Fängelselag (2010:610)

Hoppa till: navigering, sök

Huvudförfattare Alexander Ankerstedt

(Träder i kraft 2011-04-01 00:00:00)

Innehåll

1 kap. Inledande bestämmelser

Kriminalvårdstjänsteman har en skyldighet att, på fråga, uppge sitt namn, se JO dnr 5777-2009.

1 kap. 1 §

1 kap. 2 §

1 kap. 3 §

1 kap. 4 §

Intagna har en orubblig rätt att bli behandlade med aktning för sitt människovärde, se JO dnr 2968-2009. Kriminalvårdspersonal ska alltid uppträda sakligt och på ett sätt som inger förtroende och aktning, särskilt med tanke på att intagna i kriminalvårdsanstalt på flertalet sätt befinner sig i en beroendesituation gentemot kriminalvårdens personal, se JO dnr 6741-2009. Intagna bör om det är fråga om en akut situation samt i den utsträckning det rimligen är möjligt tillgodose eventuella skyddsbehov som intagna har, se JO dnr 2046-2009. Intagen som begärt att få tala med anstaltschef borde ha fått ett personligt samtal med kriminalvårdsinspektören, i sin egenskap av representant för anstaltsledningen då samtal med anstaltschefen inte var möjligt, se JO dnr 4311-2008. Om intagen begär samtal med representant för ledningen av verksamhetsstället ska få detta så snart det är möjligt, se JO dnr 2029-2009. Begäran om att få tala med psykiatriker får ej ta sex veckor, se JO dnr 2046-2009.

1 kap. 5 §

Ett beslut att fastställa eller ompröva en intagens verkställighetsplan utgör inte myndighetsutövning, se JO dnr 6763-2008.

1 kap. 6 §

Uppgiften om att någon är dömd att avtjäna fängelsestraff får normalt anses vara en uppgift, vars röjande kan antas medföra men för den enskilde, se se JO dnr 196-2009. Sådan uppgift får som utgångspunkt inte röjas för enskilda eller andra myndigheter, se 8 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) med undantaget ifall det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda enligt 10 kap. 27 § OSL. Inte heller om den intagne samtycker till det, se 10 kap. 1 § OSL och 12 kap. 1 § OSL. Att Kriminalvården via telefon, utan att ange att samtalet kommer från Kriminalvården, gjort stickprovsvisa kontroller hos CSN om en viss intagen uppburit studiemedel på ett felaktigt sätt ansågs inte vara en överträdelse av bestämmelserna då Kriminalvårdens arbete under straffverkställigheten även innefattar att få den intagne att både avstå från och om möjligt förhindra att den intagne begår brott, se JO dnr 196-2009. Om vilka krav det ställs på en säkerhetsbedömning, se JO dnr 3474-2011 och 4532-2011.


1 kap. 7 §

Vid beslut om vilka särskilda villkor som ska gälla för verkställigheten ska Kriminalvården särskilt beakta risken för att den intagne under verkställigheten rymmer eller fritas från anstalt, begår brott, använder hot eller våld, eller gör sig skyldig till annan allvarlig misskötsamhet 1 kap. 32 § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för fängelse (KVFS 2011: 1). Syftet med bestämmelserna om särskilda villkor för långtidsdömda är att markera att Kriminalvården ska fästa särskilt avseende på sarnhällsskyddet när det gäller en intagen som gjort sig skyldig till så allvarlig brottslighet att han eller hon dömts till ett långt fängelsestraff. Villkoren ska därför sätta de yttre ramarna för den intagnes verkställighet och individuellt ange de säkerhetsmässiga villkor som gäller för verkställigheten (prop. 1997/98:95 s. 37 f. ochprop. 2009110:135 s 73,122). De särskilda villkoren som beslutats för en långtidsdömd ska omprövas om det finns anledning till det. Om den intagnes situation förändrats i positiv riktning kan det vara ett skäl att ompröva villkoren.

