38

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2016/1164

av den 12 juli 2016

om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens

funktion

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (¹),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (²),

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

De nuvarande politiska prioriteringarna inom området internationell beskattning belyser behovet att säkerställa

att skatt betalas där vinster och mervärde skapas. Det är därmed viktigt att återupprätta förtroendet för att

skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet.

Dessa nya politiska mål har omsatts i konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot

erodering av skattebasen och flyttning av vinster (BEPS) av Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD). Europeiska rådet välkomnade detta arbete i sina slutsatser av den 13–14 mars 2013 och

19–20 december 2013. Som svar på behovet av en rättvisare beskattning fastställer kommissionen i sitt

meddelande av den 17 juni 2015 en handlingsplan för rättvis och effektiv företagsbeskattning inom Europeiska

unionen.

(2)

Slutrapporterna om OECD:s 15 åtgärdspunkter mot BEPS offentliggjordes den 5 oktober 2015. Detta resultat

välkomnades av rådet i dess slutsatser av den 8 december 2015. I rådets slutsatser betonades behovet av att finna

gemensamma, men likväl flexibla, lösningar på EU-nivå, som är i enlighet med OECD:s BEPS-slutsatser.

I slutsatserna stöddes dessutom ett effektivt, snabbt och samordnat genomförande av åtgärder mot BEPS på

EU-nivå och gavs uttryck för att EU-direktiv bör, om så är lämpligt, vara det verktyg som föredras för att

genomföra OECD:s BEPS-slutsatser på EU-nivå. Det är avgörande för en väl fungerande inre marknad att

medlemsstaterna

19.7.2016

L 193/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Ännu ej offentliggjord i EUT.

(²) Ännu ej offentliggjord i EUT.

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

39

åtminstone genomför sina åtaganden enligt BEPS och, mer allmänt, vidtar åtgärder för att motverka

skatteflyktsmetoder och säkerställa en rättvis och effektiv beskattning i unionen på ett tillräckligt konsekvent och

samordnat sätt. På en marknad med mycket integrerande ekonomier, finns ett behov av gemensamma strategier

och samordnade åtgärder för att förbättra den inre marknadens funktion och maximera de positiva effekterna av

initiativet mot erodering av skattebasen och flyttning av vinster. Dessutom kan bara ett gemensamt ramverk

förhindra en fragmentering av marknaden och få ett slut på nuvarande bristande överensstämmelse och

snedvridning av marknaden. Slutligen skulle nationella genomförandeåtgärder som följer en gemensam hållning

inom unionen kunna ge de skattskyldiga rättslig säkerhet genom att dessa åtgärder skulle vara förenliga med

unionsrätten.

(3)

Det är nödvändigt att fastställa regler för att stärka den genomsnittliga skyddsnivån mot aggressiv skatteplanering

på den inre marknaden. Eftersom dessa regler ska passa in i 28 olika bolagsskattesystem bör de begränsas till

allmänna bestämmelser, medan genomförandet bör överlåtas till medlemsstaterna, som är bättre lämpade att

utforma de specifika delarna i dessa regler på ett sätt som bäst passar deras bolagsskattesystem. Detta mål kan

uppnås genom att man skapar en minsta skyddsnivå för nationella bolagsskattesystem mot skatteflyktsmetoder

i unionen. Det är därför nödvändigt att samordna svaren från medlemsstaterna vid genomförandet av resultaten

av OECD:s 15 åtgärdspunkter mot BEPS i syfte att förbättra effektiviteten hos den inre marknaden som helhet

genom att motverka skatteflyktsmetoder. Det är därför nödvändigt att fastställa en gemensam lägsta skyddsnivå

för den inre marknaden inom vissa områden.

(4)

Det är nödvändigt att införa regler som är tillämpliga på alla skattskyldiga som är föremål för bolagsbeskattning

i en medlemsstat. Med tanke på att detta skulle leda till att det krävdes att fler nationella skatter omfattades, är

det inte önskvärt att utvidga detta direktivs tillämpningsområde till att omfatta typer av subjekt som inte omfattas

av bolagsbeskattning i en medlemsstat, dvs. i synnerhet transparenta subjekt. Dessa regler bör även gälla för fasta

driftställen, som tillhör dessa bolagsskatteskyldiga företag, vilka kan vara belägna i en annan medlemsstat eller

i andra medlemsstater. Bolagsskatteskyldiga företag kan vara skattemässigt hemmahörande i en medlemsstat eller

vara etablerade enligt en medlemsstats rätt. Fasta driftställen till subjekt som är skattemässigt hemmahörande i ett

tredjeland bör också omfattas av dessa regler om de är belägna i en eller flera medlemsstater.

(5)

Det är nödvändigt att fastställa regler mot erodering av skattebasen på den inre marknaden och motflyttning av

vinster från den inre marknaden. Det är nödvändigt med regler på följande områden för att bidra till att uppnå

det målet: begränsade ränteavdrag, utflyttningsbeskattning, en allmän regel mot missbruk, regler om utländska

kontrollerade bolag och regler för att motverka hybrida missmatchningar. Om tillämpningen av dessa regler ger

upphov till dubbelbeskattning bör de skattskyldiga få skattelättnader genom avdrag för den skatt som erlagts i en

annan medlemsstat eller i ett tredjeland, allt efter omständigheterna. Dessa regler bör därför inte bara syfta till att

motverka skatteflyktsmetoder utan också undvika att skapa andra hinder på marknaden, som exempelvis

dubbelbeskattning.

(6)

I ett försök att minska sin globala skattebörda, har företagsgrupper i allt större utsträckning ägnat sig åt BEPS

genom för höga räntebetalningar. Regeln om räntebegränsning är nödvändig för att avskräcka från sådana

metoder genom att man begränsar avdragsrätten för de skattskyldigas överstigande lånekostnader. Det är därför

nödvändigt att fastställa ett procenttal för avdragsrätt som hänför sig till en skattskyldiges beskattningsbara vinst

före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA). Medlemsstaterna skulle kunna sänka detta procenttal, införa

tidsgränser eller begränsa beloppet för de låneutgifter som inte dragits av och som kan rullas framåt eller bakåt

för att säkerställa en högre skyddsnivå. Med tanke på att syftet är att föreskriva miniminormer, skulle

medlemsstaterna kunna anta ett alternativt mått som hänvisar till rörelseresultat före räntor och skatt (EBIT) och

fastställs på ett sätt som är likvärdigt med det EBITDA-grundade måttet. Medlemsstaterna skulle utöver den regel

om räntebegränsning som föreskrivs i detta direktiv även kunna använda riktade regler mot koncernintern

skuldfinansiering, särskilt regler om underkapitalisering. Intäkter som inte tas upp till beskattning bör inte

avräknas mot avdragsgilla lånekostnader. Detta beror på att endast skattepliktig inkomst bör beaktas vid

fastställandet av hur mycket ränta som får dras av.

(7)

Om den skattskyldige är del av en företagsgrupp som lämnar lagstadgad koncernredovisning, kan företags­

gruppens övergripande skuldsättning på världsnivå övervägas för att ge de skattskyldiga rätt att dra av större

belopp av överstigande lånekostnader. Det kan också vara lämpligt att fastställa undantagsregler utifrån eget

kapital enligt vilka regeln om räntebegränsningar inte tillämpas om företaget kan visa att förhållandet mellan dess

egna kapital och dess totala tillgångar är ungefär lika med eller högre än motsvarande andel för företagsgruppen.

Regeln om räntebegränsning bör tillämpas avseende den skatteskyldiges överstigande lånekostnader, oberoende av

19.7.2016

L 193/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

40

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

om kostnaderna har sitt ursprung i skuld som uppkommit nationellt, gränsöverskridande inom unionen eller i ett

tredjeland eller av om de har sitt ursprung hos tredje part eller närstående företag eller är interna inom en

företagsgrupp. Om en företagsgrupp omfattar mer än ett subjekt i en medlemsstat kan medlemsstaten överväga

den övergripande ställningen för företagsgruppens samtliga subjekt i samma stat, inbegripet ett system med

beskattning av subjekt separat som möjliggör överföring av vinster eller räntekapacitet mellan subjekt i en

företagsgrupp, vid tillämpning av regler som begränsar ränteavdraget.

(8)

För att minska den administrativa börda och börda när det gäller efterlevnad av lagstiftningen som reglerna

medför, utan att påtagligt minska deras skatteeffekt, kan det vara lämpligt att föreskriva om en safe harbour-regel

så att nettoräntan alltid är avdragsgill upp till ett fastställt belopp, när detta leder till ett högre avdrag än det

EBITDA-grundade procenttalet. Medlemsstaterna skulle kunna sänka tröskelbeloppet för att säkerställa högre

skydd av sin inhemska skattebas. Eftersom BEPS i princip genomförs genom för höga räntebetalningar mellan

subjekt som är närstående företag, är det lämpligt och nödvändigt att tillåta ett eventuellt undantag för fristående

subjekt från räntebegränsningsregelns tillämpningsområde med tanke på att risken för skatteflykt är begränsad.

För att underlätta övergången till den nya regeln om räntebegränsning skulle medlemsstaterna kunna föreskriva

om en övergångsregel som skulle omfatta befintliga lån i den mån som villkoren för dessa inte därefter ändras,

dvs. att undantaget enligt övergångsregeln i fall av efterföljande ändring inte skulle vara tillämpligt på höjningar

av lånets belopp eller löptid utan begränsas till de ursprungliga lånevillkoren. Utan att det påverkar tillämpningen

av reglerna om statligt stöd skulle medlemsstaterna även kunna undanta överstigande lånekostnader för lån som

används för att finansiera långvariga offentliga infrastrukturprojekt med hänvisning till att sådana

finansieringsarrangemang innebär ringa eller inga risker för BEPS. I detta sammanhang bör medlemsstaterna på

rätt sätt visa att finansieringsarrangemang för offentliga infrastrukturprojekt har vissa särdrag som motiverar en

sådan behandling i jämförelse med andra finansieringsarrangemang som omfattas av den restriktiva regeln.

(9)

Även om det är allmänt accepterat att finansiella företag, dvs. finansinstitut och försäkringsföretag, också bör

omfattas av begränsningarna av ränteavdrag är det också vedertaget att dessa två sektorer uppvisar särskilda

egenskaper som kräver ett mer skräddarsytt tillvägagångssätt. Eftersom diskussionerna på detta område ännu inte

är tillräckligt slutgiltiga internationell nivå och inom unionen, är det ännu inte möjligt att föreskriva särskilda

regler inom finans- och försäkringssektorn, och medlemsstaterna bör därför kunna undanta dem från

tillämpningsområdet för räntebegränsningsreglerna.

