Rättegångsbalken (1942:740)

Hoppa till: navigering, sök

Rättegångsbalken (RB) reglerar de allmänna domstolarnas dömande verksamhet, framförallt hur rättegångar ska gå till.

An unofficial translation is available from the Government Offices

Innehåll

1 Kap. Om allmän underrätt

Rättegångsbalken innehåller alla grundläggande bestämmelser för rättegångar i tvistemål och brottmål i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen.

Rättegångsbalken är indelad i sju avdelningar, vilka är uppdelade på 59 kapitel.

1 kap. 1 §

Tingsrätt är allmän underrätt till skillnad från förvaltningsrätt som är administrativ underrätt.

Med första domstol avses att tingsrätt är första instans och om inte annat är bestämt ska talan i alla mål såväl i brottmål som i tvistemål väckas i tingsrätt.

Även domstolsärenden ska handläggas i tingsrätt som första instans.

Dess territoriella område betecknas domkrets. Det är Sveriges regering som bestämmer indelningen genom förordningen (1982:996) om rikets indelning i domsagor.

Allmänna domstolar handlägger brottmål och tvistemål, som inte handläggs av förvaltningsrätt eller specialdomstolarna.

Historik

Ännu långt in på 1960-talet fanns i Sverige tidigare två olika slag av allmän underrätt.

På landsbygden dömde sedan 1300-talet häradshövdingen enligt urgammal sed med nämnd. Domstolen kallades häradsrätt.

I städerna dömde borgmästare och råd, senare rådstuvurätten, vars namn med tiden kom att moderniserades till rådhusrätt. I dessa rådhusrätter, som bildats med tyska förhållanden som förebild, fanns ingen nämnd utan i allmänhet dömde tre domare av vilka inte alla behövde vara utbildade jurister.

De skilda domstolsslagen berodde på att olika lagar gällde för land och för stad, lagar som hade sin grund i olika ekonomiska behov. Landsbygdens näringsliv var helt präglat av jordbruksnäringarna medan stadsbefolkningen efter tysk modell hade ensamrätt på handel och hantverk.

År 1971 infördes en enhetlig, statlig underrättsorganisation i riket. Häradsrätterna och rådhusrätterna ersattes av tingsrätter.

1 kap. 3 §

Med lagfaren avses en person som har avlagt antingen juris kandidatexamen (jur. kand.) eller juristexamen samt avlagt domared enligt 4 kap. 11 §.

1 kap. 3 a §

Med förenklad form avses handläggning enligt 1 kap 3 d §.

1 kap. 3 d §

Första stycket: Basbeloppet är egentligen prisbasbeloppet beräknat enligt lagen om allmän försäkring.

Dessa mål kallas ofta "småmål" eller FT-mål eftersom de när målet upptas av tingsrätten får ett F före T i målnumret som helt enkelt betecknar förenklat tvistemål; till exempel FT 123-09.

Tanken bakom denna bestämmelse är att mål om mindre värden ska kunna avgöras av en ensam domare i ett enklare förfarande än vanliga tvistemål. På så sätt kan kostnaderna begränsas. Detta är till fördel för båda parter eftersom skyldigheten för den som förlorar målet att ersätta motparten hans rättegångskostnader kan beräknas innan målet startas.

I 18 kap. 8 a § regleras vilka kostnader som kan ersättas i FT-mål.

Andra stycket: Svaranden, ett resebolag, har i ett sk "pilotmål" hävdat att den bakomliggande tvisten rörde ett avsevärt högre belopp än ett halvt basbelopp. Tingsrätten beslöt att handlägga det som ordinärt tvistemål. Prövningstillstånd har ej meddelats av hovrätten, vilket fastställts av Högsta domstolen i NJA 1990 s. 152.

1 kap. 5 §

En omfattande sammanslagning av tingsrätter har pågått i många år, vilket kritiserats från många håll bland annat för att det medfört långa resor för allmänheten. För att i någon mån minska kritiken kan tingsrätt ha tingsställe på annan ort än kansliorten. Till exempel har Kalmar tingsrätt tingsställen i Oskarshamn och Västervik, som före sammanslagningen hade egna tingsrätter.

1 kap. 8 §

Ibland kan det i brottmål finnas behov av ekonomisk eller skatterättslig expertis.

2 Kap. Om hovrätt

2 kap. 2 §

Att väcka en sådan talan vid tingsrätt är ett rättegångshinder. Tingsrätten saknar behörighet och talan ska avvisas.

Bestämmelsen ska tolkas restriktivt och enbart avse sådana brott som skett i tjänsten.

Nämndeman som åtalats för brott mot tystnadsplikt ansågs inte ha gjort detta i tjänsten och åtal har därför väckts vid den tingsrätt där han tjänstgjorde enligt NJA 2001 s. 813.

2 kap. 6 §

Hovrätt är domstol i andra instans och omprövar efter klagan av part domar och beslut som meddelats av tingsrätt.

Svea hovrätt prövar även mål från hyresnämnd enligt lagen (1994:831) om rättegången i vissa hyresmål i Svea hovrätt.

Hovrätt är första instans i brottmål om domare misstänks för att ha begått brott i tjänsten. Jämför kommentaren till 2 kap. 2 §.

3 kap. Om Högsta domstolen

Ny rubrik har införts av vilken framgår att domstolen numera officiellt ska betecknas Högsta domstolen.

För Högsta domtolen gäller förordning (1996:377) med instruktion för Högsta domstolen.

3 kap. 4 §

Förbudet att inneha eller utöva annat ämbete har tillkommit för att justitieråden ska vara domare på heltid. Inget hindrar dock justitieråd att motta uppdrag som skiljeman.

3 kap. 5 §

Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd gäller 54-56 kap.

Högsta domstolen prövar sedan drygt 30 år i princip endast mål som kan ge ledning för rättstillämpningen. Frågan om prejudikats bindande verkan har behandlats av Torkel Gregow i Festskrift för Gösta Walin s. 105 ff.

3 kap. 6 §

Högsta domstolen arbetar på två avdelningar.

När mål avgörs av Högsta domstolen i sin helhet betecknas detta som att målet avgörs i plenum. Plenum hålls utomordentligt sällan. Sedan 1987 har plenum hållits endast tre gånger. Två exempel på detta kan man hitta i mål NJA 2005 s. 738 och i mål NJA 2005 s. 205.

Plenum får inte hållas i mål som angår den som är häktad eller i mål som annars skall handläggas med förtur, om det skulle innebära att målet onödigt fördröjs vilket kan vara till men för den som är häktad.

Högsta domstolen har aldrig avgjort ett huvudförhandlingsmål i plenum och det framstår inte som lämpligt att hålla huvudförhandling med 14 ledamöter i rätten.

Däremot kan man tänka sig att en viss fråga i ett huvudförhandlingsmål hänskjuts till plenum. Då skall en avdelning bestående av fem ledamöter först genomföra huvudförhandlingen och därefter utforma och hänskjuta prejudikat­frågan till plenum. När svaret på frågan lämnats av plenum avgör avdelningen målet med hänsyn till vad som har förekommit vid huvudförhandlingen och med beaktande av plenisvaret. Det innebär att domen kan meddelas först lång tid efter huvudförhandlingen, något som inger betänkligheter. Se justitierådet Bo Svenssons artikel Högsta domstolen år 2003 i Domareförbundets tidskrift nr 1/2003.

3 kap. 7 §

Det tycks självklart att justitieråd som deltagit i ett mål sedan inte får vara med och pröva ansökan om resning eller domvilla, som rör samma mål.

4 Kap. Om domare

4 kap. 7 §

Det innebär att nämndemännen i tingsrätt väljs kommunvis, i regel av kommunfullmäktige, medan nämndemännen i förvaltningsrätt väljs länsvis av landstingsfullmäktige.

Vissa yrkesgrupper får inte vara nämndemän, beroende på att det anses att de kan hamna i en intressekonflikt. Mandattiden för en nämndeman är fyra år.

