Bevisomedelbarhetsprincipen

Hoppa till: navigering, sök

Bevisomedelbarhetsprincipen är en processrättslig princip som återfinns dels i RB 35 kap. 8 § och dels i RB 35 kap. 14 §

RB 35 kap. 8 § handlar om att bevisning skall tas upp i form av förhör inför rätten under huvudförhandlingen och får inte grundas enbart på vad som skett under den muntliga förberedelsen eller på information som finns i förundersökningsprotokollet om dessa inte förs in i målet.

Undantag är vad som återfinns i RB 35 kap. 14 § där möjlighet att använda tidigare inlagor ges om den som skall höras är död, sjuk, befinner sig på en okänd ort eller om det genom en bedömning framstår som alltför kostsamt att framlägga obetydliga bevis som lika gärna kan läsas upp istället för att kräva personlig inställelse.