SFS/2009:400

Från Lagen.nu
Hoppa till: navigering, sök

Huvudförfattare Helena Andersson jur.kand.

Sekretesslagen (1980:100) gällde fram till den 29 juni 2009 och offentlighets- och sekretesslag (2009:400) trädde i kraft den 30 juni 2009. Skälen till att ersätta sekretesslagen med en ny lag har främst varit att man velat göra lagen mer användarvänlig genom att förse lagen med en innehållsförteckning, dela upp lagen i avdelningar, förse kapitel med underrubriker, förenkla språket samt genom att föra in grundläggande principer, som tidigare enbart framgått av förarbeten och praxis, i lagstiftningen. Det är med andra ord huvudsakligen strukturella och språkliga förändringar som gjorts medan innehållet i de materiella bestämmelserna i stort är oförändrat. Av den anledningen är rättsfall som hänvisar till sekretesslagen fortfarande aktuella.

Innehåll

1 kap. Lagens innehåll

Lagens första kapitel ger en allmän överblick av lagstiftningens innehåll.

1 kap. 1 §

Offentlighetsprincipen som ger allmänheten rätt att ta del av handlingar hos offentliga organ får enbart begränsas genom hemligstämpling och i vilka syften rätten att ta del av allmänna handlingar får begränsas räknas upp i 2 kap 2 § tryckfrihetsförordningen. En konsekvens av detta är att myndigheten är skyldig att på begäran från enskild lämna ut uppgifter som inte omfattas av sekretess. Skyldigheten gäller oavsett om begäran framställs skriftligt eller muntligt.

Enskildas yttrandefrihet får enbart inskränkas genom bestämmelser i lag och i vilka syften yttrandefriheten får begränsas räknas upp i 2 kap 12 och 13 §§ regeringsformen.

Tryckfrihetsförordningen, bestämmelserna om yttrandefrihet tillsammans med offentlighets- och sekretesslagen reglerar hur offentliga organ ska hantera allmänna handlingar och villka uppgifter/handlingar som omfattas av tystnadsplikt och sekretess.

Sekretess gäller mot allmänheten, mellan olika myndigheter och mellan olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet.

Under hur lång tid en uppgift/handling ska omfattas av tystnadsplikt och sekretess framgår av varje paragraf i offentlighets- och sekretesslagen men att en myndighet hemligstämplat en handling innebär inte att handlingen alltid ska vara hemligstämplad under den tidsperioden. Om en uppgift/handling omfattas av tystnadsplikt/sekretess ska prövas på nytt vid varje enskilt utlämnande. (JO 1993/94 s 509)

2 kap. Lagens tillämpningsområde

2 kap. 1 §

Paragrafen motsvaras av 1 kap 6 § i sekretesslagen (1980:100)

Den här lagen ska tillämpas av alla organ där offentlighetsprincipen tillämpas och där det finns allmänna handlingar. Vilka organ som, utöver myndigheter och kommuner, ska tillämpa lagen framgår av lagens 2 kap 2-5 §§ samt av bilagan till lagen.

Den personkrets som är bunden av tystnadsplikt och sekretess är i första hand de som är anställda vid organ som ska tillämpa den här lagen. Fysiska personer som agerar som uppdragstagare åt sådana organ anses vara knutna till verksamheten på ett sådant sätt att de också är bundna av offentlighetsprincipen och bestämmelserna om tystnadsplikt och sekretess. (RÅ 1996 ref 25, JO 2001/02 s 252)

Sekretess innebär ett förbud mot att röja en uppgift som omfattas av sekretess, vare sig det sker muntligen eller genom att lämna ut handlingar som innehåller sekretessbelagda uppgifter. Sekretess innebär också ett förbud mot att utnyttja sekretessbelagda uppgifter utanför den verksamhet i vilken sekretess gäller för uppgiften.

En konsekvens av den här bestämmelsen är att alla uppgifter som inte omfattas av sekretess enligt denna lag är offentliga under förutsättning att det handlar om uppgifter som finns i allmänna handlingar. För att myndigheten ska kunna vägra att lämna ut en uppgift i en allmän handling till en enskild, eller vilken uppgift som helst till en annan myndighet, måste uppgiften omfattas av sekretess.

Ytterligare en konsekvens är att en myndighet inte kan ingå avtal eller annan överenskommelse om att hemlighålla andra uppgifter än de som ska hemlighållas enligt denna lag.

3 kap. Definitioner

3 kap. 1 §

Centrala begrepp i den här lagen definieras i syfte att underlätta tillämpningen av lagen. Begreppet "sekretessreglerad uppgift" är nytt och ska användas i syfte att tydliggöra att en uppgift/handling som omfattas av en bestämmelse i lagen ska sekretessbedömas vid varje enskild situation och prövas i enlighet med angivna förutsättningar. Lagstiftaren vill med det här begreppet bl a poängtera att den tid som en uppgift kan vara sekretessbelagd enligt en viss bestämmelse inte är definitiv utan enbart anger en maxgräns för hur lång tid uppgiften/handlingen kan sekretessbeläggas.

Sekretessreglerna är vanligen utformade för att gälla i vissa ärenden, i vissa verksamheter och hos vissa myndigheter. En bestämmelse som ska tillämpas direkt av en myndighet brukar kallas för primär sekretess. Offentlighets- och sekretesslagen innehåller ingen generell regel om överföring av sekretess när sekretessbelagda uppgifter överlämnas mellan olika myndigheter. Men det finns regler som innebär att sekretess följer med en uppgift till en annan myndighet i speciella situationer. Det brukar kallas för sekundär sekretess.

Begreppet sekretessreglerad uppgift ska också tydliggöra att, i de fall det finns en bestämmelse om överföring av sekretess till en annan myndighet, den mottagande myndigheten ska göra en självständig bedömning enligt den aktuella sekretessbestämmelsen.

4 kap. Allmänna åtgärder för att underlätta sökande efter allmänna handlingar, m.m.

4 kap. 1 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 9 § i sekretesslag (1980:100).