1 kap. 8 §

2 kap. Placering

En intagen får undantagsvis förflyttas inom anstalten efter inlåsning på kvällen förutsatt att det finns starka skäl och rättssäkerhetsaspekter kräver fullgod dokumentation av den händelse som leder till en förflyttning efter inlåsning, se JO 1150-2009. Det får med andra ord inte ske som rutin.

2 kap. 1 §

Intagen som av andra intagna betraktades som tjallare och blivit placerad bland intagna som hade samröre med personer vilka utgjorde ett hot mot honom ansågs inte utgöra anledning till uttalande från JO, se JO dnr 2046-2009.

2 kap. 2 §

2 kap. 3 §

2 kap. 4 §

Om Kriminalvården inte har fattat beslut om att en avdelning utgör en säkerhetsavdelning är den inte att se som en säkerhetsavdelning utan som en normalavdelning oavsett graden av säkerhet och kontroll, se JO dnr 5384-2009. En placering på en säkerhetsavdelning förstärker känslan av slutenhet på ett synnerligen påtagligt sätt på grund av dess låga beläggningsgrad i kombination med omfattande tekniska skyddsåtgärder, hög personaltäthet och ett begränsat utbud av aktiviteter för de intagna. Även tvånget att umgås med en begränsad krets av andra intagna som bedöms farliga och inte sällan företer ”psykiska särdrag” kan utgöra en svår påfrestning, se JO dnr 5384-2009.


2 kap. 5 §

3 kap. Sysselsättning och ersättning

3 kap. 1 §

Beslut om sysselsättning anses vara av sådant intresse för den intagne att handläggningen av en ansökan om viss sysselsättning bör ske enligt förvaltningslagens regler om ärendehandläggning och beslut bör meddelas den intagne i frågan, se JO dnr 6763-2008. Det får inte förekomma generella begränsningar för en viss typ av intagna t.ex. utvisade personer. Däremot får begränsningar riktas till intagna som har en viss minimitid kvar till villkorlig frigivning, se JO dnr 4927-2009 där studiemöjligheten begränsats.

3 kap. 2 §

Intagna i kriminalvårdsanstalt har sysselsättningsplikt, se JO dnr 6763-2008.

3 kap. 3 §

Utbetalning av ersättning för sysselsättning sker genom att det intjänade beloppet sätts in på ett kontantkort avsett för den intagne, 3 kap. 10 § KVFS 2011:1. Då det däremot inte finns några bestämmelser som ger Kriminalvården rätt att bestämma hur en intagen får använda de medel som finns på kontantkortet måste utgångspunkten vara att intagna får använda medlen på kontantkortet för att köpa varor så länge dessa varor inte är olagliga att köpa eller inneha. För att Kriminalvården ska få begränsa intagnas inköp med medel från kontantkortet bör det krävas stöd i lag, se JO dnr 2961-2011.

3 kap. 4 §

3 kap. 5 §

3 kap. 6 §

4 kap. Fritid

4 kap. 1 §

4 kap. 2 §

4 kap. 3 §

4 kap. 4 §

4 kap. 5 §

5 kap. Personliga tillhörigheter

5 kap. 1 §

st. 1: Intagna har rätt att inneha personlig egendom. Innehav får regleras genom av Kriminalvården meddelade föreskrifter., se prop. 2006/07:127 s. 14 f. och JO dnr 4586-2008. Anstalter har rätt att upprätta särskilda ordningsregler för anstalten och i dessa ta in bestämmelser om begränsningar, t.ex. antal cigaretter som de intagna tillåts inneha under promenadtid, men i så fall dokumenteras skriftligen, se JO dnr 5749-2008. Ett beslut om att en intagen i sitt bostadsrum får inneha viss egendom utgör i princip hinder mot att egendomen formlöst omhändertas eller utvisiteras. För att omhänderta egendom krävs att Kriminalvården både omprövar det tidigare beslutet och formligen återkallar det, se JO dnr 4586-2008.

st. 2: Att anstalten av säkerhetsskäl gett de intagna deodorant förpackat i annat än en glasflaska då den kunde användas som tillhygge ansågs inte kunna ligga till grund för kritik, se JO dnr 196-2009.

