SFS/1949:381

Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

1 Kap Om faderskapet och moderskapet till barn

1 kap. 1 §

Denna presumtion gäller sedan gammalt i svensk rätt och har förebild redan i romersk rätt. Den bygger på uppfattningen att mannen i äktenskapet normalt är biologisk far till de barn som hustrun föder. Med denna presumtion tar barn i äktenskapet utan vidare arv efter mannen enligt 2 kap 1 § ärvdabalken.

Presumtionsregeln bygger på en sannolikhet att mannen i äktenskapet också är biologisk far till de barn som föds under äktenskapet. Regeln är ägnad att förebygga faderskapstvister och därmed stärka familjebanden och får tolkas som uttryck för lagstiftarens vilja att främja ett sådant intresse.

Faderskapspresumtionen gäller oavsett om barnet avlats före eller under äktenskapet, förutsatt att barnet föds medan äktenskapet består.

1 kap. 2 §

Denna bestämmelse överensstämmer delvis med förutsättningarna för att någon skall förklaras som far i mål om fastställande av faderskap enligt 5 §.

DNA-profilering gör numera att det biologiska faderskapet kan uteslutas med stor säkerhet i de flesta fall.

Punkt 3 saknar ofta praktisk betydelse vid sidan om punkterna 1 och 2. Om graviditetslängden är avgörande bör försiktighet iakttas så att faderskap utesluts endast i uppenbara fall.

1 kap. 3 §

Faderskap fastställs genom bekräftelse (4 §) eller genom dom (5 §). Faderskap ska inte fastsällas om en kvinna är att anses som barnets förälder enligt 9 §.

1 kap. 4 §

För att fadern ska kunna avge en bekräftelse krävs att han har rättslig handlingsförmåga och är kapabel att avge en bekräftelse. Det bör räcka att han uppnått nödvändig mognad för att kunna avge en betydelsefull förklaring. Något krav på att han är myndig bör sannolikt inte kunna uppställas. Är han omyndig finns inget krav på att förmyndare eller vårdnadshavare ska medverka. Inte heller modern behöver vara myndig för att godkänna bekräftelsen. Endast faderns bekräftelse behöver vara bevittnad. Vad gäller vittnena gäller lag (1946:805) med särskilda bestämmelser angående vittne vid vissa rättshandlingar.

Barn ansåg ha rätt att föra talan (talerätt) om att lämnad faderskapsbekräftelse saknade verkan enligt RH 1997:21.

1 kap. 5 §

Om faderskapet bevisas genom en genetisk undersökning krävs vanligen inga bevis för att samlag ska ha ägt rum. Andra meningen får betydelse först om det inte finns någon DNA-analys.

2 Kap Om socialnämnds medverkan vid fastställande av faderskap

2 kap. 1 §

Socialnämnden behöver inte medverka när faderskapspresumtion enligt 1 kap. 1 § gäller. Det finns dock inga hinder för att de utreder även fast presumtion föreligger. Begreppet under någons vårdnad bör förstås som att barnet är under 18 år och inte är gift. Nämnden är inte bunden av moderns ståndpunkt och ska utreda faderskapet även om modern inte vill bidra till utredningen.

2 kap. 6 §

Om mannen begär att en genetisk undersökning sker bör socialnämnden verka för att en sådan genomförs även om utredningen inte tyder på att modern haft samlag med någon annan man.

2 kap. 9 §

Om en man presumeras vara fader till barnet enligt 1 kap. 1 § ska socialnämnden utreda om någon annan kan vara barnets förälder om vårdnadshavaren eller mannen begär det. Utredning ska bara ske om det är lämpligt. Skäl att vägra kan vara om mannens misstankar är uppenbart ogrundade, utredningen kan antas vara till skada för barnet eller om den utsätter modern för påfrestningar som kan innebära fara för hennes psykiska hälsa.

3 Kap Vissa bestämmelser om rättegången i mål om faderskap

3 kap. 1 §

Första stycket: Talan ska väckas vid rätten där barnet har sin hemvist, se 3 §. Det finns inga krav på att talan ska väckas inom viss tid utan mannen kan väcka talan på hur sent stadium som helst utan att vara bunden av bekräftelse eller annat erkännande.

