Konsumenttjänstlag (1985:716)

Hoppa till: navigering, sök

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

Konsumenttjänstlagen (KtjL) omfattar bara tjänster som avser arbete på lösa eller fasta saker samt förvaring av lösa saker. Levande djur är dock undantagna, så varken veterinärvård eller hunddagis regleras av KtjL. Den gäller inte heller tillverkning av lösa saker, reparationer/installationer som ingår som en del av ett konsumentköp eller rena immateriella uppdrag.

I likhet med KKöpL är lagen tvingande, och har i övrigt likartade regler. De stora skillnaderna rör hävning (21 § 2 st) och avbeställning (42 §), där näringsidkaren normalt sett har rätt till viss ersättning för nedlagt arbete, samt retentionsrätt vid utebliven betalning.

1 §

Arbeten som sker på entrepenad, exempelvis installations-, underhålls-, förbättrings- och trädgårdsarbeten omfattas av KtjL. Under förutsättning att ena parten är en fysisk person som handlat för ändamål som faller utanför näringsverksamhet och motparten är en person som handlat för ändamål som har samband med egen näringsverksamhet så kan KtjL bli tillämplig även på andra tjänsteområden som inte finns uppräknade i lagtexten. Exempel på sådana områden som inte omfattas av lag men där den i vissa avseenden tjänar till vägledning för bedömning av parternas rättigheter och skyldigheter är hälso- och sjukvårdsområdet, socialtjänster eller utbildningstjänster, se NJA 2011 s. 600. Det avser således områden där KtjL kan ge uttryck för allmänna obligationsrättsliga principer tillämpliga inom tjänsteområdet, se NJA 2011 s. 600. KtjL fyller således ut även områden som inte är direkt reglerade av KtjL och då bara när en viss bestämmelse inte som enda uppgift har att tillvarata en viss sorts konsumentintresse. Uppdraget kan, utan att alla enskilda åtgärder har specificerats, avse att ett visst resultat ska uppnås. Blandade avtal, se 2 §. För en förklaring av småhusentreprenad, se rubriken till 51 §.


1 a §

För att bedöma när någon är att se som näringsidkare, se rörelsekriterierna i 13 kap. 1 § IL .

2 §

KtjL omfattar enligt p. 1 sådana installationsarbeten där konsumenten tillhandahåller en stor del av materialet som ska installeras. Om däremot konsumenten kontaktar en näringsidkare och ber att den bygger något åt konsumenten som sedan levererar och installerar det färdiga föremålet så kan det vara ett köp och falla utanförKtjL. Sådana blandade avtal, avtal som avser köp, leverans och installation av en vara till ett gemensamt pris, kan ibland vara svåra att bedöma men kan falla in under p. 2. Ett blandat avtal kan under vissa förutsättningar vara att uppdela i en köp- och en tjänstedel (jfr prop. 1984/85:110 s. 153 f. och prop. 1989/ 90:89 s. 64 f.). Det kan i sådana situationer behöva göras en avväggning mellan hur stor del som ekonomiskt sett avser köp och hur stor del som avser utförande av en tjänst samt om det krävts särskild fackkunskap, skicklighet eller utrustning och om varan efter installationen lätt kunde frigöras och sålunda behållit sin identitet eller inte, se prop. 1984/85:110 s. 153 f. och prop. 1989/ 90:89 s. 64 f. och NJA 2001 s. 138. Om näringsidkaren däremot kommer hem till konsumenten och på plats installerar eller bygger något av saker som konsumenten redan hade hemma, så omfattas det av KtjL.

3 §

Konsumenttjänstlagen är tvingande till förmån för konsumenten. I konsumentsammanhang förekommer det även att man sänker kraven på bevisningens styrka för konsumenten, när det är fråga om omständigheter som är svåra att styrka fullt ut, se RH 1997:99.

