommentaren erinrar om att de principer som bestämmelserna hänvisar till har sitt ursprung i EUF-fördraget och att den närmare tillämpningen av dem framgår av EU-domstolens praxis.
Det kan i och för sig ifrågasättas om det behövs en uttrycklig bestämmelse om att dessa grundläggande principer gäller även för medlemsstaternas offentliga upphandling. Om emellertid lagstiftaren som i detta fall väljer att redovisa de grundläggande principerna i en portalparagraf uppkommer frågan på vilket sätt dessa principer bör komma till uttryck i andra paragrafer i lagen. Det kan t.ex. hävdas att bestämmelsen i 4 kap. 2 § – att en upphandling inte får utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt – följer direkt av 4 kap. 1§ och att 4 kap. 2 § alltså är överflödig. I motiven anför regeringen att det likväl finns anledning att "särskilt tydliggöra gränserna för de upphandlande myndigheternas och enheternas handlingsutrymme" och att "eventuella oklarheter avseende det tillåtna i att agera med så-dana syften som avses i artiklarna undanröjs med nu aktuella bestämmelser" (s. 407).
I andra bestämmelser har kraven på tydlighet satts betydligt lägre. När det gäller grunderna för att utesluta en leverantör från en upphandling har regeringen t.ex. ansett att det är onödigt att genomföra ett undantag från uteslutning på grund av skatte- eller avgiftsskulder som uppgår till mycket små belopp eller som leverantören fått kännedom om så sent att den inte hunnit åtgärda dem (art. 57.3 andra stycket). Ett sådant undantag följer nämligen, enligt den uppfattning som regeringen redovisar i allmänmotiveringen, redan av proportionalitetsprincipen (s. 682 f.). Regeringen har inte heller föreslagit några regler om hur lång tid ett brott eller annat missförhållande ska kunna medföra uteslutning (jfr art. 57.7). Även den tidsaspekten ska i stället beaktas inom ramen för proportionalitetsbedömningen (s. 678-679).
Hur proportionalitetsbedömningen i uteslutningsfall ska gå till be-skrivs i författningskommentaren till 13 kap. 7 § enligt följande (s. 943).
Den proportionalitetsbedömning som ska beaktas vid beslutsfattandet kan te sig något olika beroende på om det rör sig om obligatoriska eller fakultativa uteslutningsgrunder. Handlingsutrymmet för en upphandlande myndighet beträffande de obligatoriska grunderna är mer begränsat än det beträffande de fakultativa grunderna. För den obligatoriska grunden obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter enligt 2 § första stycket
torde handlingsutrymmet vara högst begränsat. När det gäller grunden brott enligt 1 § tycks handlingsutrymmet vara något större, vilket följer redan av bestämmelserna i 5 § första och andra styckena. Vidare torde tiden som har gått sedan brottet begicks och domen meddelades vara vanligt förekommande omständigheter som aktualiseras vid bedömningen av om en leverantör ska uteslutas på grund av brott. Förutom att 5 § första och andra styckena ger stöd för ett visst handlingsutrymme i fråga om grunden allvarliga brister i fråga om hur verksamheten bedrivs i övrigt enligt 3 §, följer det av formuleringen att myndigheten "får" besluta om uteslutning att handlingsutrymmet är större än vid uteslutning enligt de obligatoriska grunderna enligt 1 § och 2 § första stycket.
Varken lagtexten eller författningskommentaren erbjuder alltså någon egentlig ledning för den myndighet som har att tillämpa proportionalitetsprincipen för att avgöra om en leverantör ska uteslutas från en upphandling. Det är mot den bakgrunden olyckligt att inte uteslutningsgrunder och undantag har preciserats i lagtexten och exemplifierats i författningskommentaren. Under den fortsatta beredningen bör således övervägas att genomföra direktiven i de delar där de preciserar vad den europeiske lagstiftaren uppenbarligen har funnit motsvara kraven på proportionalitet.
Författningskommentarerna
I stora delar består de nya lagarna av bestämmelser som har förts över från de tidigare lagarna. I dessa delar inskränker sig författningskommentaren huvudsakligen till hänvisningar till gamla lagförarbeten. Lagrådet har ingen erinran mot detta; gamla bestämmelser bör inte förses med nya förarbeten.
Som Lagrådet har varit inne på innehåller regleringen emellertid många oklarheter som behöver redas ut. Så kan ofta ske genom författningskommentarer. I det följande efterlyser Lagrådet på olika ställen sådana klargöranden. Ett problem är därvid att den svenske lagstiftaren har endast begränsade möjligheter att göra auktoritativa uttalanden om sådant som regleras i direktiven. Det måste dock vara möjligt att ge rättstillämpningen någon vägledning där direktiven inte gör det. En användbar rättskälla är praxis från EU-domstolen.
Lagtekniska egenheter
På olika ställen i lagförslagen finns bestämmelser som ålägger upphandlande myndigheter eller andra att vidta särskilda åtgärder. I många fall föreskrivs ingen påföljd för den händelse åliggandet inte efterföljs. Åliggandet kan då inte genomdrivas och det kan ifrågasättas att bestämmelserna alls föreskriver någon skyldighet. Sådana bestämmelser kallas ibland lex imperfecta. I några fall kan det förekomma rättsverkningar av en underlåtelse som indirekt innebär en sanktion. Detta bör i så fall utvecklas i motiven.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Enligt Lagrådets mening bör det undvikas att i lag ta in bestämmelser som har formen av ett åliggande men som i själva verket inte är något åliggande därför att det saknas en sanktion. Lagrådet vill dock inte generellt motsätta sig sådana bestämmelser när de utformas i enlighet med direktivbestämmelser.
Ett annat grepp i direktiven som på sina ställen har förts över till de svenska lagarna är att föreskriva att någon ”får” göra något, när det knappast skulle föresväva någon att det inte skulle vara tillåtet om föreskriften inte fanns. Bestämmelser av detta slag bör inte tynga lagtexten om inte någon rättsverkan är knuten till tillåtelsen.
Ett liknande fenomen är bestämmelser som har formulerats som handlingsregler för den upphandlande myndigheten eller enheten, men som rimligen avser att åstadkomma en skyldighet för leverantören. I en paragraf kan t.ex. föreskrivas att en myndighet ”får begära” att en leverantör ska lämna in viss utredning. Eftersom en sådan åtgärd inte gärna skulle kunna vara förbjuden – förutsatt att likabehandlingsprincipen iakttas – framstår bestämmelsen som meningslös om den inte är avsedd att läsas som ett åläggande för leverantören att lämna den begärda utredningen. Även av bestämmelser som påbjuder att en myndighet ska begära vissa uppgifter bör det framgå att leverantören är skyldig att lämna dem. Lagrådet föreslår i det följande att bestämmelser av detta slag ska utformas i enlighet med sin innebörd. Att en leverantör som vägrar eller inte förmår efterkomma en sådan anmaning riskerar att inte få sitt anbud antaget är ofta en självklarhet som inte behöver regleras i lag.
Det förekommer också bestämmelser som snarast framstår som följdföreskrifter eller förfaranderegler till en outtalad/implicit grundläggande handlingsregel. Exempelvis finns i 19 kap. 20-21 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling bestämmelser om hur och när en upphandlande myndighet ska inhämta uppgifter för att kontrollera en leverantörs lämplighet. Grundläggande regler om myndighetens skyldighet att utföra sådan kontroll saknas emellertid helt. En sådan lagstiftningsteknik är inte invändningsfri.
Ytterligare en egenhet i direktiven är uppräkningar av exempel på något som föreskrivs. I remissen har regeringen i de flesta fallen valt att inte ta in exemplen i lagtexten. Detta förfaringssätt har stöd i EU-domstolens avgörande i överträdelseärendet rörande den svenska implementeringen av direktivet om oskäliga avtalsvillkor i konsumentförhållanden och Lagrådet har ingen erinran mot det.
Under föredragningen har det i anslutning till artikel 4.3 i LUF-direktivet gjorts gällande att en uppräkning kan vara inte bara exemplifierande utan också föreskriva att det som uppräknas faktiskt omfattas av bestämmelsen i fråga. Allmänt kan emellertid sägas att varje exemplifierande uppräkning får innebörden att det som uppräknas omfattas av bestämmelsen. För att synpunkten i ett visst fall ska motivera
en exemplifierande uppräkning i lagtexten får det vara fråga om exempel som inte naturligen omfattas av bestämmelsens ordalydelse.
”Omfattas av” – ”faller in under”
I remissen används olika uttryck i olika situationer för att ange att en viss lag eller vissa lagbestämmelser ska tillämpas på ett visst förhållande. I 2 kap. 1 och 2 §§ lagen om offentlig upphandling används sålunda uttrycket ”gäller för”. I 3 § talas om ”upphandling enligt denna lag”, i 4 och 6 §§ om ”upphandling som faller in under denna lag”. Enligt 7 § ska den upphandlande myndigheten ”tillämpa” vissa bestämmelser. Ytterligare ett exempel finner man i 3 kap. 1 § 1, som föreskriver att lagen om offentlig upphandling inte gäller för en upphandling som "omfattas av" lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Det är helt i sin ordning att språkbruket varieras när det inte inverkar på förståelsen av texten. När ord med närliggande betydelse används för att skilja mellan olika företeelser blir ordvalet mer grannlaga.
I remissen har detta uppmärksammats särskilt i fråga om blandade kontrakt (se s. 341 f.). Där sägs bl.a. att uttrycket ”is covered by” i den engelska direktivtexten, som motsvarar ”omfattas av” i den svenska versionen, snarare borde översättas med ”faller in under”. Tanken är att ”omfattas av” betyder ”är tillämplig”, medan ”faller in under” har en annan betydelse, som förefaller mer svårgripbar. Att det i allmänt språkbruk skulle finnas en sådan betydelseskillnad mellan de båda uttrycken kan betvivlas. Uttrycket ”faller in under” är inte heller vanligt i lagtext. Ordvalet är därför knappast ägnat att åstadkomma det som åsyftas, nämligen att ”omfattas av” ska hänvisa till de bestämmelser som anger när de materiella bestämmelserna i en lag ska tillämpas och ”faller in under” ska hänvisa till materiella bestämmelser i lagen.
Lagrådet återkommer i anslutning till de olika bestämmelserna till frågan hur den avsedda innebörden bör komma till uttryck.
Bestämmelser om annonsering
Ett viktigt inslag i upphandlingsreglerna är att meddelanden av olika slag ska lämnas till intressenter; ofta föreskrivs att meddelanden ska offentliggöras genom annonsering. I var och en av lagarna finns ett särskilt kapitel om annonsering (10 kap. lagen om offentlig upphandling, 10 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och 8 kap. lagen om upphandling av koncessioner). Vidare har varje lag ett kapitel om kommunikation, information till leverantörer och dokumentation (12 kap. lagen om offentlig upphandling, 12 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och 10 kap. lagen om upphandling av koncessioner). Dessutom finns på olika håll i lagarna särskilda bestämmelser om information och annonsering.
Regelsystemet i denna del är svåröverskådligt. Det är inte lätt att se någon systematik i bestämmelsernas placering på olika ställen i lagarna. Bestämmelserna är svåra att hitta och det finns en risk för att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
bestämmelser lappar över varandra. Under den fortsatta beredningen bör övervägas om bestämmelserna kan struktureras på ett bättre sätt.
Projekttävlingar
I förslagen till lagar om offentlig upphandling och om upphandling inom försörjningssektorerna finns ett kapitel (18 resp. 17 kap.) om projekttävlingar på tjänsteområdet. Enligt 1 § i vart och ett av kapitlen avses med projekttävling en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet eller enhet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag. Av 2 kap. 1 § i resp. lag framgår att det är avsett att en projekttävling ska vara någonting annat än en upphandling. Emellertid definieras offentlig upphandling i 1 kap. 12 § i förslaget till lag om offentlig upphandling som de åtgärder som en eller flera upphandlande myndigheter vidtar i syfte att anskaffa bl.a. tjänster från en eller flera valda leverantörer genom ett kontrakt. Samma innebörd har definitionen av upphandling i 1 kap. 17 § i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Det som ska förvärvas genom en projekttävling får anses vara en tjänst. Därmed omfattar upphandlingsdefinitionerna även projekttävlingar.
Det framgår inte varför projekttävlingar särregleras trots att företeelsen omfattas av begreppet upphandling enligt definitionen i lagarna. Visserligen är regleringen i direktiven uppbyggd på samma sätt. Men det blir förvirrande och oklart när lagtexten inte använder ord i full överensstämmelse med definitionerna. Lagrådet återkommer till detta i anslutning till remissens definition av offentlig upphandling.
CPV-nomenklaturen
I upphandlingsdirektiven används Common Procurement Vocabulary, CPV-nomenklaturen. Det är ett EU-rättsligt regelsystem som gör det möjligt att standardisera referenser som de upphandlande myndigheterna och enheterna använder för att beskriva föremålet för upphandlingen. Nomenklaturen är uppbyggd så att det finns sifferkoder med förklarande benämningar. I direktivtexterna används siffer-koderna, ibland med en förklaring som kan vara mer allmän än benämningarna i nomenklaturen. Kommissionen antar bestämmelser som behövs när CPV-nomenklaturen ska revideras.
Ett direktivnära genomförande av direktiven kräver att CPVnomenklaturen används i de svenska lagarna, men det är inte givet hur det bör ske.
I remissen föreslås en bestämmelse av innebörd att alla hänvisningar till nomenklatur inom upphandling ska göras med användning av CPVnomenklaturen (4 kap. 16 § första stycket förslaget till lag om offentlig upphandling). Men där CPV-koder används i direktiven för att benämna olika slag av tjänster och byggentreprenader, förekommer koderna inte i motsvarande bestämmelser i de svenska lagarna i andra fall än där det
bedöms vara nödvändigt för en korrekt förståelse och tillämpning av bestämmelserna.
Liksom enligt gällande rätt ska koderna enligt remissens förslag tillkännages i Svensk författningssamling. I vissa fall ska koderna användas i lagtexten. Då ska de inte tillkännages. I stället får ändringarna i koderna föranleda lagändringar.
I remissens lagförslag förekommer alltså två metoder. I vissa fall anges specifika CPV-koder i lagtexten, vilket medför att lagen behöver ändras om angivna koder ändras. I andra fall anges i lagtexten det som koderna betecknar och regeringen bemyndigas att tillkännage koderna. Om kommissionen ändrar en sådan kod, får regeringen utfärda ett nytt tillkännagivande.
Att två olika metoder används framstår som inkonsekvent. Visserligen sägs huvudprincipen vara att koderna inte ska anges i lagen, men inte sällan har principen frångåtts. Så som principen tillämpas är den inte invändningsfri. Belysande är den föreslagna bestämmelsen i 2 kap. 2 § andra stycket lagen om offentlig upphandling, som innehåller en uppräkning av olika forsknings- och utvecklingstjänster som överlappar varandra på ett sätt som knappast kan godtas i en svensk lag. Detta är en följd av CPV-nomenklaturens uppbyggnad. Även på andra ställen i nomenklaturen finns överlappningar av detta slag. Överlappningarna blir mindre iögonenfallande om koderna används i stället för benämningarna i nomenklaturen. Nackdelen att lagen måste ändras när koderna ändras får godtas; under föredragningen har upplysts att koderna inte ändras särskilt ofta.
Lagrådet förordar att de svenska lagarna utformas på samma sätt som direktiven, nämligen så att CPV-koderna tas in i lagens bestämmelser, eventuellt tillsammans med en sammanfattande förklaring. Vidare kan en definition vara på sin plats i det inledande kapitlet i varje lag.
Bilagan
Lagrådsgranskningen har inriktats i första hand på förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådets synpunkter på de andra lagförslagen har många gånger – men inte alltid – varit en följd av synpunkter på det först nämnda lagförslaget. I en bilaga till Lagrådets yttrande finns en uppställning i tabellform över remissens förslag till lag om offentlig upphandling paragraf för paragraf med Lagrådets inställning till varje paragraf.
Förslaget till lag om offentlig upphandling
1 kap.
Lagförslagets första kapitel, som har rubriken ”Lagens innehåll och definitioner”, inleds med en paragraf om lagens innehåll. Övriga
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
paragrafer i kapitlet tillhandahåller definitioner och anvisningar om var i lagen definitioner som inte finns i 1 kap. kan återfinnas.
Den nya lagen om offentlig upphandling kommer att utgöra en av fyra lagar som rör olika typer av upphandling som genomförs av myndigheter eller enheter. Lagrådet föreslår att detta klargörs genom två inledande paragrafer i lagen, dels en paragraf som övergripande anger lagens tillämpningsområde, dels en paragraf som anger lagens förhållande till övriga upphandlingslagar. Var och en av de övriga lagarna får på motsvarande sätt innehålla en paragraf som anger den lagens tillämpningsområde. I varje lag får dessutom regleras närmare hur den lagen förhåller sig till de andra lagarna. Det kan också behövas undantagsbestämmelser av olika slag. En reglering av detta slag är vanlig när flera lagar behandlar samma rättsområde, se t.ex. köplagen, konsumentköplagen och lagen om internationella köp. Denna systematik ger den som är verksam inom rättsområdet ett klart besked om vilka lagar som finns och om vilken av dem som är aktuell för hans vidkommande.
I LUK-direktivet finns ingen bestämmelse om förhållandet till de andra direktiven. Det hindrar inte att den svenska lagstiftaren kan – och bör – ta ställning till de svenska lagarnas inbördes förhållande.
En reglering som anger lagens tillämpningsområde finns i förslagets 2 kap. 1 §. Där anges att lagen gäller för offentlig upphandling och för projekttävlingar. Offentlig upphandling definieras i 1 kap. 12 § och projekttävlingar i 18 kap. 1 §. Lagrådet föreslår i det följande att en definition av begreppet ”upphandling” bör införas och att den definitionen bör omfatta också projekttävlingar.
Lagrådet föreslår att rubriken till 1 kap. och kapitlets första paragraf ges följande lydelse.
1 kap. Lagens tillämpningsområde, innehåll och definitioner
Offentlig upphandling 1 § Denna lag gäller när en upphandlande myndighet vidtar åtgärder i syfte att anskaffa vara, tjänst eller byggentreprenad från en leverantör.
I en andra paragraf bör anges att lagen om offentlig upphandling inte gäller när någon av de andra lagarna på upphandlingsområdet är tillämplig. Paragrafen kan ges exempelvis följande lydelse.
Andra lagar om upphandling 2 § Lagen gäller inte när lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet är tillämplig.
Av 5 kap. i lagen framgår att olika regler i lagen ska tillämpas beroende på om en upphandlings värde överstiger eller understiger ett visst
tröskelvärde. I en följande paragraf bör tas in en bestämmelse om tröskelvärdenas betydelse för vilka regler i lagen som är tillämpliga, exempelvis med följande lydelse.
Tröskelvärden 3 § Om det beräknade värdet av en upphandling överstiger det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och upphandlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap. Om det beräknade värdet understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Bestämmelser om värdet av en upphandling finns i 5 kap.
Om Lagrådets förslag till nya paragrafer följs, får de följande paragraferna i kapitlet numreras om.
1 kap. 1 §
I paragrafen ges en innehållsförteckning till lagen. Paragrafen bör ändras så att den speglar de nya kapitelrubriker som Lagrådet föreslår.
1 kap. 2 §
I andra stycket finns en uppräkning av begrepp, termer och uttryck som förklaras i olika paragrafer i lagen. Lagrådet föreslår i det följande ändringar som, om de följs, påverkar paragrafens innehåll.
1 kap. 3–18 §§ (definitioner)
I 3–18 §§ ges ett antal definitioner av begrepp som används i lagen. Lagrådet föreslår att en definition slopas helt och att ytterligare en definition införs.
I kapitlets 9 § definieras begreppet kontrakt. Ordet kontrakt förekommer i ett stort antal paragrafer i lagen. Det används i flera olika betydelser. En betydelse är upphandlingsprocessen som sådan. Ett exempel är den föreslagna regleringen i 2 kap. 2 §, där det anges att lagen ”gäller för kontrakt som avser vissa forsknings- och utvecklingstjänster”. Eftersom lagen huvudsakligen reglerar upphandlingsförfarandet från initiativ till beslut att anta anbud framgår av paragrafen att lagen gäller för upphandlingar som avser sådana forsknings- och utvecklingstjänster.
Ordet kontrakt används i lagen också för att beskriva vilken typ av anskaffning som avses. Regleringen i 3 kap. 6 § utgör ett av många exempel på en sådan tillämpning. Där anges att lagen inte gäller för kontrakt som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att tillhandahålla eller driva allmänna kommunikationsnät. Denna tillämpning medför inte sällan att det som anges i paragrafen får ett annat innehåll än avsett. Så är fallet med den nyssnämnda paragrafen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Det som synes vara syftet med regleringen är att ange att när en upphandlingsprocess syftar till en anskaffning av visst slag, nämligen sådant som ger myndigheten möjlighet att tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, så ska inte lagen om offentlig upphandling tillämpas för förfarandet från initiativ till anskaffning, eventuell annonsering, urval och beslut om att anta anbud.
Kontrakt används till sist som uttryck för det avtal som ingås mellan den upphandlande myndigheten och leverantören och det är för den betydelsen av uttrycket som definitionen av kontrakt tillhandahålls och då som ett ”skriftligt avtal med ekonomiska villkor”. Ordet används sedan i den betydelsen i t.ex. 17 kap. 1 §, där det anges att myndigheten får ”ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras”. När emellertid avtalsrelationen mellan myndighet och leverantör beskrivs på andra ställen i lagen, t.ex. i 12 kap. 13 §, används ordet inte på detta sätt. Här anges nämligen att anbudsgivarna ska underrättas om de beslut som har fattats om att ”tilldela ett kontrakt”. Här kan uppenbarligen inte betydelsen vara att man beslutat att tilldela ett skriftligt avtal, eftersom det i samma paragraf anges att underrättelsen ska innehålla uppgift om den period under vilken ”avtal … inte får ingås”. Det avtal som avses i paragrafen är det civilrättsliga avtalet mellan myndighet och leverantör avseende den aktuella anskaffningen. Då kan inte tilldelningen av kontraktet avse tilldelning av ett skriftligt avtal.
Mot denna bakgrund föreslår Lagrådet att ordet ”kontrakt” inte används i lagen i någon annan betydelse än den som är normal på andra rättsområden. Definitionen i 9 § kan då slopas. I stället bör det tydligt anges i varje enskild paragraf vilken företeelse som paragrafen avser, d.v.s. om det är fråga om att beskriva upphandlingsprocessen, den anskaffning som upphandlingen avser eller det avtal som myndigheten efter genomförd upphandling önskar ingå med en eller flera leverantörer.
I lagen används genomgående uttrycket ”Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG” som benämning på det aktuella direktivet som nu genomförs. Direktivet bör definieras som direktiv 2014/24/EU och denna kortform bör användas i de paragrafer där det finns skäl att hänvisa till direktivet.
I lagen förekommer uttrycket ”tilldelning av kontrakt” på ett stort antal ställen. Uttrycket bör enligt Lagrådets mening inte användas. Det som åsyftas i de paragrafer där uttrycket används är myndighetens beslut att efter utvärdering välja en viss eller vissa leverantörer som myndigheten avser att ingå avtal med, i förekommande fall efter utgången av en avtalsspärr. Ordet ”tilldelning” används också i andra betydelser i lagen. Varje paragraf där dessa begrepp används bör skrivas om så att det klart framgår vad som avses.
I lagen används ordet ”vara” utan att det förklaras. Ordet förekommer i ett antal andra lagar. I köplagen, som är tillämplig vid köp av ”lös
egendom” och därmed vid köp av sådan egendom som inte är fast (jfr 1 och 2 kap. jordabalken), används ordet vara som beskrivning av köpobjektet. Också i konsumentköplagen, som är tillämplig vid köp av lösa saker och därmed vid köp av rörliga fysiska föremål, används ordet ”vara” som beteckning på köpobjektet. I den internationella köplagen, CISG, används ordet ”goods” på engelska och ordet översätts med ordet ”vara”. Här råder det i dag närmast enighet om att ”goods” är lös sak och därmed inte omfattar annan lös egendom än lösa saker. I lagen om offentlig upphandling används emellertid ordet ”vara” utan att det anges om det som avses är anskaffning av lösa saker eller om ordet också omfattar anskaffning av annan lös egendom, såsom rättigheter, aktier, andelar, optionsrätter, olika slags immaterialrätter samt bostadsrätter. I det fortsatta lagstiftningsarbetet bör utvecklas vilka slag av anskaffning som ska omfattas av lagens regler.
1 kap. 4 §
I paragrafen definieras begreppet ”byggentreprenadkontrakt”. Lagrådet har i inledningen berört användningen av ordet ”kontrakt” i lagen och återkommer vid upprepade tillfällen till frågan nedan. Det är enligt Lagrådets mening lämpligare att, oavsett hur ordet ”kontrakt” med dess olika betydelser hanteras i lagförslaget, begreppet ”byggentreprenad” i stället definieras i paragrafen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med byggentreprenad avses
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. förverkligande av ett byggnadsverk enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
1 kap. 5 §
Paragrafen bör ges följande, något modifierade lydelse.
Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
1 kap. 6 §
I paragrafen definieras begreppet ”central upphandlande myndighet”. Paragrafen bör ges följande lydelse.
Med central upphandlande myndighet avses en statlig myndighet och en sådan upphandlande myndighet som anges i bilaga I till direktiv 2014/24/EU, i den ursprungliga lydelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1 kap. 7 §
Paragrafen definierar uttrycket ”elektroniska medel”. Paragrafen bör utformas i närmare anslutning till motsvarande definition i direktiv 2014/24/EU (artikel 2.19) och ges följande lydelse.
Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
1 kap. 8 §
Med inköpscentral avses en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller 2. ingående av avtal eller av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
1 kap. 9 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att definitionen av kontrakt slopas.
1 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, en tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
1 kap. 12 §
I paragrafen definieras vad som avses med offentlig upphandling. Lagrådet föreslår att definitionen ersätts med en definition av begreppet ”upphandling”. Det uttrycket används också i de andra upphandlingslagarna. Lagrådet ser en fördel med att samma begrepp används i alla lagarna och det preciseras i var och en av dem hur det ska tillämpas. Begreppet behövs bland annat i de regler som klargör när lagen eller andra bestämmelser ska tillämpas vid en viss anskaffning. Det behövs också för att neutralt kunna beskriva alla de åtgärder som någon, exempelvis en upphandlande myndighet, vidtar för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad.
En form av upphandling av tjänst är när det anordnas en projekttävling, d.v.s. en tävling som är öppen för alla och som anordnas i syfte att förvärva en ritning eller projektbeskrivning. I direktivet behandlas projekttävlingar som en särskild företeelse vid sidan av upphandlingar. Det står emellertid klart att en projekttävling som syftar till att den
upphandlande myndigheten ska förvärva en ritning uppfyller alla faktiska krav på en upphandling. Med Lagrådets syn på begreppet ”kontrakt” bör 12 § definiera vad som utgör ”upphandling” och projekttävling anges vara en form av tjänsteupphandling.
I remissens förslag till definition ingår som ett moment av vad som utgör offentlig upphandling och som alltså bestämmer när lagen ska vara tillämplig, att myndigheten vidtar åtgärden i syfte att anskaffa prestationen ”genom ett kontrakt”. Enligt ordalydelsen innebär definitionen att en myndighet som inte har för avsikt att ingå ett skriftligt avtal inte genomför en offentlig upphandling. Eftersom lagen enligt 2 kap. 1 § ”gäller för offentlig upphandling” innebär definitionen att det förhållandet att avsikten inte är att ingå ett skriftligt avtal medför att lagen alls inte är tillämplig. Det kan naturligtvis inte vara avsikten.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med upphandling avses de åtgärder som någon vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en leverantör, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. En sådan åtgärd kan vara att anordna en tävling som är öppen för alla och som anordnas i syfte att förvärva en ritning eller projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag (projekttävling).
1 kap. 13 §
Paragrafen definierar begreppet ”offentligt styrda organ”. I punkt 1 anges att offentligt styrda organ är juridiska personer som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet. Eftersom en upphandlande myndighet inte är något annat än en statlig eller kommunal myndighet och personer som är finansierade av stat eller kommun redan är inbegripna synes ”upphandlande myndighet” vara överflödig. Under föredragningen har emellertid anförts att avsikten är att ”upphandlande myndighet” ska innefatta även det som enligt 16 § andra stycket ska jämställas med myndighet. Detta bör i så fall klargöras i 16 §. Lagrådet utgår i sitt resonemang från remissens lagtext.
I punkt 2 används orden ”står under kontroll” av staten. I direktivet används uttrycket ”står under administrativ tillsyn av”. I den engelska versionen används uttrycket ”subject to managerial supervision”. Lagrådet föreslår att uttrycket ” under överinseende av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå” används i stället för den nu föreslagna formuleringen ”står under kontroll”. Det som definieras bör vidare anges i singularis.
Som Lagrådet återkommer till i anslutning till 16 § används ordet ”kommun” med olika betydelser i olika lagar. Ibland innefattar ordet kommuner på såväl lokal som regional nivå (se t.ex. 1 kap. 7 § regeringsformen). I den aktuella paragrafen betecknar ordet bara den lokala nivån; det blir tydligt eftersom ”landsting” nämns särskilt. För att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
terminologin i lagen ska bli enhetlig föreslår Lagrådet uttrycket ”kommuner på lokal och regional nivå”.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med offentligt styrt organ avses en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att dess verksamhet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå,
2. vars verksamhet står under överinseende av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå.
1 kap. 14 §
Enligt den föreslagna definitionen syftar ett ramavtal till att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
Ordalydelsen innebär att det ramavtalet ska reglera är villkoren för senare tilldelning, d.v.s. de villkor som myndigheten ska tillämpa vid beslut att anta anbud som har lämnats inom ramen för avtalsförhållandet. Av regleringen i 7 kap. 1–9 §§ framgår emellertid att detta inte är avsikten.
Paragrafen följer ordvalet i artikel 33.1 andra stycket i den svenska språkversionen av direktivet, som anger att syftet med ett ramavtal är att fastställa villkoren för tilldelning av kontrakt, men med tillägget ”särskilt i fråga om tänkt pris och … uppskattade kvantiteter”. Enligt den engelska språkversionen är syftet ”to establish the terms governing contracts to be awarded during a given period, in particular with regard to price and … the quantity envisaged”. Också bestämmelserna om ramavtal i 7 kap. visar att de villkor som fastställs i ramavtalet ska avse det materiella innehållet, d.v.s. reglerna om sådant som pris, kvantitet, kvalitet, betalningsvillkor, påföljder etc., i de senare avtal som grundas på detta. Hur leverantör för en viss anskaffning ska väljas ska i stället framgå av villkor i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Lagrådet föreslår därför att paragrafen ges följande lydelse.
Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa de villkor som ska gälla i de avtal om anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader som grundas på ramavtalet.
1 kap. 15 §
I paragrafen definieras ”tjänstekontrakt”. Lagrådet föreslår, på motsvarande sätt som för byggentreprenadkontrakt, att det som ska
definieras är tjänsten och inte själva avtalet. Paragrafen bör ges följande lydelse.
Med tjänst avses annan tjänst än sådan byggentreprenad som avses i X §.
1 kap. 16 §
I paragrafen definieras ”upphandlande myndighet”. Därmed ska förstås statliga och kommunala myndigheter. Ordet ”kommun” har ingen enhetlig betydelse i svensk lag. Enligt 1 kap. 7 § regeringsformen finns kommuner på lokal och regional nivå. Landsting nämns inte. Slutsatsen blir att landsting är kommuner på regional nivå. I kommunallagen används en annan terminologi. Enligt 1 kap. 1 § första stycket kommunallagen är Sverige indelat i kommuner och landsting. Lagen skiljer genomgående mellan kommuner och landsting. Dock förekommer ofta uttrycket ”kommun och landsting”. Det finns också avledningar av ”kommun” som används så att de inbegriper landsting, t.ex. ”kommunal angelägenhet”, ”kommunala företag”, ”kommunala entreprenader”, ”kommunalförbund”, se 3 kap. 16 § f.
I den nu aktuella paragrafen används uttrycket ”kommunala myndigheter”. Det framgår inte om det inbegriper myndigheter hos landsting. Med tanke på att både kommuner och landsting nämns i paragrafens andra stycke, är den närmast till hands liggande tolkningen att bara kommuner på lokal nivå omfattas. En sådan innebörd kan knappast vara avsedd. För tydlighets skull föreslår Lagrådet uttrycket ”kommuner på lokal och regional nivå” när landstingen omfattas.
Lagrådet föreslår vidare att ”upphandlande myndighet” i stället för ”upphandlande myndigheter” definieras i paragrafen.
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet. Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i kommun på lokal eller regional nivå,
2. offentligt styrt organ som avses i 13 §, och
3. sammanslutning av
a) myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) organ enligt 2.
1 kap. 17 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med upphandlingsdokument avses varje dokument som den upphandlande myndigheten använder för att beskriva eller fastställa vad upphandlingen gäller.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1 kap. 18 §
Av definitionen i direktivet och i paragrafen framgår att med ”varukontrakt” avses också annat än köp av vara. Här inbegrips också upphandlingar där anskaffningen avser en mer begränsad rätt till varan eller en i vart fall temporal begränsning i rätten till varan. Lagrådet föreslår att det som definieras ska vara ”upphandling av vara” och att uttrycket, liksom enligt förslaget, ska omfatta anskaffning i form av köp, leasing, hyra eller hyrköp av vara.
Paragrafen kan ges följande lydelse:
Med upphandling av vara avses en upphandling som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av vara. En upphandling av vara kan som ett underordnat inslag avse även kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap. 1 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att det som anges i första stycket delvis flyttas till en inledande paragraf i första kapitlet, delvis tas om hand genom en definition av vad som avses med upphandling.
I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och 2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2. Lagrådet har i det föregående föreslagit att det införs en paragraf i 1 kap. som anger att tröskelvärdena i 5 kap. avgör om upphandlingen ska genomföras med tillämpning av 19 kap. i lagen eller inte. Den paragrafen reglerar alltså det som anges i första punkten i paragrafens andra stycke. I det följande föreslår Lagrådet också att en paragraf införs i 5 kap. som anger att reglerna i 19 kap. ska tillämpas också vid upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Dessa förslag innebär att 2 kap. 1 § i dess helhet kan slopas. Rubriken till kapitlet bör därför ändras till ”Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster och blandad upphandling”.
2 kap. 2 §
I paragrafen regleras när lagens bestämmelser om upphandling ska tillämpas vid anskaffning av vissa forsknings- och utvecklingstjänster. Lagrådet föreslår att inledningen och rubriken till paragrafen ges följande lydelse.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
Denna lag gäller för upphandling av vissa forsknings- och utvecklingstjänster om …
Under rubriken ”Allmänt” har Lagrådet förordat att CPV-koderna ska användas i den svenska lagen och inte – som här har gjorts – beskrivningarna av vad koderna står för. I enlighet med detta förordar Lagrådet att paragrafens andra stycke utformas i närmare anslutning till direktivet.
2 kap. 3–13 §§
I paragraferna 3–13 i kapitlet behandlas vad som benämns som blandade kontrakt. Lagrådet föreslår att avsnittet inleds med en paragraf som anger vad som avses med en blandad upphandling.
Det är enligt Lagrådets mening olämpligt att tala om blandade kontrakt. Ett skäl till det är att blandat kontrakt enligt definitionen i 1 kap. 9 § är ett blandat skriftligt avtal. Eftersom det skriftliga avtalet kan bli följden av ett upphandlingsförfarande som avslutas med ett beslut om att anta ett anbud, bör en reglering av vilka bestämmelser som ska tillämpas på den upphandlingsprocess som ska avslutas med beslutet att anta anbudet och avtalsskrivningen inte utgå från det som möjligen kommer att ske därefter. Bättre är då att anknyta till upphandlingen i sig, d.v.s. alla de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad.
Blandad upphandling
Med blandad upphandling avses
1. upphandling som inbegriper sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag, eller
2. upphandling som inbegriper dels anskaffningar som regleras i denna lag, dels andra anskaffningar.
Upphandlingar enligt första stycket 1 regleras i 3 §. Upphandlingar enligt första stycket 2 regleras i 4-13 §§.
2 kap. 3 §
I paragrafen föreskrivs vilka bestämmelser som ska tillämpas för ett upphandlingsförfarande när det som ska anskaffas är flera slag av prestationer – varor, tjänster eller byggentreprenader – som alla regleras av lagen.
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Blandad upphandling som avser sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag
Om en blandad upphandling avser anskaffning enligt denna lag av mer än ett slag av nyttigheter (varor, tjänster eller byggentreprenader) ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det som är huvudföremålet för upphandlingen.
För en blandad upphandling som avser dels tjänster som anges i bilaga 2, dels andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
de uppskattade värdena för tjänsterna. För en blandad upphandling som avser dels varor, dels tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna eller varorna.
2 kap. 4–13 §§
Lagrådet föreslår, som en följd av det som sagts i det föregående, att 4– 13 §§ och där förekommande rubriker ges följande lydelse.
Blandad upphandling som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
2 kap. 4 §
Blandad upphandling med inslag av anskaffning enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
Om en blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, avgör 2 kap. 12–28 §§ i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vilka bestämmelser som ska tillämpas för upphandlingen.
2 kap. 5 §
Delbar och odelbar blandad upphandling
En delbar blandad upphandling är en upphandling där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i 6–12 §§. En odelbar blandad upphandling är en upphandling där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i 13 §.
2 kap. 6 §
Hur får en delbar blandad upphandling genomföras?
Om en delbar blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten genomföra separata upphandlingar för de olika delarna. Myndigheten får också genomföra upphandlingen som en enda upphandling.
2 kap. 7 §
När en blandad upphandling genomförs som flera upphandlingar
Om den upphandlande myndigheten eller enheten delar upp en blandad upphandling i flera separata upphandlingar, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
2 kap. 8 §
När en delbar blandad upphandling genomförs som en upphandling
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling, ska denna lag tillämpas på upphandlingen, om inte något annat följer av 9–12 §§.
2 kap. 9 §
Om en upphandlande myndighet genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling och den gäller dels anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader enligt denna lag, dels anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den anskaffning som regleras i lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag, om värdet av den anskaffning som regleras i lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § och värdet av den anskaffning som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
2 kap. 10 §
När en delbar blandad upphandling med försvars- eller säkerhetsaspekter genomförs som en enda upphandling
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling får upphandlingen genomföras utan tillämpning av denna lag om anskaffningen till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFfördraget). Detta gäller även om upphandlingen också avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 kap. 11 §
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling och den till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 12 §
Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder och inte i syfte att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte ska bli tillämpliga.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2 kap. 13 §
Odelbar blandad upphandling
Vid en odelbar blandad upphandling ska de bestämmelser som gäller för upphandlingens huvudföremål tillämpas.
Om en sådan upphandling inbegriper anskaffning som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten genomföra upphandlingen utan tillämpning av denna lag. Om upphandlingen i stället till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får den upphandlande myndigheten genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
3 kap. 1 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att det bland de inledande paragraferna i 1 kap. ska tas in en paragraf som anger att lagen om offentlig upphandling inte är tillämplig bl.a. när lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna är tillämplig. Lagrådet föreslår därför att punkten 1 i 1 § slopas. Däremot behövs fortfarande en bestämmelse som anger att lagen om offentlig upphandling inte är tillämplig när upphandlingen är undantagen enligt de paragrafer som anges i punkten 2. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Viss upphandling inom försörjningssektorerna
Denna lag gäller inte för en upphandling som är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
3 kap. 2 §
I paragrafen anges att lagen inte gäller ”för ett kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster” i vissa särskilda fall. Paragrafens ordalydelse innebär att lagen inte är tillämplig för det skriftliga avtal som någon tilldelas av en upphandlande myndighet. Vad som ska gälla för upphandlingsprocessen intill dess beslutet att välja anbud fattas och kommuniceras framgår inte. Emellertid står det klart att det paragrafen avser att förmedla är att lagen inte gäller för en upphandling, d.v.s. för de åtgärder som vidtas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller aktuella posttjänster i syfte att anskaffa vissa i paragrafen närmare angivna typer av tjänster, t.ex. adresseringstjänster (se punkt 1). Vidare har rubriken fått en olycklig utformning (jfr ”varm korvgubbe”). Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Vissa tjänster som är posttjänster närstående
Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap.
7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om upphandlingen avser 1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument eller liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel, 2. tjänster som avser postanvisningar eller girobetalningar eller finansiella tjänster som omfattas av CPV-koderna 66100000-1– 66720000-3 eller av 3 kap. 31 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Rubrikerna till 3 kap. 3–5 §§
Rubriken till 3 § lyder ”Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet”. De följande paragraferna, 4 och 5 §§, har rubriken ”Sekretess”. Emellertid finns inga bestämmelser om sekretess i dessa paragrafer. Liksom i 3 § föreskrivs i paragraferna undantag från lagens tillämpningsområde på grund av rikets säkerhetsintressen. Lagrådet föreslår att alla tre paragraferna förs in under en gemensam rubrik, ”Upphandling som rör försvar eller säkerhet”.
3 kap. 3 §
Lagrådets förslag till ny bestämmelse i 1 kap. 2 § medför att punkten 1 kan utgå. Eftersom Lagrådet har föreslagit att begreppet upphandling ska definieras och innefatta projekttävling föreslås att orden ”eller en projekttävling” slopas.
3 kap. 4 §
I paragrafen används uttrycket ”rikets väsentliga säkerhetsintressen”. Lagrådet föreslår att ”riket” i denna och följande paragraf byts ut mot ”Sverige” (jfr paragraferna i 15 kap. offentlighets- och sekretesslagen, 2009:400).
I paragrafen används uttrycket ”inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder”. Syftet med regleringen är att situationerna ska vara undantagna från lagens tillämpning endast när sekretesskyddet eller skyddet av Sveriges väsentliga intressen inte kan åstadkommas på annat sätt än genom att myndigheten väljer att inte tillämpa lagen. Enligt Lagrådets mening kan detta uttryckas tydligare.
Lagrådet föreslår vidare vissa redaktionella ändringar och att paragrafen ges följande lydelse.
Även om en upphandling inte är undantagen enligt 3 § eller 1 kap. 2 §, ska denna lag inte gälla för upphandlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandling genomförs enligt denna lag, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
3 kap. 5 §
I paragrafen behandlas två olika skeden, nämligen dels själva upphandlingsprocessen från upphandlingens inledning till den upphandlande myndighetens beslut att anta ett anbud, dels den tid då avtalet mellan myndigheten och leverantören fullgörs. Om båda dessa skeden omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, ska lagen inte gälla. Liksom i föregående paragraf används här uttrycket ”inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder”. Se Lagrådets kommentar till den paragrafen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte när såväl upphandlingen som fullgörandet av det ingångna avtalet omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid upphandling enligt denna lag.
3 kap. 6 §
I 1 kap. 7 § lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation definieras ”allmänt kommunikationsnät” och ”elektronisk kommunikation”. Lagrådet föreslår att 6 § ändras så att det i lagtexten refereras till dessa företeelser i singularis. Vidare föreslås att rubriken ändras på så sätt att den närmare anknyter till de företeelser som regleras. Lagtexten bör därför ges följande lydelse, där kontrakt bytts ut mot upphandling för att närmare beskriva processen.
Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst
Denna lag gäller inte för upphandling som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunikationsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst. Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
3 kap. 7 och 8 §§
Lagrådet föreslår att rubriken ändras till ”Upphandling enligt vissa internationella regler” och att paragraferna 7 och 8 byter plats.
I 7 § och 8 § anges enligt ordalydelsen att lagen inte gäller för ”ett kontrakt eller en projekttävling” som tilldelas eller anordnas enligt vissa närmare angivna andra regler. Eftersom kontrakt definieras som skriftligt avtal innebär regleringen enligt dess ordalydelse att lagen inte gäller för skriftliga avtal som ingås enligt vissa andra regler. Vad som gäller för muntliga avtal framgår inte. Inte heller framgår vad som gäller för den process som syftar till att ett sådant avtal ska ingås efter iakttagande av
andra regler. Avsikten med regleringen är emellertid att lagen inte ska tillämpas när myndigheten använder sig av ett annat förfarande för sin upphandlingsprocess och det förfarandet är reglerat av andra bestämmelser som har fastställts på vissa sätt. Myndigheten ska alltså inte under något skede av upphandlingsprocessen behöva tillämpa lagen om offentlig upphandling i dessa fall. Det nu sagda bör komma till klarare uttryck i lagtexten.
I 7 §, som alltså bör komma efter 8 §, bör klargöras att det är fråga om situationer där upphandling sker enligt andra bestämmelser än enligt lagen om offentlig upphandling. I första punkten bör det vidare framgå att det är fråga om internationella rättsliga skyldigheter, eftersom tillämpningsområdet för regleringen annars ger ett intryck av att vara alltför omfattande.
I 8 § första stycket anges att lagen inte gäller för sådant som ”avser försvars- eller säkerhetsaspekter”. Direktivets bestämmelse har samma utformning. Avsikten med regleringen torde vara att lagen inte ska tillämpas om upphandlingen berör försvars- eller säkerhetsintressen. Det torde alltså inte vara nödvändigt att upphandlingen i dess helhet avser sådana intressen för att lagen inte ska vara tillämplig.
I 8 § punkt 1 används lokutionen ”projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna”. I direktivets artikel 17.1 a) anges att det är fråga om projekt som ”signatärerna ska genomföra eller utnyttja gemensamt”. Artikel 15 i 2004 års direktiv innehöll motsvarande formulering men genomfördes med den lokution som nu föreslås i lagen. Emellertid är ett gemensamt projekt inte nödvändigtvis samma sak som ett projekt som ska genomföras och/eller utnyttjas gemensamt. Lagrådet föreslår därför ett mer direktivnära genomförande på denna punkt.
I både 7 § och 8 § används uttrycket ”internationell organisation”. Begreppet är inte närmare definierat. Avsikten kan inte gärna vara att vilken som helst internationell organisation ska omfattas. Frågan bör klargöras under den fortsatta beredningen.
Lagtexten i de båda paragraferna bör enligt Lagrådets mening utformas enligt följande.
Upphandling enligt vissa internationella regler 7 § Denna lag gäller inte för en upphandling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som de avtalsslutande parterna ska genomföra eller utnyttja gemensamt, 2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3. av en internationell organisation [som måste preciseras under den fortsatta beredningen].
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden än i denna lag, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation [se 7 §].
3 kap. 9 §
Beträffande formuleringen att lagen inte gäller för ”ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar”, se kommentaren till 3 kap. 7 och 8 §§. Det bör mot den bakgrunden anges i första stycket att lagen inte gäller ”för en upphandling som genomförs enligt regler som har fastställts” av exempelvis en internationell organisation.
I andra stycket anges att regleringen inte gäller om ”kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras” av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut. Lagrådet föreslår att det i stället anges att den inte gäller om ”anskaffningen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut”.
Lagrådet föreslår vidare att rubriken till 9 § ges följande lydelse.
Anskaffning som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs enligt regler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när anskaffningen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om anskaffningen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
3 kap. 10 §
Rubriken till paragrafen talar om kontrakt som tilldelas på grund av en ensamrätt. Paragrafen anger dock att den träffar situationer där kontraktet tilldelas en annan myndighet som har ensamrätt att utföra tjänsten. Det paragrafen, liksom artikel 11 i direktivet, synes ta sikte på är att den tjänst som upphandlas till följd av en ensamrätt som innehas av annan
myndighet ska utföras av den myndigheten. Denna myndighet behöver då inte handla i egenskap av upphandlande myndighet. Lagrådet föreslår att rubriken och paragrafen ges följande lydelse.
Upphandling av tjänst som annan myndighet har ensamrätt att utföra
Denna lag gäller inte när en upphandlande myndighet upphandlar en tjänst som ska utföras av en annan myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
3 kap. 11–17 §§
I paragraferna, som syftar till att undanta olika typer av interna avtal, synes fyra olika situationer regleras, nämligen – med associationsrättslig terminologi – (i) förhållanden mellan moderbolag och dotterbolag, (ii) förhållanden där flera moderbolag tillsammans kontrollerar dotterbolag, (iii) förhållanden där ett dotterbolag upphandlar från moderbolaget och (iv) förhållanden mellan systerbolag som kontrolleras av moderbolaget.
I 11 § anges att lagen inte gäller för ”avtal” som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart av närmare angivet slag. Här används inte ordet kontrakt, som definieras i lagen som skriftligt avtal. Det synes därför inte krävas att det avtal som anskaffningen syftar till ska vara skriftligt.
Vad som torde avses med regleringen är att lagen inte ska tillämpas för en upphandling, d.v.s. alla de åtgärder som vidtas i syfte att anskaffa prestationen av en avtalspart, om det avtal som processen syftar till är att karakterisera på sätt som framgår av 12–17 §§. Som regleringen nu är utformad gäller undantagen bara för de avtal som ingås. Det borde tydliggöras att undantagen gäller för hela processen som syftar till att avtal ska ingås.
I förslaget har man valt uttrycket ”internt kontrakt” för de företeelser som ska undantas. Begreppet definieras inte. Emellertid används uttrycket ”kontrakt” som i lagen definieras som skriftligt avtal. Det innebär alltså att de företeelser som man önskar undanta är interna skriftliga avtal som träffas mellan upphandlande myndighet och vissa närmare angivna avtalsparter. Detta torde inte vara avsikten med regleringen. Den torde i stället vara att från upphandlingsreglerna undanta anskaffningar som görs mellan myndigheten och aktörer som har en viss relation till den. Lagrådet föreslår att rubriken till paragraferna ändras till ”Intern upphandling”.
I 16 § har man samlat bestämmelser om den närmare innebörden av kontrollen i de olika fall som regleras i 12–15 §§. Lagrådet föreslår att dessa regler införs i respektive paragraf.
3 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt någon av 12–15 §§.
3 kap. 12 §
I paragrafens andra punkt talas om ”80 procent av sin verksamhet”. Det bör övervägas om en hänvisning bör göras till 17 §. I samma punkt anges i slutet ”som myndigheten utövar kontroll över”. Det är osäkert om den kontroll som avses här är densamma som enligt den första punkten och som närmare definieras i 16 §. Den frågan bör behandlas i den fortsatta beredningen.
Med reservation för vad som just anförts föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll enligt första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
3 kap. 13 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om 1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
3 kap. 14 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
3 kap. 15 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3 kap. 16 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att paragrafens innehåll flyttas till 12–15 §§. Om förslaget följs, ska denna paragraf utgå och de följande paragraferna i kapitlet numreras om.
3 kap. 17 §
I paragrafen används formuleringen ”under de tre år som föregår kontraktet”. Detta är ett närmast ordagrant återgivande av direktivets text, se artikel 12.5 första stycket i LOU-direktivet. Formuleringen ger intryck av att den period som är relevant ska räknas tre år tillbaka från det att ett skriftligt avtal ingås som ett resultat av upphandlingsprocessen. Paragrafen syftar dock, tillsammans med 18 §, till att ange att lagen inte ska gälla för en viss företeelse. Är lagen tillämplig måste upphandlingsprocessen från och med initiativ och annonsering hanteras med iakttagande av lagens regler. Motsvarande process för anskaffningen behöver inte iakttas om lagen inte är tillämplig. Myndigheten måste naturligtvis kunna avgöra om lagen är eller inte är tillämplig redan när initiativ tas till en anskaffning. Det som torde åsyftas är därför att omsättningen under de tre år som föregår initiativet till anskaffning uppfyller de kriterier som lagregeln ställer upp. Trots direktivets otydlighet föreslår Lagrådet att paragrafen utformas i enlighet med detta.
Lagrådet föreslår alltså att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
Verksamhetsandelen enligt 12 § 2, 13 § 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under treårsperioden närmast innan upphandlingen påbörjas eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter avseende samma tidsperiod.
3 kap. 18 §
I punkten 3 används formuleringen ”myndigheterna utövar verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet”. Formuleringen ”utövar verksamhet … i en omfattning”, som återfinns i artikel 12.4 c) i direktivet, överensstämmer inte med hur omfattningskravet formuleras i punkt 2 i 12, 13, 14 och 15 §§ där uttrycket ”utför mer än … av sin verksamhet” används. I den engelska direktivtexten anges att undantaget gäller om myndigheterna ”perform on the open market less than 20 % of the activities concerned by the cooperation”. Lag-rådet föreslår att punkt 3 omformuleras och att det anges att undantaget gäller om ”myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet”. Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken över den ges följande lydelse.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
3 kap. 19 §
Texten i första stycket överensstämmer med formuleringen i artikel 12.5 i direktivet. Texten ger intryck av att det är myndighetens totala omsättning avseende varor, tjänster och byggentreprenader som ska inverka bestämmande på verksamhetsandelen. Detta torde inte vara avsikten, eftersom 19 § kvalificerar det som anges i 18 § 3. I stället torde avsikten vara att det som ska beaktas är omsättningen i sådan verksamhet som omfattas av samarbetet. Detta bör komma till uttryck i lagtexten.
I stycket används formuleringen ”under de tre år som föregår kontraktet”. Motsvarande formulering i 17 § har föranlett invändningar från Lagrådets sida och Lagrådet hänvisar dit.
Lagrådet föreslår att stycket formuleras enligt följande.
Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av de upphandlande myndigheternas sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under treårsperioden närmast innan upphandlingen påbörjas eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter avseende samma tidsperiod.
3 kap. 20 §
I paragrafens första mening anges att lagen inte gäller för ”förvärv av fastighet”. Med användning av gängse juridisk terminologi kan förvärv av fastighet inte anses utgöra upphandling av vara, tjänst eller byggentreprenad. I direktivets motsvarande bestämmelse, artikel 10 a), anges att direktivet inte ska tillämpas på ”offentligt tjänstekontrakt som avser a) förvärv … av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom”. Ett offentligt tjänstekontrakt definieras som ett offentligt kontrakt som avser tillhandahållandet av andra tjänster än offentliga byggentreprenadkontrakt. Byggentreprenadkontrakt gäller sådant som ”utförande eller projektering och utförande av byggentreprenader”, ”utförande, eller både projektering och utförande, av ett byggnadsverk” samt realisering av ett byggnadsverk (se artikel 2. 6 och 2.9). Det står klart att med tjänst avses någon typ av aktivitet eller funktion som tillför
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
värde till mottagaren utan att nödvändigtvis vara kopplad till att ett föremål tillförs mottagaren. Det är alltså själva prestationen, arbetet, som karakteriserar en tjänst.
När det i direktivet, liksom i artikel 16 a) i 2004 års direktiv, anges att från direktivets tillämpningsområde undantas ”tjänstekontrakt som avser … förvärv … av mark, befintliga byggnader eller annan fast egendom” kan detta alltså inte naturligt tolkas som att det som avses är själva förvärvet av fast egendom utan någon form av tjänst som avser förvärv av sådan egendom. Ett förvärv av fast egendom är ett köp och inte en tjänst. Undantaget motiveras i beaktandesats 24 i 2004 års direktiv med att ”inom ramen för tjänster har kontrakt för förvärv eller hyra av fast egendom eller rättigheter till sådan egendom särdrag som gör att regler för offentlig upphandling inte bör tillämpas.” Det är klart att det finns särdrag med förvärv av fast egendom som gör att det kan vara naturligt att undanta sådana avtal från upphandlingsregleringen, exempelvis att det är fråga om utpräglade icke-generiska objekt där det inte är naturligt att flera leverantörer samtidigt kan erbjuda den upphandlande myndighet ett objekt på viss plats. Detta medför dock inte att det är fråga om en tjänst i direktivets mening. Eftersom förvärv av fast egendom inte heller kan utgöra förvärv av vara borde det stå klart att förvärv av fast egendom redan är undantaget genom definitionerna av de prestationer som omfattas av lagen.
Slutsatsen av det ovanstående är att förvärv av fast egendom borde anses vara undantaget alldeles oavsett en reglering som den som föreslås i 20 §. Undantaget i direktivet för tjänstekontrakt som avser förvärv av fast egendom kan emellertid omfatta något annat än själva överlåtelseavtalet. Frågan bör behandlas under den fortsatta beredningen.
I andra stycket anges närmare vad som i lagen ska avses med fastighet. Enligt första meningen avses det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det innebär att fastighetstillbehör, liksom byggnadstillbehör och industritillbehör som tillhör fastighetens ägare, enligt 2 kap.1–3 §§jordabalken också är undantagna.
I andra stycket anges också att en befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden också ska anses utgöra en fastighet, liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare. Det senare tillägget föranleddes av Lagrådets yttrande (se prop. 2006/07:128 s. 290). En byggnad som har tillförts en fastighet av annan än fastighetsägaren, t.ex. genom att vara uppförd med stöd av arrenderätt, räknas som lös egendom (se 2 kap.2 och 4 §§jordabalken). Direktivet gäller också tjänstekontrakt som avser förvärv av befintliga byggnader.
Lagstiftningstekniken i andra stycket innebär, genom att byggnad som tillförts fastigheten av annan än fastighetsägaren anses utgöra fastighet, att begreppet fastighet får ett annat innehåll i lagen om offentlig upphandling än i 2 kap. jordabalken. Det är enligt Lagrådets mening bättre att använda grundläggande begrepp på samma sätt i olika
lagar om så kan ske. Lagrådet förordar därför att undantaget för förvärv av byggnader som tillhör annan än ägaren till jorden undantas explicit. Så kan ske om det i första stycket läggs till ”, liksom förvärv av befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden”. Andra stycket kan då formuleras på följande sätt.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
3 kap. 21 §
Andra punkten i paragrafen bör formuleras i närmare anslutning till Europaparlamentets och Rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster). Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte för upphandling
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
3 kap. 22 §
Lagrådet föreslår att ordet ”kontrakt” byts ut mot ”upphandling”.
3 kap. 23 §
I paragrafen undantas vissa fall där anskaffningen avser biträde till en klient av en advokat. I de tre punkterna specificeras vilka uppdrag som omfattas av undantaget. Undantaget i första punkten avser skiljeförfaranden och förlikningsförfaranden i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans. Uppräkningen medför att undantaget omfattar alla situationer. Lokutionen ”i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller förlikningsinstans” bör därför kunna utgå.
I andra och tredje punkten används uttrycket ”i ett rättsligt förfaran-de”. Lagrådet föreslår att ”i” byts ut mot ”vid” (jfr t.ex. 4 kap. 13 § lag 2000:562 om internationell rättslig hjälp i brottmål).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Uttrycket ”i ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution” i tredje punkten bör förkortas till ”vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution”.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution. Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
3 kap. 24 §
Orden ”för kontrakt” bör bytas ut mot ”upphandling” i inledningen till paragrafen.
I punkten 2 undantas juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man. Uttryckssättet ger intrycket att det rör sig om familjerättsliga företrädare. Samma intryck ger inte den engelska versionen, som talar om ”appointed guardians” och ”trustees”. Under den fortsatta beredningen bör övervägas vad som ska omfattas av undantaget.
3 kap. 25 §
Orden ”för kontrakt” bör bytas ut mot ”upphandling” i inledningen till paragrafen.
I punkten 1 anges att lagen inte gäller för upphandling som avser finansiella tjänster. Begreppet definieras emellertid inte. Vad som avses bör belysas i det fortsatta beredningsarbetet.
I punkten 2 regleras verksamhet som rör förvaltning av statsskulden och tjänster som utförs av en centralbank. I direktivet nämns bara centralbankstjänster. Skillnaden bör förklaras i den fortsatta beredningen.
3 kap. 26 §
I paragrafen bör ordet kontrakt bytas ut mot upphandling.
3 kap. 27 §
I paragrafen bör ordet ”kontrakt” bytas ut mot ”upphandling”.
I paragrafen behandlas upphandling av vissa typer av tjänster för vilka lagen om offentlig upphandling inte ska tillämpas. Här bör i stället för texterna i punkterna 1–9 anges CPV-koder (se vad som har anförts allmänt om CPV-koder i det föregående).
3 kap. 28 §
I paragrafen bör dels uttrycket kontrakt bytas ut mot upphandling, dels CPV-koderna anges. Inledningen till paragrafen bör ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte för upphandling som avser politisk kampanj som upphandlas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av någon av CPV-koderna…
4 kap. 2 §
I paragrafen finns två regler, dels att en upphandling inte får utformas i syfte att undandra den från lagens tillämpningsområde, dels att en upphandling inte får utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt. Reglerna bör hållas isär, vilket enklast görs på så sätt att den sist nämnda regeln stryks, eftersom den redan finns i 1 §, som föreskriver att leverantörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt.
4 kap. 3 §
Enligt paragrafen bör en upphandlande myndighet beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling, om upphandlingens art motiverar detta. Paragrafen har förts över från 1 kap. 9 a § i den nuvarande lagen om offentlig upphandling. Den sägs vara en målsättningsbestämmelse och när den infördes förklarade regeringen att den ansåg att det fanns starka skäl att skapa incitament för de upphandlande myndigheter som ännu inte prövade möjligheten att integrera miljöhänsyn och sociala hänsyn i sina upphandlingar (prop. 2009/10:180 s. 272). Under föredragningen har framhållits att bestämmelsen ska tillämpas inom ramen för de allmänna principer som regleras i 1 och 2 §§; miljöhänsyn och sociala hänsyn får inte beaktas på ett sätt som strider mot dessa principer.
Bestämmelsen har formen av en rekommendation (”bör”) och den är inte försedd med någon sanktion. Den ger i sig inte något stöd för att påkalla domstolsprövning av en upphandling där myndigheten inte har tagit några miljöhänsyn eller sociala hänsyn (se a. prop. s. 317). Bestämmelsens faktiska innebörd blir att en upphandlande myndighet får – men inte måste – ta miljöhänsyn och sociala hänsyn så länge det inte
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
strider mot 1 och 2 §§. Som Konkurrensverket har anfört i sitt remissyttrande kan en sådan bestämmelse ifrågasättas.
4 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före paragrafen ges följande lydelse.
Grundläggande bestämmelser om val av anbud
En upphandlande myndighet ska inför ett beslut om att anta ett anbud
1. kontrollera att anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i något av upphandlingsdokumenten,
2. ta ställning till om leverantören ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. kontrollera att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa enligt 6 § och de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap.
När leverantören ska utnyttja ett annat företags kapacitet för att uppfylla något krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 eller 3, ska detta företag kontrolleras enligt första stycket 2 och 3 med avseende på det kravet.
4 kap. 5 §
Paragrafen innehåller grundläggande bestämmelser om det som i remissen benämns som tilldelning av kontrakt. Enligt andra stycket kan en upphandlande myndighet vid ett öppet förfarande välja att först utvärdera anbuden och därefter genomföra kontrollen enligt 4 § första stycket 2 och 3 av den leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet.
I tredje stycket föreskrivs att, om myndigheten bedömer leverantörens anbud enligt andra stycket och finner att leverantören ska tilldelas kontraktet, kontrollen av villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3 ska göras på ett opartiskt och öppet sätt innan kontraktet tilldelas. Lagrådet ifrågasätter att tredje stycket behövs. Det enda som tillförs synes vara att kontrollen ska göras opartiskt och öppet. Detta framstår som så självklart att det inte behöver föreskrivas särskilt.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska välja leverantör enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten välja leverantör enligt första stycket innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3.
4 kap. 6–8 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
6 § När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, får den begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange
1. de kriterier och regler som den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande som ska få lämna anbud, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att få lämna anbud och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
En upphandlande myndighet ska bjuda in åtminstone så många anbudssökande till att lämna anbud som har angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet anbudssökande som uppfyller de angivna kriterierna är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Rätten att få delta i en upphandling 7 § En leverantör som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller sådan upphandling av vara som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, upphandling av tjänst eller upphandling av byggentreprenad får en juridisk person åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
8 § En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när avtalet ingås, om det krävs för att avtalet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Myndigheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 §, om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra avtalet om det är berättigat av objektiva skäl.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
4 kap. 9 §
Lagrådet föreslår att ordet ”garantera” i andra stycket byts mot ordet ”säkerställa”. Vidare är det knappast adekvat att i styckets andra mening tala om att en anbudssökande eller anbudsgivare ska ”bevisa” att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen. Det handlar snarare om att yttra sig eller lägga fram utredning i frågan. (Jfr 16 kap. 10 §.)
Under föredragningen har uppmärksammats att bestämmelsen i andra stycket handlar om en fakultativ uteslutningsgrund. Det är då inte rätt att uteslutning ”ska” ske. I stället bör det stå ”får uteslutas endast om”.
Under den fortsatta beredningen bör övervägas om tredje stycket behövs.
4 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före den ges följande lydelse.
Separata avtal i en upphandling
En upphandlande myndighet får besluta att separata avtal ska ingås för olika delar av en upphandling. Myndigheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
4 kap. 11–14 §§
Som just anförts ska en upphandlande myndighet enligt 4 kap. 10 § få besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar. Syftet är att små och medelstora företag ska få större möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Emellertid finns ingen skyldighet för en upphandlande myndighet att dela upp ett kontrakt, och ett beslut att inte göra det ska inte kunna överprövas. Trots det föreskrivs i 11 § att en upphandlande myndighet som beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar ska ange skälen för detta på visst sätt. Någon sanktion mot den som försummar detta föreskrivs inte.
Regleringen är ett exempel på lex imperfecta, som Lagrådet har uppehållit sig vid inledningsvis. Som där anges får denna bristfälliga lagreglering godtas, eftersom den följer av direktivet.
Lagrådet föreslår att 11–14 §§ och rubrikerna till dem ges följande lydelse.
Skyldighet att motivera att separata avtal inte ska ingås i en upphandling 11 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte ingå separata avtal för olika delar i en upphandling, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.
Anbud i en upphandling 12 § En upphandlande myndighet som enligt 10 § beslutar att separata avtal ska ingås för olika delar i en upphandling, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar i upphandlingen.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar i en upphandling enligt första stycket, får myndigheten begränsa det antal separata avtal som myndigheten kommer att ingå med en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska tillämpas när myndigheten ska besluta att ingå avtal med en och samma leverantör avseende fler delar av upphandlingen än vad begränsningen tillåter.
Avtal om kombinerade delar av en upphandling som har delats upp 13 § En upphandlande myndighet som delar upp en upphandling i delar enligt 10 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av den enligt 12 §, får bestämma att avtal ska kunna ingås med en och samma leverantör avseende flera eller alla delar som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att avtal i en uppdelad upphandling ska kunna ingås i kombinerade delar enligt första stycket, får den besluta att ingå avtal i flera eller alla delar med den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller de uppställda kriterierna. Ett sådant beslut om avtalsingående omfattas inte av några begränsningar enligt 12 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att avtal i en uppdelad upphandling ska kunna avse kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas för att bedöma dels med vilken eller vilka leverantörer som avtal ska ingås, dels om avtal ska ingås i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt 14 § En upphandlande myndighet som beslutar att separata avtal ska ingås för olika delar i en upphandling enligt 10 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas avseende en, flera eller alla delar av upphandlingen enligt 12 § första stycket.
Om myndigheten avser att begränsa antalet delar av upphandlingen som myndigheten kan komma att ingå avtal om med en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antal delar som myndigheten kommer att ingå avtal om med en och samma leverantör och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när myndigheten beslutar att ingå avtal med samma leverantör om fler delar av upphandlingen än vad begränsningen medger.
Om myndigheten avser att ingå avtal om kombinerade delar enligt 13 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1. att avtal kan komma att ingås om kombinerade delar enligt 13 § första stycket och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 13 § tredje stycket.
4 kap. 15 §
Enligt sin rubrik handlar paragrafen om reserverade kontrakt. I enlighet med vad Lagrådet har anfört i det föregående bör rubriken lyda ”Reserverad upphandling” och de två första styckena ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden eller
2. föreskriva att ett avtal ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
I tredje stycket föreskrivs om annonseringen av en upphandling enligt paragrafen. Bestämmelser om detta finns i EU-förordning (se artikel 51.1 i LOU-direktivet och bilaga V Del C 11 a)) som är direkt tillämplig och inte ska genomföras i nationell rätt. Stycket bör därför utgå. Emellertid behövs en bestämmelse av denna innebörd för upphandling enligt 19 kap. och den tas lämpligen in i det kapitlet.
4 kap. 16 §
Lagrådet föreslår att inledningen till första stycket ges följande lydelse.
Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för en upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i…
I det inledande avsnittet har Lagrådet uppehållit sig vid CPVnomenklaturen och hur den bör behandlas i de nya lagarna. Lagrådet har där förordat att CPV-koderna används i lagtexterna på samma sätt som har gjorts i direktiven. Om detta förslag följs, kan andra stycket i förevarande paragraf utgå.
5 kap. 1 §
I 5 kap. finns bestämmelser om tröskelvärden. Enligt 1 § ska lagen tillämpas på offentliga upphandlingar vilkas värde beräknas uppgå till
minst de tröskelvärden som anges i LOU-direktivet, om upphandlingen avser vissa slag av kontrakt som anges i fem punkter i paragrafens första stycke. Med denna utformning blir paragrafen missvisan-de, eftersom den inte beaktar att det finns bestämmelser i 19 kap. om upphandlingar vilkas värde understiger tröskelvärdena eller som anges i bilaga 2 till lagen.
Regleringen skulle vinna i klarhet och exakthet om den delades upp i två paragrafer. Den första skulle då ange tröskelvärdenas funktion och föreskriva att lagens bestämmelser utom 19 kap. tillämpas på upphandlingar över tröskelvärdena, utom sådana som anges i bilaga 2 till lagen, samt att 19 kap. tillämpas på upphandlingar under tröskelvärdena och sådana som anges i bilaga 2 till lagen. Denna paragraf placeras lämpligen, såsom har föreslagits av Lagrådet i det föregående, i det inledande kapitlet till lagen.
Den andra paragrafen skulle innehålla bestämmelser om vad tröskelvärdena är. I remissens lagförslag anges tröskelvärdena i 1 § genom en hänvisning till LOU-direktivet. Hänvisningen följs av en uppräkning av skilda slag av upphandlingar där olika tröskelvärden aktualiseras. Uppräkningen är avsedd att uttömmande ange de slag av upphandling där direktivets tröskelvärden ska tillämpas. Trots det har lagtexten utformats som en villkorssats, vilket indikerar att uppräkningen utgör en begränsning i förhållande till direktivet. I själva verket innehåller uppräkningen inte mer än vad som uttrycks genom hänvisningen till direktivet. Sakligt sett behövs den därför inte. Om den ska behållas, får den en rent upplysande funktion och bör formuleras i enlighet därmed.
Remissens lagförslag innehåller dels en statisk hänvisning till direktivet i dess ursprungliga lydelse, dels en hänvisning till beslut eller meddelanden vid var tid av kommissionen. Den sist nämnda hänvisningen är alltså dynamisk. Kommissionens avgörande grundar sig emellertid på ett bemyndigande i direktivet. Bemyndigandet omfattas av den statiska hänvisningen till direktivet. Enligt Lagrådets mening är denna reglering godtagbar.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Tillämpliga tröskelvärden
De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § anges i direktiv 2014/24/EU i den ursprungliga lydelsen eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivets ursprungliga lydelse.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till direktiv 2014/24/EU i den ursprungliga lydelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
5 kap. 2 §
I paragrafen föreskrivs att lagen i vissa angivna fall ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning. Det sista uttrycket är oklart; det framgår inte om det är ett fullmaktsförhållande eller ett kommissionsförhållande som avses. Detta måste klargöras under den fortsatta beredningen.
Inte heller i denna paragraf beaktas att 19 kap. innehåller bestämmelser om upphandlingar under tröskelvärdena. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört om detta problem i anslutning till 1 §.
Under föredragningen har uppmärksammats att det finns en brist i 3 kap. 2 § gällande LOU, som har förts över till remissens lagförslag. Bristen har samband med genomförandet av artikel 8 i 2004 års LOUdirektiv (jfr artikel 13 i 2014 års direktiv). Lagrådet förutsätter att bristen kommer att undanröjas vid den fortsatta beredningen.
5 kap. 3 och 4 §§
Lagrådet konstaterar att paragraferna inte föreskriver metoder för beräkning av en upphandlings värde. De reglerar i stället hur detta värde ska bestämmas (3 §), när värdet ska uppskattas särskilt för en enhet inom en myndighet (4 §) och den tidpunkt som värdet ska avse (5 §).
Lagrådet föreslår att paragraferna och rubriken över dem ges följande lydelse.
Värdet av en upphandling 3 § Värdet av en upphandling är det totala belopp som enligt den upphandlande myndighetens uppskattning ska betalas för de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas. När värdet bestäms ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare inkluderas i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
4 § Om en upphandlande myndighet består av separata operativa enheter ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet för alla sådana enheter. Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sina anskaffningar eller för vissa kategorier av anskaffningar och en uppdelning av värdet är motiverad av objektiva skäl.
5 kap. 5 §
I paragrafen finns bestämmelser om värdetidpunkten vid tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärde. Tidpunkten ska vara den då
anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet. Bestämmelsen anknyter till bestämmelserna i 10 kap. om annonsering. I fall som avses i 10 kap. 1 §, dvs. fall då den upphandlande myndigheten är skyldig att annonsera upphandlingen, ska tidpunkten vara den då annonseringen sker. I fall som avses i 6 kap. 12–19 §§, dvs. vid förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska tidpunkten vara den då den upphandlande myndigheten inleder upphandlingsförfarandet.
Tidpunkten för annonsering är lättare att fastställa än tidpunkten då den upphandlande myndigheten inleder förfarandet. Regleringen bör därför utformas så att den först nämnda tidpunkten blir tillämplig i så stor utsträckning som möjligt. Den föreslagna bestämmelsen innebär att tidpunkten då upphandlingsförfarandet inleds ska gälla i fall som avses i 6 kap. 12–19 §§, även om annonsering faktiskt har skett. Så är också direktivet utformat. Emellertid bör det inte möta hinder att bestämmelsen utformas så att annonseringstidpunkten ska gälla i alla fall där annonsering har skett. Lagrådet förordar att bestämmelsen ges en sådan innebörd.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Uppskattningen av en upphandlings värde enligt 3 § ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut, eller, om en sådan inte görs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
5 kap. 6 §
Mot bakgrund av det tidigare anförda föreslår Lagrådet att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Förbud mot kringgående
Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna i denna lag om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
5 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse och att den förs in under samma rubrik som föregående paragraf.
En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
5 kap. 8 §
Lagrådet, som ifrågasätter parallellställningen av punkterna 1 och 2 i andra stycket av remissens lagförslag, föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Upphandling som delas upp på flera anskaffningar
Om en upphandling får delas upp på flera anskaffningar, ska det sammanlagda värdet av anskaffningarna beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt 1 §. Om tröskelvärdet överskrids, ska varje enskild anskaffning göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet.
En enskild anskaffning ska inte göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om den anskaffningens värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Finns det flera anskaffningar av sådant slag som anges i föregående stycke, ska var och en av dem göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa anskaffningar överstiger 20 procent av det totala värdet av upphandlingen.
För sådana anskaffningar som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas bestämmelserna i 19 kap.
5 kap. 9 §
Rubriken till paragrafen är enligt förslaget ”Byggentreprenadkontrakt”. Den bör ändras till ”Byggentreprenad”.
Paragrafen syftar till att precisera hur värdet av en upphandling av en byggentreprenad ska uppskattas. Det bör klargöras att detta värde ska bestå av dels kostnaden för själva byggentreprenaden, d.v.s. det som totalt ska betalas till den eller de som utför denna, dels värdet av de varor och tjänster som myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna utföras. Eftersom det som ska bestämmas enligt huvudprincipen i 3 § är ”värdet av upphandlingen” bör också 9 § avse värdet av upphandlingen av byggentreprenaden.
Paragrafen bör ges följande lydelse.
I värdet enligt 3 § av en upphandling av en byggentreprenad ska ingå, utöver det belopp som enligt myndighetens uppskattning ska betalas för den byggentreprenad som ska anskaffas, värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
5 kap. 10 §
Rubriken till paragrafen är enligt förslaget ”Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid”. Varukontrakt definieras i förslagets 1 kap. 18 § som ”kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor”.
Paragrafen behandlar emellertid bara ” leasing, hyra eller hyrköp av varor”. Rubriken blir därmed missvisande. Utöver sådana kontrakt som löper på bestämd tid och obestämd tid, som är de fall som nämns i rubriken, regleras i paragrafen också kontrakt vars löptid inte kan bestämmas, något som alltså inte nämns i rubriken. Den bör därför ändras till ”Leasing, hyra och hyrköp av varor”.
Paragrafen syftar till att precisera hur värdet av en upphandling av vissa typer av varor ska uppskattas. Eftersom det som ska bestämmas enligt huvudprincipen i 3 § är ”värdet av upphandlingen” bör också 10 § avse värdet av dessa upphandlingar.
Paragrafen bör förenklas och ges följande lydelse.
Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas med utgångspunkt i den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader ska värdet uppskattas med utgångs-punkt i den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten ska värdet bestämmas till 48 månadskostnader.
5 kap. 11 §
Rubriken till paragrafen är enligt förslaget ”Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas”. Den bör ändras till ”Vissa regelbundet återkommande upphandlingar och avtal som ska förnyas”.
Paragrafen preciserar hur värdet ska uppskattas av regelbundet återkommande upphandlingar av varor eller tjänster, liksom för avtal om varor eller tjänster som ska förnyas inom en viss tid. Syftet med punkterna 1 och 2 i paragrafen synes vara att precisera den period under vilken värdet av de återkommande upphandlingarna eller de förnyade avtalen ska bestämmas.
Det framgår av punkten 1 att man kan välja mellan det verkliga värdet av antingen det som har skett under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret. Eftersom den relevanta värdetidpunkten är den då en viss upphandling inleds, kan värdet alltså fastställas för den aktuella upphandlingen och de upphandlingar som har genomförts under de föregående tolv månaderna. Alternativt kan värdet fastställas för det föregående räkenskapsåret, varmed måste avses det räkenskapsår som har avslutats och ersatts med det räkenskapsår under vilket den aktuella upphandlingen sker. Om det föregående räkenskapsåret antas ha löpt under 12 månader och avslutades för exempelvis 11 månader sedan, verkar regleringen innebära att hänsyn ska tas till det som inträffade under en period som inleddes för nästan två år sedan.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
För båda fallen synes dock gälla att värdet ska korrigeras med hänsyn till ändringar i kvantitet eller värde under de tolv månader som följer efter den första upphandlingen. Vad som avses är oklart. Regleringen ger i den delen närmast intryck av att om perioden som läggs till grund är de senaste tolv månaderna före upphandlingen och den första upphandlingen under den perioden ägde rum först den femte månaden, så ska hänsyn tas till värdet av upphandlingar fyra eller fem månader efter den aktuella upphandlingen, eftersom hänsyn ska tas till de tolv månader som följer denna första upphandling. Om den relevanta perioden i stället är det föregående räkenskapsåret och den första upphandlingen skedde först den femte månaden under detta, ska hänsyn tas till de tolv följande månaderna. Det kan då inträffa, beroende av hur lång tid som har förflutit sedan det föregående räkenskapsåret avslutades, att tolvmånadersperioden inbegriper månader efter den upphandling som är aktuell.
Enligt punkten 2 kan beräkningen alternativt ta sin utgångspunkt i en prognos av värdet av de upphandlingar som kommer att ske (”de kontrakt som kommer att upphandlas”) antingen under den tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller ”om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret”.
Frågan är här för det första vad som avses med ”den första leveransen”. Troligen avses något annat än ”det första kontraktet” som används i punkt 1 i direktivets artikel 5.11 a) och lagförslaget. Möjligen avses den första leverans som kommer att ske som ett resultat av den nu aktuella upphandlingen. Det är emellertid svårt att förstå vilken relevans en första leverans som sker till uppfyllande av det avtal som utgör resultatet av en upphandling har.
Frågan är vidare vilken period som avses med lokutionen ”under räkenskapsåret” och varför räkenskapsåret bara kan vara relevant om det är längre än 12 månader. Om med uttrycket ”under räkenskapsåret” avses det räkenskapsår under vilket den aktuella upphandlingen sker, kan den relevanta perioden, beroende på när den aktuella upphandlingen inträffar under räkenskapsåret, vara kort eller lång. Om man exempelvis antar att räkenskapsåret är 18 månader och den aktuella upphandlingen äger rum månad 17, blir den relevanta perioden som kan användas bara en månad och därmed 11 månader kortare än den tolvmånadersperiod som utgör alternativet till räkenskapsåret som metod. Om upphandlingen i stället äger rum månad tre, blir perioden med dessa antaganden 15 månader och därmed längre än tolvmånadersperioden. En alternativ tolkning, som inte ligger lika nära lagtexten, är att alternativet med räkenskapsår endast träffar fall där en längre period erhålls än enligt den tolvmånadersperiod som följer den första leveransen. Det skulle i så fall betyda att räkenskapsåret som period bara skulle vara relevant om det återstående räkenskapsåret är mer än 12 månader.
Regleringen är så oklar att det under den fortsatta beredningen måste göras klart hur paragrafen ska tillämpas av den upphandlande myndigheten.
Utöver de klargöranden genom ändringar i lagtexten som Lagrådet efterlyser, bör paragrafen också ändras så, att de kontrakt som ska förnyas regleras i ett nytt andra stycke, exempelvis på följande sätt.
Det som sägs i första stycket ska gälla också för avtal som enligt villkoren ska förnyas inom en viss tid.
5 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Vissa tjänster 12 § Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
5 kap. 13–15 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
13 § Om en tjänst upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet enligt 3 § vara det som ska betalas för tjänsten under avtalets löptid, om denna är högst 48 månader. Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet bestämmas till 48 månadskostnader.
14 § Värdet enligt 3 § av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas med utgångspunkt i det högsta sammanlagda värdet av planerade anskaffningar av varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt värdet
När upphandlingen avser ska värdet uppskattas med utgångspunkt i
1. försäkringstjänster
2. banktjänster och andra finansiella tjänster
3. projektering
den premie som ska betalas och andra ersättningar för tjänsten
arvoden, provisioner, ränta och andra ersättningar för tjänsten
arvoden eller den provision som ska betalas och andra ersättningar för projekteringen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
av de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av partnerskapet.
6 kap. 2 §
Enligt paragrafen får vid ett öppet förfarande alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran. Det bör preciseras att vad som avses är en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
6 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande – något förenklade – lydelse.
Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Antalet får inte vara mindre än fem.
Andra styckets första mening innehåller en bestämmelse av allmän karaktär. I 4 kap. 6 § regleras samma slags förhållanden. Det vill synas som om även förevarande bestämmelse har sin plats där. Frågan bör övervägas under den fortsatta beredningen.
6 kap. 4 §
Paragrafens lydelse kan förenklas efter mönster av föregående paragraf. Även här bör det övervägas att flytta andra stycket första meningen till 4 kap. 6 §.
6 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas, om
1. det visserligen finns en lätt tillgänglig lösning men den inte kan tillfredsställa den upphandlande myndighetens behov utan anpassning,
2. föremålet för upphandlingen inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. beslut om att anta ett anbud inte kan fattas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser arten, komplexiteten eller den rättsliga och ekonomiska utformningen av det som ska anskaffas eller på grund av riskerna i anslutning till dessa omständigheter, eller
4. den upphandlande myndigheten - - - teknisk referens.
6 kap. 6 §
Ordet ”också” bör föras in framför ”användas”.
6 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och vad som krävs i fråga om egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimikrav som alla anbud ska uppfylla, och
3. ange de kriterier som ska tillämpas vid beslut om att anta anbud.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
6 kap. 8 §
Enligt paragrafen ska den upphandlande myndigheten, om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upphandlingsförfarandet påbörjats, informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta.
Paragrafen väcker frågor.
Till att börja med noterar Lagrådet att bestämmelsen förutsätter att det är tillåtet att ändra i upphandlingsdokumenten under ett pågå-ende förfarande. Lagrådet hittar inga regler om det i remissen. Jämför även 12 §.
Andra stycket i förevarande paragraf innehåller ett förbud mot ändringar i minimikraven. Förbudet gäller inte ändringar i upphandlingsdokumenten – annat än indirekt – och bestämmelsen hör inte hemma i denna paragraf.
Vidare används uttrycket anbudsgivare. Paragrafen förutsätter alltså att förfarandet har kommit så långt att inbjudna anbudssökande har lämnat anbud. Trots detta ska bestämmelsen vara tillämplig så snart som upphandlingen påbörjats, dvs. redan när första steget tas, exempelvis genom annons. Frågan är då vad som ska gälla om inga anbud ännu har kommit in, när ändringarna görs. Paragrafens avsedda innebörd bör klargöras under den fortsatta beredningen. Med reservation för det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen – i förenklande och förtydligande syfte – ges följande lydelse.
Om ändringar görs i upphandlingsdokumenten efter det att anbud har lämnats, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
Den upphandlande myndigheten får inte ändra minimikraven efter det att upphandlingen påbörjats.
6 kap. 9 §
I första stycket kan den inskjutna satsen ”med undantag för de slutgiltiga anbuden” utgå. I andra stycket bör uttrycken ”annonsen om upphandlingen” och ”inbjudan att bekräfta intresse” preciseras genom hänvisningar till 10 kap. 2 § respektive 10 kap. 9 §.
Paragrafen bör ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller kriterierna för utvärdering av anbud.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar fatta beslut om att anta ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen enligt 10 kap. 2 § eller i inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 9 § har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
6 kap.10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Under förhandlingarna får den upphandlande myndigheten minska antalet anbudsgivare. Det slutliga antalet anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det från början fanns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
Förhandlingarna får delas upp i etapper, om det har angetts i något av upp-handlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp välja de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de kriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten och med iakttagande av kravet på effektiv konkurrens.
6 kap. 11 §
Enligt paragrafen ska den upphandlande myndigheten, när den har för avsikt att avsluta förhandlingarna, informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingen och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud. Vad som avses torde vara att anbudsgivarna inom tidsfristen ska förklara om de står fast vid det senast lämnade anbudet eller om de vill ändra det. Lagrådet föreslår att detta formuleras så att myndigheten ska ange en gemensam tidsfrist för anbudsgivarna att lämna anbud, som därefter inte får vara föremål för ytterligare förhandlingar.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
6 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att den första meningen i paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud och de krav som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt.
Innebörden av ”lämpliga” anbudsansökningar är oviss. I direktivet används olika uttryck för bedömningsgrunder av liknande slag, se t.ex. ”ogiltigt” och ”oacceptabelt” i artikel 26.4 och ”olämpligt” i artikel 32.2 a andra stycket. Uttrycket bör förklaras närmare i författningskommentaren.