(10) Utflyttningsskatt har funktionen att garantera att, när en skattskyldig person flyttar ut tillgångar eller sin

skatterättsliga hemvist från en stats skattejurisdiktion, så beskattar den staten det ekonomiska värdet av den vinst

som skapats inom dess territorium, även om denna vinst ännu inte har realiserats vid tidpunkten för

utflyttningen. Det är därför nödvändigt att ange i vilka fall skattskyldiga omfattas av regler om utflyttningsskatt

och beskattas för orealiserade vinster som har upparbetats i deras överförda tillgångar. Det är också bra att

klarlägga att överföringar av tillgångar, inbegripet kontanter, mellan ett moderbolag och dess dotterbolag faller

utanför tillämpningsområdet för den föreskrivna regeln om utflyttningsbeskattning. För att beräkna beloppen är

det avgörande att fastställa ett marknadsvärde för de överförda tillgångarna vid tidpunkten för utflyttningen

baserat på armlängdsprincipen. För att säkerställa regelns förenlighet med användningen av avräkningsmetoden är

det önskvärt att medlemsstaterna får hänvisa till den tidpunkt då rätten att beskatta överförda tillgångar upphör.

Rätten att beskatta bör definieras på nationell nivå. Det är också nödvändigt att den mottagande staten får

ifrågasätta det värde av de överförda tillgångarna som fastställts av den stat från vilken utflyttningen sker, när

värdet inte motsvarar ett sådant marknadsvärde. Medlemsstaterna skulle i detta avseende kunna använda

befintliga tvistlösningsmekanismer. Inom unionen är det nödvändigt att ta itu med tillämpningen av

utflyttningsskatt och fastställa på vilka villkor den ska anses vara förenlig med unionsrätten. I sådana situationer

bör de skattskyldiga ha rätt att antingen omedelbart betala det fastställda utflyttningsskattebeloppet eller få

anstånd med betalningen av skatten genom att betala den i delbetalningar under ett visst antal år, eventuellt jämte

ränta och en garanti.

I detta syfte skulle medlemsstaterna kunna begära att de berörda skattskyldiga inkluderar nödvändig information

i en deklaration. Utflyttningsskatt bör inte tas ut i de fall överföringen av tillgångar är av tillfällig natur och det är

fastställt att tillgångarna ska återgå till överförarens medlemsstat, om överföringen sker i syfte att uppfylla

kapitaltillsynskrav eller för likviditetshantering eller när det gäller transaktioner för värdepappersfinansiering eller

tillgångar som ställs som säkerhet.

(11) Allmänna regler mot missbruk ingår i skattesystemen för att motverka skatteflyktsmetoder som ännu inte har

behandlats genom särskilt riktade bestämmelser. Dessa regler har därför till syfte att täcka luckor och bör inte

19.7.2016

L 193/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

41

påverka tillämpningen av specifika regler för att motverka missbruk. Inom unionen bör de allmänna reglerna mot

missbruk tillämpas på arrangemang som inte är genuina. Annars bör den skattskyldige ha rätt att välja den

skattemässigt mest effektiva strukturen för sin kommersiella verksamhet. Det är dessutom viktigt att se till att de

allmänna reglerna mot missbruk tillämpas på ett enhetligt sätt i inhemska situationer, inom unionen och

gentemot tredjeländer, så att deras räckvidd och resultatet av deras tillämpning i inhemska och gränsöverskridande

situationer inte skiljer sig åt. Medlemsstaterna bör inte hindras att tillämpa sanktioner, när de allmänna reglerna

mot missbruk är tillämpliga. Vid bedömningen av om ett arrangemang ska betraktas som icke-genuint skulle

medlemsstaterna kunna beakta alla giltiga ekonomiska skäl, inbegripet finansiell verksamhet.

(12) Reglerna om utländska kontrollerade bolag (CFC) får till följd att inkomster från ett lågt beskattat kontrollerat

dotterbolag omfördelas till dess moderbolag. Då blir moderbolaget skattskyldigt för inkomsten i den stat där det

är skattemässigt hemmahörande. Beroende på de politiska prioriteringarna i den staten, kan reglerna om

utländska kontrollerade bolag vara inriktade på hela det lågt beskattade dotterbolaget eller specifika inkomstka­

tegorier eller begränsas till inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget. I synnerhet för att säkerställa att

CFC-reglerna utgör ett proportionerligt svar vid farhågor om BEPS är det avgörande att medlemsstater som

begränsar sina CFC-regler till att endast omfatta inkomster som artificiellt har avletts till dotterbolaget specifikt

inriktar sig på situationer där merparten av de beslutsfunktioner som genererat avledda inkomster hos det

kontrollerade dotterbolaget utövas i den skattskyldiges medlemsstat. För att minska den administrativa bördan

och efterlevnadskostnaderna bör det också vara godtagbart att dessa medlemsstater undantar vissa subjekt med

låga vinster eller låg vinstmarginal som innebär lägre risker för skatteflykt. Följaktligen måste CFC-reglerna

utsträckas till att omfatta inkomst från fasta driftställen, om dessa inkomster inte beskattas eller är skattebefriade

i den medlemsstat där den skattskyldige är skattemässigt hemmahörande. Däremot finns det ingen anledning att

inom ramen för CFC-reglerna beskatta inkomst från fasta driftställen som enligt nationella regler nekas

skattebefrielse genom att dessa fasta driftställen behandlas som om de vore utländska kontrollerade bolag. I syfte

att säkerställa en högre skyddsnivå skulle medlemsstaterna kunna sänka tröskelvärdet för kontroll eller använda

ett högre tröskelvärde vid jämförelse av den faktiska bolagsskatt som betalats med den bolagsskatt som skulle ha

tagits ut i den skattskyldiges medlemsstat. När medlemsstaterna införlivar CFC-reglerna i sin nationella rätt skulle

de kunna använda ett tröskelvärde som utgör en tillräckligt hög andel av skattesatsen.

Det är önskvärt att hantera sådana situationer både i tredjeländer och i unionen. För att iaktta de grundläggande

friheterna bör inkomstkategorierna kombineras med ett undantag för verklig verksamhet som syftar till att

i unionen begränsa effekterna av reglerna till fall där det utländska kontrollerade bolaget inte bedriver verklig

ekonomisk verksamhet. Det är viktigt att skatteförvaltningarna och de skattskyldiga samarbetar för att samla in

relevanta fakta och omständigheter för att avgöra huruvida undantaget för verklig verksamhet ska tillämpas. Det

bör vara godtagbart att medlemsstaterna när de införlivar CFC-reglerna i sin nationella rätt använder vita, grå

eller svarta listor över tredjeländer som sammanställts på grundval av vissa kriterier som anges i detta direktiv

och som kan omfatta bolagsskattesatsens nivå, eller använder vita listor över medlemsstater som sammanställts

på den grunden.

(13) Hybrida missmatchningar är följden av skillnader i den rättsliga klassificeringen av betalningar (finansiella

instrument) eller subjekt och dessa skillnader visar sig vid interaktionen mellan rättssystemen i de två jurisdik­

tionerna. Effekten av sådana missmatchningar är ofta dubbla avdrag (dvs. avdrag i båda staterna) eller ett avdrag

av inkomst i den ena staten som inte är inkluderad i skattebasen i den andra. För att neutralisera effekterna av

hybrida missmatchningar är det nödvändigt att fastställa regler som innebär att en av de två jurisdiktionerna i en

hybrid missmatchning bör vägra avdrag för en betalning som leder till ett sådant resultat. I detta sammanhang

vore det lämpligt att klargöra att åtgärder som syftar till att motverka hybrida missmatchningar i detta direktiv är

avsedda att ta itu med sådana situationer av hybrida missmatchningar som är hänförliga till skillnader i den

rättsliga klassificeringen av ett finansiellt instrument eller ett subjekt och att de inte är avsedda att inverka på de

allmänna dragen i en medlemsstats skattesystem. Även om medlemsstaterna, inom ramen för uppförande­

kodgruppen för företagsbeskattning, har enats om riktlinjer för den skattemässiga behandlingen av hybridsubjekt

och hybrida fasta driftställen inom unionen samt för den skattemässiga behandlingen av hybridsubjekt

i förbindelserna med tredjeländer är det fortfarande nödvändigt att utfärda bindande regler. Det är avgörande att

ytterligare insatser görs när det gäller hybrida missmatchningar mellan medlemsstater och tredjeländer samt när

det gäller andra hybrida missmatchningar, till exempel sådana som berör fasta driftställen.

(14) Det är nödvändigt att förtydliga att genomförandet av reglerna mot skatteflykt som föreskrivs i detta direktiv inte

bör påverka den skattskyldiges skyldighet att följa armslängdsprincipen eller medlemsstatens rätt att justera upp

det skattepliktiga underlaget i enlighet med armlängdsprincipen, där så är tillämpligt.

19.7.2016

L 193/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

42

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

(15) I enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 45/2001 har samråd ägt rum

med Europeiska datatillsynsmannen (¹). Rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens

stadga om de grundläggande rättigheterna samt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (²) är

tillämpliga på den behandling av personuppgifter som utförs inom ramen för detta direktiv.

(16) Med tanke på att ett viktigt mål med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som

helhet mot gränsöverskridande skatteflyktsmetoder, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av

medlemsstaterna var för sig. De nationella bolagsskattesystemen är olika, och oberoende åtgärder från

medlemsstaternas sida skulle bara återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden vid direkt

beskattning. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av

olika nationella åtgärder. Resultatet skulle bli bristande samordning. På grund av det faktum att en stor del av

ineffektiviteten på den inre marknaden främst skapar problem av gränsöverskridande karaktär måste avhjälpande

åtgärder antas på unionsnivå. Det är därför avgörande att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden

som helhet, och detta kan bättre uppnås på unionsnivå. Unionen kan därmed vidta åtgärder i enlighet med

subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen

i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa

en minsta skyddsnivå för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå nödvändig minsta

samordning inom unionen för att förverkliga dess mål.

(17) Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv fyra år efter dess ikraftträdande och rapportera om

detta till rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna

utvärdering.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv är tillämpligt på samtliga skattskyldiga som omfattas av bolagsbeskattning i en eller flera medlemsstater,

inbegripet fasta driftställen i en eller flera medlemsstater som tillhör subjekt vilka är skattemässigt hemmahörande i ett

tredjeland.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. lånekostnader: räntekostnader för alla former av skuld, andra kostnader som ekonomiskt motsvarar ränta och

kostnader som uppkommer i samband med införskaffandet av kapital, enligt definitionen i nationell rätt, inbegripet

men ej begränsat till betalningar avseende vinstandelslån, tillskriven ränta på instrument som konvertibla

obligationer och nollkupongsobligationer, belopp enligt alternativa finansieringsarrangemang, till exempel islamisk

finansiering, finansieringskostnadsdelen av betalningar av finansiell leasing, kapitaliserad ränta som ingår i balansräk­

ningsvärdet av en därtill relaterad tillgång, eller nedskrivning av kapitaliserad ränta, belopp som i förekommande fall

mäts med hänvisning till avkastningen på finansiering inom ramen för internprissättningsregler, belopp av fiktiv

19.7.2016

L 193/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutio­

nerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(²) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling

av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

43

ränta inom ramen för derivatinstrument eller säkringsarrangemang med anknytning till ett subjekts lån, vissa

utländska valutakursvinster och valutakursförluster på lånat kapital och instrument med anknytning till

införskaffandet av kapital, garantiavgifter för finansieringsarrangemang, arrangemangsavgifter och liknande kostnader

som gäller upplåning av kapital.