2009 finns det cirka 8 400 aktiva nämndemän, kopplade till de svenska domstolarna. Sammansättningen ska spegla befolkningen. Den 30 juni 2007 var könsfördelningen jämn med cirka 50 procent kvinnor och 50 procent män. Medelåldern var cirka 57 år.

4 kap. 12 §

Sambo anses vara "på liknande sätt närstående".

4 kap. 13 §

Om domare varit jävig och dom meddelats i målet ska domen undanröjas enligt MÖD 2003:107.

I NJA 1993 s. 571 bedöms

  • dels frågan om domare - mot vilken jäv anförts - fick delta i prövningen av jävsfrågan, vilket besvarats nekande eftersom ojävig domare lätt hade kunnat tillkallas
  • dels frågan om domaren varit jävig därför att han i sju år tidigare i ett mål röstat för att en av parterna skulle dömas för brott, vilken fråga också besvarats nekande.

I vissa fall kan en domare anse sig jävig trots att formellt jäv inte föreligger. Det kan till exempel vara fallet om en domare ska pröva om en Rotarybroder begått skattebrott. Detta brukar kallas för "delikatessjäv".

Jäv kan ibland också tänkas om en domare engagerat sig speciellt i en fråga eller är medlem i någon viss organisation.

Domaren i Pirate Bay-målet påstods till exempel vara jävig. En granskning visade att det fanns kopplingar mellan domaren och film- och skivbolagens representanter i rätten. Domaren var till exempel medlem i Svenska föreningen för upphovsrätt. Svea hovrätt har dock senare bedömt att jäv inte förelåg.

5 Kap. Om offentlighet och ordning m.m. vid domstol

5 kap. 1 §

Från huvudregeln att rättegång är offentlig kan avsteg göras av hänsyn till olika intressen som till exempel.

  1. ansvar för barnpornografibrott,
  2. ersättning för skada med anledning av sådant brott, och
  3. förverkande av skildring med sådant innehåll
  • för uppgift om en ung person som skildras i pornografisk bild, om det kan antas att denne eller någon denne närstående lider skada eller men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte för uppgift om vem som är tilltalad eller svarande.

5 kap. 4 §

Förordnandet brukar betecknas yppandeförbud.

Sveriges advokatsamfund har vid flera tillfällen kritiserat hur yppandeförbudet tillämpas av åklagarna vilket framgår av bland annat denna artikel.

Brott mot yppandeförbudet kan medföra dagsböter enligt 9 kap. 6 §.

6 kap. Om registrering av uppgifter och handlingar

6 kap. 1 §

Varje mål får en beteckning på så sätt att brottmål betecknas med B, tvistemål med T, tvistemål som handläggs enligt 1 kap 3 d § med FT och ärenden med Ä. Det efterföljande numret åsätts i kronologisk ordning allt efter det målet upptas. Ett typiskt nummer kan se ut så här FT 123-09.

7 Kap. Om åklagare och om jäv mot anställda inom polisväsendet m.fl.

7 kap. 1 §

Åklagarmyndigheten omfattar samtliga åklagare i Sverige med undantag för de cirka 80 som är anställda på Ekobrottsmyndigheten. Riksåklagaren är dock högsta åklagare även för Ekobrottsmyndighetens åklagare.

8 Kap. Om advokater

8 kap. 4 §

Sveriges Advokatsamfund har vägledande regler om god advokatsed.

9 Kap. Om straff, vite och hämtning

9 kap. 1 §

Rättegångsförseelse är den gemensama termen för de straffbara handlingar som part, ställföreträdare eller rättegångsombud kan begå under rättegång.

9 kap. 5 §

Ett exempel på att "uttala sig otillbörligt" är att förolämpa rättens ledamöter.

9 kap. 6 §

Justitiekanslern (JK) beslöt inleda förundersökning mot advokat som misstänktes ha brutit förordnande om yppandeförbud (Dnr 1708-04-71).


10 Kap. Om laga domstol

Detta kapitel reglerar vid vilken domstol talan ska väckas.

Vissa regler är tvingande och innebär att mål inte kan handläggas av annan domstol. En sådan regel finns i 10 kap. 9 § rättegångsbalken. Detta innebär att mål om testamente alltid ska handläggas vid domstol där den avlidne skulle ha svarat i tvistemål enligt kap 17 § 1 st 4.

Att talan väckts vid fel domstol utgör ett rättegångshinder.

Alla forumregler utom de som angivits i 10 kap. 17 § är dispositiva.

Har, sedan stämning delgivits svaranden, ändring inträtt i förhållande, som betingat domstolens behörighet, så är den utan verkan enligt 15 §.

I mål med internationell anknytning gäller den så kallade Bryssel I förordningen dvs Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område. Huvudregeln enligt Bryssel I är att talan ska väckas vid svarandens forum.

10 kap. 1 §

Forumregeln är inte exklusiv. Om parterna är överens kan rättegången alltså ofta föras vid "fel" domstol.

Om så kallat prorogationsavtal finns föreskrifter i 16 §.

Om talan skulle har väckts vid fel forum gäller det för svaranden att göra invändning i rätt tid det vill säga första gången han ska yttra sig i målet enligt 18 §. Om svaranden invändning vinner bifall i tingsrätt ska talan avvisas, vilket medför att käranden har att välja annat forum för sin talan. Käranden kan också välja att överklaga beslutet och begära att hovrätten enligt 20 § hänvisar målet till rätt domstol. I NJA 1983 s. 508 har Högsta domstolen istället för att återförvisa målet till ny handläggning i hovrätt hänvisat målet till rätt domstol.

Frågor om vårdnad, boende eller umgänge med barn tas upp av rätten i den ort där barnet har sitt hemvist. Sådana frågor kan tas upp även i samband med äktenskapsmål. Om det inte finns någon behörig domstol, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt enligt 6 kap. 17 § Föräldrabalken.

Har parterna avtalat om skiljeförfarande så är domstol fel forum och motparten måste göra invändning första gången han får tillfälle att yttra sig. Underlåter han det handläggs tvisten vid domstol och han kan inte senare åberopa skiljeklausulen.

En arbetstagare som vill väcka talan mot en arbetsgivare har valmöjlighet. Han kan väcka talan enligt denna bestämmelse och välja den domstol där svaranden har sitt säte eller, enligt 2 kap. 2 § tredje st arbetstvistlagen, välja sitt hemvistforum, vilket belyses av AD 2000 nr 49.

10 kap. 17 §

Dessa forumregler är, till skillnad från övriga i detta kapitel, tvingande. Reglerna ska också tillämpas ex officio oavsett invändning från part.

Detta betyder att tvister som ska handläggas av administrativa domstolar såsom förvaltningsrätt och kammarrätt liksom vid nedan angivna specialdomstol inte kan upptas av annan domstol under förutsättning att talan grundar sig på lagbestämmelse som grundar kompetensen för specialdomstolen. Se nästa stycke om tingsrätts kompetens att uppta tvist som enbart grundar sig jordabalkens bestämmelser.

Miljödomstol är en sådan särskild domstol och talan som grundar sig på miljöbalken kan därför inte upptas av tingsrätt. Om part åberopar omständighet som skulle kunnat ligga till grund för talan enligt miljöbalken men endast åberopar bestämmelse i jordabalken som grund, är tingsrätt behörig att uppta tvisten till prövning eftersom det är parten som själv bestämmer grunden för sin talan enligt NJA 2004 s. 743.

En skiljeklausul utgör hinder för domstol att pröva tvist mellan två parter även i det fall då skiljeförfarande ännu inte påkallats enligt Svea hovrätts avgörande i Ö 2885-95.

Ett skiljeavtal kan enligt 5 § lagen (1999:116) om skiljeförfarande mista sin verkan om part, sedan yrkande framställts om skiljeavtals tillämpning, bestrider yrkandet eller inte fullgör sin skyldighet att välja skiljeman. Syftet med bestämmelsen är att förhindra att en tredskande part fördröjer en rättsprocess. Förarbetena betonar att det skall vara fråga om ett uttryckligt bestridande av skiljeavtalets giltighet eller tillämplighet.

