Prop. 2015/16:44

Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

1

Prop. 2015/16:44

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 5 november 2015

Stefan Löfven

Helene Hellmark Knutsson (Utbildningsdepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslår regeringen en ny generell lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som gäller reglerade yrken i Sverige. Den nya lagen ersätter bestämmelser i ett antal författningar varigenom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer tidigare har genomförts för vissa reglerade yrken. Den nya lagen syftar också till att genomföra delar av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMIförordningen). Den konsoliderade versionen av de båda direktiven benämns yrkeskvalifikationsdirektivet.

I de fall yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller bestämmelser som endast avser ett eller ett begränsat antal yrken bedöms sådana bestämmelser även fortsättningsvis genomföras i de författningar som gäller just dessa yrken. Det föreslås ändringar i lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), skollagen (2010:800), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Det föreslås även en ny sekretessbestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Den nya lagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

2

Innehållsförteckning

1 Förslag till riksdagsbeslut ................................................................. 5 2 Lagförslag ......................................................................................... 6 2.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ............................................................ 6 2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag ............................................................ 12 2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ........................................................................ 15 2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ................. 17 2.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ................................................ 23 2.6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) ........................................................................ 24 2.7 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) .......... 27 2.8 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211) ........................................................................ 29 2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ............................................................. 31 3 Ärendet och dess beredning ............................................................ 33 4 Politikens inriktning ........................................................................ 34 5 En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer .......................... 37 6 Lagens tillämpningsområde ............................................................ 46 7 Undantag från lagens tillämpningsområde ...................................... 49 1. Yrken förknippade med anställning i offentlig tjänst och utövande av offentlig makt ........................................ 49 2. Undantag för särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer och för advokatyrket ................... 52 8 Uttryck i lagen ................................................................................ 54 9 Tillfällig yrkesutövning .................................................................. 56 9.1 Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning, förhandsunderrättelse och förhandskontroll ..................... 56 9.2 Skollagens bestämmelser omfattar tillfällig yrkesutövning för lärare och förskollärare ....................... 63 9.3 Tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården och veterinäryrket ............................................................. 66 9.4 Tillfällig yrkesutövning för taxiförare .............................. 69 10 Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer.................... 70 11 Etablering ........................................................................................ 73

3

Prop. 2015/16:44

11.1 Erkännande enligt den generella ordningen .................... 73 11.2 Automatiskt erkännande vid samordnade krav på yrkeserfarenhet ................................................................ 74 11.3 Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordning av minimikraven för utbildning ................... 76 11.4 Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper ......................................................... 78

12 Fortbildning för de hälso- och sjukvårdsyrken som omfattas av automatiskt erkännande och för veterinärer .............................. 80 13 Kunskaper i svenska språket .......................................................... 84 14 Yrkespraktik ................................................................................... 89 15 Europeiskt yrkeskort ...................................................................... 91 16 Underrättelser om förbud eller begränsning av enskilds yrkesutövning (varning) ................................................................. 94 17 Sekretess ...................................................................................... 100 18 Överklagande av beslut enligt den nya lagen ............................... 105 19 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ................................ 108 20 Konsekvenser av genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet ........................................................ 109 21 Författningskommentar ................................................................ 113 21.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer ....................................................... 113 21.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag ......................................................... 128 21.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453) ..................................................................... 129 21.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ............... 130 21.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ............................................. 136 21.6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659) ..................................................................... 136 21.7 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800) ........ 139 21.8 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211) ..................................................................... 140 21.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet .......................................................... 142 Bilaga 1 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer ......................... 144 Bilaga 2 EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/55/EU av den 20 november 2013 om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande

Prop. 2015/16:44

4

av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMIförordningen) .................................................................. 310

Bilaga 3 Sammanfattning av betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19) ....................................... 349 Bilaga 4 Betänkandets lagförslag ................................................. 363 Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19) ............................ 385 Bilaga 6 Sammanfattning av remisspromemoria med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH) .......... 387 Bilaga 7 Remisspromemorians lagförslag .................................... 388 Bilaga 8 Förteckning över remissinstanser avseende remisspromemorian med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH) .......... 389 Bilaga 9 Lagrådsremissens lagförslag .......................................... 390 Bilaga 10 Lagrådets yttrande .......................................................... 417 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november

2015 ..................................................................................... 425

Rättsdatablad......................................................................................... 426

5

Prop. 2015/16:44

1 Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

4. lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens

hälso- och sjukvård,

5. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),

6. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

7. lag om ändring i skollagen (2010:800),

8. lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),

9. lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till

följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Prop. 2015/16:44

6

2 Lagförslag

2.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet).

Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1. erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och

2. europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1. innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2. är förenat med offentlig maktutövning.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

7

Prop. 2015/16:44

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1. yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

2. reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller använda en viss yrkestitel,

3. yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

4. bevis på formella kvalifikationer: ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som antingen har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i någon av dessa stater eller som har utfärdats i en annan stat om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset har erkänts av den staten,

5. kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbildningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial utbildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6. yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7. reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

8. yrkespraktik: en period med praktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som äger rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9. europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att innehavaren uppfyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10. automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer,

11. lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

12. gemensam utbildningsram: en uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke och som gäller i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz, och

Prop. 2015/16:44

8

13. gemensamt utbildningsprov: ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz och är reserverat för innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

6 § En yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i etableringsstaten.

Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, förutsätter rätten att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige att yrkesutövaren har utövat yrket i minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förutsättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

7 § Tillfällig yrkesutövning enligt 6 § förutsätter, i de fall det särskilt föreskrivs, en förhandsunderrättelse från yrkesutövaren och en förhandskontroll av dennes yrkeskvalifikationer.

Bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

8 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer i de fall som avses i 10–16 §§ ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke i Sverige som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i

Schweiz och därmed rätt att utöva det yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1. erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2. utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

9 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande enligt denna lag och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan ordning för erkännande enligt denna lag.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde

9

Prop. 2015/16:44

till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesutövaren

1. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, och

2. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 2 får inte krävas som förutsättning för ett erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra stycket 1 avser en reglerad utbildning.

11 § Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet

12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i

Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet erkännas automatiskt.

Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare eller specialisttandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

15 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en

Prop. 2015/16:44

10

delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

16 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i

Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

Kunskaper i svenska språket

17 § Vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas får yrkesutövarens kunskaper i svenska språket endast beaktas om kunskaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna.

Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna får, om inte annat föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Europeiskt yrkeskort

19 § Den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort gäller även den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i Schweiz men som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige.

Ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till denna lag.

Första och andra stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Övriga bestämmelser

Sekretess

20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

11

Prop. 2015/16:44

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1. förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2. vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44

12

2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag2

dels att 3 b och 4 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b §3

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, trots 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Lagen omtryckt 1989:148. 3 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

13

Prop. 2015/16:44

4 a §4

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, trots 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

4 b §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Prop. 2015/16:44

14

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

15

Prop. 2015/16:44

2.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)

dels att nuvarande 3 kap. 3 b § ska betecknas 3 kap. 3 c §,

dels att 3 kap. 3 a § och den nya 3 kap. 3 c § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §2

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser. Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Senaste lydelse 2013:1146.

Prop. 2015/16:44

16

skrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

3 b §

Socialnämnden får använda handläggare med utländsk utbildning för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

3 c §3 För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 b § 2013:1146.

17

Prop. 2015/16:44

2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 1, 3, 4, 5 och 6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 5 a och 6 a §§ och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §2

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller

3. enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen tillfälligt utövar yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

3 kap.

1 §

Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1. veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2. examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legiti-

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legiti-

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

18

mation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands.

mation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands. När det gäller frågor som avses i 1 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitimerad.

1 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

3 §3

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som

1. har legitimation för yrket enligt 1 § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller

2. tillfälligt utövar yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

3 Senaste lydelse 2012:465.

19

Prop. 2015/16:44

4 §4

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

1. enligt nämnda paragraf, eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen, har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller

2. tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande. När det gäller frågor som avses i 5 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

5 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar godkända hovslagare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den

4 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44

20

lagen.

6 §5

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land. När det gäller frågor som avses i 6 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar de yrken som avses i 6 § finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

5 Senaste lydelse 2010:678.

21

Prop. 2015/16:44

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel.

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

3. om underrättelse enligt 16 § i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörighet som avser en veterinär enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Prop. 2015/16:44

22

8 kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

23

Prop. 2015/16:44

2.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, och närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

24

2.6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 8 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 18 §, och närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar, och

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

25

Prop. 2015/16:44

4 kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareutbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en läkare eller tandläkare ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har ett bevis om specialistkompetens enligt första stycket.

9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation, prövotid eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de

Prop. 2015/16:44

26

behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

27

Prop. 2015/16:44

2.7 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

24 § 2

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §3

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation, eller

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Tidigare 24 § upphävd genom 2013:530. 3 Senaste lydelse 2011:189.

Prop. 2015/16:44

28

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

29

Prop. 2015/16:44

2.8 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs1 att 3 kap. 1 §, 4 kap. 16 § och 5 kap. 4 §taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som har en giltig taxiförarlegitimation.

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som

1. har en giltig taxiförarlegitimation, eller

2. tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 kap.

16 §

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Myndigheten utövar också tillsyn över att en innehavare av taxiförarlegitimation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Myndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxiförarlegitimation och de tillfälliga yrkesutövare som avses i 3 kap. 1 § 2 uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

30

5 kap.

4 §

Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon utan att inneha taxiförarlegitimation döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation.

Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation eller rätt att tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

31

Prop. 2015/16:44

2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs1 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2015:330 Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt

Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (2015:315) är avsedda att tillföras människor,

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44

32

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

33

Prop. 2015/16:44

3 Ärendet och dess beredning

Europeiska kommissionen samlade under hösten 2010 och våren 2011 in synpunkter dels i syfte att klargöra om de möjligheter som ges genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet) tillgodoses i medlemsstaterna, dels utreda förutsättningar för förbättringar av direktivet. Kommissionen presenterade därefter förslag och efterfrågade synpunkter i en s.k. grönbok (Europeiska kommissionens grönbok om modernisering av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer; KOM[2011] 367 slutlig). Grönboken publicerades den 22 juni 2011.

Grönboken remitterades av Utbildningsdepartementet den 29 juni 2011 och grönboken besvarades den 20 september 2011 (U2011/4016/UH). Med anledning av grönboken överlämnade regeringen den 8 juli 2011 en faktapromemoria till riksdagen (2010/11:FPM135).

Kommissionen presenterade den 19 december 2011 ett förslag till ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI-förordningen). Med anledning av detta överlämnade regeringen den 23 januari 2012 ytterligare en faktapromemoria till riksdagen (2011/12:FPM94).

Yrkeskvalifikationsdirektivet omförhandlades under 2012 och 2013 och ett ändringsdirektiv som moderniserar det ursprungliga direktivet antogs slutligen i december 2013. Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU om ändring av direktivet 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU) nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden (IMIförordningen), nedan kallat ändringsdirektivet, ska vara genomfört den 18 januari 2016. Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet finns i bilaga 1 och ändringsdirektivet finns i bilaga 2.

Genom beslut den 23 maj 2013 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet att ge en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag till hur det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ska genomföras i svensk rätt och förvaltning (dir. 2013:59). Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet (U 2013:03) lämnade sitt betänkande Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19) den 11 april 2014. En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 3 och betänkandets lagförslag finns i bilaga 4. Betänkandet har remissbehandlats och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2014/02885/UH).

Den 20 mars 2015 remitterades en promemoria som tagits fram inom Regeringskansliet med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH). En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 6, promemorians lagförslag finns i bilaga 7 och en förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 8. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Utbildningsdepartementet (U2014/02885/UH).

Prop. 2015/16:44

34

Lagrådet

Regeringen beslutade den 20 augusti 2015 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 9. Lagrådets yttrande finns i bilaga 10.

Lagrådets synpunkter behandlas och bemöts i avsnitt 5, 9, 13, 15 och 18 och i författningskommentaren. Bestämmelserna har i huvudsak utformats enligt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissens förslag har även vissa redaktionella ändringar gjorts.

4 Politikens inriktning

Allmänna utgångspunkter

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land än sitt hemland inom EU. När medlemsländerna ställer krav på viss kompetens för att få utföra viss verksamhet i landet innebär det i praktiken ett hinder för den fria rörligheten inom EU. Inskränkningar i den fria rörligheten kan rätt-färdigas t.ex. av folkhälsoskäl eller konsumentskydd, förutsatt att in-skränkningen inte diskriminerar och att den är proportionerlig i för-hållande till sitt syfte. Antalet yrkesregleringar i medlemsländerna är dock omfattande och en målsättning inom EU är därför att minska det totala antalet reglerade yrken och säkerställa att regleringarna har till-kommit av ett legitimt syfte. I förlängningen syftar direktivet till att öka rörligheten för personer och tjänster inom unionen och därigenom bidra till ökad sysselsättning och tillväxt inom EU.

Som ett led i målsättningen att minska det totala antalet reglerade yrken i medlemsländerna följer av artikel 59 i yrkeskvalifikationsdirektivet att en översyn ska göras av reglerade yrken i respektive medlemsstat. EU-kommissionen har också genomfört en process, en s.k. ömsesidig utvärdering, för att underlätta översynen. Regeringen delar målsättningen att minska det totala antalet reglerade yrken och värdesätter därför översynen och den ömsesidiga utvärderingen.

Regeringen ser positivt på intentionerna med yrkeskvalifikationsdirektivet och de ansträngningar som görs för att underlätta rörligheten inom EU och förväntar sig positiva effekter av direktivets genomförande. Samtidigt som många är arbetslösa i EU finns det många lediga arbetstillfällen. En större rörlighet på den inre marknaden kan bidra till att både minska arbetslösheten, förbättra matchningen på arbetsmarknaden och öka Europas tillväxt. Möjligheten för arbetstagare och egenföretagare att röra sig inom EU är enligt regeringen en nyckelfråga för att tillgodose tillgången på arbetskraft både för EU som helhet och för de enskilda medlemsstaterna.

Yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på medlemsstaterna att erkänna yrkeskvalifikationer från andra länder inom EU. Inom flera av de yrken som omfattas av direktivets bestämmelser råder det i Sverige i nuläget brist på arbetskraft. Regeringen anser att ett fungerande erkänn-

35

Prop. 2015/16:44

ande av yrkeskvalifikationer kan underlätta för arbetsgivare att rekrytera behörig och kompetent personal. Sverige har också jämförelsevis få reglerade yrken och därmed ett stort intresse av att underlätta för svenska yrkesutövare som önskar utöva sitt yrke i andra länder inom EU. Det är viktigt att svensk utbildning och sådan yrkeskompetens som inhämtas i Sverige står sig väl också i ett europeiskt perspektiv.

Rörligheten på arbetsmarknaden har lyfts fram som en nyckelfråga för Europas konkurrenskraft både i EU-kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM[2010] 2020 slutlig) och i inremarknadsakten Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt (KOM[2011] 206 slutlig). Regeringen delar denna utgångspunkt och ser yrkeskvalifikationsdirektivet som ett sätt att stärka Europas konkurrenskraft.

Genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet i Sverige

I och med genomförandet av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet förväntas erkännandeprocessen bli enhetligare, enklare och snabbare. För att den inre marknaden ska fungera på ett ändamålsenligt sätt är det nödvändigt att det finns ett fungerande system för erkännande av yrkeskvalifikationer mellan länder. Regeringens förslag och bedömningar i propositionen syftar till att för svenskt vidkommande åstadkomma detta.

Hur bör yrkesreglering ske i Sverige?

Av 2 kap. 17 § regeringsformen (RF) framgår att begränsningar i rätten att driva näring eller utöva yrke får införas endast för att skydda angelägna allmänna intressen. Vidare ska sådana föreskrifter som rör ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden som huvudregel meddelas genom lag enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 RF. Sådana föreskrifter kan dock i enlighet med 8 kap. 3 och 10 §§ RF efter bemyndigande även meddelas av regeringen eller en förvaltningsmyndighet.

De yrken som tidigare inte ansetts vara reglerade, men som utredningen (SOU 2014:19) identifierat som s.k. tillkommande yrken utmärker sig bl.a. genom den normnivå på vilken yrkesregleringen sker. I flera fall regleras yrkena genom att krav på bestämda yrkeskvalifikationer ställs i exempelvis myndighetsföreskrifter. Regeringen anser att det är viktigt att de bemyndiganden som föreskrifterna grundar sig på utformas med beaktande av konsekvenser utifrån yrkeskvalifikationsdirektivet.

En utgångspunkt vid delegation av föreskriftsrätt är att grunden för normgivningen ska vara klar och otvetydig, så att det står klart vilket bemyndigande som utnyttjas när en förordning eller föreskrift har meddelats (jfr bet. 2012/13:KU10 s. 78). När regeringen eller en myndighet meddelar föreskrifter som förutsätter ett bemyndigande ska det inte råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på. Mot denna bakgrund anser regeringen att det kan finnas anledning att i framtiden göra

Prop. 2015/16:44

36

en översyn av bemyndiganden och föreskrifter som innebär reglering av yrken.

Yrken som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet

I artikel 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges ett antal definitioner, däribland definitionen av ett reglerat yrke. Av denna definition framgår bl.a. att ett reglerat yrke är en eller flera former av yrkesverksamhet där det genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verksamheten eller någon form av denna. Den svenska regeringen har tidigare haft en relativt restriktiv hållning i fråga om vad som är att betrakta som reglerade yrken i direktivets mening. De yrken som Sverige har anmält till EUkommissionen är de som skulle kunna kallas traditionella yrken, exempelvis ett antal vårdyrken, veterinär och lärare. Samtliga legitimationsyrken är anmälda, liksom de yrken där titlarna är skyddade. Därutöver har restriktivitet rått när det gäller vilka yrken som betraktats som reglerade.

Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet har i sitt betänkande (SOU 2014:19) bedömt att ett antal yrkesverksamheter som inte tidigare har ansetts falla inom direktivets definition bör utgöra reglerade yrkesverksamheter i direktivets mening. I ett mål där dom meddelats i oktober 2015 har EU-domstolen ansett att begreppet bestämda yrkeskvalifikationer i artikel 3 i direktivet inte avser alla former av kvalifikationer som intygas genom ett allmänt bevis på formella kvalifikationer, utan kvalifikationer som motsvarar ett bevis på sådana formella kvalifikationer som specifikt inrättats för att förbereda innehavaren för att utöva ett visst yrke (se dom Alain Brouillard mot Jury du concours de recrutement de référendaires près la Cour de cassation, État belge, C-298/14, EU:C:2015:652, punkt 38). Som anges i avsnitt 8 kommer regerigen bl.a. inom ramen för kommande förordningsarbete att ta ställning till vilka yrkesverksamheter som är att betrakta som reglerade i yrkeskvalifikationsdirektivets mening.

Befintligt erkännande och relationen till den nya lagen

I den nuvarande regleringen av vissa yrken som inte tidigare har ansetts vara reglerade förekommer bestämmelser eller ordningar som innebär att personer med utländsk utbildning eller utländska yrkeskvalifikationer kan ges rätt att utöva yrket. Sådana bestämmelser är i linje med yrkeskvalifikationsdirektivets syfte, även om regleringen inte utformats i förhållande till direktivet. I den mån regeringen bedömer att yrket ska omfattas av direktivet är det dock viktigt att låta direktivets bestämmelser gälla fullt ut. Genom att yrket i fråga omfattas av den nya lag om erkännande av yrkeskvalifikationer som föreslås i propositionen omfattas berörda myndigheter t.ex. av de tidsfrister som anges i direktivet och individen har möjlighet att överklaga beslut.

Vissa utgångspunkter för reglering av yrken m.m.

Regeringen delar uppfattningen att den övergripande inriktningen bör vara att minska antalet reglerade yrken (se ovan). I Sverige är närings-

37

Prop. 2015/16:44

friheten inskriven i grundlagen och regeringen ser inga skäl för att ändra det faktum att Sverige har jämförelsevis få reglerade yrken. Särskilda krav för att utöva yrkesverksamhet ska endast ställas när det finns angelägna skäl för det, som t.ex. för att värna patientsäkerhet, konsumentskydd och säkerheten för allmänheten. Yrkesregleringar ska utformas på ett väl avvägt sätt så att regleringen blir så lite ingripande som möjligt och inte ger upphov till diskriminering utifrån vilket land yrkeskvalifikationerna inhämtats (dvs. i enlighet med inremarknadstestet i artikel 59.3). I sammanhanget kan det noteras att yrkeskvalifikationsdirektivet inte syftar till att reglera rätten att utöva vissa yrken. Syftet är i stället att – genom att reglera erkännandet av utländska yrkeskvalifikationer – jämställa yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer inom landet med de yrkesutövare som har likvärdiga utländska kvalifikationer.

Av artikel 165 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) framgår bl.a. att unionen ska bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation. Av punkt 4 i samma artikel framgår vidare att stimulansåtgärder som Europaparlamentet och rådet beslutar om för att bidra till de mål som anges i artikeln inte får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Fördraget ger dock vissa möjligheter att styra medlemsstaternas utbildningskrav. Fördraget förutsätter att villkoren för att få utöva vissa yrken, bl.a. läkaryrket och liknande yrken, samordnas (artikel 53.2). Det innebär b.la. att yrkeskvalifikationsdirektivet i viss utsträckning omfattar utbildning när det gäller de yrken som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade minimikrav för utbildning (se avsnitt 11.3). Regeringen anser dock att det är av vikt att värna att utbildningens innehåll och utbildningssystemets organisation fortsätter att vara en nationell angelägenhet.

5 En ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Regeringens förslag: Yrkeskvalifikationsdirektivets grundläggande generella bestämmelser ska genomföras i svensk rätt genom en ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer. Lagen ska bl.a. ange de rättigheter som en yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, har i fråga om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer. Gällande lagar som rör reglerade yrken ska anpassas till den generella regleringen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer ska få meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Prop. 2015/16:44

38

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag och bedömning.

Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser utom Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) tillstyrker eller har inget att invända mot utredningens förslag om horisontell reglering. Detta gäller bl.a. Kommerskollegium, Statens skolverk, Svenskt Näringsliv, Sveriges akademikers centralorganisation (Saco) och Sveriges kommuner och landsting.

SLU anser att en horisontell förordning i många stycken blir för generell och svårtolkad och anser att det skulle vara en fördel om vissa delar fortfarande låg kvar inom respektive sektorsförfattning.

Ett antal remissinstanser har synpunkter på den närmare anpassningen av gällande lagar som rör reglerade yrken. Boverket anser att det bör övervägas om ändringar även behöver göras i plan- och bygglagen (2010:900). Transportstyrelsen påpekar att bestämmelserna i taxitrafiklagen (2012:211) om krav för att få taxiförarlegitimation bör ändras om taxichaufför ska betraktas som ett reglerat yrke.

I den mån remissinstansernas synpunkter gällande den närmare anpassningen av sektorsförfattningar rör ett visst område i propositionen behandlas synpunkterna där.

Skälen för regeringens förslag

Ändringsdirektivet ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016 och behöver därmed genomföras i svensk rätt. Regeringens överväganden kring hur genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet bör ske i Sverige redovisas nedan.

Den nuvarande regleringstekniken

Unionslagstiftningen om erkännande av yrkeskvalifikationer har hittills genomförts i svensk rätt genom sektorsspecifika författningar, dvs. i de författningar som rör respektive yrke. Det finns alltså ingen horisontell nationell reglering, dvs. ingen övergripande generell reglering som gäller samtliga reglerade yrken. Denna omständighet är sannolikt en naturlig följd av att harmoniseringen av erkännandet av yrkeskvalifikationer har skett gradvis genom genomförandet av ett stort antal sektorspecifika rättsakter sedan 1992, då Sverige undertecknade EES-avtalet. När det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet antogs 2005 fanns det således redan reglering i respektive sektorsförfattning på plats i svensk rätt. Det generella direktivet kunde därför i stora stycken genomföras genom justeringar i denna sektorsreglering.

För- och nackdelar med den nuvarande regleringstekniken

Det finns både för- och nackdelar med den regleringsteknik som hittills har använts. En av fördelarna är att de myndigheter som handlägger ärenden om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer och den enskilde kan hitta de relevanta bestämmelserna om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer i samma lagar och förordningar som de bestämmelser som gäller rent nationella ärenden om tillträde till ett reglerat yrke.

39

Prop. 2015/16:44

Den regleringsteknik som hittills använts på området har medfört att genomförandet av direktivets generella bestämmelser, dvs. bestämmelser som gäller för samtliga reglerade yrken, har skett på olika sätt i de olika sektorerna. Exempelvis kan en och samma direktivbestämmelse ha genomförts på lagnivå i en sektor, på förordningsnivå i en annan sektor och genom myndighetsföreskrifter i en tredje sektor. Detta gäller t.ex. direktivets bestämmelse om lämplighetsprov som för advokater genomförs i rättegångsbalken, för besiktningstekniker i fordonsförordningen och för fastighetsmäklare i fastighetsmäklarinspektionens föreskrifter, se 8 kap. 2 § tredje stycket rättegångsbalken (1942:740), 8 kap. 3 g § fordonsförordningen (2009:211) och 13 § Fastighetsmäklarinspektionens föreskrifter om registrering som fastighetsmäklare (KAMFS 2013:3). Några bestämmelser som noggrant har genomförts i vissa sektorer avspeglas inte alls i andra sektorers regelverk.

Vidare har direktivtexten vid genomförandet tolkats på olika sätt inom olika sektorer, vilket innebär att den nationella regleringen också skiljer sig åt till sin ordalydelse trots att den grundar sig på samma unionslagstiftning. Ett exempel på detta är reglerna för tillfälligt utövande inom legitimationsyrkena. Tillfälliga yrkesutövare inom djurens hälso- och sjukvård får verka utan legitimation. Inom hälso- och sjukvården gäller i stället att yrkesutövarnas förhandsunderrättelse automatiskt anses utgöra en ansökan om en tidsbegränsad legitimation.

Omotiverade olikheter i sektorsregleringen är inte lämpliga och medför risk för olika tillämpning beroende på sektor. Detta bör därför enligt regeringens mening undvikas framöver. För de behöriga myndigheterna innebär den nuvarande regleringstekniken att de inte fullt ut kan dra nytta av varandras erfarenheter när det gäller den praktiska tillämpningen av i grunden samma unionslagstiftning. Det finns följaktligen en uppenbar risk för diskrepanser mellan sektorerna när det gäller införlivandet av de rättigheter som direktivet syftar till att ge yrkesutövare med utländsk utbildning eller yrkeserfarenhet. Enligt regeringens uppfattning kan olikheter i den nationella regleringen därför försvåra utvecklingen av en enhetlig praxis.

Genom ändringsdirektivet införs ett antal möjligheter för kommissionen att genom att anta genomförandeakter och delegerade akter precisera för vilka yrken europeiskt yrkeskort respektive gemensamma utbildningsramar och utbildningsprov ska införas. I de delar genomförandeakter och delegerade akter ännu inte har antagits i fråga om dessa företeelser går ändringsdirektivet i nuläget inte att genomföra sektoriellt.

Sektorsreglering ersätts med horisontell reglering

Det finns flera nackdelar förknippade med ett sektoriellt genomförande av direktivets generella bestämmelser. Enligt regeringens uppfattning är nackdelarna med den nuvarande regleringstekniken större än fördelarna. I syfte att säkerställa ett korrekt och enhetligt genomförande bör därför denna regleringsteknik överges i fråga om direktivets generella bestämmelser. I motsats till vad SLU menar är nackdelar med en horisontell förordning anser regeringen att en sådan regleringsteknik sannolikt medför en mer likartad tolkning och tillämpning av de generella bestämmelserna.

Prop. 2015/16:44

40

Direktivbestämmelser som är av generell karaktär och inte endast tar sikte på en viss sektor bör därför i stället genomföras genom sektorsövergripande, horisontella författningar. Genom en horisontell reglering, som är tillämplig på alla yrken som i direktivets mening är reglerade, säkerställs att direktivet genomförs även i fråga om yrken som kan komma att bli reglerade i framtiden och som då kommer att omfattas av den nya lagen.

Som utvecklas närmare nedan, finns det dock anledning att genomföra vissa mer detaljbetonade bestämmelser som endast rör ett eller fåtal yrken i sektorslagstiftningen.

Lagrådets synpunkter på författningsstrukturen

Lagrådet har ansett att den nuvarande strukturen med enbart sektorsvis reglering är tydligare än den nya föreslagna strukturen och att tekniken med parallella regelverk gör regleringen svåröverskådlig och i vissa fall motsägelsefull. Vidare har Lagrådet ansett att de föreslagna principerna för vad som ska regleras i den horisontella lagen respektive i sektorsförfattningar inte har följts konsekvent. Lagrådet har även framfört att om lagstiftning sker i enlighet med föreslagna principer, bör det följas upp av en generell översyn när det gäller sambandet mellan den nya lagen och sektorsförfattningarna.

Som angetts ovan ser regeringen ett antal nackdelar med det sektorsvisa genomförandet och flera fördelar med att det ersätts av en horisontell reglering. Härutöver kan följande tilläggas.

Ett sektorsvis genomförande innebär att varje gång som ett nytt yrke regleras framöver behöver ett omfattande regelverk införas i de författningar som rör det nya reglerade yrket.

Om förutsättningarna för att utöva yrke ändras så att yrket inte längre anses utgöra ett reglerat yrke, innebär också ett sektoriellt genomförande att ett omfattande regelverk behöver upphävas i sektorslagstiftningen. Vid ett horisontellt genomförande blir en avreglering av ett yrke betydligt enklare genom att den horisontella lagens bestämmelser helt enkelt inte längre kommer att gälla för yrket.

Vidare innebär den horisontella lagen att de olika rättigheter, bl.a. i form av olika ordningar för erkännande, som direktivet ger yrkesutövarna på ett överskådligt sätt samlas i en författning. Utöver dessa rättigheter innehåller direktivet även en mängd detaljerade bestämmelser som rör förfarandet i olika typer av ärenden enligt direktivet. Om de olika rättigheter och förfaranderegler som direktivet föreskriver skulle genomföras på ett fullständigt och korrekt sätt i varje sektor, skulle detta innebära att merparten av de bestämmelser som föreslås i den horisontella lagen och avses anges i den horisontella förordningen skulle behöva upprepas i de författningar som rör varje sektor. Att tynga varje sektorsreglering genom att för varje sektor för sig upprepa ett så omfattande regelverk vore enligt regeringens mening en otymplig regleringsteknik.

Ändringsdirektivet har också inneburit att de bestämmelser som behöver genomföras nationellt har blivit fler än tidigare. Exempelvis har det tillkommit nya ordningar för erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper och gemensamma utbildningsprov, möjlighet att ansöka och erhålla ett euroepiskt yrkeskort och ett stort antal förfarande-

41

Prop. 2015/16:44

bestämmelser kopplade till yrkeskortet. Detta innebär att en horisontell reglering, i stället för en upprepning i varje sektor, är mer angelägen än vid genomförande av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet.

Motsvarande behov av att i en horisontell lag samla direktivbestämmelser som bara avser ett eller ett fåtal yrken föreligger däremot inte. I dessa fall skulle det i stället tynga den nya lagen om den innehöll detaljerade sektorsspecifika bestämmelser för olika reglerade yrken i olika frågor. Regeringen delar dock Lagrådets uppfattning att förhandsunderrättelse och förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning är frågor som borde framgå redan av den horisontella lagen, även om mer detaljerade bestämmelser härom anges i sektorsförfattning för vissa yrken. Till följd av Lagrådets påpekande föreslår därför regeringen ett tillägg om förhandsunderrättelse och förhandskontroll i 7 § i lagförslaget. Med anledning av Lagrådets synpunkt att 17 § om språkkontroll på ett missvisande sätt ger intryck av att vara uttömmande, föreslår regeringen även ett tillägg i 17 § andra stycket som innebär att vad som anges där om språkkontroller gäller om inte annat föreskrivs.

På motsvarande sätt som föreslås i föregående stycke framgår det av 13 och 14 §§ i lagförslaget, som rör automatiskt erkännande vid samordnade krav på utbildning, att det finns kompletterande bestämmelser om dessa ordningar i sektorsregleringen. Även om dessa ordningar endast rör vissa reglerade yrken, och mer detaljerade bestämmelser härom anges i sektorsförfattning, är det av tydlighetsskäl viktigt att dessa ordningar framgår redan av den nya lagen.

När det gäller gemensamma utbildningsramar och gemensamma utbildningsprinciper i 15 och 16 §§ i förslaget till horisontell lag, är det för närvarande inte klart för vilka yrken dessa erkännandeordningar kommer att tillämpas. I dessa fall är det alltså inte ens möjligt att genomföra direktivet sektoriellt.

Att samtliga ordningar för erkännande och övriga rättigheter som direktivet ger yrkesutövarna anges i den horisontella lagen är enligt regeringens mening till fördel för tillämparna. Både de behöriga myndigheterna och yrkesutövarna kan därmed på ett samlat sätt få överblick över de grundläggande rättigheter som direktivet ger och hur dessa rättigheter förhåller sig till varandra. Ett exempel på detta är att en yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för något automatiskt erkännande i stället har möjlighet att bli erkänd enligt den generella ordningen.

Det kan också särskilt noteras att det bland den stora mängd remissinstanser som yttrat sig över förslaget till horisontell reglering endast är en enda remissinstans som har haft synpunkter på den föreslagna strukturen.

Mot bakgrund av vad som angetts ovan anser regeringen att fördelarna med en horisontell reglering väger tyngre än de nackdelar som Lagrådet har uppmärksammat och att direktivet därmed bör genomföras i enlighet med den i lagrådsremissen föreslagna strukturen. Vidare menar regeringen att det för närvarande är för tidigt att ta ställning till behovet av en sådan översyn som Lagrådet föreslår. Regeringen avser dock att följa hur den nya strukturen kommer att fungera i praktiken och vid behov återkomma i frågan.

Prop. 2015/16:44

42

Reglering i lag eller förordning?

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer rätt att under vissa förutsättningar få sina kvalifikationer erkända och därmed möjlighet att arbeta och bedriva näringsverksamhet inom reglerade yrken. Direktivet reglerar däremot inte vilka kvalifikationer som krävs eller vilka andra krav som ska vara uppfyllda för att få utöva ett yrke i Sverige. Dessa krav finns redan i dag i de svenska författningar som rör respektive reglerat yrke och får anses utgöra betungande bestämmelser för den enskilde.

Regeringens uppfattning är att den reglering som anger vilka yrkeskvalifikationer som krävs för att få utöva ett yrke och den rätt som direktivet ger den enskilde att få sina utländska kvalifikationer erkända ska betraktas i ett sammanhang, där rätten att få utländska kvalifikationer erkända utgör lättnader eller undantag i en huvudsakligen betungande reglering som förutsätter att vissa yrkeskvalifikationer krävs. Detta innebär att direktivets bestämmelser som riktar sig till den enskilde behöver genomföras i lag eller genom bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter på området (8 kap. 2 § första stycket 2 och 8 kap. 3 § första stycket regeringsformen). Ett antal bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter som innefattar bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer finns redan i dag i de författningar som reglerar respektive yrke. Detta innebär att de bestämmelser som rör enskilda troligen skulle kunna beslutas av regeringen med stöd av befintliga bemyndiganden. Någon fullständig inventering av befintliga bemyndiganden för varje reglerat yrke har dock inte gjorts.

Med tanke på yrkeskvalifikationsdirektivets breda tillämpningsområde anser dock regeringen att viss övergripande normgivning rörande de rättigheter för enskilda som direktivet ger, oavsett den möjlighet som nämns ovan, bör ske genom lag. Detta gäller såväl tillfällig yrkesutövning och etablering enligt olika erkännandeordningar som språkkontroller, yrkespraktik och yrkeskort. Mer detaljerade bestämmelser bör dock lämpligen meddelas i förordning med stöd av ett bemyndigande i den nya lagen för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Sådana mer detaljerade bestämmelser som meddelas med stöd av bemyndigandet bör kunna placeras antingen i en horisontell förordning eller i sektorsregleringen (se nedan om detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer).

Vidare innehåller direktivet ett antal tämligen detaljerade bestämmelser om handläggning och förfarandet i övrigt i olika ärenden. Direktivet innehåller även bestämmelser som ålägger de behöriga myndigheterna vissa skyldigheter gentemot dels yrkesutövaren, dels de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater. I dessa delar bör direktivet kunna genomföras med stöd av regeringens restkompetens eller genom verkställighetsföreskrifter (8 kap. 7 § första stycket regeringsformen). Av tydlighetsskäl bör dock lagen innehålla en upplysningsbestämmelse om att regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, kan meddela föreskrifter i dessa delar.

43

Prop. 2015/16:44

Lagrådets synpunkter på bemyndigandet i den nya lagen Lagrådet har framfört att utgångspunkten för ett normgivningsbemyndigande i lag normalt torde vara att det ger ett annat organ rätt att meddela föreskrifter avseende de frågor som regleras i lagen där bemyndigandet ges. Lagrådet har vidare ifrågasatt om det är lämpligt att det i sektorsregleringen kommer att meddelas föreskrifter med stöd av bemyndigandet i den nya lagen, och inte med stöd av bemyndiganden i sektorslagstiftningen. Lagrådet har understrukit att det inte bör råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på. Lagrådet menar därför att utformningen av bemyndigandet i lagen bör övervägas ytterligare.

Regeringen vill i detta sammanhang förtydliga att avsikten är att de olika frågor och rättigheter som direktivet reglerar också ska regleras i den nya lagen. Detta gäller såväl tillfällig yrkesutövning och etablering enligt olika erkännandeordningar som språkkontroller, yrkespraktik och yrkeskort. Dessa övergripande frågor innehåller dock vissa detaljer som inte anses lämpliga att reglera på lagnivå. Mer detaljerade föreskrifter i dessa frågor avses framför allt anges i den horisontella förordningen. I de fall som det inom ramen för en viss fråga finns vissa bestämmelser som endast träffar ett eller ett fåtal reglerade yrken, bedöms det dock vara mer ändamålsenligt att placera dessa bestämmelser i sektorsregleringen (se nedan om detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer). Detta innebär alltså att dessa detaljerade bestämmelser i sektorsregleringen inte kommer avse andra frågor än sådana som regleras i lagen. Följaktligen är inte heller bemyndigandet avsett att tillämpas på andra frågor än sådana som omfattas av lagen.

Regeringen ser det inte som problematiskt att de föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet i den horisontella lagen kan placeras i olika förordningar. Av tydlighetsskäl vill regeringen också understryka att rätten att meddela bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet ska anses grundad på bemyndigandet i den horisontella lagen, oavsett i vilken förordning bestämmelserna placeras.

Detaljbetonade bestämmelser som bara rör vissa sektorer och en ny sekretessbestämmelse

Regeringens förslag innebär alltså att genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet i huvudsak sker i en generell lag och en generell förordning. Detaljbetonade bestämmelser i direktivet som endast berör vissa reglerade yrken eller ett reglerat yrke bör dock enligt regeringen, i enlighet med vad SLU anför, lämpligen genomföras i respektive sektorsförfattning. Se t.ex. avsnitt 9.1 om möjlighet att för vissa yrken kräva förhandskontroll vid tillfälligt yrkesutövande.

Av tydlighetsskäl bör den nya lagen upplysa om att särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras. Som framgått ovan avser detta alltså detaljbetonade bestämmelser i vissa frågor som anges i den horisontella lagen.

Vidare bör den nya sekretessbestämmelse som föreslås (se avsnitt 17) införas i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), och inte i den nya horisontella lagen.

Prop. 2015/16:44

44

Följdändringar i sektorsförfattningar

Införandet av en horisontell lag och förordning om erkännande av yrkeskvalifikationer medför att sådana bestämmelser i sektorsförfattningarna som tidigare reglerat de aspekter av direktivet som föreslås ingå i den horisontella regleringen behöver upphävas. Dessa bestämmelser föreslås i stället ersättas med en hänvisning till den horisontella regleringen. Vidare kan bestämmelser i sektorsförfattning som både avser fall som kommer att omfattas av den nya horisontella regleringen och andra fall, behöva begränsas så att de inte längre avser de fall som omfattas av den nya regleringen. Som exempel kan nämnas bestämmelser som omfattar både utländska kvalifikationer som kommer regleras i den nya horisontella lagen och andra utländska kvalifikationer.

I vissa sektorsförfattningar där det inte finns någon nuvarande reglering att upphäva kan det ändå av tydlighetsskäl finnas anledning att införa upplysningsbestämmelser om den nya lagen och de föreskrifter som meddelas med stöd av denna. En följdändring avser bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453) om socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom. Regeringens förslag innebär bl.a. att det införs en hänvisning till bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande i den nya horisontella lagen. I två paragrafer föreslås även en ändring i förtydligande syfte som innebär att handläggaren ska ha avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. I samband med införandet av bestämmelserna om krav på viss behörighet för att utföra vissa arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården anfördes i förarbetena (prop. 2012/13:175 s. 53 f.) att socialnämnden bör ha möjlighet att, förutom personer med socionomutbildning, även använda personer med annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för att utföra arbetsuppgifterna. Av förbiseende angavs inte ordet minst i lagtexten vid införandet av bestämmelserna (prop. 2012/13:175, bet. 2013/14:SoU2, rskr. 2013/14:130). Detta rättas nu till.

Regeringen anser att vissa yrken som inte tidigare ansetts vara reglerade i direktivets bemärkelse utgör reglerade yrken. I fall dessa yrken ska omfattas av den nya lagen och förordningen uppstår behov av att anpassa respektive sektorsförfattningar exempelvis genom att införa hänvisningar till den horisontella regleringen. Boverket har ställt frågan om ytterligare ändringar i plan- och bygglagen (2010:900) är nödvändiga i fråga om ett antal av utredningen identifierade eventuellt tillkommande yrken. I plan- och bygglagen finns bestämmelser som innebär att utövare av vissa yrken som kräver certifiering kan verka i Sverige med en utländsk certifiering. Regeringen avser inte att ersätta den nuvarande ordningen och bedömer därför i likhet med utredningen att det inte finns något behov av ändringar på lagnivå för de aktuella yrkena.

Transportstyrelsen påpekar att om taxichaufför utgör ett reglerat yrke bör taxitrafiklagen (2012:211) ändras så att det framgår att även en taxichaufför med kvalifikationer från en annan medlemsstat inom EES eller i Schweiz har möjlighet att få taxiförarlegitimation. Ändringar föreslås därför även i den lagen, se avsnitt 9.4.

Eftersom det i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

45

Prop. 2015/16:44

hänvisas till det ursprungliga direktivet behöver lagen ändras så att den i stället hänvisar till direktivet i dess lydelse enligt ändringsdirektivet.

De lagar som berörs av ovan beskrivna ändringar är lagen (1974:191) om bevakningsföretag, socialtjänstlagen (2001:453), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, patientsäkerhetslagen (2010:659), taxitrafiklagen (2012:211) och lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Vidare kommer ett antal följdändringar behöva göras i sektorsförfattningar på förordningsnivå och i myndighetsföreskrifter.

Lagrådets synpunkter på föreslagna följdändringar Lagrådet har med anledning av föreslagna följdändringar i lagen (2009:302) om djurens hälso- och sjukvård och patientsäkerhetslagen (2010:659) framfört att det ur läsbarhetssynpunkt vore lämpligt om det direkt av vissa bestämmelser i dessa lagar kunde framgå att den som har fått sina yrkeskvalifikationer erkända enligt den horisontella lagen också tillhör den krets som kan erhålla legitimation eller godkännande. Regeringens avsikt har varit att göra följdändringar på ett sätt som passar in i den befintliga strukturen i sektorsregleringen. Förutsättningarna för legitimation för hälso- och sjukvårdspersonal samt för legitimation för eller godkännande av djurhälsopersonal med utländsk utbildning regleras i dag inte i lag, utan på lägre normnivå, både när det gäller fall som omfattas av den nya horisontella lagen och fall där lagen inte är tillämplig. Detta upplägg har, såvitt känt, hittills inte medfört några tillämpningsproblem. Regeringen anser därför att det vare sig är lämpligt eller nödvändigt att i lag ange att just personal som erkänts enligt den horisontella lagen tillhör den krets som kan erhålla legitimation eller godkännande. Till följd av Lagrådets påpekande bör dock de bestämmelser i lagen om djurens hälso- och sjukvård som anger vilka som avses med djurhälsopersonal, är behöriga att utöva veterinäryrket och har rätt att använda viss yrkestitel (1 kap. 4 § och 3 kap. 3 och 4 §§) förtydligas på så sätt att bestämmelserna inte bara gäller den som har legitimation som grundas på en svensk examen enligt 3 kap. 1 §, utan även legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen.

Lagrådet har också påtalat att såväl bemyndigandet i den horisontella lagen som bemyndigandena i sektorslagstiftningen ger rätt att meddela föreskrifter med anledning av direktivet. Med hänsyn till de oklarheter som kan bli följden av den föreslagna regleringen av föreskriftsrätten bör förslagen enligt Lagrådet inte utan ytterligare överväganden läggas till grund för lagstiftning. En inventering av befintliga bemyndiganden i sektorsregleringen bör enligt Lagrådet göras för att klargöra vilken rätt att meddela föreskrifter som redan finns.

Som har framgått ovan under rubrikerna Reglering i lag eller förordning? och Lagrådets synpunkter på bemyndigandet i den nya lagen är regeringens uppfattning att det är bemyndigandet i den horisontella lagen som ska användas när föreskrifter meddelas i de frågor som omfattas av lagen och som därmed genomför yrkeskvalifikationsdirektivet. Mot bakgrund av Lagrådets synpunkter bör dock de bemyndiganden i de sektorslagar som behandlas i denna proposition justeras så att det tydligare

Prop. 2015/16:44

46

framgår att föreskrifter i frågor som rör yrkeskvalifikationsdirektivet meddelas med stöd av bemyndigandet i den nya lagen. Detta medför att bestämmelserna i 3 kap.1, 5 och 6 §§ lagen (2009:302) om djurens hälso- och sjukvård bör ändras så att det av dessa framgår att föreskrifter som avser frågor om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den horisontella lagen meddelas med stöd av bemyndigandet i den horisontella lagen. Vidare bör det förtydligas att 3 b och 4 a §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag inte innehåller bemyndiganden som överlappar bemyndigandet i den horisontella lagen, utan upplysningsbestämmelser.

Med hänsyn till att yrkeskvalifikationsdirektivet ska vara genomfört senast den 18 januari 2016 bedöms det inte som möjligt att inom ramen för denna proposition även inventera all sektorslagstiftning för att identifiera eventuella ytterligare bemyndiganden som skulle kunna användas för att meddela föreskrifter i samma frågor som bemyndigandet i den horisontella lagen. Regeringen avser dock att följa hur ordningen med det nya bemyndigandet kommer att fungera i praktiken och vid behov återkomma i fråga om behovet av att justera eventuella ytterligare bemyndiganden.

6 Lagens tillämpningsområde

Regeringens förslag: Den nya lagen ska innehålla bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Den nya lagen ska även innehålla vissa bestämmelser om erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz och om europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningens lagförslag innehåller även vissa bestämmelser om yrkeskort som regeringen anser bör anges i förordning (se avsnitt 15).

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Socialstyrelsen påpekar att när det gäller yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten är det av stor vikt att regelverket anpassas även när det gäller tredjelandsutbildade som inte omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Även Universitets- och högskolerådet lyfter fram att ordningen för sökande med utbildning från tredjeland som inte omfattas av direktivet bör anpassas till den ordning som nu föreslås.

47

Prop. 2015/16:44

Skälen för regeringens förslag

Yrkeskvalifikationer förvärvade i en annan stat inom EES eller i Schweiz

Av artikel 2 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att direktivet gäller alla medborgare i en medlemsstat som vill utöva ett reglerat yrke i en annan medlemsstat än den där de har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. För svenskt vidkommande behöver genomförandet av direktivet alltså avse EU-medborgare som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i en annan medlemsstat än Sverige.

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet gäller också medborgare i EES-länderna Norge, Island och Lichtenstein samt medborgare i Schweiz. Detta följer av bilaga VII till EES-avtalet samt bilaga III till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska Edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer. Eftersom dessa stater redan deltar i samarbetet om erkännande av yrkeskvalifikationer genom nu gällande avtal, får det endast anses vara en tidsfråga innan nämnda avtal även kommer att omfatta ändringsdirektivet. Därför bör den nya horisontella lagen utformas så att den även omfattar EES-länderna Norge, Island och Lichtenstein samt Schweiz.

Vid genomförandet av det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet har det inom flertalet sektorer inte gjorts någon begränsning i fråga om krav på att yrkesutövaren ska ha visst medborgarskap, utan avgörande är var yrkeskvalifikationerna har förvärvats. En yrkesutövare med yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz omfattas således enligt gällande författningar, inom exempelvis hälso- och sjukvården och det offentliga skolväsendet, av rätten att få yrkeskvalifikationerna erkända, även om yrkesutövaren är tredjelandsmedborgare. Enligt regeringens mening saknas det skäl att begränsa den personkrets som enligt svensk rätt i dag omfattas av rätten att få sina yrkeskvalifikationer erkända. Den nya lagen bör därför, utöver vad direktivet kräver, även gälla tredjelandsmedborgare med yrkeskvalifikationer förvärvade i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

I skäl 1 till ändringsdirektivet påminns också medlemsstaterna om att vissa tredjelandmedborgare i enlighet med separata unionsrättsakter ska likabehandlas med EU-medborgare i fråga om erkännande av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvalifikationer. Ett exempel på en sådan unionsrättsakt är rådets direktiv 2009/50/EG av den 25 maj 2009 om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning (det s.k. blåkortsdirektivet). Genom att inte begränsa den nya lagens tillämpningsområde till medborgarskap i en stat inom EES eller Schweiz, utan i stället utgå från var yrkeskvalifikationerna är förvärvade, säkerställs att Sverige uppfyller andra unionsrättsakters krav på likabehandling av tredjelandsmedborgare i fråga om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Yrkeskvalifikationer förvärvade i andra stater Socialstyrelsen framför att det är av stor vikt att regelverket, när det gäller yrken inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten, anpassas även när det gäller tredjelandsutbildade som inte omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Universitets- och högskolerådet hävdar att det är angelä-

Prop. 2015/16:44

48

get att även en ordning för sökande med utbildning från tredjeland fastställs.

Yrkeskvalifikationsdirektivet hindrar inte att medlemsstaterna nationellt erkänner tredjelandsmedborgares kvalifikationer som är förvärvade utanför EES och Schweiz, vilket också framgår av exempelvis skäl 10 till det ursprungliga direktivet. Regeringen anser dock att det inte är lämpligt att låta den nya lagen omfatta även tredjelandsmedborgare med kvalifikationer från tredjeland i andra fall än direktivet kräver, dvs. när sådana kvalifikationer har erkänts i en annan medlemsstat.

En anledning att inte låta lagen generellt vara tillämplig på kvalifikationer från tredjeland är att direktivet innehåller bestämmelser som inte utan svårigheter kan överföras på yrkeskvalifikationer förvärvade i sådana länder. Exempelvis bygger direktivets princip om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer på att vissa minimiregler för innehållet och längden på utbildningarna har harmoniserats inom EES och Schweiz, vilket inte är fallet i fråga om utbildningar från tredjeland. Direktivet kräver vidare att det finns en behörig myndighet för varje reglerat yrke i respektive medlemsstat. De behöriga myndigheterna ansvarar bl.a. för att erkänna yrkeskvalifikationer och är sammankopplade genom och kommunicerar med varandra i det s.k. Internal Market Information system (IMI). Inte heller i fråga om dessa förfaranden finns förutsättningar att inkludera länder utanför EES och Schweiz.

Det är dock en prioriterad fråga för regeringen att validering och erkännande av yrkeskvalifikationer underlättas. En utredare inom Regeringskansliet (Utbildningsdepartementet, U 2014:G) har haft i uppdrag att kartlägga valideringsinsatser och bl.a. föreslå hur valideringssystem som är lättare för individen att överblicka ska utformas. Regeringen har även gett Arbetsförmedlingen ett särskilt uppdrag att utveckla metoderna för och omfattningen av validering av nyanlända invandrares kompetens (A2013/04879/IU). Frågan om validering är, generellt sett, viktig för regeringen och det är angeläget att finna vägar så att förfaranden när det gäller detta område förenklas och samordnas. Frågan om validering bereds för närvarande vidare inom Regeringskansliet.

Sverige kan även ingå avtal om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, så kallade Mutual Recognition Agreements (MRA), bilateralt eller mutlilateralt med andra stater. Sverige är som medlem i EU part i ett antal frihandelsavtal som innehåller bestämmelser om processen för att ingå sådana avtal. Detta är en process som kräver en gedigen genomgång av likheter och skillnader mellan länderna när det gäller yrkeskvalifikationer. Några sådana avtal har ännu inte kommit till stånd.

Anställda och egenföretagare

Enligt artikel 2.1 gäller yrkeskvalifikationsdirektivet både den som vill utöva ett yrke som anställd och den som vill utföra sina tjänster i egenskap av egenföretagare. Andra företag än enskilda firmor har dock inte några rättigheter enligt direktivet. Det är därmed den enskilde yrkesutövaren som ges rättigheter, oavsett om han eller hon utövar ett reglerat yrke i Sverige som egenföretagare eller som anställd. Lagen föreslås

49

Prop. 2015/16:44

därför gälla yrkesutövare oavsett om dessa är egenföretagare eller anställda.

Yrkespraktik och yrkeskort

Utöver rätten att under vissa förutsättningar få utöva ett yrke tillfälligt eller få yrkeskvalifikationer erkända i en mottagande stat, ger direktivet även vissa rättigheter i den stat där yrkeskvalifikationerna har förvärvats och i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad.

Artikel 55a innebär att den som efter att ha förvärvat sina yrkeskvalifikationer i sin ursprungsmedlemsstat, valt att genomföra sin yrkespraktik i en annan medlemsstat under vissa förutsättningar ska få praktiken erkänd i ursprungsmedlemsstaten (se avsnitt 14).

Vidare har den som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller är etablerad i en stat och vill utöva yrket i någon annan stat inom EES eller Schweiz under vissa förutsättningar rätt att begära att en behörig myndighet i ursprungsmedlemsstaten utfärdar ett yrkeskort (se avsnitt 15). Bestämmelser om yrkeskort finns i artiklarna 4a–4e.

För svenskt vidkommande innebär dessa artiklar att den nya lagen inte bara bör ge rättigheter till dem som har förvärvat yrkeskvalifikationer i en annan stat inom EES eller i Schweiz och vill utöva yrket i Sverige, utan även bör innehålla vissa bestämmelser om yrkespraktik och yrkeskort för den som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer eller är lagligen etablerad här i landet.

7 Undantag från lagens tillämpningsområde

1. Yrken förknippade med anställning i offentlig tjänst och utövande av offentlig makt

Regeringens förslag: Den nya lagen ska inte gälla reglerade yrken som innebär anställning i offentlig tjänst eller reglerade yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen begränsar undantaget från lagens tillämpningsområde till yrken förknippade med utövande av offentlig makt och gör en vidare tolkning av undantagets omfattning.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans motsätter sig att yrken förknippade med utövande av offentlig makt ska undantas från lagens tillämpningsområde. Det finns emellertid olika uppfattningar om hur begreppet offentlig makt ska tolkas och vilka yrken som därmed ska falla utanför lagens tillämpningsområde. Svenska institutet för europapolitiska studier (Sieps) hänvisar till EU-domstolens praxis och menar att det saknas skäl att undanta de yrken som utredningen undantagit med hänsyn till offentlig maktutövning. Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll

Prop. 2015/16:44

50

(Swedac), Länsstyrelsen i Stockholms län, Djurbranschens yrkesnämnd och Lärarnas riksförbund anser däremot att fler yrken bör undantas med hänvisning till att yrkesutövningen innefattar myndighetsutövning. Naturvetarna anser att det bör klargöras vilka yrken som ska anses vara förknippade med offentligt maktutövande.

Skälen för regeringens förslag

Undantag från fri rörlighet för arbetstagare och från fri etableringsrätt

Den rättsliga grunden för yrkeskvalifikationsdirektivet utgörs av artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) som dels reglerar den fria rörligheten för arbetstagare, dels reglerar den fria etableringsrätten. När det gäller arbetstagare framgår av artikel 45.4 FEUF att reglerna om fri rörlighet för arbetstagare inte ska tillämpas på anställning i offentlig tjänst. På motsvarande sätt framgår av artikel 51 FEUF att fördragets regler om fri etableringsrätt inte ska omfatta verksamhet som är förenad med utövandet av offentlig makt. Detta innebär att inte heller yrkeskvalifikationsdirektivet omfattar anställning i offentlig tjänst eller verksamheter förenade med utövande av offentlig makt.

Utredningens förslag till undantag från lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer begränsas till att endast avse utövande av offentlig makt.

Sieps har dock påpekat att undantagen för offentlig tjänst respektive utövande av offentlig makt rör olika situationer.

Med anledning av utredningens tolkning av begreppet utövande av offentlig makt samt de olika uppfattningar om begreppets innebörd som framförs av remissinstanserna finns det anledning att klargöra under vilka omständigheter yrkesregleringar kan undantas från lagens tillämpningsområde med hänvisning till anställning i offentlig tjänst och till utövande av offentlig makt.

Utifrån EU-domstolens praxis står det till att börja med klart att dessa undantag från grundläggande rättigheter i fördraget ska tolkas snävt. Vidare är begreppen offentlig tjänst och utövande av offentlig makt unionsrättsliga begrepp som ska tolkas och tillämpas enhetligt inom unionen (se dom Europeiska kommissionen mot Konungariket Belgien, C-149/79, EU:C:1982:195, punkt 12). Nedan redogörs närmare för hur begreppen har tolkats i EU-domstolens praxis.

Anställning i offentlig tjänst

För att en medlemsstat ska kunna begränsa den fria rörligheten för arbetstagare med hänvisning till undantaget för anställning i offentlig tjänst i artikel 45.4 FEUF, krävs det enligt EU-domstolen betydligt mer än att den enskilde är anställd av en offentlig arbetsgivare. Enligt fast rätts-praxis ska en sådan anställning även innebära ett direkt eller indirekt deltagande i myndighetsutövning och arbetsuppgifter som har till syfte att skydda statens eller andra offentliga inrättningars allmänna intressen. Sådana tjänster förutsätter nämligen att innehavarna av dem är särskilt solidariska med staten och att det ömsesidiga förhållande av rättigheter och skyldigheter föreligger, vilket utgör grunden för ett medborgarskap (samma mål som nämns ovan, punkt 10).

51

Prop. 2015/16:44

Domstolen har även fastställt att undantaget i artikel 45.4 FEUF endast kan åberopas om medlemslandet begränsat tillträdet till yrket till sina egna medborgare (se dom Giovanni Maria Sotgiu mot Deutsche Bundespost, C-152/73, EU:C:1974:13, punkt 4 samt dom Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland, C-187/96, EU:C:1988:101, punkt 17).

Domstolen kom 1999 till slutsatsen att anställning i offentlig tjänst inte omfattar anställningar hos en privatperson eller juridisk person, oavsett vilka uppgifter den anställde utför (se dom Europeiska kommissionen mot Italienska republiken, C-283/99, EU:C:2001:307, punkt 25). Tre år senare gjorde dock domstolen motsatt bedömning (se dom Albert Anker, Klaas Ras och Albertus Snoek mot Bundesrepublik Deutschland, C-47/02, EU:C:2003:516, punkt 62). I denna dom konstaterar domstolen att begreppet offentlig tjänst inte förutsätter att den enskilde är anställd av en offentlig arbetsgivare. Även anställda hos privaträttsliga arbetsgivare kan omfattas under förutsättning att den anställde, i de offentliga uppdrag som anförtrotts honom eller henne, representerar staten i syfte att skydda statens allmänna intressen.

Utövande av offentlig makt

Undantaget för verksamheter som är förenade med utövandet av offentlig makt har inte på samma sätt som undantaget för anställning i offentlig tjänst begränsats till att avse fall då yrket är förbehållet landets egna medborgare. Artikel 49 FEUF förbjuder alla inskränkningar som gör det mindre attraktivt att utöva etableringsfriheten och inte bara diskriminerande sådana. Eftersom Artikel 51 FEUF utgör en allmän undantagsregel till principen om etableringsfrihet i artikel 49 FEUF, är inte heller undantagsregeln begränsad till diskriminerande åtgärder (se dom Europeiska kommissionen mot Portugisiska republiken, C-438/08, EU:C:2009:651, punkt 33).

Undantaget för verksamheter förenade med utövande av offentlig makt avser verksamhet som ”i sig själv är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt” (se dom Jean Reyners mot Belgiska staten, C-2/74, EU:C:1974:68, punkt 45). Att undanta ett yrke i dess helhet är godtagbart endast om verksamheten är så intimt förenad med utövandet av offentlig makt att verksamheten inte kan särskiljas från det normala yrkesutövandet (samma dom punkterna 45–47). En utförligare redogörelse av vad EU-domstolen har tolkat in i begreppet utövande av offentlig makt återfinns i propositionen Genomförande av tjänstedirektivet (prop. 2008/09:187 s. 43 f.).

Undantag från lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer

Utifrån redogörelsen ovan delar regeringen Sieps uppfattning att undantagen för offentlig tjänst respektive utövande av offentlig makt rör olika situationer. Följaktligen bör både yrken förknippade med anställning i offentlig tjänst och yrken förknippade med offentlig maktutövning undantas från den nya lagens tillämpningsområde.

När det gäller utövande av offentlig makt går det dock, mot bakgrund av praxis, inte att jämställa myndighetsutövning enligt svensk rätt med utövande av offentlig makt, enligt regeringens uppfattning. Det faktum

Prop. 2015/16:44

52

att utövande av ett visst yrke innefattar myndighetsutövning kan visserligen indikera att yrket är förknippat med utövande av offentlig makt, men det kan enligt regeringens mening inte ensamt utgöra grunden för att undanta yrket.

När tjänstedirektivet genomfördes i svensk rätt begränsades tillämpningsområdet med hjälp av det EU-rättsliga begreppet utövande av offentlig makt. Av 2 § punkt 8 lagen (2009:1079) om tjänster på den inre marknaden framgår att lagen inte ska tillämpas på tjänster som är förenade med offentlig maktutövning. EUF-fördragets undantag från den fria etableringsrätten bör därför även i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer uttryckas med det EU-rättsliga begreppet offentlig maktutövning.

Frågan om undantag för anställning i offentlig tjänst aktualiserades inte vid införlivandet av tjänstedirektivet eftersom det direktivet inte berör den fria rörligheten för arbetstagare. När det gäller detta undantag är det viktigt att understryka att begreppet, enligt EU-domstolens praxis, har en juridisk innebörd som skiljer sig betydligt från dess språkliga betydelse. Regeringen har övervägt att i den svenska lagtexten försöka förenkla och uttolka praxis i denna del, men mot bakgrund av att EU-domstolens praxis är föränderlig och att den nu gällande praxisen på området kan komma att ändras har regeringen valt att avstå från detta.

Av lagen bör alltså framgå att den inte ska tillämpas på reglerade yrken som innebär anställning i offentlig tjänst eller, med avseende på egenföretagare, reglerade yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

När bör en bedömning av undantagen göras?

En bedömning av konsekvenserna av att det i författning anges bestämmelser som rör rätten att utöva ett visst yrke bör göras i samband med att ett införande av bestämmelserna övervägs i sektorslagstiftningen. Detta gäller både frågan om den tilltänkta regleringen innebär ett införande av sådana bestämda yrkeskvalifikationer att yrket anses vara ett reglerat yrke och frågan om yrket ska regleras så att det undantas från EUF-fördragets bestämmelser om fri rörlighet för arbetstagare eller fri etableringsrätt. Exempel på det senare skulle t.ex. kunna vara om man för utövande av yrket kräver svenskt medborgarskap som ett bevis för särskild lojalitet med svenska staten. Enligt artikel 59 i yrkeskvalifikationsdirektivet måste yrkesregleringar bl.a. vara icke-diskriminerande och motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset.

2. Undantag för särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer och för advokatyrket

Regeringens förslag: Lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska inte gälla för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra

EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet.

53

Prop. 2015/16:44

Lagen ska inte heller gälla i fråga om advokatyrket, men upplysa om att det i rättegångsbalken finns bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om det yrket.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning.

Skälen för regeringens förslag

Regler i andra EU-rättsakter

Av artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår att om det i andra bindande rättsakter antagna av EU finns andra särskilda regler för erkännande av yrkeskvalifikationer ska motsvarande bestämmelser i yrkeskvalifikationsdirektivet inte gälla. Motsvarande begränsning ska därför införas i den nya lagens tillämpningsområde. Auktoriserad revisor är ett exempel på ett yrke som regleras på EU-nivå genom ett särdirektiv (Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG) och en EU-förordning (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG) och där det också finns bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer inom ramen för den regleringen.

Särskilt om advokatyrket

I fråga om advokatyrket finns två särdirektiv som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer (Rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjänster och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls). Yrkeskvalifikationsdirektivet påverkar inte tillämpningen av dessa direktiv. Yrkeskvalifikationsdirektivet är tillämpligt endast i den mån bestämmelser i särdirektiven saknas, vilket är fallet i fråga om erkännande av juristers yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten (se skäl 42 till det ursprungliga yrkeskvalifikations- direktivet).

Detta innebär att yrkeskvalifikationsdirektivet bara är tillämpligt i fråga om stadigvarande yrkesutövning i Sverige under den svenska advokattiteln, dvs. vid prövningen av en ansökan om inträde i Sveriges advokatsamfund. Bestämmelserna i yrkeskvalifikationsdirektivet om exempelvis tillfälligt tillhandahållande av tjänster och partiellt tillträde gäller således inte för advokater. Vidare kommer yrkeskort inte att införas för advokater, vilket framgår av skäl 4 till ändringsdirektivet. Enligt regeringens bedömning torde det inte heller inom överskådlig tid bli aktuellt med gemensamma utbildningsprinciper avseende advokatyrket.

Prop. 2015/16:44

54

Mot denna bakgrund anser regeringen att yrkeskvalifikationsdirektivet är tillämpligt på yrket i så begränsad omfattning att de nya horisontella författningarna inte bör gälla i fråga om advokatyrket. För detta yrke bör således den sektoriella regleringstekniken bestå. Av lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör det därför framgå att lagen inte gäller advokatyrket.

Bestämmelser på lagnivå när det gäller advokater finns i rättegångsbalken. Eftersom de bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om detta yrke redan finns i rättegångsbalken bör lagen även upplysa om att regleringen finns i denna balk.

8 Uttryck i lagen

Regeringens förslag: De begrepp som definieras i yrkeskvalifikationsdirektivet ska definieras i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, i den mån begreppen förekommer i lagen. Ytterligare några centrala begrepp ska definieras.

Utredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen med regeringens förslag. Regeringen föreslår dock ett antal justeringar och även ett par ytterligare definitioner. Vidare har utredningen en annan motivering till att begreppet behörig myndighet inte definieras i lagen.

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anser att det inte finns något som hindrar att direktivets definition av uttrycket tvingande hänsyn av allmänt intresse införs i lagen.

Skälen för regeringens förslag

I syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av yrkeskvalifikationsdirektivet anser regeringen att samma begrepp som i direktivet i princip bör användas i den nya lagen. I vissa fall har utredningen föreslagit mindre språkliga anpassningar i definitionerna och att definitionerna renodlas jämfört med ordalydelsen i direktivet. Regeringen instämmer i majoriteten av dessa anpassningar men anser att några mindre justeringar behöver göras. Definitionen av begreppet bevis på formella kvalifikationer föreslås endast justeras språkligt jämfört med utredningens förslag. Vidare bör definitionen av begreppet reglerat yrke, liksom direktivets definition, ange att den avser yrkesverksamhet eller ”någon form av denna”. Med detta tillägg avses definitionen i lagen få samma innebörd som i direktivet och endast skilja sig från direktivets definition genom mindre språkliga anpassningar. Definitionen behandlas närmare nedan.

Det saknas anledning att i den nya lagen definiera begrepp som till följd av uppdelningen av genomförandet på lag och förordning inte kommer att anges i lagen. Detta gäller begreppen livslångt lärande, tvingande hänsyn till allmänintresset, anpassningsperiod, lämplighetsprov och företagsledare. Inte heller bör behörig myndighet användas i den nya lagen, av de skäl som anges närmare nedan. Däremot bör vissa

55

Prop. 2015/16:44

andra begrepp som är centrala i direktivet och i den nya lagen definieras för att underlätta förståelsen och läsningen av den nya lagen. Detta gäller dels begreppen europeiskt yrkeskort och lagligen etablerad, vilka har föreslagits av utredningen, dels begreppen yrkesutövare och automatiskt erkännande. Regeringen föreslår även en uttrycklig definition av begreppet kompetensbevis, vilket också innebär att definitionen av yrkeskvalifikationer förenklas något.

I direktivet används begreppet tillfälligt tillhandahållande av tjänster för att beskriva rätten att tillfälligt utöva reglerade yrken i andra medlemsstater. Regeringen anser att tillfällig yrkesutövning på ett mer begripligt sätt speglar innebörden i den rätt som direktivet ger, vilket motiverar att i stället använda detta begrepp i den nya lagen.

När det gäller begreppen reglerat yrke och behörig myndighet vill regeringen särskilt anföra följande.

Begreppet reglerat yrke

Eftersom innebörden och tolkningen av begreppet reglerat yrke är helt avgörande för huruvida ett yrke eller en yrkesverksamhet omfattas av direktivet och den nya lagen vill regeringen fästa särskild uppmärksamhet på följande.

Av definitionen framgår att de krav som uppställs i nationell författning avser möjligheten att få utöva en yrkesverksamhet eller någon form av denna. Detta innebär enligt utredningens mening att det inte är möjligt att begränsa direktivets räckvidd till vad som skulle kunna benämnas traditionella yrken, exempelvis sjuksköterska och lärare. Enligt utredningen omfattas exempelvis yrkesverksamheter som kan utföras av olika yrkesgrupper. Även yrkesverksamheter som har karaktären av moment i arbetet, dvs. inte nödvändigtvis är vad yrkesutövaren ägnar hela sin arbetsdag åt, bedöms omfattas. En förutsättning är att det i nationell författning ställs krav på bestämda yrkeskvalifikationer för utövande av yrkesverksamheten.

Definitionen i direktivet av reglerat yrke har inte ändrats, men mot bakgrund av ovan har utredningen funnit att ytterligare ett antal yrkesverksamheter som inte tidigare har ansetts utgöra reglerade yrken faller under definitionen. I ett mål där dom meddelats i oktober 2015 har EU-domstolen ansett att begreppet bestämda yrkeskvalifikationer i artikel 3 i direktivet inte avser alla former av kvalifikationer som intygas genom ett allmänt bevis på formella kvalifikationer, utan kvalifikationer som motsvarar ett bevis på sådana formella kvalifikationer som specifikt inrättats för att förbereda innehavaren för att utöva ett visst yrke (se dom Alain Brouillard mot Jury du concours de recrutement de référendaires près la Cour de cassation, État belge, C-298/14, EU:C:2015:652, punkt 38). Inom ramen för det fortsatta genomförandearbetet avser regeringen att överväga vilka yrkesverksamheter bör anses utgöra reglerade yrkesverksamheter och därmed omfattas av den horisontella regleringen. För de yrken som är att betrakta som reglerade yrken i direktivets mening avser regeringen att införa bestämmelser om bl.a. behöriga myndigheter på förordningsnivå. När det gäller taxiförare delar regeringen utredningens uppfattning att nuvarande reglering kring taxiföraryrket uppfyller

Prop. 2015/16:44

56

definitionen av reglerat yrke i direktivet. Med anledning av detta föreslår regeringen förändringar på lagnivå, se avsnitt 9.4.

Begreppet behörig myndighet

Begreppet behörig myndighet definieras i direktivet som ”varje myndighet eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och andra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och fatta de beslut som avses i detta direktiv.

Utredningen har tolkat definitionen så att den avser både myndigheter eller andra organ som har bemyndigats att utfärda bevis på formella kvalifikationer eller kompetensbevis och myndigheter som ansvarar för att erkänna yrkeskvalifikationer. Vidare har utredningen ansett att det inte finns skäl att återge definitionen i den nya lagen eftersom den riskerar att förvilla mer än den klargör.

En tolkning av direktivets definition som innebär att en och samma myndighet, för att anses vara en behörig myndighet, ska ha både uppgiften att utfärda utbildningsbevis och ta emot ansökningar om erkännande skulle vara svårförenlig med uppgiftsfördelningen i Sverige där vissa myndigheter (framför allt universitet och högskolor) utfärdar utbildningsbevis, och andra myndigheter fattar beslut om erkännande (Socialstyrelsen, Jordbruksverket m.fl.). Det kan inte heller vara direktivets syfte att styra över hur myndighetsuppgifter ska fördelas nationellt, utan detta är något som regelmässigt överlåts åt medlemsstaterna själva att avgöra utifrån den myndighetsstruktur som finns i staten.

Regeringen menar att definitionen i stället bör förstås så att begreppet kan avse antingen de myndigheter eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att utfärda utbildningsbevis och andra handlingar eller de myndigheter eller organ som medlemsstaterna bemyndigat att ta emot utbildningsbevis och andra handlingar. Regeringens uppfattning är att det är vedertaget, inte minst bland tillämparna av direktivet, att det är de myndigheter och organ som tar emot ansökningar och därmed också fattar beslut om erkännande, som avses med behörig myndighet i Sverige. Eftersom dessa myndigheter inte behandlas i lagen, utan avses behandlas först i förordningen, saknas anledning att definiera begreppet behörig myndighet i lagen.

Inom ramen för kommande förordningsarbete kommer regeringen att ta ställning till utredningens förslag om tillkommande reglerade yrken och behöriga myndigheter för dessa.

9 Tillfällig yrkesutövning

9.1 Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning, förhandsunderrättelse och förhandskontroll

Regeringens förslag: Av den nya lagen ska det framgå att en yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i

57

Prop. 2015/16:44

Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i den staten. Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, ska denne ändå ha rätt att utöva ett reglerat yrke i Sverige förutsatt att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige. Kravet på yrkeserfarenhet ska dock inte gälla om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

I lagen ska även anges att tillfällig yrkesutövning, i de fall det särskilt föreskrivs, förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll samt att bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Regeringens bedömning: Kravet att väktare, hälso- och sjukvårdspersonal, djurhälsopersonal och fastighetsmäklare ska underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att tillfälligt utöva yrket i Sverige bör gälla även fortsättningsvis. Detsamma gäller den behöriga myndighetens rätt att på förhand kontrollera yrkeskvalifikationerna hos väktare och sådan hälso- och sjukvårdspersonal som inte omfattas av bestämmelserna om automatiskt erkännande. Regleringen avseende förhandsunderrättelse och förhandskontroll bör fortfarande göras i respektive sektorsförfattning.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningen har föreslagit att förekommande krav på förhandsunderrättelse ska tas bort för djurhälsopersonal och fastighetsmäklare. I utredningens lagförslag anges inte att tillfällig yrkesutövning, i de fall det särskilt föreskrivs, förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll. Däremot föreslås ett bemyndigande att meddela föreskrifter om detta.

Remissinstanserna: Kommerskollegium och Högskolan Kristianstad ser positivt på att skillnaden mellan tillfällig yrkesutövning och etablering tydligt framgår. Socialstyrelsen tillstyrker att det i den nya lagen tydliggörs att en yrkesutövare som tillfälligt utövar ett yrke i Sverige står under samma tillsyn och kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder som andra utövare av yrket här i landet. Lärarnas ansvarsnämnd påtalar att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan legitimation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet. En majoritet av remissinstanserna har inte framfört några invändningar mot förslaget.

Flera remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksuniversitet (SLU),

Privattandläkarna, Svenska audionomföreningen, TCO och Sveriges Tandläkarförbund är kritiska till att det ska vara möjligt att tillfälligt vara verksam i Sverige utan att ha en svensk legitimation. Folkhälsomyndigheten anser att samma krav ska gälla för tillfälliga tjänster som för tjänster som utförs under en längre tid.

Rikspolisstyrelsen, Malmö högskola, Djurbranschens yrkesnämnd, Riksföreningen Anställda Inom Djursjukvården, Sveriges sjuksköterskeförening, Saco, Naturvetarna, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR och Sveriges ingenjörer har påtalat vikten av att kunna fastställa vad som utgör tillfällig yrkesutövning respektive etablering.

Prop. 2015/16:44

58

Statens jordbruksverk avstyrker förslaget att ta bort kravet på förhandsunderrättelse för djurhälsopersonal eftersom länsstyrelsernas kunskap om befintlig personal därmed minskar och deras kontroll försvåras.

Även Sveriges lantbruksuniversitet avstyrker förslaget och anser på grund av risker för folkhälsa och djurskydd att krav på förhandsunderrättelse fortsatt måste gälla även legitimationsyrken inom djurhälsovården. Fastighetsmäklarinspektionen och Mäklarsamfundet avstyrker att kravet på förhandsunderrättelse tas bort för fastighetsmäklare eftersom detta bl.a. försvårar tillsynsåtgärder.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

Artiklarna 5 och 6 i yrkeskvalifikationsdirektivet ger aktiva yrkesutövare, både egenföretagare och anställda, en vidsträckt rätt att tillfälligt utöva sina yrken inom en annan stats territorium utan hinder av de krav på yrkeskvalifikationer som den staten annars ställer för utövande av yrket. Denna rätt gäller under förutsättning att yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed utövar samma reglerade yrke i den staten. Rätten gäller även om yrket inte är reglerat i etableringsstaten, men då förutsätts att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år (tidigare två år enligt det ursprungliga direktivet) i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren eller att utbildningen för yrket är reglerad.

Artikel 7 i direktivet ger emellertid staterna möjlighet att kräva att en yrkesutövare som har för avsikt att utnyttja rätten till tillfällig yrkesutövning ska underrätta den behöriga myndigheten i den mottagande staten. När det gäller yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet får den behöriga myndigheten dessutom göra en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Det gäller däremot inte de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning, se avsnitt 11.3.

Den mottagande medlemsstaten har enligt artikel 7 också rätt att av tillfälliga yrkesutövare kräva t.ex. uppgift om försäkringsskydd och, för vissa yrkesgrupper, även andra dokument t.ex. bevis på att yrkesutövaren inte har dömts för något brott. Detta gäller även i de fall yrkesutövaren i fråga ansöker om yrkeskort (se avsnitt 15) för tillfällig yrkesutövning.

I artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet finns också bestämmelser om vilken yrkestitel som ska användas vid tillfällig yrkesutövning. Enligt artikel 7.3 ska tillfällig yrkesutövning som huvudregel ske under den yrkestitel som används i yrkesutövarens etableringsstat. För de yrken som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning ska dock yrkesutövningen ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten. Därutöver följer av artikel 7.4 sjätte stycket att tillfälliga yrkesutövare, vars kvalifikationer kontrollerats på förhand, ska tillhandahålla sina tjänster under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

Av artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet framgår bl.a. att tillfälliga yrkesutövare ska omfattas av de yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna och av de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den mot-

59

Prop. 2015/16:44

tagande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den medlemsstaten.

Förhållandet mellan yrkeskvalifikationsdirektivet och tjänstedirektivet

När det gäller artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet konstaterar regeringen att även artikel 31 i tjänstedirektivet (direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden) reglerar värdmedlemsstatens tillsyn över tjänsteleverantörer som tillhandahåller tjänster tillfälligt i Sverige. Av denna artikel följer att värdmedlemsstaten ska utöva tillsyn över tillfälliga tjänsteleverantörer om tjänsten i fråga regleras med hänvisning till något av de fyra allmänintressena allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa eller miljöskydd. Om tjänsten regleras med hänvisning till andra allmänintressen är det etableringsstaten som har tillsynsansvaret. Tjänstedirektivets regler ska emellertid enligt dess artikel 17.6 inte tillämpas på yrkesverksamma som enligt yrkeskvalifikationsdirektivet tillhandahåller sin verksamhet tillfälligt i en annan medlemsstat. Trots att tjänstedirektivet begränsar värdmedlemsstatens rätt att utöva tillsyn i de beskrivna fallen konstaterar regeringen att den mottagande medlemsstaten ska utöva tillsyn i enlighet med artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet (dvs. yrkesregler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt samband med yrkeskvalifikationerna) över yrkesutövare som omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Tillfällig yrkesutövning

Flera remissinstanser är kritiska till att det ska vara möjligt att tillfälligt vara verksam inom ett yrke utan att ha svensk legitimation. Regeringen kan konstatera att det följer av EUF-fördraget och EU-domstolens praxis att det inom EU-rätten görs en åtskillnad mellan tillfälligt tillhandahållande av tjänster och den s.k. etableringsfriheten. Generellt sett har medlemsstaterna större möjlighet att ställa krav på företag från andra länder om de avser att etablera sig än vad som är fallet om de endast tillfälligt avser att erbjuda sina tjänster. Denna åtskillnad återspeglas även i yrkeskvalifikationsdirektivet. Grundregeln i direktivet är alltså att medlemsstaterna vid etablering kan kräva ett nationellt godkännande av yrkesutövaren, medan det vid tillfällig yrkesutövning endast krävs att yrkesutövaren lagligen utövar samma yrke i sitt ursprungsland. Direktivet ger inte möjlighet att kräva att utländska yrkesutövare som tillfälligt utövar sitt yrke i Sverige ska ha en svensk legitimation eller liknande.

Regeringen kan därmed konstatera att det inte finns något stöd för att begränsa tillfälliga yrkesutövare genom att ställa krav på svensk legitimation eller motsvarande. Den nya lagen bör innehålla en bestämmelse som genomför den rätt som direktivet ger i fråga om tillfällig yrkesutövning. Följaktligen bör också den sektorsreglering som står i strid med direktivets rätt till tillfällig yrkesutövning ändras. Detta utvecklas nedan, se avsnitt 9.3 och 9.4.

Tillsyn och disciplinära åtgärder

När det gäller artikel 5.3 i direktivet, som medför att tillfälliga yrkesutövare ska omfattas av samma tillsyn och disciplinära åtgärder som yrkes-

Prop. 2015/16:44

60

utövare i den mottagande medlemsstaten, påtalar Lärarnas ansvarsnämnd att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan legitimation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet. Regeringen konstaterar i likhet med Lärarnas ansvarsnämnd att de åtgärder som inom vissa sektorer kan vidtas mot utövare av reglerade yrken är kopplade till innehavet av legitimation och därmed inte kan vidtas mot tillfälliga yrkesutövare. Denna ordning får anses förenlig med direktivet, då vitsen med direktivets bestämmelser om tillfällig yrkesutövning är just att legitimation eller liknande i den mottagande staten inte ska behövas för att få utöva yrket. Regeringen anser att det inte finns skäl att skapa disciplinära åtgärder enbart för tillfälliga yrkesutövare, som därmed inte skulle vara samma åtgärder som kan vidtas mot andra utövare av yrket.

Regeringen kan dock konstatera att det inom de aktuella sektorerna finns tillsynsmekanismer som omfattar tillfälliga yrkesutövare. Exempelvis anges i 26 kap. skollagen (2010:800) att tillsyn är en granskning som har till syfte att kontrollera om verksamheten som granskas uppfyller krav som ställs i lagar och andra föreskrifter. Även om tillsynen i första hand avser själva verksamheten och inte enskilda lärare, är dessa ändå en del av den verksamhet som granskas och är följaktligen föremål för tillsyn. Det gäller både tillfälliga yrkesutövare och lärare med svensk legitimation. Liknande konstruktioner finns även inom andra områden. Regeringen kan således konstatera att tillfälliga yrkesutövare omfattas av samma tillsyn som andra yrkesutövare och att det därmed inte finns skäl för några författningsändringar i fråga om tillsyn och disciplinära åtgärder i fråga om befintliga reglerade yrken. När det gäller taxiförare, som är ett tillkommande reglerat yrke, behöver dock en tillsynsbestämmelse som omfattar tillfälliga yrkesutövare införas i taxitrafiklagen (2012:211), se avsnitt 9.4.

Eftersom direktivet inte reglerar vilka tillsyns- eller disciplinbestämmelser som ska finnas, är det inte heller aktuellt att införa några materiella bestämmelser härom i den nya lagen. Av tydlighetsskäl föreslås dock att den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör innehålla en upplysningsbestämmelse om att bestämmelser om tillsyn och disciplinåtgärder som omfattar tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Tillfällig yrkesutövning eller etablering?

Ett flertal remissinstanser har uppmärksammat att det finns behov av att klargöra var gränsen går mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. För en enskild yrkesutövare som avser att utöva sitt yrke i Sverige är det av avgörande betydelse om utövandet av yrket klassas som tillfällig yrkesutövning eller etablering. I det förra fallet kan yrkesutövaren i många fall utöva yrket direkt utan att kontakta svenska myndigheter medan det i det senare fallet krävs en ansökan om erkännande av utländska kvalifikationer och ett beslut från den behöriga myndigheten innan utövandet kan påbörjas.

Flera remissinstanser har föreslagit att det bör införas tidsgränser enligt vilka allt utövande som överstiger tre månader ska betraktas som etablering. EU-domstolen har i ett flertal fall uttalat sig i frågan om vilka fak-

61

Prop. 2015/16:44

torer som ska bedömas när man har att avgöra om fördragets regler om frihet att tillhandahålla tjänster eller reglerna om den fria etableringsrätten ska tillämpas. Bestämmelsen i artikel 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet kodifierar delar av denna praxis (se dom Reinhard Gebhard mot Consiglio dell’Ordine degli Avvocati e Procuratori di Milano, C-55/94, EU:C:1995:411, punkt 27). Enligt artikel 5.2 ska direktivets regler om tillhandahållande av tjänster endast tillämpas om tjänstetillhandahållaren tillfälligt och temporärt utövar yrket i den mottagande medlemsstaten. Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska, enligt den aktuella artikeln, bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens varaktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

När det gäller befintlig praxis rörande fri rörlighet för tjänster och företagsetablering kan regeringen konstatera att det inte är självklart i vilken utstäckning den är tillämplig på de förhållanden som regleras genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Direktivet är tillämpligt på yrkesutövare som vill utöva ett yrke som anställd eller som egen företagare medan fördragets regler om fri rörlighet för tjänster och etablering endast är tillämpliga på företag och inte på enskilda som uppbär lön som anställd i mottagarlandet (se dom Petersen mot Finanzamt Ludwigshafen, C-544/11, EU:C:2013:124, punkt 31 samt dom Ritter-Coulais mot Finanzamt Germersheim, C-152/03, EU:C:2006:123 punkt 19). För de senare är det fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare som är tillämpliga. Av detta följer att det i EU-domstolens praxis rörande fri rörlighet för tjänster och etablering saknas domar som kan ge ledning när det gäller att avgöra om en person som är anställd i annat land ska anses erbjuda en tjänst eller ska anses ha etablerat sig. Än så länge har, såvitt regeringen känner till, EU-domstolen inte heller uttalat sig rörande hur yrkeskvalifikationsdirektivet ska tolkas i detta avseende. I avsaknad av sådana uttalanden är det regeringens uppfattning att det är EU-domstolens praxis rörande fri rörlighet för tjänster och företagsetablering som bör vara vägledande även vid bedömningen av om en enskild yrkesutövare som är anställd i Sverige inom ramen för yrkeskvalifikationsdirektivets bestämmelser ska anses tillfälligt utföra tjänster eller anses vara etablerad. Skälet för detta är att det är denna praxis som varit vägledande vid utformningen av artikel 5 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Om så inte skulle vara fallet skulle det dessutom innebära att yrkesutövare som kommer till Sverige för att utöva ett yrke som anställd skulle bedömas på andra grunder än yrkesutövare som kommer hit som egna företagare. Ett sådant scenario är inte önskvärt.

Det kan också konstateras att EU-domstolens praxis rörande fri rörlighet för tjänster och etablering inte alltid kan appliceras på ett anställningsförhållande. Det finns t.ex. inget rättsfall som berör längden på ett anställningskontrakt eller vilken betydelse som ska läggas vid att det rör sig om en praktiktjänst, tillfällig anställning eller en tillsvidareanställning.

EU-domstolen har även konstaterat att bestämmelserna i fördraget inte ger någon ledning när det gäller att rent abstrakt bestämma efter vilken tid eller över vilken frekvens som tillhandahållandet av en tjänst eller en viss typ av tjänster i en annan medlemsstat inte längre kan anses som tillhandahållandet av en tjänst (dom Schnitzer, C-215/01, EU:C:2003:662, punkt 31). Begreppet tjänster i fördragets mening kan

Prop. 2015/16:44

62

till och med omfatta tjänster som tillandahålls under flera år (samma dom punkt 30). Dessutom har domstolen konstaterat att längden på perioden under vilken en tjänst tillhandahålls i ett annat land inte i sig kan vara avgörande för att fastställa om det är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster eller etablering som ska tillämpas (se dom Kommission mot Portugal, C-171/02, EU:C:2004:270, punkt 27). I linje med dessa avgöranden följer dessutom uttryckligen av artikel 5.2 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet att bedömningen av om tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt ska bedömas från fall till fall. Det är därför inte möjligt att tillmötesgå de aktuella remissinstansernas önskemål om fastställande av en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering.

Det finns däremot anledning att beröra delar av EU-domstolens praxis som kan vara vägledande för beslut i enskilda fall. Till att börja med står det klart att i de fall en medborgare från ett annat land stadigvarande bosätter sig i Sverige i syfte att tillhandahålla tjänster där under en obestämd tidsperiod, är fördragets regler om fri rörlighet för tjänster inte tillämpliga (se dom Udo Steymann mot Staatssecretaris van Justitie, C-196/87, EU:C:1988:475, punkt 17). Enligt regeringens uppfattning skulle en tolkning av fallet rimligen kunna innebära att yrkesutövare som erhåller en tillsvidareanställning i Sverige ska anses ha etablerat sig i landet.

Motsatsvis bör en rimlig utgångspunkt vara att en yrkesutövare med en tidsbegränsad anställning ska anses tillfälligt utöva sitt yrke. Som Saco påpekat förekommer det dock på varandra följande tidsbegränsade anställningar under lång tid hos en och samma arbetsgivare, vilket får tas i beaktande i enskilda fall. När det gäller yrkesutövare som hyrs ut av bemanningsföretag etablerade i andra länder har EU-domstolen fastställt att det rör sig om tjänster i fördragets mening (se dom Webb, C-279/80, EU:C:1981:314, punkt 9). När det gäller bemanningsföretag avser regeringen att särskilt följa utvecklingen av EU-domstolens praxis. Även i övriga situationer blir det slutligen EU-domstolen som i sin uttolkning av EU-rätten får ge ledning i fråga om vad som utgör tillfällig yrkesutövning respektive etablering.

Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att det inte entydigt går att dra en gräns mellan tillfällig yrkesutövning och etablering. Det finns därför skäl att noga följa den framtida tillämpningen av yrkeskvalifikationsdirektivet bestämmelser om tillfällig yrkesutövning.

Förhandsunderrättelse och förhandskontroll

För väktare och hälso- och sjukvårdspersonal som inte omfattas av automatiskt erkännande har Sverige sedan tidigare valt att utnyttja den möjlighet till förhandskontroll som direktivet ger, vilket minskar risken för att yrkesutövare som har otillräckliga kvalifikationer utövar yrkena inom landet. Bestämmelserna finns i patientsäkerhetslagen (2010:659) respektive lagen (1974:191) om bevakningsföretag och i de föreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar. Enligt regeringens bedömning bör dessa möjligheter till förhandskontroll bestå, i syfte att värna den allmänna säkerheten och patientsäkerheten.

63

Prop. 2015/16:44

För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra en förhandskontroll behöver de få vetskap om att en yrkesutövare har för avsikt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Skyldigheten att på förhand underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt bör således kvarstå i fråga om väktare och hälso- och sjukvårdspersonal som omfattas av förhandskontroll.

Krav på förhandsunderrättelse finns, förutom för väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, även för djurhälsopersonal och fastighetsmäklare.

Statens jordbruksverk och Sveriges lantbruksuniversitet framhåller att kravet på förhandsunderrättelse inom djurens hälso- och sjukvård bör gälla fortsatt. Fastighetsmäklarinspektionen och Mäklarsamfundet anser att förhandsunderrättelse även fortsatt bör gälla fastighetsmäklare. Regeringen ser inte anledning att ändra den nuvarande ordningen med förhandsunderrättelser för dessa yrken och delar därför bedömningen att kravet att djurhälsopersonal och fastighetsmäklare ska underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att tillfälligt utöva yrket i Sverige bör gälla även fortsättningsvis.

I lagrådsremissen har det föreslagits att regleringen om förhandskontroll och förhandsunderrättelse, som inte är generell utan avser vissa specifika yrken, alltjämt bör finnas i respektive sektorsförfattning som i fråga om dessa yrken kompletterar den nya lagens bestämmelse om tillfällig yrkesutövning. Lagrådet har dock ifrågasatt om det inte av 6 § i den nya lagen, där tillfällig yrkesutövning regleras, borde framgå att en ordning för förhandsunderrättelse eller förhandskontroll tillämpas vid tillfällig yrkesutövning i de fall det särskilt föreskrivs. Regeringen föreslår med anledning av Lagrådets synpunkt ett sådant tillägg i lagen, men föreslår att tillägget placeras i 7 §.

Reglering av mer detaljbetonade sektorsspecifika bestämmelser om förhandsunderrättelse och förhandskontroll bedöms kunna ske med stöd av bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet (se avsnitt 5).

9.2 Skollagens bestämmelser omfattar tillfällig yrkesutövning för lärare och förskollärare

Regeringens bedömning: Rätten att tillfälligt utöva lärar- och förskolläraryrket i Sverige framgår av skollagens nuvarande bestämmelser om undantag från kravet på legitimation. Skollagen behöver därför inte ändras i detta avseende.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens bedömning i det avseendet att rätten att tillfälligt utöva lärar- och förskolläraryrket bör framgå av skollagen. Regeringen anser att sådana bestämmelser redan finns i skollagen medan utredningen föreslår att 2 kap. 13 § skollagen ändras så att det framgår att undervisning även får bedrivas av den som tillfälligt utövar lärar- eller förskolläraryrket i Sverige i enlighet med den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Remissinstanserna: Statens skolverk anser att de tillfälliga anställningarna bör begränsas till det som står i skollagen om möjligheten att

Prop. 2015/16:44

64

bedriva undervisning högst ett läsår i taget. Skolverket avstyrker därför utredningens förslag om ett förtydligande i skollagen om möjligheten för den som tillfälligt tillhandahåller tjänster att bedriva undervisning.

Skälen för regeringens bedömning

Utgångspunkter för tillfällig yrkesutövning i skolan

Som framgår i avsnitt 9.1 ovan, innebär direktivet att en yrkesutövare som är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed utövar samma reglerade yrke i den staten har rätt att utöva yrket tillfälligt i Sverige. Rätten gäller även om yrket inte är reglerat i etableringsstaten, men då förutsätts att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de senaste tio åren. Den nya horisontella lagen föreslås, som nämns ovan, innehålla bestämmelser som tydliggör rätten till tillfällig yrkesutövning i Sverige. Den nya lagen kommer att gälla för samtliga reglerade yrken i Sverige, alltså även för lärare och förskollärare. För att uppfylla direktivet är regeringens utgångspunkt att krav på svensk lärarlegitimation inte kan ställas i fråga om tillfälliga yrkesutövare. Lärare och förskollärare med yrkeskvalifikationer från EES eller Schweiz som är etablerade i sitt hemland ska alltså tillfälligt kunna undervisa i svenska skolor utan att hindras av de krav på legitimation som annars gäller.

Skollagens bestämmelser om legitimation, behörighet och anställning

Enligt grundprincipen i 2 kap. 13 § skollagen (2010:800) får endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning bedriva undervisningen. Vissa undantag då en lärare eller förskollärare ändå får bedriva undervisning finns dock bl.a. i 2 kap.17 och 18 §§skollagen.

I 2 kap. 17 § anges att lärare som inte uppfyller kraven i 13 § trots det får bedriva annan undervisning på ett främmande språk än språkundervisning, om de har en utländsk lärarutbildning som motsvarar en svensk lärarexamen och kompetens att undervisa på det främmande språket. En sådan lärare får även bedriva undervisning i fritidshem om läraren har en svensk eller utländsk högskoleutbildning som är avsedd för arbete som fritidspedagog eller motsvarande och undervisning i fristående skolor och fristående fritidshem med särskild pedagogisk inriktning. Vidare får förskollärare som inte uppfyller kraven i 2 kap. 13 § trots det bedriva undervisning i fristående förskolor med särskild pedagogisk inriktning.

I 2 kap. 18 § anges att om det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens organisation som uppfyller kraven enligt 2 kap. 13 § eller om det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen, får en annan lärare eller förskollärare bedriva undervisningen. En sådan lärare eller förskollärare ska vara lämplig att bedriva undervisningen och i så stor utsträckning som möjligt ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande

Enligt 2 kap. 20 § första stycket skollagen får endast den som har legitimation anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning. Vidare följer det av 2 kap. 21 § skollagen att olegitimerade

65

Prop. 2015/16:44

lärare som ska användas för att bedriva undervisning enligt 2 kap. 18 § får anställas för högst ett år i sänder.

Skollagens bestämmelser medger tillfällig yrkesutövning

Utredningen har föreslagit en ändring i skollagen för att tydliggöra rätten till tillfällig yrkesutövning för lärare och förskollärare. Statens skolverk avstyrker förslaget i sitt remissvar och anser att de tillfälliga anställningarna bör begränsas till det som står i skollagen om möjligheten att bedriva undervisning högst ett läsår i taget. Regeringen delar bedömningen att skollagen inte behöver ändras. Däremot anser inte regeringen att skollagens bestämmelser innebär begränsningar att utöva yrket tillfälligt i förhållande till vad direktivet kräver.

Som angetts ovan, får endast den som har legitimation anställas som lärare eller förskollärare i skolväsendet utan tidsbegränsning. Vid tidsbegränsade anställningar, som är den anställningsform som bör vara aktuell för tillfälliga yrkesutövare, finns det dock inte något som hindrar en arbetsgivare att välja att anställa en lärare utan svensk lärarlegitimation. Detta eftersom det inte framgår av 2 kap. 21 § att en legitimerad lärare ska prioriteras framför en olegitimerad.

Däremot ställs det i 2 kap. 18 § vissa krav som gäller för att huvudmannen ska få använda läraren eller förskolläraren i undervisning. Dessa gäller oavsett i vilken stat yrkeskvalifikationerna är förvärvade. Som redogjorts för ovan, är ett första krav för att använda en olegitimerad lärare eller förskollärare att det inte finns någon att tillgå inom huvudmannens organisation som uppfyller kraven enligt 2 kap. 13 § (dvs. legitimation) eller att det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna eller barnen. Om det inte finns legitimerade och behöriga lärare inom huvudmannens organisation utgör inte 2 kap. 18 § något hinder mot att använda en tillfällig lärare eller förskollärare. När det gäller kravet på lämplighet är utgångspunkten att huvudmannen redan vid anställningen har bedömt att den tillfälliga läraren är lämplig för uppgiften. Lärare och förskollärare som är etablerade i sitt hemland får även anses uppfylla kravet på att den som anställs tillfälligt i så stor utsträckning som möjligt ska ha en utbildning som motsvarar den utbildning som är behörighetsgivande. En lärare eller förskollärare som har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige kan givetvis också ansöka om erkännande i syfte att få en svensk legitimation.

Även bestämmelserna i 2 kap. 17 § skollagen kan i vissa fall ge tillfälliga yrkesutövare möjlighet att bedriva undervisning om läraren har en utländsk högskoleutbildning som motsvarar en svensk lärarexamen, men bestämmelsen är begränsad till vissa specifika typer av undervisning.

Sammantaget finns det inga formella hinder mot att anställa en lärare eller förskollärare från EES eller Schweiz som avser att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige. Om huvudmannen väljer att anställa en sådan lärare eller förskollärare finns det, om förutsättningarna enligt 2 kap. 17 eller 18 §§ är uppfyllda, inte heller något som hindrar arbetsgivaren från att använda denne i undervisning.

Enligt regeringens bedömning framgår rätten att tillfälligt utöva lärar- och förskolläraryrket i Sverige alltså av skollagens nuvarande bestämmelser om undantag från kravet på legitimation. Mot bakgrund av vad

Prop. 2015/16:44

66

som beskrivits ovan anser regeringen därför att det för att uppfylla direktivets krav inte behövs någon ändring i skollagen vad avser lärare och förskollärare som har för avsikt att tillfälligt utöva respektive yrke i Sverige.

Bedömningen att tillfälliga lärare och förskollärare omfattas av undantagen från legitimationskravet i skollagen innebär att de även i övrigt kommer omfattas av samma bestämmelser i skollagen som andra lärare och förskollärare som får bedriva undervisning enligt dessa bestämmelser.

9.3 Tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården och veterinäryrket

Regeringens förslag:Patientsäkerhetslagen ska ändras så att det möjliggörs för tillfälliga yrkesutövare att använda svenska yrkestitlar i de fall detta följer av direktivet. Patientsäkerhetslagen ska även ändras så att tillfälliga yrkesutövare inte anges som en särskild grupp av hälso- och sjukvårdspersonal.

Regeringens bedömning: Systemet med tidsbegränsade legitimationer vid tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården bör övergångsvis behållas.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag och bedömning. Utredningens förslag omfattar inte sådana lagändringar som möjliggör för tillfälliga yrkesutövare som förhandskontrolleras att utöva yrket under svensk yrkestitel eller för läkare, tandläkare och sjuksköterskor att tillfälligt utöva yrket i Sverige under svensk specialisttitel. Utredningens förslag innebär vidare, till skillnad från regeringens, att systemet med tidsbegränsade legitimationer vid tillfällig yrkesutövning inom hälso- och sjukvården avvecklas.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. I promemorian föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Förslaget innebär vidare att läkare, tandläkare och sjuksköterskor ska ha rätt att använda en specialisttitel även i de fall det framgår av särskilda föreskrifter. I promemorian föreslås också, till skillnad från i regeringens förslag, ett ytterligare bemyndigande.

Remissinstanserna:

När det gäller utredningens förslag är flera

remissinstanser, däribland Sveriges lantbruksuniversitet, Privattandläkarna, Svenska audionomföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation och Sveriges Tandläkarförbund, kritiska till att det ska vara möjligt att tillfälligt vara verksam i Sverige utan att ha en svensk legitimation. Folkhälsomyndigheten anser att samma krav ska gälla för tillfälliga tjänster som för tjänster som görs under en längre tid. SRAT och Sveriges

Läkarförbund förordar den nuvarande lösningen med tidsbegränsad legitimation för tillfälliga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och Lärarnas ansvarsnämnd påtalar att yrkesutövare som tillfälligt utövar yrken i Sverige utan

67

Prop. 2015/16:44

legitimation inte kan bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.

När det gäller promemorians förslag tillstyrker Sveriges läkarförbund,

Sveriges Tandläkarförbund och Sveriges Kommuner och Landsting de föreslagna ändringarna i patientsäkerhetslagen. Kommerskollegium har inga invändningar mot de ändringar som föreslås. Vårdförbundet accepterar att regleringen genomförs genom föreskrifter av regeringen. Socialstyrelsen avstyrker förslagen i denna del. Det föreslagna bemyndigandet torde inte vara nödvändigt om de svenska bestämmelserna om förhandskontroll behålls. Myndigheten anser att det bör anges direkt i 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen att yrkestiteln får användas även av den som har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket, alternativt att det inte behöver göras någon ändring i paragrafen om möjligheten att utfärda tidsbegränsade bevis om specialistkompetens behålls under en övergångstid. I fråga om specialistsjuksköterskor anför Socialstyrelsen att det kan ifrågasättas om det är nödvändigt att använda sig av möjligheten till förhandskontroll av denna grupp. Även Svensk sjuksköterskeförening avstyrker förslagen i promemorian.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Användande av titlar

Enligt artikel 7.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet ska tillfällig yrkesutövning som huvudregel ske under den yrkestitel som används i yrkesutövarens etableringsstat. För de yrken som omfattas av bestämmelserna om samordning av minimikraven för utbildning ska dock yrkesutövningen ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten.

Utredningen har föreslagit ett tillägg i 4 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659) med innebörd att yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Till följd av regeringens bedömning att systemet med tidsbegränsade legitimationer för tillfälliga utövare av reglerade yrken på hälso- och sjukvårdsområdet övergångsvis ska behållas (se nedan) behöver dock paragrafen i nuläget inte ändras. Det följer av dess nuvarande lydelse att den som har legitimation för yrket får använda yrkestiteln. Bestämmelsen gäller samtliga legitimationsyrken på hälso- och sjukvårdsområdet.

Därutöver följer av artikel 7.4 sjätte stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet att tillfälliga yrkesutövare, vars kvalifikationer har kontrollerats på förhand, ska tillhandahålla sina tjänster under den mottagande medlemsstatens yrkestitel. Utredningens förslag innefattade inte användande av yrkestitlar för personer vars kvalifikationer kan förhandskontrolleras. I syfte att genomföra artikel 7.4 i direktivet på ett korrekt sätt föreslogs i promemorian ett nytt bemyndigande med innebörd att regeringen får meddela föreskrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. Regeringen anser dock att sådana föreskrifter bör meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, se avsnitt 5. Vidare bör, med stöd av det bemyndigande som föreslås i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer (se avsnitt 5), särskilda föreskrifter meddelas om vilka specialisttitlar som ska användas av till-

Prop. 2015/16:44

68

fälliga yrkesutövare enligt vad som följer av artikel 7.3 och 7.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Följaktligen bör det framgå av 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen att läkares och tandläkares specialisttitlar får användas även i de fall det särskilt föreskrivs.

Enligt 4 kap. 9 § patientsäkerhetslagen får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen. Av förarbetena (prop. 2009/10:210 s. 204) framgår att med examen enligt bestämmelsen avses en specialistsjuksköterskeexamen enligt högskoleförordningen (1993:100). Särskilda föreskrifter bör kunna meddelas om rätten att använda en skyddad specialisttitel för sjuksköterskor som inte har en sådan examen. Även dessa föreskrifter bör meddelas med stöd av det bemyndigande som föreslås i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Även av 4 kap. 9 § patientsäkerhetslagen bör det därför framgå att rätten att använda titeln specialistsjuksköterska inte är begränsad till de fall som avses i den paragrafen, utan får användas även i de fall det särskilt föreskrivs.

Läkares, tandläkares och sjuksköterskors specialisttitlar får anses utgöra yrkestitlar enligt direktivet. Enligt 4 kap. 8 § patientsäkerhetslagen ska en legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareutbildning efter ansökan få bevis om specialistkompetens. En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens. Enligt 10 § samma kapitel prövar Socialstyrelsen ansökningar om bevis om specialistkompetens. Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning att bestämmelsen bör förtydligas på så sätt att det framgår att en specialisttitel endast får användas av den som har ett bevis om specialistkompetens.

Det följer av 3 kap. 4 § första stycket 2 lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård (2009:302) och föreskrifter meddelande med stöd av den lagen, att den som tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige i enlighet med direktivet får använda sig av den svenska titeln. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 5 bör dock en följdändring göras så att bestämmelsen anpassas till att tillfälligt utövande nu ska regleras i den horisontella lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Tidsbegränsade legitimationer inom hälso- och sjukvården behålls

Flera remissinstanser anser att systemet med tidsbegränsade legitimationer inom hälso- och sjukvården även fortsatt bör finnas kvar för tillfälliga yrkesutövare. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anför att tillfälliga yrkesutövare inom hälso- och sjukvården inte kommer att kunna stå under samma tillsyn och vara föremål för samma disciplinära åtgärder som yrkesutövare med legitimation. För att sådana åtgärder ska kunna vidtas menar HSAN att det krävs ändringar i patientsäkerhetslagen eller att systemet med tidsbegränsade legitimationer behålls.

När det gäller yrken inom hälso- och sjukvården bedömer regeringen att systemet med tidsbegränsade legitimationer vid tillfällig yrkesutövning ska behållas övergångsvis. Skälen för att behålla systemet är att de tidsbegränsade legitimationerna i nuläget är det enda sättet att säkerställa att tillfälliga yrkesutövare står under samma tillsyn som etablerade yrkesutövare. Eftersom åtgärder som begränsar yrkesutövandet är

69

Prop. 2015/16:44

kopplade till innehavet av en legitimation kan sådana åtgärder vidtas även mot tillfälliga yrkesutövare. Detta skulle i nuläget inte vara möjligt utan tidsbegränsade legitimationer. Eftersom det rör yrken som vid felaktigt utförande kan medföra allvarliga konsekvenser för liv och hälsa bedömer regeringen att systemet med tidsbegränsade legitimationer bör behållas övergångsvis.

Regeringen vill dock understryka att det krävs förändringar i systemet med de tidsbegränsade legitimationerna för att så långt som möjligt uppfylla direktivets krav på fri rörlighet för tillfälliga yrkesutövare. En förutsättning är att en sådan yrkesutövare inte ska behöva vänta på att få en tidsbegränsad legitimation. Om en yrkesutövare har sådana yrkeskvalifikationer som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning (se avsnitt 11.3) ska en tidsbegränsad legitimation utfärdas direkt när en förhandsunderrättelse lämnats in. Någon prövning av yrkeskvalifikationerna får inte göras i de fallen. För övriga yrkesutövare som tillfälligt önskar utöva ett reglerat yrke på hälso- och sjukvårdsområdet ska den tidsbegränsade legitimationen utfärdas omedelbart efter att en förhandskontroll har skett i vederbörlig ordning. Regeringen bedömer att det kan krävas förordningsändringar för att säkerställa att tidsbegränsade legitimationer utfärdas utan minsta dröjsmål. Regeringen bedömer också att Socialstyrelsen kan behöva se över sina rutiner och föreskrifter i detta avseende.

Det är även viktigt att betona att de tidsbegränsade legitimationerna inom hälso- och sjukvården ska behållas endast övergångsvis. Det är regeringens avsikt att utreda hur systemet kan avvecklas.

Utredningen har föreslagit en ändring i 4 kap. 4 § patientsäkerhetslagen som slår fast att yrkesutövning får ske om en yrkesutövare med stöd av den nya lagen tillfälligt utövar ett yrke inom hälso- och sjukvården i Sverige. Till följd av regeringens bedömning att systemet med tidsbegränsade legitimationer för tillfälliga utövare som omfattas av den lagen ska behållas övergångsvis behöver dock paragrafen inte ändras eftersom det redan följer av dess nuvarande lydelse att den som har legitimation för yrket får utöva yrket.

