Köplag (1990:931)

Hoppa till: navigering, sök


Köplagen (KöpL) tilldelar parterna rättigheter och skyldigheter (förpliktelser). De i sin tur delas in i huvudförpliktelser och biförpliktelser. Skillnaden är de påföljder som motparten kan göra gällande mot en avtalsbrytande part. Påföljder för brott mot huvudförpliktelser är exempelvis prisavdrag, hävning och skadestånd. Påföljder mot brott mot biförpliktelser är mildare och vanligtvis går den part som inte fullgör sina biförpliktelser miste om möjligheten att hävda sina rättigheter. Exempelvis om parten inte har fullföljt sin reklamations- eller meddelandeskyldighet, kan parten vara skyldig att ersätta skador som uppkommit.

Om ena parten är konsument tillämpas Konsumentköplagen (se 4 §).

1 §

Lagen reglerar köp och byte av lös egendom. Den är även tillämplig på köp och byte av bostadsrätt, aktier och andra värdepapper. Köp av fast egendom regleras i 4 kap. jordabalken.

Lagen är tillämplig vid:

  1. Köp mellan näringsidkare i deras yrkesmässiga verksamheter.
  2. Köp av en näringsidkare i sin yrkesmässiga verksamhet av en privatperson.
  3. Privatpersoner som handlar av varandra och
  4. Köp av lös egendom som inte är lösa saker.

2 §

Första stycket utgör en begränsning i köplagens tillämpningsområde. Om beställaren tillhandahåller en stor del av materialet till varan så är det inte ett köpeavtal utan ett tjänsteavtal. Avgörande för om det är en stor del är exempelvis värdet av tillhandahållet material eller betydelsen av materialet för slutprodukten. Första stycket, sista meningen undantar byggnadsentreprenad från lagens tillämpningsområde.

Andra stycket handlar om så kallade blandade avtal som innehåller både köp av vara och tjänst. Om tjänsten är det huvudsakliga köpet så gäller inte KöpL. Avgörande för om det ska ses som tjänst är exempelvis om tjänsten kräver särskild kunskap eller utrustning. Även en avvägning mellan de olika delarnas värde kan vara avgörande för om det ska ses som tjänst eller vara.

3 §

Anger att det är en dispositiv lag, vilket ger parterna rätt att avtala andra villkor som de önskar för att ingå avtalet. Om avtalet skulle innehålla regler som man kan anse vara oskäliga kan de möjligtvis jämkas eller åsidosättas med hjälp av AvtL 36 §. Även vanliga avtalsrättsliga princier kan tas till hjälp tex avtalstolkning då det inte alltid är klart vad som "följer av avtalet".

4 §

En konsument är en person som handlar av en näringsidkare enbart för personlig räkning.

5 §

Om köpare och säljare kommer från olika länder och båda staterna tillträtt konventionen eller enligt internationella privatsrättsliga regler ska CISG (lagen (1987:822) om internationella köp), tillämpas. Det gäller inte om parterna kommer från Danmark, Finland, Norge eller Sverige. Då gäller säljarens land lag enligt lagen (1954:528) om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker.

6 §

Huvudregeln är att varan ska hämtas hos säljaren på hans affärsställe, vilket kan vara en butik, lager eller kontor m.m., om inte annat avtalats eller varit känt av båda parter vid köpet. Att varan ska hållas tillgänglig bertyder att köparen ska kunna hämta varan utan problem.

7 §

Transportköp kallas sådana köp som innebär att varan ska transporteras till köparen och alltså inte som utgångspunkten i 6 §, avhämtas hos säljaren. Köp som uppfyller villkoren enligt första stycket kallas "platsköp". Köp som uppfyller villkoren i andra stycket kallas "distansköp". Detta har betydelse för när varan ska anses vara överlämnad och därmed risken(se 13 §) för varan övergår från säljaren till köparen.

8 §

Paragrafen reglerar det fall att säljaren ska (enligt avtal) ordna med transport av varan och att han då är skyldig att anordna lämpligt transport. Det kan te.x. vara att ordna med kyltransport av livsmedel.

9 §

Tiden för avlämnandet styr påföljder när säljaren är i dröjsmål och då blir skyldig att ersätta motparten för uppkomna kostnader på grund av dröjsmålet.(köparens dröjsmål med att hämta varan regleras i 50-58 § §) Första meningens "efter anfodran" betyder löpande leverans, alltså flera delleveranser efter varandra i jämnt intervall. "Utan uppskov" är direkt avlämning.

