Äktenskapsbalk (1987:230)

Hoppa till: navigering, sök


Huvudförfattare: Matteus Canevall

Äktenskapsbalken reglerar äktenskapet och dess verkningar. Lagen är könsneutral sedan maj 2009. Detta innebär att äktenskapet inte är en förbindelse förbehållen man och kvinna utan att även personer av samma kön får gifta sig med varandra.

Balken är indelad i fyra avdelningar. I andra avdelningen regleras hur och under vilka förutsättningar ett äktenskap ingås och upplöses.

I tredje avdelningen finns regler om makarnas ekonomiska förhållanden. Här finnes t.ex. bestämmelser om underhåll (6 kap.), bodelning (9-10 kap.) och äktenskapsförord (7 kap.)


Se även Sambolagen.

1 kap.

1 kap. 1 §

Anger vilka som kan ingå äktenskap med varandra och vilka som är att anse som makar. Äktenskapet är numera inte uteslutande en förbindelse mellan man och kvinna utan kan även ske mellan personer av samma kön om förutsättningarna i andra kapitlet är uppfyllda.

1 kap. 2 §

Paragrafen saknar mer praktisk betydelse, vid oenighet kan frågan inte prövas av domstol eller annan myndighet. Den utgör istället ett moraliskt vädjande till makarna.

1 kap. 3 §

Även efter giftermålet äger och förvaltar vardera make sin egendom och bär sina egna skulder. Ena makens egendom får inte utmätas för den andres skulder. För egendom som finns i den gemensamma bostaden kan det uppstå problem i att bestämma äganderätten. I UB 4:19 uppställs en presumtion om att sådan egendom tillhör gäldenären.

Från huvudregeln att en make fritt förvaltar sin egendom finns vissa undantag. I 7 kap. 5 -9 §§ anges att vissa åtgärder i handhavandet med makars gemensamma bostad och bohag inte får vidtas utan båda makarnas samtycke.

I 11 kap. 4 § anges begränsningar av gåva från en make till utomstående, i nära anslutning till äktenskapsskillnad.

1 kap. 5 §

En uttömmande lista på vilka sätt ett äktenskap kan upplösas. Vid äktenskapsskillnad anges i 5 kap. 6 § att äktenskapet inte är upplöst förrän domen vinner laga kraft.

2 kap.

2 kap. 1 §

Bestämmelsen grundar sig på bedömningen att personer under arton vanligtvis är mindre lämpade för det ekonomiska och personliga ansvar som ett äktenskap innebär (Prop. 1973:32 s. 95.)

Vid bedömningen om dispens ska lämnas har beslutsfattaren att ta hänsyn till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Regeringsrätten har i RÅ 1988 ref. 100 resonerat utifrån ålder, hur länge paret samlevt, sökandes religiösa övertygelse mm när man lämnat en 17-årig flicka tillstånd att gifta sig.

2 kap. 3 §

Nära släktskap är ett hinder för äktenskap. Har äktenskap ingåtts trots att sådant hinder funnits har make rätt till äktenskapsskillnad utan föregående betänketid, detta enligt 5 kap. 5 §. Enligt samma paragraf 3 st anges att talan om äktenskapsskillnad i sådana fall även får föras av allmän åklagare.

Halvsyskon får endast gifta sig om tillstånd ges av Länsstyrelsen enligt 15 kap. 1 §. Vid denna bedömning vägs den genetiska risken samman med etiska frågor, ett exempel på en sådan är om syskonen växt upp tillsammans eller inte.

Äktenskap mellan halvsyskon ingått utan tillstånd är enligt 5 kap. 5 § inte ett sådant skäl som berättigar till omedelbar skilsmässa.

3 kap.

3 kap. 1 §

Skatteverket prövar om det finns något hinder för äktenskap enligt 2 kap.

Blankett för ansökan om prövning av hinder mot äktenskap, hindersprövning, finnes här

3 kap. 4 §

Skatteverkets beslut i hindersprövningen överklagas hos förvaltningsrätt enligt 15 kap. 2 §.

4 kap.

4 kap. 1 §

Här fastslås att äktenskap endast kan ingås genom vigsel samt att vittnen ska närvara vid denna. Att inga vittnen närvarar gör dock inte vigseln ogiltig enligt 4 kap. 2 § 2 st.

