Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag med kompletterande bestämmelser till de EU-förordningar som gäller vid kontroller och inspektioner på plats som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har rätt att genomföra i Sverige.

De svenska myndigheter som utses till behöriga myndigheter enligt förordningarna föreslås få de undersökningsbefogenheter som krävs för att de ska kunna delta vid Olafs kontroller, och vid behov utföra gemensamma kontroller med Olaf, samt ges rätt att begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Genom förslaget tillgodoses även Olafs behov av biträde och av möjligheter att begära säkerhetsåtgärder enligt svensk rätt.

Den nya lagen föranleder följdändringar i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter och tullagen (2016:253).

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2017.

• Sida 2
•  Original

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning,

2. lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden,

3. lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken,

4. lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter,

5. lag om ändring i tullagen (2016:253).

• Sida 5
•  Original

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I denna lag finns bestämmelser som kompletterar – rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter, och – Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.

Lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

Regeringen utser de myndigheter som är behöriga myndigheter vid tillämpningen av denna lag.

2 § När Europeiska byrån för bedrägeribekämpning genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (platskontroll) har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Den behöriga myndigheten har rätt att få tillgång till alla uppgifter och all dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras, med undantag för sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Den behöriga myndigheten har vid platskontrollen även rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga.

Den som platskontrollen utförs hos har rätt att tillkalla ett ombud eller biträde. Den behöriga myndigheten behöver inte avvakta att ombudet eller biträdet inställer sig om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.

3 § Den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.

Vid handräckningen gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Om den behöriga myndigheten begär det, ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den som kontrollen avser.

• Sida 6
•  Original

4 § Om den som platskontrollen avser anser att en viss handling omfattas av 27 kap. 2 § rättegångsbalken och att handlingen ska undantas från kontrollen, ska denne ge in en begäran om detta till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen.

Handlingen ska ges in tillsammans med begäran.

Om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser, ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

Domstolen ska utan dröjsmål pröva om handlingen ska omfattas av kontrollen. Ett beslut att undanta en handling gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

• Sida 7
•  Original

2.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden¹ ska införas en ny paragraf, 4 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 a §

Bestämmelserna i 3 och 4 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 2015:267.

• Sida 8
•  Original

2.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken¹ ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §

Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

¹ Senaste lydelse av lagens rubrik 2016:825.

• Sida 9
•  Original

2.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter

Härigenom föreskrivs att det i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter ska införas en ny paragraf, 7 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 a §

Bestämmelserna i 6 och 7 §§ denna lag ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

• Sida 10
•  Original

2.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

Härigenom föreskrivs att det i tullagen (2016:253) ska införas en ny paragraf, 4 kap. 43 a §, och närmast före 4 kap. 43 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap.

Kontroller och inspektioner av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

43 a §

Bestämmelserna i 26–43 §§ ska inte tillämpas vid kontroller och inspektioner på plats som genomförs enligt lagen ( 2017:000 ) om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 2017.

• Sida 11
•  Original

3. Ärendet och dess beredning

Regeringskansliet gav den 2 mars 2015 i uppdrag åt en utredare att biträda Finansdepartementet med att sammanställa och analysera vissa bestämmelser om kontroller och inspektioner i Sverige utförda av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Efter att uppdraget avslutats den 27 november 2015 bearbetades och bereddes en promemoria i Regeringskansliet. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 3. Promemorians lagförslag finns i bilaga 4.

Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 5. Remissyttrandena och en sammanställning av dessa finns tillgängliga i Finansdepartementet (Fi2016/00114/BAEU).

Lagrådet

Regeringen beslutade den 17 november 2016 att inhämta Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådets yttrande finns i bilaga 7. Lagrådets synpunkter, som följts, behandlas i avsnitt 9.7 och 9.8 samt i författningskommentaren. I förhållande till lagrådsremissen har dessutom vissa språkliga och redaktionella ändringar gjorts. Ikraftträdandet för den nya lagen och lagändringarna har även skjutits fram till den 1 maj 2017. Denna ändring är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande över det ändrade datumet har därför inte hämtats in.

4. Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)

Enligt artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen och medlemsstaterna bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Olaf inrättades 1999 och har i uppdrag att skydda EU:s finansiella intressen. Olafs verksamhet styrs främst av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (Olafförordningen), se bilaga 1.

Olaf är en självständig avdelning inom Europeiska kommissionen och har sitt huvudkontor i Bryssel. Olaf hade 411 medarbetare vid utgången av 2015. Byråns verksamhet leds av en generaldirektör, som väljs för en period om sju år. Olaf utför administrativa utredningar och saknar straffrättslig kompetens. År 2015 öppnade byrån 219 utredningar och avslutade 304.

Den grundläggande regleringen av Olafs verksamhet finns i Olafförordningen, men dess verksamhet regleras även i rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda

• Sida 12
•  Original

Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (platskontrollförordningen), se bilaga 2, och indirekt även av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (PIF-förordningen).

5. EU:s finansiella intressen

EU:s finansiella intressen definieras i artikel 2.1 i Olaf-förordningen som de inkomster, utgifter och tillgångar som omfattas av Europeiska unionens budget eller av institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar.

EU:s utgifter består av medel i Europeiska unionens fonder och program. I Sverige betalas medel ut till mottagare genom förvaltningsformerna direkt, delad och indirekt förvaltning.

Direkt förvaltning innebär att Europeiska kommissionen betalar ut medel till mottagare i Sverige genom egna avdelningar eller genomförandeorgan. Sådant stöd avser till stor del transeuropeiska nätverk samt forsknings- och utbildningsprogram.

Vid delad förvaltning har kommissionen det yttersta ansvaret för fonderna, men Sverige ansvarar för de nationella förvaltnings- och kontrollsystemen för respektive fond, exempelvis jordbruksfonder som förvaltas av Jordbruksverket.

Vid indirekt förvaltning har kommissionen delegerat utbetalningsansvaret, t.ex. till en internationell organisation.

Med EU:s tillgångar avses lös och fast egendom som tillhör unionens institutioner och organ.

EU:s inkomster utgörs huvudsakligen av EU:s egna medel i form av avgifter från medlemsstaterna. De egna medlen består av tullavgifter, sockeravgifter, mervärdesskattebaserade avgifter och avgifter baserade på bruttonationalinkomsten. Olafs kompetens på inkomstsidan är begränsad till de egna medel som uppbärs direkt av medlemsstaterna för unionens räkning (artikel 2.2 i Olaf-förordningen jämförd med artikel 1.2 i PIF-förordningen), vilket innebär att det endast är tull- och sockeravgifterna som omfattas av kompetensen.

6. Olafs platskontroller i medlemsstaterna enligt platskontrollförordningen

Olaf får besluta att inleda en utredning om det föreligger skälig misstanke om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens finansiella intressen (artikel 5.1 i Olaf-förordningen). Byrån utför både interna och externa utredningar. De interna utredningarna avser utredningar vid EU:s institutioner, organ och byråer. De externa utredningarna avser alla övriga utredningar om uni-

• Sida 13
•  Original

onens finansiella intressen. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i enlighet med sina nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att byrån ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket). Vilka som är de behöriga myndigheterna utses på nationell nivå (se vidare avsnitt 6.2).

Olaf får inom ramen för sina utredningar genomföra kontroller och inspektioner på plats (platskontroller) i medlemsstaterna. Enligt artikel 3.2 i Olaf-förordningen får byrån i samband med platskontrollerna genomföra kontroller och inspektioner hos ekonomiska aktörer för att fastställa om det förekommit olaglig verksamhet riktad mot unionens finansiella intressen i samband med bidragsavtal, beslut om bidrag eller avtal om unionsfinansiering.

Enligt artikel 4.3 i Olaf-förordningen får Olaf även vid interna utredningar utföra platskontroller hos ekonomiska aktörer för att få tillgång till relevant information om föremålet för den interna utredningen.

Olaf avslutar sina utredningar med att, med beaktande av nationell lagstiftning, upprätta en rapport med bl.a. rekommendationer om huruvida åtgärder bör vidtas eller inte, som överlämnas till berörd behörig myndighet i medlemsstaten. Rekommendationerna kan omfatta disciplinära, administrativa, ekonomiska eller rättsliga åtgärder (artikel 11.1). På begäran av Olaf ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna informera byrån om eventuell uppföljning av lämnade rekommendationer och lämnad information (artikel 11.6). Olafs utredningar ska enligt artikel 2.4 inte påverka medlemsstaternas befogenhet i fråga om lagföring.

Sedan Olaf inrättades år 1999 har byrån endast vid ett fåtal tillfällen genomfört platskontroller i Sverige.

6.1. Förutsättningar för platskontroll

En förutsättning för att en platskontroll ska kunna genomföras enligt platskontrollförordningen är att det finns anledning att tro att en oegentlighet har begåtts. Oegentligheter definieras i artikel 2.2 i Olaf-förordningen genom en hänvisning till definitionen av oegentligheter i artikel 1.2 i PIF-förordningen, dvs. som ”varje överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller någon av de budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”. En oegentlighet kan alltså uppkomma genom allt från ett enkelt misstag till rent brottsliga förfaranden.

I den mån det är strikt nödvändigt för att avgöra huruvida en oegentlighet har förekommit kan Olaf enligt artikel 5 tredje stycket i platskontrollförordningen även utföra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer för att få tillträde till relevanta uppgifter som innehas av dessa aktörer (tredjemanskontroller).

• Sida 14
•  Original

Om Olaf beslutar att genomföra platskontroller ska byrån enligt artikel 3 i platskontrollförordningen se till att det inte samtidigt utförs liknande kontroller och inspektioner hos de berörda ekonomiska aktörerna med anledning av samma handlingar på grundval av gemenskapsbestämmelser för en särskild sektor. Enligt samma artikel ska Olaf dessutom beakta sådana pågående eller avslutade kontroller som en medlemsstat utför med stöd av sin nationella lagstiftning hos de berörda ekonomiska aktörerna med anledning av samma handlingar.

6.2. Behöriga myndigheter

Enligt artikel 7.3 första stycket Olaf-förordningen ska de behöriga myndigheterna i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt.

Enligt Olaf-förordningens ingress bör medlemsstaterna ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf i fullgörandet av dess uppdrag. Platskontroller ska enligt artikel 4 första stycket i platskontrollförordningen förberedas och ledas av Olaf i nära samarbete med de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten. Byrån ska i god tid underrätta den behöriga myndigheten om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs.

Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också komma överens om att gemensamt utföra kontroller.

6.3. Befogenheter vid platskontroller

När Olaf utför en platskontroll ska de ekonomiska aktörerna enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen lämna tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt.

Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt.

Platskontrollen får enligt andra stycket i samma bestämmelse särskilt avse – affärsböcker och affärshandlingar som fakturor, specifikationer,

lönespecifikationer, följesedlar och bankkontoutdrag, som de ekonomiska aktörerna förfogar över, – datauppgifter, – system och metoder för tillverkning, förpackning och leverans, – fysisk kontroll av varornas eller det utförda arbetets typ och

omfattning,

• Sida 15
•  Original

– provtagning och undersökning av prover, – lägesrapporter om arbeten och investeringar som finansierats samt om

hur genomförda investeringar har använts, – budget- och bokföringshandlingar, samt – det finansiella och tekniska genomförandet av de projekt som fått

bidrag.

Enligt artikel 7.1 första stycket i platskontrollförordningen får Olaf använda samma hjälpmedel för att genomföra kontrollen som de nationella administrativa kontrollanterna och bl.a. ta kopior av relevanta handlingar. Olaf får även enligt artikel 6.2 i samma förordning, om den berörda medlemsstaten samtycker, begära att tjänstemän från andra medlemsstater biträder som observatörer och anlita externa organ som agerar under byråns ansvar för tekniskt bistånd.

Olafs anställda ska enligt artikel 3.3 första stycket Olaf-förordningen agera i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis, och med iakttagande av de rättssäkerhetsgarantier som uppställs i förordningen.

Olaf-förordningen och platskontrollförordningen saknar bestämmelser om att en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs interna riktlinjer ska dock detta ske om det krävs enligt nationell lagstiftning (Guidelines on Investigation Procedures for OLAF Staff, 1 October 2013 s. 12). Enligt Olafs fastställda rutiner informeras den berörda personen i förväg, om detta inte skulle skada utredningen (OLAF Manual, Operational Procedures 1 December 2009 s. 121).

6.4. Rättssäkerhetsgarantier

Olaf måste vid sina utredningar och platskontroller beakta europarättsliga rättssäkerhetsgarantier och ska, som ovan anförts, enligt artikel 3.3 första stycket i Olaf-förordningen agera i enlighet med den berörda medlemsstatens bestämmelser och praxis, samt iaktta de rättssäkerhetsgarantier som föreskrivs i artikel 9 i samma förordning. Olaf måste exempelvis beakta de berörda personernas och vittnenas rätt att inte röja sig själva, de berörda personernas rätt att få bli informerade om sina rättigheter samt dessa personers och vittnens rätt att godkänna intervjuprotokollet och få en kopia av det. Enligt samma artikel måste vidare Olaf vid sina utredningar iaktta bestämda kallelsefrister för intervjuer med berörda personer och vittnen, och avbryta en vittnesintervju, om det kan misstänkas att vittnet kan vara en berörd person. Dessutom måste principen om oskuldspresumtion och berörda personers och vittnens rätt att bli hörda beaktas.

6.5. Rätt till tvångsåtgärder

Olaf saknar egna möjligheter att ta till tvångsåtgärder för att genomföra platskontroller. Medlemsstatens behöriga myndigheter är i stället för-

• Sida 16
•  Original

pliktigade att på begäran av Olaf, i enlighet med nationella bestämmelser, ge Olafs anställda det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket Olaf-förordningen). Sådant stöd kan utgöras av biträde enligt nationella bestämmelser, om den ekonomiska aktören skulle motsätta sig platskontrollen (artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen). De behöriga myndigheterna ska också vid behov, på Olafs begäran, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt nationell rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 Olaf-förordningen).

6.6. Kontroller som utförs av Olaf enligt andra regelverk

Olaf har möjlighet att utföra kontroller enligt andra regelverk än platskontrollförordningen. Inom ramen för externa utredningar får Olaf utföra kontroller enligt de sektorsvisa bestämmelser som avses i artikel 9.2 i PIF-förordningen. Sådana platskontroller torde dock oftast utföras av andra avdelningar inom Europeiska kommissionen än Olaf, eftersom dessa kontroller främst syftar till att kontrollera medlemsstaternas förvaltning. Kontrollerna ska klarlägga om, och enligt vilka kriterier, som medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter uppbär de medel som tillkommer unionen och betalar ut unionsmedel, samt om detta sker enligt gällande EU-rätt. Vidare får Olaf enligt artikel 3.1 andra stycket Olaf-förordningen inom ramen för externa utredningar även utföra kontroller enligt artikel 9.1 PIF-förordningen. Även de senare kontrollerna avser främst nationella myndigheter. Dessa två typer av kontroller avser alltså inte de platskontroller hos ekonomiska aktörer som behandlas i denna proposition.

7. Svenska regler om platskontroller

I följande avsnitt redogörs för de svenska regler som finns om Olafs platskontroller i Sverige. Vissa områden är oreglerade och på de områden där reglering finns är denna inte enhetlig. Som angivits i avsnitt 6.2 bör medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå Olaf vid fullgörandet av dess uppdrag. Sverige har inte på något område utsett någon sådan myndighet.

7.1. Delad förvaltning

EU:s fondutgifter är uppdelade i programperioder. Den programperiod som var aktuell vid Sveriges EU-inträde 1995 var den sexåriga programperioden 1994–1999. Därefter har programperioderna varit sjuåriga.

• Sida 17
•  Original

För den aktuella programperioden 2014–2020 förvaltas följande fonder i Sverige:

– Europeiska garantifonden för jordbruket (Garantifonden), – Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Fonden för landsbygdsutveckling),

– Europeiska regionala utvecklingsfonden (Regionalfonden), – Europeiska socialfonden (Socialfonden), – Europeiska havs- och fiskerifonden (Havs- och fiskerifonden), – Fonden för inre säkerhet (ISF), – Asyl-, migrations- och integrationsfonden (AMIF), och – Fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (FEAD).

Svenska regler finns om vissa fonder med delad förvaltning

För Regionalfonden, Socialfonden, Fonden för landsbygdsutveckling, Havs- och fiskerifonden och Garantifonden finns det svenska lagar som bl.a. innehåller regler om tillsyn och platskontroller.

Lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden innehåller bestämmelser om stöd från Regionalfonden, Socialfonden och Fonden för landsbygdsutveckling. Enligt 2 § första stycket denna lag utövas tillsyn och annan kontroll över att reglerna i EU:s relevanta förordningar följs av den eller de myndigheter som regeringen bestämmer. För Regionalfonden är Tillväxtverket förvaltande och attesterande myndighet för de regionala strukturfondsprogrammen, det nationella regionalfondsprogrammet och ett territoriellt samarbetsprogram. Enligt 3 kap. 1 § förordningen (2014:1383) om förvaltning av EU:s strukturfonder är länsstyrelserna i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län förvaltande och attesterande myndigheter för fyra territoriella samarbetsprogram.

Rådet för Europeiska socialfonden i Sverige (Svenska ESF-rådet) är enligt 2 kap. 2 § förordningen om förvaltning av EU:s strukturfonder förvaltande och attesterande myndighet för det nationella socialfondsprogrammet.

Jordbruksverket är enligt 1 kap.8 och 10 §§ förordningen (2015:406) om stöd för landsbygdsutvecklingsåtgärder förvaltande myndighet för landsbygdsprogram för Sverige 2014–2020 och utbetalande organ för stöd ur Fonden för landsbygdsutveckling.

Ansvarig tillsynsmyndighet har enligt 3 § lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden rätt att få tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen som används i sådan verksamhet eller i samband med hantering av sådana produkter som stödet avser. Myndigheten har även rätt att på begäran få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen. Myndigheten får meddela förelägganden, som kan förenas med vite, för att få tillgång till handlingarna. Den som är föremål för tillsyn ska tillhandahålla den hjälp som behövs för att tillsynen ska kunna bedrivas. Av det aktuella lagrummet framgår också att Polismyndigheten på begäran ska lämna den hjälp som behövs vid tillsynen. Enligt 4 § samma lag har även Europeiska kommissionen och revisionsrätten, och inspek-

• Sida 18
•  Original

törer som är utsedda av dessa institutioner, samma rätt till tillträde, handlingar och upplysningar, men de har inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.

Lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken innehåller bestämmelser om stöd från Havs- och fiskerifonden. I lagens 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och platskontroller för Regionalfonden, Socialfonden och Fonden för landsbygdsutveckling. Havs- och vattenmyndigheten utövar enligt 5 kap. 4 § förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen inom sitt verksamhetsområde tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken. Enligt 5 kap. 4 a § samma förordning utövar Jordbruksverket beträffande marknadsregleringen av fiskeri- och vattenbruksprodukter tillsyn över efterlevnaden av EU-förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken, föreskrifter som meddelas med stöd av lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och av nationella bestämmelser om marknadsreglering av fiskeri- och vattenbruksprodukter. Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och inspektörer som utsetts av dessa institutioner ges i lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten, men de ges inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.

Lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter är tillsynslag avseende stöd från Garantifonden. I lagens 5–7 §§ finns bestämmelser som motsvarar de ovan nämnda bestämmelserna om tillsyn och kontroll i 3 och 4 §§ lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden. Tillsyn utövas av Jordbruksverket, Folkhälsomyndigheten och länsstyrelserna enligt bestämmelser i 8–9 a §§ förordningen (2011:926) om EU:s förordningar om pris- och marknadsreglering av jordbruksprodukter. Jordbruksverket kan dock enligt 8 § överlåta vissa tillsynsuppgifter på Tullverket. EG:s institutioner och av dessa utsedda inspektörer ges i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter samma utredningsbefogenheter som tillsynsmyndigheten, men de ges inte någon rätt att begära hjälp av Polismyndigheten.

De ovan nämnda lagarna från 1994 benämns fortsättningsvis tillsynslagarna.

Övriga fonder med delad förvaltning

Migrationsverket är enligt 2 § förordningen (2014:1538) om förvaltning av asyl-, migrations- och integrationsfonden ansvarig myndighet för förvaltning och kontroll av det nationella programmet för AMIF. Polismyndigheten är enligt 20 § förordningen (2014:1102) med instruktion för Polismyndigheten ansvarig myndighet för att bevilja, förvalta och kontrollera användningen av medel från ISF. Svenska ESF-rådet är enligt 3 § förordningen (2014:1374) om förvaltning av fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt förvaltande och attesterande myndighet för det operativa programmet i FEAD.

