Ett nytt högskoleverk : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

ETT NYTT

H ÖGSKOLEVERK

W;

WW W UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

Krim

Statens offentliga utredningar

WW 1994:153

w Utbildningsdepartementet

Ett hö

nytt gskoleverk

Delbetänkande av Utredningen 1993 års

om uppföljning av

universitets- och RUT

högskolerefonn 93

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvalmingskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Fax: 08-20 50 21

Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrádsberedningen, 1993.

En liten boschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningskontor

Arkiv- och informationsenheten

103 33 Stockholm

Fax: 08-790 09 86

Telefon: 08-763 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13862-X Stockholm 1995 ISSN 0375-25OX

SOU 1994:15.

Statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Med stöd av regeringens bemyndigande den 22 december 1993 tillkallade chefen för Utbildningsdepartementet samma dag direktören vid Riksbankens jubileumsfond Dan Brändström särskild utredare med

som uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolereform dir 1993:143; U 1994:01. Direktiven återges bilaga 1 till

som detta betänkande. Utredningen har antagit namnet RUT -93.

Byråchefen Ewa Ställdal förordnades den 1 februari

1994 att vara sekreterare RUT -93. Departementsrådet Hans Strandell och direktören Sonja Dahl har sedan november 1994 varit förordnade att såsom sakkunnig respektive expert biträda utredningen.

Genom beslut den 27 oktober 1994 gav regeringen RUT -93 tillläggsdirektiv att bl a se över uppgifter och struktur för de centrala

myndigheterna inom den högre utbildningens område dir 1994: 126. Samma dag tillkallades generaldirektören Erland Ringborg sakkunnig.

som Tilläggsdirektiven återges som bilaga 2 till detta betänkande.

Utredningen har i den nyss nämnda frågan haft överläggningar med Högskoleförbundet samt med närmast berörda myndigheter och organisationer.

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet Ett nytt högskoleverk. I arbetet med betänkandet har förutom undertecknade deltagit Strandell.

Stockholm i januari 1995

Dan Brändström

Erland Ringborg

fl 15-0118

Innehållsförteckning

1 Utgångspunkter 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund 7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Problembilden 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Sammanfattande bedömningar 10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Uppgifter på central nivå 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Serviceuppgifter: antagning 15 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Uppföljning och utvärdering 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Frågor om examensrätt m.m. 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Bevakning, analyser, utredningar 22 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Forskning om högskolan 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Årlig rapport 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Utvecklingsinsatser 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Medelsfördelning och samordning 26 . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Ekvivalering; frågor om internationellt

tillgodoräknande 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.10 Information 28 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.11 Besvär m.m. 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.12 Sveriges Lantbruksuniversitet 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.13 Annan eftergymnasial utbildning 32 . . . . . . . . . . . . . . . .

3 En ny organisation 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Uppgifter och ansvarsområden 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Det nya verket 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Genomförande 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Tilläggsdirektiv 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 3 Sammanställning av de fem berörda

myndigheternas uppgifter enligt instruktioner 47 . . . . Bilaga 4 Organisation, ekonomi och personal m.m.

vid de fem berörda myndigheterna 51 . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Utdrag VHS förstudie september 1994 59 ur . . . . . .

Kapitel 1 7

1

Utgångspunkter

1 1

Bakgrund

.

Redan några veckor efter maktskiftet hösten 1991 presenterade Utbild-

ningsdepartementet förslag reformering den centrala högskoleom en av administrationen. En huvudpunkt i förslaget avsåg nedläggning Uniav versitets- och högskoleämbetet UHÃ. Förutsättningarna sådan för en reform både sakligt och psykologiskt. Under den var gynnsamma, gångna mandatperioden hade riksdagsbeslut ryckt undan grundvalama för två UHÃ:s

av huvuduppgifter. Ordningen med centrala utbildningsplaner

hade avskaffats, och en planeringsordning hade införts, innebar som att högskolornas anslagsframställningar skulle direkt till Utbildnings-

departementet utan någon prövning på verksnivån. Till detta kom

UHÃ:s svårigheter hävda

att sig i dialogen med departementet, som hade bidragit inte bara till att försvaga verket internt också till utan att undergräva dess position både inom och utom högskolan.

Det reformpaket som presenterades byggde på två enligt vår mening

riktiga grundtankar: Dels markerades del de kvarvarande att en av verksuppgiftema avsåg service till högskolorna, och att regeringen ville

skapa en organisation som var anpassad till detta. Dels betonades att en nationell utvärdering högskolornas verksamhet måste nyckelav vara en funktion i det decentraliserade systemet. Problemet och nya, är var - att alla de uppgifter, som hade fullgjorts UHÃ, inte lät sig enkelt av inordnas i någondera service- och utvärderingsfålloma. Dessutom av eftersträvade departementet att göra den servicemyndigheten så litet nya myndighetslik som möjligt och samtidigt att begränsa den utvärdenya ringsmyndighetens uppgifter och storlek. Det hela ledde till organien sation, som inte har visat sig särskilt kraftfull.

Fem myndigheter berörs direkt våra direktiv: Kanslersämbetet, av Rådet för forskning universitet och högskolor, om Rådet för grundläggande högskoleutbildning, Verket för högskoleservice VHS samt Överklagandenämnden för högskolan. En sjätte, Avskiljandenämnden för

högskolan, berörs indirekt att den kanslimässigt replierar på genom Överklagandenämnden. I bilaga 3 redovisas de delar de fem förstav

T2 15-0108

8 1

Kapitel

nämnda myndigheternas instruktioner behandlar deras ändamål och som uppgifter. I bilaga 4 översikt över myndigheternas verksamhet, ges en och organisation budgetåret 199394. resurser

1.2¶Problembilden

Saknade samband

uppdelning för olika uppgifter, genomfördes den Den av ansvaret som 1 juli 1992, har med all säkerhet inneburit vissa fördelar för i första hand de mindre myndigheterna, och kunnat anpassa sina som var en efter sin avgränsade uppgift. Men samtidigt är enligt vår arbetsformer arbetsfördelningen i vissa avseenden sådan, att den måste ifrågamening sättas.

iögonenfallande exemplet är att ansvaret för uppföljning

Det mest statistik ligger VHS, skilt från Kanslersämbetets utvärderingsuppoch Vi har förståelse för tanken, att utvärderingen ställer andra krav gift. insikter och förankring i vetenskapssamhällets värdesystem än en mera byråkratisk insamling data. Men vi menar att den uppdelning av kvantitativt och kvalitativt inriktad ansats i uppföljning och mellan en en utvärdering, den nuvarande organisationen bäddar för, inte bidrar som till helhetsbild högskolans verksamhet. att ge en av också klara paralleller mellan Kanslersämbetets insatser för Vi ser kvalitetsutveckling och det arbete utförs Rådet för grundläggansom av de högskoleutbildning. Såväl Kanslersämbetet som VHS och det nyssvidare uppgifter när det gäller att följa den intemationämnda rådet har utvecklingen inom högskolans område och främja internationell nella rörlighet. Även Rådet för forskning universitet och högskolor har en om bred internationell kontaktyta, och den långsiktiga uppbyggnad av kunskaper och kring högskolan, bedrivs i detta räds regi, har om som kopplingar till både utvärdering och utveckling.

Koncentration till departementet

givet dynamisk högskolepolitik måste sätta sin prägel på Det är att en ansvariga departementets arbete, inte minst i samband med överdet organisation och ett nytt styrsystem. Självfallet måste gången till en ny också varje departementsledning kunna utnyttja inom sitt deparresurser fram underlag för åtgärder och ställningstaganden. Men tement för att ta högskolans område har de senaste åren nästan alla utredningar och inom

Kapitel 1 9

allt arbete med att ta fram underlag för politiska åtgärder och beslut bedrivits inom Utbildningsdepartementets Också när arbetet for-

ram. mellt haft kommittéform har det reellt varit integrerat i departementets löpande verksamhet. Vidare har medel för rad olika särskilda ända-

en mål fördelats till högskolorna i former som inneburit att även beslut

av relativt detaljerad karaktär fattats den politiska nivån. Även i andra avseenden har departementet blivit mera operativt. Ett exempel är det omfattande och komplicerade beräkningsarbete, det resurstill-

som nya delningssystemet förutsätter och i dag måste fullgöras i departemen-

som tet.

Internationellt sett är det ingalunda ovanligt att ministerier, då

som är av en helt annan storlek än ett normalt svenskt departement, har omfattande beslutsbefogenheter och verkställighetsuppifter. Utvecklingen inom högskoleområdet strider emellertid mot svensk förvaltnings-

en tradition, som vi anser vara av stort värde: relativt små departement, som bara hanterar den direkt politiska berednings- och beslutsprocessen, och fristående centrala ämbetsverk, både tar fram underlag till

som departementen och medverkar i genomförandet åtgärder initierats

av som politiskt. Denna tradition kan naturligtvis ifrågasättas, det är vansk-

men ligt att som skedde 1992 för högskolans del överge den för

- - en sektor isolerat.

Den koncentration till departementet, som blivit följden, försämrar enligt vår mening förutsättningarna för öppen och allsidig diskussion

en kring olika alternativ och minskar den politiska ledningens faktiska handlingsfrihet. Samtidigt ökar den risken för att olika frågor blir eller

upplevs politiserade i ett berednings- eller verkställighetsskede,

som när det inte bör vara fråga om bedömningar av politisk karaktär.

Tomrum på verksnivå

Mycket av underlagen för politiska beslut tas i det svenska systemet fram i samverkan mellan ämbetsverk eller andra expertmyndigheter. För snart sagt varje sektor finns en central myndighet som kan företräda sitt område i ett sådant samspel och ofta också har ett allmänt

som ansvar för att göra bedömningar för sektorns räkning utvecklingen i

av omvärlden och i samhället i stort. Detta slag av kompetenscentrum på central myndighetsnivå saknas i dag för högskolans del, vilket enligt vår mening negativt påverkat möjligheterna att hävda högskolans intressen i det tvärsektoriella spelet inom statsförvaltningen. Ett näraliggande exempel detta är de brister i kopplingen mellan gymnasieskola och högskola, som vi i dag kan konstatera. På den politiska nivån har

man

inte mäktat de samlade konsekvenserna av sina olika beslut, och

se verksnivån har någon företrädare för högskolan av tillräcklig tyngd inte funnits.

Dubbla budskap

VHS ställning som myndighet har satt gränser för dess möjligheter att utveckla serviceorganisation omfattad med förtroende av högskolor-

en

När verksledningen väckte tanken styrelse bestående av högna. en skoleföreträdare, avvisades detta departementet, därför sådan

av att en ordning inte förenlig med regeringens på inflytande för kunder-

var syn na i verksstyrelser. Samtidigt eftersträvade departementet att begränsa VHS myndighetsuppgifter. Exempelvis det en ambition att inte låta

var verket fördela några medel till högskolorna, även när ändamålen för medlen anknöt till uppgifter som VHS hade.

Den förstudie, VHS lämnade i september 1994 och vars förslag

som sammanfattas i bilaga illustrerar svårigheterna att förena en anslagsfinansierad myndighetsfunktion och uppdragsfinansierad servicefunk-

en tion i och organisation. Spänningama inom en sådan organi-

en samma sation blir för stora, och båda funktionerna blir lidande av att inte kunna utvecklas på sina villkor.

När sekretariatet för utvärdering under universitetskanslems ledning inrättades, stod framgick benämningen utvärderingsuppgiften

som av -

i fokus. Ett år ändrades benämningen till Kanslersämbetet. Samti-

senare digt fick myndigheten också uppgiften att främja högskoleutbildning-

kvalitet. Vi att denna glidning i synen den ursprungliga ens anser utvärderingsmyndighetens funktion och de konsekvenser den fått för

- Kanslersämbetets planering sin verksamhet och sätt att använda sina

av

har bidragit till att skapa osäkerhet om ämbetets roll inom resurser högskolesystemet.

1.3¶Sammanfattande bedömningar

Vårt uppdrag inrymmer tre huvudfrågor:

Vilka uppgifter inom högskoleområdet skall över huvud taget an-

komma på central myndighet Kan uppgifter föras över från departements- till verksnivån Hur skall myndighetsuppgiftema organiseras

Mot bakgrund de olägenheter i den nuvarande ordningen, som vi

av sammanfattat, vi följande principiella svar de tre frågorna.

ger

Kapitel 1 11

Fråga 1

Ordningen med en statlig servicemyndighet får som ett, kanske

ses nödvändigt, övergångsskede till den ordning som enligt vår mening nu bör förverkligas: att högskolorna själva och då avser i tillämpliga

delar också de icke statliga högskolorna och deras huvudmän får

bedöma behovet av central service till sin verksamhet och ta ansvar för att upprätta, finansiera och administrera den organisation som kan behövas för att tillgodose detta behov.

Vad som skall vara centrala myndighetsuppgifter högskoleområdet måste enligt vår uppfattning bestämmas av vad riksdag och regering

utifrån de gällande principerna för styrning av högskolesystemet defi-

nierar som nationella intressen. Det blir då fråga om antingen uppgifter, som svarar mot behov eller intressen hos statsmakterna eller andra centrala aktörer, eller också uppgifter, som grundas att statsmakterna har ett ansvar för att allmänhetens eller enskilda individers behov, intressen eller rättigheter blir tillgodosedda. Med denna utgångspunkt ser vi fyra myndighetsfunktioner:

slag av

att förse de politiskt ansvariga med underlag för bedömningar och

beslut och att medverka i förverkligandet av politiskt beslutade anordningar eller åtgärder,

att företräda högskolan i kontakter och samarbete med företrädare för

andra sektorer på nationell, icke-politisk nivå, att betjäna allmänheten och enskilda individer inom områden

som

förutsätter nationell överblick eller samordning samt 4. att värna enskildas rätt inom och i förhållande till högskolesyste-

om

met.

Vad som är serviceuppgifter och vad som är myndighetsuppgifter blir med vårt synsätt beroende av vilka som utgör den primära målgruppen. Allt i första hand görs för högskolorna betraktar vi således

som som service till dessa, även om det i någon mening också är av nationellt intresse, t ex därför att det ytterst gäller service till enskilda. I analogi härmed vi uppgifter för en central myndighet allt som i första

ser som hand är riktat till politiska beslutsfattare eller andra nationella aktörer, till allmänheten eller till enskilda, också högskolorna i många

även om fall kommer att kunna dra nytta av det som görs. Vissa uppgifter kan lätt hänföras till endera kategorin. Beträffande andra uppgifter blir det en avvägning, om perspektivet nationellt intresse eller perspektivet högskoleservice skall väga tyngst.

I VHS förstudie pekas flera nationella uppgifter, som uppdrag och mot ersättning skulle kunna fullgöras av ett för högskolorna gemensamt organ. Vi anser en sådan utveckling fullt möjlig. l avvaktan på att

en samverkansorganisation för högskolorna byggs upp och stabiliseras vill vi emellertid inte aktualisera en ordning av detta slag. Till en början bör således enligt vår uppfattning samtliga uppgifter, som definieras som nationella intressen, också utföras av en central myndighet.

Fråga 2

Det viktigaste att göra i fråga om förhållandet mellan departement och verk är enligt vår mening att skapa en organisation verksnivå som kan utföra utredningar, analyser och annat arbete som underlag för den politiska berednings- och beslutsprocessen, som kan medverka i uppföljningen av politiska beslut och som vid behov också kan svara för samordningsuppgifter. På så sätt kan Utbildningsdepartementets roll renodlas till att avse beredning och verkställande av politiska beslut.

Det är enligt vår mening också en fördel om samtliga statliga högskolor har ställning i förhållande till verksnivån respektive den

samma politiska nivån. Vi tar därför upp frågan om Sveriges Lantbruksuniversitets ställning inom högskolesystemet.

Fråga 3

I våra direktiv sägs att arbetet skall inriktas att skapa en sammanhållen central högskolemyndighet. Vi vill stryka under att det här är fråga om mera än en administrativ rationalisering. Vad det gäller är enligt vår uppfattning att skapa ett expertorgan för högskolefrågor, som kan avlasta departementet och som kan fylla ut det vacuum som f n finns när det gäller dels högskolesektoms samspel med andra sektorer, dels tillvaratagande av allmänhetens och enskildas intressen inom och i förhållande till högskolesystemet.

Samtidigt måste givetvis en ny central myndighet byggas dagens villkor. Det är inte tal om att återupprätta vare sig en allsmäktig kansler eller nationellt planerande och överprövande UHÃ. Det är

ett inte heller tal om att i något avseende rubba den ansvarsfördelning mellan statsmakterna och högskolorna, som skapats genom de senaste årens refonner. Högskolomas frihet när det gäller utbildningens innehåll och organisation, dimensioneringen av olika utbildningar och användningen tillgängliga resurser har varit en given utgångspunkt för vårt

av arbete liksom det nya systemet för resurstilldelning och planeringsord-

ningen, där högskolorna för en budgetdialog direkt med departementet. Men för att det nya styrsystemet skall kunna fungera enligt intentionerna

sou 1994:153 Kapitel 1 13

behöver regeringen enligt vår mening ett starkare stöd och bättre instrument verksnivån. Vi är också övertygade om att även dagens

självständiga högskolor är betjänta av ett organ som utan att föra mera högskolornas talan kan främja och företräda högskolesektoms intres-

-

det nationella planet. sen

Kapitel 2 15

2 central nivå

Uppgifter på

Med de utgångspunkter som vi redovisat i kapitel 1 går igenom

nu de uppgifter beträffande högskolan som i dag är eller enligt vår

- mening bör aktuella på central nivå under Utbildningsdepartementet.

vara - Först diskuterar vilka av dagens VHS-uppgifter bör

som ses som service till högskolorna och alltså inte bör ankomma någon myndighet. Därefter diskuterar de centrala myndighetsuppgiftema och del

en frågor i anslutning till dem.