Om inget avtalats om lämning så ger paragrafen ledning för en bedömning när säljaren är i dröjsmål med sin förpliktelse att avlämna varan. Varan ska avlämnas inom skälig tid från köpet och vad som avgör vilken tid som är skälig beror på t.ex. om varan ska tillverkas, anskaffas från annan part eller om det är en lagervara hos säljaren. Om inte avtalet innehåller en viss tidsrymd tex 20 dagar, före jul eller liknande så är huvudregeln enligt andra stycket att det är säljaren som bestämmer tidpunkten om det inte framgår av annat att det är köparen t.ex. genom avtalet.

Tredje stycket handlar om hämtningsköp (hänvisar till 6 §) och säljaren är skyldig att i tid underrätta köparen om när varan kan avhämtas. Köparen måste ges en skälig möjlighet att ta hand om varan.

10 §

Första stycket ger säljaren rätt att hålla inne varan (förfoganderätt) om inte köparen har fullgjort sin förpliktelse vilket oftast är att betala varan. Här förutsätts att det är ett kontantköp om inte kredit har avtalats, d.v.s varan ska betalas med kontanta medel. Kortköp, överföring eller liknande borde idag vara likvärdigt med kontantköp.

Andra stycket handlar om transportköp där en självständig transportör ska leverera. Säljaren har rätt att inte lämna ut varan innan betalning skett men han måste sända/transportera varan enligt avtalet. Säljaren kan alltså lämna varan till den självständiga leverantören, och se till att transportören inte lämnar ut varan till köparen i avvaktan på betalning. Avlämning har då redan skett när varan lämnades över till den självständiga transportören vilket medför att säljaren har fullföljt sin del av avtalet.

Om säljaren befarar avtalsbrott har han stoppningsrätt enligt 61 §.

11 §

Alla kostnader som kan uppkomma på grund av te.x. vård eller försämring av varan innan avlämnande och som inte på något sätt härrör från köparen måste säljaren bekosta.

12 §

Kan säljaren inte anses vara skyldig till en försämring av varans tillstånd så är köparen tvungen att betala när risken har övergått på köparen. Så även om varan är i sämre skick än vad som avtalats när köparen väl hämtar den så är det varans skick vid den avtalade tidpunkten för hämtningen som är avgörande. Alltså måste köparen stå fast vid köpet på grund av att de kostnader som uppstått för varans försämring (te.x. en 10 % värdeförminskning) beror enbart på honom.

13 §

Att risken går över på köparen betyder att köparen står för alla kostnader gällande varan. Det kan vara kostnader för förvaring, vård, förstörelse, försämring av kvalitet och liknande.

14 §

Varan måste ha skiljts isär från andra varor (individualiserats) för att risken (se 13 §) ska kunna övergå på köparen. Om varan ligger i en mängd av andra liknande varor så är säljaren fortfarande skyldig att betala eventuella kostnader för varan, d.v.s säljaren bär fortfarande risken för varan.

Om köpet är av en bestämd vara så är den individualiserad genom köpeavtalet. Om det är en vara som ska tillverkas så sker det efter färdigtillverkningen. Gäller köpet ett större parti så krävs det oftast att andelen avskiljs, märkts eller på annat sätt individualliserats för att risken ska gå över på köparen.

15 §

Handlar om varor som köps under transport t.ex olja. Om varan är under transport vid själva köpet så tar köparen över risken vid en tidigare tidpunkt än vanligt, nämligen när transportören tog emot avtalet om transport av varan. Men om säljaren på något sätt känt till att varan på något sätt värdeförminskats så får säljaren stå för alla eventuella kostnader.

16 §

Om öppet köp har avtalats så bär köparen alla eventuella kostnader för varan tills den returnerats.

17 §

Felaktigheter i en vara kan vara antingen avseende varans kvantitet eller kvalitet. Om kvantiteten är för liten enligt avtal så föreligger ett fel i varan.

Kvaliteten bedöms i första hand utifrån vad som avtalats mellan parterna. KöpL är tillämplig när inte avtalet reglerar det fel i varan som uppkommit eller om regler saknas helt.

