Prop. 2017/18:251

Solidaritet vid kris i naturgasförsörjningen

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.

Stockholm den 19 april 2018

Stefan Löfven

Ibrahim Baylan

(Miljö- och energidepartementet)

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning med anledning av att EU beslutat om en ny förordning om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas.

Den nya gasförsörjningsförordningen ersätter en tidigare EU-förordning om försörjningstrygghet för gas. Bestämmelserna i den nya gasförsörjningsförordningen är i stora delar oförändrade gentemot den tidigare EU-förordningen. Det har dock införts ett krav på solidaritet mellan medlemsstater för att säkerställa gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder om det uppstår en försörjningskris och de ordinarie krisåtgärderna inte räcker till. Det nya kravet medför ett behov av kompletterande bestämmelser i nationell lagstiftning. Det är i huvudsak ansvarsfrågor som måste regleras. Inriktningen är att bestämmelser inte bör införas i lag utan meddelas i förordning med stöd av ett normgivningsbemyndigande. I propositionen föreslås därför att regeringen får meddela föreskrifter om ansvaret för olika åtgärder i en situation där solidaritet enligt EU-förordningen aktualiseras. Det föreslås också att hänvisningarna i lagen om trygg naturgasförsörjning till den nu upphävda EU-förordningen ändras.

Propositionen innehåller även förslag om upphävande av vissa äldre myndighetsföreskrifter som utfärdats av Statens energimyndighet. Föreskrifterna tillämpas inte längre, men myndigheten kan inte själv upphäva dem eftersom det saknas bemyndigande i lag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 september 2018. Statens energimyndighets föreskrifter föreslås upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

1. Förslag till riksdagsbeslut

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning,

2. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd (NUTFS 2000:3) om mätning och rapportering av överförd naturgas,

3. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:4) om information om hushållsapparaters bullernivå,

4. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:5) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk,

5. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:6) om information om energiförbrukning hos elektriska torktumlare för hushållsbruk,

6. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:7) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska kombinerade tvättmaskiner-torktumlare för hushållsbruk,

7. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:8) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska diskmaskiner för hushållsbruk,

8. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:9) om information om energiförbrukning av elektriska lampor för hushållsbruk,

9. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:10) om information om energiförbrukning hos elektriska hushållsugnar,

10. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:11) om information om energiförbrukning hos elektriska luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk,

11. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:12) om information om energiförbrukning hos elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk,

12. lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:13) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk.

2. Lagtext

Regeringen har följande förslag till lagtext.

2.1. Förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

dels att 1, 3, 5, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 a §, och närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010, i den ursprungliga lydelsen.

3 §

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/1938.

Solidaritet vid kris i gasförsörjningen

4 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. tekniska åtgärder för att gas ska kunna levereras enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938, och

2. vem som enligt artikel 13 i samma förordning ska ansvara för att

a) begära solidaritet,

b) den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs det västsvenska naturgassystemet och fördelas till dessa kunder, och

c) skälig ersättning betalas till den medlemsstat som har bidragit med gas.

5 §

Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att

1. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

1. förordning (EU) 2017/1938 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

6 §

Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 994/2010 och denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) 2017/1938 och denna lag.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) nr 994/2010 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) 2017/1938 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2018.

2.2. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd (NUTFS 2000:3) om mätning och rapportering av överförd naturgas

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd (NUTFS 2000:3) om mätning och rapportering av överförd naturgas ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.3. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:4) om information om hushållsapparaters bullernivå

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:4) om information om hushållsapparaters bullernivå ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.4. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:5) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:5) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska tvättmaskiner för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.5. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:6) om information om energiförbrukning hos elektriska torktumlare för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:6) om information om energiförbrukning hos elektriska torktumlare för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.6 Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:7) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska kombinerade tvättmaskiner-torktumlare för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:7) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska kombinerade tvättmaskiner-torktumlare för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.7. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:8) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska diskmaskiner för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:8) om information om energi- och annan resursförbrukning hos elektriska diskmaskiner för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.8. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:9) om information om energiförbrukning av elektriska lampor för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:9) om information om energiförbrukning av elektriska lampor för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.9. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:10) om information om energiförbrukning hos elektriska hushållsugnar

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:10) om information om energiförbrukning hos elektriska hushållsugnar ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.10. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:11) om information om energiförbrukning hos elektriska luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:11) om information om energiförbrukning hos elektriska luftkonditioneringsapparater för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.11. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:12) om information om energiförbrukning hos elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:12) om information om energiförbrukning hos elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

2.12. Förslag till lag om upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:13) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk

Härigenom föreskrivs att Statens energimyndighets föreskrifter (STEMFS 2005:13) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar för hushållsbruk ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

3. Ärendet och dess beredning

Ändringarna i lagen ( 2012:273 ) om trygg naturgasförsörjning

Den 25 oktober 2017 antogs Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010, här kallad gasförsörjningsförordningen. Förordningen finns i bilaga 1.

Den nya gasförsörjningsförordningen ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EU. Bestämmelserna i den nya gasförsörjningsförordningen är i stora delar oförändrade jämfört med den tidigare. Vissa nyheter finns dock. Bland annat har det införts ett krav på solidaritet mellan medlemsstater för att säkerställa gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder om det uppstår en försörjningskris och de ordinarie krisåtgärderna inte räcker till. Det nya kravet på solidaritet innebär att kompletterande bestämmelser behöver införas i nationell lagstiftning. Hänvisningar till den nya gasförsörjningsförordningen behöver också göras i befintliga svenska regler. En promemoria har därför utarbetats i Regeringskansliet med förslag till ändringar i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning. Promemorians lagförslag finns i bilaga 2. Förslagen har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. Remissvaren och en sammanställning av svaren finns tillgänglig i Miljö- och energidepartementet (M2018/00296/R).

Upphävande av Statens energimyndighets föreskrifter

I en skrivelse som gavs in till Miljö- och energidepartementet den 3 februari 2017 begär Energimarknadsinspektionen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll att Statens energimyndighets föreskrifter och allmänna råd (NUTFS 2000:3) om mätning och rapportering av överförd naturgas ska upphävas. Föreskrifterna utfärdades under den tid då Energimarknadsinspektionen var en del av Statens energimyndighet, nedan kallad Energimyndigheten. Inspektionen saknar bemyndigande att själv upphäva föreskrifterna. Propositionen innehåller ett förslag om upphävande av dessa föreskrifter.

I en skrivelse som kom in till Miljö- och energidepartementet den 22 november 2017 begär Energimyndigheten, att dess föreskrifter (STEMFS 2005:4) – (STEMFS 2005:13) ska upphävas (dnr M2017/03035/R) eftersom myndigheten själv saknar bemyndigande att upphäva föreskrifterna. Propositionen innehåller ett förslag om upphävande även av dessa föreskrifter. Lagförslagen om upphävande av myndighetsföreskrifter har beretts under hand med Statens energimyndighet, Energimarknadsinspektionen och Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

Lagrådet

Regeringen beslutade den 29 mars 2018 att inhämta Lagrådets yttrande över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5. Lagrådets synpunkt behandlas i avsnitt 5 och i författningskommentaren. Regeringen har följt Lagrådets förslag. I förhållande till lagrådsremissen har även vissa redaktionella och språkliga ändringar gjorts.

Övriga förslag är författningstekniskt och även i övrigt av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats i dessa delar.

Hänvisningar till S3

4. Den nya gasförsörjningsförordningen i korthet

Den nya gasförsörjningsförordningen har utarbetats för att ytterligare förstärka en trygg gasförsörjning inom EU vid kris till följd av svåra klimatförhållanden eller avbrott i försörjningen. Jämfört med den tidigare förordningen är den största förändringen att det införs en bestämmelse om solidaritet mellan medlemsstaterna vid en gasförsörjningskris för att säkerställa att de kunder som definieras som solidaritetsskyddade får gas. Detta ska dock vara en sista utväg. Andra förändringar är högre krav på regionalt samarbete för att identifiera risker och mildra effekterna vid en gasförsörjningskris och att det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso-G) får till uppgift att genomföra unionsomfattande simuleringar av scenarier med avbrott i gasförsörjning och infrastruktur. Detta ska bidra till gemensamma och nationella riskbedömningar. Slutligen ställs krav på ökat informationsutbyte; bland annat ska naturgasföretagen automatiskt informera nationella behöriga myndigheter om vissa gasförsörjningsavtal som kan påverka försörjningstryggheten.

Den nya gasförsörjningsförordningen är direkt tillämplig i alla medlemsstater i EU. Den trädde i kraft den 1 november 2017 med undantag för artikel 13 om solidaritet mellan medlemsstaterna. I artikel 13.10 anges att medlemsstaterna senast den 1 december 2018 ska anta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att gas kan levereras till solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begärt att solidaritetsåtgärden ska vidtas. Enligt gasförordningens ikraftträdandebestämmelse ska artikel 13, i fråga om punkterna 1–6, 8, 14 och 15 tillämpas först från och med den 1 december 2018.

5. Solidaritetsåtgärder vid en gasförsörjningskris

Regeringens förslag: Regeringen får meddela föreskrifter om tekniska åtgärder för att gas ska kunna levereras enligt artikel 13 i gasförsörjningsförordningen. Regeringen får även meddela föreskrifter om vem som ansvarar för att begära solidaritet, att den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs det västsvenska naturgassystemet och fördelas till dessa kunder samt för att skälig ersättning betalas till den medlemsstat som har bidragit med gas.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: Länsstyrelsen i Hallands län anser att det underlag för att prioritera samhällsviktiga naturgasanvändare i Sverige som togs fram 2015 på uppdrag från Energimyndigheten bör övervägas vid bedömningen av vilka kunder som är solidaritetsskyddade. Länsstyrelsen i Jönköpings län framför att länet har samhällsviktiga verksamheter som är beroende av gas och att även de bör vara prioriterade och solidaritetsskyddade. Det gäller t.ex. vårdboenden och kommunala anläggningar.

Energimyndigheten tillstyrker förslagen men anser att myndigheten även bör bemyndigas att ingå överenskommelser enligt artikel 8.6 i den nya gasförsörjningsförordningen och överenskommelser enligt artikel 13, oavsett vilken aktör i Danmark som får i uppdrag att ingå dessa överenskommelser. Vidare saknar myndigheten ett ställningstagande till hur sanktioner enligt artikel 14.10 ska hanteras i den nationella lagstiftningen och anser att bestämmelser om sanktioner bör omfattas av myndighetens tillsyn enligt lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning.

Skälen för regeringens förslag

Behovet av kompletterande bestämmelser i nationell lagstiftning

Det är endast med anledning av den nya bestämmelsen om solidaritet i artikel 13 i den nya gasförsörjningsförordningen som kompletterande bestämmelser behöver införas i nationell lagstiftning. Den artikeln medför behov av regleringar i både lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning och förordningen (2012:275) om trygg naturgasförsörjning. I dessa författningar finns i dag bestämmelser som genomför den tidigare gasförsörjningsförordningen.

Solidaritet för att lindra effekterna av gasförsörjningskriser

Syftet med att införa ett krav på solidaritet mellan medlemsstaterna i EU är att göra gas tillgänglig för solidaritetsskyddade kunder i en medlemsstat som har tillkännagett en kris i gasförsörjningen. Kravet motiveras med att de samlade effekterna av ett allvarligt avbrott i gasförsörjningen fördelas jämnare och blir mindre om solidaritetsåtgärder vidtas.

Solidaritet innebär i korthet följande. I den medlemsstat som visar solidaritet ska gasförsörjningen till andra kunder än de som har definierats som solidaritetsskyddade kunder minskas eller avbrytas så att gas frigörs till de solidaritetsskyddade kunderna i den medlemsstat som begär solidaritet. Den begärande medlemsstaten ska säkerställa att den relevanta gasmängden faktiskt levereras till de solidaritetsskyddade kunderna. De berörda medlemsstaterna ska enas om tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang för solidaritet. Arrangemangen ska beskrivas i deras respektive krisplaner.

Regleringen av solidaritet mellan unionens medlemsstater är utformad för hantering av extrema situationer. Solidaritetsåtgärder krävs bara mellan medlemsstater som är direkt sammanlänkade med varandra. Åtgärderna är en sista utväg och får endast tillgripas i en kris efter att andra krisåtgärder är uttömda och på restriktiva villkor. En medlemsstat ska alltså först ha tillkännagett en kris och genomfört alla krisåtgärder i sin krisplan innan solidaritetsåtgärder kan komma i fråga. Medlemsstaten måste också göra en uttrycklig begäran för att en annan medlemsstat ska vidta solidaritetsåtgärder. Den medlemsstat som begär solidaritet ska förbinda sig att snabbt betala ut eller ombesörja utbetalning av skälig ersättning. Den mottagande medlemsstaten ska också förbinda sig att snabbt informera om när behovet av s.k. solidaritetsgas från den andra medlemsstaten har minskat eller upphört.

Sverige är endast mottagande land

Sverige är direkt sammanlänkat endast med Danmark som försörjer det västsvenska naturgassystemet med gas. Sverige tillför inte någon gas till det danska gassystemet. Sverige omfattas därför inte av kravet på att visa solidaritet utan berörs endast som mottagande land. Detta framgår av artikel 20.3 i den nya gasförsörjningsförordningen. Undantaget gäller så länge Sverige endast har gas via sammanlänkning från Danmark som enda gasförsörjningskälla.

Vem är solidaritetsskyddad kund?

En solidaritetsskyddad kund är enligt artikel 2.6 i den nya gasförsörjningsförordningen en hushållskund som är ansluten till ett distributionsnät för gas. Under vissa förutsättningar kan det också vara en fjärrvärmeanläggning eller en grundläggande samhällstjänst, dock inte en utbildningstjänst eller en tjänst inom offentliga sektorn.

I Sverige är endast hushållskunder solidaritetsskyddade kunder. Hushållskunderna var skyddade kunder även enligt den tidigare gasförsörjningsförordningen. Länsstyrelsen i Hallands län och Länsstyrelsen i Jönköpings län har synpunkter på vilka som ska vara solidaritetsskyddade kunder. Regeringen bedömde i samband med propositionen Trygg naturgasförsörjning (prop. 2011/12:68) att Sverige saknar förutsättningar att utvidga skyddet till fler än hushållskunder. Eftersom förutsättningarna inte har ändrats gör regeringen samma bedömning i detta lagstiftningsärende. Det framgår också direkt av definitionen av solidaritetsskyddad kund i den nya gasförsörjningsförordningen att utbildningstjänster och den offentliga sektorns tjänster inte kan vara grundläggande samhällstjänster.

Ansvarsfrågor bör regleras nationellt i förordning

I stora delar är solidaritetsåtgärderna reglerade i artikel 13 i den nya gasförsörjningsförordningen. Vissa frågor av praktisk natur måste dock regleras i bestämmelser på nationell nivå. Det anges i punkten 10 i artikeln att medlemsstaterna senast den 1 december 2018 ska anta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att gas levereras till solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begär solidaritet. Senast detta datum ska de medlemsstater som är direkt sammanlänkade även ha gjort tekniska, rättsliga och finansiella överenskommelser för att solidaritetsmekanismen ska fungera.

Det är i huvudsak ansvarsfrågor som måste regleras nationellt. Inriktningen är att bestämmelser inte bör införas i lag utan meddelas i förordning. Bestämmelserna kan meddelas i förordning med stöd av ett normgivningsbemyndigande. Regeringen bör därför få bemyndigande att meddela föreskrifter när det gäller ansvaret för att begära solidaritet, ansvaret för att den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs det västsvenska naturgassystemet och fördelas till dessa kunder samt om att skälig ersättning betalas till den medlemsstat som har bidragit med gas.

Ansvaret för att begära solidaritet

I ett scenario där Sverige har tillkännagett kris, krisåtgärderna är uttömda och de solidaritetsskyddade kunderna trots detta inte längre kommer att kunna försörjas med gas kan Sverige göra en begäran till kommissionen och till den medllemsstat som ska visa solidaritet om att få gas. Begäran ska vara uttrycklig. Det framgår av artikel 13.3 c.

Det mottagande landet är skyldigt att informera om när behovet av solidaritetsåtgärder har minskat eller upphört, vilket regleras i artikel 13.6 i den nya gasförsörjningsförordningen. Där anges också att skyldigheten gäller den behöriga myndigheten.

Däremot reglerar den nya gasförsörjningsförordningen inte vem som ska ha ansvaret för att begära solidaritet. Den frågan måste därför regleras nationellt. Inriktningen bör vara att den behöriga myndigheten, som har till uppgift att tillkännage en kris, även ska ha ansvaret för uppgiften att begära solidaritet.

Ansvaret för att den mängd solidaritetsgas som behövs tillförs det västsvenska naturgassystemet och hushållskunderna

De slutliga mottagarna av solidaritetsgasen kommer att vara hushållskunder som är anslutna till ett distributionsnät. För att solidaritetsgasen ska nå fram till dessa kunder behöver en rad aktörer på båda sidor av gränsen involveras: behöriga myndigheter, transmissionsnätsoperatörer och systembalansansvariga, distributionsnätsoperatörer samt balansansvariga och leverantörer. Det övergripande ansvaret för att tillföra den mängd gas som behövs för att tillgodose de solidaritetsskyddade kundernas behov samt fördela gasen till dem bör dock läggas på en aktör. Mycket talar för att den bäst lämpade för uppgiften är Swedegas. I egenskap av systembalansansvarig och transmissionsnätsoperatör, har företaget redan en central funktion i samband med en kris.

Ansvaret för att skälig ersättning betalas för solidaritetsgasen

Medlemsstaterna i EU ska säkerställa att skälig ersättning betalas till det land som levererar solidaritetsgas. Den medlemsstat som begär att få gas ska förbinda sig att snabbt betala ut sådan ersättning. Inriktningen är att befintliga system ska kunna utnyttjas även för hantering av ersättning. Swedegas sköter balansavräkningen och bör tilldelas ansvaret för att ta fram ett system för och hantera betalningar för solidaritetsgas. Det är kostnadseffektivt och innebär att det inte kommer att krävas någon särskild författningsreglering om kostnadsfördelning mellan balansansvariga, leverantörer eller de solidaritetsskyddade kunderna. Lagrådet anser att det i den fortsatta beredningen bör uppmärksammas att bemyndigandet inte tillåter föreskrifter som ålägger ett företag ekonomiska förpliktelser i förhållande till ett annat företag eller en annan stat eftersom föreskrifter av det slaget ska meddelas genom lag. Regeringen beaktar denna synpunkt i det kommande förordningsarbetet.

Tekniska åtgärder

Det kan finnas behov av att reglera frågor om tekniska åtgärder som krävs för att solidaritetsgas ska kunna levereras till den svenska marknaden. Det normgivningsbemyndigande som föreslås i lagen om trygg naturgasförsörjning bör därför även omfatta möjlighet för regeringen att meddela sådana föreskrifter.

Sanktioner Energimyndigheten anger i sitt remissyttrande att myndigheten saknar ett ställningstagande till hur sanktioner enligt artikel 14.10 ska hanteras i den nationella lagstiftningen och anser att bestämmelser om sanktioner bör omfattas av myndighetens tillsyn enligt lagen om trygg naturgasförsörjning. Artikel 14.10 ålägger medlemsstaterna att införa sanktioner som ska användas om inte naturgasföretagen uppfyller vissa informations- och uppgiftsskyldigheter som framgår av artikel 14.6 och 7 i den nya gasförsörjningsförordningen.

Enligt lagen om trygg naturgasförsörjning utövar den behöriga myndigheten tillsyn över att bl.a. gasförsörjningsförordningen följs (5 §). Myndigheten får också meddela de förelägganden, eventuellt vid vite, som behövs för att se till att de föreskrifter som omfattas av tillsynen följs (7 §). Detta innebär att det redan finns nationella bestämmelser om sanktioner som även tillgodoser kraven i artikel 14.10.

En överenskommelse med Danmark krävs

Senast den 1 december 2018 ska tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang fastställas i överenskommelser mellan de medlemsstater som är sammanlänkade. Den medlemsstat som begär solidaritet ska förbinda sig att snabbt betala ut skälig ersättning till den medlemsstat som visar solidaritet. De finansiella arrangemang som medlemsstaterna kommit överens om innan solidaritetsåtgärder begärs ska innehålla bestämmelser om beräkningen av skälig ersättning samt ett åtagande att betala sådan ersättning. Enligt artikel 13.12 ska kommissionen bistå medlemsstaterna med en icke rättsligt bindande vägledning för hur de viktigaste aspekterna av

de rättsliga, tekniska och finansiella arrangemangen ska tillämpas i praktiken. Kommissionen har tagit fram en sådan vägledning: Kommissionens rekommendation (EU) 2018/177 av den 2 februari 2018 om de aspekter som ska inkluderas i de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen mellan medlemsstaterna för tillämpningen av solidaritetsmekanismen i enlighet med artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas.

Eftersom Sverige endast är sammanlänkat med Danmark är det med Danmark som en överenskommelse om solidaritet ska ingås. Som framgått kommer denna överenskommelse för svensk del endast att omfatta arrangemangen för att ta emot solidaritetsgas. Det är lämpligt att Sverige representeras av Energimyndigheten när en överenskommelse ska ingås. Redan i dag finns en bestämmelse i 3 § förordningen (2012:275) om trygg naturgasförsörjning där det framgår att Energimyndigheten får ingå överenskommelser med behöriga myndigheter i andra medlemsstater inom ramen för samarbeten som avses i artikel 4.3 i förordning (EU) nr 994/2010. Energimyndigheten anser att myndigheten även bör bemyndigas att ingå överenskommelser enligt artikel 8.6 i den nya gasförsörjningsförordningen och överenskommelser enligt artikel 13, oavsett vilken aktör i Danmark som får i uppdrag att ingå dessa överenskommelser. Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen finns inga begränsningar när det gäller förvaltningsmyndighetens avtalsparter i internationella överenskommelser. En utländsk stat kan vid ingående av en överenskommelse med en svensk förvaltningsmyndighet representeras på olika sätt beroende på dess nationella organisation. Det ankommer på regeringen att se över bemyndigandet i förordningen så att det får den omfattning och utformning som krävs enligt den nya gasförsörjningsförordningen.

Ändrade hänvisningar

Med anledning av att den nya gasförsörjningsförordningen ersätter förordning (EU) nr 994/2010 bör hänvisningarna i lagen om trygg naturgasförsörjning till förordning (EU) nr 994/2010 genomgående ändras.

Hänvisningsteknik

Lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning innehåller hänvisningar till en EU-förordning. Hänvisningar till EU-rättsakter kan göras antingen statiska eller dynamiska. En statisk hänvisning innebär att hänvisningen avser rättsakten i en viss angiven lydelse. En dynamisk hänvisning innebär att hänvisningen avser EU-rättsakten i den vid varje tidpunkt gällande lydelsen. Om en statisk hänvisningsteknik används kan en ändring i EU-förordningen medföra att ändring behöver göras även i den nationella lagstiftningen. En dynamisk hänvisningsteknik innebär däremot att lagstiftningen normalt sett inte behöver ändras.

De aktuella lagbestämmelserna reglerar bland annat åtgärder som kan anses vara betungande för enskilda. Mot den bakgrunden bör lagstiftaren vid framtida ändringar av EU-rättsakterna överväga om det finns behov av att ändra lagtexten. Det är därför ändamålsenligt att hänvisningarna görs statiska. Lagrådet delar denna bedömning, men ifrågasätter om det är nödvändigt att tynga lagtexten även i 3, 4 a, 5, 6 och 8 §§ med uppgift

om att hänvisningen till förordningen avser den ursprungliga lydelsen. Lagrådet anser att detta får anses framgå tillräckligt tydligt av den inledande 1 § om tillämpningsområdet. Regeringen delar Lagrådets bedömning och ändrar lagförslaget i enlighet med den.

6. Upphävande av Energimyndighetens föreskrifter

Regeringens förslag: Statens energimyndighets föreskrifter i lagförslag 2.2–2.12 ska upphävas.

Promemorian innehåller inget förslag om upphävande av myndighetsföreskrifter.

Skälen för regeringens förslag: Energimarknadsinspektionen och

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll har begärt att myndighetsföreskrifterna i lagförslag 2.2 ska upphävas. Energimyndigheten har begärt att föreskrifterna i lagförslag 2.3–2.12 ska upphävas. De aktuella föreskrifterna har meddelats med stöd av bemyndiganden i lagar som numera är upphävda. Föreskrifterna i lagförslag 2.2 är meddelade med stöd av bemyndiganden i naturgaslagen (2000:599). Den lagen upphävdes 1 juli 2005 och ersattes av naturgaslagen (2005:403). Föreskrifterna i lagförslag 2.2–2.11 är meddelade med stöd av bemyndiganden i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater. Den lagen upphörde att gälla den 20 juli 2011, då den ersattes av lagen (2011:721) om märkning av energirelaterade produkter. Föreskrifterna i lagförslag 2.12 är meddelade med stöd av bemyndiganden i lagen (1997:867) om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar. Den lagen upphörde att gälla vid utgången av april 2008 och har ersatts av regelverket om ekodesign.

Myndighetsföreskrifterna tillämpas inte längre. De lagar där bemyndigandena fanns har ersatts av annan lagstiftning. Eftersom föreskrifterna grundar sig på bemyndiganden som är upphävda, bör upphävandet av föreskrifterna ske genom lag.

Hänvisningar till S6

  • Prop. 2017/18:251: Avsnitt 9.2

7. Ikraftträdande

Regeringens förslag: Ändringarna i lagen om trygg naturgasförsörjning ska träda i kraft den 1 september 2018.

Statens energimyndighets föreskrifter i lagförslag 2.2–2.12 ska upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

Promemorians förslag överensstämmer delvis med regeringens. Promemorian innehåller inget förslag om upphävande av myndighetsföreskrifter.

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på förslaget.

Skälen för regeringens förslag: Av bestämmelsen om ikraftträdande i den nya gasförsörjningsförordningen framgår att punkterna 1–6, 8, 14 och 15 i artikel 13 ska tillämpas fr.o.m. den 1 december 2018. I artikel 13.10 anges att medlemsstaterna senast den 1 december 2018 ska anta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att gas levereras till solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begärt att solidaritetsåtgärden ska vidtas. Detta omfattar även tekniska, rättsliga och finansiella överenskommelser mellan medlemsstaterna. För att solidaritetsmekanismen ska fungera i alla delar bör ändringarna i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning träda i kraft i god tid före den 1 december 2018.

Statens energimyndighets föreskrifter i lagförslag 2.2–2.12 tillämpas inte längre och bör därför upphöra att gälla vid utgången av juni 2018.

8. Konsekvensanalys

Lagförslaget innehåller nya normgivningsbemyndiganden för att genomföra artikel 13 i gasförsörjningsförordningen om solidaritet. Den solidaritetsmekanism som beskrivs i artikel 13 är helt ny på energiområdet och är ännu oprövad. Den kommer under 2018 att diskuteras i Samordningsgruppen för gasförsörjning utifrån kommissionens riktlinjer, erfarenhetsutbyten och goda exempel. De närmare detaljerna i solidaritetsmekanismen kommer slutligen att framgå av den överenskommelse som Sverige och Danmark ska ingå senast den 1 december 2018. Därför bedöms det vara lämpligt att komplettera den nuvarande lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning med normgivningsbemyndiganden. Lagen är också sedan tidigare utformad med denna struktur för att justeringar vid behov ska kunna göras snabbt och effektivt.

Nya normgivningsbemyndiganden behövs i huvudsak för att fördela ansvaret för de åtgärder som ska vidtas enligt artikel 13 när frågan om solidaritet blir aktuell. Men även regler om tekniska åtgärder bör kunna meddelas. I Sverige finns det redan en ansvarsfördelning för en trygg naturgasförsörjning som har utarbetats under den upphävda förordningen (EU) nr 994/2010. Den innebär att Energimyndigheten är utsedd till behörig myndighet och har ansvarat för genomförandet av de åtgärder som fastställs i den förordningen.

Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet anser att konsekvenserna för bränsle och drivmedelsleveranser i landet bör analyseras som en del av återinförandet av ett totalförsvar i en situation när raffinaderierna inte får den tilldelning de behöver därför att det är ont om tillgänglig energi eller bränsle till Sverige på grund av uttagsrestriktioner inom naturgasnätet. Denna fråga behandlas dock inte inom ramen för detta lagstiftningsärende. Regeringen arbetar i andra sammanhang med att utveckla samhällets förmåga att prioritera och ransonera energi, t ex inom ramen för arbetet med en ny inriktning av totalförsvaret och utformningen av det civila försvaret.

Energimyndigheten

Utgångspunkten för de föreskrifter som regeringen ska ta fram är att Energimyndigheten fortfarande ska vara behörig myndighet och ha samma ansvar enligt den nya gasförsörjningsförordningen som myndigheten hade enligt den tidigare.

När det gäller faktiska uppgifter har Energimyndigheten redan bemyndigats att ingå avtal med andra behöriga myndigheter. Energimyndigheten har även uppgiften att tillkännage en kris, vilket är förutsättningen för att Sverige ska kunna begära solidaritet från en annan medlemsstat. De tillkommande åtgärderna enligt artikel 13 i förordningen handlar om att ingå överenskommelse med Danmark om de tekniska, legala och finansiella arrangemangen för att motta solidaritet och begära solidaritet.

Regeringen bedömer att Energimyndigheten inte behöver ytterligare resurser för att kunna begära solidaritet i samband med tillkännagivandet av en kris. Däremot kommer myndigheten att behöva extra resurser i samband med förhandlingar om en överenskommelse med Danmark. Detta tillför samtidigt kompetens på området trygg naturgasförsörjning och är av engångskaraktär. När det gäller vem som ska ansvara för solidaritetsåtgärder och vilka åtgärder ansvaret omfattar, finns redan i dag en rollfördelning att utgå från, bland annat i den nationella krisplanen. Sammantaget bedöms de kostnader som tillkommer till följd av normgivningsbemyndigandet kunna rymmas inom befintliga anslagsramar.