10 kap. 20 a §

Skyldigheten att lämna handlingarna vidare gäller även om rätt domstol skulle vara en förvaltnings- eller specialdomstol.

11 Kap. Om part och ställföreträdare

11 kap. 1 §

För underåriga, dvs. för dem som är under 18 år, är det ställföreträdaren eller företrädarna, oftast föräldrarna, som för den underåriges talan. Förvaltare som förordnats för tilltalad har inte ansetts ha behörighet att föra talan utan fullmakt från den tilltalade enligt RH 1994:87.

11 kap. 2 §

Partrederi kan också vara part i rättegång enligt NJA 1992 s. 110.

11 kap. 4 §

Rätten är skyldig att utreda partsförhållande. Utredningen kan normalt begränsas till vad svaranden och den uppgivne ställföreträdaren har åberopat i målet.

När så inte skett har målet återförvisats till tingsrätten för utredning enligt NJA 2008 s. 796.

12 Kap. Om rättegångsombud

Reglerna kompletterar reglerna om fullmakt i 2 kap avtalslagen.

12 kap. 1 §

Juridisk person företräds av ställföreträdare, i allmänhet av styrelse.

Ställföreträdaren är alltså inte ombud utan är den fysiske företrädaren för en juridisk person.

Se 2 §

Utlänning, som enligt lagen i sitt hemland är oförmögen att föra sin talan, får föra sin talan i Sverige om han enligt svensk lag är behörig enligt 11 kap. 3 §.

12 kap. 2 §

Till skillnad från andra länder där vissa formella krav uppställs för rättegångsombud kan envar som inte är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken anlitas.

Ombudet ska behärska svenska språket något som är svårt att avgöra innan ombudet fått tillfälle att uppträda.

Även om det för behörighet att vara ombud inte uppställs fordran på juridisk examen, krävs att ombudet har tillräckliga insikter för att utföra sitt uppdrag. Han måste därför ha förmåga att sätta sig in i målet och bedöma de rättsliga spörsmål som är av betydelse samt att på ett redigt och fullständigt sätt utveckla partens talan. Ombudet bör äga en viss genom praktisk verksamhet förvärvad erfarenhet i skötandet av rättegångar.

Vid bedömandet av om ombudet har tillräckliga kvalifikationer måste hänsyn tas till målets beskaffenhet. Är målet enkelt och mindre omfattande, kan det sålunda inte ställas så stora krav på insikter och erfarenhet som då fråga är om ett mera invecklat eller vidlyftigt mål. När det av ombudets inlagor framgått att ombudet inte hade de insikter och den erfarenhet som fordras för att på ett tillfredsställande sätt företräda klientens intressen och föra hans talan i Högsta domstolen har domstolen i NJA 1985 s. 921 avvisat ombudet.

Att ombud i vissa fall kan avvisas framgår av RH 2008:55.

Att ett ombud har förklarats obehörig att tills vidare brukas som ombud vid hovrätten har inte medfört att han ska anses olämplig som ombud vid tingsrätten enligt RH 1996:20.

12 kap. 4 §

Denna bestämmelse om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

12 kap. 5 §

Om ombudet visar oredlighet, oskicklighet eller oförstånd eller är olämplig, ska detta i första hand lösas genom materiell processledning. Som sista utväg kan ombudet avvisas (om denne exempelvis vägrar att rätta sig efter domstolens direktiv) enligt 11 kap 5 §.

12 kap. 9 §

Att det är viktigt att ombud företer fullmakt första gången han företräder part i domstol framgår av NJA 1998 s. 814.

Fullmakt utfärdad av verkställande direktör för aktiebolag som inte hade firmateckningsrätt har inte godtagits i ett enkelt kravmål utan talan har avvisats då fullmakt undertecknad av behörig firmatecknare inte ingivits enligt RH 2003:40.

12 kap. 15 §

Om huvudmannen vill inskränka fullmakten måste det framgå av fullmakten eller på annat sätt meddelas till domstol enligt RH 2005:50.

13 Kap. Om föremål för talan och talans väckande

13 kap. 1 §

I denna paragraf behandlas det som brukar betecknas fullgörelsetalan. Vad fullgörelsen går ut på beror på grunden för talan.

Grundar den sig på ett förfallet skuldebrev går fullgörelsen ut på att betalning ska erläggas enligt skuldebrevet.

Är grunden ett entreprenadavtal går förpliktelsen ut på att motparten ska förpliktas att fullfölja entreprenaden med ett alternativt yrkande om skadestånd om entreprenaden inte fullföljs.

Det har tydligen för lagstiftaren varit så uppenbart att talan om fullgörelse alltid kan väckas att det inte är behandlat i paragrafen.

Under p 1 behandlas det fall där flera fullgörelser ska ske i viss följd och att åtminstone någon av dem är förfallen. Ett exempel på detta kan man finna i 4 § lagen (1978:599) om avbetalningsköp mellan näringsidkare m.fl. Säljaren har rätt att kräva betalning i förtid under vissa betingelse men den pricipiella rätten att kräva betalning i förtid är klar.

13 kap. 2 §

Fastställelsetalan kan antingen vara positiv eller negativ. Om talan är positiv, vill käranden ha sin rätt fastställd. Om talan är negativ vill han ha fastställt att han inte är förpliktad att göra något.

Ett exempel på en positiv fastställelsetalan är att A stämmer B på skadestånd men inskränker yrkandet till att rätten ska fastställa att B är skadeståndsskyldig gentemot honom. Eftersom beräkningen av skadeståndets storlek lämnas utanför prövningen behöver ingendera parten drabbas av rättegångskostnader avseende skadeståndets beräkning. Om skadeståndsskyldighet bedöms föreligga är det inte säkert att frågan om skadeståndets storlek ens blir tvistig.

Fastställelsetalan avseende rätt till ersättning av staten för ideell skada har avvisats eftersom käranden ansetts kunna få talan om skadestånd prövad i mål om fullgörelsetalan enligt RH 2008:85.

En negativ fastställelsetalan kan till exempel gå ut på att käranden inte är betalningsskyldig enligt ett visst skuldebrev exempelvis därför att det är förfalskat. Den påstådde gäldenären kan inte föra en fullgörelsetalan för att fastslå detta. Ovissheten består i att han senare kan komma att krävas på beloppet och denna ovisshet kan vara honom till nackdel då han får svårt att planera sin ekonomi.

Det skall föreligga en rättsovisshet som inverkar menligt på kärandens rättssituation och som svaranden genom sitt förhållande föranlett.

En negativ fastställelsetalan om huruvida ett samboförhållande förelegat mellan två personer har ansetts kunna föras enligt RH 2006:55.

Tillräcklig precisering av rättsförhållandet krävs för att en fastställelsetalan skall kunna prövas av domstol vilket framgår av NJA 1985 s. 172.

Sedan två personer väckt fastställelsetalan, har under målets handläggning i hovrätten framkommit en omständighet som medförde att ovissheten beträffande det omstämda rättsförhållandet inte längre var till förfång för kärandena. På grund därav har deras i målet förda talan avvisats enligt NJA 1987 s. 317.

Högsta domstolen har också ställt upp kravet att en fastställelsetalan med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet ska framstå som lämplig enligt NJA 2005 s. 517.

13 kap. 3 §

Huvudregeln är, som framgår av lagtexten, att talan inte får ändras.

En arbetstagare yrkade vid tingsrätt ogiltigförklaring av en uppsägning. Sedan arbetsgivaren invänt att uppsägningen följt en avtalsturlista, yrkade arbetstagaren alternativt ekonomiskt skadestånd för turordningsbrott. Taleändring har tillåtits eftersom arbetstagaren först efter det han instämt svaranden fått reda på att han uppsagts på grund av arbetsbrist enligt Arbetsdomstolens avgörande i AD 1993 nr 92.

Ett under rättegång framställt alternativt yrkande har inte ansetts vara ändring av talan enligt NJA 1982 s. 320.

Sedan återvinning sökts i mål om betalningsföreläggande, har borgenären ansetts inte vara berättigad att utan stämning framställa nytt yrkande enligt NJA 1982 s. 95.