Fel i varan brukar delas upp i faktiska fel (17 § och 18 §), rättsliga fel (41 §) och rådighetsfel (regleras inte i KöpL). Se även köparens undersökningsplikt i 20 §.

Fel föreligger även om säljaren inte hade kännedom om felet, det räcker med att felet är en avvikelse från avtalet. Om köparen godkänt en sämre kvalitet än normalt så är det inget fel på varan.

Andra stycket anger några krav på varans egenskaper, avsedd användning och liknande. Det är inte en uttömmande uppräkning utan endast exempel.

  1. Anger att varan ska vara normalt funktionsduglig. Som exempel kan tas att om varan är ett parti äpplen ska de vara tjänliga som människoföda även om inte säljaren kände till att varan var felaktig.
  2. Anger att om säljaren visste innan köpet till vilket ändamål varan var avsedd men ändå inte upplyste köparen om att varan skulle vara olämplig för ändamålet så är det att anse som ett fel i varan. Exempelvis om säljaren visste om att ett tyg skulle användas till klädsel till utomhusmöbler men tyget inte klarar av väder och vind så föreligger det ett fel i varan. Om inte köparen har nämt någon speciell användning så kan inte säljaren hållas ansvarig. Köparen ska också haft en rimlig anledning till att lita på säljarens uppgifter.
  3. Anger att om ett prov har visats upp före köpet så ska varan ha lika goda egenskaper som provet.
  4. Anger att lämplig förpackning ska kunna förväntas om det krävs för varans art.

Tredje stycket anger att varan inte ska på annat sätt avvika från vad köparen med fog kunnat förutsätta, här får omständigheterna och parternas inbördes förhållande vara vägledande. Om köparen haft obefogade förväntningar på köpet så kan det eventuellt regleras i AvtL, tex om avtalet kan strida mot god tro och heder eller om säljarens tystnad om varans kvalitet kan ses som svek.

18 §

Säljaren har ett ansvar för lämnade uppgifter vid marknadsföring av varan. Uppgifterna ska avse varans användning eller egenskaper, som har lämnats vid marknadsföring eller annars före köpet och det ska antas ha inverkat på köpet.

Andra stycket anger att säljaren även har ett ansvar för vilka uppgifter som har lämnats av någon annan om säljaren kände till, eller borde ha känt till, de felaktiga uppgifterna. Det kan vara tex informationsbroschyrer från tillverkaren eller liknande. Anställda hos säljaren är inte "någon annan" utan är att se som säljaren, då de har ett fullmaktsförhållande.

I tredje stycket fråntas säljarens ansvar om han tydligt rättat sina felaktiga uppgifter i tid innan köpet.

19 §

Säljaren kan friskriva sitt ansvar genom att ange visst specificerat fel på varan eller genom att ange att den säljs i befintligt skick. Denna paragraf anger vad som ändå ska anses vara ett fel i varan trots att den sålts med en generell friskrivning. Punkterna handlar om

a) uppgifter som har lämnats innan köpet

b) underlåtelse att upplysa om vissa brister som säljaren måste ha ansetts känna till samt om

c) varan är i väsentligt sämre skick än vad köparen med fog kunde räkna med med hänsyn till priset.

Brister i utseende kan aldrig anses vara ett fel om varan sålts med förbehåll.

Andra stycket handlar om varor inköpta på auktion, de anses köpta i befintligt skick och vid bedömningen om varan är i väsentligt sämre skick ska hänsyn tas till utropspriset och inte vad köparen inropade varan för.

20 §

Har köparen inte undersökt varan eller provet trots att han uppmanats av säljaren att göra det så kan han inte åberopa fel som han skulle ha upptäckt vid undersökningen. Dolda fel kan köparen åberopa. Noggrannheten i köparens undersökning får avgöras av vad en normal person i köparens ställe borde ha upptäckt.

21 §

Tidpunkten för när bedömningen om ett fel i varan föreligger är när risken för varan övergår på köparen. Den beskaffenhet varan hade vid avlämnandet är det som ska gälla för säljarens ansvar även om felet visade sig först senare. Andra stycket handlar om när varan blir sämre efter riskens övergång men det beror på säljarens avtalsbrott. Det kan tex handla om när säljaren ska montera eller installera varan, och varan blir sämre genom felaktigt handhavande. Om säljaren har lämnat funktions- eller egenskapsgarantier för varan så förlängs köparens möjlighet att åberopa fel i varan. Om garantin är tidsbestämd t.ex. ett år så förutsätts att felet förelåg redan vid avlämnandet. Om garantin är tidsobestämd så lovar säljaren egentligen bara att varan ska uppfylla garantin vid avlämnandet men om varan avviker från varans normala hållbarhetstid svarar säljaren för fel. Köparen får inte ha försämrat varan genom vanvård eller onormalt bruk och försämringen får inte bero på olycksfall. För att få åberopa fel i varan måste köparen uppfylla sin reklamationsplikt enl 32 §.