Offentliga arbetsgivare är enligt sekretesslagen skyldiga att följa kraven på en god offentlighetsstruktur vid användning av informationsteknik. Kravet på god offentlighets- och sekretesstruktur i datasystemen har gällt ända sedan 1982 och med god offentlighetsstruktur menas att allmänna handlingar bör hållas åtskilda från andra handlingar. (RÅ 1998 ref. 44)

I de fall en myndighet anlitat ett privat företag för att utföra vissa uppgifter ska handlingar som hanteras inom det uppdraget anses som allmänna handlingar och myndigheten ska på begäran och efter sekretessprövning lämna ut handlingarna till enskilda. (RÅ 1996 ref 25, RÅ 1989 ref 29)

En införd uppgift i en allmän handling får aldrig raderas bort och om någon uppgift ändras i en allmän handling ska det i efterhand gå att se att ändringen gjorts. Ett brev som har getts in till en myndighet och som därefter återkallas får inte förstöras oavsett om detta sker i samförstånd med ingivaren eller inte (se JO 1994/95:JO1 s. 593).

4 kap. 2 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 11 § i sekretesslag (1980:100).

Syftet med bestämmelsen är att allmänheten i stort sett ska ha samma möjligheter att söka efter allmänna handlingar som anställda vid myndigheten. Detta brukar kallas likställighetsprincipen. (JO 2003/2004 s 405)

Datalagrade förteckningar över in- och utgående e-postmeddelanden (e-postlogg) hos myndigheter är allmänna handlingar även om innehållet i meddelandet inte är en allmän handling. (RÅ 1998 ref. 44, JO 2001/02 s. 460)

5 kap. Registrering av allmänna handlingar och sekretessmarkering

5 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 1 § i sekretesslag (1980:100).

Allmänna handlingar som kommit in till eller upprättats hos en myndighet ska registreras utan dröjsmål om det inte är uppenbart att de är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet.

Registreringsskyldigheten gäller för alla handlingar oavsett om de skickats via post, bud, fax eller e-post.

Allmänna handlingar för vilka sekretess inte gäller måste inte registreras om handlingarna hålls så ordnade att det utan svårighet kan fastställas att handlingen har kommit in eller upprättats.

Riksarkivet har i sina föreskrifter angett vilka handlingar som är av tillfällig eller ringa betydelse för verksamheten vid myndigheter och som ska gallras, se RA-FS 1997:6, 7- 8 §§.

En anteckning om sekretess får enbart göras om uppgifter i handlingen kan omfattas av sekretess enligt en bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen eller annan lag som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till. Det ska framgå av anteckningen att det inte är ett bindande avgörande av sekretessfrågan så av den anledningen bör ordet hemlig inte användas utan istället bör anteckningen formuleras som ”särskild prövning” / ”sekretessärende”.

6 kap. Utlämnande av allmänna handlingar och uppgifter, överklagande, m.m.

6 kap 1 §

Tryckfrihetsförordningen (1949:105) reglerar vilken typ av handlingar som ska ses som allmänna, minimikrav för hur uppgifter/handlingar ska utlämnas och om hur allmänna handlingar ska förvaras. Att alllmänna handlingar ska utlämnas skyndsamt framgår av 2 kap 13 § tryckfrihetsförordningen.

6 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 6 § i sekretesslagen (1980:100).

En och samma handling kan förekomma i flera exemplar och förvaras hos flera myndigheter. Var och en av dessa myndigheter är då förvarande myndighet, oavsett vilken myndighet som förvarar originalet, och en begäran om att få ut en handling ska självständigt prövas av den myndighet som begäran getts in till.

För handlingar som är av synnerlig betydelse för rikets säkerhet får regeringen i förordning föreskriva att endast en viss myndighet får pröva frågan om utlämnande av handlingen. Finns det sådana regler gäller alltså ett undantag från regeln att det är den myndighet som förvarar handlingen som ska pröva frågan om utlämnande. Detta framgår av 2 kap. 14 § andra stycket tryckfrihetsförordningen.

I de fall det i lag är föreskrivet att sekretessprövningen ska göras av annan myndighet ska begäran att få ta del av handlingen genast hänskjutas till den myndigheten.

En begäran om att få ut en kopia av en allmän handling ska behandlas skyndsamt enligt tryckfrihetsförordningen 2 kap 13 §. Någon eller i vissa fall några dagars väntetid, skäligt rådrum, för att ta fram handlingen och för att göra en sekretessprövning innan en kopia lämnas ut får som regel anses acceptabelt. (JO 1984/85 s. 273)

Man har rätt att vara anonym när man begär ut en allmän handling, tryckfrihetsförordningen 2 kap 14 §. Även när man begär ut ett överklagbart beslut om sekretess kan man vara anonym. (KamR 7164-09 Beslut den 2009-11-16) .

6 kap 3 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 6 § i sekretesslagen (1980:100

En föredragande eller annan handläggare av ett ärende bör i normalfallet anses svara för vården av de handlingar som lämnats till honom. Samma sak bör anses gälla exempelvis en registrator eller arkivarie beträffande de handlingar som dessa har hand om.

Det finns inte något formkrav för hur en sökandes begäran om att myndigheten ska fatta ett formellt beslut ska framställas.

Endast en myndighets beslut att vägra lämna ut en handling eller att lämna ut en sådan med förbehåll kan överklagas, se 7 § denna lag.

Om ett beslut att vägra att lämna ut en allmän handling fattats på lägre nivå än vad myndighetens arbetsordning/särskilt beslut föreskriver har inte sekretessprövningen skett på ett behörigt sätt. Konsekvensen av detta är att ett överklagbart beslut inte föreligger. Sökanden måste, för att få ett överklagbart beslut, begära att myndigheten omprövar sitt beslut och begära ett skriftligt beslut som undertecknats av behörig person vid myndigheten. Myndigheten är skyldig att utfärda ett överklagbart beslut. (RÅ 1992 not. 324)

6 kap 4 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100

Man har rätt att vara anonym när man begär ut en allmän handling/uppgift ur allmän handling, tryckfrihetsförordningen 2 kap 14 §. Även när man begär att myndigheten ska utfärda ett överklagbart beslut om sekretess kan man vara anonym. (KamR 7164-09 Beslut den 2009-11-16).