Sedan ansökan om handräckning lämnats utan bifall har sökanden ansökt om återvinning och därefter vid tingsrätt framställt ett yrkande om fastställelse vilket upptagits till prövning enligt NJA 1991 s. 453.

Sedan konkursbo väckt talan om skadestånd har konkursboet i genmäle åberopat ny grund för sin talan, vilket tillåtits i NJA 1995 s. 644.

Den som klandrat en skiljedom får inte åberopa en ny grund för sin talan efter utgången av klanderfristen enligt NJA 1996 s. 751.

I ett mål om klander av testamente har käranden framställt ett andrahandsyrkande om att få ut laglott, vilket inte ansetts som otillåten ändring av talan enligt NJA 2005 s. 295.

I ett mål om umgängesrätt med barn har talan ändrats till att avse vårdnad istället. Hinder har inte ansetts föreligga enligt RH 1999:80.

13 kap. 4 §

Om ansökningsavgift, fn 450 kr, inte erlagts, skall domstolen avvisa stämningsansökan utan att dessförinnan pröva sin behörighet enligt NJA 1993 s. 231.

Om en kärande som återkallar sin talan har yrkat ersättning för rättegångskostnad skall rätten pröva yrkandet. Detta gäller även om talan återkallas innan stämning har utfärdats enligt NJA 2002 s. 241.

Försäkringsbolag som stämt in fel bolag har förpliktats att utge rättegångskostnader sedan talan återkallats enligt NJA 2003 s. 239.

En typisk enkel stämningsansökan kan se ut så här.


Till Göteborgs tingsrätt


Stämningsansökan

Kärande: Karl Pettersson 430319-3650, Södra Lyckovägen, 563 32 Gränna, tel 0390 111 33.

Ombud: advokaten Peter Xson, Jönköping, tel 036 23 23 23

Svarande: lantbrukaren Jöns Svensson, 350812-4552, Jerkholmsvägen, 436 56 Hovås, tel 031 21 21 21

Saken: Fordran på grund av skuldebrev.


Med stöd av bilagda fullmakt får jag härmed anmäla mig som ombud för Karl Pettersson och ansöka om stämning å Jöns Svensson.

Jöns Svensson lånade år 2005 en summa på 100 000 kr av min huvudman. Skuldebrev upprättades och bifogas i original och två kopior. Se bil A

Skuldebrevet är förfallet till betalning och Jöns Svensson har trots anmaning att betala vägrat att fullgöra sin betalningsskyldighet.

Jönköping 2009-07-17


........................

Peter Xson

Bilagt

Kvitto å 450 kr insatt på tingsrättens plusgirokonto 2009-07-16.

13 kap. 6 §

Om det redan pågår en rättegång om samma fråga (litispendens) kan man alltså inte inleda en ny rättegång om samma sak vid en annan (eller samma) domstol. För att avgöra om en talan gäller samma fråga eller en ny, separat, fråga används samma regler som för att avgöra om res judicata (17 kap. 11 §) föreligger.

Tomträttshavare och fastighetsägare väcker var för sig talan om omprövning av tomträttsavgälden med yrkanden, den ene om lägre avgäld och den andre om högre. Litispendens har inte ansetts föreligga enligt RH 1993:119.

Om i en allmän domstol mål pågår om rätt till umgänge med ett barn kan talan om vårdnad om samma barn inte prövas i särskild rättegång vid annan allmän domstol enligt RH 1996:110 och RH 1997:86.

En försäkrad har till länsrätten överklagat ett av försäkringskassan fattat beslut om återbetalning av sjukpenning. Tingsrätten har - sedan kassans ansökan om betalningsföreläggande avseende återbetalning av sjukpenningen överlämnats dit - enligt reglerna om litispendens inte ansetts böra pröva kravet enligt Göta hovrätts avgörande i RH 1999:28.

15 kap. Om kvarstad m.m.

15 kap. 1 §

Kvarstad är ett beslut av domstol under målets handläggning som innebär att kronofogdemyndigheten kan säkerställa egendom så att inte motparten säljer den eller på annat sätt äventyrar kärandens rätt.

Har kvarstadssökanden visat sannolika skäl för sin talan kan domstolen meddela interimistiskt beslut om kvarstad, vilket innebär att beslutet meddelas omedelbart utan att motparten fått tillfälle att yttra sig. Sökanden har bevisbördan för att motparten undandragit sig att erlägga betalning enligt NJA 1988 s. 305 och om denna inte uppfylls ska det interimistiska beslutet upphävas.

Ett bolag som bestulits på egendom till ett värde av i allt fall 4 355 400 kr har yrkat kvarstad hos tjuven och dennes medbrottsling vilken beviljats eftersom säkerhet ställts och det förelåg en påtaglig risk att gäldenären på ena eller andra sättet skulle försöka undkomma att betala skulden enligt NJA 1992 s. 154.

Kvarstad kan inte beviljas för en fordran som ännu inte har uppkommit enligt RH 1993:34.

Om käromål vid tingsrätt avvisas på grund av skiljeklausul kan tingsrätten inte heller pröva yrkande om kvarstad. Till följd av detta ska bolaget anhängiggöra tvisten genom att påkalla skiljedom och i skiljeförfarandet begära att tingsrätt prövar yrkande om kvarstad enligt RH 1999:56.

15 kap. 2 §

Talan om samäganderätt får anses vara en sådan talan om bättre rätt som avses i denna paragraf. Då det inte var möjligt att föra en fullgörelsetalan om att viss egendom ägdes med samäganderätt biföll Högsta domstolen kärandens yrkande om kvarstad enligt NJA 1988 s. 13.

I mål om bättre rätt till personbil har käranden sannolikt att han till följd av ett återtagandeförbehåll ägde bättre rätt till bilen och kvarstad har därför beviljats enligt NJA 1989 s. 304.

Sedan dold äganderätt till två fastigheter utmätts och borgenären förelagts enligt 4 kap 23 § utsökningsbalken att väcka talan mot den öppne ägaren, har fastigheterna belagts med kvarstad på ansökan av utmätningsborgenären enligt NJA 2001 s. 509.

Staten har beviljats kvarstad i brittisk medborgares rätt till ersättning till ersättning enligt lönegarantilagen enligt Hovrättens över Skåne och Blekinge avgörande i RH 1994:62.

Sabotagerisk har dock inte ansetts föreligga när svenska medborgare beviljats lönegaranti och de avsåg att använda medlen för sitt uppehälle och kvarstad har därför inte beviljats enligt RH 1994:69.

15 kap. 3 §

Lagrummet är inte tillämpligt vid talan om bättre rätt enligt NJA 1987 s. 829.

Kammarrätten i Jönköping fattade beslut om att på grund av medelsbrist säga upp samtliga assessorer. JUSEK väckte fastställelsetalan vid Arbetsdomstolen och yrkade samtidigt interimistiskt att uppsägningarna tills vidare inte skulle få verkställas. Arbetsdomstolen fann att det saknades rättsligt stöd för den interimistiska talan och att det inte kunde anses vara av avsevärd betydelse för JUSEK att få sin fastställelsetalan upptagen till prövning. JUSEKs talan avvisades därför i sin helhet enligt AD 1995 nr 127.

I mål om fastställelsetalan har svaranden vid vite förbjudits att utöva viss verksamhet enligt NJA 1991 s. 200.

I mål som rörde krav på hyresgäst att avflytta från förhyrd lokal har hyresvärden samtidigt yrkat förbud för hyresgästen att spela musik. Yrkandet har ogillats då den begärda åtgärden inte ansågs vara ägnad att säkerställa det anspråk hyresvärden förde talan om i målet enligt RH 1997:122.

2 st: Yrkande om förbud sanktionerat av vite har avslagits då förbud föreligger enligt 9 kap 8 § 3 st att förelägga vite då straff är utsatt enligt NJA 1982 s. 633.

15 kap. 4 §

Ansökan om handräckning vid rubbad besittning till hyreslägenhet har bifallits med tillämpning av denna paragraf i NJA 1985 s. 608.

15 kap. 5 §

Statens va-nämnd har inte ansetts behörig att besluta om kvarstad enligt MÖD 2007:31.