5 kap. 2 §

Kriminalvården har ett ansvar för att en intagens omhändertagna tillhörigheter inte stjäls eller förkommer, men om så ändå sker måste den intagna på ett enkelt och effektivt sätt kunna få ersättning för de förkomna tillhörigheterna. Den intagne ska inte heller behöva vända sig till flera olika enheter inom Kriminalvården för att bli kompenserad, se JO dnr 4601-2009. Egendom som Kriminalvården tar om hand i samband med en visitation av ett bostadsrum ska förtecknas, se JO dnr 5861-2009 och numera 14 § 2 st. Fängelseförordning (2010:2010). Förteckningen ska skrivas under av den intagne och den som har verkställt omhändertagandet. Vägrar den intagne att skriva under ska om det är möjligt, ytterligare en tjänsteman skriva under förteckningen, se JO dnr 4586-2008. Ifall en intagen ej närvarat vid ett omhändertagnade av föremål i bostadsrum ska den intagne ges tillfälle att i efterhand både skriva under visitationsprotokollet och inspektera de omhändertagna föremålen, se JO dnr 4586-2008.

5 kap. 3 §

5 kap. 4 §

6 kap. Vistelse i gemensamhet och avskildhet

Att placera en intagen i kriminalvårdsanstalt i avskildhet är en från humanitär synpunkt ingripande åtgärd och placering av intagna i avskildhet bör därför begränsas i så stor utsträckning som möjligt. Om det trots allt sker så måste av hänsyn till den enskildes rättssäkerhet, kravet på en korrekt hantering ställas högt, se JO dnr 488-2009 och 1830-2009.


6 kap. 1 §

6 kap. 2 §

Förutsatt att särskilt beslut avseende varje intagen som berörs av åtgärden meddelas, får intagna placeras i avskildhet under en visitation av en hel bostadsavdelning, se JO dnr 3187-2009 och 6715-2009. Bedömningsgrunder för placering i säkerhetsavdelning, se 2 kap 4 §.

6 kap. 3 §

Intagen som är inlåst för natten i sitt bostadsrum är att betrakta som redan avskild. En förflyttning av redan avskild intagen till observationsavdelning kräver inget beslut om avskildhet, däremot kräver rättssäkerheten en fullgod dokumentation av den händelse som leder till sådan förflyttning, se JO dnr 577-2008 och JO dnr 1150-2009.

6 kap. 4 §

I 18 § Fängelseförordning (2010:2010) återfinns vad som måste framgå av ett beslut om avskildhet på egen begäran. Kriminalvårdschef eller kriminalvårdsinspektör får fatta beslut i ärenden och beslut kan omprövas av regionen, se s. 42 i dokument KVAF (Ao) 2007:3. Om en intagen begär att bli placerad i avskildhet, men nekas, så är det ett betungande beslut som ska besvaras med ett skriftligt beslut försett med information om hur det kan överklgas, se JO-dnr 2189-2008.


6 kap. 5 §

Spartanskt möblerade bostadsrum får användas för avskildhet bara om det inte finns något bättre alternativ och endast tillfälligt, se JO 1166-2010 där nio dagar i omöblerat bostadsrum föranlett kritik. Intagen som nekas sängkläder för att personen uppfattas som suicidbenägen bör ställas under sekundbevakning, se JO dnr 1661-2010.