Bestämmelsen gäller även när det finns möjlighet att muntligt lämna ut uppgifter, t ex per telefon. Vid prövningen av om vissa uppgifter ska lämnas ut ska myndigheten pröva om det är möjligt att lämna ut uppgifter genom att utelämna uppgift om vem ärendet rör så att det inte går att härleda ärendet till en viss person. Att i en handling, där det finns uppgifter som kan omfattas av sekretess, maskera namn/personuppgifter är därför många gånger tillräckligt och ändamålsenligt.

6 kap 7 §

Paragrafen motsvarar 15 kap 7,8 och §§ i sekretesslagen (1980:100

Enbart den som begärt att få ta del av en handling kan överklaga ett beslut. En konsekvens av detta är att om en viss person berörs av ett beslut att lämna ut en allmän handling, på så sätt att den aktuella handlingen innefattar uppgifter om den personen, så har inte den personen rätt att överklaga utlämnandebeslutet

En myndighet får inte överklaga ett beslut varigenom den ålagts att lämna ut en allmän handling.

7 kap. Grundläggande bestämmelser

Offentlighets- och sekretesslagen behandlar både tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och förbud mot att lämna ut allmänna handlingar (handlingssekretess). Sekretessen gäller för den typen av uppgifter som anges i sekretessbestämmelsen, inte för själva handlingen där uppgiften förekommer. Sekretess innebär alltså ett förbud att röja uppgift, vare sig det sker muntligen eller genom att allmän handling lämnas ut eller genom att det sker på annat sätt.

Det flesta sekretessbestämmelserna är konstruerade så att någon form av villkor ska vara uppfyllt för att uppgiften ska vara hemlig, detta villkor är knutet till en skadebedömning. En bedömning ska göras med hänsyn till den risk för skada som ett utlämnande av uppgiften kan medföra i det enskilda fallet.

Sekretessbestämmelserna innehåller rekvisit som anger sekretessens styrka, s.k. skaderekvisit. Dessa skaderekvisit kan vara antingen raka eller omvända. Rakt skaderekvisit innebär att offentlighet är huvudregel. Sekretess gäller alltså enbart om det kan antas att viss skada uppkommer om uppgiften röjs, i lagtext formuleras det som: ”om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs”. Omvänt skaderekvisitet uppställer sekretess som huvudregel. I lagtext formuleras det som: ”om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men”.

Med skada avses ekonomisk skada. Uttrycket men har en mycket vid innebörd och avser i första hand olika sorters integritetskränkningar.

Absolut sekretess innebär att någon skadeprövning ska inte göras. Sekretessbedömningen görs i dessa fall enbart med hänsyn till uppgiftens art.

Schematisk beskrivning av myndigheters sekretessbedömning.

7 kap 2 §

Det inte är själva sekretessen som överförs, utan det är den sekretessbestämmelsens tillämplighet som följer med uppgiften från den utlämnande till den mottagande myndigheten. Sekretess överförs alltså inte automatiskt mellan myndigheter.

Sekretess kan enbart överföras mellan myndigheter, inte från enskild till myndighet.

När både en primär sekretessbestämmelse och en sekundär sekretessbestämmelse till skydd för samma intresse är tillämplig, ska den sekundära sekretessbestämmelsen inte tillämpas.

7 kap 3 §

Myndigheter ska alltid tillämpa den bestämmelse som ger det starkaste sekretesskyddet.

8 kap. Vilka sekretessen gäller mot

Som huvudregel gäller sekretess mot enskilda och mot olika verksamhetsgrenar inom samma myndighet men det stora flertalet bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen begränsar den räckvidd för vilka uppgifter som omfattas av sekretess inom den offentliga verksamheten. Konsekvensen av det är att en och samma uppgift kan omfattas av sekretess i ett sammanhang men sakna sekretesskydd i andra sammanhang. Ofta anges det uttryckligen inom vilken offentlig verksamhet en viss sekretessbestämmelse är tillämplig. Det är också vanligt att sekretess för en viss uppgift kan bli aktuell endast hos en eller flera uttryckligt angivna myndigheter eller i särskilt utpekade typer av ärenden. Under vissa förutsättningar kan sådan sekretess överföras från en myndighet till en annan eller från en verksamhet till en annan genom s.k. överföringssekretess.

8 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 1 kap 2 § och 3 § i sekretesslagen (1980:100)

Med enskild avses både fysisk och juridisk person.

Det finns ett antal sekretessbrytande bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen som gör det möjligt för myndigheter att i vissa fall lämna sekretessbelagda uppgifter till varandra, se 10 kap 2 § denna lag.

10 kap. Sekretessbrytande bestämmelser och bestämmelser om undantag från sekretess

10 kap 1 §

Jfr 14 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100)

I förarbetena till sekretesslagen sägs att ett samtycke inte behöver vara uttryckligt och att ett tyst, s.k. presumerat samtycke får godtas (prop. 1979/80:2 del A s. 331). (RÅ 1999 ref.38)

10 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 1 kap 5 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen ska tillämpas restriktivt och avsikten är inte att man av rena effektivitetsskäl ska tillämpa en sekretessbrytande bestämmelse (prop. 1979/80:2 del A s 465). (JO 1989/90 s 238, JO 1984/85 s. 265)

Vissa situationer då det är särskilt reglerat att myndigheter kan lämna uppgifter till andra myndigheter finns i den här lagen 10 kap 15 § - 28 §.

10 kap 3 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 5 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen tar primärt sikte på pågående ärenden men rätt till partsinsyn kan föreligga även sedan ett ärende avslutats. (RÅ 1995 ref 28, JO 1995/96 s 29)

10 kap 14 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 9 § i sekretesslagen (1980:100).

Förbehåll om sekretess kan enbart gälla för fysisk person, aldrig för en juridisk person. Förbehåll kan enbart användas för uppgifter som omfattas av en bestämmelse som innehåller ett skaderekvisit. Brott mot förbehåll är straffbelagt i 20 kap 3 § brottsbalken. Meddelarfrihet gäller inte för den som fått del av uppgifterna med stöd av ett förbehåll, se 13 kap 5 § denna lag. (NJA 2002 s. 433)

10 kap 21 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 2 § i sekretesslagen (1980:100).

