Skillnad mellan versioner av "SFS/1942:740"

Hoppa till: navigering, sök
(17 kap. 5 §)
(17 kap. 5 §)
Rad 464: Rad 464:
  
 
Ett färskt exempel på mellandom är denna dom meddelad av Nacka tingsrätt som faställt att  amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande [http://www.domstol.se/templates/DV_Press____11070.aspx rättsförhållandet].
 
Ett färskt exempel på mellandom är denna dom meddelad av Nacka tingsrätt som faställt att  amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande [http://www.domstol.se/templates/DV_Press____11070.aspx rättsförhållandet].
 +
 +
Ett exempel på mellandom utgör denna mellandom meddelad av Luleå tingsrätt i sin egenskap av fastighetsdomstol i mål [http://www.energimarknadsinspektionen.se/upload/Domar/Mellandom%20Ekfors%20Kraft%20AB%20F2851-06.pdf] F 2851-06.
  
 
== 17 kap. 11 § ==
 
== 17 kap. 11 § ==

Versionen från 18 juli 2009 kl. 07.02

Innehåll

1 Kap. Om allmän underrätt

1 kap. 1 §

Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från länsrätt som är administrativ underrätt

Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt .

Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.

Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen (sök).

Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av länsrätt eller specialdomstolarna.

Med lagfaren avses en person som har avlagt antingen juris kandidatexamen (jur. kand.) eller juristexamen samt avlagt domared.

Historik

Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt. Sedan 1300-talet hade man på landsbygden häradsrätter, där häradshövdningen enligt urgammal sed dömde med nämnd.

I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniseras till rådhusrätten. I dessa domstolar fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla var utbildade jurister. De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna, medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.

År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.

1 kap. 3 a §

Med förenklad form avses handläggning enligt 1 kap 3d §.

1 kap. 3 d §

Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.

Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.

I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.

Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.

1 kap. 5 §

En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarhamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.

2 Kap. Om hovrätt

2 kap. 2 §

Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett oavhjälpbart rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.

2 kap. 6 §

Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av part domar och beslut som meddelats av tingsrätt.

Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Hovrätt är första instans i brottmål om domaren misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.

3 kap. Om Högsta domstolen

Ny rubrik har införts av vilken framgår att domstolen numera officillt ska betecknas Högsta domstolen.

3 kap. 4 §

Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.

3 kap. 5 §

Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap..

Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.

3 kap. 6 §

Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.

När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Ett exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738.

Avgörande med nio ledamöter så kallat litet plenum, som aldrig tillämpades är numera inte längre gällande.

Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målets avgörs först efter ”menlig tidsutdräkt”.

Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 16 ledamöter i rätten. Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikat­frågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. (Ordföranden i Högsta domstolen, justitierådet Bo Svensson i domareförbundets tidskrift).

3 kap. 7 §

Det tycks självklart att justieråd som deltagit i ett mål sedan inte får vara med och pröva ansökan om resning eller domvilla i samma mål.

4 Kap. Om domare

4 kap. 7 §

Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen till länsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.

Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.

2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år. Kritik har framfört både mot att endast politiskt aktiva kommer ifråga som nämndeman och att medelåldern är alltför hög och att antalet pensionärer är för många.

4 kap. 13 §

Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas vilket framgår av Miljööverdomstolens avgörande i MÖD 2003:107.

I NJA 1993 s. 571 belyses dels frågan om domare mot vilken jäv anförts fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilket också besvarats nekande.

5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol

5 kap. 1 §

Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.

  • i ärende om nåd och i ärende enligt lagen (2006:45) om omvandling av fängelselivstid för uppgift om enskilds hälsotillstånd
  • hos domstol i mål eller ärende i domstolens rättsskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftsförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs.
  • i mål eller ärenden enligt 3 kap. 2 § samt 7 kap. 1 och 2 §§ konkurrenslagen (2008:579) gäller dock sekretess för uppgift om sådana förhållanden redan om det kan antas att den som uppgiften rör lider skada om uppgiften röjs.
  • hos domstol i äktenskapsmål samt mål och ärenden enligt föräldrabalken, liksom i ärenden enligt lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn och ärenden enligt lagen (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden
  • hos domstol i mål om ansvar för sexualbrott, utpressning, brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning, dataintrång, brott mot tystnadsplikt eller brott genom vilket infektion av HIV har eller kan ha överförts samt i mål om ersättning för skada med anledning av sådant brott, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs.
  • hos domstol även i mål om
  1. ansvar för barnpornografibrott,
  2. ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
  3. förverkande av skildring med sådant innehåll
  • för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar

6 kap. 1 §

Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.