6 kap. 6 §

6 kap. 7 §

p. 1:

p. 2: Så länge som lokaler håller godtagbar hygienisk standard och eventuella skadeverkningar till följd av restriktioner i möjligaste mån mildras får intagen istället för att erbjudas psykologisk vård bli avskildhetsplacerad endast om det ur säkerhetssynpunkt är absolut nödvändigt att vidta en sådan åtgärd, se JO dnr 4311-2008.

p. 3:

p. 4:

p. 5:

p. 6:

6 kap. 8 §

6 kap. 9 §

Begreppet kroppsbesiktning, se 8 kap 3 §.

6 kap. 10 §

7 kap. Besök och andra kontakter

7 kap. 1 §

Om en anstalt har en policy avseende besök där ska anstalten i förväg informera de intagna och deras besökare om denna policy. Sådan information sker lämpligen skriftligen. Om visst agerande kan riskera att ett besök avbryts krävs det att anstalten uttryckligen informerar om det aktuella förbudet, se JO Dnr 5412-2010. Att en besökare även var målsägande i relation till den sökande, att gärningstillfället låg nära i tiden och att den sökande förringat sitt ansvar för de brott den dömts till utgör inte sådana tvingande säkerhetsskäl vilka motiverar att det tidigare gynnande förvaltningsbeslutet om beviljat besökstillstånd fick återkallas,se KamR Stockholm i mål 3582-12 och inledningen till 13 kap. Om Socialtjänsten, efter att Krimnalvården gjort en orosanmälan, finner att det inte finns någonting som talar emot ett umgänge mellan den intagne, dess partner och deras barn bör inte den intagnes rätt till domstolsprövning fördröjas genom att anstalten på nytt anmäler redan kända förhållanden till socialtjänsten. Att Kriminalvården och socialtjänsten har olika uppfattning om lämpligheten av den önskade kontakten utgör alltså inte hinder att fatta beslut. Tvärtom är det just i dessa fall särskilt angeläget att beslut fattas för att möjliggöra överprövning av beslutet, se JO Dnr 343-2011. I Kriminalvårdens uppdrag ligger inte att se till att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Detta hör till socialnämndens uppgifter, se 5 kap. 11 § SoL och JO Dnr 343-2011. Kriminalvårdens kontakt med den intagnes närstående måste inriktas på att inhämta uppgifter som behövs som underlag vid bedömningen av om det finns risk för skada för den närstående genom beslut som Kriminalvården fattar.

7 kap. 2 §

7 kap. 3 §

Begreppet kroppsvisitation, se 8 kap 3 §. Begreppet kroppsbesiktning, se 8 kap 3 §. JO riktade kritik mot Kriminalvården för att den i samband med att en narkotikahund markerade för narkotika på en besökare kvarhöll denne på anstalten tills att polis kom till platsen. JO uttalade att Kriminalvården i en situation som den förevarande, inte får ge intryck av att vilja hindra en besökare från att lämna anstalten varken genom ord eller handling. Ifall polis tillkallas till anstalten med anledning av händelsen bör det stå klart för anstalten att besöket skulle ställas in redan vid den tidpunkt då polis tillkallades och beslut i saken ska snarast meddelas. En inte obetydlig tidsutdräkt som i detta fall tills att beslut fattades kan komma att utgöra grund för olaga frihetsberövande från Kriminalvårdens sida, se JO dnr 1076-2008.

7 kap. 4 §

En intagens önskemål om att få samtala med advokat ska behandlas med största möjliga generositet och på ett så smidigt sätt som möjligt, se JO dnr 2901-2010. Det bör vara möjligt att få till stånd ett telefonsamtal utan en skriftlig ansökan, se JO dnr 2901-2010. Det ankommer i princip inte på Kriminalvården att bedöma behovet av samtalet, se JO dnr 2901-2010.

7 kap. 5 §

Telefonsamtal som rings i närvaro av en kriminalvårdstjänsteman är i praktiken delvis avlyssnat, se JO dnr 3135-2007. Intagna har inte någon explicit rättighet att vid varje önskat tillfälle omedelbart få ringa advokat, se JO dnr 2901-2010.