6 kap. 13 §
I paragrafens första stycke bör det göras en hänvisning till 13 kap., som innehåller bestämmelser om uteslutningsgrunderna. Vidare bör termen "urvalskriterier" ersättas med "kvalificeringskrav", som har använts i lagförslaget i övrigt.
Förslaget har utformats så att paragrafens andra stycke överensstämmer med den svenska språkversionen av direktivet, vars innebörd emellertid är oklar. Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse.
En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalifikationskrav som den upphandlande myndigheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är uppenbart att det inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
6 kap. 14 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation som kan tillhandahållas av endast en viss leverantör,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas kan tillhandahållas av endast en viss leverantör därför att det skyddas av ensamrätt.
Ett sådant förfarande får användas i fall som avses i första stycket 2 och 3 endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
6 kap. 15 §
I artikel 32.2 c) ställs upp som en förutsättning att det ska vara ”absolut nödvändigt”. Förstärkningsordet ”absolut” tillför ingenting; är det nödvändigt så är det. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av myndigheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och anskaffningen är nödvändig.
6 kap. 16 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får i de fall som avses i 6 § avstå från att annonsera upphandlingen på nytt om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. inte ska uteslutas enligt bestämmelserna i 13 kap.,
2. uppfyller de krav som anges i 14 kap. och de kriterier eller regler som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande, och
3. i det föregående förfarandet har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet.
6 kap. 17 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före den ges följande lydelse.
Upphandling av varor i vissa fall
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. upphandlingen gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål och anskaffningen
a) inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägnade att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
(b) inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. upphandlingen gäller kompletterande anskaffningar från den ursprungliga varuleverantören som syftar till att ersätta eller utöka befintliga varor eller anläggningar, och ett byte av leverantör skulle medföra att myndigheten tvingades anskaffa varor som vore tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller skulle leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. upphandlingen gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har trätt i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett avtal om kompletterande leveranser enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
6 kap. 18 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av tjänster eller byggentreprenader om
1. tjänsterna eller byggentreprenaderna har anknytning till ett tidigare upphandlingsförfarande och anskaffas från samma leverantör som i det förfarandet,
2. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna hör samman med dem som anskaffades i den ursprungliga upphandlingen, 3. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för anskaffning av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
4. värdet av de nya anskaffningarna har ingått i beräkningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
5. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får användas under högst tre år efter det att det ursprungliga avtalet slöts.
6 kap. 19 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före den ges följande lydelse.
Avtal om tjänst efter en projekttävling
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
projekttävling, om avtal enligt tävlingsreglerna ska ingås med vinnaren eller en av vinnarna i tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
6 kap. 20 och 21 §§
I paragraferna finns inledande bestämmelser om konkurrenspräglad dialog. I 21 § första meningen anges vad som är syftet med dialogen. Det är lämpligt att inleda 20 § med denna mening.
I 20 § första stycket talas om en anbudsinfordran ”i form av en annons om upphandling”. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap. och de citerade orden bör utgå.
Beträffande andra stycket hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 §.
I 21 § finns, förutom den mening som bör flyttas till 20 §, en bestämmelse om att den upphandlande myndigheten under dialogen får diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda deltagarna. Detta är självklart och behöver inte lagfästas. Om den första meningen flyttas till 20 §, kan 21 § utgå. De följande paragraferna i kapitlet får då numreras om.
Lagrådet föreslår att 20 § ges följande lydelse.
Syftet med en konkurrenspräglad dialog ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Vid en sådan dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Antalet får inte vara mindre än tre.
6 kap. 23 §
I paragrafens första mening föreskrivs att den upphandlande myndigheten i en annons om upphandling ska ange om den avser att använda en konkurrenspräglad dialog. Bestämmelser om annonsering finns i 10 kap. Vad en annons ska innehålla anges i förordning utfärdad av Europeiska kommissionen. Meningen bör alltså utgå.
Återstående delar av paragrafen kan sammanföras i en mening:
I något av upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten ange sina behov och krav, ange kriterierna för utvärdering av anbud och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Om Lagrådets förslag följs, bör paragrafens rubrik ändras till ”Upphandlingsdokument”.
6 kap. 24 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i etapper för att antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen ska begränsas. Detta ska i så fall anges i något av upphandlingsdokumenten. Begränsningen ska göras enligt kriterier för utvärdering som ska anges i samma dokument.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det från början fanns ett tillräckligt antal lösningar.
6 kap. 26 §
Paragrafen handlar enligt sin rubrik om uppmaning att lämna anbud. Enligt paragrafens andra mening ska anbuden innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande. Detta är en självklarhet som inte behöver lagfästas. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
När en underrättelse har lämnats enligt 25 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
6 kap. 27 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse, som närmare ansluter till direktivet.
Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte medföra ändringar av grundläggande delar av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov myndigheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
6 kap. 28 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Kriterium för utvärdering av anbud
Det enda kriteriet för utvärdering av anbud ska vara det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
6 kap. 29 §
Enligt paragrafen får den upphandlande myndigheten föra förhandlingar med en viss anbudsgivare i syfte att bekräfta villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren. Lagrådet ifrågasätter vissa ordval i paragrafen. En förhandling syftar till en förändring, inte till en bekräftelse. Vidare är det snarare fråga om att precisera villkor än att bekräfta dem.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet ska preciseras. Detta gäller - - - orsaka diskriminering.
Om förslaget följs, får rubriken ändras, förslagsvis till ”Precisering av villkor”.
6 kap. 30 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse, som anknyter närmare till art. 30.8 i LOU-direktivet.
Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen. Om förslaget följs, får paragrafens rubrik ändras, förslagsvis till ”Ersättning för deltagande i dialogen”.
6 kap. 31 och 32 §§
Paragraferna inleder ett avsnitt i kapitlet med bestämmelser om innovationspartnerskap. Inledningsvis regleras förfarandet i 31 §. Innovationspartnerskapet syftar till att den upphandlande myndigheten ska få tillgång till dels utveckling av en nyttighet, dels anskaffning av nyttigheten.
Området för upphandling genom innovationspartnerskap avgränsas i 32 §. Lagrådet föreslår att den paragrafen placeras först i avsnittet, direkt efter rubriken, och att 31 och 32 §§ ges följande lydelse.
31 § En upphandlande myndighet får inrätta ett innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad som tillgodoser
behov som enligt myndighetens bedömning inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
32 § När ett innovationspartnerskap ska inrättas får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud. Anbuden ska ligga till grund för förhandlingar enligt 36 §.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås. Antalet får inte vara mindre än tre.
Se beträffande andra stycket vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 §.
Om förslaget att byta plats på avsnittets inledande paragrafer följs bör rubriken till 32 § utgå.
6 kap. 33 §
Lagrådet föreslår att paragrafens rubrik ändras till ”Krav på anbudssökande”.
6 kap. 34 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange
1. det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
6 kap. 35 §
Paragrafen har samma utformning som 8 §. Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till den paragrafen.
6 kap. 36 §
Till paragrafen bör läggas ett andra stycke med en bestämmelse om vad som ska gälla när den upphandlande myndigheten avser att avsluta förhandlingarna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller kriterierna för utvärdering av anbud. När myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska den informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
6 kap. 37 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Förhandlingarna får delas upp i etapper, om den upphandlande myndigheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Myndigheten får efter varje etapp välja de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de kriterier för utvärdering av anbud som har angetts i upphandlingsdokumenten.
6 kap. 38 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får inrätta innovationspartnerskap endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
6 kap. 39 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges samma lydelse som 28 § och dess rubrik.
6 kap. 40 §
Lagrådet ifrågasätter att denna paragraf behövs vid sidan av 32 § i remissen. Om paragrafen behålls bör dess innehåll samordnas med innehållet i den bestämmelsen.
6 kap. 41 §
I paragrafen föreskrivs att ett innovationspartnerskap ska delas upp i successiva etapper. En sådan skyldighet framstår som svårmotiverad. Eftersom bestämmelsen följer direktivet, vill Lagrådet dock inte motsätta sig den. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Processen får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
6 kap. 42 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett avtal om innovationspartnerskap ska innehålla delmål som leverantörerna ska uppfylla samt föreskrifter om ersättning genom lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande myndigheten efter varje etapp avsluta innovationspartnerskapet eller, om partnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana genom att säga upp avtalet med vissa av dem. Sådana åtgärder förutsätter att myndigheten i upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
6 kap. 43 §
Lagrådet förordar att ordet ”innovativ”, för att beskriva en lösning som ännu inte finns på marknaden, utgår.
7 kap. 3 §
I paragrafens första stycke föreskrivs vilka som kan vara parter i ett avtal som grundar sig på ett ramavtal. Bestämmelsen i andra stycket handlar om någonting annat, nämligen om i vilken mån villkor i ett avtal som grundar sig på ett ramavtal får avvika från ramavtalet. Lagrådet ifrågasätter att bestämmelserna passar i samma paragraf.
Lagrådet förordar att paragrafens första stycke och rubriken till paragrafen ges följande lydelse.
Parterna i ett avtal som grundar sig på ett ramavtal
Avtal som grundar sig på ett ramavtal får ingås endast mellan å ena sidan en upphandlande myndighet som har identifierats i anbudsinfordran beträffande ramavtalet eller inbjudan att bekräfta intresse av ramavtalet och å andra sidan en leverantör som är part i ramavtalet.
Villkoren i ett avtal som grundar sig på ett ramavtal får inte avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet.
7 kap. 4 §
Paragrafen handlar om avtal som grundas på ett ramavtal med en enda leverantör. Enligt första stycket får ett sådant avtal inte avvika från villkoren i ramavtalet. I andra stycket öppnas en möjlighet att komplettera ett anbud. Bestämmelserna är svårförenliga. Problemet bör behandlas under den fortsatta beredningen.
Med reservation för det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Avtal som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör får villkoren i ett avtal som grundas på ramavtalet inte avvika från villkoren i detta.
Den upphandlande myndigheten får inför beslut om ett sådant avtal skriftligen samråda med leverantören och vid behov uppmana denne att komplettera sitt anbud.
7 kap. 5 §
Paragrafen behandlar situationen att ett ramavtal har ingåtts med flera leverantörer. Om ett sådant ramavtal ”har samtliga villkor fastställda” för tillhandahållandet av de nyttigheter som ramavtalet avser får specifika avtal ingås antingen enligt 6 § helt utan förnyad konkurrensutsättning eller enligt 7 § delvis utan en sådan. Om samtliga villkor inte är fastställda i ramavtalet ska ett specifikt avtal enligt 8 § föregås av en förnyad konkurrensutsättning.
Lagrådet konstaterar att det är ogörligt att i ett avtal – särskilt ett ramavtal – fastställa ”samtliga villkor för tillhandahållandet” av de nyttigheter avtalet avser. I praktiken förutsätter alla avtal av de slag som kan komma att omfattas av denna lagstiftning att de villkor som parterna kommit överens om kompletteras med regler i köplagen eller annan lagstiftning. Det kan mot den bakgrunden inte rimligen vara avsikten att ”samtliga” villkor ska vara fastställda i ramavtalet för att 6 eller 7 § ska vara tillämplig.
Vid föredragningen har upplysts att de villkor som avses i paragrafen är de villkor som är av upphandlingsrättsligt intresse. Det är visserligen svårt att föreställa sig att de villkor som är av intresse i en upphandling är andra eller ens färre än de som är viktiga i andra avtal. Om det emellertid är möjligt att göra en sådan distinktion bör det tydligt framgå av lagtexten vilka villkor som avses. Också bestämmelsen i tredje stycket, att första och andra styckena gäller även delar av ett ramavtal, måste förtydligas.
Lagrådet förordar vidare att orden ”Tilldelning av kontrakt” i rubriken ersätts med orden ”Beslut att anta anbud” och ordet ”kontrakt” i paragraftexten ersätts med ”avtal”.
Med reservation för vad som har anförts i det föregående föreslår Lagrådet att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Beslut att anta anbud som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser, ska beslut att anta anbud som grundas på ramavtalet fattas enligt 6 eller 7 §. När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda ska beslutet i stället fattas enligt 8 §.
Första stycket gäller även delar av ett ramavtal.
7 kap. 6 §
Paragrafen reglerar en av de möjligheter som den upphandlande myndigheten kan välja i den situation som beskrivs i 5 § första stycket, dvs. när ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser. Eftersom paragrafen innehåller en hänvisning till 5 § första stycket, behöver beskrivningen inte upprepas.
Enligt tredje stycket ska de objektiva villkor som ska användas anges i en fördelningsnyckel i något av upphandlingsdokumenten. Ordet ”fördelningsnyckel” förekommer inte på något annat ställe i lagen och behövs inte heller här för att texten ska bli begriplig. Snarare kan det leda till missförstånd så till vida som det kan uppfattas som ett formkrav. Lagrådet förordar att ordet utmönstras ur lagtexten. Under föredragningen har anförts att ordet används allmänt som benämning på den företeelse som regleras i bestämmelsen och att det har förts in i lagen i syfte att detta språkbruk ska bekräftas. Enligt Lagrådets mening bör detta syfte kunna uppnås redan genom att ordet används i författningskommentaren.
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Beslut att anta ett anbud utan en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet får besluta att anta ett anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning enligt 9 §, om myndigheten tillämpar objektiva villkor som anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
7 kap. 7 §
Enligt paragrafen får en upphandlande myndighet tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning, delvis med en förnyad konkurrensutsättning. Bestämmelsen, som har hämtat sitt innehåll från artikel 33.4 b) i LOU-direktivet, är svår att förstå. En och samma anskaffning kan inte gärna ske både med och utan förnyad konkurrensutsättning. Det är uppenbart att något sådant inte kan vara avsett. Lagrådet kan inte tillstyrka paragrafen i dess föreslagna utformning, trots att den troget återger direktivets text. Paragrafen måste ges ett förnuftigt innehåll, som kan antas vara avsett.
I artikel 33.4 b) första stycket sista meningen föreskrivs att det i upphandlingsdokumenten ska anges vilka villkor som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning. Denna bestämmelse, som har förts över till paragrafens andra stycke 1, kan tjäna som utgångspunkt för en tolkning av paragrafen efter dess ändamål. Att en tilldelning skulle kunna
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
ske delvis med en förnyad konkurrensutsättning skulle då innebära att inte ramavtalets alla villkor för tilldelning skulle omfattas av konkurrensutsättningen; endast vissa villkor skulle omfattas. Avrop skulle det däremot inte vara fråga om i någon del.
Med denna tolkning skulle paragrafens första stycke och den föregående rubriken kunna ges följande lydelse.
Beslut att anta ett anbud delvis med en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet får besluta att anta ett anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis med en förnyad konkurrensutsättning enligt 9 §, om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet att myndigheten ska ha den möjligheten.
En alternativ tolkning, som dock inte ligger särskilt nära till hands, skulle kunna vara att bestämmelsen handlar om flera olika anskaffningar och att någon av dem får ske efter avrop och någon annan efter förnyad konkurrenssättning. Andra meningen i artikel 33.4 b) första stycket kan läsas som ett stöd för den tolkningen. Men ordet ”delvis” passar inte för en sådan tolkning.
Lagrådet föreslår vidare att paragrafens andra stycke ges följande lydelse.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. de av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som myndigheten avser att använda när den avgör om anbud ska antas efter eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
7 kap. 8 §
Enligt paragrafen ska förnyad konkurrensutsättning användas vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal i vilket inte alla villkor för handahållande är fastställda.
Som Lagrådet har anfört i anslutning till 5 § är det svårt att föreställa sig ett fall där samtliga villkor för tillhandahållandet finns fastställda i ett ramavtal. Därför kan det befaras att det blir svårt att i rättstillämpningen avgöra i vilka fall som förnyad konkurrensutsättning ska vara obligatorisk enligt paragrafen.
I enlighet med vad Lagrådet har anfört i det föregående bör uttrycket ”tilldela kontrakt” ändras till ”besluta att anta anbud”. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Beslut att anta anbud efter en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet ska besluta att anta anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket efter en förnyad
konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
7 kap. 9 §
Enligt paragrafen ska vid en förnyad konkurrensutsättning parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Motsvarande bestämmelse i LOU-direktivet, artikel 33.5 första meningen, har en annan innebörd. Den föreskriver att de förnyade konkurrensutsättningarna ska grundas på samma villkor som tillämpas vid tilldelningen av ramavtalet. Direktivets bestämmelse väcker frågor. Villkoren för tilldelning av ramavtalet är knappast relevanta när det gäller en anskaffning i ett enskilt fall med stöd av ramavtalet. Under föredragningen har påpekats att 2004 års direktiv är annorlunda utformat i denna del och att någon saklig ändring inte har varit avsedd. I artikel 32.4 andra stycket i det direktivet föreskrivs så vitt nu är i fråga att tilldelning av kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som ingåtts med flera ekonomiska aktörer kan ske, om inte alla villkor är fastställda i ramavtalet, efter det att parterna blivit föremål för förnyad inbjudan att lämna anbud på grundval av samma villkor. De villkor som avses här är uppenbarligen de villkor som enligt ramavtalet ska gälla för de enskilda avtal som ingås med ramavtalet som grund. Mot den nu angivna bakgrunden har Lagrådet ingen erinran mot den innebörd som bestämmelsen har fått i remissen.
Lagrådet föreslår emellertid att paragrafen ges följande lydelse.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska de leverantörer som är parter i ramavtalet inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet. Dessa villkor får, om det är nödvändigt, preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpningen av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje anskaffning skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra anskaffningen,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud, varvid särskild hänsyn ska tas till hur komplicerad anskaffningen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten besluta att ingå avtal med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
7 kap. 10–13 §§
I 7 kap. 10–13 §§ finns bestämmelser om inköpscentraler.
Begreppet inköpscentral definieras i 1 kap. 8 §. En inköpscentral är en upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av 1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter eller 2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
Enligt 10 § får en upphandlande myndighet anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten. I 11 § föreskrivs att en upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral. Och i 12 § föreskrivs att en upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom 1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral eller 3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Regleringen väcker frågor.
Till en början är det oklart hur det är tänkt att 10 § ska förhålla sig till 11 och 12 §§.
Genom 10 § avses direktivets artikel 37.4 bli genomförd. Innebörden i artikeln är inte entydig. En tolkning kan vara att en upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för att den ska ta hand om myndighetens inköpsverksamhet. Det handlar då inte om enskilda anskaffningar, som regleras i artikel 37.1, utan om inköpsverksamheten som sådan, eller kanske en del av den. Stöd för en sådan tolkning kan man möjligen finna i ingressens skäl 70, enligt vilket de upphandlande myndigheterna bör tillåtas att tilldela ett offentligt tjänstekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet till en inköpscentral utan att tillämpa de förfaranden som anges i direktivet. Sådana offentliga tjänstekontrakt ska få omfatta en bestämmelse om tillhandahållande av stödverksamheter för inköp. Tjänstekontrakt av detta slag ska inte behöva upphandlas.
Det är denna tolkning av artikel 37.4 som har legat till grund för remissens lagförslag. Lagrådet godtar tolkningen.
Enligt 11 § får en upphandlande myndighet anskaffa varor eller tjänster direkt från inköpscentralen – tydligen utan upphandlingsförfarande. Det förutsätts att inköpscentralen i sin tur har anskaffat nyttigheterna genom upphandling, eftersom inköpscentralen är en upphandlande myndighet. En alternativ anskaffningsmöjlighet erbjuds en upphandlande myndighet enligt 12 §. Myndigheten kan anlita inköpscentralen för att genomföra ett upphandlingsförfarande som syftar till att anskaffa nyttigheterna. Det tycks inte krävas att myndigheten upphandlar inköpscentralens tjänst.
Frågan är då om den upphandlande myndigheten kan använda en anskaffningsmöjlighet enligt 11 eller 12 § utan att dessförinnan ha etablerat en relation med inköpscentralen enligt 10 §. Det svenska lagförslaget ger inget svar på frågan. Enligt 10 § ”får” den upphandlande myndigheten anlita en inköpscentral utan att upphandla tjänsten. I 11 och 12 §§ sägs ingenting om upphandling i förhållandet mellan den upphandlande myndigheten och inköpscentralen.
Inte heller direktivet är särskilt upplysande. Som nyss anfördes får de upphandlande myndigheterna enligt artikel 37.4 tilldela ett offentligt tjänstekontrakt för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet till en inköpscentral. Men det sägs inte att detta är en förutsättning för att en upphandlande myndighet ska få anskaffa varor och/eller tjänster direkt från en inköpscentral (artikel 37.1 första stycket) eller anskaffa byggentreprenader, varor och tjänster med hjälp av kontrakt som tilldelas av en inköpscentral osv. (artikel 37.1 andra stycket).
Under föredragningen har framhållits att artikel 11 i 2004 års direktiv, som innehåller en motsvarande reglering, inte kräver en varaktig relation mellan inköpscentralen och den upphandlande myndigheten och att det under förhandlingarna om det nya direktivet inte förekom någonting som tydde på att en ändring eftersträvades.
Slutsatsen måste bli den som har gjorts i remissen, nämligen att det inte krävs en varaktig relation enligt artikel 37.4 mellan inköpscentralen och den upphandlande myndigheten för att myndigheten ska få anlita inköpscentralen för anskaffning enligt artikel 37.1. Lagrådet godtar alltså den lösning i sak som har valts i remissen.
Beträffande paragrafernas utformning har Lagrådet den synpunkten att orden ”för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet” kan strykas. Orden ingår nämligen i definitionen av ”inköpscentral”. I 12 § bör vidare orden ”kontrakt som tilldelas av en inköpscentral” i punkten 1 ersättas med ”avtal som ingås av en inköpscentral”.
7 kap. 14 §
I paragrafen används uttrycket ”gränsöverskridande gemensam upphandling”. Uttrycket är inte definierat. Det är inte alldeles klart vad som avses med uttrycket. Det kan emellertid utgå ur paragrafen utan att innehållet i den förändras. Det bör vidare av paragrafen framgå att den ger en svensk upphandlande myndighet rätten att agera gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater. Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken över den ges följande lydelse.
Gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat
En upphandlande myndighet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande myndighet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 15–23 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
7 kap. 15 §
Enligt paragrafen får en upphandlande myndighet använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat inom EU än den där myndigheten har sin hemvist. Bestämmelsen syftar till att ange att en upphandlande myndighet i Sverige får använda sig av en centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i EU. För att detta ska framgå tydligare föreslår Lagrådet att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Inköpscentral i annan medlemsstat
En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i EU.
7 kap. 16 §
I paragrafens andra stycke 3 talas om vilken leverantör som ”ska utföra en viss uppgift”. Av artikel 39.3 andra stycket c, tillsammans med artikel 33.4 a och b, framgår att den uppgift som avses är anskaffningen.
Lagrådet föreslår att paragrafen därutöver ändras redaktionellt och ges följande lydelse.
Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 15 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. beslutar att ingå avtal inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. enligt 6 och 7 §§ beslutar vilken leverantör som myndigheten ska ingå avtal med inom ramen för ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
7 kap. 17 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken över den ges följande lydelse.
Avtal, ramavtal och dynamiska inköpssystem
En upphandlande myndighet får gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater i EU vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. besluta att ingå avtal,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
En upphandlande myndighet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3 får besluta att ingå avtal inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
7 kap. 18 §
Enligt paragrafen ska vid en gränsöverskridande gemensam upp-handling enligt 17 § delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse. I den följande paragrafen anges sedan vad en sådan överenskommelse ska innehålla. Lagrådet föreslår att det som föreskrivs i 18 § förs över till inledningen av 19 § och att 18 § slopas. Om så sker, får de följande paragraferna numreras om.
7 kap. 19 §
I paragrafen föreskrivs vad en överenskommelse som träffas enligt 18 § mellan de deltagande myndigheterna ska innehålla. Paragrafen är utformad så att det lämnas öppet att överenskommelsens innehåll delvis kan bestämmas av de deltagande staterna genom regler på en högre nivå.
I första stycket 1 föreskrivs att de deltagande myndigheterna ska fastställa myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga. Enligt andra stycket ”kan” detta preciseras på närmare angivet sätt. Preciseringen av ansvars-områdena tillför ingenting till vad som sägs i första stycket och kan undvaras. I fråga om tillämpliga bestämmelser innebär preciseringen en tydlig begränsning och rimligen ”ska” den tillämpas.
Enligt författningskommentaren omfattas inte bestämmelser om rättsmedel av uttrycket ”relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga”. Lagrådet ifrågasätter att detta kan utläsas av lagtexten. Under alla förhållanden bör det klargöras vad som ska gälla i fråga om överprövning vid gränsöverskridande gemensam upphandling.
Med reservation för det just anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse, med beaktande också av vad Lagrådet har anfört vid 18 §.
Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § ska de deltagande myndigheterna, om det behövs, i en överenskommelse fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av avtal.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Tillämpliga bestämmelser enligt första stycket 1 ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där minst en av myndigheterna har sin hemvist.
7 kap. 20 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
I något av upphandlingsdokumenten ska anges det som har fastställts enligt 19 § första stycket 1.
Det bör övervägas om paragrafen kan utgöra ett stycke i föregående paragraf.
7 kap. 21 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En myndighet som deltar i en upphandling enligt 17 § ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande myndighet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 19 §.
7 kap. 22 §
I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om vad som kallas en gemensam enhet. Lagrådet föreslår att rubriken före paragrafen ges lydelsen ”Gemensam enhet”. Lagrådet föreslår vidare att orden ”räknas som” sist i andra stycket ändras till ”anses vara”.
7 kap. 23 §
I paragrafen finns bestämmelser om tillämplig nationell lag vid gränsöverskridande gemensam upphandling genom en gemensam enhet. Enligt andra stycket ska tillämpliga nationella bestämmelser vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet. Denna utformning förutsätter att den gemensamma enheten bedriver verksamhet endast i en stat. Så kan naturligtvis inte vara fallet. Även tredje stycket bör formuleras om. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet. Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa slag av upphandlingar eller till en eller flera enskilda anskaffningar.
8 kap.
I kapitlet har samlats bestämmelser som reglerar dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger. Ett dynamiskt inköpssystem ska enligt regleringen drivas som en helt elektronisk process. Det innebär att kapitlet i dess helhet reglerar vissa metoder för upphandling som har det gemensamt att de är elektroniska. Lagrådet föreslår därför att kapitlet ges följande rubrik.
Elektroniska metoder för upphandling
8 kap. 1 §
I paragrafens första stycke anges att en upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov. Eftersom dynamiska inköpssystem kan användas vid anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader bör det anges i den inledande paragrafen. Av direktivet får det anses framgå att det är egenskaperna hos det an-skaffade som ska tillgodose myndighetens behov. Av regleringen framgår att ett dynamiskt inköpssystem ska ha en bestämd giltighetstid. Det anförda bör komma till klarare uttryck i paragrafen.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap. 1–5 §§.
8 kap. 2 §
Enligt paragrafen får ett dynamiskt inköpssystem delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader. Ordet kategorier används i direktivets motsvarande bestämmelse, artikel 34.1, i såväl den svenska språkversionen som i den engelska (”categories”). Enligt Lagrådets mening är uttrycket ”kategorier” missvisande. Det som avses med bestämmelsen är att det är tillåtet att dela in inköpssystemet i grupper för vilka olika kvalificeringskrav kan specificeras.
I paragrafen används vidare uttrycket ”definieras objektivt på grund-val av egenskaperna” hos upphandlingen. Uttrycket är svårtolkat. Det som torde avses är att de anskaffningar som myndigheten planerar att genomföra inom ramen för det dynamiska inköpssystemet ska bestämma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
hur indelningen sker. Detta bör komma till tydligare uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader. Grupperna ska bestämmas objektivt med hänsyn till de anskaffningar som ska göras.
8 kap. 3 §
I paragrafen används uttrycket urvalskriterier. Under föredragningen har det upplysts att avsikten är att det uttryck som ska användas genomgående i lagen är kvalificeringskrav.
I paragrafens första stycke anges att alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Detta framgår redan av 1 § andra stycket. Bestämmelsen är därför överflödig. Med hänsyn till detta och till vad som har anförts i kommentarerna till 1 och 2 §§ föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten tillämpa 6 kap. 3 § om selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om myndigheten har delat in systemet i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje grupp.
8 kap. 4 §
Av paragrafens första stycke framgår att en upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom att publicera en anbudsinfordran. I sista stycket anges emellertid att om systemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra myndigheter, ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar systemet. Någon skillnad mellan ”inrättar” i första stycket och ”upprättar” i sista stycket torde inte vara avsedd. Sista stycket bör ändras så att bestämmelsen, liksom första stycket, bygger på att systemet kan inrättas genom ett beslut och att myndigheten sedan informerar om det genom publicering. Paragrafen bör ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar grupperna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
8 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Av upphandlingsdokumenten ska framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och
2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande myndigheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
8 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§ inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Den upphandlande myndigheten får förlänga utvärderingsperioden ytterligare om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
8 kap. 8 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Tidsfrist för anbudsansökningar
Den tid inom vilken en anbudsansökan ska vara den upphandlande myndigheten till handa får inte vara kortare än 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
8 kap. 9 §
I paragrafen används uttrycket underrättelse om ”tillträde till” systemet. Lagrådet föreslår att uttrycket ”deltagande i” används. Paragrafen och rubriken till den bör ges följande lydelse.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
8 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska i varje enskild upphandling bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den grupp som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
8 kap. 11 §
I paragrafens första stycke anges att tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades. Vad som närmare avses med att ett anbud kom-mer in anges inte i lagen. Paragrafen bör i detta hänseende anknyta närmare till allmänna principer. Om en part uppfordrar en annan part att avge ett anbud och anger viss tid för anbudet, följer av dessa principer att anbudet ska vara parten till handa inom fristen, d.v.s. att anbudet ska vara hos parten på ett sådant sätt att denne har möjlighet att omedelbart ta del av innehållet i det. Lagrådet föreslår att första stycket och rubriken till paragrafen ges följande lydelse.
Tidsfrist för anbud
Tidsfristen för när anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa ska vara minst tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
8 kap. 12 §
Enligt paragrafens första stycke ska den upphandlande myndigheten besluta att anta det anbud som enligt de kriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse är det ekonomiskt mest fördelaktiga. En reglering med samma innebörd finns i 16 kap. 1 §. Lagrådet ifrågasätter denna dubbelreglering.
8 kap. 13 §
I lagen föreskrivs inte någon sanktion för en leverantör som inte skickar in en ny och uppdaterad version av sin egen försäkran eller som gör det för sent. Enligt 3 § ska det selektiva förfarandet tillämpas på dynamiska inköpssystem. De sanktioner som gäller för det förfarandet blir därmed tillämpliga. Syftet med myndighetens begäran verkar vara att leverantörens lämplighet ska kontrolleras på grund av tillkomna omständigheter. Det finns emellertid ingen tydlig sanktion för det fallet att en leverantör inte längre uppfyller kraven. Dock måste det vara så att leverantören i en sådan situation kan uteslutas ur systemet. Av allmänna principer följer att uteslutning inte får ske utan att leverantören har haft tillfälle att yttra sig. En bestämmelse om att en leverantör ska lämna in en ny och uppdaterad version inom fem arbetsdagar från den dag då begäran ”skickades” kan inte innebära att en sanktion får genomföras innan leverantören verkligen fått tillfälle att yttra sig. För att bestämmelsen ska överensstämma bättre med vad som sålunda måste gälla bör den ändras så att tidsfristen inleds först när begäran kommit leverantören till handa.
I den föreslagna lydelsen ger paragrafen den upphandlande myndigheten en rätt att framställa en begäran. Lagrådet förordar att paragrafen i stället utformas som en skyldighet för leverantören att efterkomma myndighetens begäran. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Försäkran av leverantörer
En leverantör som har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem efter att ha lämnat en sådan försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§ är skyldig att när som helst under systemets giltighetstid på begäran av den upphandlande myndigheten lämna en ny, uppdaterad version av sin försäkran inom fem arbetsdagar från den dag då begäran kom leverantören till handa.
Bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
8 kap. 14 §
Av paragrafen framgår att inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i systemet. I författningskommentaren klargörs att avgifter inte heller får tas ut efter systemets giltighetstid. Detta kommer till klarare uttryck om paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Administrativ avgift
Den upphandlande myndigheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en leverantör som deltar eller vill delta i det dynamiska inköpssystemet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
8 kap. 15–19 §§
Paragraferna inleder ett avsnitt i 8 kap. som behandlar elektroniska auktioner. Lagförslaget tillhandahåller ingen definition av företeelsen. Av bestämmelserna kan slutsatsen dras att de inte kan tillämpas på alla former av auktion. Regleringen tar uppenbarligen sikte på allmänt förekommande former innefattande traditionell budgivning. I lagstiftningsärendet har inte diskuterats i vilken utsträckning andra slag av auktion kan komma i fråga. Frågan får anses vara överlämnad till kommande rättstillämpning.
8 kap. 15 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion där nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden läggs fram.
Den upphandlande myndigheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
8 kap. 16 §
I paragrafen finns en uppräkning av de upphandlingsförfaranden där elektronisk auktion får användas. I uppräkningen ingår förenklat förfarande (p. 6) och urvalsförfarande (p.7), som förekommer vid offentlig upphandling enligt 19 kap. I 19 kap. 2 § finns en hänvisning till 15 kap. 15–28 §§, som inte är helt invändningsfri. I klarhetens intresse föreslår Lagrådet att punkterna 6 och 7 stryks och att det i stället tas in en bestämmelse i 19 kap. om när elektronisk auktion får användas vid offentlig upphandling enligt det kapitlet.
Paragrafen kan då ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem.
8 kap. 17 §
Lagrådet föreslår att paragrafen får en ny rubrik och kompletteras med de bestämmelser som i förslaget har införts i 23 § andra och tredje styckena samt i 25 §. Rubriken och paragrafen bör således, med vissa redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Genomförande av en elektronisk auktion
Vid en elektronisk auktion ska budgivningen avse
1. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av lägsta pris, eller
2. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller lägsta kostnad. Budens värden ska kunna kvantifieras och uttryckas i siffror och procenttal. Buden ska rangordnas med hjälp av automatiska utvärderingsmetoder och med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler användas för varje anbud
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
8 kap. 18 §
I paragrafen regleras den upphandlande myndighetens skyldighet att ange i annonsen att en elektronisk auktion kommer att användas. Paragrafen placeras lämpligen under rubriken ”Upphandlingsdokumenten" som nu föregår 19 §.
8 kap. 19 §
I paragrafen föreskrivs att vissa uppgifter ska lämnas i upphandlingsdokumenten. Enligt 27 § ska en elektronisk auktion avslutas vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten. Detta bör framgå av förevarande paragraf. Vidare bör en uppgift i paragrafens punkt 1 om värden som kan kvantifieras och uttryckas i siffror flyttas till 17 §.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
I upphandlingsdokumenten ska lämnas följande uppgifter om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som får ingå i buden, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
8 kap. 20 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande förenklade lydelse.
Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
8 kap. 21 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken över den ges följande lydelse.
Inbjudan att delta i en elektronisk auktion
En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt samt har lämnats av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet och som uppfyller kvalificeringskraven.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 13 §.
8 kap. 22 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
I inbjudan ska den upphandlande myndigheten informera om resultatet av utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
8 kap. 23 §
Lagrådet har förordat att bestämmelserna i paragrafens andra och tredje stycken förs över till 17 §. Paragrafen kan därefter ges följande lydelse.
Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser och värden som lämnas under auktionen.
8 kap. 25 §
Lagrådet har i det föregående förordat att paragrafen flyttas till ett nytt tredje stycke i 17 §.
8 kap. 26 §
Enligt paragrafen ska den upphandlande myndigheten ”under varje etapp” i en auktion ”omedelbart” lämna varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen. I direktivet föreskrivs dessutom att kännedomen ska föreligga ”vid varje tidpunkt”. Lagrådet anser att detta uttryck är tillräckligt för att beskriva när upplysningar ska lämnas. Paragrafen kan ges följande lydelse.
Under en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten lämna alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta har angetts i upphandlingsdokumenten.
Myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
8 kap. 27 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om när den elektroniska auktionen ska avslutas och att detta förutsätter att information har lämnats i upphandlingsdokumenten. Lagrådet förordar att det i 19 § förs in en bestämmelse om att det ska framgå av upphandlingsdokumenten när den elektroniska auktionen ska avslutas. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
8 kap. 28 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten ska ingå avtal med den anbudsgivare som i den elektroniska auktionen har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
8 kap. 29 §
Lagrådet förordar att innebörden i uttrycket ”elektronisk katalog” förtydligas, förslagsvis genom att paragrafens första stycke utformas enligt följande.
En upphandlande myndighet får begära eller godta att anbud med elektroniska medel ska lämnas i ett format för att presentera och organisera information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
8 kap. 30 §
Lagrådet föreslår att rubriken ”Upphandlingsdokumenten” förs in före paragrafen och att paragrafen ges följande lydelse.
Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog eller
2. innehålla en elektronisk katalog. Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
8 kap. 31 §
Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse.
En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den upphandlande myndigheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 32 § eller 35 § andra stycket ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
8 kap. 32 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före den ges följande lydelse.
Uppdatering av katalog
Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 6–9 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 33 §.
8 kap. 33 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas och ges följande lydelse.
För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till den förnyade konkurrensutsättningen, eller
2. meddela varje anbudsgivare att myndigheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade elektroniska katalogen för att anpassa den till den förnyade konkurrensutsättningen.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
8 kap. 34 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
I ett meddelande enligt 33 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan myndigheten fattar beslut om att ingå avtal med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som myndigheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Lagrådet förordar vidare att frågan om vilka följder det kan få för en anbudsgivare om han vägrar myndigheten att uppdatera den elektroniska katalogen berörs närmare i författningskommentaren.
8 kap. 35 och 36 §§
Lagrådet föreslår att 36 § inarbetas i 35 §. Sista stycket i 35 § kan ersättas av en hänvisning till 33 § andra stycket. Om Lagrådets förslag vinner gehör, kan 36 § utgå samt 35 § och rubriken till den paragrafen ges följande lydelse.
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en leverantör på begäran av den upphandlande myndigheten lämna anbud som har form av en elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Myndigheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 33 § första stycket 2 och andra stycket samt 34 §.
9 kap. 1 §
Lagrådet har i anslutning till definitionen av ”livscykel” i 1 kap. 11 § konstaterat att det är oklart vad som avses med de olika skeden som en vara, en tjänst eller ett byggnadsverk genomgår. Behovet av ett klargörande framstår som särskilt påtagligt i fråga om tjänster. I den nu aktuella bestämmelsen har definitionens uttryck ”byggnadsverk” ersatts av ”byggentreprenader”, så som det står i direktivet. Lagrådet förutsätter att det är ett förbiseende.
Paragrafens sista stycke hör sakligt samman med 6 § och bör flyttas dit.
Med reservation för det anförda föreslår Lagrådet att paragrafens tre första stycken efter viss redaktionell justering ges följande lydelse.
De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller byggentreprenaden ska ha ska anges som specifikationer enligt bilaga 3. De tekniska specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
Föregående stycke gäller också när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten, byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
9 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken ändras redaktionellt och ges följande lydelse.
Anskaffning för fysiska personers användning
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl
Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
9 kap. 3 §
Upplysningen i första stycket att miljöegenskaper kan ingå i prestanda- och funktionskrav uttrycker en självklarhet och behöver inte tynga lagtexten.
Med hänvisning till vad Lagrådet anför i det följande i fråga om 4 § bör ”tekniska specifikationer” i andra stycket ersättas med ”standarder och bedömningar”.
Lagrådet föreslår därför att paragrafen, efter viss förenkling, ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
Myndigheten får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder eller bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
9 kap. 4 §
Enligt paragrafen ska de tekniska specifikationerna i vissa fall ”hänvisa till tekniska specifikationer” i en viss uppräknad ordning. Formuleringen är mindre lyckad. Lagrådet förordar att ”tekniska specifikationer” i det senare ledet ersätts med ”standarder och bedömningar”, som bättre beskriver vad myndigheten ska hänvisa till.
Lagrådet konstaterar vidare att hänvisningen i paragrafens första stycke 3 har ändrats i förhållande till gällande rätt på grund av att beteckningen ”europeiskt tekniskt godkännande” har ersatts av beteckningen "europeisk teknisk bedömning". Det är inte uppenbart att innebörden av den förändringen bör medföra att beteckningen "svenskt tekniskt godkännande" bör ändras på motsvarande sätt. Att "bedömning" är en mer allmän term, som inkluderar även godkännande, och att denna term har valts för den europeiska nivån, talar emellertid för beteckningen "svensk teknisk bedömning", vilken också bättre svarar mot Lagrådets förslag till utformning av paragrafens första stycke. Lagtexten bör utformas i enlighet med detta. Lagrådet föreslår att paragrafen förtydligas och ges följande lydelse.
Om de tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller funktionskrav ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard eller svensk teknisk bedömning eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdig”.
9 kap. 5 §
Lagrådet ifrågasätter att denna paragraf behövs, men om den ska behållas föreslår Lagrådet med hänvisning till vad som har anförts i fråga om 3 och 4 §§ att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Rubriken bör utformas enligt följande.
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
9 kap. 6 §
Paragrafen innehåller bestämmelser som förbjuder hänvisningar till varumärken, ursprung, framställningssätt etc., som antingen karakteriserar nyttigheter som tillhandahålls av en viss leverantör eller leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Till skillnad från direktivet innehåller den föreslagna lagtexten inget undantag för den situationen att en sådan hänvisning är motiverad eller berättigad på grund av det som är föremålet för anskaffningen. Det undantag som föreskrivs i andra stycket är mer begränsat. Paragrafen framstår därför som mer restriktiv än vad som följer av direktivet.
Vidare har paragrafens första stycke delats upp i två led, där det ena får förstås så att hänvisningar som pekar ut en viss leverantör är förbjudna och det andra förbjuder sådana hänvisningar som kan leda till att vissa företag gynnas eller missgynnas. Enligt den engelska språk-versionen av direktivet krävs att en hänvisning leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas för att den ska vara förbjuden. Att en viss leverantör pekas ut är alltså inte tillräckligt.
Beskrivningen av de hänvisningar som avses innehåller termer som förefaller beteckna samma sak (”källa” och ”ursprung”, ”framställningssätt” och ”tillverkning”) eller framstår som åtminstone delvis överlappande (”fabrikat”, ”varumärke”, ”patent” och ”typ”). Om
det bedöms som nödvändigt att behålla alla dessa termer i lagtexten bör de – och skillnaden mellan dem – förklaras i författningskommentaren.
Lagrådet har i det föregående föreslagit att 1 § sista stycket flyttas till denna paragraf.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas och det inte motiveras av föremålet för anskaffningen, får de tekniska specifikationerna inte innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning.
En sådan hänvisning får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
I de tekniska specifikationerna får anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
9 kap. 7 §
Lagrådet förordar, i enlighet med vad som har anförts i fråga om 4 §, att ”tekniskt godkännande” i första stycket 2 ersätts med ”teknisk bedömning” och att paragrafen i tydlighetens intresse ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud som avser vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller bara om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att nyttigheten uppfyller de angivna kraven.
9 kap. 8 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om en upphandlande myndighet ställer krav genom att hänvisa till en standard eller bedömning enligt 4 § får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
9 kap. 9 §§
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Utredning om överensstämmelse
En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av avtalet enligt 17 kap. kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
9 kap. 10 §
Till skillnad från 9 § nämner denna paragraf bara intyg och inte provningsrapporter. Så är det även i direktivet. Skillnaden är oförklarlig. Lagrådet föreslår att den elimineras. Paragrafen kan ges följande lydelse.
Om en upphandlande myndighet kräver ett intyg eller en provningsrapport som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse ska den också godta ett intyg eller en provningsrapport från likvärdiga organ.
9 kap.11 §
Paragrafen reglerar situationen när en leverantör inte i tid kan skaffa fram viss angiven bevisning. Den upphandlande myndigheten ska i ett sådant fall godta annan lämplig utredning om det ”inte beror på leverantören” att den begärda bevisningen inte kan hämtas in. Det är en snävare avgränsning av leverantörens ansvar än direktivets, som talar om att de omständigheter som utgör hinder för att hämta in den begärda bevisningen inte ska kunna ”tillskrivas” leverantören. En tydligare lokution med samma innebörd som direktivets finns i 30 § köplagen (1990:931), som reglerar vad som ska gälla när en vara är felaktig och detta inte beror ”på köparen eller något förhållande på hans sida”. Lagrådet förordar att någon av de senare lokutionerna väljs i stället för den som föreslagits i remissen och att paragrafen ges t.ex. följande lydelse.
När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud eller villkoren för fullgörande av avtalet.
9 kap. 12–15 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om när och hur en upphandlande myndighet får begära ett ”märke” som bevis för att de nyttigheter som ska upphandlas har de egenskaper som ”krävs”. Med ”märke” avses enligt definitionen i 12 §, ”alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav”. Vilka ”vissa krav” som avses samt om och hur de skiljer sig från de krav som avses i 3–5 §§ framgår inte av lagtexten. Av författningskommentaren och de upplysningar som har lämnats vid föredragningen förefaller avsikten vara att peka ut varor, tjänster och byggentreprenader med andra egenskaper än de som beskrivs med sådana tekniska specifikationer som anges i 3–5 §§. Det kan t.ex. vara fråga om miljömässiga eller sociala egenskaper.
Enligt den föreslagna 3 § kan miljöegenskaper ingå i prestanda- eller funktionskraven; sociala egenskaper nämns däremot inte. Att sådana egenskaper föreligger kan enligt 4–11 §§ visas på flera olika sätt. Det är oklart om de miljömässiga och sociala egenskaper som märkesbestämmelserna rör över huvud taget kan påvisas på annat sätt än genom hänvisning till ett särskilt märke enligt 13 §, ett annat märke enligt 14 § eller, i undantagsfall enligt 15 §, till annan utredning som visar att kraven för ett visst märke är uppfyllda. Märkningarna utförs, så vitt får förstås, av organisationer som bevakar egna intresseområden. Huruvida dessa intresseområden sammantagna representerar en större eller mindre del av de miljömässiga eller sociala krav som kan beaktas vid offentliga upphandlingar är oklart.
För att de föreslagna bestämmelserna om märken ska kunna läggas till grund för lagstiftning måste det göras klart hur de förhåller sig till övriga bestämmelser i 9 kap. och till principerna för offentlig upphandling i 4 kap.
9 kap. 12 §
Termen ”märke” kan i svenskan användas i en rad olika betydelser, t.ex. för att beskriva ett emblem eller annat tecken eller ett oönskat avtryck på en yta. Vissa förståelser av termen ligger nära begrepp som förekommer i upphandlingslagstiftningen. Ett sådant begrepp är varumärke, som visserligen får anses falla utanför definitionen i 12 §. En annan användning hänför sig till de standarder och bedömningar som avses i 4 § och som ibland kan manifesteras med en märkning, t.ex. den CEmärkning som behandlas i författningskommentaren till den paragrafen.
Att i författningstext använda ett vanligt förekommande ord som i vardagsspråket betecknar vitt skilda och oklart definierade företeelser kan lätt leda till missförstånd och feltolkningar. Remissförslaget har i denna del utformats i enlighet med direktivet, som talar om ”märke”, (eng. ”label”, ty. ”Gütezeichen”). Lagrådet ifrågasätter emellertid om inte
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
den näraliggande termen ”märkning” på ett tydligare sätt motsvarar vad som rimligen avses med regleringen.
För att texten ska bli begriplig krävs också tydlighet i definitionen och annan lagtext samt klargöranden i författningskommentaren. Den föreslagna definitionen innehåller så många obestämda element att det är omöjligt att förstå vad den handlar om. Det framgår inte vilka slag av dokument, certifikat eller intyg som avses eller hur de förhåller sig till de olika dokument etc. som avses i 4 och 9–11 §§, inte heller vilka processer och förfaranden som kan komma i fråga för märkning eller vad som ska förstås med ”vissa krav”. Inte heller författningskommentaren ger någon närmare ledning. Lagrådet förutsätter att definitionen och ordvalet övervägs i det fortsatta beredningsarbetet.
9 kap. 13 §
Som det remitterade förslaget är utformat uppkommer frågan om själva det fysiska märket – t.ex. en etikett – ska kunna utgöra tillräcklig bevisning för att de önskade egenskaperna föreligger.
Vidare är det oklart om kraven på förfarandet i första stycket 4–6 är tillräckliga för att säkerställa att de krav som en upphandlande myndighet kan ställa genom att begära en viss märkning är förenliga med de allmänna principerna för offentlig upphandling. Det beror delvis på att det inte framgår vilka materiella krav som de märkesutfärdande organisationerna kan ställa på miljömässiga och sociala egenskaper eller på andra prestationer. Det finns inte heller – till skillnad från vad som gäller för de institutioner som beslutar om standarder och bedömningar enligt 4 § – några som helst krav på dessa organisationer utöver vad som framgår av förfarandekraven i första stycket 4–6.
Hur de berörda bristerna och oklarheterna ska hanteras – med förtydliganden i lagtexten eller i författningskommentaren – bör övervägas under den fortsatta beredningen av lagförslaget.
Lagrådet förordar vidare, med reservation för de förändringar som kan följa av vad som har anförts i det föregående, att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud eller villkoren för fullgörande av avtalet kräva ett visst märke som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda, och
6. kraven för märket fastställs av ett organ som den som ansöker om märket inte har ett avgörande inflytande över.
Om myndigheten inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs för ett märke, ska den ange vilka krav för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märket också rör kriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas, får myndigheten inte kräva att leverantören har rätt att använda märket för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Myndigheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märket som har anknytning till det som ska anskaffas.
9 kap. 14 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet som kräver ett visst märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om kraven för detta märke är likvärdiga med kraven för det angivna märket.
9 kap. 15 §
Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till 11 §.
9 kap. 16 och 17 §§
Lagrådet konstaterar att uttrycket ”alternativa utföranden” kan ge det felaktiga intrycket att bestämmelserna gäller en upphandlande myndighet som begär att varje anbudsgivare ska ge in två eller flera anbud med olika utföranden. Vid föredragningen har upplysts att vad som avses är att myndigheten får tillåta eller kräva anbud med lösningar som avviker från den som den upphandlande myndigheten har presenterat. Den svenska språkversionen av direktivet talar om ”alternativa anbud”, medan den engelska versionen använder ”variants”.
I artikel 45.2 föreskrivs att den upphandlande myndigheten ser till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på alternativa anbud som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ. Detta uttrycker en självklarhet som inte behöver stå i lagen.
Lagrådet föreslår att paragraferna och rubriken till dem ges följande lydelse.
Anbud med avvikande lösningar 16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med lösningar som avviker från dem som myndigheten har
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
angett. Ett sådant anbud får beaktas endast om myndigheten i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse har angett att den tillåter eller kräver sådana anbud.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud som avses i 16 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller för redovisningen av anbud, och
3. om anbud med en avvikande lösning får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma lösning som myndigheten har angett.
Anbud med avvikande lösningar får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
9 kap. 18 §
Om Lagrådets förslag till ändring i 16 och 17 §§ godtas, behövs en följdändring i denna paragraf.
10 kap. 1 och 2 §§
Lagrådet föreslår att 1 § ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att ingå ett avtal eller ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling eller, i de fall som regleras i [3] §, en förhandsannons.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 12–19 §§.
Med denna lydelse kan 2 § utgå.
10 kap. 3 och 4 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
3 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska göras genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En myndighet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
4 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar. Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
10 kap. 5 §
I paragrafen regleras den upphandlande myndighetens skyldighet att informera marknaden om resultatet av en upphandling genom en s.k. efterannons. Paragrafens första stycke har sin motsvarighet i 7 kap. 3 § nu gällande LOU, där det stadgas att en ”upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska till Europeiska kommissionen skicka en annons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts (efterannonsering)”. Den bestämmelsen genomförde art. 35.4 i 2004 års direktiv, där det på motsvarande sätt stadgades att en ”upphandlande myndighet som har tilldelat ett offentligt kontrakt eller ingått ett ramavtal skall skicka ett meddelande om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts”.
I art. 50.1 i 2014 års direktiv anges emellertid att en ”upphandlande myndighet ska sända ett meddelande om kontraktstilldelning om resultatet av upphandlingsförfarandet senast 30 dagar efter det att ett kontrakt eller ett ramavtal, som följer efter beslutet om tilldelning eller ingående, har ingåtts”. Artikeln har således materiellt förändrats i jämförelse med motsvarande reglering i 2004 års direktiv.
I art. 50.1 görs skillnad mellan å ena sidan beslut om att ingå avtal eller ramavtal och å andra sidan det faktiska avtalsingåendet. Tidsfristen för annonsering räknas enligt direktivet från den senare tidpunkten. Den föreslagna paragrafen utgår dock från, liksom nu gällande lagregel, att tidsfristen ska räknas från det att ”kontraktet tilldelats” eller ”ramavtal ingåtts”. Med det förra uttrycket avses, som Lagrådet tidigare har konstaterat, den tidpunkt vid vilken myndigheten har fattat sitt beslut om att ingå avtal med viss eller vissa leverantörer. På motsvarande sätt används uttrycket ”ramavtalet ingåtts” i lagförslaget för att uttrycka den tidpunkt vid vilken myndigheten beslutar att ingå själva ramavtalet. Detta framgår exempelvis av 12 kap. 13 §, där det anges att en upphandlande myndighet snarast möjligt skriftligen ska underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
Eftersom tidsfristen enligt art. 50.1 ska räknas från en annan tidpunkt än den när beslutet om att ingå avtal fattades och kommunicerades med leverantören måste första stycket, som utgår från denna tidpunkt, skrivas om. Lagrådet föreslår att första stycket ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet som har beslutat att ingå ett avtal eller ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks.
Trots första stycket får myndigheten, vid beslut om att ingå avtal enligt ett dynamiskt inköpssystem eller avtal som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2, samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av det kvartal under vilket avtalen ingicks.
Första stycket gäller inte avtal om anskaffning som ingås med stöd av ett redan gällande ramavtal.
I paragrafens andra stycke anges att myndigheten för vissa typer av upphandlingar får gruppera, d.v.s. samla, efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal. Tidsfristen ska enligt den föreslagna bestämmelsen räknas från utgången av det kvartal under vilket myndigheten tilldelat kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller ett kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 till lagen. Paragrafen genomför bland annat art. 50.3 i 2014 års direktiv.
Artikeln utgår emellertid från tidpunkten för tilldelning av kontrakt och inte tidpunkten för det avtalsingående som har följt på ett beslut om tilldelning. Varför man enligt direktivet ska använda sig av en annan starttidpunkt för avtal som ingås inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem eller avtal som avser sociala tjänster m.m. framgår inte. Skillnaden är svårförklarlig. Det kan emellertid konstateras att motsvarande reglering i 2004 års direktiv för båda situationerna utgick från tilldelningen av kontrakt och inte det faktiska avtalsingåendet. När nu en materiell förändring har gjorts enligt huvudregeln i art. 50.1 borde motsvarande förändring ha gjorts också för avtal inom ramen för dynamiska inköpssystem och för sociala tjänster m.m. Det finns därför skäl att överväga att ändra bestämmelsen i andra stycket enligt följande.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten, vid beslut om att ingå avtal enligt ett dynamiskt inköpssystem eller avtal som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2, samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av det kvartal under vilket avtalen ingicks.
Från skyldigheten att efterannonsera undantas i sista stycket de beslut att ingå avtal om anskaffning som fattas med stöd av ett redan ingånget ramavtal. Eftersom första stycket ska utgå från den faktiska avtalstidpunkten och inte tidpunkten för beslutet att ingå avtal föreslår Lagrådet att bestämmelsen ges följande lydelse.
Första stycket gäller inte avtal om anskaffning som ingås med stöd av ett redan gällande ramavtal.
10 kap. 6 §
I paragrafen föreskrivs att den upphandlande myndigheten får skicka en annons till kommissionen om sin avsikt att upphandla genom ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Genom annonsen får leverantörer möjlighet att ansöka om överprövning av en upphandling innan avtal har slutits. För myndigheten har förfarandet den fördelen att
enligt 20 kap. 15 § bestämmelserna om ogiltighet i 20 kap. 13 § inte ska tillämpas. Uttrycket ”förhandsinsyn” används förutom i denna paragraf i 19 kap. 13 § samt 20 kap. 3 och 15 § för att beteckna förfarandet. Beteckningen är missvisande och onödig.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Annons om avtal utan föregående annonsering
En upphandlande myndighet som avser att ingå avtal efter förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
10 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
10 kap. 8 §
I paragrafens andra stycke regleras den upphandlande myndighetens skyldighet att i annons ange hur leverantörerna kan få tillgång till upphandlingsdokumenten när det inte är möjligt för myndigheten att med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dokumenten. I andra meningen föreslås att en sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet. Enligt Lagrådets mening är en sådan bestämmelse mindre väl förenlig med offentlighetsprincipen. Leverantören har rätt att när som helst få tillgång till allmänna handlingar. Lagrådet föreslår att paragrafens andra stycke ges följande lydelse.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
10 kap. 9 §
I tredje stycket punkt 7 anges att en inbjudan ska innehålla uppgift om kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, i de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla. Regleringen stämmer överens med punkten 2 h i bilaga IX till LOU-direktivet. En liknande reglering finns i art. 47.5 i 2004 års LUF-direktiv. Där anges emellertid i den engelska språkversionen att uppgiften kan lämnas i ”the specifications”. I den svenska språkversionen av direktivet och 8 kap. 14 § LUF motsvaras detta uttryck av ”förfrågningsunderlaget”. I punkten 2 h har i stället angivits ”tekniska specifikationerna” (”technical specifications” i den engelska språkversionen), vilket framstår som inkonsekvent. Uppgifter om kriterier för val av anbud lämnas rimligen inte i tekniska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
specifikationer. Innebörden av bestämmelsen torde vara att uppgift om tilldelningskriterier inte behöver lämnas i inbjudan att bekräfta intresse, om den i stället framgår av något annat upphandlingsdokument.
Lagrådet föreslår att paragrafen, med redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Om upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel ska inbjudan innehålla en hänvisning till den internetadress där så skett. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande myndigheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida anskaffningen av vara avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om kriterier för val av anbud samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, samt
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
10 kap. 10 §
I rubriken till paragrafen bör uttrycket ”komma in med anbud” ändras till ”lämna anbud”.
Paragrafens andra stycke bör utformas efter förebild av 9 § andra stycket.
I tredje stycket punkt 5 används uttrycket ”tekniska specifikationerna”. På samma sätt som i 10 kap. 9 § bör de uppgifter som avses kunna
lämnas ”i något annat upphandlingsdokument”. Även i övrigt bör punkten utformas i överensstämmelse med punkt 7 i 9 §, trots att det finns skillnader mellan direktivets bilaga IX punkt 1 e och punkt 2 h. Lagrådet föreslår att tredje stycket ges följande lydelse.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas, 3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas,
5. uppgift om kriterier för utvärdering av anbud samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, samt
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
11 kap.
Lagrådet föreslår att rubriken till kapitlet ges följande lydelse.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
11 kap. 1 §
Paragrafen reglerar de förhållanden som ska beaktas när tidsfristerna bestäms. Det anges i paragrafen att särskild hänsyn ska tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. I 8 § 1 ges en särskild bestämmelse om hur tidsfristen ska bestämmas när anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats. Enligt bestämmelsen ska tiden då vara så lång att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud. Eftersom 8 § i övrigt reglerar fall där en förlängning av en redan bestämd tidsfrist ska ske föreslår Lagrådet att bestämmelsen i punkt 1 flyttas till första paragrafen. Paragrafen och rubriken kan då, med vissa ytterligare redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister för anbudsansökningar eller anbud bestäms
När tidsfrister för anbudsansökningar eller anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats ska tiden vara så lång att alla
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
11 kap. 2 och 3 §§
I paragraferna regleras inom vilka tider anbud ska komma in till den upphandlande myndigheten vid öppet förfarande (2 §) respektive selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap (3 §). I båda paragraferna används uttrycket tidsfristen för att ”komma in med” anbudet eller anbudsansökningen. Vad som ska anses uppfylla kravet på att ansökningen eller anbudet har kommit in är inte klart. Det finns här anledning att i stället anknyta till den terminologi som används i avtalslagen för att precisera vad som krävs för att ett anbud eller en accept ska anses ha getts i tid. Där används uttrycket ”till handa”, vilket betyder att meddelandet ska vara mottagaren till handa på ett sådant sätt att mottagaren omedelbart kan ta del av innehållet i det.
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
2 § Vid öppet förfarande får den tid inom vilken anbudet ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§. 3 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får den tid inom vilken anbudsansökningen ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Detta gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den tid inom vilken anbudet ska vara myndigheten till handa inte vara kortare än 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Detta gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
11 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
11 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får den tid inom vilken anbudet ska vara myndigheten till handa
1. vid öppet förfarande inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering inte vara kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen
1. innehöll de uppgifter som anges i bilaga V del B avsnitt I till direktiv 2014/24/EU, i den ursprungliga lydelsen, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
11 kap. 6 §
Av paragrafen framgår att tidsfristerna i 2 och 3 §§ för vissa typer av förfaranden får förkortas med fem dagar. Enligt Lagrådets mening blir paragrafen tydligare om det i stället anges den kortaste tidsfrist som får tillämpas vid förfarandena om myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas elektroniskt, får tidsfristen
1. vid öppet förfarande enligt 2 § inte vara kortare än 30 dagar, och
2. vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 3 § andra stycket inte vara kortare än 25 dagar.
11 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, komma överens med de
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
utvalda anbudssökandena om en gemensam tid inom vilken anbud ska vara myndigheten till handa.
Om en sådan överenskommelse inte nås, får den tid inom vilken anbud ska vara myndigheten till handa inte vara kortare än tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 kap. 8 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att punkten 1 flyttas till 1 §. Resterande delar av paragrafen och rubriken till den kan ges följande lydelse.
Förlängning av tidsfristen för anbud
Den tid inom vilken anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa ska förlängas om
1. kompletterande handlingar eller upplysningar inte kan lämnas ut inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 12 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
11 kap. 9 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den tid inom vilken anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa ska förlängas med fem dagar, om myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
11 kap. 10 och 11 §§
Paragraferna behandlar s.k. påskyndat förfarande. Lagrådet föreslår att paragraferna slås ihop till en paragraf. Paragrafen och rubriken till den kan ges följande lydelse.
Påskyndat förfarande
Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel får vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering den tid inom vilken anbudsansökningar ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än
15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel får vid öppet förfarande tidsfristen för anbud inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering. Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för anbud dock inte vara kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §. 12 kap. 1–5 §§
I paragraferna finns bestämmelser om hur en upphandlande myndighet och leverantörerna ska kommunicera med varandra under en upphandling. Direktivets motsvarande bestämmelser finns i artikel 22. Det är fråga om ett antal regler med ett inbördes samband som inte är helt lätt att läsa ut av bestämmelserna. Svårigheterna hänger delvis samman med den tekniska utvecklingen.
I 1 § föreskrivs en huvudregel. Kommunikationen ska ske med hjälp av elektroniska medel. Därmed avses enligt definitionen i 1 kap. 7 § medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier. Direktivets motsvarande definition i artikel 2.19 är annorlunda utformad. Lagrådet har i det föregående föreslagit att ”elektroniska medel” definieras i närmare anslutning till direktivets bestämmelse. Med elektroniska medel avses där elektronisk utrustning för behandling (även digital komprimering) och lagring av data som sänds, överförs och mottas via kabel, radiovågor, på optisk eller annan elektromagnetisk väg. Att utrustningen ska användas även för lagring är en precisering som underlättar förståelsen av de andra reglerna. Lagrådet återkommer till det.
Huvudregeln i 1 § begränsas enligt andra stycket. De elektroniska medlen ska vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga samt möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. I 5 § föreskrivs ett undantag från denna begränsning. En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket.
Enligt rubriken före 2–4 §§ innehåller dessa paragrafer bestämmelser om kommunikation med andra medel än elektroniska.
I 2 § föreskrivs att en upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven i 1 § andra stycket. Exempel på sådana situationer lämnas i direktivets artikel 22.1. I dessa fall behöver
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
man inte överväga att med tillämpning av 5 § använda andra elektroniska medel. Vilka kommunikationsmedel som avses framgår inte. Muntlig kommunikation regleras till synes uttömmande i 4 §.
Även enligt 3 § får en upphandlande myndighet använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, nämligen i den utsträckning det är nödvändigt på grund av omständigheter som räknas upp i tre punkter. I dessa fall ska man dock överväga om elektroniska medel enligt 5 § kan användas.
Slutligen öppnas alltså i 4 § möjligheter att använda muntlig kommunikation. Det är oklart vad som avses med muntlig kommunikation. Klart är att uttycket omfattar samtal mellan parter som äger rum vid fysiska möten. Antagligen omfattas även traditionella telefonsamtal som äger rum genom användning av trådbunden telefoni eller mobiltelefoni. Sådan kommunikation kan inte sägas utgöra kommunikation med elektroniska medel enligt direktivets definition eftersom definitionen innebär att utrustningen ska användas även för lagring. Men hur ska man bedöma samtal med modern telefonutrustning som äger rum med användning av utrustningens lagringsfunktioner, exempelvis när någon skickar inspelade meddelanden (t.ex. som MMS)? I så fall utgör utrustningen ett kommunikationsmedel som ska väljas i första hand enligt 1 § och någon begränsning i rätten att använda denna form för muntlig kommunikation finns inte.
Enligt Lagrådets mening underlättas förståelsen av bestämmelsernas inbördes förhållande om dispositionen ändras så att 5 § placeras omedelbart efter 1 §.
Lagrådet föreslår att paragraferna och deras rubriker ges följande lydelse.
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel 1 § En upphandlande myndighet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Myndigheten ska anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel 2 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
4 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
5 § Samma lydelse som i 4 § i remissens lagförslag.
12 kap. 6 §
Lagrådet föreslår att ordet ”parter” sist i paragrafen stryks.
12 kap. 8 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
12 kap. 9 §
I paragrafen föreskrivs att uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert. Genom paragrafen ska artikel 22.3 i direktivet genomföras. Direktivets regel är mer upplysande än den föreslagna paragrafen, som talar om säkerhet utan någon precisering. Enligt direktivet ska de upphandlande myndigheterna säkerställa att kommunikationen, informationsutbytet och lagringen av uppgifterna sker på sådant sätt att alla uppgifters integritet och den sekretess som gäller för anbuden och anbudsansökningarna bevaras. En nära till hands liggande tolkning av regeln om att uppgifternas integritet ska bevaras är att uppgifterna ska skyddas mot risken att de förvanskas. Det framgår inte om det är detta som avses med uttrycket att uppgifter ska bevaras säkert. Detta bör klargöras under den fortsatta beredningen, liksom förhållandet till 19 §, som innehåller bestämmelser om hur handlingar ska förvaras när en upphandling har avslutats. Rubrikens utformning bör också övervägas.
Vid sidan av detta handlar artikeln om sekretess. Som anges i författningskommentaren finns regler om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.
12 kap. 10 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att en upphandlande myndighet inte får ta del av innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan respektive anbud har gått ut. I andra stycket föreskrivs en procedur för hur anbud ska öppnas. Till skillnad från första stycket gäller andra stycket inte anbudsansökningar. Under föredragningen har det förklarats med att 9 kap. 7 § i den gällande lagen om offentlig upphandling är utformad på detta sätt. I författningskommentaren till den bestämmelsen anförde regeringen följande (se prop. 2006/07:128 s. 376).
Något särskilt förfarande vid öppning av anbudsansökningar är inte föreskrivet i andra stycket. I lagrådsremissen angavs att det saknas skäl att inte hantera anbudsansökningar och anbud på samma sätt. Lagrådet har ansett att detta bör komma till uttryck i lagtexten. Det kan dock, som Lagrådet också framhållit, finnas skäl för en något mindre strikt behandling av anbudsansökningar, jämfört med vad som gäller för anbud. En sådan bestämmelse har därför inte förts in i paragrafen. Det överensstämmer även med vad som gäller enligt LOU.
Regeringen ändrade alltså ståndpunkt från lagrådsremissen till propositionen. Något egentligt skäl till detta angavs inte. Som Lagrådet då anförde kan det finnas skäl att behandla anbudsansökningar något mindre strikt än anbud. Emellertid är även anbudsansökningar viktiga och regeringens ursprungliga ståndpunkt låter sig väl försvara. Lagrådet efterlyser en mer ingående diskussion i frågan.
12 kap. 11 §
Enligt paragrafen tillåts den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation. Detta ska gälla om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas. I andra stycket föreskrivs att åtgärderna ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet. Genom bestämmelsen genomförs artikel 56.3 i direktivet. Enligt författningskommentaren har bestämmelsen getts en direktivnära utformning och hur den ska tillämpas överlämnas till rättstillämpningen.
Författningskommentaren ger ett uppgivet intryck och det är lätt att sympatisera med den inställningen. Paragrafen och den bakomliggande artikelbestämmelsen är nämligen svåra att förstå. Till att börja med framgår det inte i vilka situationer det är tänkt att leverantörer ska göra ändringar och tillägg. I lagförslaget är paragrafen placerad i ett kapitel med allmänna bestämmelser om kommunikation. Artikeln i direktivet har rubriken ”Allmänna principer” och finns i ett avsnitt med rubriken ”Val av deltagare och tilldelning av kontrakt”. Det är alltså fråga om en allmän bestämmelse, som inte tar sikte på något särskilt upphandlingsförfarande. På andra ställen i lagen finns bestämmelser som också handlar om ändring i befintliga dokument. Ett exempel är 6 kap. 8 §, som föreskriver att den upphandlande myndigheten ska ge anbudsgivarna möjlighet att komma in med ändrade anbud, om ändringar sker i upphandlingsdokumenten. Den paragrafen gäller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering. Vid sådant förfarande ska enligt 6 kap. 9 § den upphandlande myndigheten förhandla med anbudsgivarna om anbuden för att förbättra innehållet i dem. Ett annat exempel är 6 kap. 27 §, som gäller konkurrenspräglad dialog. Då får den upphandlande myndigheten uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud. Den nu aktuella paragrafens plats i regelsystemet behöver klargöras.
Det framgår inte heller vilken information eller dokumentation från leverantörerna som bestämmelsen tar sikte på. Om det är meningen att lämnade anbud ska få ändras eller kompletteras med nya dokument, påverkar det upphandlingsförfarandet i grunden. Det är vidare svårt att föreställa sig att det kan vara förenligt med principen om likabehandling att en eller flera av leverantörerna – men inte alla – ska få göra ändringar eller kompletteringar.
Enligt lagtexten gäller bestämmelsen, om den information eller dokumentation ”som ska lämnas” av leverantörerna ”är eller verkar vara” ofullständig eller felaktig. Tempusvalet gör ett förbryllande intryck. Det är först när informationen har lämnats som det går att bedöma om den är ofullständig eller felaktig. Ett annat sätt att läsa ”som ska lämnas” är att det handlar om information som leverantörerna är skyldiga att lämna. I så fall behöver det preciseras vilken skyldighet som avses.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Under den fortsatta beredningen behöver paragrafens innebörd klargöras, om den alls ska behållas. Enligt artikel 56.3 kan annat föreskrivas i nationell rätt som genomför direktivet.
12 kap. 12 §
Enligt paragrafen ska den upphandlande myndigheten lämna kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid. Upplysningarna ska lämnas till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet. Begränsningen till anbudsgivare, som finns också i den underliggande direktivbestämmelsen, artikel 53.2, är svår att förena med likabehandlingsprincipen. Begränsningen medför ju att endast de som har lämnat sitt anbud senast sex dagar före slutdagen ska få kompletteringarna. Lagrådet noterar att de gällande bestämmelserna i 8 kap. 9 § andra stycket och 12 § lagen om offentlig upphandling (2007:1091) inte har denna begränsning och att enligt motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om upphandling av koncessioner, 10 kap. 11 §, kompletteringarna ska lämnas även till alla anbudssökande.
Frågan bör övervägas under den fortsatta beredningen.
12 kap. 13 §
I enlighet med vad Lagrådet har anfört i det föregående bör i första stycket texten ”att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt” ändras till ”att anta ett anbud om ett avtal eller om ett ramavtal” och ”en upphandlande myndighet” bytas ut mot ”myndigheten” i andra stycket. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att anta ett anbud om ett avtal eller om ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när myndigheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
12 kap. 14 §
I andra stycket 2 bör texten inledas med ”i förekommande fall”. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare vars anbud myndigheten har antagit eller namnet på parterna i ramavtalet, och 2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
12 kap. 15 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om en anbudsgivares bundenhet av sitt anbud. Det är överraskande att finna sådana grundläggande avtalsrättsliga regler i ett kapitel som i övrigt handlar om kommunikation, information och dokumentation. Paragrafen väcker frågor om förhållandet till civilrättslig lagstiftning, i första hand avtalslagen.
Redan rubriken innehåller en regel om ett centralt avtalsrättsligt förhållande: en anbudsgivare är bunden av sitt anbud. Lagrådet ifrågasätter det lämpliga i att en rubrik utformas som en regel. Bortsett från detta kan man undra vilken räckvidd regeln är avsedd att ha. Enligt paragrafens andra stycke ska bundenheten gälla även om anbudsgivaren har fått en underrättelse om att hans anbud inte har antagits. Ska bundenheten gälla oavsett om andra civilrättsliga regler leder till att anbudsgivaren inte är bunden, t.ex. vid ogiltighet, förklaringsmisstag eller motivvillfarelse?
Enligt paragrafens första stycke ska en upphandlande myndighet i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud. Bestämmelsen innehåller alltså en föreskrift om vad en annons ska innehålla. Det finns inte någon motsvarande materiell regel om att en anbudsgivare ska vara bunden på det sätt som anges i annonsen. Allmänna regler om uppfordran att avge anbud torde då bli tillämpliga. Vidare framgår det inte vad som ska gälla om en annons inte innehåller en uppgift om den tid under vilken anbudsgivaren ska vara bunden. Ska då allmänna avtalsrättsliga regler träda in? Ska andra stycket gälla ändå?
Paragrafen reglerar endast begränsade delar av förhållandet mellan upphandlingsreglerna och civilrätten. Lagrådet efterlyser en mer fullständig redovisning.
12 kap. 16 §
Enligt paragrafen ska en upphandlande myndighet dokumentera genomförandet av en upphandling. I andra meningen föreskrivs att dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
beslut under upphandlingens samtliga skeden. Detta innebär att det ställs upp materiella krav på beslutsunderlagets kvalitet. En sådan bestämmelse hör inte hemma i en paragraf om dokumentation. Här bör inte föreskrivas mer än att dokumentationen ska upplysa om skälen för myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden och om underlaget för besluten. Lagrådet föreslår att paragrafens andra mening utformas i enlighet med det anförda.
12 kap. 18 §
Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
Av en individuell rapport ska följande framgå:
1. skäl till att ett anbud som har förkastats har ansetts vara onormalt lågt,
2. skäl till att en leverantörs anbud om ett avtal eller ett ramavtal inte har antagits,
3. skäl till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skäl till att förhandlat förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog har tillämpats,
5. skäl till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. intressekonflikter och åtgärder som har vidtagits till följd av dem.
12 kap. 19 §
I paragrafen föreskrivs att upphandlande myndigheter är skyldiga att bevara handlingar i närmare angiven ordning. Enligt uttryckliga undantag i både första och andra styckena gäller skyldigheterna inte för upphandlande myndigheter som omfattas av arkivlagen. Som framgår av författningskommentaren är tanken att dessa myndigheter i stället ska bevara handlingar i enlighet med vad som föreskrivs i den lagen. Enligt Lagrådets mening bör detta uttryckas positivt så att arkivlagen gäller för dessa myndigheter.
Paragrafen reglerar inte vad som ska gälla i fråga om ramavtal och anskaffning från eller genom inköpscentraler. Lagrådet efterlyser besked om hur handlingar ska bevaras i sådana fall. Lagrådet noterar vidare att – med Lagrådets synsätt – projekttävlingar kommer att omfattas av paragrafen.
13 kap.
Kapitlet innehåller inledningsvis bestämmelser om när en leverantör ska eller får uteslutas från att delta i en upphandling. De omständigheter som ska eller får läggas till grund för uteslutning är viss brottslighet (1 §), obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter (2 §) och vissa allvarliga brister i leverantörens verksamhet (3 §).
13 kap. 1 §
Enligt första stycket ska en leverantör uteslutas om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en lagakraftvunnen dom har gjort sig skyldig till brott som ryms inom någon av de i paragrafen uppräknade brottskategorierna. De brott som ska föranleda uteslutning avgränsas – i lagförslaget liksom i direktivet – genom hänvisningar till ett antal EUrättsakter.
Samma metod för att i lag beskriva de gärningar som ska föranleda uteslutning ur en upphandling har använts för att genomföra motsvarande tidigare direktivbestämmelser (prop. 2006/07:128). I lagrådsremissen i det lagstiftningsärendet föreslogs en bestämmelse om uteslutning på grund av brott som i sina huvuddelar liknade det förslag som nu föreligger. Om det förslaget uttalade Lagrådet bl. a. följande.
Vid utformningen av dessa bestämmelser måste beaktas att det här är fråga om en skyldighet för den upphandlande att utesluta leverantör och att bestämmelserna skall tillämpas av ett stort antal upphandlare med högst varierande förutsättningar och kompetens att hantera frågor av nämnt slag. Mot denna bakgrund anser Lagrådet att de föreslagna bestämmelserna har getts en utformning som inte svarar mot ens mycket begränsade krav på tydlighet och tillgänglighet. De är därför inte acceptabla i sin nuvarande form.
Lagrådet föreslog som ett alternativ att brotten skulle beskrivas genom hänvisning till svenska straffbestämmelser.
Författningskommentaren i den nu aktuella lagrådsremissen upplyser att den närmare innebörden av hänvisningarna till olika EU-rättsakter behandlas i övervägandena. Detta får sägas vara en sanning med modifikation. I övervägandena beskrivs tämligen utförligt hur rättsakterna har genomförts i Sverige. Det framgår emellertid att vissa gärningar som avses i rättsakterna inte är kriminaliserade i Sverige. I fråga om andra gärningar saknas det särskilda beteckningar för sådana brott, t.ex. bedrägerier som riktas mot EU:s intressen och som inbegrips i någon av rättsakterna endast när så är fallet. Även när det är fråga om en svensk dom torde det därför ofta krävas en betydande utredningsinsats för att avgöra om domen avser ett brott som ska leda till uteslutning.
Vidare framgår det över huvud taget inte av övervägandena i vilken utsträckning brotten är straffbara eller har särskiljbara beteckningar i andra länder. Frågan hur en utländsk dom ska beaktas avfärdas med en hänvisning till ”den aktuella statens ” straffbestämmelser och hur de förhåller sig till EU-rättsakterna.
Det är alltså uppenbart att bestämmelsen är ägnad att föranleda betydande tillämpningsproblem. Det framstår emellertid som tveksamt om dessa svårigheter skulle minska nämnvärt om brotten beskrevs med
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
hänvisningar till svenska straffbestämmelser. En sådan ordning skulle däremot riskera att skapa en påtaglig skillnad i behandlingen av personer som begått brott i Sverige och sådana som begått brott utomlands, närmast på grund av svårigheterna att förstå innebörden av en utländsk dom. Ordningen skulle förmodligen också medföra att lagen behövde ändras ofta.
Vissa svårigheter och oklarheter som Lagrådet pekade på i 2007 års lagförslag, särskilt när det gällde hur myndigheten skulle kunna få kännedom om domar och deras innehåll, har delvis avhjälpts genom de nya reglerna i 15 kapitlet om egen försäkran och utredning om leverantörer. Också förstärkningen under senare år av det internationella rättsliga samarbetet bör skapa bättre förutsättningar för att utreda om en leverantör har lagförts för brott och hur dessa brott kan beskrivas. Mot den bakgrunden och framför allt med hänsyn till direktivets utformning finner Lagrådet att den föreslagna bestämmelsen i denna del svarar mot kraven på tydlighet och tillämplighet i den utsträckning som direktivet tillåter.
I paragrafens andra stycke föreskrivs att en juridisk person ska kunna uteslutas för att en person i dess förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för något brott som avses i första stycket. Detsamma ska gälla om någon som har dömts för ett sådant brott är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören. Regeringen gör bedömningen att det inte kan uteslutas att förslaget indikerar att EU-lagstiftaren av rättssäkerhetsskäl har önskat få till stånd en något striktare bedömning än den som följer av gällande praxis. De enda befattningshavare som pekas ut som exempel i remissen är – när leverantören är ett aktiebolag – styrelsemedlemmar, verkställande direktör och firmatecknare.
Lagrådet konstaterar att den personkrets som beskrivs i förslaget – liksom i direktivbestämmelsen – framstår som både otydlig och skäligen vidsträckt. Vad gäller för en advokat som företräder leverantören eller för en extern revisor? Vilka anställda eller uppdragstagare anses ingå i förvaltnings- och kontrollorgan på ett sådant sätt att deras brottslighet kan tillskrivas leverantören? Det kan inte rimligen – som regeringen föreslår – lämnas åt rättstillämpningen att tolka en lagtext som har så stor betydelse för enskilda och myndigheter och som är så oklar. Lagrådet förutsätter att avgränsningen av personkretsen preciseras under det fortsatta beredningsarbetet.
Lagrådet förordar vidare ett tillägg till orden ”om myndigheten får kännedom om att” i paragrafens första stycke. Det framstår som överflödigt att lagstifta om det självklara att myndigheten måste känna till ett förhållande för att lägga det till grund för beslut. Det drag av slumpmässighet som vidlåder formuleringen korresponderar dess-utom mindre väl med de regler om utredning m.m. som nu föreslås i 15 kap. Lagrådet föreslår att paragrafens inledning ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som har vunnit laga kraft är dömd för brott som innefattar - - -
Lagrådet konstaterar slutligen att varken denna paragraf eller någon annan bestämmelse i kapitlet reglerar hur lång tid efter ett brott som myndigheten ska vara skyldig att lägga det till grund för uteslutning.
Enligt de föreslagna bestämmelserna kan sålunda en leverantör på grund av ett tidigare brott vara utesluten från alla upphandlingar under obegränsad tid. Hur lång uteslutningsperioden faktiskt blir är helt beroende av om den upphandlande myndigheten efter en proportionalitetsbedömning i det enskilda fallet anser att uteslutningsperioden har upphört, låt vara att myndighetens beslut kan överprövas. Inget hindrar att olika myndigheter – eller rent av samma myndighet – gör olika bedömningar i fråga om samma eller likartade brott.
Det är uppenbart att en sådan ordning svårligen låter sig förenas med elementära krav på rättssäkerhet för leverantören eller för den delen med proportionalitets- och likabehandlingsprinciperna. Den ställer också närmast orimliga krav på den myndighet som är skyldig att utesluta en leverantör när en uteslutningsgrund enligt 1 § föreligger.
Av allt att döma har den europeiska lagstiftaren uppmärksammat problemet med en i tiden obegränsad uteslutningsskyldighet.
Enligt artikel 57.7 i direktivet ska medlemsstaterna nämligen fastställa villkoren för tillämpningen av artikeln, dvs. för bestämmelserna om uteslutning. Medlemsstaterna ska särskilt fastställa den längsta tillåtna uteslutningsperioden om en leverantör inte har vidtagit några sådana åtgärder som den enligt artikel 57.6 får åberopa för att visa sin tillförlitlighet trots att det föreligger skäl för uteslutning. Om inte den längsta tillåtna uteslutningsperioden har fastställts i en lagakraftvunnen dom i vilken leverantören har uteslutits från att delta i upphandlingsförfaranden, får uteslutningsperioden enligt artikeln inte överskrida fem år från domens dag i fall som avses i 1 § och tre år från den relevanta händelsen i fall som avses i 3 §.
I det remitterade förslaget finns inga bestämmelser om närmare villkor för tillämpningen av artikel 57 och alltså inte heller någon regel om en längsta tillåten uteslutningsperiod. Av remissen framgår att artikel 57.7 inte har genomförts. Någon förklaring till detta förhållande anges emellertid inte. Enligt den kortfattade redovisningen i allmänmotiveringen ställs det stora krav på att en så ingripande åtgärd som en uteslutning är proportionerlig och en förseelse som ligger alltför långt tillbaka i tiden ska därför inte vara uteslutningsgrundande. Det uppges att ”den ovan berörda tidsaspekten” inte har lett till några uttryckligen bestämda tidsgränser i vare sig 2004 eller 2014 års direktiv
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
och att tidsaspekten får beaktas inom ramen för proportionalitetsbedömningen.
Vidare anförs att det är medlemsstater som tillämpar en ordning där ett beslut om uteslutning också ska innehålla en bestämmelse om en uteslutningsperiod som ska tillämpa tidsgränserna i art. 57.7. Efter-som det emellertid inte finns några tydliga direktivbestämmelser om att en sådan ordning ska införas är detta enligt regeringens bedömning inte nödvändigt, och det är då inte heller nödvändigt att införa bestämmelser om tidsgränser. Huruvida art. 57.7 ändå kan ge någon ledning beträffande tidsaspekten måste enligt regeringen bedömas med försiktighet. Detta sägs bero på att det centrala momentet vid en uteslutningsbedömning är den proportionalitetsbedömning som ska göras och som innefattar de omständigheter som är av betydelse i det enskilda fallet (s. 679). Lagrådet instämmer i bedömningen att det inte finns några direktivbestämmelser som behandlar frågan om medlemsstaterna ska eller får införa en ordning där ett uteslutningsbeslut också ska bestämma en uteslutningsperiod. Att det saknas sådana direktivbestämmelser ger emellertid närmast vid handen att de tidsgränser som föreskrivs i art. 57.7 ska gälla i alla fall där inte en uteslutningsperiod har fastställts i en dom. Det ligger också nära till hands att anta att tidsgränserna i artikeln kan tillmätas betydelse vid den proportionalitetsbedömning som ska göras vare sig en viss uteslutningsperiod fastställs i en dom eller inte.
Frågan måste analyseras från grunden i den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.
13 kap. 2 §
I paragrafens första stycke föreskrivs att en leverantör ska uteslutas om myndigheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i den stat där upphandlingen äger rum. Denna uteslutningsskyldighet förutsätter att misskötsamheten har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller ett myndighetsbeslut som har vunnit laga kraft.