4 kap. 2 §

Fyra förutsättningar krävs för att en vigsel ska vara giltig enligt denna paragraf:

  1. Båda makarnas närvaro
  2. Deras uttryckliga samtycke till vigseln
  3. Att vigselförätaren är behörig
  4. Vigselförätarens förklaring att de båda numera är makar.

Är dessa förutsättningar uppfyllda är ett äktenskap ingånget oavsett om några hinder enligt 2 kap egentligen borde ha satt stopp. Äktenskapet kan då endast upplösas genom äktenskapsskillnad. I vissa fall kan dock existerande äktenskapshinder ge rätt till omedelbar äktenskapsskillnad enligt 5 kap. 5 §.

5 kap.

5 kap. 1 §

Ansökan om äktenskapsskillnad ska inges till tingsrätten i den ort där en av makarna har sitt hemvist enligt 14 kap. 3 §. Blankett för gemensam ansökan om äktenskapsskillnad finnes här

Under vissa förutsättningar måste äktenskapsskillnad föregås av sex månaders betänketid. Här anges att betänketid ska löpa om någon av makarna bor tillsammans med ett barn under 16 år som står under den makens vårdnad. Detta gäller oavsett om båda makarna är överens i sitt beslut om äktenskapsskillnad. Barnets ålder vid den tidpunkt rätten prövar frågan om betänketid är avgörande se 14 kap. 6 §. Om barnet under det att betänketiden löper skulle fylla 16 år kan makarna genom ett nytt initiativ åter begära äktenskapsskillnad, vilken då kan beviljas genast.

5 kap. 2 §

En make som vill skiljas kan alltid driva igenom en äktenskapsskillnad. Om endast en av makarna ansöker om detta ska först betänketid löpa. Syftet med betänketiden är att motverka förhastade skilsmässor.

5 kap. 3 §

Värt att notera är att äktenskapsskillnad inte automatiskt fullbordas efter att betänketiden löpt ut. Först på begäran av någon av makarna meddelas dom om äktenskapsskillnad. Har så ej skett inom ett år faller målet. För make som fortfarande vill skiljas återstår då att på nytt ansöka om detta, varpå ny period med betänketid kan komma att bli aktuellt.

5 kap. 4 §

Detta gäller oberoende av om barn under 16 år finns med i bilden. Om båda makarna gemensamt ansöker om äktenskapsskillnad räcker ett utdrag ur folkbokföringen vanligtvis som bevis för att man inte har bott ihop på över två år. Om ena maken förnekar särlevnad tvingas domstolen till mer djupgående undersökningar (se Prop. 1973:32 s 143).

5 kap. 5 §

En vigsel som inte träffas av ogiltighetsgrunderna i 4 kap. 2 § är giltig och resulterar i ett äktenskap.Detta oavsett om något äktenskapshinder enligt 2 kap egentligen borde satt stop. Om äktenskapshinder förekommit har dock make vanligtvis rätt till omedelbar äktenskapsskillnad, utan betänketid. Undantaget är dock giftermål mellan halvsyskon som inte är grund för omedelbar äktenskapsskillnad. Detta trots att vigseln skett utan tillstånd av länsstyrelsen enligt 2 kap. 2 st.

Av andra stycket framgår att inte bara makarna utan även åklagare har talerätt i mål om äktenskapsskillnad i vissa fall då äktenskapshinder förekommit. Talerätt för åklagare föreligger dock inte vid tvegifte samt äktenskap mellan halvsyskon.

6 kap.

6 kap. 1 §

Bestämmelsen är ett utryck för lagstiftarens uppfattning om att makar bör leva på samma ekonomiska standard. Makarna ska bidra till de gemensamma och personliga utgifterna efter förmåga. En naturlig följd av detta blir att en make med större inkomst får täcka en större del av dessa utgifter. De manas inte bara till ansvar för det gemensamma hushållet utan även den andres personliga behov. Hit räknas exempelvis utgifter för kläder, rekreation, studier mm. Att bidra till det gemensamma avser inte uteslutande ekonomiskt bidrag. En hemmavarande make som tar hand om hushållet räknas i lagens mening genom sitt arbete bidra till det gemensamma.

