Ställningsfullmakt

Hoppa till: navigering, sök

En persons ställning utåt kan utgöra en ställningsfullmakt med rätt att företräda någon (se 10 § 2 st AvtL). Ställningsfullmakten grundas i någon slags avtal mellan huvudmannen och fullmäktigen.

Ett exempel på ställningsfullmakt är arbetstagaren (fullmäktigen) som inom ramen för sin anställning/sin ställning har rätt att företräda arbetsgivaren (huvudmannen). Problemet är att fastställa fullmäktigens behörighet man då det inte finns något tydligt dokument eller liknande som mot tredje man reglerar vad fullmäktigen får göra med bindande verkan för huvudmannen.

Exempel: Expediten i teaffären borde utan tvekan ha behörighet att sälja te och andra varor som förknippas med försäljningen i butiken. Skulle hon få för sig att sälja kassaapparaten eller försöka hyra ut lokalen hon arbetar i blir det dock svårare att bedöma om hon handlat inom sin behörighet och bundit sin arbetsgivare mot tredje man.

För att fastställa ställningsfullmaktens yttre gräns tar man hjälp av:

Lag
T.ex 8:29 ABL, 5:1 DistansavtalsL
Sedvänja
för den yrkeskategori som fullmäktigen representerar. För att ta reda på den brukar man ta in yttranden från branschsammanslutningar och liknande organisationer och försöka fastställa någon slags norm för hur man brukar göra. Se t.ex NJA 1990 s 591, NJA 1992 s 782 och NJA 2002 s 244.
Ändamålsövervägande från domstolens sida
se NJA 2001 s 191
Rättshandlingens karaktär
Rör det sig om schablonartade och i det dagliga livet ofta upprepade rättshandlingar är det möjligt att fullmäktigen binder huvudmannen. Se NJA 1998 s 304

För att återkalla en ställningsfullmakt krävs att fullmäktigen effektivt avskiljs från sin post. Det räcker inte med en omplacering. Se även 15 § AvtL.