• Sida 19
•  Original

Det saknas en svensk reglering om tillsyn och platskontroller avseende AMIF, ISF och FEAD.

7.2. Tull- och sockeravgifter

Tullavgifter

Tullverket administrerar den del av den svenska avgiften till EU som härrör från tullmedel. Kommerskollegium, Jordbruksverket och Statistiska centralyrån ska enligt 4 § förordningen (2004:1333) om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget bistå Tullverket med de uppgifter verket behöver. Tullverket får enligt 4 kap. 26 § tullagen (2016:253) besluta om revision för att kontrollera att alla de dokument och uppgifter som är nödvändiga för fullgörandet av tullformaliteter eller tullkontroller har tillhandahållits samt att uppgifterna är riktiga och fullständiga. Beslut om revision får också fattas för att kontrollera deklarationsuppgifter och styrkande handlingar, för att granska räkenskaper och annan bokföring samt för att undersöka en vara.

Enligt 4 kap. 28 § tullagen ska den reviderade underrättas om beslutet om revision innan detta verkställs. Om kontrollen skulle förlora sin betydelse om den reviderade underrättas i förväg, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs. Vissa handlingar ska enligt 4 kap.37 och 38 §§tullagen undantas från revision om den reviderade begär det, nämligen sådana handlingar som enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken inte får tas i beslag och andra handlingar med ett betydande skyddsintresse.

En revision ska enligt 4 kap. 29 § tullagen (2016:253) genomföras i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. Vid bristande samverkan finns det möjlighet att vitesförelägga den reviderade.

Tullverket kan enligt den ovan nämnda bestämmelsen och 45 kap. 2 § skatteförfarandelagen (2011:244) även besluta om bevissäkring, vilket innebär att myndigheten får:

– utföra revision i den reviderades verksamhetslokaler, – eftersöka och omhänderta handlingar, samt – försegla lokal, förvaringsplats och annat utrymme.

Det är i regel förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring efter ansökan av en av Tullverket särskilt förordnad granskningsledare (45 kap. 13 § skatteförfarandelagen). I vissa fall får dock granskningsledaren själv fatta ett sådant beslut.

Den som beslutet om bevissäkring gäller ska omedelbart underrättas om detta. Om det finns en påtaglig risk för sabotage kan dock underrättelse ske först när beslutet verkställs (45 kap. 16 § skatteförfarandelagen).

För att genomsöka lokaler, förvaringsplatser och andra utrymmen har Tullverket enligt 69 kap. 11 § skatteförfarandelagen rätt att öppna lås eller ta sig in på annat sätt. Verket får även i övrigt använda det tvång som kan anses vara befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot

• Sida 20
•  Original

person får dock bara användas om myndigheten möter motstånd och det med hänsyn till ändamålet med beslutet om bevissäkring kan anses försvarligt.

Sockeravgifter

Enligt 5 § förordningen (2004:1333) om administration av den svenska avgiften till Europeiska unionens budget administrerar Jordbruksverket den del av den svenska avgiften till EU som härrör från produktionsavgifter för socker. Det saknas svenska regler om platskontroller rörande sockeravgifter.

7.3. Utgifter i direkt förvaltning

Det saknas svenska regler om platskontroller rörande utgifter i direkt förvaltning, dvs. de medel som kommissionen betalar ut till mottagare i Sverige genom egna avdelningar eller genomförandeorgan.

7.4. Utgifter i indirekt förvaltning

Det saknas svenska regler om platskontroller rörande utgifter i indirekt förvaltning, dvs. medel för vilka kommissionen har delegerat utbetalningsansvaret till exempelvis en internationell organisation.

7.5. Tillgångar

Det saknas svenska regler om platskontroller rörande EU:s tillgångar.

8. Svenska regler om platsundersökningar på några andra områden

Även på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet kan Europeiska kommissionen eller annan europeisk myndighet utföra platsundersökningar i Sverige. I detta avsnitt ges en kort beskrivning av regleringen på dessa områden.

8.1. Platsundersökningar på konkurrensrättens område

Kommissionen får genomföra platsundersökningar hos företag för att utreda om förbudet i artikel 101 om konkurrensbegränsande avtal m.m. eller i artikel 102 om missbruk av dominerande ställning har överträtts. Bestämmelser om platsundersökningar finns i Rådets förordning (EG) nr

• Sida 21
•  Original

1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (nu artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Ett företag eller en företagssammanslutning är skyldig att underkasta sig de undersökningar som kommissionen beslutat (artikel 20.4). En platsundersökning som beslutats av kommissionen genomförs av kommissionens tjänstemän med biträde av personal från Konkurrensverket (artikel 20.5). Kommissionen kan också begära att Konkurrensverket genomför nödvändiga platsundersökningar (artikel 20.1 och 22.2).

Om ett företag motsätter sig en undersökning som genomförs av kommissionen, ska den berörda medlemsstaten lämna kommissionen nödvändigt bistånd och, när det är lämpligt, begära handräckning av polisen eller annan motsvarande verkställande myndighet för att kunna genomföra undersökningen (artikel 20.6).

Enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen (2008:579) får Kronofogdemyndigheten på ansökan av Konkurrensverket besluta om handräckning för att en platsundersökning som kommissionen har beslutat ska kunna genomföras. Av artikel 20.8 i förordningen framgår att prövningen av ansökan är begränsad till frågorna om kommissionens beslut är fattat i vederbörlig ordning och om de planerade tvångsåtgärderna är proportionella. Vidare framgår att Kronofogdemyndigheten inte får ifrågasätta att en undersökning behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i kommissionens handlingar i ärendet. Lagenligheten hos kommissionens beslut kan endast prövas av EU-domstolen. Denna formella prövning utgår från de principer som EU-domstolen lagt fast i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères (Dom Hoechst C-46/87 och 227/88, EU:C:1989:337 och Dom Roquette Frères, C-94/00, EU:C:2002:603).

Handräckningen sker enligt utsökningsbalkens regler om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndigheten ska inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker (5 kap. 10 § andra stycket konkurrenslagen). Hänvisningen till utsökningsbalken innebär bl.a. att hus, rum eller förvaringsställe får genomsökas och att lås får öppnas till utrymmen som är tillstängda (2 kap. 17 § utsökningsbalken). Om det blir nödvändigt att försegla lokaler, räkenskaper eller affärshandlingar, behöver handräckning i detta avseende i regel inte lämnas eftersom kommissionen har den befogenheten (artikel 20.2 d i förordningen).

Kronofogdemyndigheten får i egenskap av förrättningsman enligt 3 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) begära biträde av Polismyndigheten om myndigheten kan antas möta motstånd vid en förrättning eller om sådant biträde av någon annan särskild anledning behövs för att förrättningen ska kunna genomföras.

Den platsundersökning som kommissionen beslutat om får enligt artikel 21 i förordningen även genomföras i andra lokaler än de som disponeras av det aktuella företaget, t.ex. företagsledningens privatbostäder. För att detta ska få ske krävs dock att det finns en rimlig misstanke om att räkenskaper eller andra affärshandlingar som kan vara av betydelse för att bevisa en allvarlig överträdelse förvaras där. Platsundersökningen får dock inte verkställas i Sverige utan att Patent- och marknadsdomstolen, på ansökan av Konkurrensverket, beslutat om förhandsgodkännande. Domstolens prövning motsvarar den som Krono-

• Sida 22
•  Original

fogdemyndigheten ska göra vid en ansökan om handräckning enligt 5 kap. 17 § konkurrenslagen (artikel 21.3 i förordningen och 5 kap. 18 § konkurrenslagen).

Som ovan nämnts kan också Konkurrensverket genomföra en platsundersökning som kommissionen beslutat om eller begärt (artikel 22.2). Bestämmelser för hur en sådan undersökning ska genomföras finns i 5 kap. 16 § konkurrenslagen.

Bestämmelser om kommissionens platsundersökningar finns också i artikel 12 och 13 i Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer. Bestämmelserna överensstämmer i huvudsak med artikel 20 och 22 i förordning (EG) nr 1/2003, men ger inte kommissionen befogenhet att genomföra undersökningar i privatbostäder. Bestämmelserna i 5 kap.16–17 §§konkurrenslagen tillämpas på platsundersökningar som kommissionen beslutat enligt förordning (EG) nr 139/2004.

8.2. Platsundersökningar på statsstödsområdet

Bestämmelser om tillämpning av EU:s statsstödsregler finns i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt artikel 27.1 i förordningen ska medlemsstaten tillåta kommissionen att avlägga kontrollbesök om kommissionen hyser allvarliga tvivel om huruvida beslut som kommissionen tidigare fattat i ett statsstödsärende efterlevs.

Om ett företag motsätter sig ett kontrollbesök ska den berörda medlemsstaten enligt artikel 27.6 ge den hjälp som behövs för att kontrollbesöket ska kunna genomföras. Kommissionen har enligt 13 § lagen (2013:388) om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler rätt att få handräckning av Kronofogdemyndigheten avseende vissa åtgärder. Frågor om handräckning ska prövas av den senare myndigheten. Enligt samma paragraf ska Kronofogdemyndigheten inte underrätta det berörda företaget om en begäran om handräckning innan verkställighet sker. Av förarbetena framgår att den nationella myndigheten får kontrollera att åtgärden inte är godtycklig och att den står i proportion till ändamålet med undersökningen samt trygga att den nationella rättens bestämmelser följs när åtgärden vidtas (prop. 1999/2000:140 s. 210).