I 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen anges vilka grupper som betraktas som hälso- och sjukvårdspersonal. Att systemet med tidsbegränsade legitimationer för tillfälliga utövare behålls övergångsvis innebär att tillfälliga yrkesutövare inte behöver listas särskilt eftersom de omfattas av den grupp som anges i första stycket 1, dvs. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården. Detta innebär att sjunde punkten 1 kap. 4 § första stycket patientsäkerhetslagen, som gäller tillfälliga yrkesutövare, inte behövs och därmed kan tas bort.

9.4 Tillfällig yrkesutövning för taxiförare

Regeringens förslag:Taxitrafiklagen ska ändras så att rätten till tillfällig yrkesutövning för taxiförare framgår. I lagen ska det även göras följdändringar som innebär att tillsyn ska utövas över tillfälliga yrkesutövare och att den som har rätt att utöva yrket tillfälligt, eller anlitar

Prop. 2015/16:44

70

en sådan yrkesutövare, inte kan dömas för brott mot 5 kap. 4 § taxitrafiklagen.

Utredningens förslag: Utredningen anser att taxiförare utgör ett reglerat yrke enligt definitionen i yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen har föreslagit en bestämmelse i förordning om rätten att tillfälligt utöva taxiföraryrket och en generell bestämmelse om tillsyn över tillfälliga yrkesutövare i den nya lagen om yrkeskvalifikationer.

Remissinstanserna: Transportstyrelsen menar att det krävs ändringar i taxitrafiklagen (2012:211) om taxiförare tillfälligt ska kunna vara verksamma i Sverige utan legitimation.

Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens uppfattning att nuvarande reglering kring taxiyrket uppfyller definitionen av reglerat yrke i yrkeskvalifikationsdirektivet. Mot bakgrund av detta gör även regeringen samma bedömning som Transportstyrelsen och föreslår därför att taxitrafiklagen ändras så att rätten till tillfällig yrkesutövning framgår. Som framgår ovan kan medlemsstaterna, när det är fråga om etablering, kräva ett nationellt godkännande vilket inte är möjligt i fråga om tillfälligt yrkesutövande. När det gäller taxiförare innebär detta exempelvis att det inte är möjligt att ställa vandelskrav på taxiförare som tillfälligt utövar yrket i Sverige. Dock är det en förutsättning att en yrkesutövare som tillfälligt vill utöva yrket i Sverige lagligen utövar samma yrke i sitt ursprungsland.

Artikel 5.3 i direktivet innebär att tillfälliga yrkesutövare ska omfattas av samma tillsynsbestämmelser som de personer som utövar samma yrke i medlemsstaten. Taxitrafiklagens tillsynsparagraf behöver därför kompletteras med en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten även utövar tillsyn över att tillfälliga yrkesutövare uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

Till följd av att det införs en rätt att utöva yrket tillfälligt i Sverige, behöver också en följdändring göras i lagen som innebär att den som har rätt att utöva yrket tillfälligt, eller anlitar en sådan yrkesutövare, inte kan dömas för brott mot 5 kap. 4 § taxitrafiklagen.

10 Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt lagens olika ordningar för erkännande ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Vidare ska det framgå att denna rätt innebär en rätt att utöva det yrket i Sverige på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

Ett erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ska ske genom beslut om erkännande eller genom beslut om utfärdande av ett europeiskt yrkeskort.

71

Prop. 2015/16:44

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningen har dock föreslagit att innebörden av ett erkännande delvis upprepas i de bestämmelser där de olika erkännandeordningarna anges.

Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund,

Svenska barnmorskeförbundet och Vårdförbundet tillstyrker förslaget. Kommerskollegium anser, till skillnad från utredningen, att prövningen av yrkeskvalifikationerna, språket och vandel tillsammans utgör ett ”tillstånd att få utöva ett reglerat yrke” och att den enskilde ska erhålla ett beslut som innefattar alla dessa delar inom de tre månader som anges i artikel 51.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Transportstyrelsen lyfter frågan om hur gränsen dras mellan vad som är krav på yrkeskvalifikationer och vad som är andra krav. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan erinran.

Skälen för regeringens förslag

Direktivet reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer, inte andra villkor

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att, genom att reglera erkännandet av utländska yrkeskvalifikationer, jämställa yrkesutövare som har förvärvat sina kvalifikationer i ett land med de yrkesutövare som har likvärdiga utländska kvalifikationer. Syftet är inte att generellt reglera rätten att utöva yrken.

I direktivet används genomgående formuleringen att ett erkännande av yrkeskvalifikationer ska ge yrkesutövaren tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare (se artikel 4.1, 13.1, 21.1, 21.3, 49a.1 och 49b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet).

Under förutsättning att yrkesregleringen klarar det s.k. inremarknadstestet (se artikel 59.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet) har medlemsstaterna alltjämt rätt att själva bestämma inte bara vilka yrken de ska reglera och vilka krav på yrkeskvalifikationer som ska ställas, utan även om det ska ställas andra krav än sådana som rör yrkeskvalifikationer för att få utöva yrket. Detta kan exempelvis gälla krav på tillstånd, legitimation, auktorisation, god vandel eller viss ålder.

För många av de reglerade yrkena i Sverige finns också sådana andra krav, t.ex. rörande vandel. Det är alltså inte alltid tillräckligt att sökandens yrkeskvalifikationer erkänns som likvärdiga, utan för att få utöva yrket kan även andra krav behöva vara uppfyllda. Detsamma gäller för den som har beviljats ett yrkeskort som gäller för etablering i Sverige. Det som ömsesidigt ska erkännas enligt direktivet är dock endast kvalifikationerna, vilket anges i yrkeskvalifikationsdirektivet och även föreslås anges i den nya lagen.

Som tydliggjorts ovan ska ett erkännande av yrkeskvalifikationer ge yrkesutövaren tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare. Enligt regeringens mening är rätten att utöva yrket det första steget som uppnås genom erkännandet av yrkeskvalifikationer. För tillträde till yrket kan det dock även uppställas andra krav, t.ex. rörande vandel. Genom att yrkesutövaren har fått sina

Prop. 2015/16:44

72

yrkeskvalifikationer erkända ställs personen, som nästa steg, inför dessa krav på samma villkor som landets egna medborgare.

Hur bedömningen av om övriga krav är uppfyllda ska ske regleras inte i direktivet, förutom i ett avseende. Genom ändringsdirektivet införs nämligen uttryckliga regler om medlemsländernas möjlighet att göra språkkontroller (se avsnitt 13). Sådana kontroller av om eventuella språkkrav är uppfyllda får endast ske efter det att ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer eller beslut om utfärdande av yrkeskort har fattats (se artikel 53.3 andra stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet). Dock ska en sådan kontroll göras före det att tillträde till ett yrke beviljas (jfr skäl 26 till ändringsdirektivet). För att sådana språkkontroller över huvud taget ska kunna ske behöver det därför enligt regeringens uppfattning göras en klar åtskillnad mellan erkännandet av kvalifikationerna och prövningen av om övriga förutsättningar för tillträde till yrket är uppfyllda. Utan en sådan uppdelning av förfarandet kan språkkontroller aldrig genomföras på ett sätt som står i överensstämmelse med direktivet.

Mot denna bakgrund är det, trots vad Kommerskollegium har anfört, regeringens uppfattning att prövningen av sökandens yrkeskvalifikationer ska utgöra en fristående del av den prövning som ska göras av en behörig myndighet i ett ärende som avser tillträde till ett reglerat yrke i Sverige på grundval av utländska kvalifikationer. Vidare är det regeringens uppfattning att den tidsfrist om tre månader som föreskrivs i artikel 51.3 avser prövningen av yrkeskvalifikationerna – tidsfristen är dock en fråga som avses regleras i förordning. När ett beslut om att de utländska kvalifikationerna motsvarar det som krävs av yrkesutövare med svenska kvalifikationer har fattats, ska den sökande därefter i alla avseenden behandlas som en sökande med svenska kvalifikationer. I de fall det ställs ytterligare krav för tillträde till ett yrke ska denna prövning alltså ske enligt det förfarande som gäller för sökande med svenska kvalifikationer, dvs. enligt respektive sektorsförfattning. Detsamma gäller den slutliga handläggningen av ett legitimations- eller auktorisationsärende.

Det faktum att det tydliggörs att prövningen av yrkeskvalifikationer utgör en fristående del av prövningen i legitimationsärenden och liknande innebär dock inte någon ändring av myndigheternas möjligheter att ta ut avgifter för dessa ärenden. Som framgår av avsnitt 20 avser dock regeringen att se över frågan om avgifter för myndighetsuppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet.

Ett erkännande avser tillträde till jämförbar verksamhet

Enligt artikel 4.2 i direktivet förutsätter tillämpningen av bestämmelserna om erkännande av yrkeskvalifikationer att det rör sig om jämförbara verksamheter. Rätten till tillträde till ett svenskt yrke är därmed beroende av om det yrke som har utövats i hemlandet är jämförbart med det svenska yrket. Det är alltså inte avgörande vilken yrkestitel som används i Sverige respektive i den andra staten. I stället är det innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska bedömas och jämföras.

73

Prop. 2015/16:44

11 Etablering

11.1 Erkännande enligt den generella ordningen

Regeringens förslag: Det ska anges i den nya lagen att en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas under två förutsättningar: dels att yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av

Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium, dels att yrket är reglerat i den staten.

Yrkesutövarens yrkeskvalifikationer ska även erkännas under förutsättning dels att yrkesutövaren har utövat yrket på heltid under ett år, eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren, i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, dels att yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten. Kravet på yrkeserfarenhet får dock inte ställas som en förutsättning för ett erkännande om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

Erkännandet ska förutsätta en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som, i de fall det särskilt kommer att föreskrivas, ska kunna medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Denna s.k. generella ordning för erkännande av yrkeskvalifikationer ska gälla för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande i den nya lagen, och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan form av erkännande enligt denna lag.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Fastighetsmäklarinspektionen och Socialstyrelsen tillstyrker uttryckligen förslaget. Övriga remissinstanser lämnar förslaget utan invändning. Socialstyrelsen anser att det i den horisontella lagen eller förordningen bör förtydligas att ett erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i tredjeland som erkänts av en stat inom EES eller i

Schweiz ska prövas enligt den generella ordningen.

Skälen för regeringens förslag: Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella kvalifikationer regleras i artikel 10–13 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Av artikel 10 i direktivet följer att den generella ordningen är tillämplig på alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande. Den generella ordningen gäller även när yrkesutövaren inte uppfyller vissa i artikeln angivna villkor som gäller för andra ordningar för erkännande. Den generella ordningen kan alltså under vissa förutsättningar bli tillämplig för samtliga i Sverige reglerade yrken. När

Prop. 2015/16:44

74

den generella ordningen för erkännande kan bli tillämplig bör framgå av den nya lagen.

Vidare bör de grundläggande förutsättningarna för rätt till etablering i Sverige enligt den generella ordningen, enligt regeringens mening, framgå av den horisontella lagen. Dessa förutsättningar, som framgår av artikel 13 i direktivet, skiljer sig åt beroende på om yrkesutövaren har förvärvat yrkeskvalifikationerna i en stat där yrket är reglerat eller i en stat där yrket inte är reglerat. De grundläggande förutsättningarna för erkännande i båda dessa situationer bör anges i lagen.

Enligt direktivet får ett erkännande i vissa fall villkoras av att yrkesutövaren genomgår en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov (artikel 14). Vidare innebär direktivet att ett erkännande under vissa förutsättningar får begränsas till att avse en del av yrket, s.k. partiellt tillträde (artikel 4f). Direktivet innehåller även bestämmelser om undantag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifikationerna (artikel 13.4). Dessa bestämmelser är dock på sådan detaljnivå att de inte bör regleras på lagnivå. I dessa delar bör direktivet i stället genomföras i förordning med stöd av ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer (se avsnitt 5). Det bör dock redan av den nya lagen framgå att ett erkännande enligt den generella ordningen förutsätter en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer, som i de fall det särskilt kommer att föreskrivas, kan medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Socialstyrelsen har framfört ett önskemål om ett förtydligande rörande att ett erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i tredjeland, som erkänts av en stat inom EES eller i Schweiz, ska prövas enligt den generella ordningen. Regeringen anser att detta kommer att framgå med tillräcklig tydlighet av den nya lagen.

11.2 Automatiskt erkännande vid samordnade krav på yrkeserfarenhet

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas automatiskt.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har lämnat synpunkter på förslaget att rätten till automatsikt erkännande ska framgå av lagen.

Myndigheten för yrkeshögskolan (MYH) är dock kritisk till den del av förslaget som rör föreskrifter i fråga om erkännande av yrkeserfarenhet.

Skälen för regeringens förslag: Automatiskt erkännande vid samordnade krav på yrkeserfarenhet regleras i artikel 16–19 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

75

Prop. 2015/16:44

Om det för vissa verksamheter inom hantverk, industri och handel krävs kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art omfattas dessa, på de villkor som anges i artikel 17–19 i direktivet, av automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Genom att villkoren anges i direktivet har alltså medlemsstaterna samordnat kraven på yrkeserfarenhet. De verksamheter som avses anges i bilaga IV till direktivet. Ett automatiskt erkännande innebär att det, till skillnad från ett erkännande enligt den generella ordningen, inte sker någon bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer.

Av de yrken som listas i bilaga IV i direktivet finns det i nuläget inget yrke där det i Sverige enbart ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art. Exempelvis finns under förteckning III i bilaga IV bestämmelser med ursprung i direktiv 82/470/EEG (Council Directive 82/470/EEC of 29 June 1982 on measures to facilitate the effective exercise of freedom of establishment and freedom to provide services in respect of activities of self-employed persons in certain services incidental to transport and travel agencies [ISIC Group 718] and in storage and warehousing [ISIC Group 720]) vilka har samordnats. En punkt avser att utföra teknisk kontroll av motorfordon, vilket besiktningstekniker eventuellt skulle kunna omfattas av. Det aktuella direktivet tar dock sikte på egenföretagare och i Sverige krävs det dessutom formell kompetens för att bli behörig besiktningstekniker. Eftersom det för att få utöva detta yrke alltså inte är tillräckligt att uppfylla direktivets krav på yrkeserfarenhet, utan det även ställs andra krav för tillträde till yrket, kan ett erkännande inte ske enligt ordningen för erkännande av yrkeserfarenhet, utan kvalifikationerna får erkännas enligt den generella ordningen.

Regeringen bedömer därför att det i dagsläget inte föreligger något reglerat yrke i Sverige för vilket ordningen för automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet ska tillämpas. Därmed saknas det anledning att i nuläget vidta några närmare genomförandeåtgärder avseende artikel 17– 19 i direktivet. Detta bör också vara i linje med vad MYH har framfört. Den allmänna rätten till automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet, som anges i artikel 16, bör emellertid genomföras genom en bestämmelse i den nya lagen, så att lagen täcker alla de ordningar för erkännande som föreskrivs i direktivet.

För det fall ett yrke i Sverige framöver regleras genom att krav ställs på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art kan nödvändiga genomförandeåtgärder ske på lägre normnivå med stöd av det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs. En sådan reglering bör då lämpligen införas i sektorsregleringen för det yrke som blir aktuellt.

Prop. 2015/16:44

76

11.3 Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordning av minimikraven för utbildning

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att en yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare eller veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag, men anger inte uttryckligen att specialistläkare och specialisttandläkare omfattas av bestämmelserna.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna har tillstyrkt eller inte haft något att invända mot förslaget. Socialstyrelsen anser att även specialisttandläkare och specialistläkare ska ingå i uppräkningen eftersom de omfattas av automatiskt erkännande. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att det inte går att utgå från att utbildningarna för veterinärer i andra länder uppfyller direktivets minimikrav och menar att detta är något som Jordbruksverket borde kontrollera innan ett automatiskt erkännande beviljas. Flera lärosäten, däribland Göteborgs universitet och Högskolan i Kristianstad, har principiella invändningar och motsätter sig att utbildningar detaljregleras på överstatlig nivå.

Skälen för regeringens förslag

Yrken som omfattas av automatiskt erkännande

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning regleras i artikel 21 och i bilaga V till yrkeskvalifikationsdirektivet.

Enligt direktivet ska medlemsstaterna automatiskt erkänna bevis på formella kvalifikationer att utöva yrkena läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska, apotekare och arkitekt, om yrkesutövarens examensbevis och eventuella ytterligare behörighetsbevis återfinns i den uppräkning av nationella examina som finns i direktivets bilaga V. Ett automatiskt erkännande innebär att det – till skillnad från ett erkännande enligt den generella ordningen – inte sker någon bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer, utan att examensbeviset i sig ger rätt att utöva yrket i alla medlemsstater där yrket är reglerat, på samma villkor som de som har förvärvat sina kvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

Automatiskt erkännande av veterinärexamina regleras i dag i Jordbruksverkets föreskrifter, se Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörigheter för djurhälsopersonal. Automatiskt erkännande av examina på hälso- och sjukvårdsområdet

77

Prop. 2015/16:44

regleras i dag i Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso- och sjukvården. Arkitekt utgör inte ett reglerat yrke i Sverige och något behov av regler om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer från andra länder i fråga om detta yrke finns därmed inte.

Utredningen har valt att inte ta med specialistläkare och specialisttandläkare i sitt förslag till uppräkning över vilka yrken som omfattas av det automatiska erkännandet. Skälen för detta framgår inte, men troligen har dessa specialiseringar ansetts ingå i yrkena läkare respektive tandläkare. Regeringen delar dock Socialstyrelsens uppfattning att det uttryckligen bör framgå av det svenska genomförandet att även specialiseringarna ingår bland de yrken som erkänns automatiskt. Detta ändrar inget i sak jämfört med utredningens förslag, men tydliggör bestämmelsens tillämpningsområde.

Horisontell reglering och sektorsreglering

De yrken som berörs av det automatiska erkännandet är i många fall sådana där rörligheten över gränserna är omfattande. Vidare är reglerna som styr erkännandet av kvalifikationer inom dessa yrken en central del av direktivet. De utbildningar som samordnats genom direktivet berör dock för Sveriges del endast två sektorer, hälso- och sjukvården och djurens hälso- och sjukvård, och det finns därför inte anledning att ta in de materiella bestämmelserna om automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning i den horisontella lagstiftningen. Vilka utländska examina som omfattas av ordningen för automatiskt erkännande bör därför även i fortsättningen anges i Socialstyrelsens respektive Jordbruksverkets föreskrifter.

I formell mening bör dock den nya lagen även gälla för automatiska erkännanden. Med detta i åtanke, samt för att underlätta för tillämparen, bör den horisontella lagen ange att yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska, tandläkare, specialisttandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659) och lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

En följd av att den nya lagen ska gälla även vid prövningen av en ansökan som omfattas av den automatiska ordningen är att den nya förordningens förfarandebestämmelser blir tillämpliga.

Enligt direktivet är det de enskilda medlemsstaterna som ansvarar för att deras utbildningar uppfyller direktivets krav samt att anmäla vilka examina som ska föras in i bilaga V i direktivet. Precis som SLU anger sker det ingen förhandskontroll av de utbildningar som medlemsstaterna anmäler. Att så är fallet innebär emellertid, enligt regeringens uppfattning, inte att en behörig myndighet i ett enskilt fall kan frångå direktivets ordning för automatiskt erkännande. Medlemsstaterna har dock givetvis en skyldighet att se till att de utbildningar som anmäls uppfyller direktivets krav och kan, om så befaras inte vara fallet, bli föremål för ett överträdelseärende.

Prop. 2015/16:44

78

11.4 Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

Regeringens förslag: Det ska framgå av den nya lagen att om Europeiska kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsramar eller utbildningsprov som Sverige omfattas av, ska en yrkesutövares kvalifikationer erkännas automatiskt. Detta ska ske under förutsättning att yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram eller att yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i

Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte haft några synpunkter på förslaget eller något att invända mot detta. Uppsala universitet tillstyrker förslaget, men påpekar att det, för möjligheten att undanta ett yrke från att omfattas av en gemensam utbildningsram eller gemensamma utbildningsprinciper, är av avgörande betydelse att information tidigt når de myndigheter som kontrollerar yrket. Karolinska institutet menar att det inte framgår vilka konsekvenser förslaget har för högskolesektorn. Naturvetarna anser att utbildningsfrågor bäst hanteras nationellt och att direktivets villkor för en gemensam utbildningsram är otillräckliga. Naturvetarna understryker därför vikten av att behålla möjligheten till undantag för införandet av nya utbildningsramar, särskilt i de fall folkhälso- eller miljöskyddsaspekter berörs. Svenska barnmorskeförbundet befarar att processen med att ta fram gemensamma utbildningsramar kan bli långdragen.

Skälen för regeringens förslag

Direktivets bestämmelser

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper regleras i artikel 49a och 49b i direktivet. Bestämmelserna är nya och har inte tidigare haft någon motsvarighet i det ursprungliga direktivet. Direktivet föreskriver att sådana minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att kunna utöva ett specifikt yrke ska kunna fastställas genom delegerade akter, s.k. gemensamma utbildningsramar, som deltagande medlemsländer ska kunna lägga till grund för automatiskt erkännande. På motsvarande sätt kan ett gemensamt utbildningsprov fastställas, och en sökande med godkänt resultat ska automatiskt erkännas för yrket på samma villkor som innehavare av kvalifikationer uppnådda i medlemsstaten i fråga. De gemensamma utbildningsramarna och de gemensamma utbildnings-proven kallas sammantaget för gemensamma utbildningsprinciper. Europeiska kommissionen har vidare befogenhet att i genomförandeakt bl.a. föreskriva hur ofta gemensamma utbildningsprov ska anordnas under ett kalenderår.

Enligt artikel 49a och 49b finns det vissa möjligheter för en stat att undantas från skyldigheten att införa gemensamma utbildningsramar och gemensamma utbildningsprov och därmed undantas från kravet att automatiskt erkänna yrkeskvalifikationer som förvärvats i enlighet med dessa

79

Prop. 2015/16:44

utbildningsprinciper. En medlemsstat ska, för det fall den anser att något av villkoren för att undantas är uppfyllt, meddela kommissionen detta inom sex månader efter att den delegerade akten har beslutats.

Metod för genomförandet

Det saknas ännu delegerade akter som fastställer gemensamma utbildningsramar eller gemensamma utbildningsprov och det är för närvarande inte känt inom vilka områden Europeiska kommissionen har för avsikt att föreslå att gemensamma utbildningsprinciper införs. För ett fullständigt genomförande av yrkeskvalifikationsdirektivet krävs dock att direktivets grundläggande artiklar rörande automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper genomförs i nationell rätt redan nu. Avsaknaden av de delegerade akterna för med sig att detta genomförande behöver villkoras med att det automatiska erkännandet endast ska tillämpas i de fall kommissionen har antagit en delegerad akt och endast om Sverige omfattas av denna.

I avsaknad av delegerade akter för bestämda yrken går det inte att i nuläget genomföra direktivet i denna del i sektorslagstiftningen. Som angetts i avsnitt 5 är också tanken att den nya horisontella lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer ska täcka alla de ordningar för erkännande som föreskrivs i direktivet. Det bör därför framgå av den nya lagen att om kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsramar eller utbildningsprov som Sverige omfattas av ska en yrkesutövares kvalifikationer erkännas automatiskt, om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram eller om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov.

I den mån de delegerade akter och genomförandeakter som avses antas av kommissionen kräver ett genomförande från svensk sida, bör genomförandet ske med stöd av det bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet (se avsnitt 5).

Eftersom det närmare innehållet i de delegerade akterna och genomförandeakterna ännu inte är känt är det för tidigt att uttala sig om huruvida Sverige kommer vilja utnyttja möjligheten till undantag. Om Sverige önskar utnyttja möjligheten till undantag är det dock viktigt att säkerställa att de närmare förfaranderegler för detta, som framgår av direktivet, efterlevs.

Prop. 2015/16:44

80

12 Fortbildning för de hälso- och sjukvårdsyrken som omfattas av automatiskt erkännande och för veterinärer

Regeringens bedömning: Det bör inte införas några särskilda bemyndiganden för Socialstyrelsen och Jordbruksverket att meddela föreskrifter om fortbildning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår, till skillnad från regeringen, att det införs bemyndiganden i patientsäkerhetslagen (2010:659), patientsäkerhetsförordningen (2010:1369), lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård som gör det möjligt för

Socialstyrelsen och Jordbruksverket att meddela föreskrifter om fortbildning för apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer.

Remissinstanserna: Många av de remissinstanser som uttalat sig i frågan om fortbildning ställer sig positiva till utredningens förslag. Svenska läkaresällskapet anför att fortbildning är en central fråga för patientsäkerhet och för den fortsatta utvecklingen av hälso- och sjukvården samt avgörande för den enskildes yrkesutövning. Sveriges läkarförbund framhåller att de svenska läkarnas deltagande i fortbildning har minskat kraftigt under den senaste tioårsperioden.

Sveriges läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund och Svensk sjuksköterskeförening anför att föreskrifterna bör beskriva både yrkesutövarens och arbetsgivarens eller huvudmannens ansvar för fortbildning. Enligt Saco förefaller det märkligt att, som utredningen föreslår, lägga fortbildningsansvaret på den enskilde. Föreskrifterna bör i stället riktas till arbetsgivarna. Naturvetarna och Vårdförbundet har liknande synpunkter. Svenska läkaresällskapet menar att utformningen av föreskrifterna är en komplex och omfattande fråga som måste ha en bred förankring hos professionen. Flera lärosäten, bl.a. Göteborgs universitet och

Linköpings universitet samt Svensk sjuksköterskeförening framhåller behovet av att de behöriga myndigheterna samverkar med lärosätena.

Flera remissinstanser, bl.a. Malmö högskola, Saco och SRAT, anser att föreskrifter om fortbildning bör tas fram som gäller samtliga legitimationsyrken inom hälso- och sjukvården.

Sveriges Kommuner och Landsting framhåller behovet av att utreda eventuella kostnader för kommuner och landsting liksom påverkan på det kommunala självstyret.

Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) ser mycket positivt på att medlemsstaterna får ett tydliggjort ansvar för fortbildning särskilt för de yrkesgrupper som omfattas av det automatiska erkännandet. SLU vänder sig dock mot skrivningen angående fortbildning i utredningen och för-

81

Prop. 2015/16:44

ordningstexten därför att den inte återger detsamma som i direktivet. I direktivet anges att medlemsstaterna ska främja fortbildning och yrkesutveckling. Skrivningen i direktivet innefattar till skillnad från skrivningen i utredningen ett visst mått av ansvar för att underlätta för yrkesutövarna att få tillgång till samt möjlighet och motivation att utnyttja sådan utbildning.

Stockholms läns landsting anför att kompetensutveckling innebär en utveckling av både kunskap, färdigheter och förmåga, vilket sker genom insatser i form av skolmässig utbildning, kurser och erfarenhetsutbyte liksom genom kontinuerligt lärande i det dagliga arbetet.

Socialstyrelsen delar inte utredningens bedömning att direktivets krav på fortbildning kräver ytterligare reglering. Myndighetens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete ställer redan i dag krav på att verksamheterna har ett systematiskt kvalitetsarbete för personalens behov av vidareutbildning. Jordbruksverket avstyrker förslaget att ha föreskrifter om fortbildning och ifrågasätter vad dessa i så fall skulle innehålla. Verket ser det som både svårt och olämpligt att i detalj reglera hur veterinärer ska upprätthålla sin kompetens. Jordbruksverket ser också svårigheter med att kontrollera efterlevnaden av sådana föreskriftskrav.

Skälen för regeringens bedömning

Direktivets bestämmelse om fortbildning

Enligt artikel 22 b i direktivet ska medlemsstaterna, i enlighet med varje medlemsstats specifika förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning, säkerställa att yrkesutövare som omfattas av direktivets bestämmelser om automatiskt erkännande på grundval av samordnade minimikrav för utbildning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket. Artikeln gäller alltså yrkena läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, barnmorska, apotekare, veterinär och arkitekt. Fortbildningsinsatserna bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga och etiska framsteg inom respektive yrke (jfr skäl 15 i ändringsdirektivet). Artikel 22 b är ny och har inte någon motsvarighet i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. De åtgärder som vidtas ska enligt samma artikel anmälas till kommissionen senast den 18 januari 2016. Vidare ska medlemsländernas samordnare enligt artikel 56.4 d kontinuerligt utbyta information och bästa praxis för att optimera kompetensutvecklingen.

Utredningens förslag

Utredningen påpekar att det är ovidkommande för bedömningen av en yrkesutövares rätt att utöva yrket i vilken utsträckning yrkesutövaren faktiskt har uppdaterat sina kunskaper, färdigheter och kompetenser kontinuerligt efter fullgjord utbildning. Det är upp till medlemsländerna att, i enlighet med de specifika förfaranden som gäller i respektive land, säkerställa att det finns förutsättningar att fortbilda sig. Enligt utredningen är det inte tillräckligt för att uppfylla direktivets krav att över-

Prop. 2015/16:44

82

lämna till arbetsmarknadens parter att, i enlighet med den svenska modellen, närmare reglera krav på fortbildning i kollektivavtal tillämpliga för respektive yrkesgrupp. För att samtliga yrkesutövare ska omfattas oavsett verksamhetsform bör, enligt utredningen, dessutom Socialstyrelsen och Jordbruksverket bemyndigas att meddela föreskrifter som säkerställer att de berörda yrkesgrupperna kontinuerligt och på ett strukturerat sätt kan tillgodogöra sig bl.a. nya rön genom kompetensutveckling.

Hälso- och sjukvårdspersonal

För att få bedriva hälso- och sjukvård i Sverige finns övergripande krav på verksamheten på så sätt att det ska finnas den personal, de lokaler och den utrustning som behövs för att god vård skall kunna ges (2 e § hälso- och sjukvårdslagen [1982:763]). Med god vård avses bl.a. att den är av god kvalitet och med en god hygienisk standard och att den tillgodoser patientens behov av trygghet i vården och behandlingen (2 a §). Därutöver anges i 31 § samma lag att kvaliteten i verksamheten systematiskt och fortlöpande ska utvecklas och säkras. Motsvarande reglering finns i 3, 4 a och 16 §§tandvårdslagen (1985:125). I 3 kap. patientsäkerhetslagen finns bestämmelser om vårdgivares skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete, vilket bl.a. innebär att planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kravet på god vård i hälso- och sjukvårdslagen respektive tandvårdslagen upprätthålls (3 kap. 1 §). Enligt förarbetena innebär detta bl.a. att tillse att de som arbetar i verksamheten har rätt kompetens för sina arbetsuppgifter och att de i övrigt fullgör sina åligganden på ett korrekt sätt. I detta ligger också ett ansvar för att se till att eventuella brister i kunskap eller kompetens hos personalen åtgärdas genom lämplig fortbildning (prop. 2009/10:210 s. 90).

Enligt 6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårdspersonalen utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Patienter ska ges sakkunnig och omsorgsfull hälso- och sjukvård som uppfyller dessa krav. Av 2 § samma kapitel följer att den som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen själv bär ansvaret för hur han eller hon fullgör sina arbetsuppgifter, vilket dock inte innebär någon inskränkning i vårdgivarens ansvar enligt lagen eller annan författning. Enligt 4 § är hälso- och sjukvårdspersonalen skyldig att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls. Personalen ska i detta syfte till vårdgivaren rapportera risker för vårdskador samt händelser som har medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada.

Socialstyrelsen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete (SOSFS 2011:9). Enligt 3 kap. 1 § ska vårdgivaren ansvara för att det finns ett ledningssystem för verksamheten, vilket ska användas för att systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Med kvalitet avses enligt 2 kap. 1 § att en verksamhet uppfyller de krav och mål som gäller för verksamheten enligt lagar och andra föreskrifter om bl.a. hälso- och sjukvård och beslut som har meddelats med stöd av sådana föreskrifter. Av föreskrifterna följer bl.a. att vårdgivaren med stöd av ledningssystemet ska planera, leda, kontrollera, följa upp, utvärdera och förbättra

83

Prop. 2015/16:44

verksamheten samt på olika sätt systematiskt och fortlöpande utveckla och säkra verksamhetens kvalitet. Av Socialstyrelsens handbok för tillämpningen av SOSFS 2011:9 framgår att för att den som bedriver verksamheten ska kunna utveckla och säkra kvaliteten behöver denne planera för personalförsörjning och kompetensutveckling.

Enligt 3 § Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 2009:9) om detaljhandel vid öppenvårdsapotek ska öppenvårdsapotek ha personal som till antal och kompetens säkerställer en god kvalitet och säkerhet vid bedrivandet av verksamheten. I 26 § anges att apotekets egenkontrollprogram bl.a. ska innehålla kompetensutvecklingsplaner för personalen.

Patientsäkerhetslagen innehåller även bestämmelser som möjliggör för tillsynsmyndigheten att vidta åtgärder både mot vårdgivare som inte fullgör sin skyldighet att bedriva ett systematiskt patientsäkerhetsarbete och mot hälso- och sjukvårdspersonal som exempelvis visat sig oskickliga i sin yrkesutövning.

Veterinärer

I 2 kap. 1 § 1 lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård föreskrivs att den som tillhör djurhälsopersonalen, där veterinärer ingår, ska fullgöra sina arbetsuppgifter i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta innebär att den som tillhör djurhälsopersonalen ska beakta både det vetenskapliga underlaget och den kliniska erfarenheten av metoden i fråga. För att kunna fullgöra skyldigheten krävs bl.a. att yrkesutövaren fortlöpande upprätthåller och kompletterar sina kunskaper och färdigheter genom exempelvis fortbildning (se prop. 2008/09:94 s. 59).

Det finns också i 2 kap. 2 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård en skyldighet för djurhälsopersonal att enbart få fullgöra uppgifter som han eller hon har kompetens för. Med kompetens avses både formell kompetens, som följer av den yrkesverksammes utbildning, och reell kompetens, dvs. kunskap för att i praktiken kunna utföra en arbetsuppgift (se prop. 2008/09:94 s. 59 f.).

Genom 2 kap. 5 § 2 lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 2 kap. 2 § 2 förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård bemyndigas också Jordbruksverket att meddela föreskrifter om de övriga skyldigheter för djurhälsopersonal som behövs för en god och säker vård.

I nämnda lag finns bestämmelser som ger tillsynsmyndigheten rätt att meddela förelägganden mot yrkesutövare som inte fullgör sina skyldigheter enligt lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Yrkesutövaren kan också i vissa fall åläggas disciplinpåföljd.

Regeringens överväganden

Enligt regeringens mening är det viktigt, inte minst ur patientsäkerhetssynpunkt, att hälso- och sjukvårdspersonalen kontinuerligt uppdaterar sin kompetens och håller sig à jour med utvecklingen inom sitt yrke. På hälso- och sjukvårdsområdet finns det ett omfattande regelverk som innebär att vårdgivare och arbetsgivare ska utveckla och säkra kvaliteten i verksamheten. Att möjliggöra för personalen att fortbilda sig är en självklar del i detta arbete. Även yrkesutövaren har ett ansvar för att

Prop. 2015/16:44

84

upprätthålla sin kompetens och följa med utvecklingen inom yrket. Kompetensutveckling kan ske både genom utbildning och kurser och genom lärande i det dagliga arbetet.

Det finns också bestämmelser som innebär en skyldighet för djurhälsopersonal att kontinuerligt upprätthålla sin kompetens. Liksom personalen inom humansjukvården kan veterinärer fortbilda sig på många olika sätt, t.ex. genom att på egen hand ta del av nya forskningresultat, och inte enbart genom deltagande i organiserad utbildning.

Direktivet kräver att medlemsstaterna uppmuntrar fortbildning och på så sätt säkerställer att berörda yrkesutövare kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser. Regeringen instämmer dock i

Socialstyrelsens och Jordbruksverkets bedömning att det inte är nödvändigt, och heller inte lämpligt, med ytterligare och mer detaljerad reglering av krav på fortbildning. Det väsentliga är att den yrkesverksamme faktiskt kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser, inte hur detta sker. Regeringen gör därmed bedömningen att både berörd hälso- och sjukvårdspersonal och veterinärer redan i dag har möjlighet till fortbildning i den omfattning som krävs för att de ska kunna hålla sig à jour med utvecklingen inom sitt yrke. Några ytterligare åtgärder i syfte att uppmuntra fortbildning är därför inte nödvändiga för att kraven i artikel 22 b ska anses uppfyllda.

Artikel 22 b gäller även det i Sverige oreglerade yrket arkitekt. Regeringen delar utredningens bedömning att det, mot bakgrund av att yrket som sådant är oreglerat, inte finns skäl för en reglering av arkitekternas fortbildning.

13 Kunskaper i svenska språket

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att yrkesutövarens kunskaper i svenska språket, vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas, endast får beaktas om kunskaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna. Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna får, om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.

Utredningen uttrycker rekvisitet för när en kontroll av språkkunskaper får genomföras något annorlunda jämfört med lydelsen i direktivet. Regeringen föreslår dock att rekvisitet i lagen formuleras på samma sätt som i direktivet. Av utredningens lagförslag framgår inte att vad som anges i lagen om språkkontroller gäller om inte annat föreskrivs. Däremot innehåller utredningens förslag ett bemyndigande att meddela föreskrifter om språkkontroller.

85

Prop. 2015/16:44

Remissinstanserna: En majoritet av remissinstanserna tillstyrker förslaget eller lämnar det utan invändning. Detta gäller bl.a. Fastighetsmäklarinspektionen, Malmö högskola, Arbetsförmedlingen, Stockholms läns landsting, Privattandläkarna, Svenska audionomföreningen, Naturvetarna, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, SRAT, Sveriges Tandläkarförbund, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund,

Vårdförbundet och Sveriges ingenjörer.

Kammarrätten i Sundsvall och Kommerskollegium ifrågasätter om rekvisitet ”av särskild anledning i det enskilda fallet” inte är mer långtgående än direktivets rekvisit enligt vilket språkkontroller får utföras om ”det finns allvarliga och konkreta tvivel”.

Socialstyrelsen påtalar att det med nuvarande reglering ställs olika språkkrav beroende på utbildningsland. Myndigheten anser att det utifrån ett patientsäkerhetsperspektiv saknas skäl för detta och efterfrågar därför följdändringar i 4 kap. patientsäkerhetslagen. Malmö högskola, Svensk sjuksköterskeförening och Sveriges läkarförbund framför liknande synpunkter.

Länsstyrelsen i Stockholms län, Statens skolverk, Sveriges lantbruksuniversitet, Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges lärarförbund är kritiska till att endast yrken inom hälso- och sjukvården ansetts ha behov av mer regelmässiga språktester. Mäklarförbundet, Svenska audionomföreningen och Sveriges trafikskolors riksförbund lyfter vikten av goda språkkunskaper hos respektive yrkesgrupp. Linköpings universitet är tveksamt till att prövningen av yrkeskvalifikationer ska ske separat från övriga krav, dvs. att kontroll av språkkunskaper endast får göras vid befogad misstanke om att sådana saknas. Högskolan i Dalarna anser att de formuleringar utredningen föreslår ska finnas i den nya lagen är svåra att tillämpa och Karolinska institutet efterlyser en tydligare beskrivning av hur kontroll av tillräckliga språkkunskaper är tänkt att utföras. Sveriges apoteksförening, Sveriges läkarförbund och Vårdförbundet lyfter frågor om arbetsgivarens möjligheter till och ansvar för bedömning av språkkunskaper. Institutet för språk och folkminnen efterlyser en uppföljning av språkkontroller och de krav som ställs.

Skälen för regeringens förslag

Direktivets bestämmelser

I artikel 53 i yrkeskvalifikationsdirektivet anges att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten. Vidare anges i vilka fall och när språkkunskaper får kontrolleras. Denna bestämmelse har förtydligats i flera avseenden genom ändringsdirektivet. Som anges i skäl 26 till ändringsdirektivet har det funnits ett behov av att klargöra de behöriga myndigheternas respektive arbetsgivarens roll i sammanhanget. Bland annat framgår av artikel 53.3 att sådana kontroller av språkkunskaperna som utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten endast får förekomma avseende yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. För andra yrken krävs att det finns allvarliga och konkreta tvivel om huruvida yrkesutövarens språkkunskaper är tillräckliga för att en kontroll ska få genomföras. Vidare förtydligas i samma punkt att kontroller av språkkunskaper bara får ske efter det att ett europeiskt

Prop. 2015/16:44

86

yrkeskort har utfärdats eller efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts. I skäl 26 till ändringsdirektivet anges dock att det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten att språktester görs innan yrkesutövaren börjat utöva yrket i den mottagande medlemsstaten.

Vidare anges i artikel 53.4 att alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas samt att den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

Den svenska regleringen och tillämpningen i dag

Bestämmelsen om att yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha nödvändiga språkkunskaper finns i sektorsförfattningar som genomför det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Förutsättningarna för att den behöriga myndigheten ska få genomföra språkkontroller och när sådana får ske angavs emellertid inte i det ursprungliga direktivet och har följaktligen inte heller reglerats i svensk rätt.

De ändringar avseende språkkunskaper som har införts i yrkeskvalifikationsdirektivet klargör att nationella krav på språkkunskaper inte får påverka rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer. Detta innebär bl.a. att en språkkontroll inte får ske under pågående handläggning av ett ärende om erkännande av yrkeskvalifikationer, utan först efter det att beslut om erkännande har fattats (se avsnitt 10).

Utredningen har konstaterat att myndigheterna har gjort olika tolkningar av det ursprungliga direktivet i fråga om innebörden av språkkravet. Som exempel kan nämnas att Socialstyrelsen har funnit att yrkesutövarens språkkunskaper inte alls ska beaktas av myndigheten i ett legitimationsärende, vilket innebär att det överlämnas till den potentiella arbetsgivaren att kontrollera och bedöma om kunskaperna är tillräckliga för utövandet av yrket. Det finns även exempel på det motsatta, nämligen att ett intyg som tillstyrker tillräckliga språkkunskaper är avgörande för att den sökandes yrkeskvalifikationer ska prövas av Skolverket.

Tydliggörande av när i processen språkkontroll får göras

Ändringsdirektivets förtydligande om att en eventuell språkkontroll inte får göras förrän efter det att yrkeskvalifikationen har erkänts innebär enligt regeringens mening att bristande språkkunskaper hos yrkesutövaren inte befriar den behöriga myndigheten från att först pröva yrkesutövarens ansökan om erkännande och då göra en bedömning av yrkeskvalifikationerna i sig.

Som beskrivs i avsnitt 10 innebär regeringens förslag att förfarandet för prövningen av en ansökan om rätt att utöva ett reglerat yrke delas upp i två eller tre steg. I det första steget ska det prövas om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga, och därmed ger sökanden samma rätt att utöva yrket som om yrkeskvalifikationerna hade förvärvats här i landet. Denna prövning avslutas med ett beslut rörande erkännande av yrkeskvalifikationerna. I ett andra steg får den behöriga myndigheten, om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutövaren har för yrket nödvändiga språkkunskaper, besluta att kontrollera dessa kunskaper. Först därefter, i ett tredje steg, ska den behöriga myndigheten ta ställning till om i förekommande fall övriga villkor för be-

87

Prop. 2015/16:44

viljande av behörighet att utöva yrket är uppfyllda. Genom att på detta sätt dela upp förfarandet i flera steg skapas alltså en sådan öppning som nu saknas, där myndigheten kan genomföra språkkontroller i enlighet med direktivets bestämmelser.

Regeringen föreslår, mot denna bakgrund, att det införs en bestämmelse i den nya lagen om att språkkontroller får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts. Detta innebär att även om det i sektorsförfattning ställs krav på språkkunskaper för att tillträde till ett visst yrke ska beviljas, får sökandens brister i detta avseende inte beaktas vid prövningen av om yrkeskvalifikationerna ska erkännas.

Språkkunskaper som utgör yrkeskvalifikationer

I vissa fall kan dock språkkunskaper utgöra yrkeskvalifikationer, dvs. kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet. Som exempel på yrken där språkkunskaperna utgör en yrkeskvalifikation kan nämnas tolkar och lärare i ämnet svenska. I sådana fall bör språkkunskaperna kontrolleras inom ramen för den prövning som görs vid erkännande av yrkeskvalifikationer. Även detta bör framgå av den nya lagen. Bland annat för att tillmötesgå Högskolan i Dalarnas synpunkt om att utredningens formuleringar som rör språk skulle bli svår att tillämpa, föreslår regeringen att möjligheten att kontrollera språkkunskaper som utgör yrkeskvalifikationer uttrycks något annorlunda än utredningen föreslagit. Med detta avses dock inte någon förändring i sak.

Språkkontroll vid allvarliga och konkreta tvivel om språkkunskaper

När det gäller rekvisitet för när en språkkontroll får genomföras ska, enligt utredningens förslag, direktivets rekvisit ”allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper” bytas ut mot ”av särskild anledning i enskilda fallet kan antas” då detta bättre överensstämmer med det svenska författningsspråket. En sådan anpassning till det svenska författningsspråket får inte medföra att bestämmelsen får en vidare innebörd än vad som följer av direktivet. Regeringen delar alltså de synpunkter som framförts av Kammarrätten i Sundsvall och Kommerskollegium i detta avseende och samma rekvisit som anges i direktivet bör därför användas i lagen.

Den omständigheten att yrkesutövare enligt direktivet ska ha ”nödvändiga” språkkunskaper för att utöva yrkesverksamhet, innebär att de bestämmelser om språkkunskaper som återfinns i vissa sektorsförfattningar rörande reglerade yrken inte får tolkas och tillämpas på ett sätt som innebär att högre krav ställs än vad som är faktiskt är nödvändigt. Sådana krav på språkkunskaper ska alltså vara anpassade och proportionerliga i förhållande till det faktiska behov av sådana kunskaper som föreligger inom respektive yrke. Av den nya lagens bestämmelse om språkkontroll bör det också framgå att de allvarliga och konkreta tvivlen ska avse nödvändiga språkkunskaper. Därmed får även direktivets nya bestämmelse om att alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den verksamhet som ska utövas anses genomförd.

Eftersom olika krav på språkkunskaper gäller för olika yrken är det svårt att uttala sig generellt om vilka faktiska omständigheter som kan

Prop. 2015/16:44

88

medföra att allvarliga och konkreta tvivel inte kan anses föreligga. I vissa fall kan det vara tillräckligt om den sökande har varit bosatt i Sverige under en viss tid för att det inte ska föreligga sådana tvivel, i andra att han eller hon har genomfört en anpassningsperiod eller klarat ett lämplighetsprov skrivet på svenska.

Språkkontroller för yrken som rör patientsäkerhet

Som framgår ovan får enligt huvudregeln språkkontroller endast utföras om det finns allvarliga och konkreta tvivel på språkkunskaper i det enskilda fallet. Direktivet ger emellertid medlemsstaterna en möjlighet att införa regelmässiga språkkontroller, dvs. kontroller även i fall då det inte föreligger allvarliga och konkreta tvivel, avseende yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. Regeringen anser att det finns skäl som talar för att Sverige ska använda sig av denna möjlighet och överväger frågan.

Eftersom sådana språkkontroller inte får införas för samtliga yrken utan bara för yrken inom en viss sektor bör kontrollerna inte regleras i den nya generella lagen. Ett sådant eventuellt undantag från huvudregeln om kontroll vid allvarliga och konkreta tvivel på kunskaper i det svenska språket bör i stället regleras genom föreskrifter i sektorslagstiftningen som antas med stöd av bemyndigandet för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet (se avsnitt 5).

Lagrådet har påtalat att den föreslagna regleringen om språkkontroller i lagen, dvs. att kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av en yrkeskvalifikation får kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper som är nödvändiga för yrket, ger intryck av att vara uttömmande. Lagrådet påpekar dock att det av författningskommentaren framgår att det i fråga om vissa yrken får utföras språkkontroller i vissa andra fall och att föreskrifter om sådana språkkontroller kan införas med stöd av bemyndigandet i lagen. Lagrådet anser att detta är ett exempel på att den föreslagna författningsstrukturen inte bara blir svåröverskådlig utan också missvisande och motsägelsefull. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt och föreslår därför att det anges i lagen att bestämmelsen om kontroll av kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna gäller om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras.

När det gäller Socialstyrelsens synpunkt om att det inte bör göras åtskillnad på utbildningsland när det gäller krav på språkkunskaper vill regeringen tydliggöra att den nya lagen avser erkännande av yrkeskvalifikationer enligt de ramar som yrkeskvalifikationsdirektivet ger. Krav på språkkunskaper för personer från andra länder behandlas därför inte i detta sammanhang. Det kan understrykas att yrkeskvalifikationsdirektivet inte hindrar att medlemsländerna ställer samma krav på språkkunskaper oavsett var yrkeskvalifikationerna är förvärvade.

Är det möjligt att införa ytterligare språkkontroller?

Flera remissinstanser har uttryckt önskemål om att även andra yrken, utöver de som har konsekvenser för patientsäkerheten, ska omfattas av

89

Prop. 2015/16:44

krav på regelmässiga språkkontroller, dvs. kontroller även i fall då det inte föreligger allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har för yrket nödvändiga språkkunskaper. Regeringen kan dock konstatera att det av direktivet klart framgår att sådana regelmässiga kontroller endast får införas för yrken med konsekvenser för patientsäkerheten. För övriga yrken ska beslut om kontroll av språkkunskaper fattas i enskilda fall. Det finns därför inte möjlighet att tillmötesgå dessa synpunkter i den nya lagen. Regeringen bedömer dock att för yrken där det ändå ställs höga krav på kunskaper i svenska är den praktiska effekten av att detta inte behandlas i den nya lagen begränsad.

För exempelvis läraryrket kan det för många lärarkategorier finnas skäl för Statens skolverk att överväga höga krav på kunskaper i svenska, eftersom det får anses nödvändigt för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig undervisningen.

För yrken där det endast är nödvändigt med grundläggande kunskaper i svenska torde det däremot vara enklare för den sökande att visa att han eller hon uppfyller kravet. Vidare bör det noteras att om närmare kunskaper i svenska inte alls krävs för utövande av vissa reglerade yrken saknar den nya lagens bestämmelse praktisk relevans för dessa.

Slutligen bör det understrykas att, som framgår av avsnitt 10 ger inte direktivet och inte heller den föreslagna lagen några rättigheter i fråga om att bli anställd. Med utgångspunkt i de eventuella krav på språkkunskaper som finns i författning finns givetvis en möjlighet för arbetsgivaren att bedöma vilka språkkunskaper en specifik tjänst kräver. Detta innebär att även om den behöriga myndigheten har erkänt yrkeskvalifikationerna och funnit att yrkesutövaren uppfyller språkkravet och andra eventuella krav, är det upp till arbetsgivaren att avgöra om person i fråga ska anställas.

Överklagande

Som anges ovan framgår det av artikel 53.4 i direktivet att beslut om att språkkontroll ska ske ska kunna överklagas. Eftersom detta får anses vara ett beslut som går yrkesutövaren emot kommer beslutet att omfattas av den möjlighet till överklagande som föreslås gälla för samtliga beslut enligt den nya lagen som går den enskilde emot (se avsnitt 18).

14 Yrkespraktik

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar om yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Prop. 2015/16:44

90

Remissinstanserna: De remissinstanser som kommenterar förslaget tillstyrker det. Socialstyrelsen konstaterar att förslaget för hälso- och sjukvårdsyrkena framför allt rör allmäntjänstgöring för läkare (AT), praktisk tjänstgöring som psykolog (PTP) och praktisk tjänstgöring för naprapater och kiropraktorer. Även SRAT lyfter fram kiropraktorer som ett exempel.

Skälen för regeringens förslag

Bestämmelser i direktivet

Bestämmelser om erkännande av yrkespraktik finns i artikel 55a i direktivet. Bestämmelserna anger att om det för tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten krävs en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan stat. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvärvas i en annan medlemsstat ska organiseras och erkännas. En förutsättning för att yrkespraktiken sedan ska erkännas är att den är i enlighet med dessa riktlinjer. Medlemsstaterna får i nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

Syftet med bestämmelsen är enligt skäl 27 till ändringsdirektivet att underlätta rörligheten för unga nyutexaminerade. Om en nyutexaminerad person avslutar en yrkespraktik i en annan medlemsstat än den stat där utbildningen har ägt rum bör praktiken i fråga erkännas när den nyutexaminerade ansöker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten.

När det gäller yrkespraktik som förvärvats i tredjeland ska sådan praktik beaktas enligt skäl 27 och artikel 55a.

Erkännande av yrkespraktik

Skyldigheten att erkänna yrkespraktik gäller yrken där det förutom krav på viss examen även krävs yrkespraktik för att få utöva yrket, men då praktiken har utförts i en annan medlemsstat. För svenskt vidkommande innebär det att personer med svenska yrkeskvalifikationer, som har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska ges rätt att få yrkespraktiken erkänd här i landet. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, träffar bestämmelsen alltså inte yrkesutövare med yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan personer med svenska yrkeskvalifikationer.

Som exempel på yrken där erkännande av utländsk yrkespraktik kan bli aktuell i Sverige kan nämnas läkarnas allmäntjänstgöring och yrkespraktik i fråga om de yrken som bl.a. Socialstyrelsen tar upp i sitt remissvar. En svensk student som fullgör en sådan yrkespraktik i ett annat land inom EES eller i Schweiz ska alltså kunna tillgodoräkna sig praktiken om och när denne återvänder till Sverige för att utöva yrket här, förutsatt att yrkespraktiken följer vad som i direktivet benämns som offentliggjorda riktlinjer. För svenskt vidkommande får detta anses omfatta förutsättningar som anges i författningar som t.ex. myndighetsföre-

91

Prop. 2015/16:44

skrifter. Erkännande av yrkespraktik kommer endast att aktualiseras för ett begränsat antal yrken och bland dessa yrken kommer kraven på hur yrkespraktiken ska vara utformad att variera. Regeringen anser därför att de förutsättningar som yrkespraktiken ska uppfylla bör anges i sektorsspecifika författningar och inte i den generella lagen eller förordningen.

När det gäller yrkespraktik förvärvad i tredjeland är formuleringen i artikel 55a annorlunda jämfört med praktik förvärvad i en annan medlemsstat. Yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat ska erkännas medan praktik förvärvad i tredjeland ska beaktas. Utredningen har endast lämnat förslag när det gäller erkännande av yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat och följaktligen gjort bedömningen att den i direktivet valda formuleringen när det gäller yrkespraktik förvärvad i tredjeland indikerar att detta inte är något medlemsstaterna är skyldiga att genomföra i nationell rätt. Regeringen delar denna bedömning, vilken också är i linje med inriktningen i yrkeskvalifikationsdirektivet generellt.

15 Europeiskt yrkeskort

Regeringens förslag: I den nya lagen ska det anges att den som är lagligen etablerad i Sverige och som vill utöva ett yrke som är reglerat i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om yrkeskort ska även gälla den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i

Schweiz, men har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige. Möjligheten att ansöka om yrkeskort ska gälla under förutsättning att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket. I den nya lagen ska även anges att ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen.

Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens förslag.

Utredningen föreslår även att lagen ska innehålla ett antal bestämmelser som rör uppgifter för myndigheterna med anledning av yrkeskortet.

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inget att invända.

Kommerskollegium, Högskolan i Kristianstad, Mäklarsamfundet, Svenska Barnmorskeförbundet, Sveriges apoteksförening, Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges farmaceuter är positiva till införandet av det europeiska yrkeskortet. Djurbranschens yrkesnämnd, Naturvetarna, Sveriges tandläkarförbund och Sveriges ingenjörer befarar att utfärdandet av yrkeskortet medför en administrativ börda.

Skälen för regeringens förslag

Vad är ett europeiskt yrkeskort?

Det europeiska yrkeskortet är en nyhet på området som införs genom ändringsdirektivet. De nya bestämmelserna finns i artikel 4a–4e i yrkeskvalifikationsdirektivet. Yrkeskortet är ett elektroniskt bevis som styrker

Prop. 2015/16:44

92

att innehavaren antingen uppfyller alla villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat, eller att innehavarens yrkeskvalifikationer erkänts för etablering i en mottagande medlemsstat. Möjligheten att ansöka om yrkeskort är ett alternativt sätt för enskilda att få sina yrkeskvalifikationer erkända i ett annat land. Ett giltigt yrkeskort har samma verkan som ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt sedvanlig ordning.

Ansökan om yrkeskort

Till skillnad från den sedvanliga erkännandeprocessen sker ansökan om yrkeskort som regel till den yrkesverksammes etableringsstat som kontrollerar i vad mån ansökan är komplett och att intygen är äkta. Myndigheten i den mottagande staten förutsätts som regel förlita sig på ursprungsstatens kontroll av de aktuella dokumenten. Den enskilde kan även antas ha lättare att kommunicera med sin ursprungsstats myndighet än med en myndighet i ett annat land. Ansökan om yrkeskort görs antingen för tillfälligt tillhandahållande av tjänster eller för etablering i en annan medlemsstat. Olika förfaranden gäller beroende på om den yrkesverksamme avser att tillfälligt utöva yrkesverksamhet i en annan medlemsstat eller etablera sig.

Kriterier för att införa yrkeskortet för en yrkesgrupp

Enligt artikel 4a.7 andra stycket i direktivet ska de yrkesgrupper för vilka yrkeskort kan införas uppfylla följande kriterier. Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rörlighet för yrket i fråga. De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse. Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Kommissionen har utifrån ovanstående kriterier föreslagit att yrkeskortet införs för ett antal yrkesgrupper. Det har resulterat i antagandet av en genomförandeakt som fastslår att yrkena sjuksköterska, apotekare, fysioterapeut/sjukgymnast, bergsguide och fastighetsmäklare kommer att omfattas av yrkeskortet i ett första skede.

Reglering av yrkeskort

De huvudsakliga principerna för det europeiska yrkeskortet har slagits fast genom ändringsdirektivet. Trots att ett antal remissinstanser är negativa till införandet av yrkeskortet och befarar att förfarandet för yrkeskortet blir en administrativ börda är det alltså fråga om bestämmelser som behöver genomföras i svensk rätt.

Som framgått ovan skiljer sig förfarandet för utfärdande av yrkeskort från den normala ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer på så sätt att ansökan om yrkeskort som regel ska göras i det land där yrkesutövaren är etablerad. Om personen i fråga inte är etablerad, t.ex. på grund av att han eller hon är nyutexaminerad eller arbetslös, ska ansökan om yrkeskort för etablering ske i det land där yrkeskvalifikationerna förvärvades. I de fall den sökande har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i flera medlemsstater får han eller hon välja till vilken medlemsstat av dessa

93

Prop. 2015/16:44

som ansökan om yrkeskort för etablering ska ställas. Om ansökan avser tillfälligt yrkesutövande ska dock ansökan alltid ske till det land i vilket den yrkesverksamme är etablerad. Ansökan ska alltså inte i något fall göras i den stat där yrkesutövaren avser att utöva yrket.

För svenskt vidkommande innebär ovanstående att de som i svensk lagstiftning behöver ges rätt att ansöka om yrkeskort är personer som är etablerade i Sverige eller som har förvärvat yrkeskvalifikationer här i landet. Möjligheten att ansöka om yrkeskort även i andra stater där yrkeskvalifikationer har förvärvats är inte en fråga som kan regleras i svensk rätt, utan bör framgå av respektive stats genomförande av direktivet.

Det har, som nämnts ovan, genom en genomförandeakt fastslagits att fem yrken kommer att omfattas av yrkeskortet i ett första skede. Det är sannolikt att även fler yrken på sikt kommer att omfattas av yrkeskortet. Liksom övriga rättigheter som direktivet ger yrkesutövare, bör rätten att ansöka om yrkeskort i Sverige framgå av den nya generella lagen om yrkeskvalifikationer. Eftersom möjligheten att ansöka om yrkeskort enligt direktivet förutsätter att kommissionen har antagit en genomförandeakt som omfattar yrket, bör också den rätt att ansöka om yrkeskort som anges i den nya lagen förutsätta att en genomförandeakt har antagits för yrket i fråga. Vidare bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer genom ett sådant bemyndigande som avses i avsnitt 5 få möjlighet att meddela ytterligare föreskrifter om europeiskt yrkeskort i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antar om yrkeskortet.

Till skillnad från utredningen anser dock regeringen att bestämmelser som rör uppgifter för myndigheterna med anledning av yrkeskortet bör anges i förordning, detta eftersom myndighetsuppgifter normalt regleras på den normnivån och faller under regeringens restkompetens.

Direktivet innehåller även andra bestämmelser som rör handläggning av ansökan om yrkeskort, bl.a. vilka uppgifter som ska lämnas av yrkesutövaren. Den antagna genomförandeakten reglerar även frågor som t.ex. vilka handlingar som den sökande ska tillhandahålla och när översatta och bestyrkta handlingar får begäras. Regeringens uppfattning är att dessa frågor är av sådan detaljkaraktär att de inte bör regleras på lagnivå, utan kan regleras med stöd av regeringens restkompetens och genom verkställighetsföreskrifter.

Lagrådet har föreslagit att även rätten att få ett yrkeskort utfärdat i

Sverige bör tas in i den nya lagen. Regeringen delar Lagrådets uppfattning. Eftersom förutsättningarna för att ett yrkeskort ska utfärdas här i landet är många och detaljerade anser regeringen att det räcker att i den nya lagen ange att ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till lagen. De närmare förutsättningarna bör lämpligen placeras i den nya horisontella förordningen.

Prop. 2015/16:44

94

16 Underrättelser om förbud eller begränsning av enskilds yrkesutövning (varning)

Regeringens förslag: I patientsäkerhetslagen, skollagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska det införas bestämmelser om att Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd och Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård ska besluta att underrätta myndigheter i stater inom EES och i Schweiz om nämnden eller en allmän förvaltningsdomstol fattar beslut som rör förbud eller begränsningar för en enskild att utöva viss yrkesverksamhet. Sådan underrättelse ska ske genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Beslut om underrättelse ska gälla omedelbart.

Patientsäkerhetslagens bestämmelse om återkallelse av svensk legitimation på hälso- och sjukvårdens område till följd av att yrkesutövaren har förlorat sin utländska auktorisation ska upphävas.

Regeringens bedömning: Det bör införas en skyldighet för de allmänna förvaltningsdomstolarna att underrätta

Hälso- och sjukvårdens

ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd och Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård om domar och beslut som avser förbud eller begränsning av yrkesverksamhet inom nämndens ansvarsområde.

Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen bedömer att prövotid inte omfattas av underrättelseskyldigheten. Vidare föreslår inte utredningen någon underrättelseskyldighet för de allmänna förvaltningsdomstolarna till nämnderna. Utredningen behandlar inte frågan om annan stats återkallelse av auktorisation avseende personal inom hälso- och sjukvården.

Remissinstanserna: Linköpings universitet, Högskolan i Kristianstad,

Stockholms läns landsting, Privattandläkarna, Sveriges Apoteksförening, Sveriges Kommuner och Landsting, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter, SRAT och Sveriges läkarförbund är positiva till införandet av en varningsmekanism. Varken Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN), Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård eller Lärarnas ansvarsnämnd har några invändningar mot att respektive nämnd föreslås få uppgiften att skicka varningar avseende nämndens egna beslut. Även Socialstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) instämmer i utredningens förslag i detta avseende. Alla tre aktuella nämnder motsätter sig dock att respektive nämnd åläggs att skicka en underrättelse baserad på en dom från allmän förvaltningsdomstol.

Socialstyrelsen ifrågasätter om bestämmelsen i 8 kap. 5 § patientsäkerhetslagen (2010:659) om återkallande av legitimation är förenlig med yrkeskvalifikationsdirektivet.

95

Prop. 2015/16:44

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelse om varningar om förbud eller begränsning att utöva ett yrke

Genom ändringsdirektivet införs en ny varningsmekanism rörande beslut som begränsar eller förbjuder en yrkesutövares rätt att utöva yrket inom vissa sektorer. De yrken som omfattas av denna varningsmekanism enligt artikel 56a i direktivet är de yrken vars utbildningskrav har samordnats (förutom arkitektyrket), andra reglerade yrken med konsekvenser för patientsäkerheten och reglerade yrken som rör undervisning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet. En varning – dvs. en underrättelse om att ett beslut har fattats om att helt eller delvis, tillfälligt eller permanent, begränsa eller förbjuda en yrkesutövare att utöva viss yrkesverksamhet – ska skickas senast tre dagar efter det att beslutet har fattas. Varningen ska skickas till alla stater som omfattas av ändringsdirektivet. Artikeln innehåller mer detaljerade bestämmelser om förfarandet för varningsmekanismen, för vilka redogörs nedan.

Beslut som kan utgöra grund för varning

De beslut som kan ligga till grund för en varning rör, avseende yrken med konsekvens för patientsäkerheten, främst återkallelse av legitimation och begränsning eller indragning av förskrivningsrätt. Socialstyrelsen,

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) anser att även beslut om prövotid bör omfattas av varningsmekanismen. I samband med ikraftträdandet av patientsäkerhetslagen den 1 januari 2011 avskaffades de disciplinära åtgärderna varning och erinran inom hälso- och sjukvården. I stället finns bl.a. skyddsåtgärderna återkallelse av legitimation och prövotid att tillgå för yrkesutövare som visat sig vara oskickliga, gjort sig skyldiga till brott eller på annat sätt ansetts vara olämpliga att utöva yrket. Av propositionen Yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område (prop. 1997/98:109) framgår att legitimationens huvudfunktion är att vara en garanti för att personalen har en viss kunskapsnivå och vissa personliga egenskaper och att utgöra en varudeklaration för personalens kvalifikationer. Vidare konstateras i samma proposition att prövotiden ska kunna bli aktuell om en yrkesutövare varit oskicklig vid utövningen av sitt yrke eller genom sitt förfarande på annat sätt visat sig olämplig för yrket. Förfarandet ska ha varit sådant att det gränsar till att uppfylla förutsättningarna för att legitimationen ska kunna återkallas. Enligt regeringens uppfattning är prövotiden således en åtgärd som har likheter med återkallelse av legitimation. Vidare kan prövotiden, som HSAN framhåller, t.ex. innehålla begränsningen att den yrkesverksamme ska utöva sin verksamhet under handledning. Mot denna bakgrund anser regeringen att varningsmekanismen även bör omfatta beslut om prövotid på hälso- och sjukvårdens område.

Beträffande yrket veterinär gäller de beslut som bör bli föremål för varning beslut om återkallelse av legitimation eller annan behörighet eller begränsning av förskrivningsrätt. Även veterinärer kan, liksom yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården, bli föremål för beslut om prövotid. Prövotiden innefattar emellertid inte samma begränsning i form av skyldighet att verka under handledning, varför regeringen gör bedöm-

Prop. 2015/16:44

96

ningen att beslut om prövotid för veterinärer inte ska utgöra grund för att skicka en varning.

När det gäller yrken som rör undervisning av barn avser besluten återkallelse av legitimation.

Det följer av artikel 56a i direktivet att skyldigheten att skicka en varning i fråga om ovan nämnda beslut även gäller beslut som rör yrkesutövare med enbart svenska kvalifikationer och även om de aldrig har utövat sitt yrke utanför Sverige.

Ansvariga för att skicka varningar

Som ovan beskrivits gäller varningsmekanismen reglerade yrken som rör patientsäkerheten, veterinäryrket och undervisning av barn. Mot bakgrund av att direktivet föreskriver att en varning ska skickas redan inom tre dagar från det att beslutet har fattats anser regeringen att ansvaret för att skicka varningarna bör läggas på de organ som fattar beslut om förbud eller begränsning av yrkesverksamhet. Alternativet att ålägga de behöriga myndigheterna för respektive yrke att ha detta ansvar, skulle enligt regeringens uppfattning skapa ett extra steg som riskerar att involvera fler myndigheter och försena varningarna.

Eftersom det enligt 8 kap. 13 § patientsäkerhetslagen är HSAN som fattar beslut om t.ex. återkallelse av legitimation avseende yrken inom hälso- och sjukvården anser regeringen att HSAN ska ansvara för att skicka varningar för denna yrkesgrupp.

Avseende veterinäryrket är det Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård som enligt 7 kap. 1 § lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård kan fatta de aktuella besluten. Denna nämnd bör därför ges ansvaret att skicka varningar avseende veterinärer.

På motsvarande sätt bör Lärarnas ansvarsnämnd, som enligt 27 kap. 4 § skollagen (2010:800) kan fatta beslut om att dra in en lärares eller förskollärares legitimation, ansvara för att skicka varningar i fråga om dessa yrkesgrupper.

Bestämmelser om ansvarsnämndernas skyldighet att varna andra stater bör lämpligen införas i de författningar som reglerar ansvarsnämndernas verksamhet, närmare bestämt i 9 kap. patientsäkerhetslagen, 7 kap. lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 2 kap. skollagen.

Myndighetsbeslut om varningar och möjlighet att överklaga varningar

Artikel 56a.6 föreskriver att medlemsstaterna ska säkerställa att den yrkesverksamme har möjlighet att överklaga ett beslut om att skicka en varning till de övriga medlemsländerna. Åtgärden att varna andra länder behöver därför formaliseras i ett skriftligt beslut och kan inte ske inom ramen för myndighetens faktiska handlande. Av patientsäkerhetslagen, lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och skollagen bör det därför framgå att respektive nämnd är skyldig att fatta beslut om varning. Bestämmelser om överklagande av beslut finns redan i dag i 10 kap. 9 § patientsäkerhetslagen, 8 kap. 6 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och 28 kap. 4 § skollagen. Dessa bestämmelser är utformade så att de även kommer att omfatta de tillkommande besluten om varning. Några ytterligare författningsåtgärder behövs därför

97

Prop. 2015/16:44

inte för att uppfylla direktivets krav på att besluten ska vara överklagbara.

Ett beslut om att förbjuda eller begränsa yrkesutövningen, t.ex. genom att återkalla en legitimation, bör utformas så att det även innefattar ett beslut om att skicka en varning. Genom att den yrkesverksamme meddelas det aktuella beslutet i sak får denne även information om beslutet att skicka en varning.

Enligt artikel 56a.2 ska en varning skickas senast tre dagar efter dagen för antagandet av beslutet om att begränsa utövandet av yrkesverksamheten. För att denna tidsfrist ska kunna hållas bör beslut om att skicka en varning kunna fattas av nämndens ordförande ensam. Tidsfristen och att ordförande kan fatta beslut ensam bör framgå av patientsäkerhetslagen lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och skollagen.

För att tidsfristen ska kunna hållas kan inte heller resultatet av ett eventuellt överklagande av beslutet att skicka en varning inväntas. Beslut att skicka en varning bör därför gälla omedelbart. Även detta bör anges i patientsäkerhetslagen och lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. I 28 kap. 4 § skollagen anges redan i dag att beslut av Lärarnas ansvarsnämnd gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet. Någon ändring i den lagen behövs därför inte.

Domstolsbeslut som medför att varning ska skickas

I fall när en nämnd har beslutat att inte begränsa eller förbjuda utövande av yrket, dvs. har beslutat att avslå en anmälan, kan beslutet överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Domstolens prövning av ett sådant överklagande kan resultera i ett interimistiskt beslut eller en dom om att utövande av yrket begränsas eller förbjuds. För att säkerställa att varningar skickas även i dessa fall finns olika lösningar. En lösning skulle kunna vara att ålägga den myndighet som är part i målet en skyldighet att varna andra länder. Denna lösning skulle dock medföra att varningsskyldigheten skulle spridas ut på flera olika organ. HSAN:s beslut kan enligt 10 kap. 11 § patientsäkerhetslagen överklagas av den enskilde själv och Inspektionen för vård och omsorg (IVO). Av 8 kap. 7 § lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård framgår att ett beslut av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård får överklagas av, utöver den enskilde som beslutet berör, Jordbruksverket och den länsstyrelse som varit yrkesutövarens motpart i nämnden om beslutet har gått länsstyrelsen emot. Beslut från Lärarnas ansvarsnämnd får dock enligt 28 kap. 4 § skollagen endast överklagas av den enskilde och av Skolinspektionen. Vidare finns bestämmelser om Justitieombudsmannens och Justitiekanslerns rätt att överklaga i 7 § lagen (1986:765) med instruktion för Riksdagens ombudsmän respektive i 7 § lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn.

För att inte sprida ut ansvaret att skicka varningar på ett flertal olika organ i de fall när yrkesutövarens rätt att utöva yrket begränsas eller förbjuds efter överklagande till allmän förvaltningsdomstol föreslår utredningen att nämnderna ska ansvara för varningar även i dessa fall.

HSAN, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas ansvarsnämnd är emellertid kritiska till utredningens förslag i detta avseende. Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas

Prop. 2015/16:44

98

ansvarsnämnd framhåller att de inte är part i målet hos den allmänna förvaltningsdomstolen och inte automatiskt får ta del av de aktuella domarna. Om regeringen skulle göra bedömningen att de aktuella nämnderna är bäst lämpade att ansvara för varningarna även i överklagandefallen föreslår Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård att domstolarna åläggs en skyldighet att tillse att domen kommer den aktuella nämnden till handa.

Regeringen ser fördelar med att fördela ansvaret för att hantera varningsmekanismen på ett begränsat antal organ. Detta främjar en enhetlig och korrekt tillämpning av varningsfunktionen och förbättrar förutsättningarna för att den ovan beskrivna tredagarsfristen efterlevs. Vidare instämmer regeringen i utredningens bedömning att det skulle krävas omfattande åtgärder för att reglera varningsskyldigheten för alla som kan vara part i de aktuella målen. Mot denna bakgrund anser regeringen att de tre nämnderna bör ansvara för att skicka varningar även när yrkesutövarens rätt att utöva yrket begränsas eller förbjuds efter överklagande till allmän förvaltningsdomstol.

Med beaktande av den extra administrativa börda det skulle innebära för de tre nämnderna att bevaka domstolarnas beslut och domar i de aktuella ärendena anser regeringen att det bör införas en skyldighet för de berörda domstolarna att utan dröjsmål underrätta HSAN, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas ansvarsnämnd om domar som avser förbud eller begränsning av yrkesverksamhet. Denna skyldighet bör framgå av förordning.

Förbud eller begränsningar som upphör att gälla

Av artikel 56a.5 i direktivet framgår att de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater utan dröjsmål även ska underrättas när ett förbud eller en begränsning rörande yrkesutövningen upphör att gälla. En sådan underrättelse blir exempelvis aktuell i de fall då ett beslut eller en dom om återkallelse inhiberas, upphävs eller ändras efter överklagande till högre instans. Denna bestämmelse är av stor vikt för att systemet ska fungera och inte oriktigt peka ut enskilda som förhindrade att utöva sitt yrke. HSAN, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård och Lärarnas ansvarsnämnd bör även ansvara för att underrätta behöriga myndigheter i andra stater inom EES och i Schweiz om att ett beslut eller en dom som begränsar eller förbjuder yrkesutövning har upphört att gälla. Underrättelseskyldigheten bör framgå av 9 kap. patientsäkerhetslagen, 2 kap. skollagen och 7 kap. lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Även i dessa fall bör det införas en skyldighet för den domstol som beslutat att upphäva begränsningen eller förbudet att utan dröjsmål underrätta den aktuella nämnden. Denna skyldighet bör framgå av förordning.

Något krav på överklagbarhet av en sådan underrättelse anges inte i direktivet och behövs inte heller av andra skäl, eftersom underrättelsen sker till förmån för den enskilde. Den typen av underrättelse bör därför kunna ske inom ramen för myndighetens faktiska handlande och kräver således inte att ett formellt beslut fattas.

99

Prop. 2015/16:44

Underrättelse genom IMI

Av artikel 56a.2 i direktivet följer att varning ska ske genom informationssystemet för den inre marknaden (IMI) och vilka uppgifter en varning ska innehålla. IMI är ett elektroniskt kommunikationsverktyg till vilka främst myndigheter inom EU är anslutna. De uppgifter som ska meddelas övriga medlemsstater ska begränsas till yrkesutövarens identitet, berört yrke, uppgifter om myndighet eller domstol som fattat beslutet att begränsa eller förbjuda vidare yrkesutövning, omfattningen av förbudet eller begränsningen och den period förbudet eller begränsningen gäller. Kommissionen har, i enlighet med artikel 56a.8 i en genomförandeakt närmare preciserat den praktiska hanteringen av varningsmekanismen, vem som kommer att ha tillgång till informationen i IMI och vilka funktioner som ska finnas i systemet. I de lagar som reglerar skyldigheten att varna bör anges att den ska fullgöras genom IMI. Med utgångspunkt i hur IMI fungerar sedan tidigare, utgår regeringen från att systemet kommer vara uppbyggt så att ovan nämnda uppgifter ska läggas in i systemet. Det är därför inte nödvändigt att i lag i detalj reglera vilka uppgifter som ska lämnas, utan det bör räcka att ange att underrättelse ska ske genom IMI.

I artikel 56a.6 i direktivet anges även att det av varningen ska framgå om beslutet att skicka en varning är föremål för rättslig prövning. Det är dock svårt att se hur detta krav ska kunna uppfyllas i praktiken, då varningen ska skickas senast tre dagar efter beslutet att begränsa eller förbjuda yrkesutövningen. Det troligaste är att IMI-modulen, som kommer att tas fram av kommissionen, möjliggör för medlemsstaterna att göra en komplettering för det fall att beslutet att skicka varningen överklagas.

Annan stats återkallelse av auktorisation avseende personal inom hälso- och sjukvården Socialstyrelsen ifrågasätter i sitt yttrande om bestämmelsen i 8 kap. 5 § patientsäkerhetslagen är förenlig med yrkeskvalifikationsdirektivet. Den aktuella bestämmelsen innebär att en svensk legitimation på hälso- och sjukvårdens område ska återkallas om en person, som fått sin legitimation i Sverige på grund av auktorisation i en annan stat inom EES eller

Schweiz, har förlorat sin utländska auktorisation.

Ett erkännande av yrkeskvalifikationerna innebär en rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet. Återkallelse av en legitimation bör enligt regeringens mening därför enbart kunna ske på de grunder som anges i 8 kap.3 och 4 §§patientsäkerhetslagen. Att en yrkesutövare förlorar sin utländska auktorisation, t.ex. enbart på grund av hög ålder, bör således inte leda till återkallelse även av den svenska legitimationen. I sammanhanget bör noteras att förseelser som en yrkesutövare begått utomlands kan påverka bedömningen vid en prövning av huruvida hans eller hennes svenska legitimation ska återkallas (prop. 1993/94:149 s. 60). Regeringen föreslår mot denna bakgrund att 8 kap. 5 § patientsäkerhetslagen ska upphävas.

Prop. 2015/16:44

100

17 Sekretess

Regeringens förslag: Det ska införas en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst femtio år.

En upplysningsbestämmelse som anger att bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i offentlighets- och sekretesslagen ska tas in i den nya lagen.

Regeringens bedömning:

Den tystnadsplikt som följer av den nya

sekretessbestämmelsen ska inte ha företräde framför meddelarfriheten.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Endast Fastighetsmäklarinspektionen yttrar sig över förslaget. Fastighetsmäklarinspektionen tillstyrker förslaget men ifrågasätter varför sekretessen ska ha olika omfattning beroende på om en ansökan från en fastighetsmäklare hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen eller tillståndsgivning enligt fastighetsmäklarlagen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning

Direktivets bestämmelser

För att en myndighet ska kunna pröva en ansökan om tillträde till ett reglerat yrke ska sökanden kunna visa upp att denne har de kvalifikationer som krävs. Om ansökan stödjer sig på utländska yrkeskvalifikationer kan medlemsstaterna, enligt artikel 50.1 första stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet, begära att sökanden eller vissa organ i ursprungsmedlemsstaten ger in relevanta handlingar och intyg. Enligt artikel 50.1 tredje stycket ska sådana överlämnade uppgifter behandlas konfidentiellt. Denna sekretessbestämmelse omfattas inte av ändringsdirektivet, utan kvarstår oförändrad.

Vidare anges i artikel 56.1 att de behöriga myndigheterna ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbete mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna som beskrivs i avsnitt 16. Även denna sekretessbestämmelse fanns med redan i det ursprungliga direktivet och har inte ändrats.

Skyddet för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden

Handlingar som ges in till svenska myndigheter omfattas av tryckfrihetsförordningens bestämmelser om handlingsoffentlighet. En förutsättning för att en myndighet ska kunna hemlighålla en sådan handling, eller delar

101

Prop. 2015/16:44

av den, är att sekretess gäller för uppgifterna i handlingen enligt någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Betyg, examensbevis och intyg om yrkeserfarenhet har i Sverige inte ansetts innehålla sådana känsliga uppgifter som motiverar ett generellt avsteg från den grundlagsfästa offentlighetsprincipen. Yrkeskvalifikationsdirektivets krav på konfidentiell behandling av de handlingar som åberopas vid en ansökan om erkännande av yrkeskvalifikationer har heller inte tidigare föranlett några författningsåtgärder vid genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet. Följaktligen har allmänheten i normalfallet rätt att ta del av de handlingar som ges in till en myndighet i samband med en ansökan om legitimation, auktorisation eller godkännande. Det finns dock vissa undantag.

I 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen anges att sekretess gäller hos Socialstyrelsen i ärende om legitimation, särskilt förordnande att utöva yrke eller bevis om specialistkompetens enligt 4 kap. 10 § patientsäkerhetslagen (2010:659) för uppgift om sökandens hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att denne eller någon närstående till denne lider betydande men om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller enligt 29 kap. 5 § offentlighets- och sekretesslagen i ärende om prövning av någons lämplighet att ha taxiförarlegitimation enligt taxitrafiklagen (2012:211), körkort eller traktorkort. Liknande bestämmelser till skydd för uppgifter som sökandens hälsotillstånd och andra personliga förhållanden finns också rörande andra förfaranden för tillträde till viss yrkesverksamhet. I ärenden om godkännande av väktare gäller i stället sekretess enligt 30 kap. 21 § offentlighets- och sekretesslagen för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne utsätts för våld eller lider annat allvarligt men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte i något av fallen för uppgifter i beslut.

Behov av en ny sekretessbestämmelse

Som framgår ovan gäller de befintliga sekretessbestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen som tar sikte på verksamhet rörande tillträde till reglerade yrken endast inom vissa sektorer och endast för uppgifter om hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden. Dessa bestämmelser är dessutom försedda med raka kvalificerade skaderekvisit, vilket innebär en mycket stark presumtion för offentlighet. Vidare är ingen av de generella bestämmelserna i lagens femte avdelning om sekretess till följd av internationella avtal tillämplig på förfaranden som rör tillträde till reglerade yrken. För att fullt ut uppfylla det krav på sekretess för uppgifter som uppställs i artikel 50.1 behöver därför offentlighets- och sekretesslagen kompletteras med en ny sekretessbestämmelse.

Fastighetsmäklarinspektionen har ifrågasatt det faktum att utredningens förslag leder till att sekretessen får olika omfattning beroende på om en ansökan från en fastighetsmäklare hänför sig till ett ärende enligt den nya lagen eller tillståndsgivning enligt fastighetsmäklarlagen, dvs. om fastighetsmäklaren har yrkeskvalifikationer som är förvärvade eller erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz eller har svenska yrkeskvalifikationer.

Prop. 2015/16:44

102

I det senare fallet gäller 30 kap. 23 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), vars sekretess bl.a. gäller uppgifter om den sökandes affärs- och driftsförhållanden om det kan antas att den enskilde lider skada om uppgiften röjs. I båda bestämmelserna är besluten undantagna från sekretessen. Beträffande andra handlingar som ingår i ett ärende om registrering som fastighetsmäklare är däremot övriga uppgifter om den sökandes ekonomiska och personliga förhållanden offentliga enligt denna paragraf.

Regeringen kan konstatera att yrkeskvalifikationsdirektivets sekretessbestämmelser endast är tillämpliga vid ärenden där enskilda utnyttjat de rättigheter som direktivet föreskriver. När en yrkesutövare med svenska kvalifikationer ansöker om rätt att utöva ett reglerat yrke i Sverige är direktivet inte tillämpligt och därmed inte heller dess bestämmelser om sekretess. Det föreligger därför ingen skyldighet för Sverige att göra direktivets sekretessbestämmelser tillämpliga vid ärenden där den enskildes rätt till tillträde till det reglerade yrket inte härstammar från direktivet och lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Regeringen har inte heller, inom ramen för genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet, funnit anledning att överväga förändringar avseende de sekretessbestämmelser som i dag är tillämpliga för vissa av de yrken som reglerats. De nu gällande sekretessbestämmelserna kommer, för de delar dessa omfattar, att precis som tidigare, vara tillämpliga oavsett om ett ärende rör en enskild med svenska eller utländska kvalifikationer. Därutöver införs genom regeringens förslag en mer omfattande sekretess för vissa handlingar i ärenden som rör sökanden med utländska kvalifikationer.

Sekretessens föremål

De handlingar som får begäras in av den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet i ett ärende enligt yrkeskvalifikationsdirektivet, och som ska behandlas konfidentiellt enligt artikel 50.1, är bl.a. intyg om medborgarskap, avlagd examen, yrkeserfarenhet, hälsotillstånd, ekonomisk ställning och tecknad ansvarsförsäkring. Samtliga skyddsvärda uppgifter i dessa handlingar rör enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den nya sekretessbestämmelsens föremål ska därför avgränsas till denna typ av uppgifter. Detta kan jämföras med exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen om sekretess i bl.a. legitimationsärenden, som inte omfattar uppgifter som rör enskildas ekonomiska förhållanden.

Sekretessens räckvidd

Flera av de handlingar som får begäras in saknar relevans för den isolerade prövningen om erkännande av yrkeskvalifikationer, men kan ändå vara nödvändiga för att myndigheten ska kunna besluta om legitimation, auktorisation eller liknande. Sekretessens räckvidd kan därför inte avgränsas till att enbart gälla uppgifter i ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer i dess snävaste bemärkelse. I stället bör sekretessen gälla uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer. På så sätt säkerställs sekretesskyddet även för sådana uppgifter som med stöd av yrkeskvalifikationsdirektivet begärs in i exempelvis ett legitimationsärende, men som inte avser den enskildes utbildning eller

103

Prop. 2015/16:44

yrkeserfarenhet och därmed inte läggs till grund för beslutet om godkännande av dennes yrkeskvalifikationer. Formuleringen ”hänför sig till” medför vidare att sekretessen som huvudregel följer uppgiften, för det fall att den behöriga myndighet som begärt in handlingen lämnar den vidare till en annan myndighet, exempelvis vid en begäran om yttrande från Universitets- och högskolerådet.

Sekretessens styrka

Yrkeskvalifikationsdirektivet anger att överlämnade uppgifter ska behandlas konfidentiellt. Det framgår alltså inte med vilken styrka sekretessen ska gälla eller att någon avvägning mellan motstående intressen ska göras. Regeringen tolkar dock inte detta som ett krav på absolut sekretess för samtliga överlämnade uppgifter. Ett så långtgående krav på sekretess skulle inte vara rimligt med tanke på uppgifternas ofta relativt harmlösa karaktär och allmänhetens stora intresse av insyn i myndigheternas verksamhet. I stället anser regeringen att ett sedvanligt rakt skaderekvisit tillgodoser syftet med bestämmelsen. Ett kvalificerat rakt skaderekvisit, som i exempelvis 25 kap. 8 a § offentlighets- och sekretesslagen (”betydande men”), skulle dock ge ett så svagt skydd att det knappast skulle uppfylla direktivets krav. Sekretess bör därför gälla om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Om flera sekretessbestämmelser skulle vara tillämpliga på en viss uppgift och prövningen resulterar i att uppgiften inte är sekretessbelagd enligt en eller flera bestämmelser samtidigt som den är sekretessbelagd enligt den nya bestämmelsen, ska den senare bestämmelsen ha företräde. Detta följer av konkurrensbestämmelsen i 7 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen.

Sekretesstid och fråga om sekretess i beslut i ett ärende

Direktivet anger inte vid vilken tidpunkt sekretessen ska upphöra att gälla. Regeringen ser inte skäl för att föreslå ett evigt sekretesskydd. Sekretess bör därför, i likhet med vad som gäller enligt de befintliga bestämmelserna om sekretess i legitimationsärenden, gälla i femtio år. Sekretessen ska inte gälla beslut i ärendet.

Sekretessbestämmelsens placering i lagen och behov av en upplysningsbestämmelse

Den nya sekretessbestämmelsen är i första hand påkallad med hänsyn till behovet av skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden. Den bör därför placeras i offentlighets- och sekretesslagens femte avdelning som rör sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Bestämmelsen bör enligt regeringens bedömning lämpligen införas i en ny paragraf i 28 kap., vilket är ett kapitel som samlar bestämmelser om sekretess till skydd för enskild när det gäller bl.a. arbetsmarknaden.

Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer bör innehålla en upplysningsbestämmelse som erinrar om att bestämmelser om sekretess som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i offentlighets- och sekretesslagen.

Prop. 2015/16:44

104

Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Sekretess innebär enligt 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen både handlingssekretess och tystnadsplikt. Den rätt att meddela och offentliggöra uppgifter som följer av 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap.1 och 2 §§yttrandefrihetsgrundlagen har dock som huvudregel företräde framför den tystnadsplikt som följer av en sekretessbestämmelse. Varje gång en ny sekretessbestämmelse införs behöver lagstiftaren överväga om den tystnadsplikt som följer av den föreslagna sekretessbestämmelsen i stället bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Utgångspunkten är att stor återhållsamhet ska iakttas vid prövningen av om undantag från rätten att meddela och offentliggöra uppgifter bör göras i ett särskilt fall (se prop. 1979/80:2 Del A s. 111 f.).

Den nu föreslagna bestämmelsen är försedd med ett rakt skaderekvisit, vilket innebär att det föreligger en presumtion för offentlighet. Mot denna bakgrund anser regeringen att den tystnadsplikt som följer av den nya bestämmelsen inte bör ha företräde framför rätten att meddela och offentliggöra uppgifter. Någon inskränkning av meddelarfriheten föreslås därför inte.

Överlämnande av uppgift till annan myndighet

Enligt 10 kap. 28 § offentlighets- och sekretesslagen hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning. En motsvarande bestämmelse om att särskilda föreskrifter bryter sekretessen och gör det möjligt att överlämna uppgifter till utländska myndigheter och mellanstatliga organ, såsom Europeiska kommissionen, finns i 8 kap. 3 § 1 offentlighets- och sekretesslagen. Eftersom det är regeringens avsikt att reglera det administrativa samarbetet mellan myndigheter som ska ske enligt yrkeskvalifikationsdirektivet i den nya horisontella förordningen om erkännande av yrkekvalifikationer bedöms den föreslagna sekretessbestämmelsen inte utgöra hinder mot detta samarbete.

Skyddet för myndigheternas verksamhet och internationella relationer

Som redogjorts för ovan medför artikel 56.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet att de behöriga myndigheterna även ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna.

Enligt 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess för en uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Denna sekretessbestämmelse är alltså bl.a. tillämplig på uppgifter som har överlämnats från ett utländskt organ inom ramen för ett direktivstyrt myndighetssamarbete mellan EU:s medlemsstater.

Sekretessen är dock inte absolut, utan gäller endast om ett utlämnande av uppgiften skulle riskera att försämra det samarbete som regleras av direktivet i fråga. Ett typiskt exempel på när en sådan situation förelig-

105

Prop. 2015/16:44

ger, och skaderekvisitet därmed är uppfyllt, är när ett utlämnande skulle stå i strid med direktivets sekretessbestämmelser. Om andra stater inte skulle kunna förlita sig på att svenska myndigheter kan fullgöra sin skyldighet att i enlighet med t.ex. ett EU-direktiv sekretessbelägga uppgifter som utbyts inom ramen för samarbetet, finns nämligen en uppenbar risk att dessa stater skulle bli mindre benägna att lämna uppgifter till Sverige. Detta skulle få negativa effekter för Sveriges möjligheter att delta i det internationella samarbetet

(

jfr prop. 2012:13/192 s. 25).

Regeringens bedömning är att den befintliga sekretessbestämmelsen i 15 kap. 1 a § offentlighets- och sekretesslagen är tillräcklig för att uppfylla kravet i artikel 56.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet på att de behöriga myndigheterna ska garantera konfidentiell behandling av de upplysningar som utväxlas inom ramen för det administrativa samarbetet mellan behöriga myndigheter i medlemsstaterna. Någon åtgärd för att i lag genomföra kravet på konfidentiell behandling enligt artikel 56.1 behövs således inte. Detsamma gäller artikel 50.1, till den del som den bestämmelsen träffar uppgifter i handlingar och intyg som lämnas till svenska myndigheter från utländska organ

18 Överklagande av beslut enligt den nya lagen

Regeringens bedömning: Beslut i frågor som regleras i den nya lagen ska gälla omedelbart, om inte annat anges i beslutet. Beslut enligt den nya lagen ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Direktivets krav på passivitetstalan kräver ytterligare överväganden.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens i fråga om överklagande, besluts omedelbarhet och prövningstillstånd. Utredningen har dock föreslagit att bestämmelser om detta placeras i den nya lagen och har även föreslagit att den horisontella regleringen ska innehålla en bestämmelse om s.k. passivitetstalan.

Remissinstanserna: Kommerskollegium och Uppsala universitet tillstyrker förslaget. Det stora flertalet remissinstanser har inga synpunkter på förslaget. Kammarrätten i Sundsvall anser, till skillnad mot utredningen, att bestämmelserna i förordningen om överklagande, s.k. passivitetstalan, är en sådan övergripande normering som bör regleras i den nya lagen och inte i den nya förordningen eftersom den ger rättigheter till enskilda som inte framgår av bestämmelserna i t.ex. förvaltningslagen.

Skälen för regeringens bedömning

Direktivets bestämmelser

Enligt artikel 51.3, som inte har ändrats genom ändringsdirektivet, ska ett beslut med anledning av en ansökan om att få utöva ett yrke, liksom en underlåtenhet att meddela ett sådant beslut inom föreskriven tid, kunna

Prop. 2015/16:44

106

överklagas till domstol enligt nationell rätt. Direktivet ger således rätt att inte bara överklaga ett faktiskt beslut, utan också att väcka en s.k. passivitetstalan.

Genom ändringsdirektivet införs motsvarande bestämmelser om rätt att överklaga beslut och uteblivna beslut rörande yrkeskort, artikel 4c.2 och 4d.7. Övriga beslut som ska fattas inom en viss tidsfrist omfattas av tvingande bestämmelser i direktivet om tyst beviljande. Behov av att överklaga underlåtenhet uppstår därmed inte i dessa fall.

Överklagande, besluts omedelbarhet och prövningstillstånd

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivets krav på att beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer ska kunna överklagas till domstol har i vissa sektorsförfattningar genomförts genom uttryckliga bestämmelser om att myndighetens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Andra sektorsförfattningar innehåller en hänvisning till förvaltningslagens bestämmelser om överklagande. I förvaltningslagen (1986:223), som enligt 3 § gäller om inte en annan lag eller förordning innehåller någon avvikande bestämmelse, anges i 22 § att ett beslut får överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas. Förvaltningslagens bestämmelser om överklagande uppfyller därmed direktivets krav på att myndighetens beslut ska kunna överklagas till domstol. Av tydlighetsskäl bör dock möjligheten att överklaga beslut till allmän förvaltningsdomstol framgå av den horisontella regleringen.

Beslut i frågor som regleras i den nya lagen bör, om inte annat anges i beslutet, gälla omedelbart eftersom det är angeläget att yrkesutövarens möjlighet att utöva yrket inte ska dra ut på tiden.

Vidare bör prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrätten. Även om detta följer av 22 a § förvaltningslagen bör kravet på prövningstillstånd av tydlighetsskäl anges i den horisontella regleringen.

I lagrådsremissen föreslogs att bestämmelser om besluts giltighet och överklagande skulle placeras i den horisontella lagen. Lagrådet har, mot bakgrund av att beslutsförfarandet i de frågor som anges i den horisontella lagen avses regleras på lägre normnivå, ifrågasatt om det är lämpligt att placera dessa bestämmelser i lagen. Regeringen har förståelse för Lagrådets synpunkt och bedömer därför att vad som gäller i fråga om besluts giltighet och överklagande i stället lämpligen bör framgå av den horisontella förordningen. I fråga om överklagande, dvs. bestämmelser om rättegång som enligt 11 kap. 2 § regeringsformen ska anges i lag, bör förordningen upplysa om den allmänna överklagandebestämmelsen i 22 a § förvaltningslagen.

Passivitetstalan och svensk rätt

Förvaltningslagen ger inte någon rätt att överklaga avsaknaden av ett beslut, dvs. att föra talan mot den omständigheten att den behöriga myndigheten har underlåtit att fatta ett beslut. Någon sådan möjlighet till passivitetstalan har inte heller införts i någon av de sektorsförfattningar som reglerar erkännande av yrkeskvalifikationer.

Av tradition är det i svensk rätt ovanligt med fasta tidsfrister för handläggning av ärenden. Inom EU:s sekundärrätt är däremot sådan reglering

107

Prop. 2015/16:44

relativt vanligt förekommande och är ofta, som i yrkeskvalifikationsdirektivet, kombinerad med någon slags dröjsmålsreglering, t.ex. om att ett uteblivet beslut ska kunna överklagas till domstol. Någon ändamålsenlig metod för att genomföra den typen av överklagandebestämmelser i svensk rätt har dock hittills inte utarbetats, vilket har kritiserats av bl.a. Lagrådet (Lagrådets yttrande över förslaget till lag om tjänster på den inre marknaden, prop. 2008/09:187 s. 274).

Långsam handläggning hos svenska myndigheter kan alltid angripas genom en anmälan till Justitieombudsmannen (JO) eller Justitiekanslern (JK), som efter utredning av ärendet kan yttra sig kritiskt om myndighetens dröjsmål och, i förekommande fall, väcka åtal om tjänstefel. JO:s och JK:s tillsyn torde ha effekt i såväl preventivt som reparativt hänseende när det gäller myndigheternas handläggningstider och fyller därmed i stort samma syfte som de EU-rättsliga dröjsmålsregleringarna. Men eftersom varken JO eller JK är domstolar, utgör möjligheten att framföra klagomål hos dessa organ inte en rätt att överklaga till domstol.

Vid genomförandet av EU-rättsakter på det finansiella området har bestämmelser om rätt att föra passivitetstalan genomförts genom en ny rättsfigur, nämligen rätt att begära förklaring av domstol att ärendet onödigt uppehålls, se t.ex. 14 kap. 2 § lagen (2004:46) om värdepappersfonder, 26 kap. 2 § lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden och 16 kap. 2 § lagen (2013:561) om förvaltare av alternativa investeringsfonder. Om myndigheten inte fattar beslut i ärendet inom en viss tid efter att domstolen har lämnat en sådan förklaring, ska ansökan anses ha avslagits. Detta fiktiva beslut kan därefter överklagas till domstol i vanlig ordning.

Den konstruktion som har valts inom det finansiella området medför en risk för förskjutning av tyngdpunkten för sakprövningen från myndigheten till domstolen. Om ett fingerat beslut överklagas, har ju ingen konkret sakprövning skett hos myndigheten och domstolen blir därmed i praktiken första instans. I många fall torde dock domstolen inte ha förutsättningar att avgöra sakfrågan utan myndighetens föregående prövning och måste då återförvisa ärendet till myndigheten för förnyad handläggning. I en sådan situation påskyndas knappast handläggningen av ärendet. Tvärtom är risken påtaglig för att processen i onödan ytterligare drar ut på tiden.

Förvaltningslagsutredningens betänkande om passivitetstalan

I Förvaltningslagsutredningens betänkande En ny förvaltningslag (SOU 2010:29 s. 259 f.), lämnas ett förslag som bl.a. syftar till att tillmötesgå EU-rättens krav på skäliga handläggningstider och ett effektivt rättsmedel mot långsam handläggning. Förslaget innebär att om ett ärende som har initierats av en enskild inte har avgjorts av myndigheten inom sex månader, kan sökanden begära att så sker. Myndigheten ska då inom fyra veckor antingen avgöra ärendet i sak eller i ett särskilt beslut, med motivering, avslå sökandens framställan om att ärendet ska avgöras. Om ett sådant särskilt beslut fattas kan det överklagas i samma ordning som ett beslut i själva sakfrågan. Bifalls ett överklagande av sådant avslagsbeslut, ska beslutsmyndigheten föreläggas att inom den tid som överinstansen bestämmer avgöra ärendet.

Prop. 2015/16:44

108

Förvaltningslagsutredningens betänkande har remissbehandlats, men har ännu inte föranlett några lagstiftningsåtgärder. Förslagen är föremål för beredning inom Regeringskansliet (Justitiedepartementet).

Det nya rättsmedel som Förvaltningslagsutredningen föreslår innebär en rätt till domstolsprövning av dröjsmålet i sig, eller rättare sagt av huruvida de skäl för fördröjningen som myndigheten har redovisat är godtagbara. Domstolen ska alltså i detta skede inte befatta sig med själva sakfrågan. Därmed bibehålls fördelningen av uppgifter mellan förvaltningsmyndigheter och domstolar intakt. Vidare utgör prövningen en överprövning av ett skriftligt, motiverat beslut och kan således följa samma förvaltningsprocessuella regler som andra domstolsförfaranden. Det nya rättsmedlet kräver därmed, enligt Förvaltningslagsutredningen, inga förändringar av den processrättsliga regleringen eller av domstolarnas arbetssätt.

Genomförande av direktivets krav på passivitetstalan

Direktivets krav på passivitetstalan uppfylls enligt regeringens mening inte fullt ut genom möjligheten att anmäla långsam handläggning från myndigheters sida till JO och JK eftersom det i dessa fall inte är fråga om en domstolsprövning och prövningen dessutom sker i efterhand.

Ett möjligt sätt att i Sverige genomföra direktivets krav på passivitetstalan skulle kunna vara en bestämmelse som motsvarar eller liknar Förvaltningslagsutredningens förslag. Utredningen har också föreslagit en sådan lösning. Till skillnad från Förvaltningslagsutredningens förslag reglerar dock utredningens förslag inte vilka beslut som en domstol får fatta med anledning av ett överklagande av ett avslagsbeslut. För att den domstol som får i uppgift att pröva ett sådant överklagande ska veta vad för slags beslut den kan fatta med anledning av ett överklagande, skulle utredningens förslag behöva kompletteras i den delen. Frågan hur ett införande av passivitetstalan bör ske behöver därför övervägas ytterligare. Det kan också finnas fördelar med att samordna detta med beredningen av Förvaltningslagsutredningens förslag inom Regeringskansliet.

19 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Regeringens förslag: Den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreslagna lagändringarna ska träda i kraft den 18 januari 2016.

Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har kommenterat förslaget. Skälen för regeringens bedömning: Ändringsdirektivet trädde i kraft den 17 januari 2014 och ska enligt artikel 3.1 i ändringsdirektivet vara genomfört i medlemsländerna senast den 18 januari 2016.

Det bedöms inte finnas behov av några övergångsbestämmelser.

109

Prop. 2015/16:44

20 Konsekvenser av genomförandet av yrkeskvalifikationsdirektivet

Yrkeskvalifikationsdirektivet underlättar den fria rörligheten för arbetstagare och egenföretagare inom EU. Detta är positivt för enskilda yrkesutövare, både för yrkesutövare med svenska kvalifikationer och för yrkesutövare med kvalifikationer förvärvade i ett annat land inom EU, EES eller i Schweiz. Genom att underlätta ökad rörlighet och möta de hinder som finns på den inre marknaden bidrar också yrkeskvalifikationsdirektivet till ökad sysselsättning genom att bl.a. underlätta tillträdet till den svenska arbetsmarknaden och genom att underlätta för svenska yrkesutövare som vill arbeta i andra länder. I förlängningen är detta något som kan bidra till ökad tillväxt både i Sverige och inom EES.

Utredningens konsekvensanalys

Utredningen om genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet lyfter i sitt konsekvensavsnitt fram följande konsekvenser för enskilda, företag och arbetsgivare och konsekvenser för det allmänna.

När det gäller konsekvenser för enskilda konstaterar utredningen att förslagen berör ett stort antal yrkesverksamma inom en rad olika verksamhetsområden. Till en övervägande del omfattas dock verksamhetsområdena redan i dag av den reglering som finns på plats i sektorslagstiftning. Nyheter för enskilda är exempelvis möjligheten att ansöka om ett yrkeskort, möjligheten att få yrkespraktik från ett annat land erkänd och införandet av varningsmekanismerna.

När det gäller konsekvenser för företag och arbetsgivare klargörs i och med utredningens förslag arbetsgivares möjlighet att anställa yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer för en kortare tid och på grundval av den behörighet som yrkesutövaren har i sitt etableringsland. Förslagen avser sammantaget att ge arbetsgivare och företag förbättrade möjligheter att rekrytera kunnig personal oavsett var den yrkesverksamme har inhämtat sina yrkeskvalifikationer. Utredningen konstaterar också att ändringsdirektivets genomförande i svensk rätt och förvaltning inte torde innebära negativa konsekvenser för företagare och arbetsgivare.

Utredningens resonemang om konsekvenser för det allmänna handlar framför allt om konsekvenser för myndigheter. Regeringen avser att följa utvecklingen för berörda myndigheter till följd av föreslagen lagstiftning. Förslagen innebär att bestämmelser förs över från sektorsförfattning till en horisontell reglering och förändrar i allt väsentligt inte förutsättningarna för myndigheternas tillämpning. Fördelen är ett tydligt och samlat regelverk som ser likadant ut för alla reglerade yrken. Ett antal nyheter till följd av ändringsdirektivet förs dock också in i den horisontella lagen, såsom ett förtydligande att den behöriga myndigheten i ett första steg enbart ska bedöma om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer är tillräckliga.

Prop. 2015/16:44

110

Utredningen lyfter också ett antal ekonomiska konsekvenser för myndigheter. Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård föreslås få ytterligare uppgifter. Detta till följd av skyldigheten för medlemsstaterna att varna andra stater för yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva reglerad yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården, inom yrken där barn undervisas eller som veterinär (se avsnitt 16). Utredningen föreslår också att Socialstyrelsen ska få ta ut en avgift från enskilda med kvalifikationer från EU, EES eller Schweiz för ansökningar om legitimation och andra behörighetsbevis.

Remissinstansernas övergripande synpunkter

Flertalet remissinstanser har inget att invända mot utredningens konsekvensanalys. Ett antal remissinstanser, däribland Socialstyrelsen, Universitets- och högskolerådet och Statens skolverk, påpekar att förslagen medför behov av resursförstärkningar för myndigheterna. Förvaltningsrätten i Stockholm och Domstolsverket saknar en konsekvensanalys vad gäller förväntad måltillströmning och eventuella resursbehov för domstolarna. Förvaltningsrätten i Stockholm menar dock att man har förståelse för att det i nuläget inte är möjligt att genomföra en sådan konsekvensanalys, men vill understryka vikten av att framdeles göra löpande konsekvensanalyser i frågan. Regelrådet finner att syftet med förslaget uppnås på ett enkelt sätt och till oförändrade administrativa konsekvenser för företag. Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen lyfter bl.a. fram finansieringsprincipen och anser att konsekvenser för arbetsgivare bör utredas vidare.

Konsekvenser av förslagen

Förslagen som helhet får positiva effekter för möjligheterna att öka rörligheten för arbetstagare och egenföretagare inom EES-länderna och Schweiz. För berörda myndigheter tillkommer vissa uppgifter som dock ska hanteras inom befintliga ekonomiska ramar.

Samhällsekonomiska konsekvenser

Syftet med yrkeskvalifikationsdirektivet är att underlätta för dem som vill utöva ett s.k. reglerat yrke i ett annat land inom EES och Schweiz. Därigenom ökar den fria rörligheten för personer och tjänster inom området. Regeringen stödjer kommissionens övergripande målsättning att antalet reglerade yrken på den inre marknaden ska minska. Regeringen är därför positiv till den pågående översynen av reglerade yrken eftersom den kan bidra till ökad tillväxt och sysselsättning på den inre marknaden och underlätta tillträdet till den svenska arbetsmarknaden. Flera av de yrken inom vilka arbetsgivare i Sverige har svårt att rekrytera kompetent och behörig personal är reglerade yrken som därmed omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivet. Ett fungerande system för erkännande av yrkeskvalifikationer mellan länder kan således ha betydande effekt och samhällsekonomisk nytta. Genom att arbetsgivare ska kunna få tillgång till och möjlighet att rekrytera kunnig personal oavsett var yrkesutövarna har erhållit sina yrkeskvalifikationer ökar tillgången på arbetskraft.

111

Prop. 2015/16:44

Yrkeskvalifikationsdirektivet ger förutsättningar för en ökad dynamik på den inre marknaden och därigenom även förutsättningar för förbättrad tillväxt.

Konsekvenser för enskilda

Att förenkla och underlätta för enskilda att utöva sitt yrke i andra stater är kärnan i både yrkeskvalifikationsdirektivet och i regeringens förslag. Förslaget påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid.

Ändringsdirektivet innebär även några nyheter. Det gäller exempelvis möjligheten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort och möjligheten att få yrkespraktik i ett annat land godkänd. Syftet med det europeiska yrkeskortet är just att underlätta för enskilda, som i huvudsak enbart behöver kommunicera med den behöriga myndigheten i etableringsstaten. Syftet är också att effektivisera erkännandeprocessen.

I sak återspeglar de förändringar som regeringen föreslår yrkeskvalifikationsdirektivets närmare innebörd. Som utredningen har framhållit gör förslagen det tydligare för enskilda vad som gäller för yrket i fråga i Sverige och vilka krav som kan komma att ställas vid ansökningsförfarandet.

Genom förslagen blir yrket taxiförare att betrakta som ett reglerat yrke i direktivets mening, vilket är en konsekvens av hur den nuvarande regleringen kring taxiyrket ser ut (se avsnitt 8 och avsnitt 9.4). För utövare av yrket med utländska yrkeskvalifikationer innebär det att det tydliggörs att dessa, under vissa förutsättningar, omfattas av det föreslagna regelverket. Exempelvis innebär det att taxiförare med utländska yrkeskvalifikationer på samma sätt som gäller för andra reglerade yrken i Sverige omfattas av rätten att tillfälligt utöva yrket enligt de särskilda förutsättningar som direktivet föreskriver. Detta innebär bl.a. att samma krav på yrkesutövarna inte kan ställas som när det är fråga om etablering. Exempelvis kan vandelskrav inte ställas på tillfälliga yrkesutövare inom taxiföraryrket.

Konsekvenser för myndigheter m.fl.

Som utredningen påpekar har det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet redan införlivats i svensk rätt och förvaltning. Vidare innebär regeringens förslag i flera fall endast att bestämmelser överförs från sektorsförfattning till en horisontell reglering. I vissa fall sker dock också förtydliganden av det gällande regelverket som följer av ändringsdirektivet, men förutsättningarna för myndigheternas tillämpning förändras i de flesta fall endast marginellt. Regeringen anser dock att den horisontella regleringen bidrar till en ökad tydlighet för myndigheter i och med att de gemensamma bestämmelserna kommer att se likadana ut för alla reglerade yrken. Regeringen avser att följa utvecklingen för berörda myndigheter.

