SFS/1999:1229

Hoppa till: navigering, sök

Huvudförfattare: Aimée Kreuger

Inkomstskattelagen (IL) är den centrala lagen inom skatterätten. Lagen reglerar beskattning av inkomster, och gäller för både fysiska och juridiska personer. Både den kommunala och den statliga inkomstskatten täcks av lagen.

De olika inkomstslagen är centrala i Inkomstskattelagen. Med några få undantag beror beskattningen på vilket av inkomstslagen näringsverksamhet, kapital och tjänst som inkomsten klassas som.

Vet man inte vilket inkomstslag som är aktuellt är ett sätt att i tur och ordning kontrollera inkomstslaget näringsverksamhet, kapital och slutligen tjänst. Juridiska personer beskattas enbart i inkomstslaget näringsverksamhet, så för dessa behöver ingen bedömning göras.


Innehåll

1 kap Grundläggande bestämmelser om kommunal och statlig inkomstskatt

De flesta inkomster beskattas i något av de tre inkomstslagen, även om det rent språkligt kan se ut som att de inte hör hemma i något av dem. Exempelvis beskattas inkomster av hobby i inkomstslaget tjänst. Juridiska personers inkomster beskattas alltid i inkomstslaget näringsverksamhet, för fysiska personer kan beskattningen ske i samtliga inkomstslag.

Om verksamheten bedrivs självständigt, varaktigt och med vinstsyfte beskattas verksamheten i inkomstslaget näringsverksamhet. Om något av kriterierna saknas handlar det istället om inkomst av tjänst eller kapital

1 kap. 1 §

Inkomstskattelagen delar upp inkomsterna i tre olika inkomstslag, inkomst av näringsverksamhet, kapital och tjänst. En inkomst som tas upp i t.ex. inkomstslaget kapital kommer att kapitalvinstbeskattas, och beskattningen baserar sig på de regler som gäller för just inkomstslaget kapital. Juridiska personer beskattas enbart i inkomstslaget näringsverksamhet, fysiska personers inkomster beskattas i olika inkomstslag beroende på hur de uppstått. Beskattning kan ske i olika inkomstslag för en och samma person, men varje inkomst beskattas enbart i ett inkomstslag. Vilket inkomstslag en inkomst hör till avgörs vanligen i början av respektive avdelning. För närmare beskrivning av avgränsning mellan de tre inkomstslagen, se inledningen till kapitlet.

1 kap. 5 §

En fysisk person räknar ut överskottet i näringsverksamhet och tjänst var för sig, enligt den beräkning som gäller för respektive inkomstslag. Dessa läggs sedan ihop och beskattas gemensamt. Det betyder bland annat att en person som inte når upp till skiktgränsen för statlig inkomstskatt enbart genom inkomsterna från sin anställning kanske gör det då dessa läggs ihop med inkomsterna från näringsverksamhet.

Eftersom enbart överskotten räknas ihop är det inte möjligt att använda underskott i t.ex. näringsverksamhet till att minska skatten för tjänsteinkomsterna. Underskott får istället vanligen användas för att minska kommande års beskattning av överskott i samma inkomstslag. Ett undantag från detta finns dock i 62 kap. 3 §.

En schematisk uppställning över skattens beräkning:

Överskott i inkomstslaget tjänst

+ överskott i inkomstslaget näringsverksamhet

- allmänna avdrag (t.ex. pensionssparande. De allmänna avdragen behandlas i 62 kap.)

= den taxerade förvärvsinkomsten

- grundavdrag

- sjöinkomstavdrag

= Beskattningsbar förvärvsinkomst

(Uppställningen är inte fullständig, utan avser bara att ge en bild av i vilken ordning avdrag och beskattning görs. Den omfattar t.ex. inte avdrag för pensionssparande.)

Bestämmelser om beräkning av resultat i de olika inkomstslagen finns i 10-12 kap för inkomstslaget tjänst, och 13-40 kap. för inkomstslaget näringsverksamhet.

Notera att detta endast gäller fysiska personer. För juridiska personer, se 7 §.

1 kap. 6 §

Beskattningen i inkomstslaget kapital sker för sig, separat från inkomst av näringsverksamhet och tjänst. Bestämmelser om beräkning av resultat finns i 41 – 42 kap.

1 kap. 7 §

Med överskott menas inkomster minus utgifter. För att vara en avdragsgill utgift måste den normalt vara nödvändig för inkomstens förvärvande.

Allmänna avdrag är avdrag som inte specifikt hör ihop med verksamheten, utan är tillgängliga för alla. Läs mer om allmänna avdrag i kapitel 62.

Juridiska personer beskattas enbart i inkomstslaget näringsverksamhet, detta behandlas i kap. 13-40. Se även kap. 8-9 om inkomster som är skattefria respektive utgifter som inte får dras av.

1 kap. 12 §

Året då inkomsten uppstår är beskattningsåret. Beskattningsåret kan antingen vara ett kalenderår eller ett räkenskapsår enligt reglerna i t.ex. bokföringslagen. Året efter beskattningsåret är taxeringsåret.

Under beskattningsåret betalas i normalfallet preliminärskatt. Under taxeringsåret beräknas den slutgiltiga skatten, och den skattskyldige får betala in det som saknas eller får tillbaka om för mycket preliminärskatt har betalats


1 kap. 13 §

För inkomstslagen kapital och tjänst är beskattningsåret alltid kalenderåret innan taxeringsåret.

Beskattningsåret för fysiska personers näringsverksamhet är i princip alltid samma som kalenderåret innan taxeringsåret. Den avvikelse som har störst praktisk betydelse är möjligheten till förlängt räkenskapsår i samband med starten av enskild näringsverksamhet. Startar verksamheten efter 1 juli har näringsidkaren möjlighet att förlänga räkenskapsåret till årsskiftet nästkommande år. Beskattningsåret kommer då som mest att vara ett och ett halvt kalenderår.


1 kap. 14 §

Handelsbolag är inte skattskyldigt i sig självt, utan beskattningen sker hos delägarna. Eftersom såväl fysiska som juridiska personer kan vara delägare i handelsbolag skulle beskattningstidpunkten kunna variera mellan ägarna. Enligt den här paragrafen beskattas alla delägare samtidigt.

Enligt bokföringslagen 3 kap. 1 § gäller att om minst en av ägarna till ett handelsbolag är fysisk person får handelsbolaget endast ha kalenderår som räkenskapsår. Motsatsvis gäller att möjlighet finns att ha brutet räkenskapsår då ingen av ägarna är fysisk person.

2 kap. Definitioner och förklaringar

2 kap. 2 §

2 kap. 2 a §

2 kap. 5 a §

2 kap. 10 §

2 kap. 11 §

2 kap. 23 §

Med "inte oväsentlig omfattning" avses vanligen minst en tredjedels heltid.

Om verksamheten baseras på den skattskyldiges egen insats, t.ex. som för en rådgivare eller hantverkare, är det aktiv näringsverksamhet oavsett arbetsinsats. Baseras verksamheten på en tillgång, t.ex. en fastighet, kan det krävas en större arbetsinsats för att näringsverksamheten ska ses som aktiv.

2 kap. 25 §

Avgörande är om rörelsen är självständig efter avskiljandet, oavsett hur det har fungerat innan avskiljandet.

2 kap. 34 §

3 kap. Fysiska personer

3 kap. 3 §

I 7 § finns definitioner för att avgöra om en person har väsentlig anknytning.

En obegränsat skattskyldig person som har anställning som innebär att han vistas utomlands kan vara undantagen svensk beskattning enligt sexmånaders- eller ettårsregeln, se 9-13 §.

3 kap. 8 §

Om fler länder berörs av en inkomst kan fler än ett land ha skatteanspråk, vilket kan leda till sk. internationell dubbelbeskattning. För att undvika det skrivs dubbelbeskattningsavtal mellan länder, där man reglerar vilket land som beskattar vilka inkomster. Skatteverket listar aktuella avtal här.

Utländsk skatt kan även vara avdragsgill i svensk näringsverksamhet, 16 kap. 18-19 §§.