22 §

Avtalet eller 9 § avgör när varan har lämnats för sent.

23 §

Så länge det inte är objektivt omöjligt för säljaren att fullfölja avtalet är han skyldig att fullgöra köpet. Det ska alltså vara ett hinder som inte är knutet till säljaren som person. Exempelvis kan en unik vara vara förstörd och kan inte ersättas eller det kan ha införts försäljningsförbud mot varan. Är hindret inte objektivt omöjligt för säljaren men det krävs stora ekonomiska eller fysiska uppoffringar får en avvägning göras mellan säljarens uppoffringar och köparens intresse av att hålla fast vid köpet. Andra stycket ger köparen en möjlighet att vänta med sitt krav om det kan vara möjligt för säljaren att fullgöra senare, men det ska vara inom rimlig tid. Tredje stycket anger att köparen förlorar sin rätt att kräva fullgörelse om han väntar för länge med att påpeka för säljaren.

24 §

Säljaren måste ange en bestämd tidpunkt te.x den 15:e juni eller inom en vecka. Det räcker inte att säljaren säger inom en snar framtid. Köparen måste svara inom en kort tidsrymd efter det att han fått frågan. Om köparen inte godtar dröjsmålet trots meddelande om att leveransen sker senare kan han häva köpet.

25 §

För att kunna häva köpet vid försenad leverans så måste det vara av väsentlig betydelse för köparen och säljaren måste ha insikt om att det orsakar betydande problem, det ska vara synbart för säljaren. Väsentelig betydelse kan t.ex. avgöras från verkningarna av avtalsbrottet. För att säljaren ska anses ha insikt så ska det vara objektivt synligt att det är av väsentelig betydelse för köparen vilket gör att speciella omständigheter som härör till köparen som person inte kan få någon större betydelse. När säljaren ska ha denna insikt står inte i lagen men som regel är det vid avtalets ingående.

Om köparen har förlagt säljaren en viss bestämd tilläggstid, t.ex. två veckor, och det inte är omöjligt kort tid så kan köparen häva köpet om inte varan avlämnats inom tilläggstiden. Då kan köparen häva utan skäl, d.v.s att avtalsbrottet behöver inte vara av väsentelig betydelse utan hävning kan ske på en gång.

Anledningen till förseningen har ingen betydelse för om köparen får häva eller inte däremot har det betydelse för rätten till skadestånd (27 §).

26 §

Om en vara är specialtillverkad så begränsas hävningsrätten enligt 25 §. Säljaren måste kunna tillgodogöra sig varan på något annat sätt. Vad som är specialtillverkad vara bedöms snävt och det räcker inte med att det t.ex. är en tillskuren matta eller att det är en vara som tillhandahålls bara på begäran. Det ska vara en vara som är så speciell att säljaren inte kan sälja den till någon annan kund.

27 §

Skadestånd kan ges om köparen har lidit en skada genom säljarens dröjsmål med att leverera varan. Säljaren kan bli fri från skadeståndsansvar om det har legat utanför hans s.k kontrollansvar. För att det ska ha förelegat så krävs:

  1. att det förelegat ett hinder,
  2. det har legat utanför säljarens kontroll,
  3. det ska ha varit oförutsett och säljaren ska inte ha förväntas räkna med hindret vid köpet
  4. och säljaren kunde inte skäligen ha undvikit eller övervunnit hindret genom aktivt ingripande.