Andra och tredje stycket: Anger under vilka förutsättningar mannens arvingar kan väcka talan för att häva faderskapet till barnet efter att mannen avlidit. Förutsättningarna i båda dessa stycken måste vara uppfyllda för att de ska få väcka talan. I NJA 2006 s. 283 ansågs inte 18 månader innebära ett varaktigt sammanboende. Det bör tilläggas att i det fallet hade mannen själv vidtagit åtgärder som tydde på att han önskade ifrågasätta faderskapet. Arvingar saknar vidare talerätt om mannen har bekräftat faderskapet. Bekräftelsen kan ske både uttryckligen och tyst.

3 kap. 2 §

Talan ska väckas vid rätten där barnet har sin hemvist, se 3 §. Barnet kan väcka talan om att faderskapet ska hävas på ett hur sent stadium som helst. Om mannen är död ska hans arvingar stämmas in. Talan ska väckas mot de arvingar som har bäst arvsrätt, dvs. bröstarvingar. Samtliga dessa måste stämmas in.

3 kap. 3 §

Talan får även lämnas in till svarandens allmänna forum. Någon skyldighet för rätten att pröva om talan inletts i rätt forum finns inte, så länge som svaranden inte gör någon invändning härom eller uteblivit.

3 kap. 4 §

Paragrafen är enbart tillämplig för mål som avses i 1 och 2 §§ dvs. hävande av faderskap. Det bör uppmärksammas att vårdnadshavare inte i egenskap av just vårdnadshavare får föra barnets talan i sådana mål. Däremot kan samma person i egenskap av exv. förmyndare få föra barnets talan. Paragrafen är inte till för att utesluta barnet från att själv föra sin talan. Om barnet är över 15 och uppnått tillräcklig mognad finns troligen inget som hindrar detta

3 kap. 6 §

Första stycket: En talan om faderskap får inte föras samtidigt i flera domstolar. Om talan ogillas genom lagakraftvunnen dom får en ny talan väcka mot någon som inte var part i första målet. Talan får väckas mot flera män samtidigt men det finns inget som hindrar att endast en man instäms.

Andra stycket: Om det under målets handläggning framkommer att en annan man kan vara far till barnet ska han stämmas in av socialnämnden.

Tredje stycket: Om en instämd man önskar så ska rätten dra in utomstående och pröva om han är fader till barnet. Även fast rätten ska utreda målet har de ingen möjlighet att på eget initiativ stämma in någon som varken kärande eller svarande begärt få instämd.

3 kap. 7 §

Andra stycket: I allmänhet utgör detta rätten i den ort där svarande har sin hemvist.

3 kap. 9 §

Andra stycket: Med detta menas att en presumtiv fader inte får vara vittne i målet. Däremot får exv. väninnor höras som vittnen för att visa att modern haft samlag med andra män under konceptionstiden.

3 kap. 14 §

Avser hävande eller fastställande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 §.

4 Kap Om adoption

4 kap. 1 §

Det finns inget krav på att man är gift för att få adoptera. Med andra ord får även en ogift man eller kvinna adoptera. Vad som i lagen sägs om makar avser även registrerade partner. Synnerliga skäl att tillåta personer under 25 år att adoptera kan vara när unga makar önskar adoptera och inte kan få egna barn eller vid adoption av barn till en närstående avliden släkting. Normalt tillåts inte personer över 45 år att adoptera.

4 kap. 3 §

Med make avses även registrerad partner.

4 kap. 4 §

Med makar avses även registrerade partner. Personer i ett samboförhållande får inte adoptera tillsammans. Vill enbart ena parten i samboförhållande adoptera får domstolen avgöra om det är lämpligt. Normalt tillåts inte detta.

4 kap. 5 §

Undantaget att barn under 16 inte behöver tillfrågas ska tillämpas mycket restriktivt.

4 kap. 5 a §

För att modern ska kunna samtycka krävs att hon återhämtat sig tillräckligt efter nedkomsten. Denna tid bör inte understiga sex veckor. Samtycke kan återkallas innan adoptionsbeslutet vunnit laga kraft.

4 kap. 6 §

Principen om barnets bästa återfinns i FN:s barnkonvention artikel 3 och utgör en av grundpelarna i konvnetionen. Principen har en mycket vidsträckt betydelse och gäller vid alla åtgärder som rör barn.

4 kap. 7 §

Det enda sättet som verkningarna av en adoption kan upphöra är om adoptivbarnet adopteras av en annan person än adoptantens make. Med make avses även registrerad partner.