8 kap. Inkomster som är skattefria

8 kap. 2 §

Vad som räknas som arv, testamente eller bodelning följer av deras civilrättsliga regleringar. Arvet, bodelningen o.s.v är alltid skattefritt i sig självt, däremot kan det bli fråga om beskattning i tidigare och senare led, i den mån det inte istället räknas som gåva. Ett dödsbo med aktier beskattas för utdelning på dessa, och arvtagaren beskattas för utdelning efter att arvet skiftats. Det är enbart själva förflyttningen, t.ex. från dödsbo till arvtagare, som inte beskattas. För dödsbo efter någon som drivit enskild näringsverksamhet gäller kontinuitetsprincipen. För att en gåva ska vara skattefri krävs att den är benefik (ges utan motprestation). Ges gåvan på grund av en utförd eller framtida arbetsinsats finns risk att gåvan istället klassas som remuneratorisk, så klassas vanligen gåvor som ges inom ett anställningsförhållande. För att undvika inkomstbeskattning av t.ex. julgåvor till anställda krävs att de håller sig inom de beloppsgränser som fastslås av Skatteverket. Exempelvis är julgåva under inkomståret 2009 skattefri om värdet inte är högre än 450kr.

Skatteverket om olika förmåner.

I vissa fall kan gåvomottagaren ge något i utbyte mot gåvan, blandat fång, utan att det innebär att den helt tappar sin benefika karaktär. Enligt delningsprincipen räknas det som ges mot ersättning som köp, medan den överskjutande delen är gåva och därmed skattefri. För fastigheter gäller särskilda regler. Om ersättningen är lägre än fastighetens taxeringsvärde räknas hela transaktionen, inte bara en del av den, som gåva.

8 kap. 3 §

För att vara skattefri krävs i princip att vinsten berodde på slumpen. Beror vinsten istället till större del på någon form av arbetsinsats beskattas vinsen vanligen som inkomst av tjänst. I Lotterilag (1994:1000) uttrycks det i 3 § så här: ”Vid bedömningen av om en verksamhet är ett lotteri skall hänsyn tas till verksamhetens allmänna karaktär och inte endast till den större eller mindre grad av slump som finns i det enskilda fallet.”

Lotteri som endast är tillgängligt för anställda hos företaget som anordnar det beskattas alltid som inkomst av tjänst.

Det är endast lotterier och premieobligationer inom EES som är skattefria. Vinster i lotterier och premieobligationer utanför EES är skattepliktiga, dock finns två undantag.

  • vinsten eller vinstdragningen är inte högre än 100kr.
  • vissa vinster efter vadhållning i samband med hästtävlingar där deltagandet sker via en svensk trav- eller galopporganisation (Lag (1991:1482) om lotteriskatt, 1 § 2 st. ).

I de situationerna är även vinster som kommer utanför EES skattefria.

Poker räknas som slumpspel, och är därför skattefritt i den mån arrangören av spelet är hemmahörande inom EES. Vinst i lotteri beskattas visserligen inte hos vinnaren, men väl hos anordnaren, se lagen (1991:1482) om lotteriskatt.

8 kap. 4 §

Tävlingsvinster beror på en prestation och beskattas vanligen i inkomstslaget tjänst. Uppfylls något av kriterierna i denna paragraf är vinsten ändå skattefri.

8 kap. 5 §

Skattefriheten för utbildningsstipendier är inte absolut. Stipendier från arbetsgivare för arbetstagares vidareutbildning inom tjänsten är inte skattefria, samma gäller för stipendier från fackförbund för kurser i facklig verksamhet. Avgörande är om stipendiet kan liknas vid en gåva, eller om det kan relateras till att givaren har eller kommer att få nytta av mottagarens utbildning.

8 kap. 11 §

Med ”liknande ersättningar” avses ersättningar som ges enligt samma förutsättningar som de nämnda. Det handlar om ersättningar som ges som stöd, inte som ersättning för arbete. Exempel på ersättning som täcks in av formuleringen är habiliteringsersättning och flitpeng.

8 kap. 22 §

Skattefriheten omfattar även ersättning för tillgångar som skulle ha kapitalvinstbeskattats. Skattefriheten påverkas inte av om de ökat eller sjunkit i värde, vilket innebär att försäkringstagaren kan få ut en skattefri ersättning som i annat fall skulle ha beskattats. Motsvarande gäller att värdeminskning inte ger rätt till avdrag. Se dock kap. 31.

8 kap. 28 §

Undantaget för då plockandet i sig utgör näringsverksamhet innebär att då det är självständigt, varaktigt och har ett vinstsyfte beskattas inkomsterna i inkomstslaget näringsverksamhet, och omfattas därmed inte av skattefriheten.

8 kap. 30 §

För att vara avdragsgill bör ersättningen vara skälig, dvs. stå i proportion till värdet av det som återfunnits eller räddats samt (eventuellt) insatsen som krävts.

Hittegods bör inlämnas till polisen, som då fastställer vad som är skälig hittelön. Vanligen innebär det 10% av godsets marknadsvärde. För mer information om vad som gäller då något upphittats, läs mer hos polisen, 4.1 behandlar hittelön.

9 kap. Utgifter som inte får dras av

9 kap. 2 §

För att vara avdragsgillt krävs att kostnaden är en merkostnad i förhållande till hur det annars hade varit. Ett månadskort till lokaltrafiken är i princip aldrig avdragsgillt, även om kortet krävs för att ta sig till arbetet eller olika uppdrag är det i de flesta fall inte införskaffat på grund av det. Kortet hade köpts oavsett, och är därmed inte avdragsgillt eftersom det inte är en merkostnad då det även används för tjänsten eller uppdraget.

Se även 12 kap., där ett antal undantag finns.

9 kap. 4 §

Exempel på särskild skatt, som inte lyder under avdragsförbudet, är fastighetsskatt som får dras av enligt 16 kap. 17 §. Det är endast svenska allmänna skatter som inte får dras av, för utländska skatter finns inget sådant hinder. Att svenska särskilda och utländska skatter inte omfattas av avdragsförbudet innebär inte att de automatiskt är avdragsgilla, situationerna där de kan vara det varierar. Se vidare 16 kap 17-19 §§

9 kap. 9 §

Utgångspunkten är att böter och sanktionsavgifter aldrig är avdragsgilla, oavsett situationen. Ett särfall är när arbetsgivare betalat böter åt en anställd, t.ex. ett bud som fått en parkeringsavgift. I det fallet är utgiften avdragsgill såsom lönekostnad, och den anställde inkomstbeskattas för beloppet.

9 kap. 10 §

Vad som är otillbörligt bestäms baserat på en samlad bedömning. I den bedömningen ses främst till om transaktionen är ägnad att påverka mottagarens tjänsteutövning. Faktorer som kan påverka bedömningen är värdet på transaktionen samt kulturen i landet där det gavs, sådant som inte påverkar är vad transaktionen kallas.

Att kulturen i landet där transaktionen sker spelar in innebär inte att mutan kan var avdragsgill för att den skett i ett land drabbat av korruption. Däremot spelar det in i gränsdragningen mellan otillbörlig muta och avdragsgill representation.

10 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget tjänst

Översikt över kapitel om inkomstslaget tjänst

Kapitel 10
Grundläggande bestämmelser samt vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst, sätter ramarna för inkomstslaget.
Kapitel 11
Vad som skall tas upp inom ramarna för ramarna av inkomstslaget.
Kapitel 12
Vad som skall dras av inom ramarna för ramarna av inkomstslaget.

10 kap. 1 §

Inkomster beskattas som inkomst av tjänst om det är ersättning för utförd prestation, och inte ska beskattas som näringsverksamhet eller kapital. Det innebär att inkomster i hobbyverksamhet beskattas då dessa är på grund av en prestation, medan gåvor inte beskattas. Endast fysiska personer kan ha inkomst av tjänst.

10 kap. 2 §

Pension definieras i 5 §. För engångsbelopp gäller begränsningarna som tas upp i 11 kap. 38 §

10 kap. 5 §

Punkten 4 i första stycket ”på grund av tidigare tjänst på annat sätt än genom försäkring...” kan lätt missuppfattas. Avsikten är inte att avgångsvederlag och liknande ska räknas som pension.

Ett vederlag kan ses som avgångsvederlag om det exempelvis rör sig om ”...en ekonomisk uppgörelse mellan arbetsgivare och arbetstagare i en situation då parterna är överens om att anställningsförhållandet av viss anledning skall upphöra.” (Länsrättens i dom i Stockholms län dom den 25 maj 2005 i mål nr 7168-05. Domen fastställdes av Regeringsrätten).