Det är säljaren som ska kunna bevisa att alla fyra punkterna är uppfyllda och om han kan det så är han fri från skadeståndsskyldigheten. Hindret som skall ha uppkommit ska objektivt sett omöjliggöra leveransen. Det är inte tillräckligt att det försvårar eller ger säljaren ökade kostnader att leverera trots hindret men en rimlighetsbedömning kan göras för att bedöma vilka uppoffringar säljaren är skyldig att tåla. Hindret får inte heller ha orsakats inom säljarens kontrollområde, något som säljaren i det enskila fallet haft möjlighet att påverka. Det kan vara inom hans egen organisation eller bero på planering, övervakning eller liknande. Säljaren har även ansvar för personal och kontrakterade medarbetare. Det är omtvistat om sådant som personalstrejk, brand och stöld faller inom säljarens kontrollansvar. Kunde säljaren skäligen förutse hindret vid köpet, oavsett om det ligger inom hans kontrollområde eller inte, så är han skadeståndsskyldig. Säljaren är alltså skyldig att hålla sig informerad om vilka risker som finns för att leveransen kan bli försenad.

Indirekta skador (se 67 § st 2) ersätts endast om säljaren varit vårdslös, men om säljaren har orsakat förseningen genom försummelse så har köparen rätt till skadestånd för både direkta och indirekta förluster.

28 §

Köparen har rätt till ersättning för skador som uppstått för att han för sent har blivit meddelad om dröjsmål med leveransen och skadorna kunde ha undvikits om han fått meddelandet i tid.

29 §

31 §

Köparen är skyldig att undersöka varan så fort det är möjligt. Omfattningen av undersökningen får avgöras enligt god affärssed och hur köpare i branchen normalt brukar göra, arten av vara m.m. Om det är en vara som te.x. brukar lagras i obruten förpackning kan det dröja länge innan varan undersöks men som regel ska undersökningen utföras snarast. Hur länge köparen kan dröja med att inte undersöka varan får avgöras genom en bedömning av omständigheterna.

Om varan ska transporteras från platsen för avlämnadet så kan köparen vänta med undersökningen tills varan kommit fram. Han behöver allstå inte öppna förpackningar och dylikt när varan befinner sig hos en oberoende transportör. Om varan vidarebefordras och befinner sig under transport till annan ort än den ursprungliga så kan undersökningsplikten uppskjutas tills dess varan når slutdestination om säljaren kände till eller borde känt till detta. Alltså måste köparen meddela säljaren att det kommer att dröja längre innan varan blir undersökt. Om inte säljaren meddelas, eller han borde kändt till vidareförsändelsen, så gäller att undersökning ska ske så snart som möjligt.

32 §

Meddelandet till säljaren kan vara neutralt, d.v.s. köparen behöver inte ange vilken påföljd han vill göra gällande när han reklamerar varan. Det viktiga är att det görs direkt. Vill köparen kräva viss prestation så måste han meddela det inom skälig tid därefter, se 35 § och 39 § (s.k särskild reklamation). Preskription inträder efter två år om inte undantaget i 33 § är tillämpligt. Om det gått så lång tid som två år ska köparen bevisa att felet är ursprungligt.

34 §

Säljaren har rätt att i första hand avhjälpa felet utan kostnad för köparen. Säljaren har rätt att avvisa kravet om avhjälpandet skulle medföra oskäliga kostnader eller svårigheter. Vad som är oskäligt ska inte bedömas utifrån säljarens resurser utan det kan te.x vara en dyrbar transport eller liknande. Om säljaren är fri från skyldigheten kan köparen göra andra påföljder gällande. Säljaren kan avhjälpa felet med hjälp av en självständig leverantör.

Köparen kan själv avhjälpa felet, s.k. självhjälp, om inte säljaren har fullgjort sin skyldighet (36 §). Köparen kan kräva omleverans om felet är av väsentelig betydelse och säljaren har insikt om det eller borde ha haft insikt. Felets väsentlighet ska bedömas utifrån den individuella köparen, men om felet är av sådan art att det inte är väsenteligt för köpare i allmänhet så kan det vara svårt att hävda att säljaren borde ha insett det om inte köparen utryckligen påpekat det vid köpet. Säljarens insikt om väsentligheten för köparen beror på vad han insåg vid köpet inte vid en senare tidpunkt. Köparens rätt till omleverans begränsas av sådana förhållanden som regleras i 23 § (orimliga uppoffringar) eller om varan är unik eller har utpräglade individuella egenskaper. Då anses oftast kravet på omleverans skäligt betungande för leverantören.

35 §

Om köparen föredrar antingen avhjälpande eller omleverans så måste han göra en s.k. särskilt reklamation. Han måste meddela säljaren när han påtalar felet eller inom skälig tid. Annars har säljaren rätt att själv avgöra vad som är skäligast. Om säljaren har varit grovt vårdslös eller handlat i strid mot tro och heder så får köparen kräva det han föredrar utan att ha meddelat det inom skälig tid.

