Konsumentköplag (1990:932)

Hoppa till: navigering, sök

Konsumentköplagen (KKöpL) är en skyddslagstiftning och som sådan tvingande (se 3 §) till förmån för konsumenter när de köper av en näringsidkare. Om inte en av parterna är konsument så gäller istället Köplagen (KöpL).

En konsument kan vända sig till Konsumentverket, Kommunens konsumentvägledare eller Allmänna reklamationsnämden (ARN) för råd och vägledning.

1 §

Lösa saker är till exempel sådana varor som livsmedel, kläder, möbler och bilar. Lagen gäller inte vid köp av: elektrisk ström, aktier, obligationer, livförsäkringar, bostadsrätter eller fastigheter. Varan ska vara avsedd för enskilt ändamål, det behöver inte betyda att du ska använda den själv utan det kan exempelvis vara en gåva. Lagen gäller även vid byte, det kan tex vara när en bil lämnas som betalning utan annan ersättning i pengar. Enkelt kan man beskriva lösa saker enligt KKöpL som lätt flyttbara varor, även om köparen inte kan flytta dem ensam.

2 §

Vid tillverkningsavtal gäller KKöpL oavsett vem av parterna som tillhandahåller materialet. Om konsumenten tillhandahåller en väsentelig del av materialet så gäller dessutom omsorgs- och avrådandeplikt enligt Konsumenttjänstlagen (4 § och 6 § KtjL).

Om köparen inte medverkar vid tillverkningsköpet uppstår så kallad medverkansbrist och det regleras i KöpL (analogt 50 § st 1, 51 § och 60 §).

3 §

Lagen är i huvudsak tvingande till köparens förmån. Det innebär att de rättigheter som lagen ger köparen kan inte inskränkas. Näringsidkaren kan alltså inte ge köparen sämre villkor än vad lagen föreskriver, men förmånligare avtalsvillkor gäller alltid. Exempelvis "öppet köp" regleras inte i KKöpL utan det är bättre villkor än vad lagen ger köparen.

Så kallade "tillgodokvitton" kan också lämnas vid byte av en felfri vara men inte vid reklamation, de regleras inte i KKöpL utan är frivilliga åtaganden från säljarens sida. Rekommendationen är att de ska vara giltiga i minst tre år. Om ingen tid är angiven så är det giltigt i tio år. På tillgodokvittot ska framgå: säljarens namn, firma och adress, att kvittot ställts till innehavaren (d.v.s den som visar upp det i butiken) hur länge det gäller och om tillgodokvittot kan lösas mot pengar eller om det måste bytas mot annan vara hos säljaren. Köparens risk med att godta tillgodokvitto är att om säljaren hinner gå i konkurs eller säljer till annan näringsidkare så har kunden bara en oprioriterad fordran i säljarens konkursbo eller en fordran hos den förste säljaren och vanligtvis blir det svårigheter att få kravet tillgodosett i sådana fall. Detsamma gäller "presentkort", som också bara är en oinlöst fordran hos säljaren och inte hos någon annan.

4 §

Som huvudregel ska varan hållas tillgänglig där säljaren har sitt affärsställe. Med affärsställe menas där näringsidkaren stadigvarande driver sin verksamhet. Konsumenten kan överenskomma med säljaren att varan ska avlämnas någon annanstans eller levereras.

5 §

Huvudregeln för tidpunkten när varan ska avlämnas är inom rimlig tid från köpet. Varans art och beskaffenhet får ge ledning till vad som kan ses som rimlig tid. Vid konsumentköp avlämnas varan oftast direkt vid köpet. Konsumenten och säljaren kan avtala om annan tidpunkt för avlämnande, t.ex. vid bestämd tidpunkt, efter anfordran (då är det köparen som bestämmer) eller utan uppskov (genast, per omgående). Säljaren avlämnar varan när köparen betalar för den. Om köparen fått kredit så har säljaren avstått från sin rätt att hålla inne varan i avvaktan på betalning (se 36 §).