Enligt andra stycket får leverantören emellertid också uteslutas om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Beviskravet i första stycket antas i författningskommentaren inne-bära att den obligatoriska uteslutningsgrunden sällan blir aktuell i fråga om obetalda svenska skatter och avgifter, eftersom sådana beslut normalt kan överklagas i sex år efter beskattnings- eller avgiftsåret. I fråga om svenska pålagor skulle därför oftast andra stycket behöva tillgripas. Om det finns ett underskott på leverantörens skattekonto på grund av obetalda skatter eller socialförsäkringsavgifter ska det enligt författningskommentaren ha påvisats på ett lämpligt sätt att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter.
Regleringen väcker frågor. Det framstår till att börja med som oklart varför en misskötsamhet ska föranleda obligatorisk uteslutning om den har fastställts genom ett lagakraftvunnet beslut, medan den upphandlande myndigheten själv får besluta i saken om samma misskötsamhet visas på annat lämpligt sätt.
Vidare kan de aktuella grundbesluten visserligen överklagas under lång tid. Om emellertid ett beslut överklagas i anslutning till beslutstillfället, t.ex. för att den skattskyldige vill slippa betala den skatt som han anser är oriktigt påförd, kommer en lagakraftvunnen dom oftast att föreligga efter ett par år. Är skatten då obetald kan samma faktiska förhållande påvisas på två sätt, varav det ena gör uteslutning obligatorisk medan det andra låter myndigheten välja att låta nåd gå före rätt.
Enligt direktivet kan medlemsstaterna välja mellan obligatorisk och fakultativ uteslutning i de fall som avses i paragrafens andra stycke. Av lagrådsremissen framgår inte varför Sverige har valt den ovanliga ordningen att låta beviskravet vara avgörande för om uteslutning ska vara obligatorisk eller om beslutet ska överlämnas till myndigheten. Lagrådet förutsätter att regeringen, om den står fast vid den bedömning som gjorts i remissen, redovisar skälen för det beslutet. Lagrådet konstaterar också att det följer av det svenska skatteförfarandet att en beslutad skatt normalt ska betalas även om den överklagas. Den som på grund av bristande vilja eller förmåga underlåter att betala skatten under den tid då ett skattemål pågår kommer därför att ha ett minussaldo på sitt skattekonto. Det kan ifrågasättas om detta ska kunna föranleda uteslutning från all upphandling under den tid då processen pågår, eller om uteslutning efter ett överklagande ska förutsätta att skatten har fastställts genom ett lagakraftvunnet avgörande. I remissen berörs inte heller frågan om skillnader mellan skattesystemen i olika länder i de avseenden som berörs här kan medföra risk för att vissa leverantörer missgynnas.
Lagrådet föreslår att orden ”om myndigheten får kännedom om att” i paragrafens första stycke byggs ut på det sätt som Lagrådet har föreslagit beträffande samma uttryck i 1 §.
13 kap. 3 §
I paragrafen redovisas ett antal förhållanden som medför att en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling.
Punkt 1 a) – e) i förslaget handlar om fem situationer, En av dem gäller generellt att leverantören har avbrutit sin näringsverksamhet (d). En annan (e) uttrycker att leverantören befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar. Med denna utformning kommer (e) att hänvisa till alla de tidigare punkterna. En rimligare tolkning av direktivet är att (e) hänför sig endast till (d). Punkten ska alltså ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a)–c). När det gäller punkt 4 framgår av direktivet att även brister i fullgörandet av ett avtal enligt lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska kunna medföra uteslutning. Vidare synes fullgörandet av andra avtal med upphandlande enheter än sådana som omfattas av upphandlingslagstiftningen kunna beaktas. Texten bör ändras så att detta framgår. Lagrådet föreslår också, med utgångspunkt i den engelska språkversionens ”substantive requirement” att ”materiellt krav” i samma punkt ändras till ”väsentligt krav”. Punkten bör därefter ges följande lydelse.
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare avtal enligt a. denna lag, b. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, c. lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, d. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller e. något annat avtal med en upphandlande myndighet eller enhet och detta har medfört att det tidigare avtalet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
Lagrådet förordar vidare att författningskommentaren närmare belyser hur en jävssituation som avses i punkt 5 skulle kunna uppkomma och hur jävssituationen förhåller sig till den situation som beskrivs i punkt 6.
I punkten 7 c) bör orden ”kunnat lämna” ändras till ”lämnat”.
När det gäller frågan under vilken tid ett visst förhållande ska kunna åberopas som grund för uteslutning hänvisar Lagrådet till vad som i tillämpliga delar har anförts i den frågan i anknytning till 1 §.
Lagrådet noterar de varierande och svårfångade beviskraven, t.ex. punkt 2: ”på lämpligt sätt kan visa”, punkt 3: ”har tillräckligt sannolika indikationer på” och punkt 4: ”har visat”. I övriga punkter anges inga beviskrav. I författningskommentaren motiveras att dessa har tagits in i lagen med att man inte vill ”äventyra kopplingen till direktivet och till EU-domstolens tolkning av detta”. Lagrådet finner att motiveringen till nöds kan godtas.
13 kap. 4 §
Paragrafen föreskriver i första stycket att en upphandlande myndighet som överväger att utesluta en leverantör ska ge leverantören tillfälle att yttra sig över de omständigheter som åberopas för uteslutning.
Enligt andra stycket ska en leverantör som anser att det inte finns skäl för uteslutning ange detta i sitt yttrande och ge in den utredning i saken som myndigheten har begärt enligt 15 kap. 7–10 §§. Leverantören bör också ge in annan utredning som visar att den är tillförlitlig.
Med undantag för vad som sägs om utredning enligt 15 kap. innehåller anvisningarna i andra stycket självklarheter som inte behöver regleras i lag. Att en leverantör ska vara skyldig att lämna sådan utredning som myndigheten kan begära enligt 15 kap. bör föreskrivas i berörda paragrafer i det kapitlet, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till dessa bestämmelser. Andra stycket bör således utgå.
13 kap. 5 §
I paragrafen finns bestämmelser om när en myndighet kan medge undantag från uteslutning. En leverantör som visar att den har vid-tagit i paragrafens första stycke uppräknade åtgärder ska sålunda inte uteslutas enligt 1 eller 3 §.
Enligt andra stycket ska myndigheten, ”när den bedömer om åtgärderna är tillräckliga”, beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller felet. Som bestämmelsen i första stycket är utformad är det svårt att se att det finns utrymme för en sådan prövning. Enligt författningskommentaren är paragrafen ett uttryck för proportionalitetsprincipen på så sätt att förhållandena enligt 1–3 §§ inte alltid kan påverka den aktuella upphandlingen på ett sådant sätt att uteslutning ska beslutas. När det gäller uteslutning enligt 2 § kan medlemsstaterna enligt artikel 57.3 andra stycket föreskriva att obligatorisk uteslutning inte ska tillämpas när det skulle vara klart oproportionerligt. Någon motsvarande möjlighet till undantag för uteslutningsgrunderna i 1 och 3 §§ finns inte i direktivet. Lagrådet ifrågasätter mot den bakgrunden att proportionalitetsprincipen är tillämplig på det sätt som författningskommentaren ger uttryck för.
Däremot framgår av artikel 57.6 första stycket att en leverantör som befinner sig i någon av de situationer som avses i 1 eller 3 § får lämna bevis för att åtgärder som den vidtagit är tillräckliga för att visa dess tillförlitlighet trots att det finns grund för uteslutning. Om bevisningen bedöms vara tillräcklig ska leverantören inte uteslutas från upphandlingen. Artikeln, som alltså föreskriver ett explicit undantag från uteslutning, bör i denna del genomföras som en inledning till första stycket i denna paragraf.
Enligt artikel 57.6 fjärde stycket får en leverantör som genom en lagakraftvunnen dom har uteslutits från deltagande i upphandlingar under
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
en viss period inte under den perioden åberopa de exculpringsgrunder som anges i denna paragraf. Artikeln har i denna del inte genomförts, vilket enligt ett esoteriskt resonemang i allmänmotiveringen tycks bero på att därigenom skulle införas en ordning som innebär att ett beslut om uteslutning ska gälla för alla upphandlingar under en viss period (s. 679). Regeringen gör bedömningen att en dom med en bestämd uteslutningsperiod medför att leverantören inte får åberopa bevis enligt 57.6 första och andra styckena, men bara i länder som själva har infört ett system med uteslutningsperioder. Lagrådet ifrågasätter att bestämmelsen i direktivet kan tillmätas en så begränsad betydelse och förordar att frågan utreds under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.
Enligt paragrafens tredje stycke ska en leverantör inte uteslutas enligt 2 § när den har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
Det kan ifrågasättas på vilket sätt en ”bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande” är mer tvingande än ett skattebeslut, och varför ett sådant åtagande ska medföra att en leverantör inte ska uteslutas enligt 2 §. Bestämmelsen har emellertid utformats i enlighet med direktivet och får godtas.
Enligt författningskommentaren ska ordet ”när” i tredje stycket inte förstås så att en leverantör kan återinträda i upphandlingen om han betalar skatten efter beslutet om uteslutning, vilket sägs framgå av allmänmotiveringen. Ordvalet är i denna del detsamma som i direktivet, men det är, bl. a. med hänsyn till vad som sägs i artikel 57.3 andra stycket rimligt att tolka bestämmelsen på det sätt som görs i författningskommentaren. Detta bör emellertid framgå av lagtexten, som med hänsyn till det anförda kan ges följande lydelse.
En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 3 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller misskötsamheten,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna samt
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller misskötsamhet.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring handlandet.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive ränta och sanktionsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas enligt 2 §.
13 kap. 6 §
Enligt paragrafen får en upphandlande myndighet låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör ”om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset”. Enligt Lagrådets erfarenhet finns det alltid hänsyn till allmänintresset som måste betecknas som tvingande. En annan sak är att sådana hänsyn kan motivera att en annars obligatorisk uteslutningsgrund inte beaktas, vilket enligt direktivet bara bör förekomma i undantagsfall. Det anförda bör framgå av paragrafen, som förslagsvis kan ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet får i undantagsfall låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
13 kap. 7 §
Enligt paragrafen kan en upphandlande myndighet när som helst under en upphandling utesluta en leverantör om det visar sig finnas grund för uteslutning med hänsyn till leverantörens handlande eller brist på handlande före eller under upphandlingen. Bestämmelsen har på grund av en mindre lyckad översättning i direktivet blivit otydlig såtillvida att det inte framgår att en uteslutning under förfarandet förutsätter att det först då uppdagas att det finns grund för uteslutning. Lagrådet, som i och för sig ifrågasätter att bestämmelsen behövs, föreslår, om den ska finnas kvar, att dess första stycke ges följande lydelse.
Myndigheten får utesluta en leverantör när det under ett upphandlingsförfarande uppdagas att det finns grund för uteslutning.
14 kap.
Enligt rubriken till kapitlet handlar det om kvalificering och urvalsbedömning. Urvalsbedömning regleras inte i kapitlet och Lagrådet föreslår att rubriken till kapitlet ges följande lydelse.
Kvalificering
14 kap. 1 §
Paragrafen reglerar de krav på kvalifikationer som den upphandlande myndigheten får ställa på en leverantör. Den bör utformas som en skyldighet för leverantören att uppfylla kraven. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En leverantör ska vara kvalificerad i vissa avseenden, om en upphandlande myndighet kräver det. Kraven får avse endast
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§ eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
De krav som myndigheten ställer ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmåga och den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det som upphandlingen syftar till att anskaffa. Alla krav ska ha samband med det som ska anskaffas och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantören bör lämna.
14 kap. 2 §
I paragrafens första stycke anges att den upphandlande myndigheten får ställa krav på leverantörens behörighet att utöva yrkesverksamhet. Att myndigheten får ställa sådana krav framgår redan av 1 §. Lagrådet föreslår därför att paragrafens första stycke utgår.
I andra stycket första punkten anges att ett sådant krav får avse att leverantören är registrerad i aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register. I bilaga XI till direktiv 2014/24/EU förtecknas yrkes- och handelsregister samt motsvarande försäkringar och intyg för varje medlemsstat. För Sverige anges här ”Aktiebolags-, handels- eller föreningsregistren”. Det är svårt att se sambandet mellan en registrering i ett sådant register och ett krav på leverantörens behörighet att utöva yrkesverksamhet. Emellertid är detta direktivets innebörd och motsvarande uttryck bör användas i paragrafen. Lagrådet föreslår att paragrafen, med vissa ytterligare redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Ett krav enligt 1 § första stycket 1 får innebära att leverantören ska
1. vara registrerad i ett aktiebolags-, handels- eller föreningsregister eller motsvarande register som förs i den stat där leverantörens verksamhet är etablerad eller
2. ha ett sådant tillstånd eller vara medlem i en sådan organisation som, när ett beslut om att ingå avtal fattas med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av tjänster, krävs för att leverantören ska kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där leverantören är etablerad.
14 kap. 3 §
På motsvarande sätt som beträffande 2 § föreslår Lagrådet att första stycket får utgå. Paragrafen bör ges följande lydelse.
Ett krav enligt 1 § första stycket 2 får innebära att leverantören ska ha
1. en viss minsta årsomsättning eller en minsta omsättning inom det område som omfattas av anskaffningen,
2. en viss kvot mellan tillgångar och skulder eller
3. en lämplig ansvarsförsäkring.
14 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett krav på minsta omsättning enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade värdet av upphandlingen. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till det som upphandlingen syftar till att anskaffa, får omsättningskravet bestämmas till ett högre belopp. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 17 och 18 §§ ange vilka omständigheter som utgör eller har utgjort sådana särskilda skäl.
Ett krav enligt 3 § andra stycket 2 på en viss kvot mellan tillgångar och skulder får ställas endast om metoderna och kriterierna för beräkning av kvoten anges i något av upphandlingsdokumenten.
När myndigheten ska genomföra separata upphandlingar för olika delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om myndigheten kan komma att acceptera anbud från en och samma leverantör avseende flera delar och dessa ska utföras samtidigt, får kravet enligt första stycket på en minsta omsättning bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet för de delar som kan komma att omfattas.
Om en anskaffning som grundas på ett ramavtal ska ske efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de avtal som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om en anskaffning ska ske inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de anskaffningar som kommer att ske inom ramen för systemet.
14 kap. 5 §
Liksom 2 och 3 §§ bör paragrafen inledas med en hänvisning till relevant del av 1 §.
Enligt första stycket i paragrafen får en upphandlande myndighet ställa krav på leverantörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet för att säkerställa att leverantörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och sådan erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
Av paragrafens andra stycke framgår att den upphandlande myndigheten som ett led i att säkerställa detta kan kräva att leverantören visar att den har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt. Eftersom det redan i första stycket föreskrivs att myndigheten får säkerställa att leverantören har erforderlig erfarenhet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
och den rätten inte är begränsad framstår andra stycket som överflödigt. Lagrådet föreslår därför att stycket utgår. Med vissa ytterligare redaktionella ändringar föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
Ett krav enligt 1 § första stycket 3 får innebära att leverantören ska för- foga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att avtalet ska kunna fullgöras enligt en ändamålsenlig kvalitetsstandard.
14 kap. 6 §
I första meningen i paragrafens första stycke anges att en leverantör för att uppfylla tillämpliga kvalificeringskrav som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 1 § första stycket 2 och 3 får ”utnyttja” andra företags kapacitet. Eftersom paragrafen syftar till att klargöra hur leverantören kan visa att den uppfyller kraven, bör det i stället anges att leverantören får åberopa andra företags kapacitet.
I första styckets andra mening anges att när kapaciteten gäller så-dana utbildnings- och yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 12 § 7 får leverantören åberopa ett annat företags kapacitet endast om det företaget också ska utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs. I artikel 63.1 första stycket i direktivet anges att när det gäller de kriterier avseende utbildnings- och yrkeskvalifikationer som anges i del II led f i bilaga XII, dvs. utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter, eller avseende relevant yrkeserfarenhet får leverantörerna åberopa andra företag om dessa också kommer att utföra tjänsterna eller byggentreprenaderna. I förslaget nämns inte yrkeserfarenhet. Frågan uppkommer därför om uttrycket ”yrkeskvalifikationer” kan anses inbegripa även yrkeserfarenhet eller om också det senare uttrycket behöver anges i paragrafen. Enligt Lagrådets mening bör det räcka med det nu valda uttrycket yrkeskvalifikationer och en uppgift i författningskommentaren att avsikten med detta uttryck är att det ska inbegripa också yrkeserfarenhet. Visst stöd för detta ges i direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer, där det i artikel 3.1 b anges att beteckningen yrkeskvalifikationer betyder ”kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/eller yrkeserfarenhet”.
14 kap. 7 §
Första stycket bör utformas som en skyldighet för leverantören. Andra stycket, som handlar om vad myndigheten ska göra, bör utformas i enlighet med den engelskspråkiga versionen av direktivet.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
På begäran av en upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 4 § tredje stycket finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för eller att företagets förhållanden är skäl för uteslutning enligt 13 kap. 1–3 §§, ska leverantören byta ut företaget mot ett annat företag.
Myndigheten ska begära byte om grunden för uteslutning anges i 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket eller om företaget inte uppfyller de krav som det åberopats för.
14 kap. 8 §
I inledningen till paragrafen anges att en upphandlande myndighet får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantörerna avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet. Det framgår inte av det valda uttryckssättet när myndigheten får fatta ett sådant beslut. Vad som torde avses är att myndigheten under upphandlingen – och således före beslutet att acceptera ett anbud från en leverantör – kan kräva att leverantören tillser att det företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja åtar sig ett solidariskt ansvar med leverantören för leverantörens förpliktelser enligt avtalet med myndigheten. Detta bör komma till uttryck i bestämmelsen. Motsvarande justering av texten bör göras i andra stycket; även där är det oklart när myndigheten får fatta sitt beslut.
Lagrådet föreslår att paragrafen, med vissa ytterligare redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten får ställa som villkor i upphandlingen att det företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av avtalet, om den kapacitet som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får ställa som villkor i upphandlingen att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras av leverantören själv, om upphandlingen avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
15 kap. 1–3 §§
Paragraferna har rubriken Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument. Bestämmelser om detta dokument finns i artikel 59 i LOU-direktivet. Enligt artikel 59.2 ska det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet upprättas på grundval av ett standardformulär, som ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Ett utkast till kommissionens genomförandeförordning om fastställande av standardformuläret har förevisats för Lagrådet under föredragningen. I formuläret ska leverantören lämna information bl.a. om uteslutningskriterier och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
urvalskriterier. Leverantören ska vidare intyga att den lämnade informationen är riktig.
Den föreslagna regleringen i 1–3 §§ bygger på att det ska finnas bestämmelser, utfärdade av kommissionen med stöd av artikel 59.2 i LOU-direktivet, om ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument med ett intyg av leverantören, som i direktivet benämns ”egen försäkran”. Paragraferna reglerar dels vad en försäkran ska innehålla, dels rättsverkningarna av en försäkran. Lagrådet förordar att bestämmelserna delas upp i två paragrafer i enlighet med detta. I 2 § i remissens lagförslag finns dessutom bestämmelser om vad ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska innehålla i övrigt. Enligt artikel 59.2 i LOUdirektivet ankommer det på kommissionen att meddela sådana bestämmelser och de bör inte finnas i den svenska lagen.
Enligt 1 § första stycket 2 ska leverantören försäkra att den uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt bl.a. 4 kap. 6 §. I den paragrafen finns bestämmelser om att en upphandlande myndighet får begränsa antalet anbudssökande med tillämpning av angivna kriterier eller regler. Det kan inte krävas att en leverantör ska försäkra att den uppfyller kraven så att den kommer att bli utvald i konkurrens med andra. Försäkran kan inte avse mer än att leverantören upp-fyller kraven så att den kan komma i fråga för att bli utvald.
Lagrådet föreslår att 1–3 §§ ersätts med två paragrafer av följande lydelse. Även rubriken bör ändras.
Försäkran av leverantör samt utredning om leverantörer 1 § En leverantör som lämnar ett anbud eller en anbudsansökan får också lämna en försäkran om
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. 1–3 §§ för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten ställt enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten i förekommande fall ställt upp enligt 4 kap. 6 §.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, ska leverantörens försäkran åtföljas av en särskild försäkran för vart och ett av de företag vilkas kapacitet åberopas.
En försäkran enligt första eller andra stycket ska lämnas i det standardformulär som europeiska kommissionen har fastställt enligt artikel 59.2 i direktiv 2014/24/EU.
2 § Den upphandlande myndigheten ska preliminärt godta en försäkran enligt 1 § som bevis för att leverantören inte ska uteslutas och uppfyller de krav och kriterier som myndigheten har ställt.
En försäkran som har lämnats i en tidigare upphandling ska godtas om leverantören bekräftar att den fortfarande är korrekt.
Om Lagrådets förslag vinner gehör, får de följande paragraferna i kapitlet numreras om.
15 kap. 4 §
Bestämmelsen bör utformas som en skyldighet för en leverantör att efterkomma en begäran av en upphandlande myndighet, inte som en rätt för myndigheten att begära något av leverantören. Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Kompletterande intyg
På begäran när som helst under ett upphandlingsförfarande av den upphandlande myndigheten ska en leverantör som har lämnat en försäkran enligt 1 § komplettera den med ett eller flera av de intyg som anges i försäkran. En begäran ska göras, om myndigheten anser det vara nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt.
15 kap. 5 och 6 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
5 § På begäran av den upphandlande myndigheten ska den leverantör som myndigheten avser att ingå avtal med lämna sådana kompletterande dokument enligt 7–14 §§, och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§, som visar aktuella förhållanden. En sådan begäran ska göras innan myndigheten beslutar att anta ett anbud.
Detta gäller inte för avtal som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Leverantören ska på begäran av myndigheten komplettera eller förtydliga de dokument som myndigheten har begärt.
6 § En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande intyg eller andra skriftliga bevis, om den upphandlande myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel
15 kap. 7 §
Enligt paragrafens första stycke får en upphandlande myndighet begära att leverantörer ska till myndigheten lämna in sådan utredning som avses i 8–16 §§ och som visar förhållanden som anges i tre punkter. Enligt andra stycket får myndigheten inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8–16 §§.
Paragrafen tycks innehålla två olika regler. I första stycket anges förhållanden som leverantörer ska visa på begäran av den upphandlande myndigheten. Andra stycket preciserar vilken utredning myndigheten får
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kräva av leverantörerna. Inslag av regleringen i andra stycket finns emellertid även i första stycket. Lagrådet förordar att styckena renodlas så att det blir klart att reglerna i styckena är olika.
Paragrafen knyter an till 4 och 5 §§, enligt vilka en upphandlande myndighet ”får” respektive ”ska” begära dokument som kompletterar det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet. Lagtexten bör därför utformas genom hänvisningar till paragraferna så att det framgår att förutsättningarna för en begäran enligt respektive paragraf ska vara uppfyllda, dvs. att myndigheten ”ska” begära utredning i sådana fall som avses i 5 §, medan den i fall enligt 4 § ”får” begära utredning. Det centrala i bestämmelserna är emellertid att en leverantör ska vara skyldig att efterkomma myndighetens begäran.
Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
På begäran av en upphandlande myndighet i fall som avses i 4 och 5 §§ ska en leverantör visa
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att, om leverantören avser att enligt 14 kap. 6 § utnyttja andra enheters kapacitet, dessa enheter inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
15 kap. 8 §
Enligt paragrafens första stycke får en upphandlande myndighet begära att en leverantör lämnar in ett utdrag ur ett officiellt register eller en annan likvärdig handling som visar att det inte finns skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1 §. I andra stycket finns en bevisvärderingsregel, enligt vilken det ska anses saknas grund för att utesluta leverantören, om det av den begärda utredningen inte framgår att leverantören har dömts för sådana brott som avses i 13 kap. 1 §. Men enligt en särskild bestämmelse i andra stycket kan en annan bedömning göras om utredningen i övrigt tyder på något annat.
Genom paragrafen avses artikel 60.2 första stycket punkten a i LOUdirektivet bli genomförd. Enligt den bestämmelsen ska den upphandlande myndigheten godta angivna intyg som tillräckligt bevis på att inga av de situationer som anges i artikel 57 (enligt punkten a sådana brott som anges i 13 kap. 1 §) är tillämpliga på den ekonomiska aktören. I remissen har bestämmelsen tolkats så att den presumtion som uttrycks där kan motbevisas och att bestämmelsen därmed tillåter att den svenska principen om fri bevisprövning vidmakthålls. Därvid har det fästs vikt vid att den upphandlande myndigheten enligt artikel 57.1 ska utesluta en ekonomisk aktör inte bara om myndigheten genom kontroll i enlighet med artiklarna 59, 60 och 61 har fastställt att aktören har varit föremål för en lagakraftvunnen dom utan även om myndigheten på annat sätt får kännedom om det. Vidare föreskrivs i artikel 60.2 första stycket punkten
a att myndigheten ska godta angivna handlingar ”som visar att dessa krav är uppfyllda”. Visst intresse i sammanhanget har också bestämmelserna i artikel 57.6, enligt vilka en ekonomisk aktör inte ska uteslutas om han bevisar att han har vidtagit åtgärder som visar att han är tillförlitlig trots att det föreligger en uteslutningsgrund.
Det är oklart vad som är direktivets avsedda innebörd. Emellertid är det tillräckligt mycket som talar för remissens ståndpunkt för att Lagrådet inte ska motsätta sig att principen om fri bevisprövning ges ett visst genomslag.
Lagrådet förordar att den utredning som en upphandlande myndighet får begära av en leverantör beskrivs i närmare anslutning till direktivtexten. Paragrafen och den föregående rubriken kan ges följande lydelse.
Utredning om skäl för uteslutning
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in ett utdrag ur ett brottsregister eller en likvärdig handling som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsstaten eller den stat där leverantören är etablerad och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 1 § utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft har dömts för något sådant brott som avses i 13 kap. 1 §, ska leverantören inte med stöd av den bestämmelsen uteslutas från att delta i upphandlingen, om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
15 kap. 9 §
Lagrådet förordar att paragrafen formuleras efter mönster av vad Lagrådet har föreslagit i fråga om 8 §.
I paragrafen används uttrycket ”det berörda landet”, som i direktivet (artikel 60.2 första stycket punkten b) motsvaras av ”den berörda medlemsstaten eller det berörda landet”. Vilken stat som avses kan inte utläsas ur direktivet. Dock framgår det att det kan vara fråga om en stat såväl inom som utom EU. I kommissionens utkast till genomförandeförordning finns ett avsnitt som tyder på att kommissionen anser att det rör sig om dels den stat där leverantören är etablerad, dels den upphandlande myndighetens medlemsstat, om den är en annan stat än etableringsstaten. Ett sådant urval av tänkbara stater förefaller inte särskilt väl motiverat. Varje stat där leverantören är skyldig att betala skatter eller socialförsäkringsavgifter får anses vara berörd. Framtida rättstillämpning får utvisa hur långt utredningskravet ska drivas.
15 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Om sådana dokument som avses i 8 eller 9 § inte utfärdas i staten i fråga eller om de inte omfattar alla situationer som är relevanta enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 1, får dokumenten ersättas av en utsaga som leverantören har lämnat på heder och samvete inför ett behörigt organ eller av en liknande försäkran.
15 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in utredning om sin ekonomiska och finansiella ställning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis om lämplig ansvarsförsäkring,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagen i den stat där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som myndigheten begär, får leverantören i stället åberopa annan utredning.
15 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att ingressen till paragrafen ges följande lydelse.
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in utredning om sin tekniska kapacitet i form av
I punkten 2 används uttrycket ”de viktigaste leveranser eller tjänster som har utförts”. Under den fortsatta beredningen bör klargöras vad för slags leveranser som avses, jfr 13 §. Punkterna 6 och 12 bör utformas så att de passar bättre till ingressen. I punkten 8 bör ”tillämpa” ändras till ”vidta”.
15 kap. 13 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om det är nödvändigt för att en effektiv konkurrens ska säkerställas, ska en leverantör på begäran av en upphandlande myndighet lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.
15 kap. 14 §
Lagrådet föreslår att paragrafens inledning ges följande lydelse.
En kontroll enligt 12 § 6 ska avse - - -
15 kap. 15 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom EES.
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
15 kap. 16 §
Lagrådet föreslår att ingressen till paragrafen ges följande lydelse.
Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till - - -
Paragrafens andra stycke bör ersättas med följande text.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom EES.
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören visar att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
15 kap. 17 §
Orden ”får det antas” bör ändras till ”ska det anses”.
16 kap.
Kapitlet innehåller bestämmelser om hur en upphandlande myndighet ska gå till väga när den väljer mellan olika anbud.
I 1–8 §§ föreskrivs inledningsvis att en upphandlande myndighet ska välja den leverantör som har lämnat det för myndigheten ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. I förslaget används skilda lokutioner för att beskriva hur myndigheten ska utvärdera anbuden för att kunna välja det som är ekonomiskt mest fördelaktigt. Enligt 1 § ska sålunda ett anbud utvärderas på grundval av 1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad eller 3. pris. I författningskommentaren betecknas dessa alternativ som ”grunder för utvärderingen”, medan begreppet ”det ekonomiskt mest fördelaktiga” är överordnat dessa grunder. I den gällande lagen används ”grunder för tilldelning” för att beteckna dels ”pris”, dels ”det ekonomiskt mest fördelaktiga”.
I 2 §, som har rubriken ”Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud”, föreskrivs i första stycket att den upphandlande myndigheten, om den utvärderar ett anbud utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska göra sin bedömning på grundval av ”tilldelningskriterier, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter”.
Enligt andra stycket ska en myndighet som utvärderar ett anbud på grundval av kostnad bedöma dess ”effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad”.
I 3 och 4 §§, under rubriken ”Tilldelningskriteriernas utformning”, redovisas allmänna krav på dessa kriterier.
I de följande 5 och 7 §§, som har rubriken ”Livscykelkostnader”, beskrivs sådana kostnader, till vilka också räknas ”kostnader för externa miljöeffekter”. Slutligen ska enligt 8 § tilldelningskriterierna viktas inbördes när ett anbud utvärderas utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller på grundval av kostnad.
Som 1–7 §§ har utformats kan läsaren bibringas intrycket att tilldelningskriterier bara ska användas för att värdera anbud utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet (2 § första stycket), medan anbud som ska utvärderas med utgångspunkt i kostnad ska värderas med hänsyn till ”effekter i fråga om kostnadseffektivitet”, som livscykelkostnader (2 § andra stycket). Livscykelkostnader framstår genom rubriksättningen över 2–7 §§ som ett fenomen som är skilt från tilldelningskriterierna. Enligt 8 § ska tilldelningskriterierna viktas inbördes när ett anbud ska utvärderas utifrån bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller på grundval av kostnad.
Termen ”tilldelningskriterier” förekommer i ett stort antal paragrafer i andra kapitel i lagen – ibland som ”kriterier för tilldelning” – men ges inte heller i dessa kapitel någon närmare förklaring.
I allmänmotiveringen används ”tilldelningskriterier” för sådana egenskaper med anknytning till det som ska anskaffas som kan användas vid utvärderingen av ett anbud (s. 725). Samma term används också för livscykelkostnader (s. 729) liksom för vad som i författningskommentaren till 16 kap. 1 § betecknas som ”grunder för utvärderingen”, alltså pris, kostnad och bästa förhållande mellan pris och kvalitet (s. 724).
I kommissionens standardformulär för meddelande om upphandling ska under ”Tilldelningskriterier” i ruta II.2.5 kryssmarkeras ”Kvalitetskriterium”, ”Kostnadskriterium” eller ”Pris” (bil. II till kommissionens genomförandeförordning 2015/1986 (EU) om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 842/2011).
Det är alltså oklart vad som avses med begreppet ”tilldelningskriterium” och hur detta förhåller sig till uttryck som ”grunder”, ”kostnadseffektivitet” och ”livscykelkostnader” i paragrafer och författningskommentarer i 16 kap.
Det framgår inte heller hur de nämnda begreppen förhåller sig till de tekniska krav och specifikationer som avses i 9 kap. – se t.ex. 9 kap. 9 och 13 §§ – eller till de särskilda villkoren för fullgörande av kontrakt enligt 17 kap. 1 §. Av författningskommentaren till 17 kap. 1 § framgår visserligen att de särskilda villkoren inte ska påverka utvärderingen av anbuden, vilket antyder att det finns en skillnad.
Det är uppenbart att ett för upphandlingslagstiftningen så centralt begrepp måste vara klart och tydligt definierat och väl avgränsat mot andra uttryck för egenskaper och omständigheter som enligt lagstiftningen ska beaktas på ett eller annat sätt vid upphandlingen. Vad som ryms i de olika begreppen måste klargöras under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.
Det finns skäl att begreppsmässigt skilja mellan de grunder för utvärderingen som anges i 1 §, alltså pris, kostnad och förhållandet mellan pris och kvalitet, och de egenskaper och förhållanden som ska beaktas vid själva utvärderingen av anbuden. Den först nämnda kategorin kan lämpligen betecknas som grunder för valet av anbud, medan den andra kan betecknas som kriterier för utvärderingen av anbud. Beteckningarna är något otympliga, men den första behöver inte användas särskilt ofta i lagtexten och den andra kan där det är lämpligt förkortas till ”utvärderingskriterier”.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Med reservation för de ytterligare förändringar som kan aktualiseras på grund av vad Lagrådet har anfört om begreppsanvändningen föranleder de enskilda paragraferna och rubrikerna följande kommentarer.
Lagrådet föreslår att rubriken till kapitlet ges följande mer rättvisande lydelse.
Utvärdering av anbud
16 kap. 1 §
Paragrafen anger de grunder som en myndighet kan använda vid utvärderingen av anbuden. Enligt direktivets huvudregel ska ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet … fastställas på grundval av priset eller kostnaden … och får innefatta det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet”. Den gåtfulla formuleringen till trots får bestämmelsen anses innebära att utvärderingen ska göras med utgångspunkt i priset eller kostnaden och att den alternativt får beakta det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet.
I förslaget redovisas grunderna för valet i motsatt ordning. Det beror, enligt vad som har upplysts vid föredragningen, på att signalvärdet av den omvända ordningen ansetts svara bättre mot EU-kommissionens ambitioner att tillmäta priset en mindre dominerande betydelse.
Lagrådet konstaterar att en medlemsstat enligt direktivet kan välja att inte tillåta att enbart priset eller kostnaden används som grund för valet av anbud eller att begränsa användandet av dessa grunder till vissa kategorier av myndigheter eller avtal. Sverige har inte infört någon sådan begränsning. Det har upplysts att priset är den oftast använda grunden vid upphandlingar i Sverige. Med hänsyn till detta och eftersom en så subtil signal får antas ha begränsad effekt på myndigheternas upphandlingsbeteende föreslår Lagrådet att direktivets ordningsföljd används även i den svenska lagtexten.
Vidare ska enligt författningskommentaren ”pris” motsvara ”lägsta pris” i den nuvarande lagen. Att detta möjligen kan framstå som självklart bör inte hindra att den gällande, tydligare lydelsen överförs till den nya lagen och att den preciseringen görs också i fråga om ”kostnad”. På så sätt formuleras dessa grunder för valet av anbud också analogt med ”bästa förhållandet mellan pris och kvalitet”.
Slutligen framgår det av bilaga V till direktivet att uppgifter om de urvalsgrunder m.m. som den upphandlande myndigheten avser att tillämpa ska offentliggöras. Grunderna för valet av anbud hör till det mest centrala i lagen och det kan ifrågasättas om det inte bör framgå av lagen – och inte bara möjligen av en förordning – att uppgifter om dessa grunder ska ingå i något av upphandlingsdokumenten (jfr 12 kap. 1 § tredje stycket i gällande LOU).
Rubriken till 1–9 §§ bör mot bakgrund av det anförda ändras till ”Grunder för val av anbud och kriterier för utvärderingen av anbud”.
Lagrådet föreslår mot bakgrund av det anförda att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelser.
Val av anbud
En upphandlande myndighet ska välja det för myndigheten ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
När myndigheten inleder upphandlingsförfarandet ska den bestämma att någon av följande grunder ska användas vid valet enligt första stycket:
1. lägsta pris,
2. lägsta kostnad, eller
3. bästa förhållande mellan pris och kvalitet.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för valet av anbud som den avser att använda.
16 kap. 2–4 §§
I 2 § första stycket föreskrivs att en upphandlande myndighet som utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1 ska bedöma anbudet på grund-val av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljöaspekter eller sociala aspekter.
När myndigheten utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska den enligt 2 § andra stycket bedöma anbudets ”effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad”.
Direktivet ger intrycket att många skilda kriterier kan användas. Den uppräkning som görs får antas vara exempel. I enlighet med den princip som har tillämpats på andra ställen i remissen bör uppräkningen inte tas in i lagen. Vidare tycks remissens lagtext innebära att olika utvärderingskriterier ska användas vid tillämpning av de olika grunderna för val av anbud. En sådan skillnad har inte stöd i direktivet och lagtexten kan leda tanken fel.
Lagrådet förordar i enlighet med vad som har föreslagits i den inledande kommentaren till detta kapitel att paragrafen utformas som en beskrivning av det som bör betecknas som ”kriterier för utvärdering av anbud”. I ett första stycke bör sålunda förklaras vad som ska förstås med detta begrepp. I ett andra stycke, motsvarande förslagets 3 §, bör anges vad som avses med kravet att dessa kriterier ska ha anknytning till det som ska anskaffas. Ett tredje stycke, som motsvarar remissens 4 §, bör redovisa de huvudsakliga krav som lagen ställer på utvärderingskriterierna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24 Eftersom även kostnadseffektivitet, bl.a. uttryckt som livscykelkostnaden, bör anses vara ett utvärderingskriterium kan paragrafens andra stycke flyttas till den föreslagna 5 §, som handlar om sådana kostnader. Efter vissa redaktionella och språkliga justeringar kan 2 § och rubriken över den ges följande lydelse.
Kriterier för utvärdering av anbud
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett utvärderingskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna nyttighet under något skede av livscykeln.
Utvärderingskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. De ska preciseras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det behövs ska myndigheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
Om Lagrådets förslag i denna del följs får de efterkommande paragraferna numreras om.
16 kap. 5 §
I andra stycket finns en uppräkning av kostnadsslag som utgör livscykelkostnader. Med hänsyn till hur definitionen av livscykel i 1 kap. är utformad behövs uppräkningen inte.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken över den ges följande lydelse.
Livscykelkostnad som kriterium för utvärdering av anbud
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud utifrån lägsta kostnad eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara, den tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas (livscykelkostnader).
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om myndigheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod myndigheten kommer att använda för att bestämma livscykelkostnaderna.
16 kap. 6 §
Om Lagrådets förslag till utformning av 5 § följs ska 6 § utgå.
16 kap. 7 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om en upphandlande myndighets metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket. Mot bakgrund av vad Lagrådet har föreslagit i fråga om 5 § kan första stycket 3 utgå. Lagrådet föreslår vidare att andra stycket utformas i närmare anslutning till direktivtexten och att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighets metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket ska grundas på objektivt verifierbara och icke-diskriminerande kriterier. Den får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.
16 kap. 8 och 9 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna förs samman till en paragraf samt att den och rubriken till den ges följande lydelse.
Viktning av kriterier för utvärdering av anbud
När grunden för val av anbud är lägsta kostnad enligt 1 § andra stycket 2 eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 3, ska kriterierna för utvärdering av anbud viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska den upphandlande myndigheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
16 kap. 10 och 11 §§
Paragraferna föreskriver att en upphandlande myndighet som finner att ett anbud förefaller vara onormalt lågt ska begära att leverantören förklarar det låga priset (10 §). Om förklaringen inte är tillfredsställande ska anbudet förkastas (11 §). Av artikel 69 i direktivet framgår att bestämmelserna ska tillämpas också om det är en kostnad som är onormalt låg.
I paragrafen finns en uppräkning i fem punkter om vad förklaringen kan innehålla. Uppräkningen kan lämpligen – i enlighet med den tidigare nämnda principen – flyttas till författningskommentaren.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Paragraferna kan läggas samman genom att 11 § läggs till 10 § som ett sista stycke.
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar priset eller kostnaden.
Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat priset eller kostnaden.
16 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att uttrycket ”kunnat visa” i andra stycket ändras till ”visat” och att orden ”En upphandlande myndighet” i sista stycket ändras till ”En myndighet”.
17 kap.
Kapitlet behandlar enligt rubriken fullgörande av kontrakt. I kapitlet har emellertid samlats paragrafer som reglerar olika förhållanden: vissa villkor som enligt den upphandlande myndighetens bestämmande ska ingå i det avtal som upphandlingen ska resultera i, uppgifter som ska lämnas av leverantören om underleverantörer samt ändringar i ett redan träffat avtal som får göras utan att myndigheten måste genomföra en ny upphandling. Den föreslagna rubriken speglar inte innehållet i kapitlets paragrafer och leder tanken närmast till att kapitlet behandlar hur avtalet mellan myndigheten och leverantören ska fullgöras. Rubriken bör därför omformuleras så att den närmare anknyter till innehållet i paragraferna.
17 kap. 1 §
I paragrafen anges att en upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras, att dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 § och att villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten. Paragrafen genomför till en del art. 70 i LOUdirektivet. Där anges att myndighetens krav får omfatta ekonomiska, innovationsrelaterade, miljörelaterade, sociala eller sysselsättningsrelaterade hänsyn. Frågan hur arbetsrättsliga frågor ska behandlas är föremål för ett särskilt lagstiftningsarbete. De ”andra villkor” som anges i lagförslaget omfattar exempelvis sådana ekonomiska och innovationsrelaterade hänsyn som nämns i direktivbestämmelsen. Enligt Lagrådets mening bör paragrafen på ett sätt som motsvarar direktivbestämmelsen uttryckligen ange samtliga hänsyn som myndigheten får kräva att leverantören beaktar.
I den föreslagna paragrafen används, på motsvarande sätt som i direktivbestämmelsen, uttrycket ”kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §”. Vad som avses med att ett villkor för hur avtalet ska fullgöras ska vara kopplat till kontraktsföremålet
utvecklas inte i författningskommentaren och det är inte lätt att inse vad som avses. Vad som skulle kunna utgöra sådana villkor som inte har en tillräcklig anknytning till det som ska anskaffas och därmed vara otillåtna villkor för fullgörandet bör utvecklas i författningskommentaren så att viss ledning ges för hur paragrafen ska tillämpas.
För att beskriva hur anknytningen mellan det som ska anskaffas och villkoret ska vara beskaffad hänvisar paragrafen till 16 kap. 3 §. På motsvarande sätt hänvisar art. 70 i direktivet till artikel 67.3. Av 16 kap. 3 § framgår att tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i något avseende avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel. Lagrådet föreslår att kravet på anknytning anges uttryckligen i 17 kap. 1 § i stället för att detta indirekt framgår genom en tolkning av 16 kap. 3 §.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Särskilda villkor om hur avtal ska fullgöras
En upphandlande myndighet får ställa särskilda villkor om ekonomiska, innovationsrelaterade, sociala, miljömässiga och andra hänsyn för hur ett avtal ska fullgöras. Dessa villkor ska anknyta till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom avtalet under någon del av nyttighetens livscykel. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
17 kap. 2 och 3 §§
I inledningen till 2 § anges att en upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer. Formuleringen tycks utgå från att en leverantör kommer att anlita någon underleverantör. Så behöver naturligtvis inte vara fallet. Det bör därför av paragrafen framgå att myndigheten får begära upp-gift om och i så fall i vilken utsträckning underleverantörer kommer att anlitas. Inledningen bör vidare formuleras om, så att det framgår att leverantören på begäran av myndigheten ska lämna uppgifter avseende eventuell avsikt att anlita underleverantörer för att fullgöra någon del av avtalet. En underlåtenhet i det avseendet får konsekvenser för leverantörens fortsatta deltagande i upphandlingen. Som paragrafen nu är formulerad anger den bara det självklara, nämligen att myndigheten får begära sådana uppgifter. Rubriken till 2–5 §§ anger att paragraferna behandlar frågor i anslutning till när en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt. Den bör ändras till ”Anlitande av underleverantör”. Rubriken till 2 § anger sedan att paragrafen behandlar uppgifter om hur leverantörer planerar att kontraktet ska fullgöras. Rubriken bör ändras så att den närmare speglar det i föregående stycke föreslagna innehållet.
Den förpliktelse att lämna uppgifter som regleras i 2 § avser att leverantören ska ange hur stor del av kontraktet som leverantören ”kan komma att fullgöra” genom att anlita underleverantören och i så fall vilka
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
underleverantörer som leverantören ”avser att anlita”. Som påpekas i författningskommentaren är dessa krav utformade på ett sådant sätt att det inte går att ställa högre krav på precisionen i de uppgifter som leverantörerna ska lämna. Paragrafen synes medföra att mer långtgående krav inte kan ställas. En sådan ordning är mindre lämplig med hänsyn till det befogade intresse en myndighet typiskt sett har av att veta vilka som är engagerade i de anskaffningar som görs. Frågan om myndigheten får ställa längre gående krav, exempelvis krav på att leverantören anger vilka underleverantörer och underleverantörer till dessa som kommer att anlitas, bör utvecklas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Det framgår inte av 2 § vilka rättsverkningar en underlåtenhet att hörsamma myndighetens begäran kan få. I författningskommentaren anges att rättsverkan av att en leverantör inte lämnar begärt besked kan bli att den utesluts från upphandlingen. Det skulle betyda att en leverantör som alls inte lämnar uppgifter kan uteslutas medan den som anger att vissa underleverantörer kan komma att anlitas men sedan i det faktiska fullgörandet av avtalet anlitar andra underleverantörer inte utesluts. En sådan ordning kan ifrågasättas. Det är vidare oklart vad som ska gälla om leverantören som svar på myndighetens begäran anger att det inte är klart i dagsläget om och i så fall vilka underleverantörer som kan komma att anlitas. Frågan om rättsföljderna av de nu nämnda och likartade fall bör klargöras i det fortsatta beredningsarbetet.
I direktivet anges att uppgifterna ska avse hur stor del av kontraktet som ”kan komma att läggas ut på tredje part”. På engelska används uttrycket ”it may intend to subcontract to third parties”. Härav framgår att begäran får avse uppgifter om vilka som leverantören kommer att anlita i alla tidigare led, det må vara underleverantören själv eller underleverantörer till denne eller andra i ännu tidigare avtalsled. I 2 § används uttrycket ”genom att anlita underleverantörer”. För att det tydligare ska framgå att de uppgifter som kan begäras kan avse avtalsparter till leverantören och andra i tidigare avtalsled föreslår Lag-rådet att uttrycket ändras till ”hur stor del av avtalet som kan komma att läggas ut på någon annan än leverantören”.
I 3 § anges bara att den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten. Enligt Lagrådets mening är det lämpligare att bestämmelsen förs in i 2 § som ett andra stycke. Lagrådet föreslår att den sammanslagna paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Uppgift om planerat anlitande av underleverantörer
På begäran av den upphandlande myndigheten ska en leverantör i anbudet uppge
1. om någon del av avtalet kan komma att läggas ut på någon annan än leverantören och i så fall hur stor del av avtalet detta gäller samt
2. vilka andra än leverantören som kan komma att anlitas.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna.
Om Lagrådets förslag följs, får de följande paragraferna numreras om.
17 kap. 4 och 5 §§
I paragraferna föreskrivs att uppgifter om anlitade underleverantörer ska lämnas till den upphandlande myndigheten. Som bestämmelserna nu är formulerade förpliktar de myndigheten att kräva in sådana uppgifter. Däremot framgår inte att leverantören har en skyldighet att lämna uppgifterna. Eftersom bestämmelserna uppenbarligen syftar till att upphandlande myndigheter vid vissa typer av anskaffningar ska få uppgifter om anlitade underleverantörer föreslår Lagrådet att paragraferna formuleras om så att leverantören ska lämna uppgifterna.
Enligt 4 § ska en leverantör ”som har tilldelats ett kontrakt” lämna uppgifterna ”innan leverantören påbörjar fullgörandet” av avtalet. Paragrafen stämmer i den delen överens med vad som anges i artikel 71.5 första meningen i LOU-direktivet. Det kan emellertid ifrågasättas om leverantören ska ha en skyldighet att lämna uppgifter om underleverantörer som anlitas innan myndigheten och leverantören har ingått ett avtal som ger leverantören förpliktelser. Vad som torde avses är att myndigheten efter avtalsingåendet, dvs. efter myndighetens beslut att acceptera leverantörens anbud och utgången av avtalsspärren, får kräva att uppgifterna lämnas och att de lämnas innan leverantören påbörjar avtalsfullgörelsen. Att direktivet, och lagen, an-vänder uttrycket kontraktet tilldelats torde också här bero på att begreppet används för att i mer obestämt hänseende beskriva att leverantören har valts ut.
Av paragraferna framgår vidare inte om kravet att leverantören ska lämna uppgifter kan framställas utan stöd i parternas avtal eller om förpliktelsen att lämna uppgifter ska framgå av avtalet. Enligt Lagrådets mening är det lämpligt att det av paragrafen framgår att leverantören enligt avtalet ska lämna de berörda uppgifterna.
Enligt paragraferna ska de uppgifter som leverantören ska lämna avse namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som an-litas samt ändring av namn och kontaktuppgifter. Av direktivets bestämmelse framgår att uppgifter som begärs ska lämnas också om de nya underleverantörer som huvudentreprenören därefter engagerar. Att skyldigheten avser också uppgifter om underleverantörer som tillkommer medan avtalet fullgörs bör komma till tydligare uttryck i paragraferna.
I 4 § 1 anges att uppgiftsskyldigheten gäller vid kontrakt som avser ”färdigställande av en byggentreprenad”. Vad som avses med uttrycket är inte klart. I artikel 71.5 anges att regleringen gäller ”byggentreprenadkontrakt”. Paragrafen bör ändras så att ordalydelsen närmare ansluter till vad som framgår av direktivet.
I paragraferna regleras bara leverantörens skyldighet att lämna uppgifter om de underleverantörer som leverantören själv anlitar. Kravet i paragraferna, liksom i artikel 71.5 i direktivet, gäller alltså inte uppgifter
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
om underleverantörer som anlitas i tidigare led. Däremot framgår av artikel 71.5 femte stycket att den upphandlande myndigheten får utvidga, och kan av medlemsstater åläggas att utvidga, skyldigheten exempelvis till underleverantörer till huvudentreprenörens underleverantörer, eller ännu längre ned i underleverantörskedjan. Enligt Lagrådets mening bör det framgå av paragraferna att myndigheten har denna möjlighet att utvidga uppgiftsskyldigheten.
Lagrådet föreslår att bestämmelserna i paragraferna förs samman till en paragraf. Paragrafen och rubriken till den kan, efter ytterligare några redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Uppgifter om anlitade underleverantörer 4 § Vid upphandlingar som avser en byggentreprenad eller en sådan tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten ska leverantören i avtalet med den upphandlande myndigheten förpliktas att lämna namnuppgifter och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas och för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer. Denna skyldighet ska dock inte gälla om underleverantören är en leverantör av varor.
Leverantören ska lämna uppgifterna
1. innan leverantören börjar fullgöra avtalet, för de underleverantörer som då har anlitats,
2. när en ändring av namn eller kontaktuppgifter görs under avtalstiden och
3. när leverantören anlitar nya underleverantörer sedan den har börjat fullgöra avtalet.
Myndigheten har rätt att i avtalet utvidga leverantörens uppgiftsskyldighet. En sådan utvidgning kan avse uppgifter om sådana underleverantörer som en underleverantör har anlitat och uppgifter om underleverantörer som anlitas i tidigare led.
Om Lagrådets förslag följs, får de följande paragraferna numreras om.
17 kap. 6 §
Paragrafen anger att ett kontrakt eller ett ramavtal inte får ändras under sin löptid utan att den upphandlande myndigheten genomför en ny upphandling. Detta anges dock inte gälla om ändringarna är sådana som avses i de följande paragraferna 7–12 §§. En motsvarande reglering finns i artikel 72 i LOU-direktivet. Av regleringen får anses följa att om en ändring av avtalet inte har stöd i de följande paragraferna, så måste den upphandlande myndigheten genomföra en ny upphandling. Resultatet av en sådan upphandling blir att myndigheten ingår ett nytt avtal med en eller flera leverantörer. I så fall är det inte fråga om en ändring av det tidigare avtalet. Förslagets formulering måste redan av det skälet ändras. Det är vidare lämpligare att paragrafen formuleras på ett sådant sätt att det anges när avtalsändringar får ske utan att den upphandlande myndigheten måste genomföra en ny upphandling.
Lagrådet föreslår att rubriken till paragrafen utgår och att paragrafen samt rubriken till avsnittet ges följande lydelse.
Ändringar utan krav på ny upphandling
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling om ändringen görs med stöd av någon bestämmelse i 7–12 §§.
17 kap. 7 §
Paragrafen reglerar enligt rubriken avtalsändringar av mindre värde. Enligt paragrafen får ändring ske utan att en ny upphandling genomförs om ändringen inte uppgår till vissa angivna värden och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras. Vad som avses med det senare uttrycket är inte klart. I skäl 107 anges att ett nytt upphandlingsförfarande krävs om väsentliga ändringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar enligt skälet att parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontraktsvillkor. Detta är fallet särskilt om de ändrade villkoren skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de hade funnits med från början. Uttalandena ger en viss uppfattning om vad som avses med ändringar som medför att den övergripande karaktären ändras.
Det framgår inte av paragrafen om den träffar både ändringar som medför att värdet av avtalet ökar och ändringar som medför att värdet minskar. Viss ledning ges i skäl 107 där det talas om väsentliga ändringar som görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, något som antyder att såväl minskningar som höjningar av värdet träffas av bestämmelsen. Detta bör dock utredas närmare i den fortsatta beredningen.
Lagrådet föreslår, med utgångspunkt i att såväl ökningar som minskningar av värdet träffas av paragrafen, att ordningen i paragrafen ändras och att den ges följande lydelse.
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling om ändringen inte medför att avtalets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras och ökningen eller minskningen av upphandlingens värde är lägre än
1. det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde, om det är fråga om en varuupphandling eller upphandling av en tjänst, eller 15 procent av det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av en byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Värdet av ändringen ska, om den genomförs i etapper, uppskattas utifrån det samlade nettovärdet av ändringen.
17 kap. 8 §
Paragrafen reglerar, tillsammans med 17 kap. 6 §, rätten att ändra avtalet med stöd av en ändringsklausul utan att en ny upphandling behöver göras. En ändring av rättigheter eller förpliktelser i ett avtal är inte en ändring i avtalet, när ändringen görs med stöd av en uttrycklig rätt i avtalet. Paragrafen får anses ta sikte på att någon ny upphandling inte behöver genomföras om en förpliktelse eller rättighet ändras i kvantitativt eller kvalitativt hänseende och det framgår klart av ändringsklausulen att och i vilka avseenden förpliktelsen kan komma att ändras.
I direktivet anges att en ändring som görs med stöd av ”ändringsklausuler … eller optioner” får, under de närmare förutsättningar som anges i regleringen, vidtas utan en ny upphandling. I lagtexten nämns bara ändringsklausuler. Enligt Lagrådets mening bör även optionsklausuler nämnas i paragrafen.
För att förändringar av nu angivet slag ska få göras utan att en ny upphandling måste genomföras krävs enligt remissens lagförslag att klausulen klart, exakt och entydigt beskriver under vilka förutsättning-ar den kan tillämpas. Det säger sig självt att en tolkning av kravet enligt ordalydelsen skulle medföra att endast få ändringsklausuler skulle uppfylla kravet. Avsikten kan dock inte vara att bara klausuler som uppfyller dessa mycket högt ställda krav ska få användas utan ny upphandling. Eftersom paragrafen i den delen överensstämmer med motsvarande reglering i artikel 72 får formuleringen emellertid accepteras.
I 6 kap. 18 § regleras en upphandlande myndighets rätt att använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader, under förutsättning bl.a. att de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande, arbetena tilldelas samma leverantör, de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet och omfattningen av möjliga nya tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem angetts i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet. Paragrafen ser ut att delvis överlappa regleringen i 17 kap. 8 §. Hur relationen mellan bestämmelserna gestaltar sig bör klargöras i den fortsatta beredningen.
Lagtexten talar om ändring av kontrakt. Som Lagrådet har framhållit är det inte fråga om någon avtalsändring. Paragrafen måste därför formuleras om. Det kan också ifrågasättas om den alls hör hemma bland bestämmelser om tillåtna ändringar i avtal.
17 kap. 9 §
Paragrafen behandlar fall där kompletterande beställningar får göras utan att den upphandlande myndigheten behöver genomföra en ny upphandling. Liksom beträffande föregående paragraf kan det ifrågasättas om kompletterande beställningar ska klassificeras som förändringar av ett redan träffat avtal. Snarare kan dessa beställningar betraktas som nya avtal. I 6 kap. 17 och 18 §§ behandlas fall där en upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering. Innehållet i paragraferna ser ut att delvis överlappa regleringen i 17 kap. 9 §. I den fortsatta beredningen bör förhållandet mellan dessa paragrafer klargöras.
Enligt 9 § får kompletterande beställningar göras utan att en ny upphandling genomförs om priset för anskaffningen inte ökar med mer än 50 procent av det ursprungliga avtalets värde. I juridiskt språkbruk används ordet pris normalt för något som bestäms av parterna och avser då det penningbelopp som en enhet av en vara eller tjänst betingar vid exempelvis försäljning eller köp. Enligt paragrafen ska värdet av det ursprungliga avtalet relateras till en ökning av priset och inte till ökningen av avtalsvärdet. Språkbruket är detsamma i artikel 72.1 b i direktivet. Det är inte klart varför värdet ska relateras till pris-ökningen vid tillämpningen av paragrafen. Formuleringen väcker frågan hur paragrafen, liksom nästföljande paragraf där motsvarande uttryck används, ska tillämpas för avtal som pågår under längre tid och där det pris som ska betalas för den kompletterande beställningen har ökat till följd av penningvärdeförändringar. Man kunde här tänka sig att priset på den kompletterande beställningen skulle relateras till värdet av det ursprungliga avtalet vid jämförelsetidpunkten, dvs. efter justering till följd av penningvärdeförändringen som ägt rum under mellantiden. En sådan ordning hade också varit den naturliga.
I motsvarande paragraf i lagen om upphandling av koncessioner, 14 kap. 8 §, anges att kompletterande beställning får göras utan att ny upphandling behöver genomföras om ändringen inte innebär att ”värdet ökar med mer än 50 procent av värdet på den ursprungliga koncessionen”. Här ska alltså värdet av den kompletterande beställningen, och inte priset, relateras till värdet av det ursprungliga avtalet. Formuleringen i den paragrafen stämmer överens med vad som anges i motsvarande direktivbestämmelse, artikel 43.1 b andra stycket. Varför olika formuleringar används för att beskriva samma företeelse är svårt att inse. Regleringen i lagen om offentlig upphandling skiljer sig emellertid från den i lagen om upphandling av koncessioner också på en annan punkt som har betydelse för den nu diskuterade frågan. I den sist nämnda lagen anges i 14 kap. 12 § att om koncessionen inte innehåller någon indexeringsklausul, ska den ursprungliga koncessionens värde i stället beräknas med hänsyn till den genomsnittliga inflationen i Sverige. Här ska alltså hänsyn tas till den penningvärdeförändring som har ägt rum sedan det ursprungliga avtalet ingicks. Någon motsvarande reglering finns inte i LOU-direktivet eller i förslaget till lag om offentlig upphandling. Detta kan innebära att hänsyn inte får tas till en eventuell
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
penningvärdeförsämring som har ägt rum sedan det ursprungliga avtalet ingicks och värdet av det kunde bestämmas. I belysning av regleringen i förslaget till lag om upphandling av koncessioner framstår det som uppenbart att det under den fortsatta beredningen bör övervägas om en mer rationell ordning kan införas i lagen om offentlig upphandling.
I andra stycket 2 anges som en förutsättning för att kompletterande beställning ska få göras utan att myndigheten genomför en ny upphandling att ett byte av leverantör inte kan göras av ”ekonomiska eller tekniska skäl”. Enligt Lagrådets mening är det oklart vad som avses med kravet. I artikel 72.1 b 1 anges som exempel krav på utbytbarhet eller driftskompatibilitet med redan befintlig utrustning och tjänster eller installationer som upphandlats vid den ursprungliga upphandlingen. Frågan är om det förhållandet att ett byte skulle innebära större eller mindre merkostnader i jämförelse med en kompletterande beställning från den ursprungliga avtalsparten innebär att förutsättningen är uppfylld oavsett storleken på merkostnaden eller om det krävs viss storlek på den. Det är också oklart hur förutsättningen i punkt 2 förhåller sig till förutsättningen i punkt 3 att ett byte skulle medföra betydligt större omkostnader för myndigheten. Också dessa frågor bör belysas i den fortsatta beredningen.
Med reservation för det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen, efter ytterligare några redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som den upphandlande myndigheten har ingått det ursprungliga avtalet med utan att en ny upphandling måste genomföras, om ändringen inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av det ursprungliga avtalets värde och under förutsättning att
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild beställning.
17 kap. 10 §
I paragrafen behandlas fall där ändringar får göras utan förnyad upphandling till följd av oförutsedda omständigheter. Liksom i 9 § anges att jämförelsen ska göras mellan prisökningen och det ursprungliga värdet av avtalet (se vad Lagrådet har anfört i anslutning till den paragrafen).
I paragrafen anges som en förutsättning att behovet av ändringar har uppstått till följd av omständigheter som myndigheten inte har kunnat
förutse. Uttrycket har sin motsvarighet i artikel 72.1 c i) i direktivet. Frågan är om det för en tillämpning av undantaget enligt direktivet räcker med att myndigheten i det enskilda fallet inte har kunnat förutse behovet av ändringen eller om det också krävs att myndigheten vid en objektiv bedömning inte kunnat förutse behovet. Frågan är med andra ord om det krävs att en myndighet av motsvarande slag inte borde ha förutsett behovet. Viss ledning ges av skäl 109, där det anges att begreppet oförutsebara omständigheter avser omständigheter som inte hade kunnat förutses trots att den upphandlande myndigheten har visat skälig omsorg i förberedelserna av den ursprungliga kontraktstilldelningen med hänsyn till tillgängliga medel, det berörda projektets beskaffenhet och egenskaper, god praxis på det berörda området samt behovet av att säkerställa ett lämpligt förhållande mellan de resurser som ägnas åt att förbereda kontraktstilldelningen och dess förutsebara värde. Av skälet följer att det krävs att myndigheten inte borde ha förutsett att behovet skulle uppkomma, dvs. att en objektiv bedömning ska göras av om förutsättningen är uppfylld.
I paragrafen anges inte heller vilken tidpunkt som är relevant för bedömningen av vad som inte kunde förutses. Här bör myndighetens kunskap vid beslutet att anta leverantörens anbud vara avgörande. Kunskap som myndigheten har fått därefter bör alltså inte ingå i bedömningen av vad myndigheten kunde förutse.
Lagrådet föreslår att paragrafen, med ytterligare några redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten vid beslutet att acceptera leverantörens anbud inte borde ha förutsett och om ändringen varken medför att avtalets eller ramavtalets övergripan-de karaktär ändras eller innebär att priset ökar med mer än 50 procent av det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde.
Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket tillämpas på varje enskild ändring.
17 kap. 11 §
I paragrafen anges de fall där ett byte av leverantör utgör en avtalsändring som inte medför att myndigheten måste genomföra en ny upphandling. Paragrafen reglerar bara byten av leverantörer i avtal och inte i ramavtal. Bedömningen baseras på en tolkning av ordalydelsen i artikel 72.1 d i direktivet, som anger att bestämmelsen är tillämplig om den entreprenör som den upphandlande myndigheten ursprungligen hade tilldelat kontraktet byts ut mot en ny entreprenör.
Det står klart att användningen av uttrycken kontrakt och ramavtal är synnerligen inkonsekvent i artikel 72. Artikeln inleds i artikel 72.1 med orden att kontrakt och ramavtal får ändras i följande fall. I punkten a
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
anges sedan att ändringar som är föranledda av ändringsklausuler eller optioner som skulle medföra en ändring av kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär inte är tillåtna.
I punkten b, som rör kompletterande prestationer, anges att eventuella prisökningar inte får vara högre än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. När sedan i punkten c samma fråga regleras för fall där ett behov av ändring har uppkommit till följd av oförutsed-da omständigheter heter det att eventuella prisökningar inte får vara högre än 50 procent av värdet av det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet. Trots denna skillnad mellan fallen b och c anges i punkt 1 andra stycket att en myndighet som har ändrat ett kontrakt i de fall som avses i leden b och c ska offentliggöra detta på visst sätt. Här nämns alltså bara kontrakt och inte ramavtal, trots att punkten b nämner bara kontrakt och punkten c kontrakt och ramavtal.
I punkten 2 anges vidare att ett kontrakt får ändras om värdet av ändringen är lägre än både tillämpligt tröskelvärde och vissa angivna andelar av det ursprungliga kontraktets värde. Trots det anges i punktens andra stycke att ändringen inte får medföra att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Beträffande fallen b och c i första punkten och punkten 2, som alltså i sig innehåller inkonsekvenser, anges än vidare i punkten 3 att när det gäller beräkning av det pris som nämns i dessa punkter ska det uppdaterade priset vara referensvärdet när kontraktet omfattar en indexeringsklausul.
Det är mot denna bakgrund artikel 72.1 d ska tolkas. Klart är att ordalydelsen är entydig i punkten. Det är bara kontrakt som nämns. Punkten ingår emellertid bland de punkter som enligt inledningen behandlar fall där ändringar får göras i kontrakt och ramavtal, något som talar för att båda avtalsslagen omfattas. Det synes vidare inte finnas något ändamålsskäl som talar för att en part inte ska få inträda i en annan parts ställe i ett ramavtal när den ursprungliga ramavtalsparten exempelvis har blivit uppköpt, slagits samman med den nya parten eller verksamheten tagits över av den nya parten efter ett insolvensförfarande. När en direktivbestämmelse är så inkonsekvent skriven som artikel 72 krävs det att den svenska bestämmelsen ges ett förnuftigt innehåll, som så långt möjligt är förenlig med bestämmelsens ordalydelse. Lagrådet förordar därför att paragrafen bör ändras så att den omfattar både avtal och ramavtal.
I paragrafen anges som ett villkor för byte utan att ny upphandling måste genomföras att den nya leverantören inte ”ska uteslutas enligt 13 kap. och denna leverantör uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§”. I artikel 72.1 d ii) i direktivet anges denna förutsättning som att leverantören uppfyller kriterierna för det kvalitativa urval som ursprungligen fastställts. Bestämmelserna i 13 kap. 1 och 2 §§ innehåller obligatoriska uteslutningsgrunder. I 13 kap. 2 § andra stycket och 3 § anges emellertid att en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i
upphandlingen. Det är alltså inte fråga om ett fall där leverantören ska uteslutas. I stället kan myndigheten välja att utesluta leverantören om myndigheten anser att detta bör ske. För dessa uteslutningsgrunder kan man inte ställa upp som villkor för att byte ska få ske utan genomförande av en ny upphandling att uteslutning ska ske. I stället bör det av paragrafen följa att ett byte av leverantör förutsätter att myndigheten inte med tillämpning av 13 kap. beslutar att utesluta leverantören.
I första stycket punkt 2 anges som en förutsättning att leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe ”till följd av företagsomstruktureringar”. Ordet företagsomstruktureringar förekommer inte sedan tidigare i svensk lagstiftning. I direktivets bestämmelse, artikel 72.1 d ii), anges i en exemplifiering att uttrycket ”till följd av företagsomstruktureringar” innefattar uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens. Trots att direktivets uppräkning är en exemplifiering – och därmed enligt en i remissen tillämpad princip inte ska tas in i den svenska lagtexten – bör den enligt Lagrådets mening anges i paragrafen så att det framgår exempel på situationer där bestämmelsen kan vara tillämplig.
I första stycket punkt 3 anges som en förutsättning att dessa omstruktureringar inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet. Formuleringen innebär att det är företagsomstruktureringen som inte ska medföra en väsentlig ändring av avtalet eller ramavtalet. I direktivets bestämmelse anges denna förutsättning som att ”detta inte medför” sådana förändringar. Det är inte klart vad ”detta” syftar på. Enligt Lagrådets mening är den naturliga tolkningen att förhållandet att den nya leverantören inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför en väsentlig ändring av avtalet eller ramavtalet.
I artikel 72.1 d iii) anges ytterligare ett fall där byte av leverantör får ske. Bestämmelsen anger som förutsättning att den upphandlande myndigheten själv tar på sig huvudentreprenörens skyldigheter gentemot dennes underleverantörer, om denna möjlighet föreligger enligt nationell lagstiftning i enlighet med artikel 71. Det är oklart vad som avses med bestämmelsen. Den tolkning som har gjorts i remissen och som kommer till uttryck i paragrafens andra stycke bör läggas till grund för lagstiftningen, trots att den föreslagna bestämmelsen i paragrafen uttrycker något annat än vad som framgår av direktivbestämmelsen. Bestämmelsen bör dock formuleras något annorlunda.
Lagrådet föreslår att paragrafen, med ytterligare några redaktionella ändringar, ges följande lydelse.
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av avtalet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter dels att den upphandlande myndigheten inte med tillämpning av 13 kap. beslutar att utesluta den nya leverantören, dels att den leverantören uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, myndigheten och underleverantören.
17 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 7–11 §§, om den inte är väsentlig.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att avtalets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den upphandlande myndighetens avtalspart eller den som är part i ramavtalet,
3. medför att avtalets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör i avtalet eller ramavtalet.
17 kap. 13 §
Lagrådet har i kommentaren till 17 kap. 9 § berört frågan om en uppräkning ska kunna ske av avtalsvärdet eller ramavtalsvärdet med hänsyn till penningvärdeförändringar. Bestämmelsen i 17 kap. 13 § reglerar bara hur det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde ska beräknas om det i avtalet finns en indexeringsklausul. Däremot saknas en reglering som motsvarar 14 kap. 12 § i lagen om upphandling av koncessioner enligt vilken hänsyn också ska tas till inflation. Härigenom uppkommer en svårförklarlig skillnad mellan lagarna som måste ifrågasättas, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 17 kap. 9 §.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Beräkning av det ursprungliga avtalets värde
Vid tillämpning av 7, 9 och 10 §§ ska det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul om en sådan ingår i avtalet eller ramavtalet.
17 kap. 14 §
I paragrafen regleras den upphandlande myndighetens skyldighet att upplysa om ändringar i ett avtal som gjorts med stöd av 9 eller 10 §. Motsvarande bestämmelse i direktivet, artikel 72.1 andra stycket, anger att offentliggörande ska ske av upphandlande myndigheter som har ändrat ett kontrakt. Det är här oklart om annonseringsskyldigheten ska anses gälla också för ändringar i ramavtal. Lagrådet har i det föregående föreslagit att 10 § ska tillämpas också på ändringar i ramavtal som föranleds av omständigheter som inte kunde förutses när ramavtalet ingicks. Det saknas skäl att inte föreskriva en annonseringsskyldighet beträffande också sådana ändringar.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Annonsering om ändring av avtal eller ramavtal
En upphandlande myndighet som har ändrat ett avtal eller ramavtal med stöd av 9 eller 10 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
18 kap.
Rubriken till kapitlet är ”Projekttävlingar på tjänsteområdet”. Preciseringen till tjänsteområdet fyller ingen funktion och kan utgå.
18 kap. 1 §
I paragrafen definieras ordet ”projekttävling”. Lagrådet har i det föregående föreslagit att projekttävling ska definieras som en form av tjänsteupphandling. I Lagrådets förslag till definition av ”upphandling” har definitionen i förevarande paragraf tagits in. Om Lagrådets förslag godtas, behövs inte paragrafen och de följande paragraferna i kapitlet får numreras om.
18 kap. 2 §
I paragrafen anges i två punkter sådana projekttävlingar som kapitlet gäller. Mot bakgrund av vad Lagrådet har anfört om uttrycket ”tilldelning av kontrakt” och i förtydligande syfte föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
18 kap. 3 och 4 §§
I paragraferna finns bestämmelser om beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar. Det görs skillnad mellan projekttävlingar som avses i 2 § 1 (3 §) och projekttävlingar som avses i 2 § 2 (4 §). Innehållet i paragraferna är emellertid detsamma och endast en paragraf behövs. Enligt 5 kap. 1 § anges tröskelvärdena i direktivet och de ska inte beräknas av den upphandlande myndigheten. Vad som avses måste vara en uppskattning av projekttävlingens värde för att det ska kunna avgöras om projekttävlingen ska regleras av bestämmelserna i 19 kap. eller av lagen i övrigt.
Lagrådet föreslår att paragrafen flyttas till 5 kap., där övriga bestämmelser om detta slags uppskattningar finns, och att den ges följande lydelse. Den kan lämpligen placeras efter 15 § i det kapitlet. Om paragrafen flyttas måste rubriken ändras.
Lagrådet föreslår följande lydelse.
Projekttävlingar 5 kap. 16 § Värdet av en projekttävling som avses i 18 kap. 2 § ska uppskattas till summan av sådana ersättningar och tävlingspriser som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de avtal om tjänst som kan komma att ingås med vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
18 kap. 5 §
I paragrafen finns föreskrifter om annonsering. Det ska annonseras att en projekttävling ska anordnas. Även resultatet av tävlingen ska annonseras. Så som paragrafen är utformad är det inte tydligt att det rör sig om två olika annonser.
Enligt artikel 79.2 i LOU-direktivet ska en upphandlande myndighet som har anordnat en projekttävling sända ett meddelande om resultatet av projekttävlingen enligt artikel 51. I den artikeln hänvisas det till standardformulär, fastställda av kommissionen, och föreskrivs det att meddelanden ska skickas till Europeiska unionens publikationsbyrå. Vidare hänvisas det till artikel 50, där det finns bestämmelser, bl.a. om tidsfrister, rörande meddelanden om kontraktstilldelning. I artikel 79.2 föreskrivs också att en upphandlande myndighet ska kunna bevisa vilken dag meddelandet avsänts.
En del av dessa bestämmelser – dock inte alla – har införts i 10 kap. 5 §, som blir tillämplig på projekttävlingar med Lagrådets förslag att de ska anses vara upphandlingar. Under den fortsatta beredningen bör övervägas om inte fler av direktivets bestämmelser bör tas in i lagen och, i så fall, om rätt plats är i detta kapitel eller i 10 kap. Jämför vad Lagrådet har anfört inledningsvis.
På motsvarande sätt som i 10 kap. 7 § behövs ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Med reservation för vad som kan komma fram under den fortsatta beredningen föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen. Om projekttävlingen ska följas av en upphandling i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen.
Myndigheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
18 kap. 6 §
Enligt paragrafen får en projekttävling begränsas till ett visst antal deltagare. Den upphandlande myndigheten ska ange krav för urvalet av deltagare. Lagrådet förordar att ordet ”krav” ersätts med ”kriterier”.
I Bilaga V Del E till LOU-direktivet föreskrivs att uppgifter enligt denna paragraf ska annonseras. Paragrafen bör därför komma före paragrafen om annonsering.
I artikel 80.2 b) föreskrivs att rätten att delta i projekttävlingar inte får begränsas till enbart fysiska personer eller juridiska personer med hänvisning till att lagstiftningen i den medlemsstat där projekttävlingen anordnas skulle kräva detta. Bestämmelsen har inte genomförts i remissens lagförslag. Lagrådet ifrågasätter om den inte kräver lagstiftning. Frågan bör övervägas under den fortsatta beredningen.
18 kap. 7 §
I paragrafen föreskrivs att det ska finnas en jury och hur juryn ska vara sammansatt. Där föreskrivs bl.a. att ledamöterna ska vara oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Det bör föreskrivas att ledamöterna också ska vara opartiska (jfr NJA 2010 s. 274 och NJA 2014 s. 482). Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
18 kap. 8 och 9 §§
Rubriken före 8 och 9 §§ lyder ”Juryns beslut”. Emellertid innehåller paragraferna bestämmelser inte bara om beslut utan även om förfarandet inför juryn.
Av 8 § första stycket framgår att juryn kan dels avge yttranden, dels meddela beslut. I vilka situationer juryn ska yttra sig och inte meddela beslut kan inte utläsas ur bestämmelserna.
Enligt 8 § tredje stycket får vid granskningen endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas. Denna bestämmelse förutsätter regler som borde ha kommit till uttryck i lagen. Tydligen ska den upphandlande myndigheten bestämma kriterier som ska användas då juryn bedömer tävlingsbidragen. Kriterierna ska anges i annonsen om projekttävlingen. I artikel 79.3 föreskrivs vidare att kommissionen ska fastställa standardformulär för uppgifter som den upphandlande myndigheten ska lämna i annonsen.
I 9 § finns bestämmelser om protokoll. Enligt första stycket ska juryn lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. I andra stycket finns en bestämmelse om att tävlingsdeltagarna kan uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet. Tredje stycket, slutligen, föreskriver att fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna. Det är oklart hur dessa tre bestämmelser förhåller sig till varandra. Av deras innehåll att döma måste det vara fråga om tre olika protokoll, ett i vilket frågor till tävlingsdeltagarna noteras, ett som redovisar dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna och ett tredje i vilket tävlingsbidragen rangordnas.
I 8 § andra stycket föreskrivs att tävlingsdeltagarna ska vara anonyma för juryn fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut. Det är oklart hur denna bestämmelse förhåller sig till bestämmelserna i 9 § andra och tredje styckena om frågor från juryn till tävlingsdeltagarna och om en dialog mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Under den fortsatta beredningen bör utformningen av rubriken och paragraferna övervägas i enlighet med det anförda.
19 kap.
Kapitlet innehåller bestämmelser om offentliga upphandlingar och projekttävlingar vars värden beräknas understiga de tröskelvärden som gäller enligt 5 kap. och alltså inte omfattas av upphandlings-direktivet.
Bestämmelserna om upphandling utanför det direktivstyrda området har inte varit föremål för någon lagteknisk översyn i detta lagstiftningsärende utan har i allt väsentligt förts över oförändrade från
15 kap. i den gällande LOU (s. 774). Av remissen framgår emellertid att regeringen överväger att tillsätta en utredning för att se över detta regelverk.
Kapitlet innehåller vidare bestämmelser om upphandlingar, oavsett värdet, av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster som räknas upp i bilaga 2 till lagen. Inte heller dessa bestämmelser har omfattats av översynen i det här lagstiftningsärendet. Det regelverket är emellertid föremål för en översyn av en särskild utredare.
Eftersom flertalet av bestämmelserna i kapitlet inte har berörts av det aktuella lagstiftningsärendet saknas det beredningsunderlag för större förändringar av dessa bestämmelser. Vidare pågår det eller planeras översyner av bestämmelserna. Lagrådet anpassar sin granskning av kapitlet efter dessa förutsättningar.
Kapitlet handlar enligt sin rubrik om offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Lagrådet föreslår att kapitelrubriken ges följande lydelse.
Upphandling under tröskelvärdena samt upphandling av tjänster enligt bilaga 2
19 kap. 1 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om kapitlets tillämpningsområde. Eftersom detta regleras i Lagrådets förslag till 1 kap. 3 § och bestämmelserna i 5 kap. kan paragrafen utgå.
19 kap. 2 §
Paragrafen innehåller en lång uppräkning av bestämmelser som ska tillämpas vid offentlig upphandling enligt detta kapitel. Om Lagrådets förslag till disposition av 1–3 kap. följs får beskrivningarna av innehållet i dessa kapitel justeras. Detsamma gäller innehållsbeskrivningar som påverkas av Lagrådets förslag om en ändrad terminologi i vissa avseenden.
19 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att första stycket och – om Lagrådets förslag till ändring av 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § följs – inledningen till paragrafens andra stycke ges följande lydelse.
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 20–30 §§, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Vid sådan upphandling av tjänst enligt bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § gäller även bestämmelserna …
19 kap. 4 §
I paragrafen finns en definition av uttrycket ”direktupphandling”, varmed ska avses en upphandling utan krav på viss form. Definitionen har tagits över utan ändring från 2 kap. 23 § i gällande LOU. Definitionen förefaller vara alltför snäv. Det är inte bara anbudets form som ska vara oreglerad utan förfarandet som sådant. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med direktupphandling avses en upphandling som inte måste göras enligt ett visst förfarande.
19 kap. 5 §
Paragrafen definierar förenklat förfarande och föreskriver bl.a. att deltagande leverantörer ska lämna anbud, vilket framstår som onödigt. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande nedtonade lydelse.
Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta och lämna anbud och där den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
19 kap. 6 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud och där den upphandlande myndigheten bestämmer vilka som ska få lämna anbud samt får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Antalet leverantörer som får lämna anbud ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska anskaffas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
19 kap. 7 §
I paragrafen redovisas de förfaranden som kan förekomma i upphandlingar enligt 19 kap. samt när konkurrenspräglad dialog och direktupphandling får användas. Det kan ifrågasättas om inte bestämmelserna blir mer lättillgängliga om paragrafen disponeras om så att de olika förfarandena behandlas i skilda paragrafer där också de bestämmelser anges som ska gälla för varje förfarande. Med hänsyn till de översyner av bestämmelserna i kapitlet som pågår respektive planeras, föreslår Lagrådet för närvarande ingen sådan omarbetning.
I paragrafen föreskrivs att upphandling vid ett dynamiskt inköpssystem ska göras genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 §. Vid föredragningen har anförts att detta inte ska förstås så att alla bestämmelser som gäller för selektiva förfaranden vid upphandlingar över tröskelvärdena blir tillämpliga vid upphandlingar under tröskelvärdena inom ramen för sådana inköpssystem. I stället ska de särskilda bestämmelserna i 19 kap. gälla. Detta måste klargöras under det fortsatta beredningsarbetet.
Enligt tredje stycket får direktupphandling användas i tillämplig omfattning om vissa närmare angivna förutsättningar föreligger eller det finns synnerliga skäl. Vad som avses med preciseringen ”i tillämplig omfattning” framgår inte. Den förklaring som har lämnats i prop. 2009/10:180 del 1 s. 344 f. är svårtillgänglig. Lagrådet ifrågasätter att uttrycket tillför någonting utöver de andra preciseringar som görs.
Vid föredragningen har uppmärksammats att det i tredje stycket hänvisas till 18 kap. 5 § andra stycket. I 32 § finns andra hänvisningar till 18 kap. Även den nu aktuella hänvisningen bör tas in i den paragrafen.
Om Lagrådets förslag om ändring av 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § följs, bör tredje styckets första mening ges följande lydelse.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §.
19 kap. 8 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om hur värdet av en upphandling ska beräknas. Den motsvarar delvis 5 kap. 3, 4 och 6 §§. Till skillnad från vad som gäller enligt 5 kap. 3 § ska emellertid inte premier och andra ersättningar till anbudssökande och anbudsgivare räknas in i värdet. Det är oklart vad som kan motivera ett sådant undantag. Vidare ska myndigheten enligt tredje stycket beakta ”direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret”. Vilka direktupphandlingar som är av ”samma slag” och vad som avses med ”räkenskapsåret” framgår inte (se beträffande det sist nämnda uttrycket också vad Lagrådet har anfört i det föregående). Det framgår inte heller varför någon bestämmelse om värdetidpunkt inte har ansetts nödvändig i fråga om upphandlingar enligt 19 kap.
Författningskommentaren hänvisar till vad som sägs om motsvaran-de paragraf i den gällande lagen, prop. 2009/10:180 del 1 s. 345. Där sägs att, vid behov av vägledning för tolkningen av bestämmelsen, stöd får sökas ”i motiven för och praxis avseende motsvarande bestämmelser över tröskelvärdena”. Vilka ”bestämmelser över tröskelvärdena” som skulle kunna bidra till en ökad förståelse i frågorna om varför vissa ersättningar inte ska ingå i värdet av en upphandling med lägre värde eller vad som ska anses vara direktupphandlingar ”av samma slag” anges inte.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24 Frågorna måste besvaras under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet. Lagrådet hänvisar också till vad som har anförts i anknytning till 5 kap. 3 och 6 §§.
19 kap. 9 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om annonsering som ska gälla vid olika förfaranden som regleras i kapitlet. Paragrafen har vid föredragningen uppgetts i huvudsak motsvara 10 kap. 1 och 2 §§.
Bestämmelsen i andra stycket andra meningen föreskriver att myndigheten i sin inbjudan ”får” ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. En sådan får-regel är överflödig. Bestämmelsen kan utgå. Lagrådet har i det föregående föreslagit att tredje meningen förs in i 6 §.
Lagrådet hänvisar i övrigt till vad som har anförts i anslutning till 10 kap. 1 och 2 §§.
19 kap. 10 §
Enligt paragrafen får en upphandlande myndighet publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap. Lagrådet konstaterar att en annonsering enligt 10 kap. inte rimligen skulle kunna uppfattas som otillåten utan den föreslagna bestämmelsen. I remissen (s. 583) har anförts – med hänvisning till gällande rätt – att bestämmelsen behövs på grund av möjligheten att genom efterannonsering förkorta den tidsfrist som gäller för att ansöka om överprövning av ett avtals giltighet. Om bestämmelsen ska behållas, bör den inriktas på vad som har avsetts.
19 kap. 11 §§
I paragrafen föreskrivs att en annons enligt 9 § om upphandling ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Enligt 19 kap. 2 § är bestämmelsen i 4 kap. 15 § om reserverade upphandlingar tillämplig även i detta kapitel, där den emellertid inte omfattas av Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1986 om fastställande av standardformulär för offentliggörande av meddelanden om offentlig upphandling. Eftersom en sådan upphandling bör annonseras föreslår Lagrådet att paragrafen kompletteras med ett andra stycke som ges följande lydelse.
En myndighet som avser att reservera en upphandling enligt 4 kap. 15 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade upphandlingar.
19 kap. 12 §
Orden ”senast ska ha kommit in” i första och andra styckena bör ersättas med ”ha kommit den upphandlande myndigheten till handa”.
19 kap. 13 §
Paragrafen motsvarar delvis 10 kap. 6 §. I likhet med vad Lagrådet har förordat där bör ordet ”förhandsinsyn” strykas.