Några av de nyheter som följer av ändringsdirektivet innebär att medlemsstaterna blir skyldiga att varna andra stater för yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva reglerad yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvården, inom yrken där barn undervisas eller som veterinär (se av-

Prop. 2015/16:44

112

snitt 16). Medlemsstaterna blir också skyldiga att erkänna yrkespraktik förvärvad i en annan medlemsstat (se avsnitt 14). Regeringens förslag för att genomföra direktivet innebär att arbetsbördan kan bli större för några myndigheter. När det gäller behov av resursförstärkningar som har påpekats av bl.a. Förvaltningsrätten i Stockholm och vissa andra myndigheter, bedömer regeringen att förslagen kan genomföras inom befintliga ekonomiska ramar.

Förslagen bedöms inte påverka kostnaderna eller intäkterna för kommuner och landsting och inte heller ha någon betydelse för den kommunala självstyrelsen.

Konsekvenser för företag och arbetsgivare

Regeringen instämmer i de klargöranden som utredningen pekar på att lagen innebär för arbetsgivare. Dessa klargöranden avser exempelvis tillfällig yrkesutövning.

I den utsträckning yrkesutövaren är en egenföretagare som önskar utnyttja möjligheten att verka på den inre marknaden uppstår givetvis konsekvenser på samma sätt som redogörs för ovan när det gäller enskilda yrkesutövare.

De remissynpunkter som framförs av Sveriges Kommuner och Landsting, Stockholms läns landsting och Västra Götalandsregionen handlar bland annat om möjligheten till fortbildning (se avsnitt 12). Mot bakgrund av regeringens bedömning i denna fråga är ett antal av dessa konsekvenser inte längre aktuella.

Regeringen delar utredningens bedömning att företag eller arbetsgivare inte drabbas av negativa ekonomiska konsekvenser av ändringsdirektivets genomförande i svensk rätt och förvaltning.

Övriga konsekvenser

Förslagen är könsneutrala och bedöms inte heller ha någon påverkan på miljön eller för det brottsförebyggande arbetet.

Regeringen avser att hantera vissa frågor i förordning

Ett antal av utredningens förslag, exempelvis möjligheten för den enskilde att göra en ansökan elektroniskt, tillgången till information om vad som gäller i Sverige i fråga om reglerade yrken, tidsfrister för de behöriga myndigheterna och ansvarsfördelning mellan myndigheter i fråga om sådana uppgifter som följer av direktivet avser regeringen att genomföra på förordningsnivå. Detsamma gäller det närmare förfarandet kring yrkeskortet.

Frågan om avgifter bör utredas vidare

Regeringen anser, i enlighet med utredningens förslag, att Socialstyrelsen bör få möjlighet att ta ut avgifter för prövning av ansökan om behörighetsbevis, även för sökande som tidigare har meddelats motsvarande behörighetsbevis i en annan stat inom EES eller i Schweiz. Regeringen avser att hantera även denna fråga i förordning. Regeringen anser dock att det finns ett antal frågor som bör utredas vidare i fråga om avgifter, exempelvis när det gäller tillkommande behöriga myndigheters

113

Prop. 2015/16:44

möjligheter att ta ut avgifter för erkännande och möjligheten att ta ut andra avgifter relaterade till yrkeskvalifikationsdirektivet, exempelvis för lämplighetsprov. Detta kommer därför att ses över i särskild ordning

21 Författningskommentar

21.1 Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU (yrkeskvalifikationsdirektivet). Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är en portalbestämmelse som upplyser om vilket direktiv som genomförs genom lagen och om var ytterligare bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet finns.

Av första stycket framgår att lagen innehåller allmänna bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i dess senaste lydelse.

I andra stycket anges att särskilda bestämmelser som genomför sådana delar av direktivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras. Två exempel på detta är bestämmelserna om automatiskt erkännande av de hälso- och sjukvårdsyrken vilkas utbildningskrav har samordnats genom direktivet och regelmässig språkkontroll för de yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten. Ett annat exempel är bestämmelser om förhandsunderrättelse och förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning. Med uttrycket författningar där utövandet av yrket regleras avses den så kallade sektorslagstiftningen, dvs. författningar som rör förutsättningarna för utövandet av ett specifikt yrke eller en specifik grupp av yrken. Vad som i lagen avses med ett reglerat yrke anges i 5 § 2.

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i

Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1. erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och

2. europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

Prop. 2015/16:44

114

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 6, anger lagens tillämpningsområde.

I första stycket anges de huvudsakliga fall som lagens bestämmelser gäller, dvs. tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer i Sverige. Vad som utgör tillfällig yrkesutövning beskrivs i avsnitt 9.1. Vad ett erkännande av yrkeskvalifikationer innebär anges i 8 §. Till skillnad från direktivet begränsas inte lagens tillämpningsområde till att avse personer som är medborgare i en stat inom EU, utan bestämmelserna gäller för alla som har förvärvat yrkeskvalifikationer, eller fått dem erkända, i en annan stat inom EES än Sverige eller i Schweiz och oavsett medborgarskap. Vidare anges att lagen gäller den som vill utöva ett reglerat yrke som anställd eller som egenföretagare.

Andra stycket anger två ytterligare fall när lagen är tillämplig, dels erkännande av yrkespraktik, dels europeiskt yrkeskort. Förutsättningarna för dessa fall anges närmare i 18 och 19 §§. Av dessa paragrafer framgår att den krets av personer som omfattas av bestämmelserna är en annan än den som anges i första stycket.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1. innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2. är förenat med offentlig maktutövning.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.1, anges att lagen inte gäller för vissa typer av reglerade yrken. Dessa undantag har sin grund i artikel 45 och artikel 51 i EUF-fördraget och uttrycks på samma sätt som i fördraget. Huruvida ett yrke innebär anställning i offentlig tjänst eller är förenat med offentlig maktutövning i EU-rättslig mening får bedömas med utgångspunkt i den innebörd som EU-domstolen ger begreppen. En sådan bedömning bör ha skett redan i samband med att yrket reglerats och bör även ske i samband med att nya yrkesregleringar övervägs.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 7.2, undantar vissa reglerade yrken från lagens tillämpningsområde.

Första stycket genomför artikel 2.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet och innebär att lagen är subsidiär i förhållande till andra författningar som innehåller bestämmelser om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. En förutsättning är att dessa bestämmelser grundar sig på andra

EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet. För att undantaget ska vara tillämpligt ska den EU-rättsakt som föranlett de svenska bestämmelserna alltså innehålla bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer.

115

Prop. 2015/16:44

I andra stycket anges att lagen inte heller gäller för advokatyrket. Advokatyrket är ett yrke för vilket det visserligen finns vissa bestämmelser i andra EU-rättsakter, men för vilket yrkeskvalifikationsdirektivet ändå är tillämpligt vid stadigvarande yrkesutövning under den svenska titeln (se skäl 42 i direktivet). Andra stycket upplyser om att de bestämmelser som genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i de delar direktivet är tillämpligt på advokatyrket redan finns i rättegångsbalken.

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1. yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

2. reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller för att få använda en viss yrkestitel,

3. yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

4. bevis på formella kvalifikationer: ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som antingen har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i någon av dessa stater eller som har utfärdats i en annan stat om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset har erkänts av den staten,

5. kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbildningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial utbildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6. yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7. reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

8. yrkespraktik: en period med praktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som äger rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9. europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att innehavaren uppfyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10. automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer, och

11. lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

12. gemensam utbildningsram: en uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke och som gäller i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz, och

Prop. 2015/16:44

116

13. gemensamt utbildningsprov: ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz och är reserverat för innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 8, definieras vissa termer och uttryck som används i lagen. Definitionerna i punkt 2–9 motsvarar definitioner i artikel 3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Definitionen i punkt 12 återger en definition i artikel 49a.1 i direktivet. Definitionen i punkt 13 återger en definition i artikel 49b.1 i direktivet. Övriga punkter avser begrepp som inte är uttryckligen definierade i direktivet, men som syftar till att underlätta förståelsen av lagen och förenkla lagtexten.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

6 § En yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i etableringsstaten.

Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, förutsätter rätten att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige att yrkesutövaren har utövat yrket i minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förutsättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, anges de grundläggande förutsättningarna för att en yrkesutövare ska ha rätt att tillfälligt utöva ett yrke i Sverige. Bestämmelsen genomför artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Bestämmelsen är endast tillämplig vid tillfällig yrkesutövning. Om yrkesutövaren mer stadigvarande vill utöva yrket i Sverige gäller i stället lagens bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer. Som framgår av avsnitt 9.1, behöver ett flertal olika faktorer vägas in i bedömningen av om det är fråga om tillfällig yrkesutövning eller stadigvarande yrkesutövning.

Särskilda bestämmelser som innehåller kompletterande krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll för att tillfälligt utöva vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras, se t.ex. patientsäkerhetslagen (2010:659) respektive lagen (1974:191) om bevakningsföretag och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till dessa lagar.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Bemyndigandet avses bland annat innefatta bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll och användning av en viss stats yrkestitel vid tillfällig yrkesutövning.

Första stycket gäller tillfällig yrkesutövning i Sverige i en situation när yrket är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad.

Andra stycket gäller tillfällig yrkesutövning i Sverige i en situation när yrket inte är reglerat i etableringsstaten. För att få utöva yrket tillfälligt i

Sverige i detta fall behöver yrkesutövaren, utöver att vara lagligen etable-

117

Prop. 2015/16:44

rad, även ha utövat yrket under minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Tredje stycket utgör ett undantag från andra stycket som innebär att en yrkesutövare har rätt att i Sverige tillfälligt utöva ett yrke som inte är reglerat i etableringsstaten, om utbildningen för yrket är en reglerad utbildning i etableringsstaten. I detta fall behöver alltså kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket inte vara uppfyllt. Vad som i lagen avses med en reglerad utbildning anges i 5 § 7.

7 § Tillfällig yrkesutövning enligt 6 § förutsätter, i de fall det särskilt föreskrivs, en förhandsunderrättelse från yrkesutövaren och en förhandskontroll av dennes yrkeskvalifikationer.

Bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.1, anger i vilka fall det finns bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i sektorsregleringen

Av första stycket framgår att tillfällig yrkesutövning enligt i 6 § i vissa fall även förutsätter förhandsunderrättelse och förhandskontroll.

Andra stycket upplyser om att bestämmelser om förhandsunderrättelse, förhandskontroll, tillsyn och disciplinåtgärder vid tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras. Med författningar där utövandet av yrket regleras avses den s.k. sektorslagstiftningen, dvs. författningar som rör förutsättningarna för utövandet av ett specifikt yrke eller en specifik grupp av yrken.

Bestämmelser om disciplinåtgärder m.m. finns i artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet. Dessa bestämmelser har, med undantag för ett tillägg i taxitrafiklagen (2012:211), bedömts inte föranleda några författningsändringar. Av tydlighetsskäl upplyser den nya lagen om att bestämmelser av det aktuella slaget finns i sektorslagstiftningen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter på förhandskontroll och förhandsunderrättelse, se avsnitt 9.1.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

8 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer i de fall som avses i 10–16 §§ ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke i Sverige som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i Schweiz och därmed rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1. erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2. utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 10, anges vilken verkan ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag har och hur det kommer till uttryck.

Prop. 2015/16:44

118

Första stycket, som genomför artikel 4 i yrkeskvalifikationsdirektivet, innebär att ett erkännande av yrkeskvalifikationer ger tillträde till yrket.

Detta medför dock inte en ovillkorlig rätt att utöva yrket, utan av paragrafen framgår vidare att ett erkännande ger rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige. Detta innebär att yrkesutövaren för att få utöva yrket, på samma sätt som yrkesutövare med svenska kvalifikationer, även kan behöva uppfylla vissa andra krav än krav på yrkeskvalifikationer. Till skillnad från yrkeskvalifikationer, som enligt 5 § 3 omfattar kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet, kan sådana andra krav t.ex. avse krav på god vandel eller krav på legitimation. Bedömningen av yrkeskvalifikationer utgör dock en fristående del av den prövning som ska göras av en behörig myndighet för att ge en yrkesutövare rätt att utöva yrket.

Första stycket innebär också att erkännandet ger tillträde till det yrke som yrkesutövaren är behörig att utöva i hemlandet. Denna rätt förutsätter därmed att det yrke som har utövats i hemlandet är jämförbart med det svenska yrket. Det är alltså inte avgörande vilken yrkestitel som används i Sverige respektive den andra staten, utan det är innehållet i den faktiska yrkesverksamheten som ska vara jämförbar.

Hänvisningen till 10–16 §§ innebär att verkan av ett erkännande av yrkekvalifikationer är densamma oavsett vilken av de olika ordningarna för erkännande som tillämpas. Det behöver därmed inte upprepas för varje erkännandeordning.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Dessa föreskrifter avses bl.a. innefatta föreskrifter om möjlighet att begränsa ett erkännande till att avse en del av yrket, ett så kallat partiellt tillträde enligt artikel 4f i direktivet.

I andra stycket anges hur ett erkännande av yrkeskvalifikationer sker. Det kan antingen ske genom ett beslut om erkännande av yrkeskvalifikationer eller genom beslut om utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, dvs. ett elektroniskt bevis på erkända yrkeskvalifikationer. Sistnämnda alternativ förutsätter att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet. Närmare bestämmelser som genomför direktivets bestämmelser om förfarandet och vilka myndigheter som fattar besluten kommer att anges i förordning.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

9 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande enligt denna lag och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan ordning för erkännande enligt denna lag.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, genomför artikel 10 i direktivet. Bestämmelsen innebär att den generella ordningen för erkännande tillämpas på ett reglerat yrke för vilket varken automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet, automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

119

Prop. 2015/16:44

eller automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper är tillämpligt. Paragrafen innebär också att den generella ordningen även är tillämplig i en situation då ett reglerat yrke visserligen omfattas av någon av de andra ordningarna för erkännande, men att yrkesutövaren inte uppfyller villkoren för erkännande enligt den ordningen.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesutövaren

1. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, och

2. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 2 får inte krävas som förutsättning för ett erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra stycket 1 avser en reglerad utbildning.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, anges de grundläggande förutsättningarna för ett erkännande i Sverige av yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller från Schweiz enligt den s.k. generella ordningen. Bestämmelsen genomför artikel 13.1–2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Vad som avses med ett erkännande av yrkeskvalifikationer framgår av 8 § och kommentaren till den paragrafen.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om erkännande enligt den generella ordningen kan dessa föreskrifter bl.a. innefatta bestämmelser om krav på anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt artikel 14 i direktivet och undantag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifikationerna enligt artikel 13.4 i direktivet.

I första stycket anges förutsättningarna för ett erkännande av yrkeskvalifikationer när yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer från en stat i vilken yrket utgör ett reglerat yrke. För erkännande i ett sådant fall krävs att yrkesutövaren har det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs för tillträde till eller utövande av yrket i den andra staten. Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer definieras i 5 § 4 och 5.

I andra stycket anges förutsättningarna för ett erkännande av yrkeskvalifikationer när yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer från en stat i vilken yrket inte är reglerat. I detta fall räcker det inte att yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer utfärdat av den staten, dvs. motsvarande krav som i första stycket. Det krävs även att yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat där yrket inte är reglerat. Det krävs dock inte att förvärvandet av yrkeskvalifikationerna och yrkesutövningen har skett i samma stat.

Prop. 2015/16:44

120

Tredje stycket utgör ett undantag från andra stycket och innebär att sådan yrkeserfarenhet som anges i andra stycket 2 inte får krävas, om yrkesutövarens bevis på formella kvalifikationer avser en reglerad utbildning. Vad som avses med reglerad utbildning anges i 5 § 7.

11 §

Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkesutövarens

yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.1, genomför delvis artikel 4 f, artikel 13 punkt 4 och artikel 14.

Av paragrafen framgår att ett erkännande enligt den generella ordningen förutsätter att det görs en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Det upplyses också att en sådan bedömning, i de fall det särskilt föreskrivs, kan medföra att erkännandet villkoras, begränsas eller nekas. De särskilda föreskrifterna kommer att anges i förordning, med stöd av bemyndigandet i 21 §. De fall som avses är då medlemsstaten enligt direktivet får villkora ett erkännande med att yrkesutövaren genomgår en anpassningsperiod eller ett lämplighetsprov, begränsa ett erkännande till att avse en del av yrke (s.k. partiellt tillträde) eller neka ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifikationerna.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet

12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet erkännas automatiskt.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.2 och genomför artikel 16 i yrkeskvalifikationsdirektivet, anges förutsättningarna för en yrkesutövare att få viss yrkeserfarenhet erkänd i Sverige. Vad som i lagen avses med yrkeserfarenhet definieras i 5 § 6.

En första förutsättning för att denna erkännandeordning ska vara tillämplig är att ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till direktivet. Det bedöms i dag inte finnas något yrke i Sverige som endast är reglerat på detta sätt och utgör en sådan verksamhet som anges i bilagan. Bestämmelsen kommer alltså att aktualiseras först om en sådan yrkesreglering införs i Sverige, men bestämmelsen anges i lagen för att den ska genomföra direktivets samtliga ordningar för erkännande.

En andra förutsättning för erkännande av en yrkesutövares yrkeserfarenhet är att verksamheten har utövats i en annan stat inom EES eller i Schweiz i enlighet med vad som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Både bilaga IV till direktivet och artikel 17–19 i direktivet innehåller långa och utförliga listor och uppräkningar som inte rimligen bör anges i

121

Prop. 2015/16:44

lagen, inte minst mot bakgrund av att direktivets ordning för erkännande av yrkeserfarenhet för närvarande inte bedöms vara tillämplig på något reglerat yrke i Sverige. Paragrafen innehåller därför i stället en hänvisning till direktivet i dessa delar.

Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom

EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare eller specialisttandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.3, regleras ordningen för det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer i fråga om vissa hälso- och sjukvårdsyrken. Vad som i lagen avses med ett automatiskt erkännande definieras i 5 § 10. Bestämmelsen genomför artikel 21.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, när det gäller de hälso- och sjukvårdsyrken som anges där.

Paragrafen innebär att yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva vissa hälso- och sjukvårdsyrken, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659). Denna hänvisning syftar för närvarande på Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2007:23) om erkännande av yrkeskvalifikationer inom hälso-och sjukvården som i sin tur hänvisar till vissa utländska utbildnings-, examens- eller behörighetsbevis angivna i bilaga V i direktivet. Att dessa bevis erkänns automatiskt bygger på att minimikraven för utbildningarna har samordnats genom bestämmelser i direktivet och att staterna alltså sinsemellan kan förlita sig på att utbildningarna uppfyller dessa krav.

Eftersom det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer inte gäller generellt för alla yrken utan bara för vissa yrken, hänvisar paragrafen till de fall som anges i sektorsregleringen. Rätten till automatiskt erkännande anges dock i lagen för att den ska genomföra direktivets samtliga ordningar för erkännande. Ett automatiskt erkännande ska alltså anses ske enligt denna lag och i enlighet med de förfarandebestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter till denna lag.

Av 8 § framgår att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna ger rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet. Utöver det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationerna kan yrkesutövaren därmed även behöva uppfylla andra villkor än sådana som avser kvalifikationerna för att få utöva yrket. Exempelvis gör Socialstyrelsen en kontroll mot belastningsregistret vid prövningen av en ansökan om legitimation.

14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom

EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Prop. 2015/16:44

122

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.3, regleras ordningen för det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer i fråga om veterinärer. Vad som i lagen avses med ett automatiskt erkännande definieras i 5 § 10. Bestämmelsen genomför artikel 21.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet, när det gäller veterinärer.

Paragrafen innebär att yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva veterinäryrket, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Denna hänvisning syftar för närvarande på Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd (SJVFS 2009:83) om behörighet för djurhälsopersonal (senaste lydelse enligt omtryck SJVFS 2013:15) och de bilagor till föreskrifterna som listar vissa utländska behörighetsbevis angivna i bilaga V i direktivet. Att dessa bevis erkänns automatiskt bygger på att minimikraven för utbildningarna har samordnats genom bestämmelser i direktivet och att staterna därmed sinsemellan kan förlita sig på att utbildningarna uppfyller dessa krav.

Eftersom det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationer inte gäller generellt för alla yrken utan bara för vissa yrken, hänvisar paragrafen till de fall som anges i sektorsregleringen. Rätten till automatiskt erkännande anges dock i lagen för att direktivets samtliga ordningar för erkännande ska genomföras genom lagen. Ett automatiskt erkännande ska därmed anses ske enligt denna lag och i enlighet med de förfarandebestämmelser som meddelas i anslutande föreskrifter till denna lag.

Av 8 § framgår att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna ger rätt att utöva yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet. Utöver det automatiska erkännandet av yrkeskvalifikationerna kan yrkesutövaren alltså även behöva uppfylla andra villkor än sådana som avser kvalifikationerna för att få utöva yrket. Ett sådant villkor för att få legitimation som veterinär finns i 3 kap. 1 § tredje stycket lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och innebär att legitimation inte ska utfärdas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt 6 kap. samma lag, om sökanden varit legitimerad.

Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

15 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4, regleras automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsramar. Gemensamma utbildningsramar och gemensamma utbildningsprov, som regleras i 16 §, kallas tillsammans för gemensamma utbildningsprinciper. Bestämmelsen genomför artikel 49 a.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges förutsättningarna för automatiskt erkännande, dvs. att yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i

123

Prop. 2015/16:44

en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet. Någon sådan utbildningsram har dock ännu inte antagits och det är därför inte klart för vilket eller vilka yrken det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen. Vad som i lagen avses med en utbildningsram anges i 5 § 12.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om gemensamma utbildningsramar kommer det i dessa föreskrifter bl.a. anges de reglerade yrken för vilka sådana utbildningsramar införs i Sverige.

Andra stycket är en konsekvens av artikel 49a.5 i direktivet, som ger en medlemsstat möjlighet att under vissa förutsättningar undantas från skyldigheten att införa en gemensam utbildningsram som antas genom en delegerad akt. Om Sverige omfattas av ett sådant undantag från en utbildningsram för ett visst yrke, gäller alltså inte första stycket.

16 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 11.4, regleras automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprov. Gemensamma utbildningsprov och gemensamma utbildningsramar, som regleras i 15 §, kallas tillsammans för gemensamma utbildningsprinciper. Bestämmelsen genomför artikel 49 b.1 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges förutsättningarna för automatiskt erkännande, dvs. att yrkesutövaren har yrkeskvalifikationer som har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet. Vad som i lagen avses med ett gemensamt utbildningsprov anges i 5 § 13.

Något sådant utbildningsprov har dock ännu inte fastställts och det är därför inte klart för vilket eller vilka yrken det kan bli aktuellt att tillämpa bestämmelsen.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om gemensamma utbildningsprov kommer det i dessa föreskrifter bl.a. att anges de reglerade yrken för vilka sådana utbildningsprov införs i Sverige.

Andra stycket är en konsekvens av artikel 49b.5 i direktivet som ger en medlemsstat möjlighet att under vissa förutsättningar undantas från skyldigheten att anordna ett gemensamt utbildningsprov som fastställs genom en delegerad akt. Om Sverige omfattas av ett sådant undantag från ett utbildningsprov för ett visst yrke, gäller alltså inte första stycket.

Prop. 2015/16:44

124

Kunskaper i svenska språket

17 § Vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas får yrkesutövarens kunskaper i svenska språket endast beaktas om kunskaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna.

Kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna får, om inte annat särskilt föreskrivs i de författningar där utövandet av yrket regleras, endast kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Genom paragrafen, som behandlas i avsnitt 13, genomförs artikel 53 i direktivet.

I första stycket tydliggörs att en yrkesutövares kunskaper i svenska språket får beaktas inom ramen för ett erkännande av yrkeskvalifikationer endast om språkkunskaperna utgör just yrkeskvalifikationer, dvs. kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet. Som exempel på yrken där språkkunskaperna utgör en yrkeskvalifikation kan nämnas tolkar och lärare i ämnet svenska.

I andra stycket anges i vilka fall kunskaper i svenska språket som inte utgör en del av en yrkeskvalifikation får kontrolleras. Bestämmelsen innebär inte något förbud mot att uppställa krav på språkkunskaper, men begränsar de fall då dessa får kontrolleras till att avse fall då det föreligger allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har för yrket nödvändiga språkkunskaper. Vidare anger bestämmelsen när dessa kontroller får utföras, nämligen först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Artikel 53 i direktivet innebär att språkkontroller för yrken som har konsekvenser för patientsäkerheten får utföras även om det inte föreligger allvarliga och konkreta tvivel i fråga om en yrkesutövares språkkunskaper. Eftersom ett genomförande av denna bestämmelse endast avser yrken inom hälso- och sjukvården genomförs inte bestämmelsen i den generella lagen utan avses i stället genomföras i sektorsregleringen, med stöd av bemyndigandet i 21 §. Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 13.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 14, genomför artikel 55a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Paragrafen innebär en rätt för den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige, att under vissa förutsättningar som anges i sektorsregleringen, få yrkespraktik som har genomförts i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkänd här i landet. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, avser

125

Prop. 2015/16:44

paragrafen alltså inte yrkesutövare med yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan personer med yrkeskvalifikationer förvärvade här i landet.

Yrkespraktik i lagens mening definieras i 5 § 8. Som exempel på yrkespraktik kan nämnas läkarnas allmäntjänstgöring (AT) och psykologers praktiska tjänstgöring (PTP). Sådan yrkespraktik regleras i patientsäkerhetslagen (2010:659) och patientsäkerhetsförordningen (2010:1369) samt i Socialstyrelsens föreskrifter SOSFS (1999:5) om allmäntjänstgöring för läkare och SOSFS (2008:34) om praktisk tjänstgöring för psykologer.

Europeiskt yrkeskort

19 § Den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort gäller även den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i Schweiz men har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige.

Ett europeiskt yrkeskort ska utfärdas i de fall som anges i föreskrifter som meddelas i anslutning till denna lag.

Första och andra stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 15, genomför delar av artikel 4a–4c i yrkeskvalifikationsdirektivet.

I första stycket anges vem som har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Till skillnad från bestämmelserna om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer, avser paragrafen inte yrkesutövare med yrkeskvalifikationer från en annan stat inom EES eller Schweiz som vill utöva ett yrke i Sverige, utan personer som är lagligen etablerade i Sverige eller har förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet och som avser att utöva ett reglerat yrke i en annan stat inom EES eller i Schweiz.

Av andra stycket framgår att sökanden i vissa fall även har rätt att få ett europeiskt yrkeskort utfärdat i Sverige. De närmare förutsättningarna för att ett yrkeskort ska utfärdas avses dock framgå av den nya horisontella förordningen.

Tredje stycket innebär att rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort förutsätter att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter för yrket i fråga. Hittills har en sådan akt antagits som avser yrkena sjuksköterska, apotekare, fysioterapeut/sjukgymnast, bergsguide och fastighetsmäklare.

Enligt 21 § får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. I fråga om yrkeskortet avses dessa föreskrifter bl.a. ange de reglerade yrken för vilka yrkeskort införs.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 15.

Prop. 2015/16:44

126

Övriga bestämmelser

Sekretess

20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 17, upplyser om var det finns bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Hänvisningen avser en ny bestämmelse i 28 kap. 16 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som genomför artikel 50.1 tredje stycket i yrkeskvalifikationsdirektivet. Den nya bestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen behandlas i avsnitt 17. Se även författningskommentaren till bestämmelsen.

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Bemyndigandet ska användas för att meddela de mer detaljbetonade föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Sådana föreskrifter kan med stöd av bemyndigandet meddelas i sådana frågor som på en mer övergripande nivå behandlas i lagen. Detta gäller såväl tillfällig yrkesutövning, och etablering enligt de olika erkännandeordningarna som språkkontroller, yrkespraktik och yrkeskort.

Som exempel kan nämnas föreskrifter om förhandsunderrättelse och förhandskontroll vid tillfällig yrkesutövning av vissa yrken, bestämmelser om användning av en viss stats yrkestitel vid tillfällig yrkesutövning och begränsning av ett erkännande av yrkeskvalifikationer till att avse en del av yrket. I fråga om erkännande enligt den generella ordningen avses bestämmelserna omfatta föreskrifter om anpassningsperiod och lämplighetsprov och undantag från rätten till ett erkännande vid för låg nivå på yrkeskvalifikationerna.

Vidare avses bemyndigandet användas för att ange de reglerade yrken för vilka bestämmelserna om gemensamma utbildningsramar, gemensamma utbildningsprov och yrkeskort ska tillämpas. Bemyndigandet avses även utnyttjas för att meddela föreskrifter om att sådana kontroller av språkkunskaper som avses i 17 § andra stycket i fråga om yrkesutövare inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet på allvarliga och konkreta tvivel i det enskilda fallet är uppfyllt.

De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan placeras antingen i den generella förordningen om yrkeskvalifikationer eller i

127

Prop. 2015/16:44

sektorsregleringen, beroende på om det är fråga om bestämmelser som gäller för samtliga reglerade yrken eller enbart vissa reglerade yrken.

Lagrådets synpunkter på bemyndigandet har behandlats i avsnitt 5.

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1. förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2. vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, upplyser om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan meddela föreskrifter som rör dels förfarandet för de olika beslut som fattas med stöd av denna lag, dels vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som Europeiska kommissionen antar med stöd av direktivet.

Som framgår av avsnitt 5, innehåller direktivet relativt detaljerade bestämmelser på dessa områden, som lämpligen regleras på en lägre normnivå med stöd av regeringens restkompetens eller som verkställighetsföreskrifter.

Prop. 2015/16:44

128

21.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

3 b § En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, trots 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller bestämmelser i fråga om auktorisation för vissa bevaknings- och utbildningsföretag som bedriver tillfällig verksamhet i Sverige.

Ändringen i första styckets överordnade led är endast språklig. Ändringen i andra punkten är en följd av att de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning inte längre anges i sektorslagstiftningen utan i den nya lagen om yrkeskvalifikationer som gäller för samtliga reglerade yrken och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar paragrafens tidigare tredje stycke. Det tidigare andra stycket, som beskrev förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning för den som är behörig i en annan stat inom EES eller i Schweiz, upphör eftersom det ersätts av bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att stycket är avsett att utgöra en upplysningsbestämmelse, och inte ett bemyndigande. Ändringen är en följd av Lagrådets synpunkt, se avsnitt 5.

4 a § Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, trots 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Regeringen kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, innehåller bestämmelser i fråga om godkännande av vissa personer som arbetar tillfälligt hos auktoriserade bevakningsföretag i Sverige.

Ändringen i första styckets överordnade led är endast språklig. Ändringen i andra punkten är en följd av att de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning inte längre anges i sektorslagstiftningen

129

Prop. 2015/16:44

utan i den nya lagen om yrkeskvalifikationer som gäller för samtliga reglerade yrken och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Andra stycket motsvarar paragrafens tidigare tredje stycke. Det tidigare andra stycket, som beskrev förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning för den som är behörig i en annan stat inom EES eller i Schweiz, upphör eftersom det ersätts av bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Genom ändringen i andra stycket förtydligas att stycket är avsett att utgöra en upplysningsbestämmelse, och inte ett bemyndigande. Ändringen är en följd av Lagrådets synpunkt, se avsnitt 5.

4 b § Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

21.3 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

3 kap.

3 a § Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan eller för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser. Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, ändras så att andra stycket inte längre avser utländsk utbildning. Ändringen är en följd av dels att det i 3 b § införs en ny upplysningsbestämmelse som hänvisar till den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, dels att bestämmelser om utländsk utbildning i övrigt flyttas från nuvarande 3 b § till en ny 3 c §. I andra stycket görs även den ändringen i förtydligande syfte att handläggaren ska ha avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. I samband med införandet av bestämmelserna om krav på viss behörighet för att utföra vissa arbetsuppgifter inom den sociala barn- och ungdomsvården anfördes i förarbetena (prop. 2012/13:175 s. 53 f.) att socialnämnden bör ha möjlighet att,

Prop. 2015/16:44

130

förutom personer med socionomutbildning, även använda personer med annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan för att utföra arbetsuppgifterna. Av förbiseende angavs inte detta uttryckligen i lagtexten.

Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets synpunkter.

3 b § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

3 c § För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Paragrafen, som har fått en ny beteckning, motsvarar delvis nuvarande 3 b § om handläggare med utländska yrkeskvalifikationer. Till följd av att 3 b § i dess nya lydelse endast avser vissa utländska yrkeskvalifikationer, ändras första stycket så att det omfattar annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §. I första stycket läggs även till ordet ”minst” (se författningskommentaren till 3 kap. 3 a § socialtjänstlagen).

21.4 Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

1 kap.

4 § Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen tillfälligt utövar yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, anges vad som avses med djurhälsopersonal.

131

Prop. 2015/16:44

Genom tillägget i punkt 1 förtydligas att bestämmelsen inte bara gäller den som har legitimation enligt 3 kap 1 §, utan även den som har legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen.

Ändringen i punkt 3 innebär att en hänvisning till föreskrifter om tillfällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 § ersätts av en hänvisning till den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Ändringen är en följd av att vissa bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphävs och ersätts med bestämmelser i den nya lagen om erkännande yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som ska meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

3 kap.

1 § Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1. veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2. examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands. När det gäller frågor som avses i 1 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitimerad.

Genom ändringen i andra stycket, som behandlas i avsnitt 5, tydliggörs att det är bemyndigandet i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, och inte bemyndigandet i denna paragraf, som är avsett att användas för att meddela föreskrifter i de frågor som regleras i den nya lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

1 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifi-

kationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny.

Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i den nya lagen om erkän-

Prop. 2015/16:44

132

nande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter.

3 § Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som

1. har legitimation för yrket enligt 1 § eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen,

2. tillfälligt utövar yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, anger vem som är behörig att utöva veterinäryrket.

Genom tillägget i punkt 1 förtydligas att bestämmelsen inte bara gäller den som har legitimation enligt 3 kap 1 §, utan även den som har legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen. Ändringen i punkt 2 innebär att en hänvisning till föreskrifter om tillfällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 §, som upphävs, ersätts av en hänvisning till den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Ändringen är en följd av att vissa bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphävs och ersätts med bestämmelser i den nya lagen om erkännande yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som ska meddelas i anslutning till den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

4 § En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf, eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen, har legitimation för yrket,

2. tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5 och 9.3, anger vem som får använda en skyddad yrkestitel.

Genom tillägget i första stycket punkt 1 förtydligas att bestämmelsen inte bara gäller den som har legitimation enligt 3 kap 1 §, utan även den som har legitimation enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av den paragrafen.

Ändringen i första stycket punkt 2 innebär att en hänvisning till föreskrifter om tillfällig yrkesutövning meddelade med stöd av 3 kap. 9 §, som upphävs, ersätts av en hänvisning till den nya lagen om erkännande

133

Prop. 2015/16:44

av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Ändringen är en följd av att vissa bestämmelser om tillfällig yrkesutövning i förordningen (2009:1386) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård upphävs och ersätts med bestämmelser i den nya lagen om erkännande yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som ska meddelas i anslutning till den lagen. Någon ändring i sak är inte avsedd.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

5 § Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande. När det gäller frågor som avses i 5 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

Genom ändringen i andra stycket, som behandlas i avsnitt 5, tydliggörs att det är bemyndigandet i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, och inte bemyndigandet i denna paragraf, som är avsett att användas för att meddela föreskrifter i de frågor som regleras i den nya lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

5 a § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar godkända hovslagare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer som omfattar godkända hovslagare finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

6 § Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land. När det gäller frågor som avses i 6 a § meddelar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskrifter med stöd av bemyndigandet i 21 § lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer.

Prop. 2015/16:44

134

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

Genom ändringen i andra stycket, som behandlas i avsnitt 5, tydliggörs att det är bemyndigandet i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer, och inte bemyndigandet i denna paragraf, som är avsett att användas för att meddela föreskrifter i de frågor som regleras i den nya lagen.

Paragrafen har utformats med beaktande av Lagrådets synpunkter, se avsnitt 5.

6 a § Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar de yrken som avses i 6 § finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 5, är ny. Paragrafen upplyser om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av vissa utländska yrkeskvalifikationer som omfattar sådana yrken som avses i 3 kap. 6 § finns i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

De yrken som i dag omfattas av 3 kap. 6 § är legitimerad sjuksköterska godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård, legitimerad tandläkare godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och legitimerad fysioterapeut godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

7 kap.

3 § Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

3. om underrättelse enligt 16 § i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård får fatta beslut ensam.

Ändringen i andra stycket innebär att det läggs till en ny punkt 3 som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 7 kap. 16 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

135

Prop. 2015/16:44

16 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörighet som avser en veterinär enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom

EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyldigheten för Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en veterinär har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet, när det gäller veterinäryrket.

I första stycket anges de fall då beslut om underrättelse ska fattas av nämnden, till vilka myndigheter nämnden ska skicka underrättelser om beslut och domar och inom vilken tid sådana underrättelser ska ske.

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har anmält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var veterinären har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd.

Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att ansvarsnämnden inte får invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till veterinärens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska alltså alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande veterinärens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver därmed ansluta sig till detta system.

8 kap.

9 § Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Ändringen i paragrafens första stycke, som behandlas i avsnitt 16, innebär att även beslut om underrättelse som fattas av Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård enligt 7 kap 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Prop. 2015/16:44

136

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.5 Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

28 kap.

16 a § Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 17, är ny. I paragrafen regleras sekretess för vissa uppgifter som hänför sig till ärenden enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer. Bestämmelsen genomför artikel 50.1 tredje stycket i direktivet.

Av första stycket framgår att sekretess, under vissa omständigheter, gäller för uppgifter om enskildas ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Med uttrycket hänför sig till avses att sekretessen inte endast gäller i det ärende om erkännande och hos den myndighet där uppgifterna har samlats in. Bestämmelsen är därmed tillämplig även i andra sammanhang där uppgifterna därefter förekommer, t.ex. i ärenden om legitimation eller annat behörighetsbevis eller hos en annan myndighet dit uppgifterna överlämnats.

Sekretessen gäller endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs, dvs. med ett rakt skaderekvisit som innebär en presumtion för offentlighet.

Av andra stycket framgår att sekretessen inte gäller beslut i ärendet. I tredje stycket anges att sekretesstiden är högst femtio år.

21.6 Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

1 kap.

4 § Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar, och

137

Prop. 2015/16:44

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, anges vilka som avses med hälso- och sjukvårdspersonal.

Ändringen i första stycket innebär att sjunde punkten tas bort. Punkten behövs inte eftersom det framgår av patientsäkerhetsförordningen (2010:1396) att tillfälliga yrkesutövare av legitimationsyrken kan erhålla så kallad tidsbegränsad legitimation. Dessa yrkesutövare omfattas därmed av första stycket första punkten. Den som biträder en tillfällig yrkesutövare vid hälso- och sjukvård av patienter anses, enligt första stycket tredje punkten, också som hälso- och sjukvårdspersonal.

Lagrådets synpunkter på paragrafen har behandlats i avsnitt 5.

4 kap.

8 § En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareutbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en läkare eller tandläkare ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har ett bevis om specialistkompetens enligt första stycket.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, finns bestämmelser om bevis om specialistkompetens och skyddade specialisttitlar för läkare och tandläkare. Genom ändringen i paragrafens andra stycke genomförs delvis artikel 7.3 och 7.4 i direktivet.

I andra stycket förtydligas att det är de läkare och tandläkare som har ett av Socialstyrelsen utfärdat bevis om specialistkompetens som får använda den svenska specialisttiteln för yrket. Någon ändring i sak i förhållande till vad som redan gäller är inte avsedd med förtydligandet.

Regeringen ska i förordning kunna meddela föreskrifter som genomför direktivets bestämmelser om vilken yrkestitel som tillfälliga yrkesutövare ska använda vid utövandet av yrket i Sverige. Det följer av 21 § i den nya lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. En sådan specialisttitel som avses i paragrafen utgör en yrkestitel. Andra stycket ändras därför även på så sätt att det framgår att en skyddad specialisttitel, utöver de i paragrafen uttryckligen angivna fallen, också får användas i de fall det föreskrivs särskilt.

9 § Om inte annat särskilt föreskrivs, får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.3, finns bestämmelser om skyddade specialisttitlar för sjuksköterskor. Ändringen i paragrafen syftar till att delvis genomföra artikel 7.3 och 7.4 i direktivet.

Regeringen ska i förordning kunna meddela föreskrifter som genomför direktivets bestämmelser om vilken yrkestitel som tillfälliga yrkesutövare ska använda vid utövandet av yrket i Sverige. Det följer av 21 § i den nya

Prop. 2015/16:44

138

lagen om erkännande av yrkeskvalifikationer. En sådan specialisttitel som avses i paragrafen utgör en yrkestitel. Paragrafen ändras därför på så sätt att det framgår att en skyddad specialisttitel, utöver det i paragrafen uttryckligen angivna fallet, också får användas i de fall det föreskrivs särskilt.

9 kap.

4 § Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd får fatta beslut ensam.

Ändringen i första stycket innebär att det läggs till en ny fjärde punkt som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 9 kap. 18 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

18 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation, prövotid eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyldigheten för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om domar och beslut som innebär att rätten för en legitimerad yrkesutövare att utöva sitt yrke i Sverige har begränsats eller förbjudits. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om samtliga legitimationsyrken på hälso- och sjukvårdsområdet.

I första stycket anges de fall då beslut om underrättelse ska fattas av nämnden, till vilka myndigheter nämnden ska skicka underrättelser om beslut och domar och inom vilken tid sådana underrättelser ska ske.

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har anmält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

139

Prop. 2015/16:44

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var personen har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Skyldigheten gäller också oavsett om beslutet eller domen avser en tidsbegränsad eller en permanent åtgärd.

Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att ansvarsnämnden inte kan invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till yrkesutövarens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska således alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande yrkesutövarens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver alltså ansluta sig till detta system.

10 kap.

12 § Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Ändringen i paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, innebär att även beslut om underrättelse som fattas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd enligt 9 kap. 18 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.7 Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

2 kap.

24 § Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, är ny. Paragrafen reglerar skyldigheten för Lärarnas ansvarsnämnd att underrätta andra stater inom EES och Schweiz om beslut som innebär att en lärare eller förskollärare har begränsats eller förbjudits att utöva verksamhet i Sverige. Bestämmelsen genomför delvis artikel 56a i yrkeskvalifikationsdirektivet, när det gäller lärar- och förskoläraryrket.

Prop. 2015/16:44

140

I första stycket anges de fall då beslut om underrättelse ska fattas av nämnden, till vilka myndigheter nämnden ska skicka underrättelser om beslut och domar och inom vilken tid sådana underrättelser ska ske.

Med behöriga myndigheter avses de myndigheter som staterna har anmält som behöriga att ta emot varningar enligt yrkeskvalifikationsdirektivet.

Underrättelseskyldigheten gäller oavsett var läraren eller förskolläraren har förvärvat sina yrkeskvalifikationer. Att underrättelsen ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats innebär att ansvarsnämnden inte får invänta att beslutet eller domen vinner laga kraft.

Underrättelseskyldigheten om beslut och domar som upphör att gälla avser inte bara det fall då en domstol efter överklagande ändrar ett beslut till lärarens eller förskollärarens fördel, utan även det fall då en domstol genom inhibition förordnar rörande saken och beslutar att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla. De övriga staterna ska alltså alltid ha tillgång till aktuella uppgifter rörande lärarens eller förskollärarens rätt att utöva sitt yrke.

I andra stycket anges att underrättelse enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Ansvarsnämnden behöver därmed ansluta sig till detta system.

27 kap.

7 § Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

I paragrafen, som behandlas i avsnitt 16, anges bl.a. när ordföranden i Lärarnas ansvarsnämnd får fatta beslut ensam.

Ändringen i första stycket innebär att det läggs till en ny fjärde punkt som innebär att ordföranden ensam får besluta att en sådan underrättelse som avses i 2 kap. 24 § ska skickas.

Ändringen genomför delvis artikel 56a i direktivet.

21.8 Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

3 kap.

1 § En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som

1. har en giltig taxiförarlegitimation, eller

2. tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

141

Prop. 2015/16:44

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.4, anger vem som är behörig att utöva taxiföraryrket. Paragrafen ändras så att det läggs till en ny andra punkt som innebär att taxiföraryrket i Sverige får utövas inte bara av dem som har taxiförarlegitimation utan även av dem som tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Ändringen syftar till att genomföra artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet, i fråga om taxiföraryrket.

4 kap.

16 § Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Myndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxiförarlegitimation och de tillfälliga yrkesutövare som avses i 3 kap. 1 § 2 uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.4, anger vem som står under myndighetstillsyn och vad tillsynen avser.

Andra stycket är nytt och rör tillsyn över dels innehavare av taxiförarlegitimation, dels tillfälliga yrkesutövare. Tillsynen över innehavare av taxiförarlegitimation framgick tidigare av första stycket. Att tillsynen omfattar även tillfälliga yrkeutövare är nytt. I båda fallen avser tillsynen att yrkesutövaren uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

I fråga om innehavare av taxiförarlegitimation innebär detta, precis som tidigare framgick av paragrafens andra mening, att myndigheten kommer att utöva tillsyn över att dessa uppfyller de krav som gäller för taxiförarlegitimationen.

I fråga om tillfälliga yrkesutövare innebär andra stycket att myndigheten kommer att utöva tillsyn över att yrkesutövarna uppfyller de krav för tillfällig yrkesutövning som framgår av lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Det kan innebära en uppföljning av att yrkesutövaren verkligen är lagligen etablerad i sitt hemland eller att yrkesutövningen anses som tillfällig. Detta tillägg i paragrafen syftar till att genomföra artikel 5.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet i fråga om taxiföraryrket.

5 kap.

4 § Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation eller rätt att tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

Prop. 2015/16:44

142

Både ändringen i första stycket, som innebär att orden utan att inneha taxiförarlegitimation utgår, och tillägget i andra stycket är ändringar till följd av den nya lydelsen i 3 kap. 1 §.

Eftersom det i 3 kap. 1 § införs en möjlighet att under vissa förutsättningar utöva taxiföraryrket tillfälligt utan taxiförarlegitimation, behöver första och andra styckena ändras så att de omfattar situationen då föraren varken har taxiförarlegitimation eller har rätt att utöva yrket tillfälligt. Båda styckena förutsätter därmed, precis som tidigare, att föraren inte har rätt att utöva taxiföraryrket.

21.9 Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

3 § I denna lag avses med

1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (2015:315) är avsedda att tillföras människor,

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Paragrafen definierar vissa termer och uttryck som används i lagen.

143

Prop. 2015/16:44

Ändringen i fjärde punkten, som behandlas i avsnitt 5, föranleds av att yrkeskvalifikationsdirektivet har ändrats genom direktiv 2013/55/EU.

144

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 1

Detta dokument är endast avsett som dokumentationshjälpmedel och institutionerna ansvarar inte för innehållet

►B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

(EUT L 255, 30.9.2005, s. 22)

Ändrad genom:

Officiella tidningen

nr

sida

datum

M1

Rådets direktiv 2006/100/EG av den 20 november 2006

L 363

141

20.12.2006

M2

Kommissionens förordning (EG) nr 1430/2007 av den 5 december

2007

L 320

3

6.12.2007

M3

Kommissionens förordning (EG) nr 755/2008 av den 31 juli 2008

L 205

10

1.8.2008

M4

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1137/2008 av den

22 oktober 2008

L 311

1

21.11.2008

M5

Kommissionens förordning (EG) nr 279/2009 av den 6 april 2009

L 93

11

7.4.2009

M6

Kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 av den 3 mars 2011

L 59

4

4.3.2011

M7

Kommissionens förordning (EU) nr 623/2012 av den 11 juli 2012

L 180

9

12.7.2012

M8

Rådets direktiv 2013/25/EU av den 13 maj 2013

L 158

368

10.6.2013

M9

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU av den 20 novem-

ber 2013

L 354

132

28.12.2013

Ändrad genom:

A1

Kroatiens anslutningsfördraget (2012)

L 112

21

24.4.2012

Rättad genom:

C1

Rättelse, EUT L 271, 16.10.2007, s. 18 (2005/36/EG)

C2

Rättelse, EUT L 93, 4.4.2008, s. 28 (2005/36/EG)

C3

Rättelse, EUT L 33, 3.2.2009, s. 49 (2005/36/EG)

C4

Rättelse, EUT L 305, 24.10.2014, s. 115 (2005/36/EG)

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

145

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 2

▼B

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

2005/36/EG

av den 7 september 2005

om erkännande av yrkeskvalifikationer

(text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR AN-

TAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenska-

pen, särskilt artikel 40, artikel 47.1, artikel 47.2 första och tredje me-

ningarna samt artikel 55,

med beaktande av kommissionens förslag (

1

),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ytt-

rande (

2

),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (

3

), och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att

avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan

medlemsstaterna. För medlemsstaternas medborgare innebär detta

bland annat rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller

som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat

sig sina yrkeskvalifikationer. I artikel 47.1 i fördraget föreskrivs

dessutom att direktiv skall utfärdas som syftar till ömsesidigt

erkännande av examens-, utbildnings- och andra behörighets-

bevis.

(2)

Efter Europeiska rådets möte i Lissabon den 23

—24 mars 2000

antog kommissionen ett meddelande om

”En strategi för tjänster

på den inre marknaden

”, som särskilt syftar till att göra det lika

enkelt att fritt tillhandahålla tjänster inom gemenskapen som inom

en medlemsstat. Med anledning av kommissionens meddelande

”Nya europeiska arbetsmarknader, öppna och tillgängliga för al-

la

” gav Europeiska rådet i Stockholm den 23-24 mars 2001 kom-

missionen i uppdrag att för Europeiska rådets möte våren 2002

lägga fram

”särskilda förslag om en mera enhetlig, öppen och

flexibel ordning för erkännande av kvalifikationer

”.

(3)

Den garanti som detta direktiv ger personer som har erhållit sina

yrkeskvalifikationer i en medlemsstat att få tillträde till samma

yrke och utöva det i en annan medlemsstat med samma rättighe-

ter som dess medborgare utesluter inte att den som invandrat och

(

1

) EGT C 181 E, 30.7.2002, s. 183.

(

2

) EUT C 61, 14.3.2003, s. 67.

(

3

) Europaparlamentets yttrande av den 11 februari 2004 (EUT C 97 E,

22.4.2004, s. 230), rådets gemensamma ståndpunkt av den 21 december

2004 (EUT C 58 E, 8.3.2005, s. 1) och Europaparlamentets ståndpunkt av

den 11 maj 2005 (ännu ej offentliggjord i EUT). Rådets beslut av den 6 juni

2005.

146

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 3

▼B

utövar yrket bör uppfylla de icke-diskriminerande villkor som

uppställs av den senare staten, under förutsättning att villkoren

är objektivt motiverade och proportionerliga.

(4)

För att underlätta friheten att tillhandahålla tjänster bör särskilda

regler föreskrivas för att utvidga möjligheten att utöva yrkesverk-

samhet under hemlandets yrkestitel. För informationssamhällets

tjänster som ges på distans gäller även bestämmelserna i Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000

om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, sär-

skilt elektronisk handel, på den inre marknaden (

1

).

(5)

Mot bakgrund av de olika system som inrättats för å ena sidan

temporärt och tillfälligt tillhandahållande av gränsöverskridande

tjänster och å andra sidan etablering bör kriterierna för att skilja

mellan dessa två begrepp förtydligas, för det fall att den som

tillhandahåller en tjänst flyttar till den mottagande medlemssta-

tens territorium.

(6)

Det är nödvändigt att garantera att tillhandahållande av tjänster

säkras under noggrant iakttagande av skydd för folkhälsa och

säkerhet samt konsumentskydd. Särskilda bestämmelser bör där-

för införas för reglerade yrken som har konsekvenser för folk-

hälsa eller säkerhet, och som tillfälligt eller temporärt tillhanda-

håller gränsöverskridande tjänster.

(7)

De mottagande medlemsstaterna får vid behov och i enlighet med

gemenskapslagstiftningen föreskriva krav på underrättelse. Dessa

krav bör inte leda till en oproportionerlig börda för tjänsteleve-

rantörer och hindra utövandet av friheten att tillhandahålla tjänster

eller göra det mindre attraktivt. Behovet av sådana krav bör ses

över regelbundet mot bakgrund av de framsteg som görs med att

upprätta en gemenskapsram för administrativt samarbete mellan

medlemsstaterna.

(8)

Tjänsteleverantören bör omfattas av de disciplinåtgärder som till-

lämpas i den mottagande medlemsstaten och som har direkt och

specifik koppling till yrkeskvalifikationerna, t.ex. definition av

yrket, den verksamhet som ett yrke omfattar eller som är reser-

verad för detta yrke, användningen av titlar och allvarlig försum-

melse i yrkesutövningen som har ett direkt och specifikt samband

med konsumentskydd och konsumentsäkerhet.

(9)

Medan man för etableringsfriheten bibehåller gällande principer

och garantier som ligger till grund för de olika systemen för

erkännande bör emellertid reglerna i dessa förbättras mot bak-

grund av de erfarenheter som gjorts. Dessutom har berörda di-

rektiv ändrats vid flera tillfällen och bestämmelserna i dem bör

(

1

) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

147

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 4

▼B

omarbetas och förenklas genom att de tillämpliga principerna

görs mer enhetliga. Följaktligen måste följande rättsakter ersättas

och samlas i en enda text: rådets direktiv 89/48/EEG (

1

) och

92/51/EEG (

2

) samt Europaparlamentets och rådets direk-

tiv 1999/42/EG (

3

) om införande av en ordning för erkännande

av kvalifikationer och rådets direktiv 77/452/EEG (

4

),

77/453/EEG (

5

), 78/686/EEG (

6

), 78/687/EEG (

7

),

78/1026/EEG (

8

), 78/1027/EEG (

9

), 80/154/EEG (

10

),

80/155/EEG (

11

), 85/384/EEG (

12

), 85/432/EEG (

13

),

85/433/EEG (

14

) och 93/16/EEG (

15

) om yrkena sjuksköterska

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär,

barnmorska, arkitekt,

►C2 apotekare ◄ och läkare.

(10)

Detta direktiv hindrar inte medlemsstaterna från att, i enlighet

med den egna lagstiftningen, erkänna yrkeskvalifikationer som

medborgare från tredjeland har erhållit utanför Europeiska unio-

nens territorium. Varje erkännande bör under alla omständigheter

göras med beaktande av de minimivillkor för utbildningen som

gäller för vissa yrken.

(11)

För de yrken som omfattas av den generella ordningen för erkän-

nande av kvalifikationer, nedan kallad

”den generella ordningen”,

bör medlemsstaterna behålla rätten att fastställa en lägsta kvalifi-

kationsnivå i syfte att garantera kvaliteten på de tjänster som

tillhandahålls inom deras respektive territorium. Enligt artik-

larna 10, 39 och 43 i fördraget bör de dock inte ålägga en

medborgare från en medlemsstat att skaffa sig kvalifikationer

som de vanligen fastställer genom att endast hänvisa till de ex-

amensbevis som utfärdas inom deras eget utbildningssystem, när

den berörda personen redan har skaffat sig alla eller en del av

dessa kvalifikationer i en annan medlemsstat. Det bör följaktligen

föreskrivas att varje mottagande medlemsstat i vilken ett yrke är

reglerat är skyldig att ta hänsyn till de kvalifikationer som har

förvärvats i en annan medlemsstat och att bedöma om dessa

(

1

) EGT L 19, 24.1.1989, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och

rådets direktiv 2001/19/EG (EGT L 206, 31.7.2001, s. 1).

(

2

) EGT L 209, 24.7.1992, s. 25. Direktivet senast ändrat genom kommissionens

beslut 2004/108/EG (EUT L 32, 5.2.2004, s. 15).

(

3

) EGT L 201, 31.7.1999, s. 77.

(

4

) EGT L 176, 15.7.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-

ningsakt.

(

5

) EGT L 176, 15.7.1977, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG.

(

6

) EGT L 233, 24.8.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-

ningsakt.

(

7

) EGT L 233, 24.8.1978, s. 10. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-

ningsakt.

(

8

) EGT L 362, 23.12.1978, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG.

(

9

) EGT L 362, 23.12.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG.

(

10

) EGT L 33, 11.2.1980, s. 1. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-

ningsakt.

(

11

) EGT L 33, 11.2.1980, s. 8. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2001/19/EG.

(

12

) EGT L 223, 21.8.1985, s. 15. Direktivet senast ändrat genom 2003 års

anslutningsakt.

(

13

) EGT L 253, 24.9.1985, s. 34. Direktivet ändrat genom direktiv 2001/19/EG.

(

14

) EGT L 253, 24.9.1985, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års

anslutningsakt.

(

15

) EGT L 165, 7.7.1993, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamen-

tets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

148

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 5

▼B

motsvarar de kvalifikationer den kräver. Detta allmänna system

för erkännande hindrar emellertid inte att en medlemsstat ålägger

en person som där utövar ett yrke särskilda krav på grund av att

landet tillämpar yrkesbestämmelser som motiveras av allmän-

intresset. Sådana bestämmelser kan bland annat avse yrkets or-

ganisering, yrkesnormer, inklusive yrkesetiska regler, tillsyn och

ansvar. Syftet med detta direktiv är inte att inkräkta på medlems-

staternas berättigade intresse att hindra att vissa medborgare för-

söker kringgå den nationella lagstiftning som gäller för olika

yrken.

(12)

Detta direktiv avser medlemsstaters erkännande av yrkeskvalifi-

kationer som förvärvats i andra medlemsstater. Direktivet omfat-

tar dock inte medlemsstaters erkännande av beslut om erkännande

i enlighet med detta direktiv som tagits av andra medlemsstater.

En person vars yrkeskvalifikationer erkänts i enlighet med detta

direktiv kan följaktligen inte utnyttja detta erkännande för att i sitt

ursprungsland åtnjuta andra rättigheter än de som följer av de

yrkeskvalifikationer som erhållits i denna medlemsstat, såvida

personen i fråga inte kan styrka att han/hon har förvärvat ytter-

ligare yrkeskvalifikationer i den mottagande medlemsstaten.

(13)

För att fastställa systemet för erkännande inom den generella

ordningen är det nödvändigt att indela de olika nationella utbild-

nings- och yrkesutbildningssystemen i olika nivåer. Dessa nivåer,

som enbart upprättas för att den generella ordningen skall fun-

gera, påverkar inte alls de nationella strukturerna för utbildning

och yrkesutbildning eller medlemsstaternas befogenheter på detta

område.

(14)

Den ordning för erkännande som upprättas genom direktiven

89/48/EEG och 92/51/EEG ändras inte. Den som innehar ett ex-

amensbevis för postgymnasial yrkesutbildning på minst ett år bör

således ges tillträde till ett reglerat yrke i en medlemsstat där

tillträdet är betingat av att sökanden innehar ett examensbevis

för fyraårig universitets- eller högskoleutbildning, oavsett nivån

på det examensbevis som krävs i den mottagande medlemsstaten.

Omvänt gäller att om tillträdet till ett reglerat yrke är beroende av

avslutad universitets- eller högskoleutbildning på mer än fyra år

bör detta tillträde beviljas enbart för den som innehar ett ex-

amensbevis för universitets- eller högskoleutbildning på minst

tre år.

(15)

I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om utbild-

ning för tillträde till de yrken som regleras genom den generella

ordningen bör de mottagande medlemsstaterna kunna införa en

kompensationsåtgärd. Denna åtgärd bör vara proportionerlig och

särskilt ta hänsyn till sökandens yrkeserfarenhet. Erfarenheten

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

149

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 6

▼B

visar att ett krav på lämplighetsprov eller anpassningsperiod, var-

vid invandraren själv får välja, ger tillräckliga garantier i fråga

om sökandens kvalifikationsnivå, vilket innebär att varje undan-

tag från denna rätt i varje enskilt fall bör vara motiverat av tving-

ande hänsyn till allmänintresset.

(16)

För att gynna den fria rörligheten för yrkesutövare och samtidigt

säkerställa tillräcklig kvalifikationsnivå bör yrkessammanslut-

ningar och yrkesorganisationer eller medlemsstater ha möjlighet

att föreslå gemensamma europeiska plattformar. Det finns anled-

ning att, på vissa villkor och med beaktande av medlemsstaternas

behörighet, besluta vilka kvalifikationer som erfordras för ut-

övande av ett yrke på deras respektive territorium och innehållet

i och organisationen av utbildnings- och yrkesutbildningssystem

samt med beaktande av gemenskapsrätten, i synnerhet gemenska-

pens konkurrensrätt, ta hänsyn till sådana initiativ i detta direktiv

och härvid främja att erkännanden under den generella ordningen

sker med mer automatik. De yrkessammanslutningar som kan

lägga fram gemensamma plattformar bör vara representativa på

nationell och europeisk nivå. En gemensam plattform är en sam-

ling kriterier som gör det möjligt att kompensera för största möj-

liga antal av de väsentliga skillnader som har konstaterats i ut-

bildningskraven i minst två tredjedelar av medlemsstaterna inklu-

sive samtliga medlemsstater som reglerar yrket. Kriterierna kan

till exempel omfatta krav på kompletterande utbildning, en hand-

ledd anpassningsperiod, lämplighetsprov eller viss föreskriven

lägsta nivå av praktik i yrket, eller kombinationer av dessa.

(17)

För att beakta alla situationer för vilka det fortfarande inte finns

någon bestämmelse om erkännande av yrkeskvalifikationer, bör

den generella ordningen utsträckas till att omfatta de fall som inte

täcks av något särskilt system, både när yrket inte omfattas av

något av dessa system och när sökanden, trots att yrket omfattas

av ett särskilt system, av särskilda och exceptionella skäl inte

uppfyller kraven för att omfattas av detta.

(18)

Reglerna för att bevilja tillträde till ett antal industri-, handels-

och hantverksverksamheter bör förenklas i de medlemsstater där

dessa yrken är reglerade när verksamheten i fråga har utövats i en

annan medlemsstat under en skälig tidsperiod som inte ligger

alltför långt tillbaka i tiden. Samtidigt bibehålls för dessa verk-

samheter ett system med automatiskt erkännande grundat på yr-

keserfarenhet.

(19)

Den fria rörligheten och det ömsesidiga erkännandet av bevis på

formella kvalifikationer som läkare, sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär, barnmorska,

►C2 apotekare ◄ och arkitekt bör bygga på den grundläggande

principen om automatiskt erkännande av bevis på formella kva-

lifikationer på grundval av en samordning av minimikraven för

utbildningarna. För att få arbeta i medlemsländerna som läkare,

150

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 7

▼B

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tand-

läkare, veterinär, barnmorska och

►C2 apotekare ◄ bör det

dessutom krävas bevis på vissa formella kvalifikationer som ga-

ranterar att den berörda personen har fullgjort en utbildning som

uppfyller de fastställda minimikraven. Detta system bör komplet-

teras med en rad förvärvade rättigheter som de behöriga yrkes-

utövarna åtnjuter på vissa villkor.

(20)

För att beakta de särdrag som kännetecknar läkarnas och tandlä-

karnas utbildningssystem och gemenskapens regelverk för ömse-

sidigt erkännande på detta område är det för alla specialistkom-

petenser som är erkända vid detta direktivs ikraftträdande moti-

verat att bibehålla principen om automatiskt erkännande av de

specialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemen-

samma för minst två medlemsstater. För att förenkla systemet bör

dock principen om automatiskt erkännande, efter detta direktivs

ikraftträdande, begränsas till de nya specialistkompetenser för

läkare som är gemensamma för åtminstone två femtedelar av

medlemsstaterna. Vidare inverkar detta direktiv inte på medlems-

staternas möjlighet att sinsemellan komma överens om ett auto-

matiskt erkännande, enligt sina egna bestämmelser, för vissa spe-

cialistkompetenser för läkare och tandläkare som är gemensamma

för dem och som inte omfattas av något automatiskt erkännande

enligt detta direktiv.

(21)

Automatiskt erkännande av bevis på formella kvalifikationer som

läkare med grundutbildning bör inte inverka på medlemsstaternas

behörighet att avgöra huruvida detta bevis på formella kvalifika-

tioner ger rätt till yrkesutövning eller inte.

(22)

Alla medlemsstaterna bör behandla tandläkaryrket som ett särskilt

yrke skilt från läkaryrket, oavsett eventuell specialisering i odon-

to-stomatologi. Medlemsstaterna bör se till att utbildningen av

tandläkare ger de färdigheter som krävs för att utöva alla former

av verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behand-

ling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och

omkringliggande vävnader. Tandläkaryrket bör utövas av perso-

ner som innehar det bevis på formella kvalifikationer som tand-

läkare som anges i detta direktiv.

(23)

Det har inte framstått som önskvärt att föreskriva en utbildnings-

väg för barnmorskor som är enhetlig för alla medlemsstaterna. De

bör tvärtom ges största möjliga frihet att organisera sin egen

utbildning.

(24)

För enkelhetens skull bör beteckningen ”►C2 apotekare ◄”

användas för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för be-

stämmelserna om automatiskt erkännande av bevis på formella

kvalifikationer, utan att det påverkar de specifika nationella be-

stämmelser som reglerar dessa verksamheter.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

151

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 8

▼B

(25)

Personer som innehar bevis på formella kvalifikationer i

►C2 som apotekare ◄ är specialister på läkemedelsprodukter

och bör i princip ha rätt till ett minimum av verksamhet på detta

område i alla medlemsstater. Att ett sådant minsta verksamhets-

område fastställs i detta direktiv bör varken innebära någon be-

gränsning av de former av verksamhet som

►C2 apotekare ◄

har tillgång till i medlemsstaterna, bland annat när det gäller

biomedicinska analyser, eller att dessa yrkesutövare beviljas mo-

nopol, eftersom detta fortfarande tillhör medlemsstaternas behö-

righetsområde. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte

medlemsstaternas möjlighet att kräva ytterligare utbildning som

villkor för tillträde till de former av verksamhet som inte ingår i

det minsta samordnade verksamhetsområdet. En mottagande med-

lemsstat bör därför kunna kräva att de medborgare som innehar

något av de bevis på formella kvalifikationer som enligt detta

direktiv erkänns automatiskt uppfyller dessa villkor.

(26)

Detta direktiv avser inte samordning av samtliga villkor för att få

tillträde till och utöva farmaceutisk verksamhet. Särskilt bör den

geografiska fördelningen av apotek och frågan om monopol på

utlämning av läkemedel förbli medlemsstaternas ensak. Detta di-

rektiv påverkar inte medlemsstaternas lagar och andra författ-

ningar som förbjuder eller uppställer vissa villkor för företagens

utövande av viss farmaceutisk verksamhet.

(27)

Arkitektur, byggnaders kvalitet, det sätt på vilket dessa smälter in i

omgivningen, respekt för naturliga landskap och stadsmiljön

samt det kollektiva och individuella kulturarvet är angelägenheter

av allmänt intresse. Därför bör det ömsesidiga erkännandet av

kvalifikationer grundas på kvalitativa och kvantitativa kriterier,

som garanterar att innehavarna av erkända bevis på formella

kvalifikationer kan förstå och ge praktiska uttryck åt enskilda

personers, samhällsgruppers och myndigheters behov i fråga om

fysisk planering, utformning, projektering och uppförande av

byggnader, bevarande och tillvaratagande av det arkitektoniska

arvet och bevarande av jämvikt i naturen.

(28)

De nationella bestämmelserna på arkitekturområdet och om till-

träde till och utövande av yrkesverksamhet som arkitekt har myc-

ket varierad räckvidd. I de flesta medlemsstater utövas verksam-

heten på arkitekturområdet rättsligt eller i praktiken av personer

som har titeln arkitekt, antingen enbart eller tillsammans med en

annan titel. Dessa personer har inte monopol på att utöva denna

verksamhet, utom när det föreskrivs i lag. Denna verksamhet eller

en del av den kan också utövas av andra yrkeskategorier, särskilt

152

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 9

▼B

av ingenjörer som fått särskild utbildning i byggande eller bygg-

nadskonst. För enkelhetens skull bör begreppet

”arkitekt” använ-

das för att därmed avgränsa tillämpningsområdet för bestämmel-

serna om automatiskt erkännande av kvalifikationer på arkitek-

turområdet, utan att det påverkar de specifika nationella bestäm-

melser som reglerar dessa verksamheter.

(29)

Om en nationell och europeisk yrkesorganisation eller yrkessam-

manslutning för ett reglerat yrke inkommer med en rimlig begä-

ran om särskilda bestämmelser om erkännande av kvalifikationer

på grundval av en samordning av minimikraven för utbildning-

arna, bör kommissionen avgöra om det är lämpligt att lägga fram

ett förslag om ändring av detta direktiv.

(30)

För att säkerställa att ordningen för erkännande av yrkeskvalifi-

kationer blir effektiv bör enhetliga formföreskrifter och handlägg-

ningsregler fastställas för genomförandet samt vissa närmare be-

stämmelser för utövandet av yrket.

(31)

Eftersom genomförandet av detta direktiv och uppfyllandet av de

skyldigheter det medför underlättas av att medlemsstaterna sam-

arbetar sinsemellan och med kommissionen, bör närmare bestäm-

melser fastställas för ett sådant samarbete.

(32)

Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkes-

sammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta

yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet

av information mellan den mottagande medlemsstaten och ur-

sprungsmedlemsstaten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man

kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika

medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter

om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet

eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes

lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i sam-

band med yrkesutövandet samt uppgifter om behörig myndighet.

Uppgifterna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om upp-

giftsskydd.

(33)

Upprättandet av ett nätverk av kontaktpunkter med uppgift att

lämna information och bistånd till medlemsstaternas medborgare

kommer att göra det möjligt att säkerställa att systemet med

erkännande är klart och tydligt. Dessa kontaktpunkter skall ge

varje medborgare som så begär och kommissionen all information

och alla adresser som behövs för erkännandeförfarandet. Att varje

medlemsstat utser en enda kontaktpunkt inom detta nätverk på-

verkar inte organisationen av befogenheter på nationell nivå. I

synnerhet utgör det inget hinder för att på nationell nivå utse

flera kontor, eftersom den kontaktpunkt som utses inom nämnda

nätverk ansvarar för att samordna med övriga kontor och för att

vid behov informera medborgaren om närmare uppgifter om det

relevanta behöriga kontoret.

(34)

Administrationen av de olika system för erkännande som har

införts genom sektorsdirektiven och den generella ordningen

har visat sig vara tung och komplicerad. Administrationen och

uppdateringen av detta direktiv för att beakta vetenskapliga och

tekniska framsteg bör därför förenklas, särskilt när minimikraven

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

153

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 10

▼B

för utbildningarna samordnas för att uppnå automatiskt erkän-

nande av kvalifikationerna. En enda kommitté för erkännande

av yrkeskvalifikationer bör inrättas för detta ändamål och det

bör finnas garantier för lämplig medverkan av yrkesorganisatio-

nerna, även på EU-nivå.

(35)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv

bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni

1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av

kommissionens genomförandebefogenheter (

1

).

(36)

Genom att medlemsstaterna utarbetar en periodisk rapport med

statistiska uppgifter om genomförandet av detta direktiv, blir det

möjligt att bedöma effekten av ordningen för erkännande av yr-

keskvalifikationer.

(37)

Det bör finnas ett lämpligt förfarande för att anta tillfälliga åt-

gärder, om tillämpningen av en bestämmelse i detta direktiv

skulle innebära större svårigheter i en medlemsstat.

(38)

Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas

rätt att själva utforma sina nationella system för social trygghet

och att bestämma vilken verksamhet som måste utövas inom

ramen för detta system.

(39)

Livslångt lärande har blivit särskilt viktigt för ett stort antal yrken i

och med de snabba tekniska och vetenskapliga framstegen. I

detta sammanhang ankommer det på medlemsstaterna att se till

att yrkesutövarna genom lämplig fortbildning håller sig underrät-

tade om de tekniska och vetenskapliga framstegen.

(40)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att rationalisera, för-

enkla och förbättra reglerna om erkännande av yrkeskvalifikatio-

ner, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna

och de därför bättre uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen

vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i

fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma ar-

tikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att

uppnå dessa mål.

(41)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av artikel 39.4 och

artikel 45 i fördraget, som bland annat rör notarius publicus.

(42)

I fråga om etableringsrätt och tillhandahållande av tjänster åsido-

sätter detta direktiv inte andra särskilda rättsliga bestämmelser för

erkännandet av yrkeskvalifikationer, till exempel gällande be-

stämmelser för transportområdet, försäkringsförmedlare och lag-

stadgade revisorer. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av

rådets direktiv 77/249/EEG av den 22 mars 1977 om underlät-

tande för advokater att effektivt begagna sig av friheten att

(

1

) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

154

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 11

▼B

tillhandahålla tjänster (

1

) eller Europaparlamentets och rådets di-

rektiv 98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av

stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat

än den i vilken auktorisationen erhölls (

2

). Erkännande av juristers

yrkeskvalifikationer i syfte att omedelbart utöva yrket under yr-

kestiteln i den mottagande medlemsstaten omfattas av det här

direktivet.

(43)

I den mån de är reglerade omfattar detta direktiv även fria yrken,

som enligt detta direktiv utövas av var och en som på grund av

särskilda yrkeskvalifikationer personligen, under eget ansvar och

yrkesmässigt självständigt utför intellektuella tjänster i allmänhe-

tens och uppdragsgivarens intresse. Yrkesutövningen är i med-

lemsstaterna vanligen, i överensstämmelse med fördraget, under-

kastad särskilda rättsliga förpliktelser i enlighet med den natio-

nella lagstiftningen och de bestämmelser som inom lagstiftning-

ens ramar fastställs under självständiga former av respektive re-

presentativ yrkesorganisation; genom dessa bestämmelser säker-

ställs och vidareutvecklas professionaliteten och kvaliteten och

förtroendeförhållandet mellan den som utför tjänsten och upp-

dragsgivaren.

(44)

Detta direktiv påverkar inte de åtgärder som är nödvändiga för att

garantera hög hälso- och konsumentskyddsnivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs de regler enligt vilka en medlemsstat som

kräver bestämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av

ett reglerat yrke inom sitt territorium (nedan kallad

”mottagande med-

lemsstat

”) för tillträde till och utövandet av detta yrke skall erkänna

sådana yrkeskvalifikationer som förvärvats i en eller flera andra med-

lemsstater (nedan kallad

”ursprungsmedlemsstat”) och som ger inneha-

varen av dessa kvalifikationer rätt att där utöva yrket.

▼M9

I detta direktiv fastställs också regler för ett partiellt tillträde till regle-

rade yrken och erkännande av yrkespraktik som bedrivs i en annan

medlemsstat.

▼B

Artikel 2

Räckvidd

1. Detta direktiv skall gälla för alla de medborgare i en medlemsstat,

inbegripet fria yrkesutövare, som vill utöva ett reglerat yrke, antingen

som egen företagare eller anställd, i en annan medlemsstat än den där de

har förvärvat sina yrkeskvalifikationer.

(

1

) EUT L 78, 26.3.1977, s. 17. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslut-

ningsakt.

(

2

) EUT L 77, 14.3.1998, s. 36. Direktivet ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

155

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 12

▼M9

Detta direktiv ska också gälla för alla de medborgare i en medlemsstat

som har gjort yrkespraktik utanför ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2. Varje medlemsstat kan inom sitt territorium, enligt sin egen lags-

tiftning, tillåta medborgare från medlemsstaterna med yrkeskvalifikatio-

ner som inte erhållits i en medlemsstat att utöva ett reglerat yrke enligt

artikel 3.1 a. För de yrken som omfattas av avdelning III kapitel III

skall detta första erkännande ske i överensstämmelse med de minimi-

krav på utbildning som anges i det kapitlet.

3. Om det för ett visst reglerat yrke finns andra särskilda regler för

erkännande av yrkeskvalifikationer finns i ett separat instrument i ge-

menskapslagstiftningen, skall motsvarande bestämmelser i det här direk-

tivet inte gälla.

▼M9

4.

Detta direktiv ska inte tillämpas på notarier som har utsetts av

offentliga myndigheter.

▼B

Artikel 3

Definitioner

1.

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser

som här anges:

a) reglerat yrke: en eller flera former av yrkesverksamhet där det

genom lagar och andra författningar direkt eller indirekt krävs be-

stämda yrkeskvalifikationer för tillträde till eller utövande av verk-

samheten eller någon form av denna; i synnerhet skall användandet

av en yrkestitel som genom bestämmelser i lagar och andra författ-

ningar enbart får användas av den som innehar en viss yrkeskvali-

fikation utgöra en form av utövande. När första meningen inte är

tillämplig, skall ett sådant yrke som avses i punkt 2 betraktas som

ett reglerat yrke.

b) yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på for-

mella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 a i och/

eller yrkeserfarenhet.

c) bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat

behörighetsbevis för en yrkesutbildning som huvudsakligen ägt rum i

gemenskapen, utfärdat av en myndighet i en medlemsstat vilken

utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författningar. När

första meningen inte är tillämplig, skall ett sådant bevis på formella

kvalifikationer som avses i punkt 3 betraktas som bevis på formella

kvalifikationer.

d) behörig myndighet: varje myndighet eller organ som medlemssta-

terna bemyndigat att utfärda eller ta emot utbildningsbevis och an-

dra handlingar eller upplysningar, samt att ta emot ansökningar och

fatta de beslut som avses i detta direktiv.

e) reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett

visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov

kompletteras genom yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkes-

utövning.

156

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 13

▼B

Utformningen av och nivån på yrkesutbildningen, provtjänst-

göringen eller yrkesutövningen skall fastställas i den berörda med-

lemsstatens lagar och andra författningar, eller övervakas eller god-

kännas av den för ändamålet utsedda myndigheten.

▼M9

f) yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet av det berörda

yrket på heltid eller deltid under motsvarande tid i en medlemsstat.

▼B

g) anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke i den mottagande

medlemsstaten under en behörig yrkesutövares ansvar, eventuellt

åtföljt av kompletterande utbildning. Denna praktik skall bedömas.

De detaljerade bestämmelserna för anpassningsperioden och dess

utvärdering samt status för en migrerande praktikant skall fastställas

av den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten.

Den status som personen får i den mottagande medlemsstaten, sär-

skilt när det gäller rätt till vistelse samt skyldigheter, sociala rättig-

heter och förmåner, ersättningar och arvoden, skall fastställas av de

behöriga myndigheterna i nämnda medlemsstat i enlighet med till-

lämplig gemenskapslagstiftning.

▼M9

h) lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet,

färdigheter och kompetens och som genomförs eller erkänns av de

behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i syfte att

bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke i denna

medlemsstat.

För att möjliggöra genomförande av detta prov ska de behöriga

myndigheterna upprätta en förteckning över de ämnen som, utifrån

en jämförelse mellan den utbildning som krävs i den mottagande

medlemsstaten och den som den sökande har genomgått, inte om-

fattas av de examens- eller andra behörighetsbevis som den sökande

har.

Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande av att den sökande

är en behörig yrkesutövare i ursprungsmedlemsstaten eller den med-

lemsstat den sökande kommer ifrån. Det ska omfatta ämnen valda ur

förteckningen och i vilka kunskap är väsentlig för att kunna utöva

yrket i fråga i den mottagande medlemsstaten. Provet får också

omfatta kännedom om de yrkesregler som gäller för ifrågavarande

verksamhet i den mottagande medlemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetsprovet och status i den

mottagande medlemsstaten för den som vill förbereda sig för provet i

den medlemsstaten ska fastställas av de behöriga myndigheterna i

den medlemsstaten.

▼B

i) företagsledare: varje person som har varit verksam i ett företag

inom ifrågavarande yrkesgren

i) som företagsledare eller chef för en filial, eller

ii) som ställföreträdare för ägaren till ett företag eller till en före-

tagsledare, om befattningen innebär att han/hon har ett ansvar

motsvarande ägarens eller företagsledarens, eller

iii) i arbetsledande funktion med arbetsuppgifter av affärsmässig

och/eller teknisk art och med ansvar för en eller flera avdel-

ningar inom företaget.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

157

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 14

▼M9

j) yrkespraktik utan att det påverkar artikel 46.4, en period med prak-

tik som sker under handledning, förutsatt att det utgör ett villkor för

tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter

en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis.

k) europeiskt yrkeskort ett elektroniskt bevis för antingen att yrkes-

utövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att temporärt och

tillfälligt tillhandahålla tjänster i en mottagande medlemsstat eller

erkännandet av yrkeskvalifikationer för etablering i en mottagande

medlemsstat.

l) livslångt lärande all allmän utbildning, yrkesutbildning, icke-formell

utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till

ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens, som kan

innehålla yrkesetik.

m) tvingande hänsyn av allmänt intresse hänsyn som erkänns som

sådana i rättspraxis vid Europeiska unionens domstol.

n) poäng inom ramen för det europeiska systemet för överföring av

studiemeriter (ECTS-poäng) meritsystem för högre utbildning som

används i det europeiska området för högre utbildning.

▼B

2. Ett yrke som utövas av medlemmarna i en sådan sammanslutning

eller organisation som anges i bilaga I skall betraktas som ett reglerat

yrke.

De sammanslutningar eller organisationer som avses i första stycket har

särskilt till uppgift att främja och upprätthålla hög standard inom det

berörda yrkesområdet. För detta syfte är de föremål för erkännande i en

medlemsstat i en speciell form och tilldelar sina medlemmar bevis på

formella kvalifikationer, ser till att medlemmarna iakttar de regler för

yrkesmässigt uppförande som de föreskriver och ger dem rätten att

använda en titel eller en bokstavsförkortning eller att erhålla en ställning

som motsvarar detta bevis på formella kvalifikationer.

▼M9

När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning eller organisa-

tion som avses i första stycket ska den underrätta kommissionen. Kom-

missionen ska undersöka huruvida sammanslutningen eller organisatio-

nen uppfyller de villkor som anges i andra stycket. För att vederbörlig

hänsyn ska tas till den lagstiftning som utvecklats i medlemsstaterna ska

kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med

artikel 57c för att uppdatera bilaga I om de villkor som anges i andra

stycket har uppfyllts.

När de villkor som anges i andra stycket inte uppfyllts, ska kommis-

sionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda uppdate-

ringen av bilaga I.

▼B

3. Som bevis på formella kvalifikationer skall också betraktas varje

bevis på formella kvalifikationer som utfärdats i tredjeland, om inneha-

varen har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket på den med-

lemsstats territorium där beviset på formella kvalifikationer erkändes

i enlighet med artikel 2.2 och detta har intygats av den medlemsstaten.

158

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 15

▼B

Artikel 4

Verkan av erkännandet

▼M9

1. Om den mottagande medlemsstaten erkänner yrkeskvalifikatio-

nerna ska detta ge förmånstagare möjlighet att få tillträde i den med-

lemsstaten till samma yrke som denne är behörig för i ursprungsmed-

lemsstaten och att utöva det yrket i den mottagande medlemsstaten på

samma villkor som dess medborgare.

▼B

2. I detta direktiv skall det yrke som sökanden önskar utöva i den

mottagande medlemsstaten vara detsamma som sökanden är behörig för i

ursprungsmedlemsstaten, om det rör sig om jämförbara verksamheter.

▼M9

3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1 ska partiellt till-

träde beviljas i den mottagande medlemsstaten enligt de villkor som

anges i artikel 4f.

Artikel 4a

Europeiskt yrkeskort

1. Medlemsstaterna ska på begäran av innehavare av en yrkeskvali-

fikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem, på villkor att kom-

missionen har antagit de relevanta genomförandeakter som avses i punkt

7.

2. När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst yrke genom

relevanta genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 7 får

innehavare av en relevant yrkeskvalifikation välja att ansöka om ett

sådant kort eller att använda det förfarande som anges i avdelningarna

II och III.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att innehavaren av ett europeiskt

yrkeskort åtnjuter alla de rättigheter som tillerkänns enligt artiklarna

4b

–4e.

4. Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att tillhandahålla

andra tjänster enligt avdelning II än sådana som omfattas av artikel 7.4

ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet utfärda ett europeiskt

yrkeskort i enlighet med artiklarna 4b och 4c. Det europeiska yrkes-

kortet ska, om tillämpligt, utgöra den skriftliga underrättelsen som avses

i artikel 7.

5. Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att etablera sig i en

annan medlemsstat enligt avdelning III kapitel I

–IIIa eller att tillhanda-

hålla tjänster enligt artikel 7.4, ska ursprungsmedlemsstatens behöriga

myndighet fullfölja alla förberedande steg vad gäller den sökandes en-

skilda akt som skapats i informationssystemet för den inre marknaden

(IMI) (IMI-akten) i enlighet med artiklarna 4b och 4d. Den mottagande

medlemsstatens behöriga myndighet ska utfärda det europeiska yrkes-

kortet i enlighet med artiklarna 4b och 4d.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

159

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 16

▼M9

För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort inte innebära

automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om det redan innan ett euro-

peiskt yrkeskort införs finns registreringskrav eller andra kontrollför-

faranden i den mottagande medlemsstaten för detta yrke.

6. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för behandling av

IMI-akter och utfärdande av europeiska yrkeskort. Dessa myndigheter

ska sörja för en opartisk och objektiv behandling i god tid av ansök-

ningar om europeiska yrkeskort. De rådgivningscentrum som avses i

artikel 57b kan också agera som behöriga myndigheter. Medlemssta-

terna ska se till att de behöriga myndigheterna och rådgivningscent-

rumen informerar medborgarna, inbegripet potentiella sökande, om hur

ett europeiskt yrkeskort fungerar och dess mervärde för de yrken för

vilka det är tillgängligt.

7. Kommissionen ska genom genomförandeakter, anta de åtgärder

som krävs för att garantera en enhetlig tillämpning av bestämmelserna

om det europeiska yrkeskortet för de yrkesutövare som uppfyller de

villkor som anges i det andra stycket i denna punkt, inklusive åtgärder

rörande yrkeskortens utformning, behandlingen av skriftliga ansökning-

ar, de översättningar som den sökande ska tillhandahålla vid ansök-

ningar om europeiska yrkeskort, närmare uppgifter om de handlingar

som krävs i enlighet med artikel 7.2 eller bilaga VII för att ansökan ska

vara fullständig samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt

yrkeskort ska göras och behandlas, med beaktande av särdragen för det

berörda yrket. Kommissionen ska också genom genomförandeakter spe-

cificera hur, när och för vilka handlingar behöriga myndigheter får

begära bestyrkta kopior i enlighet med det andra stycket i artikel 4b.3,

artiklarna 4d.2 och 4d.3 för yrket i fråga.

Införandet av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke genom

antagandet av relevanta genomförandeakter som avses i det första styc-

ket ska omfattas av samtliga följande villkor:

a) Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för betydande rör-

lighet för yrket i fråga.

b) De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

c) Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst yrke ska

vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det granskningsför-

farande som avses i artikel 58.2.

160

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 17

▼M9

8. De avgifter som sökande kan behöva betala för administrativa

förfaranden vid utfärdande av europeiska yrkeskort ska vara rimliga

och proportionella och överensstämma med ursprungsmedlemsstatens

och den mottagande medlemsstatens kostnader, och får inte avskräcka

aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Artikel 4b

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort och skapande av en akt i IMI

1. Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en innehavare av

en yrkeskvalifikation att ansöka om ett europeiskt yrkeskort genom ett

online-verktyg vilket tillhandahålls av kommissionen, som automatiskt

skapar en IMI-akt för den sökande i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat

även tillåter skriftliga ansökningar ska den införa de nödvändiga arran-

gemangen för att skapa IMI-akten, skicka information till den sökande

och utfärda det europeiska yrkeskortet.

2. Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som föreskrivs i de

genomförandeakter som ska antas i enlighet med artikel 4a.7.

3. Inom en vecka efter mottagandet av ansökan ska ursprungsmed-

lemsstatens behöriga myndighet bekräfta mottagandet av ansökan och

informera den sökande om handlingar eventuellt saknas.

I förekommande fall ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet

utfärda kompletterande intyg i enlighet med kraven i detta direktiv.

Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska kontrollera huruvida

den sökande är lagligt etablerad i ursprungsmedlemsstaten och huruvida

alla nödvändiga handlingar som har utfärdats i ursprungsmedlemsstaten

är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för tvivel ska ursprungs-

medlemsstaten kontakta det relevanta organet och får begära bestyrkta

kopior av handlingarna från den sökande. Om samma sökande senare

lämnar nya ansökningar får ursprungsmedlemsstatens och den motta-

gande medlemsstatens behöriga myndigheter inte begära förnyad inläm-

ning av handlingar som redan finns i IMI-akten och som fortfarande är

giltiga.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de tekniska

specifikationerna för de uppgifter som finns i det europeiska yrkeskortet

och i IMI-akten, de åtgärder som krävs för att säkerställa att dessa

uppgifter har integritet, behandlas konfidentiellt och är korrekta, och

villkoren och förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort till

innehavaren, inbegripet möjligheten att ladda ned kortet eller inge upp-

dateringar till IMI-akten. Genomförandeakterna ska antas i enlighet med

det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

161

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 18

▼M9

Artikel 4c

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt tillhandahållande

av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom tre veckor

kontrollera ansökan och de kompletterande handlingarna i IMI-akten

och utfärda det europeiska yrkeskortet för temporärt och tillfälligt till-

handahållande av andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4.

Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de handlingar som

saknas som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga

handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det

stycket. Den ska sedan utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska

yrkeskortet till den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande

medlemsstat och ska informera den sökande om detta. Den mottagande

medlemsstaten får inte kräva en ytterligare underrättelse enligt artikel 7

för de påföljande 18 månaderna.

2. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighets beslut eller avsak-

nad av beslut inom den treveckorsperiod som avses i punkt 1 ska kunna

överklagas enligt nationell lagstiftning.

3. Om innehavare av ett europeiskt yrkeskort önskar tillhandahålla

tjänster i andra medlemsstater än de som ursprungligen anges i den

ansökan som avses i punkt 1 får innehavaren ansöka om en sådan

utökning. Om innehavaren önskar tillhandahålla tjänster utöver perioden

om 18 månader som avses i punkt 1 ska innehavaren informera den

behöriga myndigheten om detta. Under alla omständigheter ska inneha-

varen också tillhandahålla information om väsentliga förändringar i den

faktiska situation som uppgivits i IMI-akten, som ursprungsmedlems-

statens behöriga myndighet har rätt att begära i enlighet med de genom-

förandeakter som ska antas enligt artikel 4a.7. Ursprungsmedlemsstatens

behöriga myndighet ska vidarebefordra det uppdaterade europeiska yr-

keskortet till den berörda mottagande medlemsstaten.

4. Ett europeiskt yrkeskort ska vara giltigt på alla de mottagande

medlemsstaternas hela territorium så länge som dess innehavare behåller

rätten att utöva verksamhet, på grundval av de handlingar och uppgifter

som finns i IMI-akten.

Artikel 4d

Europeiskt yrkeskort för etablering och temporärt och tillfälligt

tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska inom en månad

vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort för etablering eller temporärt

och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 kontrollera

de inlämnade styrkande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten.

Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade hand-

lingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller, om inga övriga

handlingar begärts, vid utgången av den enveckasfrist som anges i det

stycket. Den ska överföra ansökan utan dröjsmål till den mottagande

medlemsstatens behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska infor-

mera den sökande om hur långt handläggningen av ansökan fortskridit

samtidigt som den överför ansökan till den mottagande medlemsstaten.

162

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 19

▼M9

2. I de fall som avses i artiklarna 16, 21, 49a och 49b ska en

mottagande medlemsstat besluta om huruvida den ska utfärda ett euro-

peiskt yrkeskort som avses i punkt 1 inom en månad från mottagande av

den ansökan som överförts av ursprungsmedlemsstaten. Om det finns

skälig grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytter-

ligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungs-

medlemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter det

att begäran inlämnats. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska

enmånadsfristen gälla utan hinder av en sådan begäran.

3. I de fall som avses i artikel 7.4 och artikel 14 ska den mottagande

medlemsstaten, inom två månader från den dag den mottar den ansökan

som överförts av ursprungsmedlemsstaten, besluta om huruvida den ska

utfärda ett europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild

yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. Om det finns skälig

grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära ytterligare

uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling från ursprungsmed-

lemsstaten som denna ska tillhandahålla senast två veckor efter inläm-

nandet av begäran. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska

tvåmånadersfristen tillämpas, utan hinder av en sådan begäran.

4. Om den mottagande medlemsstaten inte får de nödvändiga upp-

gifter som den har rätt att kräva, i enlighet med detta direktiv, för att

besluta om utfärdande av det europeiska yrkeskortet från ursprungsmed-

lemsstaten eller den sökande kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan

vägran ska vara motiverad.

5. Om den mottagande medlemsstaten inte fattar ett beslut inom de

tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3 i denna artikel eller inte lyckas

anordna ett lämplighetsprov i enlighet med artikel 7.4 ska det europe-

iska yrkeskortet anses vara utfärdat och ska skickas automatiskt via IMI

till innehavaren av yrkeskvalifikationen.

Den mottagande medlemsstaten ska ha möjlighet att förlänga med två

veckor de tidsfrister som fastställs i punkterna 2 och 3 för ett auto-

matiskt utfärdande av det europeiska yrkeskortet. Den ska ange skälen

till förlängningen och vederbörligen informera den sökande. En sådan

förlängning med två veckor får upprepas en gång och endast om det är

absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folkhälsan eller tjänstemotta-

garnas säkerhet.

6. De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i enlighet med

punkt 1 ska ersätta alla ansökningar om erkännande av yrkeskvalifika-

tioner enligt den mottagande medlemsstatens nationella lagstiftning.

7. De beslut som ursprungsmedlemsstaten och den mottagande med-

lemsstaten antar enligt punkterna 1

–5 eller avsaknaden av ett beslut från

ursprungsmedlemsstatens sida ska kunna överklagas enligt den berörda

medlemsstatens nationella lagstiftning.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

163

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 20

▼M9

Artikel 4e

Behandling av och tillgång till uppgifter om det europeiska

yrkeskortet

1. Utan att det påverkar frågan om oskuldspresumtion ska ursprungs-

medlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga myndig-

heter i god tid uppdatera den berörda IMI-akten när det gäller uppgifter

om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga påföljder som rör begräns-

ning eller förbud och som påverkar den verksamhet som utövas av

innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för detta direktiv.

Därvid ska de respektera reglerna om skydd för personuppgifter som

anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 ok-

tober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (

1

) och

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002

om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för

elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kom-

munikation) (

2

). Sådana uppdateringar ska innefatta radering av uppgif-

ter som inte längre behövs. Innehavaren av det europeiska yrkeskortet

och de behöriga myndigheter som har tillgång till den berörda IMI-

akten ska utan dröjsmål informeras om alla uppdateringar. Denna skyl-

dighet ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att varna enligt

artikel 56a.

2. Innehållet i de uppdaterade uppgifter som avses i punkt 1 ska vara

begränsat till

a) yrkesutövarens identitet,

b) det berörda yrket,

c) uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som har fattat

beslutet om begränsningen eller förbudet,

d) begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e) den period som begränsningen eller förbudet gäller.

3. Tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begränsad till ur-

sprungsmedlemsstatens och den mottagande medlemsstatens behöriga

myndigheter enligt direktiv 95/46/EG. De behöriga myndigheterna ska

informera innehavaren av den europeiska yrkeskortet om innehållet i

IMI-akten på begäran av innehavaren.

4. De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet ska vara

begränsade till de uppgifter som krävs för att fastställa innehavarens rätt

att utöva det yrke för vilket det utfärdats, nämligen innehavarens för-

namn, efternamn, födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifika-

tioner och den tillämpliga ordningen, berörda behöriga myndigheter,

kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter om giltig identitets-

handling. Uppgifter om yrkeserfarenhet eller kompensationsåtgärder

som genomgåtts av innehavaren av det europeiska yrkeskortet ska

ingå i IMI-akten.

(

1

) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(

2

) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

164

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 21

▼M9

5. Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge det behövs

för erkännandeförfarandet i sig och för erkännandet eller översändandet

av den underrättelse som föreskrivs i artikel 7. Medlemsstaterna ska se

till att innehavaren av ett europeiskt yrkeskort när som helst har rätt att

utan kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga uppgifter,

eller radering och blockering av den berörda IMI-akten. Innehavaren ska

informeras om denna rätt när det europeiska yrkeskortet utfärdas, och

därefter påminnas om den vartannat år. Påminnelsen ska skickas auto-

matiskt via IMI om den ursprungliga ansökan för det europeiska yrkes-

kortet gjordes online.

I händelse av en begäran om radering av en IMI-akt som är kopplad till

det europeiska yrkeskortet för etablering eller temporärt och tillfälligt

tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4 ska den berörda motta-

gande medlemsstatens behöriga myndigheter förse innehavaren av yr-

keskvalifikationen med bevis som styrker erkännandet av dennes yr-

keskvalifikationer.

6. När det gäller behandling av personuppgifter på det europeiska

yrkeskortet och i alla IMI-akter ska medlemsstaternas relevanta behöriga

myndigheter betraktas som registeransvariga i den betydelse som avses i

artikel 2 d i direktiv 95/46/EG. När det gäller dess skyldigheter enligt

punkterna 1

–4 i den här artikeln och den berörda behandlingen av

personuppgifter ska kommissionen betraktas som registeransvarig i

den betydelse som avses i artikel 2 d i Europaparlamentets och rådets

förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för

enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behand-

lar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (

1

).

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska de mottagande

medlemsstaterna föreskriva att arbetsgivare, kunder, patienter, offentliga

myndigheter och andra berörda parter kan kontrollera äktheten och gil-

tigheten hos ett europeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för

dem.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa regler om till-

gång till IMI-akten, och de tekniska metoderna och förfarandena för

kontroll enligt första stycket. Genomförandeakterna ska antas i enlighet

med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4f

Partiellt tillträde

1. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet ska från fall

till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkesverksamhet på landets terri-

torium, endast om följande villkor är uppfyllda:

a) Yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmedlemsstaten ut-

öva den yrkesverksamhet för vilken partiellt tillträde söks i den

mottagande medlemsstaten.

(

1

) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

165

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 22

▼M9

b) Skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet i ursprungs-

medlemsstaten och det reglerade yrket i den mottagande medlems-

staten är så stora att tillämpning av kompensationsåtgärder skulle

innebära att den sökande måste fullfölja hela det utbildningsprogram

som föreskrivs i den mottagande medlemsstaten för att få tillträde till

hela det reglerade yrket i den medlemsstaten.

c) Yrkesverksamheten kan objektivt särskiljas från andra verksamheter

som ingår i det reglerade yrket i den mottagande medlemsstaten.

Vid tillämpningen av led c ska den mottagande medlemsstatens behö-

riga myndighet beakta huruvida yrkesverksamheten kan utövas själv-

ständigt i ursprungsmedlemsstaten.

2. Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av tvingande

hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för att säkerställa att

det eftersträvade målet uppnås, och om det inte går utöver vad som

är nödvändigt för att uppnå det målet.

3. Ansökningar för etablering i en mottagande medlemsstat ska

granskas i enlighet med avdelning III kapitel I och IV.

4. Ansökningar för ett temporärt och tillfälligt tillhandahållande av

tjänster i den mottagande medlemsstaten avseende yrkesverksamheter

som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet ska granskas i enlig-

het med avdelning II.

5. När ett partiellt tillträde har beviljats och genom undantag från

artikel 7.4 sjätte stycket och artikel 52.1 ska yrkesverksamheten utövas

under ursprungsmedlemsstatens yrkestitel. Den mottagande medlemssta-

ten får kräva att denna yrkestitel används på den mottagande medlems-

statens språk. De yrkesutövare som har beviljats partiellt tillträde ska

tydligt ange sin yrkesverksamhets räckvidd för tjänstemottagarna.

6. Denna artikel ska inte tillämpas på de yrkesutövare som omfattas

av automatiskt erkännande av deras yrkeskvalifikationer enligt avdel-

ning III kapitel II, III och IIIa.

▼B

AVDELNING II

FRIHET ATT TILLHANDAHÅLLA TJÄNSTER

Artikel 5

Principen om friheten att tillhandahålla tjänster

1. Utan att det påverkar särskilda bestämmelser i gemenskapslagstift-

ningen eller tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i detta direktiv får inte

medlemsstaterna av skäl som rör yrkeskvalifikationerna inskränka frihe-

ten att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat

a) om tjänsteleverantören är lagligen etablerad i en medlemsstat för att

där utöva samma yrke (nedan kallad

”etableringsmedlemsstaten”)

och

166

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 23

▼M9

b) om tjänsteleverantören förflyttar sig och om denne har utövat yrket

under minst ett år i en eller flera medlemsstater under de tio år som

föregår tillhandahållandet av tjänsten, om yrket inte är reglerat i

etableringsmedlemsstaten. Kravet på ett års yrkeserfarenhet ska inte

tillämpas om yrket är reglerat eller om utbildningen för yrket är

reglerad.

▼B

2. Bestämmelserna i denna avdelning skall tillämpas enbart om tjäns-

televerantören flyttar till den mottagande medlemsstatens territorium för

att temporärt och tillfälligt utöva ett yrke enligt punkt 1.

Huruvida tillhandahållandet av tjänsten är temporärt och tillfälligt skall

bedömas från fall till fall, i synnerhet på grundval av tjänstens var-

aktighet, frekvens, periodicitet och kontinuitet.

3. En tjänsteleverantör som förflyttar sig skall omfattas av de yrkes-

regler av yrkesmässig, yrkesrättslig eller administrativ art som har direkt

samband med yrkeskvalifikationerna, till exempel yrkesdefinitionen, an-

vändningen av titlar och allvarlig försummelse i yrkesutövningen som

har direkt och specifikt samband med konsumentskydd och konsuments-

äkerhet samt de disciplinära bestämmelser som tillämpas i den motta-

gande medlemsstaten på personer som utövar samma yrke i den med-

lemsstaten.

Artikel 6

Undantag

I enlighet med artikel 5.1 skall den mottagande medlemsstaten medge

tjänsteleverantörer som är etablerade i en annan medlemsstat undantag

från de krav som ställs på yrkesutövare som är etablerade inom den

mottagande medlemsstatens territorium i fråga om

a) tillstånd från, registrering eller medlemskap i en yrkesorganisation

eller motsvarande organ; för att underlätta tillämpningen av discipli-

nära bestämmelser som gäller på territoriet, enligt artikel 5.3 i detta

direktiv, får medlemsstaterna föreskriva antingen automatisk tillfällig

registrering eller proformamedlemskap i en sådan yrkesorganisation

eller motsvarande organ, på villkor att detta inte försenar eller på

något sätt försvårar tillhandahållandet av tjänster och inte medför

extrautgifter för tjänsteleverantören. En kopia av den underrättelse

som avses i artikel 7.1 och i förekommande fall av en förnyad

underrättelse, åtföljd, när det gäller yrken som har sådana kon-

sekvenser för folkhälsa och säkerhet som avses i artikel 7.4 eller

som omfattas av automatiskt erkännande i enlighet med avdelning III

kapitel III, av en kopia av de handlingar som avses i artikel 7.2, skall

skickas från den behöriga myndigheten till den relevanta yrkesorga-

nisationen eller motsvarande organ, och detta skall betraktas som en

automatisk tillfällig registrering eller ett proformamedlemskap,

b) anslutning till socialförsäkringssystemet, i syfte att med en försäk-

ringsgivare göra avräkningar för tjänster som tillhandahållits personer

som är försäkrade genom ett socialförsäkringssystem.

Tjänsteleverantören skall emellertid på förhand eller, i brådskande fall,

efteråt lämna upplysningar till det organ som avses i b om de tjänster

som tillhandahålls.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

167

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 24

▼B

Artikel 7

Förhandsunderrättelse om tjänsteleverantören förflyttar sig

1. Medlemsstaterna får kräva att en tjänsteleverantör som för första

gången förflyttar sig från en medlemsstat till en annan för att tillhanda-

hålla tjänster på förhand skriftligen skall underrätta den behöriga myn-

digheten i den mottagande medlemsstaten, inklusive uppgifter om even-

tuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rö-

rande yrkesansvar. En sådan underrättelse skall förnyas en gång om året

om tjänsteleverantören har för avsikt att tillhandahålla temporära eller

tillfälliga tjänster i den medlemsstaten under det året. Tjänsteleverantö-

ren får lämna underrättelsen på valfritt sätt.

2. Vid det första tillhandahållandet av tjänster eller om de faktiska

omständigheter som avses i handlingarna ändrats, får medlemsstaterna

kräva att underrättelsen åtföljs av följande handlingar:

a) Bevis på tjänsteleverantörens nationalitet.

b) Intyg som visar att innehavaren är lagligt etablerad i en medlemsstat

för att där bedriva verksamheten i fråga och att det när intyget

utfärdas inte finns något förbud, ens tillfälligt, för innehavaren att

utöva sitt yrke.

c) Bevis på yrkeskvalifikationer.

▼M9

d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i någon form på att

tjänsteleverantören har bedrivit verksamheten i fråga under minst

ett av de föregående tio åren.

e) För yrkesutövare i säkerhetsbranschen, hälso- och sjukvårdssektorn

och för yrken som rör undervisning av underåriga barn, inklusive

barnomsorg och förskoleverksamhet: ett intyg som bekräftar att de

inte temporärt eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte

har dömts för något brott, om medlemsstaten kräver sådana intyg av

sina egna medborgare.

f) För yrken med konsekvenser för patientsäkerheten: ett intyg på den

sökandes kunskaper i det språk som behövs för att utöva yrket i den

mottagande medlemsstaten.

g) För yrken som omfattar sådan verksamhet som avses i artikel 16 och

som anmälts av en medlemsstat i enlighet med artikel 59.2: ett intyg

om verksamhetens karaktär och varaktighet utfärdat av behörig myn-

dighet eller behörigt organ i den medlemsstat där tjänsteleverantören

är etablerad.

2a. Inlämnandet av en föreskriven underrättelse av tjänsteleverantö-

ren i enlighet med punkt 1 ska ge tjänsteleverantören tillträde till tjäns-

teverksamheten eller möjlighet att utöva denna verksamhet på hela den

berörda medlemsstatens territorium. En medlemsstat får begära ytterli-

gare uppgifter vilka anges i punkt 2 om tjänsteleverantörens yrkeskva-

lifikationer avseende

a) yrket inom vissa delar av den medlemsstatens territorium är reglerat

på ett annat sätt,

168

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 25

▼M9

b) denna reglering också gäller alla medborgare i den medlemsstaten,

c) skillnaderna i denna reglering motiveras av tvingande hänsyn av

allmänt intresse som rör folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet,

och

d) medlemsstaten inte kan få sådan information på annat sätt.

▼B

3. Tjänsten skall tillhandahållas under den yrkestitel som används i

etableringsmedlemsstaten, om det i denna medlemsstat finns en sådan

reglerad titel för yrkesverksamheten i fråga. Denna titel skall anges på

(ett av) etableringsmedlemsstatens officiella språk på ett sätt som gör att

varje förväxling med yrkestiteln i den mottagande medlemsstaten und-

viks. I de fall då en sådan yrkestitel inte finns i etableringsmedlems-

staten, skall leverantören ange sitt bevis på formella kvalifikationer på

denna medlemsstats officiella språk eller ett av dem. Undantagsvis skall,

i de fall som avses i avdelning III kapitel III, tjänsten tillhandahållas

under den yrkestitel som används i den mottagande medlemsstaten.

▼M9

4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det gäller de reglerade

yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet och som inte

automatiskt erkänns enligt avdelning III kapitel II, III eller IIIa, kan den

mottagande medlemsstatens behöriga myndighet kontrollera tjänsteleve-

rantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna tillhandahålls för första

gången. En sådan förhandskontroll ska vara möjlig endast om syftet

med kontrollen är att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens

hälsa eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar yrkeskva-

lifikationer och om kontrollen inte går utöver vad som är nödvändigt för

detta syfte.

Senast en månad efter det att den underrättelse och de åtföljande hand-

lingar som avses i punkterna 1 och 2 inkommit ska den behöriga myn-

digheten informera tjänsteleverantören om sitt beslut

a) att inte kontrollera dennes yrkeskvalifikationer,

b) efter att ha kontrollerat dennes yrkeskvalifikationer

i) att begära att tjänsteleverantören gör ett lämplighetsprov, eller

ii) att tillåta tillhandahållandet av tjänster.

Om det uppstår problem som kan medföra försening att fatta beslut

enligt andra stycket, ska den behöriga myndigheten inom samma tids-

frist meddela tjänsteleverantören orsaken till förseningen. Problemet ska

lösas inom en månad efter det meddelandet, och beslutet ska färdig-

ställas inom två månader efter det att problemet lösts.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

169

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 26

▼M9

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantörens yrkeskvali-

fikationer och den utbildning som krävs i den mottagande medlems-

staten, i den mån denna skillnad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet

och inte kan kompenseras genom tjänsteleverantörens yrkeserfarenhet

eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som uppnåtts genom

livslångt lärande och formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant

organ, ska den mottagande medlemsstaten ge tjänsteleverantören möj-

lighet att bevisa att de har förvärvat den kunskap, färdighet eller kom-

petens som fattas, genom ett lämplighetsprov som avses i andra stycket

led b. Den mottagande medlemsstaten ska fatta ett beslut på den grun-

den om huruvida tillhandahållande av tjänster ska tillåtas. Under alla

omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom en månad efter

det att ett beslut fattats i enlighet med andra stycket.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten inom de tids-

frister som fastställs i andra och tredje styckena får tjänsten tillhanda-

hållas.

I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats enligt detta stycket ska

tjänsten tillhandahållas under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

▼B

Artikel 8

Administrativt samarbete

▼M9

1. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems-

statens behöriga myndigheter av etableringsmedlemsstatens behöriga

myndigheter begära upplysningar om huruvida tjänsteleverantören är

lagligen etablerad i den medlemsstaten, följer god sed och inte har

ådragit sig yrkesrelaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder.

Om den mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter beslutar att

kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer får de av etable-

ringsmedlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar om

tjänsteleverantörens utbildningskurser, i den omfattning som krävs för

att bedöma om det finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för

folkhälsa eller säkerhet. Etableringsmedlemsstatens behöriga myndighe-

ter ska lämna dessa upplysningar i enlighet med artikel 56. De rådgiv-

ningscentrum som avses i artikel 57b får också lämna upplysningar om

eventuella oreglerade yrken i ursprungsmedlemsstaten.

▼B

2. De behöriga myndigheterna skall se till att det sker utbyte av alla

uppgifter som är nödvändiga för att en tjänstemottagares klagomål mot

en tjänsteleverantör skall kunna utredas på korrekt sätt. Tjänstemottaga-

ren skall informeras om resultatet av klagomålet.