6 kap. 2 §

I första hand svarar makarna för sina egna personliga behov. Om en av makarna i större utsträckning än den andra bidrar till det gemensamma hushållet utifrån sin förmåga kan denne ha svårt att även täcka sina personliga behov. Bestämmelsen anger då att den andra maken ska tillskjuta resten. Om detta inte sker på frivillig väg finns möjlighet att framtvinga sådant underhåll, se 6 kap. 5 §.

6 kap. 3 §

I regel gäller att den som betalar för något blir föremålets ägare. För sådana medel som en make har mottagit för att tillgodose sina personliga behov, såsom hygien och kläder har inte denna huvudregel ansetts vara någon lyckad lösning.

För utgifter för det gemensamma hushållet gäller principiellt huvudregeln: den make vars pengar används blir ägare till det inköpta. Detta ligger väl i linje med 1 kap. 3 § där det anges att varje make råder över sin egendom.

Frågan kompliceras dock av hur ett äktenskap ofta fungerar i verkligheten. Om en av makarna lägger pengar på dagligvaror som försvinner genom konsumtion (mat, kläder) medans den andre betalar möbler och vitvaror uppstår en orättvis situation. Båda makarna kan ha spenderat lika mycket pengar men den ena maken har kvar all sin egendom. Vidare kan det vara mycket svårt att avgöra vem som faktiskt betalat för vad. Om båda makarna har en inkomst och bidrar till det gemensamma hushållet är det inte alls självklart att den som betalar blir föremålets ägare trots att det rör sig om utgifter för det gemensamma hushållet. Sammantaget kan man inte ta huvudregeln att den som betalar föremål för det gemensamma hushålet äger föremålet som given.

6 kap. 5 §

Om en make känner att den andra inte lever upp till sina skyldigheter enligt 6 kap. 1 och 2 §§ kan denne gå till domstol för att kräva sin rätt. Man får inte grunda sin talan på underhåll längre tillbaka i tiden än 3 år, 6 kap. 9 §.

6 kap. 6 §

Då makarna inte bor ihop ska maken med den större inkomsten eller underhållsförmågan kompensera den andre så att kraven i 6 kap. 1 och 2 §§ uppfylls. Kommer de inte överens kan domstol fastställa underhållets nivå.

I andra stycket anges att make kan tvingas lämna ifrån sig bohag att användas av den andra maken då de inte bor ihop. Det är inte fråga om någon slutgiltig gåva utan endast nyttjanderätt till sakerna. Med bohag avses möbler, hushållsmaskiner och annat som varit avsett för gemensamt användande. Domstolen gör bedömningen efter vad som är rimligt utifrån t ex makarnas levnadsförhållanden. Skyldigheten omfattar dock endast sådant som införskaffats under den tid då makarna fortfarande bodde ihop.

6 kap. 7 §

Huvudregeln är att då ett äktenskap upplöst försvinner också det ekonomiska ansvaret makarna emellan. I paragrafens andra och tredje tycke anges dock undantagen till denna regel.

I andra stycket anges att make under vissa förutsättningar har rätt till underhåll under en övergångstid. Bedömningen görs efter denna makes behov till ekonomiskt stöd och den andra makens betalningsförmåga. Vad gäller behovet finns ingen rätt att leva på samma standard som under äktenskapet, utan det ska vara fråga om att maken inte klarar sin försörjning överhuvudtaget. Möjlighet finns dock att få underhåll under den tid då man studerar för att sedan kunna få ett jobb. Trots att både behov och förmåga finns är det inte säkert att underhåll ska utgå utan det sker efter en bedömning av om äktenskapet begränsat makes möjlighet på arbetsmarknaden. Till exempel då en make varit hemma en längre tid för vård av hem och barn och därför fjärmat sig från yrkeslivet.

Vid ett långt äktenskap (som riktlinje över 20 år) kan make ha rätt till underhåll för längre tid än endast en övergångsperiod enligt 3 st. Försörjningssvårigheterna ska i detta fall vara av mer bestående slag och kan utgöras av en kombination av hög ålder, brist på utbildning och sjukdom. Bestämmelsen gäller dock endast i undantagsfall och tillämpas återhållsamt.