Paragrafen och rubriken till den bör ges följande lydelse.
Annons om avsikt att anta anbud genom direktupphandling
En upphandlande myndighet som avser att anta ett anbud genom direktupphandling enligt 7 § tredje stycket får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
19 kap. 14 §
Enligt paragrafen ska en upphandlande myndighet vid annonsering enligt 9 eller 13 § ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten med elektroniska medel från den dag då annonsen publiceras. Hänvisningen till 13 § tycks förutsätta att det finns upphandlingsdokument även i en direktupphandling, vilket med hänsyn till definitionen i 4 § inte alltid torde vara fallet. Om hänvisningen ska vara kvar bör innebörden av bestämmelsen belysas i författningskommentaren.
Paragrafens första två stycken motsvarar 10 kap. 8 §. Lagrådet hänvisar i dessa delar till vad som har anförts i anslutning till den paragrafen.
19 kap. 15 §
Utgångspunkten för tidsfristen inom vilken en anbudsansökan ska komma in är enligt paragrafen den dag då anbudsansökningen blev publicerad. På det direktivstyrda området ska i stället utgångspunkten vara den dag då annonsen skickades för publicering. Skillnaden har inte förklarats i remissen. Om det inte finns något särskilt skäl, bör fristen i denna paragraf regleras på samma sätt som på det direktivstyrda området. Lagrådet föreslår – med reservation för det anförda och med hänvisning till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 8 kap. 8 § och 11 kap. 3 § – att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Den upphandlande myndigheten ska bestämma en skälig tid inom vilken en anbudsansökan eller ett anbud ska vara myndigheten till handa. För en anbudsansökan får tiden inte vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan skickades för publicering.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbuds-ansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen inom ramen för systemet har skickats.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
19 kap. 16-18 §§
Enligt första meningen i 16 § ska bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gälla vid offentlig upphandling som avses i kapitlet. Bestämmelserna i förslagets 19 kap. 17 och 18 §§ är identiska med 12 kap. 10 § andra stycket och 12 kap. 11 §. Lagrådet föreslår därför, och med ett förtydligande av andra meningen, att 16 § ges följande lydelse.
Bestämmelserna i 12 kap. 1–11 §§ gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling enligt 4 § och 7 § tredje stycket.
Om Lagrådets förslag till utformning av 16 § godtas kan 17 och 18 §§ utgå.
19 kap. 19 §
Enligt paragrafens första två stycken ska en leverantör uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 § och får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§. I tredje stycket föreskrivs att en upphandlande myndighet, som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som kan föranleda uteslutning, i något av upphandlingsdokumenten eller i begäran om upplysningar ska ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna. Lag-rådet förordar att även bestämmelserna i de första styckena utformas som handlingsregler för myndigheten och att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
Myndigheten får utesluta en leverantör enlighet med det som föreskrivs 13 kap. 2 och 3 §§.
En myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller i begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
19 kap. 20 och 21 §§
Paragraferna innehåller bestämmelser om hur en upphandlande myndighet ska gå till väga när den inhämtar uppgifter om förutsättningarna för uteslutning. Enligt 20 § ska myndigheten vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet. Enligt 21 § första stycket får myndigheten begränsa kontrollen av handlingar som avser leverantörens lämplighet. I paragrafens andra och tredje stycken anges vilka leverantörer som i olika förfaranden ska avkrävas sådana handlingar.
Vilka handlingar som avses och vilka begränsningar som kan komma i fråga framgår inte.
Det saknas en entydig regel om att myndigheten ska kontrollera om förutsättningar för uteslutning föreligger. Bestämmelserna om hur myndigheten ska genomföra kontrollen bör inledas med en föreskrift om att kontroll i fråga om uteslutningsgrunderna ska genomföras. Därefter bör följa tydliga regler om hur en sådan kontroll ska gå till, lämpligen efter förebild av 15 kap., och i vilken utsträckning undantag från eller begränsningar av kontrollen är tillåtna. Lagrådet förutsätter att ett sådant förtydligande av de föreslagna reglerna genomförs under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet.
19 kap. 22 §
Enligt paragrafen får en leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem lämna in en ”egen försäkran”, där leverantören intygar att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 19 § och att den i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt. Paragrafen är utformad efter mönster av 15 kap. 1, 4 och 5 §§, som inte har gjorts tillämpliga i 19 kap. Lagrådet hänvisar i relevanta delar till vad som anförts i fråga om 15 kap. 1–5 §§ och noterar att uttrycket ”egen försäkran” framstår som än mer udda utan den hänvisning till det enhetliga europeiska upphandlingsdokumentet som finns i bestämmelserna i 15 kap.
Lagrådet konstaterar också att det inte framgår av denna eller av de följande paragraferna vad som blir följden av att en leverantör inte lämnar någon förnyad försäkran eller underlåter att lämna uppgifter som gör det möjligt att kontrollera innehållet i den. Detta bör klargöras.
19 kap. 23 §
Enligt paragrafen ska en upphandlande myndighet pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 19 §.
Lagrådet efterlyser en förklaring till att bestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i de kapitel som reglerar det direktivstyrda området, behövs i detta kapitel.
19 kap. 24 §
Paragrafen innehåller en bestämmelse om att en leverantör får åberopa ett annat företags kapacitet för att visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när ett kontrakt ska fullgöras.
Paragrafen motsvarar 14 kap. 6 §. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till den paragrafen och föreslår att den nu aktuella paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Åberopande av ett annat företags kapacitet
En leverantör får när det gäller en viss upphandling åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när avtalet ska fullgöras.
19 kap. 25 §
Paragrafen motsvarar 16 kap. 1 och 2 §§. Lagrådet hänvisar till det som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
19 kap. 26 §
Paragrafen motsvarar 16 kap. 8 och 9 §§. Lagrådet hänvisar till det som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
19 kap. 27 §
Paragrafen motsvarar delvis 16 kap. 10 och 11 §§. Lagrådet hänvisar till det som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
19 kap. 28 §
Paragrafen motsvarar 12 kap. 12 § första stycket. Lagrådet hänvisar till det som har anförts i anslutning till den paragrafen.
19 kap. 29 §
När det gäller paragrafens första och tredje stycken hänvisar Lagrådet till vad som har anförts i anslutning till 12 kap.13–15 §§.
Lagrådet föreslår att andra stycket ges följande lydelse.
Vid direktupphandling ska myndigheten, när beslut om val av leverantör och anbud fattats, snarast möjligt underrätta anbudsgivarna om beslutet.
19 kap. 30 §
Paragrafens första stycke motsvarar 12 kap. 16 §. Lagrådet hänvisar i denna del till det som har anförts i anslutning till den paragrafen.
Av andra stycket framgår att dokumentationskravet enligt första stycket inte gäller om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor. Det bör åtminstone i författningskommentaren anges vilka regler som kan vara tillämpliga i sådana fall.
19 kap. 31 §
Paragrafen motsvarar 12 kap. 19 §. Lagrådet hänvisar till det som har anförts i anslutning till den paragrafen.
19 kap. 32 §
Paragrafen innehåller bestämmelser om projekttävlingar. Enligt första stycket ska vissa angivna bestämmelser i 18 kap. gälla även för ”projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §” om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket. Enligt andra stycket ska 7 § tillämpas vid anordnandet av projekttävlingar.
Under föredragningen har uppmärksammats att hänvisningen i andra stycket till 13 § kan ifrågasättas. Lagrådet förutsätter att frågan övervägs under den fortsatta beredningen.
Lagrådet hänvisar vidare till kommentaren till 7 §.
Paragrafens tredje stycke motsvarar delvis 6 kap. 19 §. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till den paragrafen.
Lagrådet har vidare föreslagit att 18 kap. 3 och 4 §§ slås samman till en paragraf, 5 kap. 16 §.
Lagrådet förordar att paragrafen ges följande lydelse.
Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller för en projekttävling med ett värde som understiger det tröskelvärde som enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § ska tillämpas på projekttävlingar som anordnas av en central upphandlande myndighet men överstiger 28 procent av det tröskelvärde som enligt samma bestämmelser ska tillämpas på andra projekttävlingar.
Vid anordnande av en projekttävling med ett värde som understiger det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och i 5 kap. 1 § gäller 7 §. En sådan projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 13 §.
En projekttävlings värde enligt första eller andra stycket ska beräknas enligt 5 kap. 16 §.
Om ett avtal om tjänst enligt tävlingsreglerna ska ingås med vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren eller samtliga vinnare bjudas in att delta i förhandlingar. En sådan avsikt ska anges i annonsen om tävlingen.
20 kap.
Kapitlet innehåller enligt sin rubrik bestämmelser om avtalsspärr, överprövning och skadestånd. Bestämmelserna har förts över från 16 kap. i den nuvarande lagen om offentlig upphandling i stort sett oförändrade. Med anledning av de föreslagna nya reglerna om dynamiska inköpssystem har dock vissa kompletteringar gjorts. I remissen (s. 769) framhålls att en översyn av regleringen i 16 kap. inte har ingått i lagstiftningsärendet och att det därmed inte finns beredningsunderlag för att föreslå sakliga ändringar i de nuvarande bestämmelserna. Lagrådets granskning begränsas av detta förhållande.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
20 kap. 1 §
I paragrafen föreskrivs att en viss tid ska förflyta från det att en upphandlande myndighet har skickat en underrättelse om ett tilldelningsbeslut innan myndigheten får ingå avtal. Om underrättelsen har skickats med elektroniska medel är tiden 10 dagar (första stycket). Om den har skickats på annat sätt är tiden 15 dagar (andra stycket).
Den motsvarande direktivbestämmelsen (direktiv 2007/66/EG om ändring i bl.a. direktiv 89/665/EEG, artikel 2a.2) anger två tidsfrister när meddelandet skickas på annat sätt än med elektroniska medel, antingen 15 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet översändes till de berörda anbudsgivarna och anbudssökandena eller 10 kalenderdagar räknat från och med dagen efter det att beslutet om tilldelning av kontraktet har erhållits. I ett tidigare lagstiftningsärende (se prop. 2009/10:180 s. 109) har regeringen funnit att den senare tidsfristen inte ska in-föras i lagen. Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört inledningsvis till detta kapitel tar Lagrådet inte ställning till frågan.
Ett syfte med ett ramavtal är att anskaffningar ska kunna ske inom ramen för det avtalet utan förnyad konkurrensutsättning. Eftersom ingåendet av ramavtalet är det enda tillfället då anskaffning utsätts för marknadskrafterna, bör det utlösa en avtalsspärr. Detta kommer att framgå genom hänvisningen till 12 kap. 13 §, om den paragrafen ändras enligt Lagrådets förslag. I enlighet med det förslaget bör ordet ”tilldelningsbeslut” i första stycket ändras till ”beslut om att anta ett anbud om ett avtal eller ett ramavtal”.
Lagrådet förordar vidare att ”en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare” i andra stycket ändras till ”någon anbudssökande eller anbudsgivare”.
Lagrådet har i det föregående (se kommentaren till definitionen av upphandling i 1 kap.) kommit fram till att en projekttävling kan vara en upphandling för sig. Beroende på tävlingens utformning kan den uppvisa likheter med ett ramavtal eller en anskaffning av en tjänst. Under den fortsatta beredningen bör undersökas om en projekttävling ska utlösa en avtalsspärr och i så fall när det ska ske.
20 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Avtalsspärr gäller inte för ingående av avtal
1. efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. efter förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. efter direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
20 kap. 3 §
I enlighet med Lagrådets förslag att ordet ”förhandsinsyn” inte ska användas i lagen, bör det ordet i paragrafens inledning ändras till ”annonsering” och orden ”om förhandsinsyn” i slutet av paragrafen strykas.
20 kap. 4 §
I paragrafen finns allmänna bestämmelser om överprövning. Den ska ske efter ansökan av en leverantör ”som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada”. Det citerade uttrycket framstår som en förutsättning för behörighet att ansöka om överprövning. En sådan ordning är inte lämplig. Förutsättningen, uttryckt på samma sätt, finns med som rekvisit i 6 och 13 §§ där överprövningen regleras i sak. Det är också där skadeprövningen hör hemma.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Efter ansökan av en leverantör får allmän förvaltningsdomstol
1. enligt 6 § överpröva en upphandling och
2. enligt 13 § överpröva giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
20 kap. 5 §
Enligt paragrafen ska en överprövning göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sitt hemvist. Bestämmelsen föreskriver forum när svensk domsrätt är för handen. Det saknas regler om när det föreligger svensk domsrätt. Sådana regler behövs särskilt för fall av gränsöverskridande gemensam upphandling som regleras i 7 kap. 14–23 §§. Lagrådet efterlyser en mer ingående analys än den som görs i remissen (s. 525).
20 kap. 6 §
I paragrafen finns bestämmelser om överprövning när den upphandlande myndigheten har brutit mot ”de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag”. Det är svårt att förstå varför myndigheten ska ha brutit mot alla de grundläggande principerna när det annars räcker att den har brutit mot en bestämmelse. Även 4 kap. 1 § är ju en bestämmelse i lagen och den behöver inte nämnas särskilt.
Enligt andra stycket får en upphandling inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör. I bestämmelsen nämns inte ramavtal. Det framgår alltså inte hur denna bestämmelse ska tillämpas på ramavtal och avtal som sluts med stöd av ett ramavtal. Frågan bör besvaras under den fortsatta beredningen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Med reservation för det anförda föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan myndigheten och en leverantör.
20 kap. 7 §
I paragrafen föreskrivs att, om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, rätten ska på yrkande av leverantören överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Med ”leverantören” kan inte menas någon annan leverantör än den som är part i överprövningsärendet.
I förarbetena till den nuvarande bestämmelsen uttalas (prop. 2009/10:180 s. 359) att en domstol som har fått kännedom om att ett avtal har slutits och därför överväger att avskriva målet i många fall torde upplysa leverantören om detta innan avskrivning sker och att leverantören, om denne så önskar, därmed kan justera sitt yrkande. Uttalandet framstår som alltför försiktigt. Det kan inte råda något tvivel om att domstolen måste bereda leverantören tillfälle att yttra sig i avskrivningsfrågan.
20 kap. 9 §
Under föredragningen har upplysts att remissbehandling pågår av en promemoria i vilken föreslås att paragrafen ändras. Lagrådet föreslår att paragrafen tills vidare ges följande lydelse.
När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba den leverantör som begär överprövning.
20 kap. 10 §
I paragrafen föreskrivs att avtal inte får ingås förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet (första stycket) samt från det att domstolen avgjort målet eller upphävt beslutet resp. från beslutet om återförvisning (andra stycket). För att det inte ska kunna råda någon
tvekan om utgångspunkten för tidsfristerna föreslår Lagrådet att den ska vara den dag då avgörandet meddelades.
20 kap. 13 §
Paragrafen föreskriver att rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om det har slutits i vissa situationer som räknas upp i paragrafen. En förutsättning anges vara att ”leverantören” har lidit eller kan komma att lida skada. Här torde avses en annan leverantör än den som har slutit avtal med den upphandlande myndigheten.
I paragrafens sista stycke anges vidare att för ogiltighet i ett visst fall krävs att ”de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts”. I denna del hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 6 §.
Paragrafen bör formuleras om i enlighet med det anförda.
Lagrådet noterar vidare att ogiltighetens innebörd inte regleras i lagen. Frågan behandlas i prop. 2009/10:180 s. 136 f. och s. 361. Med hänsyn till den begränsning som gäller för Lagrådets granskning av detta kapitel föranleder vad som där anförs ingen invändning nu.
20 kap. 14 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
20 kap. 16 §
Under föredragningen har upplysts att remissbehandling pågår av en promemoria i vilken föreslås att paragrafen ändras. Lagrådet föreslår att paragrafen tills vidare ges följande lydelse.
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba den leverantör som begär överprövning.
20 kap. 17 §
I paragrafen föreskrivs när en ansökan om överprövning av ett avtals giltighet senast ska ha kommit in till förvaltningsrätten. Enligt andra stycket 2 är utgångspunkten för tiden att den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Att den upphandlande myndigheten – vid sidan av sin skyldighet att lämna upplysningar enligt 12 kap. 14 § – dessutom ska lämna en sammanfattning av dessa upplysningar fyller inget meningsfullt syfte. Trots att direktivets bestämmelse har samma innebörd som förslaget i remissen, föreslår Lagrådet att orden ”en sammanfattning av” stryks.
20 kap. 19 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Ett beslut enligt denna lag får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
20 kap. 20 §
Lagrådet föreslår att paragrafens anda stycke ges följande lydelse.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en offentlig upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att få sitt anbud antaget.
21 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
21 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att orden ”samtliga beslut” på två ställen i första stycket ändras till ”samtliga avgöranden”.
22 kap.
I kapitlet finns bestämmelser om tillsyn. Det föreskrivs att tillsynsmyndigheten får förelägga upphandlande myndigheter att lämna uppgifter m.m. Föreläggandet kan inte förenas med vite och någon annan sanktion anges inte. Vid sådant förhållande blir ett föreläggande tämligen verkningslöst. Frågan behandlades i prop. 2009/10:180, där ett hinder mot vitessanktion ansågs föreligga med hänsyn till reglerna om förbud mot självinkriminering. Argumentet är inte övertygande, se t.ex. 6 kap. 1 §, jämförd med 5 kap. 1 § konkurrenslagen (2008:579). Frågan om behovet av en sanktion bör övervägas på nytt under den fortsatta beredningen.
22 kap. 1 §
Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
22 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande förenklade och tydligare lydelse.
Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
22 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet.
22 kap. 4 och 5 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna – med reservation för vad Lagrådet har anfört i det föregående – och den gemensamma rubriken till dem ges följande lydelse.
Föreläggande 4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Det föreslås att lagen ska träda i kraft den 1 april 2016. Det framstår som alltför optimistiskt att lagstiftningsarbetet ska hinna slutföras till dess.
Enligt punkten 2 ska bestämmelserna i 3 kap. 11–19 §§ tillämpas även om avtal har slutits före ikraftträdandet. De angivna bestämmelserna gäller interna kontrakt och kontrakt mellan upphandlande myndigheter. Bestämmelsernas innebörd är att lagen inte ska gälla för sådana avtal. Att dessa bestämmelser ska tillämpas på avtal som har slutits före ikraftträdandet förklaras med att de ger uttryck för vad som redan är gällande rätt enligt avgöranden av EU-domstolen (se s. 793 i remissen).
Den föreslagna övergångsbestämmelsen har tillkommit efter önskemål från några remissinstanser men den har inte remissbehandlats. Det går knappast att slå fast att bestämmelserna i 3 kap. 11–19 §§ helt överensstämmer med EU-domstolens praxis. Visserligen torde de göra det i de flesta fall, men undantag kan inte uteslutas. Lagrådsremissens förslag torde i så fall innebära en utvidgning, vilket medför ett utökat skydd för avtalsparterna. När en övergångsbestämmelse övervägs måste emellertid alla berörda intressen beaktas, i detta fall t.ex. andra leverantörer. Med hänsyn till osäkerheten om bestämmelsens konsekvenser ifrågasätter Lagrådet det lämpliga i att den införs.
Bilagorna
Av 1 kap. 1 § framgår att det till lagen hör tre bilagor:
Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster Bilaga 3 – Förteckning över vissa tekniska specifikationer
Bilaga 1 är utformad som en tabell med kolumner som anger nummer för och beskrivningar av olika huvudgrupper, grupper och undergrupper av byggverksamhet. Tabellen, som omfattar fem och en halv sida, har rubriken Nace Rev. 1. Enligt en text över tabellen ska CPVnomenklaturen tillämpas om tolkningen skiljer sig åt mellan CPV och Nace. Till skillnad från bilaga II i direktivet innehåller tabellen emellertid inte någon CPV-nomenklatur. Det har vid föredragningen upplysts att det numera finns ett dokument som betecknas Nace Rev. 2, men det är obekant om detta innebär att Nace Rev. 1, som bilaga 1 förefaller vara en del av, har upphävts. Det är alltså oklart om uppgifterna i bilaga 1 är aktuella.
Oavsett hur det förhåller sig med detta ifrågasätter Lagrådet bilagans utformning. Den avgörande informationen är CPV-koderna och dessa måste framgå. Lagrådet ifrågasätter om detta behöver regleras i en bilaga. Informationen förefaller inte vara mer omfattande än att den kan tas in i paragrafer i lagen. Om bilagan ska behållas, bör bestämmelsen om förhållande mellan Nace och CPV framgå i en paragraf i lagen
Bilaga 2 har rubriken ”Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster”. Förteckningen, som är drygt två och en halv sida lång, redovisar i vänsterspalten ett stort antal CPV-koder, vissa, synbarligen slumpmässigt valda, med en åtföljande beskrivning i ett eller ett par ord. Vissa grupper av CPV–koder innehåller inga verbala beskrivningar alls, medan snart sagt var och varannan CPV–kod i gruppen Hotell och restaurangtjänster åtföljs av en verbal precisering. I högerspalten finns sammanfattande beskrivningar av de motstående CPV-koderna i vänsterspalten.
Vid beskrivningen Hälsovård, socialtjänst och närbesläktade tjänster finns CPV-koder för bl.a. Förmedling av läkare, Privata hushåll med anställd personal och Kontorspersonal för enskilda. Beskrivningen Administration inom socialtjänsten, utbildningsadministration, hälsovårdsförvaltning och administration avseende kultur omfattar CPVkoder för Undervisning och utbildning, Festarrangemang och Anordnande av modevisningar. Andra gruppbeskrivningar avser Undersöknings- och säkerhetstjänster (bl.a. Grafologi och Avfallsanalys), Posttjänster (som Förhyrning av postbox, Posterestantetjänster och Internpost) samt Diverse tjänster (Regummering av däck och Smedtjänster).
Förteckningen är alltså påfallande osystematisk och motsvarar inte ens lågt ställda krav på fullständighet, enhetlighet eller överlappningsfri kategoriindelning – vanliga krav på en förteckning som ska användas för att skilja vissa företeelser från andra.
Regleringen väcker inledningsvis frågan varför dessa disparata verksamhetsområden betecknas som ”sociala och särskilda tjänster”. En annan fråga är varför de har undantagits från direktivets fulla tillämpning, och en tredje hur det är möjligt att med denna förteckning som enda lagstöd skilja ut de tjänster som ska omfattas av 19 kap. från andra tjänster.
Enligt direktivet har vissa tjänster, nämligen de som kallas ”personliga tjänster”, en ”begränsad gränsöverskridande dimension” och ”tillhandahålls i ett särskilt sammanhang som varierar mellan medlemsstaterna på grund av olika kulturella traditioner” (skäl 114). Till dessa hör de tjänster som betecknas som sociala och särskilda. Det har vidare ansetts lämpligt att identifiera dessa tjänster genom att hänvisa till CPV-koder (skäl 119). Av motiven framgår att medlemsstaterna också kan organisera sociala tjänster och andra särskilda tjänster som ”ickeekonomiska tjänster av allmänt intresse”, vilket innebär att de över huvud taget inte omfattas av direktivet (s. 778). Jfr artikel 1.4 i LOU-direktivet.
Det finns alltså stöd i direktivet för att exkludera en lösligt bestämd grupp av tjänster från direktivets fulla tillämpning och att göra det genom att hänvisa till vissa CPV-koder. En annan sak är att förteckningen över sådana koder i bilaga 2 framstår som otjänlig för ändamålet. För att en sådan förteckning ska vara till ledning för en upphandlande myndighet – eller för en näringsidkare som ifrågasätter en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
direktupphandling – krävs att den är enhetlig, systematisk och begriplig. Lagrådet förordar att förteckningen ersätts med lagtext, eller om den ska vara kvar, ges en mer välordnad form.
I bilaga XIV till direktivet anges att vissa juridiska tjänster samt vissa säkerhets- och räddningstjänster är undantagna. Dessa undantag finns inte i bilagan till lagen. Däremot föreskrivs i 3 kap. att lagen inte gäller för kontrakt som avser dessa tjänster. Enligt 19 kap. 2 § ska 3 kap. tillämpas vid upphandling enligt 19 kap. Förhållandet mellan dessa bestämmelser och det som regleras i bilagan måste klargöras.
I bilaga 3 finns enligt rubriken ”Definitioner av vissa tekniska specifikationer”. Rubriken följs av orden ”I lagen gäller följande definitioner”. Texten är indelad i sex definitioner, numrerade 1. a), 2. b), 3, 4, 5 och 6. Den första texten har följande lydelse.
Tekniska specifikationer i fråga om offentliga byggentreprenadkontrakt: samtliga tekniska föreskrifter, i synnerhet de som anges i upphandlingsdokumenten och som anger de egenskaper som krävs av ett material, en produkt eller en vara för att det eller den ska lämpa sig för den av den upphandlande myndigheten planerade användningen. Dessa egenskaper omfattar miljö- och klimatprestanda, formgivning för alla användningsområden (inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning), bedömning av överensstämmelse, bruksegenskaper, säkerhet eller dimensioner, inbegripet förfaranden för kvalitetssäkring, terminologi, symboler, provning och provningsmetoder, förpackning, märkning och etikettering, bruksanvisningar samt produktionsprocesser och produktionsmetoder i alla faser av byggentreprenadens livscykel. De innefattar även bestämmelser om projektering och kostnadsberäkning, provnings- och kontrollregler, villkoren för att byggentreprenaden ska godkännas, tekniken eller metoderna för byggverksamheten samt samtliga övriga tekniska villkor som den upphandlande myndigheten i enlighet med allmänna eller särskilda förordningar kan föreskriva i fråga om den fullbordade byggentreprenaden samt om ingående material eller delar.
Nästa stycke, 2. b) avser teknisk specifikation i fråga om offentliga tjänste- eller varukontrakt. Texten är något kortare men den speglar samma ambition att redovisa allt som kan förekomma i en teknisk specifikation eller i en annan beskrivning av något som ska upphandlas.
Det är uppenbart att dessa ordmängder inte med normalt språkbruk kan beskrivas som definitioner. Det är också svårt att förstå på vilket sätt uppräkningarna kan användas för att förklara eller förtydliga beskrivningarna av tekniska specifikationer i t.ex. 9 kap. Lagrådet förordar att de utgår.
De därpå följande punkterna – med undantag för den förnumstiga tredje punkten – är förhållandevis kortfattade preciseringar av termer som används i 9 kap. Det framstår som en enklare och smidigare ordning att
de förs in i 9 kap. i anslutning till eller i de paragrafer som berörs. På så sätt kan bilagan slopas.
Förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
1 kap.
Lagrådet föreslår att, liksom i lagen om offentlig upphandling, rubriken till kapitlet ändras och tre nya paragrafer införs enligt följande.
1 kap. Lagens tillämpningsområde, innehåll och definitioner
Upphandling inom försörjningssektorerna 1 § Denna lag gäller när en upphandlande enhet vidtar åtgärder i syfte att anskaffa vara, tjänst eller byggentreprenad från en leverantör för sådan verksamhet inom områdena vatten, energi, transporter eller posttjänster som omfattas av lagen enligt bestämmelserna i 2 kap. (försörjningssektorerna).
Andra lagar om upphandling 2 § Lagen gäller inte när lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet är tillämplig.
Tröskelvärden 3 § Om det beräknade värdet av en upphandling överstiger det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och upphandlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap. Om det beräknade värdet understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Bestämmelser om värdet av en upphandling finns i 5 kap.
1 kap. 1 §
I paragrafen ges en innehållsförteckning till lagen. Paragrafen bör ändras så att den speglar de nya kapitelrubriker som Lagrådet föreslår.
1 kap. 2 §
I paragrafens andra stycke finns en uppräkning av begrepp, termer och uttryck som förklaras i olika paragrafer i lagen. Lagrådet föreslår i det följande ändringar som, om de följs, påverkar paragrafens innehåll.
1 kap. 3–19 §§ (definitioner)
Lagrådet föreslår, på samma sätt som i lagen om offentlig upphandling, att definitionen av ”kontrakt” slopas och att definitionerna av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
byggentreprenad (4 §), byggnadsverk (5 §), elektroniska medel (6 §), leverantör (9 §), livscykel (10 §), offentligt styrt organ (11 §), ramavtal (12 §), tjänst (14 §), upphandlande myndighet (16 §), upphandling (17 §), upphandlingsdokument (18 §) och upphandling av vara (19 §) ges en lydelse motsvarande den som föreslås i lagen om offentlig upphandling.
1 kap. 13 §
Lagrådet föreslår att paragrafen delas upp i två paragrafer, en för ensamrätt och en för särskild rättighet. I vardera definitionen enligt direktivet och remissens lagförslag finns en begränsning som innebär att definitionen ska gälla bara om rättigheten väsentligt påverkar andra företags möjlighet att bedriva sådan verksamhet som ensamrätten respektive den särskilda rättigheten avser. Begränsningen måste gälla i alla situationer då rättigheten förekommer och är överflödig. Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
Med ensamrätt avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning, som begränsar rätten att utöva en verksamhet som avses i 2 kap. 2–9 §§ till ett enda företag.
En rättighet utgör inte en ensamrätt enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
Med särskild rättighet avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning, som begränsar rätten att utöva en verksamhet som avses i 2 kap. 2–9 §§ till två eller flera företag.
En rättighet utgör inte en särskild rättighet enligt första stycket om den beviljats genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet grundats på objektiva kriterier.
1 kap. 15 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med upphandlande enhet avses i denna lag dels en upphandlande myndighet enligt X §, dels ett sådant företag som
1. en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
2. bedriver verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§ med stöd av en ensamrätt enligt Y § eller en särskild rättighet enligt Z §.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 1 ska anses föreligga om en upphandlande myndighet, direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
2 kap.
Lagrådet har i det föregående föreslagit att det som anges i första stycket delvis flyttas till en inledande paragraf i första kapitlet, delvis tas om hand genom en definition av vad som avses med upphandling.
I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och 2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2. Lagrådet har i det föregående föreslagit att det införs en paragraf i 1 kap. som anger att tröskelvärdena i 5 kap. avgör om upphandlingen ska genomföras med tillämpning av 19 kap. i lagen eller inte. Den paragrafen reglerar alltså det som anges i första punkten i paragrafens andra stycke. I det följande föreslår Lagrådet också att en paragraf införs i 5 kap. som anger att reglerna i 19 kap. ska tillämpas också vid upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Dessa förslag innebär att 2 kap. 1 § i dess helhet kan slopas. Rubriken till kapitlet bör därför ändras till ”Verksamheter som omfattas av lagen, upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster samt blandad upphandling”.
2 kap. 2–9 §§
Lagrådet föreslår att förekommande rubriker och paragraferna ges följande lydelse.
Verksamheter som omfattas av lagen
Gas, värme, el och dricksvatten 2 § En verksamhet omfattas av denna lag utom i fall som avses i 3 och 4 §§ om den består av
1. tillhandahållande eller drift av fasta publika nät i samband med produk-tion, transport eller distribution av gas, värme, el eller dricksvatten, eller
2. leverans av gas, värme, el eller dricksvatten till sådana nät som avses i 1.
Med leverans enligt första stycket 2 förstås generering eller produktion, grossistförsäljning och detaljförsäljning. 3 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar gas eller värme till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 2 §, om
1. enhetens produktion av gas eller värme är en oundviklig följd av en annan verksamhet än någon av dem som avses 2, 5 eller 6 §,
2. leverans till det publika nätet endast syftar till att utnyttja denna produk-tion ekonomiskt, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 20 procent av enhetens omsättning, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
4 § Om en annan upphandlande enhet än en upphandlande myndighet levererar el eller dricksvatten till ett publikt nät, ska detta inte anses utgöra en sådan verksamhet som avses i 2 §, om
1. enhetens produktion av el eller dricksvatten behövs för en annan verksamhet än någon av dem som avses i 2, 5 eller 6 §,
2. leverans till det publika nätet beror endast på enhetens egen förbrukning, och
3. sådana leveranser uppgår till högst 30 procent av enhetens totala produktion av el respektive dricksvatten, beräknat efter genomsnittet för de senaste tre åren.
5 § Denna lag gäller även för upphandling som genomförs av en upphandlande enhet som bedriver verksamhet som avser dricksvatten enligt 2 §, om upphandlingen har anknytning till
1. vattenbyggnadsprojekt, konstbevattning eller dränering och den volym vatten som används för dricksvattenförsörjningen utgör mer än 20 procent av den totala volym vatten som tillhandahålls genom dessa projekt eller konstbevattnings- och dräneringsanläggningar, eller
2. bortskaffande eller rening av avloppsvatten.
Transporttjänst 6 § En verksamhet omfattas av denna lag om den har samband med tillhandahållande eller drift av nät i syfte att tillhandahålla tjänst för allmänheten i form av transporter med järnväg, automatiserade system, spårväg, tunnelbana, buss, trådbuss eller linbana.
Ett publikt nät för transporttjänster ska anses finnas om tjänsten tillhandahålls enligt villkor som fastställts av en behörig myndighet och som avser linjesträckning, tillgänglig transportkapacitet, turtäthet och liknande förhållanden.
Posttjänst 7 § En verksamhet omfattas av denna lag om den har samband med tillhandahållande av posttjänst och närstående posttjänst.
Med posttjänster avses insamling, sortering, transport eller överlämnande av postförsändelser. Med postförsändelse avses en adresserad försändelse i den slutliga utformning i vilken den ska överlämnas. Med posttjänst närstående tjänster avses följande som tillhandahålls av en upphandlande enhet som även tillhandahåller posttjänster:
1. tjänster som innebär hantering såväl före som efter avsändandet av postförsändelser, och
2. tjänster som avser oadresserad direktreklam och andra försändelser som inte omfattas av tredje stycket.
Tillhandahållande av hamn eller flygplats 8 § En verksamhet omfattas av denna lag om den har samband med utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att tillhandahålla flygplats, hamn eller annan terminal för transporter i luften eller till havs eller på inre vattenvägar.
Utvinning av olja och gas samt prospektering eller utvinning av kol eller andra fasta bränslen 9 § En verksamhet omfattas av denna lag om den har samband med utnyttjande av ett geografiskt område i syfte att
1. utvinna olja eller gas, eller
2. prospektera eller utvinna kol eller andra fasta bränslen.
2 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafens inledning ges följande lydelse.
Denna lag gäller för upphandling av vissa forsknings- och utvecklingstjänster om …
Beträffande paragrafens andra stycke, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 2 kap. 2 § förslaget till lag om offentlig upphandling.
2 kap. 11–28 §§
Liksom beträffande lagen om offentlig upphandling föreslår Lagrådet att avsnittet om blandad upphandling inleds med en paragraf som anger vad som avses med en blandad upphandling. Paragrafen bör ges följande lydelse.
Blandad upphandling
Med blandad upphandling avses
1. upphandling som inbegriper sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag, eller
2. upphandling som inbegriper dels anskaffningar som regleras i denna lag, dels andra anskaffningar.
Upphandlingar enligt första stycket 1 regleras i X §. Upphandlingar enligt första stycket 2 regleras i Y–Z §§.
2 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges samma innehåll som motsvarande paragraf i lagen om offentlig upphandling.
2 kap. 12–20 §§
Lagrådet föreslår, som en följd av det som sagts i det föregående, att 12– 20 §§ och där förekommande rubriker ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Blandad upphandling, inom en och samma verksamhet, som avser anskaffning som regleras såväl i denna lag som i andra bestämmelser
2 kap. 12 §
Delbar och odelbar blandad upphandling
En delbar blandad upphandling inom en och samma verksamhet är en upphandling där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i X–Y §§.
En odelbar blandad upphandling är en upphandling där det inte ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i Z §.
2 kap. 13 §
Hur får en delbar blandad upphandling genomföras?
Om en delbar blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som inte regleras i denna lag, får den upphandlande enheten genomföra separata upphandlingar för de olika delarna. Myndigheten får också genomföra upphandlingen som en enda upphandling.
2 kap. 14 §
När en blandad upphandling genomförs som flera upphandlingar
Om den upphandlande enheten delar upp en blandad upphandling i flera separata upphandlingar, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
2 kap. 15 §
När en delbar blandad upphandling genomförs som en upphandling
Om den upphandlande enheten genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling, ska denna lag tillämpas på upphandlingen, om inte något annat följer av X–Y §§.
2 kap. 16 §
Om den upphandlande enheten genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling och den gäller dels anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader enligt denna lag, dels anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den anskaffning som regleras i lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. i lagen, om värdet av den del av upphandlingen som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den anskaffning som
regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen.
2 kap. 17 §
När en delbar blandad upphandling med försvars- eller säkerhetsaspekter genomförs som en enda upphandling
Om den upphandlande enheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling får upphandlingen genomföras utan tillämpning av denna lag om anskaffningen till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om upphandlingen också avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 kap. 18 §
Om den upphandlande enheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling och den till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 19 §
Bestämmelserna i X och Y §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder och inte i syfte att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte ska bli tillämpliga.
2 kap. 20 §
Odelbar blandad upphandling
Vid en odelbar blandad upphandling ska de bestämmelser som gäller för upphandlingens huvudföremål tillämpas.
Om en sådan upphandling inbegriper anskaffning som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande enheten genomföra upphandlingen utan tillämpning av denna lag. Om upphandlingen i stället till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får den upphandlande myndigheten eller enheten genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag. 2 kap. 21–28 §§
Lagrådet föreslår, som en följd av det som sagts i det föregående, att 21– 28 §§, som behandlar blandade upphandlingar som rör mer än en verksamhet, och där förekommande rubriker ges följande lydelse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2 kap. 21 §
Upphandling som rör mer än en verksamhet
Om en upphandling rör mer än en verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i X–Y §§ välja att genomföra en upphandling för varje verksamhet eller en enda upphandling.
2 kap. 22 §
Den upphandlande enheten får inte genomföra en upphandling för varje verksamhet eller som en enda upphandling i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner blir tillämpliga.
2 kap. 23 §
Separata upphandlingar för olika verksamheter
Om den upphandlande enheten genomför en upphandling för varje verksamhet, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
2 kap. 24 §
En enda upphandling som rör flera verksamheter
Om en upphandling rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten genomför en enda upphandling, ska för upphandlingen tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som upphandlingen huvudsakligen rör.
Om upphandlingen till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, ska dock X–Y §§ tillämpas.
2 kap. 25 §
Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som upphandlingen huvudsakligen rör ska följande gälla.
1. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
2. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
3. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras i denna lag och upphandlingen för den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
2 kap. 26 §
En enda upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Om en upphandling rör flera verksamheter och genomförs som en enda upphandling, får den upphandlande enheten genomföra den utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om upphandlingen också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 kap. 27 §
Om en upphandling rör flera verksamheter och genomförs som en enda upphandling, får den upphandlande enheten, om upphandlingen till en del avser upphandling för en verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 28 §
Bestämmelserna i X och Y §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder.
3 kap. 1–3 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 3–5 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i de paragraferna. Motsvarande ändringar bör göras i 1–3 §§.
3 kap. 4 §
Paragrafen reglerar anskaffningar som görs vid återförsäljning eller uthyrning till tredje man. I artikel 18 i LUF-direktivet anges att en förutsättning för att direktivet inte ska tillämpas är att ”andra enheter fritt kan sälja eller hyra ut” kontraktsföremålet på samma villkor som den upphandlande enheten. I artikel 7.1 i 1993 års försörjningsdirektiv (93/38/EEG) användes uttrycket ”och om andra företag fritt kan sälja och hyra ut” kontraktsföremålet. Den formuleringen ändrades i artikel 19.1 i 2004 års direktiv (2004/17/EG) till en lydelse som motsvarar artikel 18 i 2014 års direktiv.
I 2007 års lag valde lagstiftaren att i den paragraf som genomförde 2004 års direktiv använda sig av formuleringen ”och även andra har rätt att sälja eller hyra ut” kontraktsföremålet. Enligt Lagrådets mening talar syftet med bestämmelsen för att det som avses med ”andra enheter” i direktivet inte kan vara begränsat till andra upphandlande enheter. Det som är avgörande för undantaget är i stället att såväl andra upphandlande enheter som företag har rätt att sälja eller hyra ut motsvarande slags föremål. Om anskaffningen i så fall görs för återförsäljning eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
uthyrning till tredje man verkar den upphandlande enheten på en konkurrensutsatt marknad som medför att det inte finns skäl att tillämpa upphandlingsreglerna. Det nu sagda bör komma till klarare uttryck i bestämmelsen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Anskaffning för återförsäljning eller uthyrning till tredje man
Denna lag gäller inte för anskaffning som görs för återförsäljning eller uthyrning till tredje man, om den upphandlande enheten inte har någon särskild rättighet eller ensamrätt att sälja eller hyra ut föremålet och även andra upphandlande enheter eller företag har rätt att sälja eller hyra ut föremål av samma slag på samma villkor som den upphandlande enhet som gör anskaffningen.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de varukategorier och verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
Bestämmelserna i första och andra styckena ska inte tillämpas på upphandling som genomförs av en inköpscentral för att den ska kunna bedriva centraliserad inköpsverksamhet.
3 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Verksamhet i en stat utanför EES
Denna lag gäller inte för upphandling som syftar till att sådan verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§ ska utövas i en stat som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en EES-stat.
En upphandlande enhet är skyldig att på begäran av Europeiska kommissionen anmäla de verksamheter som den anser vara undantagna enligt första stycket.
3 kap. 6–9 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 7–10 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 6–9 §§.
3 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Upphandling som avser vatten, energi eller bränsle i vissa fall
Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande enhet och som avser
1. anskaffning av vatten, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 2 § som avser dricksvatten, eller
2. leverans av energi eller bränsle för energiproduktion, om den upphandlande enheten bedriver sådan verksamhet enligt 2 kap. 2 § som avser el, gas eller värme eller bedriver verksamhet som avses i 2 kap. 9 §.
3 kap. 11–19 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 11–19 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 11– 19 §§.
3 kap. 20 §
År 2013 infördes ett totalharmoniseringsdirektiv rörande årsredovisning (2013/34/EU). Under den fortsatta beredningen bör övervägas om den invecklade hänvisningen till de tidigare direktiven kan ersättas med en hänvisning till den svenska årsredovisningslagen, som har anpassats till det nya direktivet (SFS 2015:813). Denna hänvisning innefattar det som ska vara huvudregeln i paragrafen och bör därför utgöra första stycket.
I sista stycket regleras när ett bestämmande inflytande ska anses finnas. Det framgår inte om regeln ska avse även ett bestämmande inflytande som uppkommer genom avtal, jfr 1 kap. 11 § tredje stycket aktiebolagslagen (2005:551). Frågan besvaras inte i direktivet, men den bör belysas under den fortsatta beredningen.
3 kap. 21 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse. Under de förutsättningar som anges i 22 § gäller inte denna lag när anskaffningen genomförs av
1. en upphandlande enhet från ett anknutet företag, eller
2. ett samriskföretag, bildat uteslutande av flera upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§, från ett företag som är anknutet till någon av dessa enheter.
3 kap. 22 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse (jfr vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 17 § förslaget till lag om offentlig upphandling).
Bestämmelserna i 21 § gäller under förutsättning att värdet av leveranser med anledning av upphandlingen av varor, tjänster eller byggentreprenader motsvarar minst 80 procent av det anknutna företagets genomsnittliga årsomsättning av varor, tjänster respektive byggentreprenader under treårsperioden närmast innan upphandlingen påbörjas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Om tidpunkten då företaget etablerades eller verksamheten påbörjades medför att företagets omsättning för de föregående tre åren inte kan redovisas, får omsättningen i stället uppskattas genom prognoser för verksamheten eller på något annat sätt.
Om mer än ett företag som är anknutet till den upphandlande enheten tillhandahåller samma eller liknande byggentreprenader, varor eller tjänster, ska andelen beräknas med hänsyn till den totala omsättning som härrör från varor, tjänster respektive byggentreprenader från dessa anknutna företag.
3 kap. 23 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte när anskaffningen genomförs
1. av ett samriskföretag, bildat uteslutande av upphandlande enheter för att bedriva verksamhet som omfattas av lagens tillämpningsområde enligt 2 kap. 2–9 §§, från en av dessa upphandlande enheter, eller
2. av en upphandlande enhet från ett sådant samriskföretag som enheten ingår i.
Undantagen gäller om samriskföretaget har bildats för att utföra den aktuella verksamheten under en tid av minst tre år och om det i den handling som upprättats för bildandet av företaget anges att de upphandlande enheter som det består av kommer att ingå i det under minst samma tid.
3 kap. 24 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
På begäran av Europeiska kommissionen ska en upphandlande enhet som har beslutat att ingå avtal med tillämpning av något av undantagen i 21 eller 23 § lämna uppgifter till kommissionen om
1. namnen på de berörda företagen eller samriskföretagen, och
2. de berörda avtalens art och värde.
Den upphandlande enheten ska också tillhandahålla det underlag som kommissionen anser vara nödvändigt för att visa att relationerna mellan företaget eller samriskföretaget och den upphandlande enheten motsvarar kraven i 21–23 §§.
3 kap. 25 §
I andra stycket bör det göras klart att en upphandlande enhet har rätt att fråga kommissionen om förutsättningarna i första stycket är uppfyllda. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte om verksamheten är direkt konkurrensutsatt på marknader med fritt tillträde och detta har fastställts enligt det särskilda
förfarande som anges i artikel 35 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU, i den ursprungliga lydelsen.
En upphandlande enhet får begära att Europeiska kommissionen prövar om förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda för en viss verksamhet.
3 kap. 26 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 3 kap. 20 § lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 26 §.
3 kap. 27 §
Paragrafens första stycke har ett innehåll som motsvarar 3 kap. 21 § lagen om offentlig upphandling. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Denna lag gäller inte för upphandling som avser sändningstid eller program inom radio-och tv-området som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio- och tvlagen (2010:696).
3 kap. 28–30 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 22–24 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 28– 30 §§.
3 kap. 31 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 3 kap. 25 § punkterna 1, 3 och 4 i lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i denna paragraf.
3 kap. 32 och 33 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 26 och 27 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 32 och 33 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
4 kap. 2 och 3 §§
Se Lagrådets kommentarer till 4 kap. 2 och 3 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling.
4 kap. 4 och 5 §§
De föreslagna paragraferna motsvarar 4 kap. 7 och 8 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet föreslår att paragraferna utformas i enlighet med Lagrådets förslag till lydelse av paragraferna i den sist nämnda lagen.
4 kap. 6 §
Paragrafen motsvarar 4 kap. 9 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Se Lagrådets kommentarer i anslutning till den paragrafen.
I paragrafens tredje stycke finns en föreskrift om att information ska lämnas till Europeiska kommissionen. En sådan föreskrift finns i en EUförordning och ska inte tas in i den svenska lagen.
4 kap. 7–13 §§
Paragraferna motsvarar 4 kap. 10–16 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Se Lagrådets kommentarer i anslutning till de paragraferna.
5 kap. 1–14 §§
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i fråga om motsvarande paragrafer i förslaget till lag om offentlig upphandling, 5 kap. 1–15 §§.
6 kap. 2 §
Enligt rubriken innehåller paragrafen bestämmelser om begränsning av antalet leverantörer som får delta i en upphandling. Paragrafen motsvarar 4 kap. 6 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Att den har placerats i 6 kap. har under föredragningen förklarats med att lagen om upphandling inom försörjningssektorerna inte innehåller sådana allmänna bestämmelser som har föranlett placeringen i lagen om offentlig upphandling. Enligt Lagrådets mening kan paragrafen dock med fördel placeras efter 4 kap. 5 §.
Bland annat för att paragrafen ska bli lättare att läsa föreslår Lagrådet att första stycket ges följande lydelse.
Den upphandlande enheten får vid selektivt förfarande, förhandlat förfaran-de med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och innovationspartnerskap begränsa antalet anbudssökande genom att använda kriterier som grundar sig på
1. ett behov av att minska antalet till en nivå som kan anses rimlig med hänsyn till särskilda förhållanden vid upphandlingen, och
2. de resurser som behövs för dess genomförande.
Beträffande andra stycket hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 6 kap. 3 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
6 kap. 3–11 och 13–37 §§
Paragraferna motsvaras i förslaget till lag om offentlig upphandling av 6 kap. 2–4, 12–15, 17–21, 23–33 och 35–43 §§, som dock är mer utförliga. Lagrådet hänvisar i relevanta delar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till respektive paragraf i förslaget till lag om offentlig upphandling.
6 kap. 12 §
Enligt paragrafen får en upphandlande enhet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering när det är möjligt att anskaffa varor genom att utnyttja särskilt förmånliga erbjudanden som gäller under mycket kort tid, när priset ligger betydligt under det normala marknadspriset. En liknande bestämmelse finns i 11 § 3 och Lagrådet föreslår att bestämmelsen i 12 § förs samman med den i 11 § 3. Om Lagrådets förslag vinner gehör, får de följande paragraferna numreras om.
7 kap. 3 §
I paragrafen föreskrivs att den upphandlande myndigheten i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet ska ange objektiva bestämmelser om förfarandet vid tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtalet och att enheten också ska ange objektiva villkor för tilldelning av kontrakten. Den motsvarande bestämmelsen i LUF-direktivet är annorlunda utformad. Där finns först en bestämmelse om de regler och kriterier som ska gälla vid tilldelning som grundas på ett ramavtal. Därefter föreskrivs att dessa regler och kriterier ska anges i upphandlingsdokumenten för ramavtalet. Lagrådet förordar att även den svenska regleringen disponeras på detta sätt. Det centrala är vilka regler och kriterier som ska gälla. Att detta också ska anges i upphandlingsdokumenten är sekundärt.
Lagrådet föreslår att paragrafen och dess rubrik ges följande lydelse.
Anskaffning som grundas på ett ramavtal
En anskaffning som grundas på ett ramavtal ska genomföras med tillämpning av objektiva bestämmelser och kriterier. Den upphandlande enheten ska ange bestämmelserna och kriterierna i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
7 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En anskaffning enligt 3 § får genomföras med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet.
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska den upphandlande enheten
1. ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud, varvid särskild hänsyn ska tas till hur komplicerad anskaffningen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden, och
2. besluta att ingå avtal med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt.
7 kap. 5–8 §§
Paragraferna, som handlar om inköpscentraler, överensstämmer med 7 kap. 10–13 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
7 kap. 9–18 §§
I paragraferna finns bestämmelser om gränsöverskridande gemensam upphandling. De överensstämmer med 7 kap. 14–23 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Se Lagrådets kommentarer till de paragraferna.
8 kap. 1–36 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 8 kap. 1–36 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit ändringar i alla paragraferna utom 6 och 24 §§. Motsvarande ändringar bör göras i de nu aktuella paragraferna. Lagrådet föreslår därutöver några ändringar i 8 och 13 §§.
8 kap. 8 §
I första styckets sista mening anges att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar inte i något fall får vara kortare än 15 dagar. Lagrådet föreslår att orden ”i något fall” utgår.
8 kap. 13 §
Lagrådet föreslår att ordet ”urvalskriterier” byts ut mot ”kvalificeringskrav”.
9 kap. 1–11 och 13–19 §§
Paragraferna motsvarar 9 kap. 1-18 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har föreslagit ändringar i och förtydliganden till
dessa paragrafer. Motsvarande ändringar och tillägg bör göras i detta lagförslag.
9 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att paragrafens första två stycken läggs samman och ges följande lydelse, i närmare överensstämmelse med direktivets engelska, franska och tyska versioner.
En upphandlande enhet ska på begäran tillhandahålla en leverantör de tekniska specifikationer som enheten regelbundet använder i sina upphandlingar eller förhandsannonser. Specifikationerna ska tillhandahållas med elektroniska medel som ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till dem. Om sådan tillgång inte kan ges till vissa specifikationer ska de tillhandahållas på något annat sätt.
10 kap. 1–4 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 10 kap. 1–4 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående före-slagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 1–4 §§.
10 kap. 5 §
Paragrafen behandlar annons om kvalificeringssystem. Lagrådet föreslår att den ges följande lydelse.
När en upphandlande enhet upprättar ett kvalificeringssystem enligt 14 kap. 3 § ska enheten i en annons upplysa om detta.
10 kap. 6–11 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 10 kap. 5–10 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 6–11 §§.
Lagrådet föreslår att rubriken till kapitlet ges följande lydelse.
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
11 kap. 1 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 1 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 1 §.
I 3 § första meningen stadgas att tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ”bör” vara minst 30 dagar vid selektivt förfarande,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap. I LUFdirektivets art. 46.1 andra stycket, art. 47.1 andra stycket, art. 48 andra stycket och art. 49.1 fjärde stycket anges att tidsfristen ”i regel” ska vara 30 dagar. Lagrådet föreslår att bestämmelsen i 3 § stryks och att det i författningskommentaren till 1 § anges att direktivet i nyssnämnda bestämmelser anger att tidsfristen enligt 1 § för att komma in med anbudsansökningar i regel bör vara 30 dagar enligt direktivet.
11 kap. 2 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 2 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 2 §.
11 kap. 3 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 3 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att bestämmelsen om att tidsfristen ”bör” vara 30 dagar stryks. Andra meningen i paragrafen anger att tidsfristen vid de förfaranden som regleras i paragrafen inte får vara kortare än 15 dagar. Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken till den ges följande lydelse.
Tidsfrister för anbudsansökningar
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får den tid inom vilken anbudsansökningar ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
11 kap. 4–10 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 11 kap. 4–11 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 4–10 §§.
12 kap. 1–15 §§
Paragraferna överensstämmer i sak med 12 kap. 1–15 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
12 kap. 16 och 17 §§
I paragraferna finns bestämmelser som ska tillämpas av upphandlande enheter som har ett kvalificeringssystem. Bestämmelserna reglerar prövning av ansökningar om att få delta i ett kvalificeringssystem och uteslutning från ett sådant system. Paragraferna är placerade under rubriken ”Information till leverantörer”. Deras rätta plats är snarare i kapitlen med andra regler om kvalificeringssystem, dvs. 13 och 14 kap.
12 kap. 18–20 §§
I väsentliga avseenden överensstämmer paragraferna med 16–19 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
Rubrikerna över 1–2 §§ och 3–4 §§
Rubrikerna ger vid handen att det är olika omständigheter som ska föranleda uteslutning i de olika paragraferna. I själva verket är skillnaden mellan dem att 1–2 §§ riktar sig till upphandlande myndigheter medan 3– 4 §§ riktar sig till upphandlande enheter. Lagrådet föreslår att rubrikerna ges följande lydelser: ”När en upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör” (1 och 2 §§) resp. ”När en upphandlande enhet får utesluta en leverantör” (3 och 4 §§).
13 kap. 1–4 §§
I paragraferna förekommer uttrycket ”ett kvalificeringssystem eller en upphandling”. Enligt Lagrådets mening räcker uttrycket ”en upphandling”. Lagrådet har nämligen föreslagit att det uttrycket definieras som de åtgärder som enheten vidtar i syfte att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad.
13 kap. 1–2 och 4–8 §§
Paragraferna motsvarar 13 kap. 1–7 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
14 kap.
I fråga om rubriken till kapitlet hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till rubriken till 14 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling.
I kapitlet finns dels allmänna bestämmelser om kvalificering, dels särskilda bestämmelser för kvalificeringssystem. De olika slagen av bestämmelser går delvis in i varandra och det är inte alldeles lätt att utläsa till vilken kategori en viss bestämmelse hör. Regleringen skulle antagligen vinna i klarhet om de allmänna bestämmelserna kom först och de bestämmelser som handlar om kvalificeringssystem samlades i slutet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
av kapitlet. Lagrådet inser att en sådan omredigering skulle medföra komplikationer, men vill ändå förorda att den övervägs under den fortsatta beredningen.
14 kap. 1 §
I paragrafen föreskrivs att en upphandlande enhet, innan den tilldelar ett kontrakt, ska kontrollera (1) att leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. och (2) att leverantören uppfyller krav som enheten har ställt. Denna beslutsordning ska gälla som huvudregel. Enligt 2 § får den motsatta ordningen tillämpas när enheten använder ett öppet förfarande.
Kontrollen enligt denna paragraf avser samtliga anbudsgivare. Den leverantör vars anbud enheten beslutar att anta utsätts för en mer grundlig kontroll när beslutet har fattats. Om detta är bestämmelsens innebörd kan kontrollen inte avse ”leverantören”; det handlar om att kontrollera alla kvarvarande leverantörer och sålla bort dem som inte kan komma i fråga.
Enligt 8 § i detta kapitel får en upphandlande enhet i en upphandling fastställa objektiva villkor för uteslutning och kvalificering. Villkoren ska, i den utsträckning som framgår av 13 kap., innefatta grunder för uteslutning av leverantörer. Det är då inte relevant att föreskriva som en självständig punkt i förevarande paragraf att den upphandlande enheten ska kontrollera att leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap. En sådan kontroll blir aktuell först om enheten har ställt upp ett villkor om uteslutning och då ska kontroll ske enligt den andra punkten. Den första punkten i paragrafen kan alltså strykas.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Innan en upphandlande enhet utvärderar anbuden enligt 15 kap., ska den kontrollera att anbudsgivarna uppfyller de villkor som enheten har ställt enligt detta kapitel.
14 kap. 2 §
Enligt paragrafen får en enhet som använder ett öppet förfarande först utvärdera anbuden och därefter kontrollera leverantören. Här är det alltså fråga om den leverantör som enheten har valt för att sluta avtal med. Enligt vad som har kommit fram vid föredragningen ska även i detta fall kontrollen göras på grundval av leverantörens försäkran. Men den kontrollen ska sedan omedelbart följas av den mer grundliga kontrollen av den valda leverantören. Det kan ifrågasättas om det i praktiken finns anledning att dela upp kontrollen på det sättet.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Vid ett öppet förfarande får den upphandlande enheten utvärdera anbuden enligt 15 kap. innan den kontrollerar om den anbudsgivare som har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet uppfyller villkoren enligt 1 §.
14 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att paragrafens första stycke ges följande lydelse.
En upphandlande enhet får ha ett kvalificeringssystem för att på förhand välja ut leverantörer som ska få delta i selektiva förfaranden, förhandlade förfaranden, konkurrenspräglade dialoger eller förfaranden för inrättande av innovationspartnerskap. Deltagande i ett kvalificeringssystem får begränsas till upphandlingar av en eller flera kategorier av varor, tjänster och byggentreprenader.
Enligt andra stycket kan ett kvalificeringssystem omfatta flera kvalificeringsfaser. Innebörden i ordet ”faser”, som finns också i den svenska versionen av direktivet, är inte helt lättfångad. I andra språkversioner används ord med liknande innebörd (danska ”trin”, tyska ”Stufen”, engelska ”stages”, franska ”stades”, nederländska ”fasen”, italienska ”stadi”, spanska och portugisiska ”fases”). På svenska ligger enligt Lagrådets mening ordet ”steg” närmast till hands, men ”faser” kan godtas, inte minst därför att det finns redan i den nuvarande lagen.
14 kap. 4 §
I paragrafen finns bestämmelser om fastställande av krav och regler för kvalificeringssystem. Enligt första styckets tredje mening får enheten upplysa om kraven och reglerna genom en hänvisning till andra företags kvalificeringssystem. En bestämmelse med samma innebörd finns i 11 kap. 3 § första stycket i den nuvarande lagen. Emellertid har direktivets motsvarande bestämmelse en annan innebörd. I artikel 77.3 andra stycket föreskrivs att, om en upphandlande enhet anser att vissa andra enheters kvalificeringssystem uppfyller de krav som ställs, den ska meddela de berörda ekonomiska aktörerna namnen på dessa andra enheter.
Lagrådet förordar att bestämmelsen utformas i enlighet med direktivets innebörd.
I artikel 77.2 andra stycket föreskrivs att den upphandlande enheten ska fastställa vissa angivna regler för kvalificeringssystemet. Bl.a. ska det finnas regler om systemets varaktighet. En bestämmelse om detta bör tas in i denna paragraf, jfr beträffande dynamiska inköps-system 8 kap. 4 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
14 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Om kraven för deltagande i kvalificeringssystemet omfattar tekniska specifikationer, ska bestämmelserna i 9 kap. 1–11 och 13–16 §§ tillämpas i fråga om specifikationerna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
14 kap. 6 §
Lagrådet föreslår att i första meningen uttrycket ” har ansetts kvalificerade att delta i kvalificeringssystemet” ändras till ”har antagits till kvalificeringssystemet”.
14 kap. 7 §
Paragrafen väcker frågan om en upphandlande enhet som har inrättat ett kvalificeringssystem måste använda systemet när den gör en upphandling. Hittills har ansetts att det är tillåtet (se prop. 2006/07:128 del 1 s. 535) och den föreslagna regleringen är avsedd att inte ändra detta ställningstagande. Med den utgångspunkten föreslår Lagrådet att paragrafen ges en lydelse i närmare anslutning till artikel 77.5 i direktivet:
Om en upphandlande enhet begär in anbud med hänvisning till ett kvalificeringssystem, får enheten inte ingå avtal med en anbudsgivare som inte redan är kvalificerad i systemet.
14 kap. 8 §
I paragrafen finns bestämmelser om fastställande av villkor för uteslutning och kvalificering. Enligt första stycket ska en upphandlande enhet få fastställa sådana villkor. Det framgår inte hur detta förhåller sig till regleringen om uteslutning i 13 kap. Ska enheten kunna fastställa villkor som går utöver uteslutningsgrunderna enligt 13 kap.? Regleringen i artiklarna 78.1 och 80 kan läsas så att frågan ska be-svaras jakande. Ett klarläggande behövs.
I andra stycket föreskrivs att villkoren, i den utsträckning som framgår av 13 kap., ska innefatta grunder för uteslutning av leverantörer. Av direktivet framgår att denna skyldighet endast gäller för upphandlande enheter som är myndigheter. Detta bör komma till uttryck i lagtexten. Lagrådet föreslår att andra stycket ges följande lydelse.
Om den upphandlande enheten är en upphandlande myndighet ska den fastställa grunder för uteslutning av leverantörer i den utsträckning som framgår av 13 kap.
14 kap. 9 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande enhet får tillämpa sådana kvalificeringskrav som avses i 14 kap. 1 § första stycket lagen (0000:000) om offentlig upphandling för att välja ut leverantörer till att delta i ett kvalificeringssystem och i en upphandling. Enheten ska i så fall tillämpa 14 kap. 1–5 §§ den lagen.
14 kap. 10 §
I paragrafen finns bestämmelser om den upphandlande enhetens kontroll av leverantörer. Det hänvisas till 15 kap. 1–14 §§ lagen om offentlig upphandling. I andra stycket anges att enheten ska tillämpa bestämmelserna på samma sätt som en upphandlande myndighet. Enligt Lagrådets mening behöver lagtexten inte tyngas med en sådan bestämmelse. Det räcker att saken behandlas i författningskommentaren.
14 kap. 11 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse
En leverantör får åberopa andra företags kapacitet för att uppfylla krav som avser ekonomisk och finansiell ställning eller teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 14 kap. 1 § 2 och 3 lagen (0000:000) om offentlig upphandling, oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen.
14 kap. 12 §
Paragrafens inledning bör ges följande lydelse.
En leverantör som ansöker om att få delta i ett kvalificeringssystem får åberopa andra företags kapacitet endast om samma företag ska utföra de tjänster eller byggentreprenader för vilka kapaciteten åberopas,
14 kap. 13 §
Artikel 79.1 skiljer sig något från artikel 79.2. Skillnaden kan inte vara genomtänkt. I den svenska lagen bör bestämmelserna ges samma innehåll, jfr 16 §.
Lagrådet föreslår att paragrafen förs in som ett sista stycke i 12 § och ges följande lydelse.
Leverantören ska visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna under kvalificeringssystemets giltighetstid.
14 kap. 14 §
Paragrafen behandlar förhållanden av sådant slag som regleras i 14 kap. 8 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till den bestämmelsen.
14 kap. 15 §
Lagrådet föreslår att uttrycket ”kommer att ” ändras till ”ska”.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
14 kap. 16 §
Lagrådet föreslår att paragrafen förs in som ett andra stycke i 15 § och ges följande lydelse.
Leverantören ska visa att den förfogar över de nödvändiga resurserna.
14 kap. 17 §
Paragrafen behandlar förhållanden av sådant slag som regleras i 14 kap. 8 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till den bestämmelsen.
14 kap. 18 och 19 §§
Paragraferna reglerar vissa förhållanden som gäller dels kvalificeringssystem, dels upphandlingar, utan att det görs någon klar skillnad mellan dem. Regleringen vinner i klarhet om vad som ska gälla för kvalificeringssystem och upphandlingar behandlas i skilda paragrafer. Paragraferna bör placeras i anslutning till andra paragrafer som reglerar kvalificeringssystem respektive upphandlingar, dvs. efter 14 § resp. 17 § i remissens lagförslag.
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
14 a § Om kvalificeringskraven eller uteslutningsgrunderna är sådana som avses i 9 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kraven för kvalificeringssystemet och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 och 2 §§ som den upphandlande enheten har hänvisat till, ska den upphandlande enheten begära att leverantören åberopar ett annat företags kapacitet.
17 a § Om kvalificeringskraven eller uteslutningsgrunderna är sådana som avses i 9 § och 13 kap. 1–4 §§, ska en upphandlande enhet tillämpa 15 kap.1–14 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling när den kontrollerar om de andra företag vars kapacitet en leverantör åberopar uppfyller kvalificeringskraven för upphandlingen och om dessa företags förhållanden är skäl för uteslutning.
Om det vid kontrollen visar sig att det åberopade företaget inte uppfyller krav enligt 13 kap. 1 och 2 §§ som den upphandlande enheten har hänvisat till eller tillämpliga kvalificeringskrav, ska den upphandlande enheten begära att leverantören åberopar ett annat företags kapacitet.
14 kap. 20 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse, jfr 14 kap. 8 § andra stycket i förslaget till lag om offentlig upphandling.
En upphandlande enhet får ställa som villkor i upphandlingen att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras av leverantören själv, om upphandlingen avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
14 kap. 21 och 22 §§
Paragraferna motsvarar 15 kap. 15 och 16 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
15 kap.
Kapitlet motsvarar 16 kap. förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till det kapitlet.
16 kap. 1–14 §§
Paragraferna motsvarar i huvudsak 17 kap. 1–14 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
17 kap. 1–5 och 7–10 §§
Paragraferna motsvarar 18 kap. 1–9 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna.
17 kap. 6 §
I paragrafen föreskrivs att resultatet av en projekttävling ska sändas till Europeiska unionens publikationsbyrå inom 30 dagar efter det att projekttävlingen har avslutats. I det föregående har Lagrådet föreslagit att projekttävlingar definieras som upphandling. En följd av det förslaget är att bestämmelserna om efterannons i 10 kap. 6 § blir tillämpliga och förevarande paragraf kan utgå. Lagrådet noterar dock att det inte står i 10 kap. 6 § vart annonsen ska skickas.
18 kap.
I kapitlet finns enligt rubriken bestämmelser om anbud som omfattar varor med ursprung i tredjeland. Bestämmelserna gör undantag, i förhållande till länder utanför den europeiska unionen, från principen om
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
likabehandling. Det är fråga om ett politiskt ställningstagande som Lagrådet inte yttrar sig över.
I kapitlet används ordet ”tredjeland”. Det är inte definierat, men uppenbarligen avses land utanför den europeiska unionen. Ordet förekommer i annan lagtext med annan betydelse, se 2 § kameraövervakningslagen (2013:460). Att samma ord används i lagtext med olika betydelser bör undvikas. I förevarande kapitel kan bestämmelserna utformas så att ordet ”tredjeland” inte behövs. Om Lagrådets förslag i denna del följs, bör kapitlets rubrik ges följande lydelse:
Anbud som omfattar varor med ursprung i en stat utanför Europeiska unionen
Även ordet ”ursprung” används utan att det definieras. Detta är olyckligt, eftersom innebörden är oviss och det saknas underlag för en tolkning. Emellertid är ordet hämtat från direktivet och kan inte undvikas i den svenska lagen.
I kapitlet finns tre paragrafer, var och en försedd med en rubrik. Rubriken till 2 § uttrycker en bestämmelse som är mer kategorisk än det som föreskrivs i paragrafen. Lagrådet förordar att rubriken tas bort och som en konsekvens av det även övriga rubriker. Eftersom kapitlet är så kort, kan rubrikerna avvaras utan att överblicken går förlorad.
18 kap. 1 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
För anbud som omfattar varor med ursprung i en stat som inte ingår i Europeiska unionen och med vilken unionen inte har slutit avtal som tillförsäkrar företag från unionen jämförbart och faktiskt tillträde till marknaden i denna stat tillämpas 2 och 3 §§. Detta gäller dock inte om något annat följer av ett åtagande som unionen eller Sverige har med en stat utanför unionen.
18 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
När en upphandlande enhet väljer leverantör av varor får enheten förkasta ett anbud som omfattar varor med ursprung i en stat utanför Europeiska unionen, om andelen sådana varor, bestämd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen, uppgår till mer än hälften av det totala värdet av de varor som anbudet omfattar.
Det som föreskrivs i första stycket gäller även programvara för användning i ett telekommunikationsnät.
19 kap.
Kapitlet motsvarar 19 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till det kapitlet.
20 kap.
Kapitlets paragrafer överensstämmer med paragraferna i 20 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till det kapitlet.
Därutöver noterar Lagrådet följande.
20 kap. 1 §
Hänvisningen i paragrafens första stycke till 19 kap. 29 § ska avse den paragrafens första stycke.
20 kap. 15 §
I paragrafens punkt 1 bör ”en upphandlande myndighet” och ”den upphandlande myndigheten” ersättas med ”en upphandlande enhet” respektive ”enheten”.
21 kap. 4 och 7 §§
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 21 kap. 4 och 7 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling.
22 kap. 1–5 §§
Förslaget motsvarar 22 kap. 1– 5 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Förslaget till kraftträdande- och övergångsbestämmelser överensstämmer med motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de bestämmelserna.
Bilagorna
Bilagorna 1–3 motsvarar bilagorna 1–3 i lagen om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa bilagor.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Förslaget till lag om upphandling av koncessioner
1 kap.
Lagrådet föreslår att rubriken till första kapitlet, på samma sätt som i lagen om offentlig upphandling, ändras till ”Lagens tillämpningsområde, innehåll och definitioner” samt att kapitlets första paragraf och dess rubrik ges följande lydelse.
Upphandling av koncessioner 1 § Denna lag gäller när en upphandlande myndighet eller enhet vidtar åtgärder i syfte att anskaffa byggentreprenad eller tjänst, där ersättningen för arbetet utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja det som är föremål för upphandlingen eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
I en andra paragraf bör anges att lagen om upphandling av koncessioner inte gäller när någon av de andra lagarna på upphandlingsområdet är tillämplig. Paragrafen kan ges exempelvis följande lydelse.
Andra lagar om upphandling 2 § Lagen gäller inte när lagen (0000:000) om offentlig upphandling, lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet är tillämplig.
1 kap. 1 §
I paragrafen ges en innehållsförteckning till lagen. Paragrafen bör ändras så att den speglar de nya kapitelrubriker som Lagrådet föreslår.
1 kap. 2–19 §§ (definitioner)
I 2–19 §§ ges ett antal definitioner av begrepp som används i lagen. Lagrådet föreslår att en definition slopas helt och att ytterligare två definitioner införs.
I kapitlets 8 § definieras begreppet koncession som byggkoncession enligt 4 § eller tjänstekoncession enligt 14 §. Dessa koncessioner definieras som ”skriftliga kontrakt med ekonomiska villkor”. Uttrycket kontrakt definieras emellertid inte. En sådan definition ges dock i 1 kap. 9 § lagen om offentlig upphandling och i 1 kap. 8 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Lagrådet har i det föregående riktat invändningar mot de olika användningarna av ordet kontrakt i dessa lagar. Samma invändningar kan göras mot användningen av uttrycket koncession i lagen om upphandling av koncessioner. Lagrådet föreslår mot den bakgrunden att det tydligt anges i varje enskild paragraf vilken företeelse som paragrafen avser, d.v.s. om det är fråga om att beskriva upphandlingsprocessen, den anskaffning som upphandlingen avser eller det avtal som myndigheten efter genomförd upphandling önskar ingå med en eller flera leverantörer.
Lagrådet föreslår – på samma sätt som i fråga om lagen om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna – att Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner definieras som ”direktiv 2014/23/EU” och att den korta benämningen används i lagtexten.
1 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i ett förfarande för upphandling av en bygg- eller tjänstekoncession.
1 kap. 18 §
I paragrafen definieras begreppet ”utförande av byggentreprenad”. Lagrådet föreslår att definitionen i stället ska avse ”byggentreprenad” (jfr vad Lagrådet har sagt i anslutning till 1 kap. 4 § i förslaget till lag om offentlig upphandling) och att paragrafen ges följande lydelse.
Med byggentreprenad avses
1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. förverkligande av ett byggnadsverk enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
1 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med byggkoncession avses utförande av byggentreprenad enligt X §, där sådan verksamhetsrisk som avses i Y § överförs till koncessionshavaren och ersättningen för arbetet utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja det byggnadsverk som är föremål för entreprenaden eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
1 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
1 kap. 6 §
Paragrafen definierar uttrycket ”elektroniska medel”. Enligt Lagrådets mening bör paragrafen utformas i närmare anslutning till motsvaran-de uttryck i direktivet 2014/23/EU och ges följande lydelse.
Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
1 kap. 7 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande, något modifierade, lydelse (se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 1 kap. 13 § i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna).
Med ensamrätt avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning, som begränsar rätten att utöva en verksamhet till ett enda företag.
1 kap. 8 §
Lagrådet föreslår att definitionen av ordet ”koncession” slopas och att uttrycket bygg- eller tjänstekoncession används genomgående i lagen.
1 kap. 9 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande, något modifierade, lydelse.
Med koncessionsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten eller enheten använder för att beskriva eller fastställa vad upphandlingen gäller.
1 kap. 10 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med koncessionshavare avses en leverantör med vilken den upphandlande myndigheten eller enheten har ingått avtal om en bygg- eller tjänstekonces-sion.
1 kap. 11 §
I remissens lagförslag definieras leverantör som den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader. Varor är inte aktuella i fråga om koncessioner enligt denna lag och kan uteslutas från definitionen. Det hindrar inte att en leverantör enligt denna definition också kan tillhandahålla varor.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller byggentreprenader eller andra tjänster.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
1 kap. 12 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges en lydelse som motsvarar den paragraf i lagen om offentlig upphandling som definierar offentligt styrt organ.
1 kap. 13 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande, något modifierade, lydelse. Jämför vad Lagrådet har anfört i anslutning till 7 §.
Med särskild rättighet avses en rättighet som beviljats enligt lag eller annan författning, som begränsar rätten att utöva en verksamhet till två eller flera företag.
1 kap. 14 §
I paragrafen definieras begreppet tjänstekoncession. Lagrådet föreslår att det införs en ny paragraf som, på motsvarande sätt som i lagen om offentlig upphandling, definierar begreppet tjänst. Paragrafen bör ges följande lydelse.
Med tjänst avses annan tjänst än sådan byggentreprenad som avses i X §.
Lagrådet föreslår vidare att definitionen i 14 § ändras och ges följan-de lydelse.
Med tjänstekoncession avses utförande av tjänst, där sådan verksamhetsrisk som avses i X § överförs till koncessionshavaren och ersättningen för arbetet utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja de tjänster som avses eller av dels en sådan rätt, dels betalning.
1 kap. 15 §
I paragrafen definieras ”upphandlande enheter”. I förslagen till lag om offentlig upphandling, upphandling inom försörjningssektorerna och upphandling av koncessioner används uttrycken ”upphandlande myndighet” och ”upphandlande enhet” med olika innebörd i de olika lagarna. Olikheterna kan leda till att en företeelse omfattas av definitionen enligt en av lagarna men inte av en annan. Risken för att något oavsiktligt faller mellan lagarnas tillämpningsområden måste undvikas. I remissen förs inte något resonemang om förhållandet mellan lagarna i detta hänseende. Frågan bör belysas under den fortsatta beredningen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Med reservation för vad Lagrådet anför angående bilaga 2 till lagen föreslår Lagrådet att paragrafen ges följande lydelse.
Med upphandlande enhet avses i denna lag en enhet som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och avser att ingå avtal om en bygg- eller tjänstekoncession för bedrivande av sådan verksamhet och som är
1. en statlig eller kommunal myndighet, en beslutande församling i kommun eller landsting, eller ett offentligt styrt organ som avses i 12 § eller en sammanslutning av en eller flera myndigheter eller församlingar eller en sammanslutning av ett eller flera offentligt styrda organ, 2. ett företag som en upphandlande myndighet kan utöva ett bestämmande inflytande över på det sätt som anges i andra stycket, eller
3. en annan enhet än de som anges i 1 och 2, om den bedriver sin verksamhet med stöd av en sådan ensamrätt enligt 7 § eller en särskild rättighet enligt 13 § som beviljats för bedrivande av någon av de verksamheter som anges i bilaga 2.
Ett bestämmande inflytande enligt första stycket 2 ska anses föreligga om en upphandlande myndighet direkt eller indirekt, innehar mer än hälften av andelarna i företaget eller kontrollerar majoriteten av röstetalet på grund av aktieägande eller motsvarande eller kan utse mer än halva antalet ledamöter i företagets styrelse eller motsvarande ledningsorgan.
En sådan enhet som anges i första stycket 3 utgör inte en upphandlande enhet om den har beviljats särskilda rättigheter eller ensamrätter genom ett förfarande som offentliggjorts på lämpligt sätt och om beviljandet av dessa rättigheter har grundats på objektiva kriterier.
1 kap. 16 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges ett innehåll som motsvarar definitionen av upphandlande myndighet i 1 kap. 16 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
1 kap. 17 §
Lagrådet föreslår att paragrafen, på motsvarande sätt som i lagen om offentlig upphandling, ges följande lydelse.
Med upphandling avses de åtgärder som någon vidtar i syfte att anskaffa tjänster eller byggentreprenader från en leverantör, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte.
1 kap. 18 §
Som Lagrådet har anfört i det föregående, bör paragrafen i stället definiera vad som avses med byggentreprenad och därför flyttas.
1 kap. 19 §
Lagrådet föreslår att paragrafen delas upp i två paragrafer, där den första definierar verksamhetsrisk och den andra övertagande av verksamhetsrisk. Paragraferna kan ges följande lydelse.
X § Med verksamhetsrisk avses efterfrågerisk eller utbudsrisk eller båda.
Y § Med övertagande av verksamhetsrisk avses att en koncessionshavare genom koncessionen, vid normala verksamhetsförhållanden,
a) inte är garanterad att kompenseras för de investeringar som görs och de kostnader som uppstår vid utnyttjandet av det byggnadsverk eller tillhandahållandet av de tjänster som är föremål för koncessionen och
b) utsätts för en verklig exponering för förändringar på marknaden på så sätt att eventuella uppskattade förluster för koncessionshavaren inte är endast nominella eller försumbara.
2 kap. 1 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att det som anges i första stycket delvis flyttas till en inledande paragraf i första kapitlet, delvis tas om hand genom en definition av vad som avses med upphandling.
I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i 15 kap. gäller för
1. upphandling av koncessioner vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och 2. upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 3. Lagrådet har i det föregående föreslagit att det införs en paragraf i 1 kap. som anger att tröskelvärdena i 5 kap. avgör om upphandlingen ska genomföras med tillämpning av 15 kap. i lagen eller inte. Den paragrafen reglerar alltså det som anges i första punkten i paragrafens andra stycke. I det följande föreslår Lagrådet också en paragraf införs i 5 kap. som anger att reglerna i 1 kap. ska tillämpas också vid upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3.
Dessa förslag innebär att 2 kap. 1 § i dess helhet kan slopas. Rubriken till kapitlet bör därför ändras till ”Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster och blandad upphandling”.
2 kap. 2 §
I paragrafen regleras när lagens regler om upphandling ska tillämpas vid anskaffning av vissa forsknings- och utvecklingstjänster. Lagrådet föreslår att inledningen och rubriken till paragrafen ges följande innehåll.
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
1 §
Denna lag gäller för upphandling av tjänstekoncession om upphandlingen avser forsknings- och utvecklingstjänster och …
Beträffande paragrafens andra stycke, se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 2 kap. 2 § förslaget till lag om offentlig upphandling. 2 kap. 3–21 §§
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
I paragraferna 3–21 i kapitlet behandlas vad som benämns som blandade kontrakt. Lagrådet föreslår att avsnittet inleds med en paragraf som anger vad som avses med en blandad upphandling. Det är enligt Lagrådets mening olämpligt att tala om blandade kontrakt som föreslås i rubriken till 3 § (se vad Lagrådet har anfört i det föregående om motsvarande paragraf i lagen om offentlig upphandling).
Blandad upphandling
Med blandad upphandling avses
1. upphandling som inbegriper sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag, eller
2. upphandling som inbegriper dels anskaffningar som regleras i denna lag, dels andra anskaffningar.
2 kap. 3 §
I paragrafen regleras vilka bestämmelser som ska tillämpas i ett upphandlingsförfarande när det som ska anskaffas är flera slag av prestationer – tjänster eller byggentreprenader – som alla regleras av lagen. Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Blandad upphandling som avser flera typer av koncessioner enligt denna lag
Om en blandad upphandling avser dels byggkoncession, dels tjänstekoncession, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det som är huvudföremålet för upphandlingen.
För en upphandling av en tjänstekoncession som gäller dels sådana tjänster som anges i bilaga 3, dels andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna.
2 kap. 4–13 §§
Lagrådet föreslår, som en följd av det som sagts i det föregående, att 4– 13 §§ och där förekommande rubriker ges följande lydelse.
Blandad upphandling, inom en och samma verksamhet, som regleras i såväl denna lag som i andra bestämmelser
2 kap. 4 §
Delbar och odelbar blandad upphandling
En delbar blandad upphandling inom en och samma verksamhet är en upphandling där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i X–Y §§.
En odelbar blandad upphandling är en upphandling där det inte ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i Z §.
2 kap. 5 §
Hur får en delbar blandad upphandling genomföras?
Om en delbar blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten eller enheten genomföra separata upphandlingar för de olika delarna. Myndigheten får också genomföra upphandlingen som en enda upphandling.
2 kap. 6 §
När en blandad upphandling genomförs som flera upphandlingar
Om den upphandlande myndigheten eller enheten delar upp en blandad upphandling i flera separata upphandlingar, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
2 kap. 7 §
När en delbar blandad upphandling genomförs som en upphandling
Om den upphandlande myndigheten eller enheten genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling, ska denna lag tillämpas på upphandlingen, om inte något annat följer av X–Y §§.
2 kap. 8 §
Om en upphandlande myndighet genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling och den gäller dels anskaffning av byggentreprenader eller tjänster enligt denna lag, dels anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om offentlig upphandling, om värdet av den anskaffning som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om offentlig upphandling, om värdet av den anskaffning som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen och värdet av den anskaffning som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
2 kap. 9 §
Om en upphandlande enhet genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling och den gäller dels anskaffning av byggentreprenader eller tjänster enligt denna lag, dels anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den anskaffning som regleras i den lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som gäller enligt den lagen, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2. bestämmelserna i 19 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna, om värdet av den anskaffning som regleras i den lagen beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt den lagen och värdet av den anskaffning som regleras i denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
2 kap. 10 §
När en delbar blandad upphandling med försvars- eller säkerhetsaspekter genomförs som en enda upphandling
Om den upphandlande myndigheten eller enheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling får upphandlingen genomföras utan tillämpning av denna lag om anskaffningen till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördra-get). Detta gäller även om upphandlingen också avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 kap. 11 §
Om den upphandlande myndigheten eller enheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling och den till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 12 §
Bestämmelserna i X och Y §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder och inte i syfte att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte ska bli tillämpliga.
2 kap. 13 §
Odelbar blandad upphandling
Vid en odelbar blandad upphandling ska de bestämmelser som gäller för upphandlingens huvudföremål tillämpas.
Om en sådan upphandling avser både tjänstekoncession enligt denna lag och upphandling av varor, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänster respektive varor.
Om en sådan upphandling inbegriper anskaffning som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten eller enheten genomföra upphandlingen utan tillämpning av denna lag. Om upphandlingen
i stället till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får den upphandlande myndigheten eller enheten genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 14–21
Lagrådet föreslår, som en följd av det som sagts i det föregående, att 14–21 §§, som behandlar blandade upphandlingar som rör såväl verksamheter som anges i bilaga 2 till lagen som annan verksamhet, och där förekommande rubriker ges följande lydelse.
2 kap. 14 §
Upphandling som rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet
Om en upphandling rör såväl verksamhet som anges i bilaga 2 som annan verksamhet, får den upphandlande enheten i enlighet med bestämmelserna i X–Y §§ välja att genomföra en upphandling för varje verksamhet eller en enda upphandling.
2 kap. 15 §
Den upphandlande enheten får inte genomföra en upphandling för varje verksamhet eller som en enda upphandling i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag, lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna blir tillämpliga.
2 kap. 16 §
Separata upphandlingar för olika verksamheter
Om den upphandlande enheten genomför en upphandling för varje verksamhet, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
2 kap. 17 §
En enda upphandling som rör flera verksamheter
Om en upphandling rör mer än en verksamhet och den upphandlande enheten genomför en enda upphandling, ska för upphandlingen tillämpas de bestämmelser som gäller för den verksamhet som upphandlingen huvudsakligen rör.
Om upphandlingen till någon del rör verksamhet som omfattas av artikel 346 i EUF-fördraget eller om upphandlingen till någon del regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, ska dock X–Y §§ tillämpas.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2 kap. 18 §
Om det inte är objektivt möjligt att avgöra vilken verksamhet som upphandlingen huvudsakligen rör ska följande gälla. 1. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande myndighet och upphandlingen för övriga verksamheter regleras av de bestämmelser i denna lag som gäller för en upphandlande enhet, ska upphandlingen genomföras i enlighet med de bestämmelser i lagen som gäller för upphandling av upphandlande myndigheter.
2. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
3. Om upphandlingen för en av verksamheterna regleras i denna lag och upphandlingen för den eller de andra verksamheterna inte regleras i denna lag, lagen (0000:000) om offentlig upphandling eller lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna i denna lag.
2 kap. 19 §
En enda upphandling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter
Om en upphandling rör flera verksamheter och genomförs som en enda upphandling, får den upphandlande enheten genomföra upphandlingen utan tillämpning av denna lag om en av verksamheterna omfattas av 346 i EUF-fördraget. Detta gäller även om upphandlingen också innehåller delar som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
2 kap. 20 §
Om en upphandling rör flera verksamheter och genomförs som en enda upphandling, får den upphandlande enheten, om upphandlingen till en del avser upphandling för en verksamhet som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
2 kap. 21 §
Bestämmelserna i X och Y §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder.