Företagen

Solidaritetsmekanismen kan komma att beröra cirka sju gasleverantörer, fem distributörer, fem balansansvariga samt den transmissionsnätsoperatör som även är systembalansansvarig och innehavare av det naturgaslager som finns i Sverige, dvs. Swedegas. Lagförslaget pekar inte ut någon aktör som ansvarig för solidaritetsåtgärderna, utan bestämmelser om vem som ansvarar för dem kommer att finnas i förordningen (2012:275) om trygg naturgasförsörjning. Lagförslaget omfattar endast normgivningsbemyndiganden till regeringen och medför i sig inte några konsekvenser.

En viss inriktning anges i förslaget. Den innebär att Swedegas bör få det övergripande ansvaret dels för att den mängd solidaritetsgas som behövs tillförs det västsvenska naturgassystemet och fördelas ut till hushållskunderna, dels för att den bidragande medlemsstaten får sin betalning. Utgångspunkten är att Swedegas ska ha möjlighet att kompensera sig för de kostnader som följer av detta ansvar. För de övriga aktörer som kan komma att beröras av solidaritetsmekanismen bedöms meradministrationen bli begränsad i förhållande till vad dagens regelverk vid en tillkännagiven kris medför. De kostnader som kan uppkomma kan också föras vidare och i slutändan belasta de solidaritetsskyddade kunderna.

Kunderna

Artikel 13 syftar till att göra gas tillgänglig för de kunder som vid en kris i naturgasförsörjningen behöver särskilt skydd. I Sverige är det endast hushållskunder, dvs. konsumenter som kan komma i fråga som förbrukare av solidaritetsgas. Hur prissättningen för solidaritetsgasen ska göras är noga reglerat i artikel 13.8 och i den icke rättsligt bindande vägledning

som kommissionen tagit fram (kommissionens rekommendation (EU) 2018/177). Det är dock sannolikt att konsumenterna får betala ett högre pris för solidaritetsgas än det normalpris som konsumenten har avtalat med sin gasleverantör.

Övrigt

Förslaget saknar betydelse för domstolarna, den kommunala självstyrelsen, brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män och för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

9. Författningskommentar

9.1. Förslaget till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

1 §

Hänvisningen till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EU ändras och ersätts av en hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010. Hänvisningen till EU-förordningen är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Det innebär att när det hänvisas till EU-förordningen i andra paragrafer är det dess ursprungliga lydelse som avses.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

3 §

Hänvisningen till förordning (EU) nr 994/2010 ändras med anledning av att den upphävs och ersätts av förordning (EU) 2017/1938. Det framgår av 1 § att hänvisningen till förordning (EU) 2017/1938 är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

4 a §

Paragrafen är ny och innehåller ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ansvaret för olika åtgärder i en situation där solidaritet enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 aktualiseras. Bemyndigandet omfattar även bestämmelser om tekniska åtgärder för att gas ska kunna levereras enligt artikeln. Bestämmelser om ansvar och tekniska åtgärder finns i förordningen (2012:275) om trygg naturgasförsörjning. Det

framgår av 1 § att hänvisningen till förordning (EU) 2017/1938 är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

5 §

Hänvisningen till förordning (EU) nr 994/2010 ändras med anledning av att den upphävs och ersätts av förordning (EU) 2017/1938. Det framgår av 1 § att hänvisningen till förordning (EU) 2017/1938 är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

6 §

Hänvisningen till förordning (EU) nr 994/2010 ändras med anledning av att den upphävs och ersätts av förordning (EU) 2017/1938. Det framgår av 1 § att hänvisningen till förordning (EU) 2017/1938 är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

8 §

Hänvisningen till förordning (EU) nr 994/2010 ändras med anledning av att den upphävs och ersätts av förordning (EU) 2017/1938. Det framgår av 1 § att hänvisningen till förordning (EU) 2017/1938 är utformad så att den avser förordningen i en viss angiven lydelse, s.k. statisk hänvisning. Bestämmelsen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.

Övervägandena finns i avsnitt 5.

9.2. Lagförslag 2.2–2.12

Lagförslagen behandlas i avsnitt 6.

Hänvisningar till S9-2

30

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

FÖRORDNINGAR

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2017/1938

av den 25 oktober 2017

om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning

(EU) nr 994/2010

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (

1

),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (

2

), och

av följande skäl:

(1)

Naturgas (nedan kallad gas) är en väsentlig beståndsdel i unionens energiförsörjning. En stor del av denna gas

importeras till unionen från tredjeländer.

(2)

Ett allvarligt avbrott i gasförsörjning kan påverka alla medlemsstater, unionen och avtalsslutande parter som

omfattas av fördraget om upprättande av en energigemenskap som undertecknades i Aten den 25 oktober 2005.

Det kan också allvarligt skada unionens ekonomi och kan få allvarliga sociala följder, särskilt för utsatta

kundgrupper.

(3)

Denna förordning syftar till att säkerställa att alla erforderliga åtgärder vidtas för att trygga en oavbruten

gasförsörjning i hela unionen, särskilt till skyddade kunder i händelse av svåra klimatförhållanden eller avbrott

i gasförsörjningen. Dessa mål bör uppnås genom de mest kostnadseffektiva åtgärderna och på ett sådant sätt att

gasmarknaderna inte snedvrids.

28.10.2017

L 280/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT C 487, 28.12.2016, s. 70.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 12 september 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 9 oktober 2017.

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

31

(4)

Unionsrätten, i synnerhet Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG (

1

), Europaparlamentets och rådets

direktiv 2009/73/EG (

2

), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 (

3

), Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 714/2009 (

4

), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 (

5

) och

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 (

6

), har redan haft en betydande positiv inverkan

när det gäller försörjningstryggheten för gas i unionen, för såväl beredskap som mildrande åtgärder.

Medlemsstaterna är nu bättre rustade att möta en försörjningskris eftersom de är skyldiga att upprätta planer för

förebyggande åtgärder och krisplaner, och bättre skyddade i och med att de måste fullgöra ett antal skyldigheter

som gäller infrastrukturkapacitet och gasförsörjning. I kommissionens rapport om genomförande av förordning

(EU) nr 994/2010 från oktober 2014 lyftes dock områden fram där förbättringar av den förordningen ytterligare

skulle kunna främja försörjningstryggheten för gas i unionen.

(5)

I kommissionens meddelande av den 16 oktober 2014 om det europeiska gassystemets förmåga att klara

försörjningsavbrott på kort sikt analyserades verkningarna av ett partiellt eller totalt avbrott i gasförsörjningen

från Ryssland och det konstaterades att rent nationella strategier inte är särskilt effektiva i händelse av allvarliga

störningar med tanke på deras omfattning, som per definition är begränsad. Stresstestet visade hur en mer

samarbetsinriktad strategi mellan medlemsstaterna avsevärt kan minska effekterna av mycket allvarliga avbrotts­

scenarier i de mest utsatta medlemsstaterna.

(6)

Energitrygghet är ett av målen i strategin för en energiunion i enlighet med kommissionens meddelande av den

25 februari 2015 om en ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik

som även betonar principen om att energieffektivitet ska sättas främst och att unionens gällande energirättsakter

måste genomföras fullt ut. I kommissionens meddelande belystes det faktum att energiunionen bygger på

solidaritet, i enlighet med artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), och

förtroende, som är nödvändiga komponenter i energitryggheten. Avsikten med denna förordning är att öka

solidariteten och förtroendet mellan medlemsstaterna och införa de åtgärder som krävs för att nå dessa mål. När

kommissionen bedömer de förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner som medlemsstaterna har upprättat bör

den också kunna uppmärksamma medlemsstaterna på energiunionens mål.

(7)

En inre gasmarknad som fungerar smidigt är den bästa garantin för försörjningstryggheten för gas i unionen och

för att minska enskilda medlemsstaters utsatthet för de skadliga effekterna av avbrott i gasförsörjningen. Om

försörjningstryggheten för gas är hotad i en medlemsstat finns det en risk för att åtgärder som vidtas ensidigt av

den medlemsstaten kan äventyra den inre gasmarknadens funktion och skada gasförsörjningen till kunder i andra

medlemsstater. För att den inre gasmarknaden ska kunna fungera även vid bristande försörjning måste det sörjas

för solidaritet och samordning vid försörjningskriser, både vad gäller förebyggande åtgärder och insatser vid

faktiska avbrott i gasförsörjningen.

(8)

En verkligt sammanlänkad inre energimarknad med flera inmatningspunkter och omvända flöden kan bara

åstadkommas genom att sammanlänka dess gasnät fullt ut, bygga upp marknadsplatser för flytande naturgas

(LNG) i unionens sydliga och östliga regioner, slutföra den nord-sydliga och den södra gaskorridoren samt

ytterligare utveckla den inhemska produktionen. Det behövs därför en snabbare utveckling av sammanlänkningar

och projekt som syftar till att diversifiera försörjningskällorna i enlighet med vad som redan anges i slutlistan

i strategin för energitrygghet.

(9)

Hittills har potentialen för effektivare och mindre kostsamma åtgärder genom regionalt samarbete inte utnyttjats

fullt ut. Detta har inte endast att göra med bättre samordning av nationella mildrande åtgärder i kriser, utan även

med nationella förebyggande åtgärder, såsom nationell lagring eller nationell politik som avser LNG, vilket kan

vara strategiskt viktigt i vissa regioner i unionen.

28.10.2017

L 280/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om

upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 55).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 14.8.2009, s. 94).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 713/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av en byrå för samarbete mellan

energitillsynsmyndigheter (EUT L 211, 14.8.2009, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande

elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 15).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten

och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005 (EUT L 211, 14.8.2009, s. 36).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen

och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (EUT L 295, 12.11.2010, s. 1).

32

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

(10) I en anda av solidaritet bör regionalt samarbete, som omfattar såväl offentliga myndigheter som naturgasföretag,

vara rättesnöret för denna förordning, för att mildra de identifierade riskerna och optimera fördelarna med

samordnade åtgärder och genomföra de åtgärder som är mest kostnadseffektiva för kunderna i unionen.

Regionalt samarbete bör successivt kompletteras med ett starkare unionsperspektiv, som gör det möjligt att

utnyttja alla tillgängliga försörjningsmöjligheter och verktyg på hela den inre gasmarknaden. En bedömning på

unionsnivå av försörjningskorridorerna i kriser bör ingå i det regionala samarbetet.

(11) En riskbaserad strategi för att bedöma försörjningstryggheten och införa förebyggande och mildrande åtgärder

gör det möjligt att samordna insatser, vilket ger betydande fördelar i form av effektiva åtgärder och optimering av

resurser. Detta gäller särskilt åtgärder avsedda att garantera en fortsatt försörjning, under mycket krävande

förhållanden, till skyddade kunder och åtgärder för att mildra konsekvenserna av en kris. Att bedöma korrelerade

risker gemensamt i riskgrupper är både mer uttömmande och mer exakt, vilket säkerställer att medlemsstaterna

är bättre förberedda inför eventuella kriser. Dessutom säkerställer en samordnad och på förhand överenskommen

strategi för försörjningstryggheten ett enhetligt svar i kriser och minskar risken för de negativa spridningseffekter

som rent nationella åtgärder skulle kunna ge i angränsande medlemsstater.

(12)

Vid tillämpning av den riskbaserade strategin bör riskgrupperna fastställas på grundval av de viktigaste gränsöver­

skridande riskerna för försörjningstryggheten för gas i unionen. Sådana risker kartlades i kommissionens

meddelande av den 16 oktober 2014 om det europeiska gassystemets förmåga att klara försörjningsavbrott på

kort sikt och den bedömning som ingår i den senaste tioårsplanen för nätutveckling utarbetad av det europeiska

nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas (Entso-G). För att möjliggöra en mer precis och mer

fokuserad bedömning inom ramen för denna förordning bör riskgrupperna sättas samman utifrån de viktigaste

försörjningskällorna och försörjningsvägarna för gas.

(13) För att bidra till de gemensamma och nationella riskbedömningarna bör Entso-G, i samråd med gruppen för

samordning av gasförsörjningen och Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för el

(nedan kallat Entso-E), genomföra unionsomfattande simuleringar av scenarier med avbrott i gasförsörjning och

infrastruktur. Denna simulering bör upprepas åtminstone vartannat år. Som ett sätt att stärka det regionala

samarbetet genom att tillhandahålla information om gasflödena samt teknisk och operativ expertis bör det

regionala samordningssystemet för gas, som inrättats av Entso-G och som består av fasta expertgrupper,

medverka vid genomförandet av simuleringarna. Entso-G bör säkerställa en lämplig nivå av öppenhet och tillgång

till de modellantaganden som använts vid dessa scenarier.

(14) Kommissionen bör ges befogenhet att genom delegerade akter uppdatera riskgruppernas sammansättning mot

bakgrund av utvecklingen av de viktigaste gränsöverskridande riskerna för gasförsörjningen i unionen och dess

konsekvenser för medlemsstaterna, med beaktande av resultatet av den unionsomfattande simuleringen och

diskussionerna i gruppen för samordning av gasförsörjningen.

(15) Medlemsstaterna bör komma överens om en samarbetsmekanism inom varje riskgrupp för att möjliggöra det

regionala samarbetet. Denna mekanism bör utvecklas i tillräckligt god tid för att en gemensam riskbedömning

ska kunna göras och för att kunna diskutera och enas om lämpliga och verkningsfulla gränsöverskridande

åtgärder, som måste godkännas av varje berörd medlemsstat och som kommer att inkluderas i de regionala

kapitlen i de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna efter samråd med kommissionen. Det står

medlemsstaterna fritt att komma överens om den samarbetsmekanism som är bäst lämpad för en viss riskgrupp.

Kommissionen bör kunna ha en stödjande roll i den övergripande processen och dela med sig av bästa praxis för

att utforma regionalt samarbete, såsom roterande samordningsansvar inom riskgrupperna för utarbetande av de

olika handlingarna eller för inrättande av särskilda organ. I avsaknad av en överenskommelse om samarbetsmeka­

nismerna bör kommissionen föreslå en lämplig samarbetsmekanism för en viss riskgrupp.

(16) När behöriga myndigheter gör den gemensamma riskbedömningen bör de bedöma alla relevanta riskfaktorer som

skulle kunna leda till att den viktigaste gränsöverskridande risken, som riskgruppen skapades för, inträffar,

inbegripet avbrott i gasförsörjningen från den största enskilda leverantören. Dessa riskfaktorer bör hanteras med

lämpliga gränsöverskridande åtgärder som de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har kommit

överens om. De gränsöverskridande åtgärderna bör inkluderas i de regionala kapitlen i de förebyggande

åtgärdsplanerna och krisplanerna. Dessutom bör de behöriga myndigheterna genomföra en övergripande

nationell riskbedömning för att bedöma fysiska, tekniska, kommersiella, ekonomiska, sociala, politiska och

28.10.2017

L 280/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

33

marknadsrelaterade risker samt eventuella andra relevanta risker. Alla risker bör omfattas av effektiva,

proportionella och icke-diskriminerande åtgärder som bör utarbetas inom ramen för de förebyggande

åtgärdsplanerna och krisplanerna. Resultaten av de gemensamma och nationella riskbedömningarna bör också

bidra till de riskbedömningar av alla faror som föreskrivs i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets beslut

nr 1313/2013/EU (

1

) och bör beaktas fullt ut vid de nationella riskbedömningarna.

(17) För att säkerställa högsta beredskap för att undvika ett avbrott i gasförsörjningen och mildra dess effekter om ett

sådant ändå skulle inträffa, bör de behöriga myndigheterna i en given riskgrupp efter samråd med berörda

aktörer upprätta förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner som innehåller regionala kapitel. De bör vara

utformade så att nationella risker hanteras på ett sådant sätt att de möjligheter som regionalt samarbete erbjuder

utnyttjas fullt ut. Planerna bör vara av teknisk och operativ karaktär och ha till funktion att förhindra att en kris

uppstår eller eskalerar eller mildra dess effekter. Planerna bör beakta elsystemens säkerhet och bör vara förenliga

med energiunionens verktyg för strategisk planering och rapportering.

(18) När de behöriga myndigheterna upprättar och genomför de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna bör

de alltid ta hänsyn till en säker drift av gassystemet på regional och nationell nivå. I dessa planer bör de behandla

och ange de tekniska begränsningar som påverkar nätdriften, inklusive de tekniska och säkerhetsmässiga

orsakerna till möjliga flödesminskningar i händelse av en kris.

(19) Kommissionen bör bedöma de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna med vederbörligt beaktande av de

synpunkter som framförts inom gruppen för samordning av gasförsörjningen och rekommendera att de ses över,

framför allt om planerna inte behandlar de risker som fastställts vid riskbedömningen på ett verkningsfullt sätt,

om de snedvrider konkurrensen eller hindrar den inre energimarknadens funktionssätt, om de äventyrar

försörjningstryggheten för gas i andra medlemsstater eller om de inte följer bestämmelserna i denna förordning

eller i annan unionsrätt. Den behöriga myndigheten i medlemsstaten bör beakta kommissionens rekommen­

dationer. Om kommissionen efter det att den behöriga myndigheten har avgett sin slutliga ståndpunkt kommer

fram till att åtgärden i fråga skulle äventyra försörjningstryggheten för gas i en annan medlemsstat eller i unionen

bör kommissionen fortsätta dialogen med den berörda medlemsstaten så att den kan samtycka till att ändra eller

upphäva åtgärden.

(20) De förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna bör uppdateras regelbundet och offentliggöras. För att

säkerställa att krisplanerna alltid är uppdaterade och effektiva bör medlemsstaterna genomföra åtminstone ett test

mellan uppdateringarna av planerna genom att simulera scenarier med hög och medelhög inverkan och

reaktioner i realtid. De behöriga myndigheterna bör lägga fram testresultaten för gruppen för samordning av

gasförsörjningen.

(21) Det krävs obligatoriska övergripande mallar som inkluderar alla de risker som omfattas av riskbedömningen och

alla delar av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna för att underlätta riskbedömningen och

utarbetandet av planerna och kommissionens bedömning av dem.

(22) För att underlätta kommunikationen mellan medlemsstaterna och kommissionen bör de riskbedömningar,

förebyggande åtgärdsplaner, krisplaner och övriga handlingar och informationsutbyten som föreskrivs i denna

förordning anmälas via ett säkert och standardiserat elektroniskt anmälningssystem.

(23) Vissa kunder, inbegripet hushåll och kunder som tillhandahåller grundläggande samhällstjänster, är särskilt

sårbara och kan behöva skydd mot de negativa effekter som ett avbrott i gasförsörjningen innebär. En definition

av sådana skyddade kunder bör inte stå i konflikt med unionens solidaritetsmekanismer.

(24) Det är lämpligt att begränsa definitionen av kunder som skyddas inom ramen för solidaritetsmekanismen. Detta

krävs i enlighet med medlemsstaternas skyldighet att visa solidaritet under extrema förhållanden och för

grundläggande behov. Definitionen av solidaritetsskyddade kunder bör därför begränsas till hushåll samtidigt som

fortfarande på särskilda villkor vissa grundläggande samhällstjänster och fjärrvärmeanläggningar kan inkluderas.

Följaktligen kan medlemsstaterna i enlighet med den ramen behandla hälso- och sjukvårdstjänster, grundläggande

sociala omsorgstjänster samt räddnings- och säkerhetstjänster som solidaritetsskyddade kunder, inbegripet när

dessa tjänster utförs av en offentlig förvaltning.

28.10.2017

L 280/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen

(EUT L 347, 20.12.2013, s. 924).

34

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

(25) Ansvaret för försörjningstryggheten för gas bör delas mellan naturgasföretagen och medlemsstaterna, genom sina

behöriga myndigheter, och kommissionen, inom deras respektive behörighetsområden. Ett sådant delat ansvar

kräver ett mycket nära samarbete mellan dessa parter. Kunder som använder gas för elproduktion eller

industriella ändamål kan dock också ha en viktig funktion att fylla för försörjningstryggheten för gas eftersom de

kan reagera på en kris genom att vidta åtgärder på efterfrågesidan, till exempel avbrytbara kontrakt och övergång

till andra bränslen, vilket direkt inverkar på jämvikten mellan efterfrågan och utbud. Försörjningstryggheten för

gas för vissa kunder som använder gas för elproduktion kan också betraktas som grundläggande i vissa fall. I en

kris bör det vara möjligt för medlemsstaterna att prioritera gasförsörjningen till sådana kunder även framför

gasförsörjningen till skyddade kunder enligt vissa villkor. Under exceptionella omständigheter kan

gasförsörjningen till vissa av de kunder som i en kris prioriteras framför skyddade kunder även fortsätta i en

medlemsstat som visar solidaritet så att allvarliga problem för el- eller gassystemets funktionssätt i den

medlemsstaten undviks. En sådan särskild åtgärd bör inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och

rådets direktiv 2005/89/EG (

1

).

(26) De behöriga myndigheterna bör bedriva ett nära samarbete med andra relevanta nationella myndigheter, särskilt

nationella tillsynsmyndigheter, när de utför de uppgifter som anges i denna förordning.

(27) Infrastrukturnormerna bör tvinga medlemsstaterna att upprätthålla en miniminivå på infrastrukturen som

säkerställer en grad av redundans i systemet i händelse av ett avbrott i den största enskilda gasinfrastrukturen.

Eftersom en analys som utförts enligt N – 1-formeln är en rent kapacitetsbaserad metod bör resultaten av

N – 1-formeln kompletteras med en detaljerad analys som också beaktar gasflöden.

(28) Förordning (EU) nr 994/2010 ålägger systemansvariga för överföringssystem att möjliggöra ständig fysisk

kapacitet för flöden i båda riktningarna över alla gränsöverskridande sammanlänkningar, såvida inte ett undantag

har beviljats från den skyldigheten. Syftet är att säkerställa att de eventuella fördelarna med ständig kapacitet för

flöden i båda riktningarna alltid beaktas när en ny sammanlänkning planeras. Kapacitet för flöden i båda

riktningarna kan dock användas för gasförsörjning både till den angränsande medlemsstaten och till andra

medlemsstater längs gasförsörjningskorridoren. Fördelarna för försörjningstryggheten för gas med att möjliggöra

ständig fysisk kapacitet för flöden i båda riktningarna måste ses ur ett bredare perspektiv, i en anda av solidaritet

och ökat samarbete. En övergripande kostnads-nyttoanalys som tar hänsyn till hela försörjningskorridoren bör

göras när genomförandet av kapacitet för flöden i båda riktningarna övervägs. De berörda behöriga

myndigheterna bör vara skyldiga att ompröva de undantag som beviljas enligt förordning (EU) nr 994/2010 på

grundval av resultaten av de gemensamma riskbedömningarna. Det övergripande målet bör vara att ha en ökande

kapacitet för flöden i båda riktningarna och begränsa den enkelriktade kapaciteten för framtida gränsöver­

skridande projekt till ett minimum.

(29) Kapacitet vid en sammanlänkningspunkt till en medlemsstat kan konkurrera med kapacitet vid uttagspunkter från

gasnätet till en gaslagringsanläggning. Till följd av detta skulle en situation kunna uppstå där fast bokning av

uttagskapacitet till lagring reducerar den tekniskt tillgängliga kapacitet som tilldelas vid sammanlänkningspunkten.

För att säkerställa en högre grad av energitrygghet i kriser bör denna förordning innehålla en tydlig

prioritetsregel. Bokad kapacitet vid sammanlänkningspunkter bör ges prioritet framför konkurrerande kapacitet

vid en uttagspunkt till en lagringsanläggning för att därigenom möjliggöra för den systemansvarige för

överföringssystemet att tilldela maximal teknisk kapacitet vid sammanlänkningspunkten i syfte att möjliggöra

större gasflöden till den angränsande medlemsstat som har tillkännagett en kris. Detta kan få till följd att

gasinmatning till lagring inte kan ske eller endast kan ske med reducerade volymer trots att den varit föremål för

en fast bokning i förväg. För att kompensera för den ekonomiska förlust som detta leder till bör det i denna

förordning föreskrivas en skälig ersättning som tillämpas direkt och snabbt mellan de berörda systemanvändarna.

De berörda systemansvariga för överföringssystemen bör samarbeta i enlighet med de relevanta rättsakterna för

att tillämpa den prioritetsregeln.

(30) Rådets direktiv 2008/114/EG (

2

) föreskriver ett förfarande med syfte att förbättra säkerheten hos utsedd europeisk

kritisk infrastruktur, inklusive viss gasinfrastruktur, i unionen. Direktiv 2008/114/EG bidrar tillsammans med

denna förordning till en heltäckande strategi för energitryggheten i unionen.

28.10.2017

L 280/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/89/EG av den 18 januari 2006 om åtgärder för att trygga elförsörjning och infrastrukturin­

vesteringar (EUT L 33, 4.2.2006, s. 22).

(2) Rådets direktiv 2008/114/EG av den 8 december 2008 om identifiering av, och klassificering som, europeisk kritisk infrastruktur och

bedömning av behovet att stärka skyddet av denna (EUT L 345, 23.12.2008, s. 75).

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

35

(31) I denna förordning fastställs normer för försörjningstrygghet som är tillräckligt harmoniserade och åtminstone

täcker den situation som uppstod i januari 2009 då gasförsörjningen från Ryssland avbröts. I dessa normer

beaktas skillnaden mellan medlemsstaterna, skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster samt åtgärder till

skydd för kunderna som avses i artikel 3 i direktiv 2009/73/EG. Normer för försörjningstrygghet bör vara stabila,

för att ge den rättssäkerhet som krävs, bör vara klart definierade och bör inte medföra orimliga och

oproportionella bördor för naturgasföretag. De bör också garantera unionens naturgasföretag lika tillgång till

nationella kunder. Medlemsstaterna bör fastställa åtgärder som på ett effektivt och proportionellt sätt säkerställer

att naturgasföretag uppfyller sådana normer, inbegripet möjligheten att ålägga leverantörer böter om de anser att

detta är lämpligt.

(32) Rollerna och ansvarsområden för alla naturgasföretag och behöriga myndigheter bör fastställas exakt för att

upprätthålla en väl fungerande inre gasmarknad, särskilt vid försörjningsavbrott och kriser. Dessa roller och

ansvarsområden bör fastställas på ett sätt som säkerställer att en strategi med tre nivåer respekteras, vilket betyder

att i första hand de berörda naturgasföretagen och branschen, i andra hand medlemsstaterna på nationell eller

regional nivå och i tredje hand unionen engageras. Genom denna förordning bör naturgasföretag och kunder

kunna förlita sig på marknadsbaserade mekanismer under så lång tid som möjligt vid avbrott. Den bör dock

också innehålla bestämmelser om mekanismer som kan tillgripas när marknaderna på egen hand inte längre på

ett lämpligt sätt kan hantera ett avbrott i gasförsörjningen.

(33) I händelse av ett avbrott i gasförsörjningen bör marknadsaktörerna ges tillräckliga möjligheter att bemöta

situationen med marknadsbaserade åtgärder. När marknadsbaserade åtgärder har uttömts och de fortfarande är

otillräckliga, bör medlemsstaterna och deras behöriga myndigheter vidta åtgärder för att undanröja eller mildra

konsekvenserna av ett avbrott i gasförsörjningen.

(34) Om medlemsstaterna planerar att införa icke-marknadsbaserade åtgärder bör införandet av sådana åtgärder

åtföljas av en beskrivning av deras ekonomiska effekter. Detta säkerställer att kunderna får den information de

behöver om kostnaderna för sådana åtgärder och att åtgärderna är transparenta, särskilt när det gäller deras

inverkan på gaspriset.

(35) Kommissionen bör ha befogenhet att säkerställa att nya förebyggande icke-marknadsbaserade åtgärder inte

äventyrar försörjningstryggheten för gas för andra medlemsstater eller i unionen. Med tanke på att sådana

åtgärder kan vara särskilt skadliga för försörjningstryggheten för gas är det lämpligt att de träder i kraft först när

kommissionen har godkänt dem eller när de har ändrats i enlighet med ett kommissionsbeslut.

(36) Åtgärder på efterfrågesidan, t.ex. en övergång till andra bränslen eller minskad gasförsörjning till stora industriella

kunder på ett ekonomiskt effektivt sätt, kan ha en viktig roll för att säkerställa försörjningstryggheten för gas om

de kan vidtas snabbt och avsevärt minska efterfrågan vid ett avbrott i gasförsörjningen. Mer bör göras för att

främja effektiv energianvändning, särskilt när det behövs åtgärder på efterfrågesidan. Miljökonsekvenserna av

eventuella föreslagna åtgärder på efterfråge- respektive utbudssidan bör beaktas och företräde bör i möjligaste

mån ges de åtgärder som har minst miljöpåverkan. Samtidigt bör försörjningstryggheten för gas och konkurrensk­

raftsaspekter beaktas.

(37) Det är nödvändigt att säkerställa förutsebarhet vad gäller de åtgärder som ska vidtas i en kris, så att alla

marknadsaktörer ges tillräckliga möjligheter att reagera och förbereda sig på sådana omständigheter. De behöriga

myndigheterna bör därför som regel agera i enlighet med sin krisplan. I vederbörligen motiverade undantagsfall

bör de tillåtas att vidta åtgärder som avviker från dessa planer. Det är också viktigt att sättet att tillkännage kriser

görs mer öppet och förutsägbart. Information om systembalanspositionen (överföringsnätets allmänna status),

vars ram anges i kommissionens förordning (EU) nr 312/2014 (

1

), kan spela en viktig roll i det avseendet. Den

informationen bör vara tillgänglig för de behöriga myndigheterna och, när de inte är de behöriga myndigheterna,

de nationella tillsynsmyndigheterna, baserat på realtid.