En indirekt verkan av äktenskapsskillnad är att även underhållsbidrag till barn kan bli aktuellt. Bestämmelser om detta finns i FB 7 kap.

7 kap.

7 kap. 1 §

Mellan makar figurerar två slags egendom, giftorättsgods och enskild egendom. Vad som är vad får stor betydelse när makars egendom ska delas vid bodelning, se 10 kap. Huvudregeln är att all egendom som inte är enskild är giftorättsgods. På vilka grunder egendom kan vara enskild anges i 7 kap. 2 §.

7 kap. 2 §

All annan egendom än den som omnämns i p 1-6 är giftorättsgods. Äktenskapsförord är det enda sättet makar sinsemellan kan förordna vad som ska vara någons enskilda egendom. Innebörden av sjätte punkten är att även pengar som kommer från försäljning av enskild egendom blir enskild egendom.

Ett exempel på sådan avkastning av enskild egendom som blir giftorättsgods, enligt 2 st, är utdelning på aktier.

7 kap. 3 §

För att sammanfatta ska tre krav vara uppfyllda för att ett äktenskapsförord ska vara giltigt:

  1. Det ska vara skriftligt
  2. Undertecknat av makarna
  3. Ingivet för registrering hos skatteverket.

Ett äktenskapsförord hemma i byrålådan är med andra ord verkningslöst.

7 kap. 5 §

Från huvudregeln i 1 kap. 3 § om att make fritt förfogar över sin egendom görs här inskränkningar vad gäller makarnas gemensamma bostad och bohag. Make får t.ex. inte sälja, hyra eller pantsätta makarnas bostad utan andra makens tillstånd. Dessa inskränkningar gäller både giftorättsgods samt vissa former av enskild egendom. För egendom som är enskild genom villkor genom 7 kap. 2 § p 2-4 gäller dock inskränkningarna inte.

För fast egendom som är giftorättsgods gäller mer vidsträckta inskränkningar i makes förfoganderätt i tredje stycket. Detta oberoende av om egendomen utgör bostad åt makarna eller inte.

7 kap. 7 §

Om en make på grund av sjukdom eller annan anledning inte har förmåga att förstå vad handlingen avser kanske samtycke kan inte samtycke begäras.

Att samtycke inte kan inhämtas i tid anses ovanligt i dagens samhälle med internet och mobiltelefoner.

7 kap. 8 §

Om make vägrar lämna sitt samtycke för åtgärd enligt 6 kap. 5 och 6 §§ kan den andra maken vända sig till domstol för att få rättens tillåtelse till åtgärden. Detta ersätter kravet på makes samtycke.

Domstolen väger argumenten parterna har för att företa åtgärder respektive vägra samtycke. Skäl som vilja att hålla hemmet intakt samt ekonomiska hänsyn beaktas.

8 kap.

8 kap. 1 §

Första stycket anger att inga särskilda åtgärder behövs för att en gåva mellan makar ska bli gällande. Bedömningen görs istället utifrån om gåvan hade betraktats som giltig om parterna inte vore gifta med varandra.

För lös egendom krävs i allmänhet att gåvan traderas (överlämnas) från givare till gåvotagare. Detta kallas även att tradition av gåvan skett. För makar som lever tillsammans kan det vara svårt att uppfylla kravet på överlämnade då de bor under samma tak. Som ett alternativ har därför godkänts att registrering av gåvan sker. Registrering ska enligt 16 kap. 2 § ske hos tingsrätt.

För skydd mot att gåvan tas i anspråk av givarens borgenär i samband med t ex konkurs eller utmätning krävs att gåvan registreras. Ett undantag gäller för inte alltför dyra personliga presenter som är skyddade även utan registrering. Det ska röra sig om presenter avsedda för mottagarens personliga bruk och gåvan ska vara giltig makarna emellan (tradition eller registrering).

8 kap. 3 §

Bestämmelsen är avsedd att skydda mot att en gäldenär genom gåva till sin make/maka försöker undkomma att betala sina skulder.

Även om registrering av gåvan skett kan maken som mottagit gåvan få ansvara för ett belopp upp till gåvans värde. Sådant ansvar drabbar mottagande make om:

  1. gäldenärens/den givande makens skuld uppkommit innan gåvan blev gällande mellan makarna samt
  2. gäldenären inte har pengar eller egendom att betala skulden med.

