Kränkning

Hoppa till: navigering, sök

Ett angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära.

Kränkning är en egen form av skada, det vill säga varken personskada eller ekonomisk skada, som regleras i 2 kap. 3 § och 5 kap. 6 § skadeståndslagen.

För att kränkning ska anses uppstå krävs att det är en attack mot någons integritet. Det krävs vidare att personen i fråga på något sätt värnar sin integritet och inte själv "bjuder in" till kränkningen. Är den kränkte medvållande kan ersättningen antingen jämkas eller helt falla bort. Exempel på detta är att en person som frivilligt ger sig in i/startar ett slagsmål inte kan åberopa att denne blivit kränkt av slagen som utdelats under samma slagsmål (om inget helt förutsägbart inträffat under slagsmålet).

När kränkningens ska bedömas ska hänsyn tas till de omständigheter som anges i punkterna 1-5 i 5 kap. 6 § skadeståndslagen: Att handlandet 1)haft förnedrande eller skändliga inslag, 2) varit ägnat att framkalla rädsla för liv eller hälsa, 3) riktat sig mot en person som har svårigheter att värna sin egen integritet, 4) inneburit missbruk av beroende- eller förtroendeställning, eller 5) varit ägnat att väcka allmän uppmärksamhet. Vidare ses generellt sexualbrott och grova våldsbrott som grövre kränkningar. Även upprepade handlingar föranleder ofta att kränkningen ses som grövre.