6 §

Att varan ska ha kommit i köparens besittning för att anses som avlämnad betyder att köparen ska ha tagit hand om varan. Om den t.ex lämnats i köparens brevlåda eller ställts på hans tomt är den i köparens besittning men om den lämnats utanför hans lägenhetsdörr är den inte avlämnad och därmed står säljaren för alla kostnader som kan uppkomma för att varan förstörs, kommer bort eller försämras (se vidare 8 §).

7 §

Säljaren står för kostnaderna för varan, t.ex. lagring, omvård och transport som uppkommit innan avlämnadet till köparen.

8 §

Att bära risken för varan innebär att man ansvarar för om varan förstörs, kommer bort, försämras eller minskas. Om varan har avlämnats till köparen så måste han betala den även om den har förstörts, om det inte beror på säljaren. Säljaren bär risken för varan tills den faktiskt avlämnats till köparen. Om köparen låter bli att hämta varan i rätt tid så bär köparen risken för att den försämras genom varans egen beskaffenhet t.ex frukt som ruttnar, däremot inte annat som händer med varan (se 20 § st 2). Om köparen har avtalat om öppet köp(se 3 §) och varan har avlämnats så bär köparen risken för varan tills den lämnats tillbaka till säljaren.

9 §

Om köparen inte får varan eller får den för sent och det inte beror på köparen så är säljaren i dröjsmål. Varan ska avlämnas inom skälig tid.

10 §

Köparens rättigheter vid säljarens dröjsmål med att avlämna varan regleras i 11-14 §§. Köparen kan hålla inne en del av betalningen, kräva att köpet fullgörs, häva köpet och kräva skadestånd.

11 §

Köparen har rätt att hålla inne betalningen vid dröjsmål eller del av betalningen som säkerhet för eventuellt skadeståndsanspråk.

12 §

Köparen har rätt att kräva att säljaren fullgör köpet. Om det skulle kräva stora ekonomiska och fysiska uppoffringar från säljaren att fullgöra så kan han frånkomma sin plikt men det ska vara objektivt omöjligt, det får alltså inte vara något som beror på säljaren som person. Det kan t.ex vara en vara som är helt unik och den har förstörts.

Köparen måste meddela säljaren inom rimlig tid att han vill att säljaren fullgör köpet.

13 §

Om dröjsmålet är av stor betydelse för köparen så kan han häva köpet. Till skillnad mot KöpL så krävs inte att säljaren har insikt om betydelsen för köparen utan en konsument kan häva ändå. Om köparen ger en bestämd tilläggstid och säljaren inte levererar inom den heller så kan köparen häva köpet.

Om köpet är av en vara som tillverkats särskilt för köparen så krävs dock att säljaren har insikt om att det är av stor betydelse för köparen. Det kan t.ex. vara en bröllopsklänning som avlämnas dagen efter bröllopet. Detta är definitivt för sent och betydelsen av att klänningen avlämnades i tid är uppenbar.

14 §

Köparen kan få skadestånd för alla skador som uppstått på grund av säljarens dröjsmål, både direkta och indirekta skador. Se 32 §.

Säljaren kan bli fri från skadeståndsansvar om det har legat utanför hans s.k kontrollansvar. För att det ska vara fallet så krävs:

  1. att det förelegat ett hinder,
  2. det har legat utanför säljarens kontroll,
  3. det ska ha varit oförutsett och säljaren ska inte ha förväntas räkna med hindret vid köpet
  4. och säljaren kunde inte skäligen ha undvikit eller övervunnit hindret genom aktivt ingripande.

Det är säljaren som ska kunna bevisa att alla fyra punkterna är uppfyllda och om han kan det så är han fri från skadeståndsskyldigheten. Hindret som skall ha uppkommit ska objektivt sett omöjliggöra leveransen. Det är inte tillräckligt att det försvårar eller ger säljaren ökade kostnader att leverera trots hindret. En rimlighetsbedömning kan dock göras för att bedöma vilka uppoffringar säljaren är skyldig att tåla. Hindret får inte heller ha orsakats inom säljarens kontrollområde, något som säljaren i det enskila fallet haft möjlighet att påverka. Det kan vara inom hans egen organisation eller bero på planering, övervakning eller liknande. Säljaren har även ansvar för personal och kontrakterade medarbetare.