Gåvotagaren slipper dock detta ansvar om gäldenären vid gåvotillfället hade tillräckliga medel att betala sin skuld. Sådana personliga presenter som omnämns i 8 kap. 2 § andra stycket undantas överhuvudtaget från detta ansvar.

9 kap.

9 kap. 1 §

I regel ska bodelning ske när ett äktenskap upplöses. Syftet är att fördela giftorättsgodset mellan makarna, se 10 kap. 1 §. Att kravet på bodelning utgår om makarna endast har enskild egendom är naturligt eftersom endast giftorättsgods ska ingå i bodelningen. Trots att makarna endast har enskild egendom kvarstår i vissa fall rätt för den make som bäst behöver den gemensamma bostaden att överta denna enligt 11 kap. 8 §, då sådant övertagande begärs ska bodelning ske.

Makarna kan under äktenskapet vilja klara upp ägandeförhållanden. Bodelning sker då genom en anmälan till tingsrätt. Förfarandet bygger på enighet mellan makarna då ingen möjlighet finns till att utse bodelningsförätare för bodelning under äktenskapet. Avsikten med sådan bodelning är helt enkelt att klara ut vem som äger vad.

9 kap. 2 §

Med dag då talan väcktes avses den dag då ansökan om äktenskapsskillnad inkommit till tingsrätten. Denna tidpunkt kallas även "den kritiska tidpunkten". Det har alltså ingen betydelse om egendomsförhållandena ändras efter denna dag, bodelningen utgår från vem som ägde vad på dagen då ansökan inkom. Vid dödsfall är istället dagen då make dog man utgår ifrån.

9 kap. 3 §

Efter den kritiska tidpunkten (se 9 kap. 2 §) inträder en redovisningsplikt för makarna. I denna ingår att kunna visa på vilket sätt deras respektive egendom påverkats genom försäljning, byte, reparationer m.m. samt kunna uppvisa verifikationer på sina uppgifter genom kvitton. Redovisningsplikten omfattar inte endast giftorättsgods utan all makarnas egendom då även enskild egendom av olika anledningar kan komma att ingå i en bodelning.

9 kap. 4 §

Ett äktenskap är i lagens mening inte upplöst förrän dom om äktenskapsskillnad vunnit laga kraft, se 5 kap. 6 §.

9 kap. 5 §

Det är tänkt att bodelning är makarnas gemensamma angelägenhet. För det fall man inte kan enas kan bodelningsförätare utses enligt 17 kap.

9 kap. 7 §

En bodelning genomförs i regel med bouppteckning som grund. Det finns dock inte någon ovillkorlig skyldighet att utföra en bouppteckning över makes tillgångar och skulder. Om det inte finns något att dela eller förhållandena är okomplicerade kan en sådan vara onödig. Om en make inte vill delta i upprättandet av en bouppteckning kan bodelningsförrättare utses. Enligt 17 kap. 5 § ska bodelningsförrättare se till att en bouppteckning, vid behov, upprättas.

9 kap. 8 §

Bestämmelsen erbjuder ett skydd för makes rättigheter vid en bodelning. Om en make efter ansökan om äktenskapsskillnad kan antas minska sitt giftorättsgods avsevärt kan domstolen ta över förvaltningen av denna egendom för att förebygga sådant agerande.

9 kap. 9 §

En väntande bodelning hindrar allstå inte att makes egendom tas i anspråk för dennes skulder. Egendom som tagits i förvaltning av domstol med stöd i 9 kap. 8 § är dock skyddad från utmätning om inte:

  1. Även andra maken svarar för skulden eller
  2. Skulden är förenad med särskild förmånsrätt i egendomen.

Med särskild förmånsrätt avses de förmånsrätter som finns uppräknade i förmånsrättslagen 4-7 §§. Ett exempel på sådan är handpanträtt.

9 kap. 13 §

Genom ett föravtal kan makar innan bodelning genomförs avtala om frågor kring denna. Exempelvis vem av dem som ska få viss egendom på sin lott.

Avtalet ensamt innebär dock inte att äganderätten till ett visst föremål eller egendom skiftar, detta sker först i och med bodelningen.

10 kap.