2. överstigande lånekostnader: det belopp med vilket en skattskyldiges avdragsgilla lånekostnader överstiger de

skattepliktiga ränteintäkterna och andra ekonomiskt motsvarande skattepliktiga intäkter som uppbärs av den

skattskyldige enligt nationell rätt.

3. beskattningsperiod: beskattningsår, kalenderår eller annan lämplig period för skatteändamål.

4. närstående företag:

a) ett subjekt i vilken den skattskyldige direkt eller indirekt har en andel i form av rösträtt eller kapitalinnehav

motsvarande 25 procent eller mer eller har rätt att motta 25 procent eller mer av vinsterna i det subjektet.

b) en fysisk person eller ett subjekt som direkt eller indirekt har en andel i form av rösträtt eller kapitalinnehav

motsvarande 25 procent eller mer eller har rätt att motta 25 procent eller mer av den skattskyldiges vinster.

Om en fysisk person eller ett subjekt direkt eller indirekt har en andel motsvarande 25 procent eller mer i en

skattskyldig och ett eller fler subjekt, ska alla berörda subjekt, inbegripet den skattskyldige, betraktas som närstående

företag.

Vid tillämpningen av artikel 9 och där en missmatchning innefattar ett hybridsubjekt ska denna definition ändras så

att kravet på 25 procent ersätts med ett krav på 50 procent.

5. finansiellt företag: avser något av följande subjekt:

a) Ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag enligt definitionen i artikel 4.1.1 i Europaparlamentets och rådets

direktiv 2004/39/EG (¹) eller en förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt definitionen

i artikel 4.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU (²) eller förvaltningsbolag för företag för

kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i artikel 2.1 b i Europapar­

lamentets och rådets direktiv 2009/65/EG (³).

b) Ett försäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (⁴).

c) Ett återförsäkringsföretag enligt definitionen i artikel 13.4 i direktiv 2009/138/EG.

d) Ett tjänstepensionsinstitut som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (⁵), om inte en

medlemsstat har beslutat att helt eller delvis inte tillämpa det direktivet på det institutet i enlighet med artikel 5

i det direktivet, eller den kapitalförvaltare till ett tjänstepensionsinstitut som avses i artikel 19.1 i det direktivet.

e) Pensionsinstitut som förvaltar pensionsplaner som betraktas som en del av sociala trygghetssystem och som

omfattas av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 883/2004 (⁶) och (EG) 987/2009 (⁷) samt alla

rättssubjekt som har inrättats i syfte att investera i sådana planer.

19.7.2016

L 193/6

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av

rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv

93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

(²) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om

ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174,

1.7.2011, s. 1)

(³) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser

företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

(⁴) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och

återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(⁵) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).

(⁶) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen

(EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

(⁷) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG)

nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).

44

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

f) En alternativ investeringsfond (AIF) som förvaltas av en AIF-förvaltare enligt definitionen i artikel 4.1 b i direktiv

2011/61/EU eller en AIF som omfattas av tillsyn enligt tillämplig nationell rätt.

g) Fondföretag i den mening som avses i artikel 1.2i direktiv 2009/65/EG.

h) En central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 648/2012 (¹).

i) En värdepapperscentral enligt definitionen i artikel 2.1.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)

nr 909/2014 (²).

6. överföring av tillgångar: en transaktion varigenom en medlemsstat förlorar rätten att beskatta de överförda

tillgångarna, medan tillgångarna fortsätter att rättsligt eller ekonomiskt tillhöra samma skattskyldige.

7. överföring av skatterättslig hemvist: en transaktion varigenom en skattskyldig upphör att ha skatterättslig hemvist i en

medlemsstat och erhåller skatterättslig hemvist i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland.

8. överföring av näringsverksamhet som bedrivs vid ett fast driftställe: en transaktion varigenom den skattskyldige upphör

med skattepliktig verksamhet i en medlemsstat och inleder sådan skattepliktig verksamhet i en annan medlemsstat

eller i ett tredjeland, utan att bli skattermässigt hemmahörande i den medlemsstaten eller i det tredjelandet.

9. hybrida missmatchningar: en situation som råder mellan en skattskyldig i en medlemsstat och ett närstående företag

i en annan medlemsstat eller ett strukturerat arrangemang mellan parter i medlemsstater där följande resultat kan

hänföras till skillnader i den rättsliga klassificeringen av ett finansiellt instrument eller ett subjekt

a) ett avdrag av samma betalning, kostnader eller förluster görs både i den medlemsstat där betalningen har sin källa

eller kostnaden eller förlusten uppstår och i en annan medlemsstat (dubbla avdrag), eller

b) det görs ett avdrag i den medlemsstat där betalningen har sin källa utan att samma betalning tas med på

motsvarande sätt för skatteändamål i en annan medlemsstat (avdrag utan inkludering).

Artikel 3

Minsta skyddsnivå

Detta direktiv ska inte hindra tillämpningen av sådana nationella eller avtalsgrundade bestämmelser som syftar till att

säkerställa en högre skyddsnivå för inhemska bolagsskattebaser.

KAPITEL II

ÅTGÄRDER MOT SKATTEFLYKT

Artikel 4

Räntebegränsningsregel

1.

Överstigande lånekostnader ska vara avdragsgilla under den beskattningsperiod då de uppkommer med upp till

30 procent av den skattskyldiges vinst före räntor, skatt, av- och nedskrivningar (EBITDA).

19.7.2016

L 193/7

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktions­

register (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(²) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 909/2014 av den 23 juli 2014 om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska

unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG och 2014/65/EU och förordning (EU) nr 236/2012

(EUT L 257, 28.8.2014, s. 1).

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

45

Vid tillämpning av denna artikel får medlemsstaterna även betrakta följande som skattskyldig:

a) Ett subjekt som får eller måste tillämpa reglerna på en företagsgrupps vägnar, definierad enligt nationell skatterätt.

b) Ett subjekt i en företagsgrupp, definierad i enlighet med nationell skatterätt, som inte konsoliderar sina medlemmars

resultat för skatteändamål.

Under sådana omständigheter får överstigande lånekostnader och EBITDA beräknas på gruppnivå och omfatta alla

gruppmedlemmars resultat.

2.

EBITDA ska beräknas genom att man till de bolagsskattepliktiga inkomsterna i den skattskyldiges medlemsstat

lägger tillbaka de skattejusterade beloppen för överstigande lånekostnader och de skattejusterade beloppen för av- och

nedskrivningar. Inkomstbelopp som inte ska tas upp till beskattning ska inte tas med i den skattskyldiges EBITDA.

3.

Genom undantag från punkt 1 kan den skattskyldige ges rätt till

a) att dra av överstigande lånekostnader upp till 3 000 000 EUR,

b) att fullt dra av överstigande lånekostnader, om den skattskyldige är ett fristående subjekt.

Vid tillämpning av punkt 1 andra stycket ska 3 000 000 EUR anses gälla hela företagsgruppen.

Vid tillämpning av första stycket b avses med fristående subjekt en skattskyldig som inte för affärsredovisningsändamål

ingår i en koncern eller har något närstående företag eller fast driftställe.

4.

Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för punkt 1 undanta överstigande lånekostnader som uppkommit

till följd av

a) lån som avtalats före den 17 juni 2016, men undantaget får inte utvidgas till några efterföljande ändringar av sådana

lån,

b) lån som används för att finansiera ett långfristigt offentligt infrastrukturprojekt där projektansvariga, lånekostnader,

tillgångar och inkomster finns i unionen.

Vid tillämpning av första stycket b avses med långfristigt offentligt infrastrukturprojekt ett projekt som ska

tillhandahålla, uppgradera, driva och/eller upprätthålla en storskalig tillgång som en medlemsstat anser vara i det

allmännas intresse.

När första stycket b är tillämpligt ska alla inkomster från ett långfristigt offentligt infrastrukturprojekt undantas från den

skattskyldiges EBITDA, och inga undantagna överstigande lånekostnader får inkluderas i företagsgruppens överstigande

lånekostnader gentemot en tredje part som avses i punkt 5 b.

5.

Om den skattskyldige är medlem i en koncern för affärsredovisningsändamål får denne ges rätt att antingen:

a) Göra fullt avdrag för överstigande lånekostnader om den skattskyldige kan visa att förhållandet mellan dess eget

kapital och dess totala tillgångar är lika med eller högre än motsvarande förhållande för företagsgruppen, om följande

villkor är uppfyllda:

i) Förhållandet mellan den skattskyldiges eget kapital och dess totala tillgångar anses vara lika med motsvarande

förhållande för företagsgruppen om förhållandet mellan den skattskyldiges eget kapital och dess totala tillgångar är

upp till två procentenheter lägre, och

ii) alla tillgångar och skulder värderas med hjälp av samma metod som i koncernredovisningen enligt punkt 8

eller

19.7.2016

L 193/8

Europeiska unionens officiella tidning

SV

46

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

b) dra av överstigande lånekostnader till ett belopp som överstiger vad den skattskyldige skulle ha rätt att dra av enligt

punkt 1. Denna högre gräns för rätten till avdrag av överstigande lånekostnader ska gälla för den koncern där den

skattskyldige för affärsredovisningsändamål är medlem, och ska beräknas i två steg:

i) först ska företagsgruppens andel fastställas genom att gruppens överstigande lånekostnader gentemot tredje part

delas med företagsgruppens EBITDA, och

ii) därefter ska företagsgruppens andel multipliceras med den skattskyldiges EBITDA, beräknad i enlighet med

punkt 2.

6.

Den skattskyldiges medlemsstat får anta bestämmelser som innebär att man antingen

a) utan tidsbegränsning rullar framåt överstigande lånekostnader som inte kan dras av under innevarande

beskattningsperiod enligt punkterna 1–5,

b) utan tidsbegränsning rullar framåt, och under högst tre år rullar bakåt, överstigande lånekostnader som inte kan dras

av under innevarande beskattningsperiod enligt punkterna 1–5, eller

c) utan tidsbegränsning rullar framåt överstigande lånekostnader och, under högst fem år, oanvänd räntekapacitet som

inte kan dras av under innevarande beskattningsperiod enligt punkterna 1–5.

7.