3 kap. 1 §
Enligt paragrafen undantas vissa upphandlingar som avser anskaffningar på försvars- och säkerhetsområdet. I fjärde punkten anges att lagen inte gäller för upphandlingar som, av operativa skäl, måste tilldelas och utföras av en leverantör i ett område utanför EES territorium där operationen genomförs. Samma lokution används i 1 kap. 10 § fjärde punkten lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. I art.
13 d i LUFS-direktivet, som bestämmelsen genomför, anges emellertid att undantaget avser kontrakt som tilldelas i ett tredje land, inbegripet kontrakt avseende civila inköp, när styrkor är stationerade utanför unionens territorium, och där de operativa behoven medför att kontrakt måste ingås med ekonomiska aktörer i det område där operationen genomförs. Enligt Lagrådets mening framgår det tydligare av bestämmelsen i direktivet vad undantaget tar sikte på, nämligen anskaffningar för såväl militära som civila ändamål och som måste ske där operationen genomförs.
I punkten 5 anges som ytterligare undantag upphandlingar ”som på annat sätt omfattas av ett undantag i denna lag”. Denna punkt torde kunna utgå eftersom motsvarande bestämmelse i direktivet är betingad av att utgångspunkten där är att direktivet gäller för alla koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet med undantag för det som anges i artikeln, medan paragrafen anger att lagen inte ska vara tillämplig för vissa upphandlingar på detta område. Övriga undantag framgår härigenom av andra paragrafer i lagen och det behöver därför inte erinras om att det även för upphandlingar på försvars- och säkerhetsområdet kan finnas andra undantag som är tillämpliga.
I sista stycket i paragrafen anges att uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. I 2011 års lag definieras emellertid inte uttrycket. Sista stycket bör därför utgå. I stället bör i författningskommentaren anges vad som avses med försvars- och säkerhetsområdet.
3 kap. 2–4 §§
Paragraferna har sina huvudsakliga motsvarigheter i 3 kap. 4–6 §§ lagen om offentlig upphandling. Lagrådet har föreslagit ändringar i dessa paragrafer och föreslår att motsvarande ändringar görs i 2–4 §§.
3 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Verksamhet i stat utanför EES
Denna lag gäller inte för upphandling som avser utövande av verksamhet i en stat som inte ingår i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) utan fysisk användning av något nät eller geografiskt område i en eller flera EES-stater.
3 kap. 6–8 §§
Enligt 6 § 3 ska lagen inte gälla koncessioner som avser försvars- och säkerhetsaspekter och som regleras av särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell organisation som gör inköp för sitt eget bruk och inte heller koncessioner som ska tilldelas av en stat inom EES i
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
enlighet med sådana särskilda förfaranderegler. Bestäm-melsen genomför närmast ordagrant det som anges i den svenska versionen av artikel 10.5 c i LUK-direktivet. Regleringen undantar alltså inköp som den internationella organisationen gör ”för sitt eget bruk”. Det innebär att tillämpningsområdet för undantaget blir tämligen begränsat. I den engelska versionen av direktivets bestämmelse framgår att undantaget gäller i fall där det finns ”specific procedural rules of an international organisation purchasing for its purposes”. Den engelska lydelsen träffar sålunda alla inköp som sker för den internationella organisationens syfte eller ändamål och inte bara inköp för organisationens eget bruk. Den engelska lydelsen har sin motsvarighet i den tyska och den franska versionen av bestämmelsen (ty: ”die für ihre Zwecke Beschaffungen tätigt”, fr: ”les règles de procédure spécifiques d’une organisation internationale achetant pour l’accomplissement de ses missions”). Det finns mot den bakgrunden skäl att ändra bestämmelsen så att den närmare överensstämmer med dessa språkversioner av direktivet.
Lagrådet föreslår att paragrafernas ordning ändras samt att paragraferna och rubriken till dem ges följande lydelse (jfr vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 kap. 7 och 8 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling).
Upphandling som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut 6 § Denna lag gäller inte för en upphandling enligt regler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när anskaffningen helt finansieras av organisationen eller institutet.
Om anskaffningen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
För upphandling på försvars- och säkerhetsområdet gäller i stället bestämmelserna i 7 §.
Upphandling enligt vissa internationella regler 7 § Denna lag gäller inte upphandling på försvars- och säkerhetsområdet med tillämpning av
1. särskilda förfaranderegler i enlighet med ett internationellt avtal eller en överenskommelse mellan en eller flera av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon eller några andra stater, 2. särskilda förfaranderegler i enlighet med en internationell överenskommelse om stationering av militär personal som rör en stats åtaganden, eller 3. särskilda förfaranderegler som tillämpas av en internationell organisation när den gör inköp för organisationens ändamål eller avtal om koncessioner som ska ingås av en stat inom EES med tillämpning av sådana särskilda förfaranderegler.
8 § Denna lag gäller inte heller för upphandlingar som en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
3 kap. 9 §
Första stycket har sin motsvarighet i 3 kap. 10 § lagen om offentlig upphandling och bör formuleras på motsvarande sätt. Sista meningen i andra stycket bör närmare anknyta till rubriken till 8 kap. 6 § i lagen och därför ange att bestämmelserna om efterannons om resultatet av en upphandling i 8 kap. 6 § ska tillämpas om det inte i berörd lagstiftning finns särskild reglering av öppenhet och insyn.
3 kap. 11 §
I första punkten ges ett undantag för tillhandahållande eller drift av fasta nät i syfte att tillhandahålla tjänster för allmänheten i samband med produktion, transport eller distribution av dricksvatten. Bestämmelsen genomför art. 12.1 a LUK-direktivet som är identisk med art. 10.1 i LUF-direktivet som genomförs i 2 kap. 2 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Bestämmelserna i lagförslagen har utformats olika trots att direktivens bestämmelser är lika. Detta bör rättas till.
3 kap. 13–19 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 11–17 §§ förslaget till lag om offentlig upphandling och bör utformas på motsvarande sätt.
I 19 § första stycket anges att verksamhetsandelen ska bestämmas på grundval av genomsnittlig total omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader, trots att lagen om upphandling av koncessioner bara gäller tjänster och byggentreprenader. Det bör utvecklas i den fortsatta beredningen varför upphandling av också varor ska inbegripas.
3 kap. 20 och 21 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 18 och 19 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling och bör utformas på motsvarande sätt.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3 kap. 22–27 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 20–25 §§ i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna och bör utformas på motsvarande sätt.
3 kap. 28–35 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 3 kap. 20–28 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling och bör utformas på motsvarande sätt.
3 kap. 36 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Lotteritjänster
Denna lag gäller inte för upphandling avseende lotteritjänster som omfattas av CPV-koden [för lotteriverksamhet; här bör koden anges] och som staten anskaffar av en leverantör på grund av en beviljad ensamrätt. En sådan ensamrätt ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.
Med ensamrätt avses i denna paragraf inte en sådan ensamrätt som anges i 1 kap. 15 § tredje stycket.
4 kap. 1–8 §§
Paragraferna motsvarar 4 kap. 1–4, 7, 8, 15 och 16 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Se Lagrådets kommentarer i anslutning till de paragraferna.
4 kap. 9 och 10 §§
Paragraferna har en gemensam rubrik, ”Koncessioners varaktighet”. De är utformade i nära överensstämmelse med artikel 18 i direktivet. Enligt 9 § ska koncessioner vara tidsbegränsade och den upphandlande myndigheten eller enheten ska bedöma löptiden på grundval av de byggentreprenader eller tjänster som efterfrågas. I 10 § första stycket föreskrivs att koncessioner med längre löptid än fem år inte får ha längre maximal varaktighet än vad som kan förväntas rimligen gå åt för att koncessionshavaren ska kunna kompenseras i angiven utsträckning.
Av den föreslagna lagtexten till 9 § framgår inte vad den bedömning som ska göras enligt andra stycket innebär eller syftar till, särskilt som 10 § första stycket förefaller reglera delvis samma sak. Om avsikten är att koncessionens varaktighet ska bestämmas med hänsyn till hur länge byggentreprenaden eller tjänsten kommer att pågå, måste Lagrådet ifrågasätta det relevanta i att välja en sådan måttstock.
I rubriken och lagtexten används omväxlande orden ”varaktighet” och ”löptid”. De engelska och franska versionerna har genomgående ett och
samma ord (”duration” resp. ”durée”). Det kan antas att någon betydelseskillnad inte är avsedd och ett av orden bör väljas genomgående i den svenska lagtexten.
Paragrafernas utformning bör övervägas ytterligare under den fortsatta beredningen.
5 kap. 1 §
I kapitlet finns bestämmelser om tröskelvärden. Beträffande första paragrafens disposition gör sig samma synpunkter gällande som Lagrådet har anfört i anslutning till 5 kap. 1 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet föreslår sålunda att paragrafen delas upp i två paragrafer, varav den första anger tröskelvärdenas funktion och föreskriver att lagen utom 15 kap. tillämpas på upphandlingar över tröskelvärdena, utom sådana som anges i bilaga 3 till lagen, samt att 15 kap. tillämpas på upphandlingar under tröskelvärdena och sådana som anges i bilaga 3 till lagen. Den andra paragrafen innehåller bestämmelser om vad tröskelvärdena är.
Liksom i motsvarande paragrafer i förslagen till lag om offentlig upphandling och lagen om upphandling inom försörjningssektorerna bör första stycket preciseras till att gälla ”en koncession vars värde uppskattas till - - -”.
5 kap. 2 §
I paragrafen finns en grundläggande bestämmelse om hur värdet av en koncession ska uppskattas vid tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärde. Enligt paragrafen ska den upphandlande myndigheten eller enheten beräkna värdet av en koncession efter en uppskattning av den sammanlagda omsättning som uppkommer för koncessionshavaren under kontraktets varaktighet som ersättning för de byggentreprenader och tjänster som koncessionen avser och för de varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster.
Hur bestämmelsen ska förstås är delvis omöjligt att läsa ut av lag-texten. Främst gäller det uttrycket ”de varor som följer med sådana byggentreprenader och tjänster”. Bestämmelsen har utformats i nära överensstämmelse med artikel 8.2 i direktivet och oklarheterna finns redan där. Det är inte godtagbart att en obegriplig bestämmelse införs i en svensk lag, och det gäller även när bristerna finns i en EUbestämmelse som Sverige är förpliktat att införa.
EU-bestämmelsen måste vid genomförandet i svensk rätt ges en begriplig innebörd, som också bör vara ändamålsenlig. En utgångspunkt bör då tas i definitionerna av byggkoncession och tjänstekoncession enligt 1 kap. 4 resp. 14 § i lagförslaget. Av dessa bestämmelser framgår att ersättningen till koncessionshavaren utgörs antingen av enbart rätten att utnyttja byggnadsverket resp. tjänsterna eller av dels en sådan rätt, dels betalning. Vidare ligger det nära till hands att jämföra med bestämmelserna i LOU-
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
direktivet och LUF-direktivet om värdering av byggentreprenader, som föreslås bli genomförda genom 5 kap. 9 § lagen om offentlig upphandling resp. 5 kap. 8 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. I dessa bestämmelser föreskrivs att man ska räkna in värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten/enheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras. Mycket talar för att avsikten med förevarande bestämmelse har varit att värderingen av koncessioner ska grunda sig på det sammanlagda beloppet av de ersättningar av dessa slag som tillkommer koncessionshavaren under koncessionens löptid. En sådan tolkning framstår också som ändamålsenlig. I brist på tolkningsdata som talar för något annat föreslår Lagrådet att bestämmelsen utformas i enlighet med vad som sålunda kan antas vara avsett.
Enligt 5 kap. 9 § i förslaget till lag om offentlig upphandling och 5 kap. 8 § i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna ska man räkna in värdet av både varor och tjänster som den upphandlande myndigheten/enheten tillhandahåller. I den nu aktuella paragrafen föreskrivs däremot att bara varor ska räknas in när det gäller koncessioner. Det är svårt att se skälet till denna skillnad. Emellertid är direktivet entydigt på denna punkt och kan inte frångås.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Värdet av en koncession ska uppskattas till koncessionshavarens sammanlagda omsättning till följd av koncessionen under dess löptid samt till värdet av varor som den upphandlande myndigheten eller enheten tillhandahåller koncessionshavaren och som är nödvändiga för att entreprenaden eller tjänsterna ska kunna utföras.
5 kap. 3 §
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 5 kap. 5 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Lagrådet noterar vidare att ordet ”koncessionsmeddelande” inte används i 8 kap. Det bör inte användas här heller.
5 kap. 4 §
I paragrafen föreskrivs att, om värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen är mer än 20 procent högre än det uppskattade värdet enligt 3 §, värdet vid tilldelningen ska användas.
Paragrafen väcker frågor om tillämpningen i de fall då det uppskattade värdet är lägre än tröskelvärdet.
I författningskommentaren sägs (s. 1164) att, om en koncession ursprungligen har uppskattats till ett värde som understiger tröskelvärdet och det vid tilldelningen visar sig att värdet har ökat med mindre än 20
procent men ändå överstiger tröskelvärdet, detta inte torde innebära att förfarandet måste följa de regler som gäller upphandling över tröskelvärdet. Den osäkerhet som avspeglas i detta uttalande är oberättigad. Att det förhåller sig så som sägs följer otvetydigt av lagtexten, som troget återger artikel 8.2 tredje stycket i LUK-direktivet.
Det är svårt att förstå hur direktivets bestämmelse är tänkt att tillämpas när det uppskattade värdet är lägre än tröskelvärdet. I ett sådant fall regleras koncessionen inte av direktivet och det finns ingen bestämmelse om tilldelning som är tillämplig. I förslaget till svensk lag finns bestämmelser i 15 kap. om upphandling av koncessioner som inte omfattas av direktivet. Inte heller här finns regler om tilldelning. Att tilldelning ska beslutas framgår – möjligen – indirekt av 15 kap. 6 §.
Enligt paragrafen ska värdet vid tilldelningen ”användas”. Det är oklart vad detta innebär. Ska upphandlingen fortsätta med tillämpning av de regler som gäller för upphandling över tröskelvärdet, eller ska upphandlingsförfarandet tas om med tillämpning av dessa regler? Direktivet, som föreskriver att den giltiga uppskattningen ska vara värdet av koncessionen vid tidpunkten för tilldelningen, ger inget svar på frågan. Ett klargörande behövs under den fortsatta beredningen.
5 kap. 5 §
Enligt rubriken till paragrafen reglerar den ”Metod för beräkning av det uppskattade värdet”. I paragrafen föreskrivs att metoden ska vara objektiv och att den ska anges i något av upphandlingsdokumenten. Vidare ska vid beräkningen i tillämpliga fall hänsyn tas till olika förhållanden som anges i sju punkter.
Vad ordet ”metod” avser framgår inte. Enligt 6 § ska myndigheten eller enheten kunna välja mellan olika metoder.
Vidare inställer sig frågan hur denna paragraf förhåller sig till 2 §, som även den anger hur värdet av en koncession ska beräknas. Det kan antas att 2 § är avsedd att ha en generell innebörd och att uppräkningen i 5 § ska precisera beräkningsgrunderna i särskilda situationer. Uppräkningen innehåller punkter som är svåra att ge ett praktiskt innehåll. Under föredragningen har framlagts hypotesen att sådana punkter kan ha tillkommit för att tillgodose önskemål från enskilda medlemsstater och att de behandlar situationer som inte är relevanta för svenska förhållanden.
Enligt punkten 7 ska vid beräkningen hänsyn tas till premier eller ersättningar till anbudssökande eller anbudsgivare. Vilka premier och ersättningar som avses framgår inte. Punkten är utformad i överensstämmelse med motsvarande punkt i artikel 8.3 i LUK-direktivet och man får hoppas att bestämmelsens innehåll kan klargöras i den kommande rättstillämpningen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
5 kap. 6 §
I 6 § finns en föreskrift om val av beräkningsmetod. Ordet beräkningsmetod används också i rubriken till paragrafen. Liksom i fråga om 5 kap. 6 § i förslaget till lag om offentlig upphandling kan man undra vilka beräkningsmetoder som valet ska stå mellan. Förutom i 5 § finns i det nu aktuella kapitlet ingen bestämmelse om beräkningsmetod. Enligt 5 § ska värdet av en koncession beräknas med hjälp av en objektiv metod. Någon vägledning om vad som är en beräkningsmetod lämnas inte där.
Förevarande paragraf och rubriken över den bör utformas i enlighet med vad Lagrådet föreslagit i anknytning till 5 kap. 6 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
5 kap. 7 §
Paragrafen talar om uppdelning av en koncession. Vad som avses bör vara uppdelning av en upphandling, så som det står i rubriken till paragrafen, eller kanske uppdelning av en anskaffning. Det är tänkbart att uppdelningen sker så att en del inte är en koncession. Av paragrafen följer att en upphandling får delas upp i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet blir tillämpliga, om det är berättigat av objektiva skäl. Att uppdelningen ska få göras i detta syfte är förmodligen inte avsett, men den ska få göras om det är objektivt berättigat. Lagrådet hänvisar i denna del till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 5 kap. 7 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
I 8 § finns bestämmelser om hur bestämmelserna om tröskelvärde ska tillämpas när ett projekt delas upp i flera upphandlingar. Det framgår inte om den paragrafen ska tillämpas i de fall som regleras i 7 §. Detta bör klargöras under den fortsatta beredningen.
5 kap. 8 §
Enligt paragrafen reglerar den det fallet att en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster kan innebära att flera koncessioner upphandlas i form av delkontrakt. Då ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas när det avgörs om värdet överstiger tröskelvärdet enligt 1 §. Om värdet överstiger tröskelvärdet, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet.
Att använda termen ”delkontrakt” på detta sätt är inte särskilt träffande. Bestämmelsens avsedda innebörd synes vara att ett planerat projekt kan delas upp i flera koncessioner som upphandlas var för sig. Men om så sker, ska varje koncession upphandlas enligt reglerna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av upphandlingarna överstiger tröskelvärdet.
Lagrådet föreslår att paragrafen och rubriken före den ges följande lydelse.
Uppdelning i flera upphandlingar
Om en planerad byggentreprenad eller ett planerat tillhandahållande av tjänster delas upp, ska det sammanlagda värdet beaktas vid tillämpningen av 1 §. Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje del upphandlas enligt bestämmelserna i denna lag om upphandling över tröskelvärdet.
6 kap. 2 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ersätts med en definition i 3 §. Om Lagrådets förslag följs, får de följande paragraferna i kapitlet numreras om.
6 kap. 3 §
Lagrådet föreslår att det i första stycket förs in en hänvisning beträffande annons till 8 kap. 1 §. Då behövs inte hänvisningen i andra stycket.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten eller enheten ska i annonsen enligt 8 kap. 1 § beskriva koncessionen och villkoren för deltagande. Kriterierna för utvärdering av anbud enligt 13 kap. 1 § ska anges i något koncessionsdokument. Detsamma gäller uppställda krav på tekniska, fysiska, funktionella eller rättsliga egenskaper som alla anbud ska uppfylla (minimikrav).
6 kap. 4 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Den upphandlande myndigheten eller enheten får med användning av objektiva kriterier begränsa antalet anbudssökande eller anbud. Antalet ska vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås.
6 kap. 5 §
Lagrådet föreslår att ordet ”tidsfrist” byts till ”tid”.
6 kap. 6 §
Lagrådet föreslår att andra stycket ges följande lydelse.
Det som ska anskaffas genom koncessionen, kriterierna för utvärdering av anbud och uppställda minimikrav får inte ändras under förhandlingarna.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
7 kap. 1 §
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
Tekniska krav och funktionskrav ska redovisas i något av koncessionsdokumenten. De ska ange de egenskaper som byggentreprenaden eller tjänsten ska ha. Egenskaperna får också avse processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla byggentreprenaden eller tjänsten under förutsättning att de avser det som ska anskaffas och står i proportion till värdet av anskaffningen och syftet med den.
7 kap. 2 och 3 §§
Paragraferna motsvarar i tillämpliga delar 9 kap. 6 och 7 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har föreslagit ändringar i dessa paragrafer. Motsvarande ändringar bör göras i detta lagförslag.
8 kap. 1–4 §§
Lagrådet föreslår att paragraferna ges följande lydelse.
1 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att upphandla en bygg- eller tjänstekoncession ska informera om detta genom att annonsera upphandlingen.
I 3 och 4 §§ finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet som avser att upphandla en tjänstekoncession som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 ska informera om detta genom en förhandsannons.
3 § En upphandlande myndighet eller enhet får upphandla en bygg- eller tjänstekoncession utan föregående annonsering om det som ska upphandlas kan tillhandahållas endast av en viss leverantör på grund av
1. att syftet med koncessionen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. att det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. skyddet av en ensamrätt, oavsett om den är sådan som anges i 1 kap. 7 §.
Ett sådant förfarande får i de fall som regleras i första stycket 2 och 3 tillämpas endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
4 § Förutsatt att kraven enligt upphandlingsdokumenten inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet eller enhet besluta att ingå avtal om en bygg- eller tjänstekoncession utan föregående annonsering, om det vid ett förfarande med annonsering inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. En rapport om detta ska lämnas till
Europeiska kommissionen om den begär det.
8 kap. 5 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 6 kap. 13 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 5 §.
8 kap. 6 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 10 kap. 5 § förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att första stycket i den paragrafen ändras så att det bättre stämmer överens med motsvarande reglering i direktivet, artikel 50.1 i LOU-direktivet. Den artikeln har sin motsvarighet i art. 32.1 i LUK-direk-tivet. Den bestämmelsen anger dock inte, som art. 50.1 i LOU-direktivet, att tidsfristen ska räknas från avtalsingåendet. I stället anges i art. 32.1 i LUK-direktivet att startpunkten ska vara ”tilldelningen av en koncession”, varmed i direktivet avses myndighetens eller enhetens beslut att anta anbud i fråga om en koncession. Någon förklaring till denna diskrepans lämnas inte i direktivet. Därmed uppkommer en svårförklarlig skillnad mellan lagarna beträffande startpunkten för beräkning av den frist som gäller för myndigheten eller enheten att skicka en efterannons.
Lagrådet föreslår att paragrafen ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet eller enhet som har beslutat att ingå avtal om en koncession ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 48 dagar efter det att beslutet har fattats.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten eller enheten vid avtal om tjänstekoncessioner som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 3 samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 48 dagar efter utgången av det kvartal under vilket avtalen ingicks.
8 kap. 7–10 §§
Paragraferna har sina motsvarigheter i 10 kap. 7, 8 och 10 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa och föreslår att motsvarande ändringar görs i 7–10 §§.
9 kap. 1 §
Rubriken till paragrafen bör ändras till ”Bestämmande av tidsfrister”. Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 1 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 1 §. På motsvarande sätt som i 11 kap. 1 § i förslaget till lag om offentlig upphandling bör som en andra mening föras
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
in det som anges i 9 kap. 4 § om fristbestämningen när ansökan eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats. Bestämmelsen i andra meningen bör ges följande lydelse.
Om anbudsansökningar eller anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats, ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud bestämmas så att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta en anbudsansökan eller ett anbud.
9 kap. 2 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 2 och 3 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i dessa paragrafer och föreslår att motsvarande ändringar görs i 2 §. I andra stycket används uttrycket ”sker i successiva steg”. Uttrycket bör bytas ut mot ”genomförs stegvis”.
9 kap. 3 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 6 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 3 §.
9 kap. 4 §
Lagrådet har i det föregående föreslagit att bestämmelsen flyttas till första paragrafen och där förs in som in som en andra mening.
9 kap. 5 §
Paragrafen har sin motsvarighet i 11 kap. 9 § i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet har i det föregående föreslagit att vissa ändringar görs i den paragrafen och föreslår att motsvarande ändringar görs i 5 §, som får beteckningen 4 §, om Lagrådets förslag beträffande föregående paragraf följs.
10 kap.
I väsentliga delar överensstämmer paragraferna i kapitlet med bestämmelser i 12 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de bestämmelserna. Dock noterar Lagrådet att regleringen för upphandling av koncessioner i vissa avseenden är mindre detaljerad än regleringen i förslaget till lag om offentlig upphandling. Sålunda saknas regler om öppnande av anbud eller anbudsansökningar. Vad Lagrådet har anfört i anslutning till 12 kap. 10 § andra stycket i förslaget till lag om offentlig upphandling är därför inte relevant här.
Rubrikerna över 11 kap. 1–2 §§ och 3–4 §§
Lagrådet hänvisar till vad som har anförts om motsvarande rubriker i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna.
11 kap. 1–2 och 4–8 §§
Paragraferna motsvarar 13 kap. 1–7 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
12 kap.
I fråga om rubriken till kapitlet hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till rubriken till 14 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Vid föredragningen har upplysts att bestämmelserna i kapitlet ska vara fristående i förhållande till motsvarande bestämmelser i förslagen till lag om offentlig upphandling och lag om upphandling inom försörjningssektorerna. För att detta ska bli tydligt bör inte sådana uttryck användas som används i en bestämd betydelse i någon av de lagarna.
I den föreslagna 3 § finns i första stycket en bestämmelse om villkor för deltagande som närmast uttrycker en självklarhet och inte behöver stå i lagen. Andra stycket innehåller en precisering av den allmänna proportionalitetsprincipen som kan placeras i 2 §. Därmed kan 3 § utgå. De följande paragraferna får i så fall numreras om.
Beträffande den föreslagna 5 § hänvisar Lagrådet till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 14 kap. 8 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Lagrådet föreslår att paragraferna i kapitlet ges följande lydelse.
1 § Innan en upphandlande myndighet eller enhet utvärderar anbuden enligt 13 kap. ska myndigheten eller enheten kontrollera att anbudsgivarna uppfyller de villkor som enheten har ställt enligt detta kapitel. Kontrollen ska göras med utgångspunkt i en försäkran av anbudssökandena och anbudsgivarna om att villkoren är uppfyllda eller med utgångspunkt i referenser som lämnats som bevis enligt krav i annonsen.
2 § En upphandlande myndighet eller enhet får, för kvalificering av leverantörer, endast tillämpa villkor som avser sakkunskap, teknisk förmåga och ekonomi. Villkoren ska vara proportionerliga med hänsyn till syftet att säkerställa effektiv konkurrens.
Leverantörers åberopande av andra företags kapacitet 3 § En leverantör får åberopa ett annat företags kapacitet för att uppfylla något villkor för kvalificering.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Ett annat företags kapacitet får åberopas enligt första stycket oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företaget. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de resurser som behövs under varje del av koncessionstiden.
4 § Den upphandlande myndigheten eller enheten får i upphandlingen kräva att det företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av avtalet om koncessionen, om den kapacitet som ska utnyttjas avser ekonomiska resurser.
Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört i anslutning till förslaget till 16 kap. lagen om offentlig upphandling, som innehåller bestämmelser motsvarande dem i det aktuella kapitlet, föreslår Lagrådet att kapitlet ges följande lydelse.
Utvärdering av anbud
Val av anbud 1 § En upphandlande myndighet eller enhet ska välja anbud med användning av kriterier för utvärdering som
1. är förenliga med de principer som anges i 4 kap. 1 §,
2. har anknytning till det som ska anskaffas,
3. säkerställer att anbuden bedöms i konkurrens med varandra i syfte att fastställa allmänna ekonomiska fördelar för myndigheten eller enheten, och
4. inte ger myndigheten eller enheten obegränsad valfrihet.
Utvärderingskriterierna ska göra det möjligt för myndigheten eller enheten att effektivt kontrollera de uppgifter som leverantörerna lämnar.
2 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska kontrollera att anbuden uppfyller utvärderingskriterierna.
Prioritetsordning för utvärderingskriterier 3 § Den upphandlande myndigheten eller enheten ska ange utvärderingskriterierna i prioritetsordning.
Om det i ett anbud föreslås en innovativ lösning med funktionella prestanda på en synnerligen hög nivå som den upphandlande myndigheten eller enheten inte hade bort förutse, får myndigheten eller enheten ändra prioritets-ordningen om det finns särskilda skäl för detta. En sådan ändring ska medföra att de nya möjligheter som den innovativa lösningen innebär kan beaktas.
Prioritetsordningen får inte ändras så att det leder till diskriminering.
4 § Om den upphandlande myndigheten eller enheten ändrar prioritetsordningen enligt 3 § andra stycket, ska myndigheten eller enheten informera samtliga anbudsgivare om ändringen inbjuda dem att
lämna nytt anbud. Vid bestämning av tidsfristen för att lämna anbud ska 9 kap. 2 § andra stycket tillämpas.
Om utvärderingskriterierna angetts i annonsen om upphandling, ska myndigheten eller enheten publicera en ny annons med den ändrade prioritetsordningen. Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar eller anbud ska bestämmas enligt 9 kap. 2 § första stycket.
14 kap. 1–13 §§
Paragraferna motsvarar i huvudsak 17 kap. 1–14 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna. Lagrådet vill tillägga att ”Myndigheten eller enheten” bör ersättas med ”Den upphandlande myndigheten eller enheten” första gången uttrycket förekommer i 2 och 4 §§.
15 kap. 5 §
Vid föredragningen har upplysts att reglerna i 4 kap. 7 § om reserverade koncessioner ska vara tillämpliga vid upphandlingar enligt 15 kap. Detta bör utvecklas under den fortsatta beredningen. Med reservation för detta och med hänvisning bland annat till vad som har anförts i anslutning till 19 kap. 11 § i förslaget till lag om offentlig upphandling föreslår Lagrådet att ett nytt tredje stycke tillförs paragrafen och att den ges följande lydelse.
En upphandlande myndighet eller enhet som avser att upphandla en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid upphandling av koncessioner som avser tjänster enligt bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §.
En myndighet som avser att reservera en upphandling enligt 4 kap. 7 §, ska i annonsen enligt första stycket ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade upphandlingar.
16 kap.
Kapitlets paragrafer överensstämmer med paragraferna i 20 kap. i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till det kapitlet.
Därutöver noterar Lagrådet att det bör föras in en rubrik före 11 § med samma lydelse som rubriken före 20 kap. 11 § i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
17 kap. 4 och 7 §§
Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till 21 kap. 4 och 7 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling.
18 kap. 1–5 §§
Förslaget motsvarar 22 kap. 1– 5 §§ i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa paragrafer.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna
Förslaget till kraftträdande- och övergångsbestämmelser överensstämmer med motsvarande bestämmelser i förslaget till lag om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de bestämmelserna.
Lagrådet noterar dock att det i punkten 2 – som har framgått ifrågasätter Lagrådet att bestämmelsen behövs – finns en hänvisning till 1 kap. 8 §, som rätteligen bör avse 1 kap. 4 §. Vidare noterar Lagrådet att i denna punkt ordet ”kontrakt” används, medan ordet ”avtal” används i motsvarande bestämmelse i förslaget till lag om offentlig upphandling.
Bilagorna
Bilaga 2 är enligt rubriken en förteckning över verksamheter som utövas av upphandlande enheter. Med upphandlande enheter avses enligt definitionen i 1 kap. 15 § enheter som bedriver någon av de verksamheter som anges i bilaga 2 och avtalar om koncession för bedrivande av sådan verksamhet. Detta har tydliga drag av cirkeldefinition.
Förteckningen i bilaga 2 har stora likheter med 2 kap. 2–9 §§ i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna. I dessa paragrafer beskrivs de verksamheter som omfattas av den lagen. Texten i bilagan överensstämmer inte i alla delar med motsvarande text i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Lagrådet förordar att texterna ensas under den fortsatta beredningen.
Lagrådet, som ifrågasätter lämpligheten i att bryta ut de centrala bestämmelserna om vilka verksamheter lagen omfattar till en bilaga, efterlyser en beskrivning av de överväganden som ligger bakom den valda ordningen.
Bilagorna 1 och 3 motsvarar bilagorna 1 och 2 i lagen om offentlig upphandling. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts i anslutning till dessa bilagor.
Förslaget till lag om ändring i lagen om medbestämmande i arbetslivet
39 §
I denna och den följande paragrafen finns bestämmelser om facklig vetorätt. Enligt den nuvarande ordningen får vetorätten utövas vid upphandling enligt LOU eller LUF på det direktivstyrda området endast om den grund som åberopas är en omständighet som medför att en leverantör får uteslutas. På det icke direktivstyrda området får åberopas omständigheter som ska eller får medföra uteslutning. Som Lagrådet framhöll vid tillkomsten av de nuvarande lagarna (prop. 2006/07:128 s. 649 f.) är denna ordning förbryllande. På grund av vad som förefaller ha varit ett förbiseende beaktades Lagrådets påpekande emellertid inte. Under föredragningen har upplysts att det inte är avsikten att remissens förslag ska ändra den gällande ordningen.
För att alla omständigheter som får leda till uteslutning ska omfattas krävs emellertid att hänvisningarna till bestämmelser i 13 kap. lagen om offentlig upphandling och i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna avser inte bara 3 § resp. 3 och 4 §§ utan även 2 § andra stycket. Hänvisningen till bestämmelser i 11 kap. lagen om upphandling av koncessioner bör avse även 3 §.
40 §
I paragrafen föreskrivs undantag från den fackliga vetorätten enligt 39 §. Första stycket innehåller en uppräkning av bestämmelser som helt överensstämmer med en uppräkning i 39 § andra stycket. Uppräkningen i 40 § kan med fördel ersättas av en hänvisning till uppräkningen i 39 §.
Förslaget till lag om ändring i kulturmiljölagen
2 kap. 11 och 13 §§
I paragrafernas andra stycke bör i uppräkningen av lagar ”och” ändras till ”eller”.
Lagrådet ifrågasätter om inte lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet ska vara med vid sidan av övriga upphandlingslagar i paragrafernas andra stycke.
Förslaget till lag om ändring i lagen om läkarvårdsersättning
5 §
I paragrafens sista stycke anges att, vid tillämpning av lagen om offentlig upphandling, ingående av samverkansavtal ska likställas med offentlig upphandling avseende sociala tjänster och andra särskilda tjänster. Formuleringen är missvisande. Samverkansavtal ingås efter upphandling. Det är alltså inte fråga om att likställa dem med offentlig upphandling.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Den avsedda innebörden i bestämmelsen synes vara att det är bestämmelserna om sociala tjänster och andra särskilda tjänster som ska tillämpas vid ingående av samverkansavtal. I förtydligande syfte bör anges att det är fråga om sociala tjänster och andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 till lagen om offentlig upphandling.
5 g §
Under föredragningen har upplysts att paragrafen ses över i ett annat lagstiftningsärende.
I första stycket har uppräkningen av bestämmelser i den nya lagen om offentlig upphandling blivit missvisande. Den ska rätteligen lyda ”20 kap. 1 §, 4 § 1 samt 6, 7 och 9 §§, - - -”. Uttrycket ”förfarande om ersättningsetablering” bör ändras till ”förfarande för ersättningsetablering”.
Förslaget till lag om ändring i lagen om ersättning för fysioterapi
5 och 5 g §§
Paragraferna överensstämmer med 5 och 5 g §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om läkarvårdsersättning. Lagrådet hänvisar till vad Lagrådet har anfört i anslutning till de paragraferna. Härtill kommer att det i 5 g § hänvisas till 20 kap. 22 § lagen om offentlig upphandling, en paragraf som inte finns i remissens lagförslag.
Förslaget till lag om ändring i lagen om valfrihetssystem
1 kap. 1 §
I paragrafen bestäms lagens tillämpningsområde genom hänvisning till CPV-koder. I förhållande till gällande rätt har koderna ändrats på ett sätt som är svårt att överblicka. Under den fortsatta beredningen bör övervägas om en övergångsbestämmelse behövs.
Förslaget till lag om ändring i lagen om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare
12 §
I ett annat lagstiftningsärende föreslås paragrafen upphöra att gälla den 1 januari 2016 (se prop. 2015/16:30). Med hänsyn härtill föranleder remissens lagförslag inget yttrande.
Förslaget till lag om ändring i lagen om märkning av energirelaterade produkter
12 §
I paragrafens andra stycke används den terminologi om upphandling av kontrakt som Lagrådet har kommenterat i det inledande allmänna avsnittet. Lagrådet hänvisar till dessa kommentarer.
Enligt vad som föreskrivs i stycket gäller bestämmelsen i första stycket bara vid upphandling av sådana kontrakt vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som anges i 5 kap. 1 § lagen om offentlig upphandling. De tröskelvärden som anges där tar inte sikte på kontraktets värde utan på värdet av upphandlingen. Om denna skillnad är avsedd, bör den förklaras.
Förslaget till lag om ändring i lagen om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster
7 §
I sista stycket finns hänvisningar till paragrafer i 19 kap. lagen om offentlig upphandling och 19 kap. lagen om upphandling inom försörjningssektorerna. Hänvisningarna ska rätteligen avse 25 och 26 §§ i båda lagarna.
Förslaget till lag om ändring i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdena
1 kap. 4–6 §§
Till skillnad från 3 § innehåller dessa paragrafer ingen hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner. I författningskommentaren motiveras detta med att en sådan situation inte bedöms bli aktuell. Lagrådet har inte låtit sig övertygas om att denna bedömning är riktig (jfr 2 kap. 11 § i förslaget till lag om upphandling av koncessioner, som förutsätter en sådan situation). En hänvisning till lagen om upphandling av koncessioner bör därför tas in i paragraferna eller också bör det avsedda förhållandet mellan den lagen och lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdena klargöras på något annat sätt.
Förslaget till lag om ändring i lagen om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering
7 och 12 §§
I paragraferna förekommer ordet ”annonsen”. Det bör förtydligas till ”annonsen om valfrihetssystemet”.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Övergångsbestämmelser
De föreslagna lagändringarna innebär bl.a. att termen ”förfrågningsunderlag” ändras till ”upphandlingsdokument”. Dessa termer har inte samma innebörd. Under den fortsatta beredningen bör övervägas om detta förhållande motiverar en övergångsbestämmelse med innebörden att äldre bestämmelser gäller för förfaranden som har påbörjats före ikraftträdandet.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Bilaga till Lagrådets yttrande
1 kap. Lagens innehåll och definitioner
1 kap. Lagens tillämpningsområde, innehåll och definitioner
Offentlig upphandling 1 § Denna lag gäller när en upphandlande myndighet vidtar åtgärder i syfte att anskaffa vara, tjänst eller byggentreprenad från en leverantör.
Andra lagar om upphandling 2 § Lagen gäller inte när lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet är tillämplig.
Tröskelvärden
3 § Om det beräknade värdet av en upphandling överstiger det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och upphandlingen inte avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av denna lag utom 19 kap. Om det beräknade värdet understiger tröskelvärdet eller om upphandlingen avser en tjänst av sådant slag som anges i bilaga 2, ska den genomföras med tillämpning av 19 kap.
Bestämmelser om värdet av en upphandling finns i 5 kap.
Lagens innehåll 1 § Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande:
1 kap. – Lagens innehåll och definitioner
2 kap. – Lagens tillämpningsområde
3 kap. – Undantag från lagens tillämpningsområde
4 kap. – Allmänna bestämmelser 5 kap. – Tröskelvärden 6 kap. – Upphandlingsförfaranden
”Paragrafen bör ändras så att den speglar de nya kapitelrubriker som Lagrådet föreslår.”
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
7 kap. – Ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling
8 kap. – Dynamiska inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
9 kap. – Tekniska krav 10 kap. – Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
11 kap. – Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
12 kap. – Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
13 kap. – Uteslutning
av
leverantörer
14 kap. – Kvalificering och urvalsbedömning
15 kap. – Egen försäkran och annan utredning om leverantörer
16 kap. – Tilldelning av kontrakt 17 kap. – Fullgörande av kontrakt
18 kap. – Projekttävlingar på tjänsteområdet
19 kap. – Offentlig upphandling som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
20 kap. – Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
21 kap. – Upphandlingsskadeavgift
22 kap. – Tillsyn Till lagen hör följande bilagor: Bilaga 1 – Förteckning över byggentreprenadkontrakt
Bilaga 2 – Förteckning över sociala tjänster och andra särskilda tjänster
Bilaga 3 – Definitioner av vissa tekniska specifika-tioner
Var finns definitioner och förklaringar?
2 § I detta kapitel finns definitioner av begrepp som
”Lagrådet föreslår i det följande ändringar som, om de följs, påverkar paragrafens innehåll.”
används i lagen. I bilaga 3 finns definitioner av vissa tekniska specifikationer.
Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anbudsinfordran i 10 kap. 1 § CPV-nomenklaturen i 4 kap.
16 §
Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 5 §
Direktupphandling i 19 kap. 4 § Dynamiskt inköpssystem i 8 kap.
1 §
Elektronisk auktion i 8 kap. 15 § Elektronisk katalog i 8 kap. 29 § Fördelningsnyckel i 7 kap. 6 § Förenklat förfarande i 19 kap.
5 §
Förhandlat förfarande med föregående annonsering i 6 kap. 4– 11§§
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering i 6 kap. 12–19 §§
Förfarande för inrättande av innovationspartnerskap i 6 kap. 31–43 §§
Interna kontrakt i 3 kap. 11–
17 §§
Konkurrenspräglad dialog i 6 kap. 20–30 §§
Leverantör av medietjänster i
3 kap. 21 §
Märke i 9 kap. 12 § Organ för bedömning av överensstämmelse i 9 kap. 9 §
Projekttävling i 18 kap. 1 § Selektivt förfarande i 6 kap. 3 § Urvalsförfarande i 19 kap. 6 § Öppet förfarande i 6 kap. 2 §.
Definitioner 3 § Med anbudssökande avses den som har ansökt om att få eller inbjudits att delta i
1. ett selektivt förfarande,
2. ett förhandlat förfarande med
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
föregående annonsering,
3. ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
4. en konkurrenspräglad dialog,
5. ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, eller
6. ett urvalsförfarande enligt 19 kap.
4 § Med byggentreprenadkontrakt avses ett kontrakt som
1. avser utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. avser utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. medför att ett byggnadsverk realiseras, oavsett hur kontraktet utformas, enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.
Med byggentreprenad avses 1. utförande eller både projektering och utförande av arbete som är hänförligt till en verksamhet som anges i bilaga 1,
2. utförande eller både projektering och utförande av ett byggnadsverk, eller
3. förverkligande av ett byggnadsverk enligt krav som ställs upp av en upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen av byggnadsverk eller över projekteringen.
5 § Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt kan fullgöra en teknisk eller ekonomisk funktion.
Med byggnadsverk avses det samlade resultatet av bygg- och anläggningsarbeten, om resultatet självständigt fyller en teknisk eller ekonomisk funktion.
6 § Med central upphandlande myndighet avses statliga myndigheter och sådana upphandlande myndigheter som anges i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen.
Med central upphandlande myndighet avses en statlig myndighet och en sådan upphandlande myndighet som anges i bilaga I till direktiv 2014/24/EU, i den ursprungliga lydelsen.
7 § Med elektroniska medel avses medel som överför signaler via tråd eller radiovågor, på optisk väg eller via andra elektromagnetiska överföringsmedier.
Med elektroniska medel avses elektronisk utrustning för behandling och lagring av data som sänds, överförs eller tas emot via kabel eller radiovågor eller på optisk eller annan elektromagnetisk väg.
8 § Med inköpscentral avses en
Med inköpscentral avses en
upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller
2. tilldelning av kontrakt eller ingående av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
upphandlande myndighet som stadigvarande tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet i form av
1. anskaffning av varor eller tjänster som är avsedda för upphandlande myndigheter, eller
2. ingående av avtal eller av ramavtal om varor, tjänster eller byggentreprenader som är avsedda för upphandlande myndigheter.
9 § Med kontrakt avses ett skriftligt avtal med ekonomiska villkor som
1. ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer, och
2. avser leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenad.
Slopas
10 § Med leverantör avses den som på marknaden tillhandahåller varor eller tjänster eller utför byggentreprenader.
Med leverantör avses också grupper av leverantörer.
Samma
11 § Med livscykel avses samtliga skeden som en vara, tjänst eller ett byggnadsverk genomgår under sin livslängd, från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
Med livscykel avses samtliga skeden, inklusive forskning och utveckling, som en vara, en tjänst eller ett byggnadsverk genomgår från råvaruanskaffning eller generering av resurser till bortskaffande, sanering och tjänstens eller användningens slut.
12 § Med offentlig upphandling avses de åtgärder som en eller flera upphandlande myndigheter vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en eller flera valda leverantörer genom ett kontrakt, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte.
Med upphandling avses de åtgärder som någon vidtar i syfte att anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader från en leverantör, oberoende av om det som anskaffas är avsett för ett offentligt ändamål eller inte. En sådan åtgärd kan vara att anordna en tävling som är öppen för alla och som anordnas i syfte att förvärva en ritning eller projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag (projekttävling).
13 § Med offentligt styrda organ Med offentligt styrt organ avses
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
avses sådana juridiska personer som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att behovet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierade av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet,
2. vars verksamhet står under kontroll av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten, en kommun, ett landsting eller en upphandlande myndighet.
en sådan juridisk person som tillgodoser behov i det allmännas intresse, under förutsättning att dess verksamhet inte är av industriell eller kommersiell karaktär, och
1. som till största delen är finansierad av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå,
2. vars verksamhet står under överinseende av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå, eller
3. i vars styrelse eller motsvarande ledningsorgan mer än halva antalet ledamöter är utsedda av staten eller en kommun på lokal eller regional nivå.
14 § Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa villkoren för senare tilldelning av kontrakt under en given tidsperiod.
Med ramavtal avses ett avtal som ingås mellan en eller flera upphandlande myndigheter och en eller flera leverantörer i syfte att fastställa de villkor som ska gälla i de avtal om anskaffning av varor, tjänster och byggentreprenader som grundas på ramavtalet.
15 § Med tjänstekontrakt avses ett kontrakt som gäller tillhandahållande av andra tjänster än de som avses i 4 §.
Med tjänst avses annan tjänst än sådan byggentreprenad som avses i X §.
16 § Med upphandlande myndigheter avses statliga och kommunala myndigheter.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församlingar i kommuner och landsting,
2. offentligt styrda organ som avses i 13 §, och
3. sammanslutningar av a) en eller flera myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) ett eller flera organ enligt 2.
Med upphandlande myndighet avses en statlig eller kommunal myndighet.
Vid tillämpning av denna lag ska med myndighet jämställas
1. beslutande församling i kommun på lokal eller regional nivå,
2. offentligt styrt organ som avses i 13 §, och
3. sammanslutning av
a) myndigheter enligt första stycket eller församlingar enligt 1, eller
b) organ enligt 2.
17 § Med upphandlingsdokument avses alla dokument som den upphandlande myndigheten utarbetar eller
Med upphandlingsdokument avses varje dokument som den upphandlande myndigheten använder för att beskriva eller
hänvisar till för att beskriva eller fastställa innehållet i upphandlingen.
fastställa vad upphandlingen gäller.
18 § Med varukontrakt avses ett kontrakt som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av varor. Ett varukontrakt kan som ett underordnat inslag omfatta kompletterande monterings- och installationsarbeten.
Med upphandling av vara avses en upphandling som gäller köp, leasing, hyra eller hyrköp av vara. En upphandling av vara kan som ett underordnat inslag avse även kompletterande monterings- och installationsarbeten.
2 kap.
Lagens
tillämpningsområde
2 kap. Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster och blandad upphandling
Lagens tillämpningsområde 1 § Denna lag gäller för offentlig upphandling. Lagen gäller också när en upphandlande myndighet anordnar projekttävlingar.
Bestämmelserna i 19 kap. gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Slopas
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
2 § Denna lag gäller för kontrakt som avser vissa forsknings- och utvecklingstjänster om
1. resultaten uteslutande tillkommer den upphandlande myndigheten i den egna verksamheten, och
2. den tillhandahållna tjänsten betalas helt och hållet av den upphandlande myndigheten.
De forsknings- och utvecklingstjänster som avses i första stycket är tjänster som omfattas av CPV-koderna för
1. forsknings-
och
utvecklingstjänster samt tillhörande konsulttjänster,
2. forskning och experimentell utveckling,
Upphandling av forsknings- och utvecklingstjänster
Denna lag gäller för upphandling av vissa forsknings- och utvecklingstjänster, och …
[Lagrådet föreslår att CPVkoderna ska anges i stället för benämningarna]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3. forskning,
4. forskningslaboratorietjänster,
5. marin forskning,
6. experimentell utveckling,
7. planering och genomförande av forskning och utveckling,
8. förberedande genomförbarhetsstudie och teknisk demonstration, eller
9. test och utvärdering.
Blandad upphandling
Med blandad upphandling avses
1. upphandling som inbegriper sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag, eller
2. upphandling som inbegriper dels anskaffningar som regleras i denna lag, dels andra anskaffningar.
Upphandlingar enligt första stycket 1 regleras i 3 §. Upphandlingar enligt första stycket 2 regleras i
4-13 §§.
Blandade kontrakt som avser flera slag av upphandling enligt denna lag
3 § Om ett kontrakt avser mer än ett slag av upphandling enligt denna lag (varor, tjänster eller byggentreprenader) ska det upphandlas i enlighet med bestämmelserna för det slag av upphandling som är huvudföremålet för det berörda kontraktet.
För kontrakt som avser dels tjänster som anges i bilaga 2, dels andra tjänster, och för kontrakt som avser dels varor, dels tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån vilket av de uppskattade värdena för respektive tjänster eller varor som är det högsta
Blandad upphandling som avser sådana anskaffningar av flera olika nyttigheter som alla regleras i denna lag
Om en blandad upphandling avser anskaffning enligt denna lag av mer än ett slag av nyttigheter (varor, tjänster eller byggentreprenader) ska upphandlingen genomföras i enlighet med bestämmelserna för det som är huvudföremålet för upphandlingen.
För en blandad upphandling som avser dels tjänster som anges i bilaga 2, dels andra tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade värdena för tjänsterna. För en blandad upphandling som avser dels varor, dels tjänster, ska huvudföremålet bestämmas utifrån det högsta av de uppskattade
värdena för tjänsterna eller varorna.
Blandade kontrakt som faller in under denna lag och andra bestämmelser
Blandade kontrakt med inslag av upphandling enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
4 § Om ett kontrakt avser såväl upphandling som faller in under denna lag som upphandling som faller in under lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, ska den upphandlande enheten med stöd av 2 kap. 11–28 §§ i den lagen avgöra vilka bestämmelser som ska tillämpas för kontraktet.
Blandad upphandling som regleras såväl i denna lag som av andra bestämmelser
Blandad upphandling med inslag av anskaffning enligt lagen ( 0000:000 ) om upphandling inom försörjningssektorerna
Om en blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, avgör 2 kap. 12–28 §§ i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna vilka bestämmelser som ska tillämpas för upphandlingen.
Vad är delbara respektive odelbara blandade kontrakt?
5 § Ett delbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt kan särskiljas.
Sådana kontrakt behandlas i 6– 12 §§. Ett odelbart blandat kontrakt är ett kontrakt där de ingående delarna objektivt inte kan särskiljas. Sådana kontrakt behandlas i 13 §.
Delbar och odelbar blandad upphandling
En delbar blandad upphandling är en upphandling där det ingår delar som kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i 6–12 §§.
En odelbar blandad upphandling är en upphandling där det ingår delar som inte kan särskiljas objektivt. Sådana upphandlingar behandlas i 13 §.
Hur får delbara blandade kontrakt tilldelas?
6 § Om ett delbart blandat kontrakt avser såväl upphandling som faller in under denna lag som upphandling som inte gör det, får en upphandlande myndighet tilldela separata kontrakt för de olika delarna. Myndigheten får också tilldela ett enda kontrakt.
Hur får en delbar blandad upphandling genomföras?
Om en delbar blandad upphandling avser både anskaffning som regleras i denna lag och anskaffning som inte regleras i denna lag, får den upphandlande myndigheten genomföra separata upphandlingar för de olika delarna. Myndigheten får också genomföra upphandlingen som en enda upphandling.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som separata kontrakt
7 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar separata
När en blandad upphandling genomförs som flera upphandlingar
Om den upphandlande
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kontrakt, ska den för varje separat kontrakt tillämpa de bestämmelser som det kontraktets egenskaper motiverar.
myndigheten eller enheten delar upp en blandad upphandling i flera separata upphandlingar, ska för varje upphandling tillämpas de bestämmelser som gäller för den upphandlingen.
När ett delbart blandat kontrakt tilldelas som ett enda kontrakt
8 § Om den upphandlande myndigheten tilldelar ett enda kontrakt, ska denna lag tillämpas på kontraktet, om inte något annat följer av 9–12 §§.
När en delbar blandad upphandling genomförs som en upphandling
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling, ska denna lag tillämpas på upphandlingen, om inte något annat följer av 9–12 §§.
9 § Ett delbart blandat kontrakt som består av varor, tjänster eller byggentreprenader och av koncessioner ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i denna lag om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas uppgå till lägst det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.
Kontraktet ska tilldelas i enlighet med bestämmelserna i 19 kap. om värdet av den del av kontraktet som faller in under denna lag beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap. och värdet av den del som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
Om en upphandlande myndighet genomför en delbar blandad upphandling som en upphandling och den gäller dels anskaffning av varor, tjänster eller bygg-
entreprenader enligt denna lag, dels anskaffning som regleras i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, ska upphandlingen genomföras med tillämpning av
1. bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag, om värdet av den anskaffning som regleras i lagen beräknas uppgå till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §, eller
2. bestämmelserna i 19 kap. i denna lag, om värdet av den anskaffning som regleras i lagen beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § och värdet av den anskaffning som avser koncessioner beräknas understiga det tröskelvärde som ska tillämpas enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner.
När ett delbart blandat kontrakt som avser försvars- eller säkerhetsaspekter tilldelas som ett enda kontrakt
När en delbar blandad upphandling med försvars- eller säkerhetsaspekter genomförs som en enda upphandling
10 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del faller in under artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funk-tionssätt (EUF-fördraget) utan tillämpning av denna lag.
Första stycket gäller också om kontraktet innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUFfördraget och lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling får upphandlingen genomföras utan tillämpning av denna lag om anskaffningen till en del omfattas av artikel 346 i fördraget om Europeiska unionens funk-tionssätt (EUF-fördraget). Detta gäller även om upphandlingen också avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
11 § Den upphandlande myndigheten får tilldela ett delbart blandat kontrakt som till en del avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
Första stycket påverkar inte tillämpningen av bestämmelserna om tröskelvärden och undantag i lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Om den upphandlande myndigheten genomför en delbar blandad upphandling som en enda upphandling och den till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten välja att genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
12 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bara om tilldelning av ett enda kontrakt är berättigat av objektiva skäl och inte beslutas i syfte att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet blir tillämpliga.
Bestämmelserna i 10 och 11 §§ gäller bara om beslutet att genomföra upphandlingen som en enda upphandling fattas på objektiva grunder och inte i syfte att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i antingen denna lag eller lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet inte ska bli tillämpliga.
Odelbara blandade kontrakt 13 § Om de olika delarna av ett blandat kontrakt objektivt inte kan särskiljas, ska tillämpliga bestämmelser fastställas på grundval av kontraktets huvudföremål.
Om ett sådant kontrakt innehåller delar som faller in under artikel 346 i EUF-fördraget, får den upphandlande myndigheten dock tilldela det utan tillämpning
Odelbar blandad upphandling
Vid en odelbar blandad upphandling ska de bestämmelser som gäller för upphandlingens huvudföremål tillämpas.
Om en sådan upphandling inbegriper anskaffning som omfattas av artikel 346 i EUFfördraget, får den upphandlande myndigheten genomföra upphandlingen utan tillämpning av
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
av denna lag. Om kontraktet delvis avser upphandling som faller in under lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får myndigheten tilldela det i enlighet med bestämmelserna i den lagen.
denna lag. Om upphandlingen i stället till en del avser anskaffning som regleras i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, får den upphandlande myndigheten genomföra upphandlingen med tillämpning av bestämmelserna i antingen lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet eller denna lag.
3 kap. Undantag från lagens tillämpningsområde
samma
Upphandling inom försörjningssektorerna
1 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, eller
2. är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna.
Viss upphandling inom försörjningssektorerna
Denna lag gäller inte för en upphandling som är undantagen enligt 3 kap. 4, 10 eller 25 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna.
Vissa närstående posttjänster 2 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som tilldelas av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om kontraktet avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument och andra liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar och girobetalningar samt finansiella tjänster som omfattas av CPVkoderna 66100000-1 till 66720000-3 och av 3 kap. 31 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. filatelitjänster, eller
Vissa tjänster som är posttjänster närstående
Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs av en upphandlande myndighet som tillhandahåller posttjänster enligt 2 kap. 7 § lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna, om upphandlingen avser
1. adresshanteringstjänster, överföring av registrerad e-post, säker elektronisk överföring av kodade dokument eller liknande tjänster, om tjänsterna har anknytning till och utförs helt med elektroniska medel,
2. tjänster som avser postanvisningar eller girobetalningar eller finansiella tjänster som omfattas av CPVkoderna 66100000-1–66720000-3 eller av 3 kap. 31 § lagen om upphandling inom försörjningssektorerna,
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
3. filatelitjänster, eller
4. tjänster där fysisk leverans eller magasinering kombineras med andra tjänster som inte är posttjänster (logistiktjänster).
Upphandling på försvars- och säkerhetsområdet
3 § Denna lag gäller inte för en upphandling eller en projekttävling som
1. omfattas av lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
2. är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Upphandling som rör försvar eller säkerhet
3 § Denna lag gäller inte för en upphandling som är undantagen enligt 1 kap. 7, 8, 9 eller 10 § lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
Sekretess 4 § Denna lag gäller inte heller för andra kontrakt eller projekttävlingar än sådana som avses i 3 §, om
1. skyddet av rikets väsentliga säkerhetsintressen inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot rikets väsentliga säkerhetsintressen.
4 § Även om en upphandling inte är undantagen enligt 3 § eller 1 kap. 2 §, ska denna lag inte gälla för upphandlingen, om
1. skyddet av Sveriges väsentliga säkerhetsintressen inte kan säkerställas om upphandling genomförs enligt denna lag, eller
2. en tillämpning av denna lag skulle kräva att en upphandlande myndighet tillhandahåller information vars avslöjande strider mot Sveriges väsentliga säkerhetsintressen.
5 § Denna lag gäller inte om en upphandling och fullgörandet av det tilldelade kontraktet eller projekttävlingen omfattas av sekretess eller rör rikets väsentliga intressen. Detta gäller under förutsättning att det skydd som behövs inte kan garanteras genom mindre ingripande åtgärder.
Denna lag gäller inte när såväl upphandlingen som fullgörandet av det ingångna avtalet omfattas av sekretess eller rör Sveriges väsentliga intressen, om det skydd som behövs inte kan säkerställas vid upphandling enligt denna lag.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Elektroniska kommunikationstjänster
6 § Denna lag gäller inte för kontrakt eller projekttävlingar som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva allmänna kommunika-tionsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster.
Allmänna kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst
Denna lag gäller inte för upphandling som huvudsakligen syftar till att ge en upphandlande myndighet möjlighet att
1. tillhandahålla eller driva ett allmänt kommunika-tionsnät, eller
2. för allmänheten tillhandahålla en elektronisk kommunikationstjänst.
Allmänt kommunikationsnät och elektronisk kommunikationstjänst har samma betydelse som i lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation.
Förfaranden enligt andra internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande myndighet är skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför internationella skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation.
Upphandling enligt vissa internationella regler
7 § Denna lag gäller inte för en upphandling som berör försvars- eller säkerhetsintressen och som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som de avtalsslutande parterna ska genomföra eller utnyttja gemensamt,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation [som måste preciseras under den fortsatta beredningen].
8 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som avser försvars- eller säkerhetsaspekter och som en upphandlande myndighet är
8 § Denna lag gäller inte för en upphandling som en upphandlande myndighet är skyldig att genomföra enligt andra bestämmelser om
skyldig att tilldela eller anordna enligt andra bestämmelser om upphandlingsförfaranden, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna,
2. genom ett internationellt avtal eller arrangemang som avser stationering av militär personal och som rör en stats åtaganden, eller
3. av en internationell organisation.
upphandlingsförfaranden än i denna lag, om bestämmelserna har fastställts
1. genom ett rättsligt instrument som medför interna-tionella rättsliga skyldigheter och som har ingåtts mellan någon av staterna inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och någon annan stat, eller del av sådan, för ett projekt som är gemensamt för de avtalsslutande parterna, eller
2. av en internationell organisation [se 7 §].
Förfaranden som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
9 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt eller en projekttävling som en upphandlande myndighet tilldelar eller anordnar enligt upphandlingsregler
som har fastställts av en internationell organisation
eller ett internationellt finansinstitut när kontraktet eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om kontraktet eller projekttävlingen till största delen medfinansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Anskaffning som helt eller delvis finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut
Denna lag gäller inte för en upphandling som genomförs enligt regler som har fastställts av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut när anskaffningen eller projekttävlingen helt finansieras av den organisationen eller det institutet.
Om anskaffningen eller projekttävlingen till största delen finansieras av en internationell organisation eller ett internationellt finansinstitut, ska parterna komma överens om vilka regler som ska tillämpas för förfarandet.
Tjänstekontrakt som tilldelas på grund av ensamrätt
10 § Denna lag gäller inte för ett tjänstekontrakt som en upphandlande myndighet tilldelar en annan upphandlande myndighet som på grund av lag eller annan författning har ensamrätt att utföra
Upphandling av tjänst som annan myndighet har ensamrätt att utföra
Denna lag gäller inte när en upphandlande myndighet upphandlar en tjänst som ska utföras av en annan myndighet som på grund av lag eller annan
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
tjänsten. författning har ensamrätt att utföra tjänsten.
Interna kontrakt 11 § Denna lag gäller inte för ett avtal som sluts mellan en upphandlande myndighet och en avtalspart som är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om avtalet är att anse som ett internt kontrakt enligt någon av 12–17 §§.
Intern upphandling
Denna lag gäller inte när den upphandlande myndighetens motpart är en juridisk person eller en gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900), om upphandlingen är en intern upphandling enligt någon av 12– 15 §§.
12 § Ett avtal enligt 11 § ska anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheten utövar över sin egen förvaltning,
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för myndighetens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
En upphandlande myndighet ska anses utöva kontroll enligt första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
13 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över avtalsparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten gemensamt med andra upphandlande myndigheter utövar kontroll över motparten motsvarande den som myndigheterna utövar över sina egna förvaltningar,
egna förvaltningar,
2. avtalsparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
2. motparten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för myndigheternas räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som myndigheterna utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i första stycket 1, om
1. motpartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över motpartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. motparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
14 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll av avtalsparten som avses i 12 § 1,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande avtalspartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande avtalsparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll av motparten som motsvarar den som motparten utövar över sin egen förvaltning,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för den kontrollerande motpartens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande motparten utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
En motpart ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1 om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av motparten.
15 § Ett avtal enligt 11 § ska också anses vara ett internt kontrakt, om
1. den upphandlande myndigheten står under sådan kontroll som avses i 12 § 1 och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll som avses i 12 § 1 över avtalsparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i avtalsparten.
En upphandling ska anses vara en intern upphandling, om
1. den upphandlande myndigheten står under en kontroll som motsvarar den som den kontrollerande personen utövar över sin egen förvaltning och den kontrollerande personen dessutom utövar sådan kontroll över motparten,
2. myndigheten utför mer än 80 procent av sin verksamhet, bestämt enligt 17 §, för den kontrollerande personens räkning eller för andra sådana juridiska personer eller organ som avses i 11 § och som den kontrollerande personen utövar kontroll över, och
3. det inte finns något direkt privat ägarintresse i motparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i första stycket 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och motpartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900) som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
Bedömning av förhållanden avseende kontroll och verksamhet
16 § En upphandlande myndighet ska anses utöva sådan kontroll som avses i 12 § 1, om den har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen (1991:900)
Slopas
som själv kontrolleras på samma sätt av myndigheten.
Upphandlande myndigheter ska anses utöva sådan gemensam kontroll som avses i 13 § 1, om
1. avtalspartens beslutsorgan består av representanter från samtliga myndigheter,
2. myndigheterna tillsammans har ett avgörande inflytande över avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut, och
3. avtalsparten inte har något eget intresse som strider mot myndigheternas intressen.
En avtalspart ska anses utöva sådan kontroll som avses i 14 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av avtalsparten.
Den kontrollerande personen ska anses utöva sådan kontroll som avses i 15 § 1, om den har ett avgörande inflytande över den upphandlande myndighetens och avtalspartens strategiska mål och viktiga beslut. Kontrollen kan också utövas av en annan juridisk person eller gemensam nämnd enligt kommunallagen som själv kontrolleras på samma sätt av den kontrollerande personen.
17 § En avtalsparts verksamhetsandel enligt 12 § 2, 13 § 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av avtalspartens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Verksamhetsandelen enligt 12 § 2, 13 § 2, 14 § 2 och 15 § 2 ska bestämmas på grundval av den genomsnittliga totala omsättningen i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under treårsperioden närmast innan upphandlingen påbörjas eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter avseende samma tidsperiod.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Kontrakt mellan upphandlande myndigheter
18 § Denna lag gäller inte för ett kontrakt som ingås mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. kontraktet upprättar eller reglerar formerna för ett samarbete mellan myndigheterna för att säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls med målet att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. genomförandet av samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna
utövar
verksamhet på den öppna marknaden i en omfattning som understiger 20 procent av de verksamheter som berörs av samarbetet.
Upphandling mellan upphandlande myndigheter
Denna lag gäller inte för upphandling mellan två eller flera upphandlande myndigheter, om
1. upphandlingen syftar till att upprätta eller reglera formerna för ett samarbete mellan myndigheterna som ska säkerställa att de offentliga tjänster som myndigheterna ska utföra tillhandahålls för att uppnå myndigheternas gemensamma mål,
2. samarbetet styrs endast av överväganden som hänger samman med allmänintresset, och
3. myndigheterna på den öppna marknaden utövar mindre än 20 procent av den verksamhet som berörs av samarbetet.
19 § Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av den upphandlande myndighetens genomsnittliga totala omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader under de tre år som föregår kontraktet eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter under samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller kvalitativt verksamhetsmått.
Verksamhetsandelen enligt 18 § 3 ska bestämmas på grundval av de upphandlande myndigheternas sammanlagda genomsnittliga omsättning i fråga om varor, tjänster och byggentreprenader avseende de verksamheter som har omfattats av samarbetet under treårsperioden närmast innan upphandlingen påbörjas eller på grundval av ett annat lämpligt verksamhetsbaserat mått grundat på uppgifter avseende samma tidsperiod.
Om uppgifterna inte längre är relevanta eller inte är tillgängliga, får verksamhetsandelen bestämmas på grundval av något annat lämpligt kvantitativt eller
kvalitativt verksamhetsmått.
Särskilda undantag från tillämpningsområdet
Förvärv av fastighet m.m. 20 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser förvärv av fastighet, arrenderätt, hyresrätt, bostadsrätt, tomträtt, servitutsrätt eller någon annan rätt till fastighet.
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. En befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden ska också anses utgöra en fastighet. Detsamma gäller sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
[Rubrikerna oförändrade. Regleringen i första stycket bör utredas närmare]
Med fastighet avses här det som enligt jordabalken utgör eller tillhör en fastighet. Det som gäller för fastighet gäller också för befintlig byggnad som tillhör någon annan än ägaren till jorden liksom sådana tillbehör till byggnaden som avses i 2 kap.2 och 3 §§jordabalken, om de tillhör byggnadens ägare.
Radio- och tv-området 21 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster och som tilldelas av en leverantör av medietjänster, eller
2. sändningstid
eller
tillhandahållande av program och som tilldelas en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Radio- och tv-området
Denna lag gäller inte för upphandling
1. som ska genomföras av en leverantör av medietjänster och som avser anskaffning, utveckling, produktion eller samproduktion av programmaterial avsett för medietjänster, eller
2. som avser sändningstid eller program inom radio- och tvområdet som ska tillhandahållas av en leverantör av medietjänster.
Leverantör av medietjänster har samma betydelse som i radio-_och_tv-lagen (2010:696).
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
22 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Skiljemanna- och förlikningsuppdrag
Denna lag gäller inte för upphandling som avser skiljemanna- eller förlikningsuppdrag.
Vissa juridiska tjänster 23 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande i Sverige, i någon annan stat eller inför en internationell skiljemanna- eller
Vissa juridiska tjänster
Denna lag gäller inte för upphandling som avser biträde till en klient av en advokat
1. i ett skiljemanna- eller förlikningsförfarande,
2. vid ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
förlikningsinstans,
2. i ett rättsligt förfarande inför en svensk domstol eller hos en svensk myndighet, eller
3. i ett rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller hos myndighet i någon annan stat eller inför en internationell domstol, tribunal eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
en svensk myndighet, eller
3. vid ett nationellt eller internationellt rättsligt förfarande inför en domstol, tribunal eller vid myndighet eller institution.
Undantagen gäller även för juridisk rådgivning som ges av en advokat inför ett sådant förfarande, eller när det finns en påtaglig indikation för och är mycket sannolikt att den sak som rådgivningen gäller kommer att bli föremål för ett sådant förfarande.
24 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. tjänster som avser certifiering och autentisering av dokument och som måste tillhandahållas av notarius publicus,
2. juridiska tjänster som tillhandahålls av förmyndare, förvaltare eller god man,
3. juridiska tjänster som tillhandahålls av någon som är utsedd av domstol eller som enligt lag har till uppgift att utföra särskilda uppdrag under överinseende av domstol, eller
4. juridiska tjänster som är förenade med offentlig maktutövning.
Vissa finansiella tjänster 25 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
Vissa finansiella tjänster
Denna lag gäller inte för upphandling som avser
1. finansiella tjänster i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument,
2. verksamhet som rör förvaltning av statsskulden eller som avser tjänster som utförs av en centralbank,
3. insatser som genomförs tillsammans med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten
och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
och Europeiska stabilitetsmekanismen, eller
4. lån, även i samband med utfärdande, försäljning, förvärv eller överlåtelse av värdepapper eller andra finansiella instrument.
Finansiella instrument har samma betydelse som i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden.
Anställningskontrakt 26 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser anställningar.
Anställningskontrakt
Denna lag gäller inte för upphandling som avser anställningar.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
27 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av
CPV-koderna för
1. brandkårs-
och
räddningstjänster,
2. brandkårstjänster,
3. brandsläckning,
4. brandskyddstjänster,
5. bekämpning av skogsbränder,
6. räddningstjänster,
7. civilförsvarstjänster,
8. nukleära säkerhetstjänster, eller
9. ambulanstjänster, utom ambulanstjänster för transport av patienter.
Vissa tjänster inom områdena civilt försvar, räddningstjänst och förebyggande av fara
Denna lag gäller inte för upphandling som avser tjänst inom områdena civilt försvar, räddningstjänst eller förebyggande av fara, om tjänsterna tillhandahålls av icke vinstdrivande organisationer eller sammanslutningar och omfattas av någon av CPV-koderna [Här bör enligt Lagrådets förslag koderna anges i stället för beteckningarna på tjänsteslagen.]
Politiska kampanjer 28 § Denna lag gäller inte för kontrakt som avser politiska kampanjer om de tilldelas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av CPVkoderna för
1. reklamkampanjer,
2. produktion
av
propagandafilm, eller
Politiska kampanjer
Denna lag gäller inte för upphandling som avser politisk kampanj som upphandlas av ett politiskt parti i samband med en valkampanj och omfattas av någon av CPV-koderna [Här bör enligt Lagrådets förslag koderna anges i stället för beteckningarna på tjänsteslagen.]
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3. produktion
av
propagandavideor.
4 kap. Allmänna bestämmelser
Samma
Principer för offentlig upphandling
1 § Upphandlande myndigheter ska behandla leverantörer på ett likvärdigt och ickediskriminerande sätt samt genomföra upphandlingar på ett öppet sätt. Upphandlingar ska vidare genomföras i enlighet med principerna om ömsesidigt erkännande och propor-tionalitet.
Samma
2 § En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde och får inte heller utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.
En upphandling får inte utformas i syfte att undanta den från lagens tillämpningsområde.
3 § En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Grundläggande bestämmelser om kvalificering av leverantör och val av anbud
4 § En upphandlande myndighet ska innan den tilldelar ett kontrakt i en offentlig upphandling kontrollera att
1. anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i något av upphandlingsdokumenten,
2. leverantören inte ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 6 § och 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap.
När leverantören ska utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 och 3, ska dessa företag kontrolleras enligt första stycket 2 och 3.
Grundläggande bestämmelser om val av anbud
En upphandlande myndighet ska inför ett beslut om att anta ett anbud
1. kontrollera att anbudet uppfyller de krav, villkor och kriterier som anges i något av upphandlingsdokumenten,
2. ta ställning till om leverantören ska uteslutas med stöd av 13 kap., och
3. kontrollera att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa enligt 6 § och de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 §§.
Vid en kontroll ska myndigheten tillämpa 15 kap.
När leverantören ska utnyttja ett annat företags kapacitet för att
uppfylla något krav enligt 14 kap. 1 § första stycket 2 eller 3, ska detta företag kontrolleras enligt första stycket 2 och 3 med avseende på det kravet.
5 § En upphandlande myndighet ska tilldela ett kontrakt enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten bedöma om kontraktet ska tilldelas enligt första stycket innan den kontrollerar om leverantören uppfyller villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3.
Om myndigheten bedömer leverantörens anbud enligt andra stycket och finner att leverantören ska tilldelas kontraktet, ska kontrollen av villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3 göras på ett opartiskt och öppet sätt innan kontraktet tilldelas.
En upphandlande myndighet ska välja leverantör enligt bestämmelserna i 16 kap.
När myndigheten använder ett öppet förfarande vid upphandlingen, får myndigheten välja leverantör enligt första stycket innan den kontrollerar om leve-rantören uppfyller villkoren enligt 4 § första stycket 2 och 3.
6 § När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovations– partnerskap får den begränsa antalet anbudssökande.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen
eller inbjudan att bekräfta intresse ange
1. vilka kriterier eller regler som den kommer att tillämpa vid valet av anbudssökande, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att bjudas in och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
En upphandlande myndighet ska bjuda in minst det lägsta antal anbudssökande som angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet
När en upphandlande myndighet använder ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande med föregående annonsering, en konkurrenspräglad dialog eller ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap, får den begränsa antalet anbudssökande som får lämna anbud.
Den upphandlande myndigheten ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange
1. de kriterier och regler som den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande som ska få lämna anbud, och
2. det lägsta antal anbudssökande som kommer att få lämna anbud och, i förekommande fall, det högsta antal som kommer att bjudas in.
En upphandlande myndighet ska bjuda in åtminstone så många anbudssökande till att lämna anbud
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
anbudssökande som uppfyller de angivna kraven är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
som har angetts i annonsen eller inbjudan att bekräfta intresse. Om antalet anbudssökande som uppfyller de angivna kriterierna är lägre än det angivna lägsta antalet, får den upphandlande myndigheten fortsätta förfarandet genom att bjuda in de kvalificerade anbudssökande som har begärt att få delta.
Rätten att få delta i en offentlig upphandling
7 § En leverantör, som enligt bestämmelser i det land i vilket verksamheten är etablerad har rätt att leverera den tjänst som kontraktet är avsett för, får inte uteslutas från att delta i en offentlig upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller varukontrakt som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, tjänstekontrakt eller byggentreprenadkontrakt får juridiska personer åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn och yrkeskvalifikationer på de personer som ska utföra tjänsterna.
Rätten att få delta i en upphandling
En leverantör som enligt bestämmelser i den stat i vilken leverantörens verksamhet är etablerad har rätt att leverera den tjänst som upphandlingen avser får inte uteslutas från att delta i en upphandling endast på grund av krav på att leverantören ska vara en fysisk eller en juridisk person.
När det gäller sådan upphandling av vara som också omfattar tjänster eller monterings- och installationsarbeten, upphandling av tjänst eller upphandling av byggentreprenad får en juridisk person åläggas att i anbudet eller anbudsansökan uppge namn på de personer som ska utföra tjänsterna och deras yrkeskvalifikationer.
8 § Grupper av leverantörer får delta i offentliga upphandlingar.
En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att sådana grupper ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en grupp ska ha en viss juridisk form när den blivit tilldelad kontraktet, om det krävs för att kontraktet ska kunna fullgöras på ett godtagbart sätt.
Den upphandlande myndigheten får ange i upphandlingsdokumenten hur grupper av leverantörer ska
En grupp av leverantörer får delta i en upphandling. En upphandlande myndighet får inte ställa upp villkor om att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form för att få lämna en anbudsansökan eller ett anbud. Myndigheten får dock begära att en sådan grupp ska ha en viss juridisk form när avtalet ingås, om det krävs för att avtalet ska kunna fullgöras på ett tillfredsställande sätt.
Myndigheten får ange i något av upphandlingsdokumenten hur en grupp av leverantörer ska uppfylla kraven på ekonomisk och
uppfylla kraven på ekonomisk och finansiell ställning enligt 14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 § om det är berättigat av objektiva skäl.
Den upphandlande myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur grupper av leverantörer ska fullgöra kontraktet om det är berättigat av objektiva skäl.
finansiell ställning enligt
14 kap. 3 och 4 §§ eller teknisk kunskap och yrkeskunskap enligt 14 kap. 5 §, om det är berättigat av objektiva skäl.
Myndigheten får ställa upp särskilda villkor om hur en grupp av leverantörer ska fullgöra avtalet om det är berättigat av objektiva skäl.
Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna
9 § Om en anbudssökande eller anbudsgivare har deltagit i förberedelserna av en offentlig upphandling, ska de andra anbudssökandena eller anbudsgivarna informeras om vilka upplysningar av relevans för upphandlingen som har lämnats i det sammanhanget.
En anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i förberedelserna av upphandlingen ska uteslutas från förfarandet om det inte finns något annat sätt att garantera att principen om likabehandling följs. Innan anbudssökande eller anbudsgivare utesluts från förfarandet ska de få möjlighet att bevisa att deras deltagande i förberedelserna inte kan leda till en snedvridning av konkurrensen.
De åtgärder som vidtas ska dokumenteras i den individuella rapport som krävs enligt 12 kap. 17 §.
[Lagrådet har vissa synpunkter på texten och i frågan om tredje stycket behövs]
Tilldelning av ett kontrakt i separata delar
10 § En upphandlande myndighet får besluta att ett kontrakt ska tilldelas i separata delar och får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
Separata avtal i en upphandling
En upphandlande myndighet får besluta att separata avtal ska ingås för olika delar av en upphandling. Myndigheten får då också fastställa storleken på och föremålet för dessa delar.
En upphandlande myndighets skyldighet att motivera varför ett
Skyldighet att motivera att separata avtal inte ska ingås i en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kontrakt inte ska tilldelas i separata delar
11 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte tilldela ett kontrakt i separata delar, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.
upphandling
11 § Om en upphandlande myndighet beslutar att inte ingå separata avtal för olika delar i en upphandling, ska skälen för detta anges. Skälen ska lämnas i något av upphandlingsdokumenten eller i en sådan individuell rapport som avses i 12 kap. 17 §.
Anbud på ett kontrakt som ska tilldelas i delar
12 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar av kontraktet.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar av ett kontrakt enligt första stycket, får myndigheten begränsa antalet delar av kontraktet som får tilldelas en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Anbud i en upphandling 12 § En upphandlande myndighet som enligt 10 § beslutar att separata avtal ska ingås för olika delar i en upphandling, ska bestämma om leverantörerna får lämna anbud på en, flera eller alla delar i upphandlingen.
Om anbud får lämnas på flera eller alla delar i en upphandling enligt första stycket, får myndigheten begränsa det antal separata avtal som myndigheten kommer att ingå med en och samma leverantör. När myndigheten beslutar om en sådan begränsning, ska den också fastställa den ordning som ska tillämpas när myndigheten ska besluta att ingå avtal med en och samma leverantör avseende fler delar av upphandlingen än vad begränsningen tillåter.
Tilldelning av kombinerade delar av ett kontrakt som har delats upp
13 § En upphandlande myndighet som delar upp ett kontrakt i delar enligt 10 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 §, får bestämma att flera eller alla delar ska kunna tilldelas en och samma leverantör som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, får den tilldela flera
Avtal om kombinerade delar av en upphandling som har delats upp
13 § En upphandlande myndighet som delar upp en upphandling i delar enligt 10 § och bestämmer att anbud får lämnas på flera eller alla delar av den enligt 12 §, får bestämma att avtal ska kunna ingås med en och samma leverantör avseende flera eller alla delar som kombinerade delar.
Om myndigheten har beslutat att avtal i en uppdelad upphandling ska kunna ingås i kombinerade delar enligt första stycket, får den
eller alla delar av kontraktet till den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller tilldelningskriterierna. En sådan tilldelning omfattas inte av några begränsningar enligt 12 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att ett uppdelat kontrakt ska kunna tilldelas i kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas dels för att bedöma vilken eller vilka leverantörer som ska tilldelas kontraktet, dels för att bedöma om tilldelningen ska göras i delar eller kombinerade delar.
besluta att ingå avtal i flera eller alla delar med den leverantör vars anbud sammantaget bäst uppfyller de uppställda kriterierna. Ett sådant beslut om avtalsingående omfattas inte av några begränsningar enligt 12 § andra stycket.
När myndigheten bestämmer att avtal i en uppdelad upphandling ska kunna avse kombinerade delar enligt första stycket, ska den också fastställa vilken ordning som ska tillämpas för att bedöma dels med vilken eller vilka leverantörer som avtal ska ingås, dels om avtal ska ingås i delar eller kombinerade delar.
Annonsering och offentliggörande i övrigt
14 § En upphandlande myndighet som tilldelar ett kontrakt i delar enligt 10 §, ska i annonsen enligt 10 kap. eller i en inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 9 § ange om anbud får lämnas för en, flera eller alla delar av kontraktet enligt 12 § första stycket.
Om myndigheten ska begränsa antalet delar av ett kontrakt som får tilldelas en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange det antal delar av kontraktet som högst får tilldelas en och samma leverantör, och
2. i
något
av
upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när en leverantör enligt tilldelningskriterierna ska tilldelas fler delar av kontraktet än vad begränsningen tillåter.
Om myndigheten ska tilldela kombinerade delar av ett kontrakt enligt 13 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan enligt
Annonsering och offentliggörande i övrigt
14 § En upphandlande myndighet som beslutar att separata avtal ska ingås för olika delar i en upphandling enligt 10 §, ska i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse ange om anbud får lämnas avseende en, flera eller alla delar av upphandlingen enligt 12 § första stycket.
Om myndigheten avser att begränsa antalet delar av upphandlingen som myndigheten kan komma att ingå avtal om med en leverantör enligt 12 § andra stycket, ska myndigheten
1. i annonsen eller inbjudan ange det största antal delar som myndigheten kommer att ingå avtal om med en och samma leverantör och
2. i något av upphandlingsdokumenten ange den ordning som ska tillämpas när myndigheten beslutar att ingå avtal med samma leverantör om fler delar av upphandlingen än vad begränsningen medger.
Om myndigheten avser att ingå
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
första stycket ange
1. att ett uppdelat kontrakt kan tilldelas i kombinerade delar enligt 13 § första stycket, och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 13 § tredje stycket.
avtal om kombinerade delar enligt 13 §, ska myndigheten i annonsen eller inbjudan enligt första stycket ange
1. att avtal kan komma att ingås om kombinerade delar enligt 13 § första stycket och
2. den ordning som ska tillämpas enligt 13 § tredje stycket.
Reserverade kontrakt 15 § En upphandlande myndighet får
1. reservera deltagandet i en offentlig upphandling för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, eller
2. föreskriva att ett kontrakt ska fullgöras inom
ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en offentlig upphandling av ett reserverat kontrakt är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktions–nedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
När en upphandlande myndighet avser att reservera ett kontrakt, ska den i annonsen enligt 10 kap. ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade kontrakt.
Reserverad upphandling
En upphandlande myndighet får för en upphandling
1. reservera deltagandet för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkes-mässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden eller
2. föreskriva att ett avtal ska fullgöras inom ramen för ett program för skyddad anställning.
En förutsättning för att en leverantör ska få delta i en upphandling enligt första stycket är att minst 30 procent av dem som sysselsätts i den skyddade verkstaden, hos leverantören eller i programmet för skyddad anställning är personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.
CPV-nomenklaturen 16 § Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för offentlig upphandling ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
CPV-nomenklaturen
Alla hänvisningar till nomenklatur inom ramen för upphandling enligt denna lag ska göras genom användning av den terminologi som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 av
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling CPV-koder för sådana
1. forsknings-
och
utvecklingstjänster som avses i 2 kap. 2 §,
2. civilförsvarstjänster, räddningstjänster och tjänster för förebyggande av fara som avses i 3 kap. 27 §,
3. politiska kampanjer som avses i 3 kap. 28 §, och
4. byggentreprenadkontrakt som anges i bilaga 1.
den 5 november 2002 om en gemensam terminologi vid offentlig upphandling (CPV), i lydelsen enligt Europeiska kommissionens förordning (EG) nr 213/2008.
[Lagrådet föreslår att paragrafen flyttas till första kapitlet.]
5 kap. Tröskelvärden
Samma
Tröskelvärdenas storlek 1 § Denna lag ska tillämpas på offentliga upphandlingar vars värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller som Europeiska kommissionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om upphandlingen avser
1. varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet, i fråga om varukontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet inom försvarsområdet dock endast om kontraktet avser varor som omfattas av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen,
Tillämpliga tröskelvärden
De tröskelvärden som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § anges i direktiv 2014/24/EU i den ursprungliga lydelsen eller i beslut eller meddelanden av Europeiska kommissionen enligt artikel 6 i direktivets ursprungliga lydelse.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som omfattas av bilaga III till direktiv 2014/24/EU i den ursprungliga lydelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
2. tjänstekontrakt som tilldelas av en central upphandlande myndighet eller projekttävling som anordnas av sådan myndighet,
3. varu- och tjänstekontrakt som tilldelas eller projekttävling som anordnas i andra fall än som avses i 1 eller 2,
4. tjänstekontrakt som avser sådana sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2, eller
5. byggentreprenadkontrakt. Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor samt en förteckning över de försvarsprodukter som avses i första stycket 1.
Värdet av en offentlig upphandling ska beräknas exklusive mervärdesskatt.