36 §

Säljaren har rätt att på egen bekostnad avhjälpa felet eller omleverera om inte det medför väsentelig olägenhet för köparen. Om det med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet inte skäligen kan krävas att köparen avvaktar avhjälpande eller omleverans så kan köparen själv avhjälpa felet och kräva ersättning för kostnaderna. Avvägning måste göras mellan köparens och säljarens intressen. Omständigheter kan var te.x felets art, kostnaderna för avhjälpandet, köparens intresse av att snabbt ha en felfri vara och säljarens intresse av att själv få avhjälpa felet. Köparen kan avhjälpa själv även om han inte krävt att säljaren ska ha gjort det men samma intresseavvägning görs.

37 §

Om inte avhjälpande eller omleverans är möjligt eller om det inte har skett inom skälig tid efter reklamationen så kan köparen kräva prisavdrag eller häva köpet. Vid köp på auktion har köparen inte rätt till prisavdrag men kan fortfarande häva köpet enligt 39 §.

38 §

Prisavdraget ska beräknas så att avtalsbalansen återställs, inte mer. Tidpunkten för bedömningen av varans fel ska vara vid avlämningstidpunkten, inte vid köpets ingående. Avdraget ska beräknas på skillnaden mellan varans värde i felaktigt skick och i avtalsenligt skick. Är varan te.x värd 15 % mindre än en felfri vara ska prisavdraget vara 15 %.

39 §

Köparen får häva köpet om det är av väsentlig betydelse för honom. Utgångspunkten för om det är av sådan art är den individuelle köparen, men det kan vara svårt att hävda att säljaren insåg eller borde ha insett de speciella omständigheterna för just denna specifika köpare.

Köparen kan börja med att kräva avhjälpande eller omleverans och om detta inte fungerar ska han meddela säljaren om hävning.

40 §

Huvudregeln är att köparen har rätt till skadestånd om inte undantagen i 27 § 1 och 2 st förelegat. Ersättning kan ges för fel i varan eller för kostnader som uppstått i samband med försenad leverans om säljaren inte meddelat hindret. Köparen måste meddela säljaren att han kräver skadestånd. Ersättning enligt huvudregeln ges bara för direkt skada. Om säljaren ( eller hans medhjälpare) varit vårdslös eller handlat i strid mot god tro och heder, eller om säljaren varit försumlig eller har utfäst specifika avtalsvillkor (garanti) så kan även indirekt skada ersättas, om de förelåg vid köpets ingående, se 67 § 2 st.

41 §

Rättsliga fel föreligger om man säljer en vara som man inte äger och inte förfogar över till fullo. Om köparen har tagit över varan med de begränsningar som följer av att inte säljaren äger varan fullt ut så kan köparen inte hävda något felansvar. Om köparen inte visste eller borde ha vetat att det förelåg ett rättsligt fel så har han rätt till ersättning för den skada han lidit. Här har säljaren ett strikt skadeståndsansvar och måste ersätta både direkta skador (67 § 1 st) och indirekta skador (67 § 2 st).

42 §

Om köparen utnyttjar denna möjlighet till att hålla inne del av betalningen vid te.x fel i varan och i väntan på att säljaren ska avhjälpa felet och det visar sig senare att han innehöll mer än vad som var skäligt för felet så begår köparen själv kontraktsbrott.

43 §

Vid delleverans gäller samma regler som vid fel av en hel leverans men påföljden gäller bara delen.

44 §

Om en delleverans är försenad får köparen häva köpet i enlighet med 25 §. Framtida delleveranser kan också hävas om det finns anledning att anta att ett avtalsbrott kommer att ske även med nästa leverans. Det kan till exempel vara om man befarar att säljaren snart går i konkurs anteciperad mora. Om köparen har rätt att häva en delleverans kan han i vissa fall häva även gjorda köp och framtida leveranser. Det krävs ett sammanhang mellan varorna som dellevereras och det kan exempelvis vara om det är någon vara som används för samma ändamål eller det kan vara varor som används vid tillverkningsavtal med en tredje part.

