SFS/1960:729

Hoppa till: navigering, sök

Huvudförfattare Helena Andersson jur.kand.

Upphovsrättslagen (URL) är den centrala lagen på upphovsrättsområdet. Den kompletteras av upphovsrättsförordningen och den internationella upphovsrättsförordningen.

Upphovsrättslagen gäller enbart inom Sverige. Inom EU pågår sedan flera år tillbaka ett arbete i syfte att harmonisera medlemsstaternas nationella bestämmelser. EU-medlemmarnas rättsordningar ska innehålla bestämmelser som säkerställer att immateriella rättigheter respekteras, såväl för utländska rättsinnehavare som för nationella. Dessa bestämmelser ska göra det möjligt att vidta effektiva åtgärder mot varje form av intrång i upphovsmannens ensamrätt.

Gb.png An unofficial translation of the Copyright Act is available from the Government Offices

1 kap

Ensamrätt för en upphovsman att förfoga och bestämma över sitt verk har funnits i Sverige sedan år 1810. Upphovsrätten var då inskriven i tryckfrihetsförordningen.

Upphovsrättens utveckling har sin bakgrund i nordiska och europeiska överenskommelser; Bernkonventionen, Romkonventionen (av den 26 oktober 1961) och WIPO Copyright Treaty är internationella överenskommelser som inneburit betydande förändringar av den svenska upphovsrättslagen.

De senare årens svenska lagändringar som berört upphovsrätten, har sin bakgrund i EG-lagstiftningen, bland annat datorprogramsdirektivet (91/250/EEG), databasdirektivet (96/9/EEG), infosoc-direktivet (2001/29/EG) och sanktionsdirektivet (2004/48/EC), ibland kallat IPRED. De flesta internationella överenskommelser och EG:s rättsakter uppställer minimikrav som varje medlemsstat måste uppfylla. Men det finns även tvingade bestämmelser och som exempel kan nämnas artikel 5.1 i infosocdirektivet som gäller rätten att göra tillfälliga kopior av upphovsrättsligt skyddade verk.

De upphovsrättsliga bestämmelserna ger skydd för litterära och konstnärliga verk och för s.k. närstående rättigheter, se 5 kap. Till närstående rättigheter hör skydd för utövande konstnärers (t.ex. sångare, musiker, skådespelare) framförande av verk, framställare av ljud- och bildupptagningar (dvs. skiv- och filmproducenter) såvitt gäller deras upptagningar (t.ex. CD-skivor och filmer), radio-och televisionsföretag vad gäller deras utsändningar, framställare av kataloger och av fotografiska bilder.

I Sverige används enbart begreppet upphovsrätt. Begreppet copyright eller symbolen © har inte någon som helst juridisk betydelse men symbolen används i praktiken som en signal om att ett verk är skyddat av upphovsrätt.

Upphovsrätt uppstår formlöst, dvs upphovsmannen behöver inte göra någon formell anmälan eller registrering av sitt verk för att verket ska omfattas av upphovsrätt.

Upphovsrätten, både den ekonomiska rätten och den ideella rätten, innehas från början alltid av upphovsmannen oavsett om verket skapas privat eller inom ramen för en anställning. Arbetsgivaren kan normalt enbart erhålla upphovsrätten från sina anställda genom villkor i kollektivavtal/anställningsavtal. Om det inte finns några villkor för upphovsrätten i avtalen kan arbetsgivaren dock få rätt att nyttja verken om dessa tillkommit inom ramen för anställningen enligt den s.k. tumregeln (se exv AD 2002 nr 87). Detta gäller dock inte generellt för verk som lärare skapat, enligt det upphovsrättsliga lärarundantaget.

Det är värt att notera att för många verk som skapas inom en myndighets verksamhet uppkommer aldrig någon upphovsrätt varken för arbetsgivaren, den anställde eller för en extern uppdragstagare, se 9 §.

För datorprogram finns en uttrycklig reglering i 40 a §, enligt vilken upphovsrätten normalt helt övergår till arbetsgivaren.

1 §

För att något ska ses som ett verk, och omfattas av upphovsrätt, krävs att det har s.k. verkshöjd och med det menar man att verket måste ha en viss särprägel/originalitet. Hur mycket ett visst verk måste skilja sig från ett annat för att uppnå verkshöjd avgörs utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Att ett verk går att förväxla med ett annat verk utesluter inte upphovsrätt; två liknande verk kan vara berättigade till upphovsrättslig samexistens.

Det krävs inte att verket måste uppnå någon viss form av kvalitet för att omfattas av upphovsrätt.