4 kap. 8 §

Med detta menas att adoptivbarn likställs med biologiska barn. Exv. ingår adoptivbarn i arvsordningen på samma sätt som biologiska barn. Det finns några mindre betydelsefulla undantag till att adoptivbarn likställs med biologiska barn. Exv. gäller inte reglerna om straff för samlag med avkomling (BrB 6:7) för adoptivbarn.

5 Kap Om barnets namn

5 kap. 1 §

1963 års namnlag har ersatts av namnlagen (1982:670).

6 Kap Om vårdnad, boende och umgänge

6 kap. 1 §

Rätten till omvårdnad innebär inte enbart att barnets materiella behov ska tillfredställas utan det innebär även krav på barnets psykiska behov. Det är oundvikligt att föräldrarna måste ges viss möjlighet att övervinna fysiskt motstånd för att kunna utöva sin uppsikt över barnet. Kroppslig bestraffning är ett brott om motsvarande handling mot någon annan skulle betraktas som misshandel (jfr BrB 3:5). Åtgärder som kan innebära kränkande behandling är rumsarrest och öppnande av brev. Åtgärder ska vägas mot barnets ålder och mognadsgrad.

6 kap. 2 §

Första stycket: Med vårdnad menar lagstiftaren det juridiska ansvaret. Den som faktiskt har hand om barnet behöver inte sammanfalla med detta även om det normalt gör det. Vem som är vårdnadshavare regleras i 3-10 c §§. Har föräldrarna gemensam vårdnad är de fullt likställda och någon möjlighet att ge företräde för den enas åsikter finns i regel inte.

Andra stycket: Vårdnadshavaren har ingen underhållningsskyldighet mot barnet. Underhållningsskyldigheten grundas på föräldraskapet.

6 kap. 2 a §

Principen om barnets bästa är en av grundpelarna i FN:s barnkonvention. Princip gäller vid alla åtgärder som rör barn och har en mycket vidsträckt betydelse. Inga andra intressen ska ges företräde men det betyder inte att andra intressen in får beaktas. Bedömningen kan inte ske schablonmässigt utan man måste titta på omständigheterna i det enskilda fallet. De omständigheter som nämns ska beaktas men är inte uttömmande.

6 kap. 5 §

Avgörande är vad som är bäst för barnet.

6 kap. 7 §

Bedömningen sker på samma sätt som vid omhändertaganden enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) och situationen kan antas vara bestående. Domstolen bör iaktta viss restriktivitet vid bedömningen av påtalig risk för barnets hälsa och utveckling. För att överflytting av vårdnaden ska bli aktuell krävs att det finns en villig och lämplig person som har ett förhållande med barnet. Det måste även antas att barnet kan acceptera personen som vårdnadshavare.

6 kap. 8 §

Detta innebär att föräldrar kan fråntas vårdnaden även om de inte brustit i omvårdnaden på ett sådant sätt som innebär bestående fara. Det krävs troligen att barnet bott i fosterhemmet i flera år. Har föräldrarna haft en god kontakt med barnet under vistelsen i fosterhemmet bör de inte kunna förlora vårdnaden.

6 kap. 8 a §

Varaktigt förhindrad innebär att han eller hon inte inom en överskådlig framtid kan fatta beslut i frågor som rör barnet.

6 kap. 10 §

Domstolen ska pröva hur barnets behov av omvårdnad, trygghet och god fostran bäst kan tillgodoses. Särskilt bör domstolen beakta barnets behov av att växa upp under stabila förhållanden och att inte bli utsatt för omotiverade uppbrott. Även barnets behov av en nära kontakt med båda föräldrarna bör beaktas.

6 kap. 11 §

Bestämmelsen är tillämplig om endast en person är vårdnadshavare. Om två personer är vårdnadshavare ska 13 § tillämpas. Den hänvisar dock till denna paragraf.

6 kap. 12 §

Paragrafen har numera ringa praktisk betydelse. Barnet ingår själv avtal om anställning och vårdnadshavare får inte ingå sådant avtal för barnets räkning. Barnet får säga upp avtalet utan samtycke från vårdnadshavaren. Bestämmelsen gäller även sommararbeten. Om barnet själv säger upp avtalet tillämpas vanlig uppsägningstid.

6 kap. 13 §

I princip krävs det att föräldrarna tar gemensamma beslut, även om vissa undantag finns.