Det finns inga krav på någon viss grad av misstanke, utan det är respektive myndighet som avgör om en uppgift har sådan karaktär att den bör lämnas. Myndigheterna bör vid bedömningen väga in sådana omständigheter som hur svårt brottet är och misstankarnas styrka.

10 kap 23 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 2 § i sekretesslagen (1980:100).

Det finns inga krav på någon viss grad av misstanke, utan det är respektive myndighet som avgör om en uppgift har sådan karaktär att den bör lämnas. Myndigheterna bör vid bedömningen väga in sådana omständigheter som hur svårt brottet är och misstankarnas styrka.

10 kap 27 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 2 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen är avsedd för situationer där ett starkt informationsbehov uppstår, exempelvis i en tillsynsverksamhet, i en verksamhet där sekretess gäller med hänsyn till skyddet för ekonomiska förhållanden eller i nedlagda förundersökningar. Förhållanden som kan anses som ett allmänintresse är t.ex. sådana som rör människors hälsa och miljö eller allvarliga missförhållanden inom förvaltning och rättsväsende.

Det krävs starka skäl för att en uppgift som sekretess gäller för ska kunna lämnas ut till en enskild på grund av ett allmänintresse. Det ska med andra ord vara uppenbart att intresset av insyn har företräde framför intresset av sekretess för att ett utlämnande av uppgiften skall kunna ske.

Den prövningen bör göras av myndigheten och inte av en enskild offentliganställd i annat fall än om han eller hon enligt arbetsordning eller dylikt är den som beslutar i sådana fall på myndighetens vägnar.

12 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 14 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100).

Med enskild menas såväl enskild fysisk person som enskild juridisk person.

God man som förordnats enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken för att bevaka huvudmannens rätt och förvalta hans egendom har ansetts ha rätt att med stöd av denna bestämmelse få ut kopior av handlingar som rör huvudmannen, då huvudmannen inte ansetts kunna framföra sin begäran själv. (1999 ref 38)

13 kap. Rätten att meddela och offentliggöra uppgifter

Meddelafrihet ger offentliganställda tjänstemän en generell möjlighet till undantag från tystnadsplikten – men inte handlingssekretessen – gentemot den som kan offentliggöra uppgifterna i medier.

Bestämmelser i tryckfrihetsförordningen om efterforskningsförbud syftar till ett ge offentliganställda en möjlighet att, i publiceringssyfte, lämna ut uppgifter om sin arbetsplats utan att riskera reprissalier från sin arbetsgivare.

Vissa tystnadsplikter som gäller viktiga allmänna intressen har dock tillåtits inskränka meddelarfriheten. I slutet av varje kapitel i offentlighets- och sekretesslagen anges för vilka paragrafer meddelarfrihet inte gäller och i 44 kap den här lagen anges generella undantag för viss typ av uppgifter som inte heller omfattas av meddelarfrihet.

13 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 16 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Paragrafen reglerar meddelarfrihet och innebär att alla anställda inom offentlig verksamhet, utan risk för påföljder, kan lämna uppgifter till massmedier för publicering. Detta gäller i viss utsträckning även sekretessbelagda uppgifter.

14 kap. Ansvar

14 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 1 kap 13 § i sekretesslagen (1980:100).

Den som röjer en uppgift som han är skyldig att hemlighålla enligt lag eller annan författning, eller enligt förordnande eller förbehåll som har meddelats med stöd av lag eller annan författning, eller som olovligen utnyttjar en sådan hemlig uppgift, ska enligt 20 kap. 3 § brottsbalken dömas för brott mot tystnadsplikt. Den som av oaktsamhet begår gärningen skall dömas till böter. I ringa fall ska det inte dömas till ansvar.

15 kap. Sekretess till skydd för rikets säkerhet eller dess förhållande till andra stater eller mellanfolkliga organisationer

15 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 2 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen är tillämplig i all offentlig verksamhet, oberoende av vilken myndighet eller annat offentligt organ som förfogar över de aktuella uppgifterna. Sekretessen gäller också oavsett varför uppgifterna finns hos en myndighet.

Med uttrycket Sveriges förbindelser avses inte enbart de egentliga utrikespolitiska förbindelser som upprätthålls av utrikesförvaltningen, utan också handelsförbindelser och kulturella förbindelser på olika nivåer.

Det måste röra sig om någon olägenhet för landet för att en uppgift skall sekretessbeläggas. Att mindre och tillfälliga störningar eller irritationer inom ett lands ledning inte kan uteslutas ska inte alltid leda till sekretess. (RÅ 1998 ref 42, RÅ 2000 ref 22)

Utrikessekretessen gäller inte till förmån för någon enskild utan för att i olika situationer skydda Sverige och dess internationella förbindelser. Konsekvensen av det är att utrikessekretess inte kan efterges av någon enskild. Den förvarande myndigheten kan inte alltid antas ha tillgång till den information som krävs för att göra en korrekt sekretessbedömning och den förvarande myndigheten bör vid behov konsultera UD i sekretessfrågan.

15 kap 2 §

Enligt 4 § offentlighets- och sekretessförordning (2009:641) får maxtiden för sekretess utökas till 70 respektive 150 år.

17 kap. Sekretess till skydd för myndigheters verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn

17 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 4 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretessen kan även gälla hos en myndighet som biträder granskningsmyndigheten, t.ex. med synpunkter på granskningsplaner.

18 kap. Sekretess till skydd främst för intresset av att förebygga eller beivra brott

18 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 5 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Handlingar som har framställts av en polismyndighet i en förundersökning och förvaras hos polismyndigheten är inte allmänna handlingar förrän handlingarna har upprättats vilket vanligen inträffar i samband med att förundersökningen avslutas. Enbart de handlingar i förundersökningen som har inkommit till polismyndigheten är allmänna handlingar under pågående förundersökning. (RÅ 1987 not. 273).

Bestämmelsen kan tillämpas både för handlingar som förekommer i ett konkret fall och för handlingar som förekommer polisens allmänna brottsförebyggande verksamhet.