Paragrafens uppräkning av vad som ska ses som ett verk är inte fullständig. Som exempel på vad som kan vara ett verk kan nämnas:

  • Powerpoint-bilder, tidningsartiklar/intervjuer/notiser, brev, e-postmeddelanden. (NJA 1998 s 563)
  • Musikaliska verk i form av notskrift eller framförande. (NJA 2000 s 292, NJA 2002 s 178)
  • Byggnader som sådana och arkitektritningar. (NJA 1998 s 563)

Smycken, foton, leksaker, möbler, tygmönster, reklam, varumärken och kläder är ytterligare exempel på verk som normalt kan omfattas av upphovsrätt.

Enkla matrecept, nyhetsmeddelanden, formgivningen av bilar/båtar och skriftliga avtal är exempel på verk som normalt inte omfattas av upphovsrätt.

Upphovsrätten omfattar i stort sett aldrig verkets ämne, motiv eller idé, de tankar, erfarenhetsrön eller uppgifter om fakta som presenteras i verket.

Undantag från den här huvudregeln finns i 9 och 10 §§.

Se 49 § för regler som ger skaparen av kataloger och databaser ensamrätt även om de saknar verkshöjd.

2 §

Upphovsrätten består av två delar; förfoganderätten, dvs den ekonomiska delen av upphovsrätten, och den ideella delen, se 3 §.

Med förfoganderätt menas att upphovsmannen har ensamrätt att förfoga över verket. Av 2 kap. framgår vilka inskränkningar som finns i förfoganderätten och av 3 kap. framgår att förfoganderätten helt eller delvis kan överlåtas.

Med termen ”förfoga över ett verk” menas att upphovsmannen har exemplarrätt, framföranderätt, överföranderätt, spridningsrätt och visningsrätt.

Exemplarrätt innebär att enbart upphovsmannen har rätt att framställa exemplar av ett verk. Genom 2 stycket den här pragrafen klargörs att tillfälliga kopior, t.ex. i en dators arbetsminne, omfattas av upphovsrätt och i 11 § klargörs när andra personer än upphovsmannen har rätt att framställa tillfälliga kopior.

Framföranderätt innebär att enbart upphovsmannen kan bestämma när ett verk ska göras tillgängligt för allmänheten/offentliggöras för första gången. Framföranden som sker inom privatlivet innebär inte att ett verk är offentliggjort, vem som helst måste äga tillträde till visningen för att verket ska anses offentliggjort.

Överföranderätt innebär att enbart upphovsmannen kan bestämma när ett verk för första gången ska göras tillgängligt för allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, t ex sändas i TV eller över Internet.

Ett verk kan göras tillgängligt för allmänheten på ytterligare två olika sätt; genom spridning av fysiska exemplar av verket och genom offentlig visning av verket.

När ett verk har gjorts tillgängligt för allmänheten av upphovsmannen, anses det enligt 8 § 1 st. vara offentliggjort. Konsekvensen av detta är att det är tillåtet för andra människor att använda verket enligt de bestämmelser som finns i 2 kap.

Äganderätten av ett exemplar av ett verk ger inte ägaren rätt att göra nya exemplar av verket (observera dock att var och en har rätt att göra ett eller några få exemplar för privat bruk enligt 12 §, men denna rätt är inte beroende av att man äger ett exemplar).

Det är ingen skillnad mellan att göra ett verk tillgängligt på Internet eller i något annat medium. Upphovsrättslagen ska alltså tillämpas oavsett vilken teknik som använts för att göra ett exemplar och oavsett i vilket medium verket offentliggjorts.

3 §

I vilken form eller omfattning namn ska anges avgörs av allmänt godtagna branschsedvänjor.

De ideella rättigheterna anses normalt inte kunna överlåtas helt och hållet, men de har ändå ett förmögenhetsvärde och intrång ger rätt till ersättning. Inskränkningarna i 2 kap. gäller som regel inte i de ideella rättigheterna

Frågan om en ändring kan anses ha kränkt upphovsmännens litterära eller konstnärliga egenart ska bedömas med utgångspunkt från vilken verkan ändringarna kan ha på respektive verks integritet och på upphovsmannens personlighet sådan som den kommit till uttryck i verket. Bedömningen ska göras efter en, om möjligt, objektiv måttstock och med hänsyn tagen till vilken konstart det är fråga om. (NJA 2008 s 309)

4 §

Man kan bara få upphovsrätt för sådana omarbetningar av verk som utgör resultat av en individuell intellektuell skapande verksamhet. Det krävs inte att det verk som är föremål för omarbetning eller översättning omfattas av upphovsrätt. Upphovsrätt uppkommer oavsett om originalupphovsmannen gett sitt tillstånd att utföra bearbetningen.

För att få kopiera eller framföra ett bearbetat verk kan alltså flera oberoende upphovsmäns tillstånd krävas. När en utövande konstnär (exempelvis en musiker) framför ett verk (exempelvis en låt) får denne en särskild rättighet till sitt framförande (och inspelningar av detta), se 45 §.