4 §

Vid den rättsliga bedömningen av om kravet på fackmässighet är uppfyllt utgår man från vad parterna har avtalat sinsemellan, se Prop. 1984/85:110 s. 38 f. Tommy Iseskog, Konsumenttjänstlagen, 1986, s. 28 och RH 2012:29. Näringsidkaren ansvarar för ifall omhändertaget gods försvinner under förvaringstiden, RH 1997:99. I fall där det saknas en förteckning över avtalets innehåll och näringsidkaren inte vidtagit någon åtgärd för att informera konsumenten om lämpligheten av att förteckna åtminstone värdefull del av uppdraget samt om konsumentens version avseende uppdragets omfattning framstår som klart mera sannolikt än näringsidkarens version så får näringsidkaren, med beaktande av omsorgsplikten, ansvara för bristen att det saknas en förteckning över uppdragets innehåll, jmf RH 1997:99.

6 §

Bestämmelsen förklarar den omsorgs- och upplysningsplikt som ges näringsidkaren i 4 § 1 st. se RH 2012:29. Med nytta avses ekonomisk nytta, se RH 2012:29. Begreppet rimlig nytta för konsumenten kan sätta ett ekonomiskt tak för tjänster så reparationskostnad inte överstiger kostnad för att införskaffa ett nytt likadant föremål, ARN 1991-5209. Näringsidkare som på konsumentens begäran åtar sig att utföra en tjänst som näringsidkaren avrått ifrån, bör ur bevissynpunkt skaffa sig konsumentens skriftliga bekräftelse på att avrådande har skett, se prop. 1984/85:110 s. 166 f. och RH 2012:29. Med stöd av ARN så ska avrådande ske om det är omöjligt att utföra ett fackmässigt arbete samt om resultatet av tjänsten är osäkert, RH 2012:29. Vad gäller utformningen av avrådan ställs det vissa krav för att den ska anses vara godtagbar - en avrådan bör vara klar och tydlig samt inte lämna utrymme för olika tolkningsmöjligheter, den ska exempelvis inte innehålla olika handlingsalternativ eller endast bestå av allmänna råd i saken, se RH 2012:29. Skyldigheten att avråda innebär en särskilt långtgående upplysningsplikt för näringsidkaren, se RH 2012:29.

8 §

Paragrafen avser situationer där en tjänst utförs och det framkommer behov av tilläggsarbete i förhållande till den ursprungligen begärda tjänsten.Med tilläggsarbete avses inte helt nya saker, se ARN 1999-5051 och prop. 1984/85:110 s. 178.

9 §

Fel föreligger om kraven på fackmässighet och omsorg i 4 § inte når upp till vad konsumenten har fog att förvänta, RH 1998:60. Näringsidkaren ansvarar för entrepenaden tills den är avlämnad och den ska då avlämnas felfri. Det är fel om;

  • arbetet inte utförts fackmässigt, 4 §,
  • näringsidkaren brustit i den omsorg som kan krävas för att tillgodose beställarens intressen oberoende om vem som orsakat bristen 4 §,
  • arbetet inte uppnår de krav som ställs i offentligrättsliga säkerhetsföreskrifter 5 §,
  • det finns brister i arbetet 9 §,
  • det finns brister i använt material 9 §,
  • det finns avvikelser pga. försämring 12 §.
  • det finns avvikelser som inte kan hänföras till någondera part eller som beror på näringsidkaren prop. 1984/85:110 s. 188,
  • det finns avvikelser som beror på ren våda och olyckshändelse inklusive force majeure, prop. 1984/85:110 s. 188. Näringsidkaren ansvarar däremot inte om ett fel beror på konsumenten. Sådana fel kan i vissa fall ändå komma att belasta näringsidkaren om den inte garderar sig, se 6 § om hur näringsidkaren kan skydda sig.

12 §

En sammanställning av vad som utgör fel, se kommentaren till 9 §.

17 §

Reklamationstidsfristerna utgör minsta lagliga tid och det får inte uppställas kortare reklamationsfrister än vad som anges i paragrafen. Preskriptionstiden räknas inte från när konsumenten ingår avtalet eller får sin faktura utan då arbetet avlämnas. Med att konsumenten märkt eller borde ha märkt felet avses att konsumenten upptäckt att ett fel uppstått och insett att felet beror på den utförda tjänsten, se ARN 2007-7439.