Artikel 9

Uppgifter som skall lämnas till tjänstemottagarna

I de fall då tjänsterna tillhandahålls under etableringsmedlemsstatens

yrkestitel eller enligt tjänsteleverantörens bevis på formella kvalifikatio-

ner, får de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten

kräva att tjänsteleverantören, utöver andra informationskrav som fast-

ställs i gemenskapsrätten, meddelar tjänstemottagaren vissa eller samt-

liga av följande uppgifter:

170

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 27

▼B

a) Om tjänsteleverantören är upptagen i ett handelsregister eller annat

liknande offentligt register: vilket register det gäller samt registre-

ringsnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter som finns i

detta register.

b) Om verksamheten omfattas av ett tillståndssystem i etableringsmed-

lemsstaten: namn och adress till den behöriga tillsynsmyndigheten.

c) Yrkessammanslutning eller liknande organisation där tjänsteleveran-

tören är medlem.

d) Yrkestiteln eller om sådan titel inte finns, tjänsteleverantörens bevis

på formella kvalifikationer och den medlemsstat där tjänsteleveran-

tören tilldelades denna titel.

e) Om tjänsteleverantören bedriver momspliktig verksamhet: det moms-

registreringsnummer som avses i artikel 22.1 i rådets sjätte direktiv

77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlems-

staternas lagstiftning rörande omsättningsskatter - Gemensamt system

för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (

1

).

f) Uppgifter om eventuellt försäkringsskydd eller annat personligt eller

kollektivt skydd rörande yrkesansvar.

AVDELNING III

ETABLERINGSFRIHET

KAPITEL I

Den generella ordningen för erkännande av bevis på formella

kvalifikationer

Artikel 10

Räckvidd

Detta kapitel gäller för alla yrken som inte omfattas av kapitlen II och

III i denna avdelning och i följande fall där sökanden, av en specifik

och exceptionell anledning, inte uppfyller villkoren i de kapitlen:

a) För de verksamheter som förtecknas i bilaga IV när invandraren inte

uppfyller kraven enligt artiklarna 17, 18 och 19.

b) För läkare med grundutbildning, specialistläkare, sjuksköterskor med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandlä-

kare, veterinärer, barnmorskor,

►C2 apotekare ◄ och arkitekter

när invandraren inte uppfyller kraven i artiklarna 23, 27, 33, 37,

39, 43 och 49 för faktiskt och lagligt utövande av yrket.

c) För arkitekter när invandraren innehar ett utbildningsbevis som inte

upptas i punkt 5.7.2 i bilaga V.

(

1

) EGT L 145, 13.6.1977, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv

2004/66/EG (EUT L 168, 1.5.2004, s. 35).

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

171

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 28

▼B

d) För läkare, sjuksköterskor, tandläkare, veterinärer, barnmorskor,

►C2 apotekare ◄ och arkitekter ►C2 med bevis på specialistbe-

hörighet, som måste ha deltagit i utbildning som berättigar till en

yrkestitel

◄ enligt punkterna 5.1.1, 5.2.2, 5.3.2, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2

och 5.7.1 i bilaga V, dock endast för erkännande av specialiseringen

i fråga och utan att artikel 21.1 och artiklarna 23 och 27 åsidosätts.

e) För sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård samt

specialistsjuksköterskor

►C2 med bevis på specialistbehörighet,

som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkestitel

enligt punkt 5.2.2 i bilaga V när invandraren ansöker om erkännande i

en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga utövas av

specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom all-

män hälso- och sjukvård.

f) För specialistsjuksköterskor utan utbildning till sjuksköterska inom

allmän hälso- och sjukvård när invandraren ansöker om erkännande i

en annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av

sjuksköterskor inom allmän hälso- och sjukvård, specialistsjukskö-

terskor utan utbildning till sjuksköterska inom allmän hälso- och

sjukvård eller specialistsjuksköterskor

►C2 med bevis på specialist-

behörighet, som har deltagit i utbildning som berättigar till en yrkes-

titel

◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V.

g) För invandrare som uppfyller kraven i artikel 3.3.

Artikel 11

Kvalifikationsnivåer

▼M9

Vid tillämpning av artikel 13 och artikel 14.6 ska yrkeskvalifikationerna

indelas i följande nivåer:

▼B

a) ett kompetensbevis som har utfärdats av en behörig myndighet i ur-

sprungsmedlemsstaten vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar

och andra författningar på grundval av

i) en utbildning som inte utgör en del av ett utbildnings- eller

examensbevis enligt led b, c, d eller e eller ett särskilt prov

som inte föregås av någon utbildning eller av att sökanden utövat

yrket i en medlemsstat på heltid under tre år i följd eller på deltid

under motsvarande tid under de senaste tio åren, eller

ii) en allmän utbildning på grundskole- eller gymnasienivå som visar

att innehavaren besitter allmänna kunskaper.

b) ett bevis på avslutad gymnasieutbildning, omfattande

i) allmän utbildning, som kompletterats med annan utbildning än

den som avses i led c och/eller med den provtjänstgöring eller

yrkesutövning som krävs utöver denna utbildning, eller

ii) teknisk eller yrkesinriktad utbildning, som i förekommande fall

kompletterats med allmän utbildning eller yrkesutbildning enligt

led i och/eller med den provtjänstgöring eller yrkesutövning som

krävs utöver denna utbildning.

172

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 29

▼B

c) ett examensbevis över avslutad

i) annan postgymnasial utbildning än den som avses i led d och e

på minst ett år eller på deltid under motsvarande tid, för vilken ett

av tillträdesvillkoren som regel är en avslutad gymnasieutbildning

med den inriktning som krävs för behörighet till universitetsstu-

dier eller högskolestudier eller annan utbildning på likvärdig nivå,

samt den yrkesutbildning som eventuellt krävs utöver denna post-

gymnasiala utbildning, eller

▼M9

ii) reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade yrken, yrkesutbild-

ning med särskild uppläggning, med kompetens som går utöver

vad som anges i nivå b, motsvarande den utbildningsnivå som

anges i led i, om en sådan utbildning ger en jämförbar nivå av

yrkesskicklighet och förbereder den studerande för jämförbart

ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt att examensbeviset

åtföljs av ett utbildningsbevis från ursprungsmedlemsstaten.

d) ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på

postgymnasial nivå på minst tre år och högst fyra år, eller på deltid

under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid

universitet eller högskola eller annan utbildningsanstalt på motsva-

rande nivå och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som

krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

e) ett examensbevis över att innehavaren har avslutat utbildning på

postgymnasial nivå på minst fyra år, eller på deltid under motsva-

rande tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid universitet eller

högskola eller annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå och, i

tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbildning som krävs utöver den

postgymnasiala utbildningen.

▼B

Artikel 12

Jämställda utbildningar

▼M9

Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning bevis på for-

mella kvalifikationer som utfärdats av en behörig myndighet i en med-

lemsstat ska, även vad beträffar nivån, jämställas med bevis på formella

kvalifikationer enligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad

utbildning som erhållits i unionen, på heltid eller deltid och inom eller

utanför ramen för formella program, och som är erkänd som likvärdig

av denna medlemsstat samt där ger samma rätt till tillträde eller ut-

övande av ett yrke eller förbereder för utövande av detta yrke.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

173

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 30

▼B

Enligt samma villkor som anges i första stycket skall även varje yrkesk-

valifikation som, även om den inte uppfyller de krav som fastställts i

ursprungsmedlemsstatens lagar och andra författningar för tillträde till

eller utövande av ett yrke, tilldelar innehavaren förvärvade rättigheter i

kraft av dessa bestämmelser jämställas med sådant bevis på formella

kvalifikationer. Detta gäller i synnerhet om ursprungsmedlemsstaten hö-

jer de utbildningskrav som är en förutsättning för tillträde till och ut-

övande av ett yrke, och om en person som genomgått tidigare utbild-

ning, som inte uppfyller de nya kvalifikationskraven, åtnjuter förvärvade

rättigheter i kraft av nationella bestämmelser i lag eller andra författ-

ningar. I detta fall betraktar den mottagande medlemsstaten, för tillämp-

ningen av artikel 13, denna tidigare utbildning som motsvarande nivån

på den nya utbildningen.

▼M9

Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvali-

fikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den

behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket

och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna

medborgare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella

kvalifikationer enligt artikel 11 som krävs av en annan medlemsstat för

tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska ha utfärdats

av en behörig myndighet i en medlemsstat, vilken utsetts i enlighet med

denna stats lagar och andra författningar.

2. Tillträde till ett yrke och rätten att utöva ett som beskrivs i punkt 1

ska också beviljas sökande som på heltid i ett år eller på deltid under

motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en

annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller

flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer vilka har

utfärdats av en annan medlemsstat som inte reglerar detta yrke.

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska uppfylla föl-

jande krav:

a) De ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat,

vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra författning-

ar.

b) De ska visa att innehavaren förberetts för att utöva yrket.

Den yrkeserfarenhet på ett år som avses i första stycket får dock inte

krävas, när de bevis på formella kvalifikationer som sökanden har gäller

som bevis på en reglerad utbildning.

174

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 31

▼M9

3. Den mottagande medlemsstaten ska erkänna den nivå som intygas

enligt artikel 11 av ursprungsmedlemsstaten liksom det bevis genom

vilket den mottagande medlemsstaten styrker att den reglerade utbild-

ning eller yrkesutbildning med en särskild uppläggning som avses i

artikel 11 c ii motsvarar den nivå som föreskrivs i artikel 11 c i.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här artikeln och

från artikel 14 kan den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet

vägra tillträde till och utövande av ett yrke för innehavare av ett kom-

petensbevis som klassificeras enligt artikel 11 a där de nationella yr-

keskvalifikationer som krävs för utövandet av yrket på dess territorium

klassificeras enligt artikel 11 e.

▼B

Artikel 14

Kompensationsåtgärder

▼M9

1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den mottagande medlems-

staten kräva att sökande slutför en anpassningsperiod på högst tre år

eller genomgår ett lämplighetsprov om:

a) innehållet i den sökandens utbildning väsentligt avviker från det

innehåll som omfattas av det bevis på formella kvalifikationer som

krävs i den mottagande medlemsstaten.

b) det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket omfattar en eller

flera reglerade yrkesaktiviteter som inte ingår i motsvarande yrke i

sökandens ursprungsmedlemsstat och om utbildningen som krävs i

den mottagande medlemsstaten väsentligt avviker från dem som

omfattas av det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikatio-

ner som sökanden stöder sig på.

▼B

2. Om den mottagande medlemsstaten använder sig av den möjlighet

som avses i punkt 1, skall den ge sökanden rätt att välja mellan anpass-

ningsperiod och lämplighetsprov.

Om en medlemsstat anser att det för ett bestämt yrke är nödvändigt att

bevilja undantag från kravet på att ge sökanden rätt att välja mellan

anpassningsperiod eller lämplighetsprov enligt första stycket, skall den i

förväg underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta

och lägga fram dokument som visar att detta undantag är berättigat.

▼M9

Om kommissionen anser att det undantag som avses i andra stycket inte

är berättigat eller strider mot unionslagstiftningen, ska den inom tre

månader efter det att den mottagit alla nödvändiga uppgifter anta en

genomförandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att inte vidta den

planerade åtgärden. Har kommissionen inte reagerat inom denna tidsfrist

får undantaget tillämpas.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

175

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 32

▼B

3. För de yrken som kräver exakta kunskaper i nationell rätt och där

verksamheten till en väsentlig och konstant del består i att lämna råd

och/eller hjälp i frågor som rör nationell rätt får den mottagande med-

lemsstaten, med avvikelse från principen i punkt 2 enligt vilken sökan-

den har rätt att välja, föreskriva antingen en anpassningsperiod eller

lämplighetsprov.

Detta gäller även de fall som anges i artikel 10 b, 10 c, 10 d beträffande

läkare och tandläkare, 10 f när invandraren ansöker om erkännande i en

annan medlemsstat där yrkesverksamheten i fråga bedrivs av sjukskö-

terskor inom allmän hälso- och sjukvård eller specialistsjuksköterskor

►C2 med bevis på specialistbehörighet, som har deltagit i utbildning

som berättigar till en yrkestitel

◄ enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, och

artikel 10 g.

I de fall som omfattas av artikel 10 a får den mottagande medlemsstaten

kräva anpassningsperiod eller lämplighetsprov om invandraren avser att

utöva yrkesverksamhet som egenföretagare eller som företagsledare som

kräver kunskaper om och tillämpning av de specifika nationella gällande

bestämmelserna, under förutsättning att de behöriga myndigheterna i

den mottagande medlemsstaten kräver kunskaper om och tillämpning

av dessa bestämmelser för sina egna medborgares tillträde till sådan

verksamhet.

▼M9

Med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har rätt att välja,

vilken fastställs i punkt 2, får den mottagande medlemsstaten fastställa

antingen en anpassningsperiod eller lämplighetsprov i följande fall:

a) Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a,

ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella

yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 c.

b) Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 b,

ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella

yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d eller e.

Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i artikel 11 a,

ansöker om erkännande av sina yrkeskvalifikationer där de nationella

yrkeskvalifikationer som krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den

mottagande medlemsstaten kräva både en anpassningsperiod och ett

lämplighetsprov.

4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 5 ska ett utbildningsinnehåll

som

”väsentligt avviker” avse sådana kunskaps- och kompetensområ-

den, uppnådda färdigheter och kompetenser som är grundläggande för

utövandet av yrket och där innehållet i invandrarens utbildning i bety-

dande mån skiljer sig från den utbildning som krävs i den mottagande

medlemsstaten.

176

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 33

▼M9

5. Punkt 1 ska tillämpas med hänsyn till proportionalitetsprincipen.

Om den mottagande medlemsstaten ämnar kräva att den sökande slutför

en anpassningsperiod eller genomgår ett lämplighetsprov, ska den först

kontrollera om de kunskaper och färdigheter och den kompetens som

den sökande har tillägnat sig genom yrkesverksamhet eller genom livs-

långt lärande, och som formellt godkänts för detta ändamål av ett rele-

vant organ, i en medlemsstat eller i ett tredjeland, är sådana att de helt

eller delvis täcker det väsentligt avvikande kunskapsinnehåll som fast-

ställs i punkt 4.

6. Beslutet om införande av en anpassningsperiod eller ett lämplig-

hetsprov ska vederbörligen motiveras. I synnerhet ska den sökande

informeras om följande:

a) Den yrkeskvalifikationsnivå som krävs i den mottagande medlems-

staten och den sökandes yrkeskvalifikationsnivå enligt den klassifi-

cering som beskrivs i artikel 11.

b) Väsentliga skillnader som avses i punkt 4 och varför dessa skillnader

inte kan kompenseras genom kunskaper, färdigheter och kompeten-

ser som uppnåtts genom yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som

formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant organ.

7. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet för en sökande

att göra det lämplighetsprov som avses i punkt 1 inom sex månader

efter det ursprungliga beslutet om ett lämplighetsprov för sökanden.

▼B

KAPITEL II

Erkännande av yrkeserfarenhet

Artikel 16

Krav när det gäller yrkeserfarenhet

Om det i en medlemsstat för tillträde till eller utövande av någon av de

verksamheter som anges i bilaga IV krävs kunskap och förmåga av

allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art, skall denna medlemsstat

som tillräckligt bevis för att sådan kunskap och förmåga förvärvats

godta utövande av denna verksamhet i en annan medlemsstat. Utövan-

det skall ha skett i enlighet med artiklarna 17, 18 och 19.

Artikel 17

Verksamhetsformer i förteckning I i bilaga IV

1.

När det gäller verksamhetsformerna i förteckning I i bilaga IV

skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under sex år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

177

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 34

▼B

b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en

utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt

bevis eller som bedömts som fullgod av behörig yrkesorganisation,

eller

c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om

förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått

en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten

erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes-

organisation, eller

d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an-

ställd under minst fem år, eller

e) under fem år i följd i ledande ställning, varav minst tre år med

tekniska uppgifter och med ansvar för minst en avdelning i företaget,

om förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genom-

gått en utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten

erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes-

organisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört

tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos

den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

3. Punkt 1 e skall inte tillämpas på verksamhetsformer i grupp Ex

855 enligt ISIC-nomenklaturen, hårfrisörsinrättningar.

Artikel 18

Verksamhetsformer i förteckning II i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning II i bilaga IV

skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under fem år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren visar att han för verksamheten i fråga har genomgått en

utbildning på minst tre år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt

bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisa-

tion, eller

178

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 35

▼B

c) under fyra år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om

förmånstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått

en utbildning på minst två år som styrks i ett av medlemsstaten

erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en behörig yrkes-

organisation, eller

d) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an-

ställd under minst fem år, eller

e) under fem år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att

han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på minst tre år

som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts

som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

f) under sex på varandra följande år som anställd, om förmånstagaren

kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en utbildning på

minst två år som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som

bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och d får verksamheten inte ha upphört

tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos

den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Artikel 19

Verksamhetsformer i förteckning III i bilaga IV

1. När det gäller verksamhetsformerna i förteckning III i bilaga IV

skall den tidigare verksamheten ha utövats

a) under tre år i följd som egenföretagare eller företagsledare, eller

b) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren kan visa att han för verksamheten i fråga genomgått en

utbildning som styrks i ett av medlemsstaten erkänt bevis eller som

bedömts som fullgod av en behörig yrkesorganisation, eller

c) under två år i följd som egenföretagare eller företagsledare, om för-

månstagaren kan visa att han utövat verksamheten i fråga som an-

ställd under minst tre år, eller

d) under tre år i följd som anställd, om förmånstagaren kan visa att han

för verksamheten i fråga genomgått en utbildning som styrks i ett av

medlemsstaten erkänt bevis eller som bedömts som fullgod av en

behörig yrkesorganisation.

2. I de fall som avses i a och c får verksamheten inte ha upphört

tidigare än tio år före den dag då den kompletta ansökan lämnas in hos

den behöriga myndighet som avses i artikel 56.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

179

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 36

▼M9

Artikel 20

Anpassning av förteckningarna över verksamhetsformer i bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om anpassning av förteckningarna över sådana verk-

samhetsformer enligt bilaga IV som omfattas av ett erkännande av

yrkeserfarenhet enligt artikel 16 i syfte att uppdatera eller förtydliga

de verksamheter som anges i bilaga IV, särskilt för att närmare fastställa

deras räckvidd och ta vederbörlig hänsyn till den senaste utvecklingen

vad gäller verksamhetsbaserade nomenklaturer, på villkor att detta inte

medför en minskning av räckvidden för de enskilda verksamhetsslagen

och att ingen verksamhet flyttas mellan de befintliga förteckningarna I,

II och III i bilaga IV.

▼B

KAPITEL III

Erkännande på grundval av samordning av minimikraven för

utbildning

A v s n i t t 1

A l l m ä n n a b e s t ä m m e l s e r

Artikel 21

Principen om automatiskt erkännande

1. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio-

ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med

grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar

för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, som specialisttandläka-

re, som veterinär, som

►C2 apotekare ◄ och som arkitekt, vilka avses

i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respektive 5.7.1

i bilaga V, och som uppfyller minimikraven för utbildning som avses i

artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 44 respektive 46, genom att ge

innehavare av dessa bevis på formella kvalifikationer tillträde till och

rätt att utöva yrket på samma villkor som innehavare av de bevis på

formella kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Sådana bevis på formella kvalifikationer skall vara utfärdade av med-

lemsstaternas behöriga myndigheter och vid behov skall de bevis som

avses i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.6.2 respek-

tive 5.7.1 i bilaga V bifogas.

Bestämmelserna i första och andra stycket påverkar inte de förvärvade

rättigheter som avses i artiklarna 23, 27, 33, 37, 39 och 49.

2. Varje medlemsstat skall inom ramen för sitt eget socialförsäkrings-

system, när det gäller rätten att utöva verksamhet som allmänpraktise-

rande läkare, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som anges i

punkt 5.1.4 i bilaga V vilka utfärdats för medborgare i medlemsstaterna

av övriga medlemsstater och uppfyller minimikraven för utbildning i

artikel 28.

Bestämmelserna i första stycket påverkar inte de förvärvade rättigheter

som avses i artikel 30.

180

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 37

▼B

3. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio-

ner som barnmorska enligt punkt 5.5.2 i bilaga V som utfärdats för

medborgare i medlemsstaterna av övriga medlemsstater, om de uppfyller

minimikraven för utbildning i artikel 40 samt motsvarar de krav som

avses i artikel 41, genom att ge innehavare av dessa bevis på formella

kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva yrket på samma villkor som

innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som utfärdas av

denna medlemsstat. Denna bestämmelse påverkar inte de förvärvade

rättigheter som avses i artiklarna 23 och 43.

▼M9

4. När det gäller driften av apotek som inte är föremål för territoriella

begränsningar får en medlemsstat, genom undantag, besluta att inte

godta de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i

bilaga V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten. För till-

lämpningen av denna punkt ska också de apotek som öppnats inom

mindre än tre år anses som nya apotek.

Detta undantag får inte tillämpas på apotekare vars formella kvalifika-

tioner redan är erkända för andra ändamål av de behöriga myndighe-

terna i den mottagande medlemsstaten, och som faktiskt och legalt har

varit verksamma som apotekare under minst tre år i följd i den med-

lemsstaten.

▼B

5. De bevis på formella kvalifikationer som arkitekt enligt punkt

5.7.1 i bilaga V som erkänns automatiskt i enlighet med punkt 1 skall

styrka en utbildning som påbörjats tidigast under det referensläsår som

avses i nämnda bilaga.

▼M9

6. Varje medlemsstat ska för tillträde till och rätt att utöva verksam-

het som läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk-

vård, tandläkare, veterinär, barnmorska och apotekare kräva innehav av

något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkterna

5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 respektive 5.6.2 i

bilaga V, vilka bevisar att yrkesutövaren i fråga under hela sin utbild-

ning har i förekommande fall förvärvat de kunskaper, färdigheter och

kompetenser som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 31.7, 34.3, 38.3, 40.3

respektive 44.3.

För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och tekniska utveck-

lingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 57c för att uppdatera de kunskaper och färdigheter

som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4 för att

avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning som direkt påverkar de

berörda yrkesutövarna.

Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av gällande viktiga

principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller ut-

bildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Denna uppdatering

ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssystemen

ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs i artikel 165.1 i

fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

181

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 38

▼M9

Artikel 21a

Anmälningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de lagar och andra

författningar som de antar när det gäller utfärdande av bevis på formella

kvalifikationer inom de yrken som omfattas av detta kapitel.

När det gäller bevis på formella kvalifikationer som avses i avsnitt 8 ska

anmälan enligt första stycket också göras till övriga medlemsstater.

2. Den anmälan som avses i punkt 1 ska inbegripa uppgifter om

utbildningsprogrammens längd och innehåll.

3. Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas via IMI.

4. För att beakta utvecklingen på lagstiftningsområdet och det ad-

ministrativa området i medlemsstaterna och förutsatt att de lagar och

andra författningar som anmälts i enlighet med punkt 1 i denna artikel

är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska kommis-

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c

i syfte att ändra punkterna 5.1.1

–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2,

5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, när det gäller att uppdatera de titlar som

medlemsstaterna antagit som bevis på formella kvalifikationer och, i

tillämpliga fall, de organ som utfärdar bevis på formella kvalifikationer,

de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkestitlar.

5. När de lagar och andra författningar som anmälts i enlighet med

punkt 1 inte är förenliga med de villkor som fastställs i detta kapitel ska

kommissionen anta en genomförandeakt för att förkasta den begärda

ändringen av punkterna 5.1.1

–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2,

5.6.2 eller 5.7.1 i bilaga V.

▼B

Artikel 22

Gemensamma bestämmelser om utbildning

För utbildning enligt artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46

skall följande gälla:

a) Medlemsstaterna får tillåta utbildning på deltid på de villkor som

godkänts av de behöriga nationella myndigheterna. Dessa myndig-

heter skall se till att den totala utbildningstiden och utbildningens

nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig

heltidsutbildning.

▼M9

b) Medlemsstaterna ska, i enlighet med varje medlemsstats specifika

förfaranden, genom att uppmuntra fortbildning säkerställa att yrkes-

utövare vars yrkeskvalifikation omfattas av kapitel III i denna av-

delning kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och kompetenser

så att yrkesinsatsen bibehålls på säker och effektiv nivå och för att

hålla sig à jour med utvecklingen inom yrket.

182

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 39

▼M9

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de

vidtar i enlighet med första stycket b senast den 18 januari 2016.

▼B

Artikel 23

Förvärvade rättigheter

1. När de bevis på formella kvalifikationer som läkare som ger till-

träde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som

specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård, som tandläkare och specialisttandläkare, som veterinär, barn-

morska och

►C2 apotekare ◄ som innehas av medborgare i medlems-

staterna inte uppfyller alla de utbildningskrav som anges i artiklarna 24,

25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, skall varje medlemsstat

— utan att detta

påverkar de förvärvade rättigheterna för dessa yrken

— som tillräckligt

bevis på formella kvalifikationer erkänna sådana bevis som utfärdats av

dessa medlemsstater, om de avser utbildning som påbörjats före de

referensdatum som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3,

5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V och åtföljs av ett intyg som visar att

innehavarna av dessa bevis på formella kvalifikationer under den fem-

årsperiod som föregår intygets utfärdande faktiskt och lagligen utövat

verksamheten i fråga under minst tre år i följd.

2. Samma bestämmelser skall vara tillämpliga på sådana bevis på

formella kvalifikationer som läkare som ger tillträde till yrkesverksam-

het som läkare med grundutbildning och som specialistläkare, som sjuk-

sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare

och specialisttandläkare, som veterinär, barnmorska och

►C2 apote-

kare

◄ som förvärvats inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter-

ritorium, även om de inte uppfyller samtliga de minimikrav för utbild-

ning som anges i artiklarna 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 och 44, om dessa

bevis anger att en utbildning slutförts med godkänt resultat och påbör-

jats före

a) den 3 oktober 1990 för läkare med grundutbildning, sjuksköterskor

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare med grund-

utbildning, specialisttandläkare, veterinärer, barnmorskor och

►C2 apotekare ◄, och

b) den 3 april 1992 för specialistläkare.

De bevis på formella kvalifikationer som avses i första stycket ger rätt

att utöva yrkesverksamhet inom Tysklands hela territorium enligt

samma villkor som de bevis på formella kvalifikationer som utfärdats

av behöriga tyska myndigheter och som anges i punkterna 5.1.1, 5.1.2,

5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 37.1

skall varje medlemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer för

läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbild-

ning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård, som veterinär, barnmorska,

►C2 apotekare ◄ och

arkitekt som innehas av medborgare i medlemsstaterna och som har ut-

färdats av f.d. Tjeckoslovakien eller för vilka utbildningen när det gäller

Tjeckien och Slovakien har påbörjats före den 1 januari 1993, om myn-

digheterna i en av de ovan nämnda staterna intygar att dessa bevis på

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

183

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 40

▼B

formella kvalifikationer på deras territorium äger samma lagliga giltighet

som de intyg dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som

anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde till

yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som specialistlä-

kare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, veterinär,

barnmorska,

►C2 apotekare ◄ när det gäller den verksamhet som avses

i artikel 45.2 och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i

artikel 48 samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma

myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har

utövat verksamheten på myndigheternas territorium under minst tre år i

följd under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

4. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio-

ner som läkare som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med

grundutbildning och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar

för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare,

veterinär, barnmorska,

►C2 apotekare ◄ och arkitekt som innehas

av medborgare i medlemsstaterna och som har utfärdats av f.d. Sovjet-

unionen eller för vilka utbildningen har påbörjats

a) för Estlands del före den 20 augusti 1991,

b) för Lettlands del före den 21 augusti 1991,

c) för Litauens del före den 11 mars 1990,

om myndigheterna i en av de tre ovan nämnda medlemsstaterna

intygar att dessa bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet

som de bevis dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis som

anges för dessa medlemsstater i bilaga VI punkt 6.1 vad gäller tillträde

till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och som speci-

alistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk-

vård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmorska,

►C2 apo-

tekare

◄ när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2 och

som arkitekt när det gäller den verksamhet som åsyftas i artikel 48 samt

rätt att utöva yrket.

Detta intyg skall åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma

myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har

utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd under

de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

För de bevis på formella kvalifikationer som veterinär som utfärdats av

f.d. Sovjetunionen eller för vilka utbildningen för Estlands del har på-

börjats före den 20 augusti 1991, skall det intyg som avses i föregående

stycke åtföljas av ett annat intyg, som utfärdats av de estniska myndig-

heterna och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen har utövat

verksamheten på sitt territorium under minst fem år i följd under de sju

år som föregick utfärdandet av intyget.

184

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 41

▼A1

5. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 43b ska varje med-

lemsstat erkänna de bevis på formella kvalifikationer som läkare som

ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning och

som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso-

och sjukvård, som tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barnmors-

ka, apotekare och arkitekt som innehas av medborgare i medlemssta-

terna och som har utfärdats av f.d. Jugoslavien eller för vilka utbild-

ningen har påbörjats

a) för Sloveniens del före den 25 juni 1991, och

b) för Kroatiens del före den 8 oktober 1991,

om myndigheterna i de ovannämnda medlemsstaterna intygar att dessa

bevis på deras territorium äger samma lagliga giltighet som de bevis

som dessa länder utfärdar och, för arkitekter, som de bevis på formella

kvalifikationer som anges för dessa medlemsstater i punkt 6 i bilaga VI

vad gäller tillträde till yrkesverksamhet som läkare med grundutbildning

och som specialistläkare, som sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinär, barn-

morska, apotekare när det gäller den verksamhet som avses i artikel 45.2

och som arkitekt när det gäller den verksamhet som avses i artikel 48

samt rätt att utöva yrket.

Detta intyg ska åtföljas av ett annat intyg som utfärdats av samma

myndigheter och som visar att dessa personer faktiskt och lagligen

har utövat verksamheten på sitt territorium under minst tre år i följd

under de fem år som föregick utfärdandet av intyget.

▼B

6. Varje medlemsstat skall, när det gäller medborgare i de medlems-

stater som har bevis på formella kvalifikationer som läkare, som sjuk-

sköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, som tandläkare,

specialisttandläkare, veterinär, barnmorska och

►C2 apotekare ◄ som

inte motsvarar de benämningar som gäller för denna medlemsstat enligt

punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2 och

5.6.2 i bilaga V, erkänna de bevis på formella kvalifikationer som dessa

medlemsstater utfärdat och som åtföljs av ett intyg utfärdat av behöriga

myndigheter eller organ.

Av det intyg som avses i första stycket skall det framgå att dessa bevis

på formella kvalifikationer utfärdats som bevis på avslutad utbildning i

enlighet med artiklarna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40 respektive 44 och

att den medlemsstat som utfärdat dem jämställer dem med dem som

nämns i punkterna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2,

5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 23a

Särskilda omständigheter

1. Med avvikelse från det här direktivet får Bulgarien tillåta personer

som har behörighetsbevis för

”фелдшер” (fältskär) utfärdade i Bulgarien

före den 31 december 1999 och som den 1 januari 2000 utövade detta

yrke under Bulgariens nationella system för social trygghet att fortsätta

att utöva sagda yrke även om delar av deras yrkesverksamhet faller

under de bestämmelser i det här direktivet som rör läkare och sjuk-

sköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

185

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 42

▼M1

2. Innehavare av det bulgariska behörighetsbeviset för

”фелдшер”

(fältskär) enligt punkt 1 är inte berättigade att få sina yrkeskvalifikatio-

ner erkända i andra medlemsstater som läkare eller som sjuksköterska

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt det här direktivet.

▼B

A v s n i t t 2

L ä k a r e

Artikel 24

Medicinsk grundutbildning

1.

För tillträde till medicinsk grundutbildning krävs en betygshand-

ling som ger tillträde till universitet för studierna i fråga.

▼M9

2. Den medicinska grundutbildningen ska sammanlagt omfatta minst

fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av

minst 5 500 timmars teoretisk och praktisk undervisning vid universitet

eller under tillsyn av ett universitet.

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den utbildning

som avses i första stycket omfatta sex månaders praktisk heltidsutbild-

ning på universitetsnivå under tillsyn av de behöriga myndigheterna.

▼B

3.

Den medicinska grundutbildningen skall garantera att personen i

fråga har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som medicinen bygger på

och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive principerna för

bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av vetenskapligt

vedertagna fakta och analys av data.

b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors anatomi,

funktioner och beteende samt sambandet mellan människans hälso-

tillstånd och hennes fysiska och sociala miljö.

c) Tillräckliga kunskaper om kliniska ämnen och behandlingar, som ger

en sammanhängande bild av psykiska och fysiska sjukdomar och

medicin sedd ur förebyggande, diagnostisk och terapeutisk synvinkel

samt människans fortplantning.

d) Lämplig klinisk erfarenhet på sjukhus under lämplig handledning.

186

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 43

▼B

Artikel 25

Specialistläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till specialistläkarutbildning ska krävas ett fullgjort

program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat enligt

artikel 24.2, där den studerande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i

medicin.

▼B

2. Specialistläkarutbildningen skall omfatta teoretisk och praktisk ut-

bildning vid universitet, universitetssjukhus eller i förekommande fall

annan vårdinrättning som godkänts av behöriga myndigheter eller organ

i detta syfte.

Medlemsstaterna skall se till att utbildningstiden för sådan specialistlä-

karutbildning som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V inte är kortare än vad

som avses i den punkten. Utbildningen skall ske under kontroll av

behöriga myndigheter eller organ. Den förutsätter personlig medverkan

och ansvarstagande av den blivande specialistläkaren i verksamheten på

avdelningen i fråga.

3. Utbildningen skall ske på heltid vid särskilda inrättningar som

erkänts av de behöriga myndigheterna. Den förutsätter medverkan i

all medicinsk verksamhet på den avdelning där utbildningen äger rum,

inklusive jourtjänstgöring, så att den blivande specialistläkaren ägnar all

sin yrkesverksamhet åt denna praktiska och teoretiska utbildning under

hela arbetsveckan och under hela året på de villkor som fastställs av de

behöriga myndigheterna. Dessa tjänster skall följaktligen avlönas med

lämpligt belopp.

▼M9

3a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning fastställa partiella

befrielser från vissa moment i specialistläkarutbildningen, vilka förteck-

nas i punkt 5.1.3 i bilaga V, som ska tillämpas från fall till fall, förutsatt

att dessa moment i utbildningen redan har fullgjorts under ett annat

specialistutbildningsprogram som förtecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V,

för vilket yrkesutövaren redan har erhållit den tidigare specialistkvalifi-

kationen i en medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att de beviljade

befrielserna inte motsvarar mer än halva minimilängden på specialistlä-

karutbildningen i fråga.

Medlemsstaterna ska anmäla den berörda nationella lagstiftningen till

kommissionen och de övriga medlemsstaterna för alla sådana partiella

befrielser.

▼B

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika-

tioner för specialistläkare krävs bevis på formella kvalifikationer som

avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i bilaga V.

▼M9

5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en-

lighet med artikel 57c om anpassning av de minimilängder på utbild-

ningen som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V, till den vetenskapliga och

tekniska utvecklingen.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

187

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 44

▼B

Artikel 26

Benämningar på specialistläkarutbildningar

De bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare som avses i

artikel 21 har utfärdats av de behöriga myndigheter eller organ som

avses i punkt 5.1.2 i bilaga V och motsvarar för specialistutbildningen

i fråga de aktuella benämningar som tillämpas i de olika medlemssta-

terna och som framgår av punkt 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

För att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning och i syfte

att uppdatera detta direktiv ska kommissionen ges befogenhet att anta

delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya medi-

cinska specialiseringar i punkt 5.1.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är

gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 27

Förvärvade rättigheter för läkare med specialistutbildning

1. Av de läkare med specialistutbildning vars specialistutbildning på

deltid reglerades av de lagar och andra författningar som gällde

den 20 juni 1975 och som påbörjade sin specialistutbildning senast

den 31 december 1983 kan den mottagande medlemsstaten kräva att

deras bevis på formella kvalifikationer skall åtföljas av intyg som visar

att de faktiskt och legalt har utövat verksamheten under minst tre år i

följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de bevis på formella kvalifikatio-

ner för specialistläkare som utfärdats i Spanien för läkare som har full-

gjort en specialistutbildning före den 1 januari 1995, även om denna

inte motsvarar minimikraven för den utbildning som avses i artikel 25,

om bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de

behöriga spanska myndigheterna, av vilket det framgår att personen i

fråga har blivit godkänd i det prov gällande särskild yrkeskompetens

som anordnats inom ramen för de extraordinära regulariseringsåtgär-

derna i den kungliga förordningen 1497/99 i syfte att fastställa att denne

har kunskapsnivå och kompetens likvärdig med de läkare som innehar

sådant bevis på formella kvalifikationer för specialistläkare som för

Spaniens del framgår av punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V.

▼M9

2a. Medlemsstaterna ska erkänna benämningar på specialistutbild-

ningar som utfärdas i Italien och anges i punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i

bilaga V för läkare som påbörjade sin specialistutbildning efter den

31 december 1983 och före den 1 januari 1991, trots att den berörda

utbildningen inte uppfyller alla utbildningskrav som fastställs i artikel 25,

om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av de behöriga italienska myn-

digheterna och som uppger att den berörda läkaren faktiskt och legalt

har varit verksam i Italien som specialistläkare inom det berörda special-

området under minst sju år i följd under de tio år som föregick utfär-

dandet av intyget.

188

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 45

▼B

3.

Varje medlemsstat som har upphävt lagar och andra författningar

om utfärdande av bevis på formella kvalifikationer som specialistläkare

enligt punkterna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V och som har vidtagit åtgärder

rörande förvärvade rättigheter till förmån för sina medborgare skall

tillerkänna medborgarna i de övriga medlemsstaterna rätten att utnyttja

samma åtgärder, om dessa bevis på formella kvalifikationer har utfärdats

före det datum då den mottagande medlemsstaten upphörde att utfärda

sådana bevis för den berörda specialistutbildningen.

De tidpunkter då bestämmelserna upphävdes anges i punkt 5.1.3 i bilaga V.

Artikel 28

Särskild allmänläkarutbildning

▼M9

1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning ska krävas ett full-

gjort program för medicinsk grundutbildning med godkända resultat

enligt artikel 24.2 där den studerande har förvärvat nödvändiga baskun-

skaper i medicin.

▼B

2. Den särskilda allmänläkarutbildning för vilken bevis på formella

kvalifikationer utfärdas före den 1 januari 2006 skall omfatta minst två

års studier på heltid. Bevis på formella kvalifikationer som utfärdas efter

detta datum skall omfatta minst tre års studier på heltid.

När den utbildning som avses i artikel 24 omfattar praktiktjänstgöring

vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för allmänmedi-

cin, hos en godkänd allmänpraktiserande läkare eller vid en godkänd

vårdcentral för primärvård, får denna praktik inräknas, dock högst ett år,

i den utbildningstid som avses i första stycket för bevis på formella

kvalifikationer som utfärdas från och med den 1 januari 2006.

Den möjlighet som avses i andra stycket skall stå öppen bara för de

medlemsstater där utbildningstiden för den särskilda allmänläkarutbild-

ningen var två år den 1 januari 2001.

3. Den särskilda allmänläkarutbildningen skall ske på heltid under

tillsyn av de behöriga myndigheterna eller organen. Den skall snarare

vara praktisk än teoretisk.

Den praktiska utbildningen skall förmedlas dels under minst sex må-

nader vid ett godkänt sjukhus med utrustning och avdelningar för all-

mänmedicin, dels under minst sex månader hos godkänd allmänprakti-

serande läkare eller vid godkänd vårdcentral för primärvård.

Den praktiska utbildningen skall genomföras tillsammans med andra

vårdinrättningar för allmänmedicin. Utan att de minimiperioder som

nämns i andra stycket påverkas får den praktiska utbildningen dock

ges under högst sex månader vid andra godkända vårdinrättningar för

allmänmedicin.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

189

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 46

▼B

Utbildningen förutsätter samma personliga medverkan och ansvars-

tagande hos den blivande specialistläkaren i yrkesverksamheten som

hos dem han arbetar tillsammans med.

4. För att medlemsstaterna skall utfärda bevis på formella kvalifika-

tioner för särskild utbildning i allmänmedicin krävs bevis på formella

kvalifikationer som avser medicinsk grundutbildning enligt punkt 5.1.1 i

bilaga V.

5. Medlemsstaterna får utfärda de bevis på formella kvalifikationer

som avses i punkt 5.1.4 i bilaga V till en läkare som inte har fullgjort

utbildningen enligt denna artikel men som har avslutat en annan kom-

pletterande utbildning för vilken de behöriga myndigheterna i en med-

lemsstat har utfärdat bevis på formella kvalifikationer. De får emellertid

bara utfärda bevis på formella kvalifikationer om detta gäller en kun-

skapsnivå som motsvarar den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna skall avgöra bland annat i vilken mån den komplette-

rande utbildning och den yrkeserfarenhet som sökanden redan har kan

beaktas i stället för den utbildning som föreskrivs i denna artikel.

Medlemsstaterna får bara utfärda bevis på formella kvalifikationer enligt

punkt 5.1.4 i bilaga V om sökanden har skaffat minst sex månaders

erfarenhet i allmänmedicin hos en allmänpraktiserande läkare eller på en

vårdinrättning för primärvård enligt punkt 3 i den här artikeln.

Artikel 29

Yrkesutövning som allmänpraktiserande läkare

Med förbehåll för bestämmelserna om förvärvade rättigheter skall varje

medlemsstat för yrkesutövningen som allmänpraktiserande läkare inom

ramen för medlemsstatens socialförsäkringssystem kräva bevis på for-

mella kvalifikationer enligt punkt 5.1.4 i bilaga V.

Medlemsstaterna kan från detta villkor undanta dem som genomgår

särskild utbildning i allmänmedicin.

Artikel 30

Förvärvade rättigheter för allmänpraktiserande läkare

1. Varje medlemsstat skall fastställa de förvärvade rättigheterna. Som

förvärvad rättighet skall dock betraktas rätten att utöva verksamhet som

allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk-

ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs

i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter denna rättighet vid det

referensdatum som avses i den punkten i kraft av de på läkaryrket till-

lämpliga bestämmelser som ger tillträde till yrkesverksamhet som läkare

med grundutbildning och om han vid denna tidpunkt är etablerad i

medlemsstaten med stöd av artikel 21 eller 23.

190

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 47

▼B

De behöriga myndigheterna i varje medlemsstat skall på begäran utfärda

ett intyg av vilket framgår att läkaren har rätt att utöva verksamhet som

allmänpraktiserande läkare inom ramen för det nationella socialförsäk-

ringssystemet, utan det bevis på formella kvalifikationer som föreskrivs

i punkt 5.1.4 i bilaga V, om läkaren åtnjuter förvärvade rättigheter enligt

första stycket.

2. Varje medlemsstat skall erkänna de intyg som avses i punkt 1

andra stycket vilka de övriga medlemsstaterna utfärdat till medborgare i

medlemsstaterna och ge dessa intyg samma verkan på sitt territorium

som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv ut-

färdar och som ger rätt att utöva verksamhet som allmänpraktiserande

läkare inom ramen för det egna socialförsäkringssystemet.

A v s n i t t 3

S j u k s k ö t e r s k a m e d a n s v a r f ö r a l l m ä n h ä l s o - o c h

s j u k v å r d

Artikel 31

Utbildning till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård

▼M9

1.

För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård ska det antingen krävas

a) tolv års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbildnings-

eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna

eller organen i en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträ-

desprov som ger behörighet till universitet eller högskolor med en

erkänd likvärdig nivå, eller

b) minst tio års allmän skolutbildning styrkt genom examens-, utbild-

nings- eller annat behörighetsbevis utfärdat av de behöriga myndig-

heterna eller organen i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträ-

desprov på motsvarande nivå som ger behörighet till en yrkesskola

eller ett yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

▼B

2. Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård skall ske på heltid och skall omfatta minst den utbildningsplan

som anges i punkt 5.2.1 i bilaga V.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i

syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon

ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslags-

tiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska per-

soner. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur

utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i

EUF-fördraget.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

191

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 48

▼B

3.

►M9 Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän häl-

so- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års utbildning, eller ett

likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående av minst 4 600 timmars teore-

tisk och klinisk undervisning, varav den teoretiska undervisningen ska

utgöra minst en tredjedel och den kliniska undervisningen minst hälften

av den föreskrivna minimitiden för utbildningen. Medlemsstaterna får ge

partiell dispens för yrkesutövare som genomgått en del av denna utbild-

ning inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande nivå.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar sjuksköters-

kor är ansvarig för samordningen av den teoretiska och kliniska under-

visningen under hela utbildningen.

▼M9

4. Den teoretiska utbildningen är den del av sjuksköterskeutbild-

ningen då sjuksköterskorna förvärvar de kunskaper, färdigheter och

kompetenser i yrket som krävs enligt punkterna 6 och 7. Denna utbild-

ning ska ges av sjuksköterskelärare och andra behöriga personer vid

universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig ställning eller vid

yrkesskolor eller genom yrkesutbildningsprogram för sjuksköterskor.

5. Med den kliniska undervisningen avses den del av sjuksköters-

keutbildningen där den studerande, som medlem i ett arbetslag och i

direkt kontakt med friska eller sjuka enskilda personer och/eller grupper,

lär sig att planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade vårdin-

satser på grundval av de kunskaper, färdigheter och kompetenser de har

uppnått. De sjuksköterskestuderande ska inte bara lära sig att ingå i ett

arbetslag, utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuksköters-

kas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i hälsovård för en-

skilda personer och mindre grupper vid vårdinrättningar eller ute i sam-

hället.

▼B

Denna utbildning skall äga rum på sjukhus och vid andra vårdinrätt-

ningar samt ute i samhället under de undervisande sjuksköterskornas

ansvar i samarbete med och med stöd av andra utbildade sjuksköterskor.

Även annan behörig personal kan medverka i denna undervisning.

De sjuksköterskestuderande skall delta i verksamheten på avdelningarna i

fråga i den mån denna bidrar till deras utbildning och gör att de kan ta på

sig det ansvar som är förbundet med en sjuksköterskas vårduppgifter.

▼M9

6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård ska garantera att yrkesutövaren i fråga har förvärvat följande

kunskaper och färdigheter:

a) Allmänna kunskaper om de vetenskaper som den allmänna hälso-

och sjukvården bygger på, inklusive tillräcklig insikt i friska och

sjuka människors anatomi, fysiologiska funktioner och beteende

samt sambandet mellan människans hälsotillstånd och hennes fysiska

och sociala miljö.

192

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 49

▼M9

b) Kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de allmänna prin-

ciperna för hälso- och sjukvård.

c) Tillräcklig klinisk erfarenhet; sådan erfarenhet, som bör väljas ut

med avseende på dess utbildningsvärde, ska förvärvas under hand-

ledning av utbildad sjukvårdspersonal och där det finns tillräckligt

med utbildad personal och utrustning som uppfyller kraven på pati-

entvård.

d) Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av hälso- och sjuk-

vårdspersonal och erfarenhet av samarbete med sådan personal.

e) Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra yrken inom vård-

sektorn.

7. Formella kvalifikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård ska visa att yrkesutövaren kan tillämpa minst föl-

jande kunskaper, vare sig utbildningen har skett vid universitet, hög-

skola som tillerkänts likvärdig ställning, eller vid yrkesskola eller genom

yrkesutbildningsprogram för vårdinsatser:

a) Förmåga att göra en oberoende diagnos av de vårdinsatser som krävs

genom att tillämpa aktuella teoretiska och kliniska kunskaper samt

planera, organisera och utföra vårdinsatser när vederbörande behand-

lar patienter på grundval av de kunskaper och färdigheter som för-

värvats i enlighet med punkt 6 a, 6 b och 6 c för att förbättra

yrkespraktiken.

b) Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra aktörer inom

hälso- och sjukvårdssektorn, däribland deltagande i praktisk utbild-

ning av hälso- och sjukvårdspersonal på grundval av de kunskaper

och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 d och 6 e.

c) Förmåga att tillhandahålla rådgivning åt enskilda personer, familjer

och grupper om en hälsosam livsstil och egenvård på grundval av de

kunskaper och färdigheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a

och 6 b.

d) Förmåga att omedelbart inleda oberoende livräddningsinsatser och

vidta åtgärder i kriser och nödsituationer.

e) Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner och stöd till

personer som är i behov av vård och till deras närstående.

f) Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och utvärdering av

vårdinsatserna.

g) Förmåga att kommunicera på ett yrkesmässigt och uttömmande sätt

samt samarbeta med företrädare för andra yrken inom hälso- och

sjukvårdssektorn.

h) Förmåga att analysera vårdkvaliteten för att förbättra det egna yrkes-

utövandet som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk-

vård.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

193

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 50

▼B

Artikel 32

Utövande av yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård

I detta direktiv skall yrkesverksamhet som sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård innebära verksamhet som utövas av personer

med de yrkestitlar som anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

Artikel 33

Förvärvade rättigheter för sjuksköterskor med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård

1. För att de allmänna bestämmelserna om förvärvade rättigheter

skall vara tillämpliga på sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso-

och sjukvård, skall den verksamhet som avses i artikel 23 ha omfattat

fullt ansvar för planering, organisation och administration av patient-

vård.

▼M9

3.

Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer

för sjuksköterska som

a) utfärdats i Polen till sjuksköterskor vars utbildning avslutades före

den 1 maj 2004 utan att uppfylla minimikraven för utbildning enligt

artikel 31 och

b) som bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett

särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i) artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om

sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om några andra rätt-

sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt

885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och hälsovårdsministerns

förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för

utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens-

bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg

– studentexamen) och

som har avslutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller

vårdskolor med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu-

bliken Polens officiella tidning 2004 nr 110, punkt 1170 och

2010 nr 65, punkt 420), eller

ii) artikel 52.3 led 2 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske-

och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011

nr 174, punkt 1039) och i hälsovårdsministerns förordning av den

14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning av

sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från gym-

nasieskola (avgångsbetyg

– studentexamen) och som har genom-

gått utbildning på sekundärnivå med vårdinriktning eller efter-

gymnasial utbildning med sjuksköterske- och barnmorske-

inriktning (Republiken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

194

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 51

▼M9

i syfte att kontrollera att sjuksköterskan har en kunskaps- och kom-

petensnivå som är jämförbar med nivån för sjuksköterskor med de

kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 33a

▼M9

När det gäller rumänska behörighetsbevis för sjuksköterska med ansvar

för allmän hälso- och sjukvård ska endast följande bestämmelser om

förvärvade rättigheter gälla:

För de medborgare i medlemsstaterna som utbildats till sjuksköterskor

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien och vars utbild-

ning inte uppfyller minimikraven gällande utbildning i artikel 31 ska

medlemsstaterna erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvali-

fikationer som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård,

förutsatt att dessa bevis åtföljs av ett intyg som visar att dessa personer

faktiskt och lagligen har varit verksamma som sjuksköterskor med an-

svar för allmän hälso- och sjukvård i Rumänien, inklusive har haft fullt

ansvar för planeringen, organisationen och patientvården under en pe-

riod av minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfär-

dandet av intyget.

a) Certificat de competen

țe profesionale de asistent medical generalist

med eftergymnasial utbildning vid en

școală postliceală, som intygar

att utbildningen påbörjades före den 1 januari 2007.

b) Diplom

ă de absolvire de asistent medical generalist med en kortare

högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före den

1 oktober 2003.

c) Diplom

ă de licență de asistent medical generalist med en längre

högskoleutbildning, som intygar att utbildningen påbörjades före

den 1 oktober 2003.

▼B

A v s n i t t 4

T a n d l ä k a r e

Artikel 34

Grundläggande tandläkarutbildning

1. För att bli antagen till grundläggande tandläkarutbildning skall

sökanden inneha ett examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer

som berättigar honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen

vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en

medlemsstat.

▼M9

2. Den grundläggande tandläkarutbildningen ska omfatta minst fem

års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska bestå av minst

5 000 timmars teoretisk och praktisk utbildning på heltid som minst

inbegriper den utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V

och som tillhandahålls vid universitet eller högskola som tillerkänts

likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

195

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 52

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.3.1 i bilaga V, i

syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon

ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslags-

tiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska per-

soner. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur

utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i

EUF-fördraget.

▼B

3. Den grundläggande tandläkarutbildningen skall garantera att den

blivande tandläkaren har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som tandläkarverksamhe-

ten bygger på och god insikt i vetenskapliga metoder inklusive prin-

ciperna för bedömning av biologiska funktioner, utvärdering av ve-

tenskapligt vedertagna fakta och analys av data.

b) Tillräckliga kunskaper om friska och sjuka människors kroppskon-

stitution, fysiologi och beteende samt den fysiska och sociala miljöns

påverkan på människans hälsotillstånd, i den mån dessa faktorer

påverkar tandläkarverksamheten.

c) Tillräckliga kunskaper om tändernas, munnens, käkarnas och

omkringliggande vävnaders anatomi och funktioner, i såväl friskt

som sjukt tillstånd, och deras förhållande till patientens allmänna

hälsotillstånd samt fysiska och sociala välbefinnande.

d) Tillräckliga kunskaper om kliniska discipliner och metoder som ger

tandläkaren en sammanhängande bild av anomalier, skador och sjuk-

domar i tänderna, munnen, käkarna och omkringliggande vävnader

och av förebyggande, diagnostisk och terapeutisk tandläkarverksam-

het.

e) Tillräcklig klinisk erfarenhet under lämplig handledning.

Utbildningen skall ge den blivande tandläkaren de färdigheter som är

nödvändiga för att utöva all verksamhet som innebär förebyggande,

diagnos och behandling av anomalier och sjukdomar i tänder, mun,

käkar och omkringliggande vävnader.

196

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 53

▼B

Artikel 35

Utbildning till specialisttandläkare

▼M9

1. För att bli antagen till utbildning för specialisttandläkare ska det

krävas en fullgjord grundläggande tandläkarutbildning som avses i ar-

tikel 34, eller de handlingar som avses i artiklarna 23 och 37.

▼B

2. Utbildningen till specialisttandläkare skall omfatta teoretisk och

praktisk utbildning vid universitet, behandlingscentrum för studier och

forskning eller, i förekommande fall, annan vårdinrättning som godkänts

av behöriga myndigheter eller organ i detta syfte.

▼M9

Utbildning till specialisttandläkare på heltid ska omfatta minst tre år,

och ska ske under tillsyn av behöriga myndigheter eller organ. Den ska

innebära personlig medverkan och ansvarstagande av den blivande tand-

läkaren i verksamheten på avdelningen i fråga.

▼B

3. För att medlemsstaterna skall utfärda ett utbildningsbevis för spe-

cialisttandläkare krävs ett utbildningsbevis som avser grundläggande

tandläkarutbildning enligt punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼M9

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en-

lighet med artikel 57c om anpassning av den minimilängd på utbild-

ningen som avses i punkt 2, i syfte att anpassa den till den vetenskap-

liga och tekniska utvecklingen.

5. I syfte att uppdatera detta direktiv och för att vederbörligen beakta

ändringar i nationell lagstiftning, ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya

specialistområden för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V, förutsatt att

dessa är gemensamma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

▼B

Artikel 36

Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare

1. I detta direktiv skall yrkesverksamhet som tandläkare innebära

sådan verksamhet som definieras i punkt 3 och som utövas av personer

med de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V.

2. Tandläkaryrket skall grunda sig på den tandläkarutbildning som

avses i artikel 34 och är ett särskilt yrke skilt från yrket som läkare och

specialistläkare. Utövande av yrkesverksamhet som tandläkare förutsät-

ter innehav av något av de bevis på formella kvalifikationer som anges i

punkt 5.3.2 i bilaga V. Personer som omfattas av artikel 23 eller 37

skall likställas med innehavare av ett sådant bevis på formella kvalifi-

kationer.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

197

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 54

▼B

3. Medlemsstaterna skall se till att tandläkare generellt skall ha till-

träde till verksamhet som innebär förebyggande, diagnos och behandling

av anomalier och sjukdomar i tänder, mun, käkar och omkringliggande

vävnader i enlighet med de i lag fastställda bestämmelserna och de

yrkesetiska reglerna för yrket på de referensdatum som anges i punkt

5.3.2 i bilaga V.

Artikel 37

Förvärvade rättigheter för tandläkare

1. Varje medlemsstat skall, för utövandet av yrkesverksamhet som

tandläkare under de yrkestitlar som anges i punkt 5.3.2 i bilaga V,

erkänna de bevis på formella kvalifikationer

►M1 som läkare som

utfärdats i Italien, Spanien, Österrike, Tjeckien, Slovakien och Rumä-

nien

◄ för personer som påbörjat sin läkarutbildning senast det refe-

rensdatum som anges i den bilagan för den berörda medlemsstaten, om

dessa bevis på formella kvalifikationer åtföljs av ett intyg utfärdat av de

behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

Detta intyg skall bekräfta att följande två villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer i den medlemsstaten faktiskt, legalt och huvud-

sakligen har utövat den verksamhet som avses i artikel 36 under

minst tre år i följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet

av intyget.

b) Att dessa personer är behöriga att utöva denna verksamhet på samma

villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som

anges för denna medlemsstat i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre

år och som av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten

intygats vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34, skall

undantas från kravet på tre års yrkespraktik enligt andra stycket led a.

När det gäller Tjeckien och Slovakien omfattas de bevis på formella

kvalifikationer som erhållits i f.d. Tjeckoslovakien av erkännande på

samma sätt som tjeckiska och slovakiska bevis på formella kvalifikatio-

ner och på samma villkor som angivits i de föregående styckena.

2. Varje medlemsstat skall erkänna sådana bevis på formella kvalifi-

kationer som läkare som utfärdats i Italien för personer som påbörjat sin

läkarutbildning på universitetsnivå mellan den 28 januari 1980 och

den 31 december 1984, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av

de behöriga italienska myndigheterna.

Detta intyg skall bekräfta att följande tre villkor uppfyllts:

a) Att dessa personer har godkänts i det särskilda lämplighetsprov som

har anordnats av behöriga italienska myndigheter för att kontrollera

att sökandena har en kunskaps- och färdighetsnivå jämförbar med

den som krävs av innehavare av det bevis på formella kvalifikationer

som anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

b) Att dessa personer i Italien faktiskt, legalt och huvudsakligen har

utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i

följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

198

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 55

▼B

c) Att de är behöriga att utöva eller att de faktiskt, legalt och huvud-

sakligen utövar den verksamhet som anges i artikel 36 på samma

villkor som innehavare av de bevis på formella kvalifikationer som

anges för Italien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

Personer som framgångsrikt har fullföljt studier som omfattar minst tre

år och som enligt de behöriga myndigheterna intygats vara likvärdiga

med den utbildning som avses i artikel 34, skall undantas från skyldig-

heten att avlägga ett sådant lämplighetsprov som avses i andra stycket

led a.

Personer som påbörjat sin läkarutbildning på universitetsnivå efter

den 31 december 1984 skall behandlas på samma sätt som de personer

som avses ovan, förutsatt att de studier under tre år som nämns ovan

påbörjades före den 31 december 1994.

▼M9

3. För bevis på tandläkares formella kvalifikationer ska medlemssta-

terna erkänna sådana bevis i enlighet med artikel 21 i de fall då de

sökande påbörjade sin utbildning före den 18 januari 2016.

4. Varje medlemsstat ska erkänna bevis på formell behörighet som

läkare utfärdade i Spanien för yrkesutövare som påbörjade sin läkar-

utbildning på universitetsnivå mellan den 1 januari 1986 och den 31 de-

cember 1997, om dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de spanska

behöriga myndigheterna.

Detta intyg ska bekräfta att följande villkor har uppfyllts:

a) Yrkesutövaren ska framgångsrikt ha fullföljt studier som omfattar

minst tre år och som av de spanska behöriga myndigheterna intygats

vara likvärdiga med den utbildning som avses i artikel 34.

b) Yrkesutövaren ska i Spanien faktiskt, legalt och huvudsakligen ha

utövat den verksamhet som anges i artikel 36 under minst tre år i

följd under den femårsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

c) Yrkesutövaren ska vara behörig att utöva eller ska faktiskt, legalt och

huvudsakligen utövat den verksamhet som anges i artikel 36 på

samma villkor som innehavare av de bevis på formell behörighet

som anges för Spanien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

▼B

A v s n i t t 5

V e t e r i n ä r

Artikel 38

Veterinärutbildning

▼M9

1. Utbildningen för veterinärer ska sammanlagt omfatta minst fem års

studier på heltid med teoretisk och praktisk undervisning, eller som

dessutom kan uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska

minst inbegripa den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i bilaga V,

vid universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller

under tillsyn av ett universitet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

199

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 56

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.4.1 i bilaga V, i

syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon

ändring av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslags-

tiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska per-

soner. Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur

utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i

EUF-fördraget.

▼B

2. För att bli antagen till veterinärutbildningen måste sökanden in-

neha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berättigar

honom/henne att bli antagen till den aktuella utbildningen vid universitet

eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställning i en medlemsstat

när det gäller denna utbildning.

▼M9

3.

Veterinärutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga har

förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som veterinärverksamhe-

ten bygger på och om den unionslagstiftning som gäller denna verk-

samhet.

b) Tillräckliga kunskaper om djurs anatomi, fysiologi, beteende och

fysiologiska behov liksom om de färdigheter och kompetenser som

behövs för djurhållning, utfodring, djurs välbefinnande, reproduktion

och allmän hygien.

c) Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska färdigheter och

kompetenser för förebyggande, diagnos och behandling av sjuk-

domar hos djur, inklusive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri

död, vare sig det gäller enskilda djur eller grupper av djur, inklusive

särskilda kunskaper om de sjukdomar som kan överföras till männi-

skan.

d) Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser för förebyg-

gande medicin, inklusive kompetens för att hantera utredningar och

intyg.

e) Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid produktion och

framställning av samt handel med djurfoder eller livsmedel av ani-

maliskt ursprung, inklusive de färdigheter och kompetenser som

krävs för att förstå och förklara god praxis på området.

f) Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser för att på ett

ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda veterinärmedicinska läkeme-

del för att behandla djur och garantera en säker livsmedelskedja samt

miljöskydd.

200

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 57

▼B

Artikel 39

Förvärvade rättigheter för veterinärer

För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kvalifika-

tioner som veterinär har utfärdats av Estland eller vars utbildning har

påbörjats i denna stat före den 1 maj 2004 skall medlemsstaterna

utan att det påverkar tillämpningen av artikel 23.4

— erkänna dessa

bevis på formella kvalifikationer som veterinär, om de åtföljs av ett

intyg som visar att dessa personer faktiskt och lagligen i Estland har

utövat verksamhet som veterinär under minst fem år i följd under de sju

år som föregick utfärdandet av intyget.

A v s n i t t 6

B a r n m o r s k a

Artikel 40

Barnmorskeutbildning

1.

Barnmorskeutbildning skall omfatta minst en av följande utbild-

ningar:

a) En barnmorskeutbildning på heltid som omfattar minst tre års prak-

tiska och teoretiska studier (utbildningsväg I) och minst den utbild-

ningsplan som anges i punkt 5.5.1 i bilaga V.

b) En barnmorskeutbildning på heltid som varar minst 18 månader

(utbildningsväg II) och omfattar minst den utbildningsplan som

anges i punkt 5.5.1 i bilaga V och som inte ingått i likvärdig un-

dervisning inom utbildningen till sjuksköterska med ansvar för all-

män hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna skall se till att den institution som utbildar barnmors-

kor är ansvarig för samordningen av teori och praktiktjänstgöring under

hela utbildningen.

▼M9

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om ändring av förteckningen i punkt 5.5.1 i bilaga V, i

syfte att anpassa den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i tredje stycket får inte medföra någon ändring

av gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen

när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så-

dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild-

ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för-

draget.

2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen krävs att ett av

följande villkor uppfylls:

a) Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller bevis på godkänt

inträdesprov på motsvarande nivå till barnmorskeskola, för utbild-

ningsväg I.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

201

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 58

▼M9

b) Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuksköterskor med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V,

för utbildningsväg II.

3.

Barnmorskeutbildningen ska garantera att yrkesutövaren i fråga

har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barnmorskeverksam-

heten bygger på, särskilt barnmorskekunskap, obstetrik och gyneko-

logi.

b) Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning som är relevant

för att utöva yrket.

c) Tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska funktioner, ana-

tomi och fysiologi) och kunskaper om obstetrisk och neonatal far-

makologi samt kunskaper om sambandet mellan människans hälso-

tillstånd, människans fysiska och sociala miljö och människans be-

teende.

d) Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid godkända institutio-

ner där barnmorskan självständigt och på eget ansvar i den utsträck-

ning som är nödvändigt och med undantag av en patologisk situa-

tion, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för förlossningen och

dess konsekvenser vid godkända institutioner, övervaka förlossnings-

arbetet och födseln, vården efter förlossningen och neonatal återupp-

livning i väntan på en läkare.

e) Tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjukvårdspersonal och

erfarenhet av samarbete med sådan personal.

▼B

Artikel 41

Förfarande för erkännande av bevis på formella kvalifikationer som

barnmorska

▼M9

1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska som anges i

punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas automatiskt i enlighet med artikel 21

om de uppfyller något av följande villkor:

a) Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år, eller ett

likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestående av minst 4 600

timmar teoretisk och praktisk utbildning, varav minst en tredjedel av

tiden ska vara klinisk undervisning.

b) Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år, eller ett

likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 600

timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer

som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt

punkt 5.2.2 i bilaga V.

c) Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18 månader, eller

ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestående av minst 3 000

timmar, som förutsätter innehav av bevis på formella kvalifikationer

som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt

punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig yrkespraktik, för

vilken ett intyg utfärdats i enlighet med punkt 2.

202

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 59

▼B

2. Det intyg som avses i punkt 1 skall vara utfärdat av de behöriga

myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten. Intyget skall styrka att veder-

börande, efter att ha erhållit bevis på formella kvalifikationer som barn-

morska, på ett tillfredsställande sätt har utfört en barnmorskas alla ar-

betsuppgifter under motsvarande period på sjukhus eller annan vård-

inrättning som erkänts för detta ändamål.

Artikel 42

Utövande av yrkesverksamhet som barnmorska

1. Bestämmelserna i detta avsnitt skall tillämpas på verksamhet som

barnmorska så som denna definieras av varje medlemsstat, om inte

annat föreskrivs i punkt 2, och utövas under de yrkestitlar som anges i

punkt 5.5.2 i bilaga V.

2. Medlemsstaterna skall se till att barnmorskorna åtminstone får till-

träde till och rätt att utöva följande verksamhet:

a) Ge korrekt information och användbara råd om familjeplanering.

b) Diagnostisera graviditet och övervaka en normal graviditet; utföra de

undersökningar som krävs för att övervaka en normal graviditets-

utveckling.

c) Föreskriva eller rekommendera de undersökningar som är nödvän-

diga för att så tidigt som möjligt diagnostisera riskgraviditeter.

d) Utarbeta program för de blivande föräldrarnas förberedelse inför sin

roll och fullständig förberedelse inför barnets födelse samt ge dem

råd om hygien och näringstillförsel.

e) Ta hand om och bistå modern under förlossningen och övervaka

fostrets tillstånd i livmodern genom lämpliga kliniska och tekniska

medel.

f) Leda spontanförlossningar och vid behov utföra episiotomi samt i

brådskande fall assistera vid sätesförlossning.

g) Känna igen varningssignaler om onormala tillstånd hos modern eller

barnet, som kräver att läkare ingriper, och vid behov bistå denne;

vidta nödvändiga krisåtgärder när läkare inte finns till hands, särskilt

manuellt avlägsnande av placenta, eventuellt följt av manuell under-

sökning av livmodern.

h) Undersöka och ta hand om det nyfödda barnet; ta alla initiativ som

krävs och eventuellt genomföra omedelbar återupplivning.

i) Ta hand om och övervaka moderns återhämtning efter förlossningen

och ge modern all nödvändig information om spädbarnsvård så att

hon kan ge det nyfödda barnet bästa möjliga utveckling.

j) Utföra behandling som ordinerats av läkare.

k) Föra de journaler som behövs.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

203

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 60

▼B

Artikel 43

Förvärvade rättigheter för barnmorskor

1. För de medborgare i medlemsstaterna vars bevis på formella kva-

lifikationer uppfyller alla de minimikrav för utbildningen som fastställs i

artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall erkännas om de

åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i nämnda artikel 41.2,

skall varje medlemsstat som tillräckligt bevis erkänna de bevis på for-

mella kvalifikationer som barnmorska som utfärdats av dessa medlems-

stater före det referensdatum som avses i punkt 5.5.2 i bilaga V när de

åtföljs av ett intyg som visar att dessa medborgare faktiskt och legalt

utövat verksamheten i fråga under minst två år i följd under den fem-

årsperiod som föregår utfärdandet av intyget.

▼M9

1a. När det gäller bevis på formella kvalifikationer som barnmorska

ska medlemsstaterna automatiskt erkänna sådana kvalifikationer i fråga

om vilka den sökande påbörjade utbildningen före 18 januari 2016, och

kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år av allmän skol-

utbildning eller motsvarande nivå när det gäller utbildningsväg I, eller

när den sökande har fullgjort en utbildning till sjuksköterska med ansvar

för allmän hälso- och sjukvård styrkt av bevis på formella kvalifikatio-

ner enligt punkt 5.2.2. i bilaga V innan denne påbörjade en barnmor-

skeutbildning när det gäller utbildningsväg II.

▼B

2. Bestämmelserna i punkt 1 skall gälla för medborgare i medlems-

staterna vars bevis på formella kvalifikationer som barnmorska styrker

utbildning som erhållits inom f.d. Tyska demokratiska republikens ter-

ritorium och som uppfyller alla de minimikrav som fastställs för utbild-

ningen i artikel 40, men vilka med stöd av artikel 41 endast skall

erkännas om de åtföljs av det intyg om yrkespraktik som avses i

nämnda artikel 41.2, när de styrker en utbildning som påbörjats före

den 3 oktober 1990.

▼M9

4.

Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella kvalifikationer

som barnmorska som

a) utfärdats i Polen till barnmorskor vars utbildning avslutades före den

1 maj 2004 utan att dessa uppfyller minimikraven för utbildning

enligt artikel 40, och

b) vilka bestyrks genom en kandidatexamen som grundar sig på ett

särskilt kompletteringsprogram som beskrivs i

i) artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om ändring av lagen om

sjuksköterske- och barnmorskeyrkena och om vissa andra rätt-

sakter (Republiken Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt

885 och 2007, nr 176, punkt 1237), och i hälsovårdsministerns

förordning av den 11 maj 2004 om närmare bestämmelser för

utbildning av sjuksköterskor och barnmorskor som har examens-

bevis från gymnasieskola (avgångsbetyg

– studentexamen) och

har avslutat utbildning vid medicinskt gymnasium eller vårdskola

med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken Po-

lens officiella tidning av den 2004 nr 110, punkt 1170 och

2010 nr 65 punkt 420) eller

204

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 61

▼M9

ii) artikel 53.3 led 3 i lagen av den 15 juli 2011 om sjuksköterske-

och barnmorskeyrkena (Republiken Polens officiella tidning 2011

nr 174, punkt 1039), och i hälsovårdsministerns förordning av

den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för högre utbildning

av sjuksköterskor och barnmorskor som har examensbevis från

gymnasieskola (avgångsbetyg

– studentexamen) och som har av-

slutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium eller sekundär-

utbildning med sjuksköterske- och barnmorskeutbildning (Repu-

bliken Polens officiella tidning 2012, punkt 770),

i syfte att kontrollera att barnmorskan har en kunskaps- och kom-

petensnivå som är jämförbar med nivån för barnmorskor med de

kvalifikationer som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

▼M1

Artikel 43a

När det gäller rumänska behörighetsbevis för barnmorskor skall endast

följande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

När det gäller medborgare i medlemsstater vars behörighetsbevis för

barnmorska (asistent medical obstetric

ă-ginecologie/obstetrik- och gyne-

kologisköterska) utfärdades av Rumänien före anslutningen och inte

uppfyller de minimikrav för utbildning som fastställs i artikel 40, skall

varje medlemsstat erkänna dessa behörighetsbevis för barnmorskor så-

som varande tillräckliga bevis, när dessa intyg åtföljs av ett intyg som

styrker att dessa medborgare i medlemsstaterna faktiskt och lagligen i

Rumänien har ägnat sig åt verksamhet som barnmorska under minst fem

år i följd under de sju år som föregick utfärdandet av intyget.

▼A1

Artikel 43b

Förvärvade rättigheter för barnmorskor ska inte tillämpas med avseende

på följande kvalifikationer som förvärvats i Kroatien före den 1 juli

2013:

viša medicinska sestra ginekološko- opstetričkog smjera (högre

sjuksköterska med specialisering i gynekologi och obstetrik), medi-

cinska sestra ginekolo

ško-opstetričkog smjera (sjuksköterska med spe-

cialisering i gynekologi och obstetrik),

viša medicinska sestra primaljs-

kog smjera (högre sjuksköterska med barnmorskeexamen på universi-

tetsnivå), medicinska sestra primaljskog smjera (sjuksköterska med

barnmorskeexamen på universitetsnivå), ginekolo

ško-opstetrička pri-

malja (barnmorska med kompetens i gynekologi och obstetrik) och

primalja (barnmorska).

▼B

▼C2

▼B

A v s n i t t 7

A p o t e k a r e

▼C2

Artikel 44

Apotekarutbildning

▼B

1. För att bli antagen till

►C2 apotekarutbildning ◄ skall sökanden

inneha examensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som berät-

tigar honom/henne eller henne att bli antagen till den aktuella utbild-

ningen vid universitet eller vid högskolor som tillerkänts likvärdig ställ-

ning i en medlemsstat.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

205

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 62

▼M9

2. Av bevis på formella kvalifikationer för apotekare ska det framgå

att minst fem års utbildning genomgåtts, eller att ett likvärdigt antal

ECTS-poäng förvärvats, vilket minst omfattar följande:

a) Fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid universitet

eller högskola som tillerkänts likvärdig ställning eller under tillsyn

av ett universitet.

b) Under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska undervis-

ningen, sex månaders praktik på ett apotek som är öppet för all-

mänheten eller på ett sjukhus under tillsyn av sjukhusets farmaceu-

tiska avdelning.

Den utbildning som avses i denna punkt ska minst omfatta den utbild-

ningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V. Kommissionen ska ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c om

ändring av förteckningen i punkt 5.6.1 i bilaga V, i syfte att anpassa

den till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive utveck-

lingen av farmakologisk praktik.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra någon

ändring gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrkeslagstift-

ningen när det gäller utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer.

Sådana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbild-

ningssystemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-för-

draget.

▼B

3.

Utbildningen skall garantera att den blivande

►C2 apotekaren ◄

har förvärvat följande kunskaper och färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om läkemedel och de substanser som används

vid läkemedelstillverkning.

b) Tillräckliga kunskaper om farmaceutisk teknologi samt fysisk, ke-

misk, biologisk och mikrobiologisk kontroll av läkemedel.

c) Tillräckliga kunskaper om läkemedels nedbrytning (metabolism) och

verkningar, giftiga ämnens verkningssätt och användningen av läke-

medel.

d) Tillräckliga kunskaper för att utvärdera vetenskapliga data om läke-

medel för att på denna grund kunna ge upplysningar.

e) Tillräckliga kunskaper om gällande föreskrifter och andra villkor för

att kunna utöva farmaceutisk verksamhet.

206

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 63

▼B

Artikel 45

Utövande av yrkesverksamhet som

►C2 apotekare ◄

1. I detta direktiv avses med verksamhet som

►C2 apotekare ◄

sådan verksamhet som, när det gäller tillträde till och rätten att utöva

den, i en eller flera medlemsstater omfattas av villkor som rör yrkesk-

valifikationerna, och som står öppen för de personer som innehar något

av de bevis på formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bi-

laga V.

▼M9

2. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av bevis på formella

kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller motsvarande nivå som

uppfyller villkoren i artikel 44 får tillträde till och rätt att utöva åtmin-

stone följande verksamhet, med förbehåll för eventuella krav på kom-

pletterande yrkeserfarenhet:

a) Galenisk utveckling av läkemedel.

b) Framställning och kontroll av läkemedel.

c) Laboratoriekontroll av läkemedel.

d) Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i partihandelsledet.

e) Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och tillhanda-

hållande av säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på

apotek som är öppna för allmänheten.

f) Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av säkra och ef-

fektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på sjukhus.

g) Tillhandahållande av information och rådgivning om själva läkemed-

len, inklusive om lämplig användning.

h) Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar till de behö-

riga myndigheterna.

i) Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

j) Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.

▼B

3. Om det i en medlemsstat inte bara krävs bevis på formella kvali-

fikationer enligt förteckningen i punkt 5.6.2 i bilaga V för tillträde till

eller utövande av någon form av verksamhet som

►C2 apotekare ◄,

utan även kompletterande yrkeserfarenhet, skall den medlemsstaten som

tillräckligt bevis erkänna intyg utfärdat av de behöriga myndigheterna i

ursprungsmedlemsstaten som styrker att personen i fråga har utövat

nämnda verksamhet under motsvarande period i ursprungsmedlemssta-

ten.

4. Det erkännande som avses i punkt 3 skall inte vara tillämpligt på

den tvååriga yrkeserfarenhet som krävs i Storhertigdömet Luxemburg

för beviljande av statligt tillstånd att driva apotek som är öppna för

allmänheten.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

207

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 64

▼B

5. Om det den 16 september 1985 i en medlemsstat fanns ett urvals-

system för att bland de

►C2 apotekare ◄ som avses i punkt 2 välja ut

dem som skall tilldelas de nya apotek som skall öppnas inom ramen för

ett nationellt geografiskt fördelningssystem, får denna medlemsstat, med

avvikelse från punkt 1, fortsätta med detta urvalssystem och kräva att de

medborgare i medlemsstaterna som innehar något av de bevis på for-

mella kvalifikationer för

►C2 apotekare ◄ som anges i punkt 5.6.2 i

bilaga V eller omfattas av bestämmelserna i artikel 23 deltar i detta.

▼M9

A v s n i t t 8

A r k i t e k t

Artikel 46

Arkitektutbildning

1. Utbildningen till arkitekt ska omfatta

a) sammanlagt minst fem års studier på heltid vid universitet eller jäm-

förbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen på univer-

sitetsnivå,

b) minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jämförbar läro-

anstalt som avslutas med en godkänd examen på universitetsnivå

jämte ett bevis på två års yrkespraktik som slutförts i enlighet med

punkt 4.

2. Arkitektur måste vara huvudkomponenten i den utbildning som

avses i punkt 1. Utbildningen ska upprätthålla jämvikt mellan teoretiska

och praktiska moment i arkitektutbildning och ska minst garantera att de

studerande tillägnar sig följande kunskap, färdighet och förmåga:

a) Förmågan att utforma arkitektoniska projekt som uppfyller både este-

tiska och tekniska krav.

b) Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori och besläk-

tade konstarter, teknik och humaniora.

c) Kunskap om konstens inflytande på kvaliteten på arkitektonisk form-

givning.

d) Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering och de fär-

digheter som krävs för planeringsprocessen.

e) Förståelse av förhållandet mellan människor och byggnader och mel-

lan byggnader och deras omgivning, och i behovet av att anpassa

byggnaderna och ytorna mellan dem efter mänskliga behov och pro-

portioner.

208

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 65

▼M9

f) Förståelse av arkitektyrket och arkitektens roll i samhället, i synner-

het vid utarbetandet av projektunderlag som tar hänsyn till sociala

faktorer.

g) Förståelse av utrednings- och förberedelsemetoderna för underlagen i

ett konstruktionsprojekt.

h) Förståelse av de dimensionsmässiga, byggnadstekniska och ingen-

jörsmässiga problem som är förbundna med byggnadskonstruktion.

i) Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och byggnaders

funktion, så att dessa inomhus blir bekväma och ger skydd mot olika

väderförhållanden, inom ramen för hållbar utveckling.

j) De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att uppfylla

användarnas krav inom ramen för begränsningar på grund av kost-

nadsfaktorer och byggnormer.

k) Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, bestämmelser

och metoder som är förbundna med att omvandla konstruktionsrit-

ningar till byggnader och att detaljplanera hela projekt.

3. Antalet år i sådan akademisk utbildning som avses i punkterna 1

och 2 kan också uttryckas med ett likvärdigt antal ECTS-poäng.

4. Den yrkespraktik som avses i punkt 1 b ska ske först efter det att

de tre första studieåren har avslutats. Minst ett år av yrkespraktiken ska

bygga på de kunskaper, färdigheter och förmåga som förvärvats under

de studier som avses i punkt 2. Yrkespraktiken ska därför bedrivas

under tillsyn av en person eller ett organ som har godkänts av ur-

sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet. Sådan övervakad praktik

får ske i vilket land som helst. Yrkespraktiken ska utvärderas av ur-

sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet.

Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

Genom undantag från artikel 46 ska följande också anses uppfylla kra-

ven i artikel 21: utbildning inom ramen för program för bättre beford-

ringsmöjligheter eller universitetsstudier på deltid som uppfyller kraven

i artikel 46.2, vilket intygas genom en godkänd examination i arkitektur

för en yrkesutövare som arbetat under minst sju år på arkitektområdet

under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå. Denna examination

ska vara på universitetsnivå och vara likvärdig med den slutexamen som

avses i artikel 46.1 b.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

209

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 66

▼B

Artikel 48

Utövande av yrkesverksamhet som arkitekt

1. Med yrkesverksamhet som arkitekt avses i detta direktiv den verk-

samhet som vanligtvis utövas under yrkestiteln arkitekt.

2. De medborgare i en medlemsstat som fått rätt att bära titeln ar-

kitekt i enlighet med en lag som ger den behöriga myndigheten i en

medlemsstat möjlighet att ge denna titel åt medborgare i medlemssta-

terna som utmärkt sig särskilt genom sina insatser på arkitekturområdet,

skall anses uppfylla de krav som fastställts för att få utöva arkitektverk-

samhet under yrkestiteln arkitekt. Ifrågavarande personers verksamhet

som arkitekt skall intygas genom ett bevis utfärdat av deras ursprungs-

medlemsstat.

Artikel 49

Förvärvade rättigheter som arkitekt

►C2 1. Varje medlemsstat ska erkänna de bevis på formella kvali-

fikationer som arkitekt som anges i bilaga

VI ◄ vilka utfärdas av

övriga medlemsstater avseende en utbildning som påbörjats senast under

det referensläsår som anges i den bilagan, även om de inte uppfyller

minimikraven enligt artikel 46, genom att ge innehavare av dessa bevis

på formella kvalifikationer tillträde till och rätt att utöva verksamhet

som arkitekt på samma villkor som innehavare av bevis på formella

kvalifikationer som utfärdats av denna medlemsstat.

Intyg från de behöriga myndigheterna i Förbundsrepubliken Tyskland

om att bevis på formella kvalifikationer som utfärdats från och med

den 8 maj 1945 av de behöriga myndigheterna i f.d. Tyska demokra-

tiska republiken är likvärdiga med dem som avses i den bilagan skall

följaktligen erkännas.

▼M9

1a. Punkt 1 ska också tillämpas på de bevis på formella kvalifika-

tioner som arkitekt som förtecknas i bilaga V, om utbildningen inletts

före den 18 januari 2016.

▼B

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 skall varje med-

lemsstat, när det gäller tillträde till och utövande av verksamhet som

arkitekt med yrkestiteln arkitekt, som bevis på formella kvalifikationer

erkänna intyg som utfärdas för medborgare i medlemsstaterna av de

medlemsstater där tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt

var reglerad vid nedanstående datum och ge dessa intyg samma ställ-

ning på sitt territorium som de intyg medlemsstaten själv utfärdar:

a) Den 1 januari 1995 för Österrike, Finland och Sverige.

b) Den 1 maj 2004 för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen,

Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien.

210

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 67

▼M8

ba) Den 1 juli 2013 för Kroatien.

▼B

c) Den 5 augusti 1987 för övriga medlemsstater.

De intyg som avses i första stycket skall ange att innehavaren har fått

tillstånd att bära yrkestiteln arkitekt senast detta datum och har varit

aktivt verksam på området enligt dessa bestämmelser under minst tre år i

följd under den femårsperiod som föregick utfärdandet av intyget.

▼M9

3. Varje medlemsstat ska ge följande bevis samma ställning på sitt

territorium som de bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten

själv utfärdar för tillträde till och utövande av verksamhet som arkitekt:

Bevis på avslutad utbildning som existerade den 5 augusti 1985 och

påbörjades senast den 17 januari 2014, vid Fachhochschulen i För-

bundsrepubliken Tyskland av tre års längd, och som uppfyller de krav

som fastställs i artikel 46.2 och ger tillträde till den verksamhet som

avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteckningen arkitekt,

under förutsättning att utbildningen kompletteras med fyra års yrkes-

erfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland och styrks av ett intyg som

utfärdats av den behöriga myndighet där den arkitekt som önskar ut-

nyttja bestämmelserna i detta direktiv är registrerad.

KAPITEL IIIa

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildnings-

principer

Artikel 49a

Gemensamma utbildningsramar

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med gemensam utbild-

ningsram en gemensam uppsättning minimikrav för kunskaper, färdig-

heter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke. En

gemensam utbildningsram ska inte ersätta nationella utbildningspro-

gram, såvida inte en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell

lagstiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på yrkeskva-

lifikationer som förvärvats på grundval av en sådan gemensam utbild-

ningsram tillträde till och rätt att utöva yrket i medlemsstater som re-

glerar yrket på sitt territorium på samma villkor som innehavare av de

bevis på formella kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar,

på villkor att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i

punkt 2.

2. En gemensam utbildningsram ska uppfylla följande villkor:

a) Den gör det möjligt för fler yrkesutövare att förflytta sig till andra

medlemsstater.

b) Yrket som omfattas av den gemensamma utbildningsramen är regle-

rat, eller utbildningen som leder till yrket är reglerat i minst en

tredjedel av medlemsstaterna.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

211

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 68

▼M9

c) Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdigheter och kom-

petenser utgör en kombination av de kunskaper, färdigheter och

kompetenser som krävs i utbildningssystem som är tillämpliga i

minst en tredjedel av medlemsstaterna; det ska inte ha någon bety-

delse om dessa kunskaper, färdigheter och kompetenser har förvär-

vats inom ramen för en allmän utbildning vid ett universitet eller en

högskola eller som en del av en yrkesutbildning.

d) Den gemensamma utbildningsramen ska bygga på de nivåer i den

europeiska referensramen för kvalifikationer som definieras i bilaga

II till Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april

2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt

lärande (

1

).

e) Det berörda yrket täcks inte av en annan gemensam utbildningsram

och erkänns inte heller automatiskt enligt avdelning III kapitel III.

f) Den gemensamma utbildningsramen har utarbetats efter ett öppet

korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med-

lemsstater där yrket inte är reglerat.

g) Den gemensamma utbildningsramen tillåter medborgare från samt-

liga medlemsstater att förvärva yrkeskvalifikationer enligt ramen utan

att först behöva vara medlemmar i eller registrerade hos en yrkes-

organisation.

3. Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes-

organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst

en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på

gemensamma utbildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i

punkt 2.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en-

lighet med artikel 57c för att fastställa en gemensam utbildningsram för

ett visst yrke som grundas på de villkor som fastställs i punkt 2 i den

här artikeln.

5. En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att införa den

gemensamma utbildningsram som avses i punkt 4 på sitt territorium

och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande av de yrkesk-

valifikationer som förvärvats enligt denna gemensamma utbildningsram,

om ett av följande villkor uppfylls:

a) Det finns ingen utbildningsinstitution på dess territorium som erbju-

der sådan utbildning i det berörda yrket.

b) Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle ha negativa

konsekvenser för hur landets utbildnings- och yrkesutbildnings-

system är uppbyggt.

(

1

) EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

212

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 69

▼M9

c) Det finns väsentliga skillnader mellan den gemensamma utbildnings-

ramen och den utbildning som krävs på dess territorium, och detta

utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen, folkhälsan eller

för tjänstemottagarnas säkerhet och miljöskyddet.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av

den delegerade akt som avses i punkt 4 meddela kommissionen och

de andra medlemsstaterna om

a) de nationella kvalifikationerna, och i förekommande fall, de natio-

nella yrkestitlarna, i enlighet med den gemensamma utbildnings-

ramen,

b) all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans

med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp-

fylldes. Kommissionen får, inom tre månader, begära ytterligare för-

tydligande om den anser att en medlemsstat inte har motiverat eller

inte tillräckligt har motiverat att ett av dessa villkor har uppfyllts.

Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange nationella yr-

keskvalifikationer och nationella yrkestitlar som omfattas av automatiskt

erkännande enligt den gemensamma utbildningsram som antas i enlighet

med punkt 4.

7. Denna artikel gäller också specialiseringar av ett yrke, förutsatt att

sådana specialiseringar rör yrkesverksamhet där tillträdet till och utövan-

det av denna regleras i de medlemsstater där yrket redan erkänns auto-

matiskt enligt avdelning III kapitel III, men inte specialiseringen i sig.

Artikel 49b

Gemensamma utbildningsprov

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med ett gemensamt utbild-

ningsprov ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i alla

deltagande medlemsstater och är reserverat för innehavare av en särskild

yrkeskvalifikation. Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som

har godkänts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att utöva

yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma villkor som inne-

havarna av sådana yrkeskvalifikationer som erhållits i den medlemssta-

ten.

2. Ett gemensamt utbildningsprov ska uppfylla följande villkor:

a) Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i andra medlems-

stater.

b) Det yrke som omfattas av det gemensamma utbildningsprovet är

reglerat, eller den utbildning som leder till det berörda yrket är

reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

c) Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats efter ett öppet

korrekt förfarande, som inbegripit relevanta intressenter från med-

lemsstater där yrket inte är reglerat.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

213

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 70

▼M9

d) Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det gemensamma

utbildningsprovet och medverka i den praktiska organiseringen av ett

sådant prov i medlemsstaterna utan att först behöva vara medlemmar i

eller registrerade hos en yrkesorganisation.

3. Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå såväl som yrkes-

organisationer eller behöriga myndigheter på nationell nivå från minst

en tredjedel av medlemsstaterna får skicka förslag till kommissionen på

gemensamma utbildningsprov som uppfyller de krav som fastställs i

punkt 2.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i en-

lighet med artikel 57c för att fastställa innehållet i ett gemensamt utbild-

ningsprov och de krav som gäller för att göra och klara provet.

5. En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att anordna det

gemensamma utbildningsprov som avses i punkt 4 på sitt territorium

och från skyldigheten att bevilja automatiskt erkännande för yrkes-

utövare som har klarat det gemensamma utbildningsprovet, om ett av

följande villkor uppfylls:

a) Det berörda yrket är inte reglerat på dess territorium.

b) Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet kommer inte att i

tillräcklig utsträckning minska de allvarliga hoten mot folkhälsan

eller tjänstemottagarnas säkerhet som är relevanta på dess territori-

um.

c) Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet skulle göra yrket

betydligt mindre attraktivt jämfört med de nationella kraven.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraftträdandet av

den delegerade akt som avses i punkt 4 underrätta kommissionen och

de andra medlemsstaterna om

a) den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov,

b) all användning av det undantag som avses i punkt 5, tillsammans

med en motivering av vilka villkor enligt den punkten som upp-

fylldes. Kommissionen får inom tre månader begära ytterligare för-

tydligande om den anser att en medlemsstat inte har angivit något

skäl eller inte har givit tillräckliga skäl till att ett av dessa villkor har

uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från en sådan

begäran.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de medlems-

stater där det gemensamma utbildningsprovet, framtaget i enlighet med

punkt 4, ska anordnas, hur ofta det ska anordnas under ett kalenderår

och övriga arrangemang som krävs för att anordna gemensamma utbild-

ningsprov i medlemsstaterna.

214

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 71

▼B

KAPITEL IV

Gemensamma bestämmelser om etablering

Artikel 50

Handlingar och formföreskrifter

1. När de behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten

fattar beslut om en ansökan om tillstånd att utöva ett reglerat yrke

genom tillämpning av denna avdelning, kan de begära de handlingar

och intyg som nämns i bilaga VII.

De handlingar som avses i punkterna 1 d, e och f i bilaga VII får inte

vara äldre än tre månader då de fogas till ansökan.

Medlemsstater, institutioner och andra juridiska personer skall behandla

överlämnade uppgifter konfidentiellt.

2. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems-

staten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat

styrker äktheten av de utbildnings-, examens- och andra behörighets-

bevis som utfärdats i den andra medlemsstaten samt, i tillämpliga fall,

intygar att personen i fråga, för de yrken som avses i kapitel III i detta

avsnitt, har uppfyllt de minimikrav på utbildning som avses i artik-

larna 24, 25, 28, 31, 34, 35, 38, 40, 44 och 46.

3. Om det finns skälig grund för tvivel, och om bevis på formella

kvalifikationer i enlighet med artikel 3.1 c har utfärdats av en behörig

myndighet i en medlemsstat och innefattar utbildning som erhållits helt

eller delvis vid en inrättning som etablerats lagligt i en annan medlems-

stat, skall den mottagande medlemsstaten ha rätt att hos det behöriga

organet i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats kontrollera

a) huruvida utbildningskursen vid den institution som gav utbildningen

har godkänts formellt av utbildningsanstalten i den medlemsstat där

examensbeviset har utfärdats,

b) huruvida det utfärdade beviset på formella kvalifikationer är det-

samma som skulle ha utfärdats om kursen hade följts helt och hållet i

den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats,

c) huruvida beviset på formella kvalifikationer ger samma yrkesrättig-

heter i den medlemsstat där examensbeviset har utfärdats.

▼M9

3a. Om det finns skälig grund för tvivel får den mottagande med-

lemsstaten kräva att de behöriga myndigheterna i en annan medlemsstat

bekräftar att den sökande inte är föremål för ett temporärt upphävande

av rätten att utöva yrket eller förbjudits att utöva det till följd av en grav

yrkesmässig försummelse eller fällande dom på grund av brottslig hand-

ling i samband med den sökandes yrkesutövning.

3b. Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters behöriga myn-

digheter enligt denna artikel ska ske via IMI.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

215

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 72

▼B

4. Om en mottagande medlemsstat av sina medborgare kräver eds-

avläggelse eller en högtidlig försäkran för tillträde till ett reglerat yrke

och ordalydelsen i denna ed eller förklaring inte kan användas av med-

borgare i de andra medlemsstaterna, skall medlemsstaten sörja för att

den berörde kan använda passande och likvärdiga formuleringar.

Artikel 51

Förfarande för ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

1. Den behöriga myndigheten i den mottagande medlemsstaten skall

bekräfta mottagandet av ansökan inom en månad från och med motta-

gandet och underrätta sökanden om handlingar eventuellt saknas.

2. En ansökan om tillstånd att få utöva ett reglerat yrke skall behand-

las och ett vederbörligen motiverat beslut fattas av den mottagande

medlemsstatens behöriga myndighet snarast möjligt och under alla om-

ständigheter inom tre månader efter det att den fullständiga ansökan

inkom. Denna tidsfrist kan emellertid förlängas med en månad i fall

som omfattas av kapitlen I och II i denna avdelning.

3. Beslutet eller underlåtenhet att meddela beslut inom föreskriven tid

kan överklagas hos domstol enligt nationell rätt.

Artikel 52

Användande av yrkestitel

1. Om användandet av yrkestiteln för en av yrkesverksamheterna i

fråga är reglerat i en mottagande medlemsstat, skall de övriga medlems-

staternas medborgare vilka har tillstånd att utöva ett reglerat yrke med

stöd av avdelning III bära den yrkestitel som i den mottagande med-

lemsstaten motsvarar detta yrke och använda eventuell förkortning.

2. Om ett yrke är reglerat i den mottagande medlemsstaten genom en

sådan sammanslutning eller organisation som avses i artikel 3.2, får

medlemsstaternas medborgare bara använda den yrkestitel eller den för-

kortning som sammanslutningen eller organisationen fastställt om de

kan visa att de tillhör sammanslutningen eller organisationen.

Om medlemskapet i sammanslutningen eller organisationen är förenat

med vissa kvalifikationer, kan detta krav då det gäller de övriga med-

lemsstaternas medborgare som innehar yrkeskvalifikationer bara göras

gällande på de villkor som föreskrivs i detta direktiv.

▼M9

3. En medlemsstat får inte förbehålla innehavarna av yrkeskvalifika-

tioner användningen av en yrkestitel om den inte har underrättat kom-

missionen och de övriga medlemsstaterna om den berörda sammanslut-

ningen eller organisationen i enlighet med artikel 3.2.

216

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 73

▼B

AVDELNING IV

▼M9

DETALJERADE VILLKOR FÖR UTÖVANDE AV YRKET

Artikel 53

Språkkunskaper

1. Yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer erkända ska ha

nödvändiga språkkunskaper för att utöva yrkesverksamheten i den mot-

tagande medlemsstaten.

2. En medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som utförs eller

övervakas av den behöriga myndigheten för att kontrollera efterlevnad

av skyldigheten enligt punkt 1 är begränsade till kunskapen i ett offi-

ciellt språk i den mottagande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i

den mottagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett officiellt

språk i unionen.

3. Kontroller som genomförs i enlighet med punkt 2 får införas om

det yrke som ska utföras har konsekvenser för patientsäkerheten. Kont-

roller får införas för andra yrken om det finns allvarliga och konkreta

tvivel om att yrkesutövaren har tillräckliga språkkunskaper avseende

den yrkesverksamhet som yrkesutövaren tänker utöva.

Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkeskort har ut-

färdats i enlighet med artikel 4d eller efter det att yrkeskvalifikationen

har erkänts.

4. Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion till den

verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkesutövaren ska ha rätt att

överklaga sådana kontroller enligt nationell lagstiftning.

▼C3

Artikel 54

Användande av utbildningstitel

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 7 och 52 skall den

mottagande medlemsstaten se till att de berörda personerna har rätt att

använda utbildningstitlar från ursprungsmedlemsstaten, och den eventu-

ella förkortningen av denna, på ursprungsmedlemsstatens språk. Den

mottagande medlemsstaten får kräva att denna titel följs av namn och

plats för den institution eller examensnämnd som utfärdat den. Om den

utbildningstitel som används i ursprungsmedlemsstaten kan förväxlas

med en titel som i den mottagande medlemsstaten kräver komplette-

rande utbildning, som personen i fråga inte har genomgått, får denna

medlemsstat kräva att vederbörande använder utbildningstiteln från ur-

sprungsmedlemsstaten i en lämplig form som den mottagande medlems-

staten anger.

▼B

Artikel 55

Anslutning till försäkringskassa

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1 och artikel 6 första

stycket b, skall de medlemsstater som kräver att de personer som för-

värvat sina yrkeskvalifikationer på deras territorium skall fullgöra en

förberedande praktiktjänstgöring och/eller ha yrkeserfarenhet för att få

anslutas till en försäkringskassa, ge innehavare av yrkeskvalifikationer

som läkare och tandläkare som förvärvats i en annan medlemsstat dis-

pens från detta krav.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

217

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 74

▼M9

▼B

Artikel 55a

Erkännande av yrkespraktik

1. Om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlemsstaten kräver

en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndig-

het, vid behandling av en ansökan om tillstånd att få utöva det reglerade

yrket, erkänna den yrkespraktik som förvärvats i en annan medlemsstat,

förutsatt att praktiken är i enlighet med de offentliggjorda riktlinjer som

avses i punkt 2, och beakta de yrkespraktiker som förvärvats i ett

tredjeland. Medlemsstaterna får dock i nationell lagstiftning fastställa

en rimlig begränsning på den del av yrkespraktiken som kan förvärvas

utomlands.

2. Erkännandet av yrkespraktiken får inte ersätta kraven för att ge-

nomgå ett prov och få tillträde till yrket i fråga. De behöriga myndig-

heterna ska offentliggöra riktlinjer för hur den yrkespraktik som förvär-

vas i en annan medlemsstat eller i tredjeland ska organiseras och erkän-

nas, särskilt handledarens roll i samband med yrkespraktiken.

AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDEANSVAR

GENTEMOT MEDBORGARNA

Artikel 56

Behöriga myndigheter

1. De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten och

ursprungsmedlemsstaten skall bedriva ett nära samarbete och ge va-

randra ömsesidigt bistånd för att underlätta tillämpningen av detta di-

rektiv. De skall garantera att de upplysningar som utväxlas behandlas

konfidentiellt.

2.

►M9 De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemssta-

ten och ursprungsmedlemsstaten ska utbyta information om disciplinära

åtgärder eller straffrättsliga påföljder som vidtagits eller andra allvarliga,

specifika omständigheter som kan ha följder för utövandet av verksam-

heten enligt detta direktiv. De ska då iaktta regler om skydd av person-

uppgifter som anges i direktiv 95/46/EG och 2002/58/EG.

Ursprungsmedlemsstaten skall kontrollera om förhållandena är riktiga

och dess myndigheter avgöra typ och omfattning av de undersökningar

som skall göras och meddela den mottagande medlemsstaten vilka kon-

sekvenser landet drar av de lämnade uppgifterna.

▼M9

2a.

Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den behöriga myndig-

heten använda IMI.

218

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 75

▼B

3. Senast den 20 oktober 2007 skall varje medlemsstat utse de be-

höriga myndigheter och organ som är bemyndigade att utfärda eller ta

emot bevis på formella kvalifikationer och andra handlingar eller upp-

lysningar, samt de behöriga myndigheter och organ som är bemyndi-

gade att motta ansökningarna och fatta de beslut som avses i detta

direktiv, och de skall genast underrätta övriga medlemsstater och kom-

missionen om detta.

▼M9

4. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för verksamheten för de

behöriga myndigheter som avses i punkt 1 och underrätta övriga med-

lemsstater och kommissionen om detta.

Samordnarna ska ha följande uppgifter:

a) Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b) Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämpning av direktivet,

bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor för reglerade yrken i medlems-

staterna.

c) Att granska förslag på gemensamma utbildningsramar och gemen-

samma utbildningsprov.

d) Att utbyta information och bästa praxis för att optimera kompetens-

utvecklingen i medlemsstaterna.

e) Att utbyta information och bästa praxis om tillämpning av de kom-

pensationsåtgärder som avses i artikel 14.

För att utföra de uppgifter som anges i led b i den här punkten kan

samordnarna vända sig till de rådgivningscentrum som avses i arti-

kel 57b.

Artikel 56a

Varningsmekanism

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska meddela de

behöriga myndigheterna i alla andra medlemsstater om en yrkesutövare

vars utövande på den medlemsstatens territorium av följande yrkesverk-

samheter i sin helhet eller delvis har begränsats eller förbjudits, även

temporärt, av nationella myndigheter eller domstolar:

a) Läkare och allmänpraktiserande läkare som innehar ett examensbevis

som avses i punkterna 5.1.1 och 5.1.4 i bilaga V.

b) Läkare med specialistkompetens som innehar en yrkestitel som avses i

punkt 5.1.3 i bilaga V.

c) Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård som inne-

har ett examensbevis som avses i punkt 5.2.2 i bilaga V.

d) Tandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.3.2 i

bilaga V.

e) Specialisttandläkare som innehar ett examensbevis som avses i punkt

5.3.3 i bilaga V.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

219

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 76

▼M9

f) Veterinär som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.4.2 i

bilaga V.

g) Barnmorska som innehar ett examensbevis som avses i punkt 5.5.2 i

bilaga V.

h) Apotekare som innehar ett examensbevis som förtecknas i punkt

5.6.2 i bilaga V.

i) Innehavare av intyg enligt punkt 2 i bilaga VII som anger att in-

nehavaren slutfört en utbildning som uppfyller de minimikrav som

förtecknas i artikel 24, 25, 31, 34, 35, 38, 40 eller 44, men som

påbörjats före de respektive referensdatum för kvalifikationer som

förtecknas i punkterna 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2

och 5.6.2 i bilaga V.

j) Innehavare av intyg om förvärvade rättigheter enligt artiklarna 23,

27, 29, 33, 33a, 37, 43 och 43a.

k) Andra yrkesutövare som utövar verksamhet som har konsekvenser

för patientsäkerheten, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är re-

glerat i den medlemsstaten.

l) Yrkesutövare som utövar verksamhet som rör undervisning av barn,

inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet, om yrkesutövaren ut-

övar ett yrke som är reglerad i den medlemsstaten.

2. De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter som avses i

punkt 1 via varning genom IMI senast tre dagar efter dagen för anta-

gande av beslutet om att begränsa eller förbjuda utövandet av yrkes-

verksamheten i sin helhet eller delvis. Dessa uppgifter ska begränsas till

a) yrkesutövarens identitet,

b) det berörda yrket,

c) uppgifter om den nationella myndighet eller domstol som fattat be-

slutet om begränsning eller förbud,

d) begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e) den period under vilken begränsningen eller förbudet gäller.

3. De behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat ska senast tre

dagar efter dagen för antagande av domstolens beslut underrätta de

behöriga myndigheterna i alla medlemsstater, via varning genom IMI,

om de yrkesutövares identitet som har ansökt om erkännande av kvali-

fikationer enligt detta direktiv och som senare, enligt domstolar, har

visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer i detta samman-

hang.

220

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 77

▼M9

4. Behandlingen av personuppgifter i samband med det informations-

utbyte som avses i punkterna 1 och 3 ska ske i enlighet med direktiven

95/46/EG och 2002/58/EG. Kommissionens behandling av personupp-

gifter ska ske i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001.

5. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater ska under-

rättas utan dröjsmål när ett sådant förbud eller en sådan begränsning

som avses i punkt 1 har upphört att gälla. För detta ändamål ska den

behöriga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna

i enlighet med punkt 1 också vara skyldig att ange det datum då för-

budet eller begränsningen upphör att gälla liksom eventuella senare

ändringar fram till det datumet.

6. Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare som avses i de

varningar som skickas till andra medlemsstater skriftligen informeras

om dessa beslut om varningar vid samma tidpunkt som varningarna

skickas, att de enligt nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka

om rättelse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för even-

tuell skada som vållas av felaktiga varningar som skickats till andra

medlemsstater, och i sådana fall ska besluten om varning antas med

förbehållet att de är föremål för rättsliga förfaranden från yrkesutövarens

sida.

7. Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så länge de är

giltiga. Varningar ska sedan raderas inom tre dagar efter dagen för

antagande av beslutet om återkallelse eller efter det att det förbud eller

den begränsning som avses i punkt 1 har upphört att gälla.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter för tillämpningen av

varningsmekanismen. Dessa genomförandeakter ska innehålla bestäm-

melser om de myndigheter som är behöriga att skicka eller ta emot

varningar och om återkallande och avslutande av varningar, och åtgär-

der för att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 57

Central onlinetillgång till information

1. Medlemsstaterna ska sörja för att följande information finns till-

gänglig online via de gemensamma kontaktpunkterna som avses i ar-

tikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den

12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (

1

), och uppdate-

ras regelbundet:

a) En förteckning över samtliga reglerade yrken i medlemsstaten, in-

klusive kontaktuppgifter för de behöriga myndigheterna för varje

reglerat yrke och de rådgivningscentrum som avses i artikel 57b.

(

1

) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

221

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 78

▼M9

b) En förteckning över de yrken för vilka ett europeiskt yrkeskort finns

tillgängligt, information om kortets funktion, inklusive alla relaterade

avgifter som yrkesutövarna ska betala, och behöriga myndigheter för

utfärdande av kortet.

c) En förteckning över alla yrken för vilka medlemsstaten tillämpar

artikel 7.4 i sina nationella lagar och andra författningar.

d) En förteckning över alla reglerade utbildningar och utbildningar med

särskild uppläggning enligt artikel 11 c ii.

e) De krav och förfaranden enligt artiklarna 7, 50, 51 och 53 som gäller

för de reglerade yrkena i medlemsstaten, inklusive alla relaterade

avgifter som medborgarna ska betala och de dokument som de måste

lämna in till de behöriga myndigheterna.

f) Information om hur man ska överklaga, enligt nationella lagar och

andra författningar, de beslut som antagits av de behöriga myndig-

heterna enligt detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att den information som avses i

punkt 1 tillhandahålls användarna på ett tydligt och heltäckande sätt,

att den är lättillgänglig även på avstånd och på elektronisk väg och att

den hålls aktuell.

3. Medlemsstaterna ska se till att en begäran om information som

riktas till den gemensamma kontaktpunkten besvaras så snabbt som

möjligt.

4. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta kompletterande åt-

gärder för att uppmana de gemensamma kontaktpunkterna att göra den

information som avses i punkt 1 tillgänglig på andra officiella språk i

unionen. Detta ska inte inverka på medlemsstaternas lagstiftning om

språkanvändning på deras territorier.

5. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och kommissionen

när det gäller genomförandet av punkterna 1, 2 och 4.

Artikel 57a

Förfaranden på elektronisk väg

1. Medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, förfaranden och

formaliteter som avser frågor som täcks av detta direktiv kan slutföras

enkelt, på avstånd och elektronisk väg, via den berörda gemensamma

kontaktpunkten eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska

inte hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att begära

bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns skälig grund för tvivel

och om det är absolut nödvändigt.

2. Punkt 1 ska inte gälla för genomförandet av anpassningsperioden

eller lämplighetsprovet.

222

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 79

▼M9

3. När det för fullgörande av de förfaranden som avses i punkt 1 i

denna artikel är motiverat för medlemsstaterna att begära avancerade

elektroniska signaturer, så som det definieras i artikel 2 punkt 2 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december

1999 om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (

1

), ska de

godta elektroniska signaturer som uppfyller kraven i kommissionens

beslut 2009/767/EG av den 16 oktober 2009 om åtgärder som under-

lättar användningen av förfaranden på elektronisk väg genom gemen-

samma kontaktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (

2

) och vidta

tekniska åtgärder för behandling av dokument med avancerade elektro-

niska signaturer som fastställs i kommissionens beslut 2011/130/EU av

den 25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för behandling

över gränserna av dokument som signerats elektroniskt av behöriga

myndigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv

2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden (

3

).

4. Samtliga förfaranden ska genomföras i enlighet med artikel 8 i

direktiv 2006/123/EG när det gäller de gemensamma kontaktpunkterna.

De tidsfrister för förfarandena som anges i artikel 7.4 och artikel 51 i

detta direktiv ska inledas vid den tidpunkt då en medborgare lämnat en

ansökan eller en handling som saknas till en gemensam kontaktpunkt

eller direkt till den relevanta behöriga myndigheten. En begäran om de

bestyrkta kopior som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte betraktas

som en begäran om en handling som saknas.