2.1 m.m.

Serviceuppgifter: antagning

Fyra grenar av VHS verksamhet finansieras i dag med medel från högskolor och fullgörs uppdrag av dessa, nämligen antagning,

upphandling, juridisk service samt service i fråga ADB och admini-

om strativ utveckling. I VHS förstudie förordas att det i fortsättningen skall ankomma högskolorna själva att bedöma behovet av och ta ansvar för centrala insatser inom dessa områden.

När det gäller juridik-, ADB- och AU-servicen inga problem

ser i sammanhanget. Vad beträffar upphandling har vi noterat att upphandlingsenheten inom VHS liksom sin föregångare Utrustningsnämnden

för universitet och högskolor har uppdrag också utanför högskolan och

att farhågor har framförts för att detta skulle försvåras vid ändrad

en organisation. VHS träffar eget initiativ bl.a. ramavtal för

avrop - ca 30 stycken olika produkter. Många av avtalen gäller för hela stats-

förvaltningen. Vi utgår emellertid för vår del från att den kompetens inom upphandlingsområdet, som kan komma att föras över till

en ny organisation i högskoleregi, även i fortsättningen skall kunna utnyttjas också för uppdrag från andra sektorer. Möjligheterna att även fortsättningsvis teckna ramavtal för hela statsförvaltningen bör uppmärksammas i det fortsatta arbetet med en ändrad organisation.

När det så gäller antagningen är bilden något komplicerad. Varje

mer högskola har i dag det fulla ansvaret för antagning till sina utbildningar, inom de ramar som högskolelagen och högskoleförordningen Be-

ger. hörighetskraven och urvalskriterierna har de senaste åren blivit betydligt

T3 15-0108

16 Kapitel 2

differentierade, både mellan olika utbildningar och mellan olika mera högskolor. Det har samtidigt rått enighet att inom vissa områden

om fortsätta med samordnad antagning i princip samma sätt som

en tidigare föreskrevs i centrala bestämmelser, och högskolorna har slutit avtal med VHS sådan ordning. Dock finns det anledning att anta

om en att olika högskolors strävanden att närma antagningen till utbildningen

i förening med det nya betygssystemet och den nya studieorganisatio- -

i gymnasieskolan, som båda gör ett meritvärderings- och urvalsförnen farande traditionellt slag svårare kommer att minska intresset för

av en samordning.

l utredningens tilläggsdirektiv markeras behovet av en en nationell ordning i fråga tillträde till högskolan, som är överblickbar för den

om enskilde och tillgodoser kravet rättssäkerhet. Vi anser att detta i första hand måste åstadkommas genom förändringar i reglerna för behörighet och meritvärdering. Utredningen återkommer i annat sammanhang till frågan om förändringar i högskoleförordningen i detta syfte.

Beträffande antagningen gör vi bedömningen att en av regeringen föreskriven central antagning förutsätter ökad reglering av studieor-

en ganisatoriska frågor. De enda centrala bestämmelser i detta avseende, som existerar i dag, finns i examensordningen. Den ger högskolorna stor frihet när det gäller innehållet i och organisationen av utbildningen för olika examina, och den inte meningsfull grund för att centralt

ger en fastställa sökaltemativ. Vi utgår från att det är ett nationellt intresse att bevara denna frihet för högskolorna att organisera sin utbildning. Vi

det därför uteslutet att återinföra föreskrifter om en central ananser tagning.

Enligt vår mening finns det från nationell synpunkt i första hand två skäl för samordnad antagning: Den underlättar den enskildes

en kommunikation med högskolesystemet helhet genom att ansök-

som ningar till olika högskolor och utbildningar kan lämnas in ett ställe.

Den gör det möjligt att undvika dubbelantagningar med därav följande problem för både högskolorna och dem som har sökt flera utbildningar.

Den enskilda högskolan har rimligen ett intresse av att utnyttja sin utbildningskapacitet fullt ut. Det finns därför anledning att tro att högskolorna kommer att vilja organisera en clearing inom mera eftertraktade utbildningsområden. Vad beträffar enskildas kommunikation med högskolesystemet behövs enligt vår mening i första hand en samlad och lättillgänglig information utbildningsutbudet, som ger presumti-

om

studenter underlag för att jämföra olika utbildningar och högskolor. va I övrigt har vi konstaterat att högskolor, som önskar individualisera

Kapitel 2 17

antagningen och anpassa den efter sökt utbildning och högskola, inte är intresserade av någon samordning ansökningsproceduren.

ens av

Sammanfattningsvis bedömer att samordningsinsatser i fråga

om antagning i första hand bör ses som en högskoleangelägenhet och alltså inte vara en uppgift för den centrala myndigheten. I den mån statsmakterna anser det angeläget att tillgodose de nationella intressen

nyss antytt, får det ske genom uppdrag till högskolorna, som sedan får finna lösningar inom ramen för den samverkansorganisation, vi förut-

som sätter kommer till stånd. Utredningen kommer att överväga denna fråga närmare i sitt arbete med förslag till ändringar i tillträdesreglema.

Vad nu sagt innebär ingalunda att den myndigheten inte måste

nya ägna sig tillträdesfrågorna. Vi har nyss nämnt vikten nationell

av information om utbildningsutbudet, och återkommer till det under 2.8. Under 2.2 kommer till den centrala myndighetens uppföljnings- och utvärderingsroll, som måste innefatta bl a behörighets- och urvalsreglernas tillämpning. Beroende vad de fortsatta övervägandena om tillträdesreglema leder till kan det också bli aktuellt med andra uppgifter inom detta område för den nya myndigheten. Slutligen vi det

anser självklart att det är en myndighetsuppgift att svara för det särskilda nationella urvalsinstrument, som högskoleprovet utgör. Vi förordar alltså att den nya myndigheten övertar denna uppgift från VHS.

2.2 och

Uppföljning utvärdering

En fortlöpande uppföljning av högskolornas verksamhet, resursanvändning och resultat liksom en systematisk utvärdering studier och

genom granskningar av olika utbildnings- och forskningsområden, problem eller högskolor är oundgängliga som underlag för åtgärder och utvecklingsinsatser både nationellt och vid högskolorna. Uppföljningen lägger

en grund för fördjupningar inom utvärderingens

ram.

Vi har redan pekat på det olyckliga i den organisatoriska åtskillnaden mellan VHS uppföljning och Kanslersämbetets utvärdering. Den förra har hittills haft en renodlat kvantitativ inriktning, den senare en renodlat kvalitativ. Detta torde ha sin bakgrund i att å ena sidan datainsamling, å andra sidan vetenskapligt förankrad utvärdering ställer skilda krav kompetens och arbetssätt. Dessa krav måste emellertid enligt vår bestämda mening kunna tillgodoses inom ramen för och centra-

en samma la myndighet. I den nya myndigheten bör inte bara uppföljningen och utvärderingen länkas samman utan också de kvantitativa och de kvalitativa perspektiven i uppföljning och utvärdering integreras med varandra, så att en helhetsbild av högskolan och dess verksamhet kan presenteras.

18 Kapitel 2

Det är viktigt att statsmakter, allmänhet och högskolor snabbt får tillgång till grundläggande data om studenter, studieresultat, ekonomi etc, något som VHS uppföljningsprogram syftar till att tillgodose. Men det är enligt vår uppfattning lika viktigt att högskolornas verksamhet följs upp allsidigt och ett sådant sätt att det ger en bild av hur den lokala friheten utnyttjas i förhållande till olika politiskt givna mål,

regler och riktlinjer. Den nyss nämnda tillämpningen av nationelramar, la tillträdesregler är här ett exempel. Ett annat avser jämställdheten. Enligt särskilda direktiv skall alla utredare redovisa de jämställdhetspolitiska konsekvenserna av sina förslag. Vi vill här peka de möjligheter att bevaka utvecklingen i detta avseende vid högskolorna, som en mera aktiv uppföljning Den nya myndigheten bör här inledningsvis

ger. samråda med Arbetsgruppen U l992:E för jämställdhet i högre utbildning och forskning, den s k JÄST-gruppen.

I fråga utvärdering är det självklart väsentligt att utbildningens

om och forskningens allmänna kvalitet granskas och bedöms i ett intemationellt perspektiv, något betonades i förarbetena till den nuvarande

som ordningen och som legat till grund för Kanslersämbetets utvärderingsinsatser. Men det är enligt vår mening lika väsentligt att utvärderingen också olika processer och strukturella förhållanden inom hög-

avser skolan och i dess samspel med samhälle och arbetsliv.

Vi vill alltså stryka under att den nya myndigheten i sin uppföljning och sin utvärdering måste ha ett betydligt bredare angreppssätt och en betydligt vidare intressesfär än vad VHS och Kanslersämbetet hittills har haft och deras uppdrag har givit grund för. Mot bakgrund av att de

båda myndigheternas arbete hittills koncentrerats grundutbildningen vill vi här betona, att den nationella uppföljningen och utvärderingen av högskolan i princip måste innefatta också forskningen och forskarutbildningen samt det konstnärliga utvecklingsarbetet. En annan sak är att högskolemyndigheten givetvis när det gäller forskningen bör samverka med bl forskningsråd och akademier och utnyttja de studier och peer

a reviews olika vetenskapsområden, dessa låter göra.

av som

I den centrala myndighetens uppföljnings- och utvärderingsansvar måste ligga befogenhet att begära de uppgifter och den medverkan

en i övrigt från högskolorna, som behövs för att det nationella uppdraget skall kunna fullgöras. Vidare måste myndigheten ha rätt att meddela de närmare föreskrifter och anvisningar som behövs för tillämpningen av grundläggande förordningar från regeringen.

De lokala studieregistren grundläggande betydelse för statistik

är av och för redovisning studier och studieresultat i övrigt, bl a som grund

av för resurstilldelning. Den nya myndigheten bör naturligt kunna genom tillämpningsföreskrifter för stora delar av den reglering som i dag

svara

sou 1994:153 Kapitel 2 19

sker genom förordningen 1993:1153 om redovisning studier

av m m vid universitet och högskolor. Detta skall självfallet inte innebära någon ökad rapportering eller större administrativ belastning på högskolorna. Det är en mer rationell och sammanhållen ordning för rapportering och redovisning som behövs.

VHS har ett särskilt uppdrag att utveckla ledningsinforrnationssystem för högskolan. Detta uppdrag, resultat blir stor betydelse för

vars av både lokala och nationella uppföljningsrutiner, bör föras över till den nya centrala myndigheten.

Resultatredovisningen inom högskolan bör enligt vår mening i väsentligt högre grad än hittills inriktas verksamhetens effekter för individ och samhälle. För det ändamålet behövs anvisningar kom-

som pletterar regeringens föreskrifter och Riksrevisionsverkets allmänna anvisningar och rekommendationer. Det bör ankomma på det nya verket att medela sådana anvisningar i anslutning till uppföljningen och utvärderingen. Vi vill understryka att detta inte på något sätt rubbar det förhållandet, att varje högskola har ett grundläggande för sin

ansvar resultatredovisning.

Nära kopplat till uppföljningen är ansvaret för högskolestatistiken. Den nya myndigheten bör ta över det beställaransvar, som VHS här har. I VHS förstudie påpekas den komplikation det innebär för de

som uppgiftslämnande högskolorna, att ansvaret för högskolestatistiken är skilt från ansvaret för forskningsstatistiken, ligger Statistiska

som centralbyrån SCB. Vi är inte beredda att förorda att den centrala

nu högskolemyndigheten skall ha statistikuppgifter går utöver hög-

som skolans område. Samtidigt är det självklart viktigt att belastningen på högskolorna minimeras. Vi föreslår att SCB och den högskolemyn-

nya digheten åläggs att samråda i detta syfte.

Till grund för nuvarande Kanslersämbetets tillkomst låg uppfattningen att mångfald i utvärderingsarbetet skulle garanteras att skilda

genom slag av vetenskaplig expertis, inom och utom landet, engagerades. Den centrala myndigheten skulle i första hand fungera beställare samt

som ställa samman utvärderingsresultat, innefattande sådana från högskolorna. Vi ansluter oss till uppfattningen att den nationella utvärderingen ställer höga krav på vetenskapli g kompetens och förankring inom olika områden och att det därför är nödvändigt att utnyttja kvalificerad

expertis från skilda håll. Samtidigt vill vi dock påpeka följande.

För att kunna göra självständiga bedömningar och för att bli omfattad med förtroende från de granskade högskolornas sida måste den centrala myndigheten förfoga över en basorganisation för utvärderingen, har

som en sådan bredd och samtidigt ett sådant djup i sin kompetens, att den kan hålla samman detta arbete inom alla de huvudområden blir

som

20 Kapitel 2

aktuella. Från den synpunkten ifrågasätter vi de nuvarande resurserna för dessa uppgifter inom Kanslersämbetet deras totala omfattning liksom

avvägningen mellan fast och tillfällig personal.

Både uppföljning och utvärdering ger impulser till planer eller konkreta åtgärder för att effektivisera eller annat sätt förbättra verksamheten. Också uppföljningar och utvärderingar, som i första hand har gjorts för statsmaktemas räkning, ger normalt anledning till reflexioner vid berörd högskola och lägger en grund för utvecklingsinsatser där.

en I det sammanhanget kan bl a program och åtgärder för att säkra och höja utbildningens kvalitet bli aktuella. I den meningen innehåller med vårt synsätt både uppföljning och utvärdering ett stödjande och utvecklande element. Till frågan den centrala myndigheten skall ha en

om utvecklingsroll, går därutöver, återkommer under 2.7.

som

Som vi redan berört måste en viktig funktion hos uppföljningen och utvärderingen att kontrollera att högskolorna arbetar i enlighet med

vara de mål och riktlinjer och inom ramen för de regler, som har lagts fast

statsmakterna. Vi förutsätter att brister i detta avseende, som uppav dagas i samband med den centrala myndighetens granskning, normalt kan rättas till inom för en löpande dialog mellan myndigheten

ramen och högskolan i fråga. Några sanktionsmöjligheter eller formella befogenheter att gripa in i den enskilda högskolans vardag är vi inte beredda att förorda. En sådan ordning skulle strida mot den syn på värdet frihet under och den tilltro till högskolorna, som ligger

av ansvar till grund för det gällande regelsystemet.

Däremot vi det ändamålsenligt att den centrala myndigheten får

anser möjlighet att på två olika sätt lägga tyngd bakom sina ord: Dels bör rapporter över iakttagelser och påpekanden kunna ges offentlighet. Dels bör sådana rapporter kunna följas upp med att respektive högskola anmodas att inom viss tid redovisa vilka åtgärder som vidtagits. Ytterst får eventuella kvarvarande problem anmälas för Utbildningsdepartementet och departementet tas i budgetdialogen med den berörda

av upp högskolan. I den mån uppföljningen påvisar brister eller oklarheter i det nationella regelverket är det självklart en uppgift för den centrala myndigheten att föreslå regeringen de ändringar som behövs.

Vad vi har diskuterat gäller tillämpningen av lagar och förord-

nu ningar i stort. Utöver den uppföljning, den centrala myndigheten

som själv initierar, bör framställningar från enskilda individer, grupper eller sammanslutningar inom högskolan kunna föranleda eller inspirera till insatser från myndighetens sida inom ramen för uppföljningen. Till frågan möjligheter för enskilda att beivra beslut eller åtgärder åter-

om kommer vi under 2.11.

Kapitel 2 21

2.3 om examensrätt m.m.

Frågor

En form av kvalitetskontroll, som har nära samband med den nationella utvärderingen, gäller prövning statliga och enskilda högskolors

av - rätt att utfärda olika examina. Det kan också bli aktuellt att pröva

om utbildningar med enskild huvudman uppfyller krav för att få statsbidrag som högskoleutbildning. Beslut i dessa ärenden tas av regeringen,

men Kanslersämbetets granskning och bedömning spelar den avgörande rollen.

Vi ser kvalitetsärenden av detta slag som en given uppgift för den nya myndigheten. Hit måste då också höra att medverka i frågor

om utveckling och förnyelse av den nationella examensordningen, t

ex om införande av en ny examen eller om förlängning av normalstudietiden för en befintlig. Frågor om ändringar i examensordningen måste självfallet avgöras av statsmaktema. Däremot anser vi det fullt motiverat att låta ärenden om tillämpning av examensordningen, dvs rätt för

om en högskola att utfärda en viss examen, avgöras av den centrala myndigheten med dess ansvar för utvärdering och kvalitetsbedömning. Vi förordar således att beslut i detta slag av ärenden överförs från regeringen till myndigheten.