8 Kap. Om advokater

8 kap. 4 §

Sveriges Advokatsamfund har vägledande regler om god advokatsed.

9 Kap. Om straff, vite och hämtning

9 kap. 1 §

Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller ombud kan begå under rättegång.

9 kap. 5 §

Ett exempel på att "uttala sig otillbörligt" är att förolämpa rättens ledamöter.

9 kap. 5 §

Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.

Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna.

Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud. Han påstods ha talat om för sin klient vem som angivit denne till åtal. Advokaten dömdes sedermera av Borås tingsrätt till 120 dagsböter à 200 kr för brott mot yppandeförbud.

10 Kap. Om laga domstol

Detta kapitel reglerar vid vilken domstol talan ska väckas.

Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4 rättegångsbalken.

Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.

Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.

Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt .

10 kap. 1 §

Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol. Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 10 kap 16 § RB.

Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 10 kap.18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 10 kap 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.

En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.

10 kap. 17 §

Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.

Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom länsrätt och kammarrätt liksom liksom vid nedan angivna specialdomstolar inte kan upptas av annan domstol.

  • Arbetsdomstolen
  • Arrendenämnder
  • Fastighetsdomstol
  • Hyresnämnd
  • Marknadsdomstolen
  • Migrationsdomstol
  • Miljödomstol
  • Patentbesvärsrätten
  • Riksrätten
  • Sjörättsdomstol
  • Tryckfrihetsdomstol

under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.

Miljödomstol är som framgår en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.

En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.

Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.

10 kap. 20 a §

Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.

11 kap. 1 §

För underåriga dvs för dem som är under 18 år är det ställförträdaren eller företrädarna oftast föräldrarna som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt Svea hovrätts avgörande i RH 1994:87.

11 kap. 2 §

Partrederi kan också vara part i rättegång enligt [https://lagen.nu/dom/nja/1992s110 NJA 1992 s. 110].

12 Kap. Om rättegångsombud

12 kap. 1 §

Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse. Se 2 §

Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 3 § [1].

12 kap. 2 §

Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för ombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas. Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.

Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, måste det dock krävas att ombudet äger tillräckliga insikter för utförande av sitt uppdrag. Han bör sålunda äga förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som däri är av betydelse samt att redigt och fullständigt utveckla partens talan. Om budet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar. Vid bedömandet av om ombudet besitter erforderliga kvalifikationer i nu angivna hänseenden bör hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, torde det sålunda inte böra ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål. (Se NJA II 1943 s 132.) När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har Högsta domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.

Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av Hovrättens för Västra Sveriges avgörande i Ö1597-08.

Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt Svea hovrätts beslut i mål Ö 3779-95.

12 kap. 4 §

Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt avgörande av Hovrätten över Skåne och Blekinge RH 2008:13.

12 kap. 5 §

Om ombudet gör ett oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är han olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.

12 kap. 9 §

Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.

Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt Svea Hovrätts avgörande RH 2003:40.

12 kap. 15 §

Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt Svea hovrätts avgörande i RH 2005:50.

13 Kap. Om föremål för talan och talans väckande

13 kap. 1 §

I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.

Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.

Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs. Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.

Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.

13 kap. 2 §

Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.

Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.

Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt Svea hovrätts avgörande i RH 2008:85.

En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.

Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.

En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.

Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.

Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.

13 kap. 3 §

En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.

Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.

Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.

Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.

Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.

Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.

I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.

I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.

13 kap. 4 §

Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.

Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.

Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.

En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.


Till Göteborgs tingsrätt


Stämningsansökan

Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.

Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23

Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21

Saken: Fordran på grund av skuldebrev.


Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.

Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A

Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Jönköping 2009-07-17


........................