I samma mål sa länsrätten även ”Har en ersättning på grund av anställningens upphörande avsatts för framtida pension bör pensionsavtalet vara utformat så att den sökande inte kan upphäva eller ändra avtalet. Är så inte fallet bör ersättningen behandlas som ett avgångsvederlag. ”

10 kap. 8 §

Paragrafen styr när inkomsterna ska beskattas. En inkomst som uppstår och betalas ut under samma år innebär vanligen inga svårigheter, men ibland ibland sker det under olika år. Enligt kontantprincipen, som tar sig uttryck i den här paragrafen, ska beskattningen då ske det år då inkomsttagaren kan förfoga över inkomsten. Ett exempel är då en arbetstagare har pensionsförsäkring via sin arbetsgivare. Att arbetsgivaren sätter av belopp för arbetstagarens fördel innebär inte att den senare beskattas för avsättningarna, beskattningen uppkommer först det år då pensionen betalas ut. Undantag kan finnas för tågresor, drivmedel, semesterersättning, trohetsrabatt och liknande samt förvärv av värdepapper och personaloptioner. Se även 9-12 §§

10 kap. 11 §

Den avgörande skillnaden här är mellan första och andra stycket, om förvärvet avser värdepapper eller en rätt att i framtiden förmånligt förvärva värdepapper (personaloption). Personaloptioner är ett sätt för arbetsgivare att skapa starkare band mellan de anställda och företaget. Personaloptionerna kännetecknas av starka begränsningar, som att de måste ligga vilande en viss tid innan de kan användas, inte kan överlåtas och att de blir ogiltiga om innehavaren lämnar anställningen. Eftersom personaloptioner inte är värdepapper och inte heller innebär en möjlighet att förfoga över värdet samtidigt som de förvärvas kommer de heller inte beskattas då, utan enligt andra stycket beskattas då rätten utnyttjas eller överlåts.

Om den anställde betalat för personaloptionen gäller för avdrag för den kostnaden vad som står i 10 kap. 15 §.

För förmån i annat än pengar inträder skatteplikt då förmånen utnyttjas, exempelvis då kostförmån erbjuds.

10 kap. 13 §

Med utgifter avses här i princip kostnader för att förvärva och bibehålla inkomsterna av tjänst. Ett undantag från huvudregeln i första stycket görs då större investeringar görs. I dessa fall kan avdraget delas upp på flera år, beroende på hur lång livslängden på investeringen bedöms vara. Andra stycket hänvisar till 12 kap. 37 § som handlar om hobbyverksamhet.

10 kap. 16 §

Underskott får alltid dras av det följande beskattningsåret, även om underskottet beror på ett tidigare avdraget underskott. Det finns inga tidsbegränsningar för hur länge underskottet får skjutas fram.

För hobby gäller dock enligt 12 kap. 37 § att underskottet högst får sparas i 5 år.

11 kap. Vad som ska tas upp i inkomstslaget tjänst

11 kap. 2 §

Endast den representation som har ett omedelbart samband med tjänsten är skattefri. Inspirations- eller studieresor kan vara tillåtet inom vissa yrkesgrupper, om de har en påtaglig nytta för tjänsten. Det krävs inte att resan är nödvändig för tjänsten. Handlar det om en konferens bör minst 30 timmar per vecka vara schemalagt, där räknas inte själva restiden in. Oavsett resans typ ska den till övervägande del vara för tjänstens del. Ett visst inslag av privat resa gör inte resan skattepliktig, t.ex. konferensdeltagare som går på teater på kvällen.

11 kap. 3 §

Gäller för personal som omfattas av Lag (2003:169) om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands

11 kap. 6 §

Pensionen beskattas hos arbetstagaren i samband med att denne kan förfoga över den, vilket innebär att den beskattas i samband med de planerade utbetalningarna. Kan arbetstagaren förfoga över inkomsten i samband med att arbetsgivaren har utgifterna för den handlar det sannolikt inte om pension, och beskattningen sker då i samband med detta.

11 kap. 8 §

Arbetsgivare får stå för en förmån för arbetstagare utan att arbetstagaren behöver skatta för förmånen om samtliga krav är uppfyllda:

  • Förmånen ska vara av väsentlig betydelse för arbetsuppgifterna, däremot krävs inte att förmånen är en nödvändig förutsättning.
  • Förmånen får inte nämnvärt påverka den anställdes privata levnadskostnader, inte heller vara av alltför stort värde i sig självt.
  • Det ska vara svårt att skilja ut nyttan för den anställde privat från nyttan förmånen har i tjänsten. Handlar det t.ex. om möjlighet till fria samtal är det möjligt att skilja ut de privata samtalen, som då tas upp till förmånsbeskattning.

Arbetstagaren får enbart ha nytta av förmånen om det är att se som en "ofrånkomlig biförmån". Exempel på sådana förmåner som kan omfattas av undantaget är hemlarm om arbetstagaren arbetar hemma med dyr utrustning som hör till arbetsgivaren. Om arbetstagaren gör inköpet och arbetsgivaren ersätter detta ska ersättningen tas upp till beskattning.

11 kap. 9 §

Arbetskläder som tillhandahålls av arbetsgivaren tas inte upp till beskattning i den mån det handlar om skyddskläder, specialanpassade kläder eller uniformer. Specialanpassade kläder innebär bland annat företagskläder med logotyp, t.ex. profilkläder till mässpresentatörer. Skatteverket definierar uniform som ”...sådan klädedräkt för tjänstebruk som fastställts och utformats i detalj av myndighet eller arbetsgivare. En uniforms primära syfte bör vara att utmärka en viss befattning eller vissa befogenheter. Karaktäristiskt för en uniform är att den har en från vanliga kläder tydligt avvikande utformning." (Skatteverkets allmänna råd (SKV A 2007:37))

Precis som för 8 § gäller att arbetsgivaren måste göra inköpet.

11 kap. 11 §

Vad som är mindre värde beror på typen av förmån. Totalkostnad för friskvård borde exempelvis kunna vara högre än den för förfriskningar. Värdet räknas ut för samma typ av förmån sammantaget, erbjuder arbetsgivaren ett stort utbud av friskvård ska det sammanlagt handla om ett mindre värde.

Förmånen beskattas om den bara erbjuds en del av de anställda. Handlar det om praktiska orsaker, t.ex. stor eller utspridd arbetsplats, kan förmånen variera något mellan olika ställen.

11 kap. 12 §

Förmån i form av motion eller friskvård av begränsat värde och av enklare slag är skattefritt. Exempel på sådant är aerobics, tennis, fotboll, innebandy och liknande. Även kostrådgivning, stresshantering, rökavvänjningskurser och massage på arbetsplatsen är skattefri. Exempel på sådant som inte är skattefritt är erbjudanden som enbart riktar sig till en viss del av personalen eller utövande av dyrare sporter, vilket innebär att bland annat golf och parasailing är undantaget.

Till skillnad från 8-9 §§ kan arbetsgivaren ersätta arbetstagaren om den haft utgiften, exempelvis för ett gymkort.

11 kap. 14 §

Jubileumsgåva kan ges då företaget firar 25-, 50-, 75- eller 100- årsjubileum etc. Minnesgåva kan ges i samband med att den anställde varit anställd ett visst antal år, slutar eller fyller jämt. Minnesgåva som relaterar till tjänsten, exempelvis ett uppnått säljmål, är skattepliktig.

Maxbeloppet för minnesgåva står i paragrafen, för jul- och jubileumsgåva anger Skatteverket maxbelopp. Om maxbeloppet överskrids beskattas det totala värdet för gåvan.

11 kap. 17 §

Med annan åtgärd avses stöd som normalt erbjuds den som håller på att bli arbetslös, exempelvis CV-kurser, jobbsökarkurser, personlig jobbcoach och liknande. Trots paragrafens formulering gäller inte skattefriheten för den som lätt kan få jobb hos en annan arbetsgivare. Den som är yrkeskunnig inom ett bristyrke kan därför inte få skattefri utbildning enligt den här paragrafen.

11 kap. 18 §

Hälso- och sjukvård definieras i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)

Hälso- och sjukvård som utförs som ett led i arbetsmiljöarbetet är inte skattepliktigt. Det gäller oavsett om åtgärderna innebär företagshälsovård, förebyggande behandling, vaccination eller liknande. Avgörande är att åtgärderna styrs av arbetet, och inte innebär minskade levnadskostnader för arbetstagaren. Även för vård utomlands krävs att det har samband med tjänsten, så vaccination som krävs för tjänsteresa är skattefri, medan en allmän försäkring för vård utomlands sannolikt är skattepliktig.

11 kap. 26 a §

Om enda ersättningen för en tjänst är själva resan beskattas inte denna, exempelvis då någon medverkar i debattprogram på tv. Skattefriheten gäller även då arbetsgivaren ersätter arbetstagaren för utgifter som redan gjorts för resan.

11 kap. 38 §

Engångsbeloppet omfattas inte av reglerna som avser att jämna ut beskattningen av ackumulerad inkomst, 66 kap. 3 §.