Ytterligare en kvalitetsprövningsuppgift blir aktuell för den centrala myndigheten, om ett av regeringens förslag i årets budgetproposition förverkligas, nämligen om rätt att i vissa fall inrätta professurer också vid högskolor utan fakultet eller konstnärligt utvecklingsarbete. Enligt förslaget skall Kanslersämbetet eller den nya myndighet, som kan bli resultatet av våra förslag, pröva om forskningsmiljön vid en högskola är sådan, att högskolan bör ges rätt att inrätta professurer inom ett visst område.

I utredningen Ds 1993:76 Utlandsstudier och internationella utbildningskontakter påpekades de problem som vållas av att Centrala studiestödsnämnden CSN, som har att pröva i vad mån studier vid utländska utbildningar skall berättiga till studiemedel,

kan göra en annan bedömning av en viss utbildning än VHS och högskolorna gör, när frågan blir aktuell om att tillgodoräkna denna utbildning i Sverige. I utredningen föreslogs att Kanslersämbetet, med sitt ansvar för kvalitetsbedömningar i fråga om läroanstalter och utbildningar i Sverige, skulle fungera som skiljedomare i sådana fall. Vi föreslår att den

nu nya högskolemyndigheten får i uppgift att- efter samråd med CSN med-

dela riktlinjer för CSN:s prövning av utländska utbildningar och att, om nya principfrågor aktualiseras, CSN skall underställa dem högskolemyndighetens prövning.

22 Kapitel 2

2.4¶Bevakning, analyser, utredningar

I och med att ordningen med en samlad anslagsframställning för högskolan avskaffades, försvann allt ansvar på verksnivå för att lämna planeringsunderlag för långsiktiga bedömningar från statsmaktemas sida och för att bevaka och bedöma högskolans situation behov och möjligheter i ett allmänt samhälleligt och internationellt perspektiv. Detta var inte någon nödvändig konsekvens av att högskolornas eget planeringsoch budgetansvar förstärktes, men det blev en bieffekt.

Vi har redan nämnt olägenheten av att underlag för den politiska processen till stor del tas fram inom eller i anslutning till Utbildningsdepartementet. Vi att det skulle vara en fördel för högskolepoliti-

anser ken och högskoledebatten, ett fristående expertorgan hade i uppgift

om att från högskolans synpunkt bevaka faktorer och tendenser i samhällsutvecklingen i stort och göra analyser och bedömningar den grunden, inte minst i det samspel mellan centrala myndigheter och organisationer

är viktig källa till underlag för de politiska besluten. Vi menar som en att detta skulle vara en fördel också för högskolorna, därför att det kan finnas aspekter på utvecklingen av högre utbildning och forskning som är viktiga för dem inte kommer fram tillräckligt via de enskil-

men som da högskolorna och deras budgetdialog med departementet. Vi vill särskilt peka den roll en central högskolemyndighet har när det

som gäller att följa utvecklingen inom statsförvaltningen och de offentliga systemen i stort för att kunna hos regeringen eller vederbörande centrala myndighet aktualisera de problem här kan uppstå för högskolorna

som och deras verksamhet.

Samtidigt är det givetvis angeläget att en ny ordning inte utformas så att den på något sätt innebär eller ger intrycket att den centrala myndigheten i detta sammanhang skulle överpröva högskolornas bedömningar eller tala deras vägnar. Syftet skall enbart vara att ta fram ett underlag kan till nytta för departementets och högskolornas

som vara bedömningar och i budgetdialogen dem emellan.

Vi förordar därför att den nya högskolemyndigheten förses med

för att kunna fullgöra en självständig bevakningsfunktion och resurser för att kunna göra analyser och utredningar såväl eget initiativ som på uppdrag av regeringen. Vi ser en sådan roll som ett naturligt komplement till uppföljnings- och utvärderingsuppgiften och de redovisningar och bedömningar som den ger anledning till.

Till utredningsfunktionen bör också kunna kopplas uppgiften att föra förhandlingar inom högskoleområdet. Ett aktuellt exempel en sådan förhandling, central högskolemyndighet enligt vår mening hade

där en

sou 1994:153 Kapitel 2 23

kunnat göra en insats, gäller förhandlingarna med vissa landsting

om förstatligande av vårdhögskolor.

Till uppgiften att ge ett allmänt underlag för planering och utveckling av högskolan hör givetvis ett internationellt perspektiv. Mycket de

av bedömningar, som vi nyss berört, kommer att göras med det svenska samhällets och den svenska ekonomins internationella beroende och den intensifierade internationella rörligheten och samverkan som förtecken. Det är därför viktigt att högskolemyndigheten får som en uppgift att följa samarbetet utbildnings- och forskningsområdet i olika internationella organisationer liksom att följa utvecklingen högre utbildning

av och forskning i viktigare enskilda länder, allt i syfte att själv skaffa sig och till olika intressenter i Sverige förmedla en bild av trender och perspektiv av betydelse i sammanhanget.

2.5 om högskolan

Forskning

Rådet för forskning universitet och högskolor har, liksom tidigare

om FoU-byrån inom UHÃ, spelat viktig roll för den långsiktiga

en uppbyggnaden av kunskap om högskolan och också haft betydelse för den berörda svenska forskningens internationella kontakter. De kunskaper, som vinns genom sådan forskning som rådet stöder, ingår enligt vår mening naturligt i underlaget för bedömningar rörande högskolans utveckling. Vi anser det därför ändamålsenligt att rådet kanslimässigt inordnas i den nya myndigheten utan att dess uppgifter och arbetssätt

därför förändras. Vi är övertygade om att den kompetens rådet och dess kansli representerar kan berika verksamheten inom den centrala myndigheten.

I årets budgetproposition har regeringen föreslagit besparing

en rådets verksamhet och härvid deklarerat att budgetåret 499777

o m sådan verksamhet, som rådet finansierar, skall tillgodoses stöd

genom från andra forskningsfinansierande organ och vägas mot andra angelägna ändamål inom berörda områden.

Forskning om högskolan kan självfallet stödjas och finansieras på en rad olika sätt, t ex av Humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet och Riksbankens jubileumsfond. Vi ser det emellertid som en stor fördel att en myndighet- hittills Rådet för forskning om universitet och högskolor har ett särskilt ansvar för att se till att kvalificerad forskning

på detta område, med anknytning till problem av intresse i högskolepolitiken och högskoledebatten, verkligen kommer till stånd. Vi att

anser man särskilt i det läge som uppstår genom den föreslagna besparingen

-

bör föra över detta ansvar till den nya centrala myndigheten. Det är -

4 15-0108

24 Kapitel 2

som förordas i budgetpropositionen i och för sig rimligt att forsk- - ning högskolan vägs mot andra forskningsändamål och prövas i

om allmänna vetenskapliga sammanhang. Men det är enligt vår mening också rimligt att den myndighet, som har ett ansvar för att på olika sätt bygga och ta fram kunskap om högskolan, har möjlighet att göra

upp detta genom att initiera forskning.

Vi förordar således att den nya myndigheten skall kunna stödja forskning rör högskolan. Myndigheten får härvid inom ramen för

som sina resurser göra en avvägning gentemot andra slags insatser för att ta fram kunskap högskolan analyser, utredningar, uppföljning och

om utvärdering. Samtidigt kan hänsyn tas till förekomsten av stöd till forskning högskolan från andra organ. I det fortsatta arbetet bör närmare

om övervägas hur den föreslagna ordningen bör förverkligas de närmaste

nu budgetåren med avseende det nuvarande rådets ställning och arbete.

2.6¶Årlig rapport

Uppdrag från regeringen till den centrala myndigheten skall naturligtvis redovisas vid den tidpunkt regeringen bestämmer i varje enskilt fall. I övrigt måste myndigheten själv bedöma vilka tidpunkter och former för redovisningar eller förslag till regeringen som är lämpliga. Det finns emellertid skäl för större rapport gång år. I den kan då mera

en en per samlat redovisas data och resultat från uppföljning, utvärdering, analyser och utredningar samt bedömningar och förslag som föranleds av dessa. En sådan rapport bör givetvis ges in vid en sådan tidpunkt att den kan beaktas i budgetdialogen mellan departement och högskolor och i arbetet med budgetpropositionen i övrigt.

2.7¶Utvecklingsinsatser

Högskolorna och de enskilda läramaforskama har det fulla ansvaret för sin verksamhets innehåll och kvalitet. Statsmaktema ställer mål,

upp sätter och värderar det som uppnås men vill i princip inte ta

ramar

för eller styra valet vägar eller metoder för att nå målen. ansvar av Givetvis kan vi återkommer till strax -tänka sig att särskil-

man - som da insatser initieras centralt för att utveckla utbildning av visst slag eller för att utveckla högskoleutbildningen i stort i en viss riktning. Man kan också tänka sig att särskilda villkor avseende utbildningens innehåll och former in i högskolas utbildningsuppdrag. Men insatser för att i

tas en största allmänhet främja utbildningen och dess kvalitet hör enligt vår

Kapitel 2 25

mening, med den ansvarsfördelning gäller, i grunden inte hemma som på den centrala nivån. Särskilt problematiskt tycker det att det är, om sådana insatser blandas samman med uppdraget att statsmaktemas vägnar kontrollera kvaliteten och resultaten i högskolornas arbete. Som berört i kapitel l har Kanslersämbetets huvudinriktning de senaste åren förskjutits mot vad som sammanfattande kan kallas kvalitetsutveckling. Vi har det allmänna intrycket att de kvalitetsdiskussioner vid högskolorna, som Kanslersämbetet initierat och stimulerat, har varit av stort värde i en tid då kraven effektivitet dominerat den allmänna debatten om högskolornas resurser. Den kvalitetspremie, varit tänkt som att ingå i det nya systemet för resurstilldelning, har naturligtvis här spelat en roll. Om den som föreslås i årets budgetproposition tas - bort, får varje högskola möjlighet att ägna sig kvalitetsfrågoma i de former den finner lämpliga, utan något formellt tryck från statsmakterna. Behovet av att systematiskt granska högskolornas för program kvalitetsutveckling, som varit grunderna för Kanslersämbetets en av insatser på detta område, minskar samtidigt. Men utbildningens kvalitet, och högskolornas ambitioner och åtgärder för att säkra och utveckla den, måste givetvis under alla förhållanden ett viktigt tema inom den vara nationella utvärderingen. Mot denna bakgrund är inte beredda att förorda insatser för kvalitetsutveckling som en särskild uppgift för den centrala högskolenya myndigheten. Vi anser samtidigt att det skulle värdefullt det vara om arbete och den metodutveckling, som Kanslersämbetet inlett, får föras vidare under ytterligare några år med finansiering i särskild ordning. Därefter bör det ankomma på högskolorna att bedöma behovet av centrala insatser inom området och att organisera och finansiera eventuella sådana insatser. Vi föreslår därför att ett utvecklingsprogram, baserat på nuvarande verksamhet vid Kanslersämbetet, organiseras för treårspeen riod. När det gäller hemvist för detta vill vi ta in program en annan befintlig myndighet i bilden. Utvecklingsinsatser, som rör utbildningens kvalitet, görs också av Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Rådets ursprungliga uppdrag avser att stärka undervisningsrollens anseende och grundutbildningens kvalitet genom projektstöd till innovativt utvecklingsarbete, bedrivet av enskilda lärare eller lärargrupper. Rådet kan något ses som av en det pedagogiska arbetets motsvarighet till forskningsråden, och dess arbetsformer har också utformats efter mönster dessas. av En växande del av grundutbildningsrådets uppgifter har kommit att gälla särskilda satsningar från statsmaktemas sida på att främja vissa ändamål aktuella just är datorstöd i utbildningen, intemationalise- - nu

26 Kapitel 2

ring, jämställdhet och miljöutbildning. Vi återkommer under 2.8 till vår syn på insatser av detta slag.

Vad gäller grundutbildningsrådets insatser enligt det ursprungliga updraget är vi övertygade om att de verksamt har bidragit till att lyfta fram och stärka högskolans utbildningsfunktion. Det finns emellertid skäl att också detta tidsbegränsad stimulansinsats, syftande till

se som en att öka högskoleledningamas medvetenhet om grundutbildningens problem och deras intresse för att med egna medel stödja utvecklingsarbete. Detta synsätt torde ha legat till grund för regeringens förslag i årets budgetproposition relativt drastisk minskning av resurserna för

om en

rådet med utgången av budgetåret 1997.

Principiellt har grundutbildningsrådets uppgift samma karaktär som Kanslersämbetets kvalitetsprogram, även om en viktig skillnad är att rådet inte riktar sig till högskolorna utan till enskilda lärare. Vi finner det likväl ändamålsenligt att sambanden mellan dessa båda verksamheter

till Vi förordar därför att rådet och det nyssnämnda utvecktas vara. lingsprogrammet sammanförs inom myndighet benämnd Rådet för

en ny kvalitetsutveckling i högskolan. Efter treårsperiod bör detta råds

en framtid bedömas mot bakgrund de erfarenheter som vunnits och med

av

fortsatt verksamhet i högskoleregi som ett alternativ. en

Högskoloma har självklart ansvaret för alla insatser för att utveckla kompetensen hos sin personal i olika avseeenden. Mycket av utbildning och utveckling också för högskoleledningama bör kunna genomföras av högskolorna i samverkan. Samtidigt har statsmakterna ett ansvar för utbildning och utvecklingsinsatser för sina myndighetschefer. Detta

av bör enligt vår mening gälla också de särskilda insatser av detta slag,

kan behövas för högskolornas rektorer kunskaper om och som att ge insikter i de förutsättningar, statsmakterna ställt upp för högskolor-

som

verksamhet, och kontakter med den högskolepolitiska diskussionen. nas De åren har sådana insatser genomförts i regi av Utbildnings-

senaste departementet. Vi att detta är uppgift naturligt hör hemma

anser en som hos den centrala högskolemyndigheten, som bl a kan fungera som en neutral för diskussioner mellan den politiska ledningen och

plattform

rektorema.

2.8¶Medelsfördelning och samordning

Högskolomas under Utbildningsdepartementets huvudtitel bör

resurser enligt vår mening i så stor utsträckning som möjligt kanaliseras via respektive högskolas anslag i statsbudgeten, vad gäller grundutbildningen inom för det systemet för resurstilldelning. Här finns

ramen nya

Kapitel 2 27

det ingen uppgift för verksnivån när det gäller fördelning av medlen, men väl som berört under 2.2 när det gäller att följa upp deras

- användning.

Statsmaktema bör enligt vår uppfattning vara återhållsamma med särskilda satsningar av olika slag; alltför många källor kompletterar

som den reguljära medelsanvisningen skapar en splittrad situation för högskolorna i planering och budgetering. Det är därför en fördel om även särskilda önskemål eller viljeinriktningar från politiskt håll kan tas in i budgetdialogen och tillgodoses inom ramen för uppdragen till högskoloma och de normala anslagen. I den mån statsmakterna trots allt vill göra särskilda satsningar, bör emellertid den centrala myndigheten anförtros att fördela medel enligt de riktlinjer och inom de ramar som angivits politiskt. I vart fall bör det undvikas att mera detaljerade fördelningsbeslut fattas den politiska nivån. Ett exempel en sådan

fördelningsuppgift ges i årets budgetproposition, där Kanslersämbetet

eller dess efterföljare föreslås få fördela medel för tidsbegränsade

uppdrag för kulturarbetare knutna till främst naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk fakultet.

Iden mån det finns behov av rent administrativa samordningsinsatser inom högskoleområdet till följd av nationella beslut eller initiativ, anser vi att också de bör hanteras verksnivån. Exempelvis förutsätts det beträffande de olika utbildnings- och forskningsprogram i EG-regi, som Sverige deltar att det skall finnas ett eller flera nationella kontor för varje program. VHS fullgör i dag denna funktion för ERASMUS m

på högskoleområdet, medan det s k EU-rådet har motsvarande program uppgift för FoU-programmen, som också berör Näringsdepartementets område.

Vi anser det givet att den nya centrala högskolemyndigheten skall ta över VHS roll i fråga om EG-program inom utbildningsområdet. Som anförs i årets budgetproposition bör det i vart fall här blir fråga om ansvaret för högskoledelen alltjämt benämnd ERASMUS av det nya

- allmänna utbildningsprogrammet SOKRATES samt ansvaret för det pågående programmet TEMPUS med inriktning på Öst- och Centraleuropa.

En rent administrativ funktion fullgörs i dag av VHS när det gäller universitetsdatomätet SUNET, som leds av en styrelse utsedd av högskolans båda rektorskonferenser. Vi anser att ansvaret för SUNET bör ses som en högskoleangelägenhet och att styrelsefunktionen därför bör tas över av högskolorna i samverkan. Detta hindrar inte att särskilda medel kan anvisas för SUNET även i fortsättningen, om det bedöms vara ett ett nationellt intresse att garantera nätets existens.