När delar av ett verk utnyttjas för att skapa en parodi eller travesti så anses det nya verket vara självständigt (jfr NJA 2005 s 905, "Alfons-målet"). Se även Johan Hübners inlägg "Vad är egentligen en rimlig upphovsrätt", med ett exempel på samspelet mellan ett verk, ett framförande och en inspelning.

5 §

Paragrafen handlar om förhållandet mellan upphovsrätten till ett samlingsverket och upphovsrätten till de verk som ingår i samlingsverket. Det kan handla om läseböcker, diktsamlingar, antologier, uppslagsböcker, tidningar, uppslagsverk, och databaser.

8 §

Vad som menas med "lovligen gjorts tillgängligt för allmänheten" framgår av 2 §.

Det upphovsmannens inställning som ska vara avgörande för bedömningen om ett verk gjorts tillgängligt för allmänheten. Det förhållandet att materialet blivit tillgängligt för allmänheten genom tillämpning av offentlighetsprincipen/tryckfrihetsförordningen ska inte påverka bedömningen. (Svea hovrätts dom 2001-03-09, Mål T 1096-98)

Konsekvensen av att ett verk är offentliggjort är att allmänheten får rättighet att använda verket i enlighet med denna lag, se t ex 12, 22 och 44 §§.

9 §

I tredje stycket avses situationer då ett upphovsrättsligt skyddat verk är bilaga till ett beslut om rätten att ta del av allmän handling. Om verket däremot helt eller delvis har återgetts i beslutstexten, kommer någon upphovsrätt inte att gälla.

Den praktiska konsekvensen av den här bestämmelsen är att många verk som skapas av anställda vid myndigheter/externa uppdragstagare aldrig kommer att omfattas av bestämmelserna om ensamrättigheter för upphovsmannen. Som exempel kan nämnas att en vetenskaplig text, som i andra sammanhang omfattas av bestämmelserna om upphovsmannens ensamrättigheter, inte längre får det skyddet om texten överlämnas till t ex en statlig utredning och publiceras inom ramen för den utredningens rapport. Rapporten med allt innehåll ses som ett "yttrande av myndighet" även om där ingår ett verk som, när det förekommer i andra sammanhang, omfattas av upphovsrätt. Man kan säga att skyddet för upphovsrätten för en text upphör då den omfattas av reglerna om myndighets handling. (Svea hovrätt 1986-04-18, DT 17, Mål nr 215/83)

Se även 26 a § 2 st. om rätt att återge verk som är upprättade hos myndigheter.

10 §

Skydd enligt mönsterskyddslagen (1970:485), varumärkeslagen (1960:644) eller patentlagen (1967:837) hindrar inte att ett verk också skyddas enligt upphovsrättsliga bestämmelser.

2 kap.

Den ensamrätt som upphovsmannen har enligt 2 § begränsas genom de inskränkningar i ensamrätten som listas i det här kapitlet.

11 §

Det finns huvudsakligen tre olika typer av inskränkningar:

  • Fritt utnyttjande, t ex 12 § om privatkopiering och 22 § om citaträtt.
  • Begränsat utnyttjande mot ersättning, t ex 18 § som är en form av tvångslicens.
  • Utnyttjande enligt avtal som ingåtts mellan nyttjare och organisationer som företräder upphovsmän, se 3 a kap om avtalslicenser.

11 a §

I paragrafens första stycke anges tre förutsättningar för att det ska vara tillåtet att framställa tillfälliga exemplar av verk (del i teknisk process, flyktiga kopior, ingen självständig ekonomisk betydelse).

De exemplar som framställs ska utgöra en integrerad och väsentlig del i en teknisk process, t ex tillfälliga kopior som finns i persondatorers arbetsminnen i samband med webbläsning (t.ex. när någon ”surfar på nätet”).

Med kopior som är flyktiga eller ha underordnad betydelse i den tekniska processen menas oftast s.k. cachekopior som har till funktion att effektivisera överföringen i ett nätverk.

Med skrivningen ”möjliggöra överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand” menas t ex nätverksoperatörers tillfälliga exemplarframställning i samband med förmedling av e-post.

Med laglig användning menas användning som sker med upphovsmannens tillstånd, dvs originalverket måste vara offentliggjort för allmänheten enligt 2 § innan det är tillåtet att göra en kopia, se 12 §.

Ett exempel på ett fall när en tillfällig kopia kan få självständig ekonomisk betydelse är om en i och för sig tillfällig kopia, t.ex. en cachekopia i en nätverksserver, finns kvar trots att den permanenta ursprungskopian tagits bort från Internet.

12 §

Med privat bruk menas att kopian enbart får användas i privatlivet och inom familje- och umgängeskretsen. Kopior får alltså inte framställas i syften som är direkt eller indirekt kommersiellt.