(38) Såsom framgick i samband med det stresstest som genomfördes i oktober 2014 behövs det solidaritet för att

säkerställa försörjningstryggheten för gas i unionen. Genom solidaritet sprids effekterna jämnare och de samlade

effekterna av ett allvarligt avbrott blir mindre. Solidaritetsmekanismen är utformad för hanteringen av extrema

28.10.2017

L 280/6

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Kommissionens förordning (EU) nr 312/2014 av den 26 mars 2014 om fastställandet av nätföreskrifter för balansering av

överföringsnät för gas (EUT L 91, 27.3.2014, s. 15).

36

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

situationer där försörjningen till solidaritetsskyddade kunder, som är ett viktigt behov och en nödvändig prioritet,

äventyras i en medlemsstat. Solidaritet säkerställer samarbete med mer utsatta medlemsstater. Solidaritet är

samtidigt en sista utväg som tillgrips endast i en kris och endast på restriktiva villkor. Om en kris tillkännages

i en medlemsstat bör åtgärder därför tillämpas gradvis och proportionellt för att säkerställa försörjningstryggheten

för gas. Den medlemsstat som tillkännagett krisen bör i synnerhet först genomföra alla krisåtgärder i sin krisplan

för att säkerställa gasförsörjningen till sina solidaritetsskyddade kunder. Samtidigt bör alla medlemsstater som har

infört en utökad försörjningsnorm tillfälligt sänka den till den normala försörjningsnormen för att göra

gasmarknaden mer likvid, om den medlemsstat som tillkännagett krisen anger att det krävs gränsöverskridande

åtgärder. Om de två åtgärderna inte genererar den försörjning som behövs bör solidaritetsåtgärder vidtas av direkt

sammanlänkade medlemsstater för att säkerställa gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder i den

medlemsstat som drabbats av krisen på begäran av den medlemsstaten. Sådana solidaritetsåtgärder bör bestå i att

säkerställa att gasförsörjningen till andra kunder än solidaritetsskyddade kunder på det territorium som tillhör

den medlemsstat som visar solidaritet minskas eller inte fortgår, för att frigöra gasvolymer i den utsträckning som

krävs och så länge som gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begär solidaritet

inte är tillgodosedd. Ingenting i denna förordning bör tolkas som ett krav på eller ett möjliggörande av att en

medlemsstat ägnar sig åt myndighetsutövning i en annan medlemsstat.

(39) Solidaritetsåtgärder bör också vidtas som en sista utväg när en medlemsstat är sammanlänkad med en annan

medlemsstat via ett tredjeland, såvida inte flödena genom tredjelandet är begränsade och förutsatt att det råder

samförstånd mellan de berörda medlemsstaterna vilka, i förekommande fall, bör involvera det tredjeland genom

vilket de är sammanlänkade.

(40) När solidaritetsåtgärder vidtas som en sista utväg bör minskningen eller avbrottet i gasförsörjningen i den

medlemsstat som visar solidaritet, om nödvändigt för att medlemsstaten ska uppfylla sina solidaritetsskyldigheter,

och för att undvika diskriminerande behandling, gälla alla kunder som inte är solidaritetsskyddade kunder,

oberoende av om de erhåller gas direkt eller genom solidaritetsskyddade fjärrvärmeanläggningar i form av värme.

Detsamma bör säkerställas omvänt vad gäller kunder som inte är solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat

som erhåller gas inom ramen för solidaritetsmekanismen.

(41) När solidaritetsåtgärder vidtas som en sista utväg bör gasförbrukningen som ett första steg minskas på frivillig

basis i den medlemsstat som visar solidaritet, genom marknadsbaserade åtgärder, såsom frivilliga åtgärder på

efterfrågesidan eller omvända auktioner, där vissa kunder, exempelvis industriella kunder, till den systemansvarige

för överföringssystemet eller annan ansvarig myndighet kan ange till vilket pris de skulle minska eller avbryta sin

gasförbrukning. Om de marknadsbaserade åtgärderna inte är tillräckliga för att åtgärda underskottet i den

gasförsörjning som krävs och med tanke på vikten av solidaritetsåtgärder som en sista utväg, bör den

medlemsstat som visar solidaritet som nästa steg kunna tillämpa icke-marknadsbaserade åtgärder, inbegripet

begränsningar för vissa kundgrupper, för att uppfylla sina solidaritetsskyldigheter.

(42) Solidaritetsåtgärder som en sista utväg bör tillhandahållas mot ersättning. Den medlemsstat som visar solidaritet

bör snabbt få en skälig ersättning från den medlemsstat som tar emot solidaritet, inbegripet för den gas som

levereras till den mottagande medlemsstatens territorium samt för alla andra relevanta och rimliga kostnader som

solidaritetsåtgärden medför. Solidaritetsåtgärder som en sista utväg bör därför omfattas av villkoret att de

medlemsstater som begär solidaritet förbinder sig att snabbt utbetala en skälig ersättning. Denna förordning

harmoniserar emellertid inte samtliga aspekter avseende skälig ersättning. De berörda medlemsstaterna bör anta

nödvändiga åtgärder, särskilt tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang, för att genomföra bestämmelserna

om snabb och skälig ersättning dem emellan.

(43) När medlemsstaterna vidtar solidaritetsåtgärder enligt bestämmelserna i denna förordning genomför de

unionsrätten och måste därför respektera grundläggande rättigheter som garanteras genom unionsrätten. Sådana

åtgärder kan därför medföra en skyldighet för en medlemsstat att betala ersättning till dem som påverkas av dess

åtgärder. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att nationella ersättningsregler har införts som överensstämmer

med unionsrätten, särskilt med de grundläggande rättigheterna. Det bör dessutom säkerställas att den

medlemsstat som erhåller solidaritet i slutändan står för alla rimliga kostnader som uppstår på grund av denna

skyldighet för den medlemsstat som visar solidaritet att betala ersättning och ytterligare rimliga kostnader som

uppstår vid betalning av ersättning enligt de nationella ersättningsreglerna.

28.10.2017

L 280/7

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

37

(44) Eftersom det kan finnas mer än en medlemsstat som visar solidaritet gentemot en begärande medlemsstat bör det

finnas ett system för bördefördelning. Enligt det systemet bör den medlemsstat som begär solidaritet efter att ha

samrått med samtliga berörda medlemsstater söka efter det mest förmånliga erbjudandet på grundval av

kostnader, hur snabbt leveranserna kan påbörjas, tillförlitlighet och diversifiering av gasförsörjningen från olika

medlemsstater. Medlemsstaterna bör lämna sådana erbjudanden på grundval av frivilliga åtgärder på

efterfrågesidan i så stor utsträckning och så länge som möjligt, innan de tillgriper icke-marknadsbaserade

åtgärder.

(45) Genom denna förordning införs för första gången en sådan solidaritetsmekanism mellan medlemsstater som ett

instrument för att lindra effekterna av svåra kriser inom unionen, inbegripet ett system för bördefördelning.

Kommissionen bör därför se över systemet för bördefördelning och solidaritetsmekanismen i allmänhet med

beaktande av kommande erfarenheter av hur de fungerar och där så är lämpligt föreslå ändringar av dem.

(46) Medlemsstaterna bör anta de åtgärder som krävs för att genomföra bestämmelserna om solidaritetsmekanismen,

inklusive genom att de berörda medlemsstaterna enas om tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang.

Medlemsstaterna bör beskriva detaljerna i dessa arrangemang i sina krisplaner. Kommissionen bör utarbeta

rättsligt icke bindande vägledning som rör viktiga delar som bör inkluderas i sådana arrangemang.

(47) Så länge en medlemsstat kan försörja sina solidaritetsskyddade kunder med egenproducerad gas och därför inte

behöver begära solidaritet bör medlemsstaten undantas från skyldigheten att ingå tekniska, rättsliga och

finansiella arrangemang med andra medlemsstater för att erhålla solidaritet. Detta bör inte påverka skyldigheten

för den berörda medlemsstaten att visa solidaritet gentemot andra medlemsstater.

(48) Det bör finnas ett skydd för den händelse unionen skulle åsamkas kostnader på grund av ansvarighet annat än

för olagliga handlingar eller rättsstridigt beteende enligt artikel 340 andra stycket i EUF-fördraget, för åtgärder

som medlemsstaterna är skyldiga att vidta enligt bestämmelserna i denna förordning om solidaritetsmekanismen.

I sådana fall är det lämpligt att den medlemsstat som tar emot solidaritet ersätter unionens kostnader av detta

slag.

(49) Solidariteten bör också vid behov visas i form av civilskyddsbistånd från unionen och medlemsstaterna. Sådant

bistånd bör underlättas och samordnas genom unionens civilskyddsmekanism, inrättad genom beslut

nr 1313/2013/EU, som syftar till att stärka samarbetet mellan unionen och medlemsstaterna och underlätta

samordningen på civilskyddsområdet i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av,

beredskap för och insatser vid naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor.

(50) Tillgång till relevant information är av avgörande betydelse för att bedöma försörjningstryggheten för gas i en

medlemsstat eller i en del av eller hela unionen. Medlemsstaterna och kommissionen behöver framför allt

regelbunden tillgång till information från naturgasföretag vad gäller de viktigaste parametrarna för

gasförsörjningen, inbegripet korrekta bedömningar av tillgängliga lagrade reserver, som ett grundläggande inslag

vid utformningen av politiken för försörjningstrygghet för gas. På goda grunder, oberoende av om en kris

tillkännagetts eller inte, bör det också vara möjligt att få tillgång till ytterligare information som behövs för att

göra en övergripande bedömning av försörjningsläget för gas. Denna ytterligare information är i normalfallet

icke-prisrelaterad information om gasleveranser, som lägsta och högsta gasvolymer, leveranspunkter eller villkor

vid avbrott i gasförsörjningen.

(51)

En effektiv och målinriktad mekanism för medlemsstaternas och kommissionens tillgång till viktiga gasförsörj­

ningsavtal bör säkerställa en heltäckande bedömning av relevanta risker som kan leda till ett avbrott

i gasförsörjningen eller störa de nödvändiga motåtgärderna om en kris ändå skulle uppstå. Enligt den

mekanismen bör vissa viktiga gasförsörjningsavtal automatiskt anmälas till den behöriga myndigheten i de

medlemsstater som i första hand berörs, oavsett om gasen kommer från länder i eller utanför unionen. Nya avtal

eller ändringar bör anmälas omedelbart efter ingåendet. För att säkerställa öppenhet och tillförlitlighet bör även

befintliga avtal anmälas. Anmälningsskyldigheten bör också omfatta alla kommersiella avtal som är relevanta för

fullgörandet av gasförsörjningsavtalet, inbegripet relevanta avtal som kan hänga samman med infrastruktur,

lagring och andra aspekter av vikt för försörjningstryggheten för gas.

(52) En skyldighet att anmäla ett avtal automatiskt till den behöriga myndigheten måste vara proportionell.

Tillämpningen av den skyldigheten på avtal mellan en leverantör och en köpare som täcker motsvarande minst

28 % av den årliga gasförbrukningen i den nationella marknaden innebär en korrekt avvägning i fråga om

administrativ effektivitet och öppenhet och fastställer tydliga skyldigheter för marknadsaktörer. Den behöriga

myndigheten bör göra en bedömning av avtalet med avseende på försörjningstryggheten för gas och överlämna

28.10.2017

L 280/8

Europeiska unionens officiella tidning

SV

38

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

resultaten av bedömningen till kommissionen. Om den behöriga myndigheten är osäker på om ett avtal äventyrar

försörjningstryggheten för gas i medlemsstaten eller en region, bör den anmäla avtalet till kommissionen för en

bedömning. Detta betyder inte att andra gasförsörjningsavtal inte är relevanta för försörjningstryggheten för gas.

I de fall där den behöriga myndigheten i den medlemsstat som i första hand berörs, eller kommissionen anser att

ett gasförsörjningsavtal som inte omfattas av automatisk anmälningsskyldighet enligt denna förordning på grund

av sin specifika karaktär, den berörda kundgruppen eller dess betydelse för försörjningstryggheten för gas kan

innebära en risk för försörjningstryggheten för gas i en medlemsstat, en region eller unionen, bör den behöriga

myndigheten eller kommissionen kunna begära tillgång till detta avtal för att bedöma hur det påverkar

försörjningstryggheten för gas. Det skulle till exempel kunna begäras i händelse av förändringar i mönstret för

gasförsörjningen till en viss köpare eller vissa köpare i en medlemsstat som inte skulle förväntas om marknaderna

fungerade normalt och som skulle kunna påverka gasförsörjningen i unionen eller delar av denna. En sådan

mekanism kommer att säkerställa att tillgången till andra viktiga gasförsörjningsavtal som är relevanta för

försörjningstryggheten garanteras. En sådan begäran bör vara motiverad och beakta behovet av att begränsa den

administrativa bördan av den åtgärden så mycket som möjligt.

(53) Kommissionen får föreslå att medlemsstaterna ändrar riskbedömningarna, de förebyggande åtgärdsplanerna och

krisplanerna för att ta hänsyn till den information som erhålls genom avtalen. Bestämmelserna i denna

förordning bör inte påverka kommissionens rätt att inleda överträdelseförfaranden i enlighet med artikel 258

i EUF-fördraget och att kontrollera att konkurrensreglerna, däribland reglerna om statligt stöd, efterlevs.

(54) Alla avtal eller all avtalsinformation som erhålls inom den ramen, inbegripet de behöriga myndigheternas

respektive kommissionens bedömningar, bör förbli konfidentiella, särskilt för att skydda kommersiellt känsliga

uppgifter och informationsutbytessystemets funktion och integritet. Sådan konfidentialitet kan också vara av

relevans för den allmänna säkerheten mot bakgrund av den betydelse som en så viktig resurs som gas kan ha för

medlemsstaterna. Dessutom kommer meningsfulla och heltäckande bedömningar av den behöriga myndigheten

eller kommissionen att särskilt innehålla uppgifter som rör allmän säkerhet, kommersiella uppgifter eller

hänvisningar till sådana uppgifter. Det är därför nödvändigt att säkerställa att bedömningarna hålls konfidentiella.

Det är också viktigt att de som erhåller konfidentiella uppgifter i enlighet med denna förordning är bundna av

tystnadsplikt. Kommissionen, behöriga myndigheter och nationella tillsynsmyndigheter, organ eller personer som

erhåller konfidentiella uppgifter enligt denna förordning bör säkerställa konfidentialitet för de uppgifter som de

mottar.

(55) Det bör finnas ett proportionellt system för krishantering och informationsutbyte som grundas på tre krisnivåer:

tidig varning, beredskap och kris. När den behöriga myndigheten i en medlemsstat tillkännager någon av

krisnivåerna bör den omedelbart informera kommissionen liksom de behöriga myndigheterna i de medlemsstater

med vilka den behöriga myndighetens medlemsstat är direkt sammanlänkad. Vid tillkännagivande av en kris bör

även medlemsstaterna i riskgruppen informeras. Kommissionen bör tillkännage en kris på regional nivå eller

unionsnivå på begäran av åtminstone två behöriga myndigheter som har tillkännagett en kris. För att säkerställa

en lämplig nivå av informationsutbyte och samarbete vid en kris på regional nivå eller unionsnivå bör

kommissionen samordna de behöriga myndigheternas åtgärder och därvid fullt ut beakta relevanta uppgifter från

och resultaten av samrådet med gruppen för samordning av gasförsörjningen. Kommissionen bör tillkännage att

det inte längre råder någon kris på regional nivå eller unionsnivå om den efter en bedömning av situationen

konstaterar att det inte längre är motiverat med ett tillkännagivande av en kris.

(56) Gruppen för samordning av gasförsörjningen bör fungera som rådgivare åt kommissionen för att bidra till

samordningen av åtgärder för en trygg gasförsörjning i händelse av en kris på unionsnivå. Gruppen bör även

kontrollera lämpligheten och ändamålsenligheten för åtgärder som ska vidtas enligt denna förordning, inklusive

konsistensen i de förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner som utarbetats av olika riskgrupper.

(57)

En gaskris skulle kunna sträcka sig över unionsgränserna och även omfatta de avtalsslutande parterna i energige­

menskapen. Som en part i fördraget om energigemenskapen bör unionen främja ändringar av det fördraget i syfte

att skapa en integrerad marknad och ett gemensamt regelverk genom att tillhandahålla en lämplig och stabil

rättslig ram. För att under tiden säkerställa en effektiv krishantering över gränserna mellan medlemsstaterna och

de avtalsslutande parterna, uppmanas dessa till nära samarbete för att förebygga, förbereda sig inför och hantera

en gaskris.

(58) Eftersom gasförsörjning från tredjeländer är av central betydelse för försörjningstryggheten för gas i unionen bör

kommissionen samordna insatserna med avseende på tredjeländer och tillsammans med leverantörsländerna och

transitländerna ta fram strategier för att hantera krissituationer och säkerställa ett stabilt gasflöde till unionen.

28.10.2017

L 280/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

39

Kommissionen bör ges befogenhet att inrätta en arbetsgrupp för övervakning av gasflödena till unionen

i krissituationer efter samråd med medlemsstaterna och berörda tredjeländer och, i de fall en kris uppstår till följd

av svårigheter i ett tredjeland, agera som medlare och förhandlare. Kommissionen bör regelbundet rapportera till

gruppen för samordning av gasförsörjningen.

(59) Om det finns tillförlitliga uppgifter om en situation utanför unionen som hotar försörjningstryggheten för gas

i en eller flera medlemsstater och som kan aktivera en mekanism för tidig varning som involverar unionen och

ett tredjeland bör kommissionen utan dröjsmål underrätta gruppen för samordning av gasförsörjningen, och

unionen bör vidta lämpliga åtgärder för att neutralisera situationen.

(60) Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skydda försörjningstryggheten för gas i unionen, inte

i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand utan snarare, på grund av dess omfattning

och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritets­

principen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma

artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(61)

I syfte att möjliggöra en snabb reaktion från unionens sida på ändrade förhållanden när det gäller försörjnings­

tryggheten för gas, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till

kommissionen med avseende på riskgruppernas sammansättning samt mallar för riskbedömningarna och för

förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd

under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med

principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016 (

1

). För att säkerställa lika

stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt

som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens

expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(62) Medlemsstaternas rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av sina energikällor enligt artikel 194.2

i EUF-fördraget påverkas inte av denna förordning.

(63) Förordning (EU) nr 994/2010 bör upphävas. För att undvika osäkerhet om rättsläget bör de förebyggande

åtgärdsplaner och krisplaner som utarbetats enligt den förordningen emellertid gälla tills de nya förebyggande

åtgärdsplaner och krisplaner som upprättats enligt den här förordningen antas för första gången.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs bestämmelser som syftar till att trygga gasförsörjningen i unionen genom att en väl och

kontinuerligt fungerande inre marknad för naturgas (nedan kallad gas) säkerställs, genom att det blir möjligt att vidta

extraordinära åtgärder när marknaden inte längre kan leverera den nödvändiga försörjningen av gas, inklusive solidari­

tetsåtgärd som en sista utväg, och genom att ansvarsområden tydligt fastställs och fördelas mellan naturgasföretag,

medlemsstaterna och unionen avseende både förebyggande åtgärder och åtgärder till följd av faktiska avbrott

i gasförsörjningen. Genom denna förordning fastställs i solidarisk anda även transparenta mekanismer som rör

samordning av krisberedskap och krishantering på nationell nivå, regional nivå och unionsnivå.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

1. tillförlitlighet: tillförlitlighet enligt definitionen i artikel 2.32 i direktiv 2009/73/EG.

2. kund: kund enligt definitionen i artikel 2.24 i direktiv 2009/73/EG.

3. hushållskund: hushållskund enligt definitionen i artikel 2.25 i direktiv 2009/73/EG.

4. grundläggande samhällstjänst: en tjänst som är knuten till hälso- och sjukvård, grundläggande social omsorg,

räddning, säkerhet, utbildning eller den offentliga sektorn.

28.10.2017

L 280/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

40

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

5. skyddad kund: en hushållskund som är ansluten till ett distributionsnät för gas samt, om den berörda medlemsstaten

så beslutar, en eller flera av följande, under förutsättning att företag eller tjänster som avses i leden a och b inte

tillsammans motsvarar mer än 20 % av den totala årliga slutliga gasförbrukningen i den medlemsstaten:

a) Ett litet eller medelstort företag, förutsatt att det är anslutet till ett distributionsnät för gas.

b) En grundläggande samhällstjänst, förutsatt att den är ansluten till ett distributions- eller överföringsnät för gas.

c) En fjärrvärmeanläggning i den utsträckning den tillhandahåller värme till hushållskunder, små eller medelstora

företag eller grundläggande samhällstjänster, förutsatt att denna anläggning inte kan övergå till andra bränslen än

gas.

6. solidaritetsskyddad kund: en hushållskund som är ansluten till ett distributionsnät för gas och dessutom kan inbegripa

en eller båda av följande:

a) En fjärrvärmeanläggning om den i den berörda medlemsstaten är en skyddad kund och endast i den mån den

levererar värme till hushåll eller andra grundläggande samhällstjänster än utbildningstjänster och offentliga

sektorns tjänster.

b) En grundläggande samhällstjänst om den i den berörda medlemsstaten är en skyddad kund, förutom utbildnings­

tjänster och offentliga sektorns tjänster.

7. behörig myndighet: en nationell statlig myndighet eller nationell tillsynsmyndighet som har utsetts av en medlemsstat

för att säkerställa genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning.

8. nationell tillsynsmyndighet: en nationell tillsynsmyndighet som har utsetts i enlighet med artikel 39.1 i direktiv

2009/73/EG.

9. naturgasföretag: naturgasföretag enligt definitionen i artikel 2.1 i direktiv 2009/73/EG.

10. gasleveransavtal: avtal om leverans av gas enligt definitionen i artikel 2.34 i direktiv 2009/73/EG.

11. överföring: överföring enligt definitionen i artikel 2.3 i direktiv 2009/73/EG.

12. systemansvarig för överföringssystemet: systemansvarig för överföringssystemet enligt definitionen i artikel 2.4 i direktiv

2009/73/EG.

13. distribution: distribution enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2009/73/EG.

14. systemansvarig för distributionssystemet: systemansvarig för distributionssystemet enligt definitionen i artikel 2.6

i direktiv 2009/73/EG.

15. sammanlänkning: sammanlänkning enligt definitionen i artikel 2.17 i direktiv 2009/73/EG.

16. försörjningskorridorer i kriser: gasförsörjningsvägar inom unionen som hjälper medlemsstaterna att bättre mildra

effekterna av potentiella avbrott i försörjning eller infrastruktur.

17. lagringskapacitet: lagringskapacitet enligt definitionen i artikel 2.28 i förordning (EG) nr 715/2009.

18. teknisk kapacitet: teknisk kapacitet enligt definitionen i artikel 2.18 i förordning (EG) nr 715/2009.

19. fast kapacitet: fast kapacitet enligt definitionen i artikel 2.16 i förordning (EG) nr 715/2009.

20. avbrytbar kapacitet: avbrytbar kapacitet enligt definitionen i artikel 2.13 i förordning (EG) nr 715/2009.

21. LNG-anläggningskapacitet: anläggningskapacitet för flytande naturgas enligt definitionen i artikel 2.24 i förordning

(EG) nr 715/2009.

22. LNG-anläggning: LNG-anläggning enligt definitionen i artikel 2.11 i direktiv 2009/73/EG.

23. lagringsanläggning: lagringsanläggning enligt definitionen i artikel 2.9 i direktiv 2009/73/EG.

24. system: system enligt definitionen i artikel 2.13 i direktiv 2009/73/EG.

28.10.2017

L 280/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

41

25. systemanvändare: systemanvändare enligt definitionen i artikel 2.23 i direktiv 2009/73/EG.

26. stödtjänster: stödtjänster enligt definitionen i artikel 2.14 i direktiv 2009/73/EG.

Artikel 3

Ansvar för försörjningstryggheten för gas

1.

Naturgasföretagen, medlemsstaterna, i synnerhet genom sina behöriga myndigheter, och kommissionen ska

tillsammans ansvara för att trygga gasförsörjningen inom ramen för sina respektive verksamhets- och

behörighetsområden.

2.

Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med varandra vid

genomförandet av denna förordning. Medlemsstaterna får tillåta att den behöriga myndigheten delegerar specifika

uppgifter som anges i denna förordning till andra organ. När behöriga myndigheter delegerar uppgiften att tillkännage

någon av de krisnivåer som avses i artikel 11.1, får de endast delegera detta till en offentlig myndighet eller till en

systemansvarig för överföringssystemet eller en systemansvarig för distributionssystemet. Delegerade uppgifter ska

utföras under överinseende av den behöriga myndigheten och anges närmare i den förebyggande åtgärdsplanen och

krisplanen.

3.

Varje medlemsstat ska utan dröjsmål meddela kommissionen och offentliggöra den behöriga myndighetens namn

och eventuella ändringar av detta.

4.

När den behöriga myndigheten genomför de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska den fastställa de olika

berörda aktörernas roller och deras ansvarsområden på ett sådant sätt att en strategi med tre nivåer säkerställs, vilket

betyder att i första hand de berörda naturgasföretagen, elföretagen i förekommande fall och branschen, i andra hand

medlemsstaterna på nationell eller regional nivå och i tredje hand unionen engageras.

5.

Kommissionen ska samordna de behöriga myndigheternas verksamhet på regional nivå och unionsnivå enligt

denna förordning, bland annat genom den grupp för samordning av gasförsörjningen eller i synnerhet i händelse av en

kris på regional nivå eller unionsnivå enligt artikel 12.1 genom den krishanteringsgrupp som avses i artikel 12.4.

6.

I händelse av en kris på regional nivå eller unionsnivå ska de systemansvariga för överföringssystemen samarbeta

och utbyta information genom det regionala samordningssystemet för gas inrättat av Entso-G. Entso-G ska informera

kommissionen och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

7.

I enlighet med artikel 7.2 ska de viktigaste gränsöverskridande riskerna för unionens försörjningstrygghet för gas

identifieras och mot bakgrund av detta ska riskgrupper inrättas. Riskgrupperna ska ligga till grund för förbättrat

regionalt samarbete som ökar försörjningstryggheten för gas och ska göra det möjligt för alla berörda medlemsstater

inom eller utanför riskgrupperna att komma överens om lämpliga och verkningsfulla gränsöverskridande åtgärder längs

med försörjningskorridorerna i kriser.

Förteckningen över sådana riskgrupper och deras sammansättning framgår av bilaga I. Sammansättningen av

riskgrupperna ska inte förhindra andra typer av regionalt samarbete som främjar försörjningstryggheten.

8.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 för att uppdatera

sammansättningen av de riskgrupper som anges i bilaga I genom att ändra den bilagan för att återspegla utvecklingen av

de främsta gränsöverskridande riskerna för försörjningstryggheten för gas i unionen och hur den påverkar

medlemsstaterna, genom att beakta resultatet från unionsomfattande simulering av scenarier med avbrott

i gasförsörjning och infrastruktur som utförts av Entso-G i enlighet med artikel 7.1. Innan uppdateringen genomförs ska

kommissionen samråda med gruppen för samordning av gasförsörjningen i den sammansättning som anges i artikel 4.4

angående utkastet till uppdatering.

Artikel 4

Gruppen för samordning av gasförsörjningen

1.

En grupp för samordning av gasförsörjningen ska inrättas i syfte att underlätta samordningen av åtgärderna för

försörjningstryggheten för gas. Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska bestå av företrädare för

medlemsstaterna, särskilt företrädare för deras behöriga myndigheter, samt Byrån för samarbete mellan energitillsyn­

smyndigheter (nedan kallad byrån), Entso-G och representativa organ inom den berörda industrin och för relevanta

kunder. Kommissionen ska i samråd med medlemsstaterna besluta om gruppens för samordning av gasförsörjningen

sammansättning och säkerställa att den är helt representativ. Kommissionen ska vara ordförande för gruppen för

samordning av gasförsörjningen. Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska själv anta sin arbetsordning.

2.

Gruppen för samordning av gasförsörjningen ska höras och ska bistå kommissionen, särskilt i följande frågor:

a) Försörjningstryggheten för gas, när som helst och framför allt i händelse av en kris.

b) All information som är relevant för försörjningstryggheten för gas på nationell och regional nivå och unionsnivå.

28.10.2017

L 280/12

Europeiska unionens officiella tidning

SV

42

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

c) Bästa praxis och eventuella riktlinjer till alla berörda parter.

d) Graden av försörjningstryggheten för gas, riktmärken och bedömningsmetoder.

e) Scenarier på nationell och regional nivå och unionsnivå samt prövning av nivåer på beredskapen.

f) Bedömning av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna, samstämmigheten mellan de olika planerna samt

genomförandet av de åtgärder som anges i dessa.

g) Samordning av åtgärder för hantering av en unionskris med de avtalsslutande parterna i energigemenskapen och med

andra tredjeländer.

h) Bistånd till de medlemsstater som i första hand berörs.

3.

Kommissionen ska regelbundet sammankalla gruppen för samordning av gasförsörjningen och ska dela med sig av

den information som mottagits från de behöriga myndigheterna, samtidigt som den ska se till att kommersiellt känsliga

uppgifter behandlas konfidentiellt.

4.

Kommissionen får sammankalla gruppen för samordning av gasförsörjningen i en sammansättning som är

begränsad till medlemsstaternas företrädare och i synnerhet deras behöriga myndigheters företrädare. Kommissionen ska

sammankalla gruppen för samordning av gasförsörjningen med denna begränsade sammansättning om en eller flera av

medlemsstaternas företrädare och i synnerhet deras behöriga myndigheters företrädare begär detta. I detta fall ska

artikel 16.2 inte tillämpas.

Artikel 5

Infrastrukturnormer

1.