Det är omtvistat om sådant som personalstrejk, brand och stöld faller inom säljarens kontrollansvar. Kunde säljaren skäligen förutse hindret vid köpet, oavsett om det ligger inom hans kontrollområde eller inte, så är han skadeståndsskyldig. Säljaren är alltså skyldig att hålla sig informerad om vilka risker som finns för att leveransen kan bli försenad.

15 §

Köparen får inte häva eller kräva skadestånd om han inte inom rimlig tid reklamerar, d.v.s meddelar säljaren om att han vill häva.

16 §

Varan ska som huvudregel vara i avtalsenligt skick, det vill säga motsvara vad köparen och säljaren kommit överens om muntligt eller skriftligt annars är det ett fel på varan. Priset kan vara en indikator på vad köparen kan förvänta sig av varan. Köparen kan inte hävda fel som han kände till eller borde ha sett vid köpet. I denna paragraf räknas upp en del definitioner med vad som anses som fel i varan, den är inte uttömmande utan är exempel på fel, det kan finnas även andra fel. Själva varan och dess funktioner är sammantaget själva köpet och tillsammans med exempelvis priset, leveransen, marknadsföringen, produktdokumentationen ska det mostavara vad köpare och säljare kommit överens om.

Andra stycket, punkt 3, anger att varan inte ska på annat sätt avvika från vad köparen med fog kunnat förutsätta, här får omständigheterna och parternas inbördes förhållande vara vägledande. Om köparen haft obefogade förväntningar på köpet så kan det eventuellt regleras i AvtL, tex om avtalet kan strida mot god tro och heder eller om säljarens tystnad om varans kvalitet kan ses som svek.

16 a §

Om säljaren har åtagit sig att installera varan anses varan felaktig om brister i installationen orsakar fel.

17 §

Om en vara sålts i befintligt skick så kan den ändå vara felaktig om den är i sämre skick än vad köparen rimligtvis kunde räkna med. Vid bedömningen kan varans pris vara en riktlinje för varans kvalitet. Om varan är inköpt på auktion så utgår man från utropspriset vid bedömningen. Säljaren ansvarar även om varan är farlig (se 18 § punkt 2) eller om oriktiga uppgifter lämnats av säljaren (se 19 §).

18 §

Om varan är behäftad med ett s. k. rådighetsfel så är det fel i varan. Köparen behöver inte häva om han inte vill utan kan begära reduktion av priset om han vill kvarstå vid köpet ändå.

19 §

Säljaren har ett ansvar för lämnade uppgifter vid marknadsföring av varan. Uppgifterna ska avse varans användning eller egenskaper, som har lämnats vid marknadsföring eller annars före köpet. Säljaren har även ett ansvar för vilka uppgifter som har lämnats av någon annan om säljaren kände till, eller borde ha känt till, de felaktiga uppgifterna. Det kan vara tex informationsbroschyrer från tillverkaren eller liknande. Anställda hos säljaren är inte "någon annan" utan är att se som säljaren själv, då de har ett fullmaktsförhållande, så samma gäller om de felaktiga uppgifterna om varan lämnas av en anställd.

Säljarens fråntas ansvar om han tydligt rättat sina felaktiga uppgifter i tid innan köpet eller om de felaktiga uppgifterna inte har inverkat på köpet, dvs köparen hade köpt varan ändå trots de felaktiga uppgifterna.

20 §

Fel i varan ska ha funnits vid avlämnadet, även om symtomen visar sig senare.

20 a §

Detta är en presumtionsregel till köparens fördel och lättar på köparens beviskrav. Felet ska ha förelegat vid köpet (20 §) och om ett fel visar sig inom sex månader så anses det ha förelegat vid avlämnandet, om det inte är en vara som till sin beskaffenhet normalt försämras inom två månader t.ex. livsmedel.