8.3. Platsundersökningar på finansmarknadsområdet

Kreditvärderingsinstitutens verksamhet regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2011 av den 11 maj 2011 och genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 av den 21 maj 2013. Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), som är en europeisk tillsynsmyndighet, har rätt att enligt artikel 23d.1 i för-

• Sida 23
•  Original

ordningen genomföra kontroller på plats i medlemsstaterna. Esma ska enligt artikel 23d.3 i god tid före kontrollen anmäla denna till Finansinspektionen. Om en person skulle motsätta sig en kontroll ska Finansinspektionen lämna nödvändigt bistånd för att kontrollen ska kunna genomföras. Finansinspektionen får därvid enligt 3 § lagen (2010:1010) om kreditvärderingsinstitut begära handräckning av Kronofogdemyndigheten. Enligt samma lagrum ska Kronofogdemyndigheten, om Finansinspektionen begär det, inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

9. Svenska kompletterande regler om Olafs kontroller och inspektioner på plats

9.1. Behovet av kompletteringar av det svenska regelverket

Regeringens bedömning: Det svenska regelverket behöver kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanserna delar eller framför inte några invändningar mot bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning

Behöriga myndigheter

I ingressen till Olaf-förordningen framhålls att effektiviteten i Olafs operativa verksamhet är starkt beroende av samarbetet med medlemsstaterna och att medlemsstaterna bör ange vilka behöriga myndigheter som kan bistå byrån vid fullgörandet av dess uppdrag. Dessa myndigheter ska i enlighet med nationella bestämmelser ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att de ska kunna utföra sina uppdrag effektivt (artikel 7.3 första stycket i Olaf-förordningen). Vid behov ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7). Dessa regler gäller både för Olafs externa och interna utredningar. För att uppfylla de krav som EU-regelverket ställer på medlemsstaterna bedömer regeringen att svenska behöriga myndigheter behöver utses på alla områden som kan bli föremål för Olafs platskontroller. Regeringen avser mot denna bakgrund utse vilka myndigheter som ska vara behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen.

• Sida 24
•  Original

Befogenheter vid platskontroller

Olaf har enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen rätt att, på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få tillgång till alla de uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att kontrollerna och inspektionerna på platsen ska förlöpa på bästa sätt. De befogenheter som tillsynslagarna ger tillsynsmyndigheterna vid platskontroller och som tullagen ger Tullverket vid tullrevisioner motsvarar, med vissa undantag, det som föreskrivs i platskontrollförordningen. På övriga områden saknas dock, som redovisats i avsnitt 7, svensk lagreglering. För den delade förvaltningen saknas det således regler om Olafs platskontroller för AMIF, ISF och FEAD. För egna medel saknas det regler när det gäller sockeravgifter. Vidare saknas helt reglering för utgifter i direkt och indirekt förvaltning samt för tillgångar och Olafs interna undersökningar. Regeringen anser därför att det svenska regelverket bör kompletteras för att ge de behöriga myndigheterna tillräckliga utredningsbefogenheter vid Olafs kontroller och inspektioner på plats i Sverige. Därmed skulle även Olaf ges tillräckliga utredningsbefogenheter eftersom byrån har rätt till samma befogenheter som de behöriga myndigheterna.

Rätt till tvångsåtgärder

Om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen, ska den berörda medlemsstaten med tillämpning av nationella bestämmelser lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras (artikel 9 i platskontrollförordningen). Vid behov ska även den behöriga myndigheten i medlemsstaten på Olafs begäran vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen). Den behöriga myndigheten behöver därför ha möjlighet att begära tvångsåtgärder i samband med Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd.

Tillsynslagarna ger möjlighet för tillsynsmyndigheten att begära handräckning av Polismyndigheten. Lagarna ger dock inte EU:s institutioner motsvarande möjlighet. Vid tullrevisioner är vidare möjligheterna att vidta tvångsåtgärder mer begränsade än vad Olaf-förordningen och platskontrollförordningen föreskriver, då tullagen kräver att vissa förutsättningar måste vara uppfyllda för att s.k. bevissäkring ska komma i fråga, och då det som regel är förvaltningsrätten som beslutar om bevissäkring. Regeringen anser därför att det behövs kompletterande regler för att behöriga myndigheter på samtliga områden ska ha möjlighet att begära tvångsåtgärder vid Olafs platskontroller.

Tredjemanskontroller

Som angetts ovan följer Olafs befogenheter vid platskontroller av Olafförordningen och platskontrollförordningen. Enligt artikel 5 i platskontrollförordningen får Olaf göra platskontroller hos en ekonomisk aktör då det finns anledning att tro att oegentligheter har begåtts. Vidare får Olaf i den mån det är strikt nödvändigt för att fastställa att en oegentlighet förekommit även göra platskontroller hos andra berörda ekonomiska aktörer (tredjemanskontroller). I de svenska tillsynslagarna ges

• Sida 25
•  Original

tillsynsmyndigheten endast rätt att kontrollera den som står under tillsyn, och således inte några andra aktörer. Regeringen bedömer därför att det svenska regelverket behöver justeras så att Olaf även ges möjlighet att

^{utföra tredjemankonstroller.}

9.2. En ny lag om Olafs platskontroller i Sverige

Regeringens förslag: De behöriga myndigheternas befogenheter vid

Olafs platskontroller i Sverige ska regleras i en ny lag.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft några invändningar mot förslaget. Tullverket konstaterar dock att myndighetens tjänstemän får två olika regelverk för befogenheter och rättigheter att förhålla sig till.

Skälen för regeringens förslag

En ny enhetlig lag införs

Som konstaterats i avsnitt 9.1 behöver det svenska regelverket kompletteras för att fullt ut uppfylla kraven i Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Detta skulle kunna ske genom t.ex. kompletteringar i befintliga regelverk. Tillsynslagarna ska dock inte tillämpas bara vid Olafs kontroller, utan även t.ex. vid revisionsrättens kontroller. Eftersom tillsynslagarna dessutom innehåller ett antal bestämmelser som inte rör platskontroller framstår det inte som ändamålsenligt att göra dessa lagar tillämpliga även på de fonder för vilka det för närvarande saknas reglering om platskontroller. Regeringen anser därför att det bör införas en ny lag om Olafs platskontroller, som är tillämplig på alla fonder. Lagen bör även vara tillämplig vid platskontroller på de områden som i dag helt saknar lagreglering, dvs. medel i direkt och indirekt förvaltning, tillgångar, sockeravgifter och Olafs interna utredningar.

Då det framstår som ändamålsenligt med en enhetlig lag, och då tullagens regler inte fullt ut svarar mot Olaf-förordningens och platskontrollförordningens krav (se avsnitt 9.1), anser regeringen att den föreslagna lagen även ska tillämpas vid Olafs platskontroller avseende tullavgifter, i stället för tullagens regler om revision. För detta talar även att syftena med Tullverkets revisioner och Olafs platskontroller skiljer sig åt och att en enhetlig lag underlättar Olafs förståelse av det regelverk som gäller vid byråns samtliga platskontroller i Sverige.

Den föreslagna ordningen med en enhetlig lag leder, som Tullverket påpekat, till att vissa myndigheters tjänstemän på vissa områden kan få två olika regelverk att förhålla sig till, beroende på vilken typ av platskontroll det är fråga om. Regeringen anser dock inte att detta är en sådan nackdel att en annan ordning bör väljas.

Regeringen föreslår således att en enhetlig lag införs för Olafs platskontroller. Då Olafs befogenheter vid platskontroller följer av Olafförordningen och platskontrollförordningen, bör den aktuella lagen endast reglera den behöriga myndighetens befogenheter vid Olafs plats-

• Sida 26
•  Original

kontroller. Då följs även den EU-rättsliga principen om att innehållet i en EU-förordning inte får överföras till nationell lagstiftning (Dom Varolia, C-34/73, EU:C:1973:101).

Bestämmelser i annan lagstiftning

Som en konskevens av att en lag införs om Olafs platskontroller kommer tillsynslagarna, dvs. lagen om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden, lagen om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken och lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte att tillämpas vid Olafs platskontroller. Bestämmelser om detta bör för tydlighets skull införas i dessa lagar. Genom att inte tillämpa tillsynslagarna vid Olafs platskontroller åtgärdas även bristen att tillsynsmyndigheterna enligt tillsynslagarna hittills inte har haft rätt att kontrollera andra berörda ekonomiska aktörer än de som står under tillsyn.

Även i tullagen bör det införas en bestämmelse om att reglerna om tullrevision inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. Eftersom den tidigare tullagen (2000:1201) upphävts och ersatts av en ny tullag (2016:253) har en justering gjorts i promemorians förslag till ändring i tullagen.

9.3. Behörig myndighets utredningskompetens

Regeringens förslag: De behöriga myndigheterna ska ges utredningskompetens vid Olafs platskontroller. De ska ha rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt. De ska även ha rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna tillstyrker förslaget om att ge behöriga myndigheter utredningskompetens. Ingen remissinstans avstyrker förslaget. Kronofogdemyndigheten noterar att det förefaller finnas en viss diskrepans mellan Europeiska kommissionens befogenheter att ta kopior av dokument och uppgifter i artikel 7.1 första stycket i platsförordningen och vad som följer av promemorians lagförslag.

Skälen för regeringens förslag

Utredningsbefogenheter

Som anförts i avsnitt 6.2 ska medlemsstaternas behöriga myndigheter, i enlighet med sina nationella bestämmelser, ge de anställda vid Olaf det stöd som behövs för att byrån ska kunna utföra sina uppdrag effektivt. Byrån ska i god tid underrätta den behöriga myndigheten om föremålet för, syftet med och den rättsliga grunden för kontrollerna och inspektionerna, så att de kan lämna all den hjälp som behövs. Platskontrollerna ska förberedas och ledas av Olaf, i nära samarbete med de behöriga

• Sida 27
•  Original

myndigheterna. Medlemsstaterna får bestämma om de vill delta i Olafs platskontroller eller inte. Olaf och medlemsstatens behöriga myndigheter kan också komma överens om att gemensamt utföra kontroller. För att de svenska behöriga myndigheterna fullt ut ska kunna delta vid Olafs kontroller, och vid behov utföra gemensamma kontroller med Olaf, bör de ges utredningskompetens vid Olafs platskontroller. Denna kompetens bör motsvara den behörighet som behandlas i platskontrollförordningen. Olafs befogenheter vid platskontroller framgår av artikel 5 andra stycket och artikel 7.1 i platskontrollförordningen och har beskrivits närmare i avsnitt 6.3. De behöriga myndigheterna bör mot denna bakgrund ha rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som en viss platskontroll avser. De bör även ha rätt att få tillgång till alla uppgifter och all den dokumentation om berörda transaktioner som behövs för att platskontrollen ska kunna genomföras.

Genom att de behöriga myndigheterna ges de befogenheter som anges i platskontrollförordningen garanteras även att Olaf vid sina platskontroller i Sverige har de utredningsbefogenheter som platskontrollförordningen uppställer. Genom att reglera vad den svenska behöriga myndigheten får göra vid Olafs platskontroller, och inte vad Olafs kontrollanter får göra, följs även, i enlighet med vad som anförts i avsnitt 9.2, den EU-rättsliga principen om att innehållet i en EU-förordning inte får överföras till nationell lagstiftning.