Varje medlemsstat eller, när en medlemsstat så beslutar, dess behöriga myndighet ska säkerställa att nödvändiga

åtgärder vidtas så att den tekniska kapaciteten hos den infrastruktur som återstår, beräknad i enlighet med

N – 1-formeln i punkt 2 i bilaga II, efter ett avbrott i den största enskilda gasinfrastrukturen, utan att det påverkar

tillämpningen av punkt 2 i denna artikel, kan tillgodose den totala efterfrågan på gas i det beräknade området under en

dag med exceptionellt hög efterfrågan på gas, vilket statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år. Detta ska

genomföras med beaktande av trender i gasförbrukningen, de långsiktiga konsekvenserna av energieffektivitetsåtgärder

och utnyttjandegraden för den befintliga infrastrukturen.

Den skyldighet som fastställs i första stycket i denna punkt ska inte påverka ansvaret för de systemansvariga för

överföringssystemen att göra motsvarande investeringar eller de skyldigheter som de systemansvariga för överförings­

systemen har som föreskrivs i förordning (EG) nr 715/2009 och direktiv 2009/73/EG.

2.

Skyldigheten att säkerställa att den återstående infrastrukturen har teknisk kapacitet att tillgodose den totala

efterfrågan på gas enligt punkt 1 i denna artikel ska också anses vara uppfylld om den behöriga myndigheten i den

förebyggande åtgärdsplanen kan visa att ett avbrott i gasförsörjningen i tillräcklig utsträckning i tid kan kompenseras

genom lämpliga marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan. För detta ändamål ska N – 1-formeln beräknas på det

sätt som anges i punkt 4 i bilaga II.

3.

Om det är lämpligt utifrån den riskbedömning som avses i artikel 7 får de behöriga myndigheterna i angränsande

medlemsstater komma överens om att gemensamt fullgöra den skyldighet som fastställs i punkt 1 i den här artikeln.

I detta fall ska de behöriga myndigheterna i riskbedömningen redovisa en beräkning av N – 1-formeln tillsammans med

en förklaring i de regionala kapitlen av de förebyggande åtgärdsplanerna av hur den skyldigheten fullgörs genom de

överenskomna arrangemangen. Punkt 5 i bilaga II ska tillämpas.

4.

De systemansvariga för överföringssystemen ska se till att det finns ständig fysisk kapacitet för transport av gas

i båda riktningarna (nedan kallad kapacitet för flöden i båda riktningarna) i alla sammanlänkningar mellan

medlemsstaterna, utom

a) i fall av sammanlänkningar till produktionsanläggningar, till LNG-anläggningar och till distributionsnät, eller

b) om ett undantag från denna skyldighet har beviljats, efter ingående bedömning och efter samråd med andra

medlemsstater och kommissionen i enlighet med bilaga III.

Bilaga III ska tillämpas på förfarandet för att möjliggöra eller öka kapaciteten för flöden i båda riktningarna i en

sammanlänkning eller för att erhålla eller förlänga ett undantag från denna skyldighet. Kommissionen ska offentliggöra

förteckningen över dessa undantag och hålla den uppdaterad.

28.10.2017

L 280/13

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

43

5.

Ett förslag om att möjliggöra eller öka kapaciteten för flöden i båda riktningarna eller en begäran om beviljande

eller förlängning av ett undantag ska omfatta en kostnads-nyttoanalys utarbetad på grundval av metoden i artikel 11

i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 (

1

) och ska grundas på följande element, nämligen

a) en bedömning av efterfrågan på marknaden,

b) prognoser för efterfrågan och utbud,

c) eventuell ekonomisk inverkan på befintlig infrastruktur,

d) en genomförbarhetsstudie,

e) kostnaderna för kapacitet för flöden i båda riktningarna inklusive en nödvändig förstärkning av överföringssystemet,

och

f) fördelarna för försörjningstryggheten för gas med hänsyn till hur kapaciteten för flöden i båda riktningarna eventuellt

skulle kunna bidra till att uppfylla de infrastrukturnormer som anges i denna artikel.

6.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska, i syfte att ge lämpliga incitament när de på ett transparent och detaljerat

sätt fastställer eller godkänner tariffer eller metoder i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 715/2009 och

artikel 41.8 i direktiv 2009/73/EG, ta hänsyn till de faktiska kostnaderna för att fullgöra den skyldighet som fastställs

i punkt 1 i den här artikeln och kostnaderna för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna.

7.

Om marknaden inte efterfrågar investeringar för att möjliggöra eller öka kapaciteten för flöden i båda riktningarna,

som dock bedöms vara nödvändiga för försörjningstryggheten för gas, och om de investeringarna medför kostnader

i fler än en medlemsstat eller i en medlemsstat till förmån för en annan medlemsstat, ska de nationella tillsynsmyndighe­

terna i alla berörda medlemsstater fatta ett samordnat beslut om fördelningen av kostnaderna innan ett investeringsbeslut

fattas. Kostnadsfördelningen ska göras med hänsyn till de principer som beskrivs och de faktorer som anges

i artikel 12.4 i förordning (EU) nr 347/2013, i synnerhet i vilken proportionell utsträckning infrastrukturinvesteringarna

för ökad försörjningstrygghet för gas i de berörda medlemsstaterna medför fördelar samt de investeringar i den berörda

infrastrukturen som redan gjorts. Kostnadsfördelningen ska inte i onödan snedvrida konkurrensen och hindra att den

inre marknaden fungerar effektivt och ska syfta till att undvika onödiga snedvridande effekter på marknaden.

8.

Den behöriga myndigheten ska säkerställa att all ny överföringsinfrastruktur bidrar till försörjningstryggheten för

gas genom att ett väl sammanlänkat nät utvecklas, i förekommande fall även genom ett tillräckligt antal gränsöver­

skridande inmatnings- och uttagspunkter utifrån efterfrågan på marknaden och de identifierade riskerna.

Den behöriga myndigheten ska i riskbedömningen med ett integrerat perspektiv på gas- och elsystemen bedöma om det

finns interna flaskhalsar och den nationella inmatningskapaciteten och infrastrukturen, särskilt överföringsnäten, kan

anpassa de nationella och gränsöverskridande gasflödena till scenarier med avbrott i den största enskilda gasinfrastruktur

på nationell nivå och den största enskilda gasinfrastruktur av gemensamt intresse för riskgruppen som identifierats vid

riskbedömningen.

9.

Genom undantag från punkt 1 i denna artikel, och om inte annat följer av villkoren som fastställs i denna punkt,

ska Luxemburg, Slovenien och Sverige inte vara bundna av, men eftersträva att fullgöra, skyldigheten i den punkten och

samtidigt trygga gasförsörjningen till skyddade kunder i enlighet med artikel 6.

Undantaget ska tillämpas på Luxemburg förutsatt att landet

a) har minst två sammanlänkningar med andra medlemsstater,

b) har minst två olika gasförsörjningskällor, och

c) inte har några gaslagringsanläggningar på sitt territorium.

Undantaget ska tillämpas på Slovenien förutsatt att landet

a) har minst två sammanlänkningar med andra medlemsstater,

b) har minst två olika gasförsörjningskällor, och

c) inte har några gaslagringsanläggningar eller någon LNG-anläggning på sitt territorium.

28.10.2017

L 280/14

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfra­

strukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och

(EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 25.4.2013, s. 39).

44

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

Undantaget ska tillämpas på Sverige förutsatt att landet

a) inte har någon gastransit till andra medlemsstater på sitt territorium,

b) har en årlig inrikes bruttogasförbrukning på mindre än 2 Mtoe, och

c) mindre än 5 % av landets totala primära energiförbrukning kommer från gas.

Luxemburg, Slovenien och Sverige ska informera kommissionen om alla eventuella förändringar som inverkar på de

förhållanden som fastställs i denna punkt. Det undantag som avses i denna punkt ska upphöra att gälla om minst ett av

dessa villkor inte längre uppfylls.

Som en del av den nationella riskbedömning som genomförs enligt artikel 7.3 ska Luxemburg, Slovenien och Sverige

lämna uppgifter om situationen avseende de villkor som anges i denna punkt och utsikterna för fullgörande av

skyldigheten enligt punkt 1 i den här artikeln, med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av att uppfylla infrastruk­

turnormerna, gasmarknadens utveckling och gasinfrastrukturprojekt i riskgruppen. På grundval av informationen i den

nationella riskbedömningen och om de respektive villkor som fastställs i denna punkt fortfarande uppfylls kan

kommissionen besluta att undantaget får fortsätta att gälla under ytterligare fyra år. Om ett positivt beslut fattas ska

förfarandet i detta stycke upprepas efter fyra år.

Artikel 6

Försörjningsnormer för gas

1.

Den behöriga myndigheten ska kräva att naturgasföretag, som den identifierar, vidtar åtgärder för att säkerställa

gasförsörjning till medlemsstatens skyddade kunder i vart och ett av följande fall:

a) Vid extrema temperaturer under en sjudagarsperiod som statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

b) Under en period på 30 dagar med exceptionellt hög efterfrågan på gas som statistiskt sett inträffar en gång vart

tjugonde år.

c) Under 30 dagar i händelse av ett avbrott i den största enskilda gasinfrastrukturen under genomsnittliga vinterför­

hållanden.

Senast den 2 februari 2018 ska varje medlemsstat meddela till kommissionen sin definition av skyddade kunder, de

skyddade kundernas årliga gasförbrukningsvolymer och hur stor andel dessa förbrukningsvolymer utgör av den totala

årliga slutliga gasförbrukningen i den medlemsstaten. Om en medlemsstat i sin definition av skyddade kunder inbegriper

de kategorier som avses i artikel 2.5 a eller b ska den precisera de gasförbrukningsvolymer som motsvarar kunder som

hör till dessa kategorier och den andel som var och en av dessa grupper av kunder utgör i förhållande till den totala

årliga slutliga gasförbrukningen.

Den behöriga myndigheten ska identifiera de naturgasföretag som avses i första stycket i denna punkt och ange dem

i planen för förebyggande åtgärder.

Eventuella nya icke-marknadsbaserade åtgärder som planeras för att säkerställa försörjningsnormerna för gas ska följa det

förfarande som fastställs i artikel 9.4–9.9.

Medlemsstaterna får fullgöra skyldigheten i första stycket genom att tillämpa energieffektivitetsåtgärder eller genom att

ersätta gas med en annan energikälla, bland annat förnybara energikällor, i den mån samma skyddsnivå uppnås.

2.

All eventuell utökning av försörjningsnormer för gas med en längre varaktighet än den period på 30 dagar som

avses i punkterna 1 b och c eller eventuella ytterligare skyldigheter som införts av gasförsörjningstrygghetsskäl ska

grundas på riskbedömningen, ska anges i den förebyggande åtgärdsplanen och ska

a) vara förenliga med artikel 8.1,

b) inte inverka negativt på någon annan medlemsstats möjlighet att trygga gasförsörjningen till sina skyddade kunder

i enlighet med denna artikel i händelse av en kris på nationell eller regional nivå eller unionsnivå, och

c) vara förenliga med artikel 12.5 i händelse av en kris på regional nivå eller unionsnivå.

Kommissionen får kräva en motivering som visar varför eventuella åtgärder som avses i första stycket är förenliga med

de villkor som fastställs i det stycket. En sådan motivering ska offentliggöras av den behöriga myndigheten i den

medlemsstat som inför åtgärden.

28.10.2017

L 280/15

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

45

Varje ny icke-marknadsbaserad åtgärd enligt första stycket i denna punkt som antas den … eller efter den 1 november

2017 ska följa det förfarande som fastställs i artikel 9.4–9.9.

3.

Efter utgången av de tidsperioder som fastställts av den behöriga myndigheten i enlighet med punkterna 1 och 2

eller vid strängare förhållanden än de som fastställs i punkt 1 ska den behöriga myndigheten och naturgasföretagen

bemöda sig om att i största möjliga utsträckning upprätthålla gasförsörjningen, i synnerhet till skyddade kunder.

4.

De skyldigheter som åläggs naturgasföretag för att uppfylla försörjningsnormerna för gas enligt denna artikel ska

vara icke-diskriminerande och får inte leda till en orimlig börda för dessa företag.

5.

Naturgasföretag ska ha rätt att fullgöra sina skyldigheter enligt denna artikel på regional nivå eller unionsnivå,

i förekommande fall. De behöriga myndigheterna får inte kräva att försörjningsnormerna för gas i denna artikel uppfylls

på grundval av infrastruktur som är lokaliserad enbart inom deras territorium.

6.

De behöriga myndigheterna ska säkerställa att förutsättningar skapas för försörjning till skyddade kunder utan att

detta hindrar den inre energimarknadens funktion, och till ett pris som respekterar leveransernas marknadsvärde.

Artikel 7

Riskbedömning

1.

Entso-G ska senast den 1 november 2017 göra en unionsomfattande simulering av scenarier med avbrott

i gasförsörjning och infrastruktur. Simuleringen ska inbegripa identifiering och bedömning av försörjningskorridorer

i kriser och även identifiera vilka medlemsstater som kan hantera identifierade risker, inklusive med hänsyn till LNG.

Scenarierna med avbrott i gasförsörjning och infrastruktur och metoderna för simuleringen ska fastställas av Entso-G

i samarbete med gruppen för samordning av gasförsörjningen. Entso-G ska säkerställa en lämplig nivå av öppenhet och

tillgång till de modellantaganden som använts vid dessa scenarier. Den unionsomfattande simuleringen av scenarier med

avbrott i gasförsörjning och infrastruktur ska upprepas vart fjärde år, om inte omständigheterna kräver att uppdateringar

genomförs oftare.

2.

De behöriga myndigheterna inom varje riskgrupp som förtecknas i bilaga I ska göra en gemensam bedömning på

riskgruppsnivå (nedan kallad gemensam riskbedömning) av alla relevanta riskfaktorer, till exempel naturkatastrofer och

tekniska, kommersiella, sociala, politiska och andra risker som skulle kunna leda till att de viktigaste gränsöverskridande

risker för försörjningstryggheten för gas som riskgruppen skapades för förverkligas. De behöriga myndigheterna ska

beakta resultaten av de simuleringar som avses i punkt 1 i denna artikel vid utarbetandet av riskbedömningar,

förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner.

De behöriga myndigheterna i varje riskgrupp ska komma överens om en samarbetsmekanism för att genomföra den

gemensamma riskbedömningen och rapportera om den till gruppen för samordning av gasförsörjningen elva månader

innan tidsfristen för anmälan av den gemensamma riskbedömningen och dess uppdateringar löper ut. På begäran av en

behörig myndighet kan kommissionen ha stödjande roll vid utarbetandet av den gemensamma riskbedömningen,

framför allt när det gäller inrättandet av samarbetsmekanismen. Om de behöriga myndigheterna i en riskgrupp inte

kommer överens om en samarbetsmekanism, ska kommissionen efter samråd med de berörda behöriga myndigheterna

föreslå en samarbetsmekanism för denna riskgrupp. De berörda behöriga myndigheterna ska komma överens om en

samarbetsmekanism för den riskgruppen och ska då i största möjliga utsträckning beakta kommissionens förslag.

Tio månader innan tidsfristen för anmälan av den gemensamma riskbedömningen eller dess uppdateringar löper ut, ska

varje behörig myndighet utbyta och uppdatera inom den överenskomna samarbetsmekanismen alla nationella uppgifter

som är nödvändiga för utarbetandet av den gemensamma riskbedömningen, framför allt för tillämpning av de olika

scenarier som avses i punkt 4 c.

3.

Den behöriga myndigheten i varje medlemsstat ska göra en nationell riskbedömning (nedan kallad nationell

riskbedömning) av alla relevanta risker som påverkar försörjningstryggheten för gas. En sådan bedömning ska vara fullt

förenlig med antaganden och resultat från den eller de gemensamma riskbedömningarna.

4.

De riskbedömningar som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel ska utföras på följande sätt i tillämpliga fall:

a) Genom att använda de normer som anges i artiklarna 5 och 6. Riskbedömningen ska beskriva beräkningen av

N – 1-formeln på nationell nivå och där så är lämpligt omfatta en beräkning av N – 1-formeln på regional nivå.

Riskbedömningen ska också inbegripa de antaganden som använts, inklusive när så är lämpligt antagandena för

beräkning av N – 1-formeln på regional nivå, och de uppgifter som krävs för en sådan beräkning. Beräkningen av

N – 1-formeln på nationell nivå ska åtföljas av en simulering av ett avbrott i den största enskilda gasinfrastrukturen

med hjälp av hydrauliska modeller för det nationella territoriet samt en beräkning av N – 1-formeln med beaktande

av en lagrad gasmängd på 30 % respektive 100 % av den högsta arbetsvolymen.

28.10.2017

L 280/16

Europeiska unionens officiella tidning

SV

46

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

b) Genom att beakta alla relevanta nationella och gränsöverskridande omständigheter, särskilt marknadsstorlek,

nätkonfiguration, faktiska flöden, inklusive utflöden från de berörda medlemsstaterna, möjligheten till fysiska flöden

av gas i båda riktningarna, inklusive det eventuella behovet av därav följande förstärkning av överföringssystemet,

förekomsten av produktion och lagring, gasens betydelse i energimixen, särskilt i förhållande till fjärrvärme- och

elproduktion och för industriverksamheter, samt hänsynstaganden rörande säkerhet och gaskvalitet.

c) Genom att tillämpa olika scenarier med exceptionellt stor efterfrågan på gas och avbrott i gasförsörjningen, med

beaktande av historik, sannolikhet, årstid, frekvens och varaktighet för deras förekomst och en bedömning av deras

sannolika konsekvenser, till exempel

i) avbrott i den infrastruktur som är relevant för försörjningstryggheten för gas, särskilt överföringsinfrastruktur,

lager eller LNG-terminaler, inbegripet den största gasinfrastruktur som identifierats för beräkningen av

N – 1-formeln,

ii) avbrott i försörjningen från leverantörer i tredjeländer samt, i förekommande fall, geopolitiska risker.

d) Genom att kartlägga riskernas växelverkan och samband mellan medlemsstaterna i riskgruppen och med andra

medlemsstater eller andra riskgrupper, när så är lämpligt, inbegripet, vad gäller sammanlänkningar, gränsöver­

skridande försörjning, gränsöverskridande tillträde till lagringsanläggningar och kapacitet för flöden i båda

riktningarna.

e) Genom att ta hänsyn till de risker som är förenade med kontroll över infrastruktur som är relevant för att trygga

gasförsörjningen i den mån de bland annat kan innefatta en risk för underinvesteringar, för undergrävande av

diversifieringen, för felaktig användning av befintlig infrastruktur eller för överträdelser av unionsrätten.

f) Genom att ta hänsyn till den maximala sammanlänkningskapaciteten vid varje inmatningspunkt och uttagspunkt vid

gränserna samt olika lagerfyllnadsnivåer.

5.

De gemensamma och nationella riskbedömningarna ska utarbetas i enlighet med relevant mall i bilaga IV eller V.

Vid behov kan medlemsstaterna inkludera ytterligare information. Kommissionen ska ges befogenhet att, efter samråd

med gruppen för samordning av gasförsörjningen, anta delegerade akter i enlighet med artikel 19 med avseende på

ändringar av mallarna i bilagorna IV och V i syfte att återspegla erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning,

samtidigt som medlemsstaternas administrativa börda minskas.

6.

Naturgasföretag, industriella gaskunder, de relevanta organisationer som företräder hushållskundernas och de

industriella gaskundernas intressen liksom medlemsstaterna och, när de inte är de behöriga myndigheterna, de nationella

tillsynsmyndigheterna, ska samarbeta med de behöriga myndigheterna och på begäran tillhandahålla dem all information

som krävs för gemensamma och nationella riskbedömningar.

7.

När den första gemensamma riskbedömningen har godkänts av alla medlemsstaterna i riskgruppen ska den och de

nationella riskbedömningarna anmälas till kommissionen senast den 1 oktober 2018. Riskbedömningarna ska

uppdateras vart fjärde år därefter, såvida inte omständigheterna kräver att det sker oftare. Riskbedömningarna ska beakta

de framsteg som gjorts i fråga om nödvändiga investeringar för att uppfylla de infrastrukturnormer som fastställs

i artikel 5 samt de landsspecifika svårigheterna i samband med tillämpningen av nya alternativa lösningar. De ska också

bygga på de erfarenheter som förvärvats genom den simulering av krisplanerna som avses i artikel 10.3.

Artikel 8

Upprättande av förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner

1.

De åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas som anges i en förebyggande åtgärdsplan och krisplan

ska vara tydligt definierade, transparenta, proportionella, icke-diskriminerande och kontrollerbara, och ska inte i onödan

snedvrida konkurrensen eller hindra att den inre gasmarknaden fungerar effektivt och inte heller äventyra försörjnings­

tryggheten för gas i andra medlemsstater eller i unionen.

2.

Varje medlemsstats behöriga myndighet ska, efter samråd med naturgasföretagen, de relevanta organisationer som

företräder hushållskundernas och de industriella gaskundernas intressen, inklusive elproducenter, systemansvariga för

överföringssystemen för el och, när den inte är den behöriga myndigheten, den nationella tillsynsmyndigheten, fastställa

följande:

a) En förebyggande åtgärdsplan som innehåller de åtgärder som krävs för att undanröja eller minska de risker som

identifierats, inklusive effekterna av energieffektivitetsåtgärder och åtgärder på efterfrågesidan, i de gemensamma och

nationella riskbedömningarna och i enlighet med artikel 9.

b) En krisplan som innehåller de åtgärder som ska vidtas för att undanröja eller mildra konsekvenserna av ett avbrott

i gasförsörjningen i enlighet med artikel 10.

28.10.2017

L 280/17

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

47

3.

Den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen ska innehålla ett eller flera regionala kapitel om en medlemsstat

tillhör olika riskgrupper enligt bilaga I.

De regionala kapitlen ska utarbetas gemensamt av alla medlemsstater i riskgruppen innan de införlivas i respektive

nationella planer. Kommissionen ska agera som medlare för att möjliggöra att de regionala kapitlen tillsammans

förbättrar försörjningstryggheten för gas i unionen och inte ger upphov till några motsättningar och undanröjer alla

hinder för samarbete.

De regionala kapitlen ska innehålla lämpliga och verkningsfulla gränsöverskridande åtgärder, inklusive med avseende på

LNG, om inte annat följer av överenskommelser mellan medlemsstater från samma eller olika riskgrupper som

genomför åtgärderna och som påverkas av åtgärden mot bakgrund av den simulering som avses i artikel 7.1 och den

gemensamma riskbedömningen.

4.

De behöriga myndigheterna ska regelbundet rapportera till gruppen för samordning av gasförsörjningen om

framstegen med utarbetandet och antagandet av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna, i synnerhet de

regionala kapitlen. De behöriga myndigheterna ska framför allt komma överens om en samarbetsmekanism för

utarbetande av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen, inklusive utbytet av utkast till planer. De ska rapportera

till gruppen för samordning av gasförsörjningen om en sådan överenskommen samarbetsmekanism 16 månader innan

tidsfristen för överenskommelse och uppdatering av dessa planer löper ut.

Kommissionen kan ha en stödjande roll vid utarbetandet av den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen, särskilt vad

gäller inrättandet av samarbetsmekanismen. Om de behöriga myndigheterna i en riskgrupp inte kommer överens om en

samarbetsmekanism, ska kommissionen föreslå en samarbetsmekanism för den riskgruppen. De berörda behöriga

myndigheterna ska komma överens om en samarbetsmekanism för den riskgruppen och ska då beakta kommissionens

förslag. De behöriga myndigheterna ska säkerställa regelbunden kontroll av genomförandet av den förebyggande

åtgärdsplanen och krisplanen.

5.

Den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen ska utarbetas i enlighet med mallarna i bilagorna VI och VII.

Kommissionen ges befogenhet att, efter samråd med gruppen för samordning av gasförsörjningen, anta delegerade akter

i enlighet med artikel 19 med avseende på ändring av mallarna i bilagorna VI och VII i syfte att återspegla

erfarenheterna från tillämpningen av denna förordning, samtidigt som medlemsstaternas administrativa börda minskas.

6.

De behöriga myndigheterna i angränsande medlemsstater ska vid lämplig tidpunkt samråda med varandra för att

säkerställa överensstämmelse mellan deras förebyggande åtgärdsplaner och deras krisplaner.

De behöriga myndigheterna ska inom varje riskgrupp utbyta utkast till förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner med

förslag till samarbete senast fem månader innan tidsfristen för inlämning av planerna löper ut.

Alla medlemsstaterna i riskgruppen ska komma överens om de slutliga versionerna av de regionala kapitel som avses

i punkt 3. De förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna ska även innehålla de nationella åtgärder som krävs för att

genomföra och verkställa de gränsöverskridande åtgärderna i de regionala kapitlen.

7.

De förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna ska offentliggöras och anmälas till kommissionen senast den

1 mars 2019. Kommissionen ska underrätta gruppen för samordning av gasförsörjningen om anmälan av planerna och

offentliggöra dem på kommissionens webbplats.

Inom fyra månader från de behöriga myndigheternas anmälan ska kommissionen bedöma planerna med beaktande av

de synpunkter som framförts inom gruppen för samordning av gasförsörjningen.

8.

Kommissionen ska avge ett yttrande till den behöriga myndigheten med en rekommendation om att se över en

förebyggande åtgärdsplan eller krisplan, om ett eller flera villkor är uppfyllda, nämligen att

a) den inte är tillräckligt effektiv för att minska de risker som identifierats i riskbedömningen,

b) den är oförenlig med de riskscenarier som bedömts eller med planerna i en annan medlemsstat eller riskgrupp,

c) den inte är förenlig med det krav som fastställs i punkt 1 för att inte i onödan snedvrida konkurrensen eller hindra

att den inre gasmarknaden fungerar effektivt,

d) den inte följer bestämmelserna i denna förordning eller andra bestämmelser i unionsrätten.

9.

Den berörda behöriga myndigheten ska inom tre månader från tillkännagivandet av kommissionens yttrande enligt

punkt 8 anmäla den ändrade förebyggande åtgärdsplanen eller krisplanen till kommissionen, eller informera

kommissionen om skälen till att motsätta sig rekommendationerna.

28.10.2017

L 280/18

Europeiska unionens officiella tidning

SV

48

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

Vid oenighet rörande de delar som avses i punkt 8 får kommissionen inom fyra månader efter den behöriga

myndighetens svar dra tillbaka sin begäran eller sammankalla den behöriga myndigheten och, om kommissionen anser

det nödvändigt, gruppen för samordning av gasförsörjningen i syfte att diskutera frågan. Kommissionen ska ange en

detaljerad motivering till sin begäran om att den förebyggande åtgärdsplanen eller krisplanen ska ändras. Den berörda

behöriga myndigheten ska fullt ut beakta kommissionens detaljerade motivering.

I tillämpliga fall ska den berörda behöriga myndigheten utan dröjsmål ändra och offentliggöra den ändrade förebyggande

åtgärdsplanen eller krisplanen.

Om den berörda behöriga myndighetens slutliga ståndpunkt avviker från kommissionens detaljerade motivering, ska den

behöriga myndigheten tillsammans med sin ståndpunkt och kommissionens detaljerade motivering tillhandahålla och

offentliggöra skälen bakom sin ståndpunkt inom två månader efter mottagandet av kommissionens detaljerade

motivering.

10.

För icke-marknadsbaserade åtgärder som antagits den 1 november 2017 eller efter den 1 november 2017 ska

förfarandet i artikel 9.4, 9.6, 9.8 och 9.9 tillämpas.

11.

Kommersiellt känsliga uppgifter ska hållas konfidentiella.

12.

Förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner som har utarbetats i enlighet med förordning (EU) nr 994/2010, och

uppdaterats i enlighet med den förordningen, ska fortsätta att gälla tills de förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner

som avses i punkt 1 i denna artikel har upprättats för första gången.

Artikel 9

Innehållet i förebyggande åtgärdsplaner

1.

Den förebyggande åtgärdsplanen ska innehålla följande:

a) Resultaten av riskbedömningen och en sammanfattning av de scenarier som avses i artikel 7.4 c.

b) Definitionen av skyddade kunder och den information som beskrivs i artikel 6.1 andra stycket.

c) De åtgärder, de volymer och den kapacitet som krävs för att uppfylla infrastruktur- och försörjningsnormerna för gas

enligt artiklarna 5 och 6, inbegripet i förekommande fall i vilken mån åtgärder på efterfrågesidan i tillräcklig

utsträckning i tid kan kompensera för ett sådant avbrott i gasförsörjningen som avses i artikel 5.2, identifiering av

den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse om artikel 5.3 tillämpas, de nödvändiga gasvolymer

per kategori av skyddade kunder och per scenario som avses i artikel 6.1 samt alla eventuella utökningar av

försörjningsnormerna för gas, inbegripet varje motivering som visar uppfyllandet av villkoren som fastställs

i artikel 6.2 och en beskrivning av en mekanism för att tillfälligt sänka eventuellt utökade försörjningsnormer för gas

eller ytterligare skyldigheter i enlighet med artikel 11.3.

d) De skyldigheter som åligger naturgasföretag, elföretag i förekommande fall och andra relevanta organ och som

sannolikt har en inverkan på försörjningstryggheten för gas, till exempel skyldigheter som avser en säker drift av

gassystemet.

e) Övriga förebyggande åtgärder som är utformade för att hantera de risker som identifierats i riskbedömningen, till

exempel de som avser behovet av att stärka sammanlänkningarna mellan medlemsstater som gränsar till varandra,

ytterligare förbättra energieffektiviteten och minska efterfrågan på gas och möjligheten att vid behov diversifiera

försörjningsvägarna och försörjningskällorna för gas och den regionala användningen av befintlig lagrings- och

LNG-kapacitet i syfte att i största möjliga utsträckning upprätthålla gasförsörjningen till samtliga kunder.

f) Uppgifter om de ekonomiska effekterna, ändamålsenligheten och effektiviteten hos de åtgärder som ingår i planen,

inbegripet de skyldigheter som avses i led k.

g) En beskrivning av hur de åtgärder som ingår i planen påverkar den inre energimarknadens och de nationella

marknadernas funktionssätt, inbegripet de skyldigheter som avses i led k.

h) En beskrivning av åtgärdernas inverkan på miljön och kunderna.

i) De mekanismer som ska användas för samarbete med andra medlemsstater, inbegripet mekanismerna för utarbetande

och genomförande av förebyggande åtgärdsplaner och krisplaner.