Det räcker alltså att köparen visar att felet finns för att säljaren ska vara skyldig att vidta åtgärder om han inte kan bevisa att felet inte fanns vid avlämnadet. Detta kallas ibland felaktigt för sex månaders garanti, men det stämmer inte då garantier är ett frivilligt åtagande från säljaren eller någon i tidigare säljled och som är ett mer omfattande skydd då det ger rätt till påföljder även vid fel som uppkommit efter avlämnadet (21 §).

21 §

Garanti är ett helt frivilligt åtagande och kan lämnas av säljaren själv eller av t.ex. tillverkaren. Oavsett när funktionaliteten i varan försämras under garantitiden så skyddas köparen. Han behöver inte bevisa att felet har funnits från början men det får heller inte bero på olyckshändelse, vanvård eller liknande som beskrivs i lagtexten. Om det skulle föreligga att felet beror på köparen så ska säljaren bevisa det.

Eftersom garantin är frivillig från säljarens sida så påverkas inte köparens rätt att åberopa KKöpL. Om vissa funktioner på varan har uteslutits ur garantiavtalet så har köparen alltid sina rättigheter genom KKöpL i alla fall.

21 a §

Detta kallas för rättsligt fel och ger köparen rätt att åberopa påföljder enligt 22 a §. En köpare kan inte göra godtrosförvärv av stöldgods utan han kan reklamera varan och häva köpet.

22 §

Köparen kan kräva olika påföljder vid fel i varan och då i första hand avhjälpande eller omleverans och i andra hand hävning eller prisavdrag. Avhjälpande och omleverans ska försätta kunden i samma läge som om han från början fått en felfri vara. Vid hävning ska köparen försättas i samma läge som om avtalet aldrig ingåtts och vid prisavdrag i samma läge som om han från början köpt en felaktig vara.

23 §

Vill köparen åberopa sina rättigheter enligt KKöpL så är det viktigt att reklamation görs. Meddelandet ska lämnas till säljaren och det inom skälig tid. Om medelandet lämnas inom två månader efter det att köparen har upptäckt felet så är det inom skälig tid. Det rekommenderas att lämna meddelandet skriftligt på grund av att det är lättare att bevisa vid eventuell tvist, men muntligt är även det gällande trots att bevisläget för om det har lämnats och om det var inom skälig tid är betydligt svårare. Det är viktigt att tydligt beskriva felet och hur det yttrar sig i meddelandet.

Köparen har tre år på sig att reklamera ett fel från dagen man fick tillgång till varan. Reklamationen ska lämnas till säljaren. Om säljaren hänvisar till t.ex en tillverkare så kan köparen välja att vända sig direkt till tillverkaren om det är fördelaktigare för honom. Säljaren har en ovillkorlig plikt att ta emot reklamationen enligt denna lag. Om säljaren skulle ha upphört med verksamheten så har köparen en rättighet att reklamera direkt till någon i tidigare led (se vidare 46 §).

Medelandet med reklamationen sänds på mottagarens (säljaren) risk, och kan alltså åberopas även om det försenas, förvanskas eller inte kommer fram. Se 47 §.


24 §

Om säljaren har varit grovt vårdslös, handlat i strid mot tro och heder eller sålt en vara som är behäftad med förbud eller hinder enligt 18 § så gäller , med stöd av 2 § Preskriptionslag (1981:130[, en 10-årig preskriptionsfrist.

25 §

Om varan är felaktig kan köparen hålla inne så mycket av betalningen som motsvarar kraven som köparen har på säljaren. Det kan t.ex gälla kostnaden att få varan reparerad eller för krav på prisavdrag. En risk finns i att hålla inne med för mycket av betalningen, vilket medför att köparen hamnar i dröjsmål enligt 38-39 §§.