28 Kapitel 2

2.9¶Ekvivalering; om internationellt

frågor

tillgodoräknande

VHS har i dag genom sin ekvivaleringsenhet väsentliga uppgifter när det gäller att främja internationell rörlighet genom tillgodoräknande av utbildning över nationsgränser. Dels betjänar man enskilda genom att avge utlåtanden om hur deras utländska utbildning förhåller sig till motsvarande utbildning i Sverige samt till kraven i det svenska arbetslivet och i fråga gymnasial utbildning tillträdeskraven i högsko-

- om lan. Dels fungerar VHS som nationellt organ för tillämpningen av internationella konventioner m rn om erkännande eller tillgodoräknande av utländsk utbildning. Dels slutligen svarar verket för information och frågor om tillämpning av EG:s generella direktiv om erkännande av utbildning som krävs för behörighet till olika yrken i medlemsländerna. Alla dessa uppgifter, som torde komma att växa i omfattning och betydelse med Sveriges inträde i EGEU och den ökande intemationaliseringen i stort, bör tas över av den nya högskolemyndigheten.

Vissa bedömningar av utländsk utbildning görs av sektorsorgan som Socialstyrelsen, Sjöfartsverket etc. I utredningen Ds 1993:76 föreslogs att VHS skulle få ansvaret för alla bedömningar av utländsk utbildning, som inte enligt direkta föreskrifter ankommer annan myndighet. Denna ordning bör enligt vår mening genomföras i samband med verksreformen.

Vi är medvetna om att VHS i dag har kompetens för bedömning av utländsk gymnasial utbildning inte bara inom ekvivaleringsenheten utan också i anknytning till den centrala antagningen. Dessa båda verksamheter kommer enligt vårt förslag att skiljas organisatoriskt. Vi utgår ifrån att den nya högskolemyndigheten och det organ i högskoleregi,

kommer att svara för samordningsinsatser i fråga antagning, som om kan samarbeta med sikte att gemensamt utnyttja och utveckla sin kompetens när det gäller att bedöma utländsk gymnasial utbildning.

2.10¶Information

Nationell information spelar en viktig roll för allmänhet och enskilda individer i ett decentraliserat högskolesystem. Den nya myndigheten bör få informationsuppgifter av flera olika slag.

För det första bör det vara en uppgift att svara för information om högskolornas samlade utbildningsutbud till ledning för presumtiva studerande. Varje högskola svarar självklart för sin information och

sou 1994.-153 Kapitel 2 29

marknadsföring, men som berört under 2.1 behövs det också en neutral information som ger grundläggande upplysningar om alla högskolor och deras utbildningar. Det är viktigt att denna information blir så fyllig och konkret att den ger reellt underlag för att jämföra olika alternativ. Här behövs enligt vår mening ambitionshöjning i förhål-

en lande till VHS insatser hittills, vilka för övrigt inte grundas något uttryckligt uppdrag i instruktionen utan bara på en formulering i regleringsbrevet för verket.

Mycket av detta informationsbehov bör kunna tillgodoses genom utveckling den k ASK-databasen och genom att dess innehåll görs

av s tillgängligt vid gymnasieskolor, högskolor m m över hela landet. Enligt vår mening bör den centrala myndigheten få möjlighet att meddela föreskrifter om högskolornas uppgiftslämnande till databasen eller eljest som grund för den nationella informationen.

Målet måste vara att tillgodose så mycket som möjligt av informationsbehoven med hjälp av datortekniken och skriftligt material. Det är dock viktigt att den nya myndigheten har resurser också för att kunna besvara muntligt eller skriftligt allmänna frågor om högskoleutbild-

- ning, som inte kan hänföras till en viss högskola.

Vi är medvetna om att många frågor av det nyss nämnda slaget i dag kommer till dem är ansvariga för den centrala antagningen, och vi

som inser att det behövs informationsinsatser och också i anslutning

-resurser till den samordnade antagning, kan bli aktuell i fortsättningen. Vi

som anser det emellertid nödvändigt att en nationell information om utbildningsutbudet garanteras, som är oberoende av hur högskolorna väljer att organisera sin antagning till olika utbildningar. Detta kan bara ske om ansvaret läggs på den centrala myndigheten. Vi utgår emellertid från att

rationell samverkan och arbetsfördelning när det gäller information en kommer att kunna utvecklas mellan myndigheten och antagningsorganisationen.

För det andra bör det uppgift för den centrala myndigheten

vara en att, den grund den nämnda nationella informationen naturligt

som ger, lämna underlag för och medverka i informationen till utlandet om svensk högre utbildning. Denna uppgift bör, i enlighet med förslaget i utredningen Ds 1993:76, fullgöras tillsammans med Svenska institutet,

information när det gäller utbildning i fortsättningen bör begränsas vars till att presentera svensk utbildning för utländsk publik.

För det tredje bör det vara en uppgift att med utnyttjande av den

kunskap som bevakningen av andra länder, arbtetet med ekvivalering och tillgodoräknande samt administrationen av EG-utbytesprogrammen

svara för information i Sverige om utländsk utbildning och förutger sättningar för utlandsstudier. Som ävenledes föreslogs i utredningen Ds

30 Kapitel 2

1993:76 bör denna uppgift fullgöras tillsammans med CSN, som på grundval av sin hantering av frågor om studiemedel för utlandsstudier har en omfattande kunskap om utländska läroanstalter och utbildningar. Enligt vår mening är det nödvändigt att krafttag tas när det gäller denna infonnationssamordning. Vi föreslår att ett gemensamt informationsuppdrag till VHS och CSN lämnas omedelbart och att VHS uppgifter i detta avseende förs över till den nya högskolemyndigheten.

För det fjärde är det fråga om det infonnationsuppdrag, som VHS har enligt sin instruktion, nämligen att svara för allmän information i samhället om högskolan och dess verksamhet. Hit hör inte minst att i lättillgänglig form presentera data, fakta och resultat från uppföljningen och utvärderingen. Ren forskningsinformation ser vi med tanke på

antalet statliga aktörer i övrigt inte som någon angelägen uppgift för

högskolemyndigheten.

2.11¶Besvär m.m.

Formella möjligheter att anföra besvär och få dessa prövade är traditionellt grundpelare när det gäller enskildas rättssäkerhet i förhållande

en till statliga myndigheter. Besvärsrätten har de senaste åren begränsats bl a inom högskolans område. Det är i första hand tjänstetillsättningsbeslut och vissa beslut som gäller tillträde till utbildning som kan överklagas. För oss är, med tanke på innehållet i våra tilläggsdirektiv, framför allt det området intressant. Vi gör bedömningen att det här

senare finns skäl att vidga besvärsrätten i vissa avseenden. Utredningen återkommer med förslag till materiella förändringar i tillträdesregler-

senare

i stort och vi bedömer det praktiskt att konkreta förslag också na vara beträffande besvär redovisas i det sammanhanget.

Överklagandenämnden för högskolan har fått ställning som särskild myndighet grund av de särskilda krav som numera ställs sammansättningen av organ, som skall avgöra besvärsärenden. Det skall vara fråga domstolsliknandd organ, och nämnden har bl a en lagfaren

om

ordförande. Detta förhållande motiverar ett bibehållande av person som nämnden som en särskild myndighet. Samtidigt anser vi att det finns skäl att den nya centrala myndigheten skall tillhandahålla kansliresurser för nämnden och därmed också för Avskiljandenämnden för högsko-

lan. På så sätt skapas bättre utvecklingsmöjligheter för nämndens nuvarande personal och också möjligheter för den nya myndigheten att mera rationellt utnyttja personal med juridiskt inriktad kompetens för olika uppgifter. Vi erinrar här om vårt förslag under 2.2 om en mer aktiv uppföljning av hur högskolorna tillämpar det nationella regelsystemet.

Kapitel 2 31

Som berört under 2.2 kan problem och missförhållanden vid en högskola uppdagas inom ramen för uppföljnings- och utvärderingsarbetet och föranleda diskussioner och rättelseåtgärder i anslutning till det. För enskilda finns den formella besvärsrätten, men den är begränsad till frågor som i snävare mening rör enskilds rätt. Med den betydande frihet för högskolorna som föreligger i många avseenden är det inte onaturligt att enskilda studenter eller anställda ibland kan anse sig ha fått sin rätt kränkt eller ha blivit bemötta eller behandlade ett sätt som kan hävdas strida mot förordningar, intentioner eller uttalanden från statsmakterna, utan att det är fråga om något problem som aktualiserats inom

för den nationella uppföljningen eller som kan göras till föremål ramen för besvär. Exempel detta kan vara frågor om avgifter, som högskolorna tar ut för olika tjänster, när utbildningen i princip skall vara avgiftsfri. En enskild medborgare kan i och för sig alltid vända sig till justitieombudsmannen J O i ärenden av detta slag. För JO är det emellertid svårt att ta sig an mera områdesspecifika problem. JO-vägen kan dessutom onödigt omständlig och dramatisk väg för att få ett

vara en problem uppmärksammat och löst.

Vi har i detta läge övervägt att föreslå en funktion som högskoleombudsman, till vilken studenter eller anställda inom högskolan som anser sig orätt eller felaktigt behandlade, skulle kunna vända sig. Vi har emellertid konstaterat att högskolorna visat en beredvillighet att ta itu med lämplighets- och avvägningsfrågor när det gäller behandlingen av enskilda inom högskolesystemet. Principiellt är det naturligtvis också en fördel problem detta slag kan ventileras och lösas av högskolorna

om av själva. Vi har därför tagit fasta att Högskoleförbundet förklarat sig berett att ta upp till behandling principiellt viktiga frågor, som rör enskilda inom högskolan som inte är av sådan karaktär att de kan

men tas prövas rättsligt. Vi utgår från att ställningstaganden och uttalanden som görs i ett sådant sammanhang får genomslag i högskolan som helhet och kan bidra till utveckling av praxis för hur uppkommande

en enskilda fall skall hanteras. I detta läge föreslår inte någon åtgärd från regeringens sida utan att erfarenheter av den antydda ordningen

anser bör avvaktas.

2.12¶Sveriges Lantbruksuniversitet

Lantbruksuniversitet omfattas i dag av Kanslersämbetets kvalitetsarbete och delar av det arbete som VHS gör uppdrag av statsmakterna.

av Lärare vid universitetet kan få stöd från Rådet för grundläggande högskoleutbildning. Lantbruksuniversitetet köper tjänster av VHS på samma

+5 15-0108

32 Kapitel 2

sätt som andra högskolor, och vissa av dess beslut kan överklagas hos Överklagandenämnden för högskolan. Universitetets medelsbehov behandlas i riksdagen av utbildningsutskottet.

Lantbruksuniversitetets direkta anknytning till jord- och skogsnäringaina har de senaste åren försvagats, och det har utvecklats till ett miljöoch naturresursuniversitet med kontaktytor åtskilliga håll. Den över jordbrukshuvudtiteln finansierade programbundna försöks- och utvecklingsverksamhet, som var ett huvudskäl till att universitetet vid 1977 års högskolereform bevarades under Jordbruksdepartementet, har numera upphört, miljöfrågoma hanteras sedan några år i Miljödepartementet, och skogsfrågoma har nyligen förts över till Näringsdepartementet.

Sammanfattningsvis finns det en rad skäl för att i samband med en reformering av den centrala högskoleadministrationen knyta Lantbruksuniversitetet närmare till högskolesystemet i stort. Vi förordar därför att Lantbruksuniversitetet skall innefattas i den nya centrala myndighetens ansvarsområde samt föras över från Jordbruksdepartementets till Utbildningsdepartementets huvudtitel.

Samtidigt kan Lantbruksuniversitetets traditioner och spridning över landet motivera vissa särdrag i dess organisation m m. En genomgång av behovet av särbestämmelser för Lantbruksuniversitetet i förhållande till de regler, som gäller för de statliga högskolorna i övrigt, bör enligt vår mening göras i särskild ordning.

2.13¶Annan eftergymnasial utbildning

Utredningen om kvalificerad eftergymnasial utbildning behandlar f n frågan sådan eftergymnasial utbildning som grund av sin karaktär

om och nära koppling till arbetslivet inte naturligt hör hemma i högskolan. Utredningens förslag väntas under våren 1994. Inte minst grund av de svårigheter, kan förutses, att dra en klar gräns mellan högsko-

som leutbildning och annan eftergymnasial utbildning och de samband som under alla förhållanden finns dem emellan, t ex i fråga om information till presumtiva studerande, anser vi övervägande skäl tala för att den eftergymnasiala utbildningen helhet skall tillhöra ansvarsområdet

som för den nya centrala högskolemyndigheten. Detta kan föranleda särskilda former för samverkan med arbetslivet inom den nya myndighetens ram.

sou 1994:153 Kapitel 3 33

3 En

ny organisation

3.1 och ansvarsområden

Uppgifter

Våra överväganden och förslag i kapitel 2 innebär sammanfattningsvis följande. Vi föreslår central högskolemyndighet inrättas med -till en

att en ny början följande uppgifter:

- Uppföljning och utvärdering Prövning av frågor om examensordningen och om godkännande av läroanstalter Bevakning av faktorer och tendenser i samhället av betydelse för högskolan 4. Bevakning av utvecklingen av högre utbildning och forskning i andra länder Analyser och utredningar på uppdrag av regeringen eller på eget initiativ Årlig rapport till regeringen om uppföljnings- och utvärderingsresultat och om egna bedömningar och förslag Vissa utvecklingsinsatser för högskolerektorer I förekommande fall fördelning av medel för särskilda ändamål Administration av EG-program inom högskolans område Bedömning av utländska utbildningar ekvivalering: ansvar för information om och tillämpning av EG-direktiv och internationella konventioner om erkännande och tillgodoräknande av utbildning 11. Information om utländsk utbildning i samverkan med Centrala

studiestödsnämnden 12. Allmän information om högskolan och om dess utbildningsutbud, vad gäller information till utlandet i samverkan med Svenska institutet 13. Ansvar för högskoleprovet. Vi föreslår att den nya myndigheten skall tillhandahålla kansliresurser för Rådet för forskning om universitet och högskolor, Överklagandenämnden för högskolan och Avskiljandenämnden för högskolan, vilka tre myndigheters uppgifter inte förändras.

34 Kapitel 3

Vi föreslår att Rådet för grundläggande högskoleutbildning tillsammans med ett utvecklingsprogram, baserat Kanslersämbetets nuvarande verksamhet i fråga om kvalitetsutveckling, skall ingå i en ny myndighet, benämnd Rådet för kvalitetsutveckling i högskolan. Efter en treårsperiod skall detta råds framtid bedömas utifrån vunna erfarenheter, varvid ett alternativ skall vara att högskolorna i samverkan tar ansvar för en fortsatt verksamhet.

Vi föreslår att samtliga de berörda centrala myndigheternas ansvarsområden skall innefatta samtliga statliga högskolor och att i konsekvens härmed Sveriges Lantbruksuniversitet skall föras över från Jordbruksdepartementets till Utbildningsdepartementets område. Vi uttalar oss också för att även annan eftergymnasial utbildning än högskoleutbildning skall tillhöra den nya myndighetens ansvarsområde.

Beträffande de uppgifter av servicekaraktär, som f n fullgörs av VHS, förutsätter vi att det skall ankomma på högskolorna att gemensamt bedöma behovet fortsatta centrala insatser och ta ansvar för dessa.

av Det gäller följande områden:

Samordnad antagning

Upphandling

Juridisk service 4. Service i fråga om ADB och administrativ utveckling.

Vi kan tänka att det senare kan bli aktuellt att en samverkansor-

oss ganisation för högskolorna tar sig också uppgifter, som bedöms vara

nationellt intresse, då på uppdrag och mot ersättning från regeringen av eller den centrala högskolemyndigheten.

3.2¶Det verket

nya

Den nya centrala myndigheten är avsedd att för högskolans del fylla funktioner för andra sektorers del ankommer ämbetsverk. Det

som är därför enligt vår mening både logiskt och praktiskt att ge myndigheten namnet Högskoleverket. Om man, som skedde inför 1976 års verksbildning, vill tydliggöra att universiteten är en del av ansvarsområdet, är benämningen Universitets- och högskoleverket ett alternativ,

än litet tyngre. Vi konstaterar dock att det grundläggande styrdokuom mentet för denna sektor sedan 1977 benämns högskolelagen och att även på annat håll, där universitetens status är minst lika hög som i vårt land, högskolebegreppet är etablerat och accepterat som samlingsbenämning. Sålunda heter den tyska federala ramlagen för universitet och högskolor Hochschulrahmengesetz och den av universiteten dominera-

-

Kapitel 3 35

de tyska rektorskonferensen Hochschulrektorenkonferenz. Vi förordar

mot denna bakgrund benämningen Högskoleverket.

Vi ser det nya verket i första hand som en expertmyndighet och som ett stabsorgan till regeringen. Detta talar enligt vår mening för en-

en rådighetsorganisation med generaldirektören som den högsta beslutande. Det är samtidigt mycket väsentligt att uppföljnings- och utvärderingsarbetet ges legitimitet och förankring i vetenskapssamhället. Ett vetenskapligt råd bör därför knytas till verket. Det finns vidare skäl för att uppföljningen och utvärderingen liksom de bedömningar, som verket gör rörande högskolans utveckling, förankras bland allmänna intressen, hos högskoleledningama och hos de anställda och studenterna inom högskolan. Detta kan motivera också ett allmänt råd, alternativt att verket får styrelse.

en

Huvuddelen av de medel, som beräknats för de fem befintliga myndighetemai 1995 års budgetproposition prop. 199495: 100 bil. 9, skall enligt vårt förslag disponeras av det nya verket. Dock skall Rådet för kvalitetsutveckling i högskolan disponera de medel, beräknats för

som Rådet för grundläggande högskoleutbildning, del de medel

samt en av som beräknats för Kanslersämbetet, svarande mot det föreslagna

av oss utvecklingsprogrammet. Vidare skall rådet för forskning om universitet och högskolor i vart fall budgetåret 199596 disponera medlen för sin egen sakverksamhet.