28.10.2017

L 280/19

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

49

j) Uppgifter om befintliga och framtida sammanlänkningar och infrastruktur, inbegripet de som ger tillgång till den inre

marknaden, gränsöverskridande flöden, gränsöverskridande tillträde till lagringsanläggningar och LNG-anläggningar

samt kapaciteten för flöden i båda riktningarna, särskilt i en kris.

k) Information om alla skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster med avseende påförsörjningstryggheten för

gas.

Viktig information som avser första stycket leden a, c och d som, om den avslöjas, kan hota försörjningstryggheten för

gas kan utelämnas.

2.

Den förebyggande åtgärdsplanen, i synnerhet åtgärderna för uppfyllande av infrastrukturnormerna enligt artikel 5,

ska beakta den unionsomfattande tioåriga nätutvecklingsplan som utarbetat av Entso-G i enlighet med artikel 8.10

i förordning (EG) nr 715/2009.

3.

Den förebyggande åtgärdsplanen ska i första hand bygga på marknadsbaserade åtgärder och får inte medföra en

orimlig börda för naturgasföretagen eller inverka negativt på den inre gasmarknadens funktionssätt.

4.

Medlemsstaterna och särskilt deras behöriga myndigheter ska säkerställa att alla förebyggande icke-marknads­

baserade åtgärder, såsom de som avses i bilaga VIII, som har antagits den 1 november 2017 eller efter den 1 november

2017, oavsett om de ingår i den förebyggande åtgärdsplanen eller har antagits i efterhand, överensstämmer med de

kriterier som fastställs i artikel 6.2 första stycket.

5.

Den behöriga myndigheten ska offentliggöra sådana åtgärder som avses i punkt 4 och som ännu inte har

inkluderats i den förebyggande åtgärdsplanen och ska till kommissionen anmäla beskrivningen av sådana åtgärder och

deras inverkan på den nationella gasmarknaden samt, såvitt det är möjligt, på andra medlemsstaters gasmarknader.

6.

Om kommissionen ifrågasätter att en åtgärd som avses i punkt 4 i denna artikel överensstämmer med de kriterier

som fastställs i artikel 6.2 första stycket, ska kommissionen anmoda den berörda medlemsstaten att anmäla en

konsekvensbedömning.

7.

En konsekvensbedömning enligt punkt 6 ska omfatta minst följande:

a) Den potentiella inverkan på den nationella gasmarknadens utveckling och på konkurrensen på nationell nivå.

b) Den potentiella inverkan på den inre gasmarknaden.

c) Den potentiella inverkan på försörjningstryggheten för gas i angränsande medlemsstater, särskilt vad gäller sådana

åtgärder som kan minska likviditeten på regionala marknader eller begränsa flödena till angränsande medlemsstater.

d) Kostnaderna och nyttan i jämförelse med alternativa marknadsbaserade åtgärder.

e) En bedömning av nödvändigheten och proportionaliteten i förhållande till möjliga marknadsbaserade åtgärder.

f) En bedömning av huruvida åtgärden säkerställer lika möjligheter för alla marknadsaktörer.

g) En utfasningsstrategi, den planerade åtgärdens förväntade varaktighet och en lämplig tidsplan för översyn.

Den analys som avses i leden a och b ska genomföras av den nationella tillsynsmyndigheten. Konsekvensbedömningen

ska offentliggöras av den behöriga myndigheten och anmälas till kommissionen.

8.

Om kommissionen, mot bakgrund av konsekvensbedömningen, anser att åtgärden sannolikt kommer att äventyra

försörjningstryggheten för gas i andra medlemsstater eller unionen ska den fatta beslut inom fyra månader från anmälan

av konsekvensbedömningen och i den utsträckning som krävs begära att åtgärden ändras eller återkallas.

Den antagna åtgärden ska träda i kraft först när den har godkänts av kommissionen eller har ändrats i enlighet med

kommissionens beslut.

Fyramånadersperioden ska börja löpa dagen efter det att en fullständig anmälan har mottagits. Fyramånadersperioden får

förlängas om såväl kommissionen som den behöriga myndigheten samtycker till detta.

9.

Om kommissionen, mot bakgrund av konsekvensbedömningen, anser att åtgärden inte överensstämmer med

kriterierna i artikel 6.2 första stycket, kan den avge ett yttrande inom fyra månader från anmälan om konsekvensbe­

dömningen. Förfarandet enligt artikel 8.8 och 8.9 ska tillämpas.

Fyramånadersperioden ska börja löpa dagen efter det att en fullständig anmälan har mottagits. Fyramånadersperioden får

förlängas om såväl kommissionen som den behöriga myndigheten samtycker till detta.

10.

Artikel 8.9 ska tillämpas på alla åtgärder som omfattas av punkterna 6–9 i den här artikeln.

28.10.2017

L 280/20

Europeiska unionens officiella tidning

SV

50

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

11.

Den förebyggande åtgärdsplanen ska uppdateras vart fjärde år efter den 1 mars 2019, eller oftare om

omständigheterna kräver det eller kommissionen begär det. Den uppdaterade planen ska avspegla den uppdaterade

riskbedömningen och resultaten av de tester som genomförts i enlighet med artikel 10.3. Artikel 8 ska tillämpas på den

uppdaterade planen.

Artikel 10

Innehållet i krisplanen

1.

Krisplanen ska

a) bygga på de krisnivåer som avses i artikel 11.1,

b) fastställa roller och ansvarsområden för naturgasföretag, systemansvariga för elöverföringssystemet, om så är

tillämpligt, och industriella gaskunder, däribland relevanta elproducenter, med hänsyn till den olika omfattning

i vilken de påverkas av avbrott i gasförsörjningen, samt deras samverkan med de behöriga myndigheterna och

i förekommande fall med de nationella tillsynsmyndigheterna på var och en av de krisnivåer som avses

i artikel 11.1,

c) definiera roller och ansvarsområden för de behöriga myndigheterna och övriga organ till vilka uppgifter har

delegerats i enlighet med artikel 3.2 på var och en av de krisnivåer som avses i artikel 11.1,

d) säkerställa att naturgasföretag och industriella gaskunder, däribland relevanta elproducenter, ges tillräckliga

möjligheter att reagera på de krisnivåer som avses i artikel 11.1,

e) om tillämpligt fastställa vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de möjliga följderna av ett avbrott

i gasförsörjningen för fjärrvärme och försörjningen av el som framställts av gas, däribland genom en integrerad syn

på energisystemsverksamheter för både el och gas där det är relevant,

f) fastställa detaljerade förfaranden och åtgärder för de krisnivåer som avses i artikel 11.1, inklusive motsvarande

scheman för informationsflöden,

g) utse en krisledare och definiera dennes roll,

h) identifiera hur marknadsbaserade åtgärder bidrar till hanteringen av situationen på beredskapsnivån och mildrandet

av situationen på krisnivån,

i) identifiera bidraget från de icke-marknadsbaserade åtgärder som planeras eller ska genomföras för krisnivån och

bedöma i vilken utsträckning sådana icke-marknadsbaserade åtgärder krävs för att hantera en kris; effekterna av de

icke-marknadsbaserade åtgärderna ska bedömas, och förfaranden för deras genomförande ska fastställas; icke-mark­

nadsbaserade åtgärder ska endast användas när enbart marknadsbaserade mekanismer inte längre kan säkerställa

försörjningen, i synnerhet till skyddade kunder eller vid tillämpning av artikel 13,

j) beskriva mekanismerna för samarbete med andra medlemsstater för de krisnivåer som avses i artikel 11.1 samt

överenskommelser om informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna,

k) specificera rapporteringskraven för naturgasföretag och i förekommande fall elföretag på beredskaps- och

krisnivåerna,

l) beskriva de tekniska eller rättsliga arrangemangen för att förhindra otillbörlig gasförbrukning hos kunder som är

anslutna till ett distributions- eller överföringsnät men inte är skyddade kunder,

m) beskriva de tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang för tillämpning av de solidaritetsskyldigheter som

föreskrivs i artikel 13,

n) göra en uppskattning av de gasvolymer som kan förbrukas av solidaritetsskyddade kunder, vilken åtminstone

omfattar de fall som beskrivs i artikel 6.1,

o) upprätta en förteckning över i förväg fastställda åtgärder för att göra gas tillgänglig i händelse av en kris, inklusive

kommersiella avtal mellan de parter som är inblandade i sådana åtgärder och eventuella kompensationsmekanismer

för naturgasföretag, med vederbörlig hänsyn till känsliga uppgifters konfidentialitet, varvid sådana åtgärder får

omfatta gränsöverskridande avtal mellan medlemsstater och/eller naturgasföretag.

28.10.2017

L 280/21

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

51

För att förhindra otillbörlig gasförbrukning i en kris som avses i första stycket led l, eller vid tillämpning av de åtgärder

som avses i artiklarna 11.3 och 13, ska den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten informera

icke-skyddade kunder om att det krävs att de avbryter eller minskar sin gasförbrukning utan att detta leder till tekniskt

osäkra situationer.

2.

Krisplanen ska uppdateras vart fjärde år efter den 1 mars 2019, eller oftare om omständigheterna kräver det eller

kommissionen begär det. Den uppdaterade planen ska avspegla den uppdaterade riskbedömningen och resultaten av de

tester som genomförts i enlighet med punkt 3 i denna artikel. Artikel 8.4–8.11 ska tillämpas på den uppdaterade

planen.

3.

De åtgärder och förfaranden som anges i krisplanen ska testas minst en gång mellan de uppdateringar av

krisplanen vart fjärde år som avses i punkt 2. För att testa krisplanen ska den behöriga myndigheten simulera scenarier

med hög och medelhög inverkan och insatser i realtid i enlighet med den krisplanen. Den behöriga myndigheten ska

lägga fram resultaten av dessa tester för gruppen för samordning av gasförsörjningen.

4.

Krisplanen ska säkerställa att gränsöverskridande tillträde till infrastruktur i enlighet med förordning

(EG) nr 715/2009 upprätthålls i den utsträckning som det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt i en kris, och den ska

inte medföra någon åtgärd som otillbörligt begränsar gasflödet över gränserna.

Artikel 11

Tillkännagivande av en kris

1.

Det ska finnas följande tre krisnivåer:

a) Nivå för tidig varning (nedan kallad tidig varning): När det finns konkret, seriös och tillförlitlig information om att det

kan ske en händelse som sannolikt kommer att resultera i en avsevärd försämring avförsörjningssituationen för gas

och sannolikt kommer att leda till att beredskaps- eller krisnivån aktiveras, varvid nivån för tidig varning får aktiveras

genom en mekanism för tidig varning.

b) Beredskapsnivå (nedan kallad beredskap): När det uppstår ett avbrott i gasförsörjningen eller en exceptionellt hög

efterfrågan på gas som resulterar i en avsevärd försämring av försörjningssituationen för gas, men marknaden

fortfarande kan hantera avbrottet eller efterfrågan utan att icke-marknadsbaserade åtgärder behöver tillgripas.

c) Krisnivå (nedan kallad kris): När det finns en exceptionellt hög efterfrågan på gas, ett allvarligt avbrott

i gasförsörjningen eller någon annan avsevärd försämring av försörjningssituationen för gas, och alla relevanta

marknadsbaserade åtgärder har genomförts men gasförsörjningen inte räcker till för att tillgodose den återstående

efterfrågan på gas, så att icke-marknadsbaserade åtgärder dessutom måste vidtas för att i synnerhet trygga

gasförsörjningen till skyddade kunder i enlighet med artikel 6.

2.

När den behöriga myndigheten tillkännager någon en av de krisnivåer som avses i punkt 1, ska den omedelbart

underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater med vilka den behöriga myndighetens

medlemsstat är direkt sammanlänkad och förse dem med all nödvändig information, särskilt uppgifter om vilka åtgärder

som den avser att vidta. Vid en kris som kan leda till en begäran om bistånd från unionen och dess medlemsstater ska

den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten utan dröjsmål underrätta kommissionens centrum för

samordning av katastrofberedskap.

3.

Om en medlemsstat har tillkännagett en kris och har angett att det krävs gränsöverskridande åtgärder ska en

eventuell utökad försörjningsnorm för gas eller ytterligare skyldigheter enligt artikel 6.2 som åläggs naturgasföretag

i andra medlemsstater som tillhör samma riskgrupp tillfälligt begränsas till den nivå som fastställs i artikel 6.1.

De skyldigheter som fastställs i första stycket i denna punkt ska omedelbart upphöra att gälla när den behöriga

myndigheten tillkännager att krisen är över eller kommissionen i enlighet med punkt 8 första stycket konstaterar att

tillkännagivandet av en kris inte längre är motiverat.

4.

När den behöriga myndigheten tillkännager en kris, ska den vidta de i förväg fastställda åtgärder som anges

i krisplanen och omedelbart underrätta kommissionen och de behöriga myndigheterna i riskgruppen samt de behöriga

myndigheterna i de medlemsstater med vilka den behöriga myndighetens medlemsstat är direkt sammanlänkad om

i synnerhet de åtgärder som den avser att vidta. I vederbörligen motiverade undantagsfall får den behöriga myndigheten

vidta åtgärder som avviker från krisplanen. Den behöriga myndigheten ska omedelbart underrätta kommissionen och de

behöriga myndigheterna i sin riskgrupp enligt förteckningen i bilaga I samt de behöriga myndigheterna i de

medlemsstater med vilka den behöriga myndighetens medlemsstat är direkt sammanlänkad om sådana åtgärder och

lämna en motivering till avvikelsen.

28.10.2017

L 280/22

Europeiska unionens officiella tidning

SV

52

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

5.

Den systemansvarige för överföringssystemet ska säkerställa att när en kris tillkännages i en angränsande

medlemsstat, har kapacitet vid sammanlänkningspunkter till den medlemsstaten, oavsett om den är fast eller avbrytbar

och om den har bokats före eller under krisen, prioritet framför konkurrerande kapacitet vid uttagspunkter till lagrings­

anläggningar. Systemanvändaren av den prioriterade kapaciteten ska omgående betala skälig ersättning till

systemanvändaren av den fasta kapaciteten för den ekonomiska förlust som uppstått till följd av prioriteringen, inklusive

en proportionell ersättning för kostnaden för den fasta kapacitet som avbryts. Processen för att fastställa och betala ut

ersättningen ska inte påverka genomförandet av prioritetsregeln.

6.

Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna ska säkerställa att

a) inga åtgärder vidtas som otillbörligt begränsar gasflödet på den inre marknaden vid någon tidpunkt,

b) inga åtgärder vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, samt

c) gränsöverskridande tillträde till infrastruktur i enlighet med förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den

utsträckning som det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt i enlighet med krisplanen.

7.

I en kris och på goda grunder kan en medlemsstat på begäran av berörd systemansvarig för el- eller gasöverförings­

systemet besluta att prioritera gasförsörjningen till vissa viktiga gaseldade kraftverk framför gasförsörjningen till vissa

kategorier av skyddade kunder, om bristande gasförsörjning till sådana viktiga gaseldade kraftverk

a) skulle kunna leda till allvarliga problem för elsystemets funktionssätt, eller

b) skulle hindra produktionen och/eller transporten av gas.

Medlemsstaterna ska basera sådana åtgärder på riskbedömningen.

Viktiga gaseldade kraftverk som avses i första stycket ska tydligt identifieras tillsammans med de möjliga gasvolymer

som skulle beröras av en sådan åtgärd och inkluderas i de regionala kapitlen i de förebyggande åtgärdsplanerna och

krisplanerna. Identifieringen av dem ska genomföras i nära samarbete med systemansvariga för överföringssystemen för

den berörda medlemsstatens elsystem och gassystem.

8.

Kommissionen ska snarast möjligt, men under alla omständigheter inom fem dagar efter att den har erhållit den

information som avses i punkt 2 från den behöriga myndigheten, kontrollera huruvida tillkännagivandet av en kris är

motiverat i enlighet med punkt 1 c och huruvida de vidtagna åtgärderna i största möjliga utsträckning överensstämmer

med de åtgärder som anges i krisplanen och inte medför en orimlig börda för naturgasföretagen samt är förenliga med

punkt 6. Kommissionen får på begäran av en annan behörig myndighet eller ett naturgasföretag eller på eget initiativ

begära att den behöriga myndigheten ändrar åtgärderna i den mån som de strider mot de villkor som avses i första

meningen i denna punkt. Kommissionen får också begära att den behöriga myndigheten tillkännager att krisen är över

om den konstaterar att tillkännagivandet av en kris inte är eller inte längre är motiverat i enlighet med punkt 1 c.

Den behöriga myndigheten ska inom tre dagar efter att ha underrättats om kommissionens begäran ändra åtgärderna

och underrätta kommissionen om detta eller underrätta kommissionen om skälen till att den motsätter sig begäran. I det

senare fallet får kommissionen inom tre dagar efter att den blivit underrättad ändra eller dra tillbaka sin begäran eller,

i syfte att diskutera frågan, sammankalla den berörda behöriga myndigheten eller i förekommande fall de berörda

behöriga myndigheterna samt, om kommissionen anser det nödvändigt, gruppen för samordning av gasförsörjningen.

Kommissionen ska ange en detaljerad motivering till sin begäran att åtgärderna ska ändras. Den behöriga myndigheten

ska fullt ut beakta kommissionens ståndpunkt. Om den behöriga myndighetens slutliga beslut avviker från

kommissionens ståndpunkt, ska den behöriga myndigheten motivera sitt beslut.

9.

När den behöriga myndigheten tillkännager att en av de krisnivåer som avses i punkt 1 är över, ska den underrätta

kommissionen och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater med vilka den behöriga myndighetens medlemsstat är

direkt sammanlänkad.

Artikel 12

Krishantering på regional nivå och unionsnivå

1.

På begäran av en behörig myndighet som har tillkännagett en kris och efter kontroll i enlighet med artikel 11.8 får

kommissionen tillkännage att det råder en kris på regional nivå eller unionsnivå.

28.10.2017

L 280/23

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

53

På begäran av minst två behöriga myndigheter som har tillkännagett en kris och efter kontroll i enlighet med

artikel 11.8, och om orsakerna till dessa kriser hänger samman med varandra, ska kommissionen, beroende på vad som

är lämpligt, tillkännage att det råder en kris på regional nivå eller unionsnivå.

Under alla omständigheter ska kommissionen, när den tillkännager att det råder en kris på regional nivå eller

unionsnivå, med hjälp av de kommunikationsmedel som är bäst lämpade för situationen samla in synpunkter från

övriga behöriga myndigheter och ta vederbörlig hänsyn till all relevant information från dem. Om kommissionen på

grundval av en bedömning beslutar att de bakomliggande grunderna för en kris på regional nivå eller unionsnivå inte

längre rättfärdigar tillkännagivandet av en kris, ska den tillkännage att det inte längre råder någon kris på regional nivå

eller unionsnivå och motivera sitt beslut och informera rådet om detta.

2.

Kommissionen ska sammankalla gruppen för samordning av gasförsörjningen så snart den tillkännager att det

råder en kris på regional nivå eller unionsnivå.

3.

Vid en kris på regional nivå eller unionsnivå ska kommissionen samordna de behöriga myndigheternas åtgärder

och därvid fullt ut beakta relevanta uppgifter från och resultaten av samrådet med gruppen för samordning av

gasförsörjningen. Kommissionen ska särskilt

a) säkerställa informationsutbytet,

b) säkerställa att åtgärderna på medlemsstatlig och regional nivå är konsekventa och effektiva i förhållande till

unionsnivån,

c) samordna åtgärderna med avseende på tredjeländer.

4.

Kommissionen får sammankalla en krishanteringsgrupp bestående av de krisledare som avses i artikel 10.1 g i de

medlemsstater som berörs av krisen. Kommissionen får i överenskommelse med krisledarna bjuda in andra relevanta

intressenter att delta. Kommissionen ska säkerställa att gruppen för samordning av gasförsörjningen regelbundet

informeras om krishanteringsgruppens arbete.

5.

Medlemsstaterna och särskilt de behöriga myndigheterna ska säkerställa att

a) inga åtgärder vidtas som otillbörligt begränsar gasflödet inom den inre marknaden vid någon tidpunkt, särskilt inte

gasflödet till de berörda marknaderna,

b) inga åtgärder vidtas som sannolikt utgör ett allvarligt hot mot gasförsörjningen i en annan medlemsstat, samt

c) gränsöverskridande tillträde till infrastruktur i enlighet med förordning (EG) nr 715/2009 upprätthålls i den

utsträckning som det är tekniskt och säkerhetsmässigt möjligt i enlighet med krisplanen.

6.

Om kommissionen på begäran av en behörig myndighet eller ett naturgasföretag eller på eget initiativ bedömer att

en medlemsstats eller en behörig myndighets åtgärd eller ett naturgasföretags agerande under en kris på regional nivå

eller unionsnivå strider mot punkt 5, ska den begära att den medlemsstaten eller den behöriga myndigheten ändrar sin

åtgärd eller vidtar åtgärder för att säkerställa överensstämmelse med punkt 5 och ska då redogöra för skälen till detta.

Vederbörlig hänsyn ska tas till behovet av en ständigt säker drift av gassystemet.

Medlemsstaten eller den berörda behöriga myndigheten ska inom tre dagar efter att ha underrättats om kommissionens

begäran ändra sin åtgärd och underrätta kommissionen om detta eller underrätta kommissionen om skälen till att den

motsätter sig begäran. I det senare fallet får kommissionen inom tre dagar efter att den blivit underrättad ändra eller dra

tillbaka sin begäran eller sammankalla medlemsstaten eller den behöriga myndigheten samt, om kommissionen anser det

nödvändigt, gruppen för samordning av gasförsörjningen i syfte att diskutera frågan. Kommissionen ska ange en

detaljerad motivering till sin begäran att åtgärderna ska ändras. Medlemsstaten eller den behöriga myndigheten ska fullt

ut beakta kommissionens ståndpunkt. Om den behöriga myndighetens eller medlemsstatens slutliga beslut avviker från

kommissionens ståndpunkt, ska den behöriga myndigheten eller medlemsstaten motivera sitt beslut.

7.

Kommissionen ska efter samråd med gruppen för samordning av gasförsörjningen upprätta en permanent

reservlista för en övervakningsgrupp bestående av experter från industrin och företrädare för kommissionen.

Övervakningsgruppen kan vid behov sättas in utanför unionen och ska, i samarbete med leverantörstredjeländer och

transittredjeländer, övervaka och rapportera om gasflödena till unionen.

8.

Den behöriga myndigheten ska förse kommissionens centrum för samordning av katastrofberedskap med

information om eventuella hjälpbehov. Centrumet ska utvärdera situationen i dess helhet och ge råd om det stöd som

bör ges till de medlemsstater som i första hand berörs och vid behov till tredjeländer.

28.10.2017

L 280/24

Europeiska unionens officiella tidning

SV

54

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

Artikel 13

Solidaritet

1.

Om en medlemsstat har begärt att en solidaritetsåtgärd ska vidtas enligt denna artikel ska en medlemsstat som är

direkt sammanlänkad med den begärande medlemsstaten eller, om medlemsstaten så beslutar, dess behöriga myndighet

eller systemansvarige för överföringssystemet eller systemansvarige för distributionssystemet, i den utsträckning som det

är möjligt utan att farliga situationer uppstår vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att gasförsörjningen till andra

kunder än solidaritetsskyddade kunder på dess territorium minskas eller avbryts i den utsträckning som det är

nödvändigt och så länge gasförsörjningen till solidaritetsskyddade kunder i den begärande medlemsstaten inte är

tillgodosedd. Den begärande medlemsstaten ska säkerställa att den relevanta gasmängden faktiskt levereras till solidari­

tetsskyddade kunder på dess territorium.

I undantagsfall och efter en vederbörligen motiverad begäran från berörd systemansvarig för el- eller gasöverförings­

systemet till dess behöriga myndighet får även gasförsörjningen till vissa viktiga gaseldade kraftverk enligt definitionen

i artikel 11.7 i den medlemsstat som visar solidaritet fortsätta, om bristande gasförsörjning till sådana kraftverk skulle

leda till allvarliga problem för elsystemets funktionssätt eller hindra produktionen och/eller transporten av gas.

2.

En medlemsstat ska också vidta den solidaritetsåtgärden i förhållande till en annan medlemsstat med vilken den är

sammanlänkad via ett tredjeland, såvida inte flödena genom tredjelandet är begränsade. En sådan utvidgning av åtgärden

ska fastställas i samförstånd mellan de berörda medlemsstaterna, vilka i lämplig omfattning ska involvera det tredjeland

via vilket medlemsstaterna är sammanlänkade.

3.

En solidaritetsåtgärd ska vidtas som en sista utväg och ska endast vidtas om den begärande medlemsstaten

a) inte har kunnat täcka underskottet i gasförsörjningen för sina solidaritetsskyddade kunder, trots att åtgärden

i artikel 11.3 har vidtagits,

b) har vidtagit alla marknadsbaserade åtgärder och alla åtgärder som fastställs i dess krisplan,

c) till kommissionen och till de behöriga myndigheterna i alla medlemsstater med vilka den antingen är sammanlänkad

direkt eller enligt punkt 2 via ett tredjeland har lämnat in en uttrycklig begäran åtföljd av en beskrivning av de

genomförda åtgärderna i enlighet med led b i den här punkten,

d) förbinder sig att i enlighet med punkt 8 snabbt utbetala en skälig ersättning till den medlemsstat som visar solidaritet.

4.

Om mer än en medlemsstat kan visa en begärande medlemsstat solidaritet ska den begärande medlemsstaten, efter

att ha samrått med samtliga medlemsstater som ska visa solidaritet, söka efter det mest förmånliga erbjudandet på

grundval av kostnader, leveranshastighet, tillförlitlighet och diversifiering av gasförsörjningen. De berörda

medlemsstaterna ska lämna sådana erbjudanden på grundval av frivilliga åtgärder på efterfrågesidan i så stor

utsträckning och så länge som möjligt, innan de tillgriper icke-marknadsbaserade åtgärder.

5.

Om marknadsbaserade åtgärder visar sig vara otillräckliga för att den medlemsstat som visar solidaritet ska komma

till rätta med underskottet i gasförsörjningen för solidaritetsskyddade kunder i den begärande medlemsstaten kan den

medlemsstat som visar solidaritet införa icke-marknadsbaserade åtgärder i syfte att fullgöra de skyldigheter som anges

i punkterna 1 och 2.

6.

Den behöriga myndigheten i den begärande medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de

behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna som visar solidaritet när gasförsörjningen till solidaritetsskyddade

kunder på dess territorium är tillgodosedd eller när skyldigheterna enligt punkt 1 och 2, på basis av dess behov, har

minskat eller när de har upphört på begäran av den medlemsstat som tar emot solidaritet.

7.

De skyldigheter som fastställs i punkterna 1 och 2 ska tillämpas med förbehåll för en tekniskt säker och tillförlitlig

drift av gassystemet i en medlemsstat som visar solidaritet och begränsningen av den maximala sammanlänkade

exportkapaciteten hos den berörda medlemsstatens infrastruktur till den begärande medlemsstaten. Tekniska, rättsliga

och finansiella arrangemang kan återspegla sådana omständigheter, i synnerhet omständigheter under vilka marknaden

kommer att leverera upp till den maximala sammanlänkningskapaciteten.

28.10.2017

L 280/25

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

55

8.

Solidaritetsåtgärderna enligt denna förordning ska vidtas mot ersättning. Den medlemsstat som begär solidaritet

ska snabbt till den medlemsstat som visar solidaritet betala eller ombesörja betalning av en skälig ersättning. En sådan

skälig ersättning ska minst omfatta

a) den gas som har levererats till den begärande medlemsstatens territorium,

b) alla andra relevanta och rimliga kostnader som solidaritetsåtgärden medför, inklusive i tillämpliga fall kostnaderna för

sådana åtgärder som kan ha fastställts i förväg,

c) gottgörelse för ersättning som erhålls till följd av rättsliga förfaranden, skiljedomsförfaranden eller liknande

förfaranden och förlikningar samt kostnader förknippade med sådana förfaranden som berör den medlemsstat som

visar solidaritet gentemot de enheter som medverkar vid tillhandahållandet av solidaritet.

Skälig ersättning enligt första stycket ska bland annat omfatta alla rimliga kostnader som uppstår för den medlemsstat

som visar solidaritet till följd av en skyldighet att betala ersättning i enlighet med grundläggande rättigheter som

garanteras genom unionsrätten och i enlighet med tillämpliga internationella skyldigheter vid genomförandet av denna

artikel samt ytterligare rimliga kostnader som uppstår till följd av betalning av ersättning enligt nationella

ersättningsregler.

Senast den 1 december 2018 ska medlemsstaterna anta de åtgärder som krävs för att genomföra de första och andra

styckena i denna punkt, framför allt tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang enligt punkt 10. Sådana åtgärder kan

omfatta praktiska arrangemang för snabba betalningar.

9.

Medlemsstaterna ska säkerställa att bestämmelserna i denna artikel genomförs i enlighet med fördragen, Europeiska

unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tillämpliga internationella skyldigheter. De ska vidta de åtgärder

som krävs i detta syfte.

10.