Även om den föreslagna bestämmelsen i lagen inte är identiskt formulerad med artikel 7.1 och artikel 5 andra stycket platskontrollförordningen bedömer regeringen, till skillnad från Kronofogdemyndigheten, att det av lagen framgår att den behöriga myndighetens befogenheter omfattar samtliga de befogenheter som regleras i platskontrollförordningens bestämmelser.

Hänvisningsteknik

I den föreslagna regleringen anges att när Olaf genomför kontroller och inspektioner på plats enligt artikel 3 eller 4.3 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 har den behöriga myndigheten rätt att få tillträde till lokaler, markområden, transportmedel och andra platser som används yrkesmässigt i den verksamhet som kontrollen avser. Hänvisningar till EUrättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i en viss angiven lydelse. En följd av att ha en statisk hänvisning blir att om EUbestämmelsen ändras behöver lagstiftaren överväga om någon ändring bör göras i den nationella lagstiftningen. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om en hänvisning är dynamisk och EU-bestämmelsen ändras behöver lagstiftaren som huvudregel inte överväga om någon ändring behöver göras i den nationella lagstiftningen.

I den reglering som föreslås i denna proposition är hänvisningen till EU-förordningen dynamisk. De artiklar i Olaf-förordningen som bestämmelsen hänvisar till innehåller inte några materiella regler om platskontrollernas innehåll. Sådana regler framgår i stället av platskontrollförordningen, till vilken Olaf-förordningen hänvisar. Mot denna

• Sida 28
•  Original

bakgrund är det enligt regeringen ändamålsenligt att hänvisningen till EU-förordningen i detta fall är dynamisk, dvs. avser förordningen i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen.

9.4. Biträde och säkerhetsåtgärder i form av handräckning

Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska få begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras.

Handräckningen ska ske enligt bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning.

Om den behöriga myndigheten begär det ska Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inga invändningar mot förslaget. Lunds universitet framhåller att valet av

Kronofogdemyndigheten minskar risken för att en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning i stället för en administrativ utredning. Ekobrottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten efterfrågar dock vissa klargöranden vad gäller begreppet säkerhetsåtgärder. Ekobrottsmyndigheten anser att det kan finnas skäl att närmare redovisa vilka åtgärder som omfattas av begreppet säkerhetsåtgärder, då detta enligt myndigheten även kan omfatta andra åtgärder än den som anges i promemorian, dvs. försegling av lokal eller annat utrymme. Kronofogdemyndigheten efterfrågar ett klargörande av vad som gäller för det fall Olafs begäran om säkerhetsåtgärd inte skulle kunna medges av myndigheten med stöd av utsökningsbalken. Kronofogdemyndigheten anser vidare att det närmare behöver utredas om myndigheten vid en begäran om handräckning har befogenhet att genomföra en sådan åtgärd i bostad utan domstolsbeslut eller särskilt överklagbart beslut från den behöriga myndigheten. Myndigheten framhåller att handräckning i bostad är en integritetskänslig åtgärd enligt artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter samt att det finns ett krav på förhandsgodkännande av Stockholms tingsrätt vid åtgärder av detta slag vid handräckning i samband med kommissionens inspektioner i Sverige enligt artikel 21.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget. Kronofogdemyndigheten anser vidare att det bör tydliggöras att den behöriga myndigheten i samband med sin begäran ska visa upp den handling som de tjänstemän som i det aktuella ärendet företräder Olaf gett in för att styrka sin behörighet. Kronofogdemyndigheten framhåller slutligen, utifrån att Olafs åtgärder vid platskontroller ska ske på plats, att det sedan den 1 januari 2016 enligt en bestämmelse i 5 kap. 6 § konkurrenslagen vid Konkurrensverkets motsvarande undersökningar är möjligt att, med samtycke från den som

• Sida 29
•  Original

berörs, flytta elektroniskt lagrad information till myndighetens lokaler för undersökning och kopiering.

Skälen för regeringens förslag

Biträde till Olaf i form av handräckning

Enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen ska den berörda medlemsstaten, om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen, med tillämpning av nationella bestämmelser, lämna Olaf det biträde som behövs för att platskontrollen ska kunna fullgöras. I Sverige kan sådant biträde lämnas i form av handräckning. Vidare ska de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på Olafs begäran, vid behov, vidta lämpliga säkerhetsåtgärder enligt sin nationella rätt, särskilt åtgärder för att säkra bevismaterial (artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 7.2 i platskontrollförordningen). I förordningarna ges inte något exempel på någon annan form av säkerhetsåtgärd som skulle kunna vara aktuell utöver säkrande av bevisning. För svenskt vidkommande torde det inte bli aktuellt med andra säkerhetsåtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning, exempelvis försegling.

Om den ekonomiska aktören inte skulle motsätta sig det kan Olaf på egen hand omhänderta handlingar. I annat fall ska de behöriga myndigheterna ha möjlighet att på uppmaning av Olaf begära handräckning. Mot denna bakgrund anser regeringen att de behöriga myndigheterna ska ges möjlighet att begära handräckning för att kunna tillmötesgå en sådan framställning från Olaf. Handräckning är en åtgärd som utgör ingrepp i enskildas personliga förhållanden, vilket kräver lagstöd (se 8 kap. 2 § första stycket 2 regeringsformen).

Kronofogdemyndigheten är bäst lämpad att utföra handräckningen

Handräckning kan utföras av olika myndigheter. Enligt tillsynslagarna är det Polismyndigheten som ska bistå med handräckning. På konkurrensrättens område samt på statsstöds- och finansmarknadsområdet är det däremot Kronofogdemyndigheten som utför handräckning. I förarbetena till tillsynslagarna (prop. 1994/95:75) motiveras inte varför just polisen ska bistå vid handräckning enligt dessa lagar.

Tillsynsutredningen, som granskade ett mycket stort antal tillsynslagar på många olika områden, kunde inte iaktta någon klar princip för valet mellan Polismyndigheten och Kronofogdemyndigheten när det gäller vilken myndighet som ska bistå tillsynsmyndigheter med handräckning. Det kunde enligt utredningen möjligen antas att Polismyndighetens roll framför allt är att skydda och hjälpa tillsynsmyndighetens personal, om det finns risk för handgripligheter i samband med tillsynen. Kronofogdemyndighetens roll vid handräckning skulle enligt utredningen däremot inte omfatta denna funktion, utan mer vara inriktad på att undanröja fysiska hinder för tillsynens genomförande (SOU 2004:100 s. 220).

Kronofogdemyndigheten får vid förrättning använda tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna (se 2 kap. 17 § utsökningsbalken). Försegling kan utgöra sådant tvång (Kronofogdemyndighetens handbok S-handboken, del 2). Det framstår dock som mer

• Sida 30
•  Original

oklart om polisen har rätt att i en administrativ utredning försegla lokaler; exempelvis finns det inte någon bestämmelse i polislagen (1984:387) som ger polisen rätt att försegla lokaler i samband med handräckning. Grunden för handräckningsinstitutet är den befogenhet en polisman enligt 10 § polislagen har att använda våld i vissa situationer och proportionalitetsprincipen i 8 § polislagen. I 20 § polislagen ges polisen särskilda befogenheter när det gäller att söka efter person eller föremål som personen äger eller innehar, t.ex. i personens bostad.

Som Lunds universitet framhållit bör det undvikas att en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll felaktigt tror att det är fråga om en brottsutredning i stället för en administrativ utredning. Olafs platskontroller syftar till att samla in uppgifter och bevis som kan ligga till grund för ett senare administrativt eller straffrättsligt förfarande. Finns polis på plats vid Olafs platskontroller kan det för den hos vilken kontrollen genomförs framstå som om en förundersökning redan har inletts. Risken för detta minskar om det i stället är Kronofogdemyndigheten som är behjälplig med handräckningsåtgärder.

Det kan vidare konstateras att Kronofogdemyndigheten redan i dag bistår med handräckning vid platskontroller på konkurrenträtts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet. Dessa platskontroller är liksom Olafs utredningar administrativa och inte straffrättsliga. Handräckningen på dessa områden sker enligt reglerna i utsökningsbalken om verkställighet som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning (16 kap.11–12 a §§utsökningsbalken). Mot denna bakgrund anser regeringen att det är lämpligast att Kronofogdemyndigheten utför handräckning vid Olafs platskontroller och att denna sker i enlighet med bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Kronofogdemyndighetens beslut om handräckning kan överklagas enligt 18 kap. utsökningsbalken.

Handräckningsåtgärd i bostad

När det gäller Kronofogdemyndighetens påpekande om handräckning som riktar sig mot en enskilds bostad kan konstateras att Olafs platskontroller enligt artikel 5 andra stycket i platskontrollförordningen endast får genomföras i lokaler och på platser som används yrkesmässigt. Handräckning i bostad kan därför endast bli aktuellt om bostaden används yrkesmässigt. En platskontroll kan utgöra ett ingrepp i den enskildes rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen. En inskränkning av denna rättighet kräver stöd i lag och ska vara ägnad att tillgodose något av de intressen som räknas upp i artikeln, däribland förebyggande av oordning eller brott. Inskränkningen måste dessutom vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle för att tillgodose detta intresse. Detta innebär i huvudsak att det ska finnas ett angeläget samhälleligt behov av åtgärden och att den måste stå i rimlig proportion till det syfte som ska tillgodoses. Regeringen bedömer att bekämpning av bedrägerier med EU:s medel, som i vissa fall kan uppgå till mycket betydande belopp, är ett sådant intresse som gör att en inskränkning är tillåten och att inskränkningen står i rimlig proportion till detta syfte.

• Sida 31
•  Original

Regeringen anser vidare att handräckningen vid Olafs platskontroller är att likställa med den handräckning som Kronofogdemyndigheten är skyldig att lämna kommissionen enligt lagen om tillämpning av Europeiska unionens statsstödsregler och lagen om kreditvärderingsinstitut. Frågor om handräckning ska enligt dessa lagar prövas av Kronofogdemyndigheten och behöver inte föregås av domstolsbeslut. Regeringen anser att detsamma bör gälla för handräckning enligt den nya lagen om Olafs platskontroller.

Säkerhetsåtgärder

Regeringen delar, i enlighet med vad som ovan anförts, bedömningen i promemorian om att det inte bör bli aktuellt med andra säkerhetsåtgärder än sådana som kan utföras inom ramen för bestämmelserna om handräckning. Som framgått i avsnitt 8 gäller vid handräckning på konkurrensrätts-, statsstöds- och finansmarknadsområdet bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning. Regeringen bedömer att de tvångsåtgärder som Kronofogdemyndigheten får använda vid handräckning enligt 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken är tillräckliga för att tillgodose behovet av säkerhetsåtgärder enligt artikel 7.7 i Olaf-förordningen. Kronofogdemyndigheten bör därför inte ha möjlighet att vidta några andra åtgärder än vad som är möjligt inom ramen för dessa regler.