45 §

Vanligast är väl att man har avtalat om priset på varan, men om man inte har det så finns det regler i 45 - 47 §§. Handelsbruk, sedvänja och partspraxis kan också vara vägledande för vilket pris köparen ska betala. Gällande omständigheten varans beskaffenhet så beräknas priset på den beskaffenhet köparen har rätt att kräva, inte varans faktiska beskaffenhet. Är varan sämre än vad köparen har rätt att kräva är det ett fel på varan och kompenseras genom avhjälpande, omleverans, prisavdrag etc. Tidpunkten är vid köpet och säljaren kan alltså inte tillgodogöra sig t.ex. prisökningar som skett efter tidpunkten för köpet men innan avlämnadet.

46 §

Om priset är beroende av mängdfaktorer som räknas upp i paragrafen så ska tidpunkten för varans avlämnade, då risken övergår på köparen, användas som underlag för beräkning av varans pris. Om en försämring inträffat efter att köparen övertagit risken är han ändå skyldig att betala som om en försämring inte hade skett. Om försämringen beror på säljaren kan det eventuellt vara fel i varan. Om priset beror på varans vikt ska emballage räknas bort.

47 §

Köparen bör reagera snabbt och meddela säljaren att han inte godtar priset. Om köparen inte reklamerar eller om han dröjer oskäligt länge med att reklamera blir han bunden av det i räkningen angivna priset,om inte ett lägre pris är avtalat eller om priset är oskäligt högt. Jämkning kan i så fall ske genom 36 § AvtL.

48 §

Om inget annat avtalats så ska betalningen ske hos säljaren. Köparen måste uppfylla sin skyldighet att betala genom att vidta åtgärder för att möjliggöra betalning. Om Köparen inte gör det så är han i dröjsmål med betalningen och då kan säljaren kräva påföljder för kontraktsbrott.

49 §

Om inte annat har avtalats så är ett köp ett kontantköp (se 10 § 1 st). Säljaren behöver inte lämna kredit och köparen är inte skyldig att förskottsbetala (se 49 § 1 st). Köparen ska betala när säljaren kräver det men inte förens varan ställs till hans förfogande enligt köpeavtalet. Köparen har rätt att undersöka varan innan han betalar, om det inte på grund av sättet som betalning och avlämnande enligt avtalet ska ske på är omöjligt. Vid köp med te.x postorderförskott bortfaller köparens rätt att undersöka varan före betalning. Om varan ska levereras så har säljaren rätt att kräva betalning om papper har utfärdats för transporten som innebär att säljaren inte kan disponera över varan efter det att betalning skett, även om köparen inte har fått möjlighet att undersöka varan.

50 §

Köparen ska betala rätt pris i rätt tid för varan. Han ska även medverka så att säljaren kan fullgöra köpet på så sätt att han ska te.x. tillhandahålla ritningar, material och liknande. Vad som är skäligt får avgöras utifrån omständigheterna i det specifika fallet. Säljaren måste dock om köparen inte medverkar på det sätt som kan förväntas av avtalet, kontrollera om brísten enligt denna paragraf kan vara en avbeställning och på så sätt minimera eventuella kostnader som uppstår på grund av köparens avtalsbrott. Se även 13 § 2 st om riskens övergång för varan på köparen om dröjsmålet beror på något på köparens sida. Köparen är även skyldig till att medverka med att hämta eller ta emot varan.

51 §

Grundläggande bestämmelse om säljarens rätt att kräva påföljd när köparen inte fullgör sina förpliktelser. Säljaren kan kräva betalning eller annan fullgörelse och han kan häva köpet. Han kan dessutom kräva skadestånd antingen i förening med annan påföljd eller separat. Han får även hålla inne varan och begära ränta.

54 §

Om köparen inte betalar i tid får säljaren häva köpet i det fall han inte hellre vill hålla fast vid köpet och begära betalning enligt 52 §. Dröjsmålet med betalningen måste vara ett väsenteligt avtalsbrott för att hävning ska få ske. Om säljaren förelagt köparen med tilläggstid för betalningen och köparen fortfarande är i dröjsmål, då kan säljaren häva på en gång.

Om varan har avlämnats men köparen inte betalat i tid, så kan säljaren endast häva köpet om han har förbehållit sig sådan rätt vid avtalets ingående. Tanken har varit att om säljaren inte skrivit in ett sådant förbehåll så har han nöjt sig med köparens personliga betalningsförmåga.