Medlemsstaterna får undanta finansiella företag från tillämpningsområdet för punkterna 1–6, även när sådana

finansiella företag för affärsredovisningsändamål ingår i en koncern.

8.

Vid tillämpning av denna artikel består en koncern för affärsredovisningsändamål av alla subjekt som är fullt

integrerade i den koncernredovisning som upprättats i enlighet med internationella redovisningsstandarder eller

nationella finansiella redovisningssystem i en medlemsstat. Den skattskyldige får ges rätt att använda koncernredovisning

som utarbetats enligt andra redovisningsstandarder.

Artikel 5

Utflyttningsbeskattning

1.

En skattskyldig ska beskattas för ett belopp som motsvarar marknadsvärdet av de överförda tillgångarna vid

tidpunkten för utflyttningen av tillgångarna, minus deras skattemässiga värde, om någon av följande omständigheter

föreligger:

a) En skattskyldig överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett

tredjeland, om huvudkontorets medlemsstat inte längre har rätt att beskatta de överförda tillgångarna på grund av

överföringen.

b) En skattskyldig överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast

driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland, om det fasta driftställets medlemsstat inte längre har rätt att

beskatta de överförda tillgångarna på grund av överföringen.

c) En skattskyldig överför sin skatterättsliga hemvist till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland, med undantag för

sådana tillgångar som fortsatt har verkligt samband med ett fast driftställe i den första medlemsstaten.

d) En skattskyldig överför den näringsverksamhet som bedrivs vid dess fasta driftställe från en medlemsstat till en annan

medlemsstat eller ett tredjeland, om det fasta driftställets medlemsstat inte längre har rätt att beskatta de överförda

tillgångarna på grund av överföringen.

2.

En skattskyldig ska ges rätt att få anstånd med betalningen av den utflyttningsskatt som avses i punkt 1, genom att

betala den i delbetalningar under fem år, om någon av följande omständigheter föreligger:

a) En skattskyldig överför tillgångar från sitt huvudkontor till sitt fasta driftställe i en annan medlemsstat eller i ett

tredjeland som är part i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

19.7.2016

L 193/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

47

b) En skattskyldig överför tillgångar från sitt fasta driftställe i en medlemsstat till sitt huvudkontor eller ett annat fast

driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland som är part i EES-avtalet.

c) En skattskyldig överför sin skatterättsliga hemvist till en annan medlemsstat eller till ett tredjeland som är part

i EES-avtalet.

d) En skattskyldig överför den näringsverksamhet som bedrivs vid sitt fasta driftställe till en annan medlemsstat eller till

ett tredjeland som är part i EES-avtalet.

Denna punkt ska tillämpas på tredjeländer som är parter i EES-avtalet, om de med den skattskyldiges medlemsstat eller

med unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar, motsvarande det ömsesidiga

bistånd som föreskrivs i rådets direktiv 2010/24/EU (¹).

3.

Om en skattskyldig får anstånd med betalningen i enlighet med punkt 2, får ränta debiteras i enlighet med

lagstiftningen i den skattskyldiges medlemsstat eller det fasta driftställets medlemsstat, allt efter omständigheterna.

Om det finns en påvisbar och faktisk risk för utebliven uppbörd, får den skattskyldige också åläggas att lämna en garanti

som ett villkor för att uppskjuta betalningen i enlighet med punkt 2.

Det andra stycket ska inte tillämpas om lagstiftningen i den skattskyldiges medlemsstat eller det fasta driftställets

medlemsstat föreskriver möjligheten till återkrav av skatteskulden genom en annan skattskyldig som tillhör samma

företagsgrupp och är skattemässigt hemmahörande i den medlemsstaten.

4.

När punkt 2 är tillämplig ska anståndet med betalningen omedelbart upphöra och skatteskulden blir möjlig att

återkräva i följande fall:

a) De överförda tillgångarna eller den näringsverksamhet som bedrivs vid den skattskyldiges fasta driftställe säljs eller på

annat sätt avyttras.

b) De överförda tillgångarna överförs vidare till ett tredjeland.

c) Den skattskyldiges skatterättsliga hemvist eller den näringsverksamhet som bedrivs vid dess fasta driftställe överförs

vidare till ett tredjeland.

d) Den skattskyldige går i konkurs eller avvecklas.

e) Den skattskyldige underlåter att fullgöra sina skyldigheter med avseende på delbetalningar och korrigerar inte

situationen inom en rimlig tidsperiod som inte får överstiga 12 månader.

Leden b och c ska inte tillämpas på tredjeländer som är parter i EES-avtalet, om de med den skattskyldiges medlemsstat

eller med unionen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd för indrivning av skattefordringar, motsvarande det

ömsesidiga bistånd som föreskrivs i direktiv 2010/24/EU.

5.

Om överföringen av tillgångar, skatterättslig hemvist eller den näringsverksamhet som bedrivs vid ett fast driftställe

görs till en annan medlemsstat, ska den medlemsstaten godta det värde som fastställts av den skattskyldiges medlemsstat

eller det fasta driftställets medlemsstat som ingångsvärde för tillgångarna för skatteändamål, såvida detta inte motsvarar

marknadsvärdet.

6.

Vid tillämpning av punkterna 1–5 avses med marknadsvärde det belopp till vilket en tillgång kan bytas eller

ömsesidiga skyldigheter kan fastställas mellan villiga köpare och säljare som inte är närstående vid en direkt transaktion.

7.

Förutsatt att tillgångarna inom 12 månader ska återgå till överförarens medlemsstat ska denna artikel inte tillämpas

på överföring av tillgångar för värdepappersfinansiering, tillgångar som ställs som säkerhet eller när överföringen av

tillgångar sker i syfte att uppfylla tillsynskapitalkrav eller med avseende på likviditetshantering.

19.7.2016

L 193/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och

andra åtgärder (EUT L 84, 31.3.2010,s. 1).

48

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

Artikel 6

Allmän regel mot missbruk

1.

Vid beräkningen av det skattepliktiga underlaget för bolagsskatt ska en medlemsstat inte ta hänsyn till ett

arrangemang eller en uppsättning arrangemang som har införts med det huvudsakliga syftet eller ett av de huvudsakliga

syftena att få en skattefördel som motverkar målet eller syftet med tillämplig skatterätt och som inte är genuina med

beaktande av alla relevanta fakta och omständigheter. Ett arrangemang kan bestå av mer än ett steg eller av mer än en

del.

2.

Vid tillämpning av punkt 1 ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som icke-genuina

i den utsträckning som de inte har införts av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.

3.

Om ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang inte ska tas hänsyn till i enlighet med punkt 1 ska det

skattepliktiga underlaget beräknas i enlighet med nationell rätt.

Artikel 7

Regel om kontrollerade utländska bolag

1.

Den skattskyldiges medlemsstat ska behandla ett subjekt, eller ett fast driftställe vars vinster är befriade eller

undantagna från skatter i den medlemsstaten, som ett kontrollerat utländskt bolag om följande villkor är uppfyllda:

a) När det gäller ett subjekt, att den skattskyldige själv eller tillsammans med sina närstående företag innehar en direkt

eller indirekt andel på över 50 procent av rösterna eller direkt eller indirekt äger mer än 50 procent av subjektets

kapital eller har rätt att motta mer än 50 procent av subjektets vinst och

b) Den faktiska bolagsskatt som subjektet eller det fasta driftstället betalat på sin inkomst dessutom är lägre än

skillnaden mellan den bolagsskatt som skulle ha tagits ut på subjektet eller det fasta driftstället enligt det tillämpliga

systemet för bolagsbeskattning i den skattskyldiges medlemsstat och den faktiska bolagsskatt som subjektet eller det

fasta driftstället betalat på sin inkomst.

Vid tillämpning av första stycket b ska ett fast driftställe till ett kontrollerat utländskt bolag som är befriat eller

undantaget från skatt i det utländska kontrollerade bolagets jurisdiktion inte beaktas. Vidare ska med den bolagsskatt

som skulle ha tagits ut i den skattskyldiges medlemsstat avses bolagsskatt beräknad enligt reglerna i den skattskyldiges

medlemsstat.

2.

Om ett subjekt eller ett fast driftställe betraktas som ett kontrollerat utländskt bolag enligt punkt 1 ska den

skattskyldiges medlemsstat i skattebasen inbegripa

a) ett subjekts ej utdelade inkomster eller det fasta driftställets inkomster, från kategorierna

i) räntor eller andra inkomster som genereras av finansiella tillgångar,

ii) royalty eller andra inkomster som genereras av immateriella rättigheter,

iii) utdelningar och inkomster från avyttring av aktier,

iv) inkomster från finansiell leasing,

v) inkomster från försäkrings- och bankverksamhet och annan finansiell verksamhet,

vi) inkomster från faktureringsföretag som får försäljnings- och tjänsteintäkter från varor och tjänster som köpts från

och sålts till närstående företag och som inte tillför något eller litet ekonomiskt mervärde.

19.7.2016

L 193/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

49

Detta led ska inte tillämpas om det kontrollerade utländska bolaget bedriver verklig ekonomisk verksamhet som

stöds av personal, utrustning, tillgångar och lokaler, vilket visas av relevanta fakta och omständigheter.

Om det kontrollerade utländska bolaget är skattemässigt hemmahörande eller är beläget i ett tredjeland som inte är

part i EES-avtalet får medlemsstaterna besluta att avstå från att tillämpa det föregående stycket

eller

b) ett subjekts eller ett fast driftställes ej utdelade inkomster, från icke-genuina arrangemang som har genomförts med

det huvudsakliga syftet att uppnå en skattefördel.

Vid tillämpning av detta led ska ett arrangemang eller en uppsättning arrangemang betraktas som icke-genuina i den

mån som subjektet eller det fasta driftstället inte skulle äga tillgångarna eller inte skulle ha åtagit sig de risker som

genererar hela eller delar av dess inkomster om det inte kontrollerades av ett företag i vilket de betydelsefulla

funktioner som utförs av personer, som är relevanta för dessa tillgångar och risker, utförs och som är av stor

betydelse för att generera det kontrollerade företagets inkomster.

3.

Om en skattskyldigs skattebas enligt en medlemsstats regler ska beräknas i enlighet med punkt 2 a får

medlemsstaten välja att inte betrakta ett subjekt eller ett fast driftställe som ett kontrollerat utländskt bolag enligt

punkt 1 om en tredjedel eller mindre av de inkomster som tillfaller subjektet eller det fasta driftstället ingår

i kategorierna enligt punkt 2 a.

Om en skattskyldigs skattebas enligt en medlemsstats regler ska beräknas i enlighet med punkt 2 a får medlemsstaten

välja att inte betrakta finansiella företag som kontrollerade utländska bolag om en tredjedel eller mindre av subjektets

inkomster från kategorierna enligt punkt 2 a kommer från transaktioner med den skattskyldige eller dess närstående

företag.