Kontrakt som subventioneras med mer än hälften av en upphandlande myndighet
2 § Denna lag ska tillämpas på kontrakt som upphandlas av någon annan än en upphandlande myndighet eller av en upphandlande myndighet för någon annans räkning, om mer än hälften av kostnaden för kontraktet täcks av direkta bidrag från en upphandlande myndighet och kontraktets värde beräknas uppgå till minst de belopp (tröskelvärden) som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den ursprungliga lydelsen, eller som
Europeiska kommis-sionen vid varje tid har beslutat eller lämnat meddelande om, om kontraktet avser
1. en byggentreprenad som gäller uppförande av sjukhus, anläggningar för sport, rekreation och fritid, skol- eller universitetsbyggnader eller byggnader för administrationsändamål, eller
2. tjänster som har samband med en byggentreprenad som avses i 1.
Den upphandlande myndighet som lämnar ett sådant bidrag ska se till att bestämmelserna i denna lag tillämpas om kontraktet upphandlas av någon annan än myndigheten.
Regeringen tillkännager i Svensk författningssamling tröskelvärdena i euro och svenska kronor.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Beräkning av värdet av en upphandling
3 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten
Värdet av en upphandling
Värdet av en upphandling är det totala belopp som enligt den upphandlande myndighetens uppskattning ska betalas för de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas. När värdet bestäms ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
beaktas som om de utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare räknas in i värdet.
op-tions- och förlängningsklausuler som anges i något av upphandlingsdokumenten inbegripas som om de hade utnyttjats. Vidare ska de premier och ersättningar som den upphandlande myndigheten planerar att betala till anbudssökande eller anbudsgivare inkluderas i värdet.
Värdet ska bestämmas exklusive mervärdesskatt.
Separata operativa enheter 4 § Om en upphandlande myndighet består av flera separata operativa enheter, ska det uppskattade totala värdet för alla operativa enheter beaktas. Värdet får dock beräknas särskilt för en operativ enhet om den enheten ansvarar självständigt för sin upphandling eller för vissa kategorier av sin upphandling.
Om en upphandlande myndighet består av separata operativa enheter ska värdet av en upphandling uppskattas till det samlade värdet för alla sådana enheter. Värdet får dock uppskattas särskilt för en sådan enhet, om den ansvarar självständigt för sina anskaffningar eller för vissa kategorier av anskaffningar och en uppdelning av värdet är motiverad av objektiva skäl.
Värdetidpunkten 5 § Beräkningen av värdet av en upphandling ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut eller, om en sådan inte krävs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten inleder upphandlings–förfarandet.
Värdetidpunkten
Uppskattningen av en upphandlings värde enligt 3 § ska avse värdet vid den tidpunkt då anbudsinfordran skickas ut, eller, om en sådan inte görs, vid den tidpunkt då den upphandlande myndigheten påbörjar upphandlingsförfarandet.
Förbud mot vissa beräkningsmetoder
6 § Valet av beräkningsmetod får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga.
Förbud mot kringgående
Metoden för att uppskatta en upphandlings värde får inte väljas i avsikt att undvika att bestämmelserna i denna lag om upphandling över tröskelvärdena blir tillämpliga.
Förbud mot att dela upp en upphandling i vissa fall
7 § En upphandling får inte delas upp i avsikt att undvika att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag blir tillämpliga, om det inte är berättigat av objektiva skäl.
En upphandling får delas upp så att bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena inte blir tillämpliga endast om en sådan uppdelning är berättigad av objektiva skäl.
Upphandling av delkontrakt Upphandling som delas upp på
8 § Om en planerad byggentreprenad eller anskaffning av tjänster respektive anskaffning av likartade varor kan innebära att flera kontrakt upphandlas i form av delkontrakt, ska det sammanlagda värdet av delkontrakten beaktas vid tillämpningen av 1 §.
Om tröskelvärdet då överskrids, ska varje enskild upphandling av delkontrakt göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdena i denna lag. Detta gäller dock inte
1. för ett delkontrakt vars värde understiger
a) 80 000 euro när det gäller tjänster eller varor,
eller
b) 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader, och
2. om det sammanlagda värdet av sådana delkontrakt uppgår till högst 20 procent av det sammanlagda värdet av alla delkontrakten.
Vid upphandling av sådana delkontrakt som undantas med stöd av denna paragraf ska 19 kap. tillämpas.
flera anskaffningar
Om en upphandling får delas upp på flera anskaffningar, ska det sammanlagda värdet av anskaffningarna beaktas när det avgörs om upphandlingens värde uppgår till tröskelvärdet enligt
1 §. Om tröskelvärdet överskrids, ska varje enskild anskaffning göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet.
En enskild anskaffning ska inte göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om den anskaffningens värde är lägre än
1. 80 000 euro när det gäller varor eller tjänster, eller
2. 1 000 000 euro när det gäller byggentreprenader.
Finns det flera anskaffningar av sådant slag som anges i föregående stycke, ska var och en av dem göras enligt bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet, om det sammanlagda värdet av dessa anskaffningar överstiger 20 procent av det totala värdet av upphandlingen.
För sådana anskaffningar som enligt denna paragraf undantas från bestämmelserna om upphandling över tröskelvärdet tillämpas bestämmelserna i 19 kap.
Byggentreprenadkontrakt 9 § Vid beräkningen av värdet av ett byggentreprenadkontrakt ska kostnaden för entreprenaden räknas in, liksom värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden ska kunna fullgöras.
Byggentreprenad
I värdet enligt 3 § av en upphandling av en byggentreprenad ska ingå, utöver det belopp som enligt myndighetens uppskattning ska betalas för den byggentreprenad som ska anskaffas, värdet av varor och tjänster som den upphandlande myndigheten tillhandahåller entreprenören och som är nödvändiga för att entreprenaden
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
ska kunna fullgöras.
Varukontrakt som löper på viss tid eller på obestämd tid
10 § Värdet av ett kontrakt som är avsett att gälla leasing, hyra eller hyrköp av varor och som löper på en bestämd tid om högst tolv månader ska beräknas till den totala kostnaden för kontraktet under löptiden.
För varukontrakt som avser längre löptid ska värdet beräknas till den totala kostnaden inklusive varans uppskattade restvärde.
För varukontrakt som löper på obestämd tid eller vars löptid inte kan bestämmas ska värdet beräknas till månadskostnaden multiplicerad med talet 48.
Leasing, hyra och hyrköp av varor
Värdet av en upphandling som avser leasing, hyra eller hyrköp av varor på en bestämd tid om högst tolv månader ska uppskattas med utgångspunkt i den totala kostnaden under löptiden.
Om löptiden är längre än tolv månader ska värdet uppskattas med utgångspunkt i den totala kostnaden, inklusive varans restvärde.
Om löptiden är obestämd eller inte kan fastställas vid värdetidpunkten ska värdet bestämmas till 48 månadskostnader.
Varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas
11 § Värdet av ett varu- eller tjänstekontrakt som regelbundet återkommer eller som ska förnyas inom en viss tid, ska beräknas med ledning av
1. det verkliga totala värdet av en följd av liknande kontrakt som upphandlats under den föregående tolvmånadersperioden eller under det föregående räkenskapsåret, om möjligt justerat med hänsyn till förutsebara ändringar i kvantitet eller värde under den tolvmånadersperiod som följer efter det första kontraktet, eller
2. det uppskattade totala värdet av en följd av kontrakt som kommer att upphandlas under den
Vissa regelbundet återkommande upphandlingar och avtal som ska förnyas
[Lagrådet lämnar inget förslag till hur första stycket ska formuleras. Emellertid föreslås ett andra stycke med följande lydelse.]
Det som sägs i första stycket ska gälla också för avtal som enligt villkoren ska förnyas inom en viss tid.
tolvmånadersperiod som följer på den första leveransen eller, om räkenskapsåret är längre än tolv månader, under räkenskapsåret.
Vissa tjänstekontrakt 12 § Hur värdet av vissa tjänstekontrakt ska beräknas framgår av följande uppställning:
När kontraktet avser
ska värdet b eräknas
med utgångspunkt i
1. försäkrin gstjänster
2. banktjäns ter och andra f inansiella tjänster
3. projekteri ng
den premie som ska betalas och andra former av ersättning
arvoden, provisioner, ränta och andra former av ersättning
arvoden eller den provision som ska betalas och andra former av ersättning.
Vissa tjänster
Hur värdet av vissa upphandlingar av tjänster ska uppskattas framgår av följande uppställning:
När upphandlinge n avser
ska värdet u ppskattas med utgångspunkt i
1. försäkrin gstjänster
2. banktjäns ter och andra
finansiella tjänster
3. projekteri ng
den premie som ska
betalas och andra
ersättningar för tjänsten
arvoden, provisioner,
ränta och andra
ersättningar för tjänsten
arvoden eller den
provision som ska
betalas och andra
ersättningar för
projektering en.
13 § Om ett tjänstekontrakt upphandlas utan att något totalpris anges, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av tjänsterna under kontraktets löptid, om denna är högst 48 månader. Om löptiden är längre eller om kontraktet löper på obestämd tid, ska värdet av kontraktet vara det uppskattade totala värdet av månadsvärdet multiplicerat med talet 48.
Om en tjänst upphandlas utan att det totala belopp som ska betalas för tjänsten anges, ska värdet enligt 3 § vara det som ska betalas för tjänsten under avtalets löptid, om denna är högst 48 månader. Om löptiden är längre eller om den är obestämd, ska värdet bestämmas till 48 månadskostnader.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
14 § Värdet av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av samtliga kontrakt som planeras under ramavtalets eller det dynamiska inköpssystemets löptid.
Ramavtal och dynamiska inköpssystem
Värdet enligt 3 § av ett ramavtal eller ett dynamiskt inköpssystem ska uppskattas med utgångspunkt i det högsta sammanlagda värdet av planerade anskaffningar av varor, tjänster eller byggentreprenader inom ramen för ramavtalet eller det dynamiska inköpssystemet under löptiden.
Innovationspartnerskap 15 § Värdet av ett innovationspartnerskap ska beräknas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsverksamheter som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska utvecklas eller upphandlas i slutet av det planerade partnerskapet.
Innovationspartnerskap
Värdet av ett innovationspartnerskap ska uppskattas till det högsta sammanlagda värdet av de forsknings- och utvecklingsinsatser som ska genomföras under alla stadier av det planerade partnerskapet samt värdet av de varor, tjänster och byggentreprenader som ska utvecklas och som ska anskaffas i slutet av partnerskapet.
Projekttävlingar
Värdet av en projekttävling som avses i 18 kap. 2 § ska uppskattas till summan av sådana ersättningar och tävlingspriser som kan komma att tilldelas deltagarna samt det beräknade värdet av de avtal om tjänst som kan komma att ingås med vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
6 kap. Upphandlingsförfaranden
Samma
Upphandlingsförfarandena 1 § Vid offentlig upphandling får, under de förutsättningar och på det sätt som anges i denna lag, följande upphandlingsförfaranden användas:
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förhandlat förfarande utan föregående annonsering,
5. konkurrenspräglad dialog, eller
Samma
6. förfarande för inrättande av innovationspartnerskap.
Öppet förfarande 2 § Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran.
Öppet förfarande
Vid ett öppet förfarande får alla leverantörer lämna anbud efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 §.
Selektivt förfarande 3 § Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet.
Endast de anbudssökande som inbjuds att delta av den upphandlande myndigheten får lämna anbud.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna anbud, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än fem.
Selektivt förfarande
Vid ett selektivt förfarande får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap. 1 § ansöka om att få delta genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Antalet får inte vara mindre än fem.
Förhandlat förfarande med föregående annonsering
4 § Vid ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som den upphandlande myndigheten bjuder in att delta får lämna anbud. Dessa anbud ska ligga till grund för efterföljande förhandlingar.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att förhandla med, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
När förfarandet får användas 5 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas, om
1. den upphandlande myndighetens behov inte kan tillgodoses utan anpassning av lättillgängliga lösningar,
2. föremålet för kontraktet inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. kontraktet inte kan tilldelas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser kontraktets art, komplexitet eller rättsliga och ekonomiska utformning eller på grund av riskerna i anslutning till dessa, eller
4. den upphandlande myndigheten inte med tillräcklig precision kan utarbeta tekniska specifikationer med hänvisning till en standard, europeisk teknisk bedömning, gemensam teknisk specifikation eller teknisk referens.
När förfarandet får användas
Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas, om
1. det visserligen finns en lätt tillgänglig lösning men den inte kan tillfredsställa den upphandlande myndighetens behov utan anpassning,
2. föremålet för upphandlingen inbegriper formgivning eller innovativa lösningar,
3. beslut om att anta ett anbud inte kan fattas utan föregående förhandlingar på grund av särskilda omständigheter som avser arten, komplexiteten eller den rättsliga och ekonomiska utformningen av det som ska anskaffas eller på grund av riskerna i anslutning till dessa omständigheter, eller
4. den upphandlande myndigheten - - - teknisk referens.
6 § Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Ett förhandlat förfarande med föregående annonsering får också användas om de anbud som lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande är ogiltiga eller inte acceptabla.
Upphandlingsdokumenten 7 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och de egenskaper som krävs av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimi-krav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange kriterierna för tilldelning av kontrakt.
Den information som lämnas i
Upphandlingsdokumenten
Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva myndighetens behov och vad som krävs i fråga om egenskaper hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska anskaffas,
2. ange vad i beskrivningen som utgör de minimikrav som alla anbud ska uppfylla, och
3. ange de kriterier som ska tillämpas vid beslut om att anta anbud.
upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om att ansöka om att få delta i förfarandet.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
8 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upphandlingsförfarandet påbörjats, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får efter att upphandlingen påbörjats inte ändra minimikraven.
Om ändringar görs i upphandlingsdokumenten efter det att anbud har lämnats, ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta och ge dem skälig tid för att ändra sina anbud.
Den upphandlande myndigheten får inte ändra minimikraven efter det att upphandlingen påbörjats.
Förhandlingarna 9 § Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i dem.
Förhandlingarna får inte avse minimi–kraven eller tilldelningskriterierna.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar tilldela kontrakt utifrån ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen eller i inbjudan att bekräfta intresse har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
Förhandlingarna
Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller kriterierna för utvärdering av anbud.
Den upphandlande myndigheten får utan förhandlingar fatta beslut om att anta ett ursprungligt anbud om den i annonsen om upphandlingen enligt
10 kap. 2 § eller i inbjudan att bekräfta intresse enligt 10 kap. 9 § har meddelat att den förbehåller sig den rätten.
10 § Förhandlingarna får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som omfattas av förhandlingen. Detta förutsätter att det har angetts i något av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som myndigheten ska förhandla om. Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har
Under förhandlingarna får den upphandlande myndigheten minska antalet anbudsgivare. Det slutliga antalet anbud ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det från början fanns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
Förhandlingarna får delas upp i etapper, om det har angetts i något
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
angetts i upphandlingsdokumenten.
Det slutliga antalet anbud ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal anbud eller lämpliga anbudssökande.
av upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp välja de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de kriterier som har angetts i upphandlingsdokumenten och med iakttagande av kravet på effektiv konkurrens.
11 § När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna och ange en gemensam tidsfrist för dem att komma in med eventuella nya eller ändrade anbud.
När den upphandlande myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska myndigheten informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
12 § Förutsatt att de ursprungliga villkoren för kontraktet inte ändrats väsentligt får en upphandlande myndighet använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud. En rapport om detta ska lämnas till
Europeiska kommissionen om den begär det.
Förhandlat förfarande utan föregående annonsering
Inga lämpliga anbudsansökningar eller anbud
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering, om det vid ett öppet eller selektivt förfarande inte har lämnats några lämpliga anbudsansökningar eller anbud och de krav som har angetts i de ursprungliga upphandlingsdokumenten inte har ändrats väsentligt. En rapport om detta ska lämnas till Europeiska kommissionen om den begär det.
13 § En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt denna lag eller inte uppfyller de urvalskriterier som fastställts av den upphandlande myndigheten.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är irrelevant för kontraktet och därför uppenbart inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
En anbudsansökan ska anses vara olämplig om den berörda leverantören ska eller kan uteslutas enligt 13 kap. eller inte uppfyller de kvalifikationskrav som den upphandlande myndigheten har fastställt.
Ett anbud ska anses vara olämpligt om det är uppenbart att det inte utan väsentliga ändringar kan tillgodose den upphandlande myndighetens krav enligt upphandlingsdokumenten.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
14 § Om det som ska upphandlas endast kan tillhandahållas av en viss leverantör, får en upphandlande myndighet använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. anledningen till att det endast kan tillhandahållas av en viss leverantör är skydd av ensamrätt.
Första stycket 2 och 3 får endast tillämpas om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Konstnärlig prestation, tekniska skäl eller skydd av ensamrätt
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om
1. syftet med upphandlingen är att skapa eller förvärva ett unikt konstverk eller en unik konstnärlig prestation som kan tillhandahållas av endast en viss leverantör,
2. det av tekniska skäl inte finns någon konkurrens, eller
3. det som ska anskaffas kan tillhandahållas av endast en viss leverantör därför att det skyddas av ensamrätt.
Ett sådant förfarande får användas i fall som avses i första stycket 2 och 3 endast om det inte finns något rimligt alternativ och avsaknaden av konkurrens inte beror på en konstruerad avgränsning av förutsättningarna för upphandlingen.
Synnerlig brådska 15 § Om synnerlig brådska, orsakad av omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av den upphandlande myndigheten, gör det omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet, selektivt eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, får en upphandlande myndighet använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering vid tilldelning av kontrakt, om det är absolut nödvändigt att tilldela kontraktet.
Synnerlig brådska
En upphandlande myndighet får använda ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det, på grund av synnerlig brådska som beror på omständigheter som inte kan tillskrivas och inte har kunnat förutses av myndigheten, är omöjligt att hålla de tidsfrister som gäller vid öppet och selektivt förfarande eller vid förhandlat förfarande med föregående annonsering och anskaffningen är nödvändig.
Ogiltiga eller oacceptabla anbud 16 § I de fall som avses i 6 § får en upphandlande myndighet avstå från att på nytt annonsera upphandlingen om den i förfarandet tar med endast de anbuds-givare som
1. uppfyller kraven enligt
Ogiltiga eller oacceptabla anbud
En upphandlande myndighet får i de fall som avses i
6 § avstå från att annonsera upphandlingen på nytt om den i förfarandet tar med endast de anbudsgivare som
1. inte ska uteslutas enligt
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
13 kap., 14 kap. och 4 kap. 6 §, och
2. har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet i det föregående öppna eller selektiva förfarandet.
bestämmelserna i 13 kap.,
2. uppfyller de krav som anges i 14 kap. och de kriterier eller regler som myndigheten har angett att den kommer att tillämpa vid urvalet av anbudssökande, och
3. i det föregående förfarandet har lämnat anbud som uppfyller de formella kraven för anbudsförfarandet.
Vid tilldelning av varukontrakt 17 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för tilldelning av varukontrakt, om
1. kontraktet gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklings-ändamål under förutsättning att
a) kontraktet inte syftar till vinst eller till att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
b) tilldelningen av kontraktet inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt kontraktstilldelning avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. kontraktet
gäller
kompletterande leveranser från den ursprungliga varuleverantören under förutsättning att
a) leveransen antingen syftar till att delvis ersätta varuleveranser eller anläggningar, eller till att utöka befintliga varuleveranser eller anläggningar, och
b) ett byte av leverantör skulle medföra att den upphandlande myndigheten tvingades anskaffa varor som skulle vara tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. kontraktet gäller varor som noteras och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa
Upphandling av varor i vissa fall
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av varor, om
1. upphandlingen gäller varor som framställs endast för forsknings-, experiment-, studie- eller utvecklingsändamål och anskaffningen
a) inte omfattar tillverkning i kvantiteter som är ägna-de att åstadkomma lönsamhet eller att täcka forsknings- och utvecklingskostnader, och
(b) inte påverkar efterföljande konkurrensutsatt upphandling avsedd särskilt för sådana ändamål,
2. upphandlingen gäller kompletterande anskaffningar från den ursprungliga varuleverantören som syftar till att ersätta eller utöka befintliga varor eller anläggningar, och ett byte av leverantör skulle medföra att myndigheten tvingades anskaffa varor som vore tekniskt oförenliga med de först anskaffade eller skulle leda till oproportionerliga tekniska svårigheter avseende drift och underhåll,
3. upphandlingen gäller varor som är noterade och omsätts på en råvarumarknad, eller
4. det är möjligt att anskaffa varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphör med sin verksamhet eller har trätt i likvidation, försatts i konkurs eller
varor eller tjänster på särskilt förmånliga villkor i samband med att en leverantör upphört med sin verksamhet, trätt i likvidation, försatts i konkurs eller är föremål för motsvarande förfarande.
Ett varukontrakt enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
är föremål för motsvarande förfarande.
Ett avtal om kompletterande leveranser enligt första stycket 2 får gälla under längre tid än tre år endast om det finns särskilda skäl.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
18 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det gäller en ny tjänst eller byggentreprenad som är en upprepning av tidigare tjänster eller byggentreprenader under förutsättning att
1. de nya arbetena ingår i ett projekt som tidigare varit föremål för ett upphandlingsförfarande,
2. arbetena tilldelas samma leverantör,
3. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna är i överensstämmelse med det ursprungliga projektet,
4. omfattningen av möjliga nya tjänster eller byggentreprenader och villkoren för tilldelningen av dem angetts i upphandlingsdokumenten för det ursprungliga projektet,
5. värdet av det nya kontraktet ingått i beräkningen av värdet av det ursprungliga projektet, och
6. det i samband med den ursprungliga upphandlingen annonserats att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får tillämpas under högst tre år efter det att det ursprungliga kontraktet slöts.
Tidigare tjänster eller byggentreprenader
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av tjänster eller byggentreprenader om
1. tjänsterna eller byggentreprenaderna har anknytning till ett tidigare upphandlingsförfarande och anskaffas från samma leverantör som i det förfarandet,
2. de nya tjänsterna eller byggentreprenaderna hör samman med dem som anskaffades i den ursprungliga upphandlingen,
3. omfattningen av möjliga tillkommande tjänster eller byggentreprenader och villkoren för anskaffning av dem har angetts i upphandlingsdokumenten för den ursprungliga upphandlingen,
4. värdet av de nya anskaffningarna har ingått i beräkningen av värdet av den ursprungliga upphandlingen, och
5. det i samband med den ursprungliga upphandlingen har angetts att det nu avsedda förfarandet kunde komma att användas.
Ett förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt denna paragraf får användas under högst tre år efter det att det ursprungliga avtalet slöts.
Tjänstekontrakt som följer av projekttävling
Avtal om tjänst efter en projekttävling
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
19 § En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering om det är fråga om ett tjänstekontrakt som följer på en projekttävling, under förutsättning att kontraktet enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna av tävlingen.
Om en tävling avslutats med att fler än en vinnare utsetts, ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
En upphandlande myndighet får använda förhandlat förfarande utan föregående annonsering för upphandling av en tjänst som följer på en projekttävling, om avtal enligt tävlingsreglerna ska ingås med vinnaren eller en av vinnarna i tävlingen.
Om en tävling har avslutats med att fler än en vinnare har utsetts ska samtliga vinnare inbjudas att delta i förhandlingar.
Konkurrenspräglad dialog 20 § Vid en konkurrenspräglad dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att inleda dialog med, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
Konkurrenspräglad dialog
Syftet med en konkurrenspräglad dialog ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Vid en sådan dialog får alla leverantörer efter en anbudsinfordran ansöka om att få delta i förfarandet genom att lämna de uppgifter som myndigheten begärt för urvalet. Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i dialogen.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som får lämna anbud, ska antalet vara så stort att effektiv konkurrens kan uppnås. Antalet får inte vara mindre än tre.
21 § Dialogens syfte ska vara att identifiera och ange hur den upphandlande myndighetens behov bäst kan tillgodoses. Under dialogen får myndigheten diskutera alla aspekter av upphandlingen med de utvalda deltagarna.
Slopas
När förfarandet får användas 22 § En upphandlande myndighet får använda sig av en konkurrenspräglad dialog i de fall som anges i 5 och 6 §§.
Samma
Annonsering 23 § Om en upphandlande myndighet avser att använda sig av en konkurrenspräglad dialog, ska den i en annons om upphandling ange detta. I annonsen eller i ett beskrivande dokument ska myndigheten ange sina behov och krav. I samma dokument ska den upphandlande myndigheten ange och förklara innebörden av tilldelningskriterierna samt ange en preliminär tidsplan.
Upphandlingsdokument
I något av upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten ange sina behov och krav, ange kriterierna för utvärdering av anbud och förklara deras innebörd samt ange en preliminär tidsplan.
Genomförandet av dialogen 24 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i successiva steg för att begränsa antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen. Detta ska i så fall anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet.
Begränsningen ska göras enligt de tilldelningskriterier som anges i annonsen eller i det beskrivande dokumentet. Det slutliga antalet lösningar ska alltid vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det finns ett tillräckligt antal lösningar.
Genomförandet av dialogen
Den upphandlande myndigheten får bestämma att dialogen ska genomföras i etapper för att antalet lösningar som ska diskuteras under dialogen ska begränsas. Detta ska i så fall anges i något av upphandlingsdokumenten. Begränsningen ska göras enligt kriterier för utvärdering som ska anges i samma dokument.
Det slutliga antalet lösningar ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås, under förutsättning att det från början fanns ett tillräckligt antal lösningar.
25 § Den upphandlande myndigheten ska fortsätta dialogen fram till dess att myndigheten har funnit den eller de lösningar som tillgodoser myndighetens behov.
Dialogen ska därefter förklaras avslutad och de deltagande anbudssökandena ska snarast möjligt skriftligen underrättas om detta.
Samma
Uppmaning att lämna anbud 26 § När en underrättelse har lämnats enligt 25 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana var och en av de deltagande anbudssökandena att lämna slutgiltiga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen. Anbuden ska
Uppmaning att lämna anbud
När en underrättelse har lämnats enligt 25 §, ska den upphandlande myndigheten uppmana de deltagande anbudssökandena att lämna slutliga anbud på grundval av den eller de lösningar som har lagts fram och preciserats under dialogen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
innehålla alla de faktorer och villkor som är nödvändiga för projektets genomförande.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
27 § Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Sådana åtgärder eller kompletterande upplysningar får dock inte omfatta ändringar av väsentliga aspekter av anbudet eller den offentliga upphandlingen om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Klarläggande, precisering och optimering av anbud
Den upphandlande myndigheten får uppmana en deltagande anbudsgivare att klarlägga, precisera och optimera sitt anbud.
Klarlägganden, preciseringar, optimeringar och kompletterande upplysningar får dock inte medföra ändringar av grundläggande delar av anbudet eller upphandlingen, däribland det behov myndigheten avser att tillgodose med upphandlingen och de krav som har ställts upp i annonsen, om ändringarna riskerar att snedvrida konkurrensen eller leda till diskriminering.
Tilldelning av kontrakt 28 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Kriterium för utvärdering av anbud
Det enda kriteriet för utvärdering av anbud ska vara det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Förhandlingar i syfte att bekräfta villkor
29 § På den upphandlande myndighetens begäran får förhandlingar med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet föras i syfte att bekräfta de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet genom att slutgiltigt fastställa kontraktsvillkoren. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet
eller den offentliga upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller
Precisering av villkor
Den upphandlande myndigheten får förhandla med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet för att de finansiella åtagandena eller andra villkor som anges i anbudet ska preciseras. Detta gäller under förutsättning att förhandlingarna
1. inte leder till att väsentliga aspekter i anbudet
eller den offentliga upphandlingen ändras i sak, och
2. inte riskerar att snedvrida konkurrensen eller
orsaka diskriminering.
orsaka diskriminering.
Priser eller betalning till deltagare
30 § Den upphandlande myndigheten får bestämma att priser eller betalning ska ges till deltagarna i dialogen.
Ersättning för deltagande i dialogen
Den upphandlande myndigheten får besluta om tävlingspriser eller annan ersättning för deltagande i dialogen.
Innovationspartnerskap 31 § Vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får alla leverantörer efter en anbudsinfordran i form av en annons om upphandling ansöka om att få delta i partnerskapet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt.
Endast de anbudssökande som myndigheten bjuder in får delta i förfarandet och lämna in anbud med forsknings- och innovationsprojekt.
När den upphandlande myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande som den kommer att bjuda in att lämna in forsknings- och innovationsprojekt, ska antalet anbudssökande som bjuds in att delta vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås och får inte vara mindre än tre.
Innovationspartnerskap
En upphandlande myndighet får inrätta ett innovationspartnerskap för att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad som tillgodoser behov som enligt myndighetens bedömning inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
[Motsvarar 32 § i remissens lagförslag.]
När förfarandet får användas 32 § En upphandlande myndighet får använda ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap om den har behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad för att tillgodose behov som den upphandlande myndigheten bedömer inte kan tillgodoses genom lösningar som finns på marknaden.
När ett innovationspartnerskap ska inrättas får alla leverantörer efter en anbudsinfordran enligt 10 kap.
1 § ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet genom att lämna de uppgifter som den upphandlande myndigheten begärt för urvalet. De anbudssökande som myndigheten bjuder in får lämna anbud. Anbuden ska ligga till grund för förhandlingar enligt 36 §.
När myndigheten enligt 4 kap. 6 § begränsar antalet anbudssökande
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
som får lämna anbud, ska antalet vara tillräckligt stort för att en effektiv konkurrens ska kunna uppnås. Antalet får inte vara mindre än tre.
[Motsvarar 31 § i remissens lagförslag.]
Urvalet av anbudssökande 33 § Vid urvalet av anbudssökande ska en upphandlande myndighet särskilt tillämpa krav som avser leverantörers kapacitet inom området för forskning och utveckling och kapacitet att utveckla och genomföra innovativa lösningar.
Krav på anbudssökande [Samma paragraftext som i remissen]
Upphandlingsdokumenten 34 § Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten
1. ange ett identifierat behov av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom att anskaffa en vara, tjänst eller byggentreprenad som redan finns tillgänglig på marknaden,
2. ange vilka delar i beskrivningen av det som ska upphandlas som är minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. ange vilken ordning som ska tillämpas för den immateriella äganderätten.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och räckvidd och besluta om den ska ansöka om att få delta i förfarandet.
Upphandlingsdokumenten
Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange
1. det behov av en vara, tjänst eller byggentreprenad som myndigheten inte kan tillgodose genom lösningar som finns på marknaden,
2. de delar av beskrivningen som är sådana minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud, och
3. vad som ska gälla i fråga om immateriella rättigheter.
Den information som lämnas i upphandlingsdokumenten ska vara tillräcklig för att en leverantör ska kunna bedöma upphandlingens art och omfattning och därmed kunna ta ställning till om den ska ansöka om att få delta i upphandlingsförfarandet.
35 § Om ändringar sker i upphandlingsdokumenten efter det att upphandlingsförfarandet påbörjats ska den upphandlande myndigheten skriftligen informera alla kvarvarande anbudsgivare om detta. I sådana fall ska den upphandlande myndigheten ge anbudsgivarna möjlighet att inom skälig tid komma in med ändrade anbud.
Den upphandlande myndigheten får inte ändra minimikraven efter det att upphandlingen påbörjats.
Samma som 8 §
Förhandlingar 36 § Den upphandlande myndigheten ska vid ett förfarande för inrättande av innovationspartnerskap förhandla med anbudsgivarna om de anbud som de lämnar, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet i dem.
Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller tilldelningskriterierna.
Förhandlingarna
Den upphandlande myndigheten ska förhandla med anbudsgivarna om förbättringar i deras anbud. Förhandlingarna får inte avse minimikraven eller kriterierna för utvärdering av anbud.
När myndigheten har för avsikt att avsluta förhandlingarna, ska den informera de anbudsgivare som fortfarande deltar i förhandlingarna om detta och ange en gemensam tidsfrist för dem att lämna slutliga anbud som inte får vara föremål för förhandling.
37 § Förhandlingarna får delas upp i successiva etapper för att minska antalet anbud som omfattas av förhandlingarna. Detta förutsätter att det har angetts i annonsen, i inbjudan att bekräfta intresse eller i upphandlingsdokumenten. Den upphandlande myndigheten får efter varje etapp minska det antal anbud som myndigheten ska förhandla om. Minskningen av antalet anbud ska ske på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Förhandlingarna får delas upp i etapper, om den upphandlande myndigheten har angett detta i något av upphandlingsdokumenten. Myndigheten får efter varje etapp välja de anbud som myndigheten ska fortsätta att förhandla om. Valet ska göras med användning av de kriterier för utvärdering av anbud som har angetts i upphandlingsdokumenten.
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
38 § Den upphandlande myndigheten får besluta att inrätta
Krav för att få inrätta ett innovationspartnerskap
En upphandlande myndighet får inrätta innovationspartnerskap
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
innovationspartnerskap med en eller flera partner som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
endast med sådana leverantörer som bedriver separat forsknings- och utvecklingsverksamhet.
Tilldelning av kontrakt 39 § Det enda kriteriet för tilldelning av kontrakt om innovationspartnerskap ska vara det anbud som har det bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 16 kap. 1 § andra stycket 1.
Samma som 28 §
Syftet med innovationspartnerskapet
40 § Ett kontrakt om innovationspartnerskap ska syfta till utveckling av en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därpå följande anskaffning av dessa varor, tjänster eller byggentreprenader, under förutsättning att de motsvarar de prestandanivåer och maximala kostnader som den upphandlande myndigheten och deltagarna har kommit överens om.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Genomförandet av partnerskapet 41 § Ett innovationspartnerskap ska delas upp i successiva etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. De successiva etapperna får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller slutförandet av bygg-
entreprenaderna.
Genomförandet av partnerskapet
Ett innovationspartnerskap ska delas upp i etapper som följer stegen i forsknings- och innovationsprocessen. Processen får också inkludera tillverkningen av varorna, tillhandahållandet av tjänsterna eller utförandet av byggentreprenaderna.
42 § Ett innovationspartnerskap ska ha mellanliggande mål som partnerna ska uppfylla och ska föreskriva utbetalning av ersättning genom lämpliga delbetalningar.
Baserat på dessa mål får den upphandlande myndigheten efter varje avslutad etapp besluta att avsluta innovationspartnerskapet eller, om innovationspartnerskapet omfattar flera partner, minska antalet partner genom att avsluta enskilda kontrakt, under
Ett avtal om innovationspartnerskap ska innehålla delmål som leverantörerna ska uppfylla samt föreskrifter om ersättning genom lämpliga delbetalningar.
Med utgångspunkt i delmålen får den upphandlande myndigheten efter varje etapp avsluta innovationspartnerskapet eller, om partnerskapet omfattar flera leverantörer, minska antalet sådana
förutsättning att myndigheten i upphandlingsdokumenten har angett dessa möjligheter och på vilka villkor de kan utnyttjas.
genom att säga upp avtalet med vissa av dem. Sådana åtgärder förutsätter att myndigheten i upphandlingsdokumenten har angett att dessa möjligheter finns och på vilka villkor de kan användas.
43 § Den upphandlande myndigheten ska se till att innovations–partnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en innovativ lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
Den upphandlande myndigheten ska se till att innovationspartnerskapets struktur, särskilt varaktigheten av och värdet på de olika etapperna, avspeglar graden av innovation hos den föreslagna lösningen och de forsknings- och innovationsverksamheter som krävs för att utveckla en lösning som ännu inte finns tillgänglig på marknaden. Det uppskattade värdet av varor, tjänster eller byggentreprenader får inte vara oproportionerligt i förhållande till de investeringar som krävs för att ta fram dem.
7 kap.
Ramavtal,
inköpscentraler och annan samordnad upphandling
Samma
Ramavtal
Tillämpliga bestämmelser 1 § En upphandlande myndighet får ingå ramavtal om den använder något av upphandlingsförfarandena i denna lag.
Samma
Ramavtalets löptid 2 § Ett ramavtal får löpa under längre tid än fyra år endast om det finns särskilda skäl.
Samma
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal
3 § Kontrakt som grundar sig på ramavtal får ingås endast mellan en upphandlande myndighet som tydligt har identifierats för detta syfte i antingen anbudsinfordran eller inbjudan att bekräfta intresse och en leverantör som är part i ramavtalet.
Ett kontrakt som grundar sig på ett ramavtal får inte innebära
Parterna i ett avtal som grundar sig på ett ramavtal
Avtal som grundar sig på ett ramavtal får ingås endast mellan å ena sidan en upphandlande myndighet som har identifierats i anbudsinfordran beträffande ramavtalet eller inbjudan att bekräfta intresse av ramavtalet och å andra sidan en leverantör som är part i ramavtalet.
Villkoren i ett avtal som grundar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
väsentliga ändringar av villkoren i ramavtalet.
sig på ett ramavtal får inte avvika väsentligt från villkoren i ramavtalet.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
4 § Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör, ska kontrakt som grundas på detta ramavtal tilldelas i enlighet med villkoren i ramavtalet.
Vid tilldelningen av sådana kontrakt får den upphandlande myndigheten skriftligen samråda med den leverantör som är part i ramavtalet och vid behov uppmana leverantören att komplettera sitt anbud.
Avtal som grundar sig på ramavtal med en enda leverantör
Om ett ramavtal har ingåtts med en enda leverantör får villkoren i ett avtal som grundas på ramavtalet inte avvika från villkoren i detta.
Den upphandlande myndigheten får inför beslut om ett sådant avtal skriftligen samråda med leverantören och vid behov uppmana denne att komplettera sitt anbud.
Tilldelning av kontrakt som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
5 § När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser, ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 6 eller 7 §.
När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda ska kontrakt som grundas på ramavtalet tilldelas enligt 8 §.
Första och andra styckena gäller även delar av ett ramavtal.
Beslut att anta anbud som grundar sig på ramavtal med flera leverantörer
När ett ramavtal som har ingåtts med flera leverantörer har samtliga villkor fastställda för tillhandahållandet av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ramavtalet avser, ska beslut att anta anbud som grundas på ramavtalet fattas enligt 6 eller 7 §. När ramavtalet inte har samtliga sådana villkor fastställda ska beslutet i stället fattas enligt 8 §.
Första stycket gäller även delar av ett ramavtal.
Tilldelning utan en förnyad konkurrensutsättning
6 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrens–utsättning, med tillämpning av de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet.
Den upphandlande myndigheten ska använda
objektiva villkor för att avgöra vilken av de leverantörer som är parter i ramavtalet som ska
Beslut att anta ett anbud utan en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet får besluta att anta ett anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket utan en förnyad konkurrensutsättning enligt 9 §, om myndigheten tillämpar objektiva villkor som anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
tilldelas kontraktet.
De objektiva villkoren ska anges i en fördelningsnyckel i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Tilldelning delvis utan, delvis med en förnyad konkurrensutsättning
7 § En upphandlande myndighet får tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis utan en förnyad konkurrensutsättning på det sätt som anges i 6 §, delvis med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på det sätt som anges i 9 §, om det har angetts i något av upphandlings–dokumenten för ramavtalet att den upphandlande myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. vilka av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som en upphandlande myndighet ska använda när den avgör om tilldelning ska ske med eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Beslut att anta ett anbud delvis med en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet får besluta att anta ett anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § första stycket delvis med en förnyad konkurrensutsättning enligt 9 §, om det har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet att myndigheten ska ha den möjligheten.
I upphandlingsdokumentet ska i sådana fall också anges
1. de av ramavtalets villkor för tillhandahållande som kan bli föremål för en förnyad konkurrensutsättning, och
2. de objektiva villkor som myndigheten avser att använda när den avgör om anbud ska antas efter eller utan en förnyad konkurrensutsättning.
Tilldelning med en förnyad konkurrensutsättning
8 § En upphandlande myndighet ska tilldela kontrakt som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket med en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Beslut att anta anbud efter en förnyad konkurrensutsättning
En upphandlande myndighet ska besluta att anta anbud som grundar sig på ett ramavtal som avses i 5 § andra stycket efter en förnyad konkurrensutsättning för de leverantörer som är parter i ramavtalet på sätt som anges i 9 §.
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
9 § Vid en förnyad konkurrensutsättning ska parterna inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor för tillhandahållande som anges i ramavtalet. Dessa villkor får om
Förfarandet vid en förnyad konkurrensutsättning
Vid en förnyad konkurrensutsättning ska de leverantörer som är parter i ramavtalet inbjudas att på nytt lämna anbud i enlighet med de villkor som anges i ramavtalet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
det är nödvändigt preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpning av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje kontrakt som ska tilldelas skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra kontraktet,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna in anbud för varje särskilt kontrakt, med hänsyn tagen till upphandlingens art och omfattning,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten tilldela varje enskilt kontrakt till den anbudsgivare som har lämnat det bästa anbudet på grundval av de tilldelningskriterier som har angetts i något av upphandlingsdokumenten.
Dessa villkor får, om det är nödvändigt, preciseras och vid behov kompletteras med andra villkor som har angetts i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
Vid tillämpningen av första stycket ska
1. den upphandlande myndigheten för varje anskaffning skriftligen samråda med de leverantörer som kan genomföra anskaffningen,
2. den upphandlande myndigheten ange en tidsfrist som är tillräcklig för att lämna anbud, varvid särskild hänsyn ska tas till hur komplicerad anskaffningen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbuden,
3. anbuden lämnas skriftligen och den upphandlande myndigheten inte ta del av innehållet i anbuden innan den angivna svarstiden har löpt ut, och
4. den upphandlande myndigheten besluta att ingå avtal med den anbudsgivare som har lämnat det anbud som är ekonomiskt mest fördelaktigt.
Inköpscentraler
Anlitande av en inköpscentral 10 § En upphandlande myndighet får anlita en inköpscentral för tillhandahållande av centraliserad inköpsverksamhet utan att upphandla tjänsten.
Om en upphandlande myndighet anlitar en inköpscentral enligt första stycket, får tjänsten som inköpscentralen tillhandahåller även omfatta stödverksamhet för inköp.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Anskaffning från en inköpscentral
11 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor eller tjänster från en inköpscentral.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Anskaffning genom en inköpscentral
12 § En upphandlande myndighet får anskaffa varor, tjänster eller byggentreprenader genom
1. kontrakt som tilldelas av en inköpscentral,
2. dynamiska inköpssystem som drivs av en inköpscentral, eller
3. ramavtal som ingås av en inköpscentral.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Den upphandlande myndighetens ansvar
13 § En upphandlande myndighet ska anses fullgöra sina skyldigheter enligt denna lag när den anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från eller genom en inköpscentral enligt 11 eller 12 §.
Den upphandlande myndigheten ansvarar dock för att fullgöra skyldigheterna i denna lag när det gäller de delar av ett förfarande som den själv genomför.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Gränsöverskridande gemensam upphandling
14 § En upphandlande myndighet får vid gränsöverskridande gemensam upphandling använda metoderna enligt 15–23 §§.
Valet av metod får inte göras i syfte att undvika att tvingande nationella föreskrifter som är förenliga med EU-rätten tillämpas.
Gemensam upphandling med myndighet från annan medlemsstat
En upphandlande myndighet får genomföra en upphandling gemensamt med en upphandlande myndighet från en annan medlemsstat med användning av upphandlingsåtgärder enligt 15–23 §§.
En viss upphandlingsåtgärd får inte väljas i syfte att undvika tillämpningen av tvingande föreskrifter som är förenliga med EU-rätten.
Inköpscentraler i andra medlemsstater
15 § En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral som är belägen i en annan medlemsstat inom EU än den där
Inköpscentral i annan medlemsstat
En upphandlande myndighet får använda centraliserad inköpsverksamhet som erbjuds av en inköpscentral i en annan medlemsstat i EU.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
myndigheten har sin hemvist.
16 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 15 § ska bestämmelserna i den medlemsstat som inköpscentralen är belägen i tillämpas.
Den medlemsstats bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. tilldelar ett kontrakt inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. i fråga om ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket fastställer enligt 6 och 7 §§ vilken leverantör av ramavtalsparterna som ska utföra en viss uppgift.
Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 15 § tillämpas bestämmelserna i den medlemsstat där inköpscentralen är belägen.
De bestämmelser som är tillämpliga enligt första stycket ska också tillämpas om en upphandlande myndighet
1. beslutar att ingå avtal inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem som drivs av en inköpscentral enligt första stycket,
2. genomför en förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket, eller
3. enligt 6 och 7 §§ beslutar vilken leverantör som myndigheten ska ingå avtal med inom ramen för ett ramavtal som har ingåtts av en inköpscentral enligt första stycket.
Gemensamma upphandlingsåtgärder
17 § En upphandlande myndighet får tillsammans med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater än Sverige vidta upphandlingsåtgärder genom att gemensamt
1. tilldela ett kontrakt,
2. ingå ett ramavtal, eller 3. driva ett dynamiskt inköpssystem.
En upphandlande myndighet som gemensamt har ingått ett ramavtal eller driver ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 2 eller 3, får tilldela kontrakt på grundval av ramavtalet eller inköpssystemet.
Avtal, ramavtal och dynamiska inköpssystem
En upphandlande myndighet får gemensamt med upphandlande myndigheter i andra medlemsstater i EU vidta upphandlingsåtgärder genom att
1. besluta att ingå avtal,
2. ingå ett ramavtal, eller
3. inrätta ett dynamiskt inköpssystem.
En upphandlande myndighet som har ingått ett ramavtal enligt första stycket 2 eller inrättat ett dynamiskt inköpssystem enligt första stycket 3 får besluta att ingå avtal inom ramen för ramavtalet eller inköpssystemet.
18 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § ska delar som är nödvändiga för samarbetet följa av en överenskommelse.
Slopas
19 § Om en överenskommelse Vid gränsöverskridande
enligt 18 § träffas mellan de deltagande myndigheterna, ska myndigheterna i överenskommelsen fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. den interna organisationen av upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av kontrakt.
När myndigheterna fastställer ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga enligt första stycket 1, kan
1. ansvarsområdena fördelas till en eller flera av dem, eller
2. som tillämpliga bestämmelser fastställas den medlemsstats bestämmelser i vilken minst en av myndigheterna har sin hemvist.
gemensam upphandling enligt 17 § ska de deltagande myndigheterna, om det behövs, i en överenskommelse fastställa
1. myndigheternas ansvarsområden och relevanta nationella bestämmelser som ska vara tillämpliga, och
2. sättet att organisera upphandlingsförfarandet, innefattande ledning, fördelning av varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas och ingående av avtal.
Tillämpliga bestämmelser enligt första stycket 1 ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där minst en av myndigheterna har sin hemvist.
20 § Fördelningen av ansvarsområden mellan upphandlande myndigheter och tillämpliga nationella bestämmelser enligt 18 och 19 §§ ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
I något av upphandlingsdokumenten ska anges det som har fastställts enligt 19 § första stycket 1.
[Det bör övervägas om detta ska föras in i föregående paragraf.]
21 § En deltagande myndighet i en gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 17 § som anskaffar varor, tjänster eller byggentreprenader från en annan deltagande myndighet ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om dessa i enlighet med överenskommelsen enligt 18 och 19 §§ uppfylls av någon av de deltagande myndigheterna.
En myndighet som deltar i en upphandling enligt 17 § ska anses uppfylla sina skyldigheter enligt denna lag, om någon annan deltagande myndighet uppfyller de skyldigheter som föreskrivs i den lag som ska tillämpas till följd av en överenskommelse enligt 19 §.
Upphandling med en gemensam enhet
22 § En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater får genomföra
Gemensam enhet
En gemensam enhet som har inrättats av upphandlande myndigheter från olika medlemsstater i EU får genomföra upphandlingar.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
upphandlingar.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska räknas som en gemensam enhet.
En europeisk gruppering för territoriellt samarbete enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013, eller någon annan enhet som har bildats enligt unionsrätten ska anses vara en gemensam enhet.
23 § Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i den medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver sin verksamhet.
Ett sådant beslut ska antingen gälla tills vidare, om det fattas genom beslutet att bilda den gemensamma enheten, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa typer av kontrakt eller till en eller flera enskilda tilldelningar av kontrakt.
Vid gränsöverskridande gemensam upphandling enligt 22 § ska den gemensamma enhetens behöriga organ besluta om tillämpliga nationella bestämmelser.
Tillämpliga nationella bestämmelser ska vara bestämmelserna i en medlemsstat där den gemensamma enheten antingen har sitt registrerade säte eller bedriver verksamhet.
Ett sådant beslut får antingen gälla tills vidare, om det fattas när den gemensamma enheten inrättas, eller begränsas till en viss tidsperiod, till vissa slag av upphandlingar eller till en eller flera enskilda anskaffningar.
8 kap.
Dynamiska
inköpssystem, elektroniska auktioner och elektroniska kataloger
8 kap. Elektroniska metoder för upphandling
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet 1 § En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande inköp av sådant som är allmänt tillgängligt på marknaden och som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk
Dynamiska inköpssystem
Tillämpningsområdet
En upphandlande myndighet får använda ett dynamiskt inköpssystem för återkommande anskaffning av varor, tjänster eller byggentreprenader som är allmänt tillgängliga på marknaden och har egenskaper som tillgodoser den upphandlande myndighetens behov.
process. Det ska under hela giltighetstiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller urvalskriterierna.
Ett dynamiskt inköpssystem ska drivas som en helt elektronisk process. Det ska ha en bestämd giltighetstid och under den tiden vara öppet för varje leverantör som uppfyller kvalificeringskraven enligt 14 kap.
1–5 §§.
2 § Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader.
Kategorierna ska definieras objektivt på grundval av egenskaperna hos den upphandling som ska genomföras inom den berörda kategorin.
Ett dynamiskt inköpssystem får delas in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader. Grupperna ska bestämmas objektivt med hänsyn till de anskaffningar som ska göras.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
3 § För att genomföra upphandlingar enligt ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten följa bestämmelserna om selektivt förfarande. Alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna ska få delta i systemet. Antalet anbudssökande som ska få delta i systemet får inte begränsas.
Om den upphandlande myndigheten har delat in systemet i olika kategorier av varor, tjänster eller bygg-entreprenader, ska tillämpliga urvalskriterier specificeras för varje kategori.
Inrättandet av ett dynamiskt inköpssystem
Vid upphandlingar i ett dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten tillämpa 6 kap. 3 § om selektivt förfarande. Antalet anbudssökande som får delta i systemet får dock inte begränsas.
Om myndigheten har delat in systemet i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska kvalificeringskrav specificeras för varje grupp.
4 § En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom att publicera en anbudsinfordran och ange att den avser ett dynamiskt inköpssystem.
I anbudsinfordran ska det dynamiska inköpssystemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa indelningar och vad som karakteriserar dem anges i
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska informera om detta genom en anbudsinfordran och ange att den avser ett sådant system. I anbudsinfordran ska systemets giltighetstid anges.
Om ett dynamiskt inköpssystem delats in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska dessa och vad som karakteriserar grupperna anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i den anbudsinfordran som upprättar det dynamiska inköpssystemet.
Om det dynamiska inköpssystemet drivs av en inköpscentral och får användas av andra upphandlande myndigheter, ska detta anges i anbudsinfordran.
Upphandlingsdokumenten 5 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. vilken typ av köp och vilka kvantiteter som systemet avser, och
2. all nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande myndigheten ska ge fri, direkt och fullständig tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § under systemets hela giltighetstid.
Upphandlingsdokumenten
Av upphandlingsdokumenten ska framgå
1. de anskaffningar och de kvantiteter som systemet avser, och
2. nödvändig information om inköpssystemet, den elektroniska utrustning som används samt tekniska arrangemang och specifikationer för anslutning.
Den upphandlande myndigheten ska ge tillgång till upphandlingsdokumenten enligt 10 kap. 8 § första stycket under systemets hela giltighetstid.
Ändringar i giltighetstiden 6 § Den upphandlande myndigheten ska anmäla ändringar av det dynamiska inköpssystemets giltighetstid till
Europeiska kommissionen.
Samma
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
7 § En upphandlande myndighet ska under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid ge varje leverantör möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera anbudsansökningarna enligt urvalskriterierna inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får i enskilda fall tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
Trots vad som sägs i andra stycket får den upphandlande
Ansökan om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem
En upphandlande myndighet ska under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid ge leverantörer möjlighet att ansöka om att få delta i systemet på de villkor som anges i 3 §.
Den upphandlande myndigheten ska utvärdera en anbudsansökan med tillämpning av kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§ inom 10 arbetsdagar från mottagandet. När det finns skäl till det får tidsfristen förlängas till 15 arbetsdagar.
myndigheten förlänga utvärderingsperioden, om det inte har skickats någon inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan att lämna anbud får utfärdas under den förlängda utvärderingsperioden. Den upphandlande myndigheten ska i upphandlingsdokumenten ange längden på den förlängda period som den avser att tillämpa.
Den upphandlande myndigheten får förlänga utvärderingsperioden ytterligare om ingen inbjudan att lämna anbud ännu har utfärdats i det dynamiska inköpssystemet. Ingen inbjudan får utfärdas under utvärderingsperiodens förlängning. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den förlängda period som den avser att tillämpa.
Tidsfrist för att komma in med anbudsansökningar
8 § Tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar ska vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för att komma in med anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Tidsfrist för anbudsansökningar
Den tid inom vilken en anbudsansökan ska vara den upphandlande myndigheten till handa får inte vara kortare än 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Inga ytterligare tidsfrister ska gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen enligt det dynamiska inköpssystemet har skickats.
Underrättelse om beslut om tillträde till ett dynamiskt inköpssystem
9 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens tillträde till det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare i systemet ska motiveras.
Underrättelse om beslut om deltagande i ett dynamiskt inköpssystem
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt underrätta en leverantör om det beslut som har fattats om leverantörens deltagande i det dynamiska inköpssystemet. Ett beslut att inte godkänna en leverantör som deltagare ska motiveras.
Inbjudan att lämna anbud 10 § Den upphandlande myndigheten ska bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna in anbud för varje kontrakt som ska tilldelas
Inbjudan att lämna anbud
Den upphandlande myndigheten ska i varje enskild upphandling bjuda in alla leverantörer som godkänts som deltagare i det dynamiska inköpssystemet att lämna anbud.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
enligt systemet.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i olika kategorier av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska den upphandlande myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den kategori som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Om det dynamiska inköpssystemet har delats in i grupper av varor, tjänster eller byggentreprenader, ska myndigheten bjuda in samtliga leverantörer som godkänts som deltagare inom den grupp som motsvarar berörd upphandling att lämna anbud.
Tidsfrist för att komma in med anbud
11 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades.
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får tillämpa bestämmelserna i 11 kap. 7 § om tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse.
Bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 och 6 §§ får inte tillämpas.
Tidsfrist för anbud
Tidsfristen för när anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa ska vara minst tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud enligt 10 § skickades till berörda leverantörer.
Tilldelning av kontrakt 12 § Den upphandlande myndigheten ska tilldela den leverantör kontraktet vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga på grundval av de tilldelningskriterier som anges i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Tilldelningskriterierna får vid behov preciseras i inbjudan att lämna anbud.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Egen försäkran av leverantörer 13 § En upphandlande myndighet får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet, inom fem arbetsdagar från den dag då begäran skickades, lämnar in en ny och uppdaterad version av en sådan egen försäkran som avses i 15 kap.
1–3 §§.
Försäkran av leverantörer
En leverantör som har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem efter att ha lämnat en sådan försäkran som avses i 15 kap. 1–3 §§ är skyldig att när som helst under systemets giltighetstid på begäran av den upphandlande myndigheten lämna en ny, uppdaterad version av sin försäkran inom fem arbetsdagar från den dag då begäran kom
Bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
leverantören till handa.
Bestämmelserna i 15 kap. 4–6 §§ gäller under det dynamiska inköpssystemets hela giltighetstid.
Avgifter 14 § Inga administrativa avgifter får före eller under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid tas ut av leverantörer som vill delta eller deltar i systemet.
Administrativ avgift
Den upphandlande myndigheten får inte ta ut någon administrativ avgift av en leverantör som deltar eller vill delta i det dynamiska inköpssystemet.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet 15 § En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion för att presentera nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden.
Den upphandlande myndigheten ska strukturera den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
Elektroniska auktioner
Tillämpningsområdet
En upphandlande myndighet får använda en elektronisk auktion där nya lägre priser eller nya värden för vissa delar av anbuden läggs fram.
Den upphandlande myndigheten ska utforma den elektroniska auktionen som en upprepad elektronisk process.
16 § En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
5. inbjudan att lämna anbud på kontrakt som ska tilldelas enligt ett dynamiskt inköpssystem,
6. förenklat förfarande, och
7. urvalsförfarande.
En upphandlande myndighet får, om innehållet i upphandlingsdokumenten kan fastställas med tillräcklig grad av exakthet, som en avslutande del genomföra en elektronisk auktion vid
1. öppet förfarande,
2. selektivt förfarande,
3. förhandlat förfarande med föregående annonsering,
4. förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§, och
5. inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett dynamiska inköpssystem.
17 § Den elektroniska auktionen ska möjliggöra en rangordning utifrån automatiska utvärderingsmetoder och ska grundas på
1. priser eller nya värden på de delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när
Genomförande av en elektronisk auktion
Vid en elektronisk auktion ska budgivningen avse
1. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av lägsta pris, eller
2. priser eller nya värden på de
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller kostnad, eller
2. priser, när anbuden ska utvärderas enbart på grundval av priset.
delar av anbuden som angetts i upphandlingsdokumenten, när anbuden ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet eller lägsta kostnad.
Budens värden ska kunna kvantifieras och uttryckas i siffror och procenttal. Buden ska rangordnas med hjälp av automatiska utvärderingsmetoder och med användning av en matematisk formel. När anbuden ska rangordnas med hänsyn till bästa förhållandet mellan pris och kvalitet ska den matematiska formeln beakta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga. Om viktningen av kriterierna har angetts i intervall ska dessa fastställas till ett bestämt värde. Om alternativa anbud är tillåtna ska separata formler användas för varje anbud
En elektronisk auktion får genomföras i på varandra följande etapper.
18 § Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Upphandlingsdokumenten
Om en elektronisk auktion kommer att användas, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller i inbjudan att bekräfta intresse.
Upphandlingsdokumenten 19 § Av upphandlingsdokumenten ska bl.a. följande framgå:
1. de delar av anbuden, vars värden kan kvantifieras och uttryckas i siffror eller procenttal, som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. de eventuella gränserna för de värden som kan presenteras, baserade på en bedömning av
I upphandlingsdokumenten ska lämnas följande uppgifter om den elektroniska auktionen:
1. de delar av anbuden som kommer att vara föremål för den elektroniska auktionen,
2. eventuella gränser för de värden som får ingå i buden, baserade på en bedömning av specifikationerna för det som ska anskaffas,
3. de uppgifter som kommer att
specifika-tionerna för föremålet för kontraktet,
3. vilka uppgifter som kommer att göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auk-tionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. på vilka villkor anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnader mellan anbuden som kan ha bestämts, och
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning.
göras tillgängliga för anbudsgivarna under den elektroniska auktionen och när detta kommer att ske,
4. relevanta uppgifter om genomförandet av den elektroniska auktionen,
5. de villkor på vilka anbudsgivarna kan lämna anbud, däribland de minsta skillnaderna mellan anbuden som kan ha bestämts,
6. relevanta uppgifter om den elektroniska utrustning som ska användas och om anslutningen till denna utrustning, och
7. tidpunkten då den elektroniska auktionen ska avslutas.
Första utvärdering av anbud 20 § Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion, ska myndigheten genomföra en första fullständig utvärdering av anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och den fastställda viktningen för dessa.
Första utvärdering av anbud
Innan en upphandlande myndighet inleder en elektronisk auktion ska myndigheten utvärdera anbuden i enlighet med tilldelningskriterierna och viktningen av dessa.
Inbjudan att lämna nya priser eller värden
21 § Alla anbudsgivare som har lämnat godtagbara anbud ska bjudas in med elektroniska medel att delta i den elektroniska auktionen genom att från och med en viss angiven tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud ska anses vara godtagbart om det har lämnats in av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet, som uppfyller urvalskriterierna och vars anbud stämmer överens med de tekniska specifikationerna utan att vara ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt.
Vad som avses med en olämplig anbudsansökan eller ett olämpligt anbud framgår av 6 kap. 13 §.
Inbjudan att delta i en elektronisk auktion
En anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud ska bjudas in att delta i den elektroniska auktionen genom att från en viss tidpunkt använda de anslutningssätt som anges i inbjudan.
Ett anbud är godtagbart om det stämmer överens
med de tekniska specifikationerna och inte är ogiltigt, oacceptabelt eller olämpligt samt har lämnats av en anbudsgivare som inte har uteslutits från anbudsförfarandet och som uppfyller kvalificeringskraven.
Vad som avses med ett olämpligt anbud framgår av
6 kap. 13 §.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
22 § Inbjudan ska åtföljas av resultatet av en fullständig bedömning av det berörda anbudet som gjorts i enlighet med viktningen av tilldelningskriterierna.
I inbjudan ska den upphandlande myndigheten informera om resultatet av utvärderingen enligt 20 § av anbudsgivarens anbud.
23 § Inbjudan ska innehålla den matematiska formel som kommer att användas vid den elektroniska auk-tionen för att automatiskt bestämma rangordningen med hänsyn till de nya priser eller värden som lämnas under auktionen.
Den matematiska formeln ska, utom när det ekono-miskt mest fördelaktiga anbudet fastställs enbart på grundval av priset, innefatta viktningen av de kriterier som fastställts för att bestämma vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga, i enlighet med upphandlingsdokumenten. Om kriterieviktning angetts som intervall, ska dessa i förväg fastställas till ett bestämt värde.
Om alternativa anbud är tillåtna, ska separata formler ges för varje anbud.
Inbjudan ska innehålla information om den matematiska formel som avses i 17 § och som ska användas för att bestämma rangordningen mellan anbuden med hänsyn till de nya priser och värden som lämnas under auktionen.
24 § Den elektroniska auktionen får inte inledas tidigare än två arbetsdagar efter det att inbjudan har skickats ut.
Samma
25 § Den elektroniska auktionen får genomföras i flera på varandra följande etapper.
Slopas
Upplysningar till anbudsgivarna 26 § Under varje etapp i en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten omedelbart lämna varje anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Den upphandlande myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta
Upplysningar till anbudsgivarna
Under en elektronisk auktion ska den upphandlande myndigheten lämna alla anbudsgivare tillräckliga upplysningar för att de vid varje tidpunkt ska ha kännedom om sin plats i rangordningen.
Myndigheten får också lämna andra upplysningar om priser eller värden under förutsättning att detta har angetts i
har angetts i upphandlingsdokumenten.
Den upphandlande myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
upphandlingsdokumenten.
Myndigheten får lämna upplysningar om antalet deltagare i den elektroniska auktionen.
Avslutande av en elektronisk auktion
27 § En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
En elektronisk auktion ska avslutas av den upphandlande myndigheten
1. vid den tidpunkt som angetts i upphandlingsdokumenten,
2. när det inte längre lämnas några nya priser eller nya värden som motsvarar angivna krav på minsta skillnader, eller
3. när det antal auktionsetapper som angetts i upphandlingsdokumenten har genomförts.
I det fall som avses i första stycket 2 ska myndigheten i upphandlingsdokumenten ha angett hur långt efter det att den har tagit emot det sista priset eller värdet som den kommer att avsluta den elektroniska auktionen.
I det fall som avses i första stycket 3 ska tidsplanen
för varje auktionsetapp anges i inbjudan att delta i auktionen.
28 § När den elektroniska auktionen har avslutats, ska den upphandlande myndigheten tilldela kontraktet på grundval av resultaten av den elektroniska auktionen.
Den upphandlande myndigheten ska ingå avtal med den anbudsgivare som i den elektroniska auktionen har lämnat det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet 29 § En upphandlande myndighet får begära eller godta att anbud som ska lämnas med elektroniska medel lämnas i form av en elektronisk katalog eller innehåller en elektronisk katalog.
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra
Elektroniska kataloger
Tillämpningsområdet
En upphandlande myndighet får begära eller godta att anbud med elektroniska medel ska lämnas i ett format för att presentera och organisera information som är gemensamt för alla deltagande anbudsgivare och som lämpar sig för elektronisk behandling (elektronisk katalog).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
handlingar.
Anbud som lämnas i form av en elektronisk katalog får kompletteras med andra handlingar.
30 § Om anbud ska eller får lämnas i form av eller innehålla en elektronisk katalog, ska den upphandlande myndigheten ange det i annonsen om upphandling eller, om en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse.
Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlings– dokumenten ange uppgifter om den elektroniska utrustning som används och om anslutning till denna utrustning samt format och specifika-tioner för den elektroniska katalogen.
Upphandlingsdokumenten
Av annonsen om upphandling eller inbjudan att bekräfta intresse ska det framgå om anbud ska eller får
1. lämnas i form av en elektronisk katalog eller
2. innehålla en elektronisk katalog.
Något av upphandlingsdokumenten ska innehålla nödvändiga uppgifter om
1. den elektroniska utrustning som används och om anslutningen till denna utrustning, samt
2. format och specifikationer för den elektroniska katalogen.
Upprättandet av en elektronisk katalog
31 § En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare för deltagande i ett visst upphandlingsförfarande enligt de specifikationer och det format som fastställs av den upphandlande myndigheten. Om kataloger ska uppdateras enligt 32 § eller 35 § andra stycket, ska katalogernas format tillåta en sådan uppdatering.
Upprättandet av en elektronisk katalog
En elektronisk katalog ska upprättas av en anbudssökande eller anbudsgivare enligt specifikationer och format som har fastställts av den upphandlande myndigheten. Om en katalog ska uppdateras enligt 32 § eller 35 § andra stycket ska dess format tillåta en sådan uppdatering.
Uppdatering av kataloger vid förnyad konkurrensutsättning enligt ett ramavtal
32 § Om ett ramavtal har ingåtts i en upphandling där anbud lämnats i form av eller innehållit elektroniska kataloger, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning för tilldelning av kontrakt enligt ramavtalet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras enligt 33 §.
Uppdatering av katalog
Om ett ramavtal har slutits efter det att anbud har lämnats i form av en elektronisk katalog eller har innehållit en sådan, får den upphandlande myndigheten besluta att en förnyad konkurrensutsättning enligt 7 kap. 6–9 §§ ska genomföras med användning av en elektronisk katalog som uppdateras enligt 33 §.
33 §
För att uppdatera de
elektroniska katalogerna ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana anbudsgivarna att lämna in uppdaterade kataloger som har anpassats till den förnyade inbjudan, eller
2. meddela anbudsgivarna att myndigheten avser att samla in uppgifter för att anpassa de tidigare inlämnade elektroniska katalogerna till den förnyade inbjudan.
Om den upphandlande myndigheten ska uppdatera katalogerna enligt första stycket 2, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
För att uppdatera en elektronisk katalog ska den upphandlande myndigheten antingen
1. uppmana varje anbudsgivare att lämna in en uppdaterad katalog som har anpassats till den förnyade konkurrensutsättningen, eller
2. meddela varje anbudsgivare att myndigheten avser att samla in uppgifter från den redan inlämnade elektroniska katalogen för att anpassa den till den förnyade konkurrensutsättningen.
En katalog får uppdateras enligt första stycket 2, om detta har angetts i upphandlingsdokumenten för ramavtalet.
34 §
I ett meddelande enligt
33 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten
1. ge anbudsgivarna tillfälle att inom en skälig tidsfrist komma in med de uppgifter som krävs för att uppdatera de elektroniska katalogerna, och
2. informera anbudsgivarna om att de kan avböja att lämna in uppgifter.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt, ska den anbudsgivare som lämnat uppgifter ges möjlighet att bekräfta att anbudet inte innehåller några materiella felaktigheter.
I ett meddelande enligt 33 § första stycket 2 ska den upphandlande myndigheten informera varje anbudsgivare om när den avser att samla in uppgifter för en uppdaterad elektronisk katalog och ge anbudsgivaren möjlighet att avböja en sådan uppgiftsinsamling. Meddelandet ska lämnas så lång tid före den planerade uppgiftsinsamlingen att anbudsgivaren får skälig tid för att ta ställning till den.
Innan myndigheten fattar beslut om att ingå avtal med utgångspunkt i uppgifter i en elektronisk katalog som myndigheten har uppdaterat, ska den ge varje anbudsgivare möjlighet att kontrollera att det på så sätt upprättade anbudet inte innehåller några fel.
Elektroniska kataloger vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem
35 § Vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem får en upphandlande myndighet begära att anbud ska lämnas i form
Elektroniska kataloger vid dynamiska inköpssystem
Vid upphandling inom ett dynamiskt inköpssystem ska en leverantör på begäran av den upphandlande myndigheten lämna anbud som har form av en
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
av eller innehålla en elektronisk katalog.
En upphandlande myndighet får också, om den begär att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att tilldelning av kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet ska genomföras på grundval av elektroniska kataloger som uppdateras.
Om den upphandlande myndigheten ska uppdatera katalogerna, ska detta anges i något av upphandlingsdokumenten för det dynamiska inköpssystemet.
elektronisk katalog eller innehåller en sådan.
Myndigheten får, om den har begärt att leverantörer till ansökan om att få delta i det dynamiska inköpssystemet bifogar en elektronisk katalog, besluta att upphandlingen ska genomföras med användning av elektroniska kataloger som uppdateras med tillämpning av bestämmelserna i 33 § första stycket 2 och andra stycket samt 34 §.
36 §
För att uppdatera de
elektroniska katalogerna ska den upphandlande myndigheten tillämpa bestämmelserna i 33 § första stycket 2 och 34 §.
Slopas
9 kap. Tekniska krav
Samma
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
1 § Tekniska specifikationer ska ingå i upphandlingsdokumenten.
Specifikationerna ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med andra bindande tekniska regler. I specifikationerna ska de egenskaper anges som krävs av de berörda varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna.
De egenskaper som anges får också avse
1. den specifika processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna, eller
2. en specifik process som avser ett annat skede i varornas, tjänsternas eller byggentreprenadernas livscykel.
Detta gäller även när de egenskaper som anges inte utgör en del av de berörda varorna,
Tekniska specifikationer
Vad som anges i de tekniska specifikationerna
De tekniska egenskaper som varan, tjänsten eller
byggentreprenaden ska ha ska anges som specifika-tioner enligt bilaga 3. De tekniska specifikationerna ska ingå i något av upphandlingsdokumenten. De ska vara utformade på något av de sätt som anges i 3–5 §§ förutsatt att det inte står i strid med tvingande tekniska regler.
De egenskaper som specificeras får också avse
1. processen eller metoden för att producera eller tillhandahålla varan, tjänsten eller byggentreprenaden, eller
2. en process som avser ett annat skede i varans, tjänstens eller byggnadsverkets livscykel.
Föregående stycke gäller också
tjänsterna eller byggentreprenaderna i sig. De måste dock vara kopplade till kontraktsföremålet.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
när de egenskaper som avses inte är egenskaper hos den berörda varan, tjänsten, byggentreprenaden eller det berörda byggnadsverket. Egenskaperna måste dock ha anknytning till det som ska anskaffas.
I de tekniska specifikationerna får det också anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
När det som upphandlas ska användas av fysiska personer
2 § När det som upphandlas ska användas av fysiska personer, ska de tekniska specifikationerna bestämmas med hänsyn till
1. kriterier som avser tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning, eller
2. utformning med tanke på samtliga användares behov.
Undantag får endast göras om det finns särskilda skäl.
Har obligatoriska krav för tillgänglighet antagits av Europeiska unionen genom en rättsakt, ska de tekniska specifikationer som avser tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning eller utformning för samtliga användares behov bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Anskaffning för fysiska personers användning
När det som anskaffas ska användas av fysiska personer ska de tekniska specifikationerna bestämmas med beaktande av samtliga användares behov, däribland tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning.
Undantag får göras endast om det finns särskilda skäl.
Om Europeiska unionen i en rättsakt har antagit obligatoriska krav på tillgänglighet ska de tekniska specifikationer som avses i första stycket bestämmas med hänvisning till den rättsakten.
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
3 § En upphandlande myndighet ska ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav eller genom hänvisning enligt 4 eller 5 §. I prestanda- eller funktionskrav kan miljöegenskaper ingå. Kraven ska vara så utformade att föremålet för kontraktet klart framgår.
En upphandlande myndighet får hänvisa till de tekniska specifikationerna enligt 4 § som ett sätt för leverantören att visa att de
Tekniska specifikationer i form av prestanda- eller funktionskrav
En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav. Kraven ska vara utformade så att det klart framgår vad som ska anskaffas.
Myndigheten får tillåta att en leverantör åberopar sådana standarder eller bedömningar som avses i 4 § för att visa att kraven enligt första stycket är uppfyllda.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
uppställda prestanda- eller funktionskraven enligt första stycket är uppfyllda.
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
4 § De tekniska specifikationerna ska, om de inte anges som prestanda- eller funktionskrav, hänvisa till tekniska specifikationer, och i turordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam
teknisk
specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av europeiska standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard, svenskt tekniskt godkännande eller svensk teknisk specifikation om projektering, beräkning och utförande av byggentreprenader samt användning av varor.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden "eller likvärdigt".
Tekniska specifikationer i form av hänvisningar
Om de tekniska specifikationerna inte anges som prestanda- eller funktionskrav ska de hänvisa till standarder och bedömningar, och i fallande prioritetsordning till
1. svensk standard som stämmer överens med europeisk standard,
2. europeisk teknisk bedömning,
3. gemensam teknisk specifikation,
4. internationell standard,
5. annat tekniskt referenssystem som utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan, eller
6. annan svensk standard eller svensk teknisk bedömning eller, i fråga om en byggentreprenad eller användning av en vara, svensk teknisk specifikation för projektering, beräkning och utförande.
Varje hänvisning som avses i första stycket ska följas av orden ”eller likvärdig”
Tekniska specifikationer i form av en kombination av 3 och 4 §§
5 § En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna genom hänvisning till prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och till specifikationer enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Tekniska specifikationer som kombinerar prestanda- och funktionskrav med standarder och bedömningar
En upphandlande myndighet får ange de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav enligt 3 § i fråga om vissa egenskaper och med hänvisning till standarder och bedömningar enligt 4 § i fråga om andra egenskaper.
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
6 § De tekniska specifikationerna får inte innehålla hänvisningar till ett särskilt fabrikat, en särskild källa eller ett särskilt framställningssätt som
Uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer
Om det leder till att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas och inte motiveras av föremålet för anskaffningen, får de tekniska specifikationerna inte
karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en specifik leverantör, inte heller hänvisningar till varumärke, patent eller typ, ursprung eller tillverkning, om detta leder till att vissa företag gynnas eller missgynnas.
Sådana hänvisningar får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva föremålet för kontraktet tillräckligt preciserat och begripligt. En sådan hänvisning ska följas av orden "eller likvärdigt".
innehålla hänvisningar till
1. ett fabrikat, ett ursprung eller ett framställningssätt som karakteriserar varor eller tjänster som tillhandahålls av en viss leverantör,
2. varumärke, patent eller typ,
3. ursprung, eller
4. tillverkning.
En sådan hänvisning får dock förekomma om det annars inte är möjligt att beskriva det som ska anskaffas tillräckligt tydligt. En sådan hänvisning ska följas av orden ”eller likvärdigt”.
I de tekniska specifikationerna får anges om överlåtelse av immateriella rättigheter kommer att krävas.
Likvärdiga lösningar 7 § Om en upphandlande myndighet väljer att i enlighet med 3 § ange prestanda- eller funktionskrav, får den inte på grund av dessa krav förkasta ett anbud i fråga om varor, tjänster eller byggentreprenader, om anbudet stämmer överens med
1. en nationell standard som stämmer överens med en europeisk standard,
2. ett europeiskt tekniskt godkännande,
3. en gemensam teknisk specifikation,
4. en internationell standard, eller
5. ett tekniskt referenssystem, som har utarbetats av ett europeiskt standardiseringsorgan.
Detta gäller endast om specifikationerna avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten fastställt. Det är anbudsgivaren som ska visa att de varor, tjänster eller byggentreprenader som stämmer överens med någon av de
Likvärdiga lösningar
En upphandlande myndighet som i enlighet med 3 § anger de tekniska specifikationerna som prestanda- eller funktionskrav får inte förkasta ett anbud som avser vara, tjänst eller byggentreprenad som motsvarar de standarder eller bedömningar som anges i 4 § första stycket 1–5 eller likvärdiga standarder eller bedömningar.
Första stycket gäller bara om
1. den åberopade standarden eller bedömningen avser de prestanda- eller funktionskrav som myndigheten har angett, och
2. anbudsgivaren visar att nyttigheten uppfyller de angivna kraven.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
specifikationer som det hänvisas till i första stycket, uppfyller de prestanda- eller funktionskrav som den upphandlande myndigheten har ställt upp.
8 § Om en upphandlande myndighet väljer att hänvisa till tekniska specifikationer enligt 4 §, får den inte förkasta ett anbud enbart på grund av att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna inte stämmer överens med specifikationer som den har hänvisat till, om anbudsgivaren i sitt anbud kan visa att de föreslagna lösningarna på ett likvärdigt sätt uppfyller kraven enligt de tekniska specifikationerna.
Om en upphandlande myndighet ställer krav genom att hänvisa till en standard eller bedömning enligt 4 § får den inte förkasta ett anbud endast på grund av att en vara, tjänst eller byggentreprenad inte motsvarar denna standard eller bedömning om det i anbudet visas att de föreslagna lösningarna uppfyller kraven på ett likvärdigt sätt.
Utredning för överensstämmelse med kraven eller kriterierna
9 § En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet, kräva att leverantörerna ska uppvisa en provningsrapport från ett organ för bedömning av överensstämmelse eller ett intyg från ett sådant organ.
Med organ för bedömning av överensstämmelse avses ett organ som utför bedömning av överensstämmelse, bl.a. kalibrering, provning, certifiering och kontroll, och som är ackrediterat för uppgiften i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
Utredning om överensstämmelse
En upphandlande myndighet får som bevis för överensstämmelse med kraven i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud enligt 16 kap. eller villkoren för fullgörande av avtalet enligt 17 kap. kräva att leverantören ska uppvisa en provningsrapport eller ett intyg från ett organ för bedömning av överensstämmelse. Detta organ ska vara ackrediterat för denna uppgift i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, i den ursprungliga lydelsen.
10 § Om en upphandlande
Om en upphandlande myndighet
myndighet kräver att ett sådant intyg ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse, ska den även godta intyg från andra likvärdiga sådana organ.
kräver ett intyg eller en provningsrapport som ska vara utfärdat av ett visst organ för bedömning av överensstämmelse ska den också godta ett intyg eller en provningsrapport från likvärdiga organ.
11 § När en leverantör inte har möjlighet att inom de aktuella tidsfristerna få tillgång till sådana provningsrapporter eller intyg som avses i 9 § eller ett sådant intyg som avses i 10 §, och detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven eller kriterierna i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet.
När en leverantör inte inom den angivna tidsfristen kan få tillgång till en provningsrapport eller ett intyg som avses i 9 eller 10 § och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning. Denna utredning ska visa att varan, tjänsten eller byggentreprenaden uppfyller kraven i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud eller villkoren för fullgörande av avtalet.
Märken 12 § Med märke avses alla dokument, certifikat eller intyg som bekräftar att varor, tjänster, byggentreprenader eller processer eller berörda förfaranden uppfyller vissa krav.
Inget förslag
13 § En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, tilldelningskriterierna eller villkoren för fullgörande av kontraktet kräva ett särskilt märke som bevis för att varorna, tjänsterna eller
byggentreprenaderna motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som är kopplade till kontraktsföremålet,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som ska upphandlas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
En upphandlande myndighet får i de tekniska specifikationerna, kriterierna för utvärdering av anbud eller villkoren för fullgörande av avtalet kräva ett visst märke som bevis för att varan, tjänsten eller byggentreprenaden motsvarar de egenskaper som krävs, om
1. kraven för märket endast rör kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas,
2. kraven för märket är lämpliga för att definiera egenskaperna hos den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas,
3. kraven för märket grundas på objektivt kontrollerbara och ickediskriminerande kriterier,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda parter kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda parter, och
6. kraven för märket fastställs av tredje part över vilken den som ansöker om märket inte kan utöva ett avgörande inflytande.
Om en upphandlande myndighet inte kräver att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna ska uppfylla alla krav som följer av ett märke, ska den ange vilka av kraven för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 2–5, men kraven för märket även rör kriterier som inte är kopplade till kontraktsföremålet, får den upphandlande myndigheten inte kräva märket i sig. Den får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifikationer för märket som är kopplade till kontraktsföremålet, eller vid behov till delar av dessa.
4. märket har antagits genom ett öppet och transparent förfarande i vilket samtliga berörda kan delta,
5. märket är tillgängligt för alla berörda, och
6. kraven för märket fastställs av ett organ som den som ansöker om märket inte har ett avgörande inflytande över.
Om myndigheten inte kräver att det som ska anskaffas har alla egenskaper som krävs för ett märke, ska den ange vilka krav för märket som ska uppfyllas.
Om ett märke uppfyller villkoren i första stycket 3–6, men kraven för märket också rör kriterier som inte har anknytning till det som ska anskaffas, får myndigheten inte kräva att leverantören har rätt att använda märket för varan, tjänsten eller byggentreprenaden. Myndigheten får dock fastställa de tekniska specifikationerna genom hänvisningar till sådana detaljerade specifika-tioner för märket som har anknytning till det som ska anskaffas.
14 § En upphandlande myndighet som kräver ett särskilt märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om det märket innebär att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller likvärdiga krav.
En upphandlande myndighet som kräver ett visst märke enligt 13 § ska godta ett annat märke om kraven för detta märke är likvärdiga med kraven för det angivna märket.
15 § Om en leverantör kan visa att den inte hade möjlighet att få tillgång till det märke som den upphandlande myndigheten kräver eller ett likvärdigt märke inom den aktuella tidsfristen och att detta inte beror på leverantören, ska den upphandlande myndigheten godta annan lämplig utredning som visar att varorna, tjänsterna eller byggentreprenaderna uppfyller kraven för det angivna märket eller, i de fall som anges i
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
13 § andra stycket, de särskilt angivna kraven för märket.
Anbud med alternativa utföranden
16 § En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lägger fram anbud med alternativa utföranden. Den ska i annonsen om upphandlingen eller, när en förhandsannons används som anbudsinfordran, i inbjudan att bekräfta intresse, ange om den tillåter eller kräver alternativa anbud. Sådana anbud är inte tillåtna om detta inte anges.
Alternativa anbud ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
Anbud med avvikande lösningar
En upphandlande myndighet får tillåta eller kräva att anbudsgivare lämnar anbud med lösningar som avviker från dem som myndigheten har angett. Ett sådant anbud får beaktas endast om myndigheten i annonsen eller i inbjudan att bekräfta intresse har angett att den tillåter eller kräver sådana anbud.
17 § En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud med alternativa utföranden ska i upphandlingsdokumenten ange vilka minimikrav som gäller för sådana anbud och vilka eventuella särskilda villkor som gäller för hur anbuden ska presenteras. Den upphandlande myndigheten ska också se till att de valda tilldelningskriterierna kan tillämpas såväl på anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven som på anbud som uppfyller kraven men som inte utgör alternativ.
Endast sådana anbud med alternativa utföranden som uppfyller minimikraven får beaktas vid upphandlingen.
En upphandlande myndighet som tillåter eller kräver anbud som avses i 16 § ska i upphandlingsdokumenten ange
1. vilka minimikrav som gäller för anbud,
2. vilka särskilda villkor som gäller för redovisningen av anbud, och
3. om anbud med en avvikande lösning får lämnas endast tillsammans med ett anbud som utgår från samma lösning som myndigheten har angett.
Anbud med avvikande lösningar får beaktas endast om de uppfyller minimikraven.
18 § Vid tilldelning av varu- eller tjänstekontrakt får en upphandlande myndighet som har tillåtit eller krävt anbud med alternativa utföranden inte förkasta ett sådant anbud enbart på grund av att det, om det antas, skulle bli ett tjänstekontrakt i stället för ett varukontrakt eller ett varukontrakt i stället för ett tjänstekontrakt.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
10 kap. Annonsering av upphandling och inbjudan till anbudssökande
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Annonsering
Anbudsinfordran 1 § En upphandlande myndighet ska, om inte något annat följer av 6 kap. 12–19 §§, informera om sin avsikt att tilldela ett kontrakt eller ingå ett ramavtal genom att offentliggöra en anbudsinfordran.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling enligt 2 § eller en förhandsannons enligt 3 §
Annonsering
Anbudsinfordran
En upphandlande myndighet ska genom en anbudsinfordran informera om sin avsikt att ingå ett avtal eller ett ramavtal.
En anbudsinfordran ska göras genom en annons om upphandling eller, i de fall som regleras i [3] §, en förhandsannons.
Särskilda regler om upphandling utan föregående annonsering finns i 6 kap. 12–19 §§.
Annons om upphandling 2 § En upphandlande myndighet ska använda en annons om upphandling som anbudsinfordran.
I 3 § finns bestämmelser om undantag från denna skyldighet.
Slopas
Förhandsannons som anbudsinfordran
3 § En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när ett kontrakt ska tilldelas genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En upphandlande myndighet som upphandlar sociala tjänster och andra särskilda tjänster som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons som anbudsinfordran
En upphandlande myndighet som inte är en central upphandlande myndighet får använda en förhandsannons som anbudsinfordran när upphandling ska göras genom selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering.
En myndighet som ska upphandla tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2 får också använda en förhandsannons som anbudsinfordran.
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
4 § En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar.
En upphandlande myndighet som vill tillämpa bestämmelserna om förkortning av tidsfrister i 11 kap. 5 § ska i en förhandsannons lämna information
Förhandsannons för att informera om planerade upphandlingar
En upphandlande myndighet får i en förhandsannons informera om planerade upphandlingar. Bestämmelser om förkortade tidsfrister efter en sådan förhandsannonsering finns i 11 kap. 5 §.
om planerade upphandlingar.
Efterannons om resultatet av en upphandling
5 § En upphandlande myndighet som har tilldelat ett kontrakt eller ingått ett ramavtal ska skicka en efter-annons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att kontraktet tilldelats eller ramavtalet ingåtts.
Trots första stycket får den upphandlande myndigheten vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem eller av kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 gruppera efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av varje kvartal.
Första stycket gäller inte för tilldelning av kontrakt som görs med stöd av ett ramavtal som ingåtts i enlighet med denna lag.
