Skadestånd

Hoppa till: navigering, sök

Ekonomisk kompensation för en inträffad skada.

Den som orsakar en skada (den skadevållande) på någon annans person eller egendom ska som huvudregel ersätta denna skada, dvs försätta denna person (den skadelidande) i samma ekonomiska situation som om skadan aldrig hade skett. Skadeståndet har alltså främst ett reparativt syfte.

Man skiljer mellan olika kategorier av skador (personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada). Beroende på vilken kategori det är fråga om, och även i vilket sammanhang som skadan skedde, gäller olika förutsättningar (ansvarstyper) för hur vårdslös skadevållaren ska ha varit för att skadestånd ska betalas ut.

Man skiljer också på inomobligatoriskt och utomobligatoriskt skadestånd, för skador som skett inom ett avtalsförhållande (exempelvis när en återförsäljare förlorar pengar för att en grossist inte leverar varor i tid) respektive utanför (exempelvis när en grossists lager skadas på grund av en brand i grannfastigheten). Om inget annat framgår brukar man med "skadestånd" mena utomobligatoriskt skadestånd.

Skadeståndet tillhör civilrätten, gäller mellan två enskilda personer och har reparativt syfte enligt ovan. Det är viktigt att inte förväxla skadestånd med böter, som gäller mellan den enskilde och staten och har straffande (punitivt) syfte. Ett skadestånd kan utdömas utan att ett brott har begåtts, medan böter alltid förutsätter att det finns en fällande dom i ett brottmål. Skadeståndets storlek är alltid anpassad efter skadan, medan bötesbeloppet anpassas efter den dömdes ekonomiska förutsättningar.

En och samma handling kan dock medföra både böter och skadestånd - exempelvis kan den som uppsåtligen misshandlar en annan dels få ett bötesstraff för brottet misshandel, dels bli skadeståndsskyldig för den personskada som orsakats. Det är då fråga om två separata talan som vanligtvis kombineras (kumuleras) i en och samma rättegång.

Mer läsning