Peter Xson

Bilagt

Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.

13 kap. 6 §

Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17:11) föreligger.

Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Lis pendens har inte ansetts föreligga enligt RH 1993:119.

Om i en allmän domstol mål pågår om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol enligt RH 1996:110 och RH 1997:86.

En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om lis pendens inte ansetts böra pröva kravet enligt Göta hovrätts avgörande i RH 1999:28.

15 kap. 1 §

Har kvarstadssökanden visat sannolika skäl för sin talan kan domstolen meddela interimistiskt beslut om kvarstad, vilket innebär att beslutet meddelas omedelbart utan att motparten fått tillfälle att yttra sig. Sökanden har bevisbördan för att motparten undandragit sig att erlägga betalning enligt NJA 1988 s. 305 och om denna inte uppfylls ska det interimistiska beslutet upphävas.

Ett bolag som bestulits på egendom till ett värde av i allt fall 4 355 400 kr har yrkat kvarstad hos tjuven och dennes medbrottsling vilken beviljats eftersom säkerhet ställts och det förelåg en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet skulle försöka undkomma att betala skulden enligt NJA 1992 s. 154.

Kvarstad kan inte beviljas för en fordran som ännu inte har uppkommit enligt RH 1993:34.

Om käromål vid tingsrätt avvisas på grund av skiljeklausul kan tingsrätten inte heller pröva yrkande om kvarstad. Till följd av detta ska bolaget anhängiggöra tvisten genom att påkalla skiljedom och i skiljeförfarandet begära att tingsrätt prövar yrkande om kvarstad enligt RH 1999:56.

15 kap. 2 §

Talan om samäganderätt får anses vara en sådan talan om bättre rätt som avses i denna paragraf. Då det inte var möjligt att föra en fullgörelsetalan om att viss egendom ägdes med samäganderätt biföll Högsta domstolen kärandens yrkande om kvarstad enligt NJA 1988 s. 13.

I mål om bättre rätt till personbil har käranden sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen och kvarstad har därför beviljats enligt NJA 1989 s. 304.

Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären enligt NJA 2001 s. 509.

Staten har beviljats kvarstad i brittisk medborgares rätt till ersättning till ersättning enligt lönegarantilagen enligt Hovrättens över Skåne och Blekinge avgörande i RH 1994:62.

Sabotagerisk har dock inte ansetts föreligga när svenska medborgare beviljats lönegaranti och de avsåg att använda medlen för sitt uppehälle och kvarstad har därför inte beviljats enligt RH 1994:69.

15 kap. 3 §

Lagrummet är inte tillämpligt vid talan om bättre rätt enligt NJA 1987 s. 829.

Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer. JUSEK väckte fastställelsetalan vid Arbetsdomstolen och yrkade samtidigt interimistiskt att uppsägningarna tills vidare inte skulle få verkställas. Arbetsdomstolen fann att det saknades rättsligt stöd för den interimistiska talan och att det inte kunde anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEKs talan avvisades därför i sin helhet enligt AD 1995 nr 127.

I mål om fastställelsetalan har svaranden vid vite förbjudits att utöva viss verksamhet enligt NJA 1991 s. 200.

I mål som rörde krav på hyresgäst att avflytta från förhyrd lokal har hyresvärden samtidigt yrkat förbud för hyresgästen att spela musik. Yrkandet har ogillats då den begärda åtgärden inte ansågs vara ägnad att säkerställa det anspråk hyresvärden förde talan om i målet enligt RH 1997:122.

15 kap. 3 § 2 st

Yrkande om förbud sanktionerat av vite har avslagits då förbud föreligger enligt 9 kap 8 § 3 st att förelägga vitestraff är utsatt enligt NJA 1982 s. 633.

15 kap. 4 §

Ansökan om handräckning vid rubbad besittning till hyreslägenhet har bifallits med tillämpning av denna paragraf i NJA 1985 s. 608.

15 kap. 5 §

Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad enligt MÖD 2007:31.

Beviskraven för att egendom finns inom en viss tingsrätts domkrets kan sättas lägre i ett mål om kvarstad än i ett fordringsmål enligt NJA 1987 s. 790.