Vi har inte på den korta tid vi haft kunnat göra några be-

oss dömningar av resursbehoven för olika uppgifter. Men några av våra ställningstaganden i det föregående pekar direkt på ett behov ökade

av resurser.

Sålunda anser vi att det är nödvändigt med en bredare inriktning

av insatserna i uppföljning och utvärdering än VHS respektive Kanslersämbetet i dag har. Det är uppenbart att detta kräver för dessa

mera resurser ändamål än vad VHS förfogar över och vad Kanslersämbetet har avsatt.

Vi har vidare förordat en förstärkning av bevaknings- och utredningsfunktionerna. Det nya verket måste ha utrymme för utredningar,

som verket initierar själv, något som i praktiken helt saknas hos dagens myndigheter. Men framför allt måste medel sättas för att verket skall

av kunna fylla den avsedda funktionen av utredningsinstitut regering och departement.

Slutligen har vi konstaterat att ambitionen måste höjas i fråga om studerandeinriktad information om högskolornas utbildningsutbud. Detta torde inte kunna åstadkommas utan förstärkning informations-

en av resurserna.

Vi utgår från att dessa synpunkter beaktas när den ekonomiska

ramen för det nya verket fastställs inför nästa fas i arbetet.

36 Kapitel 3

3.3¶Genomförande

Vi utgår från att våra förslag kommer att ligga till grund för en proposition i sådan tid att beslut kan fattas under vårriksdagen. Det innebär att propositionen måste läggas fram före utgången av februari. En organisationskommitté bör tillkallas samtidigt. Den bör få i uppgift

att under förutsättning riksdagens bifall till förslagen i propositionen och

av inom en angiven resursram göra en bedömning av resursbehoven för

olika ändamål samt på den grunden utforma de två nya myndigheternas

Högskoleverket och Rådet för kvalitetsutveckling i högskolan orga- - nisation och tjänstestruktur, leda arbetet med rekrytering och tjänstetillsättning samt förbereda lösningen av lokalfrågor och andra praktiska frågor.

En del den verksamhet, som i dag bedrivs av VHS, och personal

av för den verksamheten förutsätts bli Överförd till ett samverkansorgan för högskolorna. I denna fråga har vi haft överläggningar med Högskoleförbundet. Därvid har framkommit att Högskoleförbundet är berett att bilda

juridisk kan fungera som huvudman för service till en person som högskolorna, i första hand för de servicefunktioner som enligt vårt förslag blir över från VHS.

Det är från såväl verksamhetens personalens synpunkt fördel-

som aktigt de nuvarande myndigheterna avvecklas och de nya organen

om inrättas samtidigt och samordnat. Arbetet med att utforma den nya serviceorganisationen måste därför bedrivas parallellt med arbetet i organisationskommittén för de nya myndigheterna.

Vi förutsätter att i princip all verksamhet vid de befintliga myndigheterna inledningsvis kommer att ha motsvarighet i den nya organisa-

en tionen. Vi utgår från att de berörda anställda på enklaste möjliga sätt skall erbjudas anställning i antingen Högskoleverket, Rådet för kvalitetsutveckling i högskolan eller serviceorganisationen givetvis inom

-

för de kommer att stå till förfogande för respektive ramen resurser som

Det är angeläget att resursramar läggs fast så snart som möjligt, organ. för myndigheterna regeringen med förbehåll för Riksdagens beslut

av - -i samband med tillkallandet av organisationskommittén, för serviceorganisationen Högskoleförbundet grundval av bedömningar av hög-

av skolornas behov de olika serviceverksamhetema. Vi vill här slå fast

av

vi utgår från att arbetet med den centrala antagningen, oavsett bytet att

huvudman, kommer att organiseras på i huvudsak nuvarande sätt i av

fall inför antagningama till höstterminen 1995 och vårterminen vart 1996.

Vad beträffar tidpunkten för förändringarna sägs i våra direktiv att

central myndighet skall inrättas möjligt den 1 juli 1995. Med en ny om

sou 1994:153 Kapitel 3 37

ett riksdagsbeslut i maj eller juni är detta realistiskt endast under förutsättning att förberedelsearbetet kan bedrivas parallellt med att propositio-

behandlas. Även inte alla organisations- och personalfrågor nen om hinner lösas före sommaren, är det också enligt vår uppfattning angeläget att arbetet inriktas på att genomföra förändringarna den 1juli. Väntetiden för de anställda bör minimeras och därmed även risken för att kvalificerad personal överger verksamheten grund av osäkerhet om den framtida ordningen.

Slutlig ställning till frågan om tidpunkt för reformen bör tas i

samband med propositionen i slutet av februari. Det bör då möjligt att

vara bedöma, om Högskoleförbundets arbete med att skapa organisa-

en ny tion för serviceverksamheten kommit så långt, att det är realistiskt att räkna med en reform också i denna del den 1 juli 1995.

Bilaga I 39

Kommittédirektiv

Dir. 1993:143

Uppföljning av 1993 års universitets- och högskolenefonn

Dir. 1993:143

Beslut vid regeringssammanträde 1993-12-22.

Statsrådet Ask anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en uppföljning av 1993 års universitets- och högskolerefonn. Avsikten är att studera hur den nya friheten och det ökade ansvaret som kännetecknar reformen utnyttjats av universiteten och högskolorna under treårsperioden 199394-199596.

Arbetet bör inledas omgående och pågå t.o.m. den 1 mars 1996.

Ansvaret ligger på universitet och högskolor

I proposition 1992x9321 Universitet och högskolor frihet för kvalitet

föreslogs långtgående förändringar i regelverket för de statliga universiteten och högskolorna. De grundläggande principerna bakom dessa förändringar var att skapa frihet för universitet och högskolor att besluta om innehåll i och institutionella ramar för verksamheten. Dessa principer godkändes av riksdagen i december 1992 bet. l99293zUbU3, rskr. 199293: 103.

Den nya högskolelag 1992:1434 och högskoleförordning 1993: 100, senast ändrad 1993: 1080 respektive 1993:221 för Sveriges lantbruksuniversitet samt det nya resurstilldelningssystem för grundutbildning, som delvis infördes den 1 juli 1993, innebär att statsmakterna övergivit den direkta styrning av landets lärosäten för högre utbildning och forskning som tillämpats under lång tid. I stället har ansvaret för mycket stora resurser och en väsentlig del av den långsiktiga kompetensutvecklingen i landet lämnats över till universiteten och högskolorna. Jfr prop. 199293:169, bet. 199Z93:UbU14, rskr. 199293:363.

40 Bilaga 1

Två av de statliga högskolorna, nämligen Chalmers tekniska högskola och Högskolan i Jönköping, förs fr.o.m. den 1 juli 1994 över till stiftelseform för att ytterligare öka mångfalden prop. 199293321, bet. 199293:UbU18, rskr. 1992932405.

Den väsentligt ökade självständigheten för universiteten och högskolorna har kombinerats med en ordning som innefattar kraftfulla incitament för att utveckla kvaliteten i verksamheten och öka effektiviteten i resursutnyttjandet. Universitetskanslem har givits ansvar för nationell utvärdering och kvalitetsbedömning. Sålunda svarar två nya myndigheter, Kanslersämbetet och Rådet för grundläggande högskoleutbildning, för att stimulera och stödja universiteten och högskolorna i deras ansträngningar att utveckla kvaliteten. Vidare införs successivt nya resurstilldelningssystem såväl för grundutbildning för forskning och

som forskarutbildning under treårsperioden. Ett uppföljningsansvar har lagts

Verket för högskoleservice VHS. Reformen har genomförts parallellt med att ökade resurser tillförts

universitet och högskolor för att möjliggöra en kraftig ökning av antalet studenter i grundläggande högskoleutbildning.

Uppdraget

De viktigaste målen för 1993 års universitets- och högskolereform är

att väsentligt öka universitetens och högskolornas frihet i förhållan-

de till regering och riksdag, att stimulera till mångfald i fråga såväl innehåll i organisa-

om som

tion av verksamheten, att höja kvaliteten i verksamheten, att utnyttja resurserna effektivt, att öka antalet studenter och doktorander som fullföljer sin utbild-

ning, och att anpassa utbildningsutbudet inom den grundläggande högskoleut-

bildningen till studenternas efterfrågan.

Utredaren bör studera hur dessa grundläggande mål förverkligas vid universiteten och högskolorna under den första treårsperioden. Utredaren bör även studera hur den nya högskolelagen och den nya högskoleförordningen tillämpas. Utredaren bör särskilt belysa i vilken utsträckning reformens intentioner trängt igenom till dem som ytterst svarar för verksamheten, nämligen lärarna och studenterna.

Utredaren bör också särskilt belysa hur följande aspekter utvecklats:

Studentinflytandet i olika beslutsorgan -

Behörighetsvillkor och urvalsregler -

Bilaga 1 41

Antagningssystem och information till studenterna -

Den högre utbildningens internationalisering -

Relationema mellan styrelse-fakultet och institutioner -

Ansvaret för den interna utvärderingen. -

Vidare bör tillgängligheten till högre utbildning i olika delar

av landet belysas liksom eventuella förändringar vad gäller den sociala, könsmässiga och regionala rekryteringen till högre utbildning.

Ramar för utredarens arbete

För den särskilda utredarens arbete gäller kommittédirektiven dir. 1984:5 samt dir. 1992:50 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning respektive redovisning av regionalpolitiska konsekvenser.

Utredaren skall samråda med Arbetsgruppen U 1992:E för jämställdhet i högre utbildning och forskning, den s.k. JÄSTgruppen, vilken tagit initiativ till en samlad utvärdering av de projekt som bedrivits på senare tid inom universitet och högskolor med sikte på ökad jämställdhet.

Utredaren skall vidare från Utredningen om nytt resurstilldelningssystem för universitet och högskolor l992:05, den s.k. Resursberedningen, hämta erfarenheter av i första hand det nya resurstilldelningssystemet.

Utredaren skall slutligen samråda med Kanslersämbetet vad gäller arbetet med att utveckla kvaliteten och med Verket för högskoleservice vad gäller uppföljningen av verksamheten.

Arbetet skall fortlöpande redovisas översiktligt. Utbildningsdepartementet avser att i särskild ordning bereda företrädare för riksdagspartier, organisationer och andra intresserade möjlighet att ta del av dessa redovisningar. Den första redovisningen bör göras i september 1994.

Utredningsarbetet skall slutredovisas den 1 mars 1996.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för Utbildningsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittéförordningen

- 1976:119 med uppdrag att göra en uppföljning av 1993 års universi-

tets- och högskolerefonn,

42 Bilaga I

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde

utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hennes hemställan.

Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 43

Kommittédirektiv

Tilläggsdinektiv till utredningen om uppföljning 1993 års universitets-

av och högskolerefonn U 1994:01

Beslut vid regeringssammanträde den 27 oktober 1994

Sammanfattning av uppdraget

Den särskilda utredaren, som tillkallats för att följa upp 1993 års universitets- och högskolereform dir. 1993:143, ges i uppdrag att lägga förslag till förändringar i högskoleförordningens 1993:100 regler

om tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Vidare skall uppgifter och struktur för de centrala myndigheterna inom den högre utbildningens område ses över med syfte att framlägga förslag till

en sammanhållen myndighet inom universitets- och högskoleområdet.

Högskolereformen och dess konsekvenser

Regeringen tillkallade den 22 december 1993 en särskild utredare med uppgift att följa upp 1993 års universitets- och högskolereform dir. 1993:143. Uppdraget är att studera hur de nya förutsättningarna som skapats genom reformen utnyttjats av universiteten och högskolorna under treårsperioden 199394-199596.

Genom beslut av riksdagen bet.199192:UbU18, rskr. 199192: 195 avvecklades Universitets- och högskoleämbetet UHÄ och Utrustningsnämnden för universitet och högskolor den 1 juli 1992. Samtidigt inrättades fem nya myndigheter, Verket för högskoleservice, sekretariatet för utvärdering av universitet och högskolor, som den 1 juli 1993 ändrade namnet till Kanslersämbetet, Överklagandenämnden för högskolan, Rådet för grundläggande högskoleutbildning samt Rådet för forskning om universitet och högskolor.

Vissa beslut som tidigare fattades av de avvecklade myndigheterna fattas numera av regering och riksdag eller av universiteten och högskolorna själva. Detta gäller t.ex. frågor om utbildningsorganisationen, samt vissa dimensionerings- och lokaliseringsfrågor.

Andra frågor som också beslutas lokalt följd reformen

som en av gäller behörighet och urval till grundläggande högskoleutbildning samt vissa informationsfrågor som hör samman med detta. Tidigare ansvarade

44 Bilaga 2

UHÄ delvis för dessa frågor. UHÄ hade också central roll i arbetet

en med anslagsframställningama. Som följd av högskolereformen går

en samtliga anslagsframställningar och årsredovisningar nu direkt till regeringen.

Högskolereforrnen innefattade även i övrigt en omfattande omstrukturering inom den centrala administrationen inom högskoleområdet.

Sammantaget har dessa förändringar medfört en rad problem, inte minst för de studerande också för universitet och högskolor.

men

Regeringen uppdrog den 2 juni 1994 till Verket för högskoleservice att i samverkan med Svenska Akademiska Rektorskonferensen SAR och De Nya Högskolomas Rektorskonvent NHR göra en förstudie rörande förutsättningarna för förändrade styrformer m.m. av verkets service till universitet och högskolor. Förstudien överlämnades till regeringen den 9 september 1994.

Uppdraget

Utredaren har den 17 oktober 1994 lämnat en kort lägesrapport med tyngdpunkt frågor rörande antagning och rekrytering till högskoleutbildning.

Mot bakgrund denna rapport och övriga redan påbörjade upp-

av följningsstudier skall utredaren lägga fram förslag till förändringar i högskoleförordningens regler om tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Syftet skall vara att skapa en nationell ordning som är överblickbar för de enskilda vad beträffar kopplingen mellan gymnasieskolan, vuxenutbildningen och högskolan. Särskild uppmärksamhet skall ägnas de studerandes rättssäkerhet i antagningsprocessen. I anslutning till överväganden tillträdesreglema bör utredaren belysa behovet av

om samordning informationen utbildningutbudet vid universitet och

av om högskolor i Sverige och utomlands.

Vidare skall utredaren analysera myndighetsstrukturen inom universitets- och högskoleområdet. I denna del uppdraget skall också prövas

av

ytterligare uppgifter kan delegeras från regeringen till myndighetsniom vån och över huvud taget vilka uppgifter som bör fullgöras av en central myndighet. Det förutsätts att arbetet vad gäller kvalitet och kvalitetsutveckling, som nu pågår såväl vid universitet och högskolor som central myndighetsnivå, skall fortgå och att organisatoriska förutsättningar för detta skall central myndighetsnivå. Utredningsarbetet

ges bör inriktas att skapa sammanhållen myndighet inom området.

en Myndigheten bör möjligt inrättas den 1juli 1995. Utredningsarbetet,

om

Bilaga 2 45

som således måste bedrivas skyndsamt, skall ske med beaktande det

av övergripande kravet effektivitet i statsförvaltningen.

Utbildningsdepartementet

1994:153 Bilaga 3 47

Sammanställning av de fem berörda myndigheternas uppgifter enligt instruktioner

Kanslersämbetet

Uppgifter enligt instruktion SFS 1993:886

Kanslersämebtet har till uppgift att granska och främja kvaliteten i verksamheten vid universitetet och högskolor. Ämbetet skall härvid

besluta om utvärderingar av verksamheten vid universitet och högskolor, begära resurser för dessa samt svara för beställningar sådana

av utvärderingar

sammanfatta och publicera resultaten av utförda utvärderingar samt följa upp de åtgärder som universitet och högskolor vidtar med anledning av dessa

främja utvecklingen av system för att bedöma och säkra kvaliteten i verksamheten vid universitet och högskolor 4. stimulera universitet och högskolor att genomföra utvärderingar

egna och bedöma de interna kvalitetssäkrings- och utvärderingssystem

som universiteten och högskolorna utvecklar, samt i övrigt följa deras

upp kvalitetssäkringsarbete

pröva förutsättningarna för universitets och högskolors rätt att utfärda examina på olika nivåer, och

följa den internationella utvecklingen inom sitt verksamhetsområde.

Kanslersämbetets verksamhet omfattar dels universitet och högskolor med offentlig huvudman, dels sådana utbildningar med enskild huvudman som regeringen erkänt som högskolemässiga och vilkas huvudman enligt författning eller avtal skall medverka i uppföljningar och utvärderingar av utbildningen.

Verket för högskoleservice

Uppgifter enligt instruktion SFS 1992:397, ändring 1993:887

l§. VHS har till huvudsaklig uppgift att i enlighet med de uppdrag som lämnas av regeringen samt av universitet och högskolor

svara för information i samhället om verksamheten vid universitet och högskolor

stimulera intresset för högre utbildning och forskning -

svara för adminstrativ utveckling -

48 Bilaga 3 1994:153

biträda universitet och högskolor med juridisk rådgivning och servi- ce.