Artikel 57b

Rådgivningscentrum

1. Varje medlemsstat ska senast den 18 januari 2016 utse ett rådgiv-

ningscentrum som ska ha till uppgift att ge medborgarna och rådgiv-

ningscentrumen i övriga medlemsstater stöd när det gäller erkännande

av yrkeskvalifikationer enligt detta direktiv, inklusive information om

nationell lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av dessa,

sociallagstiftning och, i tillämpliga fall, yrkesetiska regler.

2. Rådgivningscentrum i mottagande medlemsstater ska hjälpa med-

borgarna att utöva de rättigheter som de tillerkänns enligt detta direktiv,

vid behov i samarbete med rådgivningscentrum i ursprungsmedlems-

stater och de behöriga myndigheterna och de gemensamma kon-

taktpunkterna i mottagande medlemsstater.

3. Alla behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten eller den

mottagande medlemsstaten ska samarbeta till fullo med rådgivningscent-

rumet i den medlemsstaten, och vid behov i ursprungsmedlemsstaten,

och på begäran lämna alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till

dessa rådgivningscentrum, med respekt för reglerna för uppgiftsskydd i

enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

(

1

) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.

(

2

) EUT L 274, 20.10.2009, s. 36.

(

3

) EUT L 53, 26.2.2011, s. 66.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

223

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 80

▼M9

4. Ett rådgivningscentrum ska på begäran av kommissionen infor-

mera den om resultaten av ärenden som den handlägger inom två må-

nader efter det att det mottagit en sådan begäran.

Artikel 57c

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med

förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.2

tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och

25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket,

artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2

andra stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 ska ges till kommissionen för

en period av fem år från den 17 januari 2014. Kommissionen ska

utarbeta en rapport om delegeringen av befogenheter senast nio månader

före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska

genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om

inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning

senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2 tredje styc-

ket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5,

artikel 26 andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artik-

larna 35.4 och 35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra

stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 får när som helst återkallas av Eu-

ropaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att dele-

geringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla.

Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska

unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum.

Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt

delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 tredje stycket, arti-

kel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26

andra stycket, 31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och

35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, artik-

larna 49a.4 och 49b.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparla-

mentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom

224

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 81

▼M9

en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparla-

mentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före

utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de

inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader

på Europaparlamentet eller rådets initiativ.

Artikel 58

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté för erkännande av

yrkeskvalifikationer. Denna kommitté ska vara en kommitté i den me-

ning som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU)

nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 59

Öppenhet

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en förteckning över

befintliga reglerade yrken, och fastställa den verksamhet som varje yrke

omfattar, och en förteckning över reglerade utbildningar, och utbild-

ningar med särskilt upplägg, vilka avses i artikel 11 c ii, på deras

territorium senast den 18 januari 2016. Alla ändringar av dessa förteck-

ningar ska också meddelas kommissionen utan onödigt dröjsmål. Kom-

missionen ska inrätta och upprätthålla en allmänt tillgänglig databas

över reglerade yrken, vilken även ska innehålla en allmän beskrivning

av den verksamhet som ingår i varje yrke.

2. Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen

lämna förteckningen över yrken för vilka en förhandskontroll av kvali-

fikationer är nödvändig enligt artikel 7.4. För varje yrke som tas upp i

en sådan förteckning ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering

till kommissionen.

3. Medlemsstaterna ska undersöka huruvida de krav enligt deras

rättssystem som begränsar tillträdet till ett yrke eller utövandet av ett

yrke till innehavare av en särskild yrkeskvalifikation, inklusive använd-

ningen av yrkestitlar och den yrkesverksamhet som medges inom ramen

för en titel, i denna artikel benämnd som

”krav”, överensstämmer med

följande principer:

a) Kraven får varken direkt eller indirekt diskriminera på grund av

nationalitet eller vistelseort.

b) Kraven ska vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset.

c) Kraven ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade målen och

får inte gå utöver vad som krävs för att uppnå målen.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

225

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 82

▼M9

4. Punkt 1 ska också gälla för yrken som i en medlemsstat regleras

av en sammanslutning eller organisation enligt artikel 3.2 och alla krav

på medlemskap i dessa sammanslutningar eller organisationer.

5. Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till kommissionen

lämna uppgifter om de krav de avser att behålla och skälen till att de

anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3. Medlemsstaterna ska

lämna uppgifter om de krav som de därefter inför och skälen till att de

anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3 inom sex månader

efter det att den berörda åtgärden införts.

6. Senast den 18 januari 2016, och därefter vartannat år, ska med-

lemsstaterna också lämna en rapport till kommissionen om de krav som

tagits bort eller mildrats.

7. Kommissionen ska vidarebefordra rapporterna som avses i punkt 6

till de övriga medlemsstaterna, som ska lämna synpunkter inom samma

period om sex månader. Inom samma period ska kommissionen samråda

med intresserade parter, däribland de berörda yrkena.

8. Kommissionen ska lämna en sammanfattande rapport, som baseras

på medlemsstaternas uppgifter, till den samordningsgrupp som inrättats

enligt kommissionens beslut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om

upprättande av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifika-

tioner (

1

), vilken får lämna synpunkter.

9. Mot bakgrund av de synpunkter som avses i punkterna 7 och 8

ska kommissionen senast den 18 januari 2017 lägga fram sina slutliga

undersökningsresultat för Europaparlamentet och rådet, vid behov åt-

följda av förslag till ytterligare initiativ.

▼B

AVDELNING VI

ANDRA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Rapportering

1. Efter den 20 oktober 2007 skall medlemsstaterna vartannat år

lämna en rapport till kommissionen över tillämpningen av det inrättade

systemet. Utöver allmänna kommentarer skall rapporten innehålla en

statistisk översikt över de beslut som fattats samt en beskrivning av

de viktigaste problemen som tillämpningen av direktivet fört med sig.

▼M9

Från och med den 18 januari 2016 ska den statistiska översikt över de

beslut som fattats, och som avses i första stycket, innehålla utförlig

information om antalet och typer av beslut som fattats i enlighet med

detta direktiv, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde som

fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 4f, och en

förklaring om de huvudsakliga problemen som tillämpningen av direk-

tivet fört med sig.

(

1

) EUT L 79, 20.3.2007, s. 38.

226

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 83

▼M9

2.

Senast den 18 januari 2019, och därefter vart femte år ska kom-

missionen offentliggöra en rapport om genomförandet av detta direktiv.

Den första rapporten ska särskilt fokusera på de nya delar som införs i

detta direktiv, och i synnerhet behandla följande punkter:

a) Hur det europeiska yrkeskortet fungerar.

b) Moderniseringen av de kunskaper, färdigheter och kompetenser som

omfattas av avdelning III kapitel III, inklusive förteckningen över de

kompetenser som avses i artikel 31.7.

c) Hur den gemensamma utbildningsramen och det gemensamma ut-

bildningsprovet fungerar.

d) Resultatet av det särskilda kompletteringsprogram som fastställs i

rumänsk lag eller andra författningar för innehavare av intyget på

formella kvalifikationer som anges i artikel 33a, och för innehavare

av intyget på formella kvalifikationer från en eftergymnasial utbild-

ning, för att bedöma behovet av att se över de nuvarande bestäm-

melser som styr systemet för förvärvade rättigheter och gäller för

rumänska intyg på formella kvalifikationer som sjuksköterska med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla all nödvändig information för att

förbereda denna rapport.

▼B

Artikel 61

Undantagsklausul

Om större svårigheter på något visst område skulle uppstå för en viss

medlemsstat vid tillämpningen av det här direktivet, skall kommissionen

undersöka dessa svårigheter i samarbete med medlemsstaten i fråga.

▼M9

Vid behov ska kommissionen anta en genomförandeakt för att medge

den berörda medlemsstaten ett undantag när det gäller tillämpningen av

bestämmelsen i fråga under en begränsad tidsperiod.

▼B

Artikel 62

Upphävande

Direktiven 77/452/EEG, 77/453/EEG, 78/686/EEG, 78/687/EEG,

78/1026/EEG, 78/1027/EEG, 80/154/EEG, 80/155/EEG, 85/384/EEG,

85/432/EEG, 85/433/EEG, 89/48/EEG, 92/51/EEG, 93/16/EEG och

1999/42/EG skall upphöra att gälla från och med den 20 oktober 2007.

Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar

till detta direktiv, och de rättsakter som har antagits på grundval av de

direktiven skall inte påverkas av upphävandet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

227

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 84

▼B

Artikel 63

Införlivande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra

författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast

den 20 oktober 2007 De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när

de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras

skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 64

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har

offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 65

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

228

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 85

▼B

BILAGA I

Förteckning över yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer som

uppfyller villkoren i artikel 3.2

IRLAND (

1

)

1. The Institute of Chartered Accountants in Ireland (

2

)

2. The Institute of Certified Public Accountants in Ireland (

2

)

3. The Association of Certified Accountants (

2

)

4. Institution of Engineers of Ireland

5. Irish Planning Institute

FÖRENADE KUNGARIKET

1. Institute of Chartered Accountants in England and Wales

2. Institute of Chartered Accountants of Scotland

3. Institute of Chartered Accountants in Ireland

4. Chartered Association of Certified Accountants

5. Chartered Institute of Loss Adjusters

6. Chartered Institute of Management Accountants

7. Institute of Chartered Secretaries and Administrators

8. Chartered Insurance Institute

9. Institute of Actuaries

10. Faculty of Actuaries

11. Chartered Institute of Bankers

12. Institute of Bankers in Scotland

13. Royal Institution of Chartered Surveyors

14. Royal Town Planning Institute

15. Chartered Society of Physiotherapy

16. Royal Society of Chemistry

17. British Psychological Society

18. Library Association

19. Institute of Chartered Foresters

20. Chartered Institute of Building

21. Engineering Council

22. Institute of Energy

23. Institution of Structural Engineers

24. Institution of Civil Engineers

25. Institution of Mining Engineers

26. Institution of Mining and Metallurgy

(

1

) Irländska medborgare är även medlemmar i följande sammanslutningar eller organisatio-

ner i Förenade kungariket:

Institute of Chartered Accountants in England and Wales.

Institute of Chartered Accountants of Scotland.

Institute of Actuaries.

Faculty of Actuaries.

The Chartered Institute of Management Accountants.

Institute of Chartered Secretaries and Administrators.

Royal Town Planning Institute.

Royal Institution of Chartered Surveyors.

Chartered Institute of Building.

(

2

) Endast för revisionsverksamhet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

229

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 86

▼B

▼M9

27. Institution of Electrical Engineers

28. Institution of Gas Engineers

29. Institution of Mechanical Engineers

30. Institution of Chemical Engineers

31. Institution of Production Engineers

32. Institution of Marine Engineers

33. Royal Institution of Naval Architects

34. Royal Aeronautical Society

35. Institute of Metals

36. Chartered Institution of Building Services Engineers

37. Institute of Measurement and Control

38. British Computer Society

230

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 87

▼B

BILAGA IV

Verksamhetsformer med anknytning till de slag av yrkeserfarenhet som

avses i artiklarna 17, 18 och 19

Förteckning I

Huvudgrupper som omfattas av direktiv 64/427/EEG, ändrat genom direktiv

69/77/EEG, och av direktiven 68/366/EEG och 82/489/EEG

1

Direktiv 64/427/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 64/429/EEG)

NICE-nomenklaturen (motsvarande ISIC-nomenklaturens huvudgrupper 23-40)

Huvudgrupp

23

Tillverkning av textilier

232

Tillverkning och beredning av textilmaterial på ma-

skiner för ull

233

Tillverkning och bearbetning av textila material på

maskiner för bomull

234

Tillverkning och bearbetning av textila material på

maskiner för silke

235

Tillverkning och bearbetning av textila material på

maskiner för lin och hampa

236

Andra textilfibrer (jute, hårda fibrer m.m.), repslag-

ning

237

Tillverkning av stickade och virkade varor

238

Slutbehandling av textilier

239

Andra textilindustrier

Huvudgrupp

24

Tillverkning av fotbeklädnad och annan beklädnad

samt bäddutrustning

241

Maskintillverkning av fotbeklädnad (utom av gummi

eller trä)

242

Handtillverkning av skor och skoreparationer

243

Tillverkning av klädesplagg (utom pälsverk)

244

Tillverkning av madrasser och bäddutrustning

245

Skinn- och pälsindustri

Huvudgrupp

25

Trä- och korkindustri (utom möbeltillverkning)

251

Sågning och övrig träindustri

252

Tillverkning av halvfabrikat av trä

253

Serietillverkning av byggnadsdelar av trä inklusive

golvbeklädnad

254

Tillverkning av träbehållare

255

Tillverkning av andra produkter av trä (utom möbler)

259

Tillverkning av strå, kork, korgarbeten, flätverk och

rottingartiklar; borsttillverkning

Huvudgrupp

26

260 Tillverkning av trämöbler

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

231

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 88

▼B

Huvudgrupp

27

Pappersindustri och tillverkning av pappersprodukter

271

Tillverkning av pappersmassa, papper och papp

272

Bearbetning av papper och papp och tillverkning av

pappersmasseprodukter

Huvudgrupp

28

280 Tryckerier, förlagsverksamhet och liknande verk-

samhet

Huvudgrupp

29

Läderindustri

291

Färgning och garvning

292

Tillverkning av lädervaror

Ex huvudgrupp

30

Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär-

kelseprodukter

301

Bearbetning av gummi och asbest

302

Bearbetning av plast

303

Tillverkning av konstfibrer

Ex huvudgrupp

31

Kemisk industri

311

Tillverkning av kemiska basämnen och vidarebearbet-

ning av sådana ämnen

312

Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu-

vudsakligen för industriella ändamål och jordbruksän-

damål (gäller även tillverkning av vegetabiliska och

animaliska industriella fetter och oljor som ingår i

ISIC-grupp 312)

313

Specialiserad tillverkning av kemiska produkter hu-

vudsakligen för privat konsumtion och förvaltning

(här utgår tillverkning av läkemedel [ex ISIC-grupp

319])

Huvudgrupp

32

320 Petroleumindustri

Huvudgrupp

33

Tillverkning av icke-metalliska mineraliska produkter

331

Tillverkning av byggnadssten

332

Tillverkning av glas och glasprodukter

333

Tillverkning av keramik, porslin, stengods och eld-

fasta keramiska produkter

334

Tillverkning av cement, kalk och puts

335

Tillverkning av byggnadsmaterial av betong, cement

och puts

339

Stenbearbetning och tillverkning av andra icke-metal-

liska mineraliska produkter

232

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 89

▼B

Huvudgrupp

34

Produktion och primärreduktion av järnhaltig och ic-

ke-järnhaltig metall

341

Järn- och stålindustrin (såsom den anges i EKSG-av-

talet, inklusive integrerade stålverksägda koksverk)

342

Tillverkning av stålrör

343

Tråddragning, kalldragning, kallvalsning av band,

kallformning

344

Produktion och primäromvandling av icke-järnmetal-

ler

345

Gjuterier för järn och icke-järnmetaller

Huvudgrupp

35

Tillverkning av metallvaror utom maskiner och trans-

portutrustning

351

Smide, hejarsmide och excenterpressning

352

Tungt smide, sänksmide och hejarsmide; excenterp-

ressning och dragning, sekundärreduktion och ytbe-

handling

353

Tillverkning och montering av konstruktioner av järn

eller metall

354

Panntillverkning, tillverkning av rör för industrin

355

Tillverkning av verktyg och utrustning och färdiga

föremål av järn och metall (utom elektrisk installa-

tionsmateriel)

359

Binäringar till mekaniska verkstäder

Huvudgrupp

36

Tillverkning av maskiner utom elektriska maskiner

361

Tillverkning av jordbruksmaskiner och traktorer

362

Tillverkning av kontorsmaskiner

363

Tillverkning av metallbearbetningsmaskiner och andra

maskinverktyg och tillbehör och tillsatser till sådana

och till andra kraftverktyg

364

Tillverkning av textilmaskiner och tillbehör, tillverk-

ning av symaskiner

365

Tillverkning av maskiner och utrustning för livs-

medelsindustrin och för kemisk och liknande industri

366

Tillverkning av anläggningar och utrustning för gru-

vor, järn- och stålverk och gjuterier och för byggnads-

industrin

367

Tillverkning av kraftöverföringsutrustning

368

Tillverkning av maskiner för annat angivet industriellt

ändamål

369

Tillverkning av andra icke-elektriska maskiner och

utrustningar

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

233

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 90

▼B

Huvudgrupp

37

Elektrisk utrustning

371

Tillverkning av elektrisk ledning och kabel

372

Tillverkning av motorer, generatorer, transformatorer,

omkopplare och annan liknande utrustning för tillhan-

dahållande av elektrisk kraft

373

Tillverkning av elektrisk utrustning för direkt nytt-

jande i industrin

374

Tillverkning av telekommunikationsutrustning, mäta-

re, annan mätutrustning och elektromedicinsk utrust-

ning

375

Tillverkning av elektronisk utrustning, ljudutrustning,

radio- och televisionsmottagare

376

Tillverkning av elektriska hushållsapparater

377

Tillverkning av lampor och belysningsutrustning

378

Tillverkning av batterier och ackumulatorer

379

Reparation, montering och specialinstallation av elekt-

risk utrustning

Ex huvudgrupp

38

Tillverkning av transportutrustning

383

Tillverkning av motorfordon och reservdelar

384

Reparation av motorfordon, motorcyklar eller cyklar

385

Tillverkning av cyklar och motorcyklar och delar till

dessa

389

Tillverkning av transportutrustning som inte hänförs

till annat ställe

Huvudgrupp

39

Diverse tillverkningsindustri

391

Tillverkning av precisionsinstrument samt mät- och

kontrollinstrument

392

Tillverkning av medicinsk utrustning och instrument

och ortopediska apparater (utom ortopediska fot-

beklädnader)

393

Tillverkning av fotografisk och optisk utrustning

394

Tillverkning och reparation av klockor och ur

395

Guldsmide och ädelmetalltillverkning

396

Tillverkning och reparation av musikinstrument

397

Tillverkning av spel, leksaker samt sport- och idrotts-

artiklar

399

Annan tillverkningsindustri

234

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 91

▼B

Huvudgrupp

40

Byggande

400

Byggande (ej specialiserat); rivning

401

Uppförande av byggnader (bostäder eller andra hus)

402

Anläggningsarbete; väg-, bro- och järnvägsbyggande

m.m.

403

Installationsarbete

404

Utsmyckning och slutförande

2

Direktiv 68/366/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/365/EEG)

NICE-nomenklaturen

Huvudgrupp

20A

200 Industri för produktion av animaliska och vege-

tabiliska oljor och fetter

20B

Livsmedelsindustri (förutom dryckesvaruindustrin)

201

Slakt, köttberedning och köttkonservering

202

Mjölk- och mjölkproduktindustri

203

Inläggning och konservering av frukt och grönsaker

204

Inläggning och konservering av fisk och andra havs-

produkter

205

Tillverkning av kvarnprodukter

206

Tillverkning av bageriprodukter, kakor, skorpor och

kex

207

Sockerindustri

208

Tillverkning av kakao, choklad och sockerkonfektyr

209

Tillverkning av diverse livsmedel

Huvudgrupp

21

Dryckesvaruindustri

211

Produktion av etylalkohol genom jäsning, produktion

av jäst och sprit

212

Tillverkning av vin och andra omältade alkoholdryc-

ker

213

Bryggning och mältning

214

Tillverkning av hälsodrycker och källvatten

Ex 30

Tillverkning av gummi-, plast-, konstfiber- och stär-

kelseprodukter

304

Tillverkning av stärkelseprodukter

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

235

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 92

▼B

3

Direktiv 82/489/EEG

ISIC-nomenklaturen

Ex 855

Hårfrisörsinrättningar (utom pedikyrverksamhet och yrkesskolor

för skönhetsvård)

Förteckning II

Huvudgrupper som omfattas av direktiven 75/368/EEG, 75/369/EEG och

82/470/EEC

1

Direktiv 75/368/EEG (verksamheter som avses i artikel 5.1)

ISIC-nomenklaturen

Ex 04

Fiske

043

Inlandsfiske

Ex 38

Tillverkning av transportutrustning

381

Skeppsbyggnad, reparation och underhåll av fartyg

382

Tillverkning av järnvägsutrustning

386

Tillverkning och reparation av luftfartyg

Ex 71

Verksamhet relaterad till transporter och andra verksamheter än

transporter inom följande grupper

Ex 711 Drift av sovvagnar och restaurangvagnar; underhåll av

järnvägsutrustning i reparationsverkstad; rengöring av

järnvägsvagnar

Ex 712 Underhåll av utrustning för stads-, linje- och turisttrafik

Ex 713 Underhåll av övrig utrustning för vägtransporter (såsom

bilar, bussar och taxibilar)

Ex 714 Drift och underhåll av tillhörande anläggningar i sam-

band med vägtransporter (såsom vägar, tunnlar och av-

giftsbelagda vägbroar, busstationer, parkeringsplatser,

buss- och spårvagnsgarage)

Ex 716 Övrig verksamhet i samband med inlandssjöfart (såsom

drift och underhåll av vattenvägar, hamnar och andra

anläggningar för inlandssjöfart; bogsering och lotsning i

hamnar, utsättning av sjömärken, lastning och lossning

av fartyg och övriga liknande verksamheter, såsom rädd-

ning av fartyg, bogsering, drift av förvaringsplatser för

båtar)

73

Kommunikation: post och telekommunikation

236

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 93

▼B

Ex 85

Servicetjänster

854 Tvätt, kemtvätt, strykning och färgning

Ex 856 Fotograftjänster: porträttfotografi och kommersiell foto-

grafi, utom nyhetsfotografi

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe (endast

underhållning och städning av byggnader eller lokaler)

2

Direktiv 75/369/EEG (artikel 6: om verksamheten betraktas som industriell

verksamhet eller hantverksrörelse)

ISIC-nomenklaturen

Följande former av ambulerande verksamhet:

a) Köp och försäljning av varor

— genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612), samt

— på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i

vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hem-

försäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

3

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.1 och 6.3)

Grupperna 718 och 720 i ISIC-nomenklaturen

Dessa verksamheter omfattar särskilt

— att direkt eller i egenskap av ombud arrangera, saluföra och sälja en resa eller

en vistelse i form av paket eller i delar (transport, inkvartering med eller utan

måltider, utflykter etc.) oavsett resans orsak (artikel 2 B a).

— förmedling mellan olika typer av transportföretag och människor som expe-

dierar eller tar emot varor och som utövar följande former av därmed be-

släktad verksamhet:

aa) Att för uppdragsgivarens räkning sluta avtal med transportföretag.

bb) Att åt uppdragsgivaren göra en bedömning av och välja bäst lämpade

transportslag, transportföretag och färdväg.

cc) Att organisera transporten ur praktisk synvinkel (exempelvis nödvändig

transportförpackning); att vidta olika åtgärder som hänger samman med

transporten (exempelvis leverera is till kylvagnarna).

dd) Att ta ansvar för formaliteter förbundna med transporten, exempelvis

upprätta fraktsedlar; att gruppera och dela upp sändningar.

ee) Att samordna olika delar av en transport genom att sörja för transitering,

vidarebefordran, omlastning och andra åtgärder när varorna når slutlig

destination.

ff) Att dels förse transportföretagen med frakt, dels förse personer som

expedierar eller tar emot varor med transportmöjligheter, inklusive

— beräkning av transportkostnaden och kontroll av räkningen.

— utförande av vissa uppgifter tillfälligt eller permanent i en redares

eller en befraktares namn eller för dennes räkning (gentemot hamn-

myndigheten, företag som utrustar fartyg etc.).

(Verksamheter i artikel 2 A a, 2 A b och 2 A d).

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

237

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 94

▼B

Förteckning III

Direktiven 64/222/EEG, 68/364/EEG, 68/368/EEG, 75/368/EEG, 75/369/EEG,

70/523/EEG och 82/470/EEG

1

Direktiv 64/222/EEG (Liberaliseringsdirektiv:

64/223/EEG och 64/224/EEG)

1. Tillhandahållande av tjänster som egenföretagare inom partihandel, med un-

dantag för läkemedel och farmaceutiska produkter, giftiga ämnen och sjuk-

domsalstrande ämnen och kol (ex grupp 611).

2. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för en eller flera uppdragsgivare

förhandlar om och genomför handelstransaktioner i dessa personers namn

och för deras räkning.

3. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken, utan att ha ett stadigvarande upp-

drag, för samman personer som önskar sluta direkta avtal med varandra,

förbereder deras handelstransaktioner eller hjälper till att genomföra dem.

4. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken i eget namn genomför handelstrans-

aktioner för annans räkning.

5. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken för annans räkning sköter försäljning

på auktion av varupartier.

6. Yrkesverksamhet som förmedlare, vilken knackar dörr för att ta upp beställ-

ningar.

7. Tillhandahållande av tjänster när det sker yrkesmässigt och sköts av en för-

medlare som är i tjänst hos ett eller flera företag med verksamhet inom

handel, industri eller hantverk.

2

Direktiv 68/364/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/363/EEG)

Ex ISIC-grupp 612: Detaljhandel

Verksamheter som inte omfattas:

012

Hyra av jordbruksmaskiner

640

Fastigheter, hyra

713

Hyra av bilar, vagnar och hästar

718

Hyra av järnvägsvagnar (person- och gods-)

839

Hyra av maskiner för handelshus

841

Hyra av biografer och hyra av film

842

Hyra av teatrar och hyra av teaterrelaterad utrustning

843

Hyra av båtar, cyklar och spelautomater

853

Hyra av möblerade rum

854

Hyra av linne

859

Hyra av kläder

238

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 95

▼B

3

Direktiv 68/368/EEG

(Liberaliseringsdirektiv: 68/367/EEG)

ISIC-nomenklaturen

Ex ISIC-huvudgrupp 85

1.

Restauranger, kaféer, krogar och andra ställen där man äter och dricker

(ISIC-grupp 852).

2.

Hotell, pensionat, campingplatser och andra slag av husrum (ISIC-grupp

853).

4

Direktiv 75/368/EEG (artikel 7)

Alla verksamheter som anges i bilagan till direktiv 75/368/EEG utom de som

avses i artikel 5.1 i det direktivet (förteckning II, punkt 1 i den här bilagan).

ISIC-nomenklaturen

Ex 62

Banker oc h andra finansiella institut

Ex 620

Patentbyråer och företag för distribution av royaltyer

Ex 71

Transport

Ex 713

Persontransport på väg, utom transport i bil

Ex 719

Drift av direktledningar för transport av flytande kol-

väten och andra flytande kemiska produkter

Ex 82

Samhällstjänster

827

Bibliotek, museer, botaniska trädgårdar och djurparker

Ex 84

Rekreationstjänster

843

Rekreationstjänster som inte hänförs till annat ställe:

— Idrottsaktiviteter (idrottsplatser, idrottsföreningar

etc.), med undantag för verksamhet som idrotts-

instruktör

— Spelverksamhet (kapplöpningsstall, spelplatser,

kapplöpningsbanor etc.)

— Andra rekreationsaktiviteter (cirkus, nöjesparker,

andra nöjen etc.)

Ex 85

Servicetjänster

Ex 851

Hushållstjänster

Ex 855 Hårfrisörsinrättningar och manikyrverksamhet, utom

pedikyr, yrkesskolor för skönhetsvård och frisörskolor

Ex 859 Servicetjänster som inte hänförs till annat ställe, utom

idrottsmassage och paramedicinsk massage och bergs-

guider, enligt följande indelning:

— desinficering och bekämpning av skadedjur

— hyra av kläder och övervakning av persedlar

— äktenskapsbyråer och liknande tjänster

— astrologtjänster och liknande verksamheter som

bygger på spekulationer

— hygieniska tjänster och tillhörande verksamheter

— begravning och underhåll av grav

— guide- och tolktjänster i turismsammanhang

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

239

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 96

▼B

5

Direktiv 75/369/EEG (artikel 5)

Följande ambulerande verksamheter:

a) Köp och försäljning av varor:

— genom handelsresande och hemförsäljare (ex ISIC-grupp 612),

— på övertäckta marknadsplatser utan fasta stånd och på utomhusmarknader.

b) De verksamhetsformer som omfattas av redan vidtagna övergångsåtgärder i

vilka utövandet av dessa former av verksamhet som handelsresande och hem-

försäljare uttryckligen undantas eller inte omnämns.

6

Direktiv 70/523/EEG

Egenföretagare inom partihandel med kol och agenturverksamhet inom kolhandel

(ex ISIC-grupp 6112)

7

Direktiv 82/470/EEG (artikel 6.2)

(Verksamheter som anges i artikel 2 A c, 2 A e, 2 B b, 2 C och 2 D)

Dessa verksamheter omfattar särskilt att

— hyra ut järnvägsvagnar för befordran av personer eller gods,

— förmedla köp, försäljning eller hyra av fartyg,

— förbereda, förhandla fram och sluta avtal om transport av emigranter,

— åta sig magasinering av alla slags föremål för deponents räkning, enligt tull-

förfarande eller inte, i lagerhus, allmänna depåer, möbelmagasin, kylhus, silor

etc.,

— lämna en handling till deponenten som bevis på att föremålet eller varan

magasinerats,

— tillhandahålla utrymmen, foder och plats för saluföring av boskap som hålls

tillfälligt i förvar i väntan på försäljning eller som transporteras till eller från

marknaden,

— utföra teknisk kontroll av motorfordon,

— mäta eller väga varor.

240

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 97

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

que/ Belgien

Diploma van arts/Diplôme

de docteur en médecine

— Les universités/De

universiteiten

— Le Jury compétent

d'enseignement de

la

Communauté

française/De bevo-

egde Examencom-

missie van de Vla-

amse Gemeenschap

20 december 1976

България

Диплома

за

висше

образование

на

образователно-

квалификационна степен

”магистър”

по

”Медицина”

и

професионална

квалификация

”Магистър-лекар”

Медицински факултет

във Висше медицинско

училище (Медицински

университет,

Висш

медицински институт

в Република България)

1 januari 2007

Česká repu-

blika

Diplom o ukon

čení studia

ve

studijním programu

všeobecné lékařství (dok-

tor medicíny, MUDr.)

Lék

ářská fakulta univer-

zity v

České republice

— Vysvědčení o státní

rigorózní zkou

šce

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået læge-

videnskabelig embedsek-

samen

Medicinsk universitets-

fakultet

— Autorisation som

læge, udstedt af

Sundhedsstyrelsen

og

— Tilladelse til selv-

stændigt virke som

læge

(dokumenta-

tion for gennemført

praktisk uddannel-

se), udstedt af Sund-

hedsstyrelsen

20 december 1976

Deutschland

— Zeugnis über die

Ärztliche Prüfung

— Zeugnis über die

Ärztliche Staatsprü-

fung und Zeugnis

über die Vorberei-

tungszeit als Medizi-

nalassistent,

soweit

diese nach den deut-

schen

Rechtsvor-

schriften noch für

den

Abschluss der

ärztlichen Ausbildung

vorgesehen war

Zuständige Behörden

20 december 1976

BILAGA V

Erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar

V.1 LÄKARE

5.1.1 Benämningar på examensbevis för grundläggande läkarutbildning

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

241

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 98

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

Eesti

Diplom arstiteaduse õppe-

kava läbimise kohta

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Πτυχίo Iατρικής

— Iατρική

Σχoλή

Παvεπιστημίoυ,

— Σχoλή Επιστημώv

Υγείας,

Τμήμα

I

ατρικής

Παvεπιστημίoυ

1 januari 1981

España

Título de Licenciado en

Medicina y Cirugía

— Ministerio de Edu-

cación y Cultura

— El rector de una

Universidad

1 januari 1986

France

Diplôme d'Etat de docteur

en médecine

Universités

20 december 1976

Hrvatska

Diploma

”doktor medici-

ne/doktorica medicine

Medicinski fakulteti

sveu

čilišta u Republici

Hrvatskoj

1 juli 2013

Ireland

Primary qualification

Competent

examining

body

Certificate of experience

20 december 1976

Italia

Diploma di laurea in me-

dicina e chirurgia

Università

Diploma di abilitazione

all'esercizio della medi-

cina e chirurgia

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής

Ιατρού

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

ārsta diploms

Universit

ātes tipa augst-

skola

1 maj 2004

Lietuva

Auk

štojo mokslo diplo-

mas,

nurodantis suteiktą

gydytojo kvalifikacij

ą

Universitetas

Internat

ūros

pažymėjimas, nurodantis

suteikt

ą medicinos gydy-

tojo profesin

ę kvalifika-

cij

ą

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme d'Etat de docteur

en médecine, chirurgie et

accouchements,

Jury d'examen d'Etat

Certificat de stage

20 december 1976

Magyarország Általános orvos oklevél

(doctor medicinae univer-

sae, röv.: dr. med. univ.)

Egyetem

1 maj 2004

Malta

Lawrja ta' Tabib tal-Medi-

ċina u l-Kirurġija

Universita

’ ta' Malta

Ċertifikat ta'

re

ġistrazzjoni maħruġ

mill-Kunsill Mediku

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met

goed gevolg afgelegd art-

sexamen

Faculteit Geneeskunde

20 december 1976

Österreich

1. Urkunde über die

Verleihung des aka-

demischen

Grades

Doktor der gesamten

Heilkunde (bzw. Doc-

tor medicinae univer-

sae, Dr.med.univ.)

2. Diplom über die spe-

zifische Ausbildung

zum Arzt für All-

gemeinmedizin bzw.

Facharztdiplom

1. Medizinische Fakul-

tät einer Universität

2. Österreichische

Ärztekammer

1 januari 1994

▼M8

B

242

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 99

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

Polska

Dyplom uko

ńczenia stu-

diów wy

ższych na kie-

runku lekarskim z

tytułem

”lekarza”

1. Akademia Medyczna

2. Uniwersytet

Me-

dyczny

3. Collegium Medicum

Uniwersytetu Jagiel-

lo

ńskiego

Lekarski

Egzamin

Pa

ństwowy

1 maj 2004

Portugal

Carta de Curso de licen-

ciatura em medicina

Universidades

Diploma comprovativo

da conclusão do inter-

nato geral emitido pelo

Ministério da Saúde

1 januari 1986

România

Diplom

ă de licență de

doctor medic

Universit

ăți

1 januari 2007

Slovenija

Diploma, s katero se po-

deljuje strokovni naslov

”doktor medicine/dokto-

rica medicine

Univerza

1 maj 2004

Slovensko

Vysoko

školský diplom o

udelení akademického ti-

tulu

”doktor medicíny”

(

”MUDr.”)

Vysoká

škola

1 maj 2004

Suomi/ Fin-

land

Lääketieteen lisensiaatin

tutkinto/Medicine licenti-

atexamen

— Helsingin yliopisto/

Helsingfors universi-

tet

— Kuopion yliopisto

— Oulun yliopisto

— Tampereen yliopisto

— Turun yliopisto

Todistus lääkärin perus-

terveydenhuollon

lisä-

koulutuksesta/Examen-

bevis om tilläggsutbild-

ning för läkare inom pri-

märvården

1 januari 1994

Sverige

Läkarexamen

Universitet

Bevis om praktisk ut-

bildning som utfärdas

av Socialstyrelsen

1 januari 1994

United King-

dom

Primary qualification

Competent

examining

body

Certificate of experience 20 december 1976

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

que/ Belgien

Bijzondere beroepstitel van genees-

heer-specialist/Titre professionnel

particulier de médecin spécialiste

Minister bevoegd voor Volksgezond-

heid/Ministre de la Santé publique

20 december 1976

България

Свидетелство

за

призната

специалност

Медицински университет, Висш

медицински институт или

Военномедицин-ска академия

1 januari 2007

Česká repu-

blika

Diplom o specializaci

Ministerstvo zdravotnictví

1 maj 2004

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

som speciallæge

Sundhedsstyrelsen

20 december 1976

▼M1

B

5.1.2 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

243

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 100

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Deutschland

Fachärztliche Anerkennung

Landesärztekammer

20 december 1976

Eesti

Residentuuri lõputunnistus eriarstiabi

erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλoς Iατρικής Ειδικότητας

1.

Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

2.

Νoμαρχία

1 januari 1981

España

Título de Especialista

Ministerio de Educación y Cultura

1 januari 1986

France

1. Certificat d'études spéciales de

médecine

2. Attestation de médecin spéci-

aliste qualifié

3. Certificat d'études spéciales de

médecine

4. Diplôme d'études spécialisées ou

spécialisation

complémentaire

qualifiante de médecine

1. Universités

2. Conseil de l'Ordre des médecins

3. Universités

4. Universités

20 december 1976

Hrvatska

Diploma

o

specijalisti

čkom

usavršavanju

Ministarstvo

nadležno za zdravstvo

1 juli 2013

Ireland

Certificate of Specialist doctor

Competent authority

20 december 1976

Italia

Diploma di medico specialista

Università

20 december 1976

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Αναγνώρισης

Ειδικότητας

Ιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

”Sertifikāts”—kompetentu iestāžu

izsniegts dokuments, kas apliecina,

ka persona ir nok

ārtojusi serti-

fik

ācijas eksāmenu specialitātē

Latvijas

Ārstu biedrība

Latvijas

Ārstniecības personu pro-

fesion

ālo organizāciju savienība

1 maj 2004

Lietuva

Rezident

ūros pažymėjimas, nurodan-

tis suteikt

ą gydytojo specialisto pro-

fesin

ę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Luxembourg

Certificat de médecin spécialiste

Ministre de la Santé publique

20 december 1976

Magyarország Szakorvosi bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

dügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' Speċjalista Mediku

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar

Spe

ċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving in een Spe-

cialistenregister

— Medisch Specialisten Registratie

Commissie (MSRC) van de

Koninklijke Nederlandsche Ma-

atschappij tot Bevordering der

Geneeskunst

— Sociaal-Geneeskundigen Regi-

stratie Commissie van de Kon-

inklijke Nederlandsche Maat-

schappij tot Bevordering der Ge-

neeskunst

20 december 1976

Österreich

Facharztdiplom

Österreichische Ärztekammer

1 januari 1994

Polska

Dyplom uzyskania

tytułu specjalisty Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Portugal

1. Grau de assistente

2. Titulo de especialista

1. Ministério da Saúde

2. Ordem dos Médicos

1 januari 1986

România

Certificat de medic specialist

Ministerul S

ănătății Publici

1 januari 2007

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialis-

ti

čnem izpitu

1. Ministrstvo za zdravje

2.

Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

▼M8

B

▼M1

B

244

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 101

▼B

Land

Anestesi och intensivvård

Utbildningens minimilängd: 3 år

Kirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Anesthésie-réanimation/Anesthesie reanimatie

Chirurgie/Heelkunde

България

Анестезиология и интензивно лечение

Хирургия

Česká republika

Anesteziologie a resuscitace

Chirurgie

Danmark

Anæstesiologi

Kirurgi eller kirurgiske sygdomme

Deutschland

Anästhesiologie

(Allgemeine) Chirurgie

Eesti

Anestesioloogia

Üldkirurgia

Ελλάς

Αvαισθησιoλoγία

Χειρoυργική

España

Anestesiología y Reanimación

Cirugía general y del aparato digestivo

France

Anesthésiologie-Réanimation chirurgicale

Chirurgie générale

Hrvatska

Anesteziologija, reanimatologija i intenzivna

medicina

Op

ća kirurgija

Ireland

Anaesthesia

Cirugía general

Italia

Anestesia e rianimazione

Chirurgia generale

Κύπρος

Αναισθησιολογία

Γενική Χειρουργική

Latvija

Anesteziolo

ģija un reanimatoloģija

Ķirurģija

Lietuva

Anesteziologija reanimatologija

Chirurgija

Luxembourg

Anesthésie-réanimation

Chirurgie générale

Magyarország

Aneszteziológia és intenzív terápia

Sebészet

Malta

Aneste

żija u Kura Intensiva

Kirur

ġija Ġenerali

Nederland

Anesthesiologie

Heelkunde

Österreich

Anästhesiologie und Intensivmedizin

Chirurgie

Polska

Anestezjologia i intensywna terapia

Chirurgia ogólna

Portugal

Anestesiologia

Cirurgia geral

România

Anestezie

și terapie intensivă

Chirurgie general

ă

Slovenija

Anesteziologija, reanimatologija in periopera-

tivna intenzivna medicina

Splo

šna kirurgija

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

Slovensko

Diplom o

špecializácii

Slovenská zdravotnícka univerzita

1 maj 2004

Suomi/ Fin-

land

Erikoislääkärin tutkinto/Specialläkar-

examen

1. Helsingin yliopisto/Helsingfors

universitet

2. Kuopion yliopisto

3. Oulun yliopisto

4. Tampereen yliopisto

5. Turun yliopisto

1 januari 1994

Sverige

Bevis om specialkompetens som lä-

kare, utfärdat av Socialstyrelsen

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United King-

dom

Certificate of Completion of speci-

alist training

Competent authority

20 december 1976

▼M1

5.1.3 Förteckning över benämningar på specialistutbildningar

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

245

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 102

▼M1

Land

Neurokirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Obstetrik och gynekologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Neurochirurgie

Gynécologie

— obstétrique/Gynaecologie en

verloskunde

България

Неврохирургия

Акушерство, гинекология и репродуктивна

медицина

Česká republika

Neurochirurgie

Gynekologie a porodnictví

Danmark

Neurokirurgi eller kirurgiske nervesygdomme Gynækologi og obstetrik eller kvindesygdomme

og fødselshjælp

Deutschland

Neurochirurgie

Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Eesti

Neurokirurgia

Sünnitusabi ja günekoloogia

Ελλάς

Νευρoχειρoυργική

Μαιευτική-Γυvαικoλoγία

España

Neurocirugía

Obstetricia y ginecología

France

Neurochirurgie

Gynécologie

— obstétrique

Hrvatska

Neurokirurgija

Ginekologija i opstetricija

Ireland

Neurosurgery

Obstetrics and gynaecology

Italia

Neurochirurgia

Ginecologia e ostetricia

Κύπρος

Νευροχειρουργική

Μαιευτική — Γυναικολογία

Latvija

Neiro

ķirurģija

Ginekolo

ģija un dzemdniecība

Lietuva

Neurochirurgija

Aku

šerija ginekologija

Luxembourg

Neurochirurgie

Gynécologie

— obstétrique

Magyarország

Idegsebészet

Szülészet-n

őgyógyászat

Malta

Newrokirur

ġija

Ostetri

ċja u Ġinekoloġija

Nederland

Neurochirurgie

Verloskunde en gynaecologie

Österreich

Neurochirurgie

Frauenheilkunde und Geburtshilfe

Polska

Neurochirurgia

Po

łożnictwo i ginekologia

Portugal

Neurocirurgia

Ginecologia e obstetricia

România

Neurochirurgie

Obstetric

ă-ginecologie

Slovenija

Nevrokirurgija

Ginekologija in porodni

štvo

Slovensko

Neurochirurgia

Gynekológia a pôrodníctvo

Suomi/Finland

Neurokirurgia/Neurokirurgi

Naistentaudit ja synnytykset/Kvinnosjukdomar

och förlossningar

Land

Anestesi och intensivvård

Utbildningens minimilängd: 3 år

Kirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Slovensko

Anestéziológia a intenzívna medicína

Chirurgia

Suomi/Finland

Anestesiologia ja tehohoito/Anestesiologi och

intensivvård

Yleiskirurgia/Allmän kirurgi

Sverige

Anestesi och intensivvård

Kirurgi

United Kingdom

Anaesthetics

General surgery

▼M8

M1

246

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 103

▼M1

Land

Internmedicin

Utbildningens minimilängd: 5 år

Ögonsjukdomar (oftalmologi)

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Médecine interne/Inwendige geneeskunde

Ophtalmologie/Oftalmologie

България

Вътрешни болести

Очни болести

Česká republika

Vnit

řní lékařství

Oftalmologie

Danmark

Intern medicin

Oftalmologi eller øjensygdomme

Deutschland

Innere Medizin

Augenheilkunde

Eesti

Sisehaigused

Oftalmoloogia

Ελλάς

Παθoλoγία

Οφθαλμoλoγία

España

Medicina interna

Oftalmología

France

Médecine interne

Ophtalmologie

Hrvatska

Op

ća interna medicina

Oftalmologija i optometrija

Ireland

General medicine

Ophthalmic surgery

Italia

Medicina interna

Oftalmologia

Κύπρος

Παθoλoγία

Οφθαλμολογία

Latvija

Intern

ā medicīna

Oftalmolo

ģija

Lietuva

Vidaus ligos

Oftalmologija

Luxembourg

Médecine interne

Ophtalmologie

Magyarország

Belgyógyászat

Szemészet

Malta

Medi

ċina Interna

Oftalmolo

ġija

Nederland

Interne geneeskunde

Oogheelkunde

Österreich

Innere Medizin

Augenheilkunde und Optometrie

Polska

Choroby wewn

ętrzne

Okulistyka

Portugal

Medicina interna

Oftalmologia

România

Medicin

ă internă

Oftalmologie

Slovenija

Interna medicina

Oftalmologija

Slovensko

Vnútorné lekárstvo

Oftalmológia

Suomi/Finland

Sisätaudit/Inre medicin

Silmätaudit/Ögonsjukdomar

Sverige

Internmedicine

Ögonsjukdomar (oftalmologi)

United Kingdom

General (internal) medicine

Ophthalmology

Land

Neurokirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Obstetrik och gynekologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Sverige

Neurokirurgi

Obstetrik och gynekologi

United Kingdom

Neurosurgery

Obstetrics and gynaecology

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

247

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 104

▼M1

Land

Öron-, näs- och halssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 3 år

Barn- och ungdomsmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Oto-rhino-laryngologie/Otorhinolaryngologie

Pédiatrie/Pediatrie

България

Ушно-носно-гърлени болести

Детски болести

Česká republika

Otorinolaryngologie

Dětské lékařství

Danmark

Oto-rhino-laryngologi eller øre-næse-halssyg-

domme

Pædiatri eller sygdomme hos børn

Deutschland

Hals-Nasen-Ohrenheilkunde

Kinder

— und Jugendheilkunde

Eesti

Otorinolarüngoloogia

Pediaatria

Ελλάς

Ωτoριvoλαρυγγoλoγία

Παιδιατρική

España

Otorrinolaringología

PediatrÍa y sus áreas especÍfIcas

France

Oto-rhino-laryngologie

Pédiatrie

Hrvatska

Otorinolaringologija

Pedijatrija

Ireland

Otolaryngology

Paediatrics

Italia

Otorinolaringoiatria

Pédiatria

Κύπρος

Ωτορινολαρυγγολογία

Παιδιατρική

Latvija

Otolaringolo

ģija

Pediatrija

Lietuva

Otorinolaringologija

Vaikų ligos

Luxembourg

Oto-rhino-laryngologie

Pédiatrie

Magyarország

Fül-orr-gégegyógyászat

Csecsem

ő- és gyermekgyógyászat

Malta

Otorinolaringolo

ġija

Pedjatrija

Nederland

Keel-, neus- en oorheelkunde

Kindergeneeskunde

Österreich

Hals-, Nasen-und Ohrenkrankheiten

Kinder

— und Jugendheilkunde

Polska

Otorynolaryngologia

Pediatria

Portugal

Otorrinolaringologia

Pediatria

România

Otorinolaringologie

Pediatrie

Slovenija

Otorinolaringológija

Pediatrija

Slovensko

Otorinolaryngológia

Pediatria

Suomi/Finland

Korva-, nenä- ja kurkkutaudit/Öron-, näs- och

halssjukdomar

Lastentaudit/Barnsjukdomar

Sverige

Öron-, näs- och halssjukdomar (oto-rhino-la-

ryngologi)

Barn- och ungdomsmedicin

United Kingdom

Otolaryngology

Paediatrics

▼M8

M1

Land

Lungsjukdomar (pneumologi)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Urologi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Pneumologie

Urologie

България

Пневмология и фтизиатрия

Урология

Česká republika

Tuberkulóza a respira

ční nemoci

Urologie

248

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 105

▼M1

Land

Lungsjukdomar (pneumologi)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Urologi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Danmark

Medicinske lungesygdomme

Urologi eller urinvejenes kirurgiske sygdomme

Deutschland

Pneumologie

Urologie

Eesti

Pulmonoloogia

Uroloogia

Ελλάς

Φυματιoλoγία- Πvευμovoλoγία

Ουρoλoγία

España

Neumología

Urología

France

Pneumologie

Urologie

Hrvatska

Pulmologija

Urologija

Ireland

Respiratory medicine

Urology

Italia

Malattie dell'apparato respiratorio

Urologia

Κύπρος

Πνευμονολογία — Φυματιολογία

Ουρολογία

Latvija

Ftiziopneimonolo

ģija

Urol

oģija

Lietuva

Pulmonologija

Urologija

Luxembourg

Pneumologie

Urologie

Magyarország

dőgyógyászat

Urológia

Malta

Medi

ċina Respiratorja

Urol

oġija

Nederland

Longziekten en tuberculose

Urologie

Österreich

Lungenkrankheiten

Urologie

Polska

Choroby p

łuc

Urologia

Portugal

Pneumologia

Urologia

România

Pneumologie

Urologie

Slovenija

Pnevmologija

Urologija

Slovensko

Pneumológia a ftizeológia

Urológia

Suomi/Finland

Keuhkosairaudet ja allergologia/Lungsjukdo-

mar och allergologi

Urologia/Urologi

Sverige

Lungsjukdomar (pneumologi)

Urologi

United Kingdom

Respiratory medicine

Urology

▼M8

M1

Land

Ortopedi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Klinisk patologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Chirurgie orthopédique/Orthopedische heel-

kunde

Anatomie pathologique/Pathologische anatomie

България

Ортопедия и травматология

Обща и клинична патология

Česká republika

Ortopedie

Patologická anatomie

Danmark

Ortopædisk kirurgi

Patologisk anatomi eller vævs- og celleundersø-

gelser

Deutschland

Orthopädie (und Unfallchirurgie)

Pathologie

Eesti

Ortopeedia

Patoloogia

Ελλάς

Ορθoπεδική

Παθoλoγική Αvατoμική

España

Cirugía ortopédica y traumatología

Anatomía patológica

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

249

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 106

▼M1

Land

Ortopedi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Klinisk patologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

France

Chirurgie orthopédique et traumatologie

Anatomie et cytologie pathologiques

Hrvatska

Ortopedija i traumatologija

Patologija

Ireland

Trauma and orthopaedic surgery

Morbid anatomy and histopathology

Italia

Ortopedia e traumatologia

Anatomia patologica

Κύπρος

Ορθοπεδική

Παθολογοανατομία — Ιστολογία

Latvija

Traumatolo

ģija un ortopēdija

Patolo

ģija

Lietuva

Ortopedija traumatologija

Patologija

Luxembourg

Orthopédie

Anatomie pathologique

Magyarország

Ortopédia

Patológia

Malta

Kirur

ġija Ortopedika

Istopatolo

ġija

Nederland

Orthopedie

Pathologie

Österreich

Orthopädie und Orthopädische Chirurgie

Pathologie

Polska

Ortopedia i traumatologia narz

ądu ruchu

Patomorfologia

Portugal

Ortopedia

Anatomia patologica

România

Ortopedie

și traumatologie

Anatomie

patologică

Slovenija

Ortopedska kirurgija

Anatomska patologija in citopatologija

Slovensko

Ortopédia

Patologická anatómia

Suomi/Finland

Ortopedia ja traumatologia/Ortopedi och trau-

matologi

Patologia/Patologi

Sverige

Ortopedi

Klinisk patologi

United Kingdom

Trauma and orthopaedic surgery

Histopathology

Land

Neurologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Psykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Neurologie

Psychiatrie de l'adulte/Volwassen psychiatrie

България

Нервни болести

Психиатрия

Česká republika

Neurologie

Psychiatrie

Danmark

Neurologi eller medicinske nervesygdomme

Psykiatri

Deutschland

Neurologie

Psychiatrie und Psychotherapie

Eesti

Neuroloogia

Psühhiaatria

Ελλάς

Νευρoλoγία

Ψυχιατρική

España

Neurología

Psiquiatría

France

Neurologie

Psychiatrie

Hrvatska

Neurologija

Psihijatrija

Ireland

Neurology

Psychiatry

Italia

Neurologia

Psichiatria

Κύπρος

Νευρολογία

Ψυχιατρική

Latvija

Neirolo

ģija

Psihiatrija

▼M8

M1

▼M8

M1

250

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 107

▼M1

Land

Medicinsk radiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Onkologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Radiodiagnostic/Röntgendiagnose

Radiothérapie-oncologie/Radiotherapie-oncol-

ogie

България

Образна диагностика

Лъчелечение

Česká republika

Radiologie a zobrazovací metody

Radia

ční onkologie

Danmark

Diagnostik radiologi eller røntgenundersøgelse Onkologi

Deutschland

(Diagnostische) Radiologie

Strahlentherapie

Eesti

Radioloogia

Onkoloogia

Ελλάς

Ακτιvoδιαγvωστική

Ακτιvoθεραπευτική — Ογκολογία

España

Radiodiagnóstico

Oncología radioterápica

France

Radiodiagnostic et imagerie médicale

Oncologie radiothérapique

Hrvatska

Klini

čka radiologija

Onkologija i radioterapija

Ireland

Diagnostic radiology

Radiation oncology

Italia

Radiodiagnostica

Radioterapia

Κύπρος

Ακτινολογία

Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

Latvija

Diagnostisk

ā radioloģija

Terapeitisk

ā radioloģija

Lietuva

Radiologija

Onkologija radioterapija

Luxembourg

Radiodiagnostic

Radiothérapie

Magyarország

Radiológia

Sugárterápia

Malta

Radjolo

ġija

Onkolo

ġija u Radjoterapija

Nederland

Radiologie

Radiotherapie

Österreich

Medizinische Radiologie-Diagnostik

Strahlentherapie

— Radioonkologie

Land

Neurologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Psykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Lietuva

Neurologija

Psichiatrija

Luxembourg

Neurologie

Psychiatrie

Magyarország

Neurológia

Pszichiátria

Malta

Newrol

oġija

Psikjatrija

Nederland

Neurologie

Psychiatrie

Österreich

Neurologie

Psychiatrie

Polska

Neurologia

Psychiatria

Portugal

Neurologia

Psiquiatria

România

Neurologie

Psihiatrie

Slovenija

Nevrologija

Psihiatrija

Slovensko

Neurológia

Psychiatria

Suomi/Finland

Neurologia/Neurologi

Psykiatria/Psykiatri

Sverige

Neurologi

Psykiatri

United Kingdom

Neurology

General psychiatry

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

251

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 108

▼M1

Land

Plastikkirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Klinisk biologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti-

que/Plastische, reconstructieve en esthetische

heelkunde

Biologie clinique/Klinische biologie

България

Пластично-възстановителна хирургия

Клинична лаборатория

Česká republika

Plastická chirurgie

Danmark

Plastikkirurgi

Deutschland

Plastische (und Ästhetische) Chirurgie

Eesti

Plastika- ja rekonstruktiivkirurgia

Laborimeditsiin

Ελλάς

Πλαστική Χειρoυργική

Χειρουργική Θώρακος

España

Cirugía plástica, estética y reparadora

Análisis clínicos

France

Chirurgie plastique, reconstructrice et esthéti-

que

Biologie médicale

Hrvatska

Plasti

čna, rekonstrukcijska i estetska kirurgija

Ireland

Plastic, reconstructive and aesthetic surgery

Italia

Chirurgia plastica e ricostruttiva

Patologia clinica

Κύπρος

Πλαστική Χειρουργική

Latvija

Plastisk

ā ķirurģija

Lietuva

Plastin

ė ir rekonstrukcinė chirurgija

Laboratorin

ė medicina

Luxembourg

Chirurgie plastique

Biologie clinique

Magyarország

Plasztikai (égési) sebészet

Orvosi laboratóriumi diagnosztika

Malta

Kirur

ġija Plastika

Nederland

Plastische chirurgie

Österreich

Plastische Chirurgie

Medizinische Biologie

Polska

Chirurgia plastyczna

Diagnostyka laboratoryjna

Portugal

Cirurgia plástica e reconstrutiva

Patologia clínica

România

Chirurgie plastic

ă — microchirurgie recon-

structiv

ă

Medicin

ă de laborator

Land

Medicinsk radiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Onkologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Polska

Radiologia i diagnostyka obrazowa

Radioterapia onkologiczna

Portugal

Radiodiagnóstico

Radioterapia

România

Radiologie-imagistic

ă medicală

Radioterapie

Slovenija

Radiologija

Radioterapija in onkologija

Slovensko

Rádiológia

Radia

čná onkológia

Suomi/Finland

Radiologia/Radiologi

Syöpätaudit/Cancersjukdomar

Sverige

Medicinsk radiologi

Tumörsjukdomar (allmän onkologi)

United Kingdom

Clinical radiology

Clinical oncology

▼M8

M1

252

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 109

▼M1

Land

Klinisk bakteriologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Klinisk kemi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Микробиология

Биохимия

Česká republika

Léka

řská mikrobiologie

Klinická biochemie

Danmark

Klinisk mikrobiologi

Klinisk biokemi

Deutschland

Mikrobiologie (Virologie) und Infektions-

epidemiologie

Laboratoriumsmedizin

Eesti

Ελλάς

1. I

ατρική Βιoπαθoλoγία

2.

Μικρoβιoλoγία

España

Microbiología y parasitología

Bioquímica clínica

France

Hrvatska

Klini

čka mikrobiologija

Ireland

Microbiology

Chemical pathology

Italia

Microbiologia e virologia

Biochimica clinica

Κύπρος

Μικροβιολογία

Latvija

Mikrobiolo

ģija

Lietuva

Luxembourg

Microbiologie

Chimie biologique

Magyarország

Orvosi mikrobiológia

Malta

Mikrobijol

oġija

Patolo

ġija Kimika

Nederland

Medische microbiologie

Klinische chemie

Österreich

Hygiene und Mikrobiologie

Medizinische und Chemische Labordiagnostik

Polska

Mikrobiologia lekarska

Portugal

România

Slovenija

Klini

čna mikrobiologija

Medicinska biokemija

Slovensko

Klinická mikrobiológia

Klinická biochémia

Suomi/Finland

Kliininen mikrobiologia/Klinisk mikrobiologi

Kliininen kemia/Klinisk kemi

Land

Plastikkirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Klinisk biologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Slovenija

Plasti

čna, rekonstrukcijska in estetska kirurgija

Slovensko

Plastická chirurgia

Laboratórna medicína

Suomi/Finland

Plastiikkakirurgia/Plastikkirurgi

Sverige

Plastikkirurgi

United Kingdom

Cirugía plástica

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

253

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 110

▼M1

Land

Klinisk immunologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Thoraxkirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Chirurgie thoracique/Heelkunde op de tho-

rax (*)

България

Клинична имунология Имунология

Гръдна хирургия Кардиохирургия

Česká republika

Alergologie a klinická imunologie

Kardiochirurgie

Danmark

Klinisk immunologi

Thoraxkirurgi eller brysthulens kirurgiske syg-

domme

Deutschland

Thoraxchirurgie

Eesti

Torakaalkirurgia

Ελλάς

Χειρουργική Θώρακος

España

Inmunología

Cirugía torácica

France

Chirurgie thoracique et cardiovasculaire

Hrvatska

Alergologija i klini

čka imunologija

Ireland

Immunology (clinical and laboratory)

Thoracic surgery

Italia

Chirurgia toracica; Cardiochirurgia

Κύπρος

Ανοσολογία

Χειρουργική Θώρακος

Latvija

Imunol

oģija

Torak

ālā ķirurģija

Lietuva

Kr

ūtinės chirurgija

Luxembourg

Immunologie

Chirurgie thoracique

Magyarország

Allergológia és klinikai immunológia

Mellkassebészet

Malta

Immunolo

ġija

Kirur

ġija Kardjo-Toraċika

Nederland

Cardio-thoracale chirurgie

Österreich

Immunologie

Polska

Immunologia kliniczna

Chirurgia klatki piersiowej

Portugal

Cirurgia cardiotorácica

România

Chirurgie toracic

ă

Slovenija

Torakalna kirurgija

Slovensko

Klinická imunológia a alergológia

Hrudníková chirurgia

Suomi/Finland

Sydän-ja rintaelinkirurgia/Hjärt- och thoraxkir-

urgi

Sverige

Klinisk immunologi

Thoraxkirurgi

United Kingdom

Immunology

Cardo-thoracic surgery

Land

Klinisk bakteriologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Klinisk kemi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Sverige

Klinisk bakteriologi

Klinisk kemi

United Kingdom

Medical microbiology and virology

Chemical pathology

▼M8

M1

Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):

(*) 1 January 1983

254

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 111

▼M1

Land

Barn- och ungdomskirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Kärlkirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Chirurgie des vaisseaux/Bloedvatenheelkun-

de (*)

България

Детска хирургия

Съдова хирургия

Česká republika

Dětská chirurgie

Cévní chirurgie

Danmark

Karkirurgi eller kirurgiske blodkarsygdomme

Deutschland

Kinderchirurgie

Gefäßchirurgie

Eesti

Lastekirurgia

Kardiovaskulaarkirurgia

Ελλάς

Χειρoυργική Παίδωv

Αγγειoχειρoυργική

España

Cirugía pediátrica

Angiología y cirugía vascular

France

Chirurgie infantile

Chirurgie vasculaire

Hrvatska

Dje

čja kirurgija

Vaskularna kirurgija

Ireland

Paediatric surgery

Italia

Chirurgia pediatrica

Chirurgia vascolare

Κύπρος

Χειρουργική Παίδων

Χειρουργική Αγγείων

Latvija

B

ērnu ķirurģija

Asinsvadu

ķirurģija

Lietuva

Vaikų chirurgija

Kraujagysli

ų chirurgija

Luxembourg

Chirurgie pédiatrique

Chirurgie vasculaire

Magyarország

Gyermeksebészet

Érsebészet

Malta

Kirurgija Pedjatrika

Kirur

ġija Vaskolari

Nederland

Österreich

Kinderchirurgie

Polska

Chirurgia dzieci

ęca

Chirurgia naczyniowa

Portugal

Cirurgia pediátrica

Cirurgia vascular

România

Chirurgie pediatric

ă

Chirurgie vascular

ă

Slovenija

Kardiovaskularna kirurgija

Slovensko

Detská chirurgia

Cievna chirurgia

Suomi/Finland

Lastenkirurgia/Barnkirurgi

Verisuonikirurgia/Kärlkirurgi

Sverige

Barn- och ungdomskirurgi

United Kingdom

Paediatric surgery

▼M8

M1

Dates of repeal within the meaning of Article 27(3):

(*) 1 January 1983

Land

Kardiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Cardiologie

Gastro-entérologie/Gastroenterologie

България

Кардиология

Гастроентерология

Česká republika

Kardiologie

Gastroenterologie

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

255

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 112

▼M1

Land

Kardiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Danmark

Kardiologi

Medicinsk gastroenterologi eller medicinske

mavetarmsygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Kardiologie Innere Medizin und Schwerpunkt Gastroente-

rologie

Eesti

Kardioloogia

Gastroenteroloogia

Ελλάς

Καρδιoλoγία

Γαστρεvτερoλoγία

España

Cardiología

Aparato digestivo

France

Pathologie cardio-vasculaire

Gastro-entérologie et hépatologie

Hrvatska

Kardiologija

Gastroenterologija

Ireland

Cardiology

Gastro-enterology

Italia

Cardiologia

Gastroenterologia

Κύπρος

Καρδιολογία

Γαστρεντερολογία

Latvija

Kardiolo

ģija

Gastroenterolo

ģija

Lietuva

Kardiologija

Gastroenterologija

Luxembourg

Cardiologie et angiologie

Gastro-enterologie

Magyarország

Kardiológia

Gasztroenterológia

Malta

Kardjolo

ġija

Gastroenterolo

ġija

Nederland

Cardiologie

Leer van maag-darm-leverziekten

Österreich

Polska

Kardiologia

Gastrenterologia

Portugal

Cardiologia

Gastrenterologia

România

Cardiologie

Gastroenterologie

Slovenija

Gastroenterologija

Slovensko

Kardiológia

Gastroenterológia

Suomi/Finland

Kardiologia/Kardiologi

Gastroenterologia/Gastroenterologi

Sverige

Kardiologi

Medicinsk gastroenterologi och hepatologi

United Kingdom

Cardiology

Gastro-enterology

▼M8

M1

Land

Reumatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Hematologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Rhumathologie/reumatologie

България

Ревматология

Трансфузионна хематология

Česká republika

Revmatologie

Hematologie a transfúzní léka

řství

Danmark

Reumatologi

Hæmatologi eller blodsygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Rheumat-

ologie

Innere Medizin und Schwerpunkt Hämatologie

und Onkologie

Eesti

Reumatoloogia

Hematoloogia

Ελλάς

Ρευματoλoγία

Αιματoλoγία

256

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 113

▼M1

Land

Reumatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Hematologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

España

Reumatología

Hematología y hemoterapia

France

Rhumatologie

Hrvatska

Reumatologija

Hematologija

Ireland

Rheumatology

Haematology (clinical and laboratory)

Italia

Reumatologia

Ematologia

Κύπρος

Ρευματολογία

Αιματολογία

Latvija

Reimatolo

ģija

Hematolo

ģija

Lietuva

Reumatologija

Hematologija

Luxembourg

Rhumatologie

Hématologie

Magyarország

Reumatológia

Haematológia

Malta

Rewmatol

oġija

Ematolo

ġija

Nederland

Reumatologie

Österreich

Polska

Reumatologia

Hematologia

Portugal

Reumatologia

Imuno-hemoterapia

România

Reumatologie

Hematologie

Slovenija

Slovensko

Reumatológia

Hematológia a transfúziológia

Suomi/Finland

Reumatologia/Reumatologi

Kliininen hematologia/Klinisk hematologi

Sverige

Reumatologi

Hematologi

United Kingdom

Rheumatology

Haematology

Land

Endokrinologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Rehabiliteringsmedicin

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Médecine physique et réadaptation/Fysische ge-

neeskunde en revalidatie

България

Ендокринология и болести на обмяната

Физикална и рехабилитационна медицина

Česká republika

Endokrinologie

Rehabilita

ční a fyzikální medicína

Danmark

Medicinsk endokrinologi eller medicinske hor-

monsygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Endokrinol-

ogie und Diabetologie

Physikalische und Rehabilitative Medizin

Eesti

Endokrinoloogia

Taastusravi ja füsiaatria

Ελλάς

Εvδoκριvoλoγία

Φυσική Iατρική και Απoκατάσταση

España

Endocrinología y nutrición

Medicina física y rehabilitación

France

Endocrinologie, maladies métaboliques

Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Hrvatska

Endokrinologija i dijabetologija

Fizikalna medicina i rehabilitacija

Ireland

Endocrinology and diabetes mellitus

Italia

Endocrinologia e malattie del ricambio

Medicina fisica e riabilitazione

▼M8

M1

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

257

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 114

▼M1

Land

Neuropsykiatri

Utbildningens minimilängd: 5 år

Hud- och könssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Neuropsychiatrie (*)

Dermato-vénéréologie/Dermato-venerologie

България

Кожни и венерически болести

Česká republika

Dermatovenerologie

Danmark

Dermato-venerologi eller hud- og kønssygdom-

me

Deutschland

Nervenheilkunde (Neurologie und Psychiatrie) Haut

— und Geschlechtskrankheiten

Eesti

Dermatoveneroloogia

Ελλάς

Νευρoλoγία — Ψυχιατρική

Δερματoλoγία — Αφρoδισιoλoγία

España

Dermatología médico-quirúrgica y venereología

France

Neuropsychiatrie (**)

Dermatologie et vénéréologie

Hrvatska

Dermatologija i venerologija

Ireland

Italia

Neuropsichiatria (***)

Dermatologia e venerologia

Κύπρος

Νευρολογία — Ψυχιατρική

Δερματολογία — Αφροδισιολογία

Latvija

Dermatolo

ģija un veneroloģija

Lietuva

Dermatovenerologija

Luxembourg

Neuropsychiatrie (****)

Dermato-vénéréologie

Land

Endokrinologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Rehabiliteringsmedicin

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Κύπρος

Ενδοκρινολογία

Φυσική Ιατρική και Αποκατάσταση

Latvija

Endokrinolo

ģija

Rehabilitolo

ģija Fiziskā rehabilitācija

Fizik

ālā medicīna

Lietuva

Endokrinologija

Fizin

ė medicina ir reabilitacija

Luxembourg

Endocrinologie, maladies du métabolisme et

de la nutrition

Rééducation et réadaptation fonctionnelles

Magyarország

Endokrinológia

Fizioterápia

Malta

Endokrinolo

ġija u Dijabete

Nederland

Revalidatiegeneeskunde

Österreich

Physikalische Medizin

Polska

Endokrynologia

Rehabilitacja medyczna

Portugal

Endocrinologia

Fisiatria ou Medicina física e de reabilitação

România

Endocrinologie

Recuperare,

medicină fizică și balneologie

Slovenija

Fizikalna in rehabilitacijska medicina

Slovensko

Endokrinológia

Fyziatria, balneológia a lie

čebná rehabilitácia

Suomi/Finland

Endokrinologia/Endokrinologi

Fysiatria/Fysiatri

Sverige

Endokrina sjukdomar

Rehabiliteringsmedicin

United Kingdom

Endocrinology and diabetes mellitus

▼M8

M1

258

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 115

▼M1

Land

Radiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Barnpsykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Psychiatrie

infanto-juvénile/Kinder-

en

jeugdpsychiatrie

България

Радиобиология

Детска психиатрия

Česká republika

Dětská a dorostová psychiatrie

Danmark

Børne- og ungdomspsykiatri

Deutschland

Radiologie

Kinder- und Jugendpsychiatrie und -psychothe-

rapie

Eesti

Ελλάς

Ακτιvoλoγία — Ραδιoλoγία

Παιδoψυχιατρική

España

Electroradiología

France

Electro-radiologie (*)

Pédo-psychiatrie

Hrvatska

Klini

čka radiologija

Dje

čja i adolescentna psihijatrija

Ireland

Radiology

Child and adolescent psychiatry

Italia

Radiologia (**)

Neuropsichiatria infantile

Κύπρος

Παιδοψυχιατρική

Latvija

B

ērnu psihiatrija

Lietuva

Vaikų ir paauglių psichiatrija

Luxembourg

Électroradiologie (***)

Psychiatrie infantile

Magyarország

Radiológia

Gyermek-és ifjúságpszichiátria

Land

Neuropsykiatri

Utbildningens minimilängd: 5 år

Hud- och könssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 3 år

Benämning

Benämning

Magyarország

Bőrgyógyászat

Malta

Dermato-venerejolo

ġija

Nederland

Zenuw

— en zielsziekten (*****)

Dermatologie en venerologie

Österreich

Neurologie und Psychiatrie

Haut- und Geschlechtskrankheiten

Polska

Dermatologia i wenerologia

Portugal

Dermatovenereologia

România

Dermatovenerologie

Slovenija

Dermatovenerologija

Slovensko

Neuropsychiatria

Dermatovenerológia

Suomi/Finland

Ihotaudit ja allergologia/Hudsjukdomar och al-

lergologi

Sverige

Hud- och könssjukdomar

United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)

1 augusti 1987, utom för personer som påbörjade utbildningen före detta datum.

(**)

31 december 1971.

(***)

31 oktober 1999.

(****) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.

(*****) 9 juli 1984.

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

259

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 116

▼M1

Land

Geriatrik

Utbildningens minimilängd: 4 år

Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Гериатрична медицина

Нефрология

Česká republika

Geriatrie

Nefrologie

Danmark

Geriatri eller alderdommens sygdomme

Nefrologi eller medicinske nyresygdomme

Deutschland

Innere Medizin und Schwerpunkt Nephrologie

Eesti

Nefroloogia

Ελλάς

Νεφρoλoγία

España

Geriatría

Nefrología

France

Néphrologie

Hrvatska

Nefrologija

Ireland

Geriatric medicine

Nephrology

Italia

Geriatria

Nefrologia

Κύπρος

Γηριατρική

Νεφρολογία

Latvija

Nefrolo

ģija

Lietuva

Geriatrija

Nefrologija

Luxembourg

Gériatrie

Néphrologie

Magyarország

Geriátria

Nefrológia

Malta

Ġerjatrija

Nefrolo

ġija

Nederland

Klinische geriatrie

Österreich

Land

Radiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Barnpsykiatri

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Malta

Nederland

Radiologie (****)

Österreich

Radiologie

Polska

Psychiatria dzieci i m

łodzieży

Portugal

Radiologia

Pedopsiquiatria

România

Psihiatrie pediatric

ă

Slovenija

Otroška in mladostniška psihiatrija

Slovensko

Detská psychiatria

Suomi/Finland

Lastenpsykiatria/Barnpsykiatri

Sverige

Barn- och ungdomspsykiatri

United Kingdom

Child and adolescent psychiatry

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*)

3 december 1971.

(**)

31 oktober 1993.

(***) Detta examensbevis utfärdas inte längre för utbildningar som påbörjats efter den 5 mars 1982.

(****) 8 juli 1984.

▼M8

M1

260

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 117

▼M1

Land

Infektionssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 4 år

Samhällsmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Инфекциозни болести

Социална медицина и здравен мениджмънт

комунална хигиена

Česká republika

Infek

ční lékařství

Hygiena a epidemiologie

Danmark

Infektionsmedicin

Samfundsmedicin

Deutschland

Öffentliches Gesundheitswesen

Eesti

Infektsioonhaigused

Ελλάς

Κοινωνική Ιατρική

España

Medicina preventiva y salud pública

France

Santé publique et médecine sociale

Hrvatska

Infektologija

Javnozdravstvena medicina

Ireland

Infectious diseases

Public health medicine

Italia

Malattie infettive

Igiene e medicina preventiva

Κύπρος

Λοιμώδη Νοσήματα

Υγειονολογία/Κοινοτική Ιατρική

Latvija

Infektolo

ģija

Lietuva

Infektologija

Luxembourg

Maladies contagieuses

Santé publique

Magyarország

Infektológia

Mege

lőző orvostan és népegészségtan

Malta

Mard Infettiv

Saħħa Pubblika

Nederland

Maatschappij en gezondheid

Österreich

Sozialmedizin

Polska

Choroby zaka

źne

Zdrowie publiczne, epidemiologia

Portugal

Infecciologia

Saúde pública

România

Boli infec

țioase

Sănătate publică și management

Slovenija

Infektologija

Javno zdravje

Slovensko

Infektológia

Verejné zdravotníctvo

Land

Geriatrik

Utbildningens minimilängd: 4 år

Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Polska

Geriatria

Nefrologia

Portugal

Nefrologia

România

Geriatrie

și gerontologie

Nefrologie

Slovenija

Nefrologija

Slovensko

Geriatria

Nefrológia

Suomi/Finland

Geriatria/Geriatri

Nefrologia/Nefrologi

Sverige

Geriatrik

Medicinska njursjukdomar (nefrologi)

United Kingdom

Geriatrics

Renal medicine

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

261

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 118

▼M1

Land

Klinisk farmakologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Yrkes- och miljömedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Médecine du travail/Arbeidsgeneeskunde

България

Клинична фармакология и терапия

Фармакология

Трудова медицина

Česká republika

Klinická farmakologie

Pracovní lék

ařství

Danmark

Klinisk farmakologi

Arbejdsmedicin

Deutschland

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeitsmedizin

Eesti

Ελλάς

I

ατρική thς Εργασίας

España

Farmacología clínica

Medicina del trabajo

France

Médecine du travail

Hrvatska

Klini

čka farmakologija s toksikologijom

Medicina rada i

športa

Ireland

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

Italia

Farmacologia

Medicina del lavoro

Κύπρος

Ιατρική της Εργασίας

Latvija

Arodslim

ības

Lietuva

Darbo medicina

Luxembourg

Médecine du travail

Magyarország

Klinikai farmakológia

Foglalkozás-orvostan (üzemorvostan)

Malta

Farmakolo

ġija Klinika u t-Terapewtika

Medi

ċina Okkupazzjonali

Nederland

Arbeid en gezondheid, bedrijfsgeneeskunde

Arbeid en gezondheid, verzekeringsgeneeskun-

de

Österreich

Pharmakologie und Toxikologie

Arbeits- und Betriebsmedizin

Polska

Farmakologia kliniczna

Medycyna pracy

Portugal

Medicina do trabalho

România

Farmacologie clinic

ă

Medicina muncii

Slovenija

Medicina dela, prometa in

športa

Slovensko

Klinická farmakológia

Pracovné lekárstvo

Suomi/Finland

Kliininen farmakologia ja lääkehoito/Klinisk

farmakologi och läkemedelsbehandling

Työterveyshuolto/Företagshälsovård

Sverige

Klinisk farmakologi

Yrkes- och miljömedicin

United Kingdom

Clinical pharmacology and therapeutics

Occupational medicine

Land

Infektionssjukdomar

Utbildningens minimilängd: 4 år

Samhällsmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Suomi/Finland

Infektiosairaudet/Infektionssjukdomar

Terveydenhuolto/Hälsovård

Sverige

Infektionssjukdomar

Socialmedicin

United Kingdom

Infectious diseases

Public health medicine

▼M8

M1

262

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 119

▼M1

Land

Allergisjukdomar

Utbildningens minimilängd: 3 år

Nukleärmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Médecine nucléaire/Nucleaire geneeskunde

България

Клинична алергология

Нуклеарна медицина

Česká republika

Alergologie a klinická imunologie

Nukleární medicína

Danmark

Medicinsk allergologi eller medicinske over-

følsomhedssygdomme

Klinisk fysiologi og nuklearmedicin

Deutschland

Nuklearmedizin

Eesti

Ελλάς

Αλλεργιoλoγία

Πυρηvική Iατρική

España

Alergología

Medicina nuclear

France

Médecine nucléaire

Hrvatska

Alergologija i klini

čka imunologija

Nuklearna medicina

Ireland

Italia

Allergologia ed immunologia clinica

Medicina nucleare

Κύπρος

Αλλεργιολογία

Πυρηνική Ιατρική

Latvija

Alergolo

ģija

Lietuva

Alergologija ir klinikin

ė imunologija

Luxembourg

Médecine nucléaire

Magyarország

Allergológia és klinikai immunológia

Nukleáris medicina (izotóp diagnosztika)

Malta

Medi

ċina Nukleari

Nederland

Allergologie en inwendige geneeskunde

Nucleaire geneeskunde

Österreich

Nuklearmedizin

Polska

Alergologia

Medycyna nuklearna

Portugal

Imuno-alergologia

Medicina nuclear

România

Alergologie

și imunologie clinică

Medicin

ă nucleară

Slovenija

Nuklearna medicina

Slovensko

Klinická imunológia a alergológia

Nukleárna medicína

Suomi/Finland

Kliininen fysiologia ja isotooppilääketiede/Kli

nisk fysiologi och nukleärmedicin

Sverige

Allergisjukdomar

Nukleärmedicin

United Kingdom

Nuclear medicine

▼M8

M1

-

Land

Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Лицево-челюстна хирургия

Česká republika

Maxilofaciální chirurgie

Danmark

Deutschland

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

263

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 120

▼M1

Land

Käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare)

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Eesti

Ελλάς

España

Cirugía oral y maxilofacial

France

Chirurgie maxillo-faciale et stomatologie

Hrvatska

Maksilofacijalna kirurgija

Ireland

Italia

Chirurgia maxillo-facciale

Κύπρος

Latvija

Mutes, sejas un

žokļu ķirurģija

Lietuva

Veido ir

žandikaulių chirurgija

Luxembourg

Chirurgie maxillo-faciale

Magyarország

Szájsebészet

Malta

Nederland

Österreich

Mund- Kiefer- und Gesichtschirurgie

Polska

Chirurgia szczekowo-twarzowa

Portugal

Cirurgia maxilo-facial

România

Slovenija

Maxilofacialna kirurgija

Slovensko

Maxilofaciálna chirurgia

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Land

Biologisk hematologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Клинична хематология

Česká republika

Danmark

Klinisk blodtypeserologi (*)

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France

Hématologie

Hrvatska

Ireland

Italia

Κύπρος

▼M8

M1

▼M8

M1

264

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 121

▼M1

Land

Stomatologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Dermatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Česká republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

Estomatología

France

Stomatologie

Hrvatska

Ireland

Dermatology

Italia

Odontostomatologia (*)

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Stomatologie

Magyarország

Land

Biologisk hematologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Hématologie biologique

Magyarország

Malta

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Hematologia clinica

România

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983, utom för personer som påbörjat en utbildning före detta datum och som avslutat den senast under 1988.

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

265

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 122

▼M1

Land

Veneriska sjukdomar

Utbildningens minimilängd: 4 år

Tropikmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

България

Česká republika

Danmark

Deutschland

Eesti

Ελλάς

España

France

Hrvatska

Ireland

Genito-urinary medicine

Tropical medicine

Italia

Medicina tropicale

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Magyarország

Trópusi betegségek

Malta

Medi

ċina Uro-ġenetali

Nederland

Österreich

Spezifische Prophylaxe und Tropenhygiene

Polska

Medycyna transportu

Land

Stomatologi

Utbildningens minimilängd: 3 år

Dermatologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Malta

Dermatolo

ġija

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

Estomatologia

România

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Dermatology

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 31 december 1994.

▼M8

M1

266

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 123

▼M1

Land

Gastroenterologisk kirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Olycksfallsmedicin

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Chirurgie abdominale/Heelkunde op het abdo-

men (*)

България

Спешна медицина

Česká republika

Traumatologie

Urgentní medicína

Danmark

Kirurgisk gastroenterologi eller kirurgiske ma-

ve-tarmsygdomme

Deutschland

Visceralchirurgie

Eesti

Ελλάς

España

Cirugía del aparato digestivo

France

Chirurgie viscérale et digestive

Hrvatska

Abdominalna kirurgija

Hitna medicina

Ireland

Emergency medicine

Italia

Chirurgia dell'apparato digerente

Κύπρος

Latvija

Lietuva

Abdominalin

ė chirurgija

Luxembourg

Chirurgie gastro-entérologique

Magyarország

Traumatológia

Malta

Medi

ċina tal-Aċċidenti u l-Emerġenza

Nederland

Österreich

Polska

Medycyna ratunkowa

Portugal

România

Medicin

ă de urgență

Slovenija

Abdominalna kirurgija

Slovensko

Gastroenterologická chirurgia

Úrazová chirurgia

Urgentná medicína

Land

Veneriska sjukdomar

Utbildningens minimilängd: 4 år

Tropikmedicin

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Portugal

Medicina tropical

România

Slovenija

Slovensko

Tropická medicína

Suomi/Finland

Sverige

United Kingdom

Genito-urinary medicine

Tropical medicine

▼M8

M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

267

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 124

▼M1

Land

Klinisk neurofysiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning

för läkare och tandläkare) (

1

)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België/

Belgien

Stomatologie et chirurgie orale et maxillo-facia

le/Stomatologie en mond-, kaak- en aangezicht-

schirurgie

България

Česká republika

Danmark

Klinisk neurofysiologi

Deutschland

Mund-, Kiefer- und Gesichtschirurgie

Eesti

Ελλάς

España

Neurofisiologia clínica

France

Hrvatska

Ireland

Clinical neurophysiology

Oral and maxillo-facial surgery

Italia

Κύπρος

Στοματο-Γναθο-Προσωποχειρουργική

Latvija

Lietuva

Luxembourg

Chirurgie dentaire, orale et maxillo-faciale

Magyarország

Arc-állcsont-szájsebészet

Malta

Newrofi

żjoloġija Klinika

Kirur

ġija tal-għadam tal-wiċċ

Nederland

Österreich

Polska

Portugal

România

Slovenija

Slovensko

Suomi/Finland

Kliininen neurofysiologia/Klinisk neurofysio-

logi

Suu- ja leukakirurgia/Oral och maxillofacial kir-

urgi

Land

Gastroenterologisk kirurgi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Olycksfallsmedicin

Utbildningens minimilängd: 5 år

Benämning

Benämning

Suomi/Finland

Gastroenterologinen kirurgia/Gastroenterolo-

gisk kirurgi

Sverige

United Kingdom

Accident and emergency medicine

Datum för upphörande enligt artikel 27.3:

(*) 1 januari 1983.

-

▼M8

M1

268

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 125

▼M1

Land

Medicinsk onkologi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Medicinsk genetik

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Belgique/België

Oncologie médicale/ Medische oncologie

България

Медицинска онкология

Медицинска генетика

Česká republika

Klinická onkologie

Léka

řská genetika

Danmark

Klinisk genetik

Deutschland

Humangenetik

Eesti

Meditsiinigeneetika

Ελλάς

Παθολογική Ογκολογία

España

France

Oncologie

Génétique médicale

Hrvatska

Ireland

Medical oncology

Clinical genetics

Italia

Oncologia medica

Genetica medica

Κύπρος

Ακτινοθεραπευτική Ογκολογία

Latvija

Onkolo

ģija ķīmijterapija

Medic

īnas ģenētika

Lietuva

Chemoterapinė onkologija

Genetika

Luxembourg

Oncologie médicale

Médecine génétique

Magyarország

Klinikai onkológia

Klinikai genetika

Malta

Nederland

Klinische genetica

Österreich

Medizinische Genetik

Polska

Onkologia kliniczna

Genetyka kliniczna

Portugal

Oncologia médica

Genética médica

România

Oncologie medicala

Genetica medicala

Slovenija

Internisti

čna onkologija

Klini

čna genetika

Slovensko

Klinická onkológia

Lekárska genetica

Land

Klinisk neurofysiologi

Utbildningens minimilängd: 4 år

Tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning

för läkare och tandläkare) (

1

)

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Sverige

Klinisk neurofysiologi

United Kingdom

Clinical neurophysiology

Oral and maxillo-facial surgery

(

1

) Den utbildning som leder fram till examensbevis för specialister i tand-, mun-, käk- och ansiktskirurgi (grundutbildning för läkare

och tandläkare) skall innebära avslutad och godkänd grundutbildning för läkare (artikel 24) och även avslutad och godkänd grund-

utbildning för tandläkare (artikel 34).

▼M6

▼M8

M6

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

269

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 126

▼M6

Land

Benämning på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgi-

que/Belgien

Ministerieel erkenningsbesluit van

huisarts/Arrêté ministériel d'agrément

de médecin généraliste

Huisarts/Médecin généraliste

31 december 1994

България

Свидетелство

за

призната

специалност по Обща медицина

Лекар-специалист

по

Обща

медицина

1 januari 2007

Česká repu-

blika

Diplom o specializaci

”všeobecné lé-

ka

řství”

Všeobecný lékař

1 maj 2004

Danmark

Tilladelse til at anvende betegnelsen

alment praktiserende læge/Speciallæ-

gel i almen medicin

Almen praktiserende læge/Special-

læge i almen medicin

31 december 1994

Deutschland

Zeugnis über die spezifische Aus-

bildung in der Allgemeinmedizin

Facharzt/Fachärztin für Allgemein-

medizin

31 december 1994

Eesti

Diplom peremeditsiini erialal

Perearst

1 maj 2004

Ελλάς

Tίτλος ιατρικής ειδικότητας γενικής

ιατρικής

I

ατρός με ειδικότητα γενικής

ιατρικής

31 december 1994

España

Título de especialista en medicina fa-

miliar y comunitaria

Especialista en medicina familiar y

comunitaria

31 december 1994

France

Diplôme d'Etat de docteur en méde-

cine (avec document annexé attestant

la formation spécifique en médecine

générale)

Médecin qualifié en médecine géné-

rale

31 december 1994

Hrvatska

Diploma

o

specijalisti

čkom

usavršavanju

specijalist obiteljske medicine

1 juli 2013

Ireland

Certificate of specific qualifications

in general medical practice

General medical practitioner

31 december 1994

Italia

Attestato di formazione specifica in

medicina generale

Medico di medicina generale

31 december 1994

Κύπρος

Τίτλος Ειδικότητας Γενικής Ιατρικής Ιατρός Γενικής Ιατρικής

1 maj 2004

Latvija

Ģimenes ārsta sertifikāts

Ģimenes (vispārējās prakses) ārsts

1 maj 2004

Lietuva

Šeimos

gydytojo

rezident

ūros

pažymėjimas

Šeimos medicinos gydytojas

1 maj 2004

Luxembourg

Diplôme de formation spécifique en

medicine générale

Médecin généraliste

31 december 1994

Magyarország Háziorvostan szakorvosa bizonyítvá-

ny

Háziorvostan szakorvosa

1 maj 2004

Malta

Tabib tal-familja

Medi

ċina tal-familja

1 maj 2004

Land

Medicinsk onkologi

Utbildningens minimilängd: 5 år

Medicinsk genetik

Utbildningens minimilängd: 4 år

Benämning

Benämning

Suomi/Finland

Perinnöllisyyslääketiede/ Medicinsk genetik

Sverige

United Kingdom

Medical oncology

Clinical genetics

▼B

5.1.4 Förteckning över benämningar på utbildningar för allmänpraktik

▼M1

B

▼M8

B

270

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 127

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Nederland

Certificaat van inschrijving in het re-

gister van erkende huisartsen van de

Koninklijke Nederlandsche Maat-

schappij tot bevordering der genees-

kunst

Huisarts

31 december 1994

Österreich

Arzt für Allgemeinmedizin

Arzt für Allgemeinmedizin

31 december 1994

Polska

Diplôme: Dyplom uzyskania tytu

łu

specjalisty w dziedzinie medycyny

rodzinnej

Specjalista w dziedzinie medycyny

rodzinnej

1 maj 2004

Portugal

Diploma do internato complementar

de clínica geral

Assistente de clínica geral

31 december 1994

România

Certificat de medic specialist medi-

cină de familie

Medic specialist medicin

ă de familie

1 januari 2007

Slovenija

Potrdilo o opravljeni specializaciji iz

družinske medicine

Specialist

družinske medicine/Speci-

alistka dru

žinske medicine

1 maj 2004

Slovensko

Diplom o

špecializácii v odbore

”všeobecné lekárstvo”

Všeobecný lekár

1 maj 2004

Suomi/ Fin-

land

Todistus lääkärin perusterveydenhu-

ollon lisäkoulutuksesta/Bevis om till-

läggsutbildning av läkare i primär-

vård

Yleislääkäri/Allmänläkare

31 december 1994

Sverige

Bevis om kompetens som allmän-

praktiserande läkare (Europaläkare)

utfärdat av Socialstyrelsen

Allmänpraktiserande läkare (Europa-

läkare)

31 december 1994

United King-

dom

Certificate of prescribed/equivalent

experience

General medical practitioner

31 december 1994

▼M1

B

V.2 SJUKSKÖTERSKOR MED ANSVAR FÖR ALLMÄN HÄLSO- OCH

SJUKVÅRD

5.2.1 Utbildningsplan för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för sjuksköterskor med an-

svar för allmän hälso- och sjukvård skall bestå av följande två delar och täcka

åtminstone de ämnen som anges nedan.

A. Teoretisk undervisning

a) Vård

— yrkets beskaffenhet och etik,

— allmänna principer för hygien

och hälso- och sjukvård

— principerna för hälso- och

sjukvård inom

— allmänmedicin och invär-

tesmedicinska specialite-

ter,

— allmän kirurgi och övriga

kirurgiska specialiteter,

— barnavård och barna-

ålderns invärtes sjuk-

domar (pediatrik),

— mödravård,

— mentalhygien och psyki-

atri,

— äldrevård och långvårds-

medicin.

b) Grundvetenskaper

— anatomi och fysiologi,

— patologi,

— bakteriologi, virologi och pa-

rasitologi,

— biofysik, biokemi och radio-

logi,

— dietetik,

— hygien

— förebyggande medicin,

— hälsolära,

— klinisk farmakologi.

c) Samhällsvetenskap

— sociologi,

— psykologi,

— förvaltningsprinciper,

— undervisningsprinciper,

— social- och hälsovårdslagstift-

ning,

— juridiska aspekter på sjukskö-

terskeyrket.

B. Klinisk undervisning

— Hälso- och sjukvård i relation till

— allmänmedicin och invärtesmedicinska specialiteter,

— allmän kirurgi och övriga kirurgiska specialiteter,

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

271

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 128

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/

Belgique/

Belgien

— Diploma gegradueerde

verpleger/verpleegster/

Diplôme d'infirmier(ère)

gradué(e)/Diplom eines

(einer) graduierten Kran-

kenpflegers (-pflegerin)

— Diploma in de zieken-

huisverpleegkunde/Bre-

vet d'infirmier(ère) hos-

pitalier(ère)/Brevet eines

(einer) Krankenpflegers

(-pflegerin)

— Brevet van verpleegassi-

stent(e)/Brevet d'hospita-

lier(ère)/Brevet

einer

Pflegeassistentin

— De erkende opleidings-

instituten/Les

établis-

sements

d'enseignement

reconnus/Die anerkannten

Ausbildungsanstalten

— De bevoegde Examencom-

missie van de Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury

compétent d'enseignement

de la Communauté fran-

çaise/Der zuständige Prü-

fungsausschüß der Deut-

schsprachigen

Gemein-

schaft

— Hospitalier(ère)/

Verpleegassi-

stent(e)

— Infirmier(ère) hos-

pitalier(ère)/Zie-

kenhuisverpleger(-

verpleegster)

29 juni 1979

България

Диплома за висше образо-

вание на образователно-

квалификационна степен

”Бакалавър”

с

професионална

квалификация

”Меди­

цинска сестра”

Университет

Медицинска сестра

1 januari 2007

Česká re-

publika

1. Diplom o ukon

čení stu-

dia ve studijním pro-

gramu

ošetřovatelství ve

studijním

oboru

všeobecná sestra (baka-

ř, Bc.), åtföljt av föl-

jande

examensbevis:

Vysv

ědčení

o

státní

záv

ěrečné zkoušce

2. Diplom o ukon

čení stu-

dia ve studijním oboru

diplomovaná všeobecná

sestra (diplomovaný spe-

cialista, DiS.), åtföljt av

följande

examensbevis:

Vysv

ědčení o absoluto-

riu

1. Vysoká

škola zřízená nebo

uznaná státem

2. Vy

šší odborná škola

z

řízená nebo uznaná stá-

tem

1.

Všeobecná sestra

2.

Všeobecný

ošetřovatel

1 maj 2004

— barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik),

— mödravård,

— mentalhygien och psykiatri,

— äldrevård och långvårdsmedicin,

— hemsjukvård.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till

andra ämnen.

Den teoretiska undervisningen skall avvägas och samordnas med den kliniska

undervisningen på sådant sätt att de kunskaper och färdigheter som anges i denna

bilaga kan förvärvas på lämpligt sätt.

5.2.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

▼M1

B

272

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 129

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Danmark

Eksamensbevis efter gen-

nemført sygeplejerskeuddan-

nelse

Sygeplejeskole godkendt af

Undervisningsministeriet

Sygeplejerske

29 juni 1979

Deutsch-

land

Zeugnis über die staatliche

Prüfung in der Krankenpfle-

ge

Staatlicher Prüfungsausschuss

Gesundheits-

und

Krankenpflegerin/Ge-

sundheits- und Kran-

kenpfleger

29 juni 1979

Eesti

Diplom õe erialal

1. Tallinna Meditsiinikool

2. Tartu Meditsiinikool

3. Kohtla-Järve Meditsiinikool

õde

1 maj 2004

Ελλάς

1.

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

Παν/μίου Αθηνών

2.

Πτυχίο

Νοσηλευτικής

Τεχνολογικών

Εκπαιδευτικών Ιδρυμάτων

(

Τ.Ε.Ι.)

3.

Πτυχίο

Αξιωματικών

Νοσηλευτικής

4.

Πτυχίο Αδελφών

Νοσοκόμων

πρώην

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου Υγείας και

Πρόνοιας

5. Πτυχίο Αδελφών

Νοσοκόμων

και

Επισκεπτριών

πρώην

Ανωτέρων

Σχολών

Υπουργείου Υγείας και

Πρόνοιας

6.

Πτυχίο

Τμήματος

Νοσηλευτικής

1.

Πανεπιστήμιο Αθηνών

2. Τεχνολογικά Εκπαιδευτικά

Ιδρύματα

Υπουργείο

Εθνικής

Παιδείας και

Θρησκευμάτων

3.

Υπουργείο Εθνικής 'Αμυνας

4.

Υπουργείο Υγείας

και

Πρόνοιας

5.

Υπουργείο Υγείας

και

Πρόνοιας

6. ΚΑΤΕΕ Υπουργείου

Εθνικής

Παιδείας και

Θρησκευμάτων

Διπλωματούχος

ή

πτυχιούχος νοσοκόμος,

νοσηλευτής

ή

νοσηλεύτρια

1 januari 1981

España

Título de Diplomado univer-

sitario en Enfermería

— Ministerio de Educación y

Cultura

— El rector de una universidad

Enfermero/a diploma-

do/a

1 januari 1986

France

— Diplôme d'Etat d'infirmi-

er(ère)

— Diplôme d'Etat d'infirmi-

er(ère) délivré en vertu

du décret no 99-1147 du

29 décembre 1999

Le ministère de la santé

Infirmer(ère)

29 juni 1979

Hrvatska

1. Svjedod

žba ”medicinska

sestra op

će njege/medi-

cinski

tehničar opće nje-

ge”

2. Svjedod

žba

”prvostupnik (baccalau-

reus) sestrinstva/prvostup-

nica (baccalaurea) se-

strinstva

1. Srednje strukovne

škole

koje izvode program za

stjecanje kvalifikacije

”me-

dicinska sestra op

će njege/

medicinski tehni

čar opće

njege”

2. Medicinski fakulteti

sveu

čilišta u

Republici

Hrvatskoj

Sveu

čilišta u Republici

Hrvatskoj

Veleučilišta u Republici

Hrvatskoj

1. medicinska sestra

op

će

njege/medi-

cinski

tehničar opće

njege

2. prvostupnik (bacca-

laureus) sestrinstva/

prvostupnica

(bac-

calaurea) sestrinst-

va

1 juli 2013

Ireland

Certificate of

Registered

General Nurse

An Bord Altranais (The Nur-

sing Board)

Registered

General

Nurse

29 juni 1979

▼M8

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

273

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 130

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Italia

Diploma di infermiere pro-

fessionale

Scuole riconosciute dallo Stato

Infermiere professiona-

le

29 juni 1979

Κύπρος

Δίπλωμα

Γενικής

Νοσηλευτικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένος

Νοσηλευτής

1 maj 2004

Latvija

1. Diploms par

māsas kvali-

fik

ācijas iegūšanu

2. M

āsas diploms

1. M

āsu skolas

2. Universit

ātes tipa augst-

skola pamatojoties uz Valsts

eksāmenu komisijas

lēmumu

M

āsa

1 maj 2004

Lietuva

1. Auk

štojo mokslo diplo-

mas,

nurodantis suteiktą

bendrosios praktikos slau-

gytojo profesin

ę kvalifika-

cij

ą

2. Auk

štojo mokslo diplo-

mas (neuniversitetin

ės stu-

dijos),

nurodantis suteiktą

bendrosios praktikos slau-

gytojo profesine kvalifika-

cij

ą

1. Universitetas

2. Kolegija

Bendrosios

praktikos

slaugytojas

1 maj 2004

Luxem-

bourg

— Diplôme d'Etat d'infirmier

— Diplôme d'Etat d'infirmier

hospitalier gradué

Ministère de l'éducation na-

tionale, de la formation profes-

sionnelle et des sports

Infirmier

29 juni 1979

Magya-

rország

1. Ápoló bizonyítvány

2. Diplomás ápoló oklevél

3. Egyetemi okleveles ápoló

oklevél

1. Iskola

2. Egyetem/f

őiskola

3. Egyetem

Ápoló

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl-istudji

tal-infermerija

Universita

’ ta' Malta

Infermier Registrat tal-

Ewwel Livell

1 maj 2004

Neder-

land

1. Diploma's verpleger A,

verpleegster A, verpleeg-

kundige A

2. Diploma verpleegkundige

MBOV (Middelbare Be-

roepsopleiding Verpleeg-

kundige)

3. Diploma verpleegkundige

HBOV (Hogere Beroep-

sopleiding Verpleegkundi-

ge)

4. Diploma beroepsonder-

wijs verpleegkundige

Kwalificatieniveau 4

5. Diploma hogere beroep-

sopleiding verpleegkun-

dige

— Kwalificatieni-

veau 5

1. Door een van overheids-

wege benoemde examen-

commissie

2. Door een van overheids-

wege benoemde examen-

commissie

3. Door een van overheids-

wege benoemde examen-

commissie

4. Door een van overheids-

wege aangewezen oplei-

dingsinstelling

5. Door een van overheids-

wege aangewezen oplei-

dingsinstelling

Verpleegkundige

29 juni 1979

274

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 131

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Öster-

reich

1. Diplom als

”Diplomierte

Gesundheits- und Kran-

kenschwester, Diplomier-

ter

Gesundheits- und

Krankenpfleger

2. Diplom als

”Diplomierte

Krankenschwester, Diplo-

mierter Krankenpfleger

1. Schule für allgemeine Ge-

sundheits- und Krankenpfle-

ge

2. Allgemeine Krankenpflege-

schule

— Diplomierte Kran-

kenschwester

— Diplomierter Kran-

kenpfleger

1 januari 1994

Polska

Dyplom uko

ńczenia studiów

wy

ższych na kierunku pi-

el

ęgniarstwo z tytułem ”ma-

gister piel

ęgniarstwa”

Instytucja prowadz

ąca

kształcenie

na

poziomie

wy

ższym

uznana

przez

w

łaściwe władze

(institution för högre utbild-

ning som erkänts av de behö-

riga myndigheterna)

Pielegniarka

1 maj 2004

Portugal

1. Diploma do curso de en-

fermagem geral

2. Diploma/carta de curso de

bacharelato em enferma-

gem

3. Carta de curso de licen-

ciatura em enfermagem

1. Escolas de Enfermagem

2. Escolas Superiores de En-

fermagem

3. Escolas Superiores de En-

fermagem; Escolas Superio-

res de Saúde

Enfermeiro

1 januari 1986

România

1. Diplomă de absolvire de

asistent medical generalist

cu studii superioare de

scurt

ă durată

2.

Diplomă de licență de asi-

stent medical generalist cu

studii superioare de lung

ă

durat

ă

1. Universit

ăți

2. Universit

ăți

asistent medical gene-

ralist

1 januari 2007

Slovenija

Diploma, s katero se podel-

juje strokovni naslov

”diplo-

mirana medicinska sestra/di-

plomirani

zdravstvenik”

1. Univerza

2. Visoka strokovna

šola

Diplomirana

medi-

cinska sestra/Diplomi-

rani zdravstvenik

1 maj 2004

Slovens-

ko

1. Vysoko

školský diplom o

udelení akademického ti-

tulu

”magister z

ošetrovateľstva” (”Mgr.”)

2. Vysoko

školský diplom o

udelení akademického ti-

tulu

”bakalár z

ošetrovateľstva” (”Bc.”)

3. Absolventský diplom v

študijnom odbore diplo-

movaná

všeobecná sestra

1. Vysoká

škola

2. Vysoká

škola

3. Stredná zdravotnícka

škola

Sestra

1 maj 2004

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

275

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 132

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Suomi/

Finland

1. Sairaanhoitajan tutkinto/

Sjukskötarexamen

2. Sosiaali- ja terveysalan

ammattikorkeakoulutut-

kinto,

sairaanhoitaja

(AMK)/Yrkeshögskole-

examen inom hälsovård

och det sociala området,

sjukskötare (YH)

1. Terveydenhuolto-oppilaitok-

set/ Hälsovårdsläroanstalter

2. Ammattikorkeakoulut/ Yr-

keshögskolor

Sairaanhoitaja/Sjukskö-

tare

1 januari 1994

Sverige

Sjuksköterskeexamen

Universitet eller högskola

Sjuksköterska

1 januari 1994

United

Kingdom

Statement of Registration as

a Registered General Nurse

in part 1 or part 12 of the

register kept by the United

Kingdom Central Council

for Nursing, Midwifery and

Health Visiting

Various

— State

Registered

Nurse

— Registered General

Nurse

29 juni 1979

V.3 TANDLÄKARE

5.3.1 Utbildningsplan för tandläkare

Utbildningsplanen som leder fram till examensbevis för tandläkare skall omfatta

minst nedanstående ämnen. Undervisning i ett eller flera ämnen får ges inom

ramen för eller i anslutning till övriga ämnen.

A. Grundläggande ämnen

— kemi

— fysik

— biologi

B. Mediko-biologiska och allmänna

medicinska ämnen

— anatomi

— embryologi

— histologi, inklusive cytologi

— fysiologi

— biokemi (eller fysiologisk ke-

mi)

— patologisk anatomi

— allmän patologi

— farmakologi

— mikrobiologi

— hygien

— förebyggande medicin och ep-

idemiologi

— radiologi

— medicinsk rehabilitering

— allmän kirurgi

— allmänmedicin, inklusive

barnaålderns invärtes sjuk-

domar (pediatrik)

— öron-, näs- och halssjukdomar

— hudsjukdomar och veneriska

sjukdomar

— allmän psykologi, psykopato-

logi och neuropatologi

— anestesiologi

C. Ämnen med direkt anknytning till

tandläkaryrket

— protetik

— materiallära

— konserverande tandvård

— förebyggande tandvård

— anestesiologi och premedicine-

ring vid tandbehandling

— oral kirurgi

— oral patologi

— klinisk praktik

— barntandvård (pedontologi)

— tandreglering (ortodonti)

— parodontologi

— odontologisk röntgendiagnostik

— bettfysiologi

— yrkets organisation, etik och

lagstiftning

— sociala aspekter på tandläkaryr-

ket

276

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 133

▼B

Land

Benämning på examens-

beviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbevi-

set

Yrkestitel

Referensda-

tum

België/

Belgique/

Belgien

Diploma van tandarts/

Diplôme licencié en

science dentaire

— De universiteiten/

Les universités

— De bevoegde Ex-

amen- commissie

van de Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury compétent

d'enseignement

de la Commu-

nauté française

Licentiaat in de

tandheelkunde/Li-

cencié en science

dentaire

28 januari

1980

България

Диплома за висше

образование

на

образователно-

квалификационна

степен ”Магистър” по

”Дентална медицина”

с

професионална

квалификация

”Магистър-лекар по

дентална медицина”

Факултет

по

дентална медицина

към

Медицински

университет

Лекар по дентална

медицина

1 januari

2007

Česká re-

publika

Diplom o ukon

čení stu-

dia ve studijním pro-

gramu zubní lék

ařství

►C2 (doktor zubního

lék

ařství, MDDr.) ◄

Léka

řská fakulta uni-

verzity v

České repu-

blice

Vysv

ědčení o státní

rigorózní zkou

šce

Zubní

lékař

1 maj

2004

Danmark

Bevis for tandlægeek-

samen (odontologisk

kandidateksamen)

Tandlægehøjskolerne,

Sundhedsvidenskabe-

ligt universitetsfakul-

tet

Autorisation som

tandlæge, udstedt af

Sundhedsstyrelsen

Tandlæge

28 januari

1980

Deut-

schland

Zeugnis

über

die

Zahnärztliche Prüfung

Zuständige Behörden

Zahnarzt

28 januari

1980

Eesti

Diplom hambaarstitea-

duse õppekava läbimise

kohta

Tartu Ülikool

Hambaarst

1 maj

2004

Ελλάς

Πτυχίo Οδovτιατρικής Παvεπιστήμιo

Οδοντίατρος

ή

χειρούργος

οδοντίατρος

1 januari

1981

España

Título de Licenciado

en Odontología

El rector de una uni-

versidad

Licenciado

en

odontología

1 januari

1986

France

Diplôme d'Etat de doc-

teur en chirurgie den-

taire

Universités

Chirurgien-dentiste

28 januari

1980

Hrvatska

Diploma ”doktor den-

talne

medicine/dokto-

rica dentalne medicine

Fakulteti sveu

čilišta u

Republici Hrvatskoj

doktor dentalne me-

dicine/doktorica

dentalne medicine

1 juli 2013

Ireland

— Bachelor in Dental

Science

(B.Dent.Sc.)

— Bachelor of Dental

Surgery (BDS)

— Licentiate in Den-

tal Surgery (LDS)

— Universities

— Royal College of

Surgeons in Ire-

land

— Dentist

— Dental practi-

tioner

— Dental surgeon

28 januari

1980

5.3.2 Examensbevis över grundutbildning för tandläkare

▼M1

B

▼M8

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

277

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 134

▼B

Land

Benämning på examens-

beviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbevi-

set

Yrkestitel

Referensda-

tum

Italia

Diploma di laurea in

Odontoiatria e Protesi

Dentaria

Università

Diploma di abilita-

zione all'esercizio

della professione di

odontoiatra

Odontoiatra

28 januari

1980

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής Οδοντιάτρου

Οδοντιατρικό

Συμβούλιο

Οδοντίατρος

1 maj

2004

Latvija

Zob

ārsta diploms

Universit

ātes

tipa

augstskola

Rezidenta diploms

par zob

ārsta

p

ēcdiploma

izgl

ītības program-

mas pabeig

šanu, ko

izsniedz

univer-

sit

ātes tipa augst-

skola un

”Serti-

fik

āts” — kom-

petentas iest

ādes

izsniegts

doku-

ments, kas aplieci-

na, ka persona ir

nok

ārtojusi

serti-

fik

ācijas eksāmenu

zob

ārstniecībā

Zob

ārsts

1 maj

2004

Lietuva

Auk

štojo mokslo diplo-

mas, nurodantis sute-

ikt

ą gydytojo odonto-

logo kvalifikacij

ą

Universitetas

Internat

ūros

pa

žymėjimas, nuro-

dantis suteikt

ą gy-

dytojo odontologo

profesin

ę kvalifika-

cij

ą

Gydytojas odonto-

logas

1 maj

2004

Luxem-

bourg

Diplôme d'Etat de doc-

teur en médecine den-

taire

Jury d'examen d'Etat

Médecin-dentiste

28 januari

1980

Magya-

rország

Fogorvos oklevél (doc-

tor medicinae denta-

riae, röv.: dr. med.

dent.)