Beviskraven för att egendom finns inom en viss tingsrätts domkrets kan sättas lägre i ett mål om kvarstad än i ett fordringsmål enligt NJA 1987 s. 790.

I avvaktan på att en konkursansökan prövades har interimistisk kvarstad beviljats i NJA 1999 s. 644.

15 kap. 6 §

Säkerheten kan bestå av pant, borgen, företagshypotek, postväxel eller bankgaranti på lämpligt belopp.

Fråga om befrielse från skyldighet att ställa säkerhet skall prövas av den domstol där rättegången är anhängig eller, om rättegång ej är anhängig, av den domstols om först har prövat frågan om kvarstad enligt NJA 1991 s. 670.

16 Kap. Om omröstning

16 kap. 1 §

Referenten ska rösta först.

Vid omröstning i mål hos migrationsdomstol, rörande ansökan om uppehållstillstånd m.m., är omröstningsreglerna för tvistemål tillämpliga enligt MIG 2007:17.

17 Kap. Om dom och beslut

17 kap. 2 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 30 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen.

Omedelbarhetsprincipen innebär bland annat att vad som förekommit under förberedelsen inte är processmaterial - och således inte får ligga till grund för domstolens avgörande - om det inte upprepas under huvudförhandlingen.

För fullständighetens skull bör det anmärkas att i de fall där huvudförhandling hålls i förenklad form i anslutning till sammanträde för förberedelse, material som förekommit under detta sammanträde inte behöver upprepas vid huvudförhandlingen.

Principen bekräftas vidare i 43 kap. där det i 7 § och 8 § anges att yrkanden, grunder och bevisning skall framställas och upptas under huvudförhandlingen.

17 kap. 3 §

Denna paragraf innehåller en av de mest centrala bestämmelserna i rättegångsbalken.

Domstolen svarar endast på det parten yrkat. Som man ropar får man svar.

Har en part av misstag framställt fel yrkande eller åberopat fel grund får han stå sitt kast. Domstolen har ingen skyldighet; inte ens någon rätt att korrigera hans misstag.

I dispositiva tvistemål gäller den så kallade dispositionsprincipen som innebär bland annat att domstolen inte får grunda sin dom på en omständighet, som part inte har åberopat till grund för sin talan.

Ett enkelt exempel kan åskådliggöra detta.

Käranden (A) åberopar ett elva år gammalt skuldebrev och kräver svaranden (B) på betalning. B invänder att han har erlagt betalning redan för många år sedan men förmår inte styrka det. Domstolen kan inte annat än meddela dom i enlighet med yrkandet. Hade B istället invänt att fordran var preskriberad hade domstolen sannolikt funnit att så var fallet och ogillat As talan.

Dom i dispositivt tvistemål, vilken har grundats på omständighet som inte åberopats av part, har undanröjts och målet har återförvisats enligt NJA 2003 s. 58.

Under förberedelsen i målet åligger det tingsrätten att klarlägga vilka dessa omständigheter är enligt 42 kap 6 § 2 st 1 och 8 § 2 st. För det fall att en part tämligen ostrukturerat anger en rad förhållanden av olika dignitet, är det ett oeftergivligt krav att tingsrätten ser till att parten preciserar de omständigheter - rättsfakta - på vilka han grundar sitt yrkande i målet; omständigheter vilka enligt gällande rätt leder till den av parten yrkade rättsföljden.

I mål av det komplicerade slag som det förevarande framstår det också som särskilt värdefullt att tingsrätten, innan förberedelsen avslutas, gör en sådan sammanfattning av parternas ståndpunkter som anges i 42 kap 16 §.

I viss mån har denna rättsregel modifierats i NJA 1997 s. 825 där Högsta domstolen återförvisat mål till Svea hovrätt för ny behandling när hovrätten gått utöver parts yrkande. Enligt Högsta domstolen borde hovrätten, för det fall att den ansåg att dessa omständigheter skulle beaktas ex officio, ha uppmärksammat parterna på frågan och berett dem tillfälle att framföra sina synpunkter.

Det finns däremot ingen regel som på motsvarande sätt binder domstolen till de lagregler eller andra rättsregler som part har åberopat i målet. Domstolen är därför oförhindrad att tillämpa den adekvata rättsregeln på de av parten som grund för talan åberopade omständigheterna, även om parten inte hänfört sig till rättsregeln i fråga.

I NJA 1993 s. 13 har svaranden utan stöd i något avtal nyttjat fastighetsägarens lokaler och därmed ådragit sig skyldighet att ersätta fastighetsägaren motsvarande skälig hyra. Högsta domstolen har därför förpliktat svaranden att utge skadestånd trots att kärandens grund i målet var påstått brott, vilket inte ansågs styrkt enligt NJA 1993 s. 13.

Rätten är i dispositiva mål bunden av parternas yrkanden och medgivanden och denna princip upprätthålls som huvudregel även i indispositiva frågor. Av särskilda regler kan dock följa att rätten skall pröva en fråga även utan yrkande av part. En sådan särskild regel är 6 kap. 15 a § föräldrabalken, enligt vilken sägs att rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet enligt Hovrättens för Västra Sverige avgörande i RH 2005:38.

I indispositiva mål är domstolen oförhindrad att pröva yrkanden och grunder. I NJA 1993 s. 751 prövade hovrätten en moders yrkande att umgängesrätt skulle upphöra trots att endast fadern överklagat tingsrättens beslut i frågan. Grundsatsen om reformatio in pejus har ansetts ej hindra att hovrätten prövar moderns yrkande enligt NJA 1993 s. 751.

Jura novit curia (domstolen förutsätts kunna vad lagen innehåller) är en urgammal rättsregel. Se Tomas Törnqvists examensarbete Jura novit curia - Svenska domstolars officialtillämpning av rätten i tvistemål och brottmål.

17 kap. 4 §

I MÖD 2004:10 har Miljööverdomstolen funnit att miljödomstolen hade begått rättegångsfel och då felet inte kunde avhjälpas i Miljöverdomstolen återförvisades målet till miljödomstolen enligt MÖD 2004:10.

Om flera käromål finns och dom ges över något av käromålen kallas detta deldom. Denna deldom har inte någon principiell betydelse vilket däremot mellandom kan ha enligt 17 kap. 5 §.

Deldom är vanligt i familjerättsliga mål där käromål om både äktenskapsskillnad och vårdnadsfrågan har väckts.

17 kap. 5 §

En mellandom är ett processrättsligt medel som kan användas för att dela upp en rättegång i flera delar där en mellandom är en dom över en särskild fråga.

Avsikten med mellandom är att kunna avgöra en rättegång tidigt utan att en omfattande utredning ska behöva åberopas. Om käromålet kan ogillas efter att bara en begränsad del av rättegången hållits och innan en omfattande bevisning i någon annan fråga behöver framläggas är det till fördel för båda parter.

Det är rättens sak att avgöra, oberoende av parternas inställning, om det är lämpligt att avkunna en mellandom.

Mellandom kan avkunnas,

  • om det är lämpligt med hänsyn till utredningen eller
  • över en av flera omständigheter som var för sig har betydelse för utgången av målet.

Mellandom kan även avkunnas över en i målet uppkommen fråga som främst rör rättstillämpningen, under förutsättning att det är lämpligt med hänsyn till utredningen.

Det ska finnas en stark koppling mellan mellandomen och det fortsatta målet på så sätt, att en ogillande mellandom leder till att käromålet inte behöver prövas i sin helhet. Härav följer att det är av stor vikt hur temat för mellandomen utformas så att mellandomen inte blir betydelselös för målets utgång.

I RH 1995:55 undanröjde hovrätten mellandomen och återförvisade målet för fortsatt handläggning i tingsrätten. Anledningen var att hovrätten bedömde att det inte var lämpligt att avkunna en mellandom då det fanns uttryckliga lagregler att tillgå vid fel i fastighet samt då parterna var oense om mellandomens innebörd.

Mellandom kan också avkunnas i fråga som rör rättstillämpningen. Ett möjligt tema kan vara om svensk eller utländsk lag ska tillämpas.