7 kap. 6 §

Reglerna om granskning är av synnerlig vikt då dessa utgör en för intagna anpassad form av det skydd som gäller för varje medborgare enligt 2 kap. 6 § regeringsformen, se JO dnr 2968-2009. I fall granskning sker är det av stor vikt att den intagne underrättas om vilka åtgärder som vidtagits vid denna och dessa ska framgå av granskningsstämpeln, se JO dnr 3962-2009. Det är även viktigt att den intagne får veta vem eller vilka som utfört granskningen av en försändelse och enbart en signatur är otillräckligt utan det bör också finnas någon form av namnförtydligande som exempelvis en namnstämpel, se JO dnr 3962-2009. Granskning av en försändelse från Umeå universitet utan att någon misstanke om oriktig avsändare förelåg förtjänade kritik av JO, se JO dnr 196-2009. Försändelse adresserad till "Kriminalvårdsmyndigheten Tidaholm” på vilken det stod ”att: intagens namn" ansågs vara ställt till myndigheten för att öppnas och sedan eventuellt vidarebefordras till den intagne, se JO dnr 196-2009.

7 kap. 7 §

7 kap. 8 §

7 kap. 9 §

7 kap. 10 §

7 kap. 11 §

7 kap. 12 §

8 kap. Särskilda kontroll- och tvångsåtgärder

8 kap. 1 §

8 kap. 2 §

Det kan i samband med undersökning av intagnas bostadsrum bli aktuellt att granska och därvid även läsa brev eller andra skriftliga meddelanden som anträffas, om det är påkallat med hänsyn till de syften som föranlett undersökningen av rummet, se JO dnr 2849-2006 och JO 1994/95 s. 175.

8 kap. 3 §

Kroppsvisitation innebär en undersökning av kläder och annat som någon bär på sig samt av väskor och paket och andra föremål som någon har med sig. Däremot inte en undersökning av kroppen, se JO dnr 1076-2008. Ytlig kroppsbesiktning avser en yttre granskning av kroppen. Person som ska undersökas kan uppmanas att helt klä av sig och därefter ställa sig upp. Tjänstemannen får därefter granska de delar av kroppen som är synliga samt fotsulorna, armhålorna och huvudhåret. Det är inte tillåtet att anmoda den som undersöks att inta speciella ställningar så att andra delar av kroppen ska kunna granskas, se JO dnr 1076-2008. Vid ordinär kroppsbesiktning får personen som undersöks anmodas inta speciella ställningar så att andra delar av kroppen än de som avses vid ytlig kroppsbesiktning ska kunna granskas, se JO dnr 1076-2008.


8 kap. 4 §

8 kap. 5 §

8 kap. 6 §

Anmoda till intagen att lämna urinprov är en kroppsbesiktning och sådan tvångsåtgärd som inte ska användas i större utsträckning än vad som är nödvändigt och ändamålsenligt, se JO dnr 5649-2009.

8 kap. 7 §

Begreppet kroppsvisitation, se 3 §. Begreppet kroppsbesiktning, se 3 §.