Verket skall vidare följa den internationella utvecklingen inom högskoleområdet och främja det internationella utbytet.

Verket skall också på uppdrag universitet och högskolor samt

av andra myndigheter och inrättningar som har anknytnn g till verksamheten vid universitetet och högskolor ha hand utrustningsplanering och

om upphandling mot betalning. Verket får också lämna samma tjänster till andra myndigheter och inrättningar. Vidare får verket, om det är ändamålsenligt, ingå avropsavtal och liknande avtal utan särskilt uppdrag. Regeringen bestämmer särskilt verkets utrustningsplanering och

om upphandling i vissa fall.

Verket får utföra andra uppdrag till universitet och högskolor samt

andra inrättningar har anknytning till verksamheten vid universi-

som tet och högskolor eller bedriver liknande verksamhet.

2§. Verket skall särskilt

uppdrag universitet och högskolor biträda vid antagning av

av studenter,

fullgöra förmedlande och koordinerande uppgifter för internationellt utbildningssamarbete enligt regeringens bestämmande,

för bedömningen utbildningar vid utländska universitet och

svara av högskolor enligt vad är särskilt föreskrivet,

som

för insamling, bearbetning och sammanställning av data om

svara universitet och högskolor i samarbete med dem.

Rådet för grundläggande högskoleutbildning

Uppgifter enligt instruktion SFS 1992:817

1¶Rådet för grundläggande högskoleutbildning har till uppgift att

främja och stödja insatser för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pedagogiska förnyelse.

2§. Rådet skall särskilt

fördela medel till utvecklingsinsatser,

inhämta och sprida kunskaper planerade och avslutade utveck-

om lingsinsatser principiell och nydanande karaktär i Sverige och i

av utlandet,

utvärdera de utvecklingsinsatser som rådet har fördelat medel till.

1994:153 Bilaga 3 49

Rådet för forskning universitet och högskolor

om

Uppgifter enligt instruktionen SFS 1992:818

1 Rådet för forskning om universitet och högskolor skall ha till

uppgift att främja och stödja forskning och utvecklingsarbete rörande universitet och högskolor. Rådet skall verka för att information om och resultat av forskning och utvecklingsarbete inom rådets ansvarsområde sprids.

2 Rådet skall särskilt

fördela medel till forskning och utvecklingsarbete och därmed

sammanhängande verksamhet,

allsidigt och öppet granska den forskning och det utvecklingsarbete till vilket medel har begärts hos rådet samt utvärdera forskning och utvecklingsarbete som rådet fördelat medel till,

undersöka vilka behov av forsknings- och utvecklingsarbete är

som angelägna inom området, redovisa resultaten av dessa undersökningar samt ta initiativ till och främja forskning och utvecklingsarbete som tillgodoser sådana behov,

främja och ta initiativ till internationellt samarbete inom sitt

ansvarsområde.

Överklagandenämnden för högskolan

Uppgifter enligt instruktion SFS 1992:404

Överklagandenämnden för högskolan har till uppgift att pröva överklaganden av visssa beslut inom universitetens och högskolornas område. Vilka beslut som får överklagas till nämnden anges i föreskifter

som meddelas av regeringen.

Bilaga 4 51

Organisation, ekonomi och personal m.m. vid de fem berörda myndigheterna

Kanslersärnbetet

Verksamhetsmål enligt regleringsbrev för budgetåret 199495

Övergripande mål

Målet för Kanslersämbetet är att medverka till att de svenska universiteten och högskolorna blir internationellt erkända för sin kvalitet och sitt kvalitetsarbete.

Kanslersämbetet skall främja och granska utveckling av kvalitet och kvalitetssystem i verksamheten vid universiteten och högskolorna och därvid tillföra dessa information, kunskap och kompetens som bidrar till att etablera system för verksamhets- och kvalitetsutveckling på internationellt konkurrenskraftig nivå. I detta innefattas att genomföra rikstäckande utvärderingar avseende kvaliteten i verksamheten vid universiteten och högskolorna samt att granska och bedöma dessas kvalitetsarbete.

Ämbetets verksamhetsredovisning

Kanslersämbetets Verksamhetsmål under de tre första åren har innefattat att ta fram principer, arbetssätt och metoder för kvalitetsutveckling och kvalitetsgranskning och -bedömning samt att etablera en samsyn med universiteten och högskolorna och med andra intressenter i fråga om detta.

Organisation

Kanslersämbetet leds av Universitetskanslem och en styrelse. Styrelsen består av högst åtta andra ledamöter. Under budgetåret 9394 har verksamheten bedrivits inom fyra verksamhetsprogram samt ett inforrnations- och kommuniaktionsprogram. De fyra verksamhetsprogrammmen har varit

Strategiska projekt

Nationella utvärderingar 1

Kvalitessäkring och kvalitetsuppföljning Examensrätt m.m.

Ekonomisk omslutning

Anslagsmedel budgetåret 199394 22 328 000 kr Anslagsmedel budgetåret 199495 22 861 000 kr

Förbrukade medel budgetåret 199394 ca 11 milj kr

Antal anställda ca 10 personer personalkostnad ca 4 milj kr

För program- och projektverksamheten har ett åttiotal experter eller sakkunniga engagerats.

Verket för högskoleservice

Verksamhetsmål enligt regleringsbrev för budgetåret 199495

Övergripande mål

VHS skall främja utvecklingen av och intresset för högre utbildning och forskning genom att

följa och beskriva verksamheten vid universitet och högskolor

följa den internationella utvecklingen inom högre utbildning och

forskning och främja det internationella utbytet ställa information och kunskap till förfogande för analys och utveckling. Vidare skall VHS bidra till en effektiv användning av tillgängliga

resurser vid universitet och högskolor.

I regleringsbrevet för budgetåret 199495 anges följande verksamhetsmål för de olika verksamheterna:

Uppföljning. VHS uppföljning skall vara den främsta källan till en allsidig, översiktli g och samlad informatioon om högskoleväsendet: VHS skall skall för att den officiella statistiken inom högskoleväsendet

svara anpassas till behoven och speglar förändringar i verksamheten.

Internationalisering. VHS skall underlätta och fördjupa den process genom vilken svensk högre utbildning vidgar sin roll i ett europeiskt och globalt sammanhang.

Infomation. VHS skall svara för att relevant information om högre utbildning och forskning finns tillgängliga i första hand för studenter,

.SOU 1994:153 Bilaga 4 53

blivande studenter, universitet och högskolor i rätt form och vid rätt tidpunkt.

Högskoleprovet. VHS skall svara för att högskoleprovet utformas

som ett urvalsinstrument som väl speglar de sökandes möjligheter att tillgodogöra sig utbildning.

Samordnad antagning. VHS skall ytterligare förbättra servicen till universitet och högskolor samt till de sökande på ett kostnadseffektivt sätt. Antagningsverksamheten skall uppdragsfinansieras.

Upphandling. VHS skall tillgodose universitets, högskolors och forskningsråds behov av professionell upphandling. Upphandlingsverksamheten skall uppdragsfinansieras.

Juridisk rådgivning. VHS skall tillgodose universitetens och högskolornas behov av professionellt juridiskt stöd. Uppdragsverksamheten skall uppdragsfinansieras.

Administrativ utvecklingADB. VHS skall genom god kunskap om universitet och högskolor och om moderna utvecklingsmetoder och tekniker inom AUADB utföra uppdrag professionellt och effektivt. Verksamheten skall delvis uppdragsfinansieras.

VHS verksamhetsberättelse

VHS verksamhet kan med utgångspunkt i vem som är uppdragsgivare delas in i två huvudgrupper. Det är dels verksamhet där regering och riksdag kan ses som uppdragsgivare dels verksamhet där universitet och högskolor är beställare. De uppdrag som kan betraktas som service regering och riksdag omfattar uppföljning internationalisering, infonnation och högskoleprov. Uppdragen som är en service universitet och högskolor avser samordnad antagning, upphandling, juridik och administrativ utvecklingADB.

Organisation

Verksamheten leds av en generaldirektör med ett råd. VHS är uppdelat i sju avdelningarenheter som svarar mot de åtta olika verksamheterna. Antagningsavdelningen ansvarar även för högskoleprovet. Inom AU

ADB-enheten ingår även ansvaret för driften av SUNET.Vidare finns en administrativ enhet för den interna verksamheten samt ett verksledningssekretariat. Intäker och kostnader 1 000 tals kr Intäkter

Kostnader

Antal anställda är ca 100 personer. Lönekostnadema för personalen uppgår till ca 45,9 milj kr.

Överklagandenämnden för högskolan

Verksamhetsmål enligt regleringsbrev för budgetåret 199495 Överklagandenämnden skall handlägga inkomna ärenden så snabbt som möjligt med iaktagande av kravet rättssäkerhet.

Bilaga 4 55

Uppgift enligt verksamhetsberättelse

Överklagandenämnden för Högskolan ÖNH har till uppgift pröva

att överklaganden över beslut inom universitetens och högskolornas område. Vilka beslut får överklagas i föreskrifter meddelas

som anges som av regeringen. Nämnden består av ordförande samt sju andra ledamöter.

ÖNH även för kanslifunktionen för Högskolans avskiljande-

svarar nämnd.

Ekonomisk omslutning

Anslagsmedel för budgetåret 199393 3 162 000 kr Anslagsmedel för budgetåret 199495 3 233 000 kr

Kansliets personal består av en kanslichef, tre handläggare och regi-

en strator, totalt fem personer.

Rådet för gnmdläggande högskoleutbildning

Verksamhetsmål enligt regleringsbrev för budgetåret 199495

Övergripande mål

Rådet skall stödja insatser för att för att utveckla den grundläggande högskoleutbildningens kvalitet och pedagogiska förnyelse. Rådet skall särskilt fördela medel till utvecklingsinsatser och inhämta och sprida kännedom om planerade, pågående och avslutade utvecklingsinsatser av principiell och nydanande karaktär i Sverige och utomlands. Rådet skall vidare utvärdera de utvecklingsinsatser som Rådet har fördelat medel till.

Verksamhetsmål

Rådet skall främja utvecklingen av den grundläggande högskoleutbildningen genom att fördela medel till experimentbetonande utvecklingsprojekt, som ligger utom ramen för vad som normalt kan och bör bekostas. Rådet skall vidare fortsätta att inhämta och sprida kännedom om

avslutade, pågående och planerade utvecklingsinsatser av principiell och nydanande karaktär i Sverige och utomlands.

I regleringsbrevet för 199495 anges att särskilda insatser skall göras inom fyra områden:

datorstöd i grundläggande högskoleutbildning -

miljöutbildning. För detta ändamål skall rådet avsätta 4 milj kr. -

jämställdhet, med syfte att permanent öka rekryteringen av kvinliga -

studenter till teknisk och naturvetenskaplig utbildning. För detta skall

rådet avsätta 5 milj kr.

ökad internationalisering av utbildningen. För detta skall rådet avsätta -

15 milj kr.

Ekonomisk omslutning

Anslagsmedel för budgetåret 1993.94 40 599 000 kr Av medlen får högst 3 milj kr användas för förvaltningsändamål.

Anslagsmedel för budgetåret 199495 41 871 000 kr Av medlen får högst 3,5 milj kr änvändas för förvaltningsändamål.

Rådet för forskning om universitet och högskolor

Verksamhetsmål enligt regleringsbrev budgetåret 199495

Övergripande mål

Samma instrruktionen för rådet SFS 1992:818 l och se

som bilaga 3. Rådets stöd till foskning skall främja effektiv verksamhet på hög internationell nivå.

Verksamhetsmål

Rådet skall utöver de för forskningsråden gemensamma verksamhetsmålen

stödja forskning som har långsiktig relevans för universitet och hög- -

skolor

särskilt beakta behovet återföring forskningsresultaten till - av av

universitetens och högskolornas verksamhet.

Bilaga 4 57

Ekonomisk omslutning Anslagsmedel för budgetåret 199394 7 556 000 kr Anslagsmedel för budgetåret 199495 7 846 000 kr

Bilaga 5 59

Till statsrådet och chefen för Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 2 juni 1994 bemyndigade regeringen chefen för Utbildningsdepartementet, statsrådet Unckel, att uppdra Verket för högskoleservice, VHS, att i samverkan med Svenska Akademiska Rektorskonferensen, SAR, och De Nya Högskolomas Rektorskonvent, NHR, göra en förstudie rörande förutsättningarna för förändrade styrformer m.m. av verkets service till universitet och högskolor.

Förstudien har genomförts av en styrgrupp. Styrgruppens ordförande har varit generaldirektören Anitra Steen. Två av ledamöterna har utsetts av SAR, rektor Jan Ling och universitetsdirektören Johnny Andersson. De två övriga ledamöterna, rektor Ingemar Lind och rektor Birgitta Stymne, har utsetts av NHR. Sekreterare i gruppen har varit konsultema Klaes G Andersson, Magnus Bäckstrand och Christer Wretbom.

Styrgruppen föreslår att regeringen, efter att ha klarlagt vissa frågor gällande det nationella ansvaret några centrala områden, uppdrar till SAR och NHR att i samverkan med VHS genomföra en ny organisation för VHS serviceuppgifter till universitet och högskolor. Den nya organisationen bör stå klar den 1juli 1995. Styrgmppen är enig i sina förslag.

VHS har härmed slutfört sitt uppdrag.

Anitra Steen

7 Styrgruppens förslag och bedömningar

Bakgrund

Styrgruppens arbete måste ses mot bakgrund av de strukturella förändringar högskoleväsendet genomgått under senare år. Ett avgörande

som steg i denna togs med 1993 års högskolelag då övergången till

process mål- och resultatstyming av universitet och högskolor blev genomförd. Decentraliseringen av ansvar och beslutsbefogenheter inom högskolesektom har skapat en helt ny situation för universiteten och högskolorna och resulterat i en intensiv diskussion om hur den egna organisationen skall anpassas till de nya förutsättningarna och i vilken utsträckning man skall konkurrera respektive samverka med övriga universitet och högskolor i landet.

Omläggningen av det statliga styrsystemet för högskoleväsendet innebär att rad olika uppgifter som tidigare låg inom olika centrala

en myndigheters kompetensområde inte längre omfattas av central reglering. En del dessa uppgifter erbjuder VHS universitet och högskolor

av som service men i vilken utsträckning VHS tjänster utnyttjas beslutar respektive universitet eller högskola. Det är naturligt om universitet och högskolor nu överväger om det är mera rationellt att utföra dessa senare uppgifter i regi. För VHS, som endast i begränsad utsträckning har

egen

marknad för sina Servicetjänster utanför högskolesektom, ställer det en stora krav anpassning av verksamheten.

VHS är inte bara en servicemyndighet för universitet och högskolor utan också central myndighet på högskoleområdet med myndighetsuppgifter enligt regeringens och riksdagens beslut. Denna dubbla roll har,

styrgruppen, gett VHS en oklar ställning i förhållande till univermenar sitet och högskolor. Universitet och högskolor har inte sett VHS som sin serviceorganisation vilket bl.a. medfört att efterfrågan VHS tjänster sannolikt blivit lägre än vad som annars varit möjligt.

VHS och ställning som central myndighet har inte heller

ansvar åtföljts av motsvarande beslutsbefogenheter. Det har inneburit att VHS inte alltid kunnat agera med den handlingskraft och beslutsamhet som myndighetsansvaret krävt. Även när det gäller uppdragen från regering och riksdag har VHS således haft en otydlig roll.

Samtidigt visar den diskussion som initierats av ledningarna för universitet och högskolor att det inom högskoleväsendet finns behov av

organisation för samordning av vissa uppgifter och för bevakning av en

intressen i förhållande till statsmakterna. Som framgår av gemensamma styrgruppens behovsanalys finns det bland olika företrädare för universitet och högskolor en klar medvetenhet om behovet av samverkan kring

Bilaga 5 61

många av de serviceuppgifter som VHS erbjuder. Det har inom universitets- och högskolevärlden också övervägts om VHS kan svara mot de krav som universitet och högskolor ställer en gemensam organisation. VHS roll som anslagsmyndighet och det svaga inflytandet för universitet och högskolor har bl.a. angivits som skäl mot en sådan lösning. VHS har gjort den bedömningen, som styrgruppen delar, att en sådan roll för VHS skulle kräva så genomgripande förändringar i verkets struktur och organisation att det är fråga om en ny organisation.

Styrgruppens uppdrag har varit att genomföra en förstudie rörande förutsättningarna för förändrade styrformer m.m. av VHS service till universitet och högskolor. Styrgruppen har därvid analyserat VHS uppgifter för att klargöra vilka som kan betraktas som serviceuppgifter till universitet och högskolor och vilka som är att betrakta som nationellt angelägna uppgifter.

VHS serviceuppgifter

Styrgruppen bedömer att följande VHS-uppgifter är renodlade serviceuppgifter till universitet och högskolor.