Det är oklart exakt vad som gäller för kopiering på arbetsplatser. Kopiering på arbetsplatsen för användning i arbetet, så länge detta sker för egen räkning, är tillåtet. Men det är inte längre tillåtet att framställa kopior åt kollegor på arbetsplatsen, t.ex. flera tjänstemän inom ett företag eller till varje medlem i ett arbetslag inom en forskningsinstitution (jfr NJA II 1961 s. 122). Reglerna om avtalslicens ger vissa möjligheter, se 42 b §. De exakta gränserna för den tillåtna kopieringen kommer att avgöras i rättspraxis, inklusive EG-domstolen.

Förbudet att framställa kopior av databaser gäller enbart om en tillfällig kopia omfattar en tillräckligt stor del av en databas för att den ska anses utgöra en kopia av databasen, se även 49 §.

Det inte tillåtet att framställa exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk i form av datorprogram eller databaser. För mellanhänders ansvar, se lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster (e-handelslagen).

16 §

Bibliotek får kopiera enstaka artiklar i samlingsverk, tidningar och tidskrifter samt korta avsnitt i andra utgivna verk och lämna kopiorna ut till lånesökande för forsknings- eller studieändamål. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas när det är ändamålsenligt att göra så i stället för att lämna ut de aktuella volymerna eller häftena. Endast en kopia av varje artikel eller avsnitt får lämnas ut till varje lånesökan­de.

18 §

Bestämmelsen gör skillnad mellan att framställa samlingsverk inom undervisningsområdet och och att framställa samlingsverk i förvärvssyfte inom kommersiella företag. Privata eller offentliga organisationer som framställer samlingsverk i syfte att använda i sin undervisningsverksamhet kan alltså göra detta enbart med stöd av den här paragrafen, medan kommersiella företag måste ha upphovsmännens tillstånd.

För den kopiering som sker med stöd av den här paragrafen får upphovsmännen ersättning genom olika avtal som ingåtts mellan skolor och organisationer som företräder upphovsmännen, t.ex. Bonus Presskopia, COPYSWEDE, skivbolagens organisation (IFPI) samt Sveriges Television (SVT), TV 4 AB och Sveriges Radio.

19 §

När ett exemplar av ett verk lovligen överlåtits säger man att spridningsrätten (och visningsrätten, se 20 §) konsumerats. Med det menas att upphovsmannens ursprungliga rätt att bestämma över spridningen av det enskilda exemplaret har övergått till köparen. Den här bestämmelsen gör det möjligt att t ex sälja böcker och DVD-filmer "second hand".

För att spridningsrätten ska konsumeras inom EU krävs alltså att den första försäljningen, eller annan form av övergång av äganderätten, av exemplaret i fråga görs inom EU av rättighetsinnehavaren eller med dennes samtycke.

Köparen av ett enskilt exemplar får enbart rätt att sprida och visa just det exemplaret, någon rätt att göra fler exemplar av verket, utöver vad som medges enligt 12 §, eller att offentligt framföra verket får köparen däremot inte.

Notera punkten 1 och 2 som reglerar vilka typer av verk som är undantagna från huvudregeln som säger att upphovsmannen förlorar spridningsrätten genom försäljning av ett exemplar av ett verk. Att t ex filmverk är undantagna från huvudregeln får alltså bl a konsekvensen att utlåning till allmänheten av ett exemplar av en film alltid kräver upphovsmannens samtycke.

20 §

När ett exemplar av ett verk lovligen överlåtits säger man att visningsrätten (och spridningsrätten, se 19 §) konsumerats. Med det menas att upphovsmannens ursprungliga rätt att bestämma över visningen av det enskilda exemplaret har övergått till köparen. Den här bestämmelsen gör det möjligt att t ex visa en tavla på ett galleri.

Notera att de upphovsrättsliga bestämmelserna gör skillnad mellan begreppen framföra, överföra och visa ett exemplar av ett verk. Att spela upp en film i en lokal, inför en allmänhet som befinner sig i lokalen, innebär att man i upphovsrättslig mening framför filmen och det kräver alltid upphovsmannens samtycke. Med överföra menar man att verket görs tillgängligt via radio/TV/Internet från en annan plats än den plats där publiken befinner sig. Det kan även förekomma att ett verk görs tillgängligt för allmänheten genom att verket samtidigt överförs och framförs; om t ex en restaurangägare visar en film via TV för sina restauranggäster överförs filmen i ett första led, men i förhållande mellan restaurangägaren och restauranggästerna handlar det om ett offentligt framförande.

20 a §

Den här bestämmelsen tar i första hand sikte på konstverk som finns med som rekvisita i en film eller konstverk som syns i bakgrunden av en bild som huvudsakligen föreställer något annat. Även i det här fallet gäller att det exemplar av verket som syns måste ha gjorts tillgängligt för allmänheten enligt 8 §.