Domstolen kan låta resten av målet vila i avvaktan på att mellandomen ska vinna laga kraft. Detta gäller till exempel om käromålet ogillas varigenom målet är avgjort genom mellandomen.

Ett färskt exempel på mellandom är Nacka tingsrätts mellandom i mål mål T3839-07 som faställt att amerikanska domstolsavgöranden - i vilka Håkan Lans och hans bolag dömts att betala ett amerikanskt dataföretags rättegångskostnader - ska läggas till grund för en svensk dom utan prövning av det bakomliggande rättsförhållandet.

Ett exempel på mellandom utgör Luleå tingsrätts mellandom i mål F 2851-06.

En annan typ av mellandom behandlas i "Obducentens och allmänläkarens skadeståndskrav är inte preskriberat" (Advokaten nr 5 2008).

17 kap. 6 §

Domstolen kan stadfästa en av parterna träffad förlikning "varom det tvistas". Domstolen får härutöver även stadfästa förlikningar som omfattar andra rättsförhållanden än sådana som processen gäller, så kallade supplerande moment.

Har förlikning träffats om att part senast visst angivet datum ska erlägga likvid så anses det att inget hinder förelegat att stadfästa förlikning enligt NJA 2008 s. 792.

17 kap. 7 §

Dom måste innehålla fullföljdshänvisning enligt NJA 1989 s. 35.

17 kap. 11 §

En avgjord fråga kan inte prövas på nytt. I så fall anses res judicata föreligga och om frågan kommer upp på nytt ska ny dom i samma fråga undanröjas som till exempel i AD 1995 nr 68 där disciplinstraff rättskraftigt avgjorts en gång.

Frågan om var gränsen går mellan en redan avgjord fråga (res judicata) och en annan (fristående) fråga är viktig, men komplicerad. I den bedömningen bör man undersöka om de två frågorna kan leda till samma rättsföljd. Om det är samma rättsföljd (eller två ekonomiskt likvärdiga rättsföljder, exempelvis ersättning för värdeminskning respektive ersättning för avhjälpandekostnader) är det också samma fråga.

Högsta domstolen har i NJA 1984 s. 733 gjort en grundlig genomgång av rättskraftens betydelse.

En dom genom vilken talan om hävning av fastighetsköp på grund av fel i fastighet ogillats därför att talan väckts för sent har ansetts ha rättskraft även beträffande ny talan med yrkande om nedsättning av köpeskillingen på grund av samma fel i fastigheten enligt NJA 1995 s. 610.

Om yrkanden avser olika rättsföljder som är fristående från varandra utgör en tidigare dom inte något hinder mot att pröva ny talan enligt NJA 1999 s. 656.

Underhållsskyldig, som genom lagakraft vunnen dom nekats jämkning av honom åvilande skyldighet att bidra till barns underhåll, väcker ny talan om jämkning under åberopande av dels omständigheter som prövats eller kunnat prövas i det tidigare målet, dels viss annan omständighet. Käranden har ansetts vara obetagen att med åberopande av sist nämnda omständighet föra en ny process om jämkning av den ursprungliga domen beträffande hans underhållsskyldighet enligt RH 1995:84.

Vid verkställighet av lagakraftvunnet avgörande mot proprieborgensman har denne invänt att fordringen i ett senare mål mellan borgenären och huvudgäldenären genom stadfäst förlikning fastställts till ett lägre belopp. Hinder mot verkställighet har ansetts föreligga enligt RH 2000:60.

18 Kap. Om rättegångskostnad

18 kap. 3 §

Enligt huvudregeln i 18 kap. 1 § ska förlorande part betala vinnande parts rättegångskostnader.

Undantag finns för det fall där vinnande part satt i gång rättegång utan att motparten fått tillfälle att ta ställning till kravet och kanske betala elller träffa förlikning.

18 kap. 8 §

Fulla rättegångskostnader ska erläggas.

Ibland vitsordar parterna eller deras ombud motpartens rättegångskostnader och då behöver domstolen inte ta ställning till skäligheten. I andra fall måste domstolen pröva skäligheten.

I vissa mål, de så kallade FT-målen, som tidigare kallats "småmål", gäller dock begränsad ersättning för rättegångskostnader enligt 8 a §.

18 kap. 8 a §

Som framgår av lagtexten har kostnaderna i FT-mål begränsats avsevärt. En timmes rådgivning är ofta i underkant men mer än kostnaden för en timme kommer inte att godkännas. Med ansökningsavgifter avses ansökningsavgiften för ett betalningsföreläggande, för närvarande 300 kr eller ansökningsavgiften för en stämningsansökan, 450 kr.

När det gäller punkten 3 har Högsta domstolen något oväntat (indirekt) godkänt ett ombuds fulla resekostnader med 3 200 kr enligt NJA 1992 s. 260.

20 Kap. Om rätt till åtal och om målsägande

20 kap. 1 §

Åtal väcks genom att stämningsansökan inges till domstol.

20 kap. 3 §

Se allra flesta brott hör under allmänt åtal. Domstolen måste ex officio beakta att brottet angivts till åtal vid angivelsebrott såsom vid förtalsbrotten enligt 5 kap.5 § BrB.

Åtalsprövningsregeln i 5 kap. 5 § BrB uppställer vidare krav på att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Denna prövning ankommer på åklagaren och inte på domstolen. Något hinder att åklagaren företar den särskilda åtalsprövningen först vid den tidpunkt i processen då frågan har blivit aktuell föreligger inte enligt NJA 2004 s. 757.

21 Kap. Om den misstänkte och hans försvar

21 Kap. 3 §

Den misstänkte har alltid rätt till försvarare som antingen är offentlig eller privat.

Advokat som var offentlig försvarare åtog sig uppdrag för den misstänktes räkning vid sidan av försvararuppdraget och när den misstänkte var häktad, till utomstående befordrade brev och instruktioner. Advokaten blev utesluten ur advokatsamfundet, vilket faställdes av Högsta domstolen i NJA 1991 s.293.

21 Kap. 4 §

Bestämmelsen i 12 kap. 4 § RB om jäv för motpartsombud har ansetts ge uttryck för en allmän princip, som innebär att den som ombeds uppträda som ombud i rättegång, inte bör åta sig uppdraget, om hans plikter mot den nya huvudmannen kan komma i konflikt med hans plikt till lojalitet mot den tidigare huvudmannen. En jurist, som i ett brottmål tidigare varit ombud för en misstänkt person, har därför ansetts olämplig att som ombud försvara annan misstänkt i samma mål och har avvisats enligt RH 2008:13.

21 Kap. 5 §

För flera tilltalade i samma mål bör utses olika offentliga försvarare när det föreligger en inte obetydlig risk för att de kan få motstridiga intressen i målet. Om en sådan risk uppkommer under målets handläggning, kan detta utgöra tillräckligt skäl för byte av försvarare enligt NJA 1989 s. 540.

Begäran om att advokat med verksamhet på ort utanför den handläggande domstolens domkrets skulle förordnas till offentlig försvarare har avslagits på grund av de ökade kostnader detta skulle medföra enligt RH 2008:80.

21 Kap. 12 §

En i Danmark boende person har förklarat sig av ekonomiska skäl förhindrad att inställa sig till huvudförhandling i brottmål till vilken han kallats att inställa sig personligen. Laga förfall för hans utevaro har ansetts föreligga då domstolen inte informerat honom om möjligheterna att få ersättning av allmänna medel för sin inställelse enligt NJA 2007 s. 275.

23 Kap. Om förundersökning

23 kap. 1 §

Förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Enligt 4 a § får förundersökning läggas ned

  • om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som inte står i rimligt förhållande till sakens betydelse och det dessutom kan antas att brottet i händelse av lagföring inte skulle leda till någon svårare påföljd än böter, eller
  • om det kan antas att åtal för brottet inte skulle komma att ske till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse i 20 kap. eller om särskild åtalsprövning samt något väsentligt allmänt eller enskilt intresse ej åsidosätts genom att förundersökningen läggs ned.