10 kap. 1 §

All makes egendom som inte är enskild egendom är giftorättsgods enligt 7 kap. 1 §. Även enskild egendom kan dock under vissa förutsättningar tas med i en bodelning. Makar kan t.ex. komma överens om att egendom som blivit enskild egendom genom äktenskapsförord ska tas med i bodelningen enligt 10 kap. 4 §.

Eftersom att bodelningen ska göras utifrån hur egendomsförhållandena såg ut vid den tidpunkt som anges i 9 kap. 2 § ska egendom som förvärvats efter denna tidpunkt inte tas med i bodelningen trots att den formellt sett utgör giftorättsgods.

10 kap. 2 §

Resultatet av att man får undanta egendomen blir att denna varken inräknas i beräkningen av makarnas andelar i boet eller vid lottläggningen, se 11 kap. Exempel på egendom för personligt bruk är kläder, glasögon, parfym och smycken.

Vad och hur mycket egendom som får undantas ska baseras på skälighet. Makar som levt på en hög ekonomisk standard kan tillåtas undanta egendom till ett högre värde.

Egendom ska tas med i bodelningen trots att den är till för personligt bruk om den är så värdefull att make skulle missgynnas märkbart av ett undantagande. Exempelvis ett smycke som används till vardags men som har ett mycket högt värde.

10 kap. 4 §

Makarna kan alltså välja att enskild egendom ska tas med i bodelningen. Man kan dock inte avtala om att egendom som är enskild på annan grund än ett äktenskapsförord ska inkluderas.

Motsvarande möjlighet att avtala om vad som ska ingå i bodelningen gäller sådan rätt till pension för som enligt 3 § andra stycket egentligen ska undantas.

11 kap.

11 kap. 1 §

Klargör att beräkningen av makarnas andelar i boet ska göras före lottläggningen.

11 kap. 2 §

Vid bodelning räknar man ihop summan av vardera makens giftorättsgods, gör avdrag för de skulder make har och delar återstoden på hälften. Man beaktar endast de tillgångar och skulder som make hade vid den kritiska tidpunkten enligt 9 kap. 2 §.

Om en skuld löper med särskild förmånsrätt i makes enskilda egendom begränsas rätten att få skulden avräknad. Endast den del av skulden överstiger den enskilda egendomens värde får då avräknas. Om enskilda egendomen är värd 50 000 men belånad till 75 000 får 25 000 avräknas. Vad som avses med särskild förmånsrätt förklaras i 4-7 §§ förmånsrättslagen (1970:979).

Om make har mer skulder än tillgångar återstår ingenting till delning. En makes tillgångar används dock aldrig för täckning av den andres skulder.

11 kap. 3 §

Innehåller likadelningsregeln: Det som återstår efter skuldavräkningen läggs samman och delas lika mellan makarna. Ett enkelt exempel kan illustrera dess verkan.

Make 1 Make 2
Giftorättsgods 100 150
Skulder 140 80
Till delning 0 70
Att dela 70
Efter delning 35 35

I detta exempel ska alltså Make 2 utge 35 till Make 1.

11 kap. 4 §

Syftet är att motverka att make genom olika åtgärder försöker minska andre makens anspråk till hälften av egendomen. Man behöver inte bevisa att maken agerat avsiktligt utan det räcker att denne minskat sitt giftorättsgods i inte obetydlig omfattning. Man gör bedömningen utifrån åtgärdens storlek i förhållande till det övriga giftorättgodset.

11 kap. 6 §

I andra meningen berörs hur ett underhållsbidrag som ska betalas ut med ett engångsbelopp ska hanteras i en bodelning. Eftersom det är fråga om underhåll efter äktenskapet är det en skuld som anses ha tillkommit efter den kritiska tidpunkten enligt 9 kap. 2 § och därför inte får räknas av mot makes tillgångar. Skulle avräkning fått ske hade resultatet blivit att mottagande make i realiteten endast fått hälften av utdömt underhållsbidrag.

11 kap. 7 §

Då makarnas andelar har räknats fram enligt 1-6 §§ ska egendomen i bodelningen fördelas mellan makarna. Andelsberäkningen rör endast ekonomiska värden, i lottläggningen avgörs vem som vår vad.