Egyetem

Fogorvos

1 maj

2004

Malta

Lawrja fil- Kirur

ġija

Dentali

Universita

’ ta Malta

Kirurgu Dentali

1 maj

2004

Neder-

land

Universitair

getuig-

schrift van een met

goed gevolg afgelegd

tandartsexamen

Faculteit

Tandheel-

kunde

Tandarts

28 januari

1980

Öster-

reich

Bescheid über die Ver-

leihung des akademi-

schen

Grades ”Doktor

der Zahnheilkunde

Medizinische Fakultät

der Universität

Zahnarzt

1 januari

1994

Polska

Dyplom uko

ńczenia

studiów wy

ższych z ty-

tu

łem ”lekarz dentysta”

1. Akademia

Me-

dyczna,

2. Uniwersytet Me-

dyczny,

3. Collegium

Me-

dicum

Uniwersy-

tetu

Jagiel-

lo

ńskiego

Lekarsko

— Den-

tystyczny Egzamin

Pa

ństwowy

Lekarz dentysta

1 maj

2004

278

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 135

▼B

Land

Benämning på examens-

beviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbevi-

set

Yrkestitel

Referensda-

tum

Portugal

Carta de curso de li-

cenciatura em medicina

dentária

— Faculdades

— Institutos Superio-

res

Médico dentista

1 januari

1986

România

Diplomă de licență de

medic dentist

Universit

ăți

medic dentist

1 oktober

2003

Slovenija

Diploma, s katero se

podeljuje strokovni na-

slov

”doktor dentalne

medicine/doktorica

dentalne medicine

— Univerza

Potrdilo o opravlje-

nem

strokovnem

izpitu za poklic zo-

bozdravnik/zo-

bozdravnica

Doktor

dentalne

medicine/Doktorica

dentalne medicine

1 maj

2004

Slovens-

ko

Vysoko

školský diplom

o udelení akademic-

kého

titulu

”doktor

zubného lekárstva

(

”MDDr.”)

— Vysoká škola

Zubný lekár

1 maj

2004

Suomi/

Finland

Hammaslääketieteen li-

sensiaatin tutkinto/

Odontologie

licentiat-

examen

— Helsingin yliopis-

to/Helsingfors uni-

versitet

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

Terveydenhuollon

oikeusturvakeskuk-

sen päätös käytän-

nön palvelun hyväk-

symisestä/Beslut av

Rättskyddscentralen

för hälsovården om

godkännande

av

praktisk tjänstgöring

Hammaslääkäri/

Tandläkare

1 januari

1994

Sverige

Tandläkarexamen

— Universitetet

i

Umeå

— Universitetet i Gö-

teborg

— Karolinska Institu-

tet

— Malmö Högskola

Endast för examens-

bevis som erhållits

före den 1 juli 1995,

ett utbildningsbevis

som utfärdats av So-

cialstyrelsen

Tandläkare

1 januari

1994

United

Kingdom

— Bachelor of Dental

Surgery (BDS or

B.Ch.D.)

— Licentiate in Dental

Surgery

— Universities

— Royal Colleges

— Dentist

— Dental practitio-

ner

— Dental surgeon

28 januari

1980

▼M1

B

5.3.3 Examensbevis för specialisttandläkare

Ortodonti

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

que/Belgien

Titre professionnel particulier de den-

tiste

spécialiste en

orthodontie/

Bijzondere beroepstitel van tandarts

specialist in de orthodontie

Ministre de la Santé publique/Minis-

ter bevoegd voor Volksgezondheid

28 januari 1980

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

279

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 136

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

България

Свидетелство

за

призната

специалност по ”Ортодонтия”

Факултет по дентална медицина

към Медицински университет

1 januari 2007

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

som specialtandlæge i ortodonti

Sundhedsstyrelsen

27 January 2005

Deutschland

Fachzahnärztliche Anerkennung für

Kieferorthopädie;

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Eesti

Residentuuri lõputunnistus ortodontia

erialal

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας

της Ορθoδovτικής

— Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

— Νoμαρχία

1 januari 1981

France

Titre de spécialiste en orthodontie

Conseil National de l'Ordre des chi-

rurgiens dentistes

28 januari 1980

Ireland

Certificate of specialist dentist in ort-

hodontics

Competent authority recognised for

this purpose by the competent minis-

ter

28 januari 1980

Italia

Diploma di specialista in Ortognato-

donzia

Università

21 May 2005

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του

Ειδικού

Οδοντιάτρου

στην

Ορθοδοντική

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

”Sertifikāts”— kompetentas iestādes

izsniegts dokuments, kas apliecina,

ka persona ir nok

ārtojusi serti-

fik

ācijas eksāmenu ortodontijā

Latvijas

Ārstu biedrība

1 maj 2004

Lietuva

Rezident

ūros pažymėjimas, nurodan-

tis

suteiktą gydytojo ortodonto pro-

fesin

ę kvalifikaciją

Universitetas

1 maj 2004

Magyarország

Fogszabályozás szakorvosa bizonyít-

vány

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

dügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fl-Or-

todonzja

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar

Spe

ċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving als orthodon-

tist in het Specialistenregister

Specialisten Registratie Commissie

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandhe-

elkunde

28 januari 1980

Polska

Dyplom uzyskania

tytułu specjalisty

w dziedzinie ortodoncji

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialis-

ti

čnem izpitu iz čeljustne in zobne

ortopedije

1. Ministrstvo za zdravje

2.

Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

Suomi/Fin-

land

Erikoishammaslääkärin tutkinto,

hampaiston

oikomishoito/Special-

tand-läkarexamen, tandreglering

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

universitet

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

1 januari 1994

Sverige

Bevis om specialistkompetens i tand-

reglering

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United King-

dom

Certificate of Completion of speci-

alist training in orthodontics

Competent authority recognised for

this purpose

28 januari 1980

Ortodonti

▼M1

B

280

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 137

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Referensdatum

България

Свидетелство

за

призната

специалност по ”Орална хирургия”

Факултет по дентална медицина

към Медицински университет

1 januari 2007

Danmark

Bevis for tilladelse til at betegne sig

som specialtandlæge i hospitalsodon-

tologi

Sundhedsstyrelsen

28 januari 1980

Deutschland

Fachzahnärztliche

Anerkennung

für

Oralchirurgie/

Mundchirurgie

Landeszahnärztekammer

28 januari 1980

Ελλάς

Τίτλoς Οδovτιατρικής ειδικότητας

της Γvαθoχειρoυργικής (up to 31 De-

cember 2002)

— Νoμαρχιακή Αυτoδιoίκηση

— Νoμαρχία

1 januari 2003

Ireland

Certificate of specialist dentist in oral

surgery

Competent authority recognised for

this purpose by the competent minis-

ter

28 januari 1980

Italia

Diploma di specialista in Chirurgia

Orale

Università

21 May 2005

Κύπρος

Πιστοποιητικό Αναγνώρισης του

Ειδικού Οδοντιάτρου στην

Στοματική Χειρουργική

Οδοντιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Lietuva

Rezident

ūros pažymėjimas, nurodan-

tis suteikt

ą burnos chirurgo profesinę

kvalifikacij

ą

Universitetas

1 maj 2004

Magyarország

Dento-alveoláris sebészet szakorvosa

bizonyítvány

Az Egészségügyi, Szociális és Csalá-

dügyi Minisztérium illetékes testülete

1 maj 2004

Malta

Ċertifikat ta' speċjalista dentali fil-Ki-

rur

ġija tal-ħalq

Kumitat ta' Approvazzjoni dwar

Spe

ċjalisti

1 maj 2004

Nederland

Bewijs van inschrijving als kaakchi-

rurg in het Specialistenregister

Specialisten Registratie Commissie

(SRC) van de Nederlandse Maat-

schappij tot bevordering der Tandhe-

elkunde

28 januari 1980

Polska

Dyplom uzyskania

tytułu specjalisty

w dziedzinie chirurgii stomatolo-

gicznej

Centrum Egzaminów Medycznych

1 maj 2004

Slovenija

Potrdilo o opravljenem specialis-

ti

čnem izpitu iz oralne kirurgije

1. Ministrstvo za zdravje

2.

Zdravniška zbornica Slovenije

1 maj 2004

Suomi/

Finland

Erikoishammaslääkärin tutkinto, suu-

ja leuka-kirurgia/Specialtandläkar-ex-

amen, oral och maxillofacial kirurgi

— Helsingin

yliopisto/Helsingfors

universitet

— Oulun yliopisto

— Turun yliopisto

1 januari 1994

Sverige

Bevis om specialist-kompetens i

tandsystemets kirurgiska sjukdomar

Socialstyrelsen

1 januari 1994

United King-

dom

Certificate of completion of specialist

training in oral surgery

Competent authority recognised for

this purpose

28 januari 1980

Munkirurgi

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

281

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 138

▼B

V.4 VETERINÄR

5.4.1 Utbildningsplan för veterinärer

Utbildningsplanen som leder fram till förvärv av examensbevis för veterinärer

skall omfatta minst nedanstående ämnen.

Undervisning i ett eller flera ämnen får ges som en del av eller i anslutning till

andra ämnen.

A. Grundläggande ämnen

— fysik

— kemi

— zoologi

— botanik

— biomatematik

B. Särskilda ämnen

a) Grundläggande vetenskaper

— anatomi (inklusive histologi

och embryologi)

— fysiologi

— biokemi

— genetik

— farmakologi

— farmaci

— toxikologi

— mikrobiologi

— immunologi

— epidemiologi

— yrkesetik

b) Kliniska vetenskaper

— obstetrik

— patologi (inklusive patologisk

anatomi)

— parasitologi

— klinisk medicin och kirurgi

(inklusive anestesiologi)

— klinisk undervisning om

olika husdjur, fjäderfä och

andra djurarter

— förebyggande medicin

— radiologi

— fortplantning och fortplant-

ningsrubbningar

— medicin och hälsoskydd

inom det allmänna veterinär-

väsendet

— veterinärlagstiftning och

rättsmedicin

— terapeutik

— propedeutik

c) Animalisk produktion

— animalisk produktion

— animalisk näringslära

— agronomi

— lantbruksekonomi

— kreatursuppfödning

— veterinärhygien

— djuretologi och djurskydd

d) Livsmedelshygien

— inspektion och kontroll av

animaliska livsmedel eller

livsmedel av animaliskt ur-

sprung

— livsmedelshygien och livs-

medelsteknologi

— praktiskt arbete (inklusive

praktiskt arbete på slakterier

och andra ställen för hante-

ring av livsmedel)

Den praktiska utbildningen får ske i form av en praktikperiod, förutsatt att denna

sker på heltid och under den behöriga myndighetens direkta tillsyn och inte

överstiger sex månader inom ramen för en sammanlagd studietid på fem år.

Fördelningen av den teoretiska och praktiska utbildningen på de olika ämnes-

grupperna skall avvägas och samordnas på sådant sätt att kunskaper och erfaren-

heter kan förvärvas på ett sätt som gör det möjligt för veterinären att utföra alla

sina uppgifter.

5.4.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för veterinärer

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbeviset

Referensdatum

België/

Belgique/

Belgien

Diploma van dierenarts/Di-

plôme de docteur en médecine

vétérinaire

— De universiteiten/Les

universités

— De bevoegde Examen-

commissie van de Vla-

amse Gemeenschap/Le

Jury compétent d'ense-

ignement de la Com-

munauté française

21 december 1980

282

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 139

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbeviset

Referensdatum

България

Диплома

за

висше

образование на образова­

телно-квалификационна

степен магистър по специ­

алност

Ветеринарна

медицина с професионална

квалификация

Ветеринарен

лекар

— Лесотехнически уни-

верситет — Факултет

по ветеринарна ме-

дицина

— Тракийски универси-

тет — Факултет по

ветеринарна медицина

1 januari 2007

Česká re-

publika

— Diplom o ukončení studia

ve studijním programu ve-

terinární léka

řství (doktor

veterinární

medicíny,

MVDr.)

— Diplom o ukončení studia

ve studijním programu ve-

terinární hygiena a ekol-

ogie (doktor veterinární

medicíny, MVDr.)

Veterinární fakulta univer-

zity v

České republice

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået kandidatek-

samen i veterinærvidenskab

Kongelige Veterinær- og

Landbohøjskole

21 december 1980

Deutsch-

land

Zeugnis über das Ergebnis

►C2 des Dritten Ab-

schnitts

◄ der Tierärztlichen

Prüfung und das Gesamter-

gebnis der Tierärztlichen Prü-

fung

Der Vorsitzende des Prü-

fungsausschusses für die

Tierärztliche Prüfung einer

Universität oder Hochschule

21 december 1980

Eesti

Diplom: täitnud veterinaarme-

ditsiini õppekava

Eesti Põllumajandusülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Πτυχίo Κτηvιατρικής

Πανεπιστήμιο

Θεσσαλονίκης

και

Θεσσαλίας

1 januari 1981

España

Título de Licenciado en Vete-

rinaria

— Ministerio de Educa-

ción y Cultura

— El rector de una univer-

sidad

1 januari 1986

France

Diplôme d'Etat de docteur vé-

térinaire

21 december 1980

Hrvatska

Diploma ”doktor veterinarske

medicine/doktorica

veteri-

narske medicine

Veterinarski

fakultet

Sveu

čilišta u Zagrebu

1 juli 2013

Ireland

— Diploma of Bachelor in/of

Veterinary

Medicine

(MVB)

— Diploma of Membership

of the Royal College of

Veterinary

Surgeons

(MRCVS)

21 december 1980

▼M1

B

▼M8

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

283

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 140

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbeviset

Referensdatum

Italia

Diploma di laurea in medicina

veterinaria

Università

Diploma di abilita-

zione all'esercizio

della medicina vete-

rinaria

1 januari 1985

Κύπρος

Πιστοποιητικό

Εγγραφής

Κτηνιάτρου

Κτηνιατρικό Συμβούλιο

1 maj 2004

Latvija

Veterin

ārārsta diploms

Latvijas Lauksaimniec

ības

Universit

āte

1 maj 2004

Lietuva

Auk

štojo mokslo diplomas (ve-

terinarijos gydytojo (DVM))

Lietuvos Veterinarijos Aka-

demija

1 maj 2004

Luxem-

bourg

Diplôme d'Etat de docteur en

médecine vétérinaire

Jury d'examen d'Etat

21 december 1980

Magya-

rország

Állatorvos doktor oklevél

dr. med. vet.

Szent István Egyetem Álla-

torvos-tudományi Kar

1 maj 2004

Malta

Li

ċenzja ta' Kirurgu Veterinar-

ju

Kunsill tal-Kirur

ġi Veteri-

narji

1 maj 2004

Neder-

land

Getuigschrift van met goed ge-

volg afgelegd diergeneeskun-

dig/veeartse-nijkundig examen

21 december 1980

Öster-

reich

— Diplom-Tierarzt

— Magister medicinae veteri-

nariae

Universität

— Doktor der Vete-

rinärmedizin

— Doctor medici-

nae veterinariae

— Fachtierarzt

1 januari 1994

Polska

Dyplom lekarza weterynarii

1. Szko

ła Główna Gos-

podarstwa Wiejskiego w

Warszawie

2. Akademia Rolnicza we

Wroc

ławiu

3. Akademia Rolnicza w

Lublinie

4. Uniwersytet Warmi

ńsko-

Mazurski w Olsztynie

1 maj 2004

Portugal

Carta de curso de licenciatura

em medicina veterinária

Universidade

1 januari 1986

România

Diplomă de licență de doctor

medic veterinar

Universit

ăți

1 januari 2007

Slovenija

Diploma, s katero se podeljuje

strokovni naslov

”doktor vete-

rinarske medicine/doktorica ve-

terinarske medicine

Univerza

Spri

čevalo o op-

ravljenem državnem

izpitu s podro

čja ve-

terinarstva

1 maj 2004

Slovens-

ko

Vysoko

školský diplom o ude-

lení akademického titulu

”dok-

tor

veterinárskej medicíny”

(

”MVDr.”)

Univerzita

veterinárskeho

lekárstva

1 maj 2004

Suomi/

Finland

Eläinlääketieteen lisensiaatin

tutkinto/Veterinärmedicine

li-

centiatexamen

Helsingin yliopisto/Helsing-

fors universitet

1 januari 1994

Sverige

Veterinärexamen

Sveriges Lantbruksuniversi-

tet

1 januari 1994

▼M1

B

284

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 141

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examens-

beviset

Behörighetsbevis som

medföljer examensbeviset

Referensdatum

United

Kingdom

1. Bachelor of Veterinary Sci-

ence (BVSc)

2. Bachelor of Veterinary Sci-

ence (BVSc)

3. Bachelor of Veterinary Me-

dicine (BvetMB)

4. Bachelor of Veterinary Me-

dicine

and Surgery

(BVM&S)

5. Bachelor of Veterinary Me-

dicine

and Surgery

(BVM&S)

6. Bachelor of Veterinary Me-

dicine (BvetMed)

1. University of Bristol

2. University of Liverpool

3. University of Cambridge

4. University of Edinburgh

5. University of Glasgow

6. University of London

21 december 1980

V.5 BARNMORSKOR

5.5.1 Utbildningsplan för barnmorskor (utbildning I och II)

Utbildningsplanen för förvärv av examensbevis för barnmorskor består av föl-

jande två delar:

A. Teoretisk och teknisk undervisning

a) Allmänna ämnen

— grunderna i anatomi och fysiologi

— grunderna i patologi

— grunderna i bakteriologi, virologi och parasitologi

— grunderna i biofysik, biokemi och radiologi

— barnaålderns invärtes sjukdomar (pediatrik), sär-

skilt med avseende på nyfödda barn

— hygien, hälsoundervisning, förebyggande vård, ti-

dig sjukdomsdiagnos

— näringslära och dietetik, särskilt med avseende på

kvinnor, nyfödda barn och spädbarn

— grunderna i sociologi och socialmedicinska

spörsmål

— grunderna i farmakologi

— psykologi

— pedagogik, principer och metoder

— hälso- och sjukvårdslagstiftning, sociallagstift-

ning samt hälso- och sjukvårdens uppbyggnad

— yrkesetik och lagstiftning som rör yrket

— sex- och samlevnadsundervisning och familjepla-

nering

— moderns och spädbarnets rättsskydd

b) Ämnen som är specifika för verksamhet som barn-

morska

— anatomi och fysiologi

— embryologi och fosterutveckling

— graviditet, förlossning och barnsängsperiod

— gynekologisk och obstetrisk patologi

— förberedelser inför förlossning och föräldraskap,

inklusive psykologiska aspekter

— förlossningsförberedelser (inklusive kunskap om

och användning av teknisk utrustning inom ob-

stetriken)

— analgesi, anestesiologi och intensivvård

— det nyfödda barnets fysiologi och patologi

— vård av och tillsyn över det nyfödda barnet

— psykologiska och sociala faktorer

B. Praktisk och klinisk utbildning

Denna utbildning skall ges under lämplig handledning:

— Rådgivning till gravida kvinnor, omfattande minst 100 undersökningar.

— Övervakning och vård av minst 40 kvinnor under förlossning.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

285

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 142

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

België/Belgi-

que/Belgien

Diploma van vroedvrouw/

Diplôme d'accoucheuse

— De erkende oplei-

dingsinstituten/Les

établissements

d'enseignement

— De bevoegde Ex-

amen- commissie

van de Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury compétent

d'enseignement de

la

Communauté

française

Vroedvrouw/Accou-

cheuse

23 januari 1983

България

Диплома

за

висше

образование

на

образователно-

квалификационна степен

”Бакалавър”

с

професионална

квалификация

”Акушерка”

Университет

Акушеркa

1 januari 2007

— Eleven skall ha skött minst 40 förlossningar; i de fall då detta antal inte

kan uppnås, kan antalet minskas till lägst 30 under förutsättning att eleven

aktivt deltar vid ytterligare 20 förlossningar.

— Aktiv medverkan vid sätesförlossningar. I de fall då detta inte är möjligt

får praktiken ske i en simulerad situation.

— Utförande av episiotomi och förtrogenhet med suturering. Detta skall

innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik. Det praktiska utföran-

det av suturering innefattar suturering av såret efter episiotomi och enkel

perineal laceration. Detta får ske i en simulerad situation, om det är

absolut nödvändigt.

— Övervakning och vård av 40 kvinnor med komplikationer före, under eller

efter förlossningen.

— Övervakning och vård (inklusive undersökning) av minst 100 kvinnor

efter förlossningen och av friska nyfödda barn.

— Övervakning och vård av nyfödda som kräver specialvård inklusive de

barn som är för tidigt eller för sent födda, underviktiga eller sjuka barn.

— Vård av kvinnor med gynekologiska och obstetriska besvär.

— Förtrogenhet med vård av patienter med medicinska och kirurgiska sjuk-

domar. Detta skall innefatta teoretisk handledning och klinisk praktik.

Den teoretiska och tekniska utbildningen (del A i utbildningsplanen) skall

avpassas till och samordnas med den kliniska utbildningen (del B i utbild-

ningsplanen), så att de kunskaper och erfarenheter som avses i denna bilaga

kan förvärvas på lämpligt sätt.

Den kliniska barnmorskeutbildningen (del B i utbildningsplanen) skall ha

formen av handledd praktik på sjukhusavdelningar eller andra vårdinrätt-

ningar som godkänts av de behöriga myndigheterna eller organen. Under

denna utbildning skall barnmorskeeleverna ta del i verksamheten på avdel-

ningarna i fråga i den mån den bidrar till deras utbildning. De skall infor-

meras om det ansvar som gäller för verksamhet som barnmorska.

5.5.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för barnmorskor

▼M1

286

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 143

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Česká repu-

blika

1. Diplom o ukon

čení stu-

dia ve studijním pro-

gramu o

šetřovatelství

ve studijním oboru po-

rodní asistentka (baka-

ř, Bc.)

— Vysvědčení o

státní

záv

ěrečné

zkou

šce

2. Diplom o ukon

čení stu-

dia ve studijním oboru

diplomovaná porodní

asistentka

(diplomo-

vaný specialista, DiS.)

— Vysvědčení o ab-

solutoriu

1. Vysoká

škola

z

řízená nebo uznaná

státem

2. Vy

šší odborná škola

z

řízená nebo uznaná

státem

Porodní asistentka/po-

rodní asistent

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået jordemo-

dereksamen

Danmarks jordemoder-

skole

Jordemoder

23 januari 1983

Deutschland

Zeugnis über die staatliche

Prüfung für Hebammen

und Entbindungspfleger

Staatlicher Prüfungs-

ausschuss

— Hebamme

— Entbindungspfleger

23 januari 1983

Eesti

Diplom

ämmaemanda

erialal

1. Tallinna

Meditsii-

nikool

2. Tartu Meditsiinikool

— Ämmaemand

1 maj 2004

Ελλάς

1.

Πτυχίο

Τμήματος

Μαιευτικής

Τεχνολογικών

Εκπαιδευτικών

Ιδρυμάτων (Τ.Ε.Ι.)

2. Πτυχίο του Τμήματος

Μαιών της Ανωτέρας

Σχολής

Στελεχών

Υγείας και Κοινων.

Πρόνοιας (ΚΑΤΕΕ)

3. Πτυχίο Μαίας

Ανωτέρας

Σχολής

Μαιών

1.

Τεχνολογικά

Εκπαιδευτικά

Ιδρύματα (Τ.Ε.Ι.)

2.

ΚΑΤΕΕ

Υπουργείου Εθνικής

Παιδείας

και

Θρησκευμάτων

3.

Υπουργείο Υγείας

και Πρόνοιας

— Μαία

— Μαιευτής

23 januari 1983

España

— Título de Matrona

— Título de Asistente ob-

stétrico (matrona)

— Título de Enfermería

obstétrica-ginecológica

Ministerio de Educa-

ción y Cultura

— Matrona

— Asistente obstétrico

1 januari 1986

France

Diplôme de sage-femme

L'Etat

Sage-femme

23 januari 1983

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

287

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 144

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Hrvatska

Svjedod

žba

”prvostupnik

(baccalau-

reus)

primaljstva/

sveu

čilišna

prvostupnica

(baccalaurea) primaljstva

— Medicinski fakulteti

sveu

čilišta u Repu-

blici Hrvatskoj

— Sveučilišta u Repu-

blici Hrvatskoj

— Veleučilišta i visoke

škole u Republici

Hrvatskoj

prvostupnik (baccalau-

reus) primaljstva/prvos-

tupnica

(baccalaurea)

primaljstva

1 juli 2013

Ireland

Certificate in Midwifery

An Board Altranais

Midwife

23 januari 1983

Italia

Diploma d'ostetrica

Scuole

riconosciute

dallo Stato

Ostetrica

23 januari 1983

Κύπρος

Δίπλωμα στο μεταβασικό

πρόγραμμα Μαιευτικής

Νοσηλευτική Σχολή

Εγγεγραμμένη Μαία

1 maj 2004

Latvija

Diploms par vecm

ātes

kvalifik

ācijas iegūšanu

M

āsu skolas

Vecm

āte

1 maj 2004

Lietuva

1. Auk

štojo mokslo diplo-

mas, nurodantis sute-

iktą bendrosios prakti-

kos slaugytojo pro-

fesin

ę kvalifikaciją, ir

profesin

ės kvalifikaci-

jos pa

žymėjimas, nuro-

dantis suteikt

ą akušerio

profesin

ę kvalifikaciją

— Pažymėjimas, liu-

dijantis profesin

ę

praktik

ą

aku

šerijoje

2. Auk

štojo mokslo diplo-

mas (neuniversitetin

ės

studijos),

nurodantis

suteikt

ą

bendrosios

praktikos

slaugytojo

profesin

ę kvalifikaciją,

ir profesin

ės kvalifika-

cijos

pažymėjimas, nu-

rodantis

suteiktą

aku

šerio profesinę kva-

lifikacij

ą

— Pažymėjimas, liu-

dijantis profesin

ę

praktik

ą

aku

šerijoje

3. Auk

štojo mokslo diplo-

mas (neuniversitetin

ės

studijos),

nurodantis

suteikt

ą akušerio pro-

fesin

ę kvalifikaciją

1. Universitetas

2. Kolegija

3. Kolegija

Aku

šeris

1 maj 2004

▼M8

B

288

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 145

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Luxembourg

Diplôme de sage-femme

Ministère de l'éduca-

tion nationale, de la

formation

profession-

nelle et des sports

Sage-femme

23 januari 1983

Magyarország

Szülészn

ő bizonyítvány

Iskola/f

őiskola

Szülészn

ő

1 maj 2004

Malta

Lawrja jew diploma fl- Is-

tudji tal-Qwiebel

Universita

’ ta' Malta

Qabla

1 maj 2004

Nederland

Diploma van verloskundi-

ge

Door het Ministerie

van Volksgezondheid,

Welzijn en Sport er-

kende

opleidings-in-

stellingen

Verloskundige

23 januari 1983

Österreich

Hebammen-Diplom

— Hebammenakade-

mie

— Bundeshebammen-

lehranstalt

Hebamme

1 januari 1994

Polska

Dyplom uko

ńczenia stu-

diów wy

ższych na kie-

runku po

łożnictwo z ty-

tułem

”magister

po

łożnictwa”

Instytucja prowadz

ąca

kszta

łcenie na pozio-

mie wy

ższym uznana

przez

właściwe władze

(Institution för högre

utbildning som erkänts

av de behöriga myn-

digheterna)

Po

łożna

1 maj 2004

Portugal

1. Diploma de enfermeiro

especialista em enfer-

magem de saúde ma-

terna e obstétrica

2. Diploma/carta de curso

de estudos superiores

especializados em en-

fermagem de saúde

materna e obstétrica

3. Diploma (do curso de

pós-licenciatura)

de

especialização em en-

fermagem de saúde

materna e obstétrica

1. Ecolas de Enferma-

gem

2. Escolas Superiores

de Enfermagem

3.

— Escolas Supe-

riores de Enfer-

magem

— Escolas Supe-

riores de Saúde

Enfermeiro especialista

em enfermagem de

saúde materna e obstét-

rica

1 januari 1986

România

Diplom

ă de licență de

moa

șă

Universit

ăți

Moa

șă

1 januari 2007

Slovenija

Diploma, s katero se po-

deljuje strokovni naslov

”diplomirana babica/diplo-

mirani babi

čar”

1. Univerza

2. Visoka

strokovna

šola

diplomirana babica/di-

plomirani

babičar

1 maj 2004

Slovensko

1. Vysoko

školský diplom

o udelení akademic-

kého titulu

”bakalár z

pôrodnej

asistencie

(

”Bc.”)

2. Absolventský diplom v

študijnom odbore di-

plomovaná

pôrodná

asistentka

1. Vysoká

škola

2. Stredná

zdravot-

nícka

škola

Pôrodná asistentka

1 maj 2004

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

289

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 146

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Yrkestitel

Referensdatum

Suomi/ Fin-

land

1. Kätilön tutkinto/barn-

morskeexamen

2. Sosiaali- ja terveysalan

ammattikorkeakoulutut-

kinto, kätilö (AMK)/yr-

keshögskoleexamen

inom hälsovård och det

sociala området, barn-

morska (YH)

1. Terveydenhuoltoop-

pi-laitokset/hälso-

vårdsläroanstalter

2. Ammattikorkeakou-

lut/ Yrkeshögskolor

Kätilö/Barnmorska

1 januari 1994

Sverige

Barnmorskeexamen

Universitet eller hög-

skola

Barnmorska

1 januari 1994

United King-

dom

Statement of registration

as a Midwife on part 10

of the register kept by

the United Kingdom Cen-

tral Council for Nursing,

Midwifery and Health vi-

siting

Various

Midwife

23 januari 1983

V.6

►C2 APOTEKARE ◄

5.6.1 Utbildningsplan för

►C2 apotekare ◄

— växt- och djurbiologi

— fysik

— allmän och oorganisk kemi

— organisk kemi

— analytisk kemi

— farmaceutisk kemi inklusive läkemedelsanalys

— allmän och tillämpad biokemi (medicinsk)

— anatomi och fysiologi; medicinsk terminologi

— mikrobiologi

— farmakologi och farmakoterapi

— farmaceutisk teknologi

— toxikologi

— farmakognosi

— lagstiftning och eventuellt yrkesetik

Vid avvägningen mellan teoretisk och praktisk utbildning skall för varje ämne i

utbildningsplanen tillräckligt stor vikt läggas vid den teoretiska delen så att

utbildningens akademiska karaktär bibehålls.

5.6.2 Förteckning över benämningar på examensbevis för

►C2 apotekare ◄

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

België/Belgi-

que/Belgien

Diploma van apotheker/

Diplôme de pharmacien

— De universiteiten/

Les universités

— De bevoegde Ex-

amencommissie

van de Vlaamse

Gemeenschap/Le

Jury compétent

d'enseignement de

la

Communauté

française

1 oktober 1987

290

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 147

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

България

Диплома

за

висше

образование на образо-

вателно-квалификацион-

на степен ”Магистър” по

”Фармация” с професио-

нална

квалификация

”Магистър-фармацевт”

Фармацевтичен

факултет

към

Медицински

университет

1 januari 2007

Česká repu-

blika

Diplom o ukon

čení studia

ve studijním programu

farmacie (magistr, Mgr.)

Farmaceutická fakulta

univerzity v

České re-

publice

Vysv

ědčení o státní

závěrečné zkoušce

1 maj 2004

Danmark

Bevis for bestået farma-

ceutisk kandidateksamen

Danmarks Farmaceu-

tiske Højskole

1 oktober 1987

Deutschland

Zeugnis über die Staatli-

che Pharmazeutische Prü-

fung

Zuständige Behörden

1 oktober 1987

Eesti

Diplom proviisori õppe-

kava läbimisest

Tartu Ülikool

1 maj 2004

Ελλάς

Άδεια

άσκησης

φαρμακευτικού

επαγγέλματος

Νομαρχιακή

Αυτοδιοίκηση

1 oktober 1987

España

Título de Licenciado en

Farmacia

— Ministerio de Edu-

cación y Cultura

— El rector de una

universidad

1 oktober 1987

France

— Diplôme d'Etat de

pharmacien

— Diplôme d'Etat de

docteur en pharmacie

Universités

1 oktober 1987

Hrvatska

Diploma

”magistar farma-

cije/magistra farmacije

— Farmaceutsko-bio-

kemijski fakultet

Sveu

čilišta u Zag-

rebu

— Medicinski fakultet

Sveu

čilišta u Splitu

— Kemijsko-tehno-

lo

ški

fakultet

Sveu

čilišta u Splitu

1 juli 2013

Ireland

Certificate of Registered

Pharmaceutical Chemist

1 oktober 1987

Italia

Diploma o certificato di

abilitazione all'esercizio

della professione di farma-

cista ottenuto in seguito ad

un esame di Stato

Università

1 november 1993

Κύπρος

Πιστοποιητικό Εγγραφής

Φαρμακοποιού

Συμβούλιο

Φαρμακευτικής

1 maj 2004

Latvija

Farmaceita diploms

Universit

ātes

tipa

augstskola

1 maj 2004

Lietuva

Auk

štojo mokslo diplo-

mas,

nurodantis suteiktą

vaistininko profesin

ę kva-

lifikacij

ą

Universitetas

1 maj 2004

▼M1

B

▼M8

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

291

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 148

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar ex-

amensbeviset

Behörighetsbevis som med-

följer examensbeviset

Referensdatum

Luxembourg

Diplôme d'Etat de phar-

macien

Jury d'examen d'Etat +

visa du ministre de

l'éducation nationale

1 oktober 1987

Magyarország

Okleveles gyógyszerész

oklevél (magister pharma-

ciae, röv: mag. Pharm)

►C2 Egyetem ◄

1 maj 2004

Malta

Lawrja fil-farma

ċija

Universita

’ ta' Malta

1 maj 2004

Nederland

Getuigschrift van met

goed

gevolg

afgelegd

apothekersexamen

Faculteit Farmacie

1 oktober 1987

Österreich

Staatliches

Apotheker-

diplom

Bundesministerium für

Arbeit, Gesundheit

und Soziales

1 oktober 1994

Polska

Dyplom uko

ńczenia stu-

diów wy

ższych na kie-

runku farmacja z

tytułem

magistra

1. Akademia

Me-

dyczna

2. Uniwersytet

Me-

dyczny

3. Collegium Medicum

Uniwersytetu Jagiel-

lo

ńskiego

1 maj 2004

Portugal

Carta de curso de licencia-

tura em Ciências Farma-

cêuticas

Universidades

1 oktober 1987

România

Diplom

ă de licență de far-

macist

Universit

ăți

1 januari 2007

Slovenija

Diploma, s katero se po-

deljuje strokovni naziv

”magister farmacije/ma-

gistra farmacije

Univerza

Potrdilo o opravljenem

strokovnem izpitu za

poklic magister farma-

cije/magistra farmacije

1 maj 2004

Slovensko

Vysoko

školský diplom o

udelení akademického ti-

tulu

”magister farmácie”

(

”Mgr.”)

Vysoká

škola

1 maj 2004

Suomi/ Fin-

land

Proviisorin tutkinto/Pro-

visorexamen

— Helsingin yliopisto/

Helsingfors univer-

sitet

— Kuopion yliopisto

1 oktober 1994

Sverige

Apotekarexamen

Uppsala universitet

1 oktober 1994

United King-

dom

Certificate of Registered

Pharmaceutical Chemist

1 oktober 1987

▼M1

B

292

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 149

▼B

V.7 ARKITEKT

5.7.1 Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som erkänts i enlighet med artikel 46

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

België/

Belgique/

Belgien

1. Architect/Architecte

2. Architect/Architecte

3. Architect

4. Architect/Architecte

5. Architect/Architecte

6. Burgelijke ingenieur-

architect

1. Architecte/Architect

2. Architecte/Architect

3. Architect

4. Architecte/Architect

5. Architecte/Architect

6. Ingénieur-civil

— ar-

chitecte

1. Nationale hogescholen voor

architectuur

2. Hogere-architectuur-institu-

ten

3. Provinciaal Hoger Instituut

voor Architectuur te Hasselt

4. Koninklijke Academies

voor Schone Kunsten

5. Sint-Lucasscholen

6. Faculteiten Toegepaste We-

tenschappen van de Univer-

siteiten

6.

”Faculté

Polytechnique

van Mons

1. Ecoles nationales supérieu-

res d'architecture

2. Instituts supérieurs d'archi-

tecture

3. Ecole provinciale supérieure

d'architecture de Hasselt

4. Académies royales

des

Beaux-Arts

5. Ecoles Saint-Luc

6. Facultés des sciences appli-

quées des universités

6. Faculté polytechnique de

Mons

1988/1989

Danmark

Arkitekt cand. arch.

— Kunstakademiets Arkitekt-

skole i København

— Arkitektskolen i Århus

1988/1989

Deut-

schland

Diplom-Ingenieur,

Diplom-Ingenieur Univ.

Diplom-Ingenieur,

Diplom-Ingenieur FH

— Universitäten (Architektur/

Hochbau)

— Technische

Hochschulen

(Architektur/Hochbau)

— Technische Universitäten

(Architektur/Hochbau)

— Universitäten-Gesamthoch-

schulen (Architektur/Hoch-

bau)

— Hochschulen für bildende

Künste

— Hochschulen für Künste

— Fachhochschulen (Architek-

tur/Hochbau) (

1

)

— Universitäten-Gesamthoch-

schulen (Architektur/Hoch-

bau) bei entsprechenden

Fachhochschulstudien-

gängen

(

1

) Diese Diplome sind je nach

Dauer der durch sie abgeschlos-

senen Ausbildung gemäß Arti-

kel 47 Absatz 1 anzuerkennen.

1988/1989

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

293

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 150

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

Eλλάς

Δίπλωμα αρχιτέκτονα —

μηχανικού

— Εθνικό Μετσόβιο

Πολυτεχνείο (ΕΜΠ), τμήμα

αρχιτεκτόνων — μηχανικών

— Αριστοτέλειο Πανεπιστήμο

Θεσσαλονίκης

(

ΑΠΘ),

τμήμα αρχιτεκτόνων —

μηχανικών

της

Πολυτεχνικής σχολής

Βεβαίωση που χορηγεί το

Τεχνικό

Επιμελητήριο

Ελλάδας (ΤΕΕ) και η οποία

επιτρέπει

την

άσκηση

δραστηριοτήτων στον τομέα

της αρχιτεκτονικής

1988/1989

España

Título oficial de arquitecto

Rectores de las universidades

enumeradas a continuación:

— Universidad politécnica de

Cataluña, escuelas técnicas

superiores de arquitectura de

Barcelona o del Vallès;

— Universidad politécnica de

Madrid, escuela técnica supe-

rior de arquitectura de Mad-

rid;

— Universidad politécnica de

Las Palmas, escuela técnica

superior de arquitectura de

Las Palmas;

— Universidad politécnica de

Valencia, escuela técnica su-

perior de arquitectura de Va-

lencia;

— Universidad de Sevilla,

escuela técnica superior de ar-

quitectura de Sevilla;

— Universidad de Valladolid,

escuela técnica superior de ar-

quitectura de Valladolid;

►C4 — Universidad de A Co-

ruña, escuela técnica

superior de arquitec-

tura de La Coruña;

— Universidad del País Vasco,

escuela técnica superior de

arquitectura de San Sebas-

tián;

— Universidad de Navarra,

escuela técnica superior de

arquitectura de Pamplona;

— Universidad de Alcalá de He-

nares, escuela politécnica de

Alcalá de Henares;

— Universidad Alfonso X El

Sabio, centro politécnico su-

perior de Villanueva de la

Cañada;

— Universidad de Alicante,

escuela politécnica superior

de Alicante;

— Universidad Europea de

Madrid;

— Universidad de Cataluña,

escuela técnica superior de

arquitectura de Barcelona;

— Universidad Ramón Llull,

escuela técnica superior de

arquitectura de La Salle;

— Universidad S.E.K. de Sego-

via, centro de estudios inte-

grados de arquitectura de Se-

govia.

— Universidad de Granada,

Escuela Técnica Superior de

Arquitectura de Granada

1988/1989

1999/2000

1999/2000

1997/1998

1998/1999

1999/2000

1998/1999

1999/2000

1994/1995

▼C2

294

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 151

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

France

1. Diplôme d'architecte

DPLG,

y compris

dans le cadre de la for-

mation professionnelle

continue et de la pro-

motion sociale.

2. Diplôme d'architecte

ESA

3. Diplôme d'architecte

ENSAIS

1. Le ministre chargé de l'ar-

chitecture

2. Ecole spéciale d'architec-

ture de Paris

3. Ecole nationale supérieure

des arts et industries de

Strasbourg, section archi-

tecture

1988/1989

Hrvatska

Ireland

1. Degree of Bachelor of

Architecture (B.Arch.

NUI)

2. Degree of Bachelor of

Architecture (B.Arch.)

(Previously, until 2002

- Degree standard di-

ploma in architecture

(Dip. Arch)

3. Certificate of associa-

teship (ARIAI)

4. Certificate of mem-

bership (MRIAI)

1. National University of Ire-

land to architecture gradua-

tes of University College

Dublin

2. Dublin Institute of Tech-

nology, Bolton Street, Du-

blin

(College of Technology,

Bolton Street, Dublin)

3. Royal Institute of Archi-

tects of Ireland

4. Royal Institute of Archi-

tects of Ireland

1988/1989

Italia

— Laurea in architettura

— Laurea in ingegneria

edile

— architettura

— Università di Camerino

— Università di Catania —

Sede di Siracusa

— Università di Chieti

— Università di Ferrara

— Università di Firenze

— Università di Genova

— Università di Napoli Fede-

rico II

— Università di Napoli II

— Università di Palermo

— Università di Parma

— Università di Reggio Ca-

labria

— Università di Roma ”La

Sapienza”

— Universtià di Roma III

— Università di Trieste

— Politecnico di Bari

— Politecnico di Milano

— Politecnico di Torino

— Istituto universitario di ar-

chitettura di Venezia

— Università dell'Aquilla

— Università di Pavia

— Università di Roma”La Sa-

pienza”

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

1988/1989

1998/1999

▼M8

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

295

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 152

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

— Laurea specialistica in

ingegneria edile

— ar-

chitettura

— Laurea specialistica

quinquennale in Archi-

tettura

— Laurea specialistica

quinquennale in Archi-

tettura

— Laurea specialistica

quinquennale in Archi-

tettura

— Laurea specialistica in

Architettura

— Università dell'Aquilla

— Università di Pavia

— Università di Roma ”La

Sapienza”

— Università di Ancona

— Università di Basilicata —

Potenza

— Università di Pisa

— Università di Bologna

— Università di Catania

— Università di Genova

— Università di Palermo

— Università di Napoli Fede-

rico II

— Università di Roma — Tor

Vergata

— Università di Trento

— Politecnico di Bari

— Politecnico di Milano

— Prima Facoltà di Architet-

tura

dell'Università di

Roma

”La Sapienza”

— Università di Ferrara

— Università di Genova

— Università di Palermo

— Politecnico di Milano

— Politecnico di Bari

— Università di Roma III

— Università di Firenze

— Università di Napoli II

— Politecnico di Milano II

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

Diploma di

abilitazione

all'esercizo indipendente

della professione che viene

rilasciato dal ministero della

Pubblica istruzione dopo

che il candidato ha sos-

tenuto con esito positivo

l'esame di Stato davanti ad

una commissione competen-

te

2003/2004

1998/1999

1999/2000

2003/2004

2004/2005

▼C2

296

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 153

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

Nederland 1. Het getuigschrift van

het met goed gevolg

afgelegde doctoraal

examen van de studie-

richting bouwkunde,

afstudeerrichting archi-

tectuur

2. Het getuigschrift van

het met goed gevolg

afgelegde doctoraal

examen van de studie-

richting bouwkunde,

differentiatie architec-

tuur en urbanistiek

3. Het getuigschrift hoger

beroepsonderwijs, op

grond van het met

goed gevolg afgelegde

examen verbonden aan

de opleiding van de

tweede fase voor be-

roepen op het terrein

van de architectuur, af-

gegeven door de be-

trokken examencom-

missies van respectie-

velijk:

— de Amsterdamse

Hogeschool

voor

de

Kunsten te

Amsterdam

— de

Hogeschool

Rotterdam en om-

streken te Rotter-

dam

— de

Hogeschool

Katholieke

Leer-

gangen te Tilburg

— de Hogeschool

voor de Kunsten te

Arnhem

— de Rijkshogeschool

Groningen te Gro-

ningen

— de Hogeschool Ma-

astricht te

Ma-

astricht

1. Technische Universiteit te

Delft

2. Technische Universiteit te

Eindhoven

Verklaring van de Stichting

Bureau Architectenregister

die bevestigt dat de oplei-

ding voldoet aan de normen

van artikel 46.

1988/1989

Österreich 1. Diplom-Ingenieur,

Dipl.-Ing.

2. Dilplom-Ingenieur,

Dipl.-Ing.

3. Diplom-Ingenieur,

Dipl.-Ing.

4. Magister der Architek-

tur, Magister architec-

turae, Mag. Arch.

5. Magister der Architek-

tur, Magister architec-

turae, Mag. Arch.

6. Magister der Architek-

tur, Magister architec-

turae, Mag. Arch.

1. Technische Universität Graz

(Erzherzog-Johann-Univer-

sität Graz)

2. Technische

Universität

Wien

3. Universität Innsbruck (Leo-

pold-Franzens-Universität

Innsbruck)

4. Hochschule für Angewandte

Kunst in Wien

5. Akademie der Bildenden

Künste in Wien

6. Hochschule für künstlerishe

und industrielle Gestaltung

in Linz

1998/1999

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

297

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 154

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Organ som utfärdar examensbeviset

Behörighetsbevis som medföljer

examensbeviset

Referensläsår

Portugal

Carta de curso de licencia-

tura em Arquitectura

Para os cursos iniciados a

partir do ano académico

de 1991/1992

— Faculdade de arquitectura

da Universidade técnica de

Lisboa

— Faculdade de arquitectura

da Universidade do Porto

— Escola Superior Artística do

Porto

— Faculdade de Arquitectura e

Artes da Universidade Lu-

síada do Porto

1988/1989

1991/1992

Suomi/

Finland

Arkkitehdin tutkinto/Arki-

tektexamen

— Teknillinen

korkeakoulu

/Tekniska högskolan (Hel-

sinki)

— Tampereen teknillinen kor-

keakoulu/Tammerfors

tekniska högskola

— Oulun yliopisto/Uleåborgs

universitet

1998/1999

Sverige

Arkitektexamen

Chalmers Tekniska Högskola

AB

Kungliga Tekniska Högskolan

Lunds Universitet

1998/1999

United

Kingdom

1. Diplomas in architec-

ture

2. Degrees in architecture

3. Final examination

4. Examination in archi-

tecture

5. Examination Part II

1.

— Universities

— Colleges of Art

— Schools of Art

2. Universities

3. Architectural Association

4. Royal College of Art

5. Royal Institute of British

Architects

Certificate of architectural

education, issued by the Ar-

chitects Registration Board.

The diploma and degree

courses in architecture of

the universities, schools

and colleges of art should

have met the requisite thres-

hold standards as laid down

in Article 46 of this Direc-

tive and in Criteria for va-

lidation published by the

Validation Panel of the

Royal Institute of British

Architects and the Archi-

tects Registration Board.

EU nationals who possess

the Royal Institute of Bri-

tish Architects Part I and

Part II certificates, which

are recognised by ARB as

the competent authority,

are eligible. Also EU na-

tionals who do not possess

the ARB-recognised Part I

and Part II certificates will

be eligible for the Certifi-

cate of Architectural Educa-

tion if they can satisfy the

Board that their standard

and length of education

has met the requisite thres-

hold standards of Article 46

of this Directive and of the

Criteria for validation.

1988/1989

▼C2

B

298

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 155

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

België/Belgi-

que/Belgien

— Examensbevis som utfärdas av de statliga arkitekthögskolorna eller de statliga ar-

kitekturinstituten (architecte-architect)

— Examensbevis som utfärdas av arkitekthögskolan i Hasselt (architect)

— Examensbevis som utfärdas av de Kungliga Konstakademierna (architecte — ar-

chitect)

— Examensbevis som utfärdas av ”Saint-Luc-skolorna” (architecte — architect)

— Universitetsdiplom för civilingenjörer, tillsammans med ett intyg om fullgjord prov-

tjänstgöring från den arkitektsammanslutning som ger innehavaren rätten att an-

vända yrkestiteln arkitekt (architecte

— architect)

— Examensbevis i arkitektur som utfärdas av den centrala eller statliga examensnämn-

den för arkitektur (architecte

— architect)

— Examensbevis för civilingenjörer/arkitekter och arkitekt/ingenjörsbetyg som utfärdas

vid fakulteterna för tillämpad vetenskap vid universiteten och av Faculté Polytech-

nique i Mons (ingénieur

— architecte, ingénieur-architect)

1987/1988

България

De examensbevis som utfärdas av officiellt godkända högre utbildningsanstalter för

behörighet som

”архитект” (arkitekt), ”cтроителен инженер” (civilingenjör) eller

”инженер” (ingenjör) enligt följande:

— Университет за архитектура, строителство и геодезия – София: специалности

”Урбанизъм” и ”Архитектура” (Universitetet för arkitektur, civilingenjörsstudier

och geodesi

– Sofia: specialiseringarna ”urbanism” och ”arkitektur”) och alla spe-

cialiseringar inom ingenjörsvetenskap på följande områden:

”конструкции на

сгради и съоръжения” (byggteknik), ”пътища” (vägar), ”транспорт” (transport),

”хидротехника и водно строителство” (hydroteknik och hydrokonstruktion),

”мелиорации и др.” (konstbevattning osv.).

— De examensbevis som utfärdas av tekniska universitet och högre utbildningsanstal-

ter för byggteknik på följande områden:

”електро- и топлотехника” (elektro- och

termoteknik),

”съобщителна и комуникационна техника” (telekommunikations-

teknik och -teknologi),

”строителни технологии” (byggteknik), ”приложна

геодезия” (tillämpad geodesi) och ”ландшафт и др.” (landskapsarkitektur) osv.

på området för byggteknik.

För utövande av projekteringsverksamhet på arkitektur- och byggområdet måste

examensbevisen åtföljas av ett

”придружени от удостоверение за проектантска

правоспособност” (intyg om rätt till projektering), utfärdat av ”Камарата на

архитектите” (arkitektkammaren) och ”Камарата на инженерите в

инвестиционното проектиране” (kammaren för ingenjörer inom investeringspro-

jektering), som berättigar till verksamhet inom investeringsprojektering.

2009/2010

Česká repu-

blika

— Examensbevis som utfärdats av fakulteterna vid ”České vysoké učení technické”

(Tjeckiens tekniska universitet i Prag):

”Vysoká škola architektury a pozemního stavitelství” (högskolan för arkitektur och

byggnadskonstruktion) (fram till 1951),

”Fakulta architektury a pozemního stavitelství” (fakulteten för arkitektur och bygg-

nadskonstruktion) (1951-1960)

”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1960) inom följande

ämnesområden: byggnadskonstruktion och byggnader, byggnadskonstruktion, kon-

struktion och arkitektur, arkitektur (inklusive fysisk planering), konstruktionsarbeten

och byggande för industri- och jordbruksproduktion, eller i programmet för civil-

ingenjörsstudier inom ämnesområdet byggnadskonstruktion och arkitektur,

2006/2007

BILAGA VI

Förvärvade rättigheter som gäller de yrken som erkänns på grundval av samordning av minimikraven för

utbildning

►C2

Förteckning över benämningar på examensbevis för arkitekter som omfattas av de

förvärvade rättigheter som avses i artikel 49.1

▼M1

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

299

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 156

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

”Fakulta architektury” (fakulteten för arkitektur) (från 1976) inom följande ämnes-

områden: arkitektur, fysisk planering, eller inom studieprogrammet arkitektur och

fysisk planering inom följande ämnesområden: arkitektur, arkitekturplaneringsteori,

fysisk planering, arkitekturhistoria och återuppbyggnad av historiska monument,

eller arkitektur och byggnadskonstruktion,

— Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola technická Dr. Edvarda Beneše”

(fram till 1951) inom området arkitektur och konstruktion,

— Examensbevis som utfärdats av ”Vysoká škola stavitelství v Brně” (1951-1956)

inom området arkitektur och konstruktion,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoké učení technické v Brně”, par la ”Fakulta

architektury

” (fakulteten för arkitektur) (från 1956) inom ämnesområdet arkitektur

och fysisk planering eller av

”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier)

(från 1956) inom ämnesområdet konstruktion,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola báňská — Technická univerzita

Ostrava

”, ”Fakulta stavební” (fakulteten för civilingenjörsstudier) (från 1997)

inom ämnesområdet byggnader och arkitektur eller inom ämnesområdet civilingen-

jörsstudier,

— Examensbevis som utfärdas av ”Technická univerzita v Liberci”, ”Fakulta architek-

tury

” (fakulteten för arkitektur) (från 1994) inom studieprogrammet arkitektur och

fysisk planering inom ämnesområdet arkitektur,

— Examensbevis som utfärdas av ”Akademie výtvarných umění v Praze” inom studie-

programmet för konst inom ämnesområdet arkitekturplanering,

— Examensbevis som utfärdas av ”Vysoká škola umělecko-průmyslová v Praze” inom

studieprogrammet för konst inom ämnesområdet arkitektur,

— Intyg om den auktorisering som utfärdas av ”Česká komora architektů” utan någon

specificering av området eller inom området byggnadskonstruktion.

Danmark

— Examensbevis som utfärdas av statens arkitektskolor i Köpenhamn och Århus (ar-

chitekt)

— Registreringsbevis utfärdade av arkitektnämnden i enlighet med lag nr 202 av

den 28 maj 1975 (registreret arkitekt)

— Examensbevis utfärdade av civilingenjörshögskolorna (bygningskonstruktør), till-

sammans med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har

fått sina formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som

utarbetats och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under

minst sex år aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

1987/1988

Deutschland

— Examensbevis som utfärdas av konstakademierna (Dipl.-Ing., Architekt) (HfbK)

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid

Technische Hochschulen, vid arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid

tekniska högskolor, arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid universitet,

och, i den mån dessa anstalter har sammanslagits till Gesamthochschulen, vid

arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthochschulen (Dipl.-Ing.

och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare av dessa

examensbevis)

— Examensbevis som utfärdats av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid

Fachhochsulen och, i den mån som dessa anstalter har sammanslagits till Gesamt-

hochschulen, av arkitekturinstitutionerna (Architektur/Hochbau) vid Gesamthoch-

schulen, när studietiden är kortare än fyra år men minst tre år, tillsammans med

ett certifikat som styrker en fyraårig yrkeserfarenhet i Förbundsrepubliken Tyskland

och som utfärdats av yrkesorganisationen i enlighet med artikel 47.1 (Ingenieur

grad. och varje annan titel som kan komma att senare fastställas för innehavare

av dessa examensbevis)

— Examensbevis (Prüfungszeugnisse) som utfärdats före den 1 januari 1973 av arki-

tekturinstitutionerna vid Ingenieurschulen och vid Werkkunstschulen, tillsammans

med ett intyg från de behöriga myndigheterna att personen i fråga har fått sina

formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats

och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år

aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 48 i detta direktiv

1987/1988

300

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 157

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

Eesti

— diplom arhitektuuri erialal, väljastatud Eesti Kunstiakadeemia arhitektuuri teadus-

konna poolt alates 1996. aastast (examensbevis i arkitekturstudier som utfärdas av

fakulteten för arkitektur vid estniska konstakademin sedan 1996), väljastatud Tal-

linna Kunstiülikooli poolt 1989-1995 (utfärdades av konsthögskolan i Tallinn 1989-

1995), väljastatud Eesti NSV Riikliku Kunstiinstituudi poolt 1951 - (utfärdades av

statens konstinstitut i Estlands SSR 1951-1988).

2006/2007

Eλλάς

— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Metsovion Polytech-

nion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger

rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och arkitekter som utfärdas av Aristotelion Panepis-

timion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd

som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Metsovion Poly-

technion i Aten, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som

ger rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Artistotelion Pa-

nepistimion i Thessaloniki, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska

nämnd som ger rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion

Thrakis, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger

rätten att utöva arkitektverksamhet

— Examensbevis för ingenjörer och civilingenjörer som utfärdas av Panepistimion

Patron, tillsammans med ett certifikat från Greklands tekniska nämnd som ger rätten

att utöva arkitektverksamhet

1987/1988

España

Den officiella arkitekttiteln (título oficial de arquitecto) tilldelad av departementet för

utbildning och vetenskap eller av universiteten

1987/1988

France

— Det statliga arkitektdiplomet, som utfärdats av utbildningsdepartementet fram till

1959 och sedan dess av kulturdepartementet (architecte DPLG)

— Examensbevis som utfärdats av ”Ecole spéciale d'architecture” (architecte DESA)

— Examensbevis som sedan 1955 utfärdats av arkitekturinstitutionen vid ”Ecole na-

tionale supérieure des arts et industries de

Strasbourg” (f.d. ”Ecole nationale d'in-

génieurs de

Strasbourg”) (architecte ENSAIS)

1987/1988

Hrvatska

— ”Magistar inženjer arhitekture i urbanizma/magistra inženjerka arhitekture i urba-

nizma

” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu

— ”Magistar inženjer arhitekture/magistra inženjerka arhitekture” utfärdat av

Gra

đevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu

— ”Magistar inženjer arhitekture/magistra inženjerka arhitekture” utfärdat av Fakultet

gra

đevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu

— ”Diplomirani inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u

Zagrebu

— ”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka arhitekture” utfärdat av

Gra

đevinsko-arhitektonski fakultet Sveučilišta u Splitu

— ”Diplomirani inženjer arhitekture/diplomirana inženjerka arhitekture” utfärdat av

Fakultet gra

đevinarstva, arhitekture i geodezije Sveučilišta u Splitu

— ”Diplomirani arhitektonski inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u

Zagrebu

— ”Inženjer” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu

— ”Inženjer” utfärdat av Arhitektonsko-građevinsko-geodetski fakultet Sveučilišta u

Zagrebu för avslutade studier vid Arhitektonski odjel Arhitektonsko-gra

đevinsko-

geodetskog fakulteta

— ”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier

vid Arhitektonski odsjek Tehni

čkog fakulteta

Tredje läså-

ret efter an-

slutningen

▼M8

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

301

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 158

▼M8

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— ”Inženjer” utfärdat av Tehnički fakultet Sveučilišta u Zagrebu för avslutade studier

vid Arhitektonsko-

inženjerski odjel Tehničkog fakulteta

— ”Inženjer arhitekture” utfärdat av Arhitektonski fakultet Sveučilišta u Zagrebu

Samtliga behörighetsbevis ska åtföljas av ett intyg om medlemsskap i kroatiska arkitekt-

kammaren (Hrvatska komora arhitekata), som utfärdats av kroatiska arkitektkammaren i

Zagreb.

Ireland

— ”Bachelor of Architecture” som utfärdas av ”National University of Ireland” (B.

Arch. N.U.I.) till dem som utexamineras i arkitektur vid

”University College” i

Dublin

— Examensbevis för arkitekter på universitetsnivå som utfärdas av ”College of Tech-

nology

”, Bolton Street, Dublin (Diplom. Arch.)

— Certifikat som associerad medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland”

(A.R.I.A.I.)

— Certifikat som medlem i ”Royal Institute of Architects of Ireland” (M.R.I.A.I.)

1987/1988

Italia

— ”Laurea in architettura” utfärdade av universitet, tekniska högskolor och högsko-

lorna för arkitektur i Venedig och Reggio Calabria, tillsammans med de examens-

bevis som berättigar innehavaren att självständigt utöva arkitektyrket, utfärdade av

utbildningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den

statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket

(dott. architetto)

— ”Laurea in ingegneria” i byggnadskonstruktion som utfärdas av universitet och

tekniska högskolor, tillsammans med de examensbevis som gör innehavaren berät-

tigad att självständigt utöva ett yrke inom arkitekturområdet, utfärdade av utbild-

ningsministern, efter det att kandidaten inför en behörig nämnd har avlagt den

statliga examen som gör honom eller henne berättigad att självständigt utöva yrket

(dott. ing. Architetto ou dott. ing. in ingegneria civile)

1987/1988

Κύπρος

— Βεβαίωση Εγγραφής στο Μητρώο Αρχιτεκτόνων που εκδίδεται από το

Επιστημονικό και Τεχνικό Επιμελητήριο Κύπρου (intyg om registrering i arkitektre-

gistret som utfärdas av Cyperns vetenskapliga och tekniska kammare (ETEK))

2006/2007

Latvija

— ”Arhitekta diploms”, ko izsniegusi Latvijas Valsts Universitātes Inženierceltniecības

fakult

ātes Arhitektūras nodaļa līdz 1958. gadam, Rīgas Politehniskā Institūta Celt-

niec

ības fakultātes Arhitektūras nodaļa no 1958. gada līdz 1991.gadam, Rīgas

Tehnisk

ās Universitātes Arhitektūras fakultāte kopš 1991. gada, un ”Arhitekta prak-

ses sertifik

āts”, ko izsniedz Latvijas Arhitektu savienība (examensbevis för arkitek-

ter, som utfärdades av avdelningen för arkitektur vid fakulteten för civilingenjörs-

studier vid Lettlands statliga universitet fram till 1958, av avdelningen för arkitektur

vid fakulteten för civilingenjörsstudier vid Rigas tekniska högskola 1958

—1991 och

som utfärdas av fakulteten för arkitektur vid Rigas tekniska universitet sedan 1991,

samt intyg om registrering som utfärdas av Lettlands arkitektförbund)

2006/2007

Lietuva

— Examensbevis för ingenjörarkitekter/arkitekter som utfärdades av Kauno politech-

nikos institutas fram till 1969 (in

žinierius architektas/architektas),

— Examensbevis i arkitekt/kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur

som utfärdats av Vilnius

inžinerinis statybos institutas fram till 1990, av Vilniaus

technikos universitetas fram till 1996 och av Vilnius Gedimino technikos universi-

tetas sedan 1996 (architektas/architekt

ūros bakalauras/architektūros magistras),

— Examensbevis för specialstudier som utfärdats för avslutad kurs i arkitektur/kandi-

datexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur av LTSR Valstybinis dail

ės

institutas et par la Vilniaus dail

ės akademija sedan 1990 (architektūros kursas/ar-

chitekt

ūros bakalauras/architektūros magistras),

— Examensbevis för kandidatexamen i arkitektur/magisterexamen i arkitektur som

utfärdas av Kauno technologijos universitetas sedan 1997 (architekt

ūros bakalau-

ras/architekt

ūros magistras);

Alla dessa examensbevis skall åtfäljas av det intyg om medlemskap utfärdat av intygs-

kommittén som ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitekturens område (certifierad

arkitekt/Atestuotas architektas)

2006/2007

B

302

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 159

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

Magyarország

— Examensbevis ”okleveles építészmérnök” (examensbevis för arkitekter, magister-

examen i arkitektur) som utfärdas av universiten,

— Examensbevis ”okleveles építész tervező művész” (examensbevis för magister-

examen i arkitektur och i ingenjörsvetenskap) som utfärdas av universiten.

2006/2007

Malta

— Perit: Lawrja ta' Perit utfärdas av Universita’ ta' Malta, vilket ger rätt till registrering

som

”Perit”.

2006/2007

Nederland

— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har avlagt examen i arkitektur på uni-

versitetsnivå och som utfärdats av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högsko-

lorna i Delft eller Eindhoven (bouwkundig ingenieur)

— Examensbevis som utfärdas av arkitektakademier erkända av staten (architect)

— Examensbevis som fram till 1971 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna (Ho-

ger Bouwkunstonderricht) (architect HBO)

— Examensbevis som fram till 1970 utfärdats av de tidigare arkitekthögskolorna

(voortgezet Bouwkunstonderricht) (architect VBO)

— Utbildningsbevis som anger att personen i fråga har avlagt en examen som anordnas

av arkitektrådet för

”Bond van Nederlandse Architecten” (nederländska arkitektför-

bundet, BNA) (architect)

— Examensbevis från ”Stichtung Institut voor Architectuur” (stiftelsen ”Arkitektur-

institutet

”) (IVA) som utfärdas efter fullgörande av en kurs som anordnas av denna

stiftelse och tagit minst fyra år i anspråk (architect), tillsammans med ett utbild-

ningsbevis från de behöriga myndigheterna om att personen i fråga har fått sina

formella kvalifikationer prövade genom en bedömning av projekt som utarbetats

och verkställts av personen i fråga, under det att han eller hon under minst sex år

aktivt utövade den verksamhet som åsyftas i artikel 44 i detta direktiv

— Utbildningsbevis som utfärdas av de behöriga myndigheterna med uppgift om att

vederbörande innan den 5 augusti 1985 avlade den examen på universitetsnivå,

”kandidaat in de bouwkunde”, som anordnas av de tekniska högskolorna i Delft

eller Eindhoven, och att han eller hon under en tid av minst fem år omedelbart före

den dagen utövade arkitektverksamhet av sådan art och betydelse att den i enlighet

med Nederländernas krav garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna

verksamhet (architect)

— Utbildningsbevis utfärdat av de behöriga myndigheterna enbart till personer som

innan den 5 augusti 1985 uppnått 40 års ålder, vilket intygar att personen i fråga

under en tid av minst fem år omedelbart före detta datum hade utövat arkitektverk-

samhet av sådan art och betydelse att den i enlighet med Nederländernas krav

garanterar att han eller hon är kompetent att utöva denna verksamhet (architect)

— De utbildningsbevis som avses i sjunde och åttonde strecksatserna behöver inte

längre erkännas från och med dagen för ikraftträdandet i Nederländerna av lagar

och andra författningar som reglerar påbörjandet och utövandet av arkitektverksam-

het med yrkesbeteckningen arkitekt, i den mån som dessa utbildningsbevis i enlig-

het med sådana bestämmelser inte ger tillstånd att utöva verksamheten med denna

yrkestitel

1987/1988

Österreich

— Examensbevis som utfärdas av de tekniska högskolorna i Wien och Graz liksom av

institutionerna för arkitektur (Architektur), civilingenjörsstudier (Bauingenieurwesen

Hochbau) och konstruktion (Wirtschaftingenieurwesen

— Bauwesen) vid fakulteten

för civilingenjörsstudier och arkitektur vid universitetet i Innsbruck

— Examensbevis som utfärdas av institutionen för mark- och vattenhushållning (Kul-

turtechnik und Wasserwirtschaft) vid lantbrukshögskolan

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i

Wien

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstakademien i Wien

1997/1998

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

303

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 160

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— Examensbevis för diplomerade ingenjörer (Ing.), som utfärdas av tekniska högsko-

lor, tekniska skolor eller tekniska byggnadsskolor, tillsammans med licensen

”Bau-

meister

”, som intygar att innehavaren har minst sex års yrkeserfarenhet i Österrike,

vilket skall stadfästas i en examen

— Examensbevis som utfärdas av arkitekturinstitutionen vid konstindustrihögskolan i

Linz

— Utbildningsbevis för utövande av yrket civilingenjör eller ingenjör med specialis-

tinriktning på konstruktion (Hochbau, Bauwesen, Wirtschaftsingenieurwesen

Bauwesen, Kulturtechnik und Wasserwirtschaft), som utfärdas i enlighet med lagen

om offentliga bygg- och anläggningstekniker (Ziviltechnikergesetz, BGBI, n

o

156/

1994)

Polska

Examensbevis som utfärdats av fakulteterna för arkitektur vid:

— Warszawas tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Warszawa (Politechnika

Warszawska, Wydzia

ł Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt,

magister nauk technicznych;

inżynier architekt; inżyniera magistra architektury;

magistra in

żyniera architektury; magistra inżyniera architekta; magister inżynier

architekt. (titel 1945-1948:

inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel

1951

— 1956: inżynier architekt; titel 1954 — 1957, andra stadiet: inżyniera

magistra architektury; titel 1957

— 1959: inżyniera magistra architektury; titel

1959

— 1964: magistra inżyniera architektury; titel 1964 — 1982: magistra

inżyniera architekta; titel 1983 — 1990: magister inżynier architekt; titel sedan

1991: magistra

inżyniera architekta)

— Krakóws tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Kraków (Politechnika Kra-

kowska,

Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier architekt

(1945

— 1953 Bergshögskolan, tekniska fakulteten för arkitektur — Akademia

Górniczo-Hutnicza, Politechniczny Wydzia

ł Architektury)

— Wrocławs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Wrocław (Politechnika

Wroc

ławska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt ma-

gister nauk technicznych; magister

inżynier Architektury; magister inżynier archi-

tekt. (titel 1949-1964:

inżynier architekt, magister nauk technicznych; titel 1956 —

1964: magister

inżynier architektury; titel sedan 1964: magister inżynier architekt)

— Schlesiens tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Gliwice (Politechnika

Śląska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; magister

inżynier architekt. (1945 — 1955, fakulteten för ingenjörsvetenskap och byggnads-

konst

— Wydział Inżynieryjno-Budowlany, titel: inżynier architekt; 1961 — 1969,

fakulteten för industriell och allmän byggnadskonst

— Wydział Budownictwa Prze-

mys

łowego i Ogólnego, titel: magister inżynier architekt; 1969 — 1976, fakulteten

för civilingenjörsstudier och arkitektur

— Wydział Budownictwa i Architektury,

titel: magister in

żynier architekt; sedan 1977, fakulteten för arkitektur — Wydział

Architektury, titel: magister in

żynier architekt och sedan 1995, titel: inżynier ar-

chitekt)

— Poznańs tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Poznań (Politechnika

Pozn

ańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: inżynier architektury;

inżynier architekt; magister inżynier architekt (1945 — 1955, ingenjörsskolan, fa-

kulteten för arkitektur

— Szkoła Inżynierska, Wydział Architektury, titel: inżynier

architektury; titel sedan 1978: magister in

żynier architekt och sedan 1999: inżynier

architekt)

— Tekniska universitetet i Gdańsk, fakulteten för arkitektur i Gdańsk (Politechnika

Gd

ańska, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier archi-

tekt. (1945

— 1969 fakulteten för arkitektur — Wydział Architektury, 1969 —

1971 fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur

— Wydział Budownictwa i

Architektury, 1971

— 1981 Institutet för arkitektur och fysisk planering — Instytut

Architektury i Urbanistyki, sedan 1981 fakulteten för arkitektur

— Wydział Archi-

tektury)

— Białystoks tekniska universitet, fakulteten för arkitektur i Białystok (Politechnika

Bia

łostocka, Wydział Architektury); yrkestitel för arkitekter: magister inżynier ar-

chitekt (1975

— 1989 Institutet för arkitektur — Instytut Architektury)

2006/2007

304

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 161

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— Tekniska universitetet i Łódź, fakulteten för civilingenjörsstudier, arkitektur och

miljöingenjörsvetenskap i

Łódź (Politechnika Łódzka, Wydział Budownictwa, Ar-

chitektury i

Inżynierii Środowiska); yrkestitel för arkitekter: inżynier architekt; ma-

gister

inżynier architekt (1973 — 1993 fakulteten för civilingenjörsstudier och

arkitektur

— Wydział Budownictwa i Architektury och sedan 1992 fakulteten för

civilingenjörsstudier, arkitektur och miljöingenjörsvetenskap

— Wydział Budow-

nictwa, Architektury i

Inżynierii Środowiska; titel: 1973-1978 inżynier architekt,

sedan 1978 magister in

żynier architekt)

— Tekniska universitetet i Szczecin, fakulteten för civilingenjörsstudier och arkitektur i

Szczecin (Politechnika Szczeci

ńska, Wydział Budownictwa i Architektury); yrkes-

titel för

arkitekter: inżynier architekt; magister inżynier architekt (1948 — 1954,

Ingenjörshögskolan, fakulteten för arkitektur

— Wyższa Szkoła Inżynierska, Wyd-

zia

ł Architektury, titel: inżynier architekt, sedan 1970 magister inżynier architekt

och sedan 1998

inżynier architekt)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av det intyg om medlemskap utfärdat av det

behöriga regionala arkitektorganet i Polen som ger rätt att bedriva verksamhet inom

arkitekturens område i Polen.

Portugal

— Examensbeviset ”diploma do curso especial de arquitectura” utfärdat av konstaka-

demierna i Lissabon och Porto

— Arkitektdiplomet ”diploma de arquitecto” utfärdat av konstakademierna i Lissabon

och Porto

— Examensbeviset ”diploma do curso de arquitectura” utfärdat av de högre konstaka-

demierna i Lissabon och Porto

— Examensbeviset ”diploma de licenciatura em arquitectura” utfärdat av den högre

konstakademien i Lissabon

— Examensbeviset ”carta de curso de licenciatura em arquitectura” utfärdat av Lis-

sabons tekniska universitet och av Portos universitet

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den tekniska

högskolan vid det tekniska universitetet i Lissabon

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap-

liga och tekniska fakulteten (de Engenharia) vid universitetet i Porto

— Civilingenjörsexamen (licenciatura em engenharia civil) utfärdat av den vetenskap-

liga och tekniska fakulteten vid universitetet i Coimbra

— Civilingenjörsexamen med inriktning på produktion (licenciatura em engenharia

civil, produção) utfärdat av universitetet i Minho

1987/1988

România

Universitatea de Arhitectur

ă și Urbanism ”Ion Mincu” București (Universitetet för ar-

kitektur och urbanism

”Ion Mincu” i Bukarest):

— 1953–1966: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur

”Ion Mincu” i Bukarest), Arhitect (arkitekt),

— 1967–1974: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București (Institutet för arkitektur

”Ion Mincu” i Bukarest), Diplomă de Arhitect, Specialitatea Arhitectură (examens-

bevis för arkitekt, specialisering arkitektur),

— 1975–1977: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-

tur

ă (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur),

Diplom

ă de Arhitect, Specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, specia-

lisering arkitektur),

— 1978–1991: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-

tur

ă și Sistematizare (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för

arkitektur och systematisering), Diplom

ă de Arhitect, Specializarea Arhitectură și

Sistematizare (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och systematise-

ring),

— 1992–1993: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-

tur

ă și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för

arkitektur och urbanism), Diplom

ă de Arhitect, specializarea Arhitectură și Urba-

nism (examensbevis för arkitekt, specialisering arkitektur och urbanism),

2009/2010

▼M1

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

305

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 162

▼M1

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— 1994–1997: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-

tur

ă și Urbanism (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för

arkitektur och urbanism), Diplom

ă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea

Arhitectur

ă (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arki-

tektur),

— 1998–1999: Institutul de Arhitectură ”Ion Mincu” București, Facultatea de Arhitec-

tur

ă (Institutet för arkitektur ”Ion Mincu” i Bukarest, fakulteten för arkitektur),

Diplom

ă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis

för Licen

ță, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— från och med 2000 Universitatea de Arhitectură și Urbanism ”Ion Mincu” Bucu-

re

ști, Facultatea de Arhitectură (Universitetet för arkitektur och urbanism ”Ion Min-

cu” Bukarest, fakulteten för arkitektur), Diplomă de Arhitect, profilul Arhitectură,

specializarea Arhitectur

ă (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, spe-

cialisering arkitektur).

Universitatea

Tehnică din Cluj-Napoca (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca):

— 1990–1992: Institutul Politehnic din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Poly-

tekniska institutet Cluj-Napoca, fakulteten för

civilingenjörsstudier), Diplomă de

Arhitect, profilul Arhitectur

ă, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt,

studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— 1993–1994: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek-

niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier),

Diplomă de

Arhitect, profilul Arhitectur

ă, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt,

studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— 1994–1997: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Construcții (Tek-

niska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för civilingenjörsstudier),

Diplomă de

Arhitect, profilul Arhitectur

ă, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență,

studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— 1998–1999: Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitectură și

Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och urba-

nism), Diplom

ă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examens-

bevis för Licen

ță, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— från och med 2000 Universitatea Tehnică din Cluj-Napoca, Facultatea de Arhitec-

tur

ă și Urbanism (Tekniska universitetet i Cluj-Napoca, fakulteten för arkitektur och

urbanism), Diplom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (ex-

amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).

Universitatea

Tehnică ”Gh. Asachi” Iași (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași):

— 1993: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și Arhitec-

tur

ă (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörsstudier

och arkitektur), Diplom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură

(examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— 1994–1999: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și

Arhitectur

ă (Tekniska universitetet ”Gh.Asachi” Iași, fakulteten för civilingenjörs-

studier och arkitektur), Diplom

ă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Ar-

hitectur

ă (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitek-

tur),

— 2000–2003: Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Construcții și

Arhitectur

ă (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för civilingenjörs-

studier och arkitektur), Diplom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Ar-

hitectur

ă (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitek-

tur),

— från och med 2004 Universitatea Tehnică ”Gh. Asachi” Iași, Facultatea de Arhitec-

tur

ă (Tekniska universitetet ”Gh. Asachi” i Iași, fakulteten för arkitektur), Diplomă

de Arhitect, profilul Arhitectur

ă, specializarea Arhitectură (examensbevis för arki-

tekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur.

Universitatea Politehnica din Timi

șoara (Polytekniska universitetet i Timișoara):

— 1993–1995: Universitatea Tehnică din Timișoara, Facultatea de Construcții (Tek-

niska universitetet i Timi

șoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de

Arhitect, profilul Arhitectur

ă și urbanism, specializarea Arhitectură generală (ex-

amensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur och urbanism, specialisering all-

män arkitektur),

306

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 163

▼M1

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— 1995–1998: Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Construcții (Po-

lytekniska universitetet i Tim

ișoara, fakulteten för civilingenjörsstudier), Diplomă de

Licen

ță, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för Licență,

studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— 1998–1999: Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Construcții și

Arhitectur

ă (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civilingenjörsstu-

dier och arkitektur), Diplom

ă de Licență, profilul Arhitectură, specializarea Arhitec-

tur

ă (examensbevis för Licență, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur),

— från och med 2000 Universitatea Politehnica din Timișoara, Facultatea de Con-

struc

ții și Arhitectură (Polytekniska universitetet i Timișoara, fakulteten för civil-

ingenjörsstudier och arkitektur), Diplom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia-

lizarea Arhitectur

ă (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise-

ring arkitektur).

Universitatea din Oradea (Oradeas universitet):

— 2002: Universitatea din Oradea, Facultatea de Protecția Mediului (Oradeas univer-

sitet, fakulteten för miljöskydd), Diplom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specia-

lizarea Arhitectur

ă (examensbevis för arkitekt, studieområde arkitektur, specialise-

ring arkitektur),

— från och med 2003 Universitatea din Oradea, Facultatea de Arhitectură și Con-

struc

ții (Oradeas universitet, fakulteten för arkitektur och civilingenjörsstudier), Di-

plom

ă de Arhitect, profilul Arhitectură, specializarea Arhitectură (examensbevis för

arkitekt, studieområde arkitektur, specialisering arkitektur).

Universitatea Spiru Haret Bucure

ști (Spiru Haret-universitetet i Bukarest):

— från och med 2002 Universitatea Spiru Haret București, Facultatea de Arhitectură

(Spiru Haret-universitetet i Bukarest, fakulteten för arkitektur),

Diplomă de Arhitect,

profilul Arhitectur

ă, specializarea Arhitectură (examensbevis för arkitekt, studie-

område arkitektur, specialisering arkitektur).

Slovenija

— ”Univerzitetni diplomirani inženir arhitekture/univerzitetna diplomirana inženirka

arhitekture

” (examensbevis i arkitektur från universitet) som utfärdas av fakulteten

för arkitektur, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på

arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek-

turens område,

— Examensbevis från universitetet som utfärdas av tekniska fakulteter och är förenat

med titeln

”univerzitetni diplomirani inženir (univ.dipl.inž.)/univerzitetna diplomi-

rana

inženirka”, vilket tillsammans med ett intyg från den behöriga myndighet på

arkitekturområdet som erkänns i lag ger rätt att bedriva verksamhet inom arkitek-

turens område.

2006/2007

Slovensko

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi-

tektúra a pozemné stavite

ľstvo”) som utfärdades av den slovakiska tekniska hög-

skolan (Slovenská vysoká

škola technická) i Bratislava 1950 — 1952 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av

fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion vid den slovakiska tekniska

högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavite

ľstva, Slovenská vysoká škola

technická) i Bratislava 1952-1960 (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavi-

te

ľstvo”) som utfärdades av fakulteten för arkitektur och byggnadskonstruktion

vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architektúry a pozemného stavi-

te

ľstva, Slovenská vysoká škola technická) i Bratislava 1952 — 1960 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdades av

fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska högskolan (Stavebná

fakulta, Slovenská vysoká

škola technická) i Bratislava 1961 — 1976, (titel: Ing.

arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)

som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid den slovakiska tekniska

högskolan (Stavebná fakulta, Slovenská vysoká

škola technická) i Bratislava 1961

— 1976, (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av

fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek-

túry, Slovenská vysoká

škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”stadsplanering” (”urbanizmus”) som utfärdas

av fakulteten för arkitektur vid den slovakiska tekniska högskolan (Fakulta architek-

túry, Slovenská vysoká

škola technická) i Bratislava sedan 1977 (titel: Ing. arch.)

2006/2007

B

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

307

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 164

▼B

Land

Benämning på examensbeviset

Referensläsår

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”)

som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska

universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 1977

1997 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur och byggnadskonstruktion” (”archi-

tektúra a pozemné stavby

”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier vid

det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta, Slovenská technická univer-

zita) i Bratislava sedan 1998 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion — specialisering: arki-

tektur

” (”pozemné stavby — špecializácia: architektúra”) som utfärdades av fakul-

teten för civilingenjörsstudier vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná

fakulta, Slovenská technická univerzita) i Bratislava 2000

— 2001, (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion och arkitektur” (”po-

zemné stavby a architektúra

”) som utfärdas av fakulteten för civilingenjörsstudier

vid det slovakiska tekniska universitetet (Stavebná fakulta

— Slovenská technická

univerzita) i Bratislava sedan 2001 (titel: Ing.)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”arkitektur” (”architektúra”) som utfärdas av

akademin för konst och formgivning (Vysoká

škola výtvarných umení) i Bratislava

sedan 1969 (titel: Akad. arch. fram till 1990; Mgr. 1990

— 1992; Mgr. arch. 1992

— 1996; Mgr. art. sedan 1997)

— Examensbevis inom ämnesområdet ”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavi-

te

ľstvo”) som utfärdades av fakulteten för civilingenjörsstudier vid det tekniska

universitetet (Stavebná fakulta, Technická univerzita) i Ko

šice 1981 — 1991 (titel:

Ing.)

Alla dessa examensbevis skall åtföljas av

— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska arkitektorganet (Slovenská komora

architektov) i Bratislava utan någon specificering av området eller inom området

”byggnadskonstruktion” (”pozemné stavby”) eller ”fysisk planering” (”územné plá-

novanie

”)

— Intyg om auktorisation utfärdat av det slovakiska civilingenjörsorganet (Slovenská

komora stavebných

inžinierov) i Bratislava inom området byggnadskonstruktion

(

”pozemné stavby”)

Suomi/Fin-

land

— Examensbevis utfärdade av arkitekturinstitutionerna vid de tekniska högskolorna

och universitet i Oulu (arkkitehti/arkitekt)

— Examensbevis utfärdade av de tekniska instituten (rakennusarkkitehti/byggnadsarki-

tekt)

1997/1998

Sverige

— Examensbevis utfärdade av Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan,

Chalmers tekniska högskola och Lunds tekniska högskola vid universitetet i Lund

(arkitekt, magisterexamen i arkitektur)

— Bevis på medlemskap i Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), om studierna har

bedrivits i en stat som omfattas av detta direktiv

1997/1998

United King-

dom

— De behörighetsbevis som utfärdas efter avlagd examen vid:

— Royal Institute of British Architects

— arkitektursektionerna vid universitet, tekniska högskolor, ”colleges”, akademier

(privata ”college”), ”Schools of Technology and Art” som den 10 juni 1985 var

erkända av l'Architects Registration Council i Storbritannien för upptagande i

registret (Architect)

— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes-

titeln arkitekt med stöd av avsnitt 6.1 a, 6.1 b eller 6.1 d i

”l'Architects Registration

Act

” från 1931 (Architect)

— Utbildningsbevis som anger att innehavaren har en vedertagen rätt att bära yrkes-

titeln arkitekt med stöd av avsnitt 2 i

”l'Architects Registration Act” från 1938

(Architect)

1987/1988

308

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 165

▼B

BILAGA VII

Handlingar och intyg som kan krävas enligt artikel 50.1

1. Handlingar

a) Intyg om medborgarskap.

b) Kopia på de kompetens- eller examensbevis som ger rätt att utöva yrket i

fråga samt, i förekommande fall, ett intyg om vederbörandes yrkeserfarenhet.

De behöriga myndigheterna i den mottagande medlemsstaten får uppmana

sökanden att lämna upplysningar om sin utbildning i den mån detta är nöd-

vändigt för att fastställa förekomsten av potentiella väsentliga olikheter i

förhållande till den utbildning som krävs i den mottagande medlemsstaten i

enlighet med artikel 14. Om det är omöjligt för sökanden att lämna dessa

upplysningar skall de behöriga myndigheterna i den mottagande medlems-

staten vända sig till kontaktpunkten, den behöriga myndigheten eller något

annat relevant organ i ursprungsmedlemsstaten.

c) Ett intyg om verksamhetens karaktär och varaktighet, i de fall som avses i

artikel 16, utfärdat av behörig myndighet eller behörigt organ i ursprungs-

medlemsstaten eller den medlemsstat den utländske medborgaren kommer

från.

d) När en mottagande medlemsstats behöriga myndighet av personer som vill

utöva ett reglerat yrke kräver bevis för att de har gott namn och rykte eller att

de inte försatts i konkurs, eller temporärt upphäver eller förbjuder utövandet

av yrket i fall av grav yrkesmässig försummelse eller brottslig handling, skall

denna medlemsstat när det gäller andra medlemsstaters medborgare som vill

utöva yrket inom landet som tillräcklig bevisning godta uppvisande av hand-

lingar som utfärdats av behöriga myndigheter i den utländske sökandens

ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från och som ut-

visar att dessa krav är uppfyllda. Dessa myndigheter skall tillhandahålla de

begärda handlingarna inom två månader.

När de behöriga myndigheterna i den utländske sökandens ursprungsmed-

lemsstat eller den medlemsstat han kommer från inte utfärdar sådana hand-

lingar som åsyftas i första stycket, skall dessa handlingar ersättas av en

försäkran under ed

— eller i stater där någon bestämmelse om försäkran

under ed inte finns av en försäkran på heder och samvete

— som lämnas

av den berörda personen inför en behörig rättslig eller administrativ myndig-

het eller, i förekommande fall, av en notarie eller behörigt fackligt organ i

personens ursprungsmedlemsstat eller den medlemsstat han kommer från.

Denna myndighet eller notarie skall utfärda ett intyg som styrker äktheten

av eden eller den högtidliga försäkran.

e) När en mottagande medlemsstat kräver bevis på fysisk och psykisk hälsa av

medborgare som vill utöva ett reglerat yrke, skall den medlemsstaten som

tillräcklig bevisning godta att det dokument uppvisas som krävs i den ut-

ländske medborgarens ursprungsstat. När ursprungsmedlemsstaten inte utfär-

dar sådana dokument, skall den mottagande medlemsstaten godta ett intyg

utfärdat av en behörig myndighet i denna stat. I sådana fall måste de behöriga

myndigheterna i ursprungsstaten tillhandahålla den begärda handlingen inom

två månader.

f) När en mottagande medlemsstat av de av sina egna medborgare som vill

utöva ett reglerat yrke kräver

— intyg angående sökandens ekonomiska ställning,

— bevis för att den berörda personen är försäkrad mot de ekonomiska risker

som är förenade med deras yrkesansvar i enlighet med gällande lagar och

bestämmelser i den mottagande medlemsstaten om försäkringsskyddets

villkor och omfattning,

Prop. 2015/16:44

Bilaga 1

309

2005L0036

— SV — 17.01.2014 — 010.003 — 166

▼B

▼M9

▼B

skall denna stat som tillräcklig bevisning godta intyg beträffande detta utfär-

dade av banker och försäkringsföretag i andra medlemsstater.

g) Ett intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt eller definitivt har

förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för något brott, om medlems-

staten kräver sådana intyg av sina egna medborgare.

2. Intyg

För att underlätta tillämpningen av avsnitt III kapitel III i detta direktiv får en

medlemsstat föreskriva att personer som uppfyller utbildningsvillkoren samtidigt

med de bevis över formella kvalifikationer skall förete ett intyg från de behöriga

myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten som visar att dessa examensbevis är de

som avses i detta direktiv.

310

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/132

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/55/EU

av den 20 november 2013

om ändring av direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och förordning (EU)

nr 1024/2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden

( IMI-förordningen )

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR

ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions-

sätt, särskilt artiklarna 46, 53.1 och 62,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de natio-

nella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit-

téns yttrande (1),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Genom

Europaparlamentets och

rådets direktiv

2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande

av yrkeskvalifikationer (3) konsoliderades ett system för

ömsesidigt erkännande som ursprungligen grundade sig

på 15 direktiv. Det föreskriver automatiskt erkännande

för ett begränsat antal yrken, utgående från harmonise-

rade minimikrav för utbildning (sektorsyrken), en generell

ordning för erkännande av utbildningsbevis och auto-

matiskt erkännande av yrkeserfarenhet. I direktiv

2005/36/EG fastställs också ett nytt system för fritt till-

handahållande av tjänster. Det bör erinras om att tredje-

landsmedborgare som är familjemedlemmar till EU-med-

borgare åtnjuter likabehandling i enlighet med Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den

29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familje-

medlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom

medlemsstaternas territorier (4). Tredjelandsmedborgare

kan också åtnjuta likabehandling i fråga om erkännande

av examensbevis, utbildningsbevis och andra yrkeskvali-

fikationer i enlighet med relevanta nationella förfaranden,

enligt särskilda unionsrättsakter, t.ex. om varaktig bosätt-

ning, flyktingar, innehavare av EU-blåkort och forskare.

(1) EUT C 191, 29.6.2012, s. 103.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 oktober 2013 (ännu ej

offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 15 november 2013.

(3) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

(2)

I sitt meddelande av den 27 oktober 2010 Inremarknads-

akten, Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka

förtroendet för inre marknaden

”Gemensamma insatser för att

skapa ny tillväxt

identifierade kommissionen ett behov av

att modernisera unionsrätten på detta område. I sina slut-

satser av den 23 oktober 2011 stödde Europeiska rådet

en sådan modernisering och uppmanade Europaparla-

mentet och rådet att nå en politisk överenskommelse

om översyn av direktiv 2005/36/EG före slutet av 2012.

I sin resolution av den 15 november 2011 om tillämp-

ningen

av direktivet om yrkeskvalifikationer

(2005/36/EG) (5) uppmanade även Europaparlamentet

kommissionen att lägga fram ett förslag. I rapporten av

den 27 oktober 2010 om EU-medborgarskapet 2010 Att

avveckla hindren för EU-medborgarnas rättigheter betonas

behovet av att minska den administrativa bördan i sam-

band med erkännande av yrkeskvalifikationer.

(3)

Notarier som utses av en medlemsstats regering genom

en officiell utnämning bör uteslutas från tillämpnings-

området för direktiv 2005/36/EG med tanke på de spe-

cifika och olikartade system som gäller i de enskilda

medlemsstaterna för att få tillträde till och utöva yrket.

(4)

I syfte att stärka den inre marknaden och gynna den fria

rörligheten för yrkesutövare och samtidigt säkerställa ett

mer effektivt och transparent erkännande av yrkeskvali-

fikationer skulle ett europeiskt yrkeskort innebära ett

mervärde. Ett sådant kort skulle särskilt vara användbart

för att underlätta tillfällig rörlighet och erkännande enligt

det automatiska erkännandesystemet, samt för att främja

en förenklad erkännandeprocess enligt den generella ord-

ningen. Syftet med ett europeiskt yrkeskort är att för-

enkla erkännandesystemet och införa kostnads- och

driftseffektivisering som gynnar yrkesutövare och behö-

riga myndigheter. Införandet av ett europeiskt yrkeskort

bör beakta synpunkter på yrket i fråga och bör föregås av

en bedömning av dess lämplighet för det aktuella yrket

och dess effekter på medlemsstaterna. Bedömningen bör

vid behov göras tillsammans med medlemsstaterna. Det

europeiska yrkeskortet bör utfärdas på begäran av yrkes-

utövare och efter inlämnande av de nödvändiga doku-

menten och efter det att de behöriga myndigheterna slut-

fört tillhörande verifikationsförfaranden. Om det europe-

iska yrkeskortet är utfärdat i etableringssyfte bör det ut-

göra ett beslut om erkännande och behandlas som alla

andra beslut om erkännande enligt direktiv 2005/36/EG.

Det bör komplettera snarare än ersätta de registrerings-

krav som är kopplade till tillträdet till ett visst yrke. Det

är onödigt att införa ett europeiskt yrkeskort för jurister

eftersom de redan har försetts med yrkeskort enligt det

(4) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.

(5) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 15.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

311

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/133

system som föreskrivs i rådets direktiv 77/249/EEG av

den 22 mars 1977 om underlättande för advokater att

effektivt begagna sig av friheten att tillhandahålla tjäns-

ter (1) och Europaparlamentets och rådets direktiv

98/5/EG av den 16 februari 1998 om underlättande av

stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan med-

lemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls (2).

(5)

Det europeiska yrkeskortets funktion bör stödjas av in-

formationssystemet för den inre marknaden (IMI), inrättat

genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 1024/2012 (3). Kortet och IMI bör skapa synergier

och förtroende mellan de behöriga myndigheterna och

samtidigt undanröja administrativt dubbelarbete och

dubbla erkännandeförfaranden för de behöriga myndig-

heterna och skapa mer transparens och rättssäkerhet för

yrkesutövare.

(6)

Förfarandet för ansökan om och utfärdande av det euro-

peiska yrkeskortet bör vara klart strukturerat och omfatta

skyddsmekanismer och tillhörande rättigheter för sö-

kande att överklaga. Genomförandeakter bör specificera

översättningskraven och betalningssätten vad gäller de

avgifter som en sökande ska betala in så att arbetsflödet

i IMI inte avbryts eller hindras och behandlingen av an-

sökan inte försenas. Det är medlemsstaternas ansvar att

fastställa avgiftsnivån. Medlemsstaterna bör dock meddela

kommissionen om den fastställda avgiftsnivån. Det euro-

peiska yrkeskortet och tillhörande arbetsflöden i IMI bör

säkerställa de lagrade uppgifternas integritet, autenticitet

och konfidentialitet och förebygga olaglig och obehörig

tillgång till informationen i systemet.

(7)

Direktiv 2005/36/EG gäller bara yrkesutövare som vill

utöva samma yrke i en annan medlemsstat. Det finns

fall där den berörda verksamheten i den mottagande

medlemsstaten är en del av ett yrke med mer omfattande

verksamhetsområde än den i ursprungsmedlemsstaten.

Om skillnaderna mellan verksamhetsområdena är så

stora att ett fullständigt utbildningsprogram skulle krävs

för att yrkesutövarna ska kunna kompensera för brister,

och på begäran av yrkesutövarna, bör den mottagande

medlemsstaten under dessa särskilda omständigheter be-

vilja partiellt tillträde. Vid tvingande hänsyn av allmänt

intresse, i enlighet med domstolens rättspraxis rörande

artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget) och som kan komma att

vidareutvecklas, bör en medlemsstat kunna vägra partiellt

(1) EGT L 78, 26.3.1977, s. 17.

(2) EGT L 77, 14.3.1998, s. 36.

(3) EUT L 316, 14.11.2012, s. 1.

tillträde. Detta kan särskilt vara fallet för hälso- och sjuk-

vårdsyrken som har konsekvenser för folkhälsan eller

patientsäkerheten. Partiellt tillträde bör beviljas utan att

detta påverkar arbetsmarknadsparternas rätt att organi-

sera sig.

(8)

För att skydda de lokala konsumenterna i den motta-

gande medlemsstaten, bör tidsbegränsat och tillfälligt till-

handahållande av tjänster i en medlemsstat underställas

skyddsmekanismer, särskilt ett krav på minst ett års yr-

keserfarenhet under de tio år som föregår tillhandahål-

landet av tjänsten, i fall när yrket inte är reglerat i ur-

sprungsmedlemsstaten. I fråga om säsongsverksamhet

bör medlemsstaterna ha möjlighet att utföra kontroller

för att fastställa huruvida de tjänster som tillhandahålls

på deras territorium är temporära och tillfälliga. Den

mottagande medlemsstaten bör därför en gång om året

kunna kräva information om de tjänster som faktiskt

tillhandahålls på dess territorium, om inte tjänsteleveran-

tören frivilligt redan har lämnat sådan information.

(9)

Enligt direktiv 2005/36/EG får medlemsstaterna vidta åt-

gärder för att kontrollera en tjänsteleverantörs kvalifika-

tioner före det första tillhandahållandet av tjänster, när

det rör sig om reglerade yrken med inverkan på folk-

hälsan och säkerheten. Detta har lett till osäkerhet om

rättsläget och medfört att den behöriga myndigheten

själv kan avgöra om det finns behov av en sådan för-

handskontroll. För att säkerställa rättssäkerheten bör yr-

kesutövare från början kunna veta om en förhandskont-

roll av deras yrkeskvalifikationer behövs och när ett be-

slut om detta kan väntas. Villkoren för förhandskontroll

av yrkeskvalifikationer bör under alla omständigheter en-

ligt friheten att tillhandahålla tjänster inte vara strängare

än de villkor som omfattas av etableringsreglerna. När

det gäller reglerade yrken med konsekvenser för folkhäl-

san eller patientsäkerheten bör direktiv 2005/36/EG inte

påverka medlemsstaternas möjlighet att kräva ett obliga-

toriskt försäkringsskydd rörande yrkesverksamheter i en-

lighet med de gällande bestämmelserna i Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars

2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gräns-

överskridande hälso- och sjukvård (4) och Europaparla-

mentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 de-

cember 2006 om tjänster på den inre marknaden (5).

(10)

Yrkesutbildningssystem har visat sig vara ett användbart

verktyg för att säkra ungdomssysselsättningen och möj-

liggöra en smidig övergång från utbildning till yrkesverk-

samhet. Översynen av direktiv 2005/36/EG bör därför

fullt ut beakta olikheterna i dessa.

(4) EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

(5) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

312

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/134

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

(11)

För att tillämpa systemet för erkännande inom den ge-

nerella ordningen är det nödvändigt att indela de olika

nationella utbildnings- och yrkesutbildningssystemen i

olika nivåer. Dessa nivåer, som endast upprättas för att

den generella ordningen ska fungera, bör varken påverka

de nationella strukturerna för utbildning och yrkesutbild-

ning eller medlemsstaternas befogenheter på detta områ-

de, som exempelvis nationella strategier för genomföran-

det av den europeiska referensramen för kvalifikationer.

Den europeiska referensramen för kvalifikationer är ett

sätt att främja yrkeskvalifikationernas transparens och

jämförbarhet och kan vara en bra extra informationskälla

för de behöriga myndigheter som prövar yrkeskvalifika-

tioner som utfärdats i andra medlemsstater. Till följd av

Bolognaprocessen har universitet och högskolor anpassat

strukturen i sina program till en tvådelad nivåindelning

med examina på grundnivå och avancerad nivå. För att

garantera att de fem nivåer som fastställs i direktiv

2005/36/EG är förenliga med den nya examensstruk-

turen bör kandidatexamen klassificeras enligt nivå d

och magisterexamen enligt nivå e. De fem nivåer som

fastställs för tillämpningen av den generella ordningen

bör i princip inte längre användas som ett kriterium

för att utesluta unionsmedborgare från tillämpningsområ-

det för direktiv 2005/36/EG om detta står i strid med

principen om livslångt lärande.

(12)

Ansökningar om erkännande från yrkesutövare med ett

års yrkeserfarenhet och från medlemsstater som inte re-

glerar yrket i fråga bör behandlas på samma sätt som

ansökningar från yrkesutövare från en reglerande med-

lemsstat. Deras yrkeskvalifikationer bör jämföras med de

yrkeskvalifikationer som krävs i den mottagande med-

lemsstaten på grundval av yrkeskvalifikationsnivåerna en-

ligt direktiv 2005/36/EG. Om skillnaden är stor bör den

behöriga myndigheten ha möjlighet att införa kompen-

sationsåtgärder. Alla bedömningsmekanismer för teore-

tisk kunskap och praktiska färdigheter som eventuellt

krävs för tillträde till yrket som kompensationsåtgärder,

bör garantera och följa principerna om öppenhet och

opartiskhet.

(13)

I avsaknad av harmonisering av minimikraven i fråga om

utbildning för tillträde till de yrken som regleras genom

den generella ordningen bör de mottagande medlemssta-

terna fortfarande ha möjlighet att införa en kompensa-

tionsåtgärd. Sådana åtgärder bör vara proportionella och

särskilt ta hänsyn till de kunskaper, färdigheter och kom-

petenser som den sökande har förvärvat inom ramen för

dennes yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som for-

mellt godkänts av ett relevant organ i detta syfte. Beslutet

om införande av en kompensationsåtgärd bör vederbör-

ligen motiveras i syfte att göra det möjligt för den sö-

kande att bättre förstå sin situation och att begära dom-

stolsprövning vid nationella domstolar enligt direktiv

2005/36/EG.

(14)

Översynen av direktiv 2005/36/EG har visat att det finns

ett behov av att uppdatera och med mer flexibilitet för-

tydliga förteckningarna över de industrigrenar, affärsverk-

samheter och hantverk som ingår i bilaga IV, samtidigt

som ett automatiskt system för erkännande på grundval

av yrkeserfarenheter bibehålls för dessa verksamheter. Bi-

laga IV grundas för närvarande på International Standard

Industrial Classification of all Economic Activities (ISIC) från

1958, och återspeglar inte längre den ekonomiska verk-

samhetens nuvarande struktur. ISIC-klassificeringen har

setts över flera gånger sedan 1958. Därför bör kommis-

sionen ha möjlighet att anpassa bilaga IV för att bevara

systemet för automatiskt erkännande intakt.

(15)

Fortbildning bidrar till ett säkert och effektivt utövande

av yrkesutövare som beviljas automatiskt erkännande av

sina yrkeskvalifikationer. Det är viktigt att främja en förs-

tärkt kontinuerlig yrkesutveckling för dessa yrkesgrupper.

Medlemsstaterna bör framför allt främja fortbildning för

läkare, läkare med specialistkompetens, allmänläkare,

sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjuk-

vård, tandläkare, specialisttandläkare, veterinärer, barn-

morskor, apotekare och arkitekter. De åtgärder som vid-

tagits av medlemsstaterna för att främja fortbildning

bland dessa yrkesgrupper bör meddelas kommissionen,

och medlemsstaterna bör utbyta bästa praxis på området.

Fortbildning bör omfatta tekniska, vetenskapliga, rättsliga

och etiska framsteg och motivera yrkesutövarna att delta

i sådant livslångt lärande som är relevant för deras yrke.

(16)

Systemet för automatiskt erkännande på grundval av har-

moniserade minimiutbildningskrav bygger på att nya eller

ändrade bevis på kvalifikationer i god tid anmäls av med-

lemsstaterna, och offentliggörs av kommissionen. Inneha-

vare av sådana kvalifikationer har annars inga garantier

för att de kan omfattas av automatiskt erkännande. I

syfte att öka insynen och öppenheten samt underlätta

prövningen av nyanmälda titlar bör medlemsstaterna till-

handahålla information om utbildningsprogrammets

längd och innehåll, som måste vara i enlighet med

minimiutbildningskraven som fastställs i direktiv

2005/36/EG.

(17)

Poäng enligt det europeiska systemet för överföring av

studiemeriter (ECTS) används redan i de flesta institutio-

nerna för högre utbildning i EU, och deras användning

blir allt vanligare även i kurser som leder till sådana

kvalifikationer som krävs för utövandet av ett reglerat

yrke. Det är därför nödvändigt att införa möjligheten

att ange ett utbildningsprograms varaktighet även i ECTS.

Den möjligheten bör inte påverka andra krav för auto-

matiskt erkännande. En ECTS-poäng motsvarar 25 –30

timmars studier, och det krävs normalt sett 60 poäng

för slutförandet av ett läsår.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

313

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/135

(18)

För att garantera en hög nivå på folkhälsan och patient-

säkerheten i unionen och modernisera direktiv

2005/36/EG måste de kriterier som används för att fast-

ställa den medicinska grundutbildningen ändras så att de

villkor som rör minsta antal år och timmar blir kumu-

lativa. Syftet med ändringen är inte att sänka utbildnings-

kraven för den medicinska utbildningen.

(19)

I syfte att främja rörlighet för läkare med specialistkom-

petens som redan erhållit en specialistkvalifikation och

därefter följer en annan specialistutbildning bör medlems-

staterna tillåtas att bevilja undantag från någon del av

utbildningen om dessa senare utbildningsmoment redan

har fullgjorts under det föregående specialistutbildnings-

programmet i en medlemsstat. Medlemsstater bör, inom

rimliga gränser, kunna bevilja undantag för medicinska

specialistutbildningar som omfattas av automatiskt erkän-

nande.

(20)

Sjuksköterskeyrkena har utvecklats betydligt under de se-

naste tre årtiondena: samhällsbaserad hälso- och sjukvård,

mer komplexa behandlingsmetoder och teknik som stän-

digt utvecklas förutsätter att sjuksköterskor har kapacitet

för att ta allt större ansvar. Sjuksköterskeutbildningen,

som fortfarande varierar alltefter nationella traditioner,

bör vara stabilare och mer resultatinriktad och garantera

att yrkesutövaren har förvärvat vissa kunskaper och fär-

digheter under utbildningens gång och kan använda åt-

minstone vissa kompetenser för att kunna utöva den

verksamhet som är relevant för yrket.

(21)

Barnmorskestudenter behöver en solid allmän utbild-

ningsbakgrund innan de börjar sin barnmorskeutbild-

ning, så att de är förberedda på de komplexa vårdbeho-

ven. Därför bör antagningskraven till barnmorskeutbild-

ning utökas till tolv års allmän skolutbildning eller god-

känd examen på motsvarande nivå, med undantag för

yrkesutövare som redan är legitimerade sjuksköterskor

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård. Barnmor-

skeutbildningen bör bättre kunna garantera att yrkes-

utövaren har tillägnat sig vissa kunskaper och färdigheter

som krävs för att utöva en barnmorskas uppgifter i en-

lighet med direktiv 2005/36/EG.

(22)

I syfte att förenkla systemet för automatiskt erkännande

av specialistutbildningar för läkare och tandläkare bör

sådana specialistutbildningar omfattas av direktiv

2005/36/EG om de är gemensamma för minst två fem-

tedelar av medlemsstaterna.

(23)

Ett stort antal länder beslutade att tillåta tillträde till och

utövande av all farmaceutisk verksamhet på basis av ett

erkännande av de kvalifikationer som apotekare tillägnat

sig i en annan medlemsstat efter ikraftträdandet av direk-

tiv 2005/36/EG. Ett sådant erkännande av yrkeskvalifika-

tioner som en person förvärvat i en annan medlemsstat

bör dock inte hindra en medlemsstat från att behålla

icke-diskriminerande regler som styr den geografiska för-

delningen av apotek på deras territorium eftersom direk-

tiv 2005/36/EG inte samordnar sådana regler. En med-

lemsstat som ändå måste göra ett undantag från det

automatiska erkännandet av kvalifikationer bör emellertid

inte längre utesluta apotekare som redan är erkända av

den medlemsstat som gör sådana undantag, och som

sedan en tid tillbaka lagenligt och effektivt redan har

arbetat som apotekare på denna medlemsstats territori-

um.

(24)

En förutsättning för att systemet för automatiskt erkän-

nande ska fungera är att det finns förtroende för de

utbildningsvillkor som ligger till grund för yrkesutövar-

nas kvalifikationer. Därför är det viktigt att minimikraven

för arkitektutbildning speglar nya moment i utbildningen

av arkitekter, särskilt med avseende på det erkända be-

hovet av att komplettera akademisk utbildning med yr-

keserfarenhet med handledning av kvalificerade arkitek-

ter. Samtidigt bör minimikraven för utbildningar vara

tillräckligt flexibla för att undvika att i onödan begränsa

medlemsstaternas möjligheter att organisera sina utbild-

ningssystem.

(25)

Direktiv 2005/36/EG bör, genom införandet av gemen-

samma utbildningsprinciper, främja ett mer automatiskt

erkännande av yrkeskvalifikationer för de yrken som för

närvarande inte omfattas. Hänsyn bör tas till medlems-

staternas behörighet att bestämma vilka yrkeskvalifikatio-

ner som erfordras för utövande av ett yrke på deras

respektive territorium, och att fastställa hur deras utbild-

ningssystem ska organiseras och vilket innehåll de ska ha.

Gemensamma utbildningsprinciper bör vara utformade

som gemensamma utbildningsramar på grundval av en

gemensam uppsättning kunskap, färdigheter och kom-

petenser eller gemensamma utbildningsprov. Det bör

vara möjligt för gemensamma utbildningsramar att också

täcka specialiseringar som för närvarande inte omfattas

av bestämmelserna om automatiskt erkännande enligt

direktiv 2005/36/EG och som rör yrken som anges i

avdelning III kapitel III och som har tydligt definierade

verksamheter som är förbehållna dessa. Gemensamma

utbildningsramar för sådana specialiseringar, särskilt me-

dicinska specialiseringar, bör erbjuda ett högt folkhälso-

skydd och patientskydd. Yrkeskvalifikationer som erhål-

lits inom gemensamma utbildningsramar bör automatiskt

erkännas av medlemsstaterna. Yrkesorganisationer som

finns representerade på unionsnivå och, under särskilda

omständigheter, nationella yrkesorganisationer eller behö-

riga myndigheter bör kunna skicka förslag på gemen-

samma utbildningsprinciper till kommissionen för att

de nationella samordnarna ska kunna göra en bedöm-

ning av de eventuella effekterna av sådana principer på

de nationella utbildningssystemen liksom på de nationella

regler som styr tillträdet till reglerade yrken.

314

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/136

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

(26)

Direktiv 2005/36/EG innehåller redan bestämmelser om

att yrkesutövare måste ha nödvändiga språkkunskaper.

Översynen av tillämpningen av denna skyldighet har visat

ett behov av att klargöra den behöriga myndighetens

respektive arbetsgivarnas roll, särskilt för ett bättre pati-

entskydd. De behöriga myndigheterna bör kunna an-

vända språktest efter erkännandet av yrkeskvalifikationer.

Det är särskilt viktigt för yrken med konsekvenser för

patientsäkerheten att språktester görs enligt direktiv

2005/36/EG innan yrkesutövaren börjar utöva yrket i

den mottagande medlemsstaten. Språktest bör dock

vara rimliga och nödvändiga för de berörda yrkena,

och bör inte syfta till att utesluta yrkesutövare från andra

medlemsstater från arbetsmarknaden i den mottagande

medlemsstaten. För att se till att proportionalitetsprinci-

pen respekteras, och för att förbättra rörligheten bland

yrkesutövare i unionen bör de kontroller som utförs av

en behörig myndighet eller under överinseende av denna,

vara begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den

mottagande medlemsstaten, eller ett förvaltningsspråk i

den mottagande medlemsstaten förutsatt att det också

är ett officiellt språk i unionen. Detta bör inte hindra

den mottagande medlemsstaten från att uppmuntra yr-

kesutövare att tillägna sig ett annat språk i ett senare

skede, om det krävs för den yrkesverksamhet som ska

utövas. Arbetsgivare bör fortsätta att spela en viktig roll

när det gäller att kontrollera de språkkunskaper som

behövs för det aktuella yrket på deras arbetsplatser.