11 kap. 39 §

Andra engångsbelopp än det som tas upp i första stycket kan omfattas av reglerna som avser att jämna ut beskattningen av ackumulerad inkomst, 66 kap. 3 §,

12 kap. Vad som ska dras av i inkomstslaget tjänst

Kapitlet behandlar vilka utgifter som år dras av i inkomstslaget tjänst. Till skillnad från kapitel 11, som behandlar vilka förmåner från arbetsgivaren som ska beskattas, handlar det här om vilka avdrag som får göras för arbetstagarens utgifter.

12 kap. 6 §

När arbetsgivaren ger traktamente gäller särskilda regler. Får den anställde traktamente för en utgift som inte hade varit avdragsgill om denne själv hade haft kostnaden är det att likställa med lön, och den anställde beskattas för traktamentet så som lön. Det gäller bland annat om den anställde får traktamente även om denne arbetar på sin vanliga verksamhetsort (se 7 §), eller om traktamentet överstiger maximi- eller normalbeloppet (se 10-11 §§). Traktamente som ges för avdragsgilla kostnader och håller sig inom gränsbeloppen beskattas normalt inte, och avdrag för de kostnaderna får då inte göras. För att traktamentet ska vara skattefritt krävs alltid minst en övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Om traktamentet är högre eller lägre än maximi- eller normalbeloppet beskattas det som lön, och avdrag görs enligt gränsbeloppen.

12 kap. 7 §

50 kilometer avser resesträckan, inte fågelvägen.

12 kap. 10 §

Maximi- och normalbeloppen är schablonavdrag. Är den faktiska utgiften större går det att ibland att göra avdrag för den istället för schablonbeloppet, utgiften ska då kunna bevisas med t.ex. kvitto.

12 kap. 11 §

Normalbeloppet för varje land finns i Skatteverkets allmänna råd för respektive år.

12 kap. 13 §

En förutsättning är att det handlar om en resa som är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Se även 6 § samt kommentaren till den.

12 kap. 14 §

En förutsättning är att det handlar om en resa som är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Se även 6 § samt kommentaren till den.

12 kap. 15 §

En förutsättning är att det handlar om en resa som är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Se även 6 § samt kommentaren till den.

12 kap. 16 §

En förutsättning är att det handlar om en resa som är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Se även 6 § samt kommentaren till den.

12 kap. 17 §

Har arbetsgivaren betalat hotellvistelse där frukost ingår minskas det avdragsgilla schablonbeloppet med en summa som avser motsvara frukosten. Skatteverket sätter standard för hur stor del av avdraget som ska reduceras beroende på vilken typ av måltid som tillhandahålls. En förutsättning är att det handlar om en resa som är förenad med övernattning utanför den vanliga verksamhetsorten. Se även 6 § samt kommentaren till den.

12 kap. 18 §

För att avdragen ska vara möjliga krävs att arbetet avser kortare tid eller är tidsbegränsat till sin natur, att den anställde övernattar på arbetsorten, behåller bostaden i hemorten samt att färdvägen mellan hemmet och arbetet är mer än 50 km.

12 kap. 22 §

Erbjuder arbetsgivaren någon form av kostförmån minskas det avdragsgilla schablonbeloppet med en summa som avser motsvara förmånen. Skatteverket sätter standard för hur stor del av avdraget som ska reduceras beroende på vilken typ av måltid som tillhandahålls.

12 kap. 25 §

Avdrag får bara göras om kostnaderna för inställelse- och arbetsresor enligt 25 – 30 §§ överstiger det belopp som fastställs i 12 kap. 2 § 3 st., för inkomståret 2009 är detta belopp satt till 9 000 kr. Betalar arbetsgivaren resan beskattas det som lön, och arbetsgivaren får göra ett avdrag motsvarande kostnaden. Om resan är den enda ersättningen, se 11 kap. 26 a §.

12 kap. 32 §

Kläder i vanlig mening är inte avdragsgilla, det som paragrafen berör är kläder som snarare är utrustning som behövs för att kunna utföra arbetet. Avgörande är om kläderna är till för beklädnad eller skydd. Kläder är inte avdragsgilla, även om de på grund av arbetets art slits fortare än vad som är brukligt. Motsatsen gäller om det istället handlar om skyddsutrustning och liknande som har en annan funktion än att fungera som kläder. Exempelvis är det osannolikt att ett par vanliga handskar är avdragsgilla, medan ett par skyddshandskar för att arbeta med syror sannolikt är avdragsgilla.

12 kap. 33 §

Avdraget kan utnyttjas av till exempel en spärrvakt som ansvarar för att kassan svarar mot sålda biljetter, och själv är ersättningsskyldig om denne råkat ge för mycket växel tillbaka eller liknande.

12 kap. 37 §

Paragrafen handlar om hobbyverksamhet. Hobbyverksamhet är en särskild kategori inom inkomstslaget tjänst. För att beskattas som tjänst får det inte handla om näringsverksamhet eller inkomst av kapital, vilket innebär att det ska handla om verksamhet som är självständig och varaktig men saknar vinstsyfte. Utöver att verksamheten ska kunna beskattas som tjänst finns vissa krav för att det ska handla om kategorin för hobby:

  • Utövas på fritiden
  • Är inte den huvudsakliga försörjningen

Till skillnad från underskott generellt i inkomst av tjänst får underskott från hobby sparas i högst fem år (se 10 kap. 13 §).

13 kap. Avgränsningen av inkomstslaget näringsverksamhet

Intro till kapitlena i stort:

Kapitel 13
Kapitlet sätter gränserna för vilka verksamheter som ska beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet.
Enligt huvudregeln ska inkomster och utgifter på grund av näringsverksamhet räknas till inkomstslaget näringsverksamhet (1 §).
Kapitel 14
Medan 13 kap. slår fast att inkomster och utgifter som hör till näringsverksamhet ska beskattas inom det inkomstslaget, behandlar 14 kap. hur de inkomsterna och utgifterna ska räknas ut.
Kapitel 15
I inkomstslaget näringsverksamhet ska inkomster och utgifter som hör till sådan verksamhet tas upp. Kapitel 15 behandlar vad som ska betraktas som sådan inkomst.
Kapitel 16
I inkomstslaget näringsverksamhet ska inkomster och utgifter som hör till sådan verksamhet tas upp. Kapitel 16 behandlar vad som ska betraktas som sådan utgift.
Kapitlet definierar vad som ska räknas till inkomstslaget näringsverksamhet. Juridiska personer beskattas alltid i detta inkomstslag, medan fysiska personer endast beskattas i inkomstslaget då inkomsten kommer från verksamhet som är självständig, varaktig och bedrivs med vinstsyfte. Närmare beskrivning av de begreppen finns under 13 kap. 1 §.

13 kap. 1 §

Juridiska personer beskattas enbart inom inkomstslaget näringsverksamhet (se 13 kap 2 §). Fysiska personer kan beskattas inom inkomstslagen näringsverksamhet, kapital och/eller tjänst, och här avgörs vilka av den fysiska personens inkomster som beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Avgränsningen kan handla t.ex. om inkomster från en persons hobby ska beskattas som näringsverksamhet eller som hobbyverksamhet i inkomstslaget tjänst (en skattemässig bedömning är inte subjektiv, en person kan själv se på en viss verksamhet som sin hobby men ändå uppfylla kriterierna för att den ska beskattas som näringsverksamhet), eller att bedöma om inkomster från en tillgång beskattas som (passiv) näringsverksamhet eller kapital.

Näringsverksamhet definieras som förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.

Att det ska handla om förvärvsverksamhet innebär i princip ett krav på vinstsyfte. Det finns inget krav på att verksamheten faktiskt ska gå med vinst, att verksamheten inte går med vinst under en begränsad tid eller under ett uppbyggnadsskede är inte ovanligt. Hur lång den tiden får vara varierar mellan olika situationer och verksamheter, om verksamheten inte går med vinst under en tid som är ovanligt länge för den typen av verksamhet kan vinstsyftet ifrågasättas.

För t.ex. en enskild näringsidkare kan det innebära att den behöver visa varför vinst uteblivit och att verksamheten ändå har ett vinstsyfte, med risk att Skatteverket annars drar in F-skattesedeln.

Kravet på att verksamheten bedrivs yrkesmässigt handlar om verksamhetens varaktighet, det ska finnas en kontinuitet eller omfattning för att kravet på yrkesmässighet ska uppnås. Att en samlare säljer några föremål av mindre värde för att göra plats för nya innebär inte att inkomsten beskattas som näringsverksamhet eftersom kravet på yrkesmässighet inte är uppfyllt, försäljningen är inte regelbunden och är av mindre omfattning.