26 §

Köparen har i första hand rätt att kräva reparation eller utbyte av varan. I båda fallen ska påföljden utföras utan kostnad för köparen. Alla reparationer ska utföras inom rimlig tid och utan väsentelig olägenhet för kunden. Omständigheter så som varans art och vilket ändamål köparen behöver varan till är vägledande för vad som ska anses som rimlig tid och väsentelig olägenhet. Säljaren kan inte avvärja köparens krav på avhjälpande med ett erbjudande om omleverans, om han inte först visar att avhjälpande är omöjligt eller oproportionellt. Inte heller kan köparens krav på omleverans med erbjudande om avhjälpande, om det inte visas att en omleverans är omöjligt eller oproportionellt. Proportionaliten ska ses som en jämförelse av kostnader mellan de olika påföljderna. Det är alltså förbehållet köparen att bestämma om erbjudandet om reparation eller utbyte av varan ska antas eller avvisas. Som regel brukar säljaren få maximalt två gånger på sig att reparera varan enligt fall hos ARN och Konsumentombudsmannen men det beror på om det för köparen är en väsentelig olägenhet, t.ex kanske kunden kan få ett låneexemplar under reparationstiden. Ett fel kan bli hävningsgrundande, dvs. väsentligt, om felet kvarstår efter två avhjälpningsförsök.

27 §

Säljaren har rätt att erbjuda reparation eller utbyte på eget initiativ istället för att godta hävning eller prisavdrag om han direkt därefter, när köparen reklamerar varan, erbjuder sig att göra detta.

28 §

Vid hävning ska köparen få pengarna tillbaka. Som huvudregel måste varan lämnas tillbaka väsenteligen oförändrad eller oförminskad. Gällende köparens bortfall av rätten till hävning se 45 §.

Köparen har rätt till ersättning för de utlägg han har haft på grund av reklamationen och han har även rätt till ersättning för förluster och betydande besvär som beror på fel eller dröjsmål.

29 §

Den väsentliga betydelsen för köparen får avgöras i det specifika fallet.

30 §

Köparen kan kräva skadestånd för skada, t.ex. utgifter för telefon, porto, bärgning av bil eller taxiresor. Det kan vara inkomstförlust eller ersättning för prisskillnad vid köp av en kompensationsvara (köp av likadan vara till ett högre pris, se 33 § om s.k. täckningsköp). Det kan även vara för förvaring av matvaror vid fel i frys, ej utnyttjade biljetter o.s.v.

Köparen måste visa att han verkligen har tillfogats en förlust på grund av säljarens avtalsbrott. Säljaren kan gå fri från skadeståndskrav om han kan visa att det låg utanför hans kontrollansvar (se 14 §), och att han inte rimligtvis kunde räkna med hindret, och inte heller kunnat undvika eller övervunnit följderna. Säljaren måste uppfylla alla dessa krav för att gå fri från skyldigheten.

Däremot kan inte köparen få ersättning för personskador, de ersätts enligt allmänna skadeståndsregler (se skadeståndslagen). För personskador som orsakats av en säkerhetsbrist i själva varan kan skadestånd istället utgå enligt produktansvarslagen.

31 §

Köparen har rätt att även kräva skadestånd för följdskador på annan egendom som tillhör köparen eller medlem i hans hushåll, så kallad produktskada. Köparen måste påvisa ett naturligt orsakssamband mellan det ursprunliga felet och följdskadorna. Köparen får inte heller ha förvärrat skadorna genom att underlåta att vidta åtgärder för att begränsa skadan. Exempelvis genom att låta ett kylskåp stå och läcka och förstöra golvet (se 42 §).

För sakskador som orsakats av en säkerhetsbrist i själva varan kan skadestånd istället utgå enligt produktansvarslagen.

32 §

Både direkt förlust och indirekt förlust kan ersättas.

33 §

Köparen kan när han häver ett köp göra ett täckningsköp för att begränsa skadeverkningarna av säljarens avtalsbrott. I så fall ska om priset för täckningsköpet var rimligt mycket högre ersättas av säljaren. Täckningsköpet ska vara gjort med vederbörlig omsorg och inom skälig tid.