4.

Medlemsstaterna får från tillämpningsområdet för punkt 2 b undanta ett subjekt eller ett fast driftställe

a) med bokförd vinst på högst 750 000 EUR och passiv inkomst på högst 75 000 EUR, eller

b) vars bokförda vinst uppgår till högst 10 procent av dess driftskostnader under beskattningsperioden.

Vid tillämpning av första stycket b får driftskostnaderna inte omfatta kostnaderna för varor som säljs utanför det land

där subjektet är hemmahörande eller det fasta driftstället är beläget, för skatteändamål och betalningar till närstående

företag.

Artikel 8

Beräkning av kontrollerade utländska bolags inkomster

1.

Om artikel 7.2 a tillämpas ska de inkomster som ska inbegripas i den skattskyldiges skattebas beräknas enligt

bestämmelserna i bolagsskattelagstiftningen i den medlemsstat där den skattskyldige är skattemässigt hemmahörande

eller belägen. Subjektets eller det fasta driftställets förluster ska inte inbegripas i skattebasen, utan kan i enlighet med

nationell rätt rullas framåt och beaktas under kommande beskattningsperioder.

2.

Om artikel 7.2 b tillämpas ska de inkomster som ska inbegripas i den skattskyldiges skattebas begränsas till belopp

som genereras genom de tillgångar och risker som är kopplade till de betydelsefulla funktioner som utförs av personer

i det kontrollerande företaget. Allokeringen av kontrollerade utländska bolags inkomster ska beräknas i enlighet med

armlängdsprincipen.

3.

De inkomster som ska inbegripas i skattebasen ska beräknas i förhållande till den skattskyldiges andel i subjektet

enligt artikel 7.1 a.

4.

Inkomsterna ska inbegripas i den beskattningsperiod för den skattskyldige under vilken subjektets beskattningsår

löper ut.

19.7.2016

L 193/12

Europeiska unionens officiella tidning

SV

50

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

5.

Om subjektet delar ut vinst till den skattskyldige och denna utdelade vinst inbegrips i den skattskyldiges

beskattningsbara inkomst ska, för att undvika dubbelbeskattning, de inkomster som tidigare inbegripits i skattebasen

enligt artikel 7 dras av från skattebasen vid beräkning av det skattebelopp som ska betalas på utdelad vinst.

6.

Om den skattskyldige avyttrar sin andel i subjektet eller i den verksamhet som bedrivs av det fasta driftstället och

någon del av inkomsterna från avyttringen tidigare har inbegripits i skattebasen i enlighet med artikel 7 ska, för att

undvika dubbelbeskattning, det beloppet dras av från skattebasen vid beräkning av det skattebelopp som ska betalas på

inkomsterna.

7.

Den skattskyldiges medlemsstat ska medge avdrag för den skatt som subjektet eller det fasta driftstället har betalat

från den skatt som den skattskyldige ska betala i den stat där den skattskyldige är skattemässigt hemmahörande eller

belägen. Avdraget ska beräknas i enlighet med nationell rätt.

Artikel 9

Hybrida missmatchningar

1.

I den mån en hybrid missmatchning leder till dubbla avdrag ska avdraget endast göras i den medlemsstat där en

sådan betalning har sin källa.

2.

I den mån en hybrid missmatchning leder till ett avdrag utan inkludering ska betalarens medlemsstat vägra avdrag

för denna betalning.

KAPITEL III

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 10

Översyn

1.

Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv, särskilt effekterna av artikel 4, senast den 9 augusti

2020 och rapportera om detta till rådet. Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstift­

ningsförslag.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna all information som behövs för att utvärdera genomförandet av

detta direktiv.

3.

De medlemsstater som avses i artikel 11.6 ska senast den 1 juli 2017 till kommissionen överlämna all information

som behövs för att utvärdera ändamålsenligheten i de nationella riktade reglerna för att förebygga risker för erodering av

skattebasen och flyttning av vinster (BEPS).

Artikel 11

Införlivande

1.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2018 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen överlämna texten till dessa bestämmelser utan dröjsmål.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2019.

19.7.2016

L 193/13

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 1

51

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3.

När det i detta direktiv nämns ett penningbelopp i euro (EUR) får de medlemsstater som inte har euron som valuta

välja att beräkna motsvarande värde i nationell valuta den 12 juli 2016.

4.

Genom undantag från artikel 5.2 får Estland så länge landet inte beskattar outdelade vinster, betrakta en överföring

av tillgångar i monetär eller icke-monetär form, inbegripet kontanter, från ett fast driftställe beläget i Estland till ett

huvudkontor eller ett annat fast driftställe i en annan medlemsstat eller i ett tredjeland som är part i EES-avtalet som

vinstutdelning och ta ut inkomstskatt, utan att ge de skattskyldiga rätt att skjuta upp betalningen av sådan skatt.

5.

Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de lagar

och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 5. De ska överlämna texten till dessa bestämmelser till

kommissionen utan dröjsmål.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

6.

Genom undantag från artikel 4 får medlemsstater som vid tidpunkten den 8 augusti 2016 har nationella riktade

regler för att förebygga risker för BEPS som är lika effektiva som den regel om räntebegränsning som fastställs i detta

direktiv tillämpa dessa riktade regler fram till utgången av det första hela beskattningsåret efter dagen för offentlig­

görandet, på den officiella webbplatsen, av överenskommelsen mellan OECD-medlemmarna om en miniminorm för

BEPS-åtgärd 4, dock längst till och med den 1 januari 2024.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 13

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 12 juli 2016.

På rådets vägnar

P. KAŽIMÍR

Ordförande

19.7.2016

L 193/14

Europeiska unionens officiella tidning

SV

52

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

I

(Lagstiftningsakter)

DIREKTIV

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/952

av den 29 maj 2017

om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (¹),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (²),

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

Det är viktigt att återupprätta förtroendet för att skattesystemen är rättvisa och ge regeringarna möjlighet att

effektivt utöva sin suveränitet på skatteområdet. Därför har Organisationen för ekonomiskt samarbete och

utveckling (OECD) utfärdat konkreta rekommendationer om åtgärder inom ramen för initiativet mot erodering av

skattebasen och flyttning av vinster (Beps).

(2)

Slutrapporterna om OECD:s 15 åtgärdspunkter mot Beps offentliggjordes den 5 oktober 2015. Detta resultat

välkomnades av rådet i dess slutsatser av den 8 december 2015. I rådets slutsatser betonades behovet av att finna

gemensamma, men likväl flexibla, lösningar på unionsnivå, som är förenliga med OECD:s Beps-slutsatser.

(3)

Som svar på behovet av en rättvisare beskattning och i synnerhet på uppföljningen av OECD:s Beps-slutsatser,

lade kommissionen fram sitt paket mot skatteflykt den 28 januari 2016. Rådets direktiv (EU) 2016/1164 (³) om

fastställande av regler mot skatteflykt antogs inom ramen för detta paket.

(4)

Direktiv (EU) 2016/1164 ger en ram för att hantera hybrida missmatchningar.

(5)

Det är nödvändigt att fastställa regler som neutraliserar hybrida missmatchningar på ett så övergripande sätt som

möjligt. Med hänsyn till att direktiv (EU) 2016/1164 endast omfattar hybrida missmatchningar som uppstår

7.6.2017

L 144/1

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Yttrande av den 27 april 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(²) Yttrande av den 14 december 2016 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(³) Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre

marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

53

i samverkan mellan medlemsstaternas bolagsskattesystem, utfärdade Ekofinrådet den 12 juli 2016 ett uttalande,

där man begärde att kommissionen senast i oktober 2016 skulle lägga fram ett förslag om hybrida

missmatchningar som berör tredjeländer i syfte att införa regler som är förenliga med och inte mindre effektiva

än de som rekommenderas i OECD:s slutrapport från 2015 om neutralisering av effekterna av hybrida

missmatchningar, om åtgärd 2 (nedan kallad OECD:s Bepsrapport om åtgärd 2), med målet att nå en

överenskommelse före slutet av 2016.

(6)

I direktiv (EU) 2016/1164 konstateras bland annat att det är avgörande att ytterligare insatser görs när det gäller

andra hybrida missmatchningar, till exempel sådana som berör fasta driftställen. Mot den bakgrunden är det

mycket viktigt att hybrida missmatchningar med avseende på fasta driftställen också behandlas i det direktivet.

(7)

I syfte att tillhandahålla en ram som är förenlig med och inte mindre effektiv än OECD:s Bepsrapport om

åtgärd 2, är det viktigt att direktiv (EU) 2016/1164 också innehåller regler om hybridöverföringar och

importerade missmatchningar och behandlar alla former av dubbla avdrag, i syfte att förhindra att skattskyldiga

utnyttjar kvarvarande kryphål.

(8)

Direktiv (EU) 2016/1164 innehåller regler om hybrida missmatchningar mellan medlemsstater och bör således

inkludera regler om hybrida missmatchningar med tredjeländer, om minst en av de berörda parterna är ett

bolagsskattepliktigt företag eller, om det rör sig om omvända hybrider, ett subjekt i en medlemsstat, samt

importerade missmatchningar. Följaktligen bör reglerna om hybrida missmatchningar och missmatchningar med

avseende på skatterättslig hemhörighet gälla för alla skattskyldiga som är föremål för bolagsbeskattning i en

medlemsstat, inbegripet fasta driftställen – eller arrangemang som behandlas som fasta driftställen – för subjekt

hemmahörande i tredjeländer. Reglerna om omvända hybrida missmatchningar bör gälla för alla subjekt som

behandlas som skattemässigt transparenta av en medlemsstat.

(9)

Regler om hybrida missmatchningar bör vara inriktade på missmatchningssituationer som är ett resultat av

dubbla avdrag, skillnader i klassificeringen av finansiella instrument, betalningar och subjekt eller av allokeringen

av betalningar. Eftersom hybrida missmatchningar kan leda till dubbla avdrag eller till avdrag utan inkludering, är

det nödvändigt att fastställa regler enligt vilka den berörda medlemsstaten antingen vägrar avdrag för en

betalning, kostnader eller förluster eller kräver att den skattskyldige inkluderar betalningen i sin beskattningsbara

inkomst, beroende på vad som är lämpligt. Dessa regler tillämpas emellertid endast på avdragsgilla betalningar

och bör inte påverka de allmänna dragen i ett skattesystem, oavsett om det är ett klassiskt system eller ett

imputationssystem.