En näringsidkare som gör gällande att en konsument vid en viss tidpunkt märkt ett fel har bevisbördan för denna omständighet, jfr Svea HovR mål T 10645-11 från 2012-09-12 och Göta HovR mål T 2308-12 från 2012-12-21.

20 §

  • 1 st: Ju slarvigare entreprenören varit, desto mer besvär får den stå ut med när det kommer till avhjälpande.
  • 2 st: Konsumenten har ingen skyldighet att begära att näringsidkaren avhjälper när den reklamerar utan det är näringsidkarens ansvar att tillvarata sin rätt att avhjälpa genom att agera och meddela beställaren om den önskar göra detta. Om näringsidkaren meddelar att den avser att avhjälpa så måste beställaren bereda näringsidkaren möjlighet till detta om inte några särskilda skäl talar emot det, se ARN 2007-7439. Om näringsidkaren avvisar att det är fel i tjänsten har beställaren rätt att avhjälpa skadan hos någon annan. Om beställaren kan visa att felet beror på näringsidkaren kan den i efterhand kräva ersättning för avhjälpandeutgiften.
  • 3 st: Om konsumenten lämnat in föremål börjar skälig tid för avhjälpande att löpa efter att beställaren återigen lämnat in föremålet för avhjälpande, se prop. 1984/85 s. 231. . Om näringsidkaren hämtat föremålet börjar skälig tid för avhjälpande att löpa efter att konsumenten meddelat näringsidkaren att föremålet kan hämtas, se prop. 1984/85 s. 231. Vid byggnadsarbeten börjar tidsfristen för avhjälpande löpa från och med att näringsidkaren har beretts möjlighet att komma åt utrymmet, näringsidkaren ska ges ett par olika tidpunkter det räcker inte med bara ett, se prop. 1984/85 s. 231.

21 §

Rätt till prisavdrag kräver att konsumenten på något sätt lidit skada till följd av felet och att konsumenten inte haft fog tro de kunde komma att lida skada, se RH 1998:60. Det är tillräckligt med en oprecis instruktion för att rätten till prisavdrag ska bortfalla, se RH1998:60. Det sista är närmast att tolka som att även en oprecis instruktion kan utgöra grund för att det ska anses föreligga fog för en viss uppfattning.

31 §

Ett hinder utanför ens kontroll föreligger om hindret inte hade kunnat förutsägas. I ARN 2002-6320 skadades föremål som näringsidkaren vårdade pga. av att det en vinter snöat. Detta ansågs inte vara en situation utanför näringsidkarens kontroll då den kunde räknat med att det skulle komma att snöa och var tvungen att gardera sig mot skador pga. snöfall. Det går inte att samtidigt få ersättning pga. 31 och 32 §§, se ARN 2002-6320. I ARN 2002-6320 yrkade en konsument ersättning för skador som uppkommit både under tiden den varit hos en näringsidkare samt skador som uppkommit efter att föremålet lämnat företaget. ARN ansåg att ersättning endast kunde ges för skada som hade samband med den aktuella skadehändelsen.

51 §

För att reglerna om småhusentreprenad ska kunna tillämpas så krävs att följande två förutsättningar är uppfyllda; 1. en byggnad inrättas till bostad åt en eller två familjer och, 2. arbetet avser uppförande eller tillbyggnad av en sådan byggnad. Reglerna om småhusentreprenad kräver således att arbetet på något vis skapar eller ökar byggnadens volym, prop. 2003/04:45 s. 131. Med "uppförande" så avses att resultatet av arbetet kommer att vara ett nytt hus. Med "tillbyggnad" avses åtgärder som syftar till att öka ett småhus volym, vare sig det sker i horisontellt eller vertikalt plan. Som tillbyggnad bör inte räknas åtgärder av ringa omfattning och betydelse, såsom anordnande av en mindre veranda, balkong och liknande, se prop. 1985/86:1 s. 675 f.

Ombyggnader samt arbeten av mindre omfattning faller alltså utanför begreppet då de inte modifierar byggnadens volym.