21 §

22 §

För att ett citat ska vara berättigat måste det ske i ett lojalt syfte. Det är tillåtet att återge avsnitt ur annans verk inom ramen för ett eget självständigt arbete såsom hjälpmedel för framställningen. Citatet kan då användas för att kritisera eller belysa det andra verket eller för att understryka det egna ställningstagandet eller ytterligare utveckla vad som sägs i det citerade. Bedömningen av hur långt ett citat kan vara utan att strida mot den här bestämmelsen görs med utgångspunkt i den sedvänja som redan utvecklat sig och den omfattning som motiveras av ändamålet och syftet med citatet.

Det är inte tillåtet att använda någon annans bild med hänvisning till den här bestämmelsen men en bild kan återges i anslutning till en kritisk eller vetenskaplig framställning enligt 23 §.

23 §

26 §

Offentlighetsprincipen, se tryckfrihetsförordningen 2 kap, gäller som huvudregel även för handlingar som omfattas av upphovsrätt. Notera 9 § som anger i vilka fall upphovsrätt över huvud taget inte gäller för handlingar som upprättas/förvaras vid myndigheter.

Upphovsrättsligt skyddade verk som är en allmän handling kan omfattas av sekretess. Sekretessbestämmelsen syftar till att skydda enskilds ekonomiska förhållanden. Sekretessbestämmelsen har därför avgränsats till att endast omfatta uppgifter som finns i verk som inte offentliggjorts och som kan antas ha ett kommersiellt värde. Sådana verk som upphovsmannen inte kan få upphovsrättsliga intäkter från omfattas däremot inte av sekretessbestämmelsen, se offentlighets- och sekretesslagen 31 kap 23 §.

26 a §

Alla handlingar som finns vid myndigheter ska som utgångspunkt bedömas enligt 9 § som anger vilka handlingar som omfattas av upphovsrätt och vilka som inte gör det. Notera att det kan handla om relativt snäva bedömningar där fri återgivningsrätt gäller för ett visst dokument men inte för t ex en fotografisk bild som ingår i dokumentet (under förutsättning att fotot uppnår verkshöjd enligt upphovsrättslagens terminologi, se 1 § första stycket 5).

26 b §

Upphovsrättsligt skyddade verk som är en allmän handling kan omfattas av sekretess. Sekretessbestämmelsen syftar till att skydda enskilds ekonomiska förhållanden. Sekretessbestämmelsen har därför avgränsats till att endast omfatta uppgifter som finns i verk som inte offentliggjorts och som kan antas ha ett kommersiellt värde. Sådana verk som upphovsmannen inte kan få upphovsrättsliga intäkter från omfattas däremot inte av sekretessbestämmelsen, se offentlighets- och sekretesslagen 31 kap 23 §.

26 c §

Den här bestämmelsen är ett undantag från 3 §. Den praktiska konsekvensen av den här bestämmelsen är t ex att den som äger ett hus får ändra det som han vill oavsett om upphovsmannen kan känna sig kränkt eller inte.


26 g §

Femte stycket får den praktiska konsekvensen att om man köper en CD-ROM-skiva med ett digitalt uppslagsverk kan man spara delar av detta på sin hårddisk om det underlättar användningen och om man köper tillgång till en databas på Internet kan man kopiera delar av den till sin hårddisk för att läsa texter utan att vara uppkopplad mot Internet.

26 k §

Den här bestämmelsen gäller vad som tidigare kallades kasettersättning, numera privatkopieringsersättning. Avtal och inkassering av ersättning enligt den här bestämmelsen hanteras av Copyswede.

Syftet med bestämmelsen är att rättighetsinnehavare ska få en rimlig ersättning för det som privatpersoner kopierar med stöd av 12 §. Eftersom det i praktiken skulle vara omöjligt att inkassera ersättning direkt från privatpersoner har man löst det på så vis att den näringsidkare som importerar eller tillverkar teknisk utrustning/material, som är direkt avsedd för att användas vid kopiering, betalar en ersättning till Copyswede som vidarebefordrar ersättningen till rättighetsinnehavaren. Den tekniska utrustning/material som avses är främst oinspelade kassett- och videoband samt inspelningsbara CD- och DVD-skivor. Privatpersoner betalar på så vis en indirekt ersättning för sin kopiering genom att de betalar för varan.

26 l §

Copyswede är den organisation som inkasserar ersättning och de exakta ersättningsnivåerna finns på deras hemsida.

26 m §

Copyswede är den organisation som avses. Ersättning betalas ut av Copyswede till huvudsakligen skådespelare, musiker, författare, låtskrivare, journalister, fotografer, filmproducenter och skivproducenter. Konstnärerna får ca 2/3 och producenterna 1/3 av pengarna.