Uppvisande av behörighetshandlingar

Olafs anställda ska enligt artikel 7.2 i Olaf-förordningen fullgöra sina uppgifter mot uppvisande av ett skriftligt bemyndigande, med uppgifter om deras identitet och befattning. Olafs generaldirektör ska utfärda ett sådant bemyndigande och ange föremålet för och syftet med utredningen, de rättsliga grunderna för att genomföra utredningen och utredningsbefogenheterna till följd av dessa grunder. Mot denna bakgrund, och då sökanden enligt 2 kap. 2 § utsökningsbalken ska kunna visa handling som styrker sökandens behörighet att ge in en ansökan om handräckning, anser regeringen, till skillnad från Kronofogdemyndigheten, att det inte är nödvändigt att införa en särskild bestämmelse om uppvisande av behörighetshandling.

Möjlighet att inte i förväg underrätta om handräckning

Av 16 kap. 11 § utsökningsbalken framgår att svaranden som huvudregel i förväg ska underrättas om en verkställighetsåtgärd. Om saken är brådskande får dock Kronofogdemyndigheten genast vidta behövlig åtgärd. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 6.3 saknar Olaf-förordningen och platskontrollförordningen bestämmelser om att en ekonomisk aktör i förväg ska informeras om en förestående platskontroll. Enligt Olafs egen manual för rutiner som ska användas vid platskontroller informeras den berörda personen i förväg, om inte detta skulle skada utredningen.

Som anförts i avsnitt 8 ska Kronofogdemyndigheten vid kommissionens platsundersökningar på konkurrenträttens område och på statsstödsområdet inte underrätta den hos vilken undersökningen ska genomföras innan verkställighet sker. Vidare kan Finansinspektionen begära att Kronofogdemyndigheten inte i förväg ska underrätta den som Esma ska

• Sida 32
•  Original

kontrollera. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7.2 finns det även möjlighet att genomföra en tullrevision utan att dessförinnan underrätta den som revisionen avser.

Mot denna bakgrund anser regeringen att det även vid Olafs platskontroller bör finnas möjlighet att, om det bedöms nödvändigt för att inte skada utredningen, inte underrätta den ekonomiska aktören innan platskontrollen genomförs. De behöriga myndigheterna bör därför kunna begära att Kronofogdemyndigheten inte i förväg underrättar den ekonomiska aktören om en förestående platskontroll av Olaf. Detta innebär ett undantag från regleringen i 16 kap. 11 § utsökningsbalken om att svarande ska underrättas innan verkställighet som inte avser kvarstad eller annan säkerhetsåtgärd sker.

Kopiering av handlingar

För att platskontrollerna ska kunna genomföras på ett enkelt sätt bör de behöriga myndigheterna ha rätt att kopiera handlingar (jfr artikel 7.1 platskontrollförordningen). Denna rätt bör även omfatta elektroniska handlingar. Regeringen bedömer mot denna bakgrund att det för närvarande inte finns något behov av att införa en sådan bestämmelse om rätt att flytta elektroniskt lagrad information som Kronofogdemyndigheten påtalat att det finns i 5 kap. 6 § konkurrenslagen.

9.5. Formell prövning av Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder

Regeringens bedömning: Den behöriga myndigheten bör endast göra en formell prövning av Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna delar promemorians bedömning. Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av avsnitt 9.4 kan

Olafs begäran om biträde eller säkerhetsåtgärd tillgodoses genom tillämpning av reglerna om handräckning. En medlemsstat får inte överpröva Olafs bedömning om det föreligger behov av biträde eller säkerhetsåtgärder eftersom artikel 7.7 i Olaf-förordningen och artikel 9 i platskontrollförordningen inte ger möjlighet till det (se även OLAF Manual. Operational Procedures 1 December 2009, s. 63). I enlighet med vad som slagits fast av EU-domstolen i rättsfallen Hoechst och Roquette Frères kan dock den behöriga myndigheten göra en formell prövning av en begäran om biträde eller säkerhetsåtgärder enligt de principer som uppställts i dessa avgöranden. Den behöriga myndigheten bör i enlighet med vad som nu anförts kontrollera att Olafs beslut om att det föreligger behov av biträde är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf, men inte begära att få tillgång till byråns uppgifter i ärendet för att göra en egen bedömning.

• Sida 33
•  Original

9.6. Undantagna handlingar

Regeringens förslag: Den behöriga myndigheten ska inte få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken.

Den som kontrollen avser ska kunna begära att en domstol prövar frågan om en handling ska undantas från platskontrollen. Handlingen ska ges in tillsammans med begäran. Begäran ska prövas av den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen.

Om den behöriga myndigheten redan har den handling som begäran avser ska myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till domstolen.

Domstolen ska utan dröjsmål pröva begäran. Ett beslut i fråga om att undanta en handling från kontrollen ska gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

Prövningstillstånd ska krävas vid överklagande till kammarrätten.

Promemorians förslag: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian har inte föreslagits att det ska införas en möjlighet till domstolsprövning av en begäran om att undanta en handling.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker promemoirans förslag om att behörig myndighet inte ska få tillgång till sådana handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Advokatsamfundet, som visserligen ställer sig bakom förslaget, anser dock att det bör införas en möjlighet till domstolsprövning av en begäran om att undanta en handling från granskning. Tullverket anser att det i den nya lagen inte behövs någon uttrycklig möjlighet att undanta handlingar med betydande skyddsintresse från kontroll, eftersom en proportionalitetsprincip ändå ska tillämpas. Kronofogdemyndigheten anser att det närmare bör klargöras vad som gäller för beslut om och överklagande av beslag av handlingar.

Skälen för regeringens förslag

Befintliga regler om undantagna handlingar

Vid tullrevision får Tullverket enligt 4 kap. 37 § första stycket tullagen inte granska en handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Av samma lagrum framgår vidare att Tullverket inte heller får granska en handling som inte omfattas av revisionen. Enligt det andra stycket i samma paragraf får myndigheten inte heller granska en handling som har ett betydande skyddsintresse, om det finns särskilda omständigheter som gör att handlingen inte bör komma till någon annans kännedom och skyddsintresset är större än handlingens betydelse för kontrollen. Av 4 kap. 38 § tullagen framgår att beslut om att en handling ska undantas från kontrollen fattas på begäran av den som är föremål för revisionen. Om Tullverket inte instämmer i den enskildes bedömning avgör enligt 4 kap. 39 § samma lag förvaltningsrätten frågan om handlingen ska undantas eller inte.

Tillsynslagarna saknar bestämmelser om att undanta handlingar.

• Sida 34
•  Original

Vissa handlingar bör undantas

Principen om att advokatkorrespondens ska undantas från Olafs utredningar framgår av EU-rätten, t.ex. av kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 308, 20.10.2011, s. 6) och Europadomstolens praxis (Robathin v. Austria, application no. 30457/06). Vid revision enligt tullagen kan dock alla handlingar som omfattas av regleringen i 27 kap. 2 § rättegångsbalken undantas. Denna bestämmelse omfattar fler handlingar än advokatkorrespondens, bl.a. korrespondens med läkare, psykologer och familjerådgivare.

Regeringen bedömer att det är rimligt att den ekonomiska aktören vid Olafs platskontroller ska ha möjlighet att undanta motsvarande handlingar som den reviderade får enligt 4 kap. 37 § tullagen. Det bör därför införas en bestämmelse om att den behöriga myndigheten inte har rätt att få tillgång till sådana skriftliga handlingar som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Detta innebär att även Olafs behörighet inskränks i motsvarande mån.

Bestämmelsen i rättegångsbalken reglerar s.k. beslagsförbud som gäller för vissa typer av handlingar. Begreppet handling (eller skriftlig handling) definieras inte i rättegångsbalken. När balken trädde i kraft var det uppenbart att det som åsyftades var skrift som hade fixerats på papper eller liknade medium. Numera är det närmast vanligast att handlingar har elektronisk form. Mot bakgrund av att reglerna om beslagsförbud syftar till att skydda enskilda mot tvångsingripanden från det allmänna står det i bäst överensstämmelse med lagstiftarens intentioner att ge information i elektronisk form samma skydd som skriftliga handlingar av traditionellt slag. Den föreslagna regleringen bör därför även omfatta handlingar av detta slag.

I likhet med Tullverket bedömer regeringen att det i övrigt inte behövs någon uttrycklig bestämmelse i den nya lagen om att undanta handlingar med betydande skyddsintresse eftersom en proportionalitetsprincip ska tillämpas, såväl enligt EU-rätten som enligt svensk rätt, även utan någon uttrycklig reglering om detta. Olafs rätt att enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen ta del av handlingar och information omfattar endast sådant material som är av relevans för Olafs utredning. Det saknas därför anledning att införa bestämmelser om undantagande av ovidkommande material.

Domstolsprövning

I promemorian konstateras att det inte finns något hinder mot att införa nationella regler om att domstol ska pröva en begäran av den ekonomiska aktören om att vissa handlingar ska undantas vid Olafs platskontroller. Enligt promemorian är det dock eftersträvansvärt att använda en modell utan svensk domstolsprövning eftersom Olaf är ett EU-organ.

Promemorians förslag innebär att en invändning om att undanta handlingar ska behandlas av Olaf. Regler om undantagande av handlingar vid olika typer av granskningar och kontroller finns, som ovan nämnts, i svensk rätt bl.a. i tullagen, skatteförfarandelagen och konkurrenslagen. I samtliga dessa fall kan den enskilde begära att prövningen av om en handling ska undantas görs av svensk domstol. Mot

• Sida 35
•  Original

denna bakgrund, och med beaktande av att det är fråga om en för den enskilde viktig rättighet och att prövningen många gånger inte torde bli helt okomplicerad, anser regeringen, i likhet med Advokatsamfundet, att det bör införas en möjlighet till nationell domstolsprövning vid en begäran om att undanta handlingar även vid Olafs platskontroller. Regleringen bör utformas med bestämmelserna i 4 kap. tullagen som förebild.

Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det införs regler om att om en ekonomisk aktör som är föremål för en platskontroll anser att en handling omfattas av 27 kap. 2 rättegångsbalken, och aktören vill undanta handlingen från kontrollen, ska denne ha möjlighet att lämna in en begäran om att handlingen ska undantas från kontrollen.

Begäran bör skickas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets den behöriga myndigheten är belägen. Även om inte någon behörig myndighet skulle delta vid platskontrollen finns det alltid en utpekad behörig myndighet som informerats om att en platskontroll kommer att ske.

Handlingen bör ges in tillsammans med begäran. Avgörande för vem som ska lämna in handlingen till domstolen är vem som faktiskt har handlingen. Om den behöriga myndigheten redan har den handling som en begäran avser, och inte delar den ekonomiska aktörens uppfattning att handlingen bör undantas, bör myndigheten omedelbart försegla handlingen och överlämna den till förvaltningsrätten.

Domstolen bör, mot bakgrund av att det är ett EU-organ som genomför platskontrollen, utan dröjsmål pröva begäran. Ett beslut i fråga om att undanta en handling från kontrollen bör gälla omedelbart, om inte något annat anges i beslutet. Prövningstillstånd bör krävas vid överklagande till kammarrätten.

9.7. Ersättning för prover och undersökningar vid platskontroller

Regeringens bedömning: Det bör inte finnas någon rätt till ersättning för den ekonomiska aktören för prover och undersökningar i samband platskontroller.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens bedömning.

I promemorian föreslogs dock att en särskild bestämmelse skulle införas om att det inte förelåg någon rätt till ersättning för den ekonomiska aktören.

Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker eller har inte något att invända mot förslaget. Lantbrukarnas riksförbund anser dock att det bör införas en rätt till ombudsersättning för de allra minsta företagen för att inte produktionen ska bli lidande vid kontroller och för att dessa aktörer ska kunna hävda sina intressen.

Skälen för regeringens förslag: Enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har Olaf rätt att på samma villkor som de nationella administrativa kontrollanterna, och i överensstämmelse med nationell lagstiftning, få göra fysiska kontroller av varornas eller det utförda arbetets typ och omfattning samt ta och undersöka prover. Någon

• Sida 36
•  Original

bestämmelse om vem som ska stå för kostnaderna för kontroller och prover finns inte i Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen. Av ordalydelsen av artikel 7.1 i platskontrollförordningen framgår dock att det är Olaf, och inte den ekonomiska aktören, som ska ombesörja provtagningarna. Det torde därför i praktiken inte förekomma att proverna eller undersökningarna orsakar den ekonomiska aktören några större direkta kostnader.

Enligt tillsynslagarna har tillsynsmyndigheten och kontrollanter från vissa EU-organ rätt att göra de undersökningar och ta de prover som behövs för tillsynen, utan att ersättning lämnas. Även vid annan tillsyn som utövas av svenska myndigheter förväntas oftast den kontrollerade medverka i tillsynen utan någon kostnad för tillsynsmyndigheten (SOU 2004:100 s. 215). I 19 § myndighetsförordningen (2007:515) anges dock att en myndighet ska se till att de kostnadsmässiga konsekvenserna begränsas när den begär in uppgifter eller utövar tillsyn.

Mot bakgrund av det ovan anförda bedömer regeringen att den behöriga myndigheten ska ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga, utan att någon ersättning lämnas till den ekonomiska aktören. Eftersom en rätt till ersättning kräver stöd i reglering instämmer regeringen i Lagrådets bedömning att det saknas behov av en bestämmelse som anger att en rätt till ersättning saknas.

Eftersom Olaf enligt artikel 7.1 i platskontrollförordningen har samma befogenheter som den nationella behöriga myndigheten kommer även Olaf vid sina platskontroller ha rätt att göra de undersökningar och ta de prover som bedöms nödvändiga utan att någon ersättning lämnas. Den som mottar EU-stöd är skyldig att följa de regler som är kopplade till stödet, bl.a. reglerna om platskontroll, och bör vara medvetna om risken för eventuella kostnader. Regeringen anser därför inte, till skillnad från

Lantbrukarnas riksförbund, att det finns tillräckliga skäl att införa en särskild rätt till ombudsersättning för de allra minsta företagen.

9.8. Rätt till ombud eller biträde

Regeringens förslag: Det ska införas en särskild bestämmelse om att den som platskontrollen utförs hos ska ha rätt att tillkalla ett ombud eller biträde. Den behöriga myndigheten behöver inte avvakta att ombudet eller biträdet inställer sig om det kan befaras att platskontrollen förlorar i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.

Promemorians bedömning: Överensstämmer inte med regeringens.

Enligt promemorian är det obehövligt att i lag reglera rätten att tillkalla rättsligt biträde, då detta får anses följa av EU-rätten.

Remissinstanserna: Advokatsamfundet anser att rätten att tillkalla ett rättsligt ombud uttryckligen bör regleras i den föreslagna lagen, även om denna rätt enligt organisationen får anses följa av EU-rätten. Ingen av de övriga remissinstanserna har uttalat sig om bedömningen i promemorian.

Skälen för regeringens förslag: Rätten för en ekonomisk aktör att få skälig tid att tillkalla ett biträde före en platskontroll är inte reglerad i

Olaf-förordningen eller platskontrollförordningen, men följer av EU-

• Sida 37
•  Original

rätten, närmare bestämt artikel 47 andra stycket 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.3 b och c i Europakonventionen.

I flera svenska lagar som reglerar bevissäkring eller kontroller finns uttryckliga bestämmelser om rätten att tillkalla ett ombud eller biträde. Enligt 69 kap. 7 § skatteförfarandelagen och 7 kap. 9 § tullagen ska den som är föremål för ett beslut om bevissäkring underrättas om beslutet innan det verkställs av Tullverket, samt ges skälig tid att inställa sig och tillkalla ombud eller biträde. Det gäller dock inte om bevissäkringen därigenom fördröjs väsentligt eller om det finns en påtaglig risk för att ändamålet med bevissäkringen annars inte uppnås. Även i konkurrenslagen anges att den som Konkurrensverket ska genomföra en undersökning hos har rätt att tillkalla ett juridiskt biträde och att myndigheten som huvudregel inte får påbörja undersökningen innan biträdet inställt sig (5 kap. 9 §). Biträdets inställelse behöver dock inte avvaktas om beslutet om undersökningen har meddelats utan att den som undersökningen avser har fått möjlighet att yttra sig (5 kap. 9 § andra stycket 2). Rätten att tillkalla ett juridiskt biträde gäller också när Konkurrensverket på begäran av Europeiska kommissionen genomför en platsundersökning enligt rådets förordning (EG) nr 1/2003 (5 kap. 16 §). Biträdets inställelse behöver dock inte avvaktas om det kan befaras att undersökningen skulle förlora i betydelse om inte den påbörjas omedelbart.

Mot bakgrund av att den nya lagen reglerar de svenska behöriga myndigheternas befogenheter vid platskontroller, och då det är fråga om en viktig rättssäkerhetsgaranti gentemot enskilda, anser regeringen, i likhet med Advokatsamfundet, att det i den nya lagen bör införas en bestämmelse om att den ekonomiska aktören har rätt att tillkalla ett ombud eller biträde vid Olafs platskontroller. Regeringen anser i likhet med Lagrådet att regleringen inte bör utgå ifrån att biträdet ska vara juristutbildad. Den ekonomiska aktören kan exempelvis anse att det är lämpligare att tillkalla en revisor. Regleringen i den nya lagen kommer med den valda formuleringen överensstämma med bestämmelserna i tullagen och skatteförfarandelagen. I likhet med vad som gäller enligt de två sistnämnda lagarna, och i enlighet med vad som gäller enligt konkurrenslagen, bör inte den behöriga myndigheten behöva avvakta att ett ombud eller biträde inställer sig, om det kan befaras att platskontrollen skulle förlora i betydelse om den inte påbörjas omedelbart.

9.9. Sekretess

Regeringens bedömning: Några särskilda sekretessbestämmelser behöver inte införas med anledning av Olafs platskontroller.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över bedömningen.

Skälen för regeringens bedömning: Enligt 17 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), förkortad OSL, gäller sekretess för uppgift om planläggning eller andra förberedelser för sådan inspektion,

• Sida 38
•  Original

revision eller annan granskning som en myndighet ska göra, om det kan antas att syftet med granskningsverksamheten motverkas om uppgiften röjs. Detta innebär att det råder sekretess hos Kronofogdemyndigheten och den behöriga myndigheten avseende uppgifter om en planerad platskontroll av Olaf. För uppgifter hos Kronofogdemyndigheten om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden råder vidare enligt 34 kap. 1 § OSL sekretess, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men.

En uppgift som omfattas av sekretess enligt OSL får enligt 8 kap. 3 § OSL inte röjas för en utländsk myndighet eller en mellanfolklig organisation, om inte utlämnande sker i enlighet med särskild föreskrift i lag eller förordning. Sekretess gäller således gentemot Olaf, förutom för uppgifter som omfattas av Olaf-förordningen och platskontrollförordningen.

Av 15 kap. 1 a § OSL framgår vidare att sekretess gäller för uppgift som en myndighet har fått från ett utländskt organ på grund av en bindande EU-rättsakt eller ett av EU ingånget eller av riksdagen godkänt avtal med en annan stat eller med en mellanfolklig organisation, om det kan antas att Sveriges möjlighet att delta i det internationella samarbete som avses i rättsakten eller avtalet försämras om uppgiften röjs. Motsvarande sekretess gäller för uppgift som en myndighet har inhämtat i syfte att överlämna den till ett utländskt organ i enlighet med en sådan rättsakt eller ett sådant avtal. Bestämmelsen förutsätter att myndigheten i varje enskilt fall, efter att ha beaktat om och i så fall hur EU-rättsakten eller avtalet reglerar sekretessfrågan, självständigt tar ställning till om ett utlämnande kan antas skada det framtida samarbetet (se prop. 2012/13:192 s. 35).

Olaf-förordningen och platskontrollförordningen är bindande EUrättsakter och innehåller bestämmelser om sekretess. Av artikel 10.1 i Olaf-förordningen framgår att information som överlämnats eller inhämtats i samband med externa utredningar oavsett form ska vara skyddad genom tillämpliga bestämmelser. En liknande bestämmelse avseende interna utredningar finns i artikel 10.2. Av artikel 8.1 i platskontrollförordningen framgår att uppgifterna endast får överlämnas till personer i unionsorgan och medlemsstater som i kraft av sin befattning ska ha vetskap om dem och att de inte får användas för något annat syfte än att skydda unionens finansiella intressen. Sekretess i Olaf utredningar har prövats av Tribunalen i dom den 26 maj 2016 (mål T-110/15), som bedömt att handlingar i Olafs utredningar omfattas av sekretess enligt artikel 10 i Olaf-förordningen.