6 kap. 14 a §

Domstol kan besluta om hos vem av föräldrarna barnet ska bo, inte om var barnet ska bo. Avgörande är vad som är bäst för barnet. Särskilt ska barnets behov av en god kontakt med båda föräldrarna beaktas. Växelvis boende är möjlig om föräldrarna har gemensam vårdnad, god samarbetsförmåga och bor förhållandevis nära varandra. Barnet ska inte behöva byta mellan olika förskolor och så vidare.

6 kap. 15 §

Umgänget är till för barnet. Det finns ingen plikt för barnet att umgås med föräldern och denna har inte någon rätt att umgås med barnet. Ansvaret för att umgänget fungerar vilar på båda föräldrarna. Om en förälder inte vill träffa sitt barn kan vårdnadshavaren vända sig till socialnämnden för att får hjälp att ordna umgänget.

6 kap. 15 b §

Vid fördelningen av kostnaderna ska man titta på föräldrarnas ekonomiska förmåga att bidra, men huvudansvaret för kostnaderna ligger på den förälder som inte bor med barnet. Vägledning kan hämtas från fördelningen av underhållsskyldighet.

7 Kap Om underhållsskyldighet

7 kap. 1 §

I första hand ska barnets grundläggande försörjning tillgodoses. Om föräldrarnas ekonomiska förutsättningar motivera det kan det ställas krav på högre standard. När hänsyn tas till barnets egna tillgångar bör endast avkastning beaktas. Underhållsskyldigheten fullföljs vanligen genom att föräldern betalar barnets mat, boende, kläder med mera. Om så inte sker ska föräldern betala ett underhållsbidrag. För vilka som ska betala bidrag se 2 §.

7 kap. 2 a §

Enligt lagen (1996:1030) om underhållsstöd betalar staten i vissa fall ut underhållstöd till barnet. Då kan en underhållskyldig förälder bli återbetalningsskyldig till staten. Det belopp som föräldern ska återbetalas avräknas från förälderns underhållsskyldighet.

7 kap. 3 §

Förbehållsbelopp är ett belopp som den bidragsskyldige får behålla för täcka egna livsnödvändiga kostnader. Sambo med gemensamma barn är likställda med gifta.

7 kap. 6 §

Tar främst sikte på situationer när en förälder inte ska betala underhållsbidrag enligt 2 § men försummat sin underhållsskyldighet.

7 kap. 10 §

Skäl för jämkning kan vara att den bidragskyldige har fått ytterligare barn att underhålla eller har gift sig. Det kan även vara tvärtom, att han skilt sig eller inte längre är bidragsskyldig för annat barn. Bestämmelsen gäller inte enbart för ändrade förhållanden hos den bidragsskyldige. Även ändrade förhållanden hos vårdnadshavaren kan vara skäl för jämkning.

7 kap. 15 §

Rätten får besluta om ett tillfälligt underhållsbidrag i väntan på det slutliga beslutet.

7 kap. 18 §

Särskilda skäl kan vara om den andra mannen misstänker att han är barnets far men har undandragit sig från att se till att frågan prövas.

9 Kap Om underårigs omyndighet

9 kap. 1 §

Omyndighet upphör den dag man fyller arton år. Rätten att förvalta barnets förmögenhet och företräda honom i angelägenheter som rör förmögenheten tillkommer i allmänhet förmyndaren. Med förbindelser menas endast sådana som omedelbart grundar sig på en rättshandling. Barnet kan fortfarande bli skadeståndsskyldig på grund av sitt handlande. En rättshandling som sker i strid med paragrafen saknar inte all rättslig betydelse. Se 6 och 7 §§.

9 kap. 3 §

Begreppet råda över innebär att den underårige får förfoga över egendomen genom avtal osv. Underårig får inte åta sig skuld med betalningsrätt i egendomen.

9 kap. 5 §

För skuld som den underårige ådrar sig inom området för rörelsen svarar han med all sin egendom.

9 kap. 6 §

Huvudregel är att giltigheten av avtalet är svävande antingen tills det blivit godkänt eller behörigen fullgjort. Om motparten visste att han slöt avtal med underårig och inte hade någon anledning att anta att denne var behörig är han bunden av avtalet.

9 kap. 7 §

Huvudregeln är att parterna ska ge tillbaka vad de mottagit. Den underåriges ersättningsskyldighet kan aldrig bli högre än egendomens fulla värde, vilket utgör en yttre gräns. Ett undantag är om den underårige vilselett motparten. Då kan han även bli tvungen att ersätta förluster på grund av avtalet.