Senast den 1 december 2018 ska medlemsstaterna anta de åtgärder som är nödvändiga, inbegripet sådana

åtgärder som överenskommits i tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang, för att säkerställa att gas levereras till

solidaritetsskyddade kunder i den medlemsstat som begärt att solidaritetsåtgärden skulle vidtas i enlighet med

punkterna 1 och 2. De tekniska, rättsliga och finansiella arrangemangen ska fastställas i samråd mellan de medlemsstater

som är sammanlänkade direkt eller i enlighet med punkt 2 via ett tredjeland och ska beskrivas i deras respektive

krisplaner. Sådana arrangemang kan bland annat inbegripa följande aspekter:

a) Nätens driftssäkerhet.

b) De gaspriser som ska tillämpas och/eller metoden för att fastställa dessa, med hänsyn tagen till hur marknadens

funktionssätt påverkas.

c) Användningen av sammanlänkningar, inklusive kapacitet för flöden i båda riktningarna och lagring av gas under

jord.

d) Gasvolymer eller metod för att fastställa dessa.

e) Kostnadskategorier som ska omfattas av snabb och skälig ersättning, vilket kan inkludera skadestånd för

inskränkningar i industriverksamhet.

f) En uppgift om metoden för att beräkna skälig ersättning.

De finansiella arrangemang som medlemsstaterna överenskommit innan solidaritetsåtgärder begärs ska innehålla

bestämmelser om beräkningen av skälig ersättning för åtminstone alla relevanta och rimliga kostnader som solidaritets­

åtgärden medför samt ett åtagande att betala sådan ersättning.

En ersättningsmekanism ska ge incitament till medverkan i marknadsbaserade lösningar, såsom auktioner och

mekanismer för efterfrågeflexibilitet. Den ska inte skapa felaktiga incitament, inbegripet i ekonomiska termer, för

marknadsaktörerna att skjuta upp sina åtgärder tills icke-marknadsbaserade åtgärder vidtas. Alla ersättningsmekanismer

eller åtminstone en sammanfattning av dem ska inkluderas i krisplanerna.

11.

Så länge en medlemsstat kan försörja sina solidaritetsskyddade kunder med egenproducerad gas ska den undantas

från skyldigheten att ingå tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang med medlemsstater som den är sammanlänkad

med direkt eller i enlighet med punkt 3 via ett tredjeland för att kunna bli mottagare av en solidaritetsåtgärd. Ett sådant

undantag ska inte påverka den berörda medlemsstatens skyldighet att visa solidaritet gentemot andra medlemsstater

enligt denna artikel.

12.

Senast den 1 december 2017 och efter att ha samrått med gruppen för samordning av gasförsörjningen ska

kommissionen ge rättsligt icke bindande vägledning för de viktigaste aspekterna av de tekniska, rättsliga och finansiella

arrangemangen, i synnerhet för hur de aspekter som beskrivs i punkterna 8 och 10 ska tillämpas i praktiken.

28.10.2017

L 280/26

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

13.

Om medlemsstaterna inte har kommit överens om de nödvändiga tekniska, rättsliga och finansiella

arrangemangen senast den 1 oktober 2018 får kommissionen efter samråd med de berörda behöriga myndigheterna

föreslå en ram för sådana åtgärder vilken innehåller de principer som krävs för att de ska kunna tillämpas och vilken

bygger på kommissionens vägledning enligt punkt 12. Medlemsstaterna ska ha fastställt sina arrangemang senast den

1 december 2018, med största möjliga beaktande av kommissionens förslag.

14.

Om medlemsstaterna inte lyckas komma överens om eller fastställa tekniska, rättsliga och finansiella

arrangemang, ska detta inte påverka tillämpningen av denna artikel. I en sådan situation ska de berörda medlemsstaterna

komma överens om nödvändiga tillfälliga åtgärder, och den medlemsstat som begär solidaritet ska göra ett åtagande

i enlighet med punkt 3 d.

15.

Skyldigheterna enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel ska omedelbart upphöra att gälla efter tillkännagivandet

av att en kris är över eller kommissionen i enlighet med artikel 11.8 första stycket konstaterar att tillkännagivandet av en

kris inte är eller inte längre är motiverat.

16.

Om unionen ställs inför kostnader på grund av något annat ansvar än för olagliga handlingar eller rättsstridigt

beteende enligt artikel 340 andra stycket i EUF-fördraget när det gäller åtgärder som medlemsstaterna är skyldiga att

vidta enligt den här artikeln ska den medlemsstat som mottar solidaritet ersätta den för dessa kostnader.

Artikel 14

Informationsutbyte

1.

Om en medlemsstat har tillkännagivit någon av de krisnivåer som avses i artikel 11.1, ska de berörda naturgas­

företagen dagligen ställa särskilt följande information till förfogande för medlemsstatens berörda behöriga myndighet:

a) Prognoser för dygnsvis efterfrågan och tillgång på gasförsörjning för de tre följande dygnen i miljoner kubikmeter per

dygn (miljoner m

3

/dygn).

b) Dygnsvis gasflöde vid samtliga gränsöverskridande inmatnings- och uttagspunkter liksom vid alla punkter där en

produktionsanläggning, lagringsanläggning eller LNG-terminal ansluter till nätet, i miljoner kubikmeter per dygn

(miljoner m

3

/dygn).

c) Den period uttryckt i dagar under vilken gasförsörjningen till skyddade kunder förväntas kunna tryggas.

2.

Vid en kris på regional nivå eller unionsnivå får kommissionen begära att den behöriga myndighet som avses

i punkt 1 utan dröjsmål tillhandahåller åtminstone

a) den information som anges i punkt 1,

b) information om de åtgärder som den behöriga myndigheten har planerat att vidta och dem som redan har

genomförts för att mildra krisen samt information om deras effektivitet,

c) information om begäranden om kompletterande åtgärder som ska vidtas av andra behöriga myndigheter,

d) information om de åtgärder som har genomförts på begäran av andra behöriga myndigheter.

3.

Efter en kris ska den behöriga myndighet som avses i punkt 1 snarast möjligt och senast sex veckor efter det att

krisen har upphört förse kommissionen med en detaljerad utvärdering av krisen och de genomförda åtgärdernas

effektivitet, inklusive en bedömning av krisens ekonomiska konsekvenser, konsekvenserna för elsektorn och biståndet till

eller från unionen och dess medlemsstater. Utvärderingen ska göras tillgänglig för gruppen för samordning av

gasförsörjningen och ska avspeglas i uppdateringarna av de förebyggande åtgärdsplanerna och krisplanerna.

Kommissionen ska analysera de behöriga myndigheternas utvärderingar och ska underrätta medlemsstaterna, Europapar­

lamentet och gruppen för samordning av gasförsörjningen om resultaten av sin analys i aggregerad form.

4.

Oberoende av ett tillkännagivande av en kris får den behöriga myndigheten i den medlemsstat som i första hand

berörs i vederbörligen motiverade fall kräva att naturgasföretagen tillhandahåller den information som avses i punkt 1

eller ytterligare information som är nödvändig för att kunna bedöma den övergripande situationen för gasförsörjningen

i medlemsstaten eller andra medlemsstater, inklusive avtalsinformation som inte är prisinformation. Kommissionen får

begära att de behöriga myndigheterna tillhandahåller den information som naturgasföretagen har lämnat enligt denna

punkt, förutsatt att denna information inte redan har översänts till kommissionen.

5.

Om kommissionen anser att gasförsörjningen i unionen eller en del av unionen äventyras eller sannolikt kommer

att äventyras så att följden kan bli ett tillkännagivande av någon av de krisnivåer som avses i artikel 11.1, får den kräva

att de berörda behöriga myndigheterna samlar in och till kommissionen överlämnar den information som är nödvändig

för att bedöma försörjningssituationen för gas. Kommissionen ska meddela gruppen för samordning av gasförsörjningen

sin bedömning.

28.10.2017

L 280/27

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

57

6.

För att de behöriga myndigheterna och kommissionen ska kunna bedöma försörjningstryggheten för gas på

nationell och regional nivå och unionsnivå ska alla naturgasföretag göra följande:

a) Till den berörda behöriga myndigheten anmäla följande uppgifter om gasförsörjningsavtal med en gränsöverskridande

dimension och en löptid på mer än ett år som den har ingått för att köpa gas:

i) Avtalets löptid.

ii) Avtalade årliga volymer.

iii) Avtalade maximala dygnsvisa volymer i händelse av en beredskaps- eller kris.

iv) Avtalade leveransställen.

v) Minimigasvolymer per dygn och månad.

vi) Villkor vid avbrott i gasförsörjningen.

vii) Uppgift om huruvida avtalet enskilt eller tillsammans med avtal som har ingåtts med samma leverantör eller dess

anknutna företag motsvarar eller överstiger gränsvärdet på 28 % som avses i punkt 6 b i den medlemsstat som

i första hand berörs.

b) Omedelbart efter det att gasförsörjningsavtalen har ingåtts eller ändrats underrätta den behöriga myndigheten i den

medlemsstat som i första hand berörs om avtal med en löptid på mer än ett år som har ingåtts eller ändrats den

1 november 2017 eller efter den 1 november 2017 och som enskilt eller tillsammans med avtal som har ingåtts med

samma leverantör eller dess anknutna företag motsvarar 28 % eller mer av den årliga gasförbrukningen i den

medlemsstaten på basis av de senaste tillgängliga uppgifterna. Dessutom ska naturgasföretag senast den 2 november

2018 anmäla alla befintliga avtal som uppfyller samma villkor till den behöriga myndigheten. Anmälningsskyl­

digheten ska inte gälla prisinformation och sådana ändringar som endast rör gaspriset. Anmälningsskyldigheten ska

även gälla alla kommersiella avtal som är relevanta för fullgörandet av gasförsörjningsavtalet, med undantag för

prisinformation.

Den behöriga myndigheten ska anmäla de uppgifter som anges i första stycket led a till kommissionen i anonymiserad

form. Om nya avtal ingås eller befintliga avtal ändras, ska samtliga uppgifter anmälas före utgången av september det

berörda året. När den behöriga myndigheten är osäker på om ett visst avtal som den har underrättats om enligt första

stycket led b äventyrar försörjningstryggheten för gas i en medlemsstat eller region, ska den underrätta kommissionen

om avtalet.

7.

I situationer där behovet av att garantera transparens hos viktiga gasförsörjningsavtal som är av betydelse för

försörjningstryggheten för gas gör detta motiverat, och om den behöriga myndigheten i den medlemsstat som i första

hand berörs eller kommissionen anser att ett gasförsörjningsavtal kan äventyra försörjningstryggheten för gas i en

medlemsstat, en region eller unionen som helhet, får den behöriga myndigheten i den medlemsstaten eller

kommissionen begära att naturgasföretaget tillhandahåller avtalet, med undantag för prisinformation, för att kunna

bedöma dess inverkan på försörjningstryggheten för gas. Denna begäran ska vara motiverad och får även omfatta

uppgifter om andra eventuella kommersiella avtal som är relevanta för fullgörandet av gasförsörjningsavtalet, med

undantag för prisinformation. Motiveringen ska inkludera en redovisning av proportionaliteten av den administrativa

börda som begäran medför.

8.

De behöriga myndigheter som mottar information i enlighet med punkt 6 b eller punkt 7 i denna artikel ska på

grundval av denna information inom tre månader göra en bedömning av hur försörjningstryggheten för gas påverkas

och överlämna resultaten av denna bedömning till kommissionen.

9.

Den behöriga myndigheten ska beakta den information som mottagits enligt denna artikel när den utarbetar

riskbedömningen, den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen eller uppdateringar av dessa. Kommissionen får anta

ett yttrande där den föreslår att den behöriga myndigheten ska ändra riskbedömningarna eller planerna på grundval av

den information som mottagits i enlighet med denna artikel. Den berörda behöriga myndigheten ska se över

riskbedömningen och planerna i fråga i enlighet med det förfarande som anges i artikel 8.9.

10.

Senast den 2 maj 2019 ska medlemsstaterna fastställa bestämmelser om sanktioner för naturgasföretags

överträdelser av punkt 6 eller 7 i denna artikel och ska vidta alla åtgärder som krävs för att se till att de genomförs. De

fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

11.

Vid tillämpning av denna artikel avses med den medlemsstat som i första hand berörs den medlemsstat där en

avtalspart i ett visst avtal har största delen av sin gasförsäljning eller sina kunder.

12.

Alla avtal eller all avtalsinformation som har erhållits på grundval av punkterna 6 och 7 liksom de behöriga

myndigheternas respektive kommissionens bedömningar ska förbli konfidentiella. De behöriga myndigheterna och

kommissionen ska säkerställa fullständig konfidentialitet.

28.10.2017

L 280/28

Europeiska unionens officiella tidning

SV

58

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

Artikel 15

Tystnadsplikt

1.

Med undantag för resultaten av den bedömning som avses i artikel 14.3 och 14.5 ska kommersiellt känsliga

uppgifter som mottas, utbyts eller förmedlas enligt artikel 14.4–14.8 och artikel 18 vara konfidentiella och omfattas av

kravet på tystnadsplikt enligt den här artikeln.

2.

Tystnadsplikten ska gälla för följande personer som mottar konfidentiella uppgifter i enlighet med denna

förordning, nämligen

a) personer som arbetar eller har arbetat för kommissionen,

b) revisorer och experter som har anlitats av kommissionen,

c) personer som arbetar eller har arbetat för de behöriga myndigheterna och nationella tillsynsmyndigheterna eller

andra relevanta myndigheter samt

d) revisorer och experter som har anlitats av behöriga myndigheter och nationella tillsynsmyndigheter eller andra

relevanta myndigheter.

3.

Med förbehåll för fall som omfattas av straffrätten, övriga bestämmelser i denna förordning eller annan relevant

unionsrätt får konfidentiella uppgifter som de personer som avses i punkt 2 mottar i tjänsten inte spridas till andra

personer eller myndigheter, förutom i sammanfattad eller aggregerad form så att en enskild marknadsaktör eller

marknad inte kan identifieras.

4.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrätten får kommissionen, de behöriga myndigheterna och

nationella tillsynsmyndigheterna, organ eller personer som mottar konfidentiella uppgifter enligt denna förordning

endast använda denna vid fullgörandet av sina uppgifter och utövandet av sina funktioner. Andra myndigheter, organ

eller personer får använda dessa uppgifter för det avsedda syftet eller i samband med administrativa eller rättsliga

förfaranden som specifikt sammanhänger med utövandet av deras funktioner.

Artikel 16

Samarbete med de avtalsslutande parterna i energigemenskapen

1.

När medlemsstaterna och de avtalsslutande parterna i energigemenskapen samarbetar vid upprättandet av

riskbedömningar och förebyggande åtgärdsplaner samt krisplaner får detta samarbete särskilt inbegripa kartläggning av

riskernas växelverkan och samband samt samråd i syfte att säkerställa enhetlighet i de förebyggande åtgärdsplanerna och

krisplanerna över gränserna.

2.

Med avseende på punkt 1 får de avtalsslutande parterna i energigemenskapen på inbjudan av kommissionen delta

i möten i gruppen för samordning av gasförsörjningen i alla frågor av ömsesidigt intresse.

Artikel 17

Kommissionens övervakning

Kommissionen ska kontinuerligt övervaka åtgärder för försörjningstryggheten för gas och regelbundet rapportera till

gruppen för samordning av gasförsörjningen.

Kommissionen ska, på grundval av de bedömningar som avses i artikel 8.7, senast den 1 september 2023 utarbeta

slutsatser om hur försörjningstryggheten för gas kan främjas på unionsnivå och lämna in en rapport till Europapar­

lamentet och till rådet om tillämpningen av denna förordning, och vid behov utfärda lagstiftningsförslag för att ändra

denna förordning.

Artikel 18

Anmälningar

Riskbedömningen, de förebyggande åtgärdsplanerna, krisplanerna och alla övriga handlingar ska anmälas till

kommissionen på elektronisk väg via CIRCABC-plattformen.

All korrespondens i samband med en anmälan ska översändas på elektronisk väg.

28.10.2017

L 280/29

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

59

Artikel 19

Utövande av delegeringen

1.

Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna

artikel.

2.

Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 3.8, 7.5 och 8.5 ska ges till kommissionen för en

period på fem år från och med den 1 november 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av

befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst

medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan

förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.

Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.8, 7.5 och 8.5 får när som helst återkallas av Europapar­

lamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör

att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare

i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.

Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat

i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016.

5.

Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

6.

En delegerad akt som antas enligt artiklarna 3.8, 7.5 och 8.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet

eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten

delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har

underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på

Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 20

Undantag

1.

Denna förordning ska inte gälla för Malta och Cypern så länge ingen gas levereras till deras respektive territorier.

För Malta och Cypern ska de skyldigheter som anges i och de val som dessa medlemsstater har rätt att göra enligt

följande bestämmelser uppfyllas och göras inom följande tidsperioder beräknade från det datum då gas för första gången

levererades till deras respektive territorier:

a) För artiklarna 2.5, 3.2, 7.5 och 14.6 a: 12 månader.

b) För artikel 6.1: 18 månader.

c) För artikel 8.7: 24 månader.

d) För artikel 5.4: 36 månader.

e) För artikel 5.1: 48 månader.

I syfte att fullgöra skyldigheten enligt artikel 5.1 kan Malta och Cypern tillämpa bestämmelserna i artikel 5.2 genom att

bland annat använda sig av icke-marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan.

2.

Skyldigheterna i artiklarna 7 och 8 som sammanhänger med arbetet i riskgrupperna för den södra gaskorridoren

och östra Medelhavet ska börja tillämpas från och med det datum då den stora infrastrukturen/ledningen tas i provdrift.

3.

Så länge Sverige endast har tillgång till gas via sammanlänkningar från Danmark som enda gasförsörjningskälla

och enda land som kan tillämpa solidaritetsåtgärder ska Danmark och Sverige vara undantagna från skyldigheten enligt

artikel 13.10 att ingå tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang för att Sverige ska kunna tillämpa solidaritets­

åtgärder gentemot Danmark. Detta ska inte inverka på Danmarks skyldighet att tillämpa solidaritetsåtgärder samt ingå

erforderliga tekniska, rättsliga och finansiella arrangemang för detta ändamål enligt artikel 13.

28.10.2017

L 280/30

Europeiska unionens officiella tidning

SV

60

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

Artikel 21

Upphävande

Förordning (EU) nr 994/2010 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till den upphävda förordningen ska anses som hänvisningar till den här förordningen och läsas i enlighet

med jämförelsetabellen i bilaga IX.

Artikel 22

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den fjärde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 november 2017.

Artikel 13.1–13.6, artikel 13.8 första och andra styckena och artikel 13.14 och 13.15 ska dock tillämpas från och med

den 1 december 2018.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 25 oktober 2017.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

M. MAASIKAS

Ordförande

28.10.2017

L 280/31

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

61

BILAGA I

Regionalt samarbete

De riskgrupper som ligger till grund för det riskanknutna samarbete mellan medlemsstaterna som avses i artikel 3.7 är

följande:

1. Riskgrupper för den östliga gasförsörjningen

a) Ukraina: Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Grekland, Kroatien, Italien, Luxemburg, Ungern, Österrike, Polen,

Rumänien, Slovenien och Slovakien.

b) Vitryssland: Belgien, Tjeckien, Tyskland, Estland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Nederländerna, Polen och

Slovakien.

c) Östersjön: Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Slovakien och

Sverige.

d) Nordöst: Estland, Lettland, Litauen och Finland.

e) Balkanhalvön: Bulgarien, Grekland och Rumänien.

2. Riskgrupper för gasförsörjningen via Nordsjön

a) Norge: Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal,

Sverige och Förenade kungariket.

b) Lågvärdesgas: Belgien, Tyskland, Frankrike och Nederländerna.

c) Danmark: Danmark, Tyskland, Luxemburg, Nederländerna och Sverige.

d) Förenade kungariket: Belgien, Tyskland, Irland, Luxemburg, Nederländerna och Förenade kungariket.

3. Riskgrupper för gasförsörjningen från Nordafrika

a) Algeriet: Grekland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Italien, Malta, Österrike, Portugal och Slovenien.

b) Libyen: Kroatien, Italien, Malta, Österrike och Slovenien.

4. Riskgrupper för den sydöstliga gasförsörjningen

a) Den södra gaskorridoren – Kaspiska havet: Bulgarien, Grekland, Kroatien, Italien, Ungern, Malta, Österrike,

Rumänien, Slovenien och Slovakien.

b) Östra Medelhavet: Grekland, Italien, Cypern och Malta.

28.10.2017

L 280/32

Europeiska unionens officiella tidning

SV

62

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

BILAGA II

Beräkning av N – 1-formeln

1.

Definition av N – 1-formeln

N – 1-formeln anger i vilken utsträckning gasinfrastrukturen har teknisk kapacitet att tillgodose den totala efterfrågan

på gas i det beräknade området i händelse av avbrott hos den största enskilda gasinfrastrukturen under en dag med

exceptionellt hög efterfrågan på gas, vilket statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Gasinfrastruktur ska omfatta gasöverföringsnätet, inklusive sammanlänkningarna, samt de produktions-, LNG- och

lagringsanläggningar som är anslutna till det beräknade området.

Hela den återstående tillgängliga gasinfrastrukturens tekniska kapacitet vid avbrott hos den största enskilda gasinfra­

strukturen ska minst vara summan av den totala dygnsvisa efterfrågan på gas i det beräknade området under en dag

med exceptionellt hög efterfrågan på gas, vilket statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Resultaten av N – 1-formeln ska, enligt nedanstående beräkningsmetod, vara minst 100 %.

2.

Beräkningsmetod för N – 1-formeln

N − 1 %

½ � ¼

EP

m

þ P

m

þ S

m

þ LNG

m

− I

m

D

max

� 100, N – 1 ≥ 100 %

De parametrar som används för beräkningen ska vara tydligt beskrivna och motiverade.

För beräkningen av EP

m

ska en detaljerad förteckning över inmatningspunkterna och deras individuella kapacitet

tillhandahållas.

3.

Definitioner av N – 1-formelns parametrar

Med beräknat område avses ett geografiskt område som den behöriga myndigheten har fastställt och för vilket

N – 1-formeln beräknas.

Definition för efterfrågesidan

D

max

: den totala dygnsvisa efterfrågan på gas (i miljoner m

3

/dag) i det beräknade området under en dag med

exceptionellt hög efterfrågan på gas, vilket statistiskt sett inträffar en gång vart tjugonde år.

Definitioner för försör jningssidan

EP

m

: inmatningspunkternas tekniska kapacitet (i miljoner m

3

/dag), förutom vid produktions-, LNG- och lagringsan­

läggningar som omfattas av P

m

, LNG

m

och S

m

– summan av den tekniska kapaciteten vid alla inmatningspunkter vid

gränserna som har kapacitet att leverera gas till det beräknade området.

P

m

: högsta möjliga tekniska produktionskapacitet (i miljoner m

3

/dygn) – summan av den högsta möjliga tekniska

dygnsvisa produktionskapaciteten hos alla anläggningar för produktion av gas som kan levereras till det beräknade

områdets inmatningspunkter.

S

m

: högsta möjliga tekniska lagerförsörjning (i miljoner m

3

/dygn) – summan av alla lagringsanläggningars högsta

möjliga tekniska dygnsvisa kapacitet för uttag som kan levereras till det beräknade områdets inmatningspunkter, med

hänsyn till deras respektive fysiska egenskaper.

LNG

m

: högsta möjliga tekniska LNG-anläggningskapacitet (i miljoner m

3/

dygn) – summan av den högsta möjliga

tekniska dygnsvisa utgångskapaciteten vid samtliga LNG-anläggningar i det beräknade området, med beaktande av

kritiska aspekter som lossning, stödtjänster, tillfällig lagring, återförgasning av LNG samt teknisk kapacitet för

försörjning av systemet.

I

m

: den tekniska kapaciteten hos den största enskilda gasinfrastrukturen (i miljoner m

3

/dygn) med högst kapacitet att

försörja det beräknade området. När flera olika gasinfrastrukturer är anslutna till en gemensam uppströms- eller

nedströmsgasinfrastruktur och inte kan drivas separat ska de betraktas som en enda gasinfrastruktur.

28.10.2017

L 280/33

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

63

4.

Beräkning av N – 1-formeln med hjälp av åtgärder på efterfrågesidan

N − 1 %

½ � ¼

EP

m

þ P

m

þ S

m

þ LNG

m

− I

m

D

max

− D

eff

� 100, N – 1 ≥ 100 %

Definition för efterfrågesidan

D

eff

: den del (i miljoner m/dygn) av D

max

som vid ett avbrott i gasförsörjningen i tillräcklig utsträckning i tid kan

täckas av marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan i enlighet med artiklarna 9.1 c och 5.2.

5.

Beräkning av N – 1-formeln på regional nivå

Det beräknade område som avses i punkt 3 ska i tillämpliga fall utvidgas till lämplig regional nivå efter beslut av de

berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter. Beräkningen kan också efter överenskommelse med de behöriga

myndigheterna för riskgruppen utvidgas till att omfatta riskgruppens regionala nivå. Den största enskilda gasinfra­

strukturen av gemensamt intresse ska användas för beräkningen av N – 1-formeln på regional nivå. Den största

enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse för en region ska vara den största gasinfrastruktur i regionen som

direkt eller indirekt bidrar till gasförsörjningen till regionens medlemsstater och ska anges i riskbedömningen.

Beräkningen av N – 1-formeln på regional nivå får endast ersätta beräkningen av N – 1-formeln på nationell nivå om

den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse är av stor betydelse för gasförsörjningen i alla berörda

medlemsstater i enlighet med den gemensamma riskbedömningen.

På riskgruppsnivå ska vid de beräkningar som avses i artikel 7.4 den största enskilda gasinfrastrukturen av

gemensamt intresse för de riskgrupper som förtecknas i bilaga I användas.

28.10.2017

L 280/34

Europeiska unionens officiella tidning

SV

64

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

BILAGA III

Ständig kapacitet för flöden i båda riktningarna

1. Den nationella tillsynsmyndigheten kan om medlemsstaten så beslutar fungera som behörig myndighet vid

genomförandet av bestämmelserna som fastställs i denna bilaga.

2. För att möjliggöra eller öka kapaciteten för flöden i båda riktningarna vid en sammanlänkning eller för att erhålla

eller förlänga ett undantag från denna skyldighet, ska systemansvariga för överföringssystem på båda sidor av

sammanlänkningen till sina behöriga myndigheter (nedan kallade de berörda behöriga myndigheterna) och sina

tillsynsmyndigheter (nedan kallade de berörda tillsynsmyndigheterna) efter samråd med samtliga potentiellt berörda

systemansvariga för överföringssystem, lämna in

a) ett förslag för att möjliggöra ständig fysisk kapacitet för transport av gas i båda riktningarna vad gäller ständig

kapacitet för flöden i båda riktningarna avseende omvänd riktning (nedan kallad fysisk kapacitet för omvända

flöden), eller

b) en begäran om undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna.

De systemansvariga för överföringssystemen ska sträva efter att lägga fram ett gemensamt förslag eller en gemensam

begäran om undantag. Om ett förslag för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna läggs fram kan de

systemansvariga för överföringssystemen även lägga fram ett underbyggt förslag till gränsöverskridande kostnads­

fördelning. Detta ska ske senast den 1 december 2018 för alla sammanlänkningar som existerade den 1 november

2017 och efter det att genomförbarhetsstudiefasen slutförts men innan fasen för detaljerad teknisk konstruktion

inleds för nya sammanlänkningar.

3. Efter mottagandet av förslaget eller begäran om undantag ska de berörda behöriga myndigheterna utan dröjsmål

samråda med de behöriga myndigheterna, och om de inte är de behöriga myndigheterna, de nationella tillsynsmyn­

digheterna i den medlemsstat som i enlighet med riskbedömningen kan gynnas av kapaciteten för omvända flöden,

byrån och kommissionen om förslaget eller begäran om undantag. De myndigheterna med vilka samråd skett får

avge ett yttrande inom fyra månader efter mottagandet av begäran om samråd.

4. De berörda tillsynsmyndigheterna ska inom sex månader efter mottagandet av det gemensamma förslaget enligt

artikel 5.6 och 5.7 efter samråd med de berörda projektansvariga fatta samordnade beslut om den gränsöver­

skridande fördelningen av investeringskostnaderna mellan projektets överföringssystemansvariga. Om de berörda

tillsynsmyndigheterna inte har uppnått en överenskommelse inom denna tidsfrist ska de utan dröjsmål underrätta

de berörda behöriga myndigheterna.

5. De berörda behöriga myndigheterna ska på grundval av riskbedömningen, den information som anges i artikel 5.5

i denna förordning, de yttranden som mottagits efter samrådet i enlighet med punkt 3 i denna bilaga och med

hänsyn tagen till försörjningstryggheten för gas och bidraget till den inre gasmarknaden fatta ett samordnat beslut.

Det samordnade beslutet ska fattas inom två månader. Den tvåmånadersperioden ska räknas från utgången av den

fyramånadersperiod för avgivande av yttrande som avses i punkt 3 i denna bilaga, om inte alla yttranden har

inkommit tidigare, eller från utgången av den sexmånadersperiod inom vilken de berörda tillsynsmyndigheterna ska

fatta ett samordnat beslut som avses i punkt 4 i denna bilaga. Det samordnade beslutet ska vara ett av följande:

a) Att godta förslaget om kapacitet för flöden i båda riktningarna. Ett sådant beslut ska innehålla en kostnads-

nyttoanalys, en tidsplan för genomförandet och former för senare användning samt åtföljas av det samordnade

beslut om gränsöverskridande kostnadsfördelning som avses i punkt 4 och som har fattats av de berörda tillsyns­

myndigheterna.

b) Att bevilja eller förlänga ett tillfälligt undantag för en period av högst fyra år, om den kostnads-nyttoanalys som

ingår i beslutet visar att kapaciteten för omvända flöden inte skulle öka försörjningstryggheten för gas i någon

berörd medlemsstat eller om investeringskostnaderna skulle vara avsevärt högre än de potentiella fördelarna för

försörjningstryggheten för gas.

c) Att kräva att de systemansvariga för överföringssystemet ändrar och på nytt lämnar in sitt förslag eller sin

begäran om undantag inom högst fyra månader.