8 kap. 8 §

8 kap. 9 §

8 kap. 10 §

8 kap. 11 §

8 kap. 12 §

8 kap. 13 §

9 kap. Hälso- och sjukvård

9 kap. 1 §

Det är ok att Kriminalvården som rutin har att intagna inte själva kan bestämma om befrielse från sysselsättning till följd av sjukdom eller funktionsnedsättning utan det är ansvarig kriminalvårdstjänsteman uppgift att på avdelningen göra en preliminär bedömning av orsaken och bedöma ifall den intagne inte bör lämna bostadsrummet eller placeras på annan plats, se JO dnr 196-2009. Om den intagne bedöms vara i akut behov av sjukvård eller om den ansvarige på avdelningen känner sig osäker ska kontakt tas med sjuksköterskan för konsultation. I avvaktan på sjukvårdens bedömning och eventuellt besök på mottagningen ska den intagne vistas på sin ordinarie sysselsättningsplats. Sjukvårdspersonal kan efter bedömning lämna en rekommendation om lämplig sysselsättning, se JO dnr 196-2009. Stor försiktighet bör dock iakttas vid bedömningar av intagnas behov av sjukvård och kriminalvårdspersonal får aldrig nonchalera en intagens uppgifter, se JO dnr 1150-2009 där en intagen som under natten flaggat på och uppgav sig ha svåra smärtor i sin njure av vakthavande befälet fått till svar att man skulle avvakta och inte vidta några ytterligare åtgärder än att avvakta då den intagne precis fått smärtstillande tabletter. Vid personskada är det anstalten, inte den intagne som är ansvarig för att anmälan om personskada sker till Försäkringskassan, se JO dnr 196-2009. Det medicinska ansvaret för en intagen vilar på den behandlande anstaltsläkaren, se JO dnr 1214-2010. Det är ytterst den behandlande anstaltsläkaren, och inte regionens sjukvårdssamordnare eller kriminalvårdspersonal utan medicinsk utbildning som avgör vilken vård eller medicinering en intagen ska erbjudas och erhållas. Till detta räknas även hur medicin ska intas. Att ansvaret för utdelningen överlämnas till kriminalvårdspersonal är däremot lämpligt, se JO dnr 1630-2010. Om sjukhusbesök, se 31 § FÄF. Om vilken hälsoinformation som kriminalvårdare kan kräva av intagen, se


9 kap. 2 §

9 kap. 3 §

10 kap. Permission och annan tillfällig vistelse utanför anstalt

10 kap. 1 §

10 kap. 2 §

10 kap. 3 §

10 kap. 4 §

10 kap. 5 §

10 kap. 6 §

11 kap. Särskilda utslussningsåtgärder

11 kap. 1 §

Prövningen av vilken utslussningsåtgärd som är mest ändamålsenlig, behovsbedömningen, ska utgå från den intagnes behov, se 11 kap. l § Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för fängelse (KVFS 2011: 1) se även 2 § avseende riskbedömning och 3 § om utslussningsperiodens längd (KVFS 2011: 1).

11 kap. 2 §

11 kap. 3 §

11 kap. 4 §

11 kap. 5 §

11 kap. 6 §

11 kap. 7 §

11 kap. 8 §

11 kap. 9 §

11 kap. 10 §

11 kap. 11 §

11 kap. 12 §

12 kap. Varning och uppskjuten villkorlig frigivning

12 kap. 1 §

Om fråga som reglerats i form av en ordningsregel kan leda till en prövning av misskötsamhet så att en rättighet dras in, får denna inte dras in per automatik utan endast efter en individuell bedömning och inte heller får krav för att återfå en tidigare indragen rättighet utformas att bli generella, se JO dnr 4993-2009. Förhör ska hållas med den intagne innan beslut om varning meddelas, se JO dnr 2029-2009.

12 kap. 2 §

12 kap. 3 §

12 kap. 4 §

12 kap. 5 §

Kriminalvården har, jämlikt 20 § FL, en skyldighet att redovisa hur Kriminalvården resonerat på de punkter där meningarna kan gå isär, se JO dnr 3293-2010.