Att verksamheten ska bedrivas självständigt innebär att en anställning i princip aldrig är näringsverksamhet. Typsituationen då självständigheten ifrågasätts är just då fråga är om det inte egentligen handlar om ett anställningsförhållande, snarare än ett uppdragsförhållande

Det har varit väldigt svårt att hävda ett uppdragstagarförhållande om uppdragstagaren enbart haft en uppdragsgivare, men detta har ändrast genom proposition 2008/09:62 ”F-skatt åt fler”. Genom den infördes paragrafens andra stycke, och numera är det skattemässigt helt acceptabelt att enbart ha en uppdragsgivare.

En annan sak är att det förmodligen fortfarande inte är fullt acceptabelt arbetsrättsligt. Bedömningen om det handlar om ett uppdragsförhållande eller anställning skiljer sig något åt mellan arbetsrätten och skatterätten. Exempelvis står i propositionen som nämns ovan att uttrycket ”..."vad som avtalats med uppdragsgivaren" avses innebära bl.a. att en uppdragsgivares och en uppdragstagares avsikt att ingå ett uppdragsavtal har betydelse vid bedömningen.”, medan partsviljan är irrelevant inom arbetsrätten.

Det händer att personer slutar sin anställning och omedelbart blir uppdragstagare på samma arbetsplats, med i stort oförändrade villkor. Det är i många av fallen ett tveksamt förfarande, och trots förändringen för att i större utsträckning tillåta enbart en uppdragsgivare är det osannolikt att det verkligen handlar om ett uppdragsförhållande, som beskattas som näringsverksamhet, snarare än ett anställningsförhållande, som beskattas som tjänst. Även om det beskattas i fel inkomstslag torde det inte ha några större skattemässiga konsekvenser. Beskattningen för en anställd och en enskild näringsidkare (som det i de här fallen ofta handlar om), är väldigt likartad, och även om en F-skattesedel dras in i de fall där personen som håller den anses ha en anställning snarare än ett uppdragsförhållande har jag svårt att se att det skulle vara samhällsekonomiskt försvarbart att i någon större utsträckning utreda de här fallen. En annan sida av saken är den sociala, den som säger upp sig för att bli uppdragstagare istället för anställd bör vara medveten om att om det nya förhållandet godtas såsom ett uppdragstagarförhållande innebär det att i princip alla skyddsregler som omfattar anställningen upphör att gälla.

Om inte kraven för näringsverksamhet uppfylls ska inkomsten beskattas i inkomstslaget kapital eller tjänst, till den del inkomsten inte är skattefri.

13 kap. 2 §

För fysiska personer är det ibland svårt att avgöra om en inkomst ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet eller något av kapital eller tjänst. För en juridisk person uppkommer aldrig det problemet, då inkomsterna enligt denna paragraf alltid beskattas som näringsverksamhet.

Detta gäller även när det verkar fel rent språkligt, om en ideell förening beskattas sker det i inkomstslaget näringsverksamhet, trots att de varken bedriver eller har för avsikt att bedriva sådan. I praktiken innebär den språkmässiga skillnaden inget större problem än att det kan vålla viss förvirring för den som sätter sig in i reglerna, beskattningen hade sett likadan ut även om inkomstslaget näringsverksamhet hade benämnts annorlunda.

Handelsbolag är visserligen juridisk person, men eftersom inkomsterna beskattas hos delägarna kan det hända att del av handelsbolagets inkomster beskattas som annat än näringsverksamhet, förutsatt att ägarna inte själva är juridiska personer. Se även 13 kap. 4 §.

Paragrafen säger inget om vilka inkomster som ska tas upp för de juridiska personerna, enbart vilket inkomstslag de ska tas upp i.

13 kap. 3 §

Lånebeloppet tas upp som intäkt och beskattas, se 15 kap. 3 §.

13 kap. 4 §

Huvudregeln är att inkomster från handelsbolag beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. I andra stycket finns undantag då beskattningen istället sker i inkomstslagen kapital eller tjänst, förutsatt att delägaren är en fysisk person.

13 kap. 11 §

I vissa fall kan inkomsterna från royalty beskattas i inkomstslaget kapital, trots att det inte tas upp här. Om royaltyn på något sätt är köpt, och inte kommer sig av den skattskyldiges egna prestation, och något av kriterierna för näringsverksamhet brister, ska inkomsten beskattas i inkomstslaget kapital

Bokföringsmässiga grunder

14 kap. Beräkning av resultatet av näringsverksamhet

Resultatet är verksamhetens under- eller överskott, detta kapitel anger underlaget för beräkningen av detta.

I många fall är paragraferna i detta kapitel enbart en skatterättslig kompletteringsregel till ett omfattande regelverk för redovisning och bokföring. I vissa fall finns särskilda skatterättsliga regler för hur bokföringen ska skötas, i avsaknad av sådana skall bokföringen skötas enligt god redovisningssed.

14 kap. 2 §

Över- och underskott i inkomstslaget kapital beräknas enligt bokföringsmässiga grunder, dvs. redovisas för det år de hänför sig till. Eftersom en inkomst eller kostnad sällan hänför sig till enbart ett år krävs ofta att de periodiseras. En inventarie, exempelvis en maskin som används för produktionen, skrivs i princip av under de år den används, istället för att hela kostnaden belastar året den köptes in.

I IL finns regler om periodisering i vissa fall, t.ex. beträffande lager i 17 kap. Då IL inte har specialregler för hur periodiseringen ska göras gäller allmänna principer enligt god redovisningssed, bland annat som den tar sig uttryck i årsredovisningslagen.

För inventarier med en maximal ekonomisk livslängd om 3 år (korttidsinventarier) eller med högst ett halvt prisbasbelopp i anskaffningskostnad får direktavdrag göras, dvs. hela kostnaden redovisas året inventarien köps in.

En enskild näringsidkare som har en omsättning under 3 miljoner får använda sig av kontantmetoden för sin bokföring. Transaktioner bokförs då i samband med att betalning görs eller tas emot. Dock ska alla obetalda skulder och fordringar bokföras vid räkenskapsårets utgång.

Paragrafen innehåller inga bestämmelser om vilken redovisningsmetod som ska användas.

14 kap. 3 §

För bokföring gäller kontinuitetsprincipen, vilket innebär att den utgående balansen för ett år läggs till grund för den ingående balansen nästa år. Själva bytet av räkenskapsår ändrar inte storleken på tillgångarna, det sköts separat beroende på vilken typ av förändring det handlar om.

Ett fel i bokföringen för första året rättas dock till under andra året, åtminstone vad gäller den civilrättsliga resultatredovisningen. För beskattningens del kan felet i vissa fall rättas till enligt denna paragraf, i vissa fall blir det istället aktuellt med t.ex. skattetillägg.

Styckena står inte i kronologisk ordning, byter man plats på dem framgår syftet tydligare:

Enligt stycke två tas ingående lager och andra balansposter upp till samma belopp som värdet vid det föregående beskattningsårets utgång.

Enligt stycke ett motsvarande utgående värde bedömas med hänsyn till förhållandena vid beskattningsårets utgång.

En skattemässig rättelse kan därmed inte göras genom att det ingående värdet justeras, istället påverkar felaktigheten under år ett det utgående värdet för år två.

Ett exempel då paragrafen kan tillämpas är då det i en verksamhet uppkommer en varufordran som man bedömmer som värdelös. Fordran uppkommer år 1, men bokförs inte då man inte räknar med betalning. År 2 inkommer ändå betalning för fordran. Intäkten utgör skattepliktig intäkt för år 2, och tas upp i bokföringen för detta år.

14 kap. 4 §

Kraven på redovisning varierar mellan olika näringsidkare och olika omfattning av omsättningen. För de situationer där den skatterättsliga lagstiftningen inte ställer några krav gäller att bokföringen ska skötas enligt god redovisningssed. Även det kan påverkas av verksamheten i det individuella fallet, men ofta går det att välja mellan olika periodiseringssätt.

Enligt den här paragrafen är Skatteverket vid beskattningen bunden av den redovisningsmetod som använts. Detta gäller även den beskattade, som inte kan begära en annan periodiseringsmetod för beskattningen än den som använts för bokföringen.

Paragrafen berör bara periodisering, och innebär inget krav att bokföring hålls.

14 kap. 5 §

Om en periodisering gjorts utan att vara i enlighet med skatterättsliga särregler för redovisning eller med god redovisningssed ska resultatet justeras.

14 kap. 12 §

En enskild näringsidkare som bedriver flera olika verksamheter beskattas som att de enbart var en och samma, även om näringsidkaren av affärsmässiga skäl även för bokföring skilt åt för respektive verksamhet.