Efterannons om resultatet av en upphandling
En upphandlande myndighet som har beslutat att ingå ett avtal eller ramavtal ska skicka en efterannons om upphandlingsresultatet senast 30 dagar efter det att avtalet eller ramavtalet ingicks.
Trots första stycket får myndigheten, vid beslut om att ingå avtal enligt ett dynamiskt inköpssystem eller avtal som avser tjänster av sådant slag som anges i bilaga 2, samla efterannonserna kvartalsvis. I sådana fall ska de samlade annonserna skickas senast 30 dagar efter utgången av det kvartal under vilket avtalen ingicks.
Första stycket gäller inte avtal om anskaffning som ingås med stöd av ett redan gällande ramavtal.
Annons om förhandsinsyn 6 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ får skicka en annons om sin avsikt till
Europeiska kommissionen (förhandsinsyn).
Annons om avtal utan föregående annonsering
En upphandlande myndighet som avser att ingå avtal efter förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12–19 §§ får informera om sin avsikt genom en annons.
Bemyndigande 7 § Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser.
Bemyndigande
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
8 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering om upphandling, förhandsannonsering och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering om upphandling, förhandsannonsering och annonsering om projekttävling med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om myndigheten inte kan ge tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska myndigheten i annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt.
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
9 § Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse utifrån mer detaljerade upplysningar om upphandlingen.
Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få komma in med anbud eller delta i förhandlingar.
En inbjudan ska innehålla en hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. art och mängd av det som ska upphandlas, option på ytterligare
Inbjudan till anbudssökande
Skriftlig inbjudan att bekräfta intresse efter förhandsannonsering
Om en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga anbudssökande att bekräfta sitt intresse. Först när myndigheten har fått veta vilka anbudssökande som fortfarande är intresserade, får den ange vilka leverantörer som ska få lämna anbud eller delta i förhandlingar.
Om upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel ska inbjudan innehålla en hänvisning till den internetadress där så skett. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om art och mängd av det som ska upphandlas, option på
kontrakt och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller kontrakt som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. dag för leverans av varor eller för påbörjande
eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. adress till den upphandlande myndigheten,
5. ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. huruvida kontraktet avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. kriterier för tilldelning av kontrakt samt kriteriernas inbördes vikt eller kriteriernas prioritetsordning, om detta inte redovisas i förhandsannonsen, de tekniska specifikationerna eller i inbjudan att komma in med anbud eller att förhandla, och
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
ytterligare avtal och om möjligt beräknad tidsfrist för optionen samt, när det gäller avtal som kan förnyas, art och mängd och, om möjligt, beräknad tidpunkt för kommande annonser om upphandling av varor, tjänster eller byggentreprenader,
2. uppgift om huruvida selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering ska användas,
3. uppgift om dag för leverans av varor eller för påbörjande eller avslutande av tjänsterna eller byggentreprenaderna,
4. uppgift om adress till den upphandlande myndigheten,
5. uppgift om ekonomiska eller tekniska krav, ekonomiska garantier och upplysningar som krävs från leverantörer,
6. uppgift om huruvida anskaffningen av vara avser köp, leasing, hyra eller hyrköp eller en kombination av dessa,
7. uppgift om kriterier för val av anbud samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, samt
8. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Skriftlig inbjudan att komma in med anbud eller att delta i dialog
10 § Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
En inbjudan ska innehålla en
Skriftlig inbjudan att lämna anbud eller att delta i dialog
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och vid inrättande av innovationspartnerskap ska den upphandlande myndigheten vid ett och samma tillfälle skicka en skriftlig inbjudan till samtliga utvalda anbudssökande att komma in med anbud eller, vid konkurrenspräglad dialog, att delta i dialogen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
hänvisning till den internetadress där upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla minst uppgift om
1. tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. vilka handlingar som ska bifogas,
5. den inbördes viktningen av kriterierna för tilldelning av kontrakt eller kriteriernas prioritetsordning, om dessa upplysningar inte framgår av annonsen om upphandling, inbjudan att bekräfta intresse, de tekniska specifikationerna eller det beskrivande dokumentet, och
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
Om upphandlingsdokumenten har gjorts fritt, direkt, fullständigt och kostnadsfritt tillgängliga med elektroniska medel ska inbjudan innehålla en hänvisning till den internetadress där så skett. Ett upphandlingsdokument som inte har gjorts tillgängligt för anbudssökandena med elektroniska medel eller på något annat sätt, ska bifogas inbjudan.
En inbjudan ska dessutom innehålla
1. uppgift om tidsfristen för att begära kompletterande upplysningar och handlingar samt belopp och betalningssätt, om det ska betalas en avgift för handlingarna,
2. uppgift om sista dag för att ta emot anbud samt till vilken adress anbudet ska skickas och på vilket eller vilka språk det ska skrivas, eller, vid konkurrenspräglad dialog, uppgift om dag och plats för dialogens början samt om det eller de språk som ska användas,
3. en hänvisning till annonsen om upphandling eller till förhandsannonsen, om en sådan annons har använts som anbudsinfordran,
4. uppgift om de handlingar som ska bifogas,
5. uppgift om kriterier för utvärdering av anbud samt kriteriernas inbördes vikt eller prioritetsordning, om detta inte redovisas i något annat upphandlingsdokument, samt
6. övriga uppgifter av betydelse för upphandlingen.
11 kap. Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
11 kap. Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Förhållanden som ska beaktas när tidsfristernas längd bestäms
1 § När tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och
Förhållanden som ska beaktas när tidsfrister för anbudsansökningar eller anbud bestäms
anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Dock ska tidsfristerna i detta kapitel iakttas
När tidsfrister för anbudsansökningar eller anbud bestäms av den upphandlande myndigheten, ska särskild hänsyn tas till hur komplicerad upphandlingen är och hur lång tid som leverantörerna kan antas behöva för att utarbeta anbudsansökningarna eller anbuden. Om anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats ska tiden vara så lång att alla leverantörer kan få kännedom om all information som behövs för att utarbeta ett anbud.
Vid bestämning av tidsfrister enligt första stycket ska dock bestämmelserna i detta kapitel iakttas.
Tidsfrist vid öppet förfarande 2 § Vid öppet förfarande ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrist vid öppet förfarande
Vid öppet förfarande får den tid inom vilken anbudet ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 35 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
3 §
Vid selektivt förfarande,
förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap ska tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar vara minst 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när en förhandsannons har använts som
Tidsfrister vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap
Vid selektivt förfarande, förhandlat förfarande med föregående annonsering, konkurrenspräglad dialog och förfarande för inrättande av innovationspartnerskap får den tid inom vilken anbudsansökningen ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 30 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering eller, när
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena.
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering ska tidsfristen för att komma in med anbud vara minst 30 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Första stycket gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§. Andra stycket gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
en förhandsannons har använts som anbudsinfordran, från den dag då inbjudan att bekräfta intresse skickades till anbudssökandena. Detta gäller om inte något annat följer av 10 och 11 §§
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får den tid inom vilken anbudet ska vara myndigheten till handa inte vara kortare än 30 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande. Detta gäller om inte något annat följer av 5–11 §§.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
4 § I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Tidsfrister vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem
I 8 kap. 8 och 11 §§ finns bestämmelser om tidsfrister för anbudsansökningar och anbud vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
5 § Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får tidsfristen för att komma in med anbud
1. vid öppet förfarande bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
De tidsfrister som anges i första stycket får användas endast om förhandsannonsen
1. innehöll de då tillgängliga uppgifter som anges i bilaga V
Förkortade tidsfrister efter förhandsannonsering
Om den upphandlande myndigheten har förhandsannonserat utan att annonsen använts som anbudsinfordran, får den tid inom vilken anbudet ska vara myndigheten till handa
1. vid öppet förfarande inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering, och
2. vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering inte vara kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
En tidsfrist får förkortas enligt första stycket endast om förhandsannonsen
1. innehöll de uppgifter som
del B
avsnitt I
till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG, i den urspungliga lydelsen, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
anges i bilaga V del B avsnitt I till direktiv 2014/24/EU, i den ursprungliga lydelsen, i den mån uppgifterna fanns att tillgå när förhandsannonsen publicerades, och
2. skickades för publicering minst 35 dagar men högst 12 månader före den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
6 § Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas in elektroniskt, får tidsfristen enligt 2 § eller 3 § andra stycket för att komma in med anbud vid öppet eller selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering, förkortas med fem dagar.
Förkortade tidsfrister vid elektroniska anbud
Om den upphandlande myndigheten tillåter att anbuden skickas elektroniskt, får tidsfristen
1. vid öppet förfarande enligt 2 § inte vara kortare än 30 dagar, och
2. vid selektivt förfarande eller förhandlat förfarande med föregående annonsering enligt 3 § andra stycket inte vara kortare än 25 dagar.
Tidsfrist för att komma in med anbud efter överenskommelse
7 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, bestämma tidsfristen för att komma in med anbud till den tid som har överenskommits med de utvalda anbudssökandena, under förutsättning att alla anbudssökande får samma tid för att komma in med anbud.
Om en sådan överenskommelse inte har kunnat nås, ska tidsfristen vara minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Tidsfrist för anbud efter överenskommelse
Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får en upphandlande myndighet, som inte är en central upphandlande myndighet enligt 1 kap. 6 §, komma överens med de utvalda anbudssökandena om en gemensam tid inom vilken anbud ska vara myndigheten till handa.
Om en sådan överenskommelse inte nås, får den tid inom vilken anbud ska vara myndigheten till handa inte vara kortare än tio dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Förlängning av tidsfristen för att komma in med anbud
8 § Tidsfristen för att komma in
Förlängning av tidsfristen för anbud
Den tid inom vilken anbud ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
med anbud ska förlängas så att alla leverantörer ska kunna få kännedom om all den information som behövs för att utarbeta ett anbud, om
1. anbud inte kan lämnas annat än efter ett besök på plats,
2. kompletterande handlingar eller upplysningar inte lämnas ut inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 12 §, eller
3. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
vara den upphandlande myndigheten till handa ska förlängas om
1. kompletterande handlingar eller upplysningar inte kan lämnas ut inom de tidsfrister som anges i 12 kap. 12 §, eller
2. väsentliga ändringar görs i upphandlingsdokumenten.
9 § Tidsfristen för att komma in med anbud ska förlängas med fem dagar, om den upphandlande myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Detta gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Den tid inom vilken anbud ska vara den upphandlande myndigheten till handa ska förlängas med fem dagar, om myndigheten inte med elektroniska medel ger fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten
1. från den dag då en annons om upphandling eller en förhandsannons publiceras, eller
2. från och med den dag då en inbjudan att bekräfta intresse skickas till anbudssökandena.
Första stycket gäller inte om tidsfristen anges efter en överenskommelse enligt 7 § första stycket eller förkortas vid ett påskyndat förfarande enligt 10 och 11 §§.
Förkortade tidsfrister på grund av tidsbrist (påskyndat förfarande)
10 § Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel, gäller 11 §.
Bestämmelserna i 11 § gäller dock inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
Påskyndat förfarande
Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister som anges i detta kapitel får vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering den tid inom vilken anbudsansökningar ska vara den upphandlande myndigheten till handa inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Om det på grund av tidsbrist inte är möjligt att tillämpa de tidsfrister
som anges i detta kapitel får vid öppet förfarande tidsfristen för anbud inte vara kortare än 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering. Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för anbud dock inte vara kortare än 10 dagar från den dag då inbjudan att lämna anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om tidsfristen ska förlängas enligt 8 §.
11 § Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbudsansökningar bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för publicering.
Vid öppet förfarande får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 15 dagar från den dag då annonsen om upphandling skickades för
publicering. Vid selektivt förfarande och förhandlat förfarande med föregående annonsering får tidsfristen för att komma in med anbud bestämmas till minst 10 dagar från den dag då inbjudan att komma in med anbud skickades till utvalda anbudssökande.
Slopas
12 kap. Kommunikation, information till leverantörer och dokumentation
Samma
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
1 § En upphandlande myndighet ska använda elektroniska medel när myndigheten kommunicerar med leverantörer under en upphandling. Myndigheten ska
Kommunikation
Kommunikation med allmänt tillgängliga elektroniska medel
En upphandlande myndighet och en leverantör ska använda elektroniska medel när de kommunicerar med varandra under en upphandling. Myndigheten ska
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
anvisa elektroniska medel som leverantörerna ska använda när de kommunicerar med myndigheten.
Vid kommunikation med elektroniska medel ska dessa vara icke-diskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara och utrustning som i allmänhet används. De får inte begränsa leverantörernas tillträde till en upphandling.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
anvisa de elektroniska medel som ska användas.
Elektroniska medel som avses i första stycket ska vara ickediskriminerande och allmänt tillgängliga. Medlen ska vara möjliga att använda tillsammans med sådan maskin- och programvara samt sådan annan utrustning som används i allmänhet.
I 2–5 §§ finns bestämmelser om undantag från skyldigheten att kommunicera med allmänt tillgängliga elektroniska medel.
Kommunikation med andra medel än elektroniska
2 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska, om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven i 1 § andra stycket.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast för den del av upphandlingen där förutsättningarna enligt första stycket är uppfyllda.
Kommunikation med andra medel
En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
3 § En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. informationssäkerhetsbrister hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska
Om det på grund av upphandlingens beskaffenhet inte är möjligt att använda något elektroniskt medel som uppfyller kraven enligt 1 § andra stycket, får en upphandlande myndighet använda eller anvisa andra medel för kommunikation.
Om förutsättningen enligt första stycket gäller en del av upphandlingen, får myndigheten använda eller anvisa andra medel för kommunikation endast i den delen.
gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av alternativa elektroniska medel enligt 5 §.
4 § Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten dokumenterar uppgifter från kommunikationen av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
En upphandlande myndighet får använda eller anvisa andra medel för kommunikation än sådana elektroniska medel som avses i 1 § i den utsträckning det är nödvändigt på grund av
1. säkerhetsbrister i allmänt tillgängliga tjänster för elektronisk kommunikation,
2. brister i informationssäkerheten hos myndigheten, eller
3. den särskilt känsliga karaktären hos de uppgifter som ska lämnas.
Möjligheten att använda eller anvisa andra medel för kommunikation än elektroniska gäller endast om ett tillräckligt skydd för uppgifterna inte kan ges genom användning av elektroniska medel som avses i 2 §.
Kommunikation med alternativa elektroniska medel
5 § En upphandlande myndighet får vid behov anvisa leverantörerna ett lämpligt elektroniskt medel för kommunikation trots att medlet inte uppfyller kraven i 1 § andra stycket. Myndigheten ska i sådana fall erbjuda kostnadsfri tillgång till det elektroniska medlet.
Muntlig kommunikation får användas under en upphandling, om kommunikationen inte avser de väsentliga delarna av upphandlingen och den upphandlande myndigheten dokumenterar uppgifter från kommunikationen av betydelse för upphandlingen. Muntlig kommunikation får dock inte användas vid upphandling enligt ett dynamiskt inköpssystem.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda parter.
Information om användning av elektroniska medel
6 § En upphandlande myndighet ska se till att information om de specifikationer som är nödvändiga för elektronisk inlämning av anbudsansökningar och anbud, inbegripet kryptering och tidsstämpling, finns tillgänglig för alla berörda.
Avancerad elektronisk signatur
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
7 § En upphandlande myndighet får kräva att elektroniska anbudsansökningar och anbud ska vara försedda med en avancerad elektronisk signatur enligt lagen (2000:832) om kvalificerade elektroniska signaturer.
Säkerhet vid elektronisk kommunikation
8 § En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
En upphandlande myndighet ska se till att kommunikation med elektroniska medel under en upphandling sker på ett säkert sätt med hänsyn till de risker som är förknippade med olika skeden av upphandlingen.
Myndigheten ska ha sådan utrustning att den på ett säkert sätt elektroniskt kan ta emot och fastställa exakt tidpunkt för mottagande av anbudsansökningar och anbud samt ritningar och planer i projekttävlingar. Utrustningen ska vara försedd med sådana säkerhetsanordningar att det inom rimliga gränser kan säkerställas att
1. ingen har tillträde till de uppgifter som överförts elektroniskt före utgången av den fastställda tidsfristen,
2. bara behöriga personer därefter kan få tillgång till uppgifterna, och
3. det går att spåra om någon obehörig har tagit del av uppgifterna.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om säkerhetsanordningarna.
Uppgifter från leverantörer ska bevaras säkert
9 § Uppgifter som har lämnats vid kommunikation under en upphandling ska bevaras säkert.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Öppnande av anbudsansökningar och anbud
10 § En upphandlande myndighet får inte ta del av
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
innehållet i anbudsansökningarna och anbuden förrän tidsfristen för att komma in med anbudsansökan
respektive anbud har gått ut. Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara. Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
11 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Information till leverantörer
Kompletterande handlingar och upplysningar
12 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Vid ett påskyndat förfarande enligt 11 kap. 10 och 11 §§ ska
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kompletteringarna lämnas senast fyra dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud.
Underrättelse om beslut 13 § En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att sluta ett ramavtal eller att tilldela ett kontrakt.
Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när en upphandlande myndighet beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Underrättelse om beslut
En upphandlande myndighet ska snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om de beslut som har fattats om att anta ett anbud om ett avtal eller om ett ramavtal. Underrättelsen ska innehålla skälen för beslutet och uppgift om den period under vilken avtal enligt 20 kap. 1 § inte får ingås (avtalsspärr).
En skriftlig underrättelse ska snarast möjligt lämnas till anbudssökandena och anbudsgivarna även när myndigheten beslutar att avbryta en upphandling efter anbudsinfordran samt vid beslut att göra om upphandlingen. I underrättelsen ska skälen för beslutet anges.
Upplysningar på begäran av en leverantör
14 § En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare som tilldelats kontraktet eller parterna i ramavtalet, och
2. hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast
En upphandlande myndighet ska till den anbudssökande eller anbudsgivare som begär det lämna upplysningar om skälen för att leverantörens ansökan har avslagits eller anbud förkastats.
En upphandlande myndighet ska på begäran av en anbudsgivare som har lämnat ett godtagbart anbud lämna upplysningar om
1. utformningen av och de relativa fördelarna med det valda anbudet samt namnet på den anbudsgivare vars anbud myndigheten har antagit eller namnet på parterna i ramavtalet, och
2. i förekommande fall hur förhandlingarna eller dialogen med anbudsgivarna har fortlöpt.
Upplysningar enligt första och andra styckena ska lämnas snarast
möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
möjligt och senast inom 15 dagar från det att en skriftlig begäran kom in.
Anbudsgivare är bunden av sitt anbud
15 § En upphandlande myndighet ska i annonsen om upphandling eller i förhandsannonsen, om en sådan annons används som anbudsinfordran, ange den tid som en anbudsgivare ska vara bunden av sitt anbud.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått en underrättelse enligt 13 § första stycket eller upplysningar enligt 14 §.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Dokumentation
Dokumentationsplikt 16 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling.
Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Individuella rapporter 17 § En upphandlande myndighet ska upprätta en individuell rapport för varje kontrakt som tilldelas, ramavtal som ingås och dynamiskt inköpssystem som inrättas.
Detta gäller inte för kontrakt som tilldelas på grundval av ett ramavtal enligt 7 kap. 4 eller 6 §.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
18 § Av en individuell rapport ska bl.a. följande framgå:
1. skälen till att ett anbud som ansetts vara onormalt lågt har förkastats,
2. skälen till att ett kontrakt eller ramavtal inte har tilldelats en leverantör,
3. skälen till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skälen till att förhandlat
Av en individuell rapport ska följande framgå:
1. skäl till att ett anbud som har förkastats har ansetts vara onormalt lågt,
2. skäl till att en leverantörs anbud om ett avtal eller ett ramavtal inte har antagits,
3. skäl till att en leverantör inte har godkänts som deltagare i ett dynamiskt inköpssystem,
4. skäl till att förhandlat
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog har tillämpats,
5. skälen till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. upptäckta intressekonflikter och åtgärder som vidtagits till följd av detta.
Den individuella rapporten eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport ska innehålla.
förfarande med föregående annonsering, förhandlat förfarande utan föregående annonsering eller konkurrenspräglad dialog har tillämpats,
5. skäl till att inlämning av anbud med andra medel än elektroniska har godkänts, och
6. intressekonflikter och åtgärder som har vidtagits till följd av dem.
Den individuella rapporten eller huvuddragen i den ska på begäran skickas till Europeiska kommissionen eller den tillsynsmyndighet som avses i 22 kap. 1 §.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter en individuell rapport ska innehålla.
Bevarande av handlingar 19 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbudsansökningar och anbud med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, sådana dokument som avses i 16 §, den individuella rapporten enligt 17 § och liknande handlingar.
Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt denna lag. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
13 kap. Uteslutning av leverantörer
Samma
Brott 1 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten
delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft är dömd för brott som innefattar
1. sådan brottslighet som avses i artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet,
2. bestickning enligt definitionen i artikel 3 i rådets akt av den 26 maj 1997 om utarbetande på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen av konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, korruption enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn, eller korruption enligt nationella bestämmelser,
3. bedrägeri i den mening som avses i artikel 1 i konventionen som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen,
4. penningtvätt eller finansiering av terrorism enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EU,
5. terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet såsom de definieras i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism eller anstiftan, medhjälp och försök att
genom kontroll enligt 15 kap. eller på annat sätt får kännedom om att leverantören enligt en dom som har vunnit laga kraft är dömd för brott som innefattar - - -
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
begå brott i den mening som avses i artikel 4 i det rambeslutet, eller
6. människohandel enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF, i den ursprungliga lydelsen.
Är leverantören en juridisk person, ska leverantören uteslutas om en person som ingår i leverantörens förvaltnings-, lednings- eller kontrollorgan har dömts för brottet. Detsamma gäller om den som har dömts för brottet är behörig att företräda, fatta beslut om eller kontrollera leverantören.
Obetalda skatter och socialförsäkringsavgifter
2 § En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten får kännedom om att leverantören inte har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i det egna landet eller i det land där upphandlingen sker, och detta har fastställts genom ett bindande domstolsavgörande eller myndighetsbeslut som har fått laga kraft.
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om myndigheten på ett annat lämpligt sätt kan visa att de skyldigheter som avses i första stycket inte har fullgjorts.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Allvarliga brister i övrigt i fråga om hur en leverantörs verksamhet bedrivs
3 § En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. leverantören
---
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten har tillräckligt sannolika indika-tioner på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten genom andra
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer eller
d) har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett förfarande enligt nationella lagar och andra författningar som liknar dem som avses i a)–c).
---
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något väsentligt krav i ett tidigare avtal enligt
a. denna lag, b. lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
c. lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner,
d. lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet, eller
e. något annat avtal med en upphandlande myndighet eller enhet och detta har medfört att det tidigare avtalet har sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Utredning 4 § En upphandlande myndighet ska, innan den beslutar att utesluta en leverantör, ge leverantören tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över de omständigheter som enligt myndigheten utgör skäl för uteslutning.
Om leverantören anser att det inte finns skäl för uteslutning, ska detta anges i yttrandet.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Leverantören ska tillsammans med yttrandet ge in den utredning enligt 15 kap. 7–10 §§ som myndigheten har begärt. Leverantören bör även tillsammans med yttrandet ge in sådan utredning i övrigt som visar att leverantören är tillförlitlig.
Undantag från uteslutning i vissa fall
5 § En leverantör ska inte uteslutas enligt 1 eller 3 §, om leverantören visar att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta eventuella skador som har orsakats av brottet eller det allvarliga felet,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt och aktivt samarbetar med de utredande myndigheterna, och
3. vidtagit lämpliga konkreta tekniska, organisatoriska och personal–mässiga åtgärder för att förhindra ytterligare brott eller allvarliga fel.
När en upphandlande myndighet bedömer om leverantörens åtgärder är tillräckliga, ska myndigheten beakta allvarlighetsgraden och de särskilda omständigheterna kring brottet eller det allvarliga felet.
En leverantör ska inte uteslutas enligt 2 §, när den har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive eventuell ränta eller sanktionsavgift eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande.
Undantag från uteslutning i vissa fall
En leverantör som omfattas av någon uteslutningsgrund enligt 1 eller 3 § ska inte uteslutas, om leverantören visar att den är tillförlitlig genom att den har
1. ersatt eller åtagit sig att ersätta skador som har orsakats av brottet eller misskötsamheten,
2. klargjort förhållanden och omständigheter på ett uttömmande sätt genom att aktivt samarbeta med de utredande myndigheterna, samt
3. vidtagit konkreta tekniska, organisatoriska och personalmässiga åtgärder som är ägnade att förhindra brott eller misskötsamhet.
De åtgärder som leverantören har vidtagit ska bedömas med beaktande av brottets eller misskötsamhetens allvar och de särskilda omständigheterna kring handlandet.
En leverantör som har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter och socialförsäkringsavgifter inklusive ränta och sanktionsavgifter eller ingått en bindande överenskommelse om betalning eller motsvarande ska inte uteslutas enligt 2 §.
6 § En upphandlande myndighet får låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör, om det finns tvingande hänsyn till allmänintresset.
En upphandlande myndighet får i undantagsfall låta bli att följa en skyldighet att utesluta en leverantör om det är motiverat av tvingande hänsyn till allmänintresset.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Beslut om uteslutning 7 § En upphandlande myndighet kan när som helst under en upphandling utesluta en leverantör från att delta i upphandlingen, om det visar sig finnas grund för uteslutning med hänsyn till leverantörens handlande eller brist på handlande antingen före eller under upphandlingen.
En upphandlande myndighet ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
Beslut om uteslutning
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör när det under ett upphandlingsförfarande uppdagas att det finns grund för uteslutning.
Myndigheten ska snarast underrätta en leverantör skriftligen om beslutet och skälen för det.
14 kap. Kvalificering och urvalsbedömning
14 kap. Kvalificering
Kvalificeringskrav 1 § En upphandlande myndighet får i upphandlingen ställa krav på att leverantörerna ska vara kvalificerade i vissa avseenden.
Kraven får endast avse
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§, eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §.
De krav som myndigheten väljer att tillämpa ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantörerna har den rättsliga och finansiella förmåga och besitter den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det kontrakt som ska tilldelas. Alla krav ska ha samband med kontraktsföremålet och stå i proportion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantörerna bör lämna in.
Kvalificeringskrav
En leverantör ska vara kvalificerad i vissa avseenden, om en upphandlande myndighet kräver det. Kraven får avse endast
1. behörighet att utöva yrkesverksamhet enligt 2 §,
2. ekonomisk och finansiell ställning enligt 3 och 4 §§ eller
3. teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 5 §.
De krav som myndigheten ställer ska vara lämpliga för att säkerställa att leverantören har den rättsliga och finansiella förmåga och den tekniska och yrkesmässiga kapacitet som krävs för att utföra det som upphandlingen syftar till att anskaffa. Alla krav ska ha samband med det som ska anskaffas och stå i propor-tion till detta. Kraven kan uttryckas som minimikrav på förmåga.
Myndigheten ska i annonsen eller i en inbjudan att bekräfta intresse ange vilka kvalificeringskrav som ska tillämpas i upphandlingen och vilken utredning leverantören bör lämna.
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
Behörighet att utöva yrkesverksamhet
2 § En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers behörighet att utöva yrkesverksamhet.
Sådana krav kan innebära att leverantörerna ska visa att de
1. är registrerade i ett aktiebolags- eller handelsregister eller motsvarande register som förs i den stat där respektive leverantörs verksamhet är etablerad, eller
2. innehar sådana tillstånd eller är medlemmar i sådana organisationer som, när tilldelning av ett kontrakt görs med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av tjänster, krävs för att kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där respektive leverantör är etablerad.
Ett krav enligt 1 § första stycket 1 får innebära att leverantören ska
1. vara registrerad i ett aktiebolags-, handels- eller föreningsregister eller motsvarande register som förs i den stat där leverantörens verksamhet är etablerad eller
2. ha ett sådant tillstånd eller vara medlem i en sådan organisation som, när ett beslut om att ingå avtal fattas med tillämpning av bestämmelserna om upphandling av tjänster, krävs för att leverantören ska kunna tillhandahålla tjänsten i den stat där leverantören är etablerad.
Ekonomisk och finansiell ställning
3 § En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers ekonomiska och finansiella ställning för att säkerställa att leverantörerna har nödvändig ekonomisk och finansiell kapacitet för att fullgöra kontraktet.
Myndigheten kan i detta syfte kräva att leverantörerna ska ha en viss
1. minsta årsomsättning inklusive en minsta omsättning inom det område som omfattas av kontraktet,
2. kvot mellan tillgångar och skulder, eller
3. lämplig nivå på ansvarsförsäkringen för verksamheten.
Ekonomisk och finansiell ställning
Ett krav enligt 1 § första stycket 2 får innebära att leverantören ska ha
1. en viss minsta årsomsättning eller en minsta omsättning inom det område som omfattas av anskaffningen,
2. en viss kvot mellan tillgångar och skulder eller
3. en lämplig ansvarsförsäkring.
4 § Omsättningen enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade kontraktsvärdet. Om det med hänsyn till kontraktsföremålets art finns särskilda skäl, får omsättningen bestämmas till ett högre belopp.
Ett krav på minsta omsättning enligt 3 § andra stycket 1 får inte bestämmas till ett belopp som är mer än två gånger så högt som det uppskattade värdet av upphandlingen. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till det som upphandlingen syftar till att anskaffa, får omsättningskravet
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 17 och 18 §§ ange vilka omständigheter som utgör sådana särskilda skäl.
Kvoten mellan tillgångar och skulder får endast beaktas om metoderna och kriterierna för beaktandet anges i upphandlingsdokumenten.
När ett kontrakt ska tilldelas i delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om en leverantör kan tilldelas flera delar av ett uppdelat kontrakt som ska utföras samtidigt, får omsättningen enligt första stycket bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet avseende omsättningarna för respektive del.
Om ett kontrakt som grundas på ett ramavtal ska tilldelas efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om ett kontrakt ska tilldelas inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade kontraktsvärdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de specifika kontrakt som kommer tilldelas inom ramen för systemet.
bestämmas till ett högre belopp. Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten eller i en individuell rapport enligt 12 kap. 17 och 18 §§ ange vilka omständigheter som utgör eller har utgjort sådana särskilda skäl.
Ett krav enligt 3 § andra stycket 2 på en viss kvot mellan tillgångar och skulder får ställas endast om metoderna och kriterierna för beräkning av kvoten anges i något av upphandlingsdokumenten.
När myndigheten ska genomföra separata upphandlingar för olika delar, gäller första stycket för varje enskild del. Om myndigheten kan komma att acceptera anbud från en och samma leverantör avseende flera delar och dessa ska utföras samtidigt, får kravet enligt första stycket på en minsta omsättning bestämmas till ett belopp som motsvarar det sammanlagda beloppet för de delar som kan komma att omfattas.
Om en anskaffning som grundas på ett ramavtal ska ske efter en förnyad konkurrensutsättning, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de avtal som ska fullgöras samtidigt eller, om den uppgiften inte är känd, på grundval av ramavtalets uppskattade värde.
Om en anskaffning ska ske inom ramen för ett dynamiskt inköpssystem, ska det uppskattade värdet enligt första stycket beräknas på grundval av den förväntade största storleken på de anskaffningar som kommer att ske inom ramen för systemet
Teknisk och yrkesmässig Teknisk och yrkesmässig
kapacitet
5 § En upphandlande myndighet får ställa krav på leverantörers tekniska och yrkesmässiga kapacitet för att säkerställa att leverantörerna förfogar över nödvändiga personalresurser, tekniska resurser och sådan erfarenhet som krävs för att fullgöra kontraktet enligt en lämplig kvalitetsstandard.
Myndigheten kan i detta syfte kräva att leverantörerna visar att de har tillräcklig erfarenhet genom att ge in lämpliga referenser från tidigare fullgjorda kontrakt
kapacitet
Ett krav enligt 1 § första stycket 3 får innebära att leverantören ska förfoga över nödvändiga personalresurser och tekniska resurser samt ha sådan erfarenhet som behövs för att avtalet ska kunna fullgöras enligt en ändamålsenlig kvalitetsstandard.
Leverantörers utnyttjande av andra företags kapacitet
6 § En leverantör får vid behov och för fullgörandet av ett visst kontrakt utnyttja andra företags kapacitet för att uppfylla tillämpliga kvalificeringskrav som avser ekonomisk och finansiell ställning och teknisk och yrkesmässig kapacitet enligt 1 § första stycket 2 och 3. När kapaciteten gäller sådana utbildnings- och yrkeskvalifikationer som avses i 15 kap. 12 § 7 får leverantören dock endast åberopa ett annat företags kapacitet om det företaget också kommer att utföra den tjänst eller byggentreprenad för vilken kapaciteten krävs.
Första stycket gäller oavsett den rättsliga arten av förbindelserna mellan leverantören och företagen. Det är leverantören som ska visa att den kommer att kunna förfoga över de nödvändiga resurserna när kontraktet ska fullgöras.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
7 § En upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 4 § tredje stycket finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för att uppfylla eller omständigheterna hos
På begäran av en upphandlande myndighet som vid en kontroll enligt 4 kap. 4 § tredje stycket finner att ett företag som åberopas av en leverantör inte uppfyller de krav företaget åberopas för eller att företagets förhållanden är skäl för
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
företaget är sådana att det finns grund för uteslutning, ska begära att leverantören ska byta ut företaget mot ett annat företag.
uteslutning enligt 13 kap.
1–3 §§, ska leverantören byta ut företaget mot ett annat företag.
Myndigheten ska begära byte om grunden för uteslutning anges i 13 kap. 1 § eller 2 § första stycket.
8 § Myndigheten får besluta att leverantörerna och de företag vars kapacitet leverantörerna avser att utnyttja ska vara solidariskt ansvariga för fullgörandet av kontraktet, om kapaciteten som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får besluta att vissa uppgifter som är avgörande för kontraktet ska utföras direkt av leverantörerna, om kontraktet avser tjänstekontrakt, byggentreprenadkontrakt eller monterings- eller installationsarbeten inom ramen för ett varukontrakt.
Den upphandlande myndigheten får ställa som villkor i upphandlingen att det företag vars kapacitet leverantören avser att utnyttja åtar sig ett solidariskt ansvar för leverantörens fullgörande av avtalet, om den kapacitet som ska utnyttjas avser ekonomisk och finansiell ställning enligt 1 § första stycket 2.
Myndigheten får ställa som villkor i upphandlingen att vissa uppgifter som är avgörande för anskaffningen ska utföras av leverantören själv, om upphandlingen avser en tjänst, en byggentreprenad eller ett monterings- eller installationsarbete inom ramen för en upphandling av en vara.
15 kap. Egen försäkran och utredning om leverantörer
Försäkran av leverantör samt utredning om leverantörer
Europeiskt enhetligt upphandlingsdokument
1 § En leverantör får när den lämnar in ett anbud eller en anbudsansökan också lämna in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument med en egen försäkran om
1. att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1– 3 §§, och
2. att leverantören uppfyller de krav som myndigheten har ställt enligt 14 kap. 1–5 § eller 4 kap. 6 §.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, får den också lämna in en sådan försäkran för
Försäkran av leverantör
En leverantör som lämnar ett anbud eller en anbudsansökan får också lämna en försäkran om
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. 1–3 §§ för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten ställt enligt 14 kap.
1–5 §§, och
3. att leverantören uppfyller de kriterier som myndigheten i förekommande fall ställt upp enligt
4 kap. 6 §.
Om leverantören avser att utnyttja andra företags kapacitet enligt 14 kap. 6 §, ska
motsvarande förhållanden hos dessa företag.
leverantörens försäkran åtföljas av en särskild försäkran för vart och ett av de företag vilkas kapacitet åberopas.
En försäkran enligt första eller andra stycket ska lämnas i det standardformulär som europeiska kommissionen har fastställt enligt artikel 59.2 i direktiv 2014/24/EU.
2 § Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument ska, utöver den egna försäkran, innehålla
1. information om vem som ansvarar för att utfärda kompletterande dokument enligt 4 §,
2. en formell förklaring om att leverantören på begäran och utan dröjsmål kan göra dokumenten tillgängliga, och
3. nödvändiga uppgifter för att myndigheten i förekommande fall själv ska kunna inhämta dokumenten med hjälp av elektroniska medel.
Det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet ska även innehålla annan relevant information som den upphandlande myndigheten har begärt.
Den upphandlande myndigheten ska preliminärt godta en försäkran enligt 1 § som bevis för att leverantören inte ska uteslutas och uppfyller de krav och kriterier som myndigheten har ställt.
En försäkran som har lämnats i en tidigare upphandling ska godtas om leverantören bekräftar att den fortfarande är korrekt.
3 § När en leverantör lämnar in ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument, ska den upphandlande myndigheten godta dokumentet som preliminärt bevis på att förutsättningarna enligt 1 § är uppfyllda.
Ett europeiskt enhetligt upphandlingsdokument som har använts i en tidigare upphandling ska godtas enligt första stycket, om leverantören bekräftar att uppgifterna i dokumentet fortfarande är korrekta.
Slopas
Kompletterande dokument 4 § En upphandlande myndighet får när som helst under en upphandling begära att en leverantör som har lämnat in ett europeiskt enhetligt
Kompletterande intyg
På begäran när som helst under ett upphandlingsförfarande av den upphandlande myndigheten ska en leverantör som har lämnat en försäkran enligt 1 § komplettera
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
upphandlingsdokument ska komplettera detta och lämna in alla eller en del av de intyg som omfattas av dokumentet, om myndigheten anser detta vara nödvändigt för att genomföra upphandlingen på ett korrekt sätt.
den med ett eller flera av de intyg som anges i försäkran. En begäran ska göras, om myndigheten anser det vara nödvändigt för att upphandlingen ska kunna genomföras korrekt.
5 § Innan en upphandlande myndighet meddelar ett beslut om att tilldela ett kontrakt, ska den begära att en leverantör som myndigheten avser att tilldela kontraktet ska lämna in uppdaterade kompletterande dokument enligt 7–14 §§ och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§.
Detta gäller inte för kontrakt som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Myndigheten får begära att leverantören ska komplettera eller förtydliga de intyg som den har begärt.
På begäran av den upphandlande myndigheten ska den leverantör som myndigheten avser att ingå avtal med lämna sådana kompletterande dokument enligt 7–14 §§, och i förekommande fall enligt 15 och 16 §§, som visar aktuella förhållanden. En sådan begäran ska göras innan myndigheten beslutar att anta ett anbud.
Detta gäller inte för avtal som grundar sig på ramavtal som har ingåtts enligt 7 kap. 4 och 6 §§.
Leverantören ska på begäran av myndigheten komplettera eller förtydliga de dokument som myndigheten har begärt.
6 § En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande dokument eller andra skriftliga bevis, om myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.
En leverantör är inte skyldig att lämna in kompletterande intyg eller andra skriftliga bevis, om den upphandlande myndigheten
1. redan har tillgång till materialet, eller
2. själv har möjlighet att kostnadsfritt få tillgång till intyg eller relevant information direkt med hjälp av elektroniska medel.
Utredning som får begäras in från leverantörer
7 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in sådan utredning som avses i 8–16 §§ till myndigheten som visar
1. att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap.,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 15 §, och
3. att de enheter vars kapacitet leverantören avser att utnyttja enligt 14 kap. 6 § inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
Myndigheten får inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8– 16 §§.
Utredning som får begäras in från leverantörer
På begäran av en upphandlande myndighet i fall som avses i 4 och 5 §§ ska en leverantör visa
1. att det inte finns grund enligt 13 kap. för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen,
2. att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§, och
3. att, om leverantören avser att enligt 14 kap. 6 § utnyttja andra enheters kapacitet, dessa enheter inte omfattas av någon uteslutningsgrund och uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav.
Myndigheten får inte begära att leverantörer ska lämna in annan utredning än sådan som avses i 8– 16 §§.
Utredning om skäl för uteslutning av en leverantör från att delta i en upphandling
8 § En upphandlande myndighet får begära att en leverantör lämnar in ett utdrag ur ett officiellt register eller en annan likvärdig handling som visar att det inte finns skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 1 §.
Om det av den begärda utredningen inte framgår att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft har dömts för sådana brott som avses i 13 kap. 1 §, ska det anses saknas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen med stöd av den bestämmelsen. En annan bedömning kan göras om utredningen i övrigt tyder på något annat.
Utredning om skäl för uteslutning
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in ett utdrag ur ett brottsregister eller en likvärdig handling som har utfärdats av en behörig myndighet i ursprungsstaten eller den stat där leverantören är etablerad och som visar att det inte finns omständigheter som enligt 13 kap. 1 § utgör skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen.
Visar inte den begärda utredningen att leverantören enligt en dom som har fått laga kraft har dömts för något sådant brott som avses i 13 kap. 1 §, ska leverantören inte med stöd av den bestämmelsen uteslutas från att delta i upphandlingen, om inte något annat framgår av utredningen i övrigt.
9 § En upphandlande myndighet får begära ett en leverantör lämnar
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
in ett intyg som har utfärdats av en behörig myndighet i det berörda landet och som visar att det inte finns skäl för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 13 kap. 2 § eller 3 § 1.
Om det av den begärda utredningen inte framgår att leverantören brustit i sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter enligt 13 kap. 2 § eller befinner sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 3 § 1, ska det anses saknas grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen med stöd av de bestämmelserna. En annan bedömning kan göras om utredningen i övrigt tyder på något annat.
10 § Om sådana dokument som avses i 8 och 9 §§ inte utfärdas i landet i fråga eller om de inte omfattar alla relevanta situationer enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 1, får de ersättas av en utsaga som har lämnats på heder och samvete eller av en liknande försäkran.
Om sådana dokument som avses i 8 eller 9 § inte utfärdas i staten i fråga eller om de inte omfattar alla situationer som är relevanta enligt 13 kap. 1 och 2 §§ samt 3 § 1, får dokumenten ersättas av en utsaga som leverantören har lämnat på heder och samvete inför ett behörigt organ eller av en liknande försäkran.
Utredning om en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning
11 § En upphandlande myndighet får, för att kunna bedöma om en leverantör uppfyller tillämpliga krav i fråga om ekonomisk och finansiell ställning av leverantören begära utredning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis på relevant ansvarsförsäkring för verksamheten,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagstiftningen i det land där
Utredning om en leverantörs ekonomiska och finansiella ställning
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in utredning om sin ekonomiska och finansiella ställning i första hand i form av
1. lämpliga intyg från banker eller, i förekommande fall, bevis om lämplig ansvarsförsäkring,
2. årsredovisningar eller utdrag ur dem, om offentliggörande av årsredovisningar krävs enligt lagen i den stat där leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande
leverantören är etablerad, eller
3. uppgift om företagets samlade omsättning och, i förekommande fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga. Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som den upphandlande myndigheten begärt, får leverantören i stället lämna in annan utredning som myndigheten finner lämplig.
fall, omsättningen för det verksamhetsområde som upphandlingen gäller, för högst de tre senaste verksamhetsåren, om uppgifter om denna omsättning är tillgängliga.
Om en leverantör har godtagbara skäl för att inte lämna in sådan utredning som myndigheten begär, får leverantören i stället åberopa annan utredning.
Utredning om en leverantörs tekniska kapacitet
12 § En upphandlande myndighet får, för att kunna bedöma om en leverantör uppfyller tillämpliga krav i fråga om teknisk kapacitet av leverantören begära utredning i form av
1. en förteckning över genomförda byggentreprenader under högst de fem senaste åren, åtföljd av intyg om att de viktigaste byggentreprenaderna har utförts på ett tillfredsställande sätt,
2. en förteckning över de viktigaste leveranser eller tjänster som har utförts under högst de tre senaste åren, med angivande av värde, tidpunkt och privata eller offentliga mottagare,
3. uppgifter om teknisk personal och tekniska organ, vare sig de tillhör leverantören eller inte, i synnerhet om dem som ansvarar för kvalitetskontrollen och, i fråga om offentliga byggentreprenader, uppgifter om teknisk personal och tekniska organ som
entreprenören kan förfoga över för att genomföra entreprenaden,
4. en beskrivning av leverantörens tekniska utrustning och av de metoder som leverantören använder för att säkra kvaliteten samt av leverantörens
Utredning om en leverantörs tekniska kapacitet
På begäran av en upphandlande myndighet ska en leverantör lämna in utredning om sin tekniska kapacitet i form av ---
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
undersöknings- och forskningsresurser,
5. information om de system för hantering av leveranskedjan och spårningssystem som leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
6. om de aktuella varorna eller tjänsterna är komplexa eller i undantagsfall är avsedda för ett särskilt ändamål, uppgifter om en kontroll som den upphandlande myndigheten själv ska utföra eller som på myndighetens vägnar ska utföras av ett behörigt organ i varuleverantörens eller tjänsteleverantörens etableringsland, förutsatt att detta organ ger sitt samtycke,
7. information
om
tjänsteleverantörens eller byggentreprenörens utbildnings- och yrkeskvalifikationer eller motsvarande uppgifter om ledande personer i företaget, förutsatt att kvalifikationerna inte ska utvärderas som tilldelningskriterium,
8. information om de miljöskyddsåtgärder leverantören kan komma att tillämpa vid fullgörandet av kontraktet,
9. uppgifter om antal anställda i medeltal per år hos tjänsteleverantören eller byggentreprenören och antal anställda med ledningsfunktion under de tre senaste åren,
10. uppgifter om vilka verktyg, maskiner och teknisk utrustning som tjänsteleverantören eller entreprenören förfogar över för att fullgöra kontraktet,
11. information om hur stor del av kontraktet som leverantören eventuellt kommer att lägga ut på underleverantörer, eller
12. när det gäller de varor som ska levereras, dels prover, beskrivningar eller fotografier,
vars äkthet ska styrkas om den upphandlande myndigheten begär det, dels intyg som har upprättats av officiella institutioner för kvalitetskontroll eller enheter för sådan kontroll av erkänd kompetens och av vilka det ska framgå att varor som är klart identifierade genom referenser stämmer överens med vissa tekniska specifikationer eller standarder.
13 § Om det är nödvändigt för att garantera en tillfredsställande konkurrens, får en upphandlande myndighet begära att leverantörer ska lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.
Om det är nödvändigt för att en effektiv konkurrens ska säkerställas, ska en leverantör på begäran av en upphandlande myndighet lämna en utredning till myndigheten om relevanta varuleveranser, tjänster eller byggentreprenader som har utförts tidigare än vad som anges i 12 § 1 och 2.
14 § En sådan kontroll som avses i 12 § 6 ska visa varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
En kontroll enligt 12 § 6 ska avse varuleverantörens tillverkningskapacitet eller tjänsteleverantörens tekniska kapacitet och om nödvändigt leverantörens undersöknings- och forskningsresurser samt resurser för kvalitetskontroll.
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder 15 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten hänvisa till kvalitets– säkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ
Kvalitetssäkrings- och miljöledningsstandarder
Kvalitetssäkringsstandarder
Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa kvalitetssäkringsstandarder, inklusive standarder för tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till kvalitetssäkringssystem som bygger på relevanta europeiska standardserier och är certifierade av organ som har ackrediterats för uppgiften.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om likvärdiga kvalitetssäkringsåtgärder, om leverantören
1. inte har möjlighet att få intygen inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkrings– standarder som myndigheten har krävt.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat organ som är etablerat inom EES.
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta även andra bevis om att leverantören har vidtagit åtgärder som leder till likvärdig kvalitetssäkring, om leverantören visar att åtgärderna stämmer överens med de kvalitetssäkringsstandarder som myndigheten har krävt.
Miljöledningsstandarder 16 § Om en upphandlande myndighet kräver att leverantörerna visar upp ett intyg utfärdat av ett oberoende organ om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta likvärdiga intyg från andra organ som är etablerade inom EES. Den ska även godta andra bevis om
Miljöledningsstandarder
Om den upphandlande myndigheten kräver att leverantörerna visar upp ett intyg, utfärdat av ett oberoende organ, om att leverantören följer vissa miljöledningssystem eller miljöledningsstandarder, ska myndigheten precisera kraven genom att hänvisa till
1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1221/2009 av den 25 november 2009 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas), i lydelsen enligt rådets förordning (EU) nr 517/2013,
2. andra miljöledningssystem som erkänns i enlighet med artikel 45 i samma förordning, eller
3. andra miljöledningssystem som bygger på miljöledningsstandarder som grundas på berörda europeiska eller internationella standarder och är certifierade från organ som har ackrediterats för uppgiften.
Myndigheten ska godta ett likvärdigt intyg från något annat
likvärdiga miljöledningsåtgärder, om leverantören kan visa
1. att leverantören inte har möjlighet att få intygen utfärdade eller att få dem inom gällande tidsfrister och detta inte beror på leverantören, och
2. att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfordras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
organ som är etablerat inom EES.
När en leverantör inte kan få tillgång till intyget inom den angivna tidsfristen och detta inte beror på leverantören eller något förhållande på leverantörens sida, ska myndigheten godta andra bevis om att leverantören har vidtagit miljöledningsåtgärder, om leverantören visar att åtgärderna är likvärdiga med dem som erfor-dras i det miljöledningssystem eller den miljöledningsstandard som myndigheten har krävt.
Officiella förteckningar och certifieringar genom certifieringsorgan
17 § När en leverantör är registrerad i en officiell förteckning över godkända leverantörer i ett land inom EES eller är certifierad av ett certifieringsorgan som uppfyller europeiska certifieringsstandarder, får det antas att leverantören i fråga om de förhållanden som omfattas av förteckningen eller certifieringen uppfyller de förutsättningar och krav som anges i 13 kap. 1–3 §§ och 14 kap. 1 §.
”får det antas” bör ändras till ”ska det anses” och ”land” bör ändras till ”stat”
16 kap. Tilldelning av kontrakt 16 kap. Utvärdering av anbud Grunder för utvärdering av anbud och tilldelning av kontrakt
Tilldelning av kontrakt 1 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördel-aktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Grunder för val av anbud och kriterier för utvärderingen av anbud
Val av anbud
En upphandlande myndighet ska välja det för myndigheten ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.
När myndigheten inleder upphandlingsförfarandet ska den bestämma att någon av följande grunder ska användas vid valet enligt första stycket:
1. lägsta pris,
2. lägsta kostnad, eller
3. bästa förhållande mellan pris
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
och kvalitet.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange den grund för valet av anbud som den avser att använda.
Tilldelningskriterier för utvärdering av anbud
2 § När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1, ska myndigheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljö–aspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
Kriterier för utvärdering av anbud
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud ska den bedöma anbudet utifrån kriterier som har anknytning till det som ska anskaffas.
Ett utvärderingskriterium ska anses ha anknytning till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska anskaffas om kriteriet i något avseende hänför sig till denna nyttighet under något skede av livscykeln.
Utvärderingskriterierna ska säkerställa en effektiv konkurrens och får inte ge den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet. De ska preciseras så att det utifrån leverantörens uppgifter går att kontrollera hur väl ett anbud uppfyller kriterierna. Om det behövs ska myndigheten kontrollera att leverantörens uppgifter är riktiga.
Tilldelningskriteriernas utformning
3 § Tilldelningskriterierna ska anses vara kopplade till föremålet för kontraktet, om de i något avseende avser den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom kontraktet och berör kontraktsföremålet under dess livscykel.
Slopas
4 § Tilldelningskriterierna Slopas
1. ska garantera en effektiv och rättvis konkurrens,
2. får inte ha den effekten att de ger den upphandlande myndigheten en obegränsad valfrihet, och
3. ska kompletteras med specifikationer som gör det möjligt att effektivt kontrollera hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna, på grundval av de uppgifter som lämnas av leverantörerna.
Om det finns anledning till det, ska myndigheten kontrollera om de uppgifter som leverantören har lämnat in är korrekta.
Livscykelkostnader 5 § Kostnader under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad får beaktas av den upphandlande myndigheten när den utvärderar ett anbud enligt 2 §.
Kostnader enligt första stycket omfattar kostnader som myndigheten eller någon annan användare ska betala, såsom kostnader
1. för förvärv,
2. för användning,
3. för underhåll, eller
4. vid livslängdens slut. Kostnader enligt första stycket omfattar även kostnader för externa miljöeffekter som är kopplade till föremålet för kontraktet, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar och kontrolleras.
Livscykelkostnad som kriterium för utvärdering av anbud
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud utifrån lägsta kostnad eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet får bedömningen utgå från en analys av kostnaderna under livscykeln för den vara, den tjänst eller det byggnadsverk som ska anskaffas (livscykelkostnader).
Livscykelkostnader får omfatta kostnader för externa miljöeffekter som har anknytning till det som ska anskaffas, om miljöeffekterna kan fastställas till ett belopp i pengar som kan kontrolleras.
Om myndigheten avser att beakta livscykelkostnader vid utvärderingen ska den i upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter leverantörerna ska lämna för detta ändamål och vilken metod myndigheten kommer att använda för att bestämma livscykelkostnaderna.
6 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange vilka uppgifter om livscykelkostnader leverantörerna
Slopas
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
ska lämna in till myndigheten och vilken metod myndigheten kommer att använda för att på grundval av dessa uppgifter fastställa livscykelkostnaderna.
7 § Den upphandlande myndighetens metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket
1. ska grundas på objektivt verifierbara och ickediskriminerande kriterier,
2. får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna, och
3. ska vara tillgänglig för leverantörerna.
Metoden för att bedöma kostnaderna ska utformas så att de uppgifter som ska lämnas in till myndigheten kan tillhandahållas av leverantörerna med rimliga ansträngningar.
En upphandlande myndighets metod för att bedöma kostnader för externa miljöeffekter enligt 5 § tredje stycket ska grundas på objektivt verifierbara och ickediskriminerande kriterier. Den får inte på ett otillbörligt sätt gynna eller missgynna vissa av leverantörerna.
Metoden ska utformas så att de uppgifter som krävs med rimliga ansträngningar ska kunna tillhandahållas av en omdömesgill leverantör.
Viktning av tilldelningskriterier 8 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 1 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. Kriterierna får viktas inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Viktning av kriterier för utvärdering av anbud
När grunden för val av anbud är lägsta kostnad enligt 1 § andra stycket 2 eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet enligt 1 § andra stycket 3, ska kriterierna för utvärdering av anbud viktas inbördes. De får viktas inom intervall med en lämplig största spridning.
Om kriterierna inte kan viktas, ska den upphandlande myndigheten beakta dem genom en prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur kriterierna ska viktas eller vilken prioritetsordning som ska tillämpas.
9 § Den upphandlande myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas
Slopas
inbördes enligt 8 §.
Onormalt låga anbud 10 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–5 §§.
Onormalt låga anbud
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt ska den upphandlande myndigheten begära att leverantören förklarar priset eller kostnaden.
Myndigheten ska förkasta anbudet om leverantören inte på ett tillfredsställande sätt har förklarat priset eller kostnaden.
11 § En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Slopas
12 § Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funk-tionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte kunnat visa att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En upphandlande myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Om en upphandlande myndighet finner att ett anbud är onormalt lågt på grund av att leverantören fått ett statligt stöd, ska myndigheten ge leverantören en möjlighet att inom skälig tid visa att stödet är förenligt med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Om leverantören efter en sådan åtgärd som avses i första stycket inte visat att stödet i fråga är förenligt med EUF-fördraget, ska anbudet förkastas.
En myndighet som förkastar ett anbud med stöd av andra stycket ska underrätta Europeiska kommissionen om det.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
17 kap. Fullgörande av kontrakt
Lagrådet diskuterar rubriken men föreslår ingen ny text.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt
1 § En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda villkor om hur avtal ska fullgöras
En upphandlande myndighet får ställa särskilda villkor om ekonomiska, innovationsrelaterade, sociala, miljö-mässiga och andra hänsyn för hur ett avtal ska fullgöras. Dessa villkor ska anknyta till den vara, tjänst eller byggentreprenad som ska levereras, tillhandahållas eller utföras genom avtalet under någon del av nyttighetens livscykel. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
När en leverantör anlitar underleverantörer för att fullgöra ett kontrakt
Uppgifter om hur leverantörer planerar att kontraktet ska fullgöras
2 § En upphandlande myndighet får begära att leverantörer ska lämna in uppgifter om
1. hur stor del av kontraktet som leverantören kan komma att fullgöra genom att anlita underleverantörer, och
2. de underleverantörer som leverantören avser att anlita för att fullgöra kontraktet i den delen.
Anlitande av underleverantör
Uppgift om planerat anlitande av underleverantörer
På begäran av den upphandlande myndigheten ska en leverantör i anbudet uppge
1. om någon del av avtalet kan komma att läggas ut på någon annan än leverantören och i så fall hur stor del av avtalet detta gäller samt
2. vilka andra än leverantören som kan komma att anlitas.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantören ska lämna.
Offentliggörande 3 § Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange de uppgifter leverantörerna ska lämna in till myndigheten enligt 2 §.
Slopas
Uppgifter som ska lämnas innan fullgörandet av ett kontrakt påbörjas
4 § En upphandlande myndighet ska ställa krav på att den leverantör som har tilldelats ett kontrakt ska lämna in sådana uppgifter som avses i 5 § innan leverantören påbörjar fullgörandet av kontraktet, om kontraktet avser
1. färdigställande av en
Uppgifter om anlitade underleverantörer
4 § Vid upphandlingar som avser en byggentreprenad eller en sådan tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten ska leverantören i avtalet med den upphandlande myndigheten förpliktas att lämna namnuppgifter och kontaktuppgifter för de
byggentreprenad, eller
2. en tjänst som ska tillhandahållas vid en anläggning under direkt tillsyn av myndigheten.
underleverantörer som anlitas och för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer. Denna skyldighet ska dock inte gälla om underleverantören är en leverantör av varor.
Leverantören ska lämna uppgifterna
1. innan leverantören börjar fullgöra avtalet, för de underleverantörer som då har anlitats,
2. när en ändring av namn eller kontaktuppgifter görs under avtalstiden och
3. när leverantören anlitar nya underleverantörer sedan den har börjat fullgöra avtalet.
Myndigheten har rätt att i avtalet utvidga leverantörens uppgiftsskyldighet. En sådan utvidgning kan avse uppgifter om sådana underleverantörer som en underleverantör har anlitat och uppgifter om underleverantörer som anlitas i tidigare led.
5 § Myndigheten ska enligt 4 § ställa krav på att leverantören anger namn på och kontaktuppgifter för de underleverantörer som anlitas.
Samma uppgifter ska lämnas för legala ställföreträdare för dessa underleverantörer.
Myndigheten ska också ställa krav på att leverantören ska underrätta myndigheten om varje ändring av namn och kontaktuppgifter som görs under kontraktets löptid.
Första och andra styckena gäller inte om underleverantören är en varuleverantör.
Slopas
Ändringar av kontrakt och ramavtal under löptiden
Ändring av kontrakt eller ramavtal utan att en ny upphandling genomförs
Ändringar utan krav på ny upphandling
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling om ändringen görs med stöd av någon
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
6 § Ett kontrakt eller ett ramavtal får inte ändras under sin löptid utan att den upphandlande myndigheten genomför en ny upphandling. Detta gäller dock inte om ändringarna är sådana som avses i 7–12 §§.
bestämmelse i 7–12 §§.
Ändringar av mindre värde 7 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om värdet av ändringen är lägre än de värden som följer av andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
Värdet av ändringen ska bedömas på grundval av det samlade nettovärdet av flera ändringar, om ändringen har genomförts som successiva ändringar.
Värdet av ändringen ska vara lägre än
1. tillämpligt tröskelvärde enligt 5 kap., och
2. 10 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om varu- eller tjänstekontrakt, eller 15 procent av det ursprungliga kontraktets eller ramavtalets värde, om det är fråga om byggentreprenadkontrakt.
Ändringar av mindre värde
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling om ändringen inte medför att avtalets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras och ökningen eller minskningen av upphandlingens värde är lägre än
1. det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 §, och
2. 10 procent av det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde, om det är fråga om en varuupphandling eller upphandling av en tjänst, eller 15 procent av det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde, om det är fråga om upphandling av en byggentreprenad.
När värdet av ändringen uppskattas ska samma principer användas som vid uppskattning av värdet av en upphandling enligt 5 kap.
Värdet av ändringen ska, om den genomförs i etapper, uppskattas utifrån det samlade nettovärdet av ändringen.
Ändringar enligt en ändringsklausul
8 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om den görs enligt en sådan ändringsklausul som avses i andra stycket och ändringen inte medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras.
En ändringsklausul ska anges i något av upphandlingsdokumenten i den ursprungliga upphandlingen.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Klausulen ska klart, exakt och entydigt beskriva under vilka förutsättningar den kan tillämpas. Den ska också ange omfattningen och arten av ändringarna som kan komma att göras.
Kompletterande beställningar 9 § En ändring av ett kontrakt är tillåten, om den är en sådan kompletterande beställning som avses i andra stycket och ändringen inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet. Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild ändring.
En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som har tilldelats kontraktet, om
1. beställningen har blivit nödvändig att göra,
2. ett byte av leverantör inte kan göras av ekonomiska eller tekniska skäl, och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Kompletterande beställningar
En kompletterande beställning av varor, tjänster eller byggentreprenader får göras från den leverantör som den upphandlande myndigheten har ingått det ursprungliga avtalet med utan att en ny upphandling måste genomföras, om ändringen inte innebär att priset ökar med mer än 50 procent av det ursprungliga avtalets värde och under förutsättning att
1. beställningen har blivit nödvändig,
2. leverantören av ekonomiska eller tekniska skäl inte kan bytas och
3. ett byte av leverantör skulle medföra betydande olägenheter eller betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.
Om flera kompletterande beställningar görs efter varandra, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset tillämpas på varje enskild beställning.
Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
10 § En ändring av ett kontrakt eller ett ramavtal är tillåten, om behovet av ändringen har uppstått till följd av omständigheter som den upphandlande myndigheten inte har kunnat förutse och om ändringen varken
1. innebär att priset ökar med mer än 50 procent av värdet på det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet, eller
2. medför att kontraktets eller ramavtalets övergripande karaktär
Ändringar till följd av oförutsebara omständigheter
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, om behovet av ändringen beror på omständigheter som den upphandlande myndigheten vid beslutet att acceptera leverantörens anbud inte borde ha förutsett och om ändringen varken medför att avtalets eller ramavtalets övergripande karaktär ändras eller innebär att priset ökar med mer än 50 procent av det ursprungliga avtalets eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
ändras.
Om flera ändringar genomförs successivt, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket 1 tillämpas på varje enskild ändring.
ramavtalets värde.
Om flera på varandra följande ändringar genomförs, ska begränsningen i fråga om ökningen av priset enligt första stycket tillämpas på varje enskild ändring.
Byte av leverantör 11 § Byte av den leverantör som har tilldelats kontraktet är en tillåten ändring, om
1. den nya leverantören inte ska uteslutas enligt 13 kap. och denna leverantör uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§,
2. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, och
3. dessa omstruktureringar inte medför andra väsentliga ändringar av kontraktet.
Om leverantörens underleverantörer inträder i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse med leverantören och den upphandlande myndigheten, ska det också anses vara en tillåten ändring av kontraktet.
Byte av leverantör
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras genom att en leverantör byts ut mot en annan leverantör utan en ny upphandling, om
1. den nya leverantören helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe till följd av företagsomstruktureringar, inklusive uppköp, sammanslagningar, förvärv eller insolvens och
2. det förhållandet att en ny leverantör helt eller delvis inträder i den ursprungliga leverantörens ställe inte medför andra väsentliga ändringar av avtalet eller ramavtalet.
Ett byte av leverantör enligt första stycket förutsätter dels att den upphandlande myndigheten inte med tillämpning av 13 kap. beslutar att utesluta den nya leverantören, dels att den leverantören uppfyller de kvalificeringskrav som har ställts i den ursprungliga upphandlingen enligt 14 kap. 1–5 §§.
En underleverantör till leverantören får utan en ny upphandling också inträda i leverantörens ställe till följd av en överenskommelse mellan leverantören, myndigheten och underleverantören.
Ändringar som inte är väsentliga 12 § En ändring som inte omfattas av bestämmelserna i 7– 11 §§ ska ändå anses vara en tillåten ändring, om den inte är väsentlig.
Ändringar som inte är väsentliga
Ett avtal eller ett ramavtal får ändras utan en ny upphandling, trots att ändringen inte omfattas av bestämmelserna i 7–11 §§, om den inte är väsentlig.
En ändring ska bl.a. anses vara väsentlig, om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, hade medfört att andra anbudssökande bjöds in att delta, att andra anbud blev aktuella att utvärdera eller att ytterligare leverantörer deltog i upphandlingen,
2. innebär att kontraktets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den leverantör som har tilldelats kontraktet eller är part i ramavtalet på ett sätt som inte medgavs i det ursprungliga kontraktet eller ramavtalet,
3. medför att kontraktets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör.
En ändring ska anses vara väsentlig, bl.a. om den
1. inför nya villkor som, om de hade ingått i den ursprungliga upphandlingen, skulle ha medfört att andra anbudssökande bjudits in att lämna anbud, att andra anbud skulle ha ingått i utvärderingen eller att ytterligare leverantörer skulle ha deltagit i upphandlingen,
2. innebär att avtalets eller ramavtalets ekonomiska jämvikt ändras till förmån för den upphandlande myndighetens avtalspart eller den som är part i ramavtalet,
3. medför att avtalets eller ramavtalets omfattning utvidgas betydligt, eller
4. innebär byte av leverantör i avtalet eller ramavtalet.
Beräkning av det ursprungliga kontraktets värde
13 § Vid tillämpning av 7, 9 och 10 §§ ska det ursprungliga kontraktets värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul som ingår i kontraktet.
Beräkning av det ursprungliga avtalets värde
Vid tillämpning av 7, 9 och 10 §§ ska det ursprungliga avtalets eller ramavtalets värde beräknas i enlighet med en indexeringsklausul om en sådan ingår i avtalet eller ramavtalet.
Annonsering om ändring av kontrakt
14 § En upphandlande myndighet som har ändrat ett kontrakt med stöd av 9 eller 10 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
Annonsering om ändring av avtal eller ramavtal
En upphandlande myndighet som har ändrat ett avtal eller ramavtal med stöd av 9 eller 10 § ska upplysa om detta i en annons.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonsen.
18 kap. Projekttävlingar på tjänsteområdet
18 kap. Projekttävlingar
Definition 1 § Med projekttävling avses en tävling som är öppen för alla och som anordnas av en upphandlande myndighet i syfte att förvärva en ritning eller en projektbeskrivning som en jury utsett till vinnande bidrag.
Slopas
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Tillämpningsområdet 2 § Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i ett förfarande för tilldelning av ett tjänstekontrakt, eller
2. innefattar priser eller ersättningar till deltagarna.
Tillämpningsområdet
Detta kapitel gäller projekttävlingar som
1. ingår i en upphandling av en tjänst, eller
2. innefattar ersättningar till deltagarna eller tävlingspriser.
Beräkning av tröskelvärden för projekttävlingar
3 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 1 beräknas på grundval av värdet av tjänstekontraktet, exklusive mervärdesskatt, och i förekommande fall med tillägg för tävlingspriser eller ersättningar till deltagarna.
Slopas
4 § Tröskelvärdet i 5 kap. 1 § ska för projekttävlingar som avses i 2 § 2 beräknas på grundval av summan av de priser och ersättningar som ska betalas till deltagarna och det beräknade värdet exklusive mervärdesskatt av de tjänstekontrakt som senare kan tilldelas vinnaren eller vinnarna i tävlingen.
Slopas
Annonsering 5 § En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen och resultatet av denna (efterannonsering).
Om den upphandlande myndigheten har för avsikt att efter projekttävlingen tilldela ett tjänstekontrakt i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska detta anges i annonsen om tävlingen.
Annonsering
En upphandlande myndighet som avser att anordna en projekttävling ska annonsera tävlingen. Om projekttävlingen ska följas av en upphandling i enlighet med bestämmelserna om förhandlat förfarande utan föregående annonsering, ska det anges i annonsen om tävlingen.
Myndigheten ska skicka en efterannons om resultatet av projekttävlingen.
Regeringen får meddela föreskrifter om innehållet i och offentliggörandet av annonser enligt detta kapitel.
Urval av deltagare 6 § En projekttävling får begränsas till ett visst antal
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
tävlingsdeltagare. Den upphandlande myndigheten ska ange krav för urvalet av deltagare.
Antalet tävlingsdeltagare som bjuds in ska vara så stort att effektiv konkurrens uppnås.
Juryn och dess sammansättning
7 § En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling.
Ledamöterna i juryn ska vara fysiska personer som är oberoende i förhållande till deltagarna i projekttävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryn och dess sammansättning
En jury ska utse vinnande bidrag i en projekttävling. Juryn ska bestå av fysiska personer som är opartiska och oberoende i förhållande till deltagarna i tävlingen. Om det krävs särskilda yrkesmässiga kvalifikationer för att få delta i en projekttävling, ska minst en tredjedel av ledamöterna i juryn ha motsvarande kvalifikationer.
Juryns beslut 8 § Juryn ska vara självständig i sina yttranden och beslut.
När ett tävlingsbidrag presenteras för juryn får det inte framgå vem som har lämnat det. Anonymiteten ska gälla fram till dess att juryn har lämnat sitt yttrande eller meddelat sitt beslut.
Vid granskningen får endast de kriterier som angetts i annonsen om projekttävlingen beaktas.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
9 § Juryn ska lämna ett av ledamöterna undertecknat protokoll i vilket tävlingsbidragen rangordnas. Protokollet ska innehålla en motivering till rangordningen samt de kommentarer och klargöranden som det kan finnas behov av att göra.
Tävlingsdeltagarna kan vid behov uppmanas av juryn att besvara frågor som juryn har noterat i protokollet i syfte att klargöra projektets alla aspekter.
Fullständiga protokoll ska upprättas över dialogen mellan ledamöterna i juryn och tävlingsdeltagarna.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
19 kap. Offentlig upphandling 19 kap. Upphandling under
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
som inte omfattas av direktivet samt offentlig upphandling av sociala tjänster och andra särskilda tjänster
tröskelvärdena samt upphandling av tjänster enligt bilaga 2
Tillämpningsområdet 1 § Detta kapitel gäller för
1. offentlig upphandling eller projekttävling vars värde beräknas understiga det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap., och
2. offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2.
Slopas
Tillämpliga bestämmelser 2 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift) , och
– 22 kap. (tillsyn). 3 § Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 20–30 §§, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 §.
Vid sådan offentlig upphandling av sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket 4, tillämpas även bestämmelserna om tekniska specifikationer i 9 kap. 1–5 och 7– 11 §§, om annonsering i 10 kap. 1– 3 och 5 §§ och om individuella rapporter i 12 kap. 17 och 18 §§.
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas även bestämmelserna om konkurrenspräglad dialog i 4 kap. 6 §, 6 kap. 1 § 5 och 20–30 §§, 10 kap. 10 § och 11 kap. 3 §.
Vid sådan upphandling av tjänst enligt bilaga 2 vars värde uppgår till minst det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och 5 kap 1 § gäller även bestämmelserna …
Definitioner som gäller för detta kapitel
4 § Med direktupphandling avses en upphandling utan krav på anbud i viss form.
Definitioner som gäller för detta kapitel
Med direktupphandling avses en upphandling som inte måste göras enligt ett visst förfarande.
5 § Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta, deltagande leverantörer ska lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med förenklat förfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att delta och lämna anbud och där den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
6 § Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud, den upphandlande myndigheten inbjuder vissa leverantörer att lämna anbud och den upphandlande myndigheten får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Med urvalsförfarande avses ett förfarande där alla leverantörer har rätt att ansöka om att få lämna anbud och där den upphandlande myndigheten bestämmer vilka som ska få lämna anbud samt får förhandla med en eller flera anbudsgivare.
Antalet leverantörer som får lämna anbud ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska anskaffas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
Upphandlingsförfaranden 7 § En offentlig upphandling
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
enligt detta kapitel ska göras genom förenklat förfarande, urvalsförfarande eller, vid ett dynamiskt inköpssystem, genom ett selektivt förfarande enligt 6 kap. 3 § första stycket.
Konkurrenspräglad dialog får, i enlighet med 3 §, användas om inte förenklat förfarande eller urvalsförfarande medger tilldelning av kontrakt.
Direktupphandling får användas om upphandlingens värde uppgår till högst 28 procent av det tröskelvärde som avses i 5 kap. 1 § första stycket
3. Vidare får direktupphandling användas i tillämplig omfattning i de fall förutsättningarna för förhandlat förfarande utan föregående annonsering enligt 6 kap. 12– 19 §§ eller 18 kap. 5 § andra stycket är uppfyllda eller om det finns synnerliga skäl. Den upphandlande myndigheten ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
Beräkning av värdet av en upphandling
8 § Värdet av en upphandling ska uppskattas till det totala belopp som ska betalas i upphandlingen.
En upphandling får inte delas upp i avsikt att kringgå bestämmelserna i denna lag.
Vid beräkningen ska options- och förlängningsklausuler beaktas som om de utnyttjats.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten under räkenskapsåret.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Annonsering 9 § Vid förenklat förfarande ska den upphandlande myndigheten begära anbud genom annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid urvalsförfarande ska den
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
upphandlande myndigheten publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Myndigheten får i sin inbjudan ange det antal leverantörer som den avser att bjuda in. Antalet ska bestämmas med hänsyn till arten av det som ska upphandlas och vara tillräckligt stort för att effektiv konkurrens ska uppnås.
En upphandlande myndighet som inrättar ett dynamiskt inköpssystem ska publicera en ansökningsinbjudan genom en annons i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig. Annonsen ska finnas tillgänglig i databasen under hela det dynamiska inköpssystemets giltighetstid.
10 § En upphandlande myndighet får publicera annonser om upphandlingar på det sätt som gäller för upphandlingar enligt 10 kap.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Innehåll i en annons 11 § En annons om upphandling enligt 9 § ska innehålla uppgift om föremålet för upphandlingen och kontaktuppgifter till den upphandlande myndigheten.
Innehåll i en annons
En annons … myndigheten.
En myndighet som avser att reservera en upphandling enligt 4 kap. 15 §, ska i annonsen enligt 9 § ange att upphandlingen ska genomföras enligt bestämmelserna om reserverade upphandlingar.
12 § Vid förenklat förfarande ska annonsen om upphandling innehålla uppgift om
1. hur anbud får lämnas,
2. den dag då anbud senast ska ha kommit in, och
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Vid urvalsförfarande ska annonsen med ansökningsinbjudan innehålla uppgift om
1. hur en anbudsansökan får lämnas,
2. den dag ansökan senast ska ha kommit in, och
Orden ”senast ska ha kommit in” i första och andra styckena bör ersättas med ”ha kommit den upphandlande myndigheten till handa”
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
3. den dag till och med vilken anbud ska vara bindande.
Annonsering vid förhandsinsyn
13 § En upphandlande myndighet som avser att tilldela ett kontrakt genom direktupphandling enligt 7 § tredje stycket får annonsera sin avsikt i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig (förhandsinsyn).
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om innehållet i en annons om förhandsinsyn.
Annons om avsikt att anta anbud genom direktupphandling
En upphandlande myndighet som avser att anta ett anbud genom direktupphandling enligt 7 § tredje stycket får informera om sin avsikt genom en annons i en elektronisk databas som är allmänt tillgänglig.
Elektronisk tillgång till upphandlingsdokumenten
14 § Den upphandlande myndigheten ska vid annonsering enligt 9 eller 13 § med elektroniska medel ge fri, direkt, fullständig och kostnadsfri tillgång till upphandlingsdokumenten från den dag då annonsen publiceras. Den internetadress där dokumenten finns tillgängliga ska anges i annonsen.
Om den upphandlande myndigheten inte kan ge elektronisk tillgång till något upphandlingsdokument enligt första stycket, ska annonsen upplysa om hur leverantörerna kan få tillgång till dokumentet på något annat sätt. En sådan upplysning ska i förekommande fall innehålla uppgift om tidsfristen för att begära tillgång till dokumentet.
Första och andra styckena gäller även när den upphandlande myndigheten annonserar om upphandling enligt 10 kap. 2 eller 3 §.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Tidsfrister för att komma in med anbudsansökningar och anbud
15 § Anbudssökande och anbudsgivare ska ges skälig tid att komma in med ansökningar respektive anbud. Tiden för att
Tidsfrister för anbudsansökningar och anbud
Den upphandlande myndigheten ska bestämma en skälig tid inom vilken en anbudsansökan eller ett anbud ska vara myndigheten till handa. För en anbudsansökan får
komma in med anbudsansökningar får dock aldrig vara kortare än 10 dagar från den dag då ansökningsinbjudan blev publicerad enligt 9 § andra eller tredje stycket.
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första specifika upphandlingen skickats.
tiden inte vara kortare än tio dagar från den dag då ansökningsinbjudan skickades för publicering
Vid ett dynamiskt inköpssystem ska inte några tidsfrister gälla för anbudsansökningar efter det att inbjudan att lämna anbud för den första upphandlingen inom ramen för systemet har skickats.
Kommunikation 16 § Bestämmelserna i 12 kap. 1–9 §§ och 10 § första stycket gäller vid offentlig upphandling som avses i detta kapitel.
Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling enligt 7 § tredje stycket.
Kommunikation
Bestämmelserna i 12 kap. 1–11 §§ gäller vid upphandling som avses i detta kapitel. Bestämmelserna i 12 kap. 1–5 §§ gäller dock inte vid direktupphandling enligt 4 § och 7 § tredje stycket.
Öppnande av anbud 17 § Anbud ska öppnas samtidigt och så snart som möjligt efter anbudstidens utgång vid en förrättning där minst två personer som utsetts av den upphandlande myndigheten ska delta. Anbuden ska föras upp i en förteckning, som ska bestyrkas av dem som deltar i förrättningen. På begäran av en anbudsgivare ska dessutom en person som är utsedd av en handelskammare närvara.
Kostnaderna för detta ska betalas av den som framställt begäran.
Slopas
Ändringar och tillägg i information och dokumentation från leverantörer
18 § Om den information eller dokumentation som ska lämnas av leverantörerna är eller verkar vara ofullständig eller felaktig eller om dokument saknas, får den upphandlande myndigheten begära att en eller flera leverantörer lämnar, kompletterar, förtydligar eller färdigställer relevant information eller dokumentation.
Sådana åtgärder ska vara
Slopas
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
förenliga med principerna om likabehandling och öppenhet.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
19 § En leverantör ska uteslutas från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
En leverantör får uteslutas enligt 13 kap. 2 och 3 §§.
En upphandlande myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
Kontroll och uteslutning av leverantörer
En upphandlande myndighet ska utesluta en leverantör från deltagande i en upphandling i enlighet med det som föreskrivs i 13 kap. 1 §.
Myndigheten får utesluta en leverantör enlighet med det som föreskrivs 13 kap. 2 och 3 §§.
En myndighet som av leverantören begär upplysningar om förhållanden som avses i första och andra styckena ska i något av upphandlingsdokumenten eller i begäran om upplysningar ange på vilket sätt leverantören kan lämna upplysningarna.
20 § Vid kontroll av om en leverantör har fullgjort sina skyldigheter avseende betalning av skatter eller socialförsäkringsavgifter i Sverige enligt 13 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten inhämta uppgifter om detta från behörig myndighet.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Begränsad kontroll 21 § En upphandlande myndighet får begränsa kontrollen av sådana handlingar som rör leverantörens lämplighet.
Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
I ett förenklat förfarande ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att bjuda in till förhandling eller, om ingen förhandling sker, den eller de anbudsgivare som myndigheten avser att tilldela kontraktet eller ramavtalet. Kontrollen ska göras innan anbudsgivarna bjuds in till
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
förhandling respektive underrättas om tilldelningsbeslutet enligt 29 §.
I ett urvalsförfarande eller vid en konkurrenspräglad dialog ska handlingarna begäras in och kontrolleras när det gäller de anbudssökande som myndigheten avser att bjuda in att lämna anbud respektive att förhandla.
Egen försäkran och kontroll av leverantörer vid dynamiska inköpssystem
22 § En leverantör som ansöker om att få delta i ett dynamiskt inköpssystem får också lämna in en egen försäkran där leverantören intygar att det inte finns grund för uteslutning av leverantören enligt 19 § och att leverantören i övrigt uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten har ställt.
Den upphandlande myndigheten får när som helst under det dynamiska inköpssystemets giltighetstid begära att leverantörer som godkänts som deltagare i systemet lämnar in en ny sådan egen försäkran som avses i första stycket.
Innan den upphandlande myndigheten tilldelar ett kontrakt enligt det dynamiska inköpssystemet, ska myndigheten från den leverantör som den avser att tilldela kontraktet begära in och kontrollera de uppgifter som ligger till grund för en sådan egen försäkran som avses i första stycket. Leverantören ska ges skälig tid att komma in med de begärda handlingarna.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prövning av anbudsansökningar och anbud
23 § En upphandlande myndighet ska pröva alla anbudsansökningar och anbud som har kommit in i rätt tid, om inte något annat följer av 19 §.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Tillgång till andra företags Åberopande av ett annat
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kapacitet
24 § En leverantör får vid behov när det gäller ett visst kontrakt åberopa andra företags kapacitet.
Leverantören ska genom att tillhandahålla ett åtagande från de andra företagen eller på annat sätt visa att leverantören kommer att förfoga över nödvändiga resurser när kontraktet ska fullgöras.
företags kapacitet
En leverantör får när det gäller en viss upphandling åberopa andra företags kapacitet. Leverantören ska visa att den kommer att förfoga över nödvändiga resurser när avtalet ska fullgöras
Tilldelning av kontrakt 25 § En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris. När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet, ska myndigheten bedöma anbudet på grundval av tilldelningskriterier som är kopplade till föremålet för kontraktet, såsom kvalitetsaspekter, miljö-aspekter eller sociala aspekter.
När en upphandlande myndighet utvärderar ett anbud på grundval av kostnad, ska myndigheten bedöma anbudets effekter i fråga om kostnadseffektivitet, såsom en analys av kostnaderna under livscykeln för en vara, tjänst eller byggentreprenad.
Se 16 kap. 1 och 2 §§
26 § När ett anbud ska utvärderas på grundval av bästa förhållandet mellan pris och kvalitet enligt 25 § andra stycket 1 eller kostnad enligt 25 § andra stycket 2, ska tilldelningskriterierna viktas inbördes. Kriterierna får viktas
Se 16 kap. 8 och 9 §§
inom intervall med en lämplig största tillåtna spridning.
Om kriterierna inte är möjliga att vikta, ska myndigheten i stället ta hänsyn till dem genom en fallande prioritetsordning.
Myndigheten ska i något av upphandlingsdokumenten ange hur tilldelningskriterierna ska viktas inbördes.
Onormalt låga anbud 27 § Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Myndigheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Se 16 kap. 10 och 11 §§
Information till leverantörer 28 § Den upphandlande myndigheten ska till alla anbudsgivare som deltar i upphandlingsförfarandet lämna ut kompletterande handlingar och kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten senast sex dagar före angiven sista dag för att komma in med anbud, förutsatt att sådana upplysningar har begärts i god tid.
Se 12 kap. 12 § första stycket.
29 § Vid förenklat förfarande, urvalsförfarande, konkurrenspräglad dialog och dynamiskt inköpssystem ska den upphandlande myndigheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbuds– givarna om de beslut som avses i 12 kap. 13 § och lämna sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna
Vid förenklat … 14 §.
Vid direktupphandling ska myndigheten, när beslut om val av leverantör och anbud fattats, snarast möjligt underrätta anbudsgivarna om beslutet.
En … stycket.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
om beslutet snarast möjligt.
En anbudsgivare är bunden av sitt anbud även om anbudsgivaren har fått sådan underrättelse eller sådana upplysningar som avses i första stycket.
Dokumentation 30 § En upphandlande myndighet ska dokumentera genomförandet av en upphandling.
Dokumentationen ska vara tillräcklig för att motivera myndighetens beslut under upphandlingens samtliga skeden.
Detta gäller inte om upphandlingens värde understiger 100 000 kronor.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
31 § När en upphandling har avslutats ska en upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen (1990:782) på betryggande sätt förvara anbud och anbudsansökningar med tillhörande beskrivningar, modeller och ritningar samt anbudsförteckningar, sammanställningar, en individuell rapport enligt 12 kap. 17 §, sådana dokument som avses i 30 § och liknande handlingar. Handlingarna ska bevaras minst fyra år från den dag då kontraktet tilldelades.
En upphandlande myndighet som inte omfattas av arkivlagen ska även bevara det kontrakt som har ingåtts efter tilldelning enligt detta kapitel. Kontraktet ska bevaras åtminstone under sin löptid.
Se 12 kap. 19 §
Projekttävlingar 32 § Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller även för projekttävlingar som understiger tröskelvärdet i 5 kap. 1 §, om tävlingens värde överstiger det värde som anges i 7 § tredje stycket.
Vid anordnande av projekttävlingar ska 7 § tillämpas. En projekttävling ska annonseras
Projekttävlingar
Bestämmelserna i 18 kap. 2 och 6–9 §§ gäller för en projekttävling med ett värde som understiger det tröskelvärde som enligt 1 kap. 3 § och 5 kap. 1 § ska tillämpas på projekttävlingar som anordnas av en central upphandlande myndighet men överstiger 28 procent av det tröskelvärde som enligt samma bestämmelser ska
enligt 9 eller 13 §.
Om ett kontrakt enligt tävlingsreglerna ska tilldelas vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren respektive vinnarna bjudas in att delta i förhandlingar.
tillämpas på andra projekttävlingar.
Vid anordnande av en projekttävling med ett värde som understiger det tröskelvärde som ska tillämpas enligt 1 kap. 3 § och i 5 kap. 1 § gäller 7 §. En sådan projekttävling ska annonseras enligt 9 eller 13 §.
En projekttävlings värde enligt första eller andra stycket ska beräknas enligt 5 kap. 16 §.
Om ett avtal om tjänst enligt tävlingsreglerna ska ingås med vinnaren eller en av vinnarna, ska vinnaren eller samtliga vinnare bjudas in att delta i förhandlingar. En sådan avsikt ska anges i annonsen om tävlingen.
20 kap. Avtalsspärr, överprövning och skadestånd
Samma
Avtalsspärr
Allmänna bestämmelser om avtalsspärr
1 § Om en upphandlande myndighet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
Undantag från avtalsspärr 2 § Avtalsspärr gäller inte 1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. vid tilldelning av kontrakt med förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. vid tilldelning av kontrakt enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. vid direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr gäller inte för ingående av avtal
1. efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 6 kap. 12–19 §§,
2. efter
förnyad
konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 och 8 §§,
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem, eller
4. efter direktupphandling enligt 19 kap. 7 § tredje stycket.