10 Kap Om förmyndare

10 kap. 6 §

När en förmyndare ska utses måste man beakta omständigheterna i det särskilda fallet. Består t.ex. uppdraget i att ha översyn över en affärsrörelse måste andra krav ställas än vid kapitalförvaltning. Tidigare har domstolen i första hand utsett någon som är besläktad eller besvågrad med den omyndige men detta har numera tagits bort.

11 Kap Om god man och förvaltare

11 kap. 1 §

Ett förordnande om god man enligt paragrafen avser samliga av förmyndarens uppgifter. Det finns inga möjligheter att begränsa uppdraget till att enbart gälla vissa angelägenheter.

11 kap. 2 §

Paragrafen tar sikte på situationer när vårdnadshavare, förmyndare eller god man kan ha skilda intressen med personen de företräder.

11 kap. 4 §

God mans uppgifter ska i så stor utsträckning som möjligt preciseras så att uppdraget inte blir mer omfattande än vad som kan motiveras.

11 kap. 5 §

Rätten bestämmer vilka befogenheter som den gode mannen har. Avser inte enbart situationer när huvudmannen helt saknar förmågan att uttrycka sin vilja. Även om huvudmannen är underårig eller lider av en psykisk störning kan innebära att han saknar förmågan att uttrycka sin vilja.

11 kap. 6 §

Skadeståndsansvaret är strikt. En särskild omständighet kan vara att ett skriftligt samtycke från huvudmannen som visar sig vara förfalskat. En förutsättning för skadestånd är att tredje man var i god tro.

11 kap. 7 §

För att en förvaltare ska förordnas måste det bedömas meningslöst att förordna en god man. Möjligheten är inte enbart begränsad till situationer där hjälpbehovet beror på psykiska problem. Även åldersvaghet eller drogmissbruk kan vara skäl för att förordna förvaltare.

11 kap. 9 §

Förvaltaren behöver inte inhämta huvudmannens samtycke utan får på eget ansvar själv vidta åtgärder i huvudmannens intresse och räkning. Fullmakterer som huvudmannen utfärdat innan förvaltarskapet blir ogiltiga.

11 kap. 12 §

Vid val av en god man eller förvaltare ska man beakta det huvudsakliga syftet med förvaltarskapet. Består uppdraget främst i att sörja för huvudmannens person bör en släkting eller annan närstående utses. Om det är mer krävande egendomsförvaltning eller liknade är det mer lämpligt att välja en kvalificerad yrkesperson.

12 Kap Allmänna bestämmelser om förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

12 kap. 1 §

I paragrafen anges förmyndares grundläggande skyldighet, att förvalta den omyndiges tillgångar och företräda honom i angelägenheter som rör tillgångarna.

12 kap. 4 §

Vad som menas med huvudmannens nytta behöver inte alltid innebära vad som är bäst ur en ekonomisk synvinkel. Det kan även ta sikte på en förbättrad livskvalitet t.ex. genom att företa en resa eller byta till ett bättre boende.

12 kap. 7 §

Även barn under sexton år bör höras om de uppnått tillräcklig mognad och frågan rör dem personligen.

12 kap. 8 §

Förmyndaren får inte företräda den omyndige om han kan ha ett eget intresse i saken. Vad som stadgas i paragrafen om förmyndare gäller i tillämpliga delar även god man eller förvaltare.

12 kap. 17 §

Föräldrar som är förmyndare har i regel rätt till ersättning för utlägg som de har i samband med förvaltningen. Någon rätt till arvode finns normalt inte. Ett undantag skulle kunna vara om barnet har en betydande förmögenhet och förvaltningen av denna tar upp en väsentlig del av föräldrarnas tid.

13 Kap Föräldrars förmyndarförvaltning

13 kap. 1 §

Föräldrar som är förmyndare får i princip själva bestämma hur den omyndiges tillgångar ska användas. Det finns vissa undantag till detta, se bl.a. 9 kapitlet.

13 kap. 2 §

Vid beräkningen av värdet ska all egendom som föräldrarna förvaltar beaktas. Sådan egendom som står utanför förvaltarskapet ska inte räknas med. Vid värderingen av tillgångarna bör som huvudregel försäljningspriset användas.