För beskattning av enskild näringsverksamhet och handelsbolag hos samma person, se 13 §.

14 kap. 14 §

Andra stycket handlar om då en handelsbolagsdelägare gjort en intern överenskommelse med övriga delägare om begränsat ansvar. Överenskommelsen gäller inte mot personer utanför bolaget, men begränsar ändå avdragsrätten.

Underskott som blir över får rullas fram till kommande år utan tidsbegränsning, enligt 15 §.

14 kap. 18 §

17-18 §§ innebär att avdrag inte får göras för verksamhet som övergått till offentlig ägo, såvida inte överlåtelsen är en naturlig del i företagets verksamhet.

Om staten tar över ansvaret för verksamhetens skulder ska bolaget efter överlåtelsen inte kunna få avdrag för förluster som uppkommit i verksamheten före överlåtelsen.

14 kap. 19 §

Omräkningsbestämmelserna vid oriktig prissättning är intressant för den som önskar beskattas i annat land än Sverige, trots att skattskyldighet i landet föreligger.

Teoretiskt sett är det möjligt att starta ett företag i Sverige, och ett i valfritt skatteparadis, frågan är bara vad man sen gör för att föra över vinsten från det svenska företaget. Ett rent bidrag skulle inte leda till ändrad beskattning, då det inte är en kostnad i verksamheten och därmed räknas in i resultatet. Frågan är då om man kan få det till att bli en kostnad i verksamheten, något som här bemötts genom att skära av möjligheten till att förflytta överskott från det svenska bolaget till det utländska medelst oriktig prissättning.

15 kap. Vad som ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet

I inkomstslaget näringsverksamhet ska inkomster och utgifter som hör till sådan verksamhet tas upp. Kapitel 15 behandlar vad som ska betraktas som sådan inkomst.

15 kap. 1 §

I princip samtliga inkomster inom en näringsverksamhet skall tas upp till beskattning i detta inkomstslag. För fysiska personer ska dock inkomster enligt 13 kap. 6-7 §§ tas upp i inkomstslaget kapital.

Har en tillgång sålts till underpris kan bedömning enligt 22 kap. om uttagsbeskattning och 23 kap. om underprisöverlåtelse bli aktuell.

15 kap. 2 §

En medlemsavgift är närmast att jämföra med en ägares insättning i sitt bolag. Att beskatta en medlemsavgift skulle vara som att beskatta det ägaren sätter in som aktiekapital för att starta sitt företag.

För att medlemsavgiften ska vara skattefri krävs dock att den verkligen är en medlemsavgift, och inte ersättning för utförda tjänster.

15 kap. 3 §

Enligt 13 kap. 3 § ska de lån som behandlas i paragrafen och ges till juridiska personer ingå i inkomstslaget näringsverksamhet. Enligt denna paragraf (15 kap. 3 §) är de att betrakta som en inkomst, och beskattas hos låntagaren.

Ges lånet till ett handelsbolag ska det (i vanlig ordning) beskattas hos dennes ägare. Lånet beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet om ägaren är juridisk person (enligt denna paragraf ihop med 13 kap. 3), och i inkomstslaget tjänst om ägaren är en fysisk person (se 10 kap. 3 §)

För fysisk person tas inkomsten upp i inkomstslaget tjänst enligt 10 kap. 3 § 3 p.

15 kap. 5 §

Här avses sådan personalstiftelse som regleras i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

15 kap. 6 §

Utgående moms är det som näringsidkare lägger på en faktura och sedan betalar in till staten. Moms tas som huvudregel inte upp som inkomst, och dras heller inte av som utgift, det är inte en del av näringsidkarens omsättning utan hanteras främst administrativt av denne.

I vissa fall är det inte så enkelt, till exempel då en näringsidkare för viss verksamhet går från att vara momsfri till att bli momspliktig (se 9 kap. mervärdesskattelagen. Frivillig skattskyldighet för vissa fastighetsupplåtelser), och de situationerna hanteras enligt denna paragraf.

16 kap. Vad som ska dras av i inkomstslaget näringsverksamhet

I inkomstslaget näringsverksamhet ska inkomster och utgifter som hör till sådan verksamhet tas upp. Kapitel 16 behandlar vad som ska betraktas som sådan utgift. Utgiftsposter som inte anses höra till verksamheten får inte dras av från inkomsterna.

16 kap. 1 §

Att utgifter för inkomsternas förvärv och bibehållande får dras som kostnad innebär att det måste finnas ett samband med en skattepliktig verksamhet. Utgiften ska ha haft till syfte att ge inkomster, men syftet måste inte ha lyckats för att ge rätt att dra av kostnaden.

Situationer då det finns risk att en utgift felaktigt betraktas som en utgift som kommer att få dras av är t.ex. i samband med företagsuppköp (om det handlar om utgift för förvärv snarare än drift av näringsverksamhet), personliga levnadsomkostnader eller sponsring.

Se även kap. 9 som behandlar utgifter som inte får dras av.

16 kap. 2 §

Kravet att representationen ska ha ett omedelbart samband med verksamheten innebär att syftet med representationen ska vara affärsmässigt. Om något annat intresse spelar in kan det innebära att avdrag inte medges, exempelvis om affärsvänner inkluderas i en skattskyldigs födelsedagsfest.

Utöver grundkravet på omedelbart samband finns även beloppsgränser för hur mycket av represenationen som får dras av. Utöver beloppsgränserna som tas upp i paragrafen finns även för t.ex. kringkostnader i samband med personalfest (180kr).

Läs mer i Skatteverkets allmänna råd om representation SKV A 2004:5

16 kap. 3 §

I samband med försäljning av en vara eller tjänst åtar sig näringsidkaren ofta någon form av garantiansvar. Det kan handla om en garanti som avtalats mellan näringsidkaren och dennes kund, eller en garanti som följer av lag. Enligt god redovisningssed ska garantiåtaganden sättas av i bokföringen i den mån man räknar med att de kommer att realiseras. Har avsättning gjorts är det möjligt att helt eller delvis dra av åtagandet såsom en utgift. Året efter att avsättningen gjorts återförs den till beskattning, samtidigt som de faktiska garantiutgifterna det året får dras av enligt huvudregeln (16 kap. 1 §).

Hur mycket av avsättningen som får dras av regleras i 4-5 §§. I 4 § finns huvudregeln om hur avsättningarna beräknas, i 5 § listas omständigheter som kan göra att avsättningarna får dras av till ett högre belopp än vad som gäller enligt 4 §. Avdraget får aldrig vara större än vad som satts av i bokföringen.

16 kap. 7 §

Avdragsrätten kommer sig av att fusion och fission i normalfallet är motiverad av företagsekonomiska skäl samt uppkommer under driften av företaget snarare än bildandet.

16 kap. 8 §

Bestämmelsen omfattar endast utgifter efter bolagets bildande. Utgifter innan företagets bildande är inte driftskostnader, utan ses som kapitalinsats. För de begränsade avdragsmöjligheter som finns för dessa utgifter, se 16 kap. 36 §.

16 kap. 9 §

Affärsmässigt motiverade kostnader är avdragsgilla enligt 16 kap. 1 §. För att vara avdragsgillt enligt den regeln måste utgiften ha ett ganska direkt samband med inkomsterna, något som ibland är svårt då det gäller FoU-kostnader. Ett företag kanske vill stötta ett universitet som ägnar sig åt forskning som skulle kunna underlätta företagets framtida drift. Enligt huvudregeln skulle det sannolikt inte vara en utgift som kan dras av, däremot kan det vara möjligt enligt denna regel. Det krävs fortfarande att utgiften har ett visst samband med verksamheten, det har uttryckts som att givaren ska ha ett ”rimligt intresse” av forskningen, eller som det är formulerat i paragrafen som att det ”har eller kan antas få betydelse för näringsverksamheten”. I rättsfallet RÅ 1976 ref. 105 fick Stora Kopparbergs Bergslags AB avdrag för bidrag till Världsnaturfondens projekt Levande skog, men nekades avdrag för bidrag till projekten Varg, Utter, Sälen i Östersjön, Rovfågelcentral och Linné.

Till skillnad mot vad som gäller för utbildning är även grundforskning en sådan utgift som får dras av. Exempel på annat som får dras av är målinriktad forskning och utvecklingsarbete.

16 kap. 12 §

Regionala utvecklingsbolag har i uppgift att på regional nivå främja näringslivets utveckling. Detta kan ske genom rådgivning kring affärsverksamheten, stöd till nyföretagare, utbildning, feedback på affärsplan och riktade stöd. Exempel på ett sådant bolag är Almi.