Vid en nationell sekretessprövning i det enskilda fallet torde det mot denna bakgrund ofta kunna konstateras att EU-samarbetet kring bedrägeribekämpning skulle försämras om insamlade eller mottagna uppgifter skulle röjas. Sekretess kommer således i stor utsträckning att gälla för uppgift som inhämtats av behörig myndighet eller Kronofogdemyndigheten i syfte att överlämna den till Olaf och för uppgift som Olaf sedan återbördar till svenska myndigheter.

I avsnitt 9.6 föreslås att den enskilde vid en platskontroll ska kunna begära att en handling som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken ska undantas från kontrollen. En begäran om att en handling ska undantas ska ges in till allmän förvaltningsdomstol. Vilken sekretess som kan gälla

• Sida 39
•  Original

för uppgifter i domstol skiljer sig åt, beroende på vilka uppgifter handlingen innehåller och vem som lämnar in den. För det fall det är en behörig myndighet som lämnar in handlingen till domstol överförs eventuell sekretess enligt 15 kap. 1 a § OSL till domstolen (43 kap. 2 § OSL). Om den enskilde lämnar in handlingen kan domstolen få anledning att pröva om sekretess gäller enligt t.ex. 36 kap. 2 § OSL och 21 kap. 1 § OSL.

Regeringen bedömer mot denna bakgrund att någon ytterligare reglering inte behöver införas i OSL med anledning av de aktuella förslagen.

10. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 1 maj 2017.

Regeringens bedömning: Det finns inte något behov av övergångsbestämmelser.

Promemorians förslag och bedömning: Överensstämmer delvis med regeringens. I promemorian föreslås att den nya lagen och lagändringarna ska träda i kraft den 1 januari 2017.

Remissinstanserna: Ingen remissinstans har yttrat sig särskilt över förslaget eller bedömningen.

Skälen för regeringens förslag och bedömning: Förslagen medför inte behov av att Kronofogdemyndigheten eller någon annan myndighet vidtar några omfattande åtgärder. Det är angeläget att lagen och lagändringarna kan träda i kraft så snart som möjligt. För att tillgodose den tid som krävs för bl.a. riksdagens behandling av förslaget föreslås att de nya bestämmelserna ska träda i kraft den 1 maj 2017.

Regeringen bedömer inte att det finns behov av några särskilda övergångsbestämmelser.

• Sida 40
•  Original

11. Konsekvenser av förslagen

Regeringens bedömning: Effektiva kontroller kan bidra till att de ekonomiska aktörerna följer gällande regelverk.

För det stora kollektivet av aktörer som tar emot EU-bidrag bedöms de samlade kostnaderna bli högst begränsade.

Förslagen bedöms medföra mycket begränsade kostnader för de behöriga myndigheterna, Kronofogdemyndigheten och de allmänna förvaltningsdomstolarna. Dessa kostnader bedöms kunna hanteras inom befintliga anslagsramar.

Den nya regleringen bedöms sammantaget få positiva samhällsekonomiska konsekvenser.

Promemorians bedömning: Promemorian behandlar endast de ekonomiska konsekvenserna för staten. I promemorian bedöms förslagen kunna hanteras inom befintliga anslagsramar.

Remissinstanserna: Det stora flertalet av remissinstanserna delar eller har inte någon invändning mot bedömningen i promemorian. Ekonomistyrningsverket konstaterar att platskontrollerna tidigare har kunnat hanteras inom befintliga anslagsramar, och att detta antagligen även kommer att gälla framöver, men framhåller att en konkret beräkning saknas i promemorian. Ekobrottsmyndigheten påpekar att det kommer att krävas kompetenshöjande insatser vid de behöriga myndigheterna. Ekobrottsmyndigheten har efter att myndigheten lämnat sitt remissvar under hand återkommit och anfört att det finns anledning att tro att det i framtiden kommer utföras fler än några enstaka platskontroller per år.

Skälen för regeringens bedömning

Konsekvenser för bekämpning av EU-bedrägerier

Det svenska regelverket kompletteras för att fullt ut svara mot de krav som ställs på medlemsstaterna enligt Olaf-förordningen och platskontrollförordningen. Kompletteringarna av regelverket möjliggör genomförande av Olafs kontroller och inspektioner i Sverige och underlättar byråns möjligheter att utreda om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet mot unionens finansiella intressen. Effektiva kontroller bidrar till att de ekonomiska aktörer som riskerar att bli föremål för kontroll följer gällande regelverk.

Ekonomiska konsekvenser för myndigheter och konsekvenser för företag

Olaf har endast vid ett fåtal tillfällen gjort platskontroller i Sverige. Det kan antas att antalet ärenden även fortsättningsvis kommer att vara lågt. Eftersom Kronofogdemyndigheten redan utför handräckningsåtgärder vid platskontroller inom andra rättsområden, och då det sannolikt kommer att vara fråga om mycket få ärenden, bedöms kostnaderna med anledning av förslagen rymmas inom myndighetens befintliga anslagsramar. Regeringen bedömer att kostnaderna för såväl kompetenshöjande insatser som utförandet av de tillkommande uppgifterna blir begränsade

• Sida 41
•  Original

och därmed bör kunna hanteras inom befintliga anslagsramar för dessa myndigheter.

De allmänna förvaltningsdomstolarna ska hantera prövningar av undantagande av handlingar. Eftersom antalet platskontroller antas vara få kommer det vara mycket sällan en allmän förvaltningsdomstol mottar en begäran om att en handling ska undantas från platskontroll. Kostnaderna för detta bedöms därför rymmas inom befintliga anslagsramar.

Vad gäller de ekonomiska konsekvenserna för de aktörer som blir föremål för platskontroll kan konstateras att den som mottar EU-stöd är skyldig att följa de regler och förfaranden som är kopplade till stödet, bl.a. att bli föremål för kontroller och inspektioner. Den som mottar EUstöd får således sägas ha accepterat en risk för att kostnader kan uppstå till följd av en eventuell platskontroll. För det stora kollektivet av bidragsmottagare bedöms de samlade kostnaderna bli högst begränsade.

Samhällsekonomiska konsekvenser

Olafs platskontroller syftar till att utreda om det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet i Sverige som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Sverige är nettobidragsgivare till EU:s budget. År 2015 uppgick Sveriges avgift till EU till cirka 44 miljarder kronor och återflödet uppgick till cirka 14 miljarder kronor. År 2015 avslutade Olaf totalt 304 utredningar i och utanför EU och rekommenderade att 888 miljoner euro som utbetalats från EU skulle återtas.

De vinster i form av bl.a. minskat fusk och ökade återbetalningar som kontrollerna kan förväntas innebära bedöms mot denna bakgrund vida överstiga de resurser som svenska myndigheter och stödmottagare behöver avsätta för att Olaf ska kunna genomföra sina kontroller i Sverige. Regeringen anser därför att lagen kommer att få positiva samhällsekonomiska konsekvenser.

12. Författningskommentar

12.1. Förslag till lag om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning

1 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.1 och 9.2.

I första stycket anges vilka EU-förordningar som lagens bestämmelser kompletterar.

I andra stycket ges upplysning om att lagen innehåller bestämmelser om befogenheter för behöriga myndigheter enligt Olaf-förordningen.

I tredje stycket anges att regeringen utser de myndigheter som är behöriga myndigheter vid tillämpning av denna lag.

Paragrafens andra och tredje stycke har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

• Sida 42
•  Original

2 §

3 §

Paragrafen behandlas i avsnitt 9.4 och 9.5.

Av bestämmelsens första stycke framgår att den behöriga myndigheten får begära handräckning av Kronofogdemyndigheten för att en platskontroll ska kunna genomföras. En situation då behov av handräckning kan uppstå är om den ekonomiska aktören motsätter sig platskontrollen och Olaf begär biträde av den behöriga myndigheten enligt artikel 9 första stycket i platskontrollförordningen.

• Sida 43
•  Original

I andra stycket finns närmare bestämmelser om hur handräckningen ska gå till. Bland annat anges att bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet eller avhysning ska tillämpas vid handräckningen. Bestämmelsen möjliggör att sådana tvångsåtgärder som behandlas i 2 kap. 17 § tredje stycket utsökningsbalken får vidtas för att genomföra en platskontroll. Den åtgärd som främst torde bli aktuell är försegling av lokal eller annat utrymme, om förrättningen inte kan slutföras samma dag som den har påbörjats. Av regleringen framgår att Kronofogdemyndigheten, om den behöriga myndigheten begär det, inte i förväg ska underrätta den hos vilken kontrollen ska genomföras.

Då Olaf begär biträde eller säkerhetsåtgärd bör den behöriga myndigheten kontrollera att Olafs beslut är fattat i behörig ordning och att den begärda åtgärden inte är godtycklig eller oproportionerlig. Den behöriga myndigheten får för denna prövning begära ytterligare upplysningar av Olaf. Den behöriga myndigheten får dock enligt EU-rätten inte ifrågasätta att en åtgärd behövs eller begära att få tillgång till uppgifter i Olafs handlingar i ärendet för att göra en egen bedömning.

4 §

Ikraftträdandebestämmelse

Bestämmelsen behandlas i avsnitt 10.

Ikraftträdandebestämmelsen anger att lagen träder i kraft den 1 maj 2017.

• Sida 44
•  Original

12.2. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1708) om EU:s förordningar om strukturstöd och om stöd till utveckling av landsbygden

4 a §

Ikraftträdandebestämmelse

12.3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1709) om EU:s förordningar om den gemensamma fiskeripolitiken

7 a §

Ikraftträdandebestämmelse

12.4. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter

7 a §

Paragrafen, som är ny, behandlas i avsnitt 9.2.

Av bestämmelsen framgår att regleringen om platskontroll i lagen om EG:s förordningar om jordbruksprodukter inte ska tillämpas vid Olafs platskontroller. I stället tillämpas reglerna i den föreslagna lagen om kontroller och inspektioner på plats av Europeiska byrån för bedrägeri-

• Sida 45
•  Original

bekämpning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Ikraftträdandebestämmelse

12.5. Förslag till lag om ändring i tullagen (2016:253)

4 kap. 43 a §

Ikraftträdandebestämmelse