A ntagning studerande till grundläggande högskoleutbildning utförs

av av VHS uppdrag av universitet och högskolor. Statsmaktema har också klargjort att frågan om antagning av studerande är en lokal fråga för respektive universitet och högskola. Styrgruppen vill dock framhålla att det med hänsyn till bl.a. studenterna och behovet av effektivitet i platsutnyttjandet, kan vara en fördel att det även i fortsättningen förekommer en teknisk samordning kring dessa frågor.

Upphandling kvalificerad utrustning m.m. och expertstöd i upp-

av handlingsärenden utförs av VHS uppdrag av universitet och högskolor. Styrgruppen vill understryka de ekonomiska vinster som ligger i en rationellt genomförd upphandling och i de ramavtal som träffats för olika områden. Även materialet från styrgruppens behovsanalys skall

om tolkas försiktigt tyder det att universitet och högskolor lägger ned anmärkningsvärt lite resurser på upphandling. Styrgruppen anser det ekonomiskt rationellt att ha tillgång till kvalificerad expertis i dessa frågor samt att kunna stimulera till en kvalificerad handläggning av upphandlingsärenden lokalt.

VHS erbjuder juridisk service till universitet och högskolor fonn av uppdragsfinansierade konsultinsatser. Universitet och högskolor har något olika bedömning om behovet av juridisk kompetens. VHS erfarenheten visar att det finns efterfrågan på juridisk kompetens med insikt och kunskaper högskoleväsendet. Styrgruppen vill också peka att

om

företrädare för de nya högskolorna i behovsanalysen har redovisat ett stort behov av juridisk kompetens.

VHS stöd för administrativ utveckling och A DB-utveckling är endast i begränsad omfattning uppdragsfinansierad. Styrgruppen vill dock understryka att det bland universitet och högskolor finns ett starkt behov och intresse för samordnande insatser inom dessa områden. Det framgår bl.a. av de samarbetskonsortier som universitet och högskolor bildat för gemensam utveckling av administrativa styrsystem, datafrågor m.m. Styrgruppen anser att universitet och högskolor är starkt medvetna om detta och vikten av att frågor om administrativ utveckling m.m. bör ligga inom respektive universitets och högskolas ansvarsområde.

VHS uppgifter nationell karaktär

av

Styrgruppen anser att följ ande VHS-uppgifter är nationella uppgifter och att staten även i fortsättningen måste ta ett direkt ansvar för dem och finansiera dem via anslag över statsbudgeten.

VHS uppföljning verksamheten inom högskolesektom är i första

av hand ett uppdrag från statsmakterna och nationell angelägenhet. Även

en den statistik verksamheten kräver måste bestämmas utifrån stats-

som maktemas intresse av att kunna följa utvecklingen inom högskoleområdet.

Statsmaktema beslutar om svenskt deltagande i E U:s utbildnings- och forskningsprogram. Det är också ett nationellt intresse att svenskt deltagande i genomförs ett tillfredsställande sätt. EU ställer

programmen också krav på Sveriges medverkan i programmen. Styrgruppen anser att vissa uppgifter i anslutning till EU:s program för högskoleväsendet kräver nationellt ansvar och kan alltså inte ses som serviceuppgifter till universitet och högskolor.

VHS genomför ekvivalering avslutad utländsk högskoleutbildning.

av Verksamheten är motiverad av arbetsmarknadsskäl och är av mindre intresse för universitet och högskolor. Styrgruppen anser att uppgiften även i fortsättningen måste ses som en nationell angelägenhet. Styrgrup-

vill dock framhålla att VHS ekvivalering ger information om utpen ländskt högskoleväsende som är till nytta både för universitet och högskolor och för studenter.

Styrgruppen att det är ett nationellt intresse att all infonna-

anser av tion landets högskoleutbildningar kan tillhandahållas ett för

om studenter, studievägledare m.fl. lättillgängligt sätt. Informationen finns

respektive universitet och högskolor och utgör grunden för ASKdatabasen.

.SOU 1994:153 Bilaga 5 63

Högskoleprovet ger studerande andra möjlighet pröva in på en att universitet och högskolor. Provet är service till de studerande. Endast en statsmakterna kan garantera högskoleprovets fortbestånd. Styrgruppen anser att ansvaret för att högskoleprov utarbetas, tillhandahålls och genomförs är en nationell angelägenhet.

VHS uppgifter med oklar ställning

Styrgruppens analys VHS verksamhet visar att för några områden av är det oklart uppgifterna skall nationella angelägenheter eller om anses vara om det är fråga om service till universitet och högskolor. VHS har enligt sin instruktion ett nationellt uppdrag för inatt svara formation om högskolesektom. VHS informationsansvar är dock inte närmare preciserat. Styrgruppen att även universitet och högmenar skolor har ett informationsansvar sin verksamhet. Det är enligt om styrgruppens mening dock inte rimligt att lämna över hela informationsansvaret om högskoleväsendet till universitet och högskolor. Ett nationellt ansvar kvarstår. Styrgruppen vill understryka att det nationella ansvaret för information om högskoleutbildning, forskning och högskolefrågor i övrigt bör preciseras och tydligt målsättning för att en informationsuppgiften anges. Uppföljningsverksamheten kan här lämna ett viktigt bidrag. Även när det gäller internationella information om förhållanden inom högskolesektom är VHS nationella oklart. VHS infonnationsuppansvar gifter samt kurser och studieresor verket och m.m. som arrangerar som riktar sig direkt till universitet och högskolor är, enligt styrgruppen, av den karaktären att de bör ligga inom för universitets och högramen skolors eget intemationaliseringsansvar. Styrgruppen att fråga anser en för statsmakterna är att klarlägga det nationella ansvaret och det nationella behovet när det gäller information internationella högskolefråom gor.

VHS lämnar också information utländska högskoleutbildningar

om till studenter som planerar att studera utomlands. Den insatsen underlättas av de kunskaper om utländska universitets och högskolors utbildningar som VHS får ekvivaleringsarbetet. Studenternas genom efterfrågan VHS service det här området har ökat kraftigt. Styrgruppen förutsätter att studenternas behov information inför studier av vid utländska universitet och högskolor uppmärksammas i samband med att det nationella ansvaret för information internationella högskoleom frågor klarläggs.

Uppgifter för en ny högskoleorganisation

Styrgruppens intervjuundersökning visar att det på ledningsnivån vid de aktuella universiteten och högskolorna finns en betydande samsyn om behovet samverkan kring ett antal uppgifter idag utförs av VHS. av som De viktigaste motiven för samverkan är ekonomiska samt ansvaret studenterna och intressen i förhållande till gentemot gemensamma statsmakterna. Man tänker sig således samverkansorganisation för en samarbete kring olika sakområden samt för intressebevakning. De områden universitet och högskolor anger som lämpliga samsom arbetsområden är i huvudsak sådana uppgifter som idag VHS utför. Uppfattningama går något isär vilka områden kräver samverkan om som vilka uppgifter bör hanteras varje universitet och högskola och som av för sig. Styrgruppen gör ändå den bedömningen att VHS serviceuppgifter i allt väsentligt bör kunna övertas av en ny högskoleorganisation. Styrgruppen har övervägt den organisatoriska hemvisten för de VHSuppgifter bedömt nationella angelägenheter. En del som gruppen som uppgifter bör uppdrag kunna lämnas till sådan organiav dessa som en sation hantera. Det innebär att denna får både nationellt angelägna att uppgifter finansierade direkt över statsbudgeten och uppgifter som universitet och högskolor beslutat att överlämna. Detta dubbla ansvar, dvs. både universitet och högskolor och mot statsmakten, behöver mot dock inte leda till oklarheter i förhållande till universitet och högskolor. Styrgruppen förutsätter nämligen att den nya organisationen kommer att styrd universitet och högskolor och att uppdragen från vara helt av statsmakterna således inte bör betraktas principiellt annorlunda än de universitet och högskolor normalt får från företag, myndiguppdrag som heter och organisationer. Styrgruppen ekvivalering avslutad utländsk högskoleutanser att av bildning är sådan uppgift statsmakterna bör kunna lämna som en som uppdrag till den högskoleorganisationen. Ekvivalering kräver kunnya inhemska och utländska högskolesystem. Universitet och skaper om kan också dra den kompetens och de erfarenheter högskolor nytta av ekvivaleringsarbetet när studenter vill räkna sig tillgodo som genererar olika utländska högskoleutbildningar i en svensk examen. Kunskaper utländska utbildningssystem är också viktiga i antagom ningsverksamheten. Tillgodoräknandet av utländska gymnasiebetyg är bedömning ligger inom varje lärosätes beslutskompetens. Genom en som uppdra högskoleorganisation att handha ekvivaleringsuppatt en ny drag undviks liknande kompetenser byggs två ställen. att upp talar också för, enligt mening, att vissa nationella Det styrgruppens uppgifter i samband med EUzs utbildningsprogram samordnas med en

.SOU 1994:153 Bilaga 5 65

ny högskoleorganisation. statsmakterna bör överväga att på uppdragsbasis i första hand överlämna vissa nationella uppgifter inom för

ramen Erasmus-Sokratesprogrammet. Det finns enligt styrgruppen starka skäl för att hålla ihop ekvivaleringen utländska högskoleutbildningar med

av vissa delar av EU:s utbildningsprogram.

Styrgruppen anser att ansvaret för och uppdatering ASK-

m.m. av databasen, som innehåller det samlade utbudet högskoleutbildningar,

av väl lämpar sig att, på regeringens uppdrag, handhas av en ny högskoleorganisation.

Även högskoleprovet bör på uppdrag statsmakterna kunna

av överlämnas till en ny högskoleorganisation.

Fortsatt nationellt ansvar

Däremot bör inte uppfäljningsverksamheten överföras till en högskoleorganisation. Uppföljningen ska bidra till statsmaktemas beslutsunderlag beträffande högskoleväsendet och bör hållas åtskilt från de institutioner som är föremål för uppföljning. Styrgruppen vill istället framhålla det nära samband som finns mellan utvärdering och uppföljning vilket enligt styrgruppen talar för att VHS uppföljningsverksamhet inordnas i Kanslersämbetet.

Samverkansorganisationens struktur

En ny samverkansorganisation för universitet och högskolor måste ha en viss stabilitet. Det är en förutsättning för att organisationen på ett effektivt och slagkraftigt sätt skall kunna hantera för universitet och högskolor gemensamma uppgifter och företräda universitet och högskolor gentemot statsmaktema. När uppgifter överlämnas till samverkansorganet måste beslut kunna fattas även inte organisationens

om samtliga medlemmar biträder det.

Styrgruppen menar att samverkansorganet måste ha demokratisk

en uppbyggnad där samtliga universitet och högskolor har ett rimligt avvägt inflytande. En fast ledningsorganisation bestående årsmöte, styrelse

av och en av styrelsen utsedd chefstjänsteman skapar förutsättningar för stabilitet och kontinuitet i verksamheten.

Styrgruppen förutsätter att samtliga statliga universitet och högskolor ansluter sig som medlemmar till samverkansorganet. Väljer flera universitet och högskolor att ställa sig utanför organisationen, kommer dess möjligheter att svara för gemensamma uppgifter och att hävda universi-

tets och högskolors intressen i förhållande till statsmakterna att försva-

Övervägande skäl talar för att medlemskapet är frivilligt. Samtidigt gas. vill styrgruppen peka på att förutsättningarna för att samverkansorganisationen skall kunna åta sig nationellt angelägna uppgifter från statsmakterna är att den upplevs som stabil och representativ. Om det frivilliga medlemskapet innebär att organisationen saknar nödvändig stabilitet kan statsmakterna behöva överväga andra organisatoriska lösningar.

Samverkansorganisationen bör finansieras genom medlemsavgifter och ersättning för utförda uppdrag. Medlemsavgiftema skall täcka en viss basorganisation samt vissa gemensamma utgifter för intressebevakning, opinionsbildning m.m. Serviceuppgifter som organisationen utför

uppdrag alla eller några medlemmar finansieras direkt. Uppdrag

av

utförs uppdrag av statsmakterna finansieras direkt över statsbudsom geten.

Sammanfattningsvis skulle således enligt styrgruppens uppfattning den önskvärda organisationen ha två huvuduppdrag i enlighet med vad som tidigare anförts, nämligen

Nationellt angelägna uppgifter som utförs uppdrag av regering och riksdag och som finansieras direkt via anslag. Sådan service universitet och högskolor var och en eller tillsam-

som

är beredda att uppdra organisationen att genomföra mot

mans

ersättning.

Uppdrag enligt punkten 1 till ett högskolegemensamt organ kan förutsätta stöd i lag för överlåtande uppgifter avser myndig-

av som hetsutövning.

Styrgruppen vill också betona att den organisationens förhåll-

nya ningssätt gentemot studenterna övervägs.

Det fortsatta arbetet

Det är styrgruppens förhoppning att regeringen skyndsamt tar ställning till de förslag redovisas i förstudien. Ytterligare klarlägganden är

som nödvändiga beträffande den fortsatta hanteringen av vissa nationellt angelägna uppgifter. Det är också nödvändigt att klarlägga vilka möjliga organisatoriska lösningar föreligger för den nya samverkansorgani-

som sationens fonnella ställning.

Regeringen bör uppdra SAR och NHR att i samverkan med VHS och under förutsättning riksdagens godkännande genomföra styrgrup-

av

förslag till organisation för universitet och högskolor. I pens en ny regeringsuppdraget bör vilka uppgifter nationell angelägenhet

anges av

Bilaga 5 67

som regeringen avser att uppdra till den nya organisationen att ombesörja samt de villkor regeringen därvid ställer beträffande demokratisk struktur, stabilitet och beslutsbefogenheter.

Uppdraget bör ta sikte att den nya samverkansorganisationen skall kunna bildas den 1 juli 1995.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändradansvarsfördelningför denstatliga 35.Vårandes ochandras. . stämma-

statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering.Ku.

N Kommunerna,LandstingenochEuropa 36.Miljö ochfysiskplanering.M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder

Mänsföreställningaromkvinnor ochchefskap. 1900-taleti Sverige.UD.

Vapenlagenoch EG.Ju. 38.Kvinnor, bamocharbetei Sverige1850-1993.UD. . Kriminalvård ochpsykiatri.Ju. 39.Gamlaär ungasomblivit äldre.Om solidaritet . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk mellangenerationerna.Europeiskaäldreäret1993. . konsekvensanalys.Fi. 40.Långsiktigstrálskyddsforskning.M.

EU, EESochmiljön. M. 41.Ledighetslagstiñningenenöversyn.A.

- Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- 42. Statenochtrossamfunden.C.

ochsäkerhetspolitiskthänseendeavattbli, 43.Uppskattadsysselsättning omskattemasbetydelse

respektiveintebli medlemi Europeiskaunionen.UD. för denprivatatjänstesektom.Fi.

O Förnyelseochkontinuitet omkonstochkultur 44.Folkbokföringsuppgittemai samhället.Fi. . i framtiden.Ku. 45.Grundenför livslångtlärande.U.

O Anslutningtill EU Förslagtill Övergripande 46.SambandetmellanSamhällsekonomi,transfereringar . lagstiftning.UD. ochsocialbidrag.

Omkriget kommit... Förberedelserförmottagande 47. Avvecklingavdenobligatoriskaanslutningen . avmilitärt bistånd1949-1969+Bilagedel.SB. till Studentkårerochnationer. U.

- Suveränitetochdemokrati 48. Kunskapför utveckling+ bilagedel.A. . + bilagedelmedexpertuppsatser.UD. 49. Utrikessekretessen.Ju.

JIK-metoden,m.m.Fi. 50. Allemanssparandetenöversyn.Fi. . - Konsumentpolitiki enny tid. C. .Minne ochbildning. Museemasuppdragoch . Påväg.K. organisation bilagedel.Ku.+ . Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. 52. Teaternsroller. Ku.

Kartläggningochätgärdsförslag.M. 53. Mästarbrevfor hantverkare.Ku.

- Års-ochkoncernredovisningenligt EG-direktiv. 54.Utvärderingavpraxis i asylärenden.Ku.

Del ochl II. Ju. 55. Rättentill reformeratbilstöd. S.

ratten- - Kvalitet i kommunalverksamhet-nationell 56. Ett centrumför kvinnorsomvåldtagitsoch

uppföljning ochutvärdering.C. misshandlats.S.

Renaroller i biståndet-styrningocharbetsfördelning57.Beskattningavfastigheter,del Principiella

i eneffektiv biståndsförvaltning.UD. utgångspunkterför beskattningavfastigheterm.m.

Reformeratpensionssystem. Fi . Reformeratpensionssystem.BilagaA. 58. 6 Juni Nationaldagen.Ju. . Kostnaderoch individeffekter.S. 59. Vilka vattendragskall skyddas Principeroch

Reformeratpensionssystem.BilagaB. förslag. M. . KvinnorsATP ochavtalspensioner. 59. Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav

Förvaltabostäder.Ju. vattenområden.M. . 24. Svenskalkoholpolitik enstrategiför framtiden. 60.Särskildaskäl utformningochtillämpningav

- - 25.Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. 2 kap. 5 § och andrabestämmelseri

- 26. Att förebyggaalkoholproblem. utlänningslagen.Ku.

Vårdavalkoholmissbrukare. 61. Pantbankernaskreditgivning. N. . 28. Kvinnor ochalkohol. 62. Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi.

