Kvittning

Hoppa till: navigering, sök

Kvittning regleras i skuldebrevslagen avseende den situation att ett skuldebrev har överlåtits och att en gäldenär som har en fordran på överlåtaren vill kvitta den fordringen (genfordringen) mot den nye borgenärens fordran på gäldenären (huvudfordran).

För löpande skuldebrev regleras detta i 18 § SkbrL. Som huvudregel framgår av första meningen att kvittning ej må göras gällande, vilket mot bakgrund av löpande skuldebrevs negotiabilitet (omsättningsbarhet) som kommer till uttryck i 15 § är ganska självklart (det vore ju föga lukrativt att förvärva löpande skuldebrev om dessa kunde kvittas mot en skuld gäldenären har mot en tidigare borgenär). Därefter följer två undantag Det första säger att om genfordrans indrivande skulle äventyras genom kvittningsrättens upphörande och nye borgenären uppenbarligen insåg detta då skuldebrevet kom i hans hand får kvittning göras gällande. Situationen avser alltså att den ursprunglige borgenären närmast är på obestånd och den nye borgenären kände till detta vid förvärvet samt kände till att gäldenären skulle få svårt att driva in sin fordran därav. Uppenbarligen insåg innebär kvalificerad ond tro, med andra ord full insikt vid besittning.

Det andra undantaget avser konnexa fordringar. Som exempel kan nämnas att gäldenären köpt en bil och borgenären fått ett löpande skuldebrev som betalning, som han senare överlåtit till ny borgenär, men bilen visat sig behäftad med fel och gäldenären får en fordran på prisavdrag på den ursprunglige borgenären. Dessa fordringar är konnexa, det vill säga de härrör ur samma rättsförhållande. För dessa situationer hänvisas till 15 §:s bestämmelse om jäv. 15 § 5 st. anger att ny borgenär ej ska anses varit i god tro om han kände omständighet varå invändningen (jäv) grundas, eller hade skälig anledning till misstanke därom. Skillnaden på de två undantagen är alltså att det räcker med vanlig ond tro för att kvittning ska få äga rum vid konnexa fordringar, men kvalificerad ond tro krävs för övriga fall.

För enkla skuldebrev regleras kvittning i 28 § SkbrL. Som huvudregel för enkla skuldebrev är kvittning tillåten (vilket ska ses mot bakgrund av gäldenärens bibehållna invändningsrätt enligt 27 §). Från detta görs två undantag.

Det första säger att kvittning ej får ske om genfordran förvärvats efter den tid då överlåtelsen blev honom kunnig eller han fick skälig anledning till förmodan därom. Det är alltså fråga om vanlig ond tro. Därför bör ny borgenär snarast denuntiera gäldenären om överlåtelsen för att försätta denne i ond tro och därigenom förhindra honom från att kvitta.

Det andra undantaget består av två kumulativa rekvisit som förhindrar kvittning. Kvittning får ej äga rum om genfordran förfallit efter överlåtelsen blivit gäldenären kunnig (sagda tid) och senare än huvudfordran. Båda dessa rekvisit måste vara för handen för att kvittning ej ska få äga rum och så länge gäldenären inte känner till överlåtelsen kan han alltså kvitta. Notera "senare" än huvudfordran, vilket innebär att undantaget ej är tillämpligt om fordringarna förfaller samtidigt.