Skaderekvisitet enligt den här bestämmelsen är rakt, vilket innebär att det föreligger en presumtion för offentlighet. Sekretess gäller alltså enbart om ett offentliggörande av uppgifterna kan antas leda till skada för den brottsbekämpande verksamheten/för att förhindra att en brottsutredning inte hindras eller försvåras. En enskild kan inte åberopa paragrafen till stöd för att uppgifter om honom/henne ska omfattas av sekretess.

Sekretessen kan innebära att en person som är misstänkt för att begått ett brott i ett inledande skede inte blir underrättad om detta. Det är först när misstanken når upp till en viss grad – skäligen misstänkt – som den misstänkte blir delgiven misstanke. När någon blir delgiven misstanke anses personen vara part i brottsutredningen och får då rätt att ta del av uppgifterna i utredningen. Denna rätt begränsas emellertid av att ett utlämnande av uppgifter endast kan ske om det inte medför men för utredningen. Detta framgår av 23 kap 18 § rättegångsbalk (1942:740) och 10 kap 3 § denna lag.

Ett beslut om tillämpning av den rätt till partsinsyn som följer av RB:s regler anses inta utgöra en prövning enligt offentlighets- och sekretesslagens bestämmelser om utlämnande av allmänna handlingar och kan alltså inte överklagas enligt denna lags bestämmelser. (NJA 1990 s 510, NJA 2002 s. 433, NJA 2008 s 634)

Om en myndighet som upprättar en brottsanmälan kan anses biträda polisen, skyddas uppgifterna i den utredning som ligger till grund för en brottsanmälan av sekretess enligt den här bestämmelsen, och det även innan uppgifterna har kommit åklagare eller polis till del. (RÅ 2002 ref. 103)

19 kap. Sekretess till skydd för det allmännas ekonomiska intresse

19 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 6 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen syftar bl a till att uppnå konkurrensneutralitet mellan statligt ägda företag och privatägda företag. Vid skadebedömningen ska en ändamålsenlig balans mellan allmänhetens rätt till insyn och konkurrensneutraliteten eftersträvas.

Sekretess gäller för uppgifter inom myndighetens affärsverksamhet. Den verksamhet som kan sägas bestå i fullgörande av förvaltningsuppgift eller administration av den egna verksamheten omfattas i allmänhet inte av begreppet affärsverksamhet. (RÅ 2004 ref. 74)

Sekretess gäller för myndighetens egna affärs- och driftsförhållanden och bestämmelsen kan inte användas för att sekretessbelägga enskildas affärs- och driftsförhållanden. (RÅ 1998 ref 32, RÅ 2003 ref 28)

19 kap 3 §

Paragrafen motsvarar 6 kap 2 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen kallas allmänt upphandlingssekretess. Absolut sekretess gäller för samtliga anbudshandlingar med bilagor fram till tilldelningsbeslut fattats. Sekretessen kan upphöra tidigare om myndigheten använt sig av offentlig anbudsöppning. Anbudshandlingar med bilagor kan omfattas av sekretess även efter att tilldelningsbeslut har fattats, se t ex 19 kap 1 § och 31 kap 16 § denna lag. Anbudssökande kan skriftligt meddela myndigheten att anbudsansökan ska omfattas av sekretess och bör då precisera vilka uppgifter som avses och vilken risk för skada som finns om uppgifterna offentliggörs.

När en myndighet avser att begära in anbud eller träffa avtal om upphandling där det förekommer uppgifter som med hänsyn till rikets säkerhet omfattas av sekretess ska säkerhetsskyddslag (1996:627) tillämpas. Detta innebär vanligtvis att anbudsgivaren genom ett särskilt säkerhetsskyddsavtal förbinder sig att hemlighålla vissa uppgifter.

21 kap. Sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga förhållanden oavsett i vilket sammanhang uppgiften förekommer

21 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen är generell och ska tillämpas av alla myndigheter och inom alla verksamhetsgrenar. Enligt bestämmelse gäller ett rakt kvalificerat skaderekvisit, dvs. det krävs att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Notera att i de fall en uppgift även omfattas av någon annan bestämmelse i OSL så ska den bestämmelse som ger starkast skydd gälla (7 kap 3 § OSL).

Myndigheter kan lämna ut sekretessbelagda uppgifter när det är möjligt att avidentifiera dessa. 

(JO 1984/85 s 269, RÅ 2007 ref. 29, NJA 1990 s. 510)

21 kap 3 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

En enskild person kan begära att få sin adress/telefonnummer m.m. sekretessbelagda när han eller hon anser sig utsatt för förföljelse. En begäran om sekretess bör kunna styrkas genom någon form av utredning som visar att den enskilde är förföljd och att det är fråga om ett konkret hot. Det räcker alltså inte att en person känner fruktan och anser sig förföljd. Inom skattemyndigheten är det endast chefen på det aktuella skattekontoret som har behörighet att ta del av de adressuppgifter som sekretessbelagts.

21 kap 7 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 16 § i sekretesslagen (1980:100).

Det finns inte något generellt förbud mot att offentliggöra personuppgifter; personnummer och adressuppgifter är exempel på uppgifter som är offentliga om det inte finns någon bestämmelse i offentlighets- och sekretesslagen som är tillämplig.

En myndighet kan inte med stöd av den här bestämmelsen vägra att lämna ut personuppgifter därför att utlämnandet eller den efterföljande användningen av uppgiften skulle vara oförenlig med de ändamål för vilka myndigheten har samlat in uppgiften. Det avgörande är i stället om den som begär ut uppgifterna kan antas komma att behandla personuppgifterna i enlighet med personuppgiftslagen (1998:204). Behandlingen hos mottagaren måste uppfylla de grundläggande kraven i 9 § personuppgiftslagen och, om samtycke saknas, vara nödvändig för något av de syften som anges i 10 § personuppgiftslagen. Det är även en fråga om en avvägning mellan det intresse som den som begär att få ut uppgifterna har och den enskildes integritetsintresse. (RÅ 2002 ref. 54, RÅ 2001 ref. 68)

22 kap. Sekretess till skydd för enskild vid folkbokföring, delgivning m.m.