16 kap. 13 §

Paragrafen innebär ett avsteg från huvudregeln att medlemsavgifter inte får dras av, 9 kap. 2 §.

16 kap. 15 §

Utgiften anses inte som en naturlig del av verksamheten, det är snarare tvärtom.

Det är inte möjligt att motsatsvis dra slutsatsen att samtliga andra skadestånd är avdragsgilla.

16 kap. 18 §

Bedrivs näringsverksamheten i någon del internationellt kan det hända att fler än ett land har skatteanspråk på inkomsten. I första hand lindras den internationella dubbelbeskattningen genom dubbelbeskattningsavtal, det täcker dock inte alla inkomster, och i vissa fall kommer näringsidkaren ändå vara tvungen att betala skatt på en inkomst som även är skattskyldig i Sverige. I det fallet har näringsidkaren rätt att dra av kostnaden för den skatten enligt 18-19 §§.

16 kap. 20 §

Paragrafen innebär i princip inte en vidare avdragsrätt än vad som redan gäller enligt 16 kap. 1 §, utan är snarare ett förtydligande. För näringsidkare med kontanthantering finns alltid en viss risk för stöld, vilket innebär att det för inkomsternas intjänande ingår en ”kalkylerad risk för förlust av kontanter på grund av brott”. Rätten till avdrag är inte absolut, utan endast det som innebär ett ”sedvanligt innehav av kontanter i verksamheten” (citat Prop. 1996/97:154). Som sådant ses exempelvis en dagskassa eller kontanta medel motsvarande en dags utgifter i verksamheten.

Det är den skattskyldiges ansvar att visa att förlusten skett genom brott och vad beloppet var. Ett grundläggande krav är att polisanmälan görs då brottet upptäcks. Den skattskyldige ska även kunna visa förlustens storlek genom t.ex. bokföring eller kassaregister.

16 kap. 29 §

För arbetsgivaren är de sociala avgifter som kallas arbetsgivaravgifter en del av lönekostnaden för näringsverksamheten, och därmed avdragsgilla. Den som istället betalar sociala avgifter i form av egenavgifter drar av dessa enligt 29-30 §§.

Arbetsgivaravgifter dras av enligt allmänna principer då det är en kostnad i verksamheten. Egenavgifter är lite speciella, det är visserligen skattemässigt en kostnad i verksamheten, men innan skatten räknats ut är det inte känt hur stor den kommer att vara. Egenavgifternas storlek är kända först då skatteuträkningen redan genomförts, vilket gör det svårt att få avdrag för dessa under samma år som de ska betalas. För att det inte ska leda till en orimlig beskattning då inkomster är ojämna finns möjlighet att dra att preliminärt belopp samma år som egenavgifterna ska betalas. Det brukar kallas schablonavdrag, och räknas ut enligt 30 § (schablonavdraget infördes efter att Astrid Lindgren skrev sin kända debattartikel om Pomperipossa i Monismanien, effekterna som uppstår då schablonavdrag inte görs brukar därför kallas Pomperipossa-effekter).

För den egna beskattningen är det inte så viktigt att vara insatt i varför egenavgifterna kräver en speciell behandling, däremot är det nyttigt att känna till de praktiska effekterna. Sammanfattningsvis kommer varje år under löpande verksamhet kommer innebära ett schablonavdrag för egenavgifter som löper på det året, samt ett återförande av schablonavdraget från året innan.

Exempel:

År 1.

Näringsidkaren räknar ut schablonavdraget för de egenavgifter som löper på beskattningsåret, och drar dessa ifrån verksamhetens överskott innan beskattningen. Uträkningen sker enligt 30 §. Det överskott näringsidkaren beskattas för blir lägre än om inget schablonavdrag hade gjorts.

Säg att näringsidkarens överskott är 100 000. Av dessa drar denne 25% och beskattas därefter endast för 75 000. En del av beskattningen är såklart egenavgifterna, vilka för enkelhetens skull avrundat blir 23 000 (31.42 * 75 000)

År 2.

Först återförs avdraget från föregående år till beskattning. Detta görs genom att jämföra schablonavdraget med de faktiska egenavgifterna och lägga skillnaden till överskottet. Från det nya överskottet dras sedan schablonavdrag och egenavgifter.

Detta år har näringsidkaren ett överskott på 200 000. Först återförs föregående års avdrag. Eftersom 25 000 undantogs från beskattning men skatten endast blev 23 000 ska 2000 återföras. Näringsidkarens överskott är därmed 202 000, och från dessa dras schablonavdrag med högst 25% samt egenavgifter på samma sätt som gjordes år ett.



16 kap. 30 §

Denna paragraf behandlar hur avdraget som behandlas i 29 § räknas ut.

Vanligen är avdraget 25% av underlaget (=verksamhetens överskott – sjukpenning och pension). För den som har andra egenavgifter än 29,71 kan procentsatsen vara annan än 25%. Exempelvis har näringsidkare födda 1983 eller senare lägre egenavgifter, och gör därmed enbart avdrag med 14%.

16 kap. 34 §

Kraven på vad som är ”särskilt inrättat” är höga. I princip räcker det inte att en del av bostaden är dedikerad till näringsverksamheten, det krävs även att den delen inte ska gå att använda privat. Ett kontorsrum i bostaden kommer därför inte medföra rätt till avdrag, då det även kan användas privat.

Om hyra m.m kan dras av finns även möjlighet att dra av andra kostnader, t.ex. reparationer och liknande. För sådana kostnader måste, förutom att första meningen i paragrafen är uppfylld, det även finnas ett direkt samband med näringsverksamheten. En allmänn reparation som skulle kunna genomförts även om näringsverksamhet inte bedrevs i lokalerna är därför inte avdragsgill enligt denna paragraf, däremot är det möjligt att dra av för kostnader för att sätta in skyltfönster, installera kraftigare ventilation o.dyl. Läs även Skatteverkets ställningstagande Enskild näring – lokal i privatbostadsfastighet.

Räntekostnader och tomträttsavgäld dras inte av om bostaden är en fastighet som näringsidkaren äger. Dessa dras istället av i inkomstslaget kapital.


16 kap. 36 §

Omedelbart avdrag får göras för inventarier med en maximal ekonomisk livslängd om 3 år (korttidsinventarier) eller då anskaffningskostnaden är högst ett halvt prisbasbelopp.

Möjligheten att dra av för anskaffningskostnader upp till ett halvt prisbasbelopp innebär inte att det beloppet är gränsvärdet som totalt går att dra av, utan det är summan som gäller för varje utgift för sig. Det innebär att det totala avdraget kan vara betydligt högre än ett halvt prisbasbelopp, eftersom flera olika utgifter kan ha gjorts som var och en uppfyllde kravet på direkt avdrag. Det innebär även att det inte är möjligt att dra av upp till ett halvt prisbasbelopp för en utgift som varit högre, eftersom utgiften inte är av det slaget att omedelbart avdrag kan göras (dock kan det ändå vara möjligt att göra avdrag från en sådan utgift, om den ekonomiska livslängden är kortare än 3 år).

Om kostnaden är en kostnad för förvärv av näringsverksamheten är den inte avdragsgill.

Möjligheten att dra av för utgifter som uppstått innan verksamheten startades gäller enbart enskild näringsidkare. För övriga bolagsformer får avdrag enbart göras för utgifter som uppstått efter att bolaget startat.

41 kap. Grundläggande bestämmelser för inkomstslaget kapital

Kapitel 41 inleder den del av inkomstskattelagen som är ägnat åt inkomstslaget kapital.

För att en inkomst eller utgift ska beskattas i detta inkomstslag måste den skattskyldige vara en fysisk person eller ett dödsbo, inkomsten får inte vara aktuell för beskattning i inkomstslaget näringsverksamhet och någon av förutsättningarna i 1 – 3 §§ måste vara uppfyllt. Om någon av de två första förutsättningarna brister ska beskattningen ske i inkomstslaget näringsverksamhet, brister tredje förutsättningen sker beskattningen i inkomstslaget tjänst.

1 - 3 §§ sätter ramarna för inkomstslaget kapital. Enligt 4 – 5 §§ ska vissa inkomster som typiskt sett ska beskattas som inkomst av kapital istället beskattas i inkomstslaget tjänst. 6- 7 §§ tar upp inkomster som byter karaktär och därmed inkomstslag 8 – 11 §§ tar upp beskattningstidpunkten 12 § beskriver berääkning av överskott

Översikt över kapitel om inkomstslaget kapital:

Kapitel 41
Grundläggande bestämmelser samt vad som ska tas upp i inkomstslaget kapital, sätter ramarna för inkomstslaget.
Kapitel 42
Vad som skall tas upp och dras av inom ramarna för ramarna av inkomstslaget.
Kapitel 43
Har upphört att gälla
Kapitel 44-55
Hur kapitalvinster och kapitalförluster vid försäljning och liknande ska hanteras.