(10) Hybrida missmatchningar med avseende på fasta driftställen uppkommer när skillnader i reglerna i det fasta

driftställets och hemhörighetens jurisdiktioner för allokering av inkomster och utgifter mellan olika delar av

samma subjekt ger upphov till en missmatchning av skatteresultat och inbegriper de fall där en missmatchning

uppstår till följd av att ett fast driftställe inte beaktas i lagstiftningen i filialens jurisdiktion. Dessa

missmatchningar kan leda till dubbla avdrag eller ett avdrag utan inkludering och bör därför undanröjas. När det

gäller obeaktade fasta driftställen bör den medlemsstat i vilken den skattskyldige är hemmahörande inkludera den

inkomst som annars skulle hänföras till det fasta driftstället.

(11) De eventuella anpassningar som krävs enligt detta direktiv bör i princip inte påverka den fördelning av

beskattningsrätt mellan jurisdiktioner som fastställts i ett skatteavtal.

(12) För att säkerställa proportionalitet är det endast nödvändigt att behandla sådana fall där det föreligger en

betydande risk för skatteflykt genom användning av hybrida missmatchningar. Det är därför lämpligt att

inbegripa de hybrida missmatchningar som uppstår mellan huvudkontor och fast driftställe eller mellan två eller

flera fasta driftställen för samma subjekt, hybrida missmatchningar som uppstår mellan den skattskyldige och

denne närstående företag eller mellan närstående företag samt hybrida missmatchningar som är ett resultat av ett

strukturerat arrangemang som innefattar en skattskyldig.

(13) Missmatchningar som särskilt härrör från subjekts hybridkaraktär bör endast behandlas om ett av de närstående

företagen, som ett minimum, har faktisk kontroll över övriga närstående företag. I sådana fall bör det följaktligen

krävas att ett närstående företag innehas av eller innehar den skattskyldige eller ett annat närstående företag

genom en andel i form av rösträtt, kapitalinnehav eller rätt till erhållna vinster motsvarande 50 procent eller mer.

Innehavet eller rättigheterna för de personer som agerar tillsammans bör räknas samman vid tillämpningen av

detta krav.

7.6.2017

L 144/2

Europeiska unionens officiella tidning

SV

54

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

(14) För att få en tillräckligt bred definition av närstående företag vid tillämpningen av reglerna om hybrida

missmatchningar, bör definitionen också omfatta ett subjekt som av redovisningsskäl ingår i samma koncern, ett

företag i vilket den skattskyldige har ett betydande inflytande på förvaltningen och omvänt ett företag som har ett

betydande inflytande på förvaltningen av den skattskyldige.

(15) Det är nödvändigt att behandla fyra kategorier av hybrida missmatchningar: för det första hybrida

missmatchningar som är ett resultat av betalningar enligt ett finansiellt instrument, för det andra hybrida

missmatchningar som är en följd av skillnader i allokeringen av betalningar som gjorts till ett hybridsubjekt eller

ett fast driftställe, inbegripet som ett resultat av betalningar till ett obeaktat fast driftställe, för det tredje hybrida

missmatchningar som är ett resultat av de betalningar som gjorts av ett hybridsubjekt till dess ägare eller fiktiva

betalningar mellan huvudkontor och fast driftställe eller mellan två eller flera fasta driftställen och till sist dubbla

avdrag som är ett resultat av betalningar som gjorts av ett hybridsubjekt eller ett fast driftställe.

(16) Vad gäller betalningar enligt ett finansiellt instrument kan en hybrid missmatchning uppstå om avdraget utan

inkludering kan hänföras till skillnaderna i klassificeringen av instrumentet eller de betalningar som görs

i enlighet därmed. Om betalningen är av sådan art att den uppfyller kraven för dubbel skattelättnad enligt

lagstiftningen i betalningsmottagarens jurisdiktion, t.ex. genom undantag från skatt, sänkt skattesats, skatterabatt

eller återbetalning av skatt, ska betalningen anses ge upphov till en hybrid missmatchning motsvarande det

belopp som beskattats i otillräcklig omfattning. En betalning enligt ett finansiellt instrument bör dock inte anses

ge upphov till en hybrid missmatchning, om den skattelättnad som beviljats i betalningsmottagarens jurisdiktion

enbart beror på betalningsmottagarens skattemässiga status eller på att instrumentet omfattas av villkoren för en

särskild ordning.

(17) För att undvika oönskade resultat vid samspelet mellan bestämmelsen om hybridinstrument och det krav på

förlusttäckningskapacitet som ställs på banker bör medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av

reglerna för statligt stöd, ha möjlighet att från direktivets tillämpningsområde undanta koncerninterna instrument

som har emitterats med det enda syftet att uppfylla kraven på emittentens förlusttäckningskapacitet och inte för

att undvika skatt.

(18) När det gäller betalningar som görs till ett hybridsubjekt eller ett fast driftställe kan en hybrid missmatchning

uppstå om avdraget utan inkludering beror på skillnader i reglerna för allokering av denna betalning mellan

hybridsubjektet och dess ägare i de fall en betalning som görs till ett hybridsubjekt, mellan huvudkontoret och ett

fast driftställe eller mellan två eller fler fasta driftställen vid en fiktiv betalning till ett fast driftställe. Definitionen

av en hybrid missmatchning bör endast gälla om missmatchningen är ett resultat av skillnader i reglerna för

allokeringen av betalningar enligt lagstiftningen i de två jurisdiktionerna och en betalning bör inte ge upphov till

en hybrid missmatchning som skulle ha uppkommit i alla händelser, på grund av att betalningsmottagaren är

undantagen från skatt enligt lagstiftningen i en betalningsmottagares jurisdiktion.

(19) Definitionen av hybrid missmatchning bör även omfatta avdrag utan inkludering som är en följd av betalningar

till ett obeaktat fast driftställe. Ett obeaktat fast driftställe är varje arrangemang som enligt lagstiftningen

i huvudkontorets jurisdiktion behandlas som att det ger upphov till ett fast driftställe men som enligt

lagstiftningen i den andra jurisdiktionen inte ska behandlas som ett fast driftställe. Regeln för hybrida

missmatchningar bör dock inte tillämpas om missmatchningen skulle ha uppkommit i alla händelser på grund av

att betalningsmottagaren är undantagen från skatt enligt lagstiftningen i en betalningsmottagares jurisdiktion.

(20) Vad gäller betalningar som görs av ett hybridsubjekt till dess ägare eller fiktiva betalningar mellan huvudkontoret

och ett fast driftställe eller mellan två eller fler fasta driftställen kan en hybrid missmatchning uppstå om ett

avdrag utan inkludering har sin grund i att betalningen eller den fiktiva betalningen inte erkänns i betalningsmot­

tagarens jurisdiktion. I detta fall, när missmatchningen uppstår till följd av att betalningen eller den fiktiva

betalningen inte allokeras, är betalningsmottagarens jurisdiktion den jurisdiktion där betalningen eller den fiktiva

betalningen behandlas som mottagen i enlighet med lagstiftningen i betalarens jurisdiktion. Inga hybrida

missmatchningar bör uppstå om betalningsmottagaren är undantagen från skatt enligt lagstiftningen i betalnings­

mottagarens jurisdiktion, såsom vid andra missmatchningar avseende hybridsubjekt och filialer som ger upphov

7.6.2017

L 144/3

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

55

till avdrag utan inkludering. När det gäller denna kategori av hybrida missmatchningar, skulle en missmatchning

emellertid endast uppstå i den mån som betalarens jurisdiktion medger avdraget med avseende på den betalning

eller den fiktiva betalning som ska kvittas mot ett belopp som inte är inkomst med dubbel inkludering. Om

betalarens jurisdiktion medger att avdraget överförs till en följande beskattningsperiod, kan kravet att göra en

justering enligt detta direktiv skjutas upp till en tidpunkt då avdraget faktiskt kvittas mot inkomst som inte är

inkomst med dubbel inkludering i betalarens jurisdiktion.

(21) Definitionen av hybrid missmatchning bör även omfatta dubbla avdrag, oavsett om de uppkommer till följd av

betalningar eller kostnader som inte behandlas som betalningar enligt inhemsk lagstiftning eller till följd av

nedskrivningar eller förlust vid avskrivningar. En hybrid missmatchning bör emellertid endast uppstå i den mån

som betalarens jurisdiktion medger att avdraget kvittas mot ett belopp som inte är inkomst med dubbel

inkludering, såsom vid fiktiva betalningar och betalningar av ett hybridsubjekt som inte beaktas av betalnings­

mottagaren. Det innebär att kravet på en justering enligt detta direktiv kan skjutas upp till en tidpunkt då

avdraget faktiskt kvittas mot inkomst som inte är inkomst med dubbel inkludering i betalarens jurisdiktion, om

betalarens jurisdiktion medger att avdraget överförs till följande beskattningsperiod.

(22) Skillnader i fråga om skatteresultat som endast kan hänföras till skillnader i värderingen av en betalning,

inbegripet tillämpningen av internprissättning, bör inte omfattas av räckvidden för hybrida missmatchningar.

Eftersom jurisdiktioner använder olika beskattningsperioder och har olika regler för att fastställa när inkomster

eller utgifter har erhållits eller uppstått, bör dessa avvikelser avseende tidpunkt allmänt sett inte heller anses ge

upphov till missmatchningar i fråga om skatteresultat. En avdragsgill betalning i enlighet med ett finansiellt

instrument som rimligen inte kan förväntas inkluderas i inkomst inom rimlig tid bör dock anses ge upphov till

en hybrid missmatchning, om detta avdrag utan inkludering kan hänföras till skillnader i klassificeringen av det

finansiella instrumentet eller betalningar som görs i enlighet med detsamma. Det förutsätts att en missmatchning

kan uppstå om en betalning som görs i enlighet med ett finansiellt instrument inte inkluderas i inkomst inom

rimlig tid. En sådan betalning bör anses som inkluderad i inkomst inom rimlig tid, om den inkluderas av

betalningsmottagaren inom tolv månader efter utgången av betalarens beskattningsperiod, eller såsom fastställts

i enlighet med armlängdsprincipen. Medlemsstater kan kräva att en betalning inkluderas inom en bestämd

tidsperiod för att undvika att ge upphov till en missmatchning och säkra skattekontroll.

(23) Hybridöverföringar kan ge upphov till en skillnad i skattemässig behandling, om den underliggande avkastningen

på instrumentet, som ett resultat av ett arrangemang för att överföra ett finansiellt instrument, behandlades som

om den har erhållits av fler än en av parterna i arrangemanget. I dessa fall kan betalningen enligt

hybridöverföring leda till ett avdrag för betalaren samtidigt som betalningsmottagaren behandlar den som en

avkastning på det underliggande finansiella instrumentet. Denna skillnad i skattemässig behandling kan leda till

avdrag utan inkludering eller till att det skapas ett för högt avräkningsbelopp för källskatt på det underliggande

finansiella instrumentet. Sådana missmatchningar bör därför undanröjas. Vid avdrag utan inkludering bör samma

regler gälla som för neutralisering av missmatchningar av betalningar enligt ett hybridinstrument. Vid hybridöver­

föringar som har strukturerats för att framkalla ett för högt avräkningsbelopp bör den berörda medlemsstaten

hindra betalaren från att använda det för höga avräkningsbeloppet för att få en skattefördel, inbegripet genom

tillämpning av en allmän regel mot missbruk, i överensstämmelse med artikel 6 i direktiv (EU) 2016/1164.