Makarna ska så långt så möjligt få så mycket egendom på sin lott att det motsvarar makens andel vid bodelningen. Den make som ska lämna över del av sitt giftorättsgods till den andra maken, så att resultatet stämmer med andelsberäkningen, har rätt att välja vilken egendom han/hon vill utge.

11 kap. 8 §

I 7 kap. 4 § anges vad som i lagens mening avses med gemensam bostad och bohag. Vid bedömningen om vem som är bäst behövande tar man t ex hänsyn till om någon av makarna får ensam vårdnad över gemensamma barn, makes möjlighet att skaffa annan bostad mm. Utöver behovsbedömningen ska övertagandet vara skäligt. En släktgård som gått i arv i generationer kan göra att skäligheten i ett övertagande ifrågasätts. Rätt at överta bostad gäller inte egendom som är enskild enligt 7 kap. 2 § p 2-4.

Begränsning i rätt att överta bostad ställs i andra stycket. Vad som är särskild förmånsrätt anges i 4–8 §§ förmånsrättslagen (1970:979) . Ett exempel är då make ställt panträtt i bostaden som säkerhet för en skuld.

11 kap. 9 §

Den make som har mer giftorättsgods än han har rätt till enligt andelsberäkningen ska som huvudregel lämna över en del av godset till andra maken så att förhållandena jämnas ut. Här anges att denne make istället kan välja att betala i pengar. Make kan då beviljas skäligt uppskov med betalning. Vad som är skäligt avgörs från fall till fall, men en övre gräns på sex månader gäller i praktiken.

11 kap. 10 §

Vad som är skäligt uppskov sker enligt samma bedömning som i 9 §. Det vill säga; det beror på omständigheterna men aldrig längre än sex månader.

11 kap. 11 §

För fordran gäller en preskriptionstid på 10 år enligt 2 § preskriptionslagen (1981:130).

12 kap.

12 kap. 1 §

Om resultatet av en hälftendelning av giftorättsgodset enligt 11 kap. 3 § anses oskälig kan man avvika från reglerna i 11 kap så att en make får behålla mer av sin egendom. Vid oskälighetsbedömningen tar man hänsyn till om äktenskapet varit kortvarigt. Som kortvarigt räknas äktenskap som inte varat längre än fem år, i den tiden räknas dock samboende före äktenskapet in. Att en make har en betydligt större förmögenhet att dela på är ett annat skäl som talar för jämkning.

12 kap. 2 §

Vid dödsfall kan den efterlevande maken undvika likadelning enligt 11 kap. 3 § och istället behålla sitt giftorättsgods. Regeln skyddar mot att efterlevande make ska behöva dela boet med särkullbarn till den avlidne maken som ärver sin förälder direkt enligt ÄB 3:1. Särkullsbarnen ärver då endast ur avliden makes giftorättsgods (och dennes andra eventuella tillgångar).

Efterlevande kan också välja att låta del av giftorättsgods delas i bodelning. Make kan t ex välja att 50 % av vardera sidans giftorättsgods ska ingå i bodelningen och att resten ska undantas. Om ena makarna normalt skulle föra 800 000 respektive 500 000 in i en bodelning blir nu fördelningen 400 000 och 250 000. Resten av makarnas respektive egendom hålls utanför.

Andra stycket anger att giftorätt i avliden makes egendom försvinner om man med uppsåt har orsakat makens död. Hänvisningen till ÄB 15:1 och 3 innebär att samma regler gäller som för förverkande av arv. Enligt ÄB 15:3 förverkas rätten till arv/giftorätt även vid medverkan till brottet.

Att giftorätten försvinner innebär inte att vardera sida behåller sitt eget giftorättsgods. Resultatet blir istället att den avlidnes tillgångar tillfaller dennes efterlevande direkt samtidigt som den brottslige makens giftorättsgods delas enligt 11 kap. 3 § mellan denne och den dödes arvingar.

12 kap. 3 §

Huvudregeln är att en överenskommelse genom äktenskapsförord ska respekteras. Ibland kan dock ett sådant avtals verkningar bli så sneda att möjlighet till jämkning måste finnas.

Vid fråga om jämkning görs en helhetsbedömning utifrån rekvisiten som omnämns i paragrafen. Omständigheter som kan påverka bedömningen är om någon part använt sig att tveksamma metoder för att upprätta avtalet eller att avtalet leder till en påtagbar snedfördelning av makarnas egendom.