29. Barn Föräldrar Alkohol. 63.Personnummer integritetocheffektivitet. Ju.

- - - 30.Vallagen.Ju. 64.Medrapsi tankarna M.

31.VissamervärdeskattefrågorlII Kultur m.m.Fi. 65. Statistikoch integritet,del 2 Lagom

- - 32.Mycket UnderSammaTak. C. personregisterför officiell statistikm.m. Fi.

33 Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden,m.m. 66. Finansiellatjänsteri förändring.Fi. . Ku. 67. Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad.

34.Teknisktutrymmeför ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö.

68.Otillbörlig kurspáverkanoch vissainsiderfrágor. Fi.

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69.On theGeneralPrinciplesof Environment 99.Domareni Sverigeinför framtiden

Protection.M. utgångspunkterñárfortsattutredningsarbete.

- 70.lnomkommunalutjämning.Fi. Del A+B. Ju. 71.Omintyg ochutlåtandensomutfärdasavhälso 100.Beskattningenvid gränsöverskridande

ochsjukvårdspersonalyrkesutövningen.S.i omstruktureringarinom EG, m.m. Fi. 72.sjukpenning,arbetsskadaochförtidspension 101.Höj ribban

förutsättningarocherfarenheter.S. Lärarkompetensför yrkesutbildning.U.

- 73. Ungdomarsvälfärd ochvärderingar enunder- 102.Analysochutvärderingavbistånd.UD.

-

sökningom levnadsvillkor, livsstil ochattityder.C. 103.Studiemedelsfmansieradpolisutbildning.Ju. 74. Punktskattemaoch EG. Fi. 104.PVC enplan för attundvikamiljöpåverkan.M.

- 75.Patientskadelag.C. 105.Ny lagstiftningomradio ochTV. Ku. 76.Trade andthe Envirorunent towardsa 106.Sjöarbetstid.K.

-

sustainableplaying field. M. 107.Sälcrarefinansieringavframtidakärnavfalls

- 77.Tillvarons trösklar. C. kostnader.M. 78.Citytunnelni Malmö. K. 108.Säkrarefinansieringavframtidakämavfalls- 79.Allmänhetensbankombudsman.Fi. kostnader Underlagsrapporter.M.

- 80.iakttagelserunderenreform Lägesrapportfrån 109.Tågetkommer. K.

-

Resursberedningensuppföljningvid sexuniversitet 110.Omsorgoch konkurrens.S.

och högskoloravdetnyaresurstilldelningssystemet 111.Bilars miljöklassningoch EG. M.

för grundläggandehögskoleutbildning.U. 112.Konsumenternaoch livsmedelskvaliteten. 81.Ny lagomskiljeförfarande.Ju. Enstudieavkonsumentupplevelser.Jo. 82.Förstärktamiljöinsatseri jordbruket 113.Växanderåvaror. M.

svensktillämpningavEG:smiljöprogram.Jo. 114.Avfallsfri framtid. M.

- 83.Övergångavverksamheterochkollektivaupp- 115.Sjukvärdsreformeri andraländer. S.

sägningar.EU och densvenskaarbetsrätten.A. 116.Skyldighetatt lagraolja ochkol. N. 84.Samvetsklausulinomhögskoleutbildningen.U. 117.Domstolsprövning forvaltningsärenden.Ju.av 85.Ny lagom skattpå energi. 118.Informationsteknologin-Vingar människans

EnteknisköversynochEG-anpassning. förmåga.SB.

Motiv. Del 119.Livsmedelspolitikfor konsumenterna. Reformen

- -

Författriingstextochbilagor. Del II. Fi. somkomav sig.Jo. -

86.Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten 120.Finansiellleasingavlös egendom.Ju.

somatiskkorttidsvård 1981-2001.S. 121.Bosparande.Fi. 87.Nya tidpunkterför redovisningochbetalningav 122.Trygghetmotbrott i lokalsamhället.Kartläggning,

skatteroch avgifter. Fi. principiella synpunkteroch förslag.Ju. 88.Mervärdesskattenoch EG. Fi. 123.Miljöombudsman.M. 89.TullagstiftningenochEG. Fi. 124.Varu- ochpersonkontrollvid EU:syttre gräns.Ju. 90.Kart- ochfastighetsverksamhet 125.Samordnadinsamlingavmiljödata.K.

finansiering,samordningoch 126.Husläkarreformensförstahalvår. S.

-

författningsreglering.M. 127.Kronan SpiranÄpplet. En universitetsstruktur

ny 91.Trafiken och koldioxiden Principerför att minska i södraStockholmsområdet.U.

-

trafikenskoldioxidutsläpp.K. 128.Lokal Agenda21 envägledning.M.

- 92.Miljözoner för trafik i tätorter.K. 129.Företagaresarbetslöshetsersättning.A. 93.Levandeskärgårdar.Jo. 130.Försäkringunderkrigsförhâllanden.Fi. 94.Dagspresseni1990-taletsmedielandskap.Ku. 131.Skyddetvid deninre gränsen.Ju. 95.En allmänsjukvårdsförsäkringi offentlig regi. S. 132.Landstingensansvarför kliniskt forsknings-och 96. Följdlagstiftniiigtill miljöbalken.M. utvecklingsarbete.S. 97.RegleringavVattenuttagur enskildabrimnar.M. 133.Miljöpolitikensprinciper. M. 98.Beskattningavförmåner. Fi. 134.Överprövuing besluti plan-ochbyggärenden.M.av

Statens offentliga 1994 utredningar

Kronologisk förteckning

135.TheKeytoEurope acomparativeanalysisof entry

-

andasylumpoliciesin Westerncountries.Ku. 136.Statligamyndighetersavtal.Fi. 137.Internationellaadoptionsfrágor.1993års

Haagkonventionm.m.S. 138.Rapportfrån Klimatdelegationen1994.M. 139.Ny socialtjänstlag.S. 140.Gemensamtgenomförande.Hur kanSverige

samarbetamedandraländerför attuppfylla

åtagandenenligtklimatkonventionen.M. 14 Arbetsrättsligautredningar.Bakgnmdsmaterial

.

utarbetat sekretariatetvid 1992årsarbetsrätts-av

kommitté.A. 142.Vägtullari Stockholmsregionen.K. 143.Ekonomiadministrationenvid

Linköpingsuniversitet.U. 144.Utjämningavkostnaderochintäkteri kommuner

ochlandsting.Fi. 145.ÃgarkoncenuationidagspressochradioTV

fempromemoriorochdiskussionsinlägg.Ku.

- 146.Massmedieforskningför branschochsamhälle.Ku. 147.Formerför statligverksamhet.Fi. 148.Förtidspensionenarbetsmarknadspolitiskventil S.

- 149.Säkerhetsskydd.Ju. 150.Produktsäkerheti offentligverksamhet.C. 151.Grupprättegång.Del A-C. Ju.

Åtgärderför attfrämjanyanställningar.A.

. 153.Ettnytthögskoleverk.U.

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Socialdepartementet

Omkriget kommit...Förberedelserför mottagandeav Mänsföreställningar kvinnor ochChefskap.[3]

om militärt bistånd1949-1969+ Bilagedel.[11] Reforrneratpensionssystem.[20] lnforrnationsteknologin Reforrneratpensionssystem.BilagaA. -Vingar åt människansförmågan 18] Kostnaderochindivideffekter.[21]

Reformeratpensionssystem.BilagaB. Justitiedepartementet KvinnorsATP ochavtalspensioner.[22]

Vapenlagenoch EG [4] Svenskalkoholpolitik enstrategiför framtiden.[24]

- Kriminalvård ochpsykiatri. [5] Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25]

- Års-och koncemredovisningenligtEG-direktiv. Att förebyggaalkoholproblem.[26] Del ochI ll. Ju.[17] Vårdavalkoholmissbrukare.[27] Förvaltabostäder.[23] Kvinnor ochalkohol.[28] Vallagen.[30] Barn Föräldrar Alkohol. [29]

- - Utrikessekretessen.[49] Gamlaärungasomblivit äldre.Omsolidaritetmellan 6Juni Nationaldagen.[58] generationerna.Europeiskaäldreåret1993.[39]

integritetocheffektivitet. [63] SambandetmellanSamhällsekonomi,transfereringar Personnummer-

skiljeförfarande.[81] ochsocialbidrag.[46] Ny lag om Domareni Sverigeinför framtiden Rättentill ratten reformeratbilstöd. [55]

-

utgångspunkterför fortsattutredningsarbete. Ettcentrumför kvinnor somvåldtagitsoch - Del A+B. [99] misshandlats.[56] Studiemedelsfmansieradpolisutbildning.[103] Om intyg ochutlåtandensomutfärdasavhälso-

förvaltningsärenden.[117] ochsjukvårdspersonali yrkesutövningen.[71] Dornstolsprövningav Finansiellleasing lösegendom.[120] sjukpenning,arbetsskadaoch förtidspension

av Trygghetmotbrott i lokalsamhället.Kartläggning, förutsättningarocherfarenheter.[72]

principiella synpunkterochforslag.[122] Teknologi ochvårdkonsumtioninom sluten Varu- och personkontrollvid EU:syttre gräns.[124] somatiskkorttidsvård1981-2001.[86] Skyddetvid deninre gränsen.[131] Enallmänsjukvårdsfcirsälcringi offentlig regi. [95] Säkerhetsskydd.[149] Omsorgochkonkurrens.[110] Grupprâttegáng.Del A-C. [151] Sjukvårdsreformeri andraländer.[115]

Husläkarreformensförstahalvår. [126] Utrikesdepartementet Landstingens för kliniskt forsknings-och

ansvar Historiskt vägval Följdemaför Sverigei utrikes-och utvecklingsarbete.[l32]

säkerhetspolitiskthänseende attbli, respektiveintebli Internationellaadoptionsfrágor.1993års

av medlemi Europeiskaunionen.[8] Haagkonventionm.m.[137] Anslutningtill Förslagtill övergripande Nysocialtjänstlag.[139]

EU lagstiñning.[10] Förtidspensionenarbetsmarknadspolitiskventil [148]

- Suveränitetochdemokrati

Kommunikationsdepartementet + bilagedelmedexpertuppsatser.[12] Renaroller i biståndet styrningocharbetsfördelning Påväg.[15]

i eneffektiv biståndsförvaltning.[19] Citytunnelni Malmö. [78] Sexualupplysningochreproduktivhälsaunder1900-talet Trafiken ochkoldioxiden Principerför attminska

i Sverige.[37] trafikenskoldioxidutsläpp.[91] Kvinnor, barnocharbetei Sverige1850-1993.[38] Miljözonerför trafik i tätorter. [92] Analys ochutvärderingavbistånd.[102] Sjöarbetstid.[106]

Tågetkommer.[109] Försvarsdepartementet Samordnadinsamling miljödata. [125]

av Räddningstjänsti samverkanoch entreprenad.[67] Vägtullari Stockholmsregionen.[142]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Finansdepartementet Ekonomiadministrationenvid

Linköpingsuniversitet.[143] Ändradansvarsfördelningför denstatligastatistiken.[l] Ett nytthögskoleverk.[153] Sverigeoch Europa.Ensamhällsekonomisk

konsekvensanalys.[6] Jordbruksdepartementet

JIK-metoden,m.m. [13] Förstärktamiljöinsatseri jordbruket VissamervärdeskattefrågorIII Kultur m.m.[31] skattemasbetydelse svensktillämpningavEG:smiljöprogram. [82] Uppskattadsysselsättning om - - skärgårdar.[93] privatatjänstesektom.[43] Levande för den Konsumenternaochlivsmedelskvaliteten. Folkbokföringsuppgittemai smnhället.[44] En studieavkonsumentupplevelser.[112] Allemanssparandet enöversyn.[50] - Principiella Livsmedelspolitikför konsumenterna. Beskattningav fastigheter,del - Reformensomkomavsig.[119] utgångspunkterför beskattningavfastigheterm.m. [57] -

Rationaliseradfastighetstaxering,del Fi. [62] Kulturdepartementet Statistikoch integritet, del 2 Lag personregisterför officiell statistikm.m. [65] Förnyelseochkontinuitet- omkonstochkultur - om Finansiellatjänsteri förändring.[66] i framtiden.[9] insiderfrágor.[68] Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden,m.m.[33] Otillbörlig kurspåverkanochvissa Inomkommunalutjämning.[70] Teknisktutrymmeför ytterligareTV-sändningar.[34]

PunktskattemaochEG. [74] Vår andesstämma ochandras. bankombudsman.[79] Kulturpolitik ochinternationalisering.[35] Allmänhetens skattpåenergi. Minneochbildning. Museemasuppdragoch Ny lag om EnteknisköversynochEG-anpassning. organisation+ bilagedel.[51]

Motiv. Del Teaternsroller. [52] - Författningstextoch bilagor. Del II. [85] Mästarbrevfor hantverkare.[53] tidpunkterför redovisningochbetalning Utvärderingavpraxis i asylärenden.[54] Nya av avgifter. [87] Särskildaskäl utformningochtillämpning av2 kap. skatteroch - Mervärdesskattenoch EG. [88] 5 § ochandrabestämmelseriutlänningslagen.[60]

Tullagstiftningenoch EG. [89] Dagspresseni1990-taletsmedielandskap.[94]

förmåner. [98] Nylagstiftningomradio och TV. [105] Beskattningav Beskattningenvid gränsöverskridande TheKeytoEurope acomparativeanalysisof entry omstruktureringarinomEG, [100] andasylumpoliciesin Westerncountries.[135] m.m. Ägarkoncentrationi dagspressochradioTV Bosparande.[121] Försäkringunderkrigsförhållanden.[130] fempromemoriorochdiskussionsinlägg.[145] - Statligamyndighetersavtal.[136] MassmedieforskningFörbranschochsamhälle.[146]

Utjämningavkostnaderochintäkteri kommuner Näringsdepartementet ochlandsting.[144] Formerfor statligverksamhet.Fi. [147] Pantbankernaskreditgivning. [61]

Skyldighetatt lagraolja ochkol. [116]

Utbildningsdepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Grundenför livslångt lärande.[45] Avveckling avdenobligatoriskaanslutningentill Ledighetslagstiñningenenöversyn[41] - Studentkårerochnationer.[47] Kunskapför utveckling+ bilagedel.[48]

Iakttagelserunder reform Lägesrapportfrån Övergångavverksamheterochkollektiva uppen - Resursberedningensuppföljningvid sexuniversitet sägningar.EU ochdensvenskaarbetsrätten.[83]

ochhögskolor det resurstilldelningssystemet Företagaresarbetslöshetsersättning.[129] av nya för gnmdläggandehögskoleutbildning.[80] Arbetsrättsligautredningar.Bakgrundsmaterial

Samvetsklausulinomhögskoleutbildningen.[84] utarbetatavsekretariatetvid 1992årsarbetsrätts-

Höj ribban kommitté.[141] Iârarkompetensför yrkesutbildning.[101] Åtgärderför attfrämjanyanställningar.[152]

Kronan Spiran Äpplet. Ennyuniversitetsstrulctur

i södraStockholmsområdet.[127]

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Civildepartementet Kommunerna,LandstingenochEuropa. + Bilagedel.[2] Konsumentpolitiki ennytid. [14] Kvalitet i kommunalverksamhet-nationell uppföljning ochutvärdering.[18] Mycket UnderSammaTak. [32] Statenochtrossamfunden.[42] Ungdomarsvälfärd ochvärderingar enunder-

sökningomlevnadsvillkor, livsstil och attityder. ]73] Patientskadelag.[75] Tillvarons trösklar. [77] Produktsäkerheti offentligverksamhet.[150]

Miljö- och naturresursdepartementet EU,EESochmiljön. [7] Skoterkömingpåjordbruks-ochskogsmark. Kartläggningochåtgärdsförslag.[16] Miljö ochfysisk planering.[36] Långsiktigstrålskyddsforskning.[40] Vilka vattendragskall skyddasPrinciperoch förslag. [59] Vilka vattendragskall skyddasBeskrivningarav vattenområden.[59] Med rapsi tankarna [64] On theGeneralPrinciplesof Environment Protection.[69] Trade andthe Environment towardsa

sustainableplayingfield. [76] Kart- och fastighetsverksamhetfinansiering,

samordningochförfattningsreglering.[90] Följdlagstiftningtill miljöbalken.[96] RegleringavVattenuttagurenskildabrunnar. [97] PVC enplan för att undvikamiljöpåverkan.[104]

- Säkrarefinansieringavframtidakämavfallskostnader. [107] Säkrarefinansieringavframtidakärnavfallskostnader

Underlagsrapporter.[108] - BilarsmiljöklassningochEG. [111] Växanderåvaror. [113] Avfallsfri framtid. [114] Miljöombudsman.[123] Lokal Agenda21 envägledning.[128]

- Miljöpolitikens principer. [133] Överprövningavbesluti plan-ochbyggärenden.[134] Rapportfrän Klimatdelegationen1994.[138] Gemensamtgenomförande.Hur kanSverige samarbetamedandraländerfor attuppfylla åtagandenenligtklirnatkonventionen.[140]

KUNGL. BIBL. 1995 -01-,7

STOCKHOLM

FRITZES

POSTADRFz 106 47 STOCKHOLM FAX08-20 50 11, TELEFON08-690 90 90