(27)

Nationella regler som styr tillträdet till de reglerade yr-

kena bör inte utgöra något hinder för de unga nyut-

examinerades rörlighet. Om en nyutexaminerad avslutar

en yrkesinriktad praktik i en annan medlemsstat, bör

praktiken i fråga erkännas när den nyutexaminerade an-

söker om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmed-

lemsstaten. Erkännandet av en yrkespraktik som fullgjorts

i en annan medlemsstat bör baseras på en tydlig skriftlig

beskrivning av inlärningsmål och tilldelade uppgifter,

vilka bestäms av den person som övervakar praktiktjänst-

göringen i den mottagande medlemsstaten. Yrkespraktik

som fullgjorts i tredjeland bör beaktas av medlemssta-

terna när en begäran om tillträde till ett reglerat yrke

behandlas.

(28)

Direktiv 2005/36/EG innehåller bestämmelser om ett sy-

stem för nationella kontaktpunkter. På grund av ikraft-

trädandet av direktiv 2006/123/EG, och inrättandet av

gemensamma kontaktpunkter enligt det direktivet, finns

det risk för överlappning. Därför bör de nationella kon-

taktpunkter som inrättas genom direktiv 2005/36/EG bli

rådgivningscentrum vars verksamhet främst inriktas på

rådgivning och stöd till medborgarna, inbegripet person-

lig rådgivning, för att se till att den löpande tillämp-

ningen av inremarknadsreglerna i fall som rör enskilda

komplicerade fall följs upp på nationell nivå. Vid behov

ska rådgivningscentrumen samarbeta med behöriga myn-

digheter och rådgivningscentrum i andra medlemsstater.

Vad gäller det europeiska yrkeskortet bör medlemssta-

terna själva kunna besluta om huruvida rådgivningscent-

rumen ska fungera som en behörig myndighet i den

mottagande medlemsstaten eller stödja de behöriga myn-

digheterna vid behandlingen av ansökningar om ett eu-

ropeiskt yrkeskort och vid hanteringen av sökandens en-

skilda akt som skapats inom IMI (IMI-akt). Med tanke på

friheten att tillhandahålla tjänster, då det berörda yrket

inte är reglerat i den mottagande medlemsstaten, får råd-

givningscentrumen också delta i det informationsutbyte

som planerats för att åstadkomma ett administrativt sam-

arbete.

(29)

Detta direktiv bidrar till att säkerställa en hög nivå på

hälso- och konsumentskydd. Direktiv 2005/36/EG inne-

håller redan detaljerade skyldigheter för medlemsstaterna

att utbyta information. De skyldigheterna bör förstärkas.

I framtiden bör medlemsstaterna inte endast reagera på

begäran om information, utan deras behöriga myndighe-

ter bör också ges befogenhet inom ramen för deras be-

fogenheter att aktivt informera de behöriga myndighe-

terna i andra medlemsstater om yrkesutövare som inte

längre har rätt att utöva sitt yrke. En särskild varnings-

mekanism krävs för hälso- och sjukvårdspersonal som

omfattas av direktiv 2005/36/EG. Detta bör även gälla

för veterinärer liksom yrkesutövare som utövar verksam-

het som rör undervisning av minderåriga, inklusive yrkes-

utövare som arbetar inom barnomsorg och förskoleverk-

samhet. Skyldigheten att varna bör endast gälla de med-

lemsstater där sådana yrken är reglerade. Alla medlems-

stater bör varnas om yrkesutövare till följd av disciplinära

åtgärder eller en brottmålsdom inte längre har rätt att

utöva sin yrkesverksamhet i en medlemsstat, inte ens

tillfälligt. Varningen bör innehålla alla tillgängliga upp-

gifter om den bestämda eller obestämda perioden som

begränsningen eller förbudet gäller. Varningen bör akti-

veras genom IMI oavsett om yrkesutövaren har utnyttjat

någon av rättigheterna enligt direktiv 2005/36/EG, eller

har ansökt om erkännande för sina yrkeskvalifikationer

genom utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort eller ge-

nom någon annan metod som fastställs i det direktivet.

Varningsförfarandet bör vara förenligt med unionslagstift-

ningen om skydd av personuppgifter och grundläggande

rättigheter. Varningsförfarandet bör inte utformas för att

ersätta eller anpassa arrangemang mellan medlemssta-

terna om samarbete inom rättsliga och inrikes frågor.

Behöriga myndigheter som omfattas av direktiv

2005/36/EG bör inte heller vara skyldiga att bidra till

ett sådant samarbete genom varningar enligt det

direktivet.

(30)

En av de största svårigheter som en medborgare som är

intresserad av att arbeta i en annan medlemsstat står

inför är de komplicerade och osäkra administrativa för-

faranden som de måste följa. Genom direktiv

2006/123/EG åläggs medlemsstaterna redan att tillhanda-

hålla enkel tillgång till information och att göra det möj-

ligt att slutföra förfarandena via de gemensamma kon-

taktpunkterna. Personer som ansöker om erkännande av

sina yrkeskvalifikationer enligt direktiv 2005/36/EG kan

redan använda de gemensamma kontaktpunkterna om de

omfattas av direktiv 2006/123/EG. Arbetssökande och

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

315

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/137

vårdpersonal omfattas däremot inte av direktiv

2006/123/EG, och den tillgängliga informationen är be-

gränsad. Det är därför nödvändigt ur ett användarper-

spektiv att närmare specificera sådan information och

se till att informationen är lättillgänglig. Det är också

viktigt att medlemsstaterna inte bara tar ansvar på natio-

nell nivå utan också samarbetar med varandra och med

kommissionen för att se till att yrkesutövare i hela EU

har en enkel tillgång till användarvänlig och flerspråkig

information och enkelt kan slutföra förfaranden via de

gemensamma kontaktpunkterna eller de berörda behö-

riga myndigheterna. Länkar bör göras tillgängliga på an-

dra webbplatser, t.ex. portalen Ditt Europa.

(31)

För att komplettera eller ändra vissa icke-väsentliga delar

av direktiv 2005/36/EG bör befogenheten att anta akter i

enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen med avseende på uppdatering av den kun-

skap och de färdigheter som avses i artikel 21.6, upp-

datering av bilaga I, uppdatering och förtydligande av

verksamheter som anges i bilaga IV, anpassning av punk-

terna 5.1.1

–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2

och 5.7.1 i bilaga V, anpassning av utbildningsminimi-

kraven för läkare och tandläkare med specialistkom-

petens, införande av nya medicinska specialistkompeten-

ser i punkt 5.1.3 i bilaga V, ändringar av förteckningen i

punkterna 5.2.1, 5.3.1, 5.4.1, 5.5.1 och 5.6.1 i bilaga V,

införande av nya specialistkompetenser för tandläkare i

punkt 5.3.3 i bilaga V, fastställande av villkoren för till-

lämpningen av gemensamma utbildningsramar, och fast-

ställande av villkoren för tillämpning av gemensamma

utbildningsprov. Det är av särskild betydelse att kommis-

sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere-

dande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen

förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till

att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europa-

parlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som

möjligt och på lämpligt sätt.

(32)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av

direktiv 2005/36/EG bör kommissionen tilldelas genom-

förandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i

enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning

(EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om faststäl-

lande av allmänna regler och principer för medlemssta-

ternas kontroll av kommissionens utövande av sina ge-

nomförandebefogenheter (1).

(33)

Med tanke på dessa genomförandeakters tekniska art bör

granskningsförfarandet användas vid antagandet av ge-

nomförandeakter för införandet av det europeiska yrkes-

kortet för särskilda yrken, formatet för det europeiska

yrkeskortet, behandlingen av skriftliga ansökningar, vilka

översättningar som den sökande ska tillhandahålla för

ansökningar om ett europeiskt yrkeskort, närmare regler

om de handlingar som krävs enligt direktiv 2005/36/EG

(1) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

för att ansökan ska vara fullständig, förfaranden för hur

betalningar för kortet ska göras och behandlas, regler för

hur, när och för vilka handlingar de behöriga myndighe-

terna får begära bestyrkta kopior för yrket i fråga, de

tekniska specifikationer och åtgärder som är nödvändiga

för att säkerställa att informationen i det europeiska yr-

keskortet och i IMI-akten har integritet, behandlas kon-

fidentiellt och är korrekt, villkoren och förfarandena för

att utfärda ett europeiskt yrkeskort, de bestämmelser som

gäller villkoren för tillgång till IMI-akten, de tekniska

medlen och förfarandena för kontroll av ett europeiskt

yrkeskorts äkthet och giltighet samt tillämpningen av

varningsmekanismen.

(34)

Kommissionen bör, genom genomförandeakter, och med

tanke på dessa akters specifika karaktär, utan att förord-

ning (EU) nr 182/2011 tillämpas, besluta att förkasta en

begärd uppdatering av bilaga I om de villkor som anges i

direktiv 2005/36/EG inte uppfyllts, uppmana medlems-

staten i fråga att inte tillämpa undantaget när det gäller

valet mellan anpassningsperiod och lämplighetsprov om

undantaget inte är berättigat eller strider mot unionsrät-

ten, förkasta de begärda ändringarna av punkterna

5.1.1

–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 eller

5.7.1 i bilaga V om de villkor som anges i direktiv

2005/36/EG inte uppfyllts, ange nationella yrkeskvalifika-

tioner och nationella yrkestitlar som omfattas av auto-

matiskt erkännande enligt den gemensamma utbildnings-

ramen, ange de medlemsstater där gemensamma utbild-

ningsprov ska anordnas, förekomsten under ett kalende-

rår och andra arrangemang som krävs för att anordna

gemensamma utbildningsprov, och tillåta de berörda

medlemsstaterna att göra undantag från de relevanta be-

stämmelserna i direktiv 2005/36/EG under en begränsad

tidsperiod.

(35)

Med tanke på de positiva erfarenheterna med ömsesidig

utvärdering enligt direktiv 2006/123/EG bör ett liknande

system införas i direktiv 2005/36/EG. Medlemsstaterna

bör anmäla vilka yrken de reglerar, och av vilka skäl,

och diskutera resultaten sinsemellan. Ett sådant system

skulle bidra till större öppenhet och insyn i marknaden

för professionella tjänster.

(36)

Kommissionen bör i vederbörlig ordning bedöma den

erkännandeordning som gäller för bevis på formella kva-

lifikationer för en sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård utfärdade i Rumänien. En sådan be-

dömning bör grundas på resultatet av ett särskilt kom-

pletteringsprogram som Rumänien bör införa i enlighet

med sina nationella lagar eller andra författningar, och

kring vilket landet bör samarbeta med andra medlems-

stater och kommissionen. Syftet med ett sådant särskilt

kompletteringsprogram bör vara att ge deltagarna i pro-

grammet möjlighet att uppgradera sina yrkeskvalifikatio-

ner för att framgångsrikt kunna uppfylla de minimikrav

på utbildningen som anges i direktiv 2005/36/EG.

316

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/138

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

(37)

Eftersom målen i detta direktiv, nämligen att rationalise-

ra, förenkla och förbättra reglerna för erkännande av

yrkeskvalifikationer, inte i tillräcklig utsträckning kan

uppnås av medlemsstaterna, eftersom det oundvikligen

skulle leda till olika krav och förfarandesystem som

skulle göra rättssystemet mer komplext och leda till

omotiverade hinder för rörligheten för yrkesutövare,

utan snarare, för uppnående av samstämmighet, trans-

parens och kompatibilitet, kan uppnås bättre på unions-

nivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia-

ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio-

nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän-

digt för att uppnå dessa mål.

(38)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen

från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande

dokument (1) av den 28 september 2011 har medlems-

staterna åtagit sig att i motiverade fall till anmälan av

sina införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera dokument

om förhållandet mellan delarna i ett direktiv och mot-

svarande delar i de nationella rättsakter som införlivar

bestämmelserna. När det gäller detta direktiv anser lags-

tiftaren att översändandet av sådana dokument är berät-

tigat.

(39)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med

artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning

(EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd

för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemen-

skapsorganen behandlar personuppgifter och om den

fria rörligheten för sådana uppgifter (2) och avgav ett ytt-

rande den 8 mars 2012 (3).

(40)

Direktiv 2005/36/EG och förordning (EU) nr 1024/2012

bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2005/36/EG

Direktiv 2005/36/EG ska ändras på följande sätt:

1. I artikel 1 ska följande punkt läggas till:

”I detta direktiv fastställs också regler för ett partiellt till-

träde till reglerade yrken och erkännande av yrkespraktik

som bedrivs i en annan medlemsstat.

(1) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(2) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(3) EUT C 137, 12.5.2012, s. 1.

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Detta direktiv ska också gälla för alla de medborgare i

en medlemsstat som har gjort yrkespraktik utanför ur-

sprungsmedlemsstaten.

b) Följande punkt ska läggas till:

”4. Detta direktiv ska inte tillämpas på notarier som

har utsetts av offentliga myndigheter.

3. Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i) Leden f och h ska ersättas med följande:

”f) yrkeserfarenhet: det faktiska och lagliga utövandet

av det berörda yrket på heltid eller deltid under

motsvarande tid i en medlemsstat.

h) lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökan-

des yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens

och som genomförs eller erkänns av de behöriga

myndigheterna i den mottagande medlemsstaten i

syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva

ett reglerat yrke i denna medlemsstat.

För att möjliggöra genomförande av detta prov

ska de behöriga myndigheterna upprätta en för-

teckning över de ämnen som, utifrån en jäm-

förelse mellan den utbildning som krävs i den

mottagande medlemsstaten och den som den sö-

kande har genomgått, inte omfattas av de ex-

amens- eller andra behörighetsbevis som den sö-

kande har.

Lämplighetsprovet ska utformas med beaktande

av att den sökande är en behörig yrkesutövare i

ursprungsmedlemsstaten eller den medlemsstat

den sökande kommer ifrån. Det ska omfatta äm-

nen valda ur förteckningen och i vilka kunskap är

väsentlig för att kunna utöva yrket i fråga i den

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

317

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/139

mottagande medlemsstaten. Provet får också om-

fatta kännedom om de yrkesregler som gäller för

ifrågavarande verksamhet i den mottagande med-

lemsstaten.

De närmare bestämmelserna för lämplighetspro-

vet och status i den mottagande medlemsstaten

för den som vill förbereda sig för provet i den

medlemsstaten ska fastställas av de behöriga

myndigheterna i den medlemsstaten.

ii) Följande led ska läggas till:

”j) yrkespraktik: utan att det påverkar artikel 46.4,

en period med praktik som sker under handled-

ning, förutsatt att det utgör ett villkor för till-

träde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum

under eller efter en avslutad utbildning som le-

der till ett examensbevis.

k) europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för

antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nöd-

vändiga villkor för att temporärt och tillfälligt

tillhandahålla tjänster i en mottagande medlems-

stat eller erkännandet av yrkeskvalifikationer för

etablering i en mottagande medlemsstat.

l) livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkes-

utbildning, icke-formell utbildning och infor-

mellt lärande som sker genom livet och leder

till ökade kunskaper och färdigheter och ökad

kompetens, som kan innehålla yrkesetik.

m) tvingande hänsyn av allmänt intresse: hänsyn

som erkänns som sådana i rättspraxis vid Euro-

peiska unionens domstol.

n) poäng inom ramen för det europeiska systemet

för överföring av studiemeriter (ECTS-poäng):

meritsystem för högre utbildning som används

i det europeiska området för högre utbildning.

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”När en medlemsstat erkänner en sådan sammanslutning

eller organisation som avses i första stycket ska den

underrätta kommissionen. Kommissionen ska undersöka

huruvida sammanslutningen eller organisationen uppfyl-

ler de villkor som anges i andra stycket. För att veder-

börlig hänsyn ska tas till den lagstiftning som utvecklats

i medlemsstaterna ska kommissionen ges befogenhet att

anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för att

uppdatera bilaga I om de villkor som anges i andra

stycket har uppfyllts.

När de villkor som anges i andra stycket inte uppfyllts,

ska kommissionen anta en genomförandeakt för att för-

kasta den begärda uppdateringen av bilaga I.

4. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Om den mottagande medlemsstaten erkänner yr-

keskvalifikationerna ska detta ge förmånstagare möjlig-

het att få tillträde i den medlemsstaten till samma yrke

som denne är behörig för i ursprungsmedlemsstaten och

att utöva det yrket i den mottagande medlemsstaten på

samma villkor som dess medborgare.

b) Följande punkt ska läggas till:

”3. Genom undantag från bestämmelserna i punkt 1

ska partiellt tillträde beviljas i den mottagande medlems-

staten enligt de villkor som anges i artikel

4f.”

5. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 4a

Europeiskt yrkeskort

1. Medlemsstaterna ska på begäran av innehavare av en

yrkeskvalifikation utfärda ett europeiskt yrkeskort till dem,

på villkor att kommissionen har antagit de relevanta ge-

nomförandeakter som avses i punkt 7.

318

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/140

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

2. När ett europeiskt yrkeskort har införts för ett visst

yrke genom relevanta genomförandeakter som antagits i

enlighet med punkt 7 får innehavare av en relevant yrkesk-

valifikation välja att ansöka om ett sådant kort eller att

använda det förfarande som anges i avdelningarna II

och III.

3. Medlemsstaterna ska säkerställa att innehavaren av ett

europeiskt yrkeskort åtnjuter alla de rättigheter som tiller-

känns enligt artiklarna 4b

–4e.

4. Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att

tillhandahålla andra tjänster enligt avdelning II än sådana

som omfattas av artikel 7.4 ska ursprungsmedlemsstatens

behöriga myndighet utfärda ett europeiskt yrkeskort i en-

lighet med artiklarna 4b och 4c. Det europeiska yrkeskortet

ska, om tillämpligt, utgöra den skriftliga underrättelsen som

avses i artikel 7.

5. Om innehavaren av en yrkeskvalifikation avser att

etablera sig i en annan medlemsstat enligt avdelning III

kapitel I

–IIIa eller att tillhandahålla tjänster enligt artikel 7.4,

ska ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet fullfölja

alla förberedande steg vad gäller den sökandes enskilda akt

som skapats i informationssystemet för den inre mark-

naden (IMI) (IMI-akten) i enlighet med artiklarna 4b och

4d. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet

ska utfärda det europeiska yrkeskortet i enlighet med artik-

larna 4b och 4d.

För etablering ska utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort

inte innebära automatisk rätt att utöva ett särskilt yrke om

det redan innan ett europeiskt yrkeskort införs finns regi-

streringskrav eller andra kontrollförfaranden i den motta-

gande medlemsstaten för detta yrke.

6. Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter för

behandling av IMI-akter och utfärdande av europeiska yr-

keskort. Dessa myndigheter ska sörja för en opartisk och

objektiv behandling i god tid av ansökningar om europe-

iska yrkeskort. De rådgivningscentrum som avses i arti-

kel 57b kan också agera som behöriga myndigheter. Med-

lemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna och

rådgivningscentrumen informerar medborgarna, inbegripet

potentiella sökande, om hur ett europeiskt yrkeskort fun-

gerar och dess mervärde för de yrken för vilka det är till-

gängligt.

7. Kommissionen ska genom genomförandeakter, anta

de åtgärder som krävs för att garantera en enhetlig till-

lämpning av bestämmelserna om det europeiska yrkeskor-

tet för de yrkesutövare som uppfyller de villkor som anges i

det andra stycket i denna punkt, inklusive åtgärder rörande

yrkeskortens utformning, behandlingen av skriftliga ansök-

ningar, de översättningar som den sökande ska tillhanda-

hålla vid ansökningar om europeiska yrkeskort, närmare

uppgifter om de handlingar som krävs i enlighet med ar-

tikel 7.2 eller bilaga VII för att ansökan ska vara fullständig

samt förfaranden för hur betalningar för ett europeiskt

yrkeskort ska göras och behandlas, med beaktande av särd-

ragen för det berörda yrket. Kommissionen ska också ge-

nom genomförandeakter specificera hur, när och för vilka

handlingar behöriga myndigheter får begära bestyrkta ko-

pior i enlighet med det andra stycket i artikel 4b.3, artik-

larna 4d.2 och 4d.3 för yrket i fråga.

Införandet av det europeiska yrkeskortet för ett särskilt yrke

genom antagandet av relevanta genomförandeakter som

avses i det första stycket ska omfattas av samtliga följande

villkor:

a) Det ska finnas betydande rörlighet eller potential för

betydande rörlighet för yrket i fråga.

b) De berörda aktörerna ska ha uttryckt tillräckligt intresse.

c) Det yrke eller den utbildning som utformats för ett visst

yrke ska vara reglerat i ett stort antal medlemsstater.

Genomförandeakterna ska antas i enlighet med det gransk-

ningsförfarande som avses i artikel 58.2.

8. De avgifter som sökande kan behöva betala för ad-

ministrativa förfaranden vid utfärdande av europeiska yr-

keskort ska vara rimliga och proportionella och överens-

stämma med ursprungsmedlemsstatens och den motta-

gande medlemsstatens kostnader, och får inte avskräcka

aktörer från att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Artikel 4b

Ansökan om ett europeiskt yrkeskort och skapande av

en akt i IMI

1. Ursprungsmedlemsstaten ska göra det möjligt för en

innehavare av en yrkeskvalifikation att ansöka om ett eu-

ropeiskt yrkeskort genom ett online-verktyg vilket tillhan-

dahålls av kommissionen, som automatiskt skapar en IMI-

akt för den sökande i fråga. Om en ursprungsmedlemsstat

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

319

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/141

även tillåter skriftliga ansökningar ska den införa de nöd-

vändiga arrangemangen för att skapa IMI-akten, skicka in-

formation till den sökande och utfärda det europeiska yr-

keskortet.

2. Ansökningar ska styrkas av sådana handlingar som

föreskrivs i de genomförandeakter som ska antas i enlighet

med artikel 4a.7.

3. Inom en vecka efter mottagandet av ansökan ska ur-

sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet bekräfta mot-

tagandet av ansökan och informera den sökande om hand-

lingar eventuellt saknas.

I förekommande fall ska ursprungsmedlemsstatens behöriga

myndighet utfärda kompletterande intyg i enlighet med

kraven i detta direktiv. Ursprungsmedlemsstatens behöriga

myndighet ska kontrollera huruvida den sökande är lagligt

etablerad i ursprungsmedlemsstaten och huruvida alla nöd-

vändiga handlingar som har utfärdats i ursprungsmedlems-

staten är giltiga och äkta. Om det finns skälig grund för

tvivel ska ursprungsmedlemsstaten kontakta det relevanta

organet och får begära bestyrkta kopior av handlingarna

från den sökande. Om samma sökande senare lämnar nya

ansökningar får ursprungsmedlemsstatens och den motta-

gande medlemsstatens behöriga myndigheter inte begära

förnyad inlämning av handlingar som redan finns i IMI-

akten och som fortfarande är giltiga.

4. Kommissionen får genom genomförandeakter anta de

tekniska specifikationerna för de uppgifter som finns i det

europeiska yrkeskortet och i IMI-akten, de åtgärder som

krävs för att säkerställa att dessa uppgifter har integritet,

behandlas konfidentiellt och är korrekta, och villkoren och

förfarandena för att utfärda ett europeiskt yrkeskort till

innehavaren, inbegripet möjligheten att ladda ned kortet

eller inge uppdateringar till IMI-akten. Genomförandeak-

terna ska antas i enlighet med det granskningsförfarande

som avses i artikel 58.2.

Artikel 4c

Europeiskt yrkeskort för temporärt och tillfälligt

tillhandahållande av andra tjänster än sådana som

omfattas av artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska

inom tre veckor kontrollera ansökan och de komplette-

rande handlingarna i IMI-akten och utfärda det europeiska

yrkeskortet för temporärt och tillfälligt tillhandahållande av

andra tjänster än sådana som omfattas av artikel 7.4.

Denna tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de hand-

lingar som saknas som avses i artikel 4b.3 första stycket

eller, om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av

den enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska sedan

utan dröjsmål vidarebefordra det europeiska yrkeskortet till

den behöriga myndigheten i varje berörd mottagande med-

lemsstat och ska informera den sökande om detta. Den

mottagande medlemsstaten får inte kräva en ytterligare un-

derrättelse enligt artikel 7 för de påföljande 18 månaderna.

2. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighets beslut

eller avsaknad av beslut inom den treveckorsperiod som

avses i punkt 1 ska kunna överklagas enligt nationell lags-

tiftning.

3. Om innehavare av ett europeiskt yrkeskort önskar

tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater än de som

ursprungligen anges i den ansökan som avses i punkt 1

får innehavaren ansöka om en sådan utökning. Om inne-

havaren önskar tillhandahålla tjänster utöver perioden om

18 månader som avses i punkt 1 ska innehavaren infor-

mera den behöriga myndigheten om detta. Under alla om-

ständigheter ska innehavaren också tillhandahålla infor-

mation om väsentliga förändringar i den faktiska situation

som uppgivits i IMI-akten, som ursprungsmedlemsstatens

behöriga myndighet har rätt att begära i enlighet med de

genomförandeakter som ska antas enligt artikel 4a.7. Ur-

sprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska vidarebe-

fordra det uppdaterade europeiska yrkeskortet till den be-

rörda mottagande medlemsstaten.

4. Ett europeiskt yrkeskort ska vara giltigt på alla de

mottagande medlemsstaternas hela territorium så länge

som dess innehavare behåller rätten att utöva verksamhet,

på grundval av de handlingar och uppgifter som finns i

IMI-akten.

Artikel 4d

Europeiskt yrkeskort för etablering och temporärt och

tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt artikel 7.4

1. Ursprungsmedlemsstatens behöriga myndighet ska

inom en månad vid utfärdandet av ett europeiskt yrkeskort

för etablering eller temporärt och tillfälligt tillhandahållande

av tjänster enligt artikel 7.4 kontrollera de inlämnade styr-

kande handlingarnas äkthet och giltighet i IMI-akten. Denna

tidsperiod ska påbörjas vid mottagandet av de saknade

handlingar som avses i artikel 4b.3 första stycket eller,

om inga övriga handlingar begärts, vid utgången av den

enveckasfrist som anges i det stycket. Den ska överföra

ansökan utan dröjsmål till den mottagande medlemsstatens

320

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/142

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

behöriga myndighet. Ursprungsmedlemsstaten ska infor-

mera den sökande om hur långt handläggningen av ansö-

kan fortskridit samtidigt som den överför ansökan till den

mottagande medlemsstaten.

2. I de fall som avses i artiklarna 16, 21, 49a och 49b

ska en mottagande medlemsstat besluta om huruvida den

ska utfärda ett europeiskt yrkeskort som avses i punkt 1

inom en månad från mottagande av den ansökan som

överförts av ursprungsmedlemsstaten. Om det finns skälig

grund för tvivel får den mottagande medlemsstaten begära

ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av en handling

från ursprungsmedlemsstaten som denna ska tillhandahålla

senast två veckor efter det att begäran inlämnats. Om inte

annat följer av punkt 5 andra stycket, ska enmånadsfristen

gälla utan hinder av en sådan begäran.

3. I de fall som avses i artikel 7.4 och artikel 14 ska den

mottagande medlemsstaten, inom två månader från den

dag den mottar den ansökan som överförts av ursprungs-

medlemsstaten, besluta om huruvida den ska utfärda ett

europeiskt yrkeskort eller låta innehavaren av en särskild

yrkeskvalifikation genomgå kompensationsåtgärder. Om det

finns skälig grund för tvivel får den mottagande medlems-

staten begära ytterligare uppgifter, eller en bestyrkt kopia av

en handling från ursprungsmedlemsstaten som denna ska

tillhandahålla senast två veckor efter inlämnandet av begä-

ran. Om inte annat följer av punkt 5 andra stycket, ska

tvåmånadersfristen tillämpas, utan hinder av en sådan be-

gäran.

4. Om den mottagande medlemsstaten inte får de nöd-

vändiga uppgifter som den har rätt att kräva, i enlighet med

detta direktiv, för att besluta om utfärdande av det europe-

iska yrkeskortet från ursprungsmedlemsstaten eller den sö-

kande kan den vägra att utfärda ett kort. En sådan vägran

ska vara motiverad.

5. Om den mottagande medlemsstaten inte fattar ett

beslut inom de tidsfrister som anges i punkterna 2 och 3

i denna artikel eller inte lyckas anordna ett lämplighetsprov

i enlighet med artikel 7.4 ska det europeiska yrkeskortet

anses vara utfärdat och ska skickas automatiskt via IMI till

innehavaren av yrkeskvalifikationen.

Den mottagande medlemsstaten ska ha möjlighet att för-

länga med två veckor de tidsfrister som fastställs i punk-

terna 2 och 3 för ett automatiskt utfärdande av det euro-

peiska yrkeskortet. Den ska ange skälen till förlängningen

och vederbörligen informera den sökande. En sådan för-

längning med två veckor får upprepas en gång och endast

om det är absolut nödvändigt, särskilt om skälen rör folk-

hälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet.

6. De åtgärder som ursprungsmedlemsstaten vidtar i en-

lighet med punkt 1 ska ersätta alla ansökningar om erkän-

nande av yrkeskvalifikationer enligt den mottagande med-

lemsstatens nationella lagstiftning.

7. De beslut som ursprungsmedlemsstaten och den mot-

tagande medlemsstaten antar enligt punkterna 1

–5 eller

avsaknaden av ett beslut från ursprungsmedlemsstatens

sida ska kunna överklagas enligt den berörda medlemssta-

tens nationella lagstiftning.

Artikel 4e

Behandling av och tillgång till uppgifter om det

europeiska yrkeskortet

1. Utan att det påverkar frågan om oskuldspresumtion

ska ursprungsmedlemsstatens och den mottagande med-

lemsstatens behöriga myndigheter i god tid uppdatera den

berörda IMI-akten när det gäller uppgifter om disciplinära

åtgärder eller straffrättsliga påföljder som rör begränsning

eller förbud och som påverkar den verksamhet som utövas

av innehavaren av ett europeiskt yrkeskort inom ramen för

detta direktiv. Därvid ska de respektera reglerna om skydd

för personuppgifter som anges i Europaparlamentets och

rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om

skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana upp-

gifter (*) och Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av per-

sonuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektro-

nisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk

kommunikation) (**). Sådana uppdateringar ska innefatta

radering av uppgifter som inte längre behövs. Innehavaren

av det europeiska yrkeskortet och de behöriga myndigheter

som har tillgång till den berörda IMI-akten ska utan dröjs-

mål informeras om alla uppdateringar. Denna skyldighet

ska inte påverka medlemsstaternas skyldighet att varna en-

ligt artikel 56a.

2. Innehållet i de uppdaterade uppgifter som avses i

punkt 1 ska vara begränsat till

a) yrkesutövarens identitet,

b) det berörda yrket,

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

321

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/143

c) uppgifter om den nationella myndighet eller domstol

som har fattat beslutet om begränsningen eller förbudet,

d) begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e) den period som begränsningen eller förbudet gäller.

3. Tillgången till uppgifter i IMI-akten ska vara begrän-

sad till ursprungsmedlemsstatens och den mottagande med-

lemsstatens behöriga myndigheter enligt direktiv 95/46/EG.

De behöriga myndigheterna ska informera innehavaren av

den europeiska yrkeskortet om innehållet i IMI-akten på

begäran av innehavaren.

4. De uppgifter som anges på det europeiska yrkeskortet

ska vara begränsade till de uppgifter som krävs för att

fastställa innehavarens rätt att utöva det yrke för vilket

det utfärdats, nämligen innehavarens förnamn, efternamn,

födelsedatum och födelseort, yrke, formella kvalifikationer

och den tillämpliga ordningen, berörda behöriga myndig-

heter, kortnummer, säkerhetsdetaljer och referensuppgifter

om giltig identitetshandling. Uppgifter om yrkeserfarenhet

eller kompensationsåtgärder som genomgåtts av innehava-

ren av det europeiska yrkeskortet ska ingå i IMI-akten.

5. Personuppgifterna i IMI-akten kan behandlas så länge

det behövs för erkännandeförfarandet i sig och för erkän-

nandet eller översändandet av den underrättelse som före-

skrivs i artikel 7. Medlemsstaterna ska se till att innehavaren

av ett europeiskt yrkeskort när som helst har rätt att utan

kostnad begära rättelse av felaktiga eller ofullständiga upp-

gifter, eller radering och blockering av den berörda IMI-

akten. Innehavaren ska informeras om denna rätt när det

europeiska yrkeskortet utfärdas, och därefter påminnas om

den vartannat år. Påminnelsen ska skickas automatiskt via

IMI om den ursprungliga ansökan för det europeiska yrkes-

kortet gjordes online.

I händelse av en begäran om radering av en IMI-akt som är

kopplad till det europeiska yrkeskortet för etablering eller

temporärt och tillfälligt tillhandahållande av tjänster enligt

artikel 7.4 ska den berörda mottagande medlemsstatens

behöriga myndigheter förse innehavaren av yrkeskvalifika-

tionen med bevis som styrker erkännandet av dennes yr-

keskvalifikationer.

6. När det gäller behandling av personuppgifter på det

europeiska yrkeskortet och i alla IMI-akter ska medlems-

staternas relevanta behöriga myndigheter betraktas som

registeransvariga i den betydelse som avses i artikel 2 d i

direktiv 95/46/EG. När det gäller dess skyldigheter enligt

punkterna 1

–4 i den här artikeln och den berörda behand-

lingen av personuppgifter ska kommissionen betraktas som

registeransvarig i den betydelse som avses i artikel 2 d i

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001

av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då ge-

menskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar

personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana

uppgifter (***).

7. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska

de mottagande medlemsstaterna föreskriva att arbetsgivare,

kunder, patienter, offentliga myndigheter och andra berörda

parter kan kontrollera äktheten och giltigheten hos ett eu-

ropeiskt yrkeskort som kortinnehavaren uppvisar för dem.

Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa

regler om tillgång till IMI-akten, och de tekniska metoderna

och förfarandena för kontroll enligt första stycket. Genom-

förandeakterna ska antas i enlighet med det gransknings-

förfarande som avses i artikel 58.2.

Artikel 4f

Partiellt tillträde

1. Den mottagande medlemsstatens behöriga myndighet

ska från fall till fall bevilja partiellt tillträde till en yrkes-

verksamhet på landets territorium, endast om följande vill-

kor är uppfyllda:

a) Yrkesutövaren är fullt kvalificerad att i ursprungsmed-

lemsstaten utöva den yrkesverksamhet för vilken par-

tiellt tillträde söks i den mottagande medlemsstaten.

b) Skillnaderna mellan en lagligen utövad yrkesverksamhet

i ursprungsmedlemsstaten och det reglerade yrket i den

mottagande medlemsstaten är så stora att tillämpning av

kompensationsåtgärder skulle innebära att den sökande

måste fullfölja hela det utbildningsprogram som före-

skrivs i den mottagande medlemsstaten för att få till-

träde till hela det reglerade yrket i den medlemsstaten.

c) Yrkesverksamheten kan objektivt särskiljas från andra

verksamheter som ingår i det reglerade yrket i den mot-

tagande medlemsstaten.

322

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/144

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

Vid tillämpningen av led c ska den mottagande medlems-

statens behöriga myndighet beakta huruvida yrkesverksam-

heten kan utövas självständigt i ursprungsmedlemsstaten.

2. Ett partiellt tillträde får nekas om detta motiveras av

tvingande hänsyn till allmänintresset, om det är lämpligt för

att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås, och om

det inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå

det målet.

3. Ansökningar för etablering i en mottagande medlems-

stat ska granskas i enlighet med avdelning III kapitel I

och IV.

4. Ansökningar för ett temporärt och tillfälligt tillhanda-

hållande av tjänster i den mottagande medlemsstaten avse-

ende yrkesverksamheter som har konsekvenser för folkhälsa

eller säkerhet ska granskas i enlighet med avdelning II.

5. När ett partiellt tillträde har beviljats och genom un-

dantag från artikel 7.4 sjätte stycket och artikel 52.1 ska

yrkesverksamheten utövas under ursprungsmedlemsstatens

yrkestitel. Den mottagande medlemsstaten får kräva att

denna yrkestitel används på den mottagande medlemssta-

tens språk. De yrkesutövare som har beviljats partiellt till-

träde ska tydligt ange sin yrkesverksamhets räckvidd för

tjänstemottagarna.

6. Denna artikel ska inte tillämpas på de yrkesutövare

som omfattas av automatiskt erkännande av deras yrkesk-

valifikationer enligt avdelning III kapitel II, III och IIIa.

(*) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(**) EGT L 201, 31.7.2002, s. 37.

(***) EGT L 8, 12.1.2001, s.

1.”

6. I artikel 5.1 ska led b ersättas med följande:

”b) om tjänsteleverantören förflyttar sig och om denne har

utövat yrket under minst ett år i en eller flera med-

lemsstater under de tio år som föregår tillhandahållan-

det av tjänsten, om yrket inte är reglerat i etablerings-

medlemsstaten. Kravet på ett års yrkeserfarenhet ska

inte tillämpas om yrket är reglerat eller om utbild-

ningen för yrket är reglerad.

7. Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) För de fall som avses i artikel 5.1 b bevis i

någon form på att tjänsteleverantören har bedri-

vit verksamheten i fråga under minst ett av de

föregående tio åren.

e) För yrkesutövare i säkerhetsbranschen, hälso-

och sjukvårdssektorn och för yrken som rör un-

dervisning av underåriga barn, inklusive barn-

omsorg och förskoleverksamhet: ett intyg som

bekräftar att de inte temporärt eller definitivt har

förbjudits att utöva yrket eller inte har dömts för

något brott, om medlemsstaten kräver sådana

intyg av sina egna medborgare.

ii) Följande punkter ska läggas till:

”f) För yrken med konsekvenser för patientsäkerhe-

ten: ett intyg på den sökandes kunskaper i det

språk som behövs för att utöva yrket i den mot-

tagande medlemsstaten.

g) För yrken som omfattar sådan verksamhet som

avses i artikel 16 och som anmälts av en med-

lemsstat i enlighet med artikel 59.2: ett intyg om

verksamhetens karaktär och varaktighet utfärdat

av behörig myndighet eller behörigt organ i den

medlemsstat där tjänsteleverantören är etablerad.

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Inlämnandet av en föreskriven underrättelse av

tjänsteleverantören i enlighet med punkt 1 ska ge tjäns-

televerantören tillträde till tjänsteverksamheten eller

möjlighet att utöva denna verksamhet på hela den be-

rörda medlemsstatens territorium. En medlemsstat får

begära ytterligare uppgifter vilka anges i punkt 2 om

tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer avseende

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

323

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/145

a) yrket inom vissa delar av den medlemsstatens terri-

torium är reglerat på ett annat sätt,

b) denna reglering också gäller alla medborgare i den

medlemsstaten,

c) skillnaderna i denna reglering motiveras av tvingande

hänsyn av allmänt intresse som rör folkhälsan eller

tjänstemottagarnas säkerhet, och

d) medlemsstaten inte kan få sådan information på an-

nat sätt.

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Vid första tillhandahållandet av tjänster, när det

gäller de reglerade yrken som har konsekvenser för folk-

hälsa eller säkerhet och som inte automatiskt erkänns

enligt avdelning III kapitel II, III eller IIIa, kan den mot-

tagande medlemsstatens behöriga myndighet kontrollera

tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer innan tjänsterna

tillhandahålls för första gången. En sådan förhandskont-

roll ska vara möjlig endast om syftet med kontrollen är

att undvika allvarlig skada för tjänstemottagarens hälsa

eller säkerhet till följd av att tjänsteleverantören saknar

yrkeskvalifikationer och om kontrollen inte går utöver

vad som är nödvändigt för detta syfte.

Senast en månad efter det att den underrättelse och de

åtföljande handlingar som avses i punkterna 1 och 2

inkommit ska den behöriga myndigheten informera

tjänsteleverantören om sitt beslut

a) att inte kontrollera dennes yrkeskvalifikationer,

b) efter att ha kontrollerat dennes yrkeskvalifikationer

i) att begära att tjänsteleverantören gör ett lämplig-

hetsprov, eller

ii) att tillåta tillhandahållandet av tjänster.

Om det uppstår problem som kan medföra försening att

fatta beslut enligt andra stycket, ska den behöriga

myndigheten inom samma tidsfrist meddela tjänsteleve-

rantören orsaken till förseningen. Problemet ska lösas

inom en månad efter det meddelandet, och beslutet

ska färdigställas inom två månader efter det att proble-

met lösts.

Om väsentlig skillnad föreligger mellan tjänsteleverantö-

rens yrkeskvalifikationer och den utbildning som krävs i

den mottagande medlemsstaten, i den mån denna skill-

nad är skadlig för folkhälsa eller säkerhet och inte kan

kompenseras genom tjänsteleverantörens yrkeserfarenhet

eller genom kunskap, färdigheter och kompetenser som

uppnåtts genom livslångt lärande och formellt godkänts

för detta ändamål av ett relevant organ, ska den motta-

gande medlemsstaten ge tjänsteleverantören möjlighet

att bevisa att de har förvärvat den kunskap, färdighet

eller kompetens som fattas, genom ett lämplighetsprov

som avses i andra stycket led b. Den mottagande med-

lemsstaten ska fatta ett beslut på den grunden om huru-

vida tillhandahållande av tjänster ska tillåtas. Under alla

omständigheter ska tjänsten kunna tillhandahållas inom

en månad efter det att ett beslut fattats i enlighet med

andra stycket.

Vid utebliven reaktion från den behöriga myndigheten

inom de tidsfrister som fastställs i andra och tredje styc-

kena får tjänsten tillhandahållas.

I de fall då yrkeskvalifikationer har kontrollerats enligt

detta stycket ska tjänsten tillhandahållas under den mot-

tagande medlemsstatens yrkestitel.

8. Artikel 8.1 ska ersättas med följande:

”1. Om det finns skälig grund för tvivel får den motta-

gande medlemsstatens behöriga myndigheter av etablerings-

medlemsstatens behöriga myndigheter begära upplysningar

om huruvida tjänsteleverantören är lagligen etablerad i den

medlemsstaten, följer god sed och inte har ådragit sig yrkes-

relaterade disciplinära eller straffrättsliga påföljder. Om den

mottagande medlemsstatens behöriga myndigheter beslutar

att kontrollera tjänsteleverantörens yrkeskvalifikationer får

de av etableringsmedlemsstatens behöriga myndigheter be-

gära upplysningar om tjänsteleverantörens utbildningskur-

ser, i den omfattning som krävs för att bedöma om det

finns väsentliga skillnader som kan vara skadliga för folk-

hälsa eller säkerhet. Etableringsmedlemsstatens behöriga

myndigheter ska lämna dessa upplysningar i enlighet med

artikel 56. De rådgivningscentrum som avses i artikel 57b

får också lämna upplysningar om eventuella oreglerade yr-

ken i ursprungsmedlemsstaten.

324

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/146

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

9. Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

a) Första stycket ska ändras på följande sätt:

i) Inledningen ska ersättas med följande:

”Vid tillämpning av artikel 13 och artikel 14.6 ska

yrkeskvalifikationerna indelas i följande nivåer:

ii) I led c ska led ii ersättas med följande:

”ii) reglerad utbildning eller, i fråga om reglerade

yrken, yrkesutbildning med särskild upplägg-

ning, med kompetens som går utöver vad

som anges i nivå b, motsvarande den utbild-

ningsnivå som anges i led i, om en sådan ut-

bildning ger en jämförbar nivå av yrkesskicklig-

het och förbereder den studerande för jämför-

bart ansvar och jämförbar verksamhet, förutsatt

att examensbeviset åtföljs av ett utbildningsbevis

från ursprungsmedlemsstaten.

iii) Leden d och e ska ersättas med följande:

”d) ett examensbevis över att innehavaren har av-

slutat utbildning på postgymnasial nivå på

minst tre år och högst fyra år, eller på deltid

under motsvarande tid, eller ett likvärdigt antal

ECTS-poäng, vid universitet eller högskola eller

annan utbildningsanstalt på motsvarande nivå

och, i tillämpliga fall, över avslutad yrkesutbild-

ning som krävs utöver den postgymnasiala ut-

bildningen.

e) ett examensbevis över att innehavaren har av-

slutat utbildning på postgymnasial nivå på

minst fyra år, eller på deltid under motsvarande

tid, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, vid

universitet eller högskola eller annan utbild-

ningsanstalt på motsvarande nivå och, i tillämp-

liga fall, över avslutad yrkesutbildning som

krävs utöver den postgymnasiala utbildningen.

b) Andra stycket ska utgå.

10. I artikel 12 ska punkt 1 ersättas med följande:

”Varje bevis på formella kvalifikationer eller uppsättning

bevis på formella kvalifikationer som utfärdats av en behö-

rig myndighet i en medlemsstat ska, även vad beträffar

nivån, jämställas med bevis på formella kvalifikationer en-

ligt artikel 11, på villkor att beviset gäller en avslutad ut-

bildning som erhållits i unionen, på heltid eller deltid och

inom eller utanför ramen för formella program, och som är

erkänd som likvärdig av denna medlemsstat samt där ger

samma rätt till tillträde eller utövande av ett yrke eller

förbereder för utövande av detta yrke.

11. Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Villkor för erkännande

1. När det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda

yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett

reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den med-

lemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva

det på samma villkor som gäller för landets egna medbor-

gare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på

formella kvalifikationer enligt artikel 11 som krävs av en

annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket

inom dess territorium.

Kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer ska

ha utfärdats av en behörig myndighet i en medlemsstat,

vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar och andra

författningar.

2. Tillträde till ett yrke och rätten att utöva ett som

beskrivs i punkt 1 ska också beviljas sökande som på heltid

i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de

senaste tio åren har utövat yrket i fråga i en annan med-

lemsstat som inte reglerar detta yrke, och som har ett eller

flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer

vilka har utfärdats av en annan medlemsstat som inte re-

glerar detta yrke.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

325

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/147

Kompetensbevis och bevis på formella kvalifikationer ska

uppfylla följande krav:

a) De ska ha utfärdats av en behörig myndighet i en med-

lemsstat, vilken utsetts i enlighet med denna stats lagar

och andra författningar.

b) De ska visa att innehavaren förberetts för att utöva

yrket.

Den yrkeserfarenhet på ett år som avses i första stycket får

dock inte krävas, när de bevis på formella kvalifikationer

som sökanden har gäller som bevis på en reglerad utbild-

ning.

3. Den mottagande medlemsstaten ska erkänna den nivå

som intygas enligt artikel 11 av ursprungsmedlemsstaten

liksom det bevis genom vilket den mottagande medlems-

staten styrker att den reglerade utbildning eller yrkesutbild-

ning med en särskild uppläggning som avses i artikel 11 c

ii motsvarar den nivå som föreskrivs i artikel 11 c i.

4. Genom undantag från punkterna 1 och 2 i den här

artikeln och från artikel 14 kan den mottagande medlems-

statens behöriga myndighet vägra tillträde till och utövande

av ett yrke för innehavare av ett kompetensbevis som klas-

sificeras enligt artikel 11 a där de nationella yrkeskvalifika-

tioner som krävs för utövandet av yrket på dess territorium

klassificeras enligt artikel 11 e.

12. Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Trots bestämmelserna i artikel 13 får den motta-

gande medlemsstaten kräva att sökande slutför en an-

passningsperiod på högst tre år eller genomgår ett lämp-

lighetsprov om:

a) innehållet i den sökandens utbildning väsentligt av-

viker från det innehåll som omfattas av det bevis på

formella kvalifikationer som krävs i den mottagande

medlemsstaten.

b) det i den mottagande medlemsstaten reglerade yrket

omfattar en eller flera reglerade yrkesaktiviteter som

inte ingår i motsvarande yrke i sökandens ursprungs-

medlemsstat och om utbildningen som krävs i den

mottagande medlemsstaten väsentligt avviker från

dem som omfattas av det kompetensbevis eller bevis

på formella kvalifikationer som sökanden stöder

sig på.

b) I punkt 2 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om kommissionen anser att det undantag som avses i

andra stycket inte är berättigat eller strider mot unions-

lagstiftningen, ska den inom tre månader efter det att

den mottagit alla nödvändiga uppgifter anta en genom-

förandeakt, där medlemsstaten i fråga uppmanas att inte

vidta den planerade åtgärden. Har kommissionen inte

reagerat inom denna tidsfrist får undantaget tillämpas.

c) I punkt 3 ska följande stycken läggas till:

”Med avvikelse från principen enligt vilken sökanden har

rätt att välja, vilken fastställs i punkt 2, får den motta-

gande medlemsstaten fastställa antingen en anpassnings-

period eller lämplighetsprov i följande fall:

a) Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som av-

ses i artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina

yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifika-

tioner som krävs är klassificerade i artikel 11 c.

b) Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som av-

ses i artikel 11 b, ansöker om erkännande av sina

yrkeskvalifikationer där de nationella yrkeskvalifika-

tioner som krävs är klassificerade i artikel 11 d

eller e.

Om en innehavare av en yrkeskvalifikation, som avses i

artikel 11 a, ansöker om erkännande av sina yrkeskva-

lifikationer där de nationella yrkeskvalifikationer som

krävs är klassificerade i artikel 11 d, får den mottagande

medlemsstaten kräva både en anpassningsperiod och ett

lämplighetsprov.

326

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/148

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

d) Punkterna 4 och 5 ska ersättas med följande:

”4. Vid tillämpning av punkterna 1 och 5 ska ett

utbildningsinnehåll som

”väsentligt avviker” avse sådana

kunskaps- och kompetensområden, uppnådda färdighe-

ter och kompetenser som är grundläggande för utövan-

det av yrket och där innehållet i invandrarens utbildning

i betydande mån skiljer sig från den utbildning som

krävs i den mottagande medlemsstaten.

5. Punkt 1 ska tillämpas med hänsyn till proportio-

nalitetsprincipen. Om den mottagande medlemsstaten

ämnar kräva att den sökande slutför en anpassnings-

period eller genomgår ett lämplighetsprov, ska den först

kontrollera om de kunskaper och färdigheter och den

kompetens som den sökande har tillägnat sig genom

yrkesverksamhet eller genom livslångt lärande, och

som formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant

organ, i en medlemsstat eller i ett tredjeland, är sådana

att de helt eller delvis täcker det väsentligt avvikande

kunskapsinnehåll som fastställs i punkt

4.”

e) Följande punkter ska läggas till:

”6. Beslutet om införande av en anpassningsperiod

eller ett lämplighetsprov ska vederbörligen motiveras. I

synnerhet ska den sökande informeras om följande:

a) Den yrkeskvalifikationsnivå som krävs i den motta-

gande medlemsstaten och den sökandes yrkeskvalifi-

kationsnivå enligt den klassificering som beskrivs i

artikel 11.

b) Väsentliga skillnader som avses i punkt 4 och varför

dessa skillnader inte kan kompenseras genom kun-

skaper, färdigheter och kompetenser som uppnåtts

genom yrkeserfarenhet eller livslångt lärande som

formellt godkänts för detta ändamål av ett relevant

organ.

7. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet

för en sökande att göra det lämplighetsprov som avses i

punkt 1 inom sex månader efter det ursprungliga be-

slutet om ett lämplighetsprov för sökanden.

13. Artikel 15 ska utgå.

14. Artikel 20 ska ersättas med följande:

”Artikel 20

Anpassning av förteckningarna över verksamhetsfor-

mer i bilaga IV

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 57c om anpassning av förteckning-

arna över sådana verksamhetsformer enligt bilaga IV som

omfattas av ett erkännande av yrkeserfarenhet enligt arti-

kel 16 i syfte att uppdatera eller förtydliga de verksamheter

som anges i bilaga IV, särskilt för att närmare fastställa

deras räckvidd och ta vederbörlig hänsyn till den senaste

utvecklingen vad gäller verksamhetsbaserade nomenkla-

turer, på villkor att detta inte medför en minskning av

räckvidden för de enskilda verksamhetsslagen och att ingen

verksamhet flyttas mellan de befintliga förteckningarna I, II

och III i bilaga IV.

15. Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. När det gäller driften av apotek som inte är före-

mål för territoriella begränsningar får en medlemsstat,

genom undantag, besluta att inte godta de bevis på

formella kvalifikationer som anges i punkt 5.6.2 i bilaga

V för inrättande av nya apotek öppna för allmänheten.

För tillämpningen av denna punkt ska också de apotek

som öppnats inom mindre än tre år anses som nya

apotek.

Detta undantag får inte tillämpas på apotekare vars for-

mella kvalifikationer redan är erkända för andra ända-

mål av de behöriga myndigheterna i den mottagande

medlemsstaten, och som faktiskt och legalt har varit

verksamma som apotekare under minst tre år i följd i

den medlemsstaten.

b) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Varje medlemsstat ska för tillträde till och rätt att

utöva verksamhet som läkare, sjuksköterska med ansvar

för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, veterinär,

barnmorska och apotekare kräva innehav av något av

de bevis på formella kvalifikationer som anges i punk-

terna 5.1.1, 5.1.2, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2

respektive 5.6.2 i bilaga V, vilka bevisar att yrkesutöva-

ren i fråga under hela sin utbildning har i förekom-

mande fall förvärvat de kunskaper, färdigheter och kom-

petenser som avses i artiklarna 24.3, 31.6, 31.7, 34.3,

38.3, 40.3 respektive 44.3.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

327

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/149

För att beakta den allmänt erkända vetenskapliga och

tekniska utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet

att anta delegerade akter i enlighet med artikel 57c för

att uppdatera de kunskaper och färdigheter som avses i

artiklarna 24.3, 31.6, 34.3, 38.3, 40.3, 44.3 och 46.4

för att avspegla utvecklingen av den unionslagstiftning

som direkt påverkar de berörda yrkesutövarna.

Denna uppdatering får inte medföra någon ändring av

gällande viktiga principer i medlemsstaterna inom yrke-

slagstiftningen när det gäller utbildning och tillträdesvill-

kor för fysiska personer. Denna uppdatering ska respek-

tera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssyste-

men ska organiseras, i enlighet med vad som fastställs

i artikel 165.1 i fördraget om Europeiska unionens

funktionssätt (EUF-fördraget).

c) Punkt 7 ska utgå.

16. Följande artikel ska införas:

”Artikel 21a

Anmälningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla de

lagar och andra författningar som de antar när det gäller

utfärdande av bevis på formella kvalifikationer inom de

yrken som omfattas av detta kapitel.

När det gäller bevis på formella kvalifikationer som avses i

avsnitt 8 ska anmälan enligt första stycket också göras till

övriga medlemsstater.

2. Den anmälan som avses i punkt 1 ska inbegripa upp-

gifter om utbildningsprogrammens längd och innehåll.

3. Den anmälan som avses i punkt 1 ska översändas via

IMI.

4. För att beakta utvecklingen på lagstiftningsområdet

och det administrativa området i medlemsstaterna och för-

utsatt att de lagar och andra författningar som anmälts i

enlighet med punkt 1 i denna artikel är förenliga med de

villkor som fastställs i detta kapitel ska kommissionen ges

befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med arti-

kel 57c i syfte att ändra punkterna 5.1.1

–5.1.4, 5.2.2,

5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2 och 5.7.1 i bilaga V, när

det gäller att uppdatera de titlar som medlemsstaterna an-

tagit som bevis på formella kvalifikationer och, i tillämpliga

fall, de organ som utfärdar bevis på formella kvalifikationer,

de intyg som åtföljer dessa bevis samt motsvarande yrkes-

titlar.

5. När de lagar och andra författningar som anmälts i

enlighet med punkt 1 inte är förenliga med de villkor som

fastställs i detta kapitel ska kommissionen anta en genom-

förandeakt för att förkasta den begärda ändringen av punk-

terna 5.1.1

–5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2, 5.5.2, 5.6.2

eller 5.7.1 i bilaga V.

17. Artikel 22 ska ändras på följande sätt:

a) I första stycket ska led b ersättas med följande:

”b) Medlemsstaterna ska, i enlighet med varje medlems-

stats specifika förfaranden, genom att uppmuntra

fortbildning säkerställa att yrkesutövare vars yrkesk-

valifikation omfattas av kapitel III i denna avdelning

kan uppdatera sina kunskaper, färdigheter och

kompetenser så att yrkesinsatsen bibehålls på säker

och effektiv nivå och för att hålla sig à jour med

utvecklingen inom yrket.

b) Följande stycke ska läggas till:

”Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de

åtgärder som de vidtar i enlighet med första stycket b

senast den 18 januari 2016.

18. I artikel 24 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Den medicinska grundutbildningen ska sammanlagt

omfatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal

ECTS-poäng, och ska bestå av minst 5 500 timmars teore-

tisk och praktisk undervisning vid universitet eller under

tillsyn av ett universitet.

328

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/150

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

Om studierna påbörjades före den 1 januari 1972 kan den

utbildning som avses i första stycket omfatta sex månaders

praktisk heltidsutbildning på universitetsnivå under tillsyn

av de behöriga myndigheterna.

19. Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För tillträde till specialistläkarutbildning ska krä-

vas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning

med godkända resultat enligt artikel 24.2, där den stu-

derande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medi-

cin.

b) Följande punkt ska införas:

”3a. Medlemsstaterna får i sin nationella lagstiftning

fastställa partiella befrielser från vissa moment i speci-

alistläkarutbildningen, vilka förtecknas i punkt 5.1.3 i

bilaga V, som ska tillämpas från fall till fall, förutsatt

att dessa moment i utbildningen redan har fullgjorts

under ett annat specialistutbildningsprogram som för-

tecknas i punkt 5.1.3 i bilaga V, för vilket yrkesutövaren

redan har erhållit den tidigare specialistkvalifikationen i

en medlemsstat. Medlemsstaterna ska se till att de bevil-

jade befrielserna inte motsvarar mer än halva minimi-

längden på specialistläkarutbildningen i fråga.

Medlemsstaterna ska anmäla den berörda nationella

lagstiftningen till kommissionen och de övriga medlems-

staterna för alla sådana partiella befrielser.

c) Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Kommissionen ska ges befogenhet att anta dele-

gerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning

av de minimilängder på utbildningen som avses i punkt

5.1.3 i bilaga V, till den vetenskapliga och tekniska

utvecklingen.

20. I artikel 26 ska andra stycket ersättas med följande:

”För att vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstift-

ning och i syfte att uppdatera detta direktiv ska kommis-

sionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet

med artikel 57c om tillägg av nya medicinska specialise-

ringar i punkt 5.1.3 i bilaga V, förutsatt att dessa är gemen-

samma för minst två femtedelar av medlemsstaterna.

21. I artikel 27 ska följande punkt läggas till:

”2a. Medlemsstaterna ska erkänna benämningar på spe-

cialistutbildningar som utfärdas i Italien och anges i punk-

terna 5.1.2 och 5.1.3 i bilaga V för läkare som påbörjade

sin specialistutbildning efter den 31 december 1983 och

före den 1 januari 1991, trots att den berörda utbildningen

inte uppfyller alla utbildningskrav som fastställs i artikel 25,

om de åtföljs av ett intyg som utfärdats av de behöriga

italienska myndigheterna och som uppger att den berörda

läkaren faktiskt och legalt har varit verksam i Italien som

specialistläkare inom det berörda specialområdet under

minst sju år i följd under de tio år som föregick utfärdandet

av intyget.

22. I artikel 28 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. För tillträde till särskild allmänläkarutbildning ska

krävas ett fullgjort program för medicinsk grundutbildning

med godkända resultat enligt artikel 24.2 där den stude-

rande har förvärvat nödvändiga baskunskaper i medicin.

23. Artikel 31 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att bli antagen till utbildning till sjuksköterska

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska det an-

tingen krävas

a) tolv års allmän skolutbildning styrkt genom ex-

amens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis ut-

färdat av de behöriga myndigheterna eller organen i

en medlemsstat eller genom intyg på godkänt inträ-

desprov som ger behörighet till universitet eller hög-

skolor med en erkänd likvärdig nivå, eller

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

329

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/151

b) minst tio års allmän skolutbildning styrkt genom

examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis

utfärdat av de behöriga myndigheterna eller organen

i en medlemsstat eller bevis på godkänt inträdesprov

på motsvarande nivå som ger behörighet till en yr-

kesskola eller ett yrkesutbildningsprogram för sjuk-

sköterskor.

b) I punkt 2 ska andra och tredje styckena ersättas med

följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck-

ningen i punkt 5.2.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den

till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte

medföra någon ändring av gällande viktiga principer i

medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller

utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så-

dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar

för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet

med artikel 165.1 i EUF-fördraget.

c) I punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

”Utbildningen till sjuksköterska med ansvar för allmän

hälso- och sjukvård ska omfatta sammanlagt tre års ut-

bildning, eller ett likvärdigt antal ECTS-poäng, bestående

av minst 4 600 timmars teoretisk och klinisk undervis-

ning, varav den teoretiska undervisningen ska utgöra

minst en tredjedel och den kliniska undervisningen

minst hälften av den föreskrivna minimitiden för utbild-

ningen. Medlemsstaterna får ge partiell dispens för yr-

kesutövare som genomgått en del av denna utbildning

inom ramen för annan utbildning på minst motsvarande

nivå.

d) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Den teoretiska utbildningen är den del av sjuk-

sköterskeutbildningen då sjuksköterskorna förvärvar de

kunskaper, färdigheter och kompetenser i yrket som

krävs enligt punkterna 6 och 7. Denna utbildning ska

ges av sjuksköterskelärare och andra behöriga personer

vid universitet och högskolor som tillerkänts likvärdig

ställning eller vid yrkesskolor eller genom yrkesutbild-

ningsprogram för sjuksköterskor.

e) I punkt 5 ska första stycket ersättas med följande:

”5. Med den kliniska undervisningen avses den del av

sjuksköterskeutbildningen där den studerande, som

medlem i ett arbetslag och i direkt kontakt med friska

eller sjuka enskilda personer och/eller grupper, lär sig att

planera, utföra och bedöma en sjuksköterskas samlade

vårdinsatser på grundval av de kunskaper, färdigheter

och kompetenser de har uppnått. De sjuksköterskestu-

derande ska inte bara lära sig att ingå i ett arbetslag,

utan även att leda ett arbetslag och organisera en sjuk-

sköterskas samlade vårdinsatser, inklusive undervisning i

hälsovård för enskilda personer och mindre grupper vid

vårdinrättningar eller ute i samhället.

f) Punkt 6 ska ersättas med följande:

”6. Utbildningen av sjuksköterskor med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård ska garantera att yrkesutöva-

ren i fråga har förvärvat följande kunskaper och färdig-

heter:

a) Allmänna kunskaper om de vetenskaper som den

allmänna hälso- och sjukvården bygger på, inklusive

tillräcklig insikt i friska och sjuka människors anato-

mi, fysiologiska funktioner och beteende samt sam-

bandet mellan människans hälsotillstånd och hennes

fysiska och sociala miljö.

b) Kunskaper om yrkets beskaffenhet och etik samt de

allmänna principerna för hälso- och sjukvård.

c) Tillräcklig klinisk erfarenhet; sådan erfarenhet, som

bör väljas ut med avseende på dess utbildningsvärde,

ska förvärvas under handledning av utbildad sjuk-

vårdspersonal och där det finns tillräckligt med ut-

bildad personal och utrustning som uppfyller kraven

på patientvård.

330

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/152

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

d) Förmåga att ta del i den praktiska utbildningen av

hälso- och sjukvårdspersonal och erfarenhet av sam-

arbete med sådan personal.

e) Erfarenhet av samarbete med företrädare för andra

yrken inom vårdsektorn.

g) Följande punkt ska läggas till:

”7. Formella kvalifikationer som sjuksköterska med

ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska visa att yrkes-

utövaren kan tillämpa minst följande kunskaper, vare sig

utbildningen har skett vid universitet, högskola som til-

lerkänts likvärdig ställning, eller vid yrkesskola eller ge-

nom yrkesutbildningsprogram för vårdinsatser:

a) Förmåga att göra en oberoende diagnos av de vårdin-

satser som krävs genom att tillämpa aktuella teore-

tiska och kliniska kunskaper samt planera, organisera

och utföra vårdinsatser när vederbörande behandlar

patienter på grundval av de kunskaper och färdighe-

ter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a, 6 b och

6 c för att förbättra yrkespraktiken.

b) Förmåga att arbeta effektivt tillsammans med andra

aktörer inom hälso- och sjukvårdssektorn, däribland

deltagande i praktisk utbildning av hälso- och sjuk-

vårdspersonal på grundval av de kunskaper och fär-

digheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 d

och 6 e.

c) Förmåga att tillhandahålla rådgivning åt enskilda per-

soner, familjer och grupper om en hälsosam livsstil

och egenvård på grundval av de kunskaper och fär-

digheter som förvärvats i enlighet med punkt 6 a

och 6 b.

d) Förmåga att omedelbart inleda oberoende livrädd-

ningsinsatser och vidta åtgärder i kriser och nödsi-

tuationer.

e) Förmåga att ge oberoende rådgivning, instruktioner

och stöd till personer som är i behov av vård och till

deras närstående.

f) Förmåga att göra en oberoende kvalitetssäkring och

utvärdering av vårdinsatserna.

g) Förmåga att kommunicera på ett yrkesmässigt och

uttömmande sätt samt samarbeta med företrädare

för andra yrken inom hälso- och sjukvårdssektorn.

h) Förmåga att analysera vårdkvaliteten för att förbättra

det egna yrkesutövandet som sjuksköterska med an-

svar för allmän hälso- och sjukvård.

24. Artikel 33 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 2 ska utgå.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella

kvalifikationer för sjuksköterska som

a) utfärdats i Polen till sjuksköterskor vars utbildning

avslutades före den 1 maj 2004 utan att uppfylla

minimikraven för utbildning enligt artikel 31 och

b) som bestyrks genom en kandidatexamen som grun-

dar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som

beskrivs i

i) artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om änd-

ring av lagen om sjuksköterske- och barnmorske-

yrkena och om några andra rättsakter (Republiken

Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885

och 2007, nr 176, punkt 1237), och hälsovårds-

ministerns förordning av den 11 maj 2004 om

närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö-

terskor och barnmorskor som har examensbevis

från gymnasieskola (avgångsbetyg

– student-

examen) och som har avslutat sin utbildning vid

medicinskt gymnasium eller vårdskolor med sjuk-

sköterske- och barnmorskeutbildning (Republiken

Polens officiella tidning 2004 nr 110, punkt 1170

och 2010 nr 65, punkt 420), eller

ii) artikel 52.3 led 2 i lagen av den 15 juli 2011 om

sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken

Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt

1039) och i hälsovårdsministerns förordning av

den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser

för högre utbildning av sjuksköterskor och barn-

morskor som har examensbevis från gymnasies-

kola (avgångsbetyg

– studentexamen) och som

har genomgått utbildning på sekundärnivå med

vårdinriktning eller eftergymnasial utbildning

med sjuksköterske- och barnmorskeinriktning

(Republiken Polens officiella tidning 2012,

punkt 770),

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

331

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/153

i syfte att kontrollera att sjuksköterskan har en kun-

skaps- och kompetensnivå som är jämförbar med

nivån för sjuksköterskor med de kvalifikationer

som för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

25. Artikel 33a ska ersättas med följande:

”När det gäller rumänska behörighetsbevis för sjuksköterska

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård ska endast föl-

jande bestämmelser om förvärvade rättigheter gälla:

För de medborgare i medlemsstaterna som utbildats till

sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

i Rumänien och vars utbildning inte uppfyller minimikra-

ven gällande utbildning i artikel 31 ska medlemsstaterna

erkänna de nedan angivna bevisen på formella kvalifikatio-

ner som sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård, förutsatt att dessa bevis åtföljs av ett intyg som

visar att dessa personer faktiskt och lagligen har varit verk-

samma som sjuksköterskor med ansvar för allmän hälso-

och sjukvård i Rumänien, inklusive har haft fullt ansvar för

planeringen, organisationen och patientvården under en

period av minst tre år i följd under den femårsperiod

som föregår utfärdandet av intyget.

a)

Certificat de competențe profesionale de asistent medical gen-

eralist med eftergymnasial utbildning vid en

școală post-

liceal

ă, som intygar att utbildningen påbörjades före den

1 januari 2007.

b) Diplom

ă de absolvire de asistent medical generalist med en

kortare högskoleutbildning, som intygar att utbildningen

påbörjades före den 1 oktober 2003.

c) Diplom

ă de licență de asistent medical generalist med en

längre högskoleutbildning, som intygar att utbildningen

påbörjades före den 1 oktober 2003.

26. I artikel 34 ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Den grundläggande tandläkarutbildningen ska om-

fatta minst fem års studier, eller ett likvärdigt antal ECTS-

poäng, och ska bestå av minst 5 000 timmars teoretisk och

praktisk utbildning på heltid som minst inbegriper den

utbildningsplan som anges i punkt 5.3.1 i bilaga V och

som tillhandahålls vid universitet eller högskola som tiller-

känts likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i

enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i

punkt 5.3.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den

vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra

någon ändring av gällande viktiga principer i medlemssta-

terna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och

tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska

respektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildnings-

systemen ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i

EUF-fördraget.

27. Artikel 35 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. För att bli antagen till utbildning för specialist-

tandläkare ska det krävas en fullgjord grundläggande

tandläkarutbildning som avses i artikel 34, eller de

handlingar som avses i artiklarna 23 och

37.”

b) Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i) Andra stycket ska ersättas med följande:

”Utbildning till specialisttandläkare på heltid ska om-

fatta minst tre år, och ska ske under tillsyn av behö-

riga myndigheter eller organ. Den ska innebära per-

sonlig medverkan och ansvarstagande av den bli-

vande tandläkaren i verksamheten på avdelningen i

fråga.

332

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/154

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

ii) Tredje stycket ska utgå.

c) Följande punkter ska läggas till:

”4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta dele-

gerade akter i enlighet med artikel 57c om anpassning

av den minimilängd på utbildningen som avses i punkt

2, i syfte att anpassa den till den vetenskapliga och

tekniska utvecklingen.

5. I syfte att uppdatera detta direktiv och för att

vederbörligen beakta ändringar i nationell lagstiftning,

ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c om tillägg av nya spe-

cialistområden för tandläkare i punkt 5.3.3 i bilaga V,

förutsatt att dessa är gemensamma för minst två femte-

delar av medlemsstaterna.

28. I artikel 37 ska följande punkter läggas till:

”3. För bevis på tandläkares formella kvalifikationer ska

medlemsstaterna erkänna sådana bevis i enlighet med arti-

kel 21 i de fall då de sökande påbörjade sin utbildning före

den 18 januari 2016.

4. Varje medlemsstat ska erkänna bevis på formell be-

hörighet som läkare utfärdade i Spanien för yrkesutövare

som påbörjade sin läkarutbildning på universitetsnivå mel-

lan den 1 januari 1986 och den 31 december 1997, om

dessa bevis åtföljs av ett intyg utfärdat av de spanska be-

höriga myndigheterna.

Detta intyg ska bekräfta att följande villkor har uppfyllts:

a) Yrkesutövaren ska framgångsrikt ha fullföljt studier som

omfattar minst tre år och som av de spanska behöriga

myndigheterna intygats vara likvärdiga med den utbild-

ning som avses i artikel 34.

b) Yrkesutövaren ska i Spanien faktiskt, legalt och huvud-

sakligen ha utövat den verksamhet som anges i artikel 36

under minst tre år i följd under den femårsperiod som

föregår utfärdandet av intyget.

c) Yrkesutövaren ska vara behörig att utöva eller ska fak-

tiskt, legalt och huvudsakligen utövat den verksamhet

som anges i artikel 36 på samma villkor som innehavare

av de bevis på formell behörighet som anges för Spa-

nien i punkt 5.3.2 i bilaga V.

29. Artikel 38 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utbildningen för veterinärer ska sammanlagt om-

fatta minst fem års studier på heltid med teoretisk och

praktisk undervisning, eller som dessutom kan uttryckas

med ett likvärdigt antal ECTS-poäng, och ska minst in-

begripa den utbildningsplan som anges i punkt 5.4.1 i

bilaga V, vid universitet eller högskola som tillerkänts

likvärdig ställning eller under tillsyn av ett universitet.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck-

ningen i punkt 5.4.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den

till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte

medföra någon ändring av gällande viktiga principer i

medlemsstaterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller

utbildning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Så-

dana ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar

för hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet

med artikel 165.1 i EUF-fördraget.

b) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Veterinärutbildningen ska garantera att yrkes-

utövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och

färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som vete-

rinärverksamheten bygger på och om den unions-

lagstiftning som gäller denna verksamhet.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

333

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/155

b) Tillräckliga kunskaper om djurs anatomi, fysiologi,

beteende och fysiologiska behov liksom om de fär-

digheter och kompetenser som behövs för djurhåll-

ning, utfodring, djurs välbefinnande, reproduktion

och allmän hygien.

c) Nödvändiga kliniska, epidemiologiska och analytiska

färdigheter och kompetenser för förebyggande, dia-

gnos och behandling av sjukdomar hos djur, inklu-

sive anestesiologi, aseptisk kirurgi och smärtfri död,

vare sig det gäller enskilda djur eller grupper av djur,

inklusive särskilda kunskaper om de sjukdomar som

kan överföras till människan.

d) Tillräckliga kunskaper, färdigheter och kompetenser

för förebyggande medicin, inklusive kompetens för

att hantera utredningar och intyg.

e) Tillräckliga kunskaper om hygien och teknik vid pro-

duktion och framställning av samt handel med djur-

foder eller livsmedel av animaliskt ursprung, inklu-

sive de färdigheter och kompetenser som krävs för

att förstå och förklara god praxis på området.

f) Nödvändiga kunskaper, färdigheter och kompetenser

för att på ett ansvarsfullt och förnuftigt sätt använda

veterinärmedicinska läkemedel för att behandla djur

och garantera en säker livsmedelskedja samt miljös-

kydd.

30. Artikel 40 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska tredje och fjärde styckena ersättas med

följande:

”Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c om ändring av förteck-

ningen i punkt 5.5.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den

till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

De ändringar som avses i tredje stycket får inte medföra

någon ändring av gällande viktiga principer i medlems-

staterna inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbild-

ning och tillträdesvillkor för fysiska personer. Sådana

ändringar ska respektera medlemsstaternas ansvar för

hur utbildningssystemen ska organiseras, i enlighet

med artikel 165.1 i EUF-fördraget.

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. För att bli antagen till barnmorskeutbildningen

krävs att ett av följande villkor uppfylls:

a) Minst tolv års fullföljd allmän skolutbildning eller

bevis på godkänt inträdesprov på motsvarande nivå

till barnmorskeskola, för utbildningsväg I.

b) Innehav av bevis på formella kvalifikationer för sjuk-

sköterskor med ansvar för allmän hälso- och

sjukvård enligt punkt 5.2.2 i bilaga V, för utbild-

ningsväg II.

c) Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Barnmorskeutbildningen ska garantera att yrkes-

utövaren i fråga har förvärvat följande kunskaper och

färdigheter:

a) Tillräckliga kunskaper om de vetenskaper som barn-

morskeverksamheten bygger på, särskilt barnmorske-

kunskap, obstetrik och gynekologi.

b) Tillräckliga kunskaper om yrkesetik och lagstiftning

som är relevant för att utöva yrket.

c) Tillräckliga allmänmedicinska kunskaper (biologiska

funktioner, anatomi och fysiologi) och kunskaper

om obstetrisk och neonatal farmakologi samt kun-

skaper om sambandet mellan människans hälsotill-

stånd, människans fysiska och sociala miljö och

människans beteende.

d) Tillräcklig klinisk erfarenhet som förvärvats vid god-

kända institutioner där barnmorskan självständigt

och på eget ansvar i den utsträckning som är nöd-

vändigt och med undantag av en patologisk situa-

tion, har kunnat bedriva mödravård, ansvara för för-

lossningen och dess konsekvenser vid godkända in-

stitutioner, övervaka förlossningsarbetet och födseln,

vården efter förlossningen och neonatal återuppliv-

ning i väntan på en läkare.

334

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/156

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

e) Tillräcklig insikt i utbildningen av hälso- och sjuk-

vårdspersonal och erfarenhet av samarbete med så-

dan personal.

31. Artikel 41.1 ska ersättas med följande:

”1. De bevis på formella kvalifikationer som barnmorska

som anges i punkt 5.5.2 i bilaga V ska erkännas auto-

matiskt i enlighet med artikel 21 om de uppfyller något

av följande villkor:

a) Utbildning på heltid till barnmorska under minst tre år,

eller ett likvärdigt förvärvade antal ECTS-poäng bestå-

ende av minst 4 600 timmar teoretisk och praktisk ut-

bildning, varav minst en tredjedel av tiden ska vara

klinisk undervisning.

b) Utbildning på heltid till barnmorska under minst två år,

eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-poäng bestå-

ende av minst 3 600 timmar, som förutsätter innehav

av bevis på formella kvalifikationer som sjuksköterska

med ansvar för allmän hälso- och sjukvård enligt punkt

5.2.2 i bilaga V.

c) Utbildning på heltid till barnmorska under minst 18

månader, eller ett likvärdigt antal förvärvade ECTS-

poäng bestående av minst 3 000 timmar, som förutsät-

ter innehav av bevis på formella kvalifikationer som

sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård

enligt punkt 5.2.2 i bilaga V och som åtföljs av ettårig

yrkespraktik, för vilken ett intyg utfärdats i enlighet med

punkt

2.”

32. Artikel 43 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. När det gäller bevis på formella kvalifikationer

som barnmorska ska medlemsstaterna automatiskt er-

känna sådana kvalifikationer i fråga om vilka den sö-

kande påbörjade utbildningen före 18 januari 2016, och

kravet för att bli antagen till utbildningen var tio år av

allmän skolutbildning eller motsvarande nivå när det

gäller utbildningsväg I, eller när den sökande har full-

gjort en utbildning till sjuksköterska med ansvar för

allmän hälso- och sjukvård styrkt av bevis på formella

kvalifikationer enligt punkt 5.2.2. i bilaga V innan denne

påbörjade en barnmorskeutbildning när det gäller ut-

bildningsväg II.

b) Punkt 3 ska utgå.

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Medlemsstaterna ska erkänna de bevis på formella

kvalifikationer som barnmorska som

a) utfärdats i Polen till barnmorskor vars utbildning

avslutades före den 1 maj 2004 utan att dessa upp-

fyller minimikraven för utbildning enligt artikel 40,

och

b) vilka bestyrks genom en kandidatexamen som grun-

dar sig på ett särskilt kompletteringsprogram som

beskrivs i

i) artikel 11 i lagen av den 20 april 2004 om änd-

ring av lagen om sjuksköterske- och barnmorske-

yrkena och om vissa andra rättsakter (Republiken

Polens officiella tidning 2004, nr 92, punkt 885

och 2007, nr 176, punkt 1237), och i hälsovårds-

ministerns förordning av den 11 maj 2004 om

närmare bestämmelser för utbildning av sjukskö-

terskor och barnmorskor som har examensbevis

från gymnasieskola (avgångsbetyg

– student-

examen) och har avslutat utbildning vid medi-

cinskt gymnasium eller vårdskola med sjukskö-

terske- och barnmorskeutbildning (Republiken Po-

lens officiella tidning av den 2004 nr 110, punkt

1170 och 2010 nr 65 punkt 420) eller

ii) artikel 53.3 led 3 i lagen av den 15 juli 2011 om

sjuksköterske- och barnmorskeyrkena (Republiken

Polens officiella tidning 2011 nr 174, punkt

1039), och i hälsovårdsministerns förordning av

den 14 juni 2012 om närmare bestämmelser för

högre utbildning av sjuksköterskor och barnmors-

kor som har examensbevis från gymnasieskola

(avgångsbetyg

– studentexamen) och som har av-

slutat sin utbildning vid medicinskt gymnasium

eller sekundärutbildning med sjuksköterske- och

barnmorskeutbildning (Republiken Polens offici-

ella tidning 2012, punkt 770),

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

335

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/157

i syfte att kontrollera att barnmorskan har en kun-

skaps- och kompetensnivå som är jämförbar med

nivån för barnmorskor med de kvalifikationer som

för Polen anges i punkt 5.2.2 i bilaga V.

33. Artikel 44.2 ska ersättas med följande:

”2. Av bevis på formella kvalifikationer för apotekare ska

det framgå att minst fem års utbildning genomgåtts, eller

att ett likvärdigt antal ECTS-poäng förvärvats, vilket minst

omfattar följande:

a) Fyra års teoretisk och praktisk undervisning på heltid vid

universitet eller högskola som tillerkänts likvärdig ställ-

ning eller under tillsyn av ett universitet.

b) Under eller vid utgången av den teoretiska och praktiska

undervisningen, sex månaders praktik på ett apotek som

är öppet för allmänheten eller på ett sjukhus under till-

syn av sjukhusets farmaceutiska avdelning.

Den utbildning som avses i denna punkt ska minst omfatta

den utbildningsplan som anges i punkt 5.6.1 i bilaga V.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter

i enlighet med artikel 57c om ändring av förteckningen i

punkt 5.6.1 i bilaga V, i syfte att anpassa den till den

vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive utveck-

lingen av farmakologisk praktik.

De ändringar som avses i det andra stycket får inte medföra

någon ändring gällande viktiga principer i medlemsstaterna

inom yrkeslagstiftningen när det gäller utbildning och till-

trädesvillkor för fysiska personer. Sådana ändringar ska re-

spektera medlemsstaternas ansvar för hur utbildningssyste-

men ska organiseras, i enlighet med artikel 165.1 i EUF-

fördraget.

34. Artikel 45.2 ska ersättas med följande:

”2. Medlemsstaterna ska se till att innehavare av bevis på

formella kvalifikationer i farmaci på universitetsnivå eller

motsvarande nivå som uppfyller villkoren i artikel 44 får

tillträde till och rätt att utöva åtminstone följande verksam-

het, med förbehåll för eventuella krav på kompletterande

yrkeserfarenhet:

a) Galenisk utveckling av läkemedel.

b) Framställning och kontroll av läkemedel.

c) Laboratoriekontroll av läkemedel.

d) Lagring, förvaring och distribution av läkemedel i par-

tihandelsledet.

e) Anskaffning, beredning, kontroll, lagring, utlämning och

tillhandahållande av säkra och effektiva läkemedel av

erforderlig kvalitet på apotek som är öppna för allmän-

heten.

f) Beredning, kontroll, lagring och tillhandahållande av

säkra och effektiva läkemedel av erforderlig kvalitet på

sjukhus.

g) Tillhandahållande av information och rådgivning om

själva läkemedlen, inklusive om lämplig användning.

h) Rapportering om farmaceutiska produkters biverkningar

till de behöriga myndigheterna.

i) Individuell uppföljning av patienter under medicinering.

j) Bidrag till lokala eller nationella folkhälsokampanjer.

35. Artikel 46 ska ersättas med följande:

”Artikel 46

Arkitektutbildning

1. Utbildningen till arkitekt ska omfatta

a) sammanlagt minst fem års studier på heltid vid univer-

sitet eller jämförbar läroanstalt som avslutas med en

godkänd examen på universitetsnivå,

336

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/158

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

b) minst fyra års studier på heltid vid universitet eller jäm-

förbar läroanstalt som avslutas med en godkänd examen

på universitetsnivå jämte ett bevis på två års yrkesprak-

tik som slutförts i enlighet med punkt 4.

2. Arkitektur måste vara huvudkomponenten i den ut-

bildning som avses i punkt 1. Utbildningen ska upprätthålla

jämvikt mellan teoretiska och praktiska moment i arkitek-

tutbildning och ska minst garantera att de studerande till-

lägnar sig följande kunskap, färdighet och förmåga:

a) Förmågan att utforma arkitektoniska projekt som upp-

fyller både estetiska och tekniska krav.

b) Tillräcklig kunskap om arkitekturens historia och teori

och besläktade konstarter, teknik och humaniora.

c) Kunskap om konstens inflytande på kvaliteten på arki-

tektonisk formgivning.

d) Tillräcklig kunskap om stadsplanering, fysisk planering

och de färdigheter som krävs för planeringsprocessen.

e) Förståelse av förhållandet mellan människor och bygg-

nader och mellan byggnader och deras omgivning, och i

behovet av att anpassa byggnaderna och ytorna mellan

dem efter mänskliga behov och proportioner.

f) Förståelse av arkitektyrket och arkitektens roll i samhäl-

let, i synnerhet vid utarbetandet av projektunderlag som

tar hänsyn till sociala faktorer.

g) Förståelse av utrednings- och förberedelsemetoderna för

underlagen i ett konstruktionsprojekt.

h) Förståelse av de dimensionsmässiga, byggnadstekniska

och ingenjörsmässiga problem som är förbundna med

byggnadskonstruktion.

i) Tillräcklig kunskap om fysiska problem och teknik och

byggnaders funktion, så att dessa inomhus blir bekväma

och ger skydd mot olika väderförhållanden, inom ramen

för hållbar utveckling.

j) De färdigheter i byggnadsutformning som behövs för att

uppfylla användarnas krav inom ramen för begräns-

ningar på grund av kostnadsfaktorer och byggnormer.

k) Tillräcklig kunskap om de branscher, organisationer, be-

stämmelser och metoder som är förbundna med att

omvandla konstruktionsritningar till byggnader och att

detaljplanera hela projekt.

3. Antalet år i sådan akademisk utbildning som avses i

punkterna 1 och 2 kan också uttryckas med ett likvärdigt

antal ECTS-poäng.

4. Den yrkespraktik som avses i punkt 1 b ska ske först

efter det att de tre första studieåren har avslutats. Minst ett

år av yrkespraktiken ska bygga på de kunskaper, färdigheter

och förmåga som förvärvats under de studier som avses i

punkt 2. Yrkespraktiken ska därför bedrivas under tillsyn av

en person eller ett organ som har godkänts av ursprungs-

medlemsstatens behöriga myndighet. Sådan övervakad

praktik får ske i vilket land som helst. Yrkespraktiken ska

utvärderas av ursprungsmedlemsstatens behöriga myndig-

het.

36. Artikel 47 ska ersättas med följande:

”Artikel 47

Undantag från kraven för arkitektutbildningen

Genom undantag från artikel 46 ska följande också anses

uppfylla kraven i artikel 21: utbildning inom ramen för

program för bättre befordringsmöjligheter eller universitets-

studier på deltid som uppfyller kraven i artikel 46.2, vilket

intygas genom en godkänd examination i arkitektur för en

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

337

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/159

yrkesutövare som arbetat under minst sju år på arkitektom-

rådet under överinseende av en arkitekt eller arkitektbyrå.

Denna examination ska vara på universitetsnivå och vara

likvärdig med den slutexamen som avses i artikel 46.1

b.”

37. Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

a) Följande punkt ska införas:

”1a. Punkt 1 ska också tillämpas på de bevis på for-

mella kvalifikationer som arkitekt som förtecknas i bi-

laga V, om utbildningen inletts före den 18 januari

2016.

b) Följande punkt ska läggas till:

”3. Varje medlemsstat ska ge följande bevis samma

ställning på sitt territorium som de bevis på formella

kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar för till-

träde till och utövande av verksamhet som arkitekt:

Bevis på avslutad utbildning som existerade den 5 au-

gusti 1985 och påbörjades senast den 17 januari 2014,

vid Fachhochschulen i Förbundsrepubliken Tyskland av tre

års längd, och som uppfyller de krav som fastställs i

artikel 46.2 och ger tillträde till den verksamhet som

avses i artikel 48 i denna medlemsstat med yrkesbeteck-

ningen arkitekt, under förutsättning att utbildningen

kompletteras med fyra års yrkeserfarenhet i Förbunds-

republiken Tyskland och styrks av ett intyg som utfär-

dats av den behöriga myndighet där den arkitekt som

önskar utnyttja bestämmelserna i detta direktiv är regi-

strerad.

38. I avdelning III ska följande kapitel införas:

”Kapitel IIIa

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma ut-

bildningsprinciper

Artikel 49a

Gemensamma utbildningsramar

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med gemen-

sam utbildningsram en gemensam uppsättning minimikrav

för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för

att utöva ett specifikt yrke. En gemensam utbildningsram

ska inte ersätta nationella utbildningsprogram, såvida inte

en medlemsstat beslutar annorlunda enligt nationell lags-

tiftning. Medlemsstaterna ska ge innehavare av bevis på

yrkeskvalifikationer som förvärvats på grundval av en sådan

gemensam utbildningsram tillträde till och rätt att utöva

yrket i medlemsstater som reglerar yrket på sitt territorium

på samma villkor som innehavare av de bevis på formella

kvalifikationer som medlemsstaten själv utfärdar, på villkor

att denna utbildningsram uppfyller de krav som fastställs i

punkt 2.

2. En gemensam utbildningsram ska uppfylla följande

villkor:

a) Den gör det möjligt för fler yrkesutövare att förflytta sig

till andra medlemsstater.

b) Yrket som omfattas av den gemensamma utbildnings-

ramen är reglerat, eller utbildningen som leder till yrket

är reglerat i minst en tredjedel av medlemsstaterna.

c) Den gemensamma uppsättningen av kunskaper, färdig-

heter och kompetenser utgör en kombination av de

kunskaper, färdigheter och kompetenser som krävs i

utbildningssystem som är tillämpliga i minst en tredjedel

av medlemsstaterna; det ska inte ha någon betydelse om

dessa kunskaper, färdigheter och kompetenser har för-

värvats inom ramen för en allmän utbildning vid ett

universitet eller en högskola eller som en del av en

yrkesutbildning.

d) Den gemensamma utbildningsramen ska bygga på de

nivåer i den europeiska referensramen för kvalifikationer

som definieras i bilaga II till Europaparlamentets och

rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en

europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt

lärande (*).

e) Det berörda yrket täcks inte av en annan gemensam

utbildningsram och erkänns inte heller automatiskt en-

ligt avdelning III kapitel III.

f) Den gemensamma utbildningsramen har utarbetats efter

ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta

intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

338

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/160

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

g) Den gemensamma utbildningsramen tillåter medborgare

från samtliga medlemsstater att förvärva yrkeskvalifika-

tioner enligt ramen utan att först behöva vara medlem-

mar i eller registrerade hos en yrkesorganisation.

3. Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå så-

väl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på

nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna

får skicka förslag till kommissionen på gemensamma ut-

bildningsramar som uppfyller de villkor som fastställs i

punkt 2.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c för att fastställa en gemen-

sam utbildningsram för ett visst yrke som grundas på de

villkor som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

5. En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att

införa den gemensamma utbildningsram som avses i punkt

4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja auto-

matiskt erkännande av de yrkeskvalifikationer som förvär-

vats enligt denna gemensamma utbildningsram, om ett av

följande villkor uppfylls:

a) Det finns ingen utbildningsinstitution på dess territo-

rium som erbjuder sådan utbildning i det berörda yrket.

b) Införandet av den gemensamma utbildningsramen skulle

ha negativa konsekvenser för hur landets utbildnings-

och yrkesutbildningssystem är uppbyggt.

c) Det finns väsentliga skillnader mellan den gemensamma

utbildningsramen och den utbildning som krävs på dess

territorium, och detta utgör ett allvarligt hot mot den

allmänna ordningen, folkhälsan eller för tjänstemotta-

garnas säkerhet och miljöskyddet.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraft-

trädandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 med-

dela kommissionen och de andra medlemsstaterna om

a) de nationella kvalifikationerna, och i förekommande fall,

de nationella yrkestitlarna, i enlighet med den gemen-

samma utbildningsramen,

b) all användning av det undantag som avses i punkt 5,

tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt

den punkten som uppfylldes. Kommissionen får, inom

tre månader, begära ytterligare förtydligande om den

anser att en medlemsstat inte har motiverat eller inte

tillräckligt har motiverat att ett av dessa villkor har upp-

fyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre månader från

en sådan begäran.

Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange

nationella yrkeskvalifikationer och nationella yrkestitlar

som omfattas av automatiskt erkännande enligt den gemen-

samma utbildningsram som antas i enlighet med punkt 4.

7. Denna artikel gäller också specialiseringar av ett yrke,

förutsatt att sådana specialiseringar rör yrkesverksamhet där

tillträdet till och utövandet av denna regleras i de medlems-

stater där yrket redan erkänns automatiskt enligt avdelning

III kapitel III, men inte specialiseringen i sig.

Artikel 49b

Gemensamma utbildningsprov

1. Vid tillämpning av denna artikel avses med ett ge-

mensamt utbildningsprov ett standardiserat lämplighetsprov

som finns tillgängligt i alla deltagande medlemsstater och är

reserverat för innehavare av en särskild yrkeskvalifikation.

Innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation som har god-

känts vid ett sådant prov i en medlemsstat ska ha rätt att

utöva yrket i en berörd mottagande medlemsstat på samma

villkor som innehavarna av sådana yrkeskvalifikationer som

erhållits i den medlemsstaten.

2. Ett gemensamt utbildningsprov ska uppfylla följande

villkor:

a) Det gör det möjligt för fler yrkesutövare att arbeta i

andra medlemsstater.

b) Det yrke som omfattas av det gemensamma utbildnings-

provet är reglerat, eller den utbildning som leder till det

berörda yrket är reglerat i minst en tredjedel av med-

lemsstaterna.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

339

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/161

c) Det gemensamma utbildningsprovet har utarbetats efter

ett öppet korrekt förfarande, som inbegripit relevanta

intressenter från medlemsstater där yrket inte är reglerat.

d) Medborgare från samtliga medlemsstater får delta i det

gemensamma utbildningsprovet och medverka i den

praktiska organiseringen av ett sådant prov i medlems-

staterna utan att först behöva vara medlemmar i eller

registrerade hos en yrkesorganisation.

3. Representativa yrkesorganisationer på unionsnivå så-

väl som yrkesorganisationer eller behöriga myndigheter på

nationell nivå från minst en tredjedel av medlemsstaterna

får skicka förslag till kommissionen på gemensamma ut-

bildningsprov som uppfyller de krav som fastställs i punkt

2.

a) den tillgängliga kapaciteten för att anordna sådana prov,

b) all användning av det undantag som avses i punkt 5,

tillsammans med en motivering av vilka villkor enligt

den punkten som uppfylldes. Kommissionen får inom

tre månader begära ytterligare förtydligande om den

anser att en medlemsstat inte har angivit något skäl eller

inte har givit tillräckliga skäl till att ett av dessa villkor

har uppfyllts. Medlemsstaten ska svara inom tre må-

nader från en sådan begäran.

Kommissionen får anta en genomförandeakt för att ange de

medlemsstater där det gemensamma utbildningsprovet,

framtaget i enlighet med punkt 4, ska anordnas, hur ofta

det ska anordnas under ett kalenderår och övriga arrange-

mang som krävs för att anordna gemensamma utbildnings-

prov i medlemsstaterna.

4.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade

akter i enlighet med artikel 57c för att fastställa innehållet i

ett gemensamt utbildningsprov och de krav som gäller för

att göra och klara provet.

5. En medlemsstat ska undantas från skyldigheten att

anordna det gemensamma utbildningsprov som avses i

punkt 4 på sitt territorium och från skyldigheten att bevilja

automatiskt erkännande för yrkesutövare som har klarat det

gemensamma utbildningsprovet, om ett av följande villkor

uppfylls:

a) Det berörda yrket är inte reglerat på dess territorium.

b) Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet kommer

inte att i tillräcklig utsträckning minska de allvarliga

hoten mot folkhälsan eller tjänstemottagarnas säkerhet

som är relevanta på dess territorium.

c) Innehållet i det gemensamma utbildningsprovet skulle

göra yrket betydligt mindre attraktivt jämfört med de

nationella kraven.

6. Medlemsstaterna ska inom sex månader efter ikraft-

trädandet av den delegerade akt som avses i punkt 4 under-

rätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om

(*) EUT C 111, 6.5.2008, s.

1.”

39. I artikel 50 ska följande punkter införas:

”3a. Om det finns skälig grund för tvivel får den mot-

tagande medlemsstaten kräva att de behöriga myndighe-

terna i en annan medlemsstat bekräftar att den sökande

inte är föremål för ett temporärt upphävande av rätten

att utöva yrket eller förbjudits att utöva det till följd av

en grav yrkesmässig försummelse eller fällande dom på

grund av brottslig handling i samband med den sökandes

yrkesutövning.

3b. Informationsutbyte mellan olika medlemsstaters be-

höriga myndigheter enligt denna artikel ska ske via IMI.

40. I artikel 52 ska följande punkt läggas till:

”3. En medlemsstat får inte förbehålla innehavarna av

yrkeskvalifikationer användningen av en yrkestitel om den

inte har underrättat kommissionen och de övriga medlems-

staterna om den berörda sammanslutningen eller organisa-

tionen i enlighet med artikel

3.2.”

340

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/162

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

41. Artikel 53 ska ersättas med följande:

”Artikel 53

Språkkunskaper

1. Yrkesutövare som får sina yrkeskvalifikationer er-

kända ska ha nödvändiga språkkunskaper för att utöva

yrkesverksamheten i den mottagande medlemsstaten.

2. En medlemsstat ska säkerställa att alla kontroller som

utförs eller övervakas av den behöriga myndigheten för att

kontrollera efterlevnad av skyldigheten enligt punkt 1 är

begränsade till kunskapen i ett officiellt språk i den motta-

gande medlemsstaten eller ett förvaltningsspråk i den mot-

tagande medlemsstaten, förutsatt att det också är ett offici-

ellt språk i unionen.

3. Kontroller som genomförs i enlighet med punkt 2 får

införas om det yrke som ska utföras har konsekvenser för

patientsäkerheten. Kontroller får införas för andra yrken om

det finns allvarliga och konkreta tvivel om att yrkesutöva-

ren har tillräckliga språkkunskaper avseende den yrkesverk-

samhet som yrkesutövaren tänker utöva.

Kontroller får endast ske efter det att ett europeiskt yrkes-

kort har utfärdats i enlighet med artikel 4d eller efter det att

yrkeskvalifikationen har erkänts.

4. Alla kontroller av språkkunskaper ska stå i proportion

till den verksamhet som ska utövas. Den berörda yrkes-

utövaren ska ha rätt att överklaga sådana kontroller enligt

nationell lagstiftning.

42. I avdelning IV ska följande artikel införas:

”Artikel 55a

Erkännande av yrkespraktik

1. Om tillträde till ett reglerat yrke i ursprungsmedlems-

staten kräver en avslutad yrkespraktik ska ursprungsmed-

lemsstatens behöriga myndighet, vid behandling av en an-

sökan om tillstånd att få utöva det reglerade yrket, erkänna

den yrkespraktik som förvärvats i en annan medlemsstat,

förutsatt att praktiken är i enlighet med de offentliggjorda

riktlinjer som avses i punkt 2, och beakta de yrkespraktiker

som förvärvats i ett tredjeland. Medlemsstaterna får dock i

nationell lagstiftning fastställa en rimlig begränsning på den

del av yrkespraktiken som kan förvärvas utomlands.

2. Erkännandet av yrkespraktiken får inte ersätta kraven

för att genomgå ett prov och få tillträde till yrket i fråga. De

behöriga myndigheterna ska offentliggöra riktlinjer för hur

den yrkespraktik som förvärvas i en annan medlemsstat

eller i tredjeland ska organiseras och erkännas, särskilt

handledarens roll i samband med yrkespraktiken.

43. Rubriken till avdelning V ska ersättas med följande:

”AVDELNING V

ADMINISTRATIVT SAMARBETE OCH GENOMFÖRANDE-

ANSVAR GENTEMOT MEDBORGARNA

”.

44. Artikel 56 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 2 ska första stycket ersättas med följande:

”De behöriga myndigheterna i den mottagande med-

lemsstaten och ursprungsmedlemsstaten ska utbyta in-

formation om disciplinära åtgärder eller straffrättsliga

påföljder som vidtagits eller andra allvarliga, specifika

omständigheter som kan ha följder för utövandet av

verksamheten enligt detta direktiv. De ska då iaktta reg-

ler om skydd av personuppgifter som anges i direktiv

95/46/EG och 2002/58/EG.

b) Följande punkt ska införas:

”2a. Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska den

behöriga myndigheten använda IMI.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

341

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/163

c) Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Varje medlemsstat ska utse en samordnare för

verksamheten för de behöriga myndigheter som avses

i punkt 1 och underrätta övriga medlemsstater och

kommissionen om detta.

Samordnarna ska ha följande uppgifter:

a) Att främja enhetlig tillämpning av direktivet.

b) Att inhämta alla uppgifter av betydelse för tillämp-

ning av direktivet, bl.a. uppgifter om tillträdesvillkor

för reglerade yrken i medlemsstaterna.

c) Att granska förslag på gemensamma utbildnings-

ramar och gemensamma utbildningsprov.

d) Att utbyta information och bästa praxis för att opti-

mera kompetensutvecklingen i medlemsstaterna.

e) Att utbyta information och bästa praxis om tillämp-

ning av de kompensationsåtgärder som avses i arti-

kel 14.

För att utföra de uppgifter som anges i led b i den här

punkten kan samordnarna vända sig till de rådgivnings-

centrum som avses i artikel 57b.

45. Följande artikel ska införas:

”Artikel 56a

Varningsmekanism

1. De behöriga myndigheterna i en medlemsstat ska

meddela de behöriga myndigheterna i alla andra medlems-

stater om en yrkesutövare vars utövande på den medlems-

statens territorium av följande yrkesverksamheter i sin

helhet eller delvis har begränsats eller förbjudits, även tem-

porärt, av nationella myndigheter eller domstolar:

a) Läkare och allmänpraktiserande läkare som innehar ett

examensbevis som avses i punkterna 5.1.1 och 5.1.4 i

bilaga V.

b) Läkare med specialistkompetens som innehar en yrkes-

titel som avses i punkt 5.1.3 i bilaga V.

c) Sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjuk-

vård som innehar ett examensbevis som avses i punkt

5.2.2 i bilaga V.

d) Tandläkare som innehar ett examensbevis som avses i

punkt 5.3.2 i bilaga V.

e) Specialisttandläkare som innehar ett examensbevis som

avses i punkt 5.3.3 i bilaga V.

f) Veterinär som innehar ett examensbevis som avses i

punkt 5.4.2 i bilaga V.

g) Barnmorska som innehar ett examensbevis som avses i

punkt 5.5.2 i bilaga V.

h) Apotekare som innehar ett examensbevis som förteck-

nas i punkt 5.6.2 i bilaga V.

i) Innehavare av intyg enligt punkt 2 i bilaga VII som

anger att innehavaren slutfört en utbildning som upp-

fyller de minimikrav som förtecknas i artikel 24, 25, 31,

34, 35, 38, 40 eller 44, men som påbörjats före de

respektive referensdatum för kvalifikationer som förteck-

nas i punkterna 5.1.3, 5.1.4, 5.2.2, 5.3.2, 5.3.3, 5.4.2,

5.5.2 och 5.6.2 i bilaga V.

j) Innehavare av intyg om förvärvade rättigheter enligt

artiklarna 23, 27, 29, 33, 33a, 37, 43 och 43a.

342

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/164

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

k) Andra yrkesutövare som utövar verksamhet som har

konsekvenser för patientsäkerheten, om yrkesutövaren

utövar ett yrke som är reglerat i den medlemsstaten.

l) Yrkesutövare som utövar verksamhet som rör undervis-

ning av barn, inklusive barnomsorg och förskoleverk-

samhet, om yrkesutövaren utövar ett yrke som är regle-

rad i den medlemsstaten.

2. De behöriga myndigheterna ska lämna de uppgifter

som avses i punkt 1 via varning genom IMI senast tre dagar

efter dagen för antagande av beslutet om att begränsa eller

förbjuda utövandet av yrkesverksamheten i sin helhet eller

delvis. Dessa uppgifter ska begränsas till

a) yrkesutövarens identitet,

b) det berörda yrket,

c) uppgifter om den nationella myndighet eller domstol

som fattat beslutet om begränsning eller förbud,

d) begränsningens eller förbudets räckvidd, och

e) den period under vilken begränsningen eller förbudet

gäller.

3. De behöriga myndigheterna i en berörd medlemsstat

ska senast tre dagar efter dagen för antagande av domsto-

lens beslut underrätta de behöriga myndigheterna i alla

medlemsstater, via varning genom IMI, om de yrkesutöva-

res identitet som har ansökt om erkännande av kvalifika-

tioner enligt detta direktiv och som senare, enligt domsto-

lar, har visat sig använda falska intyg på yrkeskvalifikationer

i detta sammanhang.

4. Behandlingen av personuppgifter i samband med det

informationsutbyte som avses i punkterna 1 och 3 ska ske i

enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Kom-

missionens behandling av personuppgifter ska ske i enlighet

med förordning (EG) nr 45/2001.

5. De behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater

ska underrättas utan dröjsmål när ett sådant förbud eller en

sådan begränsning som avses i punkt 1 har upphört att

gälla. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten i

den medlemsstat som tillhandahåller uppgifterna i enlighet

med punkt 1 också vara skyldig att ange det datum då

förbudet eller begränsningen upphör att gälla liksom even-

tuella senare ändringar fram till det datumet.

6. Medlemsstaterna ska föreskriva att de yrkesutövare

som avses i de varningar som skickas till andra medlems-

stater skriftligen informeras om dessa beslut om varningar

vid samma tidpunkt som varningarna skickas, att de enligt

nationell rätt kan överklaga besluten eller ansöka om rät-

telse av dem och att de ska ha tillgång till gottgörelse för

eventuell skada som vållas av felaktiga varningar som skic-

kats till andra medlemsstater, och i sådana fall ska besluten

om varning antas med förbehållet att de är föremål för

rättsliga förfaranden från yrkesutövarens sida.

7. Uppgifter om varningar får behandlas inom IMI så

länge de är giltiga. Varningar ska sedan raderas inom tre

dagar efter dagen för antagande av beslutet om återkallelse

eller efter det att det förbud eller den begränsning som

avses i punkt 1 har upphört att gälla.

8. Kommissionen ska anta genomförandeakter för till-

lämpningen av varningsmekanismen. Dessa genomförande-

akter ska innehålla bestämmelser om de myndigheter som

är behöriga att skicka eller ta emot varningar och om

återkallande och avslutande av varningar, och åtgärder för

att säkerställa bearbetning. Genomförandeakterna ska antas i

enlighet med det granskningsförfarande som avses i arti-

kel

58.2.”

46. Artikel 57 ska ersättas med följande:

”Artikel 57

Central onlinetillgång till information

1. Medlemsstaterna ska sörja för att följande information

finns tillgänglig online via de gemensamma kontaktpunk-

terna som avses i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjäns-

ter på den inre marknaden (*), och uppdateras regelbundet:

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

343

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/165

a) En förteckning över samtliga reglerade yrken i medlems-

staten, inklusive kontaktuppgifter för de behöriga myn-

digheterna för varje reglerat yrke och de rådgivnings-

centrum som avses i artikel 57b.

b) En förteckning över de yrken för vilka ett europeiskt

yrkeskort finns tillgängligt, information om kortets

funktion, inklusive alla relaterade avgifter som yrkes-

utövarna ska betala, och behöriga myndigheter för ut-

färdande av kortet.

c) En förteckning över alla yrken för vilka medlemsstaten

tillämpar artikel 7.4 i sina nationella lagar och andra

författningar.

d) En förteckning över alla reglerade utbildningar och ut-

bildningar med särskild uppläggning enligt artikel

11 c ii.

e) De krav och förfaranden enligt artiklarna 7, 50, 51 och

53 som gäller för de reglerade yrkena i medlemsstaten,

inklusive alla relaterade avgifter som medborgarna ska

betala och de dokument som de måste lämna in till de

behöriga myndigheterna.

f) Information om hur man ska överklaga, enligt nationella

lagar och andra författningar, de beslut som antagits av

de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv.

2. Medlemsstaterna ska sörja för att den information

som avses i punkt 1 tillhandahålls användarna på ett tydligt

och heltäckande sätt, att den är lättillgänglig även på av-

stånd och på elektronisk väg och att den hålls aktuell.

3. Medlemsstaterna ska se till att en begäran om infor-

mation som riktas till den gemensamma kontaktpunkten

besvaras så snabbt som möjligt.

4. Medlemsstaterna och kommissionen ska vidta kom-

pletterande åtgärder för att uppmana de gemensamma kon-

taktpunkterna att göra den information som avses i punkt

1 tillgänglig på andra officiella språk i unionen. Detta ska

inte inverka på medlemsstaternas lagstiftning om språk-

användning på deras territorier.

5. Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra och

kommissionen när det gäller genomförandet av punkterna

1, 2 och 4.

(*) EUT L 376, 27.12.2006, s.

36.”

47. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 57a

Förfaranden på elektronisk väg

1. Medlemsstaterna ska sörja för att samtliga krav, för-

faranden och formaliteter som avser frågor som täcks av

detta direktiv kan slutföras enkelt, på avstånd och elektro-

nisk väg, via den berörda gemensamma kontaktpunkten

eller de relevanta behöriga myndigheterna. Detta ska inte

hindra de behöriga myndigheterna i medlemsstaten från att

begära bestyrkta kopior i ett senare skede, om det finns

skälig grund för tvivel och om det är absolut nödvändigt.

2. Punkt 1 ska inte gälla för genomförandet av anpass-

ningsperioden eller lämplighetsprovet.

3. När det för fullgörande av de förfaranden som avses i

punkt 1 i denna artikel är motiverat för medlemsstaterna

att begära avancerade elektroniska signaturer, så som det

definieras i artikel 2 punkt 2 i Europaparlamentets och

rådets direktiv 1999/93/EG av den 13 december 1999

om ett gemenskapsramverk för elektroniska signaturer (*),

ska de godta elektroniska signaturer som uppfyller kraven i

kommissionens beslut 2009/767/EG av den 16 oktober

2009 om åtgärder som underlättar användningen av för-

faranden på elektronisk väg genom gemensamma kon-

taktpunkter i enlighet med Europaparlamentets och rådets

direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre mark-

naden (**) och vidta tekniska åtgärder för behandling av

dokument med avancerade elektroniska signaturer som

fastställs i kommissionens beslut 2011/130/EU av den

25 februari 2011 om fastställande av minimikrav för be-

handling över gränserna av dokument som signerats elek-

troniskt av behöriga myndigheter i enlighet med Europa-

parlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG om tjänster

på den inre marknaden (***).