Uppgifter om namn, adress, personnummer, civilstånd och nationalitet är normalt offentliga. Det måste finnas en särskild anledning för att en sådan uppgift ska få hållas hemlig. Etniskt ursprung kan vara en känslig uppgift. Andra uppgifter som normalt är offentliga är uppgifter om släktskap. En sådan uppgift kan dock vara känslig. Att någon är adopterad kan i vissa fall betraktas som känslig. Att någon är född utanför äktenskapet anses normalt inte vara anledning till sekretess.

22 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 15 § i sekretesslagen (1980:100).

Den här bestämmelsen gäller först och främst folkbokföringen och uppgifter om förhållanden som finns i de olika register och böcker som har förts av kyrkan och som numera förs av skatteverket. Bestämmelserna är också tillämpliga på andra befolkningsregister som baserar sig på uppgifter från folkbokföringen, t.ex. Statistiska centralbyråns register över totalbefolkningen, Riksförsäkringsverkets register m.m. Sekretessen gäller också hos arkivmyndighet som så kallad överförd sekretess, se 7 kap 3 § denna lag. Föremålet för sekretess är uppgifter om enskildas personliga förhållanden och som kan hänföras till en bestämd person.

Avidentifierade uppgifter omfattas inte av folkbokföringssekretess. Men det måste vara klart att det inte går att spåra ett samband mellan den enskilde och uppgiften.

23 kap. Sekretess till skydd för enskild i utbildningsverksamhet

Sekretessen gäller inte bara uppgifter som rör elever i utbildningsverksamhet utan också elevens närstående, t.ex. föräldrar och syskon. Vårdnadshavare till minderåriga elever har i normalfallet rätt att ta del av uppgifter om sitt barn.

23 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 9 § i sekretesslagen (1980:100).

För uppgifter som hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör, eller någon honom närstående, lider men, gäller s.k. stark sekretess, vilket innebär att är sekretess är huvudregeln.

För uppgift om enskilds personliga förhållande i skolans elevvårdande verksamhet, samt för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av elev från vidare studier, gäller s.k. svag sekretess, vilket innebär att offentlighet är huvudregel.

För uppgifter inom skolhälsovården för barns och deras närståendes hälsotillstånd gäller 25 kap 1 § denna lag. För de uppgifterna gäller stark sekretess vilket bl a får konsekvensen att de uppgifter som huvudregel inte kan kan lämnas t.ex. till skolkurator, rektor eller lärare, observera att vissa sekretessbrytande regler kan medge undantag.

24 kap. Sekretess till skydd för enskild inom forskning och statistik

Myndigheter får generellt inte lämna ut uppgifter ur sina register men offentlighets- och sekretesslagen medger vissa undantag, bland annat för forskningsändamål. Sådan information som inte går att hänföra till någon enskild person kan som regel lämnas ut. Ett godkännande från en etikprövningsnämnd är en förutsättning för att känsliga personuppgifter ska få lämnas ut. Att en behandling av personuppgifter i en viss forskningsstudie godkänts av nämnden innebär inte att myndigheterna är skyldiga att lämna ut uppgifter till forskaren. Det är regler i denna lag som avgör om uppgifterna får lämnas ut.

24 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 13 § i sekretesslagen (1980:100).

Paragrafen är enbart tillämplig för undersökningar som sker för forskningsändamål. Lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor ska tillämpas på forskning som innefattar behandling av känsliga personuppgifter enligt 13 § personuppgiftslagen (1998:204).

Etikprövningsnämnderna godkänner enbart preciserade forskningsprojekt, inte att man samlar uppgifter för eventuella, ospecificerade framtida projekt. Att samla uppgifter i en egen databas för framtida forskning med generella ändamål är alltså inte tillåtet om inte de personer, vars uppgifter finns i forskningsdatabasen, har samtyckt till det och en etikprövningsnämnd har godkänt det.

I de fall forskaren hämtar in uppgifter direkt från forskningspersonen gäller sekretess hos forskaren endast om forskningen omfattas av en bestämmelse om sekretess i offentlighets- och sekretesslagen.

24 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 40 § i sekretesslagen (1980:100).

Rättsmedicinalverket har ansvar för rättspsykiatriskt register. Ett utlämnande ur registret är oftast möjligt om uppgifterna kommer att omfattas av sekretess hos forskaren. Om forskaren är verksam vid en forskningsinstitution som är en myndighet följer sekretessen automatiskt med uppgifterna till institutionen. Om forskningsuppgifterna redan omfattas av sekretess hos institutionen enligt någon annan bestämmelse har den bestämmelsen företräde.

24 kap 5 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 30 § i sekretesslagen (1980:100).

Syftet med paragrafen är att möjliggöra för högskolor att delta i olika forskningsprojekt med enskilda där sekretess är en förutsättning för att den enskilde skall kunna delta i samverkan. Sekretess är också ett villkor för att högskolan skall kunna delta som part i EU:s forskningsprogram. Bestämmelsen har också införts för att det, med tanke på patentansökningar och nyhetskravet, ska vara möjligt att söka patent för ett resultat inom forskningsprojektet. (Har uppgifter om föremålet för en patentansökan förvarats hos en myndighet som en allmän handling, och som enligt offentlighets- och sekretesslagen inte ska sekretessbeläggas, anses nyhetskravet vara spräckt oavsett om någon begärt att de uppgifterna ska utlämnas eller inte, se Patentbesvärsrättens dom den 12 maj 2005 i mål nr 05-071.)

Det är viktigt att skilja på forskningssamverkan, där högskolan deltar som part i ett gemensamt forskningsprojekt, och uppdragsforskning, där högskolan utför ett visst forskningsarbete på uppdrag av en extern beställare. Sekretess vid uppdragsforskning regleras i 31 kap 12 § denna lag.

24 kap 8 §

Paragrafen motsvarar 9 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100).

Med särskild verksamhet menas att myndigheters produktion av statistik och statistikframställningen ska ske utan anknytning till något ärende och att statistikverksamheten ska vara organiserad som en egen enhet eller liknande. Sekretessen ska bedömas med utgångspunkt i vilken verksamhet uppgiften finns och inte med utgångspunkt i vilken typ av uppgift det rör sig om. Det får konsekvensen att en och samma uppgift hos en myndighet kan vara sekretessbelagd inom en viss verksamhet och offentlig inom en annan. (RÅ 1988 not 607, RÅ 1991 not 491)

25 kap

25 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 1 c § i sekretesslagen (1980:100).