26 n §

Följerätten är en rättighet som ger upphovsmannen / rättighetsinnehavaren en individuell ersättningsrätt vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk, som sker inom upphovsrättens giltighetstid. Rätten omfattar förutom konstverk även fotografiska bilder, se även 49 a § som ger upphovsrättsligt skydd för bl a bilder som inte uppnår verkshöjd.

Med konstverk menas bildkonstverk som målningar, teckningar, skulpturer, alster av bildkonst, inklusive fotografiska verk och brukskonst som t ex keramiska föremål och glasföremål. Följerätten är alltså inte begränsad till att gälla konstverk framställda med en viss teknik eller i ett visst material.

Följerätten ska gälla vid all vidareförsäljning av originalkonstverk där yrkesmässigt verksamma på konstmarknaden deltar som säljare, köpare eller förmedlare. I praktiken handlar det främst om auktionskammare/konsthandlare/konstgallerier. Ersättningen skall primärt betalas av säljaren.

Originalkonstverk är konstverk som utförts av konstnären själv eller exemplar av konstverk som, av konstnären själv eller med dennes tillstånd, framställts i ett begränsat antal.

Den organisation som inkasserar och vidareförmedlar ersättning för följerätt är Bildkonst Upphovsrätt i Sverige ek. för., BUS.

3 kap.

En upphovsman kan överlåta sin förfoganderätt genom avtal. Att överlåta förfoganderätten innebär att upphovsmannen genom arv, köp, eller gåva överlåter äganderätten till verket till någon annan eller att upphovsmannen temporärt upplåter någon annan att använda verket. Bestämmelserna i det här kapitlet är dispositiva och det är avtalets villkor som avgör hur stor del av och med vilka begränsningar förfoganderätten som överlåtits.

Exempel på vanliga upplåtelser av förfoganderätten är när författare tecknar avtal om utgivning med ett förlag eller när en tonsättare tecknar avtal med STIM och upplåter till STIM att framföra/mångfaldiga en musikinspelning, se 30-31 §§.

Allmänna avtalsrättsliga regler gäller för upphovsrättsliga avtal men det finns en särskild tolkningsregel för upphovsrättsliga avtal, den s.k. specifikationsprincipen. Den innebär att upphovsrättsliga avtal ska tolkas enligt ordalydesen i avtalet; de delar av upphovsrätten som inte uttryckligen upplåtits har upphovsmannen fortfarande ensamrätt till. Oklara avtal ska tolkas till fördel för upphovsmannen.

Det är enbart de ekonomiska rättigheterna som kan överlåtas, den ideella rätten, 3 §, kan inte överlåtas men däremot efterges.

27 §

En upphovsman får genom köp, byte eller gåva överlåta hela eller delar av de ekonomiska rättigheterna, se 2 §, till någon annan. Upphovsmannen kan också genom upplåtelse ge någon annan rätten att förfoga över verket under en begränsad tid och i begrändad omfattning.

I bestämmelsen används enbart termen överlåtelse (= ägandeövergång) men den omfattar här även termen upplåtelse (= temporär förfoganderätt).

Oavsett om det handlar om en permanent ägandeövergång eller en temporär förfoganderätt så är det avtalets villkor som bestämmer eventuella begränsningar i förfoganderätten, t ex begränsningar i tid och rum eller antalet exemplar som får framställas eller att ett visst antal förfoganden får genomföras. Avtalet ska tolkas enligt ordalydesen i avtalet; de delar av upphovsrätten som inte uttryckligen upplåtits har upphovsmannen fortfarande ensamrätt till. Oklara avtal ska tolkas till fördel för upphovsmannen.

29 §

Den här bestämmelsen är en tvingande rätt till ersättning för upphovsmannen när han/hon överlåter sin uthyrningsrätt till en producent

3 a kap

42 a §

Den här bestämmelsen handlar om kollektiv förvaltning av rättigheter och i praktiken menas det system av olika avtal som finns mellan rättighetsinnehavare och en upphovsrättsorganisation och mellan upphovsrättsorganisationen och användaren. Förenklat innebär detta att upphovsrättsorganisationen hanterar krav på ersättning för legala massutnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och närstående rättigheter; användaren betalar avtalsenlig ersättning till upphovsrättsorganisationen som vidarebefordrar ersättningen till respektive rättighetsinnehavare. Den ersättningsmodellen innebär att rättighetsinnehavarna får rimlig ersättning när deras verk används på ett sätt som de annars skulle ha svårt att bevaka individuellt. En avtalslicens förenklar också för den som använder någon annans verk och inte vill riskera att göra intrång i någons ensamrätt.

Inom musikområdet finns flera organisationer som bevakar rättighetsinnehavarnas intressen. Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) företräder svenska och utländska upphovsmän och deras förlag, och tecknar avtal för bl.a. musik online. Nordisk Copyright Bureau (NCB) är en dotterorganisation till STIM och förvaltar de s.k. mekaniska rättigheterna, dvs. rätten till exemplarframställning. Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) företräder de utövande konstnärerna och International Federation of the Phonographic Industry (IFPI) företräder skivbolagen.