4. Samtliga förfaranden ska genomföras i enlighet med

artikel 8 i direktiv 2006/123/EG när det gäller de gemen-

samma kontaktpunkterna. De tidsfrister för förfarandena

som anges i artikel 7.4 och artikel 51 i detta direktiv ska

inledas vid den tidpunkt då en medborgare lämnat en an-

sökan eller en handling som saknas till en gemensam kon-

taktpunkt eller direkt till den relevanta behöriga myndighe-

ten. En begäran om de bestyrkta kopior som avses i punkt

1 i denna artikel ska inte betraktas som en begäran om en

handling som saknas.

344

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/166

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

Artikel 57b

Rådgivningscentrum

1. Varje medlemsstat ska senast den 18 januari 2016

utse ett rådgivningscentrum som ska ha till uppgift att ge

medborgarna och rådgivningscentrumen i övriga medlems-

stater stöd när det gäller erkännande av yrkeskvalifikationer

enligt detta direktiv, inklusive information om nationell

lagstiftning som reglerar dessa yrken och utövandet av des-

sa, sociallagstiftning och, i tillämpliga fall, yrkesetiska regler.

2. Rådgivningscentrum i mottagande medlemsstater ska

hjälpa medborgarna att utöva de rättigheter som de tiller-

känns enligt detta direktiv, vid behov i samarbete med

rådgivningscentrum i ursprungsmedlemsstater och de behö-

riga myndigheterna och de gemensamma kontaktpunkterna

i mottagande medlemsstater.

3. Alla behöriga myndigheter i ursprungsmedlemsstaten

eller den mottagande medlemsstaten ska samarbeta till fullo

med rådgivningscentrumet i den medlemsstaten, och vid

behov i ursprungsmedlemsstaten, och på begäran lämna

alla relevanta uppgifter om enskilda ärenden till dessa råd-

givningscentrum, med respekt för reglerna för uppgifts-

skydd i enlighet med direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

4. Ett rådgivningscentrum ska på begäran av kommis-

sionen informera den om resultaten av ärenden som den

handlägger inom två månader efter det att det mottagit en

sådan begäran.

Artikel 57c

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kom-

missionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i

artikel 3.2 tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra

stycket, artiklarna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket,

31.2 andra stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och

35.5, 38.1 andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra

stycket, artiklarna 49a.4 och 49b.4 ska ges till kommissio-

nen för en period av fem år från den 17 januari 2014.

Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av

befogenheter senast nio månader före utgången av perioden

av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst

medgivande förlängas med perioder av samma längd, om

inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan

förlängning senast tre månader före utgången av perioden i

fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.2

tredje stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artik-

larna 21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra

stycket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1

andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, ar-

tiklarna 49a.4 och 49b.4 får när som helst återkallas av

Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse

innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i

beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter

det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning,

eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar

inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i

kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska

den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.2 tredje

stycket, artikel 20, artikel 21.6 andra stycket, artiklarna

21a.4 och 25.5, artikel 26 andra stycket, 31.2 andra styc-

ket, 34.2 andra stycket, artiklarna 35.4 och 35.5, 38.1

andra stycket, 40.1 tredje stycket, 44.2 andra stycket, ar-

tiklarna 49a.4 och 49b.4 ska träda i kraft endast om varken

Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot

den delegerade akten inom en period av två månader från

den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet,

eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången

av den perioden, har underrättat kommissionen om att de

inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med

två månader på Europaparlamentet eller rådets initiativ.

(*) EGT L 13, 19.1.2000, s. 12.

(**) EUT L 274, 20.10.2009, s. 36.

(***) EUT L 53, 26.2.2011, s.

66.”

48. Artikel 58 ska ersättas med följande:

”Artikel 58

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté för er-

kännande av yrkeskvalifikationer. Denna kommitté ska vara

en kommitté i den mening som avses i förordning (EU)

nr 182/2011.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

345

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/167

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i för-

ordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

49. Artikel 59 ska ersättas med följande:

”Artikel 59

Öppenhet

1. Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna en för-

teckning över befintliga reglerade yrken, och fastställa den

verksamhet som varje yrke omfattar, och en förteckning

över reglerade utbildningar, och utbildningar med särskilt

upplägg, vilka avses i artikel 11 c ii, på deras territorium

senast den 18 januari 2016. Alla ändringar av dessa för-

teckningar ska också meddelas kommissionen utan onödigt

dröjsmål. Kommissionen ska inrätta och upprätthålla en

allmänt tillgänglig databas över reglerade yrken, vilken

även ska innehålla en allmän beskrivning av den verksam-

het som ingår i varje yrke.

2. Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till

kommissionen lämna förteckningen över yrken för vilka en

förhandskontroll av kvalifikationer är nödvändig enligt ar-

tikel 7.4. För varje yrke som tas upp i en sådan förteckning

ska medlemsstaterna lämna en särskild motivering till kom-

missionen.

3. Medlemsstaterna ska undersöka huruvida de krav en-

ligt deras rättssystem som begränsar tillträdet till ett yrke

eller utövandet av ett yrke till innehavare av en särskild

yrkeskvalifikation, inklusive användningen av yrkestitlar

och den yrkesverksamhet som medges inom ramen för

en titel, i denna artikel benämnd som

”krav”, överensstäm-

mer med följande principer:

a) Kraven får varken direkt eller indirekt diskriminera på

grund av nationalitet eller vistelseort.

b) Kraven ska vara motiverade av tvingande hänsyn till

allmänintresset.

c) Kraven ska vara lämpliga för att uppnå de eftersträvade

målen och får inte gå utöver vad som krävs för att

uppnå målen.

4. Punkt 1 ska också gälla för yrken som i en medlems-

stat regleras av en sammanslutning eller organisation enligt

artikel 3.2 och alla krav på medlemskap i dessa samman-

slutningar eller organisationer.

5. Senast den 18 januari 2016 ska medlemsstaterna till

kommissionen lämna uppgifter om de krav de avser att

behålla och skälen till att de anser att dessa krav uppfyller

villkoren i punkt 3. Medlemsstaterna ska lämna uppgifter

om de krav som de därefter inför och skälen till att de

anser att dessa krav uppfyller villkoren i punkt 3 inom

sex månader efter det att den berörda åtgärden införts.

6. Senast den 18 januari 2016, och därefter vartannat

år, ska medlemsstaterna också lämna en rapport till kom-

missionen om de krav som tagits bort eller mildrats.

7. Kommissionen ska vidarebefordra rapporterna som

avses i punkt 6 till de övriga medlemsstaterna, som ska

lämna synpunkter inom samma period om sex månader.

Inom samma period ska kommissionen samråda med in-

tresserade parter, däribland de berörda yrkena.

8. Kommissionen ska lämna en sammanfattande rap-

port, som baseras på medlemsstaternas uppgifter, till den

samordningsgrupp som inrättats enligt kommissionens be-

slut 2007/172/EG av den 19 mars 2007 om upprättande

av en samordningsgrupp för erkännande av yrkeskvalifika-

tioner (*), vilken får lämna synpunkter.

9. Mot bakgrund av de synpunkter som avses i punk-

terna 7 och 8 ska kommissionen senast den 18 januari

2017 lägga fram sina slutliga undersökningsresultat för Eu-

ropaparlamentet och rådet, vid behov åtföljda av förslag till

ytterligare initiativ.

(*) EUT L 79, 20.3.2007, s.

38.”

50. Artikel 60 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 1 ska följande stycke läggas till:

”Från och med den 18 januari 2016 ska den statistiska

översikt över de beslut som fattats, och som avses i

första stycket, innehålla utförlig information om antalet

och typer av beslut som fattats i enlighet med detta

direktiv, inklusive de typer av beslut om partiellt tillträde

som fattats av de behöriga myndigheterna i enlighet

med artikel 4f, och en förklaring om de huvudsakliga

problemen som tillämpningen av direktivet fört med

sig.

346

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/168

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

b) Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Senast den 18 januari 2019, och därefter vart

femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport

om genomförandet av detta direktiv.

Den första rapporten ska särskilt fokusera på de nya

delar som införs i detta direktiv, och i synnerhet be-

handla följande punkter:

a) Hur det europeiska yrkeskortet fungerar.

b) Moderniseringen av de kunskaper, färdigheter och

kompetenser som omfattas av avdelning III kapitel

III, inklusive förteckningen över de kompetenser

som avses i artikel 31.7.

c) Hur den gemensamma utbildningsramen och det ge-

mensamma utbildningsprovet fungerar.

d) Resultatet av det särskilda kompletteringsprogram

som fastställs i rumänsk lag eller andra författningar

för innehavare av intyget på formella kvalifikationer

som anges i artikel 33a, och för innehavare av inty-

get på formella kvalifikationer från en eftergymnasial

utbildning, för att bedöma behovet av att se över de

nuvarande bestämmelser som styr systemet för för-

värvade rättigheter och gäller för rumänska intyg på

formella kvalifikationer som sjuksköterska med an-

svar för allmän hälso- och sjukvård.

Medlemsstaterna ska tillhandahålla all nödvändig infor-

mation för att förbereda denna rapport.

51. I artikel 61 ska andra stycket ersättas med följande:

”Vid behov ska kommissionen anta en genomförandeakt

för att medge den berörda medlemsstaten ett undantag

när det gäller tillämpningen av bestämmelsen i fråga under

en begränsad tidsperiod.

52. Bilagorna II och III ska utgå.

53. I punkt 1 i bilaga VII ska följande led läggas till:

”g) Ett intyg som bekräftar att den sökande inte temporärt

eller definitivt har förbjudits att utöva yrket eller inte

har dömts för något brott, om medlemsstaten kräver

sådana intyg av sina egna medborgare.

Artikel 2

Ändring av förordning (EU) nr 1024/2012

Punkt 2 i bilagan till förordning (EU) nr 1024/2012 ska ersättas

med följande:

”2. Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (*):

artiklarna 4a

–4e, artikel 8, artikel 21a, artikel 50, arti-

kel 56 och artikel 56a.

(*) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.

Artikel 3

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 18 januari 2016 sätta i

kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att

följa detta direktiv.

2. Alla medlemsstater som den 17 januari 2014 tillhanda-

håller tillträde till barnmorskeutbildning för utbildningsväg I

enligt artikel 40.2 i direktiv 2005/36/EG efter minst tio års

allmän skolutbildning, ska senast den 18 januari 2020 sätta i

kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att

respektera inträdeskraven för barnmorskeutbildning enligt arti-

kel 40.2 a i detta direktiv.

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen genast överlämna

texten till de bestämmelser som avses i punkterna 1 och 2.

4. När en medlemsstat antar de bestämmelser som avses i

punkterna 1 och 2 ska de innehålla en hänvisning till detta

direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentlig-

görs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska

varje medlemsstat själv utfärda.

5. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten

till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

347

28.12.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/169

Artikel 4

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens

officiella tidning.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 20 november 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

Adressater

På rådets vägnar

V. LE

ŠKEVIČIUS

Ordförande

348

Prop. 2015/16:44

Bilaga 2

L 354/170

SV

Europeiska unionens officiella tidning

28.12.2013

Uttalande från kommissionen

När kornmissionen fOrbereder de delegerade akter som avses

l

artikel 57c.2 kommer den att se tlll att

relevanta handlingar översänds samtidigt

till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som

möjligt och på lämpligt sätt samt genomföra lämpliga och öppna samråd i god tid,

i

synnerhet med

experter från behöriga myndigheler och organ, ;rrkessammanslutningar och läroanstalter

i

samtliga med-

lemsstater och vid behov med experter fi:·ån arbetsmarknadens parlt'I'.

349

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

Sammanfattning av betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19)

Utredningsuppdraget

I slutfasen av förhandlingen på EU-nivå om en modernisering av yrkeskvalifikationsdirektivet tillsatte regeringen en utredning med uppdrag att föreslå hur direktivet skulle genomföras i svensk rätt och förvaltning. En översyn skulle göras av den aktuella lagstiftningen för att åstadkomma ett fullständigt genomförande av direktivet och föreslå ändringar som underlättar tillämpningen. Syftet var att tydliggöra regelverket och få en horisontell översikt över lagstiftningen. Denna översyn skulle utgå från praktiska erfarenheter från tillämpningen. Utredningen skulle även analysera hur yrkeskvalifikationsdirektivet förhåller sig till den närliggande regleringen i det s.k. tjänstedirektivet (2006/123/EG) samt föreslå åtgärder till hur kunskapen hos berörda myndigheter kan ökas. Ändringsdirektivet (2013/55/EU) trädde i kraft den 17 januari 2014 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 18 januari 2016.

Betänkandet är indelat i tre delar Författningsförslag och bakgrund Överväganden och förslag Konsekvensanalys och författningskommentarer

Del I Bakgrund

Yrkeskvalifikationsdirektivet

Det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet som antogs 2005 ersatte tre generella direktiv och tolv s.k. sektorsdirektiv som avsåg enskilda yrken. Direktivets rättsliga grund härstammar från fördragets reglering om fri rörlighet. Fördragets regler om fri rörlighet för arbetstagare omfattar inte anställning i offentlig tjänst, varför samma begränsning gäller för yrkeskvalifikationsdirektivet. Enligt EU-domstolens praxis ska detta förstås som sådan verksamhet som är direkt och specifikt förenad med utövande av offentlig makt.

Yrkeskvalifikationsdirektivet har identifierats som en viktig pusselbit i ansträngningarna med att öka tillväxten och sysselsättningen i Europa. Syftet med direktivet är att säkerställa att egenföretagare och anställda i EU kan utnyttja de rättigheter som fördraget ger dem att såväl etablera sig, tillfälligt erbjuda sina tjänster som att söka anställning i ett annat medlemsland, utan att behöva mötas av nationella yrkesregleringar som förbiser sådan erfarenhet och kompetens som förvärvats i annat land. Avsikten är att medlemsländerna ska godta variationer som förekommer när det gäller utbildning och yrkesreglering.

Yrkesverksamma som är lagligen etablerade inom ett reglerat yrke i sitt ursprungsland och som tillfälligt vill förflytta sig till ett annat land har rätt att göra det, t.ex. för att göra yrkespraktik eller arbeta som vikarie. Om yrket inte är reglerat i ursprungsmedlemsstaten, och den enskilde

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

350

inte heller gått en utbildning som är reglerad, krävs att den enskilde varit yrkesverksam under minst ett av de tio senaste åren. I vissa fall får de behöriga myndigheterna i det mottagande landet göra en närmare kontroll av att den enskilde är kompetent för uppgiften, nämligen om yrkesverksamheten kan få konsekvenser för patientsäkerhet eller säkerhet. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet klargörs närmare under vilka förutsättningar en förhandsunderrättelse får krävas och när en förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer får göras, men också i vad mån behöriga myndigheter i berörda länder bör samarbeta.

Om den enskilde i stället vill etablera sig i ett annat land ska kvalifikationerna bedömas i enlighet med ett av olika förfaranden. I tre situationer ska tillträde beviljas automatiskt, nämligen i) om den enskilde omfattas av en sådan utbildning vars minimikrav samordnats genom direktivet, ii) om yrkesverksamheten regleras genom krav på yrkeserfarenhet eller, i och med ändringsdirektivet, iii) om den enskilde fullföljt en utbildning som grundar sig på en gemensam utbildningsram eller med godkänt resultat genomfört ett gemensamt utbildningsprov. Om ingen av dessa ordningar är tillämpliga ska kvalifikationerna bedömas enligt den s.k. generella ordningen.

Den generella ordningen innebär förenklat att de behöriga myndigheterna närmare ska kunna granska i vad mån de utländska kvalifikationerna motsvarar vad som krävs för att få utöva det reglerade yrket. Om kvalifikationerna avviker väsentligt från vad som krävs får myndigheten besluta att individen måste komplettera sin kompetens genom kompensationsåtgärder, antingen genom ett lämplighetsprov eller genom en anpassningsperiod. Sådana kompensationsåtgärder får endast avse kunskaps- och kompetensområden som är grundläggande för att utöva yrket.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller ett antal förtydliganden, bl.a. avseende kontroll av språkkunskaper. Myndigheter kan endast vid konkret tvivel i det enskilda fallet besluta att kontrollera i vad mån språkkunskaperna är tillräckliga för att kunna utöva yrket. För yrken med konsekvenser för patientsäkerhet kan däremot mer regelmässiga kontroller göras. Kontroller av språkkunskaper får dock aldrig ske innan yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet införs en möjlighet för enskilda att ansöka om ett s.k. europeiskt yrkeskort, som trots sin benämning inte är ett fysiskt utan ett elektroniskt dokument. Yrkeskortet, som kan utfärdas för såväl tillfälliga tjänster som för etablering, syftar till en smidigare erkännandeprocess, bl.a. genom att ersätta förekommande krav på förhandsunderrättelse. I och med att det i första hand är ursprungslandets myndigheter som har ansvaret för att kontrollera i vad mån ansökningen är komplett och att intyg är äkta, kan den behöriga myndigheten i den stat där den enskilde vill utöva sitt yrke förlita sig på denna myndighetskontroll och erkännandeprocessen snabbas därmed upp. Innan yrkeskort kan komma att utfärdas måste dock kommissionen besluta vilka yrkesverksamheter som yrkeskortet ska vara tillämpligt för.

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller detaljerade förfaranderegler för myndigheternas handläggning av ärenden om såväl sedvanligt erkännande som yrkeskort. Genom det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kompletteras hittillsvarande möjligheter att utbyta information om disciplinära åtgärder med en skyldighet att infor-

351

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

mera alla andra medlemsländer om en enskild konstaterats använda falska dokument eller om veterinärer, yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård eller de som undervisar barn (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) i något avseende begränsats i sin rätt att utöva yrket. En sådan varning ska skickas via informationssystemet IMI senast tre dagar efter att begränsningen beslutats.

Vilka yrken som reglerats i de olika medlemsstaterna skiljer sig åt och det finns även skillnader i regleringsteknik. Direktivet kräver därför att medlemsländerna inom ramen för en utvärderingsprocess inventerar sina respektive yrkesregleringar för att säkerställa att inskränkningarna i EUmedborgarnas fria rörlighet är motiverade och inte mer ingripande än nödvändigt. Om medlemsländerna förändrar yrkesregleringarna efter det att direktivets genomförandetid gått ut, är de skyldiga att anmäla detta till kommissionen. Ändringsdirektivet kräver ökad öppenhet i ett flertal avseenden, för att underlätta tillämpning men också för att enskilda bättre ska kunna informera sig om vad som gäller.

Tjänstedirektivet

Direktivet om tjänster på den inre marknaden (2006/123/EG, tjänstedirektivet) antogs året efter det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Syftet med tjänstedirektivet är att underlätta fri rörlighet för tjänsteutövare i bred bemärkelse, dvs. utöver sådana krav som handlar om yrkeskvalifikationer. Inledningsvis uppstod en del oklarheter kring hur de båda regelverken skulle tillämpas och hur de undantag som förekom i tjänstedirektivet till förmån för yrkeskvalifikationsdirektivet skulle tolkas. Bland annat var det oklart i vilken utsträckning medlemsländerna var tvungna att utvärdera sina yrkesregleringar inom ramen för den utvärderingsprocess som tjänstedirektivet föreskrev.

I flera avseenden har de båda direktivens krav samordnats, t.ex. genom att samtliga förfaranden som kan krävas med anledning av yrkeskvalifikationsdirektivet på samma sätt som gäller för tjänstedirektivet ska kunna slutföras elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten för tjänster.

De myndigheter som utövar tillsyn över tjänsteverksamhet i Sverige behöver beakta såväl tjänstedirektivet som yrkeskvalifikationsdirektivet, då de båda regelverken är tänkta att komplettera varandra. I vissa avseenden finns regler i båda direktiven, t.ex. om vilken information som tjänstemottagarna ska ha tillgång till. Uppstår en konflikt mellan de båda regelverken, t.ex. när det gäller möjligheten att utöva tillsyn över tillfällig verksamhet, har yrkeskvalifikationsdirektivet företräde.

Det svenska utbildningssystemet

För att ge så goda förutsättningar som möjligt att anpassa utbildningar till omvärlds- och kunskapsutvecklingen är det svenska utbildningssystemet decentraliserat. Högskoleutbildning ges vid 31 statliga universitet och högskolor (däribland Sveriges lantbruksuniversitet och Försvarshögskolan) samt vid 12 enskilda utbildningsanordnare. Det anges i lag och förordning vilka utbildningsanordnare som kan ges tillstånd att utfärda examina, samt på vilken nivå. Det är universitetens och högskolornas ansvar att besluta om det närmare innehållet i utbildningarna. Det finns

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

352

35 olika yrkesexamina i examensordningen i bilagan till högskole-förordningen, ytterligare 12 i bilagan till förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och en i bilagan till förordningen för Försvarshögskolan. Dessa är bl.a. utbildningarna till läkare, sjuksköterska, tandläkare, arkitekt, barnmorska och veterinär, för vilka yrkeskvalifikationsdirektivet samordnat minimikraven för utbildning. I bilagorna till högskoleförordningen, förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet och förordningen för Försvarshögskolan finns för varje yrkesexamen angivet hur många högskolepoäng utbildningen omfattar samt en målbeskrivning av vilka mål och övriga krav som varje student ska uppnå för att få examen. Målen avser kunskap och förståelse, färdighet och förmåga samt värderingsförmåga och förhållningssätt. Även när det gäller utbildningarna till specialistläkare och specialisttandläkare samordnas minimikrav för utbildning genom yrkeskvalifikationsdirektivet. Dessa utbildningar regleras i Socialstyrelsens föreskrifter. Universitetskanslersämbetet kvalitetssäkrar högskoleutbildningen.

Om ett land som inte reglerar yrkesverksamheten har reglerat utbildningen, underlättar det yrkesverksammas möjligheter att kunna utöva denna yrkesverksamhet i ett annat land, där yrket är reglerat. Direktivet kräver att medlemsstaterna fastställer vilka utbildningar som är reglerade, oavsett om utbildningen bedrivs inom gymnasieskolan, vid universitet eller högskolor eller inom yrkeshögskolan. Inom den svenska yrkeshögskolan finns närmare 200 utbildningsanordnare och över 600 utbildningar.

Del II Överväganden och förslag

Reglerade yrken i Sverige

Utredningen har närmare analyserat direktivets tillämpningsområde utifrån den definition som gäller för reglerade yrken. Av definitionen följer att all sådan yrkesverksamhet där det i författning, direkt eller indirekt, ställs krav på att yrkesutövaren har vissa bestämda yrkeskvalifikationer omfattas. Med yrkeskvalifikationer avses såväl ett bevis över teoretiska eller faktiska kunskaper som yrkeserfarenhet. Om det finns en skyddad yrkestitel som endast får användas av den som har en viss yrkeskvalifikation är yrket alltid att anse som reglerat.

I Sverige har yrkesregleringarna anpassats till det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet i följande fall:

353

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

Utredningen bedömer att yrkesverksamhet som brandskydds-kontrollant inte längre bör omfattas av genomförandeåtgärderna för yrkeskvalifikationsdirektivet eftersom yrkesverksamheten är förknippad med utövande av offentlig makt. Därutöver, och med utgångspunkt i direktivets definition av reglerade yrken, anser utredningen att även följande yrkesverksamheter ska anses omfattas av yrkeskvalifikationsdirektivets tillämpningsområde:

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

354

Det är värt att poängtera att det i ovanstående fall är fråga om yrkesverksamheter som, på grund av de krav som ställs på yrkesutövarna i fråga om yrkeskvalifikationer, bör betraktas som reglerade. Det handlar således inte om nya regleringar som införts i närtid. Utredningen har även gjort en bedömning avseende yrkesverksamheterna naturvårdsvakt, rovdjursinventerare, mast- och stolparbete samt arbete med härdplaster, men har funnit att dessa verksamheter inte är att anse som reglerade, då det för utövande inte krävs bestämda yrkeskvalifikationer.

Erkännande av yrkeskvalifikationer

Utredningen anser att den nuvarande myndighetsstrukturen ska bibehållas. Myndigheter som kontrollerar tillträdet till ett visst reglerat yrke ska även fortsättningsvis handlägga ärenden som behörig myndighet enligt direktivet. På så vis kan myndigheterna få en komplett bild över yrkesutövare i Sverige, oberoende av var kvalifikationerna erhållits. För de yrken som hittills betraktas som reglerade har redan behöriga myndigheter enligt yrkeskvalifikationsdirektivet pekats ut. Därutöver bör de myndigheter som föreskriver vilka krav som ska ställas avseende de tillkommande yrkena utgöra behöriga myndigheter. I praktiken innebär det att följande myndigheter ska vara behöriga myndigheter enligt direktivet: Konsumentverket, Fastighetsmäklarinspektionen, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen i Stockholms län, Boverket, Finansinspektionen, Kammarkollegiet, Statens skolverk, Universitets- och högskolerådet, Statens jordbruksverk, Naturvårds-

355

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

verket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transportstyrelsen, Patentombudsnämnden, Elsäkerhetsverket samt Arbetsmiljöverket.

Utredningen föreslår att Universitets- och högskolerådet, som även är ENIC-NARIC kontor, ska bistå de behöriga myndigheterna i bedömningen av yrkesutövares utländska utbildning. De behöriga myndigheterna ska ersätta Universitets- och högskolerådet för de kostnader som detta föranleder. Den slutliga och sammantagna prövningen av en enskilds samtliga yrkeskvalifikationer ska alltid vara den behöriga myndighetens ansvar.

Eftersom det för vissa yrken ställs krav på viss kompetens trots att det saknas en obligatorisk förhandskontroll föreslår utredningen också att det införs en möjlighet för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att få dem bedömda av den behöriga myndigheten. Därigenom underlättas förutsättningarna för yrkesutövare med utländska kvalifikationer att kunna söka anställning eller i övrigt undvika problem som annars kan komma att uppstå vid tillsynen över yrkesverksamheten.

Universitets- och högskolerådet är kontaktpunkt för yrkeskvalifikationsdirektivet, en verksamhet som i och med ändringsdirektivet döps om till rådgivningscentrum. Syftet är bl.a. att ytterligare betona myndighetens roll att bistå enskilda som önskar utnyttja regelverket, men också att särskilja rådgivningscentrumens roll i förhållande till de gemensamma kontaktpunkter som inrättades i samband med genomförandet av tjänstedirektivet. Enligt utredningens bedömning bör Universitets- och högskolerådet även fortsättningsvis fullgöra rollen som rådgivningscentrum. Därutöver föreslår utredningen att Universitets- och högskolerådet även ska överta rollen som samordnare för direktivet från Utbildningsdepartementet. Enligt utredningens bedömning har rådet bäst förutsättningar att utföra de uppgifter som ligger i samordnarrollen, eftersom uppgifterna företrädelsevis rör den praktiska tillämpningen av direktivet. Givetvis ska Regeringskansliet även fortsättningsvis ansvara för policyarbetet och på sedvanligt vis agera i den utsträckning som kan komma att krävas i förhållande till kommissionen och andra medlemsstater.

Utredningen föreslår också att den metod som hittills använts för att genomföra det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet, där bestämmelserna införts i varje berörd sektorsförfattning, ska överges. De bestämmelser i direktivet som ska tillämpas likadant oavsett sektor ska i stället genomföras i en ny horisontell lag och förordning. Detta får till följd att bestämmelser som tidigare har införts i sektorsförfattning och som ersätts av bestämmelser i de nya författningarna ska upphävas. Däremot ska sektorsregleringen bestå och anpassas till den nya lagen och förordningen i de delar där direktivet tagit särskild hänsyn till vilken yrkesverksamhet det handlar om.

Av den föreslagna lagen framgår att yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer ska likabehandlas med dem som har svenska yrkeskvalifikationer. Ett erkännande av utländska yrkeskvalifikationer ger således rätt att utöva yrket på samma villkor som gäller för dem som förvärvat kvalifikationerna i Sverige. Lagen ska gälla för såväl egenföretagare som anställda, men tillämpas subsidiärt i förhållande till bestämmelser som grundar sig på andra EU-rättsakter än yrkeskvalifikationsdirektivet. Lagen omfattar heller inte yrken förknippade med offentlig makt. Det förtydligas att förekommande krav på yrkesutövares kun-

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

356

skaper i det svenska språket inte får tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort. Kontroller av språkkunskaper får endast göras vid befogad misstanke om att nödvändiga språkkunskaper saknas i det enskilda fallet och i så fall efter att kvalifikationerna erkänts på sedvanligt vis eller genom utfärdande av yrkeskort. Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om mer regelmässiga kontroller av språkkunskaper för yrkesutövare inom hälso- och sjukvården. Det införs även en principiell skyldighet i lagen att erkänna yrkespraktik som gjorts i en annan EES-stat eller Schweiz.

Genom lagen klargörs att yrkesutövare som är lagligen etablerade i ett annat land har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige. Om yrket i fråga inte är reglerat i etableringsstaten krävs ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Utredningen föreslår att skyldigheten att underrätta behörig myndighet på förhand behålls endast vad avser väktare och hälso- och sjukvårdspersonal, där det också finns möjlighet att kontrollera kvalifikationerna innan tjänsten får tillhandahållas.

Grundförutsättningarna för att få utländska yrkeskvalifikationer erkända i enlighet med den generella ordningen anges i den nya lagen. Yrkesutövare med sådant kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs i ett annat medlemsland ska ges tillträde till ett reglerat yrke på samma villkor som om kvalifikationerna förvärvats i Sverige. Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten får det krävas ett års yrkeserfarenhet eller att yrkesutövaren gått en reglerad utbildning. Med formella kvalifikationer avses även sådana kvalifikationer som förvärvats i tredje land men erkänts av en medlemsstat som även kan intyga tre års yrkeserfarenhet. Förutsättningarna för att besluta om kompensationsåtgärder, för det fall en behörig myndighet kan konstatera väsentliga skillnader i sådan utbildning som kan anses vara grundläggande för att kunna utöva yrket, alternativt besluta om partiellt tillträde, anges närmare i den nya förordningen om erkännande av yrkeskvalifikationer. Av förordningen framgår även att sökanden ska ges möjlighet att välja kompensationsåtgärd, dvs. anpassningsperiod eller lämplighetsprov, om inte annat föreskrivs.

Lagen återspeglar även de tre ordningar för automatiskt erkännande som yrkeskvalifikationsdirektivet innehåller, även om det enligt utredningens bedömning i nuläget inte finns någon yrkesreglering som omfattas av automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Det framgår av lagen att när kommissionen fattat beslut om gemensamma utbildningsprinciper som Sverige omfattas av, ska en sökande som genomgått en utbildning som omfattas av en gemensam utbildningsram eller godkänts vid ett gemensamt utbildningsprov automatiskt godkännas för att utöva yrket i Sverige på samma villkor som gäller om kvalifikationerna inhämtats i Sverige. Den enda automatiska ordning som för närvarande är tillämplig innebär att yrkesutövare inom yrkena apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär ska erkännas automatiskt i de fall som anges i Socialstyrelsens respektive Statens jordbruksverks föreskrifter. Av patientsäkerhetsförordningen och förordningen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård ska framgå att ansökan om legitimation utifrån bestämmelserna om automatiskt erkännande ska

357

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

handläggas enligt förfarandebestämmelserna i den nya horisontella förordningen.

Den nya horisontella förordningen innehåller bestämmelser som beskriver förfarandet för erkännande av yrkeskvalifikationer vid etablering i Sverige, oavsett vilken ordning för erkännande som tillämpas. Prövningen av en ansökan om legitimation eller annat behörighetsbevis ska delas upp i två eller tre steg när yrkesutövaren förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i annat medlemsland. Avsikten är att förtydliga att prövningen av yrkeskvalifikationerna ska ske separat från övriga eventuellt förekommande krav för utövande av yrket, t.ex. språkkrav. En ny procedur införs för sådan prövning av yrkeskvalifikationer som ska kunna ligga till grund för certifiering eller ackreditering, i den mån sådan regleringsteknik använts för vissa yrkesverksamheter. I det första steget ska det endast prövas om yrkeskvalifikationerna är tillräckliga för att kunna bevilja tillträde till yrket. Denna prövning ska ske i enlighet med förfarandebestämmelserna i den nya förordningen, bl.a. avseende tidsfrister, och avslutas med ett beslut om yrkeskvalifikationerna. En ansökan ska ges in till den behöriga myndigheten eller elektroniskt via den gemensamma kontaktpunkten.

I den nya lagen och förordningen införs bestämmelser som ska göra det möjligt att utfärda yrkeskort när kommissionen fattat de beslut som krävs, bl.a. avseende för vilka yrken ett sådant yrkeskort ska utfärdas. Föreskrivande myndigheter bemyndigas att meddela närmare föreskrifter i den mån det behövs för att systemet ska kunna tas i bruk.

Den nya lagen innehåller uttryckliga bemyndiganden om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter avseende tillfälligt tillhandahållande av tjänster, erkännande av yrkeskvalifikationer, europeiskt yrkeskort och språkkontroller avseende hälso- och sjukvårdspersonal. I den nya förordningen bemyndigas föreskrivande myndigheter att meddela verkställighetsföreskrifter samt föreskrifter om undantag från rätten att välja kompensationsåtgärd. Universitets- och högskolerådet bemyndigas att meddela föreskrifter om yrkeskort avseende i Sverige oreglerade yrken, gemensamma utbildningsprinciper och utfärdande av utbildningsbevis. Myndigheten för yrkeshögskolan bemyndigas att meddela föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet. Kommerskollegium bemyndigas att meddela föreskrifter om informationsutbytet i IMI.

Det införs en ny bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen om att sekretess ska gälla för en uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ett ärende enligt horisontella lagen om yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Beslut enligt den nya lagen och förordningen kan överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Om myndigheten inte fattat beslut inom den tidsfrist som anges för det aktuella ärendet, kan sökanden göra en framställan hos myndigheten om att ärendet ska avgöras. Myndigheten ska då inom två veckor fatta beslut i ärendet i sak eller i ett särskilt beslut avslå sökandens framställan.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

358

Administrativt samarbete och information

Behöriga myndigheter behöver samarbeta över nationsgränserna för att erkännandesystemet enligt direktivet ska fungera. Av ändringsdirektivet framgår nu uttryckligen att myndigheterna ska använda informationssystemet IMI för kommunikation sinsemellan. Utredningen föreslår att skyldigheten att samarbeta med behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder regleras i den nya förordningen. Universitets- och högskolerådet ska så långt möjligt bistå behöriga myndigheter och rådgivningscentrum i andra länder med information om yrken som inte är reglerade i Sverige.

Utbyte av information om disciplinära åtgärder regleras i det ursprungliga yrkeskvalifikationsdirektivet. Utredningen föreslår att det av den nya förordningen ska framgå att de behöriga myndigheterna är ansvariga för att utbyta information om disciplinära åtgärder med behöriga myndigheter i andra länder. De ska även åläggas att kontrollera sådan information som kommer från en myndighet i ett annat land avseende yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer och meddela vilka åtgärder som vidtas mot bakgrund av sådan information.

Genom ändringsdirektivet införs två nya varningsmekanismer, en avseende falska dokument och en avseende yrkesutövare som begränsats i sin rätt att utöva yrkesverksamhet inom reglerade hälso- och sjukvårdsyrken, inom reglerade yrken där barn undervisas (inklusive barnomsorg och förskoleverksamhet) samt som veterinär. Kommissionen ska fatta beslut om hur varningsmekanismerna ska fungera innan dessa kan tas i bruk, och kan även komma att styra hur informationsflödet ska hanteras i medlemsstaterna. I avvaktan på närmare besked från kommissionen föreslår utredningen en struktur för hur varningsmekanismerna kan administreras nationellt. För att kunna följa direktivets krav om att samtliga medlemsländer ska varnas inom tre dagar efter att beslutet om begränsad rätt att utöva yrket fattats, föreslår utredningen att dessa varningar ska skickas av Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Lärarnas ansvarsnämnd respektive Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård. Samtliga varningar som mottas från andra länder ska inkomma till Universitets- och högskolerådet, som sedan ska sprida informationen till berörda myndigheter i Sverige. När det gäller varningsmekanismen för falska intyg föreslår utredningen att denna administreras av Universitets- och högskolerådet. Behöriga myndigheter som polisanmäler en enskild som har använt sig av falska intyg i samband med erkännande av yrkeskvalifikationer ska informera Universitets- och högskolerådet. Rådet ska även motta varningar om falska dokument från andra länder och sprida informationen vidare till berörda myndigheter i Sverige.

Den gemensamma kontaktpunkten för tjänster, som inrättades i samband med tjänstedirektivets genomförande, ska användas för information om reglerade yrken och reglerade utbildningar. För att Tillväxtverket, där kontaktpunkten inordnats, ska kunna fullgöra de skyldigheter som det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer ska de behöriga myndigheterna förse verket med nödvändig information och hålla den uppdaterad. Ansvaret för att förse Tillväxtverket med information om reglerade utbildningar ska fördelas mellan Statens skolverk, avseende gymnasieskolan, Universitets- och högskolerådet, avseende universitet och

359

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

högskolor, samt Myndigheten för yrkeshögskolan, avseende yrkeshögskolan. Tillväxtverket ska även, liksom redan i dag avseende tjänstedirektivet, se till att samtliga krav, förfaranden och formaliteter som täcks av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet kan fullgöras elektroniskt och på distans via kontaktpunkten för tjänster. Av förordningen ska framgå att all information också bör finnas tillgänglig på engelska. Kommerskollegium ska även fortsättningsvis behålla sin roll som samordnare för kontaktpunkten.

Åtgärder till stöd för yrkesutövare med svenska yrkeskvalifikationer

För att säkerställa att de svenska utbildningarna lever upp till det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivets minimikrav föreslår utredningen att det införs ett förtydligande i bilagorna till högskoleförordningen respektive förordningen för Sveriges lantbruksuniversitet om att utbildningsanordnare är skyldiga att utforma utbildningarna så att direktivets krav uppfylls. Till stöd för utbildningsanordnarnas arbete bör Universitets- och högskolerådet sammanställa de krav som följer av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet, samt även bevaka och informera om sådana uppdateringar avseende kunskaper och färdigheter som kan beslutas av kommissionen genom delegerade akter. Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ger nämligen kommissionen befogenhet att i flera avseenden fatta bindande beslut genom såväl genomförandeakter som delegerade akter. Eftersom själva avsikten med det delegerade beslutsfattandet är att unionens lagstiftning ska genomföras enhetligt, är det sannolikt att kommissionen avser fatta dessa beslut i form av förordningar, som inte ska genomföras av medlemsländerna utan är direkt tillämpliga.

I syfte att säkerställa att utövare av yrken som omfattas av automatiskt erkännande utifrån samordnade minimikrav på utbildningen, dvs. apotekare, barnmorskor, läkare, sjuksköterskor, tandläkare och veterinärer, ska kunna fortbilda sig föreslår utredningen att Socialstyrelsen och Statens jordbruksverk bemyndigas att meddela föreskrifter om fortbildning.

Svenska yrkesutövare kan i andra länder mötas av krav på att bifoga diverse intyg över examens- eller utbildningsbevis. I ljuset av att enskilda bör vända sig till det svenska rådgivningscentrumet om de får problem anser utredningen att samtliga intyg över svenska utbildningar, oavsett om utbildningen är reglerad eller inte, ska kunna utfärdas av Universitets- och högskolerådet. Myndigheten för yrkeshögskolans uppgift i detta hänseende ska därför upphöra. Däremot, när det gäller intyg över yrkeserfarenhet, ser utredningen inga skäl till att flytta denna verksamhet från de auktoriserade handelskamrarna.

Rapporteringsskyldigheter och åtgärder för ökad kunskap om direktivet

Det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet ställer krav på medlemsländernas rapportering och kontinuerliga information i ett flertal avseenden. För att säkerställa att efterfrågad information skickas till kommissionen i enlighet med direktivets krav, men också för att stärka rådgivningscentrumets tillika samordnarens roll, föreslår utredningen att

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

360

samtliga återkommande krav på information fullgörs av Universitets- och högskolerådet. För att detta ska fungera åläggs behöriga myndigheter i förordningen att förse Universitets- och högskolerådet med efterfrågad information.

I samband med att genomförandeåtgärder anmäls till kommissionen ska kommissionen även få information om hur Sverige säkerställer att yrkesverksamma som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska, tandläkare eller veterinär har möjlighet att fortbilda sig. Senast vid denna tidpunkt ska också kommissionens databas om reglerade yrken uppdateras.

I syfte att förbättra kunskapen om regelverket, och erbjuda behöriga myndigheter en plattform för erfarenhetsutbyte, föreslår utredningen att det inrättas ett råd för reglerade yrken. Av den nya förordningen framgår att ordförandeskap och sekretariat bör inrättas hos rådgivningscentrumet tillika samordnaren, dvs. Universitets- och högskolerådet. Alla behöriga myndigheter samt Kommerskollegium bör ingå i rådet.

Del III Konsekvensanalys

Utredningens förslag påverkar enskilda yrkesutövare som önskar bedriva verksamhet såväl i Sverige som i annat land och oavsett om det sker inom ramen för en anställning eller som egenföretagare på kortare eller längre tid. Till övervägande del omfattas verksamhetsområdena redan i dag av den yrkesreglering som finns i sektorsförfattning. Genom att utredningen identifierat ytterligare yrkesverksamheter som bör betraktas som reglerade yrken berörs yrkesutövare med utländska yrkeskvalifikationer inom dessa yrkesgrupper av utredningens förslag. Inom vissa verksamhetsområden tydliggörs rätten att tillfälligt utöva verksamhet utifrån de kvalifikationer den enskilde förvärvat i sitt etableringsland genom förändringar i skollagen, patientsäkerhetslagen och förordningen om behörighet till vissa anställningar inom hälso- och sjukvården. För andra yrkesgrupper, fastighetsmäklare och yrkesverksamma inom djurens hälso- och sjukvård, föreslår utredningen att nu gällande krav på att underrätta den behöriga myndigheten på förhand tas bort. Däremot kvarstår krav på förhandsunderrättelse för enskilda inom hälso- och sjukvårdsyrken samt väktare, vars kvalifikationer även kan kontrolleras på förhand.

Yrkesverksammas rätt att i förekommande fall välja kompensationsåtgärd klargörs, liksom i vad mån språkkunskaper kan kontrolleras. Utredningen anser att behöriga myndigheter på förhand måste identifiera vilka krav som är grundläggande för att få utöva yrkesverksamhet i Sverige så att enskilda på förhand ska kunna informera sig om detta, liksom att det ska vara tydligt vad som krävs i form av intyg för en fullständig ansökan. Behöriga myndigheter kan kräva en avgift för en ansökan om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer för att få legitimation eller annat behörighetsbevis, även inom hälso- och sjukvården. Enskildas möjlighet att bevaka sina intressen under erkännandeprocessens gång tydliggörs bl.a. vad gäller rätten att överklaga.

Företag i egenskap av egenföretagare påverkas i motsvarande mån som enskilda av de förtydliganden utredningen föreslår. Några särskilda ne-

361

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

gativa konsekvenser torde dock inte uppstå för företag. Förslagen bidrar till att underlätta tillgången till relevant arbetskraft genom att erkänna sådan kompetens som förvärvats i annat EU-land som likvärdig med den som förvärvats i Sverige. Effektivare handläggningsprocesser, bl.a. inom ramen för europeiska yrkeskort, torde bidra till smidigare rekryteringsprocesser för arbetsgivare. Det bör dock påpekas att de behöriga myndigheterna i Sverige inte alltid råder över handläggningstiden eftersom visst informationsutbyte med behöriga myndigheter i andra länder kan krävas i vissa fall. Företag som är verksamma som utbildningsanordnare inom hälso- och sjukvårdsområdet, eller som erbjuder utbildningar för veterinärer eller arkitekter, kan komma att påverkas av de förtydliganden utredningen föreslår om att sådana utbildningar som samordnats genom yrkeskvalifikationsdirektivet även måste uppfylla direktivets krav.

När det gäller konsekvenser för det allmänna måste inledningsvis konstateras att behöriga myndigheter redan i dag tillämpar regelverket i enlighet med gällande sektorsförfattningar. Det faktum att reglerna samlas i ett övergripande, horisontellt regelverk påverkar inte myndigheternas hittillsvarande skyldigheter att erkänna utländska yrkeskvalifikationer. Detta gäller dock inte för de myndigheter som utredningen anser bör utses som tillkommande behöriga myndigheter mot bakgrund av att viss yrkesverksamhet får anses vara reglerad. Utredningen har inte kunnat identifiera hur många av de i dag yrkesverksamma inom dessa yrkesgrupper som har utländska yrkeskvalifikationer, varför det är svårt att bedöma omfattningen av myndigheternas tillkommande bedömningsverksamhet. Det kan finnas anledning att följa utvecklingen inom detta område och om det visar sig att bedömningsverksamheten får en sådan omfattning att den inte ryms inom befintliga ramar bör det övervägas om en avgiftsfinansiering även ska införas för något av de tillkommande yrkena. För majoriteten av de existerande behöriga myndigheterna, finns en möjlighet att avgiftsfinansiera ansökningar om erkännande av utländska yrkeskvalifikationer. En existerande behörig myndighet har i vissa fall varit förhindrad att ta ut avgifter för bedömningen av utländska yrkeskvalifikationer, nämligen Socialstyrelsen. Utredningen kan inte se något skäl för detta och föreslår att även Socialstyrelsen ska kunna kräva en avgift för utfärdande av legitimation eller annat behörighetsbevis för enskilda med såväl svenska som utländska yrkeskvalifikationer.

Utredningen föreslår att behöriga myndigheter ska ersätta Universitets- och högskolerådet för dess kostnader för att lämna yttranden över utländska utbildningsrelaterade yrkeskvalifikationer. I ett inledande skede behöver dock Universitets- och högskolerådet bygga upp verksamheten med hjälp av allmänna medel.

Utredningen föreslår också en finansiering genom allmänna medel för den ökade administration som varningssystemet kan komma att innebära för Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd samt för Tillväxtverket med anledning av de uppgifter som tillkommer kring den gemensamma kontaktpunkten för tjänster. Universitets- och högskolerådet bör även få en ökad anslagsfinansiering mot bakgrund av sådana uppgifter som stadigvarande tillkommer genom rollen som samordnare samt sekretariat för Rådet för reglerade yrken.

Det går inte att förutse vilka konsekvenser som kan komma att uppstå för det fall kommissionen beslutar att införa systemet med europeiska

Prop. 2015/16:44 Bilaga 3

362

yrkeskort, och inte heller för det fall kommissionen beslutar om gemensamma utbildningsprinciper. Beroende på inom vilka yrkesverksamheter sådana beslut kan komma att fattas kan en förnyad analys behövas

363

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Betänkandets lagförslag

Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs21 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

2 § Denna lag gäller för dem som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egen företagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz (ursprungsstaten).

I tillämpliga delar gäller denna lag även för dem som

1. har gjort yrkespraktik i en annan stat inom EES eller i Schweiz, eller

2. har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige eller fått dem erkända här i landet och vill utöva sitt yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer enligt denna lag eller innehav av ett giltigt europeiskt yrkeskort ger yrkesutövaren rätt till tillträde till samma yrke eller den jämförbara yrkesverksamhet som denne är behörig att utöva i ursprungsstaten och rätt att utöva det yrket eller den verksamheten i Sverige, på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

4 § Denna lag gäller inte för yrken som är förenade med offentlig maktutövning.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om detta yrke genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

5 § Denna lag gäller inte om det i en annan lag eller förordning finns avvikande bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats utanför Sverige, i den mån dessa bestämmelser grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

21 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

364

Definitioner

6 § I denna lag avses med

1. reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller använda en viss yrkestitel,

2. lagligen etablerad: uppfyller alla krav för att ha rätt att stadigvarande utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en stat inom EES eller i Schweiz,

3. yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis enligt artikel 11 punkt a i) i yrkeskvalifikationsdirektivet eller yrkeserfarenhet,

4. bevis på formella kvalifikationer: examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som har utfärdats av en behörig myndighet avseende en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum inom EES eller i Schweiz. Som bevis på formella kvalifikationer ska också betraktas ett bevis på formella kvalifikationer som har utfärdats i tredjeland, om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset på formella kvalifikationer har erkänts av den staten,

5. reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

6. anpassningsperiod: utövande av ett reglerat yrke under en behörig yrkesutövares ansvar och som ska bedömas, eventuellt åtföljt av kompletterande utbildning,

7. lämplighetsprov: ett prov som gäller den sökandes yrkeskunnighet, färdigheter och kompetens och som genomförs av en behörig myndighet i syfte att bedöma den sökandes förmåga att utöva ett reglerat yrke,

8. yrkespraktik: en period med yrkespraktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som kan äga rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9. yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en medlemsstat,

10. europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis för antingen att yrkesutövaren uppfyller alla nödvändiga villkor för att tillfälligt tillhandahålla tjänster i en stat inom EES eller i Schweiz eller erkännandet av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer för etablering i en sådan stat, och

11. livslångt lärande: all allmän utbildning, yrkesutbildning, ickeformell utbildning och informellt lärande som sker genom livet och leder till ökade kunskaper och färdigheter och ökad kompetens.

Yrkespraktik

7 § Om det för tillträde till ett reglerat yrke krävs att yrkesutövaren har gjort viss yrkespraktik, ska sådan praktik som gjorts i en annan stat inom EES eller i Schweiz godtas, under de förutsättningar som särskilt föreskrivs.

365

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Tillfälligt tillhandahållande av tjänster

8 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att tillfälligt utöva sitt yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke (etableringsstaten).

Om yrket inte är reglerat i etableringsstaten krävs att yrkesutövaren har utövat yrket under minst ett år i en eller flera stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår tillhandahållandet av tjänsten i Sverige.

Kravet på yrkeserfarenhet i andra stycket gäller inte om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

9 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om förutsättningarna för tillfälligt tillhandahållande av tjänster, inklusive krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll i enlighet med artikel 7 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

10 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket som tillfälligt tillhandahåller tjänster i Sverige står under samma tillsyn som andra utövare av yrket här i landet. En sådan yrkesutövare kan även bli föremål för samma disciplinära åtgärder avseende yrkesutövningen som andra utövare av yrket här i landet.

Etablering i Sverige

Den generella ordningen

11 § Bestämmelserna i 12 och 13 §§ gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14, 16 eller 17 § samt för de yrkesutövare som inte uppfyller de villkor för automatiskt erkännande som anges i de föreskrifter som avses i 16–20 §.

12 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i

Sverige, om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller i Schweiz för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium.

Tillträde till yrket och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i Sverige, ska också beviljas om yrkesutövaren på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en stat inom EES eller i Schweiz som inte reglerar detta yrke, om yrkesutövaren har ett eller flera kompetensbevis eller handlingar som intygar formella kvalifikationer.

Krav på yrkeserfarenhet enligt andra stycket får inte ställas om yrkesutövarens kompetensbevis avser en reglerad utbildning i ursprungsstaten.

13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om erkännande av yrkeskvalifikationer enligt den generella ordningen, inklusive undantag från 12 § enligt artikel

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

366

13.4 i yrkeskvalifikationsdirektivet och genom krav på anpassningsperiod och lämplighetsprov.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet

14 § Om det i författning ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska utövande av denna verksamhet i en annan stat inom EES eller i Schweiz beaktas vid bedömningen av om kraven är uppfyllda.

15 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Automatiskt erkännande på grundval av samordning av minimikraven för utbildning

16 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård eller tandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

17 § Yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz och som ger rätt att där utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper

18 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i

Sverige, om yrkesutövaren innehar ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats i en annan stat inom EES eller i Schweiz på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

19 § En yrkesutövare som avses i 2 § första stycket har rätt att få tillträde till ett reglerat yrke och rätt att utöva det i Sverige, på samma villkor som gäller för dem som har förvärvat sina yrkeskvalifikationer i

Sverige, om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer har godkänts i en annan stat inom EES eller i Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars

367

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

innehåll har fastställts i en delegerad akt, antagen av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om automatiskt erkännande på grundval av gemensamma utbildningsprinciper i enlighet med yrkeskvalifikationsdirektivet och de delegerade akter och genomförandeakter som Europeiska kommissionen antagit med anledning av detta direktiv.

Europeiskt yrkeskort

21 § En yrkesutövare som avses i 2 § andra stycket 2 får begära att den behöriga myndigheten utfärdar ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att

Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Om yrkesutövaren avser att etablera sig i en annan stat inom EES eller i Schweiz ska den behöriga myndigheten endast förbereda ett utfärdande av ett europeiskt yrkeskort. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att i en sådan stat tillfälligt tillhandahålla tjänster inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

22 § Den behöriga myndigheten ska utfärda ett europeiskt yrkeskort till en yrkesutövare som avser att etablera sig i Sverige och som innehar en yrkeskvalifikation som ska erkännas enligt denna lag. Detsamma gäller om yrkesutövaren avser att tillfälligt tillhandahålla tjänster i Sverige inom ett yrke som har konsekvenser för säkerhet eller folkhälsa och som inte omfattas av automatiskt erkännande enligt 14–20 §.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter rörande detta yrke i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

23 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs om europeiskt yrkeskort.

Kunskaper i det svenska språket

24 § Föreskrifter om krav på yrkesutövares kunskaper i det svenska språket får inte tillämpas på ett sätt som inskränker rätten till erkännande av yrkeskvalifikationer eller europeiskt yrkeskort enligt denna lag.

Om det av särskild anledning i det enskilda fallet kan antas att en yrkesutövare, vars yrkeskvalifikationer har erkänts enligt denna lag eller som innehar ett europeiskt yrkeskort, saknar för yrket nödvändiga kunskaper i det svenska språket, får den behöriga myndigheten besluta att kontrollera kunskaperna innan tillträde till yrket beviljas.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att kontroller av språkkunskaper för utövare av yrken inom hälso- och sjukvården får ske utan att kravet i andra stycket om särskild anledning i det enskilda fallet är uppfyllt.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

368

Sekretess

25 § Bestämmelser om sekretess finns i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Överklagande m.m.

26 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

27 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

369

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs22 att 3 b, 4 a och 16 §§ lagen (1974:191) om bevakningsföretag23 ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b §24

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster som gäller enligt dels lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, dels de föreskrifter om förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

4 a §25

22 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 23 Lagen omtryckt 1989:148. 24 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

370

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfälligt tillhandahållande av tjänster som gäller enligt dels lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, dels de föreskrifter om förhandskontroll av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer som har meddelats med stöd av denna lag, samt

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

16 §26

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om auktorisation och godkännande samt om villkor för de verksamheter som omfattas av denna lag.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

25 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket upphävs. 26 Senaste lydelse 2009:311.

371

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs27 att 3 kap.3 a och 3 b §§socialtjänstlagen (2001:453) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 3 a §28

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § första eller tredje stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser. Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §29

Socialnämnden får använda

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Socialnämnden får även använda

27 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 28 Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014. 29 Senaste lydelse 2013:1146. Träder i kraft den 1 juli 2014.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

372

handläggare med utländsk utbildning för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

handläggare med annan utländsk utbildning än sådan som avses i första stycket för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt andra stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

373

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs30 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § och rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 3–6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas två nya paragrafer, 2 kap. 6 § och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §31

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller

3. enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

2 kap.

6 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbildning för djurhälsopersonal.

3 kap.

3 §32

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,

2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller

2. tillfälligt tillhandahåller tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande

30 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 31 Senaste lydelse 2012:465. 32 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

374

av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

4 §33

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller

2. tillfälligt tillhandahåller tjänster som veterinär i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 §34

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

33 Senaste lydelse 2012:465. 34 Senaste lydelse 2010:678.

375

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utom lands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i ett annat EES-land än Sverige eller i Schweiz och bestämmelser om tillfälligt tillhandahållande av tjänster i Sverige, utan föregående godkännande, finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land och som inte omfattas av de föreskrifter som avses i tredje stycket.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i

1. som innebär att ett ärende avgörs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

376

detta kapitel.

3. om underrättelse enligt 16 §.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol avseende en veterinär beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörighet enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

8 kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

377

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs35 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, samt närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

28 kap.

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet. För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

35 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

378

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs36 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 4 och 5 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att rubriken närmast före 6 kap. 17 § ska lyda ”Bemyndiganden”,

dels att ska det i lagen ska införas två nya paragrafer, 6 kap. 18 § och 9 kap. 18 §, samt närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

7. den som i annat fall, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag och enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats anslutning till den lagen, tillfälligt tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården utan att ha svensk legitimation för yrket.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

36 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

379

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

4 kap.

4 §

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som har legitimation för yrket eller som särskilt förordnats att utöva det.

Behörig att utöva yrke som apotekare, barnmorska, läkare, receptarie och tandläkare är endast den som

1. har legitimation för yrket,

2. särskilt har förordnats att utöva det, eller

3. har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

5 §

En i 1 § angiven yrkestitel får användas endast av den som har legitimation för yrket eller genomgår föreskriven praktisk tjänstgöring.

Yrkestitlarna apotekare, barnmorska, läkare, sjuksköterska och tandläkare får även användas av den som enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster inom yrket i Sverige.

6 kap.

18 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om fortbildning för hälso- och sjukvårdspersonal.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

380

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

381

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs37 i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 2 kap. 13 § och 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap. 13 §38

Endast den som har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning får bedriva undervisningen.

Undervisningen får bedrivas endast av den som

1. har legitimation som lärare eller förskollärare och är behörig för viss undervisning, eller

2. enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen har rätt att tillfälligt tillhandahålla tjänster som lärare eller förskollärare i Sverige.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vad som krävs för att vara behörig att bedriva viss undervisning i skolväsendet.

Regeringen får även meddela föreskrifter om undantag från kraven på legitimation och behörighet för sådana speciallärare och specialpedagoger som är anställda som lärare i grundsärskolan, specialskolan gymnasiesärskolan eller särskild utbildning för vuxna.

24 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. En sådan underrättelse ska ske senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har medde-

37 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 38 Senaste lydelse 2013:823.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

382

lats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första och ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

27 kap.

7 §39

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation, eller

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

39 Senaste lydelse 2011:189.

383

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs40 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, senast ändrat genom kommissionens förordning (EU) nr 213/2011 eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjuk- vårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (1992:859) är avsedda att tillföras människor,

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

40 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 4

384

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

385

Prop. 2015/16:44 Bilaga 5

Förteckning över remissinstanser avseende betänkandet Yrkeskvalifikationsdirektivet – ett samlat genomförande (SOU 2014:19)

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Kammarrätten i Sundsvall, Förvaltningsrätten i Stockholm, Svenska institutet för europapolitiska studier, Justitiekanslern, Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen, Konsumentverket, Migrationsverket, Datainspektionen, Fastighetsmäklarinspektionen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll, Kommerskollegium, Försvarsmakten, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Läkemedelsverket, Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd, Folkhälsomyndigheten, Statens fastighetsverk, Arbetsgivarverket, Länsstyrelsen Skåne län, Länsstyrelsen Stockholms län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Statskontoret, Boverket, Lantmäteriet, Myndigheten för delaktighet, Finansinspektionen, Ekonomistyrningsverket, Statens skolverk, Lärarnas ansvarsnämnd, Statens skolinspektion, Myndigheten för yrkeshögskolan, Universitetskanslersämbetet, Universitets- och högskolerådet, Överklagandenämnden för högskolan, Uppsala universitet, Lunds universitet, Göteborgs universitet, Umeå universitet, Linköpings universitet, Karolinska institutet, Kungl. Tekniska högskolan, Luleå tekniska universitet, Karlstads universitet, Linnéuniversitetet, Örebro universitet, Mittuniversitetet, Blekinge tekniska högskola, Försvarshögskolan, Högskolan i Borås, Högskolan Dalarna, Högskolan i Gävle, Högskolan i Halmstad, Högskolan Kristianstad, Högskolan i Skövde, Högskolan Väst, Malmö högskola, Mälardalens högskola, Chalmers tekniska högskola AB, Stiftelsen Högskolan i Jönköping, Statens jordbruksverk, Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård, Sveriges lantbruksuniversitet, Naturvårdsverket, Strålsäkerhetsmyndigheten, Transportstyrelsen, Patentombudsnämnden, Elsäkerhetsverket, Tillväxtverket, Regelrådet, Riksantikvarieämbetet, Arbetsförmedlingen, Diskrimineringsombudsmannen, Arbetsmiljöverket, Stockholms läns landsting, Västra Götalandsregionen, Apotekarsocieteten, Byggnadsindustrins yrkesnämnd, Djurbranschens yrkesnämnd, Föreningen auktoriserade revisorer, Företagarna, Kontrollansvarigas riksförening, Landsorganisationen i Sverige, Mäklarsamfundet, Privattandläkarna, Revisorsnämnden, Riksföreningen Anställda inom djursjukvården, Svensk sjuksköterskeförening, Svenska Audionomföreningen, Svenska barnmorskeförbundet, Svenska Industrins IP-förening, Svenska Läkaresällskapet, Svenskt Näringsliv, Sveriges advokatsamfund, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges Apoteksförening, Sveriges facköversättarförening, Sveriges Handelskamrar, Sveriges hantverksråd, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Trafikskolors Riksförbund, Sveriges universitets- och högskoleförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Veterinärer i Sverige.

Utanför remisslistan har dessutom Svenska sjukkemistförbundet, Dietisternas riksförbund, Naturvetarna, Förbundet Sveriges arbetsterapeuter,

Prop. 2015/16:44 Bilaga 5

386

SRAT, Akademiker inom hälsa, kommunikation och förvaltning, Sveriges Tandläkarförbund, Institutet för språk och folkminnen, Sveriges läkarförbund, Sveriges farmaceuter, Vårdförbundet, Akademikerförbundet SSR, Lärarnas riksförbund och Sveriges ingenjörer inkommit med yttranden.

Riksdagens ombudsmän, Riksrevisionen, Stockholms handelskammare, Myndigheten för vårdanalys, Kammarkollegiet, Folkbildningsrådet, Ersta Sköndal Högskola AB, Sophiahemmet, Ideell förening, Stiftelsen Rödakorshemmet, Bolagsverket, Göteborgs kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Region Skåne, AAA Certification AB, Brandskyddsföreningen Sverige, Det Norske Veritas, Elbranschens Centrala Yrkesnämnd, Fastighetsmäklarförbundet, Friskolornas riksförbund, Föreningen auktoriserade translatorer, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Företagarförbundet, Hantverkarnas Riksorganisation, Kiropraktiska föreningen i Sverige, Kiwa Sverige, Nordcert, Optikbranschen, Optikerförbundet, Räddningstjänsten Storgöteborgs dykarskola, Språkrådet, SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut, Svensk djursjukvård, Svenska bergsguideorganisationen, Svenska hovslagareföreningen, Svenska naprapatförbundet, Svenska patentombudsföreningen, Svenska Taxiförbundet, Sveriges auktoriserade tolkar, Sveriges förenade studentkårer, Sveriges ortopedingenjörers förening, Sveriges skorstensfejarmästares riksförbund, Säkerhetsbranschen, Tolkservicerådet och Yrkeshögskoleförbundet har beretts tillfälle att avge yttrande men har avstått från att yttra sig.

387

Prop. 2015/16:44 Bilaga 6

Sammanfattning av remisspromemoria med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH)

Promemorians förslag

I promemorian föreslås att läkare, tandläkare och sjuksköterskor ska ha rätt att använda en specialisttitel även i de fall det framgår av särskilda föreskrifter. Vidare föreslås att regeringen ska få meddela föreskrifter om vilken yrkestitel eller specialisttitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige.

Skälen för förslagen

Som nämnts ovan ska, enligt artikel 7.3 i yrkeskvalifikationsdirektivet, tillfälligt utövande av yrken som omfattas av bestämmelserna om samordning av minimikraven för utbildning ske under den yrkestitel som används i den mottagande staten. Av artikel 7.4 sjätte stycket följer emellertid därutöver att även tillfälliga yrkesutövare vars yrkeskvalifikationer har kontrollerats på förhand ska utöva yrket under den mottagande medlemsstatens yrkestitel.

Utredningen har inte lämnat något förslag när det gäller användandet av yrkestitlar för tillfälliga yrkesutövare som har förhandskontrollerats. Utredningen har inte heller föreslagit några ändringar som gör det möjligt för en tillfällig yrkesutövare att använda en skyddad specialisttitel som avses i 4 kap. 8 och 9 §§ PSL och som får anses som en yrkestitel enligt artikel 7.3 och 7.4.

I syfte att kunna genomföra direktivet på ett korrekt sätt i fråga om användandet av yrkes- och specialisttitlar för tillfälliga yrkesutövare föreslås ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om vilken yrkestitel eller specialisttitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige. De materiella bestämmelserna, som möjliggörs genom bemyndigandet och som ska utformas i enlighet med artikel 7.3 och 7.4, bör placeras i patientsäkerhetsförordningen.

Det föreslås vidare att bestämmelserna om skyddad specialisttitel i 4 kap. 8 och 9 §§ PSL ändras på så sätt att det blir tillåtet att använda en specialisttitel även i de fall det föreskrivs särskilt, dvs. om det följer av nämnda bestämmelser i patientsäkerhetsförordningen.

Konsekvenser av förslagen

Förslagen bedöms inte få några ekonomiska eller administrativa konsekvenser.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 7

388

Remisspromemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 4 kap. 8 och 9 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 kap. 13 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareutbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens.

Om inte annat särskilt föreskrivs får en läkare eller tandläkare ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens.

9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Om inte annat särskilt föreskrivs får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

13 §

Regeringen får meddela föreskrifter om vilken yrkestitel som ska användas av den som har rätt att tillfälligt utöva yrket i Sverige enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

389

Prop. 2015/16:44 Bilaga 8

Förteckning över remissinstanser avseende remisspromemorian med förslag till ytterligare lagändringar om tillfällig yrkesutövning till följd av yrkeskvalifikationsdirektivet (U2014/02885/UH)

Efter remiss har yttranden över promemorian avgetts av Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Läkarförbund, Sveriges Tandläkarförbund, Vårdförbundet.

Utanför remisslistan har dessutom Svensk sjuksköterskeförening inkommit med ett yttrande.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

390

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

Härigenom föreskrivs1 följande.

Syfte och tillämpningsområde

1 § Genom denna lag genomförs allmänna bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (yrkeskvalifikationsdirektivet), i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Särskilda bestämmelser som genomför delar av yrkeskvalifikationsdirektivet som endast rör vissa reglerade yrken finns i de författningar där utövandet av dessa yrken regleras.

2 § Denna lag innehåller bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer för den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz.

I 18 och 19 §§ finns även bestämmelser om

1. erkännande av yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz, och

2. europeiskt yrkeskort för den som vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz.

3 § Denna lag gäller inte för den som vill utöva ett reglerat yrke som

1. innebär anställning i offentlig tjänst, eller

2. är förenat med offentlig maktutövning.

4 § Denna lag gäller inte för ett reglerat yrke om det i en annan lag eller författning finns särskilda bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer för det yrket och om de bestämmelserna grundar sig på andra bindande rättsakter antagna inom Europeiska unionen än yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna lag gäller inte heller för advokatyrket. Bestämmelser som i fråga om det yrket genomför yrkeskvalifikationsdirektivet i tillämpliga delar finns i rättegångsbalken.

Uttryck i lagen

5 § I denna lag avses med

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

391

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

1. yrkesutövare: den som vill utöva ett reglerat yrke i Sverige, som anställd eller som egenföretagare, och som har förvärvat yrkeskvalifikationer eller fått dem erkända i en annan stat inom EES eller i Schweiz,

2. reglerat yrke: yrkesverksamhet där det genom lag, förordning eller andra föreskrifter, direkt eller indirekt, krävs bestämda yrkeskvalifikationer för att få tillträde till eller utöva verksamheten eller någon form av denna eller använda en viss yrkestitel,

3. yrkeskvalifikationer: kvalifikationer som intygas i ett bevis på formella kvalifikationer, ett kompetensbevis eller yrkeserfarenhet,

4. bevis på formella kvalifikationer: ett examens-, utbildnings- eller annat behörighetsbevis som antingen har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser en yrkesutbildning som huvudsakligen har ägt rum i någon av dessa stater eller som har utfärdats i en annan stat om innehavaren har tre års yrkeserfarenhet inom det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz och beviset har erkänts av den staten,

5. kompetensbevis: ett bevis som har utfärdats av en myndighet eller ett organ som har utsetts av en stat inom EES eller Schweiz och som avser

a) en utbildning som inte utgör en del av ett examens- eller utbildningsbevis över en utbildning inom grundskolan, gymnasieskolan eller eftergymnasial utbildning,

b) ett särskilt prov som inte föregås av någon utbildning, eller

c) yrkesutövning i en stat inom EES eller i Schweiz på heltid under tre år i följd eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren,

6. yrkeserfarenhet: faktiskt och lagligt utövande av det berörda yrket i en stat inom EES eller i Schweiz,

7. reglerad utbildning: all utbildning som särskilt utformats för ett visst yrke och som omfattar en eller flera kurser som vid behov kompletteras genom sådan yrkesutbildning, provtjänstgöring eller yrkesutövning som har fastställts i författning eller som övervakas eller har godkänts av en myndighet,

8. yrkespraktik: en period med praktik som sker under handledning, förutsatt att den utgör ett villkor för tillträde till ett reglerat yrke, och som äger rum under eller efter en avslutad utbildning som leder till ett examensbevis,

9. europeiskt yrkeskort: ett elektroniskt bevis på antingen att innehavaren uppfyller alla villkor för att tillfälligt utöva yrket i en stat inom EES eller i Schweiz eller att innehavarens yrkeskvalifikationer har erkänts för etablering i en sådan stat,

10. automatiskt erkännande: erkännande av yrkeskvalifikationer utan bedömning av kvalifikationernas innehåll eller jämförelse med svenska kvalifikationer,

11. lagligen etablerad: som uppfyller alla krav för att utöva ett yrke och som stadigvarande utövar yrket som anställd eller egenföretagare,

12. gemensam utbildningsram: en uppsättning minimikrav för kunskaper, färdigheter och kompetenser som behövs för att utöva ett specifikt yrke och som gäller i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i Schweiz, och

13. gemensamt utbildningsprov: ett standardiserat lämplighetsprov som finns tillgängligt i flera stater inom EES samt, i förekommande fall, i

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

392

Schweiz och är reserverat för innehavaren av en särskild yrkeskvalifikation.

Tillfällig yrkesutövning i Sverige

6 § En yrkesutövare har rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige, om yrkesutövaren är lagligen etablerad i en annan stat inom EES eller i Schweiz för att där utöva samma yrke och yrket är reglerat i etableringsstaten.

Om yrket inte är reglerat i den stat där yrkesutövaren är lagligen etablerad, förutsätter rätten att tillfälligt utöva ett reglerat yrke i Sverige att yrkesutövaren har utövat yrket i minst ett år i en eller flera andra stater inom EES eller i Schweiz under de tio år som föregår utövandet av yrket i Sverige.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket får dock inte krävas som förutsättning för tillfällig yrkesutövning i Sverige, om utbildningen för yrket är reglerad i etableringsstaten.

7 § Bestämmelser om tillsyn och disciplinåtgärder som omfattar tillfällig yrkesutövning finns i de författningar där utövandet av yrket regleras.

Etablering i Sverige

Innebörden av ett erkännande av yrkeskvalifikationer

8 § Ett erkännande av yrkeskvalifikationer i de fall som avses i 10–16 §§ ger yrkesutövaren rätt till tillträde till ett reglerat yrke i Sverige som yrkesutövaren är behörig att utöva i en annan stat inom EES eller i

Schweiz och därmed rätt att utöva det yrket på samma villkor som om yrkesutövaren hade förvärvat sina yrkeskvalifikationer här i landet.

Ett erkännande enligt första stycket sker genom beslut om

1. erkännande av yrkeskvalifikationer, eller

2. utfärdande av ett europeiskt yrkeskort, förutsatt att Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter om yrkeskortet.

Den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer

9 § Bestämmelserna i 10 och 11 §§ om den generella ordningen för erkännande av yrkeskvalifikationer gäller för alla reglerade yrken som inte omfattas av någon annan ordning för erkännande enligt denna lag och för de yrkesutövare som inte uppfyller villkoren för någon annan ordning för erkännande enligt denna lag.

10 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas om yrkesutövaren innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan stat inom EES eller av Schweiz för tillträde till eller utövande av yrket inom dess territorium och yrket är reglerat i den staten.

En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska även erkännas om yrkesutövaren

393

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

1. på heltid i ett år eller på deltid under motsvarande tid under de senaste tio åren har utövat yrket i en annan stat inom EES eller i Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten, och

2. har ett eller flera kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer utfärdat av en annan stat inom EES eller av Schweiz och yrket inte är reglerat i den staten.

Yrkeserfarenhet enligt andra stycket 1 får inte krävas som förutsättning för ett erkännande om beviset på formella kvalifikationer enligt andra stycket 2 avser en reglerad utbildning.

11 § Ett erkännande enligt 10 § förutsätter en bedömning av yrkesutövarens yrkeskvalifikationer. Bedömningen kan, i de fall det särskilt föreskrivs, medföra att ett erkännande av yrkeskvalifikationerna villkoras, begränsas eller nekas.

Automatiskt erkännande av yrkeserfarenhet vid samordnade krav på yrkeserfarenhet

12 § Om ett yrke är reglerat endast genom att det ställs krav på kunskap och förmåga av allmän, affärsmässig eller yrkesmässig art för tillträde till eller utövande av någon av de verksamheter som anges i bilaga IV till yrkeskvalifikationsdirektivet, ska en yrkesutövares yrkeserfarenhet som innebär utövande av verksamheten i en annan stat inom EES eller i

Schweiz i enlighet med det som anges i artikel 17, 18 eller 19 i yrkeskvalifikationsdirektivet erkännas automatiskt.

Automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer vid samordnade krav på utbildning

13 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som apotekare, barnmorska, läkare, specialistläkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare eller specialisttandläkare, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till patientsäkerhetslagen (2010:659).

14 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer som ger rätt att i en annan stat inom EES eller i Schweiz utöva yrkesverksamhet som veterinär, ska erkännas automatiskt i de fall som anges i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Automatiskt erkännande vid gemensamma utbildningsprinciper

15 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkesutövaren har ett bevis på yrkeskvalifikationer som har förvärvats på grundval av en gemensam utbildningsram som har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om Sverige har infört den gemensamma utbildningsramen.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

394

16 § En yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas automatiskt om yrkeskvalifikationerna har godkänts i en annan stat inom EES eller i

Schweiz vid ett gemensamt utbildningsprov vars innehåll har fastställts i en delegerad akt och antagits av Europeiska kommissionen enligt artikel 49b i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Första stycket gäller endast om det gemensamma utbildningsprovet anordnas även i Sverige.

Kunskaper i svenska språket

17 § Vid bedömningen av om en yrkesutövares yrkeskvalifikationer ska erkännas får yrkesutövarens kunskaper i svenska språket endast beaktas om kunskaperna utgör en del av yrkeskvalifikationerna.

Om kunskaper i svenska språket inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna, får kunskaperna kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de kunskaper i svenska språket som är nödvändiga för yrket. En sådan kontroll får utföras först efter det att yrkeskvalifikationerna har erkänts.

Yrkespraktik

18 § Om den som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige vill utöva ett reglerat yrke här i landet som kräver viss yrkespraktik, ska yrkespraktik gjord i en annan stat inom EES eller i Schweiz erkännas i Sverige om de förutsättningar för yrkespraktik är uppfyllda som anges i de författningar där yrket regleras.

Europeiskt yrkeskort

19 § Den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort. Rätten att ansöka om ett europeiskt yrkeskort gäller även den som inte är lagligen etablerad i någon stat inom EES eller i Schweiz men som har förvärvat yrkeskvalifikationer i Sverige.

Första stycket gäller endast om Europeiska kommissionen har antagit genomförandeakter som rör yrket i enlighet med artikel 4a i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Övriga bestämmelser

Sekretess

20 § Bestämmelser om sekretess för uppgifter som hänför sig till ärenden om erkännande av yrkeskvalifikationer finns i 28 kap. 16 a § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Bemyndiganden

21 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

395

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Beslutsförfarande och myndighetsuppgifter

22 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela föreskrifter om

1. förfarandet för beslut enligt denna lag, och

2. vilka myndigheter som utför de olika uppgifter som följer av yrkeskvalifikationsdirektivet och de genomförandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet.

Besluts giltighet och överklagande

23 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

24 § Beslut enligt denna lag får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

396

Förslag till lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (1974:191) om bevakningsföretag2

dels att 3 b och 4 a §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b §3

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, utan hinder av 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

En enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige har, trots 3 §, auktorisation för verksamheten om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för auktorisation av tillfällig verksamhet som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att bedriva bevakningsverksamhet eller utbildning i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har bedrivit sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Lagen omtryckt 1989:148. 3 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

397

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att ha auktorisation.

4 a §4

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, utan hinder av 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

Den som hos ett auktoriserat bevakningsföretag tillfälligt arbetar i Sverige är, trots 4 §, godkänd för arbetet om han eller hon

1. har gett in en fullständig förhandsanmälan,

2. uppfyller de villkor för godkännande vid tillfälligt arbete som gäller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag, samt

2. uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, och

3. har underrättats skriftligen om att förutsättningarna enligt 1 och 2 är uppfyllda.

Vad som nu har föreskrivits gäller dock endast den som

1. är behörig att arbeta i sådan verksamhet som omfattas av denna lag i en annan stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz, eller

2. under minst två år av de senaste tio åren har arbetat i sådan verksamhet i den andra staten, om inte yrket är reglerat där.

Regeringen får meddela föreskrifter om undantag från kravet på att en person ska ha underrättats enligt första stycket 3 för att vara godkänd.

4 b §

Bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de före-

4 Senaste lydelse 2009:311. Ändringen innebär bl.a. att andra stycket tas bort.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

398

skrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

399

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om socialtjänstlagen (2001:453)

dels att nuvarande 3 kap. 3 b § ska betecknas 3 kap. 3 c §,

dels att 3 kap. 3 a § och den nya 3 kap. 3 c § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 3 kap. 3 b §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

3 a §2

Socialnämnden ska se till att det finns rutiner för att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden inom socialtjänstens verksamhet rörande barn och ungdom.

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan eller som har utländsk utbildning som erkänts enligt 3 b § andra stycket för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

Socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan eller som har sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b eller 3 c § för utförande av sådana uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom som innefattar

1. bedömning av om utredning ska inledas,

2. utredning och bedömning av behovet av insatser eller andra åtgärder, eller

3. uppföljning av beslutade insatser. Socialnämnden ansvarar för att den handläggare som självständigt utför arbetsuppgifter som avses i andra stycket har tillräcklig erfarenhet för uppgiften.

3 b §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Senaste lydelse 2013:1146.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

400

eller i Schweiz finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

3 b §

Socialnämnden får använda handläggare med utländsk utbildning för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på grundnivå i högskolan.

3 c §3 För utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, får socialnämnden även använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan.

Den myndighet som regeringen bestämmer får i enskilda fall bedöma om kraven enligt första stycket är uppfyllda.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse av tidigare 3 kap. 3 b § 2013:1146.

401

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

Härigenom föreskrivs1 i fråga om lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

dels att 3 kap. 9 § ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 3 kap. 9 § ska utgå,

dels att 1 kap. 4 §, 3 kap. 1, 3, 4, 5 och 6 §§, 7 kap. 3 § och 8 kap. 9 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas fyra nya paragrafer, 3 kap. 1 a, 5 a och 6 a §§ och 7 kap. 16 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §2

Med djurhälsopersonal avses i denna lag personer som utövar verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård och som

1. har legitimation enligt 3 kap. 1 §,

2. har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 §,

3. enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 3 kap. 9 § tillhandahåller tjänster inom yrket under ett tillfälligt besök i Sverige, eller

3. enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen tillfälligt utövar yrket i Sverige, eller

4. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 3 kap. 7 a § att utöva ett yrke inom djurens hälso- och sjukvård.

3 kap.

1 §

Legitimation för yrket ska efter ansökan meddelas den som har avlagt

1. veterinärexamen i Sverige (yrkestitel veterinär),

2. examen i djuromvårdnad från högskoleutbildning på grundnivå enligt föreskrifter meddelade med stöd av andra stycket (yrkestitel djursjukskötare).

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

402

den som har genomgått utbildning utomlands.

den som har genomgått utbildning utomlands i andra fall än de som omfattas av de föreskrifter som avses i 1 a §.

Legitimation får inte meddelas om förhållandena är sådana att legitimationen skulle ha återkallats enligt bestämmelserna i 6 kap. om sökanden varit legitimerad.

1 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Bestämmelser om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som avser veterinäryrket finns även i föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag.

3 §3

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som har

1. legitimation för yrket enligt 1 §,

2. rätt till sådan yrkesutövning enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 §, eller

3. ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

Behörig att utöva yrke som veterinär är endast den som

1. har legitimation för yrket enligt 1 §,

2. tillfälligt utövar yrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva veterinäryrket.

3 Senaste lydelse 2012:465.

403

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

4 §4

En yrkestitel enligt 1 § (skyddad yrkestitel) får användas i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård endast av den som

1. enligt nämnda paragraf har legitimation för yrket,

2. enligt föreskrifter meddelade med stöd av 9 § har rätt att utöva veterinäryrket, eller

2. tillfälligt utövar veterinäryrket i Sverige enligt lagen (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen, eller

3. har ett sådant särskilt tillstånd som avses i 7 a § första stycket att utöva yrke som veterinär eller djursjukskötare.

Den som saknar behörighet att använda en skyddad yrkestitel får inte heller använda en titel som kan förväxlas med en sådan.

5 §

Godkännande som hovslagare får meddelas efter ansökan. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande i andra fall än de som omfattas av de föreskrifter som avses i 5 a §.

Beteckningen godkänd hovslagare får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

5 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar godkända hovslagare finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 Senaste lydelse 2012:465.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

404

6 §5

Den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen (2010:659) får efter ansökan godkännas för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka yrken som kan komma i fråga för godkännande enligt första stycket, och

2. vilken utbildning eller praktisk erfarenhet som krävs för sådant godkännande.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får även meddela föreskrifter om godkännande för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård för den som har genomgått utbildning utomlands eller har behörighet att utöva yrket i ett annat land i andra fall än de som omfattas av de föreskrifter som avses i 6 a §.

Beteckningen godkänd för verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård får i verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård användas endast av den som fått godkännande enligt första stycket.

6 a §

Bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom EES eller i Schweiz och som omfattar de yrken som avses i 6 § finns i lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

7 kap.

3 §

Ansvarsnämnden är beslutför med ordföranden och minst fem andra ledamöter.

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som innebär att ett ärende av-

1. som innebär att ett ärende av-

5 Senaste lydelse 2010:678.

405

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

görs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet, eller

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel.

görs i sak, om det är uppenbart att ärendet inte kan leda till någon påföljd och om ärendet inte heller rör ansökan om att återfå legitimation eller annan behörighet,

2. som inte innefattar ett slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 6 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig indragning eller begränsning enligt 6 kap. 9 § eller om utdömande av vite enligt 11 § andra stycket i detta kapitel, eller

3. om underrättelse enligt 16 § i detta kapitel.

Ärenden som har avgjorts av ordföranden ensam ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

16 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar om återkallelse av legitimation eller annan behörighet som avser en veterinär enligt 6 kap. 6 § eller begränsning av förskrivningsrätt enligt 6 kap. 8 §, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

406

8 kap.

9 §

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 6 kap. 5–10 §§ och 7 kap. 16 § gäller omedelbart om inte annat anges i beslutet.

Har en domstol efter överklagande beslutat om inhibition av ett beslut om prövotid, men därefter ändå fastställt beslutet, ska den tid under vilken beslutet varit inhiberat räknas av från prövotiden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

407

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

Härigenom föreskrivs1 att det i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) ska införas en ny paragraf, 28 kap. 16 a §, och närmast före 28 kap. 16 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

28 kap.

Erkännande av utländska yrkeskvalifikationer

16 a §

Sekretess gäller för uppgift om en enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden som hänför sig till ärende enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer, om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.

Sekretessen gäller inte beslut i ärendet.

För uppgift i en allmän handling gäller sekretessen i högst femtio år.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

408

Förslag till lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om patientsäkerhetslagen (2010:659)

dels att 8 kap. 5 § ska upphöra att gälla,

dels att 1 kap. 4 §, 4 kap. 8 och 9 §§, 9 kap. 4 § och 10 kap. 12 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 9 kap. 18 §, och närmast före 9 kap. 18 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

4 §

Med hälso- och sjukvårdspersonal avses i denna lag

1. den som har legitimation för ett yrke inom hälso- och sjukvården,

2. personal som är verksam vid sjukhus och andra vårdinrättningar och som medverkar i hälso- och sjukvård av patienter,

3. den som i annat fall vid hälso- och sjukvård av patienter biträder en legitimerad yrkesutövare,

4. apotekspersonal som tillverkar eller expedierar läkemedel eller lämnar råd och upplysningar,

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar,

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande, och

7. den som i annat fall enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till denna lag tillhandahåller tjänster inom ett yrke inom hälso- och sjukvården under ett tillfälligt besök i Sverige utan att ha svensk legitimation för yrket.

5. personal vid Giftinformationscentralen som lämnar råd och upplysningar, och

6. personal vid larmcentral och sjukvårdsrådgivning som förmedlar hjälp eller lämnar råd och upplysningar till vårdsökande.

Vid tillämpningen av första stycket 1 och 3 jämställs med legitimerad yrkesutövare den som enligt särskilt förordnande har motsvarande behörighet.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

409

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Regeringen får meddela föreskrifter om att andra grupper av yrkesutövare inom hälso- och sjukvården ska omfattas av lagen.

4 kap.

8 §

En legitimerad läkare eller tandläkare som har gått igenom viss vidareutbildning ska efter ansökan få bevis om specialistkompetens.

En läkare eller tandläkare får ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har sådan kompetens.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en läkare eller tandläkare ange att han eller hon har specialistkompetens inom specialiteten i sitt yrke endast om han eller hon har ett bevis om specialistkompetens enligt första stycket.

9 §

En sjuksköterska får använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

Om inte annat särskilt föreskrivs, får en sjuksköterska använda en titel som motsvaras av en specialistsjuksköterskeexamen endast om han eller hon har avlagt en sådan examen.

9 kap.

4 §

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 8 kap. 7 § första stycket eller om tillfällig återkallelse av legitimation eller behörighet enligt 8 kap. 6 §, 7 § andra stycket, 9 § eller 11 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse, eller

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation eller behörighet i fall när det inte finns hinder mot återkallelse,

3. om återkallelse av legitimation enligt 8 kap. 7 § tredje stycket när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 18 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

410

Informationsskyldighet

18 §

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol enligt 8 kap. beslutar om återkallelse av legitimation, prövotid eller om indragning eller begränsning av förskrivningsrätt, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då beslutet eller domen har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

10 kap.

12 §

Beslut i frågor som avses i 8 kap. gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Beslut i frågor som avses i 8 kap. och 9 kap. 18 § gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

411

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i skollagen (2010:800)

Härigenom föreskrivs1 i fråga om skollagen (2010:800)

dels att 27 kap. 7 § ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 2 kap. 24 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

24 § 2

Om ansvarsnämnden eller en allmän förvaltningsdomstol beslutar att återkalla en legitimation, ska ansvarsnämnden besluta att underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och i Schweiz om beslutet eller domen. Myndigheterna ska underrättas senast tre dagar efter den dag då det beslut eller den dom som underrättelsen avser har meddelats. Om detta beslut eller denna dom senare upphör att gälla, ska ansvarsnämnden utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i övriga stater inom EES och i Schweiz.

Underrättelser enligt första stycket ska ske via informationssystemet för den inre marknaden (IMI).

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU. 2 Tidigare 24 § upphävd genom 2013:530.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

412

27 kap.

7 §3

Ordföranden får ensam fatta beslut

1. som inte innefattar slutligt avgörande i sak, dock inte beslut om föreläggande att genomgå läkarundersökning enligt 27 kap. 13 §,

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation, eller

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning.

2. om återkallelse på egen begäran av legitimation,

3. om återkallelse av legitimation när den legitimerade inte följt föreläggande om läkarundersökning, eller

4. om underrättelse enligt 2 kap. 24 §.

Ärenden som har avgjorts enligt första stycket ska anmälas vid nästa sammanträde med nämnden.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

3 Senaste lydelse 2011:189.

413

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211)

Härigenom föreskrivs1 att 3 kap. 1 §, 4 kap. 16 § och 5 kap. 4 §taxitrafiklagen (2012:211) ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

1 §

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som har en giltig taxiförarlegitimation.

En personbil eller en lätt lastbil får föras i taxitrafik endast av den som

1. har en giltig taxiförarlegitimation, eller

2. tillfälligt utövar taxiföraryrket i Sverige enligt lagen ( 2015:000 ) om erkännande av yrkeskvalifikationer och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

4 kap.

16 §

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen. Myndigheten utövar också tillsyn över att en innehavare av taxiförarlegitimation uppfyller de krav som gäller för legitimationen.

Den myndighet som regeringen bestämmer utövar tillsyn över att tillståndshavare bedriver verksamheten i enlighet med denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Myndigheten utövar också tillsyn över att innehavare av taxiförarlegitimation och de tillfälliga yrkesutövare som avses i 3 kap. 1 § 2 uppfyller de krav som gäller för att få utöva yrket.

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

414

5 kap.

4 §

Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon utan att inneha taxiförarlegitimation döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation.

Den som i strid mot 3 kap. 1 § uppsåtligen för ett fordon döms till böter eller fängelse i högst sex månader.

Till samma straff döms en tillståndshavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid mot 3 kap. 1 § anlitar förare som saknar taxiförarlegitimation eller rätt att tillfälligt utöva taxiföraryrket.

En förare som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot villkor som har meddelats för taxiförarlegitimationen döms till böter.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

415

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

Förslag till lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Härigenom föreskrivs1 att 3 § lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet ska ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 2015:330 Föreslagen lydelse

3 §

I denna lag avses med

1. vård: de åtgärder och produkter som omfattas av definitionerna i punkterna 2, 3 och 5–9,

2. hälso- och sjukvård: åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador samt sjuktransporter,

3. tandvård: åtgärder som avses i 1 § tandvårdslagen (1985:125),

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

4. hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU, eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG, eller en person som anses som hälso- och sjukvårdspersonal enligt den behandlande medlemsstatens lagstiftning,

5. läkemedel: sådana läkemedel som enligt läkemedelslagen (2015:315) är avsedda att tillföras människor,

1 Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer, i lydelsen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/55/EU.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 9

416

6. andra varor: sådana varor som avses i 18 och 20 §§ lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m.,

7. hjälpmedel: sådana hjälpmedel som avses i 3 b § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),

8. förbrukningsartiklar: sådana förbrukningsartiklar som avses i 3 d § hälso- och sjukvårdslagen,

9. övriga vårdprodukter: produkter som inte omfattas av definitionerna i punkterna 5–8 men som tillhandahålls vid hälso- och sjukvård eller tandvård och som en patient får vid vårdtillfället.

Denna lag träder i kraft den 18 januari 2016.

417

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2015-09-24

Närvarande: F.d. justitieråden Lennart Hamberg och Olle Stenman samt justitierådet Agneta Bäcklund.

Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

Enligt en lagrådsremiss den 20 augusti 2015 (Utbildningsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till

1. lag om erkännande av yrkeskvalifikationer,

2. lag om ändring i lagen (1974:191) om bevakningsföretag,

3. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

4. lag om ändring i lagen (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård,

6. lag om ändring i patientsäkerhetslagen (2010:659),

7. lag om ändring i skollagen (2010:800),

8. lag om ändring i taxitrafiklagen (2012:211),

9. lag om ändring i lagen (2013:513) om ersättning för kostnader till följd av vård i ett annat land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Förslagen har inför Lagrådet föredragits av departementssekreterarna Anita Stawarz och Johanna Wockatz.

Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:

De i lagrådsremissen lämnade förslagen, bl.a. till en ny lag om erkännande av yrkeskvalifikationer (erkännandelagen), syftar till att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG om yrkeskvalifikationer samt, bl.a., rådets direktiv 2013/55/EU om ändring av det förstnämnda direktivet. Vissa av direktivens bestämmelser ska genomföras i svensk rätt genom erkännandelagen. Det gäller de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning, erkännandet av kvalifikationer enligt de olika ordningarna enligt direktiven och vissa andra grundläggande bestämmelser. Ytterligare föreskrifter som behövs för genomförande av direktiven ska meddelas med stöd av bemyndiganden i erkännandelagen. De delar av direktiven som endast berör vissa reglerade yrken avses däremot genomföras i respektive sektorsförfattning, se lagrådsremissen s. 33–36. Lagrådsremissen innehåller förslag till ändringar i vissa av sektorsförfattningarna.

Det kan konstateras att dessa principer för genomförande av direktiven inte följts konsekvent. Således innehåller erkännandelagen bestämmelser om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som visserligen är av generell natur men som enbart tillämpas för vissa i lagen särskilt utpekade yrkesgrupper inom hälso- och sjukvårdsområdet eller för veteri-

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

418

närer (13 och 14 §§). Å andra sidan finns vissa generella ordningar enligt direktiven som inte avspeglas i lagen, se vidare kommentaren nedan till 6 och 19 §§ erkännandelagen. Erkännandelagen innehåller också regler om erkännandeordningar som inte används för närvarande (12, 15 och 16 §§).

När det gäller sektorsförfattningarna innebär den valda tekniken att dessa författningar primärt innehåller regler om legitimation, behörighet, yrkestitel m.m. avseende de yrkesutövare som inte ska omfattas av de erkännandeordningar m.m. som framgår av direktiven och erkännandelagen. I sektorsförfattningarna tas in upplysningar om att det därutöver i erkännandelagen finns bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och om erkännande av yrkeskvalifikationer. Nationella bestämmelser i sektorsförfattningarna har dock betydelse även för de yrkesutövare vars erkännande av yrkeskvalifikationer regleras enbart i erkännandelagen.

Lagrådet återkommer i det följande med vissa synpunkter på hur den valda lagstiftningstekniken genomförts. Det kan konstateras att tekniken med parallella regelverk gör regleringen svåröverskådlig och i vissa fall motsägelsefull. Det har inte varit möjligt för Lagrådet att inom ramen för granskningen lämna förslag på en annan lagstiftningsteknik, men det kan konstateras att den nuvarande ordningen med enbart en sektorsvis reglering är tydligare än den föreslagna strukturen.

Om lagstiftning sker i enlighet med principerna i lagrådsremissen bör detta följas upp med en generell översyn för att åstadkomma en konsekvent och enhetlig reglering när det gäller sambandet mellan erkännandelagen och sektorsförfattningarna.

Förslaget till lag om erkännande av yrkeskvalifikationer

6 §

Paragrafen anger de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning i Sverige. Bestämmelserna avses genomföra artikel 5.1 och 5.2 i yrkeskvalifikationsdirektivet.

Denna rätt att tillfälligt utöva ett reglerat yrke kan emellertid enligt artikel 7 i direktivet villkoras av krav på förhandsunderrättelse till behörig myndighet och, när det gäller yrken som har konsekvenser för folkhälsa eller säkerhet, förhandskontroll av myndigheten. Av lagrådsremissen (s. 50 och 54–55) framgår att avsikten är att Sverige när det gäller vissa yrken ska utnyttja möjligheten att ställa krav på förhandsunderrättelse och förhandskontroll. Detta kommer att regleras i respektive sektorsförfattning, som redan idag innehåller regleringar av detta slag.

Vid föredragningen har det upplysts att det ansetts lämpligt att i lagen åtminstone reglera de grundläggande förfaranden för erkännanden som finns i yrkeskvalifikationsdirektivet. Detta synes gälla även om ett sådant förfarande endast kommer att tillämpas inom vissa reglerade yrken. Mot denna bakgrund kan det ifrågasättas om det inte av 6 § borde framgå att

419

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

en ordning för förhandsunderrättelse eller förhandskontroll tillämpas vid tillfällig yrkesutövning i de fall detta särskilt föreskrivs.

17 §

I paragrafen regleras krav på kunskaper i svenska språket. Av andra stycket framgår att om kunskaper i svenska språket inte utgör en del av yrkeskvalifikationerna, får kunskaperna kontrolleras om det i det enskilda fallet finns allvarliga och konkreta tvivel om att en yrkesutövare har de språkkunskaper som är nödvändiga för yrket.

Regleringen ger intryck av att vara uttömmande, men av författningskommentaren framgår att det i fråga om vissa yrken får utövas språkkontroller även om det i ett enskilt fall inte finns allvarliga och konkreta tvivel om språkkunskaperna. Detta följer av artikel 53 i direktivet. Det anges vidare att direktivet i den delen ska genomföras inom sektorsregleringen och med stöd av det i 21 § föreslagna bemyndigandet.

Här är alltså meningen att det i författning på lägre nivå med stöd av ett bemyndigande om rätt att meddela ytterligare föreskrifter ska införas bestämmelser som synes stå i motsatsförhållande till den föreslagna generella lagregeln. Detta är ett exempel på att den föreslagna författningsstrukturen inte bara är svåröverskådlig utan också blir missvisande och motsägelsefull.

19 §

I den föreslagna paragrafen första stycke anges att den som är lagligen etablerad i Sverige och vill utöva ett reglerat yrke i någon annan stat inom EES eller i Schweiz har rätt att ansöka om ett europeiskt yrkeskort.

Av artikel 4.1 i direktivet framgår emellertid att rätten för den som är lagligen etablerad i Sverige och som avser att utöva yrket i ett annat land att ansöka om yrkeskort i Sverige motsvaras av en skyldighet för landet där yrket ska utövas att under vissa förutsättningar på sökandens begäran utfärda yrkeskortet. En motsvarande skyldighet finns enligt direktivet för svensk myndighet att på begäran utfärda yrkeskort för den som ansökt om sådant i sitt etableringsland.

Enligt Lagrådet framstår rätten att på begäran få ett yrkeskort utfärdat som minst lika central som möjligheten att ansöka om sådant före avresan. Om det är lämpligt att i lagen reglera den möjligheten, vilket Lagrådet inte ifrågasätter, bör också rätten att på begäran få ett sådant utfärdat tas in i lagen. Bestämmelsens utformning bör således ses över i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

21 §

I paragrafen finns ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att genomföra yrkeskvalifikationsdirektivet och de genom-

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

420

förandeakter och delegerade akter som antas med stöd av direktivet. Syftet är att de grundläggande förutsättningarna för tillfällig yrkesutövning och erkännandet av yrkeskvalifikationer enligt de olika ordningar som finns i direktivet samt vissa andra grundläggande bestämmelser ska ges i lagen, medan mer detaljerade bestämmelser ska kunna meddelas i förordning med stöd av bemyndigandet.

I lagrådsremissen konstateras att det, i de författningar som reglerar respektive yrke, finns ett antal bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter som innefattar bestämmelser om erkännande av yrkeskvalifikationer och att bestämmelser som rör enskilda troligen skulle kunna beslutas av regeringen med stöd av befintliga bemyndiganden. I remissen anförs vidare att det inte är möjligt att göra en uttömmande uppräkning av de frågor som ryms i bemyndigandet. De föreskrifter som meddelas med stöd av bemyndigandet kan placeras antingen i en generell förordning om yrkeskvalifikationer eller i sektorsregleringen, beroende på om det är fråga om bestämmelser som gäller för samtliga reglerade yrken eller enbart vissa reglerade yrken (se remissen s. 35 och 118 f.).

Den valda lagstiftningstekniken innebär alltså att föreskrifter ska kunna meddelas med stöd av bemyndigandet i erkännandelagen och placeras dels i en generell förordning som gäller alla reglerade yrken, dels i den sektorsförfattning som berörs av regleringen.

En utgångspunkt för ett normgivningsbemyndigande i lag torde normalt vara att det ger ett annat organ rätt att meddela föreskrifter avseende de frågor som regleras i lagen där bemyndigandet ges. Som tidigare nämnts genomförs direktivet endast i vissa delar genom erkännandelagen, medan andra delar regleras i sektorslagstiftningen. Frågor som avser genomförande av direktivet på sektorsnivå kommer, enligt den tänkta ordningen, att fyllas ut med stöd av det vida bemyndigandet i 21 §, och inte med stöd av bemyndiganden i sektorslagstiftningen. Det kan sättas i fråga om en sådan ordning är lämplig, särskilt mot bakgrund av att det inte alltid framstår som tydligt vilka delar av sektorsregleringen som kan anses genomföra direktiven och vilka delar som är rent nationella.

En annan utgångspunkt vid delegation av föreskriftsrätt är att grunden för normgivningen ska vara klar och otvetydig, så att det står klart vilket bemyndigande som utnyttjats när en förordning eller föreskrift har meddelats (jfr bet. 2012/13:KU10 s. 78). När regeringen eller en myndighet meddelar föreskrifter som förutsätter ett bemyndigande ska det inte råda någon tvekan om vilken grund föreskriftsrätten vilar på.

Den nu föreslagna lagstiftningstekniken har lett till oklarheter i detta hänseende eftersom såväl det bemyndigande som ges i erkännandelagen som bemyndiganden som finns i sektorslagstiftningen ger rätt att meddela föreskrifter som gäller regleringen med anledning av yrkeskvalifikationsdirektivet. I remissen anges att det inte har gjorts någon fullständig inventering av befintliga bemyndiganden för varje reglerat yrke (se remissen s. 35). Det saknas därför överblick över de bemyndiganden som berörs. Med hänsyn till de oklarheter som kan bli följden av den

421

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

föreslagna regleringen av föreskriftsrätten bör för-slagen inte utan ytterligare överväganden läggas till grund för lag-stiftning. Lagrådet återkommer i det följande till frågor om bemyndiganden i sektorslagstiftningen.

Utformningen av paragrafen bör således övervägas ytterligare. En inventering av befintliga bemyndiganden i sektorsregleringen bör också göras för att klargöra vilken rätt att meddela föreskrifter som redan finns. Ambitionen bör vara att begränsa bemyndigandet i den nu aktuella paragrafen till föreskrifter som avser de frågor som regleras i lagen för att undvika sådana oklarheter som redovisats ovan.

23 och 24 §§

Enligt 23 § ska beslut enligt lagen gälla omedelbart. Enligt 24 § får besluten överklagas till allmän förvaltningsdomstol, varvid prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. I lagrådsremissen anges att 24 § införs av tydlighetsskäl, jfr 22 a § förvaltningslagen (1986:223).

Av erkännandelagen framgår att erkännande ska ske genom beslut (8 § andra stycket), men lagen innehåller inga bestämmelser om beslutsförfarandet. Denna reglering synes helt komma att inflyta i föreskrifter på lägre nivå, vilket framgår av en upplysningsbestämmelse i 22 §. Det kan då ifrågasättas om det är lämpligt att placera bestämmelser motsvarande 23 och 24 §§ i erkännandelagen.

Förslaget till lag om ändring i lagen om bevakningsföretag

3 b §

I paragrafen finns bestämmelser om att en enskild person som tillfälligt bedriver bevakningsverksamhet eller utbildning i Sverige i vissa fall har auktorisation för verksamheten. I första stycket 2 anges som ett krav att den enskilde uppfyller de villkor för tillfällig yrkesutövning som gäller enligt erkännandelagen och de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. Första stycket innehåller också ett krav på underrättelse till den enskilde. I tredje stycket finns bemyndiganden för regeringen att meddela vissa föreskrifter om undantag från kravet på underrättelse. Som regleringen nu har byggts upp kommer föreskrifter om villkor för auktorisation enligt paragrafen alltså att grundas på, i vart fall, två olika bemyndiganden; 21 § erkännandelagen och 3 b § (se även 16 § i lagen). Detta är inte någon lämplig ordning. Se också vad Lagrådet har anfört i anslutning till 21 § erkännandelagen.

4 a §

Se vad Lagrådet har anfört i anslutning till 3 b §.

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

422

Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen

3 kap. 3 a – 3 c §§

I 3 a § andra stycket finns bestämmelser om att socialnämnden ska använda handläggare som har avlagt svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan eller som har sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b eller 3 c § för utförande av vissa uppgifter inom socialtjänsten rörande barn och ungdom. I 3 c § föreskrivs att socialnämnden, för utförande av de uppgifter som anges i 3 a § andra stycket, även får använda handläggare som har annan utländsk utbildning än sådan som avses i 3 b §, om utbildningen ensam eller tillsammans med yrkeslivserfarenhet motsvarar svensk socionomexamen eller annan relevant examen på minst grundnivå i högskolan. 3 b § innehåller information om att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller i Schweiz finns i erkännandelagen och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen.

Paragraferna 3 a § och 3 c § innebär en dubbelregelring i förhållande till andra utländska utbildningar än sådana som avses i 3 b §. Det är inte heller helt klart vad som avses med formuleringen ”sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b § ” som finns i 3 a §.

Lagrådet förordar därför att bestämmelserna formuleras om. En möjlig lösning skulle vara 3 a § ändras på så sätt att orden ” eller som har sådana utländska yrkeskvalifikationer som avses i 3 b eller 3 c §” utgår. Frågan bör övervägas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

Förslaget till lag om ändring i lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

1 kap. 4 § och 3 kap. 1, 1 a och 3 §§

I 1 kap. 4 § anges vilka personer som enligt lagens mening ska anses utgöra djurhälsopersonal. Personer med legitimation enligt 3 kap. 1 § eller som har godkännande enligt 3 kap. 5 eller 6 § omfattas, liksom de personer som tillfälligt utövar yrke enligt den föreslagna erkännandelagen och föreskrifter i anslutning till den lagen. I 3 kap. 3 § anges vidare att de som har legitimation eller som tillfälligt utövar yrket enligt erkännandelagen ska vara behöriga att utöva yrke som veterinär, och i 4 § regleras på motsvarande sätt vem som får använda skyddad yrkestitel.

Även personer som med stöd av erkännandelagen kan utöva yrket vid etablering i Sverige bör, enligt vad som framgått vid föredragningen, anses utgöra djurhälsopersonal, vara behöriga att utöva veterinäryrket och få använda yrkestiteln. Detta avses följa av att dessa personer också ska ha legitimation, vilket emellertid endast kommer att framgå av föreskrifter på lägre nivå.

423

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

Detta är ett exempel på hur svåröverskådlig en sektorsförfattning kan bli, när regleringen framgår först vid en sammanställning av reglerna i sektorsförfattningen, erkännandelagen och de författningar på lägre nivå som utfärdats i anslutning till var och en av dessa.

Regleringen är också ett exempel på inkonsekvenser i genomförandet av direktiven. När det gäller tillfällig yrkesutövning med stöd av erkännandelagen finns således en uttrycklig bestämmelse om att dessa yrkesutövare ska anses vara djurhälsopersonal. När det gäller utländska yrkesutövare som etablerar sig här innebär tekniken däremot, som ovan nämnts, att det endast finns en allmän upplysning om att bestämmelser finns i erkännandelagen eller i författningar på lägre nivå.

Eftersom begreppen djurhälsopersonal och legitimation är centrala i lagstiftningen, skulle det ur läsbarhetssynpunkt vara lämpligt om det direkt av 3 kap. 1 § framgår att även personal som erkänts enligt erkännandelagen tillhör den krets som enligt 3 kap. 1 kan erhålla legitimation, och som därmed också enligt 1 kap. 4 § räknas in i kategorin djurhälsopersonal och som enligt 3 kap. 3 § har behörighet att utöva veterinäryrket och enligt 3 kap. 4 § har rätt att använda yrkestiteln veterinär eller djursjukskötare.

I 3 kap. 1 § och 1 a § finns bestämmelser om föreskriftsrätt. Enligt 3 kap. 1 § andra stycket får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om legitimation för den som har avlagt examen i djuromvårdnad och för den som har genomgått utbildning utomlands i andra fall än de som omfattas av de föreskrifter som avses i 1 a §.

I 1 a § första stycket anges att bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande av yrkeskvalifikationer som har förvärvats eller erkänts i en annan stat än Sverige inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller i Schweiz och som omfattar yrkena veterinär och djursjukskötare finns i erkännandelagen och i de föreskrifter som meddelas i anslutning till den lagen. I andra stycket anges att bestämmelser om automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer som avser veterinäryrket finns även i föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård.

Det är oklart hur de redovisade bestämmelserna förhåller sig till varandra. Den föreslagna ändringen i 1 § torde innebära att den inskränker bemyndigandet på så sätt att det saknas möjlighet att meddela förskrifter om att meddela legitimation i de fall någon har förvärvat yrkeskvalifikationer inom EES eller i Schweiz. Avsikten är dock, enligt vad som tidigare anförts, att den som förvärvat en sådan yrkeskvalifikation ska kunna meddelas legitimation i Sverige.

1 a § utgör enbart information och ger inte stöd för att utfärda föreskrifter om legitimation. Inte heller innehåller erkännandelagen något bemyndigande i detta avseende. Bestämmelserna bör analyseras och övervägas

Prop. 2015/16:44 Bilaga 10

424

ytterligare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Se även vad Lagrådet anfört i anslutning till 21 § erkännandelagen.

3 kap. 5 och 5 a §

Bestämmelserna avser godkännande som hovslagare. I 5 a § införs en upplysning om erkännandelagens bestämmelser om tillfällig yrkesutövning och erkännande. På samma sätt som anförts ovan framstår det som otydligt hur hovslagare som omfattas av erkännandelagen passar in i lagens reglering av vilka som ska anses utgöra djurhälsopersonal (1 kap. 4 §) och vilka som får använda yrkestiteln (3 kap. 5 § tredje stycket). Bemyndigandet i 5 § är också oklart på samma sätt som anförts ovan beträffande 3 kap. 1 §.

3 kap. 6 och 6 a §

Bestämmelserna avser den som har legitimation enligt patientsäkerhetslagen. De väcker samma frågeställningar som de som berörts ovan.

Lag om ändring i patientsäkerhetslagen

Den regleringsteknik som valts synes väsentligen överensstämma med vad som föreslås angående lagen om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård. Vad Lagrådet anfört i det sammanhanget gäller därför även här.

Övriga lagförslag

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

425

Utbildningsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 november 2015

Närvarande: statsministern S Löfven, ordförande, och statsråden Å Romson, Y Johansson, M Johansson, I Baylan, K Persson, S-E Bucht, P Hultqvist, H Hellmark Knutsson, I Lövin, Å Regnér, M Andersson, P Bolund, M Kaplan, M Damberg, A Bah Kuhnke, A Strandhäll, A Shekarabi, G Wikström,

Föredragande: statsrådet H Hellmark Knutsson

Regeringen beslutar proposition 2015/16:44 Genomförande av det moderniserade yrkeskvalifikationsdirektivet

426

Rättsdatablad

Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande

Celexnummer för bakomliggande EUregler

Lag (2015:000) om erkännande av yrkeskvalifikationer

21 § 02005L0036

Lag (2009:302) om verksamhet inom djurens hälso- och sjukvård

3 kap. 1, 5 och 6 §§ 32013L0055