Vad som menas med hälso- och sjukvård framgår av 1 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).

Begreppet personliga förhållanden är inte klart definierat i offentlighets- och sekretesslagen men vanligtvis avses uppgifter om det som gäller en persons karaktär, sinnestillstånd, familjeförhållanden, ekonomi, hälsotillstånd och arbetsförmåga. Ordet men har i detta sammanhang en mycket vid innebörd och omfattar främst allt som kan kränka den enskildes integritet, det kan t ex handla om att en enskild utsätts för andras ringaktning på grund av att hans personliga förhållanden blivit kända.

Vem som ska anses som närstående definieras inte i offentlighets- och sekretesslagen utan man gör olika bedömningar i de enskilda fallen med utgångspunkt i hur nära relationen är eller varit. Naturligt är att familjemedlemmar inklusive sambor omfattas av begreppet men också andra nära släktingar, t.ex. syskon och föräldrar. (RÅ 2007 ref 16)

Vårdnadshavare har som huvudregel, men inte alltid, rätt att ta del av underårigs patientjournal.

Hälso- och sjukvård som bedrivs i privat regi omfattas inte av bestämmelsen.

26 kap

En uppgiftsskyldighet som följer av lag eller förordning bryter alltid sekretessen. Exempel på lagstadgad skyldighet att lämna ut uppgift från socialtjänstområdet finns i 12 kap. 10 § andra stycket socialtjänstlagen (2001:453) när det gäller uppgifter om att någon vistas på ett hem för vård eller boende. Ett annat exempel på uppgiftsskyldighet är 14 kap. 1 § socialtjänstlagen som gäller skyldighet för myndigheter vars verksamhet berör barn och ungdom samt andra angivna myndigheter att anmäla om de i sin verksamhet får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till barnets skydd.

26 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100).

Hälso- och sjukvården samt socialtjänsten har i stort likalydande sekretessbestämmelser och för definition av vissa begrepp i bestämmelsen se kommentaren till 25 kap 1 § denna lag.

I 15 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) finns bestämmelser om tystnadsplikt för den som är eller har varit verksam inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som avser insatser enligt socialtjänstlagen.

27 kap

27 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 9 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Uppgifter i en deklaration som har betydelse för bestämmande av skatt ska omfattas av sekretess och det gäller både uppgifter om den som är föremål för taxering och uppgifter som rör tredje man.

Med uttrycket ”verksamhet som avser bestämmande av skatt” menas bl.a. bestämmande av skatt/taxering, fastställande av underlag för bestämmande av skatt, skattdebitering av preliminär eller slutlig skatt, jämkning av eller nedsättning av avdrag för preliminär skatt och nedsättning av eller befrielse från slutlig skatt.

Registerföring och annan verksamhet som saknar ärendekaraktär omfattas också av sekretess. (RÅ 1992 not 502) Ärenden rörande tilldelning av organisationsnummer är en form av registerföring men omfattas inte av sekretess enligt den här bestämmelsen. (RÅ 1996 ref. 82)

Med taxering menas både taxering för inkomst/förmögenhet och fastighetstaxering.

Uppgifter i ärenden om förhandsbesked i taxerings- och skattefrågor omfattas av den här bestämmelsen.

Skatteverkets rådgivningsverksamhet ryms inte inom den här bestämmelsen. Detta får konsekvensen att en skriftlig fråga som skickats till skatteverket i allmänhet blir en allmän och offentlig handling.

I en skatteprocess vid domstol ska den här bestämmelsen tillämpas, se 27 kap 4 § denna lag.

27 kap 3 §

Hos tullverket gäller samma sekretess som hos skatteverket med den skillnaden att sekretessskyddet hos tullverket är svagare, skadebedömning ska göras, än den som gäller hos skatteverket som är en absolut sekretess.

30 kap

30 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 4 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

30 kap 4 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 5 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

30 kap 12 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 24 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

30 kap 15 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 28 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

30 kap 21 §

30 kap 23 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 6 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller hos de myndigheter som anges i bilagan till offentlighets- och sekretessförordning (2009:641).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

(RÅ 1994 not 506, RÅ 1994 not 624)

30 kap 27 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 7 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

30 kap 28 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 7 § i sekretesslagen (1980:100).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden och i vissa fall för andra ekonomiska eller personliga förhållanden.

Punkten 1 gäller för alla uppgifter oavsett om de handlar om den som är föremål för myndighetens verksamhet eller någon annan. För sekretess enligt den punkten ska en skadebedömning göras och det är enbart om det finns risk för ekonomisk skada som uppgiften ska sekretessbeläggas.

Myndigheten är inte skyldig att undersöka om det finns risk för skada i det enskilda fallet utan ska göra en bedöming med utgångspunkt i vilken sorts uppgifter som typiskt sett är känsliga.

Punkten 2 gäller enbart för uppgifter som handlar om den som trätt i affärsförbindelse eller liknande förbindelse med den som är föremål för myndighetes verksamhet. Absolut sekretess gäller enligt den punkten och skadebedömning ska alltså inte göras.

Om en uppgift omfattas av båda punkterna ska den bestämmelse som ger starkast skydd tillämpas.

31 kap 12 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 9 § i sekretesslagen (1980:00).

Det finns inte någon definition i offentlighets- och sekretesslagen av begreppet uppdragsverksamhet men allmänt menas situationer då enskilda begär att högskola/universitet ska utföra utrednings- eller forskningsuppdrag.

31 kap 16 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 10 § i sekretesslagen (1980:00).

Sekretess gäller för uppgifter om affärs- och driftsförhållanden.

Det bör krävas en speciell omständighet eller särskilda förhållanden som kan åberopas som skäl för att hemlighålla uppgifterna. Om en myndighet anser att det är sannolikt att handlingarnas offentliggörande skulle medföra skada för den enskilde ska handlingarna sekretessbeläggas. Myndigheten har alltså inte någon skyldighet att göra en djupgående utredning i det enskilda fallet för att få bekräftat att ett offentliggörande av uppgifterna verkligen skulle orsaka skada. (RÅ 2005 ref 5)

31 kap 20 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 13 § i sekretesslagen (1980:00).