(24) Det är nödvändigt med en bestämmelse som gör det möjligt för medlemsstaterna att hantera sådana skillnader

i det här direktivets införlivande och genomförande som resulterar i en hybrid missmatchning, trots att

medlemsstaterna efterlever direktivet. Om en sådan situation uppkommer och den primära bestämmelsen i detta

direktiv inte är tillämplig, bör en sekundär bestämmelse tillämpas. Tillämpningen av såväl den primära som den

sekundära bestämmelsen gäller dock endast hybrida missmatchningar såsom de definieras i detta direktiv och bör

inte inverka på de allmänna dragen i en medlemsstats skattesystem.

(25) Vid importerade missmatchningar flyttas effekten av en hybrid missmatchning mellan parter i tredjeländer till en

medlemsstats jurisdiktion genom användning av ett icke-hybridinstrument, vilket gör de regler som ska motverka

hybrida missmatchningar mindre effektiva. En avdragsgill betalning i en medlemsstat kan användas för att

finansiera utgifter som omfattar en hybrid missmatchning. För att neutralisera sådana importerade

missmatchningar är det nödvändigt att införa bestämmelser om att inte tillåta avdrag för en betalning, om den

motsvarande inkomsten från den betalningen direkt eller indirekt kvittas mot ett avdrag som uppkommer på

grund av en hybrid missmatchning som ger upphov till dubbla avdrag eller ett avdrag utan inkludering mellan

tredjeländer.

7.6.2017

L 144/4

Europeiska unionens officiella tidning

SV

56

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

(26) En missmatchning med avseende på dubbel hemhörighet kan leda till dubbla avdrag, om en betalning som har

gjorts av en skattskyldig med dubbel hemhörighet dras av i enlighet med lagstiftningen i båda de jurisdiktioner

där den skattskyldige är hemmahörig. Eftersom missmatchningar med avseende på dubbel hemhörighet kan ge

upphov till dubbla avdrag, bör de omfattas av detta direktiv. En medlemsstat bör vägra ett dubbelt avdrag som

uppstår med avseende på ett företag med dubbel hemhörighet i den mån som denna betalning kvittas mot ett

belopp som inte behandlas som inkomst enligt lagstiftningen i den andra jurisdiktionen.

(27) Syftet med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot hybrida

missmatchningar. Eftersom de nationella bolagsskattesystemen är olika och oberoende åtgärder från

medlemsstaternas sida endast skulle återskapa den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden på

området för direkt beskattning, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. Det

skulle göra det möjligt för ineffektivitet och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder.

Det skulle leda till bristande samordning. På grund av det gränsöverskridande inslaget i hybrida missmatchningar

och behovet av att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, kan målet uppnås bättre på

unionsnivå. Unionen får anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska

unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är

nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa den nödvändiga skyddsnivån för den inre marknaden

syftar detta direktiv endast till att uppnå den väsentliga grad av samordning inom unionen som är nödvändig för

att uppnå dess mål.

(28) Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna använda de tillämpliga förklaringarna och exemplen

i OECD:s Bepsrapport om åtgärd 2 som en källa till illustration eller tolkning i den mån som dessa

överensstämmer med bestämmelserna i detta direktiv och unionsrätten.

(29) Bestämmelserna om hybrida missmatchningar i artikel 9.1 och 9.2 kommer endast att vara tillämpliga i den mån

som den situation som innefattar en skattskyldig ger upphov till missmatchning. Det bör inte uppstå någon

missmatchning när ett arrangemang är föremål för en justering i enlighet med artikel 9.5 eller 9a och följaktligen

bör arrangemang som är föremål för justering i enlighet med dessa delar av detta direktiv inte vara föremål för

ytterligare justering enligt bestämmelserna om hybrid missmatchning.

(30) När bestämmelserna i ett annat direktiv, såsom rådets direktiv 2011/96/EU (¹), leder till att missmatchningen av

skatteresultat neutraliseras, bör det inte finnas utrymme för någon tillämpning av bestämmelserna om hybrid

missmatchning i detta direktiv.

(31) Kommissionen bör utvärdera genomförandet av detta direktiv fem år efter dess ikraftträdande och rapportera om

detta till rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna

utvärdering.

(32) Direktiv (EU) 2016/1164 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv (EU) 2016/1164 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Tillämpningsområde

1.

Detta direktiv är tillämpligt på samtliga skattskyldiga som omfattas av bolagsbeskattning i en eller flera

medlemsstater, inbegripet fasta driftställen i en eller flera medlemsstater som tillhör subjekt vilka är skattemässigt

hemmahörande i ett tredjeland.

2.

Artikel 9a är också tillämplig på alla subjekt som behandlas som skattemässigt transparenta av en medlemsstat.”

7.6.2017

L 144/5

Europeiska unionens officiella tidning

SV

(¹) Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag

hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 29.12.2011, s. 8).

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

57

2. Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 4 ska sista stycket ersättas med följande:

”Vid tillämpningen av artiklarna 9 och 9a ska följande gälla:

a) Har missmatchningen uppstått enligt punkt 9 första stycket b, c, d, e eller g i denna artikel eller när en

justering krävs enligt artikel 9.3 eller 9a, ändras definitionen av närstående företag så att kravet på 25 procent

ersätts med ett krav på 50 procent.

b) En person som agerar tillsammans med en annan person när det gäller röster eller kapitalinnehav i ett subjekt

ska anses inneha ett ägarintresse i samtliga röster eller det kapitalinnehav i det subjektet som innehas av den

andra personen.

c) Med närstående företag ska även förstås ett subjekt som, för affärsredovisningsändamål, ingår i samma koncern

som den skattskyldige, ett företag i vilket den skattskyldige har ett betydande inflytande på förvaltningen eller

ett företag som har ett betydande inflytande på förvaltningen av den skattskyldige.”

b) Punkt 9 ska ersättas med följande:

”9. hybrida missmatchningar: en situation som involverar en skattskyldig eller, när det gäller artikel 9.3, ett subjekt

där

a) en betalning i enlighet med ett finansiellt instrument ger upphov till ett avdrag utan inkludering och

i) en sådan betalning inte inkluderas inom rimlig tid, och

ii) missmatchningen kan hänföras till skillnader i klassificeringen av instrumentet eller betalningen

i enlighet med detsamma.

Vid tillämpningen av första stycket ska en betalning i enlighet med ett finansiellt instrument anses som

inkluderad i inkomst inom rimlig tid om

i) betalningen inkluderas av betalningsmottagarens jurisdiktion under en beskattningsperiod som inleds

inom 12 månader från utgången av betalarens beskattningsperiod, eller

ii) det rimligen kan förväntas att betalningen kommer att inkluderas av betalningsmottagarens

jurisdiktion under en kommande beskattningsperiod och att betalningsvillkoren motsvarar vad man

kan förvänta sig mellan fristående företag.

b) en betalning till ett hybridsubjekt ger upphov till ett avdrag utan inkludering och den missmatchningen är

ett resultat av skillnaderna i allokeringen av betalningar som gjorts till hybridsubjektet i enlighet med

lagstiftningen i den jurisdiktion där hybridsubjektet är etablerat eller registrerat och jurisdiktionen för en

person som innehar andelar i hybridsubjektet,

c) en betalning till ett subjekt med ett eller flera fasta driftställen ger upphov till ett avdrag utan inkludering

och den missmatchningen är ett resultat av skillnaderna i allokeringen av betalningar mellan huvudkontor

och fast driftställe eller mellan två eller fler fasta driftställen till samma subjekt enligt lagstiftningen i de

jurisdiktioner där subjektet har sin verksamhet,

d) en betalning ger upphov till ett avdrag utan inkludering som ett resultat av en betalning till ett obeaktat

fast driftställe,

e) en betalning som görs av ett hybridsubjekt ger upphov till ett avdrag utan inkludering och den

missmatchningen är ett resultat av att betalningen inte beaktas enligt lagstiftningen i betalningsmottagarens

jurisdiktion,

f) en fiktiv betalning mellan huvudkontor och fast driftställe eller mellan två eller fler fasta driftställen ger

upphov till ett avdrag utan inkludering och den missmatchningen är ett resultat av att betalningen inte

beaktas enligt lagstiftningen i betalningsmottagarens jurisdiktion, eller

g) ett resultat av dubbla avdrag uppstår.

7.6.2017

L 144/6

Europeiska unionens officiella tidning

SV

58

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

Vid tillämpningen av denna punkt 9 ska

a) en betalning motsvarande den underliggande avkastningen på ett överfört finansiellt instrument inte ge

upphov till någon hybrid missmatchning enligt första stycket a, om betalningen görs av en värdepappers­

handlare inom ramen för en hybridöverföring på marknaden under förutsättning att betalarens

jurisdiktion ålägger värdepappershandlaren att inkludera som inkomst alla belopp som mottagits

i samband med det överförda finansiella instrumentet,

b) en hybrid missmatchning endast uppstå enligt första stycket e, f eller g i den mån betalarens jurisdiktion

medger att avdraget kvittas mot ett belopp som inte är inkomst med dubbel inkludering,

c) en missmatchning inte behandlas som en hybrid missmatchning såvida den inte uppstår mellan

närstående företag, mellan en skattskyldig och ett närstående företag, mellan huvudkontor och fast

driftställe, mellan två eller fler fasta driftställen till samma subjekt eller inom ramen för ett strukturerat

arrangemang.

Vid tillämpningen av denna punkt 9 och artiklarna 9, 9a och 9b ska följande definitioner gälla:

a) missmatchning: dubbla avdrag eller avdrag utan inkludering.

b) dubbla avdrag: avdrag för samma betalning, kostnader eller förluster görs både i den jurisdiktion där

betalningen har sin källa eller kostnaden eller förlusten uppstår (betalarens jurisdiktion) och i en annan

jurisdiktion (investerarens jurisdiktion). I de fall då en betalning görs av hybridsubjekt eller fasta

driftställen är betalarens jurisdiktion den jurisdiktion där hybridsubjektet eller det fasta driftstället är

etablerat eller beläget.

c) avdrag utan inkludering: ett avdrag för en betalning görs eller fiktiv betalning görs mellan huvudkontor

och fast driftställe eller mellan två eller fler fasta driftställen i den jurisdiktion där den betalningen eller

den fiktiva betalningen anses som utförd (betalarens jurisdiktion) utan att den betalningen eller den

fiktiva betalningen tas med på motsvarande sätt för skatteändamål i betalningsmottagarens jurisdiktion.