Avtalsspärr vid förhandsinsyn 3 § Vid förhandsinsyn enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen om förhandsinsyn publicerats.
Vid annonsering enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att annonsen publicerats.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
4 § Efter ansökan av en leverantör som anser sig ha lidit eller kunna komma att lida skada får allmän förvaltningsdomstol överpröva
1. en upphandling, och
2. giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Överprövning
Allmänna bestämmelser om överprövning
Efter ansökan av en leverantör får allmän förvaltningsdomstol
1. enligt 6 § överpröva en upphandling och
2. enligt 13 § överpröva giltigheten av ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör.
Behörig domstol 5 § En ansökan om överprövning ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Överprövning av en upphandling 6 § Om den upphandlande myndigheten har brutit mot de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska
Överprövning av en upphandling
Om den upphandlande myndigheten har brutit mot någon bestämmelse i denna lag och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, ska rätten besluta att upphandlingen ska göras om eller att den får avslutas först sedan
göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse har gjorts.
Överprövning av en upphandling får inte ske efter det att avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör.
rättelse har gjorts.
En upphandling får inte överprövas efter det att avtal har slutits mellan myndigheten och en leverantör.
7 § Om den upphandlande myndigheten under pågående överprövning av en upphandling ingår ett avtal i strid med 1, 3, 8, 9 eller 10 §, ska rätten, på yrkande av leverantören, överpröva avtalets giltighet i enlighet med 13–15 §§.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Förlängd avtalsspärr 8 § Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts, fortsätter avtalsspärr enligt 1 eller 3 § att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr).
Rätten får besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.
Samma
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
9 § I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Interimistiskt beslut vid överprövning av en upphandling
När avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba den leverantör som begär överprövning.
Tiodagarsfrist 10 § När en förlängd avtalsspärr gäller enligt 8 §, får den upphandlande myndigheten inte ingå avtal förrän 10 dagar har gått från det att förvaltningsrätten har avgjort målet.
När en förvaltningsrätt eller en kammarrätt har
fattat ett beslut enligt 9 §, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från det att domstolen har
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
avgjort målet eller upphävt beslutet. När Högsta förvaltningsdomstolen har fattat ett beslut enligt 9 § och beslutat att återförvisa målet till lägre instans, får avtal inte ingås förrän 10 dagar har gått från beslutet om återförvisning.
Rätten får besluta att någon tiodagarsfrist inte ska gälla.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av en upphandling
11 § En ansökan om överprövning av en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten före utgången av en sådan avtalsspärr som avses i 1 eller 3 §.
Samma
12 § En ansökan om överprövning av ett beslut att avbryta en upphandling ska ha kommit in till förvaltningsrätten innan 10 dagar har gått från det att den upphandlande myndigheten med ett elektroniskt medel har skickat en underrättelse om beslutet och angett skälen för beslutet.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, ska en ansökan om överprövning ha kommit in till förvaltningsrätten innan 15 dagar har gått från det att underrättelsen skickades ut.
Samma
Överprövning av ett avtals giltighet
13 § Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits
1. utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 9 § när det inte har varit tillåtet att använda direktupphandling enligt 19 kap.,
2. efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 § samt 9 § utan att de villkor har följts som framgår av de paragraferna eller av det ramavtal som ligger till grund för konkurrensutsättningen och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada, eller
3. enligt ett dynamiskt inköpssystem utan att de villkor som anges i 8 kap. 10 eller 12 § har följts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
14 § Om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
Om det motiveras av tvingande hänsyn till ett allmänintresse, ska rätten besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
15 § Bestämmelserna om ogiltighet i 13 § ska inte tillämpas
1. på avtal som har slutits av en upphandlande myndighet efter en förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal enligt 7 kap. 7 eller 8 §, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §,
2. på avtal som har slutits av en
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
upphandlande myndighet enligt ett dynamiskt inköpssystem, om den upphandlande myndigheten skickat en underrättelse om tilldelningsbeslutet enligt 12 kap. 13 § första stycket, samt iakttagit en avtalsspärr enligt 1 §, eller
3. om en upphandlande myndighet genom förhandsinsyn enligt 10 kap. 6 § eller 19 kap. 13 § har meddelat sin avsikt att upphandla och har iakttagit avtalsspärren vid förhandsinsyn enligt 3 §.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
16 § Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess att något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Interimistiskt beslut vid överprövning av ett avtals giltighet
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts.
Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba den leverantör som begär överprövning.
Tidsfrister för ansökan om överprövning av ett avtals giltighet
17 § En ansökan om överprövning av ett avtals giltighet ska, om inte annat följer av andra stycket, ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts.
Ansökan ska dock ha kommit in till förvaltningsrätten innan 30 dagar har gått från det att
1. Europeiska kommissionen har publicerat en annons enligt 10 kap. 5 §, eller
2. den upphandlande myndigheten skriftligen har underrättat anbudssökandena och anbudsgivarna om att avtalet har slutits samt har lämnat en sammanfattning av sådana upplysningar som avses i 12 kap. 14 §.
Lagrådet diskuterar lagtexten men föreslår ingen ny text.
Beräkning av vissa tider
Samma
18 § Vid beräkningen av längden av en avtalsspärr samt av tiodagarsfrister enligt 10 § och tidsfrister för ansökan om överprövning ska 2 § lagen (1930:173) om beräkning av lagstadgad tid tillämpas.
Förbud mot överklagande 19 § Ett beslut som denna lag är tillämplig på får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Förbud mot överklagande
Ett beslut enligt denna lag får inte överklagas med stöd av 10 kap. kommunallagen (1991:900).
Skadestånd 20 § En upphandlande myndighet som inte har följt bestämmelserna i denna lag ska ersätta den skada som därigenom har uppkommit för en leverantör.
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en anbudssökande eller anbudsgivare som har deltagit i en offentlig upphandling och som har haft kostnader för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat hans eller hennes möjligheter att tilldelas kontraktet.
Skadestånd
Rätten till skadestånd inbegriper ersättning till en leverantör som har deltagit i en offentlig upphandling för kostnader den har haft för att förbereda anbud och i övrigt delta i upphandlingen, om åsidosättandet av bestämmelserna i denna lag menligt har påverkat leverantörens möjligheter att få sitt anbud antaget.
21 § Talan om skadestånd ska väckas vid allmän domstol inom ett år från den tidpunkt då avtal har slutits mellan den upphandlande myndigheten och en leverantör eller har förklarats ogiltigt enligt 13 § genom ett avgörande som har fått laga kraft. Väcks inte talan i tid, är rätten till skadestånd förlorad.
Samma
21 kap. Upphandlingsskadeavg ift
Samma
Allmänna bestämmelser om upphandlingsskadeavgift
1 § Allmän förvaltningsdomstol får besluta att en upphandlande myndighet ska betala en särskild avgift (upphandlingsskadeavgift), om
1. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
kraft fastställt att ett avtal får bestå, trots att det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 20 kap. 1, 3 eller 8 §,
2. allmän förvaltningsdomstol i ett avgörande som har fått laga kraft fastställt att ett avtal får bestå på grund av tvingande hänsyn till ett allmänintresse enligt 20 kap. 14 §, eller
3. myndigheten har slutit avtal med en leverantör utan föregående annonsering enligt 10 kap. 1, 2, 3 eller 4 §, 18 kap. 5 § eller 19 kap. 9 §.
2 § Tillsynsmyndigheten ska hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som anges i 1 § 1 och 2.
Tillsynsmyndigheten får hos allmän förvaltningsdomstol ansöka om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift i de fall som avses i 1 § 3.
Samma
Behörig domstol 3 § En ansökan om att en upphandlande myndighet ska betala upphandlingsskadeavgift ska göras hos den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Samma
Avgiftens storlek 4 § Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor.
Avgiften får inte överstiga tio procent av kontraktsvärdet.
Beräkningen av kontraktsvärdet ska göras enligt 5 kap. 3–5 §§ eller 19 kap. 8 §.
Avgiftens storlek
Upphandlingsskadeavgiften ska uppgå till lägst 10 000 kronor och högst 10 000 000 kronor. Avgiften får inte överstiga tio procent av upphandlingens värde enligt 5 kap. eller 19 kap. 8 §.
5 § Vid fastställande av upphandlingsskadeavgiftens storlek ska särskild hänsyn tas till hur allvarlig överträdelsen är.
I ringa fall ska någon avgift inte
Samma
beslutas. Avgiften får efterges, om det finns synnerliga skäl.
Tidsfrister för ansökan om avgift
6 § En ansökan om upphandlingsskadeavgift enligt 1 § 1 eller 2 ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då det avgörande som ansökan grundas på har fått laga kraft.
Samma
7 § När en ansökan om upphandlingsskadeavgift grundas på 1 § 3 och en eller flera leverantörer har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, får ansökan inte göras förrän fristen har löpt ut och samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Ansökan ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från den tidpunkt då samtliga beslut med anledning av överprövningen har fått laga kraft.
Om ingen leverantör har ansökt om överprövning av avtalets giltighet inom de tidsfrister som anges i 20 kap. 17 §, ska ansökan ha kommit in till förvaltningsrätten inom ett år från det att avtalet slöts.
orden ”samtliga beslut” på två ställen i första stycket ändras till ”samtliga avgöranden”
Betalning av avgift 8 § Upphandlingsskadeavgiften tillfaller staten.
Samma
9 § Upphandlingsskadeavgift ska betalas till tillsynsmyndigheten inom 30 dagar från det att avgörandet om avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i avgörandet.
Om avgiften inte betalas i tid, ska tillsynsmyndigheten lämna den obetalda avgiften till indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Samma
10 § En beslutad upphandlingsskadeavgift faller bort, om avgörandet beträffande
Samma
Prop. 2015/16:195 Bilaga 24
avgiften inte har kunnat verkställas inom fem år från det att avgörandet har fått laga kraft.
22 kap. Tillsyn
Samma
Allmänna bestämmelser om tillsyn
1 § En myndighet ska utöva tillsyn över den offentliga upphandlingen enligt denna lag.
Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om vilken myndighet som ska utöva denna tillsyn.
Allmänna bestämmelser om tillsyn
En myndighet ska utöva tillsyn över upphandling enligt denna lag.
Regeringen … tillsyn.
2 § Tillsynsmyndigheten får från upphandlande myndigheter eller från dem som kan antas vara upphandlande myndigheter inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten.
Upplysningarna ska i första hand inhämtas skriftligen. Om det på grund av materialets omfång, brådska eller något annat förhållande är lämpligare, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
Tillsynsmyndigheten får från en upphandlande myndighet eller från den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet inhämta upplysningar som är nödvändiga för tillsynsverksamheten. Om det behövs på grund av brådska, materialets omfång eller något annat förhållande, får upplysningarna inhämtas genom besök hos den upphandlande myndigheten.
3 § En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som kan antas vara en upphandlande myndighet.
En upphandlande myndighet är skyldig att tillhandahålla de upplysningar som tillsynsmyndigheten begär för sin tillsyn. Detsamma gäller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet.
Föreläggande 4 § Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som kan antas vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
Ett föreläggande får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. När ett föreläggande överklagas, är
Föreläggande
Om det behövs för att tillsynsmyndigheten ska kunna utöva sin tillsyn enligt denna lag, får myndigheten förelägga en upphandlande myndighet eller den som tillsynsmyndigheten bedömer vara en upphandlande myndighet att lämna uppgifter, visa upp en handling eller lämna över en kopia av handlingen.
tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Behörig domstol 5 § Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Behörig domstol
Tillsynsmyndighetens föreläggande får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den som föreläggandet riktar sig till har sin hemvist. När ett föreläggande överklagas, är tillsynsmyndigheten motpart i domstolen.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 25
Nu aktuella lagförslag i lagrådsremissen Intermistiska beslut vid överprövning av upphandlingar
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att 20 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om offentlig upphandling ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
20 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att 20 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
20 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 25
2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs att 16 kap.9 och 16 §§ i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
16 kap.
9 §
I fall då avtalsspärr enligt 1, 3 eller 8 § inte gäller får rätten besluta att den upphandlande myndigheten eller enheten inte får ingå avtal innan något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
16 §
Rätten får besluta att ett avtal inte får fullgöras till dess något annat har bestämts.
Rätten får avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören.
Rätten ska vid bedömningen ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Denna lag träder i kraft den 1 april 2016.
Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-01-19
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika
Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund.
Interimistiska beslut vid överprövning av upphandlingar
Enligt en lagrådsremiss den 18 december 2015 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling,
2. lag om ändring i lagen (2007:1092) om upphandling inom områ- dena vatten, energi, transporter och posttjänster,
3. lag om ändring i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet,
4. lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling,
5. lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörj- ningssektorerna, och
6. lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncession- er.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättssakkunnige Mats Rundström.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
I remissen föreslås likalydande ändringar i lagen om offentlig upphandling, lagen om upphandling inom områdena vatten, energi, transporter och posttjänster samt lagen om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet. Likalydande ändringar föreslås även i de till Lagrådet remitterade förslagen till nya lagar på området. Ändringarna utgörs av ett tillägg till reglerna om interimistiska beslut vid överprövning av en upphandling och av ett avtals giltighet. Tillägget innebär att rätten, vid sin bedömning av om den ska fatta ett interimistiskt beslut, ska ta hänsyn till det som tillförts målet om användarnas intresse, allmänintresset och övriga berörda intressen av det som upphandlas.
Lagförslaget uppges vara föranlett av den rådande flyktingsituationen, då ett stort antal direktupphandlade platser för tillfälligt asylboende inte har kunnat utnyttjas därför att domstolar har förordnat att upphandlingarna inte fått avslutas i avvaktan på den rättsliga prövningen.
Varken i den remitterade promemorian eller i lagrådsremissen har redovisats någon närmare undersökning av de åberopade interimistiska besluten. I samband med föredragningen har Lagrådet fått följande upplysningar.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 26 Inför arbetet med den promemoria som låg till grund för lagstiftningsarbetet hämtades domstolsavgöranden in som Migrationsverket åberopat och en redogörelse för omständigheter omkring dessa. Sammanfattningsvis framkom att Migrationsverket 2013 gjorde en stor ramavtalsupphandling som inhiberades. Hösten 2015 låg målet i Högsta förvaltningsdomstolen, fortfarande inhiberat efter två år. För att hantera de behov som fanns hade verket under tiden delat upp anskaffningsbehovet i flera delar som direktupphandlades. Även dessa begärdes överprövade och inhiberades. I överprövningarna förordnade domstolarna regelmässigt att avtal inte fick slutas innan prövningen hade avslutats. Därför gjorde verket skyndsamma direktupphandlingar och tecknade avtal direkt med dem som vann de direktupphandlingar som föregick dessa. Det innebär att verket har genomfört upphandlingar i tre stadier för samma anskaffning. Totalt har detta genererat ett hundratal processer. Ett stort antal platser fanns således att tillgå men verket hade på grund av domstolsprocesserna inte möjlighet att utnyttja dem. Att fler upphandlande myndigheter och enheter ser motsvarande problematik som kommit fram kring Migrationsverket bekräftas av remissutfallet.
Den föreslagna lagändringen motiveras alltså i huvudsak med omständigheterna vid en ramavtalsupphandling och följderna av den. Det är inte känt för Lagrådet på vilken grund besluten fattades i detta fall. Inte heller framgår det på vilken grund inhibitionsbeslut i allmänhet har fattats eller hur länge de har brukat gälla. I avsaknad av besked i dessa hänseenden kan Lagrådet inte bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder. Ett antal remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket och Upphandlingsmyndigheten har också ifrågasatt behovet av lagändringen.
I remissen sägs att lagförslagen är avsedda att vara ett förtydligande utan någon ändring av rättsläget. Det är svårt att förstå att förslagen i så fall kan få den eftersträvade effekten att allmänt underlätta genomförandet av brådskande upphandlingar.
I själva verket förefaller det vara så att förslagen syftar till en ändrad rättstillämpning som leder till att färre interimistiska beslut meddelas. För att det syftet ska uppnås krävs en reglering som anvisar just en annan rättstillämpning än den nuvarande. Lagrådet noterar i det sammanhanget att 16 kap. 14 § lagen om offentlig upphandling föreskriver – för en annan situation – att, om det finns tvingande hänsyn till ett allmänintresse, rätten ska besluta att avtalet får bestå trots att förutsättningarna för ogiltighet enligt 13 § är uppfyllda.
I remissen skymtar tanken att lagändringen ska leda till att den upphandlande myndighet som är part i målet mer utförligt än för närvarande argumenterar i inhibitionsfrågan och åberopar de omständigheter som talar för att allmänintresset ska tillgodoses. En sådan tanke kan förverkligas på annat sätt än genom den föreslagna lagändringen. Lagförslaget är föranlett av den rådande flyktingsituationen. En adekvat åtgärd kan då vara att utbilda dem som
företräder Migrationsverket om de processuella förutsättningarna i målen.
Lagrådet avstyrker att remissens lagförslag läggs till grund för lagstiftning.
Beträffande den föreslagna lagtexten vill Lagrådet tillägga följande.
Enligt andra stycket i paragrafernas nu gällande lydelse ska rätten avstå från att besluta om inhibition, om den skada eller olägenhet som åtgärden skulle medföra kan bedömas vara större än skadan för leverantören. Den leverantör som åsyftas måste vara den som har begärt överprövning och hans skada ska alltså vägas mot skador eller olägenheter som andra skulle drabbas av, om inhibition beslutades. Vilken skada för leverantören som avses framgår inte av lagtexten. I det föreslagna tredje stycket föreskrivs att rätten ska ta hänsyn till bl.a. övriga berörda intressen av det som upphandlas. Enligt författningskommentaren tar detta sikte främst på förlorande och vinnande leverantörer. Lagrådet ifrågasätter att avvägningen enligt andra stycket kan avse en skada som har att göra med leverantörernas intresse av det som upphandlas.
I lagtexten anges att rätten ska ”ta hänsyn till det som tillförts målet”. Med uttrycket ska markeras att rättens utredningsskyldighet inte ändras i förhållande till vad som framgår av rättsfallet RÅ 2009 ref. 69. Formuleringen säger emellertid ingenting om rättens utredningsskyldighet; även det som rätten tillför målet omfattas av uttrycket och det ger inget svar på frågan när rätten ska tillföra målet någonting.
Om rättens utredningsskyldighet i upphandlingsmål ska lagregleras i enlighet med rättsfallet, bör det inte göras i en bestämmelse om interimistiska beslut utan med den generella tillämpning som Högsta förvaltningsdomstolen har avsett.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
Lagförslag i lagrådsremissen Kompletterande bestämmelser om upphandling
2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling
Härigenom föreskrivs att det i lagen (0000:000) om offentlig upphandling ska införas elva nya paragrafer, 12 kap. 20–27 §§, 17 kap. 15 § och 19 kap. 31 a och 31 b §§, samt närmast före 12 kap. 20 §, 17 kap. 15 § och 19 kap. 31 a § nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
12 kap.
Tillgång till kontrakt
20 §
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 21–27 §§.
21 §
En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 19 § andra stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
22 §
En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande myndighetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till
upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande myndigheten får inte lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
23 §
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande myndighet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och
21 §§ förvaltningslagen (1986:223) .
24 §
En upphandlande myndighet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor. För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får myndigheten ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver får myndigheten ta högst 2 kronor.
Om myndigheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får myndigheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
25 §
Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande myndigheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid
1395
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
överklagande till kammarrätten.
26 §
Ett beslut överklagas skriftligt. I 3 och 4 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om vilka uppgifter ett överklagande ska innehålla.
Överklagandet ges in till den förvaltningsrätt som ska pröva det enligt 25 §. Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Förvaltningsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Vid prövningen ska 3 § lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter tillämpas.
27 §
Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande myndigheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
17 kap.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
15 §
En upphandlande myndighet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 7–12 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och därför
borde ha uteslutits från upphandlingen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG. Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i upphandlingsdokumenten.
19 kap.
Tillgång till kontrakt
31 a §
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande myndighet som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 31 b §.
31 b §
En upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § andra stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 22– 27 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna
Härigenom föreskrivs att det i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna ska införas elva nya paragrafer, 12 kap. 21–28 §§, 16 kap. 15 § och 19 kap. 31 a och 31 b §§, samt närmast före 12 kap. 21 §, 16 kap. 15 § och 19 kap. 31 a § nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
12 kap.
Tillgång till kontrakt
21 §
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 22–28 §§.
22 §
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som bevaras enligt 20 § andra stycket och som ingåtts till ett värde av minst
1. 1 000 000 euro för varu- eller tjänstekontrakt, och
2. 10 000 000 euro för byggentreprenadkontrakt.
23 §
En uppgift i ett kontrakt om affärs- eller driftförhållanden i leverantörens eller den upphandlande enhetens rörelse som hålls hemlig och vars röjande är ägnat att medföra skada för någon av dem i konkurrenshänseende, får inte lämnas ut.
En uppgift i ett kontrakt som lämnar eller kan bidra till upplysning om en säkerhets- eller bevakningsåtgärd hos den upphandlande enheten får inte
lämnas ut, om det kan antas innebära att syftet med åtgärden motverkas.
24 §
En begäran om att få tillgång till ett kontrakt ska behandlas skyndsamt.
När en upphandlande enhet handlägger ett ärende om att lämna ut ett kontrakt, ska den tillämpa bestämmelserna om motivering av beslut och underrättelse om beslut i 20 och 21 §§ förvaltningslagen (1986:223) .
25 §
En upphandlande enhet får inte ta betalt för att lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt, om kopian eller utskriften omfattar färre än tio sidor. För en kopia eller en utskrift som omfattar tio sidor får enheten ta högst 50 kronor. För varje sida därutöver får enheten ta högst 2 kronor.
Om enheten får ta betalt för en kopia eller en utskrift enligt första stycket, får enheten även ta ut ersättning för
1. portokostnad om försändelsen väger mer än 50 gram, och
2. postförskottsavgift eller annan särskild kostnad för att med post, bud eller annan liknande förmedling sända kopian eller utskriften till mottagaren.
26 §
Ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt får överklagas till den förvaltningsrätt i vars domkrets den upphandlande enheten har sin hemvist.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
27 §
Ett beslut överklagas skriftligt. I
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
3 och 4 §§ förvaltningsprocesslagen (1971:291) finns bestämmelser om vilka uppgifter ett överklagande ska innehålla.
Överklagandet ges in till den förvaltningsrätt som ska pröva det enligt 26 §. Överklagandet ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
Förvaltningsrätten prövar om överklagandet har kommit in i rätt tid. Vid prövningen ska 3 § lagen ( 1986:1142 ) om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter tillämpas.
28 §
Om ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt eller uppgifter i ett kontrakt överklagas, ska den upphandlande enheten vara den enskildes motpart sedan handlingarna i ärendet har överlämnats till domstolen.
16 kap.
Avslutande av kontrakt och ramavtal
15 §
En upphandlande enhet ska se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet, om
1. det har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 7–12 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela kontraktet eller att ingå ramavtalet befann sig i någon av de situationer som avses i 13 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande enheten ingå kontraktet eller ramavtalet, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG.
Villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i upphandlingsdokumenten.
19 kap.
Tillgång till kontrakt
31 a §
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet. För en upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet och som inte ska tillämpa de bestämmelserna gäller 31 b §.
31 b §
En upphandlande enhet som är en upphandlande myndighet ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § andra stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 23– 28 §§.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner
dels att det i lagen ska införas tre nya paragrafer, 14 kap. 14 § och 15 kap. 5 a och 5 b §§, samt närmast före 14 kap. 14 § och 15 kap. 5 a § nya rubriker av följande lydelse,
dels att 1 kap. 2 §, 15 kap. 5 och 6 §§ samt 16 kap. 1, 2 och 13 §§ ska ha följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
1 kap.
2 §
I detta kapitel finns definitioner av begrepp som används i lagen. Det finns definitioner och förklaringar också i andra kapitel. Bestämmelser om betydelsen av följande begrepp, termer och uttryck finns i nedan angivna paragrafer:
Anknutet företag i 3 kap. 22 § Anknutet företag i 3 kap. 22 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 8 § CPV-nomenklaturen i 4 kap. 8 § Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 4 §
Delbara respektive odelbara blandade kontrakt i 2 kap. 4 §
Interna koncessioner i 3 kap. 13–17 §§
Direktupphandling i 15 kap.
5 a §
Leverantör av medietjänster i 3 kap. 29 §.
Interna koncessioner i 3 kap. 13–17 §§
Leverantör av medietjänster i 3 kap. 29 §.
14 kap.
Avslutande av koncessioner
14 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska se till att kontrakt som avser koncessioner enligt denna lag innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta koncessionen, om
1. den har varit föremål för en ändring som inte är tillåten enligt 6–11 §§,
2. leverantören vid tidpunkten för beslutet att tilldela koncessionen befann sig i någon av de situationer som avses i 11 kap. 1 § och borde ha uteslutits från upphandlingen enligt den
bestämmelsen, eller
3. Europeiska unionens domstol i ett förfarande enligt artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt finner att Sverige, genom att låta den upphandlande myndigheten eller enheten tilldela koncessionen, allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt fördraget avseende Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner. Villkoren för att avsluta koncessionen ska anges i upphandlingsdokumenten.
15 kap.
5 §
En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap.
En upphandlande myndighet eller enhet som avser att tilldela en koncession enligt detta kapitel, ska publicera en förhandsannons om upphandlingen i en elektronisk databas, som är allmänt tillgänglig.
Detta gäller dock inte vid direktupphandling enligt 5 a §.
Vid upphandling av koncessioner som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster i bilaga 3 tillämpas bestämmelserna om annonsering i 8 kap. 2 och 6 §§, om värdet av koncessionen uppgår till minst det tröskelvärde som avses i 5 kap.
Direktupphandling
5 a §
En koncession får tilldelas utan förhandsannonsering enligt 5 § första stycket (direktupphandling), om
1. värdet av koncessionen beräknas understiga fem procent av det tröskelvärde som gäller enligt 5 kap.,
2. förutsättningarna
för
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
upphandling utan föregående annonsering enligt 8 kap. 3–5 §§ är uppfyllda, eller
3. det finns synnerliga skäl. En upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner ska besluta riktlinjer för användning av direktupphandling.
5 b §
Vid beräkningen av värdet av en koncession ska bestämmelserna i 5 kap. 1 § tredje stycket och 2–5 §§ tillämpas. Valet av metod för beräkningen får inte göras i avsikt att undvika att bestämmelsen om förhandsannonsering i 5 § första stycket blir tillämplig. En koncession får inte heller delas upp i avsikt att undvika att den bestämmelsen blir tillämplig.
Vid beräkningen ska den upphandlande myndigheten eller enheten beakta direktupphandlingar av samma slag gjorda av myndigheten eller enheten under räkenskapsåret.
6 §
Vid upphandling enligt detta kapitel ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Vid upphandling enligt detta kapitel som annonserats enligt 5 § första stycket eller 8 kap. 2 § ska den upphandlande myndigheten eller enheten snarast möjligt skriftligen underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § och lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §.
Vid direktupphandling ska den upphandlande myndigheten eller enheten, när beslut om leverantör och anbud fattats, underrätta anbudsgivarna om beslutet snarast möjligt.
16 kap.
1 §
Om en upphandlande myndighet Om en upphandlande myndighet
eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap.
6 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel, får den upphandlande myndigheten eller enheten inte ingå avtal (avtalsspärr) förrän 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades.
Om underrättelsen har skickats på annat sätt än med ett elektroniskt medel till en eller flera anbudssökande eller anbudsgivare, får avtal inte ingås förrän 15 dagar har gått från utskickandet.
Om en upphandlande myndighet eller enhet i underrättelsen har angett en längre avtalsspärr än den föreskrivna minimifristen, får avtal inte ingås förrän efter utgången av den angivna perioden.
2 §
Avtalsspärr gäller inte vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§.
Avtalsspärr gäller inte
1. vid tilldelning av kontrakt efter upphandling utan föregående annonsering med stöd av 8 kap. 3 och 4 §§, eller
2. vid direktupphandling enligt 15 kap. 5 a §.
13 §
Rätten ska besluta att ett avtal som har slutits mellan en upphandlande myndighet eller enhet och en leverantör är ogiltigt, om avtalet har slutits utan föregående annonsering enligt 8 kap. 1 eller 2 § eller 15 kap. 5 §.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 6 §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Ett avtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med bestämmelserna om avtalsspärr i 1, 3 eller 8 §, ett interimistiskt beslut enligt 9 § eller tiodagarsfristen i 10 § eller om avtalet har slutits före en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § första stycket eller 15 kap. 6 § första stycket. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 4 kap. 1 § eller någon annan bestämmelse i denna lag har överträtts och detta har medfört att leverantören har lidit eller kan komma att lida skada.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning
dels att 5 g § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
5 g §22
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18– 21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal
22 Senaste lydelse 2011:1034
som har slutits i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det slutits utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har slutits, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 27
2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi23
dels att 5 g § ska ha följande lydelse,
dels att det ska införas en ny paragraf, 5 h §, av följande lydelse.
Lydelse enligt lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling
Föreslagen lydelse
5 g §24
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1 §, 4 § 1, 5, 6 och 9 §§, 10 § andra och tredje styckena samt 11, 12 och 18–22 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Bestämmelserna om avtalsspärr, överprövning och skadestånd i 20 kap. 1, 4–12, 14, 16 och 18–21 §§ lagen (0000:000) om offentlig upphandling gäller i fråga om ersättningsetablering enligt denna lag. Vad som sägs där om upphandlande myndighet, kontrakt, upphandling samt leverantör eller anbudsgivare ska i stället avse landsting, samverkansavtal, förfarande om ersättningsetablering respektive sökande.
Hänvisningarna i 20 kap. 1 § första stycket lagen om offentlig upphandling till underrättelse enligt 12 kap. 13 § första stycket eller 19 kap. 29 § första stycket ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse underrättelse enligt 5 f § denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 6 § första stycket och 20 § lagen om offentlig upphandling till andra bestämmelser i den lagen ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 b–5 f §§ denna lag.
Hänvisningarna i 20 kap. 7, 14 och 21 §§ lagen om offentlig upphandling till 13–15 §§ samma kapitel ska vid tillämpningen av denna lag i stället avse 5 h § denna lag.
5 h §
Vid en ansökan enligt 20 kap. 4 § 2 lagen ( 0000:000 ) om offentlig upphandling ska rätten besluta att ett samverkansavtal
23 Senaste lydelse av lagens rubrik 2013:1145. 24 Senaste lydelse 2011:1035.
som har slutits i samband med en ersättningsetablering är ogiltigt om det slutits utan föregående annonsering enligt 5 b §.
Ett sådant samverkansavtal ska också förklaras ogiltigt, om det har slutits i strid med tillämpliga bestämmelser om överprövning eller avtalsspärr enligt 5 g § eller före en underrättelse enligt 5 f §. För ogiltighet i sådana fall krävs dessutom att de grundläggande principerna i 5 c § har överträtts och detta har medfört att en sökande har lidit eller kan komma att lida skada.
En ansökan om överprövning enligt första eller andra stycket ska ha kommit in till förvaltningsrätten inom sex månader från det att avtalet slöts. Om landstinget skriftligen har underrättat sökandena om att samverkansavtal har slutits, ska ansökan ha kommit in innan 30 dagar har gått från underrättelsen.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 28
Lagrådets yttrande över lagrådsremissen kompletterande bestämmelser om upphandling den 28 april 2016
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-05-11
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika
Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund.
Kompletterande bestämmelser om upphandling
Enligt en lagrådsremiss den 28 april 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om ändring i lagen (0000:000) om offentlig upphandling, 2. lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna,
3. lag om ändring i lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner,
4. lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1651) om läkarvårdsersättning,
5. lag om ändring i lagen (0000:000) om ändring i lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Andreas Ådahl och rättssakkunniga Susanne Ellegård.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänt
I remissen föreslås vissa kompletteringar till förslagen i den remiss om ett nytt regelverk om upphandling som Lagrådet yttrade sig över den 12 februari 2016. I yttrandet föreslog Lagrådet åtskilliga ändringar i de remitterade förslagen. Den nya remissen bygger på förslagen i den förra remissen och Lagrådets yttrande över den har inte beaktats. Avsikten är att de två avlämnade remisserna och en kommande remiss om miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling ska behandlas samlat i en kommande proposition.
Lagrådet upprepar inte nu de synpunkter och förslag som lämnades i det förra yttrandet utan inriktar sig på sådant som gäller särskilt i fråga om förslagen i den nya remissen.
Förslaget till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling
12 kap. 20–27 §§
I paragraferna finns bestämmelser om skyldighet för en upphandlande myndighet att på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av vissa kontrakt som har tilldelats enligt lagen om offentlig
upphandling. Bestämmelserna ska tillämpas i de fall tryckfrihetsförordningen och offentlighets- och sekretesslagen inte gäller.
I paragraferna används genomgående uttrycket ”upphandlande myndighet” för att beskriva de juridiska personer och de sammanslutningar som omfattas av paragrafernas tillämpningsområde.
Bestämmelserna gäller enligt författningskommentaren för privaträttsliga subjekt som definieras som upphandlande myndigheter enligt 1 kap. 13 och 16 §§ i lagen men som inte omfattas av bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen, offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) och arkivlagen (1990:782). Tryckfrihetsförordningen, liksom offentlighets- och sekretesslagen, gäller för myndigheter.
Eftersom bestämmelserna i 21–27 §§ inte gäller för myndigheter utan för andra organ och sammanslutningar är uttrycket ”upphandlande myndighet” missvisande, när just myndigheter inte omfattas. Lagrådet förordar därför att ett annat uttryck används för att beskriva de organ och sammanslutningar som bestämmelserna riktas till och att 20 § ges följande lydelse. De följande paragraferna bör anpassas till formuleringen i andra stycket.
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet.
Bestämmelserna i 21–27 §§ gäller när ett organ eller en sammanslutning som anges i 1 kap. 16 § andra stycket 2 eller 3 har genomfört en upphandling.
25 §
I författningskommentaren anges att ett beslut att inte lämna ut ett kontrakt kan meddelas om kontraktets värde understiger beloppsgränsen enligt 21 § eller om myndigheten inte har tillgång till kontraktet. Uttalandet ger intrycket att bestämmelsen ska beskriva när den upphandlande myndigheten kan vägra att lämna ut ett kontrakt. Enligt 21 § behöver myndigheten lämna ut kontraktet bara om den som begär det är en berörd leverantör. Författningskommentaren framstår därför som missvisande i denna del. Eftersom 25 § emellertid inte innehåller bestämmelser om avslagsgrunder, bör uttalandet utgå.
26 §
Enligt paragrafens första stycke ska ett beslut överklagas skriftligt. Vidare anges upplysningsvis att det i 3 och 4 §§förvaltningsprocesslagen finns bestämmelser om vilka uppgifter ett överklagande ska innehålla.
I andra stycket föreskrivs att överklagandet ska ges in till den behöriga förvaltningsrätten och att det ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet.
1411
Prop. 2015/16:195 Bilaga 28
Av tredje stycket framgår att förvaltningsrätten ska pröva om överklagandet har kommit in i rätt tid samt att 3 § lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter ska tillämpas vid den prövningen.
Regleringen väcker frågor.
Enligt 1 § förvaltningsprocesslagen ska den lagen tillämpas vid rättskipning i förvaltningsdomstol. Av 2 § samma lag framgår att om det i en annan lag eller i författning som har beslutats av regeringen finns en bestämmelse som avviker från förvaltningsprocesslagen gäller den bestämmelsen. I 3 § föreskrivs bland annat att ett överklagande ska vara skriftligt.
Eftersom förvaltningsprocesslagens bestämmelser alltså ska tillämpas om inget annat är föreskrivet är den i första stycket föreslagna regeln om skriftlighet överflödig. En sådan bestämmelse finns i den åberopade 3 § förvaltningsprocesslagen. Av samma skäl framstår upplysningsbestämmelsen i första styckets andra mening som närmast vilseledande om avsikten inte är att bestämmelser i andra författningar ska gälla i stället för övriga bestämmelser i förvaltningsprocesslagen.
Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter innehåller tre paragrafer. Av 1 § framgår att lagen gäller sådana beslut av bolag och andra enskilda organ som enligt särskilda bestämmelser får överklagas till regeringen, till en förvaltningsdomstol eller till en förvaltningsmyndighet, samt att den, i likhet med förvaltningsprocesslagen, är subsidiär till föreskrifter i andra författningar. Enligt 2 § ska ett överklagande vara skriftligt samt ange vilket beslut som överklagas och vilken ändring i beslutet som klaganden begär. Det ska ges in till den myndighet som ska pröva överklagandet och ska ha kommit in dit inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. I 3 § föreskrivs att ett överklagande som kommit in för sent ska avvisas om inte överklagandet inom överklagandetiden har kommit in till det organ som har meddelat beslutet eller förseningen beror på en felaktig underrättelse från det enskilda organet om hur man överklagar.
De organ och sammanslutningar som avses i de föreslagna bestämmelserna torde inte alltid ha offentliga förvaltningsuppgifter. Lagen om överklagande av beslut av enskilda organ med offentliga förvaltningsuppgifter tar närmast sikte på sådana enskilda organ till vilka förvaltningsuppgifter har överlämnats med stöd av regeringsformen (se prop. 1986/87:39 s. 71). Trots ordalydelsen i lagrubriken innehåller lagen dock inte någon begränsning till organ med sådana uppgifter. I remissen förutsätts också att den är tillämplig på de nu aktuella besluten (s. 51). Om så är fallet torde emellertid lagen i sin helhet – och utan att det föreskrivs särskilt – vara tillämplig i de mål som avses i den nu aktuella paragrafen.
I remissen anförs – med hänvisning till förarbetena till 1986 års lag – att bestämmelser om överklagande i princip bör stå i de författningar där regler om instansordningen finns, dvs. i de specialförfattningar som också innehåller materiella regler på området. Lagrådet har ingen erinran mot att denna princip tillämpas så att överklagandereglerna tas in i upphandlingslagarna. Det bör då göras konsekvent och inte som i remissens lagförslag genom en blandning av fullständiga regler och hänvisningar till andra lagar.
Lagrådet förordar att utformningen av paragrafen övervägs ytterligare.
17 kap. 15 §
Paragrafen syftar till att artikel 73 i LOU-direktivet ska genomföras i svensk rätt. Enligt artikeln ska medlemsstaterna se till att de upphandlande myndigheterna har möjlighet att säga upp ett offentligt kontrakt under dess löptid åtminstone under vissa uppräknade omständigheter, som innefattar brott mot EU-rätten, och enligt de villkor som fastställs i tillämplig nationell rätt.
Lagrådet konstaterar att artikeln föreskriver endast att det ska vara möjligt för en upphandlande myndighet att säga upp ett kontrakt. Det finns inget krav på att en uppsägning faktiskt ska komma till stånd. Den nationella rätten behöver inte innehålla något incitament för en upphandlande myndighet att säga upp ett avtal med en vald leverantör. I det avseendet är artikeln inget effektivt instrument för att korrigera avtal som har tillkommit i strid mot EU-rätten.
Enligt svensk rätt kan parterna i ett avtal komma överens om att avtalet ska få sägas upp i de situationer som artikel 73 tar sikte på. Den möjlighet som artikeln föreskriver finns alltså redan. Det kan dock ifrågasättas om inte ett lojalt genomförande av EU-rätten kräver mer (jfr beaktandesats 112, särskilt ordet ”kräver” i första meningen).
Beträffande paragrafens utformning vill Lagrådet anföra följande.
Bestämmelsen i paragrafen föreskriver en skyldighet för en upphandlande myndighet att se till att kontrakt och ramavtal som ingås efter upphandling enligt lagen innehåller villkor som gör det möjligt att avsluta kontraktet eller ramavtalet i sådana situationer som anges i artikel 73. Det föreslås emellertid ingen rättsföljd för en upphandlande myndighet som inte tar in en hävnings- eller uppsägningsklausul i ett avtal; den föreslagna bestämmelsen sägs ha karaktär av ordningsregel (se remissen s. 58). Den föreskrivna skyldigheten är alltså inte sanktionerad och någon skyldighet i egentlig mening är det inte fråga om. Sakligt sett tillför bestämmelsen ingenting utöver vad som redan gäller. Dess verkliga innebörd är endast en upplysning om att den upphandlande myndigheten kan ta in villkor av det angivna slaget i sina avtal. (Jämför vad Lagrådet anförde om lex imperfecta i sitt yttrande den 12 februari 2016 över remissen om ett nytt regelverk om upphandling, s. 13 f.)
Prop. 2015/16:195 Bilaga 28
Lagrådet ifrågasätter att den föreslagna bestämmelsen har sådan vikt att den bör tas in i lagen. Upplysningen till de upphandlande myndigheterna kan lämnas i annan ordning.
Första stycket 2 har formulerats annorlunda än motsvarande bestämmelser i förslagen till lag om ändring i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna och till lag om ändring i lagen om upphandling av koncessioner. I författningskommentarerna till dessa bestämmelser förklaras att formuleringen i lagen om offentlig upphandling inte kan användas i de andra lagarna. Emellertid synes ingenting hindra att formuleringen i dessa lagar används i lagen om offentlig upphandling. Lagrådet föreslår att så görs.
I andra stycket föreskrivs att villkoren för att avsluta kontraktet eller ramavtalet ska anges i upphandlingsdokumenten. Det framgår inte om föreskriften gäller bara sådana villkor som behandlas i första stycket eller om alla hävnings- och uteslutningsklausuler omfattas. Detta bör klargöras under den fortsatta beredningen. Under alla förhållanden bör det preciseras att villkoren ska anges i något av upphandlingsdokumenten.
19 kap. 31 a och b §§
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 12 kap 20–27 §§.
Lagrådet förordar att 31 a och 31 b §§ ges följande lydelse.
31 a §
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet.
Bestämmelsen i 31 b § gäller när ett organ eller en sammanslutning som anges i 1 kap. 16 § andra stycket 2 eller 3 har genomfört en upphandling.
31 b §
Ett organ eller en sammanslutning som anges i 1 kap. 16 § andra stycket 2 eller 3 och som har genomfört en upphandling ska på begäran av en berörd leverantör lämna ut en kopia eller en utskrift av ett kontrakt som avser sociala tjänster eller andra särskilda tjänster enligt bilaga 2 och som bevaras enligt 31 § andra stycket, om kontraktet ingåtts till ett värde av minst 1 000 000 euro.
I fråga om utlämnande av ett kontrakt tillämpas 12 kap. 22–27 §§.
Förslaget till lag om ändring i lagen om upphandling inom försörjningssektorerna
12 kap. 21–28 §§
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 12 kap. 20–27 §§ i förslaget till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling.
Lagrådet förordar att 21 § ges följande lydelse samt att de följande paragraferna anpassas till formuleringen i andra stycket.
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen finns bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet.
Bestämmelserna i 22–28 §§ gäller när ett organ eller en sammanslutning som anges i 1 kap. 16 § andra stycket 2 eller 3 har genomfört en upphandling.
16 kap. 15 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 17 kap. 15 § i förslaget till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling.
Förslaget till lag om ändring i lagen om upphandling av koncessioner
14 kap. 14 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 17 kap. 15 § i förslaget till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling.
15 kap. 5 a §
Enligt paragrafens andra stycke ska en upphandlande myndighet eller enhet som upphandlar koncessioner besluta riktlinjer för användning av direktupphandling. Enligt författningskommentaren bör riktlinjerna innehålla närmare regler om beloppsgränser för konkurrensutsättning m.m. samt klargöra att en direktupphandling som har ett bestämt gränsöverskridande intresse ska offentliggöras.
Den föreskrivna skyldigheten att besluta om riktlinjer för direktupphandling är inte sanktionerad och det finns inte heller några bestämmelser om att myndigheten eller enheten måste följa de riktlinjer som den kan ha beslutat om. Beskrivningen i författningskommentaren om vad riktlinjerna ”bör” innehålla befäster intrycket att det inte är fråga om någon egentlig skyldighet. Lagrådet ifrågasätter att en bestämmelse av detta slag bör tas in i lagen. Motsvarande synpunkter kan för övrigt anföras med anledning av 19 kap. 7 § förslagen till lag om offentlig upphandling resp. lag om upphandling inom försörjningssektorerna. (Se också vad Lagrådet i det föregående har uttalat i anslutning till 17 kap. 15 § i förslaget till lag om ändring i lagen om offentlig upphandling.)
15 kap. 6 §
I paragrafen föreskrivs att den upphandlande myndigheten eller enheten ska underrätta anbudssökandena och anbudsgivarna om sådana beslut som avses i 10 kap. 12 § samt lämna sådana upplysningar som avses i 10 kap. 13 §. Upplysningar ska enligt 10 kap. 13 § lämnas endast på begäran. I denna del föreslås ingen ändring i förhållande till remissen Nytt regelverk om upphandling. Det kan emellertid framhållas att den
Prop. 2015/16:195 Bilaga 28
begränsning som alltså finns i 10 kap. 13 § inte föreskrivs i förevarande bestämmelse. Det bör klargöras om skillnaden är avsiktlig.
16 kap. 1 och 2 §§
I paragraferna finns bestämmelser om när avtalsspärr gäller. Om en upphandlande myndighet eller enhet är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § första stycket och underrättelsen har skickats med ett elektroniskt medel gäller avtalsspärren enligt 16 kap. 1 § till dess 10 dagar har gått från det att underrättelsen skickades. Bestämmelsen innebär att reglerna om avtalsspärr inte gäller för den som inte är skyldig att skicka en underrättelse om tilldelningsbeslut enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § första stycket. I 16 kap. 2 § föreskrivs att avtalsspärr inte gäller vid direktupphandling enligt 15 kap. 5 a §.
Som bestämmelserna i 15 kap. om direktupphandling har utformats följer inte någon skyldighet att skicka underrättelse enligt 10 kap. 12 § eller 15 kap. 6 § vid direktupphandling enligt 15 kap. 5 a §. Det framgår således redan av 16 kap. 1 § att avtalsspärr inte gäller vid direktupphandling enligt 15 kap. 5 a §.
Lagrådet förordar därför att det föreslagna tillägget i 16 kap. 2 § utgår.
Motsvarande synpunkter kan för övrigt anföras med anledning av 20 kap. 2 § förslagen till lag om offentlig upphandling resp. lag om upphandling inom försörjningssektorerna.
Övriga lagförslag
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Lagförslag i lagrådsremissen Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling
2.1 Förslag till ändring i förslaget till lag om offentlig upphandling i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om offentlig upphandling som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 17 kap. 2–14 §§ ska betecknas 17 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 3 §, 16 kap. 1, 10 och 11 §§, 17 kap. 1 § samt 19 kap. 2 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 17 kap. 2–4 och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 17 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 17 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 17 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 17 kap. 2–5 §§, och närmast före 17 kap. 2, 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
3 §
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
En upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. myndigheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt denna lag, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
7. myndigheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 9 §,
7. leverantören i allvarlig 8. leverantören i allvarlig
omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–7 §§ eller av att leverantören uppfyller tillämpliga kvalificeringskrav enligt 14 kap. 1–5 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som myndigheten har begärt in enligt 15 kap. 4–6 §§, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
16 kap.
1 §
En upphandlande myndighet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får myndigheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
10 §
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 17 kap. 2–5 §§.
6. skyldigheterna som avses i 17 kap. 6–9 §§.
11 §
En upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande myndighet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
17 kap.
1 §
En upphandlande myndighet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande myndighet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Av 2 och 4 §§ framgår att en upphandlande myndighet i vissa fall är skyldig att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 16 kap. 3 § och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor
2 §
En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Myndigheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller andra villkor för arbetet.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om myndigheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande myndighet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Myndigheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller de arbetsrättsliga villkoren
5 §
Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av
arbetstagare och kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
19 kap.
2 §
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),
– 17 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr,
Vid offentlig upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 4–6 §§ med grundläggande bestämmelser samt 10–14 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 14–23 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 12–15 §§ (märken), – 14 kap. 2 § (behörighet att utöva yrkesverksamhet),
– 17 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande myndigheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Myndigheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Myndigheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
2.2 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling inom försörjningssektorerna som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 16 kap. 2–14 §§ ska betecknas 16 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 13 kap. 4 §, 15 kap. 1, 10 och 11 §§, 16 kap. 1 § samt 19 kap. 2 och 27 §§ ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 16 kap. 2–4 §§ och 6–14 §§ ska sättas närmast före nya 16 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande 16 kap. 1 och 5 §§ ska sättas närmast efter nya 16 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 16 kap. 2–5 §§, och närmast före 16 kap. 2, 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling om upphandlingens art motiverar detta.
13 kap.
4 §
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
En upphandlande enhet får, utöver vad som följer av 1 och 2 §§, utesluta en leverantör från att delta i ett kvalificeringssystem eller i en upphandling, om
1. enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt denna lag eller en tidigare koncession enligt lagen (0000:000) om upphandling av koncessioner, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. enheten genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören inte kan avhjälpa en snedvridning av konkurrensen på grund av ett sådant tidigare deltagande från leverantörens sida som avses i 4 kap. 6 §,
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte
8. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte
finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
finns grund för att utesluta leverantören från att delta i kvalificeringssystemet eller upphandlingen enligt 1–8 §§ eller 14 kap. 10 § eller av att leverantören uppfyller fastställda villkor för uteslutning och kvalificering enligt 14 kap. 8 och 9 §§,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de kompletterande dokument som enheten har begärt in med stöd av 14 kap. 10 §, eller
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
9. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande enhetens beslutsprocess eller tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i kvalificeringssystemet eller upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under förfarandet i fråga om uteslutning av leverantörer från deltagande i kvalificeringssystemet eller upphandlingen, urval av leverantörer som ska kvalificeras i kvalificeringssystemet och tilldelning av kontrakt.
15 kap.
1 §
En upphandlande enhet ska tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för enheten.
Vilket anbud som är det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet ska utvärderas på grundval av
1. bästa förhållandet mellan pris och kvalitet,
2. kostnad, eller
3. pris.
Om en leverantörs anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter, får enheten besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
10 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset. En sådan begäran om förklaring kan gälla
1. om leverantören kan utnyttja särskilt kostnadseffektiva metoder för att fullgöra kontraktet,
2. om leverantören kan utnyttja tekniska lösningar eller ovanligt gynnsamma förhållanden för att fullgöra kontraktet,
3. egenarten hos de varor, tjänster eller byggentreprenader som föreslås av leverantören,
4. hur leverantören avser att fullgöra kontraktet med avseende på tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter,
4. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. om leverantören kan få statligt stöd, eller
5. skyldigheterna som avses i 16 kap. 2–5 §§.
6. skyldigheterna som avses i 16 kap. 6–9 §§.
11 §
En upphandlande enhet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
En upphandlande enhet ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
16 kap.
1 §
En upphandlande enhet får ställa särskilda sociala, miljömässiga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Dessa villkor ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 §. Villkoren ska anges i upphandlingsdokumenten.
En upphandlande enhet får ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras.
Av 2 och 4 §§ framgår att en upphandlande enhet i vissa fall är skyldig att ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Särskilda villkor för fullgörande av kontrakt ska vara kopplade till kontraktsföremålet i den mening som avses i 15 kap. 3 § och anges i upphandlingsdokumenten.
Särskilda arbetsrättsliga villkor som ska ställas
2 §
En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt kontraktet minst ska tillförsäkras.
Enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
De särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande enheten får ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller andra villkor för arbetet.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 2 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 2 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om enheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 2 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av kontrakt i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra kontraktet uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Villkoren får avse att de bestämmelser som gäller där arbetet utförs ska följas. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller uppställda villkor
5 §
Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare och kontraktet
fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § tredje stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
19 kap.
2 §
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 7–11 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9– 18 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1 § (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
Vid upphandling enligt detta kapitel tillämpas
– 1 kap. (lagens innehåll och definitioner),
– 2 kap. (lagens tillämpningsområde),
– 3 kap. (undantag från lagens tillämpningsområde),
– 4 kap. (allmänna bestämmelser), utom 7–11 §§ om tilldelning av ett kontrakt i separata delar,
– 7 kap. (ramavtal, inköpscentraler och annan samordnad upphandling), utom 9– 18 §§ om gränsöverskridande gemensam upphandling,
– 8 kap. 1–14 §§ (dynamiska inköpssystem), utom 6 § om ändringar i giltighetstiden, 8 och 11 §§ om tidsfrister samt 12 och 13 §§ om tilldelning av kontrakt och egen försäkran av leverantörer,
– 8 kap. 15–28 §§ (elektroniska auktioner),
– 9 kap. 6 § (uppgifter och hänvisningar som inte får ingå i tekniska specifikationer),
– 9 kap. 13–16 §§ (märken), – 16 kap. 1–5 §§ (särskilda villkor för fullgörande av kontrakt),
– 20 kap. (avtalsspärr, överprövning och skadestånd),
– 21 kap. (upphandlingsskadeavgift), och
– 22 kap. (tillsyn).
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
27 §
Om ett anbud förefaller vara onormalt lågt, ska den upphandlande enheten skriftligen begära att leverantören lämnar en förklaring till det låga priset.
Enheten ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kunnat förklara det låga priset.
Enheten ska också förkasta en leverantörs anbud om den finner att det onormalt låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
2.3 Förslag till ändring i förslaget till lag om upphandling av koncessioner i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen om upphandling av koncessioner som den föreslås i lagrådsremissen Nytt regelverk om upphandling den 4 juni 2015
dels att nuvarande 14 kap. 1–13 §§ ska betecknas 14 kap. 6–18 §§,
dels att 4 kap. 3 §, 11 kap. 4 § och 15 kap. 4 § ska ha följande lydelse,
dels att rubrikerna närmast före nuvarande 14 kap. 1–3 och 5–13 §§ ska sättas närmast före nya 14 kap. 6–8 och 10–18 §§,
dels att rubrikerna närmast efter nuvarande rubrik till 14 kap. och efter nuvarande 14 kap. 4 § ska sättas närmast efter nya 14 kap. 5 och 9 §§,
dels att det ska införas fem nya paragrafer, 14 kap. 1–5 §§, och närmast före 14 kap. 1 och 4 och 5 §§ tre nya rubriker av följande lydelse.
Lydelse enligt förslaget i lagrådsremissen den 4 juni 2015
Föreslagen lydelse
4 kap.
3 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
11 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
En upphandlande myndighet eller enhet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling, om
1. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter,
1. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande
2. leverantören
a) är i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden,
b) är föremål för tvångsförvaltning,
c) har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer,
d) har avbrutit sin näringsverksamhet, eller
e) befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
förfarande enligt nationella lagar och andra författningar,
2. myndigheten eller enheten på lämpligt sätt kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten kan visa att leverantören gjort sig skyldig till något allvarligt fel i yrkesutövningen som gör att leverantörens redbarhet kan ifrågasättas,
3. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. myndigheten eller enheten har tillräckligt sannolika indikationer på att leverantören har ingått överenskommelser med andra leverantörer som syftar till att snedvrida konkurrensen,
4. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. leverantören har visat allvarliga eller ihållande brister i fullgörandet av något materiellt krav enligt ett tidigare kontrakt enligt lagen (0000:000) om offentlig upphandling, ett tidigare kontrakt med en upphandlande enhet enligt lagen (0000:000) om upphandling inom försörjningssektorerna eller en tidigare koncession enligt denna lag, och detta har medfört att det tidigare kontraktet sagts upp i förtid eller lett till skadestånd eller jämförbara påföljder,
5. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. myndigheten eller enheten inte kan undvika en snedvridning av konkurrensen eller inte kan garantera en likabehandling av leverantörerna på grund av jäv och detta inte kan avhjälpas genom andra mindre ingripande åtgärder än uteslutning av leverantören,
6. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de
7. leverantören i allvarlig omfattning
a) har lämnat oriktiga uppgifter om den information som kan begäras för kontroll av att det inte finns grund för att utesluta leverantören från att delta i upphandlingen enligt 1–8 §§ eller av att leverantören uppfyller uppställda villkor för kvalificering,
b) har undanhållit sådan information, eller
c) inte har kunnat lämna de
kompletterande dokument som krävs, eller
kompletterande dokument som krävs, eller
7. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
8. leverantören otillbörligt har försökt att påverka den upphandlande myndighetens eller enhetens beslutsprocess, tillägna sig sekretessbelagda uppgifter som kan ge leverantören otillbörliga fördelar i upphandlingen eller av oaktsamhet har lämnat vilseledande uppgifter som kan ha en väsentlig inverkan på de beslut som fattas under upphandlingen i fråga om uteslutning av leverantörer, urval av leverantörer som kan tilldelas kontrakt och tilldelning av kontrakt.
Första stycket gäller även för uteslutning av en leverantör vid upphandling av koncessioner på försvars- och säkerhetsområdet, om leverantören på grundval av någon form av bevis, inbegripet skyddade datakällor, har befunnits sakna den tillförlitlighet som krävs för att utesluta risker för rikets säkerhet. Myndigheten eller enheten får grunda sitt beslut på någon form av bevis som även kan bestå av skyddade uppgiftskällor. Uttrycket försvars- och säkerhetsområdet har samma betydelse som i lagen (2011:1029) om upphandling på försvars- och säkerhetsområdet.
14 kap.
Särskilda villkor för fullgörande av koncessioner
1 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om lön, semester och arbetstid som arbetstagarna som ska utföra arbetet enligt koncessionen minst ska tillförsäkras.
Myndigheten eller enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
2 §
En upphandlande myndighet eller enhet får ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om lön, semester och arbetstid, även om myndigheten eller enheten inte är skyldig att göra det enligt 1 §.
En myndighet eller enhet får även ställa villkor om försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller andra särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession.
3 §
Nivåerna på villkoren enligt 1 § ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. Villkoren ska dock alltid minst motsvara de nivåer som följer av lag.
När en upphandlande myndighet eller enhet ska ange nivån på villkoren, ska myndigheten eller enheten ge de centrala arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som har slutit det centrala kollektivavtal som nivån på villkoren ska motsvara enligt 1 § tillfälle att yttra sig, om det inte är obehövligt.
Om myndigheten eller enheten inte kan ange nivån för ett villkor enligt 1 § är den inte skyldig att ställa villkoret.
Arbetsrättsliga villkor när arbetet inte utförs enligt svensk rätt
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet ska, om det är behövligt, ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form
av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner, om arbetet utförs under sådana förhållanden att svensk rätt inte är tillämplig.
Myndigheten eller enheten ska också ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer som direkt medverkar till att fullgöra koncessionen uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket.
Myndigheten eller enheten får även kräva att arbetet ska utföras enligt de arbetsrättsliga bestämmelser som gäller där arbetet utförs. Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om villkoren.
Hur leverantören uppfyller uppställda villkor
5 §
Även om de särskilda arbetsrättsliga villkoren inte är uppfyllda, ska en leverantör anses uppfylla villkoren, om koncessionen fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal.
Leverantören ska också anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen ( 1999:678 ) om utstationering av arbetstagare och koncessionen fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Om det saknas förutsättningar
Prop. 2015/16:195 Bilaga 29
för en leverantör att uppfylla ett villkor som ställts enligt 2 § andra stycket, ska villkoret ändå anses uppfyllt om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
15 kap.
4 §
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn och sociala hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
En upphandlande myndighet eller enhet bör beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling av koncessioner om upphandlingens art motiverar detta.
Lagrådets yttrande över lagrådsremissen Miljö-, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2016-06-09
Närvarande: F.d. justitieråden Severin Blomstrand och Annika
Brickman samt justitierådet Agneta Bäcklund.
Miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn vid upphandling
Enligt en lagrådsremiss den 19 maj 2016 (Finansdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. ändring i förslaget till lag om offentlig upphandling,
2. ändring i förslaget till lag om upphandling inom försörjnings- sektorerna,
3. ändring i förslaget till lag om upphandling av koncessioner.
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Mats Rundström, biträdd av kanslirådet Susanna Ribrant och rättssakkunniga Susanne Ellegård.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Allmänt
Den 12 februari 2016 yttrade sig Lagrådet över en remiss om ett nytt regelverk om upphandling. Lagrådet har därefter den 11 maj 2016 yttrat sig över en remiss med förslag till vissa kompletteringar till förslagen i den tidigare remissen. I den nu aktuella remissen föreslås ytterligare några tillägg till den föreslagna regleringen. I yttrandet över den första remissen föreslog Lagrådet åtskilliga ändringar i de remitterade förslagen. Den nya remissen bygger på förslagen i den första remissen och Lagrådets yttrande över den har inte beaktats. Avsikten är att alla tre remisserna ska behandlas samlat i en kommande proposition.
Lagrådet upprepar inte nu de synpunkter och förslag som lämnades i de förra yttrandena utan inriktar sig på sådant som gäller särskilt i fråga om förslagen i den nya remissen.
I den nya remissen föreslås bestämmelser om miljöhänsyn, sociala hänsyn och arbetsrättsliga hänsyn i alla faser av ett upphandlingsförfarande. En utgångspunkt för regleringen är artikel 18.2 i LOU-direktivet och motsvarande bestämmelser i LUF-direktivet och LUK-direktivet. Dessa bestämmelser föreskriver att medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ekonomiska aktörer vid fullgörande av offentliga kontrakt iakttar tillämpliga miljö-, social- och
Prop. 2015/16:195 Bilaga 30
arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller vissa internationella bestämmelser.
Det är arbetsrättsliga hänsyn som remissens förslag i första hand tar sikte på och regeringen har valt att gå längre än vad som krävs för att de nämnda unionsrättsliga bestämmelserna ska genomföras. Bestämmelser om arbetsrättsliga hänsyn har förts in på skilda ställen i regelsystemet och de har skiftande karaktär. Somliga bestämmelser föreskriver skyldigheter, andra reglerar vad som är tillåtet, andra åter anger att något bör göras. Det finns bestämmelser som delvis överlappar varandra; ibland är det oklart hur. Regleringen är alltså svår-överskådlig och enskilda bestämmelsers innebörd kan vara svår att fastställa. En sådan lagreglering är naturligtvis inte invändningsfri, särskilt när den ska tillämpas av många enskilda näringsidkare utan särskild juridisk kompetens.
Förslagen väcker därutöver en del allmänna frågor. En grundläggande tanke i remissen är att den svenska arbetsmarknadsmodellen ska främjas; kollektivavtal ska vara standard för villkor som ställs i upphandlingsförfaranden.
Reglerna i kollektivavtal är ofta komplicerade och svåra att tolka. Det krävs ingående sakkunskap för att fastställa avtalens innebörd. Det händer också att de avtalsslutande parterna är oense om hur ett avtal ska tolkas. Kollektivavtalen är inte heller allmänt tillgängliga. Enligt Företagarnas remissvar saknar majoriteten av företagen med mindre än 50 anställda kollektivavtal.
Det är svårt för den upphandlande myndigheten att formulera villkor i enlighet med ett visst kollektivavtal. Som regleringen är utformad ger den vid handen att myndigheten i stället skulle kunna välja att ange villkoren genom en hänvisning till ett visst kollektivavtal. I ett sådant fall vore det närmast omöjligt för ett företag som står utan kollektivavtal att bedöma om det lever upp till ställda villkor. Under föredragningen har upplysts att regleringen inte är avsedd att medge att upphandlande myndigheter hänvisar till ett avtal utan att ange villkoren eller nivåerna på villkoren. Om detta är avsikten, bör det anges tydligare i lagtexten.
Lagrådet efterlyser också en närmare analys av hur arbetstagarbegreppet ska tillämpas och hur små företag, exempelvis mindre familjeföretag, ska förhålla sig till villkor enligt kollektivavtal.
Det kan således konstateras att förslaget kommer att leda till tillämpningssvårigheter, vilket flera remissinstanser också har påtalat. Regleringen är otydlig och det finns risk för att den leder till att upphandlingsprocesser blir kostsamma och tidskrävande. Små företag kommer att drabbas av en betydande administrativ börda.
Ett syfte med det nya regelverket om upphandling är att reglerna ska bli enklare. Förslagen i den nu aktuella remissen är oförenliga med det syftet.
Det kan därför ifrågasättas om remissens lagförslag är godtagbara. Lagrådet återkommer till detta i kommentarer till enskilda bestämmelser.
Förslaget till ändring i förslaget till lag om offentlig upphandling
4 kap. 3 §
Enligt paragrafen bör en upphandlande myndighet beakta miljöhänsyn, sociala och arbetsrättsliga hänsyn vid offentlig upphandling om upphandlingens art motiverar det.
I förhållande till den ursprungliga remissen har den ändringen gjorts att arbetsrättsliga hänsyn har tillfogats. I sitt yttrande över den ursprungliga remissen anförde Lagrådet följande om det då föreliggande förslaget.
Bestämmelsen har formen av en rekommendation (”bör”) och den är inte försedd med någon sanktion. Den ger i sig inte något stöd för att påkalla domstolsprövning av en upphandling där myndigheten inte har tagit några miljöhänsyn eller sociala hänsyn (se prop. 2009/10:180 s. 317). Bestämmelsens faktiska innebörd blir att en upphandlande myndighet får – men inte måste – ta miljöhänsyn och sociala hänsyn så länge det inte strider mot 1 och 2 §§ [som reglerar allmänna principer]. Som Konkurrensverket har anfört i sitt remissyttrande kan en sådan bestämmelse ifrågasättas.
De nya bestämmelser som föreslås i den nu aktuella remissen medför att det tillkommer andra problem.
Till en början kan noteras att ”arbetsrättsliga hänsyn” kan innefattas i ”sociala hänsyn”. Tillägget medför då ingen ändring i sak. Som några remissinstanser har varit inne på riskerar tillägget att leda till begreppsförvirring.
I remissen (s. 37 f.) betecknas paragrafen som en målsättningsbestämmelse. Den är avsedd att tillämpas under alla faser av ett upphandlingsförfarande. Frågan uppkommer då om bestämmelsens förhållande till andra bestämmelser om arbetsrättsliga – och även miljömässiga och sociala – hänsyn under olika faser. Det föreslås exempelvis ett tillägg till 13 kap. 3 § av innebörd att en leverantör får uteslutas från att delta i en upphandling, om den upphandlande myndigheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter. Vidare föreslås ett nytt stycke i 16 kap. 1 §, enligt vilket den upphandlande myndigheten får besluta att en leverantör inte ska tilldelas kontraktet, om leverantörens anbud inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Enligt ett föreslaget nytt stycke i 16 kap. 11 § ska en upphandlande myndighet förkasta ett anbud om priset är onormalt lågt och det beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter. Andra exempel finns i 17 kap., där det föreskrivs att en upphandlande myndighet får ställa särskilda
Prop. 2015/16:195 Bilaga 30
miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras och att den i vissa fall ska ställa särskilda arbetsrättsliga villkor.
Förhållandet mellan dessa föreskrifter om olika villkor är ofullständigt belyst i remissen. Det uttalas (s. 39) att bestämmelser som föreskriver en skyldighet att ta miljö-, social- och arbetsrättsliga hänsyn har företräde framför den icke-förpliktande bör-regeln. Men hur förhåller sig börregeln till bestämmelser som innebär att sådana hänsyn får tas?
13 kap. 3 §
Se vad Lagrådet har anfört i fråga om 13 kap. 1–3 §§ i yttrandet den 12 februari 2016 över remissen om ett nytt regelverk om upphandling.
Därutöver vill Lagrådet nu anföra följande.
I paragrafen finns bestämmelser om när en upphandlande myndighet får utesluta en leverantör från att delta i en upphandling. Genom de föreslagna ändringarna införs en möjlighet att utesluta en leverantör om den upphandlande myndigheten kan visa att leverantören har åsidosatt tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter. Vidare ändras beviskravet i punkten 3 på så sätt att uttrycket ”på lämpligt sätt” utgår.
Enligt den nya punkten 1 ska den upphandlande myndigheten ”visa” att leverantören åsidosatt sina skyldigheter. I ordet ”visa” kan läggas olika innebörd. I rättsfallet HFD 2013 ref. 61 har Högsta förvaltningsdomstolen behandlat ordet som en anvisning om bevisbördan. I andra situationer har ordet uppfattats inte bara som en anvisning om bevisbördans placering utan också som en upplysning om beviskravets styrka. Med ordet har då klargjorts att ett högt beviskrav gäller. Se Lagrådets yttrande i prop. 2000/01:150 s. 187, jfr NJA 2013 s. 524.
Enligt artikel 57.4 första stycket a, som genomförs genom bestämmelsen, ska myndigheten ”på något lämpligt sätt påvisa åsidosättande”. Formuleringen i direktivet kan uppfattas som en anvisning om ett lägre ställt beviskrav.
Vid Lagrådets granskning av remissen om ett nytt regelverk om upphandling uppmärksammades att paragrafen innehöll varierande och svårfångade beviskrav. I författningskommentaren motiverades detta med att man inte ville ”äventyra kopplingen till direktivet och till EUdomstolens tolkning av detta”. Lagrådet godtog motiveringen (se Lagrådet yttrade s. 166 f.)
Det kan konstateras att bevisreglerna i de nu föreslagna ändringarna av paragrafen innebär att direktivets formuleringar frångås i två fall. Lagrådet förordar att de beviskrav som ska gälla preciseras och tydliggörs.
Vad som avses med tillämpliga miljö-, social- eller arbetsrättsliga skyldigheter är oklart. Någon vägledning ges inte. I författningskommentaren anges endast att skyldigheterna kan följa av bl.a. lagar och andra författningar eller av kollektivavtal. Det är exempelvis inte klarlagt om underlåtenhet att teckna ett kollektivtal ska anses utgöra ett åsidosättande av arbetsrättsliga skyldigheter. Det är också otydligt om det innebär ett åsidosättande att en arbetsgivare, som inte har ingått ett kollektivavtal, erbjuder arbetstagarna villkor som i något avseende avviker från vad som följer av ett kollektivavtal som tillämpas i branschen, och avvikelsen är till nackdel för arbetstagaren.
Det framgår inte heller – bortsett från en svepande hänvisning till proportionalitetsprincipen – vilken allvarlighetsgrad ett åsidosättande ska ha för att kunna föranleda en uteslutning. Något krav på att det, liksom i de föreslagna p. 3 och 5, ska vara fråga om allvarliga fel föreslås inte.
Det är inte rimligt att ett centralt begrepp är så illa definierat. Lagrådet förordar, med hänsyn bl.a. till hur bestämmelsen i 5 § om undantag från uteslutning är utformad och vad som anfördes i yttrandet den 12 februari 2016 om möjligheterna till sådana undantag, att det tydligare preciseras vilka försummelser som kan föranleda uteslutning.
I remissen berörs inte om den aktuella sanktionen i ljuset av Europakonventionen ska bedömas som ett straff eller som en administrativ eller disciplinär sanktion (jfr Europadomstolens avgörande den 8 juni 1976 i målet Engel m.fl. mot Nederländerna). Bedömningen får betydelse bl.a. för frågan om åsidosättanden som gjorts före lagens ikraftträdande kan ligga till grund för uteslutning.
Frågan om hur sanktionen ska bedömas och behovet av övergångsbestämmelser bör övervägas inom ramen för den fortsatta beredningen.
16 kap. 1 och 11 §§
Enligt 16 kap.1 § ska en upphandlande myndighet tilldela den leverantör ett kontrakt vars anbud är det ekonomiskt mest fördelaktiga för myndigheten. I ett nytt andra stycke föreslås myndigheten emellertid få besluta att leverantören inte ska tilldelas kontraktet om anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
I 16 kap. 11 § föreskrivs i första stycket att en upphandlande myndighet ska förkasta en leverantörs anbud om den finner att priset är onormalt lågt och leverantören inte på ett tillfredsställande sätt kan förklara det låga priset. I ett nytt andra stycke föreslås att myndigheten ska förkasta anbudet också om den finner att det låga priset beror på att anbudet inte stämmer överens med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter.
Regleringen väcker frågor. I det lagförslag som underställdes Lagrådets prövning i remissen om ett nytt regelverk för upphandling redovisas ett
Prop. 2015/16:195 Bilaga 30
antal krav av olika slag – tekniska specifikationer, särskilda villkor, kvalificeringskrav etc. – som den upphandlande myndigheten får eller ska ställa på leverantören eller på den nyttighet som upphandlingen avser. Att ett anbud ska förkastas om inte dessa krav är uppfyllda framgår inte av någon eller några uttryckliga bestämmelser utan får antas ha uppfattats vara en naturlig följd av att ett sådant anbud inte svarar mot myndighetens önskemål. Likaså framstår det som ett underförstått krav att nyttigheten, produktionsprocessen eller verksamheten i övrigt inte strider mot någon författning. Att hänvisa till att verksamheten t.ex. bedrivs på ett sätt som strider mot lag eller till att den nyttighet som anbudet avser inte svarar mot kvalitetskraven kan därför aldrig anses vara ett tillfredsställande sätt att förklara ett lågt pris. Det föreslagna andra stycket förefaller därför inte tillföra något som inte följer av första stycket.
Om emellertid avsikten är att just bristande överensstämmelse med tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter ska vara en grund för att förkasta ett anbud, uppkommer frågan vad som ska följa av att ett anbud inte motsvarar t.ex. de tekniska specifikationer eller särskilda villkor som myndigheten har angivit eller ställt upp, eller att ett lågt pris kan förklaras med att leverantören har för avsikt att inte betala skatter och avgifter.
Lagrådet förutsätter att dessa frågor besvaras under den fortsatta beredningen. Det är inte godtagbart att det föreskrivs uttryckligen att ett anbud ska förkastas om vissa krav inte är uppfyllda, men att någon motsvarande lagreglering inte finns i fråga om andra krav.
I lagtexten till båda paragraferna bör ”och” ändras till ”eller” i uttrycket ”miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter”.
17 kap.
I 17 kap. 2 och 4 §§ föreskrivs för olika situationer att en upphandlande myndighet får eller ska ”ställa särskilda arbetsrättsliga villkor” ”i form av villkor om lön, semester och arbetstid” resp. ”i form av villkor i enlighet med ILO:s kärnkonventioner”. Myndigheten ska också ”ställa villkor om” att leverantören ska säkerställa att underleverantörer uppfyller dessa villkor. Enligt 5 § andra stycket ska en leverantör som omfattas av utstationeringslagen ”anses uppfylla de arbetsrättsliga villkoren”, om ”kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor” enligt den lagen
Det kan konstateras att ordet villkor i 17 kap. 1–5 §§ används i olika betydelser, ofta i samma paragraf eller till och med i samma mening. Detta gör bestämmelserna otympliga och svårtillgängliga. Lagrådet förordar att bestämmelserna utformas så att myndigheten får eller ska kräva att kontraktet ska fullgöras med iakttagande av vissa angivna villkor.
Även ordet ”motsvarande” används i olika betydelser. Lagrådet förordar att ordet reserveras för fall där man vill uttrycka att samma företeelse regleras i bestämmelserna. När ordet används i betydelsen ”likvärdig”, bör det ordet användas.
17 kap. 1 §
Enligt den föreslagna lydelsen av paragrafens första stycke får en upphandlande myndighet ställa särskilda miljömässiga, sociala, arbetsrättsliga och andra villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras. Uppräkningen av olika slags villkor är inte uttömmande och den har ingen begränsande betydelse. Bestämmelsens innebörd är att den upphandlande myndigheten får ställa vilka krav som helst på hur ett kontrakt ska fullgöras, under förutsättning att de allmänna upphandlingsrättsliga principerna upprätthålls. Den enda begränsningen därutöver finns i tredje stycket, där det föreskrivs att villkoren ska vara kopplade till kontraktsföremålet.
Uppräkningen är ägnad att fördunkla bestämmelsens innebörd och Lagrådet förordar att den tas bort. Under föredragningen har anförts att uppräkningen syftar till att klargöra att de uppräknade slagen av villkor får ställas. Om ett sådant klargörande behövs, har det sin plats i författningskommentaren och inte i lagtexten, där det snarast förvirrar.
Andra stycket innehåller en upplysning om att det i 2 och 4 §§ föreskrivs skyldigheter att ställa vissa arbetsrättsliga villkor. En sådan upplysning är knappast nödvändig när paragraferna kommer i omedelbar anslutning till upplysningen.
17 kap. 2 §
I denna och de tre följande paragraferna finns bestämmelser om särskilda arbetsrättsliga villkor. Enligt paragrafens första stycke är den upphandlande myndigheten skyldig att ställa villkor om arbetstagarnas lön, semester och arbetstid, om det är behövligt. I andra stycket föreskrivs att myndigheten ska ställa villkor om att leverantören ska säkerställa att dennes underleverantörer uppfyller de villkor som har ställts enligt första stycket. Tredje stycket handlar om villkor som den upphandlande myndigheten får – men inte måste – ställa.
Bestämmelserna om obligatoriska villkor är inte förenade med någon sanktion för det fall att myndigheten inte fullgör sin skyldighet. Enligt remissen (s. 49) behövs det inte några särskilda sanktioner för att de regler som föreslås ska tillämpas. Tillämpningen kräver i stället god vägledning och information byggd på grundläggande bestämmelser i lag för att detta ska fungera i praktiken.
I sitt yttrande den 12 februari 2016 över remissen Nytt regelverk om upphandling påpekade Lagrådet att det i remissens lagförslag fanns bestämmelser som ålade upphandlande myndigheter eller andra att vidta särskilda åtgärder, men att det i många fall inte föreskrevs någon påföljd
Prop. 2015/16:195 Bilaga 30
för den händelse åliggandet inte efterföljdes. Lagrådet framhöll att åliggandet då inte kunde genomdrivas och att det kunde ifrågasättas att bestämmelserna alls föreskrev någon skyldighet. Dock kunde det i några fall förekomma rättsverkningar av en underlåtelse som indirekt innebar en sanktion.
Under föredragningen har framhållits att en upphandlande myndighets bedömning att villkor inte behöver ställas kan överprövas. En sådan överprövning lär förutsätta att någon leverantör tar ett initiativ, vilket i sin tur kräver att det finns en leverantör som är tillräckligt säker på att särskilda villkor behövs och som är beredd att dra på sig betydande kostnader för att få den saken prövad i domstol. I remissen (s. 62 f.) anförs att överprövningen huvudsakligen ska ske endast mot de grundläggande principerna och då särskilt likabehandlingsprincipen. Det är också att märka att det inte föreslås någon reglering som säkerställer att de upphandlande myndigheterna verkligen tillämpar reglerna om obligatoriska villkor.
Mot bakgrund av det anförda framstår de upphandlande myndigheternas skyldighet att ställa obligatoriska villkor som tämligen uttunnad. Lagrådet ifrågasätter det meningsfulla i att genomföra den föreslagna regleringen, som är komplicerad och väcker frågor, när obligatoriet inte genomförs med större kraft.
I paragrafens tredje stycke föreskrivs att de särskilda arbetsrättsliga villkor som den upphandlande myndigheten får – men inte måste – ställa kan avse försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller andra villkor för arbetet.
Frågan inställer sig om denna bestämmelse innebär en inskränkning i förhållande till vad som föreskrivs i 1 §. Det är särskilt uttrycket ”andra villkor för arbetet” som förbryllar. Under den fortsatta beredningen bör klargöras vad bestämmelsen egentligen är avsedd att innebära och om den tillför någonting som inte framgår av 1 §. Om så inte är fallet, bör bestämmelsen utgå.
17 kap. 3–5 §§
I 3–5 §§ finns bestämmelser om vad de särskilda arbetsrättsliga villkoren ska innehålla och när de ska anses uppfyllda. I 3 § föreskrivs att myndighetens villkor ska anges enligt de lägsta nivåer som följer av ett centralt rikstäckande kollektivavtal. Även om de särskilda villkor som myndigheten har ställt inte är uppfyllda, ska en leverantör enligt 5 § anses uppfylla villkoren om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt rikstäckande kollektivavtal för motsvarande arbetstagare.
Enligt författningskommentaren till 17 kap. 3 §, är syftet med villkoren inte att hindra goda arbetsvillkor över lägstanivån. Villkoren ska formuleras så att arbetstagarna kan erbjudas mer förmånliga villkor än vad som anges i kontraktsvillkoren. Även i författningskommentaren till
5 § uttalas att en leverantör som medger arbetstagarna bättre villkor än de som myndigheten har krävt ska anses ha uppfyllt villkoren.
Men en leverantör som erbjuder förmånligare villkor riskerar uppenbarligen att någon som har tillämpat kollektivavtalens lägsta nivå kan erbjuda ett ekonomiskt mer fördelaktigt avtal och därför ska tilldelas kontraktet enligt 16 kap 1 §.
Regleringen kan alltså i verkligheten få den konsekvensen att kollektivavtalens lägsta nivåer blir de villkor som en leverantör kan vinna framgång med, om myndigheten har ställt upp särskilda villkor.
I skäl 37 till direktivet anges att åtgärder som ska säkerställa efterlevnaden av miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter inte på något ska sätt hindra arbets- och anställningsvillkor som är förmånligare för arbetstagarna. Författningskommentaren ger också vid handen att avsikten har varit att möjliggöra förmånligare villkor än som följer av kollektivavtalen eller av eventuella krav som den upphandlande myndigheten har ställt. Det är svårt att se hur dessa ambitioner i praktiken kan förenas med en reglering som föreskriver att nivåerna på de särskilda villkoren ska anges enligt de lägsta nivåerna som följer av kollektivavtal. Lagrådet förutsätter att uttalandena i författningskommentaren förklaras under den fortsatta beredningen.
Enligt 5 § första stycket ska en leverantör som inte uppfyller de särskilda arbetsrättsliga villkoren ändå anses uppfylla villkoren om kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor i ett centralt kollektivavtal som tillämpas i hela Sverige på motsvarande arbetstagare i den aktuella branschen. En leverantör som är bunden av ett sådant centralt kollektivavtal kan även tillämpa villkor ur ett lokalt kollektivavtal som är slutet med stöd av ett sådant centralt kollektivavtal. Leverantören ska också anses uppfylla villkoren om den är en arbetsgivare som omfattas av tillämpningsområdet för lagen (1999:678) om utstationering av arbetstagare och kontraktet fullgörs enligt motsvarande villkor om arbets- och anställningsvillkor enligt samma lag.
Enligt tredje stycket ska en leverantör som saknar förutsättningar att uppfylla ett villkor som ställs enligt 2 § tredje stycket anses uppfylla villkoret om leverantören tillämpar motsvarande villkor för sina anställda.
Regleringen i de två första styckena kan uppfattas så att en upphandlande myndighet ska godta vissa anbud trots att de inte uppfyller samtliga krav och villkor i upphandlingen. Det kan ifrågasättas om en sådan ordning är förenlig med EU-domstolens praxis (jfr mål C-243/89 Stora Bält, p. 37). Det kan också sättas i fråga om ordningen är förenlig med likabehandlingsprincipen.
När det gäller tredje stycket bör klargöras vad som avses med ”motsvarande villkor” och vad som krävs för att ett villkor ska anses motsvara ett uppställt villkor som samme leverantör inte kan uppfylla.
Prop. 2015/16:195 Bilaga 30
Lagrådet konstaterar att paragrafen enligt den föreslagna ordalydelsen i första och andra styckena behandlar hur ”kontraktet fullgörs”. Bestämmelsen kan inte rimligen avse annat än de krav eller villkor i fråga om fullgörandet som kan ställas i kontraktet. Paragrafen bör utformas i enlighet med detta.
19 kap. 27 §
Ordet ”och” bör ändras till ”eller” i uttrycket ”miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter”.
Förslaget till ändring i förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna
4 kap. 3 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 4 kap. 3 § förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
13 kap. 4 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 13 kap. 3 § förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
15 kap. 1 och 11 §§
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 16 kap.1 och 11 §§ i förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
16 kap. 1–5 §§
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 17 kap. 1–5 §§ förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
Lagrådet noterar därutöver att texten till rubrikerna före 2 och 5 §§ inte överensstämmer med motsvarande texter i förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling, trots att överensstämmelse är avsedd.
19 kap. 27 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 19 kap. 27 § förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
Förslaget till ändring i förslaget till lag om upphandling av koncessioner
11 kap. 4 §
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 13 kap. 3 § förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
14 kap.
Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 17 kap. 1–5 §§ förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling.
Lagrådet noterar därutöver att texten till rubrikerna före 4 och 5 §§ samt till 4 § tredje stycket inte överensstämmer med motsvarande texter i förslaget till ändring i lagen om offentlig upphandling, trots att överensstämmelse är avsedd.
14 kap. 2 §
Enligt paragrafens första stycke får en upphandlande myndighet eller enhet ställa särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession i form av villkor om lön, semester och arbetstid, även om myndigheten eller enheten inte är skyldig att göra det enligt 1 §. I den paragrafen föreskrivs att en upphandlande myndighet eller enhet ska ställa sådana villkor, om det är behövligt. Bestämmelsen i första stycket innebär alltså att en upphandlande myndighet eller enhet får ställa angivna arbetsrättsliga villkor, om det inte behövs. En sådan bestämmelse behövs inte.
Enligt paragrafens andra stycke får en myndighet eller enhet även ställa villkor om försäkringar, tjänstepension, annan ledighet än semester eller andra särskilda arbetsrättsliga villkor för fullgörande av koncession.
Paragrafens bestämmelser om att vissa särskilda arbetsrättsliga villkor får ställas ger intrycket att andra villkor inte får ställas, dvs. att bestämmelserna ska läsas e contrario. Under föredragningen har upplysts att det inte är avsett att bestämmelserna ska förstås på det sättet. Tvärtom är utgångspunkten att det ska finnas en rätt att ställa villkor för hur ett kontrakt ska fullgöras så som föreskrivs i 17 kap. 1 § förslaget till lag om offentlig upphandling och 16 kap. 1 § förslaget till lag om upphandling inom försörjningssektorerna. Att det inte föreslås en motsvarande bestämmelse i lagen om upphandling av koncessioner har motiverats med att lagtexten inte ska tyngas i onödan.
De föreslagna bestämmelserna i denna paragraf gör inte lagtexten mindre tung än motsvarande bestämmelser i de andra lagarna, och de är ägnade att missförstås. Lagrådet förordar att den metod för lagreglering som har valts i förslagen till lag om offentlig upphandling och lag om upphandling inom försörjningssektorerna väljs även i lagen om upphandling av koncessioner.