I avvaktan på att en konkursansökan prövades har interimistisk kvarstad beviljats i NJA 1999 s. 644.

15 kap. 6 §

Säkerheten kan bestå av pant, borgen, företagshypotek, postväxel eller bankgaranti på lämpligt belopp.

Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad enligt NJA 1991 s. 670.

16 kap. 1 §

Referenten ska rösta först.

Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga enligt MIG 2007:17.

17 Kap. Om dom och beslut

17 kap. 2 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 30:2, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen

17 kap. 3 §

Denna paragraf innehåller en av de mest centrala bestämmelserna i rättegångsbalken. Som man ropar får man svar.

Domstolen svarar endast på det parten yrkat.

Har en part av misstag framställt fel yrkande eller åberopat fel grund får han stå sitt kast. Domstolen har ingen skyldighet; inte ens någon rätt att korrigera hans misstag.

I dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att domstolen inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan.

Ett enkelt exempel kan åskådliggöra detta.

Käranden (A) åberopar ett elva år gammalt skuldebrev och kräver svaranden (B) på betalning. B invänder att han har erlagt betalning redan för många år sedan men förmår inte styrka det. Domstolen kan inte annat än meddela dom i enlighet med yrkandet. Hade B istället invänt att fordran var preskriberad hade domstolen sannolikt funnit att så var fallet och ogillat As talan.

Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats enligt NJA 2003 s. 58.

I viss mån har denna rättsregel modifierats i NJA 1997 s. 825 där Högsta domstolen återförvisat mål till Svea hovrätt för ny behandling när hovrätten gått utöver parts yrkande. Enligt Högsta domstolen borde hovrätten, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.

Det finns däremot ingen regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet. Domstolen är därför oförhindrad att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga.

I NJA 1993 s. 13 har svaranden utan stöd i något avtal nyttjat fastighetsägarens lokaler och därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren motsvarande skälig hyra. Högsta domstolen har därför förpliktat svaranden att utge skadestånd trots att kärandens grund i målet var påstått brott, vilket inte ansågs styrkt enligt NJA 1993 s. 13.

Rätten är i dispositiva mål bunden av parternas yrkanden och medgivanden och denna princip upprätthålls som huvudregel även i indispositiva frågor. Av särskilda regler kan dock följa att rätten skall pröva en fråga även utan yrkande av part. En sådan särskild regel är 6 kap. 15 a § föräldrabalken, enligt vilken sägs att rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet enligt Hovrättens för Västra Sverige avgörande i ttps://lagen.nu/dom/rh/2005:38 RH 2005:38).

I indispositiva mål är domstolen oförhindrad att pröva yrkanden och grunder. I NJA 1993 s. 751 prövade hovrätten en moders yrkande att umgängesrätt skulle upphöra trots att endast fadern överklagat tingsrättens beslut i frågan. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att hovrätten prövar moderns yrkande enligt NJA 1993 s. 751.

Curia novit jure (domstolen förutsätts kunna vad lagen innehåller) är en urgammal rättsregel som utvecklats i denna uppsats av Tomas Törnqvist [2].

17 kap. 4 §

I MÖD 2004:10 har Miljööverdomstolen funnit att miljödomstolen hade begått rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i Miljöverdomstolen återförvisades målet till miljödomstolen enligt MÖD 2004:10.

Om flera käromål finns och dom ges över något av käromålen kallas detta deldom. Denna deldom har inte någon principiell betydelse vilket däremot mellandom kan ha enligt 17 kap. 5 §.

Deldom är vanligt i familjerättsliga mål där käromål om både äktenskapsskillnad och vårdnadsfrågan har väckts.

17 kap. 5 §

En mellandom är ett processrättsligt medel som kan användas för att dela upp en rättegång i flera delar där en mellandom är en dom över en särskild fråga.

Avsikten med mellandom är att kunna avgöra en rättegång tidigt utan att en omfattande utredning ska behöva åberopas. Om käromålet kan ogillas efter att bara en begränsad del av rättegången hållits och innan en omfattande bevisning i någon annan fråga behöver framläggas är det till fördel för båda parter.