41 kap. 1 §

En inkomst (eller utgift) tas upp i detta inkomstslag då den uppfyller någon av strecksatserna och inte ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet. Man bör börja med att kontrollera om inkomsten ska tas upp i inkomstslaget näringsverksamhet, och först efter att man konstaterat att den inte gör det, pröva förutsättningarna för kapital.

Inkomsten beskattas som inkomst av kapital om den skattskyldige t.ex. tillfälligt hyr ut sin båt, får utdelning på aktier, gör en vinst vid försäljning (se dock undantag i 52 kap. 2 §) eller har utgifter för ränta.

Paragrafens första strecksats, om inkomster och utgifter på grund av tillgångar och skulder, handlar om löpande avkastning, t.ex. ränteintäkter och -utgifter. Andra strecksatsen handlar istället om kapitalvinster och kapitalförluster, som behandlas närmare under 2 §.

Om inkomsten inte ska tas upp i näringsverksamhet men inte heller uppfyller förutsättningarna för att tas upp i inkomstslaget kapital ska den tas upp som inkomst av tjänst.

41 kap. 2 §

För att räknas som vinst eller förlust måste förändringen ha tagit sig ett konkret uttryck, och beskattas först då de realiseras. Det räcker inte att t.ex. en aktie har sjunkit i värde från att man köpte den, förlusten måste ha realiserats genom försäljning. Att vinsten eller förlusten har realiserats innebär inte att beskattning eller avdrag automatiskt får ske, det beror på andra faktorer. Realiseringen är däremot en förutsättning för att beskattning eller avdrag ska kunna bli aktuellt.

41 kap. 3 §

Den uppräknade listan är sådant som inte är löpande kapitalavkastning eller kapitalvinst, men som trots det ändå ska tas upp i inkomstslaget kapital.

41 kap. 4 §

Det här är i praktiken inte självständig regel, utan är främst en påminnelse om att delar av inkomsten från fåmansföretag ska tas upp i inkomstslaget tjänst istället för kapital


41 kap. 5 §

Precis som 4 § är det här inte självständig regel, utan främst en påminnelse om att inkomster från hobby beskattas i inkomstslaget tjänst.

52 kap. behandlar bland annat försäljning av personliga tillgångar. Inkomst av dessa tas upp i inkomstslaget kapital till den del de överstiger 50 000 (52 kap. 2 §) och inte är inkomst av näringsverksamhet. Har däremot egendomen införskaffats för att behandlas av den skattskyldige eller vinsten främst beror på att denne tillverkat eller behandlat egendomen ska detta enligt 10 kap. istället tas upp som inkomst av tjänst.

En bilintresserad som självständigt men utan vinstsyfte köper en bil och modifierar den beskattas t.ex. inte för en eventuell vinst i kapital, utan i inkomstslaget tjänst.

41 kap. 8 §

Kapitalinkomster behandlas enligt kontantprincipen. Inkomster ska tas upp till beskattning det år då de kan disponeras, även om de tjänats in detta eller tidigare år. En inkomst som uppstår men inte kan disponeras tas inte upp till beskattning förrän det år då den kan disponeras.

Med inkomst syftas enbart på löpande inkomster, för kapitalvinst vid försäljning och liknande, se kap. 44.


41 kap. 9 §

Även utgifter behandlas enligt kontantprincipen. Med utgifter syftas enbart på löpande utgifter, för kapitalförlust vid försäljning och liknande, se kap. 44.


41 kap. 12 §

Kapitalinkomster och -utgifter delas inte upp i enheter beroende på källan. Istället minskas de totala intäkterna inom inkomstslaget med de totala kostnaderna. Överskott beskattas till 30%. I vissa undantagsfall undantas en del av överskottet från beskattningen. Uppstår underskott är det inte möjligt att spara till senare år. Däremot är det möjligt att minska skatten på inkomster från näringsverksamhet och tjänst genom att räkna av underskott av kapital enligt beloppsgränserna i 52 kap. 10 §.

42 kap. Vad som ska tas upp och dras av i inkomstslaget kapital

Kapitlet hanterar en rad specifika situationer och hur dessa ska beskattas, t.ex. i vilken utsträckning utdelning av privat pensionssparande beskattas (4 §). Kapitlet behandlar främst om löpande avkastning. För kapitalvinster och kapitalförluster se även kap. 44 – 55.

Vissa paragrafer tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet, i de fallen är det angivet i kommentaren till respektive paragraf.

42 kap. 1 §

Enligt huvudregeln är all löpande avkastning samt kapitalvinster skattepliktiga. I det här kapitlet listas vissa undantag, men undantag finns även i kap. 8 (generella undantag från skatteplikt som gäller alla inkomstslag) samt kap. 43(utdelningar och kapitalvinter på andelar i onoterade företag), samt eventuellt undantag enligt 3 §.

Beskattningen sker även om inkomsten består av annat än pengar. Det blir aktuellt framförallt då utdelning sker i form av nya aktier, optioner eller liknande. I de fallen tillämpas 61 kap., som handlar om värderingen av inkomster i annat än pengar.

Om utdelningen sker i form av aktier inom en koncern, se 16 – 16 a §§ angående eventuell skattefrihet (lex Asea).

42 kap. 6 §

Förvaltningsutgifterna räknas samman och dras av till den del de sammanlagt överstiger 1000kr under beskattningsåret.

Förvaltningsutgift ska inte behandlas ihop med förvaltningskostnad. Förvaltningskostnad är vanligen begreppet för avgifter för förvaltning av fonder. Det handlar om ett betydligt snävare begrepp än vad som syftas på i paragrafen.

Utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster ska fortfarande dras av som kostnad enligt 1 §, denna paragraf innebär bara att de utgifter som innebär förvaltningsutgifter enbart får dras av till den del de överstiger 1000kr.

Som förvaltningsutgifter räknas utgift för bankfack för förvaring av värdehandlingar, depåavgift till bank, datorprogram och tidskrifter i samband med omfattande värdepappershandling m.m.

Som förvaltningsutgift räknas inte deklarationshjälp, avgift för bankgiro, bankgarantiavgift, courtage m.m.


42 kap. 9 §

Skatteverket förklarar räntefördelning i sina vanliga frågor


42 kap. 11 §

Paragrafen blir aktuell bland annat då en anställning medför förmån i form av billigare ränta. Det kommer leda till förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst, och samma belopp som förmånsbeskattas där ska dras av i inkomstslaget kapital.


42 kap. 12 §

Paragrafen handlar främst om utdelning som bolagsstämma beslutat om, men även s.k förtäckt utdelning.

Eftersom utdelningen ska tas upp av den som har rätt till den när den kan disponeras, är det viktigt att veta vid vilken tidpunkt det avgörs, se ABL 17 kap. 3 § 1 st. 2 och 3 p.

Att paragrafen även inkluderar förtäckt utdelning innebär att även den beskattas när den kan disponeras.

42 kap. 15 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 16 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 17 §

Aktiebolag kan minska aktiekapitalet med eller utan indragning av aktier. Om aktierna inte dras in beskattas en eventuell utbetalning som utdelning enligt denna paragraf. I annat fall behandlas den utbetalning som motsvarar de indragna aktierna som kapitalvinst, och beskattas enligt reglerna i 48 kap.

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 18 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 19 §

19- 21a §§ tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 20 §

Paragrafen handlar om medlemmarnas eventuella beskattning i samband med ombildning av ekonomisk förening till aktiebolag. För företagsbeskattningen se 22-23 kap.

42 kap. 22 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 23 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 24 §

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 25 §

Enligt 8 kap. 3 § är vinster skattefria om lotteriet anordnats inom EES. Är lotteriet anordnat utanför EES-området ska vinsten beskattas enligt denna paragraf.

Det kan vara svårt att avgöra var lotteriet är anordnat, speciellt om det är internetbaserat. Att den tekniska utrustningen befinner sig i ett visst land behöver inte innebära att det anses anordnat i det landet, utan det handlar snarare om en sammantagen bedömning av var den huvudsakliga verksamheten bedrivs.

Tillämpas även i inkomstslaget näringsverksamhet enligt 24 kap. 2 §.

42 kap. 26 §

Räntebidrag ska därmed inte räknas bort från räntekostnaderna. Både räntekostnader och räntebidrag tas upp i helhet.