6. De berörda behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål överlämna det samordnade beslutet till de behöriga

myndigheter och nationella tillsynsmyndigheter som har avgett yttranden i enlighet med punkt 3, de berörda till­

synsmyndigheterna, byrån och kommissionen, inbegripet de yttranden som mottagits efter samrådet i enlighet med

punkt 3.

28.10.2017

L 280/35

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

65

7. Inom två månader efter mottagandet av det samordnade beslutet får de behöriga myndigheter som avses i punkt 6

lägga fram sina invändningar mot det samordnade beslutet och överlämna dem till de berörda behöriga

myndigheter som antagit beslutet och till byrån och kommissionen. Invändningarna ska vara begränsade till faktiska

omständigheter och bedömning, särskilt gränsöverskridande kostnadsfördelning som inte varit föremål för samråd

i enlighet med punkt 3.

8. Inom tre månader från mottagandet av det samordnade beslutet i enlighet med punkt 6 ska byrån avge ett yttrande

om alla delar i det samordnade beslutet med beaktande av eventuella invändningar och lämna yttrandet till alla

berörda behöriga myndigheter och de behöriga myndigheter som avses i punkt 6 samt till kommissionen.

9. Inom fyra månader från mottagandet av det yttrande som har avgetts av byrån enligt punkt 8 får kommissionen

anta ett beslut om att begära ändringar av det samordnade beslutet. Ett sådant beslut av kommissionen ska fattas på

grundval av de kriterier som anges i punkt 5, de berörda myndigheternas skäl till beslutet samt byråns yttrande. De

berörda behöriga myndigheterna ska tillmötesgå kommissionens begäran genom att ändra sitt beslut inom fyra

veckor.

Om kommissionen inte agerar inom denna fyramånadersperiod ska den anses inte ha invänt mot de berörda

behöriga myndigheternas beslut.

10. Om de berörda behöriga myndigheterna inte kunnat fatta ett samordnat beslut inom den tidsfrist som fastställs

i punkt 5 eller om de berörda tillsynsmyndigheterna inte kunnat uppnå en överenskommelse om kostnadsför­

delningen inom den tidsfrist som fastställs i punkt 4 ska de berörda behöriga myndigheterna underrätta byrån och

kommissionen senast den dag då tidsfristen löper ut. Inom fyra månader från mottagandet av den informationen

ska kommissionen, eventuellt efter samråd med byrån, anta ett beslut som täcker samtliga aspekter av ett samordnat

beslut som avses i punkt 5 med undantag för en gränsöverskridande kostnadsfördelning och överlämna det beslutet

till de berörda behöriga myndigheterna och byrån.

11. Om kommissionens beslut enligt punkt 10 i denna bilaga kräver kapacitet för flöden i båda riktningarna ska byrån

anta ett beslut som täcker den gränsöverskridande kostnadsfördelningen i linje med artikel 5.7 i denna förordning

inom tre månader efter mottagandet av kommissionens beslut. Innan byrån fattar ett sådant beslut ska den samråda

med de berörda tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystemen. Denna tremånadersperiod

kan förlängas med en period på ytterligare två månader om byrån behöver begära in ytterligare uppgifter. Denna

ytterligare period ska inledas dagen efter det att fullständiga uppgifter mottagits.

12. Kommissionen, byrån, de behöriga myndigheterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för

överföringssystemen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

13. Undantag från skyldigheten att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna som beviljats enligt förordning

(EU) nr 994/2010 ska fortsätta att gälla om inte kommissionen eller den andra berörda medlemsstaten begär en

översyn eller undantagens giltighetstid löper ut.

28.10.2017

L 280/36

Europeiska unionens officiella tidning

SV

66

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

BILAGA IV

Mall för gemensam riskbedömning

Följande mall ska fyllas i på ett språk som riskgruppen kommit överens om:

Allmän information

— Medlemsstaterna i riskgruppen.

— Namn på de behöriga myndigheter som ansvarar för utarbetandet av riskbedömningen (

1

).

1.

Beskrivning av systemet

Beskriv kortfattat riskgruppens gassystem enligt följande:

a) Ange de viktigaste siffrorna om gasförbrukningen (

2

): årlig slutlig gasförbrukning (miljarder m

3

) och uppdelning

per kundtyp (

3

) samt efterfrågetoppar (totalt och uppdelat per kundkategori i miljoner m

3

/dygn).

b) En beskrivning av hur riskgruppens gassystem fungerar: huvudsakliga flöden (inmatning, uttag och transitering),

infrastrukturkapacitet vid inmatnings- och uttagspunkter till och från regionen och per medlemsstat, inklusive

utnyttjandegrad, LNG-anläggningar (maximal dygnskapacitet, utnyttjandegrad och tillträdessystem) osv.

c) Gör i den utsträckning det är möjligt en uppdelning av gasimportkällor per ursprungsland (

4

).

d) En beskrivning av betydelsen av lagringsanläggningar som är relevanta för riskgruppen, inbegripet gränsöver­

skridande tillträde:

i) Lagringskapacitet (totalt och arbetsvolym) jämfört med efterfrågan under en uppvärmningssäsong.

ii) Maximal dygnsvis uttagskapacitet på olika fyllnadsnivåer (i idealfallet med fulla lager och nivåer i slutet av

säsongen).

e) En beskrivning av den inhemska produktionens roll i riskgruppen:

i) Produktionsvolymen i förhållande till den årliga slutliga gasförbrukningen.

ii) Maximala daglig produktionskapacitet.

f) En beskrivning av gasens roll inom elproduktionen (t.ex. betydelse och roll som back-up för förnybara

energikällor), inklusive gaseldad produktionskapacitet (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktionska­

paciteten) och kraftvärme (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktionskapaciteten).

2.

Infrastrukturnormer (artikel 5)

Beskriv beräkningarna av N – 1-formeln eller N – 1-formlerna på regional nivå för riskgruppen, om så har

överenskommits med de behöriga myndigheterna för riskgruppen, och befintlig kapacitet för flöden i båda

riktningarna enligt följande:

a) N – 1-formeln

i) Identifiering av den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse för riskgruppen.

ii) Beräkning av N – 1-formeln på regional nivå.

28.10.2017

L 280/37

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Om denna uppgift har delegerats av en behörig myndighet, ange namn på det eller de organ som ansvarar för utarbetandet av den

aktuella riskbedömningen på dess vägnar.

(2) För den första bedömningen, ta med uppgifter från de senaste två åren. För uppdateringar, ta med uppgifter från de senaste fyra åren.

(3) Inbegripet industriella kunder, elproduktion, fjärrvärme, hushåll, tjänster och övrigt (precisera vilken kundtyp som tagits med här). Ange

även skyddade kunders förbrukningsvolym.

(4) Beskriv den metod som används.

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

67

iii) Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden som

används vid deras beräkning (t.ex. för EP

m

– uppgift om kapaciteten vid alla inmatningspunkter som beaktas

under denna parameter).

iv) Angivande av de eventuella metoder och antaganden som används för beräkning av parametrar i

N – 1-formeln (t.ex. D

max

) (använd bilagor för närmare förklaringar).

b) Kapacitet för flöden i båda riktningarna

i) Ange de sammanlänkningspunkter som har kapacitet för flöden i båda riktningarna och den maximala

kapaciteten för flöden i båda riktningarna.

ii) Ange vilka arrangemang som reglerar användningen av kapaciteten för omvända flöden (t.ex. avbrytbar

kapacitet).

iii) Ange sammanlänkningspunkter där ett undantag har beviljats i enlighet med artikel 5.4, undantagets

varaktighet och på vilka grunder det beviljats.

3.

Riskidentifiering

Beskriv den viktigaste gränsöverskridande risk för vilken gruppen skapades och de riskfaktorer som vid olika tillfällen

skulle kunna leda till att den risken förverkligas samt sannolikheten för och konsekvenserna av dessa.

En icke-uttömmande förteckning över riskfaktorer som endast i tillämpliga fall enligt den berörda behöriga

myndigheten måste ingå i bedömningen, enligt följande:

a) Politiska riskfaktorer

— Avbrott i gasförsörjningen från tredjeländer av olika skäl.

— Politisk instabilitet (antingen i ursprungslandet eller i transitlandet).

— Krig eller inbördeskrig (antingen i ursprungslandet eller i transitlandet).

— Terrorism.

b) Tekniska riskfaktorer

— Explosion eller bränder.

— Bränder (inom en viss anläggning).

— Läckage.

— Bristfälligt underhåll.

— Funktionsstörning hos utrustning (misslyckad start, driftstörningar osv.).

— Brist på el (eller annan energikälla).

— IKT-störning (maskinvaru- eller programvarufel, internetproblem, Scada-problem osv.).

— It-angrepp.

— Konsekvenser av schaktarbeten (grävning, pålning), markarbeten osv.

c) Kommersiella/marknadsrelaterade/finansiella riskfaktorer

— Avtal med leverantörer i tredjeländer.

— Handelsrättsliga tvister.

— Kontroll över infrastruktur från enheter i tredjeland som är relevant för försörjningstryggheten för gas, vilket

bland annat kan medföra en risk för underinvesteringar, för att diversifieringen undergrävs eller för att

unionsrätten inte följs.

— Prisvolatilitet.

— Underinvesteringar.

28.10.2017

L 280/38

Europeiska unionens officiella tidning

SV

68

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

— Plötsliga, oförutsedda efterfrågetoppar.

— Andra risker som kan leda till strukturell ineffektivitet.

d) Sociala riskfaktorer

— Strejker (inom olika närliggande sektorer, t.ex. gas-, hamn- eller transportsektorn).

— Sabotage.

— Vandalism.

— Stöld.

e) Naturliga riskfaktorer

— Jordbävningar.

— Jordskred.

— Översvämningar (kraftigt regn, floder).

— Stormar (hav).

— Laviner.

— Extrema väderförhållanden.

— Bränder (utanför anläggningen, t.ex. i närliggande skogar eller på gräsmarker).

Analys

a) Beskriv de viktigaste gränsöverskridande riskerna och alla andra relevanta riskfaktorer för riskgruppen, inklusive

deras sannolikhet och konsekvenser, samt riskernas växelverkan och samband mellan medlemsstaterna, när så är

lämpligt.

b) Redogör för de kriterier som används för att fastställa om ett system är utsatt för stora/oacceptabla risker.

c) Fastställ en förteckning över relevanta riskscenarier i enlighet med riskkällorna och ange hur urvalet gjordes.

d) Ange i vilken utsträckning de scenarier som utarbetats av Entso-G har beaktats.

4.

Riskanalys och riskbedömning

Analysera den uppsättning av relevanta riskscenarier som anges i punkt 3. Ta med befintliga åtgärder för försörjnings­

tryggheten för gas i simuleringen av riskscenarier, såsom. den infrastrukturstandard som beräknats med användning

av N – 1-formeln som fastställs i bilaga II, punkt 2, när detta är lämpligt, och försörjningsnormerna för gas. Gör

följande för varje riskscenario:

a) Beskriv i detalj riskscenariot, inklusive alla antaganden och, i tillämpliga fall, de underliggande metoderna för att

beräkna dem.

b) Beskriv i detalj resultaten av den simulering som utförts, inbegripet en kvantifiering av konsekvenserna

(t.ex. icke-levererade gasvolymer, de socioekonomiska konsekvenserna, konsekvenserna för fjärrvärme och

konsekvenserna för elproduktion).

5.

Slutsatser

Redogör för de viktigaste resultaten av den gemensamma riskbedömningen, inbegripet fastställandet av riskscenarier

som kräver vidare åtgärder.

28.10.2017

L 280/39

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

69

BILAGA V

Mall för nationell riskbedömning

Allmän information

Namn på den behöriga myndighet som ansvarar för utarbetandet av den aktuella riskbedömningen (

1

).

1.

Beskrivning av systemet

1.1 Ge en kort samlad beskrivning av det regionala gassystemet för varje riskgrupp (

2

) som medlemsstaten deltar i, med

följande information:

a) Ange de viktigaste siffrorna om gasförbrukningen (

3

): årlig slutlig gasförbrukning (miljarder m

3

och MWh) och

uppdelning per kundtyp (

4

) samt efterfrågetoppar (totalt och uppdelat per kundkategori i miljoner m

3

/dag).

b) En beskrivning av hur gassystemen i de relevanta riskgrupperna fungerar: huvudsakliga flöden (inmatning, uttag

och transitering), infrastrukturkapacitet vid inmatnings- och uttagspunkter till och från riskgruppernas regioner

och för varje medlemsstat, inklusive utnyttjandegrad, LNG-anläggningar (maximal dygnskapacitet,

utnyttjandegrad och tillträdessystem) osv.

c) Gör i den utsträckning det är möjligt en uppdelning av gasimportkällor per ursprungsland (

5

).

d) En beskrivning av följande när det gäller betydelsen av lagringsanläggningar som är relevanta för riskgruppen,

inbegripet gränsöverskridande tillträde:

i) Lagringskapacitet (totalt och arbetsvolym) jämfört med efterfrågan under en uppvärmningssäsong.

ii) Maximal daglig uttagskapacitet på olika fyllnadsnivåer (i idealfallet med fulla lager och nivåer i slutet av

säsongen).

e) En beskrivning av den inhemska produktionens roll i riskgruppen:

i) Produktionsvolym i förhållande till den årliga slutliga gasförbrukningen.

ii) Maximal dygnsvis produktionskapacitet och hur denna kan täcka den maximala dygnsvisa förbrukningen.

f) En beskrivning av gasens roll inom elproduktionen (t.ex. betydelse och roll som back-up för förnybara

energikällor), inklusive gaseldad produktionskapacitet (totalt (MWe) och som andel av den totala produktionska­

paciteten) och kraftvärme (totalt (MWe) och som andel av den totala produktionskapaciteten).

1.2 Ge en kort beskrivning av medlemsstatens gassystem med följande information:

a) Ange de viktigaste uppgifterna om gasförbrukningen: årlig slutlig gasförbrukning (miljarder m

3

) och uppdelning

per kundtyp samt efterfrågetoppar (miljoner m

3

/dygn).

b) En beskrivning av hur gassystemet fungerar på nationell nivå, inklusive infrastrukturen (i den mån detta inte

omfattas av punkt 1.1 b). Inkludera i tillämpliga fall systemet för L-gas.

c) Identifiering av viktig infrastruktur som är relevant för försörjningstryggheten för gas.

d) Gör i den utsträckning det är möjligt en uppdelning på nationell nivå av gasimportkällor per ursprungsland.

e) En beskrivning av lagringens betydelse och lämna uppgifter om följande:

i) Lagringskapacitet (totalt och arbetsvolym) jämfört med efterfrågan under en uppvärmningssäsong.

ii) Maximal dygnsvis uttagskapacitet på olika fyllnadsnivåer (i idealfallet med fulla lager och nivåer i slutet av

säsongen).

28.10.2017

L 280/40

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Om denna uppgift har delegerats av den behöriga myndigheten, ange namn på det eller de organ som ansvarar för utarbetandet av den

aktuella riskbedömningen på dess vägnar.

(2) Presentera för enkelhetens skull informationen på en så hög riskgruppsnivå som möjligt och slå vid behov samman uppgifter.

(3) För den första bedömningen, ta med uppgifter från de senaste två åren. För uppdateringar, ta med uppgifter från de senaste fyra åren.

(4) Inbegripet industriella kunder, elproduktion, fjärrvärme, hushåll, tjänster och övrigt (precisera vilken kundtyp som tagits med här). Ange

även skyddade kunders förbrukningsvolym.

(5) Beskriv den metod som används.

70

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

f) En beskrivning av den inhemska produktionens betydelse och lämna uppgifter om följande:

i) Produktionsvolym i förhållande till den årliga slutliga gasförbrukningen.

ii) Maximal dygnsvis produktionskapacitet.

g) En beskrivning av gasens roll inom elproduktionen (t.ex. betydelse och roll som back-up för förnybara

energikällor), inklusive gaseldad produktionskapacitet (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktionska­

paciteten) och kraftvärme (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktionskapaciteten).

2.

Infrastrukturnormer (artikel 5)

Beskriv hur infrastrukturnormerna uppfylls, inklusive de viktigaste värden som används för N – 1-formeln och

alternativa lösningar för dess efterlevnad (med medlemsstater med direkt sammanlänkning och åtgärder på

efterfrågesidan) och befintlig kapacitet för flöden i båda riktningarna, enligt följande:

a) N – 1-formeln

i) Identifieringen av den största enskilda gasinfrastrukturen.

ii) Beräkningen av N – 1-formeln på nationell nivå.

iii) Beskrivningen av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden

som används vid beräkningen av dem (t.ex. för EP

m

– uppgift om kapaciteten vid alla inmatningspunkter

som beaktas under denna parameter).

iv) Angivande av de eventuella metoder som används för beräkning av parametrar i N – 1-formeln (t.ex. D

max

)

(använd bilagorna för närmare förklaringar).

v) Förklaring av resultaten av beräkningen av N – 1-formeln med beaktande av lagringsnivåerna på 30 %

respektive 100 % av den maximala arbetsvolymen.

vi) Redogörelse för de viktigaste resultaten av simuleringen av N – 1-formeln med hjälp av en hydraulisk

modell.

vii) Om medlemsstaten så beslutar, en beräkning av N – 1-formeln med hjälp av åtgärder på efterfrågesidan

enligt följande:

— Beräkning av N – 1-formeln i enlighet med punkt 2 i bilaga II.

— Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden

som används vid deras beräkning (om de avviker från de värden som beskrivs i punkt 2 a iii).

— Angivande av de eventuella metoder som används för beräkning av parametrar i N – 1-formeln

(t.ex. D

max

) (använd bilagorna för närmare förklaringar).

— Redogörelse för de marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan som vidtagits eller som ska vidtas för

att kompensera för ett avbrott i gasförsörjningen och dess förväntade effekter (D

eff

).

viii) Om så har överenskommits med de behöriga myndigheterna för de relevanta riskgrupperna eller med de

direkt sammanlänkade medlemsstaterna, gemensam beräkning av N – 1-formeln enligt följande:

— Beräkning av N – 1-formeln i enlighet med punkt 5 i bilaga II.

— Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden

som används vid deras beräkning (om de avviker från de värden som beskrivs i punkt 2 a iii).

— Angivande av de eventuella metoder och antaganden som används för beräkning av parametrar i

N – 1-formeln (t.ex. D

max

) (använd bilagor för närmare förklaringar).

— Redogörelse för de överenskomna arrangemangen för att säkerställa att N – 1-formeln följs.

b) Kapacitet för flöden i båda riktningarna

i) Ange de sammanlänkningspunkter som har kapacitet för flöden i båda riktningarna och den maximala

kapaciteten för flöden i båda riktningarna.

28.10.2017

L 280/41

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

71

ii) Ange vilka arrangemang som reglerar användningen av kapaciteten för omvända flöden (t.ex. avbrytbar

kapacitet).

iii) Ange sammanlänkningspunkter där ett undantag har beviljats i enlighet med artikel 5.4, undantagets

varaktighet och på vilka grunder det beviljats.

3.

Riskidentifiering

Beskriv de riskfaktorer som kan ha negativ inverkan på försörjningstryggheten för gas i medlemsstaten samt

sannolikheten för och konsekvenserna av dessa.

En icke-uttömmande förteckning över riskfaktorer som endast i tillämpliga fall enligt den berörda behöriga

myndigheten måste ingå i bedömningen enligt följande:

a) Politiska riskfaktorer

— Avbrott i gasförsörjningen från tredjeländer av olika skäl.

— Politisk instabilitet (antingen i ursprungslandet eller i transitlandet).

— Krig eller inbördeskrig (antingen i ursprungslandet eller i transitlandet).

— Terrorism.

b) Tekniska riskfaktorer

— Explosion eller bränder.

— Bränder (inom en viss anläggning).

— Läckage.

— Bristfälligt underhåll.

— Funktionsstörning hos utrustning (misslyckad start, driftstörningar osv.).

— Brist på el (eller annan energikälla).

— IKT-störning (maskinvaru- eller programvarufel, internetproblem, Scada-problem osv.).

— It-angrepp.

— Konsekvenser av schaktarbeten (grävning, pålning), markarbeten osv.

c) Kommersiella/marknadsrelaterade/finansiella riskfaktorer

— Avtal med leverantörer i tredjeländer.

— Kommersiella tvister.

— Kontroll över infrastruktur av enheter i tredjeland som är relevant för försörjningstryggheten för gas, vilket

bland annat kan medföra en risk för underinvesteringar, för att diversifieringen undergrävs eller för att

unionsrätten inte följs.

— Prisvolatilitet.

— Underinvesteringar.

— Plötsliga, oförutsedda efterfrågetoppar.

— Andra risker som kan leda till strukturell ineffektivitet.

d) Sociala riskfaktorer

— Strejker (inom olika närliggande sektorer, t.ex. gas-, hamn- eller transportsektorn).

— Sabotage.

— Vandalism.

— Stöld.

28.10.2017

L 280/42

Europeiska unionens officiella tidning

SV

72

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

e) Naturliga riskfaktorer

— Jordbävningar.

— Jordskred.

— Översvämningar (kraftigt regn, floder).

— Stormar (hav).

— Laviner.

— Extrema väderförhållanden.

— Bränder (utanför anläggningen, t.ex. i närliggande skogar eller på gräsmarker).

Analys

a) Ange de relevanta riskfaktorerna för medlemsstaten samt deras sannolikhet och konsekvenser.

b) Redogör för de kriterier som används för att fastställa om ett system är utsatt för stora/oacceptabla risker.

c) Fastställ en förteckning över relevanta riskscenarier i enlighet med riskfaktorerna och deras sannolikhet och ange

hur urvalet gjordes.

4.

Riskanalys och riskbedömning

Analysera den uppsättning av relevanta riskscenarier som anges i punkt 3. Ta med befintliga åtgärder för

försörjningstryggheten för gas i simuleringen av riskscenarier, t.ex. infrastrukturstandarden beräknad med hjälp av

N – 1-formeln i punkt 2 i bilaga II och försörjningsnormerna för gas. Gör följande för varje riskscenario:

a) Beskriv i detalj riskscenariot, inklusive alla antaganden och, i tillämpliga fall, de underliggande metoderna för att

beräkna dem.

b) Beskriv i detalj resultaten av de simuleringar som utförts, inbegripet en kvantifiering av konsekvenserna

(t.ex. icke-levererade gasvolymer, de socioekonomiska konsekvenserna, konsekvenserna för fjärrvärme och

konsekvenserna för elproduktion).

5.

Slutsatser

Redogör för de viktigaste resultaten av den gemensamma riskbedömning som medlemsstaterna har medverkat till,

inbegripet fastställandet av riskscenarier som kräver vidare åtgärder.

28.10.2017

L 280/43

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

73

BILAGA VI

Mall för den förebyggande åtgärdsplanen

Allmän information

— Medlemsstaterna i riskgruppen.

— Namn på den behöriga myndighet som ansvarar för utarbetandet av denna plan (

1

).

1.

Beskrivning av systemet

1.1 Ge en kort samlad beskrivning av det regionala gassystemet för varje riskgrupp (

2

) som medlemsstaten deltar i,

med följande information:

a) Ange de viktigaste uppgifterna om gasförbrukningen (

3

): årlig slutlig gasförbrukning (miljarder m

3

) och

uppdelning per kundtyp (

4

) samt efterfrågetoppar (totalt och uppdelat per kundkategori i miljoner m

3

/dygn).

b) En beskrivning av hur riskgruppernas gassystem fungerar: huvudsakliga flöden (inmatning, uttag och

transitering), infrastrukturkapacitet vid inmatnings- och uttagspunkter till och från riskgruppernas regioner och

per medlemsstat, inklusive utnyttjandegrad, LNG-anläggningar (maximal dygnskapacitet, utnyttjandegrad och

tillträdessystem) osv.

c) Gör i den utsträckning det är möjligt en uppdelning av gasimportkällor per ursprungsland (

5

).

d) En beskrivning av betydelsen av lagringsanläggningar som är relevanta för regionen, inbegripet gränsöver­

skridande tillträde:

i) Lagringskapacitet (totalt och arbetsvolym) jämfört med efterfrågan under en uppvärmningssäsong.

ii) Maximal dygnsuttagskapacitet på olika fyllnadsnivåer (i idealfallet med fulla lager och nivåer i slutet av

säsongen).

e) En beskrivning av den inhemska produktionens betydelse i regionen:

i) Produktionsvolym i förhållande till den årliga slutliga gasförbrukningen.

ii) Maximal dygnsproduktionskapacitet.

f) En beskrivning av gasens betydelse inom elproduktionen (t.ex. betydelse och roll som back-up för förnybara

energikällor), inklusive gaseldad produktionskapacitet (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktions­

kapaciteten) och kraftvärme (totalt (MWe)) och som andel av den totala produktionskapaciteten).

g) En beskrivning av energieffektivitetsåtgärders betydelse samt deras effekt på den årliga slutliga

gasförbrukningen.

1.2 Ge en kort beskrivning av gassystemet för varje medlemsstat med följande information:

a) Angivande av de viktigaste uppgifterna om gasförbrukningen: årlig slutlig gasförbrukning (miljarder m

3

) och

uppdelning per kundtyp samt efterfrågetoppar (miljoner m

3

/dygn).

b) En beskrivning av hur gassystemet fungerar på nationell nivå, inklusive infrastrukturen (i den mån detta inte

omfattas av punkt 1.1 b).

c) Identifiering av viktig infrastruktur som är relevant för försörjningstryggheten.

28.10.2017

L 280/44

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Om denna uppgift har delegerats av en behörig myndighet, ange namn på det eller de organ som ansvarar för utarbetandet av denna plan

på dess vägnar.

(2) Presentera för enkelhetens skull informationen på en så hög riskgruppsnivå som möjligt och slå vid behov samman uppgifter.

(3) För den första planen, ta med uppgifter från de senaste två åren. För uppdateringar, ta med uppgifter från de senaste fyra åren.

(4) Inbegripet industriella kunder, elproduktion, fjärrvärme, hushåll, tjänster och övrigt (precisera vilken kundtyp som tagits med här).

(5) Beskriv den metod som används.

74

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

d) Gör i den utsträckning det är möjligt en uppdelning på nationell nivå av gasimportkällor per ursprungsland.

e) En beskrivning av den roll som lagringen har i medlemsstaten och framläggande av uppgifter om följande:

i) Lagringskapacitet (totalt och i drift) jämfört med efterfrågan under en uppvärmningssäsong.

ii) Maximal dygnsvis uttagskapacitet på olika fyllnadsnivåer (i idealfallet med fulla lager och nivåer i slutet av

säsongen).

f) En beskrivning av den inhemska produktionens betydelse och framläggande av uppgifter om följande:

i) Produktionsvolym med avseende på den årliga slutliga gasförbrukningen.

ii) Maximal dygnsproduktionskapacitet.

g) En beskrivning av gasens roll inom elproduktionen (t.ex. betydelse och roll som back-up för förnybara

energikällor), inklusive gaseldad produktionskapacitet (totalt (MWe) och som andel av den totala produktionska­

paciteten) och kraftvärme (totalt (MWe) och som andel av den totala produktionskapaciteten).

h) En beskrivning av energieffektivitetsåtgärders betydelse samt deras effekt på den årliga slutliga

gasförbrukningen.

2.

Sammanfattning av riskbedömningen

Beskriv i korthet resultaten av den relevanta gemensamma och nationella riskbedömning som utförts i enlighet

med artikel 7 med

a) en förteckning över de scenarier som bedömts och en kort beskrivning av de antaganden som använts för

respektive scenario samt de risker eller brister som konstaterats,

b) de viktigaste slutsatserna av riskbedömningen.

3.

Infrastrukturnormer (artikel 5)

Beskriv hur infrastrukturnormerna uppfylls, inklusive de viktigaste värden som används för N – 1-formeln och

alternativa lösningar för dess efterlevnad (med angränsande medlemsstater och åtgärder på efterfrågesidan) och

befintlig kapacitet för flöden i båda riktningarna, enligt följande:

3.1 N – 1-formeln

i) Identifiering av den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse för regionen.

ii) Beräkning av N – 1-formeln på regional nivå.

iii) Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden som

används vid beräkningen (t.ex. för EP

m

– uppgift om kapaciteten vid alla inmatningspunkter som beaktas under

denna parameter).

iv) Angivande av de eventuella metoder och antaganden som används för beräkning av parametrar

i N – 1-formeln (t.ex. D

max

) (använd bilagor för närmare förklaringar).

3.2 Nationell nivå

a) N – 1-formeln

i) Identifiering av den största enskilda gasinfrastrukturen.

ii) Beräkning av N – 1-formeln på nationell nivå.

iii) Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden som

används vid beräkningen av dem (t.ex. för EP

m

– uppgift om kapaciteten vid alla inmatningspunkter som

beaktas under denna parameter).

iv) Angivande av de eventuella metoder som används för beräkning av parametrar i N – 1-formeln (t.ex. D

max

)

(använd bilagorna för närmare förklaringar).

28.10.2017

L 280/45

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

75

v) Om medlemsstaten så beslutar, beräkna N – 1-formeln med hjälp av åtgärder på efterfrågesidan enligt

följande:

— Beräkning av N – 1-formeln i enlighet med punkt 2 i bilaga II.

— Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden

som används vid beräkningen (om de avviker från de värden som beskrivs i punkt 3 a iii i denna

bilaga).

— Angivande av de eventuella metoder som används för beräkning av parametrar i N – 1-formeln

(t.ex. D

max

) (använd bilagorna för närmare förklaringar).

— Redogörelse för de marknadsbaserade åtgärder på efterfrågesidan som vidtagits eller som ska vidtas för

att kompensera för ett avbrott i gasförsörjningen och dess förväntade effekter (D

eff

).

vi) Om så har överenskommits med de behöriga myndigheterna för de relevanta riskgrupperna eller med de

direkt sammanlänkade medlemsstaterna, gör en gemensam beräkning av N – 1-formeln enligt följande:

— Beräkning av N – 1-formeln i enlighet med punkt 5 i bilaga II.

— Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden

som används vid beräkningen (om de avviker från de värden som beskrivs i punkt 3 a iii i denna

bilaga).

— Angivande av de eventuella metoder och antaganden som används för beräkning av parametrar

i N – 1-formeln (t.ex. D

max

) (använd bilagor för närmare förklaringar).

— Redogörelse för de överenskomna arrangemangen för att säkerställa att N – 1-formeln fullgörs.

b) Kapacitet för flöden i båda riktningarna

i) Ange de sammanlänkningspunkter som har kapacitet för flöden i båda riktningarna och den maximala

kapaciteten för flöden i båda riktningarna.

ii) Ange vilka arrangemang som reglerar användningen av kapaciteten för omvända flöden (t.ex. avbrytbar

kapacitet).

iii) Ange sammanlänkningspunkter där ett undantag har beviljats i enlighet med artikel 5.4, undantagets

varaktighet och på vilka grunder det beviljats.

4.

Uppfyllande av försörjningsnormerna (artikel 6)

Beskriv följande när det gäller de åtgärder som vidtagits för att uppfylla försörjningsnormerna samt eventuella

utökade försörjningsnormer eller ytterligare skyldigheter som införts av gasförsörjningstrygghetsskäl:

a) Vilken definition av skyddade kunder som tillämpats, inklusive kundkategorier som omfattas och deras årliga

gasförbrukning (per kategori, nettovärde och procentandel av den nationella årliga slutliga gasförbrukningen).

b) Vilka gasvolymer som krävs för att uppfylla försörjningsnormerna i enlighet med de scenarier som beskrivs

i artikel 6.1 första stycket.

c) Vilken kapacitet som krävs för att uppfylla försörjningsnormerna i enlighet med de scenarier som beskrivs

i artikel 6.1 första stycket.

d) Befintlig(a) åtgärd(er) för att uppfylla försörjningsnormerna

i) Beskrivning av åtgärden/åtgärderna.

ii) Vem åtgärden riktar sig till.

iii) Beskrivning av systemet för förhandskontroll av efterlevnaden av försörjningsnormerna om ett sådant

finns.

iv) Sanktionssystem, i tillämpliga fall.

v) Beskrivning av följande för varje åtgärd:

— Åtgärdens ekonomiska effekter samt dess ändamålsenlighet och effektivitet.

28.10.2017

L 280/46

Europeiska unionens officiella tidning

SV

76

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

— Åtgärdens miljökonsekvenser.

— Åtgärdens inverkan på kunderna.

vi) Gör följande för varje åtgärd om icke-marknadsbaserade åtgärder tillämpas:

— Motivera varför åtgärden är nödvändig (dvs. varför försörjningstrygghet inte kan uppnås enbart med

marknadsbaserade åtgärder).

— Motivera varför åtgärden är proportionell (dvs. varför en icke-marknadsbaserad åtgärd är det minst

ingripande sättet att uppnå avsedd effekt).

— Lägg fram en analys av effekterna av en sådan åtgärd

1) på en annan medlemsstats försörjningstrygghet,

2) på den nationella marknaden,

3) på den inre marknaden.

vii) När det gäller åtgärder som införts den 1 november 2017 eller efter den 4 november 2017, tillhandahåll

en kort sammanfattning av konsekvensbedömningen eller en länk till den offentliga konsekvensbe­

dömningen av den åtgärd/de åtgärder som vidtagits i enlighet med artikel 9.4.

e) Beskriv i tillämpliga fall eventuella utökade försörjningsnormer eller ytterligare skyldigheter som införts av

gasförsörjningstrygghetsskäl enligt följande:

i) Beskrivning av åtgärden/åtgärderna.

ii) Mekanism för att reducera den till gängse värden i en anda av solidaritet och i enlighet med artikel 13.

iii) Beskrivning i tillämpliga fall av eventuella nya utökade försörjningsnormer eller ytterligare skyldigheter som

införts av gasförsörjningstrygghetsskäl den 4 november 2017 eller efter den 1 november 2017.

iv) Vem åtgärden riktar sig till.

v) Gasvolymer och kapacitet som berörs.

vi) Angivande av hur åtgärden uppfyller villkoren som fastställs i artikel 6.2.

5.

Förebyggande åtgärder

Redogör för de förebyggande åtgärder som vidtagits eller som ska vidtas enligt följande:

a) Redogör för var och en av de förebyggande åtgärder som vidtagits för varje identifierad risk i enlighet med

riskbedömningen bland annat vad gäller följande:

i) Nationell eller regional dimension.

ii) Ekonomisk inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet.

iii) Inverkan på kunderna.

Inkludera följande i tillämpliga fall:

— Åtgärder för att stärka sammanlänkningarna mellan medlemsstater som gränsar till varandra.

— Åtgärder för att diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörjningskällorna.

— Åtgärder för att skydda viktig infrastruktur som är relevant för försörjningstryggheten med avseende på

kontroll som utövas av tredjelandsenheter (om relevant inbegripet allmänna och sektorspecifika lagar om

granskning av investeringar, särskilda rättigheter för vissa aktieägare osv.).

b) Redogör för andra åtgärder som vidtagits av andra skäl än riskbedömning, men som har en positiv effekt för

försörjningstryggheten i medlemsstaten i den eller de relevanta riskgrupperna.

28.10.2017

L 280/47

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

77

c) Gör följande för varje åtgärd om icke-marknadsbaserade åtgärder tillämpas:

i) Motivera varför åtgärden är nödvändig (dvs. varför försörjningstryggheten inte kan uppnås enbart med

marknadsbaserade åtgärder).

ii) Motivera varför åtgärden är proportionell (dvs. varför en icke-marknadsbaserad åtgärd är det minst

ingripande sättet att uppnå avsedd effekt).

iii) Lägg fram en analys av effekterna av en sådan åtgärd enligt följande:

— Motivera varför åtgärden är nödvändig (dvs. varför försörjningstryggheten inte kan uppnås enbart med

marknadsbaserade åtgärder).

— Motivera varför åtgärden är proportionell (dvs. varför en icke-marknadsbaserad åtgärd är det minst

ingripande sättet att uppnå avsedd effekt).

— Lägg fram en analys av effekterna av en sådan åtgärd

1) på en annan medlemsstats försörjningstrygghet,

2) på den nationella marknaden,

3) på den inre marknaden.

4) Förklara i vilken omfattning effektivitetsåtgärder, även på efterfrågesidan, har övervägts för att öka

försörjningstryggheten.

5) Förklara i vilken omfattning förnybara energikällor har övervägts för att öka försörjningstryggheten.

6.

Andra åtgärder och skyldigheter (t.ex. säker drift av systemet)

Redogör för andra åtgärder och skyldigheter som har ålagts naturgasföretag och andra relevanta organ som

sannolikt påverkar försörjningstryggheten för gas, t.ex. skyldigheter som gäller säker drift av systemet, bl.a. vem

som skulle påverkas av den skyldigheten och de gasvolymer som omfattas. Förklara exakt när och hur dessa

åtgärder skulle vara tillämpliga.

7.

Infrastrukturprojekt

a) Redogör för framtida infrastrukturprojekt, inklusive projekt av gemensamt intresse i de relevanta riskgrupperna,

inbegripet beräknad tidpunkt för införande, kapacitet och beräknad inverkan på försörjningstryggheten för gas

i riskgruppen.

b) Ange hur infrastrukturprojekten beaktar den unionsomfattande tioårsplanen för nätutveckling som utarbetats

av Entso-G enligt artikel 8.10 i förordning (EG) nr 715/2009.

8.

Skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som avser försörjningstryggheten

Ange befintliga skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som avser försörjningstryggheten och beskriv

dem i korthet (använd bilagor för närmare förklaringar). Redogör tydligt för vem som ska fullgöra dessa

skyldigheter och hur. Beskriv i tillämpliga fall hur och när dessa skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga

tjänster skulle aktiveras.

9.

Samråd med berörda parter

Beskriv i enlighet med artikel 8.2 i denna förordning den mekanism som använts för och resultatet av de samråd

som, för utarbetandet av planen och krisplanen, genomförts med

a) gasföretag,

b) relevanta organisationer som företräder hushållens intressen,

c) relevanta organisationer som företräder industriella gaskunders, bland annat elproducenters, intressen,

d) den nationella tillsynsmyndigheten.

28.10.2017

L 280/48

Europeiska unionens officiella tidning

SV

78

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

10.

Den regionala dimensionen

Ange eventuella nationella omständigheter och åtgärder som är relevanta för försörjningstryggheten och som inte

tas upp i tidigare avsnitt av planen.

Ange på vilket sätt eventuella kommentarer som har mottagits till följd av det samråd som avses i artikel 8.2 har

beaktats.

11.1 Beräkning av N-1 på riskgruppsnivå om så har överenskommits av de behöriga myndigheterna för riskgruppen

enligt följande:

N – 1-formeln

a) Identifiering av den största enskilda gasinfrastrukturen av gemensamt intresse för riskgruppen.

b) Beräkning av N – 1-formeln på riskgruppsnivå.

c) Beskrivning av de värden som används för alla delar i N – 1-formeln, inbegripet mellanliggande värden som

används vid beräkningen (t.ex. för EP

m

– uppgift om kapaciteten vid alla inmatningspunkter som beaktas under

denna parameter).

d) Angivande av de eventuella metoder och antaganden som används för beräkning av parametrar i N – 1-formeln

(t.ex. D

max

) (använd bilagor för närmare förklaringar).

11.2 Mekanismer som utvecklats för samarbete

Redogör för de använda mekanismerna för samarbete mellan medlemsstaterna i de relevanta riskgrupperna, bl.a.

i samband med utarbetandet av gränsöverskridande åtgärder i den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen.

Redogör för de använda mekanismerna för samarbete med andra medlemsstater vid utformningen och antagandet

av de bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av artikel 13.

11.3 Förebyggande åtgärder

Redogör för följande när det gäller de förebyggande åtgärder som vidtagits eller som ska vidtas i riskgruppen eller

som en följd av regionala avtal:

a) Redogör för var och en av de förebyggande åtgärder som vidtagits för varje identifierad risk i enlighet med

riskbedömningen bl.a. vad gäller följande:

i) Inverkan på medlemsstaterna i riskgruppen.

ii) Ekonomisk inverkan, effektivitet och ändamålsenlighet.

iii) Miljökonsekvenser.

iv) Inverkan på kunderna.

Inkludera följande i tillämpliga fall:

— Åtgärder för att stärka sammanlänkningarna mellan medlemsstater som gränsar till varandra.

— Åtgärder för att diversifiera gasförsörjningsvägarna och försörjningskällorna.

— Åtgärder för att skydda viktig infrastruktur som är relevant för försörjningstryggheten med avseende på

kontroll som utövas av tredjelandsenheter (om relevant inbegripet allmänna eller sektorspecifika lagar om

granskning av investeringar, särskilda rättigheter för vissa aktieägare osv.).

b) Redogör för andra åtgärder som vidtagits av andra skäl än riskbedömning, men som har en positiv effekt för

riskgruppens försörjningstrygghet.

c) Gör följande för varje åtgärd när icke-marknadsbaserade åtgärder tillämpas:

i) Motivera varför åtgärden är nödvändig (dvs. varför försörjningstryggheten inte kan uppnås enbart med

marknadsbaserade åtgärder).

28.10.2017

L 280/49

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

79

ii) Motivera varför åtgärden är proportionell (dvs. varför en icke-marknadsbaserad åtgärd är det minst

ingripande sättet att uppnå avsedd effekt).

iii) Lägg fram en analys av effekterna av en sådan åtgärd enligt följande:

— Motivera varför åtgärden är nödvändig (dvs. varför försörjningstryggheten inte kan uppnås enbart med

marknadsbaserade åtgärder).

— Motivera varför åtgärden är proportionell (dvs. varför en icke-marknadsbaserad åtgärd är det minst

ingripande sättet att uppnå avsedd effekt).

— Lägg fram en analys av effekterna av en sådan åtgärd

1) på en annan medlemsstats försörjningstrygghet,

2) på den nationella marknaden,

3) på den inre marknaden.

d) Förklara i vilken omfattning effektivitetsåtgärder, även på efterfrågesidan, har övervägts för att öka försörjnings­

tryggheten.

e) Förklara i vilken omfattning förnybara energikällor har övervägts för att öka försörjningstryggheten.

28.10.2017

L 280/50

Europeiska unionens officiella tidning

SV

80

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

BILAGA VII

Mall för krisplanen

Allmän information

Namn på den behöriga myndighet som ansvarar för utarbetandet av den aktuella planen (

1

).

1.

Definition av krisnivåer

a) Ange vilket organ som ansvarar för att tillkännage varje krisnivå och de förfaranden som ska följas i varje

enskilt fall för sådana tillkännagivanden.

b) Ange här eventuella indikatorer eller parametrar som används för att bedöma om en händelse kan resultera

i en avsevärd försämring av försörjningssituationen och för att besluta om tillkännagivande av en viss krisnivå.

2.

Åtgärder som ska vidtas för varje krisnivå (2)

2.1 Tidig varning

Redogör för de åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de berörda viktigaste aktörerna.

ii) Beskriv i tillämpliga fall det förfarande som ska följas.

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till hanteringen av effekterna av en händelse eller till förberedelserna inför

en händelse.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

2.2 Beredskapsnivå

a) Redogör för de åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de berörda viktigaste aktörerna.

ii) Beskriv i tillämpliga fall det förfarande som ska följas.

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till att hantera situationen på beredskapsnivå.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

b) Redogör för de rapporteringsskyldigheter som ålagts naturgasföretag på beredskapsnivå.

2.3 Krisnivå

a) Upprätta en förteckning över i förväg fastställda åtgärder på utbuds- och efterfrågesidan för att göra gas

tillgänglig i händelse av en kris, inbegripet kommersiella avtal mellan de parter som deltar i sådana åtgärder

och vid behov eventuella kompensationsmekanismer för naturgasföretag.

b) Redogör för de marknadsbaserade åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de viktigaste berörda aktörerna.

ii) Beskriv det förfarande som ska följas.

28.10.2017

L 280/51

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) När denna uppgift har delegerats av en behörig myndighet, ange namn på det eller de organ som ansvarar för utarbetandet av denna plan

på dess vägnar.

(2) Ta med regionala och nationella åtgärder.

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

81

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till att mildra situationen på krisnivå.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

c) Beskriv de icke-marknadsbaserade åtgärder som planeras eller som ska genomföras för krisnivån enligt följande

för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de viktigaste berörda aktörerna.

ii) Bedöm behovet av en sådan åtgärd för att hantera en kris, inklusive dess användningsgrad.

iii) Beskriv i detalj förfarandet för att genomföra åtgärden (t.ex. vad som skulle utlösa införandet av denna

åtgärd och vem som skulle fatta beslutet).

iv) Ange hur åtgärden förväntas bidra till att mildra situationen på krisnivå som ett komplement till

marknadsbaserade åtgärder.

v) Bedöm andra effekter av åtgärden.

vi) Motivera åtgärdens förenlighet med de villkor som fastställs i artikel 11.6.

vii) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

d) Beskriv de rapporteringsskyldigheter som ålagts naturgasföretag.

3.

Särskilda åtgärder för elsektorn och fjärrvärmesektorn

a) Fjärrvärme

i) Redogör i korthet för de sannolika effekterna av ett avbrott i gasförsörjningen inom fjärrvärmesektorn.

ii) Ange vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de potentiella effekterna av ett avbrott i gasförsörjningen

för fjärrvärmesektorn. Ange alternativt varför det inte är lämpligt att vidta särskilda åtgärder.

b) Leverans av el som framställts av gas

i) Redogör i korthet för de sannolika effekterna av ett avbrott i gasförsörjningen inom elsektorn.

ii) Ange vilka åtgärder som ska vidtas för att mildra de potentiella effekterna av ett avbrott i gasförsörjningen

för elsektorn. Ange alternativt varför det inte är lämpligt att vidta särskilda åtgärder.

iii) Ange mekanismer/befintliga bestämmelser för att säkerställa lämplig samordning, inbegripet

informationsutbyte, mellan viktiga aktörer inom gas- och elsektorerna, särskilt systemansvariga för

överföringssystem på olika krisnivåer.

4.

Krishanteringsledare eller krishanteringsgrupp

Ange vem krisledaren är och definiera dennes roll.

5.

Olika aktörers roller och ansvar

a) Fastställ för varje krisnivå roller och ansvarsområden, inklusive samverkan med de behöriga myndigheterna

och eventuellt med den nationella tillsynsmyndigheten, för följande aktörer:

i) Naturgasföretag.

ii) Industriella kunder.

iii) Berörda elproducenter.

b) Fastställ för varje krisnivå roller och ansvar för de behöriga myndigheterna och till vilka organ uppgifter har

delegerats.

28.10.2017

L 280/52

Europeiska unionens officiella tidning

SV

82

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

6.

Åtgärder som avser icke-skyddade kunders otillbörliga förbrukning

Beskriv vilka åtgärder som vidtagits för att i den mån det är möjligt och utan att äventyra säker och tillförlitlig

drift av gassystemet eller skapa osäkra situationer, förhindra att icke-skyddade kunder förbrukar gas som är avsedd

för skyddade kunder i en kris. Ange typen av åtgärd (administrativ, teknisk osv.), de viktigaste aktörerna och de

förfaranden som ska följas.

7.

Kristester

a) Ange tidsplanen för simuleringar av insatser i realtid i kriser.

b) Ange berörda aktörer, förfaranden och konkreta simulerade scenarier med hög eller medelhög inverkan.

För uppdateringar av krisplanen: beskriv i korthet de tester som utförts sedan den senaste krisplanen lades fram

och de viktigaste resultaten. Ange vilka åtgärder som har vidtagits till följd av dessa tester.

8.

Regional dimension

8.1 Åtgärder som ska vidtas för varje krisnivå

8.1.1 Tidig varning

Redogör för de åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de berörda viktigaste aktörerna.

ii) Beskriv i tillämpliga fall det förfarande som ska följas.

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till hanteringen av effekterna av en händelse eller till förberedelserna inför

en händelse.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

8.1.2 Beredskapsnivå

a) Redogör för de åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de berörda viktigaste aktörerna.

ii) Beskriv i tillämpliga fall det förfarande som ska följas.

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till hanteringen av effekterna av en händelse eller till förberedelserna

inför en händelse.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

b) Redogör för de rapporteringsskyldigheter som ålagts naturgasföretag på beredskapsnivå.

8.1.3 Krisnivå

a) Upprätta en förteckning över i förväg fastställda åtgärder på utbuds- och efterfrågesidan för att göra gas

tillgänglig i händelse av en kris, inbegripet kommersiella avtal mellan de parter som deltar i sådana åtgärder

och vid behov eventuella kompensationsmekanismer för naturgasföretag.

b) Redogör för de marknadsbaserade åtgärder som ska tillämpas i det här skedet enligt följande för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de viktigaste berörda aktörerna.

ii) Beskriv det förfarande som ska följas.

iii) Ange hur åtgärden förväntas bidra till att mildra situationen på krisnivå.

iv) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

28.10.2017

L 280/53

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

83

c) Beskriv de icke-marknadsbaserade åtgärder som planeras eller som ska genomföras för krisnivån enligt följande

för varje åtgärd:

i) Beskriv kortfattat åtgärden och de viktigaste berörda aktörerna.

ii) Bedöm behovet av en sådan åtgärd för att hantera en kris, inklusive dess användningsgrad.

iii) Beskriv i detalj förfarandet för att genomföra åtgärden (t.ex. vad som skulle utlösa införandet av åtgärden

och vem som skulle fatta beslutet).

iv) Ange hur åtgärden förväntas bidra till att mildra situationen på krisnivå som ett komplement till

marknadsbaserade åtgärder.

v) Bedöm andra effekter av åtgärden.

vi) Motivera åtgärdens förenlighet med villkoren i artikel 11.6.

vii) Beskriv informationsflödena mellan de berörda aktörerna.

d) Redogör för de rapporteringsskyldigheter som ålagts naturgasföretag.

8.2 Samarbetsmekanismer

a) Beskriv de mekanismer som införts för samarbete inom var och en av de relevanta riskgrupperna och

säkerställande av lämplig samordning för varje krisnivå. Beskriv beslutsförfarandena för lämpliga åtgärder på

regional nivå för varje krisnivå, i den mån de existerar och inte har tagits upp under punkt 2.

b) Beskriv de mekanismer som införts för samarbete med andra medlemsstater utanför riskgrupperna och

samordning av åtgärder för varje krisnivå.

8.3 Solidaritet mellan medlemsstaterna

a) Beskriv de arrangemang som avtalats mellan direkt sammanlänkade medlemsstater för att säkerställa

tillämpning av den solidaritetsprincip som avses i artikel 13.

b) Beskriv i tillämpliga fall de arrangemang som avtalats mellan medlemsstater som är sammanlänkade med

varandra via ett tredjeland för att säkerställa tillämpning av den solidaritetsprincip som avses i artikel 13.

28.10.2017

L 280/54

Europeiska unionens officiella tidning

SV

84

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

BILAGA VIII

Förteckning över icke-marknadsbaserade åtgärder för försörjningstryggheten för gas

När den behöriga myndigheten utarbetar den förebyggande åtgärdsplanen och krisplanen ska den överväga att bidra

med följande vägledande och icke-uttömmande åtgärdsförteckning endast i en kris:

a) Åtgärder på försörjningssidan

— användning av strategisk gaslagring,

— påbjuden användning av lager av alternativa bränslen (t.ex. i enlighet med rådets direktiv 2009/119/EG (

1

)),

— påbjuden användning av el som framställts från andra källor än gas,

— påbjuden ökning av gasproduktionen,

— påbjudet lageruttag.

b) Åtgärder på efterfrågesidan

— olika steg för obligatorisk efterfrågeminskning, inklusive

— påbjuden övergång till andra bränslen,

— påbjuden användning av avbrytbara kontrakt, om de inte utnyttjas till fullo inom ramen för marknadsbaserade

åtgärder,

— påbjuden frånkoppling av fast last.

28.10.2017

L 280/55

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(1) Rådets direktiv 2009/119/EG av den 14 september 2009 om skyldighet för medlemsstaterna att inneha minimilager av råolja och/eller

petroleumprodukter (EUT L 265, 9.10.2009, s. 9).

Prop. 2017/18:251

Bilaga 1

85

BILAGA IX

Jämförelsetabell

Förordning (EU) nr 994/2010

Denna förordning

Artikel 1

Artikel 1

Artikel 2

Artikel 2

Artikel 3

Artikel 3

Artikel 6

Artikel 5

Artikel 8

Artikel 6

Artikel 9

Artikel 7

Artikel 4

Artikel 8

Artikel 5

Artikel 9

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 10

Artikel 11

Artikel 11

Artikel 12

Artikel 13

Artikel 13

Artikel 14

Artikel 12

Artikel 4

Artikel 15

Artikel 16

Artikel 14

Artikel 17

Artikel 18

Artikel 19

Artikel 16

Artikel 20

Artikel 15

Artikel 21

Artikel 17

Artikel 22

Bilaga I

Bilaga II

Artikel 7

Bilaga III

Bilaga IV

Bilaga I

Bilaga IV

Bilaga V

Bilaga VI

Bilaga VII

Bilaga II

Bilaga III

Bilaga VIII

Bilaga IX

28.10.2017

L 280/56

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Promemorians lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

dels att 1, 3, 5, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 a §, och närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010.

3 §

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/1938.

Solidaritet

4 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. tekniska åtgärder för att gas ska kunna levereras enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938, och

2. vem som enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938 ska ansvara för

a) begäran om solidaritet,

b) att den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs

det västsvenska naturgassystemet och fördelas till dessa kunder, och

c) att skälig ersättning betalas till det land som har bidragit med gas.

5 §

Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att

1. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att

1. förordning (EU) 2017/1938 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

6 §

Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 994/2010 och denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) 2017/1938 och denna lag.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) nr 994/2010 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) 2017/1938 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2018.

Förteckning över remissinstanserna

Remissen har skickats till följande remissinstanser

Boverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Regelrådet, Statens Energimyndighet, Avfall Sverige, Energiföretagen Sverige, Energigas Sverige, Fastighetsägarna Sverige, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska Bioenergiföreningen (SVEBIO), Svenskt Näringsliv, Svenskt Vatten, Sveriges Konsumenter, Swedegas AB, Villaägarnas Riksförbund.

Följande remissinstanser har svarat på remissen

Boverket, Konsumentverket, Länsstyrelsen i Hallands län, Länsstyrelsen i Jönköpings län, Länsstyrelsen i Skåne län, Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), Statens energimyndighet, Energigas Sverige.

Remissinstanser som meddelat att man avstår från att yttra sig

Regelrådet, Avfall Sverige, Villaägarnas riksförbund.

Övriga som svarat på remissen

Svenska Petroleum & Biodrivmedel Institutet.

Lagrådsremissens lagförslag

Förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning

dels att 1, 3, 5, 6 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 a §, och närmast före 4 a § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

I denna lag finns bestämmelser som kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG.

Denna lag kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1938 av den 25 oktober 2017 om åtgärder för att säkerställa försörjningstryggheten för gas och om upphävande av förordning (EU) nr 994/2010, i den ursprungliga lydelsen.

3 §

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) nr 994/2010.

Den myndighet som regeringen bestämmer är behörig myndighet enligt förordning (EU) 2017/1938, i den ursprungliga lydelsen.

Solidaritet vid kris i gasförsörjningen

4 a §

Regeringen får meddela föreskrifter om

1. tekniska åtgärder för att gas ska kunna levereras enligt artikel 13 i förordning (EU) 2017/1938, i den ursprungliga lydelsen, och

2. vem som enligt artikel 13 i samma förordning, ska ansvara för

a) begäran om solidaritet,

b) att den mängd gas som krävs för att tillgodose behovet hos solidaritetsskyddade kunder tillförs det västsvenska naturgassystemet och fördelas till dessa kunder, och

c) att skälig ersättning betalas till det land som har bidragit med gas.

5 §

Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att

1. förordning (EU) nr 994/2010 och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

Den behöriga myndigheten utövar tillsyn över att

1. förordning (EU) 2017/1938, i den ursprungliga lydelsen och de åtgärdsplaner och krisplaner som har upprättats enligt förordningen följs, och

2. denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen följs.

6 §

Den behöriga myndigheten har rätt att på begäran få de upplysningar och ta del av de handlingar som behövs för tillsynen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) nr 994/2010 och denna lag.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet att lämna den information som behövs för att den behöriga myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt förordning (EU) 2017/1938, i den ursprungliga ly-

delsen, och denna lag.

8 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) nr 994/2010 samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter för att finansiera de uppgifter som den behöriga myndigheten har enligt förordning (EU) 2017/1938, i den ursprungliga lydelsen, samt enligt denna lag och föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.

Denna lag träder i kraft den 1 september 2018.

Lagrådets yttrande

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2018-04-12

Närvarande: F.d. justitierådet Leif Thorsson samt justitieråden Erik Nymansson och Dag Mattsson

Solidaritet vid kris i naturgasförsörjningen

Enligt en lagrådsremiss den 29 mars 2018 har regeringen (Miljö- och energidepartementet) beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om ändring i lagen (2012:273) om trygg naturgasförsörjning.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av ämnesrådet Magnus Moreau och kanslirådet Iris Heldt.

Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:

1 §

Enligt förslaget ska det av paragrafen framgå att lagen kompletterar den nya EU-förordningen om gasförsörjning i den ursprungliga lydelsen.

De aktuella föreskrifterna reglerar åtgärder som kan anses vara av betungande karaktär för enskilda. Som föreslås i remissen bör hänvisningen till förordningen därmed vara statisk.

Det kan däremot ifrågasättas om det är nödvändigt att tynga lagtexten även i följande paragrafer (3, 4 a, 5, 6 och 8 §§) med uppgift om att hänvisningen till förordningen avser den ursprungliga lydelsen. Detta får anses framgå tillräckligt tydligt av den inledande 1 § om tillämpningsområdet.

4 a §

Paragrafen föreslås innehålla ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om ansvaret för olika åtgärder i en situation där det aktualiseras solidarisk gasförsörjning med stöd av förordningen.

Enligt artikel 13.8 ska den medlemsstat som begär solidaritet till den medlemsstat som visar solidaritet ombesörja betalning av skälig ersättning i enlighet med vad som närmare föreskrivs i förordningen. Bemyndigandet ska ge regeringen möjlighet att meddela föreskrifter om vem som ska ansvara för att ersättning betalas till den stat som har bidragit med gasen. Av remissen framgår att tanken är att ansvaret för att ta fram ett system för solidaritetsgas och hantera betalningar för den ska läggas på det företag som är systemansvarigt och verkar som transmissionsnätsoperatör. I remissen sägs att föreskrifterna ska röra frågor av praktisk natur och att befintliga system ska utnyttjas för hanteringen av ersättningen.

I den fortsatta beredningen bör uppmärksammas att bemyndigandet inte tillåter föreskrifter som ålägger ett företag ekonomiska förpliktelser i förhållande till ett annat företag eller en annan stat. Enligt 8 kap. 2 § första stycket 1 regeringsformen ska föreskrifter av det slaget meddelas genom lag. Föreskrifter om enskildas förpliktelser mot ”det allmänna” enligt punkten 2 kan enligt 3 § delegeras, men en främmande stat kan inte anses omfattad av det uttrycket.

Miljö- och energidepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 19 april 2018

Närvarande: statsminister Löfven, ordförande, och statsråden Lövin, Y Johansson, M Johansson, Baylan, Hallengren, Bucht, Hultqvist, Hellmark Knutsson, Bolund, Damberg, Bah Kuhnke, Strandhäll, Shekarabi, Fridolin, Eriksson, Linde, Skog, Ekström, Fritzon, Eneroth

Föredragande: statsrådet Baylan

Regeringen beslutar proposition Solidaritet vid kris i naturgasförsörjningen