Det finns utländska motsvarigheter till de svenska organisationerna och genom s.k. ömsesidighetsavtal mellan de olika nationella organisationerna bevakar de varandras rättigheter i respektive land och inkasserar ersättning från användarna.

Utöver de svenska organisationer som har enskilda rättighetsinnehavare som medlemmar finns också en samararbetsorganisation, Copyswede, där Stim, NCB och SAMI m fl ingår. Copyswedes huvudsakliga uppgift är att hantera avtalslicenser för sändning i svenska kabelnät av tv-kanaler och vidaresändning av svenska kanaler i utländska kabelnät. Copyswede hanterar också inkassering av privatkopieringsersättningen i enlighet med se 26 k-m §§.

42 b §

För att kopiera en tidningsartikel för spridning på arbetsplatsen krävs alltså att man betalar ersättning (jfr 12 §, som i detta fall inte blir tillämplig). Bestämmelsen avser främst kopiering av dels fackmässiga artiklar i tidningar, tidskrifter och samlingsverk, dels korta avsnitt av andra verk av fackmässig karaktär.

Notera att den här avtalslicensbestämmelsen enbart gäller för material som ska användas inom den egna verksamheten och är begränsad till kopiering genom reprografiskt förfarande, dvs. framför allt fotokopiering. Många moderna apparater för fotokopiering innefattar ett mellanled där en digital kopia framställs innan den slutliga papperskopian produceras och det är också tillåtet.

Avtalslicens för den här typen av verk hanteras av Bonus Presskopia. Avtalsparter kan vara skolor, företag, organisationer och myndigheter.

42 c §

Avtalslicens för den här typen av verk hanteras av Bonus Presskopia. Avtalsparter kan vara skolor, friskolor, högskolor/universitet och studiecirklar.

Den här typen av avtal reglerar vanligen ersättningens storlek, vem som får kopiera, vilken kopieringsteknik som får användas, hur omfattande kopieringen får vara och eventuella undantag från rätten att kopiera.

42 d §

Bestämmelsen handlar om arkivs/biblioteks rätt att till lånesökande överföra och sprida, i annat än pappersform, enskilda artiklar, korta avsnitt eller material som av säkerhetsskäl inte bör lämnas ut i original. Material får enbart kopieras för vissa angivna ändamål och arkiven/biblioteken måste har slutit en s.k. avtalslicens med en organisation som tillvaratar upphovsmännens intressen. Detta gäller för kopior som är avsedda för rent privat bruk. Om kopiorna däremot är avsedda att användas exempelvis i en bok eller för reklam måste den som beställer kopiorna ta på sig allt ansvar för användningen av materialet.

42 f §

Vidaresändning kräver alltid tillstånd från de berörda rättighetshavare. Ett TV-program har vanligen flera olika rättighetshavare, t ex manusförfattare, regissörer, skådespelare, kompositörer, musiker och producenter.

Filmproducenter är en grupp rättighetshavare som har rätt till ersättning enligt den här bestämmelsen. Avtalslicens enligt 42 a § finns och ersättningen fördelas av http://www.frf.se/ Filmproducenternas Rättighetsförening, FRF.

5 kap.

Prestationer som har ett nära samband med den litterära eller konstnärliga verksamheten skyddas enligt bestämmelserna om närstående rättigheter. De kategorier som vanligtvis skyddas är: utövande konstnärer, fonogramproducenter, producenter av bildupptagnings, radio- och televisionsföretag samt fotografer. De kallas närstående rättighetshavare.

Skyddet för närstående rättigheter skiljer sig från övriga upphovsrättsliga bestämmlser på fler punkter.

  • Skyddet kan gälla för andra prestationer än själva skapandet av ett verk; ett framförande av ett verk, ett fonogram, en bildupptagning, en radio- eller televisionsutsändningssignal.
  • Skyddet kan gälla för verk som inte uppnår verkshöjd; en databas eller ett fotografi.
  • Skyddstiden är kortare än skyddstiden för verk och räknas från året för framförandet, upptagningen, utgivningen, utsändningen eller framställningen.

45 §

Med utövande konstnärer menas artister, sångare, musiker och andra som framför litterära eller musikaliska verk eller alster av folklore. Det ställs inte några krav på att framförandet ska ha ett visst konstnärligt värde; även amatörers framföranden skyddas.

Bestämmelsen är inte tillämplig för imitatörer, illusionister och akrobater.

Med ”uttryck av folklore” menas framförande som baseras på traditionell kunskap/muntliga traditioner. I de fall den typen av framföranden inte uppfyller kravet på verkshöjd får de framförandena skydd genom den här bestämmelsen.