Det är rättens sak att avgöra, oberoende av parternas inställning, om det är lämpligt att avkunna en mellandom.

Mellandom kan avkunnas,

  • om det är lämpligt med hänsyn till utredningen eller
  • över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången av målet.

Mellandom kan även avkunnas över en i målet uppkommen fråga som främst rör rättstillämpningen, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Det ska finnas en stark koppling mellan mellandomen och det fortsatta målet på så sätt, att en ogillande mellandom leder till att käromålet inte behöver prövas i sin helhet. Härav följer att det är av stor vikt hur temat för mellandomen utformas så att mellandomen inte blir betydelselös för målets utgång.

I RH 1995:55 undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet för fortsatt handläggning i tingsrätten. Anledningen var att hovrätten bedömde att det inte var lämpligt att avkunna en mellandom då det fanns uttryckliga lagregler att tillgå vid fel i fastighet samt då parterna var oense om mellandomens innebörd.

Mellandom kan också avkunnas i fråga som rör rättstillämpningen. Ett möjligt tema kan vara om svensk eller utländsk lag ska tillämpas.

Domstolen kan låta resten av målet vila i avvaktan på att mellandomen ska vinna laga kraft. Detta gäller till exempel om käromålet ogillas varigenom målet är avgjort genom mellandomen.

Ett färskt exempel på mellandom är denna dom meddelad av Nacka tingsrätt som faställt att amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande rättsförhållandet.

Ett exempel på mellandom utgör denna mellandom meddelad av Luleå tingsrätt i sin egenskap av fastighetsdomstol i mål [3] F 2851-06.

17 kap. 11 §

Ang. tredje stycket: Frågan om var gränsen går mellan en redan avgjord fråga (res judicata) och en annan (fristående) fråga är viktig, men komplicerad. I den bedömningen bör man undersöka om de två frågorna kan leda till samma rättsföljd. Om det är samma rättsföljd (eller två ekonomiskt likvärdiga rättsföljder, exempelvis ersättning för värdeminskning respektive ersättning för avhjälpandekostnader) är det också samma fråga. Se rättsföljdsläran.

30 Kap. Om dom och beslut

30 kap. 2 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 17:2, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen

32 Kap. Om frister och laga förfall

32 kap. 5 §

Rekvisiten för vilandeförklaring är synnerliga skäl och att en prejudiciell fråga i det aktuella målet kommer avgöras i det andra målet. Vilandeförklaringen ska vara tills det andra målet vunnit laga kraft, inte bara avgjorts i den aktuella domstolen.

34 Kap. Om rättegångshinder

34 kap. 1 §

Några rättegångshinder som ska undersökas ex officio är res judicata och litispendens.

35 Kap. Om bevisning i allmänhet

35 kap. 1 §

Denna bestämmelse är ett uttryck för den fria bevisföringens princip

35 kap. 8 §

Denna bestämmelse är ett uttryck för bevisomedelbarhetens princip

35 kap. 14 §

Denna bestämmelse är ett uttryck för principen om det bästa bevismaterialet

42 kap. Om stämning och förberedelse och om avgörande av mål utan huvudförhandling

42 kap. 5 §

Kallas ibland "rättshaveristparagrafen". Möjligheten att helt ignorera ogrundade stämmningsansökningar ska dock enligt högsta domstolen användas mycket restriktivt (NJA 1998 s 278).

42 kap. 8 §

5 p innebär ett undantag från muntlighetsprincipen om endast rättsfrågan, inte någon bevisfrågan är tvistig.

42 kap. 15 §

Denna paragraf reglerar s.k. preklusionsföreläggande.

43 Kap. Om huvudförhandling

43 kap. 5 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 46:5, är ett uttryck för muntlighetsprincipen

43 kap. 11 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 46:11, är ett uttryck för koncentrationsprincipen

46 Kap.

46 kap. 5 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 43:5, är ett uttryck för muntlighetsprincipen

46 kap. 11 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 43:11, är ett uttryck för koncentrationsprincipen