En polisman kan dömas till tjänstefel om han inleder en polisundersökning utan laga grund vilket framgår av RH 2007:51.

23 kap. 18 §

Den som är misstänkt för brott har rätt till försvarare.

Fråga om den som endast ska höras "upplysningsvis" har rätt till försvarare och om Domstolsverket har rätt att överklaga tingsrätts beslut om utseende av offentlig försvarare har prövats i NJA 2001 s. 344. I målet är också frågan om den som ska höras upplysningsvis i Europakonventionens mening blivit anklagad för brott, vilken fråga av Högsta domstolen besvarats nekande.

24 Kap. Om häktning och anhållande

24 kap. 1 §

Ibland används sannolikt på grund av anglosaxisk eller fransk inverkan ordet arrestering, som synonymt med häktning, vilket inte är fallet trots att det numera ingår i lagen som upphämtats av EU.

Med kollusionsfara avses risk att den misstänkte kan försvåra förundersökningen. Synnerliga skäl har ansetts föreligga att - på grund av kollusionsfara - häkta en för mord misstänkt 16-åring enligt RH 2004:61.

24 kap 3 §

Häktning enl p 2 kallas utredningshäktning.

24 kap 5 a §

Restriktioner kan innebära att den häktade

  • inte får ta emot besök
  • inte får umgås med andra häktade
  • att post granskas av åklagaren
  • att den häktade i vissa fall inte får se på tv eller lyssna på radio enligt kriminalvårdens faktablad.

24 kap. 4 §

En person som har häktats på grund av såväl kollusionsfara som fara för fortsatt brottslig verksamhet har ansetts inte ha rätt att besvära sig över enbart grunden kollusionsfara enligt NJA 1989 s. 747.

Fråga om tillämpning av bestämmelsen om att häktning i vissa fall endast får ske om det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas. Prövningen av om det föreligger hinder mot häktning på grund av denna bestämmelse, som framgår av bestämmelsens ordalydelse, inte endast om det ordnats med betryggande övervakning. För att häktning skall vara tillåten krävs att det skall vara uppenbart att sådan inte kan ordnas. Det innebär att domstolen, om det yrkas att den som är under arton år skall häktas, har skyldighet att pröva de skäl som åberopas för att det inte finns möjlighet att anordna betryggande övervakning enligt NJA 2008 s. 81.

26 kap. Om kvarstad

Se kommentaren till 15 kap 1 § om kvarstad.

27 kap. Om beslag, hemlig teleavlyssning m.m.

27 kap. 4 a §

NJA 2004 s. 633 belyser denna bestämmelse om beslag och återlämnande.

Många åklagare är försiktiga och vågar eller vill inte lägga sig i "privata affärer" och hänvisar istället målsäganden att innan beslaget hävs väcka civilrättslig talan om bättre rätt till egendomen enligt 15 kap 3 §.

27 kap. 18 §

Hemlig teleavlyssning innebär att ta del av en misstänkt persons kommunikation med enskilda personer via telefon eller internet. Avlyssningen och lagringen får endast ske när någon misstänks för brott där fängelse i två år kan följa.

27 kap. 19 §

Hemlig teleövervakning innebär att ta del av tekniska uppgifter vid kommunikation över internet eller telefon för att utröna vem eller vilka en misstänkt person har kontakt med.

27 kap. 20 a §

Hemlig kameraövervakning som innebär att kameror placeras ut för att bevaka en plats som har koppling till det brott som utreds.

30 Kap. Om dom och beslut

30 kap. 2 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 17 kap. 2 §, är ett uttryck för omedelbarhetsprincipen

30 kap. 3 §

Enligt denna paragraf får dom i brottmål inte avse annan gärning än den, för vilken talan om ansvar förts i behörig ordning.

Det är åklagaren som ska ange det händelseförlopp som den tilltalade enligt hans mening bör fällas till ansvar för. Härmed avses såväl de yttre faktiska omständigheterna som de subjektiva moment som ingår i gärningen. Prövningen i ett mål får därför inte utsträckas till att avse något annat än vad som innefattas i åklagarens gärningsbeskrivning.

Utöver de gärningsmoment som åklagaren uttryckligen angett finns utrymme för att göra en tolkning av gärningsbeskrivningen i belysning av det straffstadgande som åklagaren åberopar i målet. (se NJA II 1943 s 392 och Ekelöf: Rättegång II 1985 s 125).

Med hänsyn till den tilltalades berättigade krav på att få veta vad prövningen i målet kommer att avse för att kunna bestämma hur han skall lägga upp sitt försvar måste emellertid en sådan tolkning göras med försiktighet. Detta tydliggörs av NJA 1988 s. 665.

Jämför NJA 1987 s. 194.

Eftersom åklagarens gärningsbeskrivning inte har ansetts omfatta åtal för näringshäleri har hovrätten i RH 1995:63 inte kunnat pröva om en person begått detta brott, trots att åklagaren under huvudförhandlingen uppgett att åtalet avser denna form av häleri.

30 kap. 7 §

Domare som i flera fall inte expedierat domar i tid har dömts för tjänstefel enligt NJA 2001 s. 35.

30 kap. 9 §

Sedan domen vunnit laga kraft kan ansvar för samma gärning inte bli föremål för ny talan och ny dom.

Har åklagaren inte yrkat förverkande kan denna fråga inte prövas i ny rättegång enligt NJA 1990 s. 401.

32 Kap. Om frister och laga förfall

32 kap. 5 §

Ett rekvisit för vilandeförklaring är att det är av synnerlig vikt att en fråga avgörs i annat mål först. Vilandeförklaringen ska bestå tills det andra målet vunnit laga kraft, inte bara avgjorts. Ett avgörande skäl kan vara att avsevärda processekonomiska fördelar uppnås i det vilande målet.

  • Ett tvistemål pågick vid tingsrätt om rätten till försäkringsersättning. Svaranden, ett försäkringsbolag hävdade att polisutredning pågick och att det hade betydelse för målet om åtal skulle väckas mot käranden om försäkringsbedrägeri. Tingsrätten förklarade målet vilande men hovrätten fann i RH 1996:141 att målet onödigt uppehölls genom vilandeförklaringen.

Jämför reglerna om mellandom enligt 17 kap. 5 §.

32 kap. 8 §

Om part eller vittne kallats att vid vite eller tredskodom eller förfallet överklagande inställa sig till förhandling, ska vitet dömas ut eller påföljden inträffa om de inte visar att de haft laga förfall.

Som laga förfall har ansetts att vittne som begärt förskott från motparten inte fått förskott enligt RH 1997:17.

Hovrätten har ansett att tilltalad, vars offentlige försvarare ringt till hovrättens telefonväxel och meddelat att han och den tilltalade på grund av bilköer var försenade till utsatt huvudförhandling, inte haft sådan giltig ursäkt för utevaro som utgör laga förfall enligt RH 1999:135.

34 Kap. Om rättegångshinder

34 kap. 1 §

Några rättegångshinder som ska beaktas ex officio är res judicata , litispendens och forumregeln i 10 kap. 17 §.

35 Kap. Om bevisning i allmänhet

35 kap. 1 §

I svenska domstolar gäller fri bevisprövning vilket denna bestämmelse ger uttryck för.

Videoinspelning vars ursprung inte kunnat fastställas har inte kunnat ligga till grund för dom i mål om mordbrand i NJA 1998 s. 204.

Uppläsning ur utskrift av vittnesförhör som upptagits under förundersökningen där försvararen inte fått kännedom om vittnets identitet har tillåtits som bevis av Göta hovrätt i RH 2001:71 medan tingsrätten ogillat bevisningen "då vittnesförhör med anonymt vittne inte är tillåtet enligt svensk rätt."

Så kallad överskottsinformation från hemlig teleavlyssning har fått åberopas som bevisning i brottmål enligt NJA 2003 s. 323.

35 kap. 5 §

I mål om skadestånd där det är svårt att bevisa skadans storlek får rätten uppskatta skadan.