Utövande konstnärers ensamrätt omfattar rättighet:

  • att besluta om att göra en första upptagning/fixering av framförandet
  • att framställa exemplar av upptagningar av sina framföranden
  • att göra sitt framförande eller en upptagning av det tillgängligt för allmänheten
  • samt att besluta om s.k. sekundäranvändning.

Med sekundäranvändning menas t ex att en musikinspelning används som ljudpålägg i en reklamfilm. Den rättigheten framgår av hänvisningen till 2 § 2 st.

Det finns inte något som förbjuder andra artister att imitera/efterlikna ett visst framförande.

De utövande konstnärerna kan inte förhindra att en upptagning av deras framförande framförs offentligt efter att det gjorts tillgängligt för allmänheten. Men de har alltid rätt till ersättning, se 47 §.

47 §

Rättighetshavarna till de närstående rättigheterna, de utövande konstnärerna t.ex. sångare, musiker, instrumentalister och dirigenter, kan ingå avtal med Svenska Artisters och Musikers intresseorganisation (SAMI). SAMI hanterar den ersättning de utövande konstnärerna har rätt till när inspelad musik sprids via Radio/TV och andra offentliga framföranden som te.x. framföranden i varuhus, mässor, casinon, hotell, frisörer, hotell och telefonväxlar.

När det gäller musikaliska verk finns det ofta olika rättighetshavare, dels de som har närstående rättigheter dels upphovsmän som kan vara textförfattare, kompositörer och musikförlag. STIM, Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå är den organisation som företräder kompositörer, bearbetare, textförfattare och deras förlag. STIM inkasserar och fördelar den ersättning deras medlemmar har rätt till enligt olika avtalslicenser, se 30 § och 42 a §.

Rättighetshavarna till de närstående rättigheterna kan inte förhindra att deras prestationer framförs offentligt men genom SAMI får de ersättning. Upphovsmännen ingår frivilligt avtal med STIM och får därigenom ersättning när deras verk framförs offentligt.

Genom s.k. ömsesidighetsavtal med utländska organisationer bevakar SAMI och STIM utländska artisters och musikers intressen inom Sverige och svenska artisters och musikers intressen när det gäller framföranden i andra länder än Sverige.

49 §

Det här är en närstående rättighet som kallas katalogskyddet. Det är i dagens läge framförallt tillämpligt på databaser som inte inte uppnår verkshöjd och alltså inte skyddas enligt 1 §. En databas kan vara skyddad antingen på grund av att i databasen ett stort antal uppgifter har sammanställts eller på grund av att databasen är resultatet av en väsentlig investering. Upphovsmannen till en databas har enligt den här bestämmelsen en rad ensamrätter i linje med de ekonomiska rättigheter som en upphovsman har enligt 2 §: permanent eller tillfälligt mångfaldigande av basen, översättning, bearbetning eller annan ändring av basen samt spridning till allmänheten av denna samt överföring, visning eller framförande av basen för allmänheten. Skyddet gäller för basen som sådan och omfattar inte de verk eller det material som ingår i basen. (NJA 2002 s. 398 och NJA 2005 s. 924)

Skyddstiden för en databas börjar om vid varje ny bearbetad version. Konsekvensen av det blir att databasen får evigt skydd så länge som den kontinuerligt bearbetas och vidareutvecklas.

Se även Åse Lundh Databasskydd på Internet, Juridiska Fakulteten vid Lunds universitet, 2002

49 a §

Bestämmelsen i 49 a § är en närstående rättighet och omfattar två situationer.

  • Fotografiska bilder som inte uppnår verkshöjd/kravet på originalitet och därför inte skyddas som konstnärligt verk enligt 1 § upphovsrättslagen.
  • Bilder som i och för sig uppnår verkshöjd men där ytterligare någon person än fotografen är att anse som upphovsman till bilden, t.ex. den som arrangerat ett motiv. I sådana situationer har den som arrangerat motivet ett eget skydd, enligt den här bestämmelen, vid sidan om fotografens upphovsrättsliga skydd.

Följerätten, se 26 n §, gäller även fotografier som är upphovsrättsligt skyddade enligt den här bestämmelsen. En praktisk konsekvens av det är att det kan finns två rättighetsinnehavare som båda har rätt till ersättning; om bilden som sådan uppnår verkshöjd är fotografen upphovsman enligt 1 § och har rätt till ersättning enligt 26 n § och den som arrangerat ett motiv är rättighetsinnehavare och har rätt till ersättning enligt den här bestämmelsen som hänvisar till 26 n §. I de fallen ska ersättningen delas mellan de båda upphovsmännen.

Bonus Presskopia inkasserar, förvaltar och fördelar ersättning för mångfaldigande bilder ur böcker och litteratur samt hanterar avtal om kopiering av fotografiska bilder.