13 kap. 4 §

Första stycket: Utgångspunkten för bedömningen bör vara bestämmelserna i 12 kap 4 §. Även kravet på trygghet och skälig avkastning bör beaktas. Aktier bör säljas om de inte uppfyller kravet på trygghet och skälig avkastning. Undantag till detta kan vara andelar i familjeföretag. Det är föräldrarna själva som avgör om egendomen ska behållas eller inte.

Andra stycket: Vid bedömningen ska inte enbart bruksvärdet beaktas utan hänsyn ska även tas till affektionsvärde. Ett särskilt skäl att behålla lös egendom kan vara att den förväntas stiga väsentligt i värde.

13 kap. 6 §

Vägledande är kravet på trygghet och skälig avkastning.

13 kap. 8 §

Pengarna kan bli spärrade genom att uppgift lämnas i samband med insättningen. Givaren har därmed en självständig möjlighet att se till att användning av pengarna hindras. Förbudet gäller att ta ut pengarna. Det finns förmodligen inget hinder från att flytta pengarna mellan olika spärrade konton.

13 kap. 9 §

Vid särskilda skäl kan överförymnadaren besluta att behålla restriktionerna även fast värdet understiger fyra prisbasbelopp. Vägledning kan hämtas i 19 §.

13 kap. 10 §

För punkterna 1 och 2 gäller en presumtion för att samtycke ska ges. Samtycket kan vägras om det anses olämpligt med hänsyn till egendomens natur, den omyndiges ålder och framtida behov. För punkterna 3 och 4 saknas presumtion. Istället ska överförmyndaren avgöra om åtgärden är lämplig.

13 kap. 11 §

Föräldrarna avgör själva i vilken utsträckning gåvor och presenter kan ges. Om gåvan står i missförhållande till den omyndiges ekonomiska villkor kan egendomen återkrävas.

13 kap. 14 §

Paragrafen gäller enbart egendom som omfattas om bestämmelserna om överförmyndarens kontroll eller samtycke. Om föräldrarna underlåter att lämna årsredovisning kan överförmyndaren förlägga vite enligt 16 kap. 13 §.

14 Kap Förordnade förmyndares, gode mäns och förvaltares vård av egendom

14 kap. 1 §

Förteckningen avser endast sådan egendom som står under förvaltning. Egendom som den omyndige själv får förfoga över ska inte ingå i förteckningen.

14 kap. 3 §

Begreppet förordnad förmyndare avser även en särskilt förordnad vårdnadshavare.

14 kap. 4 §

Reglerna överensstämmer i stort med de regler som finns i 13 kap. 4 §. Eftersom det i detta fall handlar om vuxna istället för underåriga är de behov som ska tillgodoses till viss del olika.

14 kap. 6 §

Motsvarar de regler som finns i 13 kap. 6 §. Att det rör sig om vuxna personer innebär att det ska läggas större vikt vid dennes personliga smak, vid inköp av t.ex. konst, jämfört med ett barns önskningar i motsvarande situation.

14 kap. 10 §

Om en förordnad förmyndare, god man eller förvaltare har särskilda kunskaper inom förmögenhetsförvaltning kan det finnas anledning att medge undantag från överförmyndarens samtycke vid kapitalplaceringar.

14 kap. 11 §

Motsvarar de regler som finns i 13 kap. 10 §. Paragrafen nämner inte ålder som en faktor att ta hänsyn till. Detta innebär dock inte att åldern kan ha betydelse, särskilt om det är en underårig med en förordnad förmyndare.

15 Kap Vård av rätt i dödsbo, m.m.

15 kap. 1 §

Med annat oskiftat bo avses bon enligt ÄktB och sambolagen. Egendom som faller under lag (1904:48 s 1) om samäganderätt omfattas inte.

15 kap. 4 §

Om en boutredningsman eller testamentsexekutor har utsetts blir paragrafen inte tillämplig.

16 Kap Tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet

16 kap. 9 §

Att överförmyndaren försummat att höra någon som borde ha hörts innebär inte att ett lämnat samtycke blir ogiltigt.

20 Kap Vissa gemensamma bestämmelser om rättegången

20 kap. 6 §

Beslut av överförmyndaren överklagas i enlighet med förvaltningslagen (1986:223) om inte annan lag eller förordning innehåller avvikande regler.

Interimistiska beslut torde kunna överklagas särskilt, även fast förvaltningslagen (1986:223) inte innehåller några uttryckliga regler om detta.

Alla beslut av överförmyndaren går inte att överklaga. Se bland annat 20:4.