34 §

Paragrafen ger en möjlighet att jämka skadestånd om det skulle vara oskäligt betungande för säljaren med hänsyn till hans ekonomiska förhållande. Här kan sådant som försäkringsersättningar eller t.o.m. möjligheten för köparen att ha en sådan försäkring vägas in i omständigheterna till säljarens förmån. Till omständigheterna i det specifika fallet ska man även ta hänsyn till säljarens möjligheter att proaktivt kunnat ha förhindrat den uppståndna skadan.

35 §

Om köparen kommit överens med säljaren om ett bestämt pris för en vara så gäller det. Det ska vara möjligt att vid köpetillfället slå fast vilket pris som ska betalas, till exempel en viss köpesumma, ett visst belopp per kg etc, så att det exakta priset beror på kvantiteten. Om inte ett bestämt pris har avtalats så ska köparen betala vad som är skäligt. Hänsyn ska då tas till vilken slags vara det är, kvaliteten, ny eller begagnad, marknadspris och omständigheter i övrigt m.m.

36 §

Om det inte följer av avtalet när köparen ska betala varan så ska köparen betala när säljaren kräver det, men inte före varan levererats till köparen och han har besittningsrätt.

37 §

Köparen har alltid rätt att avbeställa en vara innan den har levererats, utan att ange skäl, men säljaren har då rätt till ersättning. Säljaren kan kräva ersättning för kostnader han har haft för att ingå och fullfölja avtalet, fraktkostnader, och återställande av varan till ursprungligt skick samt eventuell ersättning för förlust för att affären inte blev av m.m.

Säljaren kan avtala före köpet att viss ersättning ska utgå vid avbeställning så länge inte ersättningen är oskäligt hög. Det behöver inte motsvara säljarens kostnader i det specifika fallet utan kan vara högre (ofta en procentsats eller förverkande av handpenning). Om avbeställningen görs innan säljaren accepterat köparens anbud så blir inte köparen ersättningsskyldig (se 41 § st 3).

38 §

Köparen har betalat i rätt tid om betalningen kommit in på säljarens bankkonto senast på förfallodagen.

39 §

Här ges en uppräkning av de påföljder en säljare kan göra gällande vid dröjsmål. Vid hävning på grund av dröjsmål kan köparen även kräva ersättning för kostnader som kan ha uppstått.

40 §

Om varan har avlämnats till köparen och den är i hans besittning, så kan inte säljaren häva köpet om han inte har förbehållit sig den rätten i avtalet, återtagandeförbehåll.

Om säljaren häver köpet före leveransen är säljaren inte längre skyldig att leverera varan och köparen inte skyldig att betala, dock kan viss ersättningsskyldighet kvarstå. Om säljaren häver köpet efter leveransen ska köparen få tillbaka betalningen inklusive ränta när han lämnar tillbaka varan. Om köparen har haft rimlig nytta av varan kan han vara skyldig att betala en rimlig ersättning för nyttan. Det kan t.ex. vara vid bilköp som nyttoavdrag kan bli aktuellt (se vidare 43-44 §§).

41 §

Denna paragraf reglerar skadestånd vid hävning eller avbeställning, från båda parters sida. För exempel på skälighetsbedömning samt jämkning av skadestånd enligt andra stycket, se RH 1997:116.

42 §

Både köpare och säljare är skyldiga gentemot den andra parten att begränsa skadorna som kan uppstå på grund av dröjsmål eller fel i varan (gällande köparen se 31 §).

43 §

Enligt principen "Zug um Zug" ska parternas prestationer bytas mot varandra samtidigt om inte annat avtalats. Annars ska godtagbar säkerhet ställas för eventuellt skadestånd och ränta som kan uppkomma på grund av dröjsmålet med att prestera samtidigt som den andra parten.