En ansökan omfattas av sekretess i arton månader från ansökningens löpdag eller den dag från vilken prioritet begärs. Om ansökningen innan dess återtas, avskrivs eller avslås utan att sökanden begärt återupptagning eller överklagat förblir ansökningen sekretessbelagd.

Enligt 22 § första stycket patentlagen (1967:837) ska handlingarna i ett ärendet hållas tillgängliga för var och en från och med den dag då patentet meddelats.

31 kap 23 §

Paragrafen motsvarar 8 kap 27 § i sekretesslagen (1980:00).

Bestämmelsen innebär att uppgifter ur upphovsrättsligt skyddade verk inte får lämnas ut om utlämnandet utgör ett offentligt framförande eller annat upphovsrättsligt förfogande i den mening som avses i lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Kan uppgifter utlämnas på annat sätt, till exempel genom en sammanfattning av sakinnehållet i verket får de lämnas ut.Bestämmelsen ska enbart tillämpas i syfte att skydda upphovsmannens ekonomiska intressen.

Bakgrunden till bestämmelsen var att material från scientologirörelsen lämnats in till ett flertal svenska myndigheter. Det var därefter möjligt att sprida materialet till allmänheten på ett sätt som annars skulle ha kunna hindrats av upphovsrättsinnehavaren.

32 kap 3 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 32 § i sekretesslagen (1980:00).

För enskilda gäller bestämmelerna i lag (1998:150) om allmän kameraövervakning.

Meddelarfrihet gäller för information som inhämtats med hjälp av kameraövervakning. Sker utlämnandet av bilderna i publiceringssyfte kan inte heller ansvar enligt lagen om allmän kameraövervakning komma i fråga för meddelaren.

(JK Beslut 2002-11-22 dnr 2907-02-30)

34 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 9 kap 19 § i sekretesslagen (1980:00).

Under förutsättning tre villkor är uppfyllda ska uppgifter om en skuld (ett mål) omfattas av sekretess:

Det krävs att någon tidigare skuld inte registrets de senaste två åren och att man frivilligt har betalat skuldbeloppet inklusive ränta, eventuell dröjsmålsavgift och grundavgift, alternativt att målet har återkallats av fordringsägaren, innan Kronofogden hinner besluta om några indrivningsåtgärder i målet samt att man inte får någon ny skuld inom de följande två åren efter det att en skuld sekretessbelagts.

36 kap 7 §

Paragrafen motsvarar 9 kap 11 § i sekretesslagen (1980:00).

Exempel på situationer när den här bestämmelsen kan vara tillämplig är när ambassader och andra utlandsmyndigheter bistår svenskar utomlands i samband med t.ex. brott, olyckor eller naturkatastrofer.

39 kap 1 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 11 § i sekretesslagen (1980:100).

Med personalsocial verksamhet menas personalvårdande åtgärder såsom psykologisk, social rådgivning och övrig kurativ verksamhet som ges i syfte att främja hälsa, arbetstrivsel och effektivitet. Sekretess gäller för alla uppgifter som lämnas till/hanteras av någon som har som arbetsuppgift att hantera personalsociala frågor, t ex varje chef, personalkonsulenter och övrig administrativ personal som hanterar handlingar som innehåller uppgifter om personalsocial verksamhet. Psykologiska undersökningar som görs i anställningsärenden omfattas inte av sekretess. (RÅ 2006 ref 87)

39 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 11 § i sekretesslagen (1980:100).

Med omplacering avses all omplacering oavsett av vilken anledning det sker.

41 kap 1 §

Riksdagen bestämmer själv om sekretess skall gälla för uppgifter i ärenden som den beslutar i.

43 kap 1 §

Om en bestämmelse om sekretess, enligt bestämmelsens ordalydelse, enbart ska tillämpas i en viss verksamhet ska sekretessen gälla hos förvaltningsdomstolar även om en förvaltningsdomstol inte kan sägas ägna sig åt den verksamheten. På grund av sekretessbestämmelsernas systematik är det inte avgörande vilken karaktär ärendena har, utan det är verksamhetens karaktär som är det väsentliga. (RÅ 2007 ref 17)

43 kap 2 §

Paragrafen motsvarar 12 kap 1 § i sekretesslagen (1980:100).

Bestämmelsen kan inte tillämpas om en domstol får uppgiften direkt från en enskild person.

43 kap 4 §

Paragrafen motsvarar 7 kap 48 § i sekretesslagen 1980:100.

Att partsinsynen vid en domstol inte inskränks genom bestämmelser i offentlighets- och sekretesslagen innebär inte att en part alltid har rätt att få ett eget exemplar av en handling eller annat som utgör processmaterial. En bildupptagning av ett förhör i domstol innefattar sådana omständigheter som domstolen lägger till grund för sitt avgörande. Den som är part har enligt rättegångsbalken en ovillkorad rätt att ta del av en sådan bildupptagning, men det är en lämplighetsfråga om detta skall ske genom studium hos domstolen eller genom att parten får en kopia av materialet. (RÅ 2007 ref. 17)

43 kap 5 §

Paragrafen motsvarar 12 kap 3 § i sekretesslagen (1980:100).

Domstolen avgör utifrån en avvägning i det enskilda fallet om offentlighets- eller sekretessintresset ska tillmätas störst betydelse.

Domstolen kan inte förordna att en uppgift som lagts fram vid en offentlig förhandling ska omfattas av sekretess sedan den tagits in i domen men det bakomliggande materialet kan fortfarande vara sekretessbelagt, t ex av den anledningen att det materialet innehåller mer utförliga uppgifter.

44 kap

Om inte annat anges i offentlighets- och sekretesslagen gäller meddelarfrihet även för uppgifter som omfattas av sekretess. Vissa tystnadsplikter som gäller viktiga allmänna intressen har dock tillåtits inskränka meddelarfriheten. I slutet av varje kapitel av offentlighets- och sekretesslagen anges för vilka paragrafer meddelarfrihet inte gäller och i det här kapitlet anges generella undantag för vissa typer av uppgifter som inte omfattas av meddelarfrihet.

Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Projektinformation
Att göra
Verktygslåda