35 kap. 8 §

Denna bestämmelse är ett uttryck för bevisomedelbarhetens princip

35 kap. 14 §

Denna bestämmelse är ett uttryck för principen om det bästa bevismaterialet.

En skriftlig berättelse som någon upprättat som "bevis" inför en rättegång får inte åberopas utan vittnet ska istället höras enligt 36 kap. 1 §. Endast i det fall vittnet inte kan höras till exempel på grund av inträffat dödsfall får skriftlig vittnesberättelse åberopas.

38 kap. Om skriftligt bevis

38 kap. 2 §

Enligt 2 st denna paragraf jämfört med 36 kap 6 § föreligger inte skyldighet att i rättegång förete handling (editionsplikt) som innehåller yrkeshemlighet, om det inte finns synnerlig anledning till det.

I NJA 1986 s. 398 förmådde käranden inte visa detta och editionsföreläggandet avslogs.

Motsatt utgång i NJA 1988 s. 652 eftersom det inte framstod som sannolikt att ett "utlämnande av uppgiften skulle medföra skada av större betydelse". Det ska alltså göras en intresseavvägning.

HD har i NJA 1998 s. 829 beslutat om edition beträffande utdrag ur en statuslogg. HD uttalade därvid att det förhållandet att aktuella uppgifter är lagrade elektroniskt inte utgör hinder mot att utskrifter avseende uppgifterna görs till föremål för edition. Att informationen fanns i form av obehandlade s.k. rådata på olika datamedier, att den datorutrustning som används för sådana datamedier inte längre brukades eller förekom hos den som ett föreläggande skulle avse och att denne gjort gällande att det skulle krävas en arbetsinsats av en kvalificerad medarbetare under cirka en månads tid för att sortera och bearbeta uppgifterna i enlighet med yrkandet ansågs inte heller utgöra hinder mot edition. HD har alltså tolkat bestämmelsen – om skyldighet för den som innehar ”skriftlig handling” som kan antagas äga betydelse som bevis att förete den – så att föreläggandet inte kom att avse själva datamediet utan en utskrift av en konstellation av uppgifter, vilka den som föreläggandet riktades mot först hade att producera med hjälp av ett datorprogram (d.v.s. sortera och bearbeta data), för att därefter skriva ut och överlämna utskriften till sökanden. Föreläggandet kom att avse uppgifter som visserligen representerades av elektroniskt lagrade data men som inte vid tiden för HD:s beslut fanns fysiskt lagrade i den konstellation som sökandens yrkande om edition avsåg. Den mot vilken föreläggandet riktades hade alltså att producera en materialisering i läsbar form.

Ett annat sätt att komma åt information är genom informationsföreläggande enligt 53 c § upphovsrättslagen eller 24 § marknadsföringslagen.

Ytterligare ett sätt att säkra information och bevis är genom intrångsundersökning enligt 41 a upphovsrättslagen.

42 kap. Om stämning och förberedelse och om avgörande av mål utan huvudförhandling

42 kap. 2 §

Detta är ett centralt stadgande i rättegångsbalken. Om stämningsansökan i ett tvistemål är ofullständig (egentligen så ofullständig att svaranden inte kan avge ett klart svaromål) ska den avvisas enligt 42 kap 4 §.

Dessförinnan ska käranden i dispositiva mål få viss processledning i allt fall så långt att bristerna kan avhjälpas enligt 42 kap. 3 §. Rättsfallet RH 1996:112 ger viss ledning om processledningens innehåll.

I indispositiva mål ska processledningen vara fast och tydlig så att inte oriktiga domar meddelas och rättsförluster uppstår.

42 kap. 5 §

Kallas ibland "rättshaveristparagrafen". Möjligheten att helt ignorera ogrundade stämmningsansökningar ska dock enligt Högsta domstolen användas mycket restriktivt enligt NJA 1998 s 278. I målet hade käranden begärt skadestånd och åberopat grunder.

42 kap. 8 §

5 p innebär ett undantag från muntlighetsprincipen om endast rättsfrågan, inte bevisfrågan är tvistig.

42 kap. 12 §

I dispositiva mål kan domstolen ta till ett effektivt medel mot sådana parter som inte inställer sig till sammanträden eller som inte lämnar in svaromål i tid nämligen utfärda föreläggande vid påföljd av tredskodom om parten inte följer föreläggandet.

Tredskodom meddelas inte automatiskt utan part måste framställa yrkande enligt 44 kap 2 §.

42 kap. 15 §

Denna paragraf reglerar s.k. preklusionsföreläggande.

43 Kap. Om huvudförhandling

43 kap. 5 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 46 kap. 5 §, är ett uttryck för muntlighetsprincipen

43 kap. 11 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 46 kap. 11 §, är ett uttryck för koncentrationsprincipen

44 kap. Om parts utevaro m. m.

44 kap. 2 §

Om part uteblir i ett dispositivt tvistemål och andra parten har rätt till tredskodom så meddelas den inte om inte parten yrkar tredskodom.

44 kap. 7 a §

Sedan gäldenären i mål om betalningsföreläggande ansökt om återvinning och utvecklat grunderna för sitt bestridande samt borgenären yttrat sig däröver förelade tingsrätten gäldenären att avge skriftligt svaromål vid påföljd av tredskodom och meddelade därefter sådan dom när denne inte hördes av inom förelagd tid. Handläggning har ansetts utgöra grovt rättegångsfel enligt NJA 1989 s. 487.

46 Kap. Om huvudförhandling i mål, vari allmänt åtal föres

46 kap. 5 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 43 kap. 5 §, är ett uttryck för muntlighetsprincipen

46 kap. 11 §

Denna bestämmelse, tillsammans med 43 kap. 11 §, är ett uttryck för koncentrationsprincipen

47 Kap. Om väckande av enskilt åtal och huvudförhandling i mål, vari sådant åtal föres

47 kap. 1 §

Om väckande av enskilt åtal.

Detta är något som är möjligt om allmän åklagare inte vill eller inte får väcka åtal.

I allmänhet är det förtalsbrott som avses vilket framgår av 5 kap 5 § brottsbalken.

Reglerna vid enskilt åtal följer i stort de som gäller för allmänt åtal utom det att förberedelse (ungefär som i tvistemål) ska ske enligt 47 kap. 7 §. Skälet för detta är att enskild part behöver viss processledning vilket allmänna åklagare inte behöver.

49 kap. Om rätten att överklaga en tingsrätts domar och beslut och om prövningstillstånd

49 kap. 1 §

Huvudregeln är att domar i första instans ska kunna överklagas.

Ett klart undantag finns. Tredskodom kan inte överklagas. Istället ska den som fått domen emot sig begära återvinning, varefter målet kan handläggas på nytt i tingsrätten.

Regeln har andra undantag också nämligen att det numer fordras så kallat prövningstillstånd.

I brottmål gäller 49 kap. 13 §.

I civilmål gäller 49 kap. 14 §.

Vissa beslut kan inte heller överklagas enligt 49 kap. 8 §.

49 kap. 13 §

Som framgår av lagtexten är det mer bagatellartade mål som fordrar prövningstillstånd.

49 kap. 14 §

Som framgår av lagtexten är det mål som är rejält feldömda eller mål som kan ha prejudikatvärde.

54 kap. Om rätten att överklaga en hovrätts domar och beslut och om prövningstillstånd.

54 kap. 10 §

Prövningstillstånd meddelas enbart om målet kan bedömas ha prejudikatvärde eller det finns grund för resning eller domvilla enligt 54 kap. 10 §.

Att prövningstillstånd kan begränsas till viss fråga framgår av 54 kap. 11 §.

De flesta ansökningar om prövningstillstånd avgörs inom sex månader från det att de kommit in. Om prövningstillstånd inte meddelas lämnas ingen egentlig motivering till varför så inte har skett, men det betyder normalt att Högsta domstolen ansett att det inte finns något prejudikatintresse för målet och att det inte heller har förekommit något grovt rättegångsfel som kan motivera prövningstillstånd enligt Högsta domstolens webbsida.

55 kap. Om överklagande av domar

55 kap. 11 §

Det är sällan huvudförhandling hålls i Högsta domstolen.