44 §

Om köparen häver men han trots allt under den tiden han har haft varan i sin besittning, har haft någon sorts avkastning av varan eller rimlig nytta av varan kan han vara skyldig att betala en rimlig ersättning. Säljaren i sin tur ska betala ränta på pengarna som han ska betala tillbaka vid hävning, då ränta är den avkastning som getts till säljarens fördel.

45 §

Köparen förlorar inte sin rätt till hävning eller omleverans om varan förstörts, kommit bort, försämrats eller förminskats på grund av varans art och det inte beror på något som köparen är vållande till, t.ex livsmedel som förstörs, kläder som inte tål att tvättas o.s.v. Inte heller förlorar köparen sin rätt till hävning om varan som ovan förstörts på något sätt om det var som en följd av en undersökning för att kontrollera varans felfrihet eller om varan har använts för det bruk den var avsedd för men ändå förstörts, t.ex en tvättmaskin eller en matberedare som använts en tid innan felet visade sig och den inte har den kvalitet som den hade vid köpet.

Köparen kan även ersätta säljaren för annan uppkommen värdeförminskning och kvarhåller på så sätt sin rätt till hävning av köpet.

46 §

Om säljaren t.ex. gått i konkurs, är på obestånd, har upphört med verksamheten, överlåtit rörelsen eller det är omöjligt att få tag på honom så kan köparen rikta sitt anspråk om fel på varan mot tidigare säljled t.ex en tillverkare eller grossist. Parten i tidigare led måste vara näringsidkare och säljaren skulle i sin tur kunnat ha riktat motsvarande krav. Om säljaren redan gjort upp med köparen i ett tidigare säljled, vilket är vanligt gällande tillverkare, så kan inte köparen rikta anspråk mot näste säljare. Säljaren i tidigare led har ju i sådant fall redan gjort rätt för sig.

I det fall säljaren hänvisar kunden, vid reklamation av varan, direkt till tillverkaren eller tidigare säljare så kan köparen välja om han tycker att det är förmånligare att vända sig direkt till den som kanske har den mesta kunskapen om varan. Köparen har alltid rätt att kräva att säljaren ombesörjer kontakten med t.ex tillverkare och dylikt. Ibland kan t.ex en reparation klaras av på kortare tid om varan direkt hamnar på det ställe där reparationen ska utföras.

47 §

Vanligtvis står avsändaren för risken att hans meddelande inte kommer fram i tid eller på rätt sätt. KKöpL gör vissa undantag härifrån om meddelandet har avsänts på ändamålsenligt sätt, t.ex. per post, telegram, telex. Undantaget innebär att köparen kan göra sina krav gällande om han kan visa att han avsänt det på ändamålsenligt sätt även om det förvanskas, försenas eller inte kommer fram. Trots detta kan köparen behöva sända ett nytt meddelande om det skulle behövas.

De meddelanden som går på säljarens risk är: Köparens krav på fullgörelse, hävning och skadestånd, reklamation vid fel på varan, krav på avhjälpande eller omleverans och anspråk på säljare i bakre säljled.

De meddelanden som går på köparens risk är: säljarens krav på betalning med tilläggstid.

48 §

Om säljaren eller köparen avtalar om annat lands lag, som är utanför EU, trots att KKöpL gäller för köpet, samt det landets lag har sämre villkor än KKöpL, så gäller inte det avtalsvillkoret.

49 §

Om köparen kan visa upp ett giltigt köpeavtal så ingår inte varan i säljarens konkursbo. Det måste vara en bestämd vara eller i vart fall kunna individualiseras så man säkert kan säga vilken vara som köpeavtalet avser.

Före 1 juli 2002 så var köparens rätt skyddad först när varan avlämnats och var i köparens besittning. Om köparen t.ex köpt en båt och lämnat kvar den för förvaring hos säljaren och säljaren under tiden gick i konkurs så ingick båten i säljarens konkursbo trots att den var betald. Köparen fick bara en oprioriterad fordran i säljarens konkursbo och fick oftast varken båt eller pengar tillbaka.