Betalningsmottagarens jurisdiktion är den jurisdiktion där den betalningen eller den fiktiva betalningen

tas emot, eller behandlas som mottagen enligt lagstiftningen i en annan jurisdiktion.

d) avdrag: det belopp som behandlas som avdragsgillt från den skattepliktiga inkomsten enligt

lagstiftningen i betalarens eller investerarens jurisdiktion. Begreppet avdragsgillt ska tolkas i enlighet med

detta.

e) inkludering: det belopp som beaktas när det gäller den skattepliktiga inkomsten enligt lagstiftningen

i betalningsmottagarens jurisdiktion. En betalning enligt ett finansiellt instrument ska inte behandlas

som inkluderad i den utsträckning som betalningen uppfyller kraven för en skattelättnad enbart på

grund av det sätt på vilket betalningen klassificeras enligt lagstiftningen i betalningsmottagarens

jurisdiktion. Begreppet inkluderad ska tolkas i enlighet med detta.

f) skattelättnad: undantag från skatt, sänkt skattesats eller skatterabatt eller återbetalning av skatt (med

undantag för avdrag för källskatt).

g) inkomst med dubbel inkludering: varje inkomst som inkluderas enligt lagstiftningen i de båda jurisdiktioner

där missmatchningen har uppstått.

h) person: en fysisk person eller ett subjekt.

i) hybridsubjekt: ett subjekt eller arrangemang som anses vara ett skattesubjekt enligt lagstiftningen i en

jurisdiktion och vars inkomster eller utgifter behandlas som en eller flera andra personers inkomster

eller kostnader enligt lagstiftningen i en annan jurisdiktion.

j) finansiellt instrument: varje instrument i den mån det ger upphov till avkastning på investeringar eller

eget kapital som beskattas i enlighet med bestämmelserna för beskattning av skulder, eget kapital eller

derivat i lagstiftningen i antingen betalningsmottagarens eller betalarens jurisdiktion och omfattar en

hybridöverföring.

k) värdepappershandlare: en person eller ett subjekt som bedriver verksamhet som består i att regelbundet

köpa och sälja finansiella instrument på eget konto i syfte att skapa vinst.

7.6.2017

L 144/7

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

59

l) hybridöverföring: ett arrangemang för att överföra ett finansiellt instrument där den underliggande

avkastningen på det finansiella instrument som överförs, för skatteändamål behandlas som att det

erhållits samtidigt av fler än en part i detta arrangemang.

m) hybridöverföring på marknaden: varje hybridöverföring som en värdepappershandlare gör i sin löpande

verksamhet och inte som del av ett strukturerat arrangemang.

n) obeaktat fast driftställe: varje arrangemang som enligt lagstiftningen i huvudkontorets jurisdiktion

behandlas som om det utgör ett fast driftställe och som enligt lagstiftningen i den andra jurisdiktionen

inte behandlas som om det utgör ett fast driftställe.”

c) Följande punkter ska läggas till:

”10. koncern för affärsredovisningsändamål: en koncern bestående av alla subjekt som är fullt integrerade i den

koncernredovisning som upprättats i enlighet med internationella redovisningsstandarder eller nationella

finansiella redovisningssystem i en medlemsstat.

11. strukturerat arrangemang: arrangemang som involverar en hybrid missmatchning, där missmatchningen har

prissatts i villkoren för arrangemanget eller ett arrangemang som har utformats för att leda fram till en

hybrid missmatchning, såvida inte den skattskyldige eller ett närstående företag inte rimligen kunde ha

förväntats känna till den hybrida missmatchningen och inte tog del av värdet på den skattefördel som den

hybrida missmatchningen gett upphov till.”

3. Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a) I punkt 5 a ska ii ersättas med följande:

”ii) alla tillgångar och skulder värderas med hjälp av samma metod som i den koncernredovisning som upprättats

i enlighet med internationella redovisningsstandarder eller nationella finansiella redovisningssystem i en

medlemsstat”

b) Punkt 8 ska ersättas med följande:

”8.

Vid tillämpningen av punkterna 1–7 får den skattskyldige ges rätt att använda koncernredovisning som

utarbetats enligt andra redovisningsstandarder än de internationella redovisningsstandarderna eller de nationella

finansiella redovisningssystemen i en medlemsstat.”

4. Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Hybrida missmatchningar

1.

I den mån en hybrid missmatchning leder till dubbla avdrag

a) ska avdraget vägras i den medlemsstat som är investerarens jurisdiktion, och

b) om avdraget inte vägras i investerarens jurisdiktion, ska avdraget vägras i den medlemsstat som är betalarens

jurisdiktion.

Varje sådant avdrag ska icke desto mindre kunna kvittas mot inkomster som omfattas av dubbel inkludering oavsett

om de uppkommer under den innevarande eller följande beskattningsperioden.

2.

I den mån en hybrid missmatchning leder till ett avdrag utan inkludering

a) ska avdraget vägras i den medlemsstat som är betalarens jurisdiktion, och

b) om avdraget inte vägras i betalaren jurisdiktion, ska den del av betalningen som annars skulle ge upphov till en

missmatchning inkluderas i inkomsten i den medlemsstat som är betalningsmottagarens jurisdiktion.

7.6.2017

L 144/8

Europeiska unionens officiella tidning

SV

60

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

3.

En medlemsstat ska vägra avdrag för varje betalning av en skattskyldig i den mån en sådan betalning direkt eller

indirekt finansierar avdragsgilla utgifter som ger upphov till en hybrid missmatchning genom en transaktion eller en

serie av transaktioner mellan närstående företag eller som ingås som en del av ett strukturerat arrangemang utom

i den mån någon av de jurisdiktioner som är inblandade i transaktionerna eller i serien av transaktioner har gjort en

likvärdig justering avseende en sådan hybrid missmatchning.

4.

En medlemsstat får undanta följande från tillämpningsområdet för

a) punkt 2 b i denna artikel: hybrida missmatchningar såsom de definieras i artikel 2.9 första stycket b, c, d eller f,

b) punkt 2 a och b i denna artikel: hybrida missmatchningar som är ett resultat av en räntebetalning som gjorts

enligt ett finansiellt instrument till ett närstående företag där

i) det finansiella instrumentet har funktioner av konvertering, bail-in eller nedskrivning,

ii) det finansiella instrumentet har emitterats med det enda syftet att tillgodose de krav på förlusttäcknings­

kapacitet som är tillämpliga på banksektorn och det finansiella instrumentet behandlas som sådant i den

skattskyldiges krav på förlusttäckningskapacitet,

iii) det finansiella instrumentet

— har emitterats i samband med finansiella instrument med funktioner av konvertering, bail-in eller

nedskrivning hos ett moderföretag,

— har emitterats på en nivå som krävs för att uppfylla tillämpliga krav på förlusttäckningskapacitet,

— är inte en del av ett strukturerat arrangemang, och

iv) det totala nettoavdraget för koncernen enligt arrangemanget inte överstiger det belopp det skulle ha uppgått

till om den skattskyldige hade emitterat sådana finansiella instrument direkt till marknaden.

Led b ska tillämpas till och med den 31 december 2022.

5.

I den mån en hybrid missmatchning omfattar inkomster för ett obeaktat fast driftställe vilka inte beskattas i den

medlemsstat där den skattskyldige är skattemässigt hemmahörande ska den medlemsstaten kräva att den skattskyldige

inkluderar de inkomster som annars skulle hänföras till det obeaktade fasta driftstället. Detta gäller såvida inte

medlemsstaten måste undanta inkomsterna enligt ett skatteavtal som medlemsstaten ingått med ett tredjeland.

6.

I den mån en hybridöverföring har utformats för att framkalla ett avräkningsbelopp för källskatt på en

betalning som härrör från ett överfört finansiellt instrument till mer än en av de deltagande parterna, ska den

skattskyldiges medlemsstat begränsa förmånen med denna lättnad i proportion till den skattepliktiga nettoinkomsten

avseende en sådan betalning.”

5. Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Omvända hybrida missmatchningar

1.

Om en eller flera närstående utomlands hemmahörande subjekt som sammanlagt har ett direkt eller indirekt

intresse om 50 procent eller mer av rösterna, kapitalet eller rätten till en del av vinsten i ett hybridsubjekt som är

registrerat eller etablerat i en medlemsstat, är belägna i en jurisdiktion eller jurisdiktioner som behandlar

hybridsubjektet som en beskattningsbar person ska hybridsubjektet anses hemmahörande i den medlemsstaten och

beskattas på sin inkomst i den mån denna inkomst inte på annat sätt beskattas enligt medlemsstatens eller någon

annan jurisdiktions lagstiftning.

2.

Punkt 1 ska inte gälla för företag för kollektiva investeringar. Vid tillämpningen av denna artikel avses med

företag för kollektiva investeringar en investeringsfond eller ett investeringsföretag som har bred ägarbas, innehar en

diversifierad värdepappersportfölj och omfattas av bestämmelser om investerarskydd i det land där det är etablerat.

7.6.2017

L 144/9

Europeiska unionens officiella tidning

SV

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

61

Artikel 9b

Missmatchningar med avseende på skatterättslig hemhörighet

I den mån ett avdrag för en betalning, kostnader eller förluster för en skattskyldig som är skattemässigt

hemmahörande i två eller flera jurisdiktioner är avdragsgillt från beskattningsunderlaget i båda jurisdiktionerna, ska

den skattskyldiges medlemsstat vägra avdraget i den mån som den andra jurisdiktionen tillåter att det dubbla avdraget

kvittas från inkomster som inte omfattas av dubbel inkludering. Om båda jurisdiktionerna är medlemsstater ska den

medlemsstat där den skattskyldige enligt skatteavtalet mellan de båda berörda medlemsstaterna inte anses ha sin

hemvist vägra avdraget.”

6. I artikel 10.1 ska följande stycke läggas till:

”Genom undantag från första stycket ska kommissionen utvärdera genomförandet av artiklarna 9 och 9b, och särskilt

konsekvenserna av det undantag som anges i artikel 9.4 b, senast den 1 januari 2022 och rapportera om detta till

rådet.”

7. I artikel 11 ska följande punkt införas:

”5a.

Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de

bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 9. De ska överlämna texten till

dessa bestämmelser till kommissionen utan dröjsmål.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en

sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat

själv utfärda.”

Artikel 2

1.

Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2019 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra

författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till

kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2020.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som

de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3.

Genom undantag från punkt 1 ska medlemsstaterna senast den 31 december 2021 anta och offentliggöra de

bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 9a i direktiv (EU) 2016/1164. De

ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2022.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan

hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

7.6.2017

L 144/10

Europeiska unionens officiella tidning

SV

62

Prop. 2020/21:111

Bilaga 2

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 29 maj 2017.

På rådets vägnar

C. CARDONA

Ordförande

7.6.2017

L 144/11

Europeiska unionens officiella tidning

SV