Vid jämkning förs del av, alternativt hela, den egendom som enligt avtalet är enskild egendom in i bodelning som giftorättsgods.

13 kap.

13 kap. 1 §

Skyddar makes borgenärer vid bodelning. Första stycket behandlar situationen att make frivilligt låter enskild egendom ingå i bodelningen enligt 10 kap 4 §. Skada anses uppkommen om maken p.g.a. bodelningen inte har tillgångar att utmäta som täcker skulderna. Åtgärder rörande makarnas giftorättsgods, exv. om den skuldsatte maken frivilligt avstått från större andel giftorättsgods än 11 kap. 3 § anger, kan också träffas av förbud enligt första stycket.

Andra stycket reglerar lottläggningen. Make får inte under denna inte byta till sig egendom som inte går att utmäta, om detta skadar dennes borgenärer. Undantaget för den gemensamma bostaden innebär att om make utifrån 11 kap. 8 § får släppa denna och i gengäld får utmätningsfri egendom kan borgenärerna inget göra.

Ansvaret för makes skulder förutsätter, enligt tredje stycket, att den skuldsatte maken inte själv kan betala samt att skulden uppstått innan bodelningen.

13 kap. 3 §

Enligt 11 kap. 4 § ska make som minskat sitt giftorättsgods genom gåva på angivet sätt drabbas genom att man i bodelningen räknar den makens egendom som om gåvan inte skett. På så sätt kompenseras den andra maken upp till gåvans värde.

Bestämmelsen reglerar vad som gäller då pengarna i bodelningen inte räcker till för att kompensera maken för gåvans värde. Maken kan då kräva mottagaren av gåvan på beloppet, om denne insett eller borde ha insett skadan för maken.

13 kap. 5 §

Om bodelningen resulterar i att makarna äger andelar i samma fastighet äger de fastigheten med samäganderätt. Samägandet innebär att ingen av makarna får sälja eller på annat sätt förfoga över fastigheten utan den andre makens samtycke, enligt 2 § lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Bodelningen är inte giltig om den innehåller ett avtal om att särskild del av fastigheten ska utbrytas och bilda ny fastighet.

Överenskommelse om att dela fastigheten (exempelvis allt norr om brevlådan ska tillfalla ena maken) är inte tillåtet enligt andra stycket. Vill man vid en bodelning dela en fastighet räcker inte med ett avtal utan reglerna om fastighetsbildning ska iakttagas. Fastigheter bildas enligt fastighetsbildningslagen (1970:988) genom ansökan och prövning av lantmäterimyndigheten.

13 kap. 6 §

En möjlighet men ingen skyldighet finns att registrera bodelningshandlingen hos tingsrätt. Detta kan dock vara en fördel i bevishänseende vid en framtida tvist om bodelningens verkan.

17 kap.

17 kap. 1 §

Är makarna oense om hur bodelningen ska utföras har de rätt till en bodelningsförrättare. Denna rätt gäller även då ena maken avlidit. Bodelning under äktenskapet enligt 9 kap. 1 § 2 st bygger på enighet mellan makarna varför rätt till bodelningsförrättare i det fallet inte finns.

Bodelningsförrättaren tar över ansvaret för bodelningen. Enligt 17 kap. 6 § bestämmer denne när och var bodelningen ska förätas och ska kalla makarna dit. I första hand skall bodelningsförrättaren försöka få makarna att komma överens, uppnås inte enighet bestämmer bodelningsförrättaren hur egendomen ska fördelas. Resultatet av bodelningen ska i form av bodelningshandling skickas till båda makarna enligt 17 kap. 8 §. Är ena make missnöjd med resultatet ska denne inleda en rättegång mot den andre maken senast fyra veckor från det att denne delgivits bodelningshandlingen enligt 17 kap. 8 §.

17 kap. 2 §

Om inte mål om äktenskapsskillnad pågår är rätt domstol vanligtvis tingsrätten i den ort där någon av makarna har sin hemvist enligt hänvisning från RB 10:9 2 st till RB 10:1. Vid dödsfall blir rätt domstol tingsrätten i den ort där den döde hade hemvist enligt RB 10:9 2 st.