13 kap. Beslut

Beslut och viktiga händelser, vidtagna eller planerade åtgärder och omständigheter i övrigt som är av betydelse för vistelsen ska dokumenteras i en löpande journal som ett stöd för den personal som ansvarar för klienten, se KVFS 2008:11 och JO dnr 2029-2009. Beslut kan ändras innan de expedierats eller fått sin slutgiltiga form men kan som regel inte ändras eller återkallas ifall det resulterat i ett gynnande beslut. Undantag gäller dock om en författningsbestämmelse medger det, om beslutet försetts med återkallelseförbehåll, om den enskilde utverkat beslutet genom vilseledande uppgifter. Vidare är återkallelse möjlig av hänsyn till en hälsofara, brandfara, trafikfara eller av andra sådana säkerhetsskäl (prop. 1985/86:80 s. 39 och 76 se även KamR Stockholm mål 3582-12). Även användning av fel beslutsmall kan motivera återkallelse (JO 6108-2009). Uppgifter i KLAS får däremot inte raderas och om Kriminalvården behöver rätta en felaktighet ska det anges när rättelsen gjordes och av vem, se JO dnr 2189-2008. Se även Kap. 7 om Besök.

13 kap. 1 §

En myndighet måste i varje fall göra en bedömning av vilket sätt som är lämpligast att lämna underrättelse på. I många fall är det lämpligast att lämna ett skriftligt besked men om muntligt besked lämnas så bör det dokumenteras på något sätt, exempelvis i KLAS, se JO dnr 14-2008. Av ett beslut ska framgå vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången och det räcker normalt sett inte med att enbart hänvisa till lagtext, se JO 1990/91 s. 101, utan rekvisit ska vara fyllda, se JO dnr 488-2009 och 1830-2009.

13 kap. 2 §

När ett beslut delges en intagen ligger det i dess natur att den intagne får en kopia av den handling som delges, se JO dnr 4253-2006.

13 kap. 3 §

13 kap. 4 §

13 kap. 5 §

13 kap. 6 §

14 kap. Överklagande

14 kap. 1 §

Skillnad görs mellan myndigheters ärendehandläggning som resulterar i överklagbara beslut och deras faktiska handlande som inte kan överklagas se Förvaltningslag (1986:223). Förflyttning av intagen inom en anstalt utgör faktiskt handlande och kräver inte ett särskilt beslut, se JO dnr 577-2008 jämför 6 kap. 5 §. Till faktiskt handlande räknas även behandlingsåtgärder (JO dnr 196-2009), anmodan att lämna urinprov enligt 8 kap. 6 §(JO dnr 196-2009), förflyttning av en intagen mellan normalavdelningar (JO dnr 4985-2007), mellan likvärdiga avdelningar (JO dnr 196-2009), förflyttning från studieavdelning till normalavdelning (JO dnr 196-2009), från från studieavdelning till avdelning som saknade studiemöjlighet men där skillnaden i övrigt inte framstår som så påtaglig var ett gränsfall (JO dnr 196-2009). Råd, upplysningar eller andra oförbindande besked utgör inte alltid myndighetsutövning och det är myndigheten som ytterst får ställa frågan om det från rättssäkerhetssynpunkt krävs att förvaltningslagens regler tillämpas i det enskilda fallet, se JO dnr 196-2009.

14 kap. 2 §

Intagen som har rätt till omprövning av beslut bör underrättats om hur gå till väga för att begära eventuell omprövning av beslutet, se JO dnr 4993-2009. Syftet med omprövningen är att avgöra om det fortfarande finns skäl att hålla fast vid det tidigare beslutet om så inte sker så riskerar de rättsäkerhetsgarantier som finns inbyggda i förfarandet att bli verkningslösa, se JO dnr 488-2009, 1830-2009.

14 kap. 3 §

Skrivelser som en intagen inkommer med bör registrerats i den intagnes journal, exempelvis i en daganteckning i KLAS så att det i efterhand går att utreda hur många skrivelser en intagne lämnat in, se JO dnr 14-2008.

14 kap. 4 §

14 kap. 5 §

15 kap. Övriga bestämmelser

15 kap. 1 §

15 kap. 2 §

15 kap. 3 §

15 kap. 4 §

15 kap. 5 §

Verkställighetsföreskrifter utmärks av att de inte får tillföra något väsentligt nytt, jmf 41 § fängelseförordningen, prop. 1973:90 s. 211 och JO dnr 2961-2011).