58 §

Köparen har en skyldighet att meddela säljaren om dröjsmål som uppkommer på hans sida inom skälig tid. Annars kan köparen bli ersättningsskyldig för kostnader som säljaren inte kunde undvika på grund av köparens avtalsbrott att inte meddela i tid. Meddelandet från köparen går på avsändarens risk (motsatsslut 82 §)så köparen bör kontrollera att säljaren faktiskt nås av meddelandet.

60 §

Paragrafen är ett förtydligande av köparens medverkansplikt som finns i 50 §. Säljaren har en rätt men inte en skyldighet att göra specifikationen av varan i enlighet med vad som kan antas vara i köparens intresse. Om säljaren väljer att inte specificera varan kan han häva köpet enligt 51 § och 55 §. Om säljaren väljer att specificera varan så kan han ha rätt till ersättning för merkostnader enligt 57 § 2 st. Säljaren måste meddela köparen om specifikationen och meddelandet går på avsändarens risk (motsatsslut 82 §) vilket gör att säljaren måste kontrollera att köparen verkligen får meddelandet. Om inte köparen ändrar specifikationen efter det att han fått meddelande härom, så blir varan avtalsenlig genom säljarens specifikation, alltså kan fel inte påpekas i det hänseendet.

72 §

Säljaren måste ta hand om varan oavsett vilken omständighet som gör att varan inte avlämnats till köparen. Det kan vara att säljaren håller inne varan i väntan på betalning, köparen inte har hämtat varan eller något liknande. Skäliga åtgärder får bedömas utifrån specifikt fall där omständigheterna får avgöra omfattningen av säljarens skyldighet. Varan kan ju vara av så skilda slag som en hund eller ett parti kakelplattor. Om säljaren försummar sin vårdplikt så kan köparen göra gällande att fel i varan föreligger.

73 §

Köparen måste vårda varan som han har tagit emot tills dess säljaren återfår den.

74 §

Säljaren kan överlåta vården på en tredje part och på så sätt bli befriad från vårdplikten men han måste välja den han överlåter varan till med vederbörlig omsorg.

75 §

Utgifter och kostnader som en part har lagt på att vårda varan för den andre partens räkning har han rätt att få ersättning för. Parten kan även vägra att lämna ut varan tills betalning skett för vården.

76 §

Parten som har vårdat varan för den andra partens räkning kan sälja varan under vissa förutsättningar. Huvudregeln är att den ska säljas med omsorg och att motparten, om det är möjligt, ska meddelas så att han kan få en möjlighet att ta hand om varan innan försäljning sker. Den vårdande parten kan alltså inte sälja varan till ett extremt underpris bara för att bli av med den. Om varan är av sådan art att den snabbt förstörs (te.x. färskvaror)så är den vårdande parten skyldig att sälja varan,likaså om vården skulle bli alltför kostsam. När vården blir alltför kostsam får avgöras i relation till varans pris eller art.

77 §

Undantag från skyldigheten att vårda varan eller att sälja snabbt försämrade varor. Om parten inte kan sälja varan (försäljningen har misslyckats) eller om priset som skulle fås för varan inte kan täcka kostnaderna för försäljningen så kan parten överta eller kasta den som avfall. Motparten måste om möjligt underrättas så att han får en möjlighet att själv ta hand om varan.

78 §

De intäkter och kostnader som härör från försäljningen och eventuell avkastning ska redovisas för motparten.

82 §

Huvudregeln är att meddelande som part ska lämna till motpart går på avsändarens risk. Det är alltså avsändarens ansvar att meddelandet verkligen når motparten.

Men meddelanden från köparen eller säljaren som gäller de i paragrafen uppräknade får åberopas även om de på något sätt försenats, förvanskats eller inte kommit fram under förutsättning att meddelandet avsänts på ett ändåmålsenligt sätt. Vad som är ändamålsenligt sätt får avgöras i det enskilda fallet, ibland kan det räcka med ett muntligt meddelande och i vissa situationer kan det vara lämpligt att dokumentera när och hur meddelandet avsänts och dess innehåll. T.ex går alltså meddelande om reklamation av en vara enligt exempelvis 29 § på mottagarens risk bara det har avsänts ändamålsenligt.

Genom ett e contrario-slut av denna paragraf gäller att alla meddelanden som inte räknas upp går på avsändarens risk och kan inte göras gällande om de har försenats, förvanskats eller inte kommit fram.