1 §  Landgille, som utgår av fastighet i Skåne, Halland eller Blekinge till kyrka eller till avlöning av prästerskap eller klockare utan att rätten till landgillets uppbärande motsvaras av äganderätt till jord, må inlösas mot ersättning av statsmedel, om sådant påkallas av staten eller ägaren av den fastighet, varifrån avgälden utgår.

Vad nu är sagt gälle ock landgille, som utgår för jordlägenhet, tillhörig kyrka i något av nämnda landskap och belägen inom viss fastighets ägoområde men till sitt läge i övrigt numera okänd, där församlingen medgiver sådan inlösen; sker inlösen av landgille för dylik jordlägenhet, skall ägaren av den fastighet, inom vars område lägenheten finnes, anses hava förvärvat äganderätten till lägenheten. Förordning (1989:92).

2 §  Ärende angående inlösen av landgille upptages av länsstyrelsen i det län, där fastigheten är belägen.

3 §  I fråga om inlösen av landgille företrädes staten av ett allmänt ombud som regeringen utser. Det åligger det allmänna ombudet att i förekommande fall göra framställning om inlösen av landgille, som i 1 § sägs. Förordning (1989:92).

4 §  Då ansökan om inlösen inkommit, skall länsstyrelsen giva avgäldstagaren och, om fastighetsägaren är sökande, det allmänna ombudet tillfälle att yttra sig över ansökningen. Lag (1972:641).

5 §  Ersättningen för landgille, som avses i 1 § första stycket, skall uppgå till tjugu gånger den årliga avgäldens belopp och ersättningen för landgille, som avses i andra stycket av samma paragraf, till tjugufem gånger nämnda belopp. Utgår årlig avgäld i annat än penningar och är ej särskild grund för beräkning av dess värde i penningar med laga verkan bestämd, skall värdet för år beräknas efter medeltalet av den årliga markegången för de sist förflutna tio åren. Kan sådan beräkning icke göras efter länets markegångstaxa, bestämmer länsstyrelsen efter vad skäligt prövas avgäldens värde för år.

6 §  Landgille, som utgår till före den 20 november 1908 antagen tjänstinnehavare, må inlösas allenast såframt denne lämnar sitt samtycke därtill.

7 §  Möter ej hinder mot bifall till ansökningen, skall länsstyrelsen genom beslut fastställa ersättningen och föreskriva, från och med vilket kalenderår landgillet skall upphöra att utgå; skolande, där ej förhållandena till annat föranleda, tiden för landgillets upphörande bestämmas till ingången av kalenderåret närmast efter det beslutet vunnit laga kraft.

Beslutet skall genom länsstyrelsens försorg delgivas avgäldstagaren och fastighetsägaren så ock det allmänna ombudet.

Överklagande av länsstyrelsens beslut må anföras hos kammarkollegiet. Förordning (1989:92).

8 §  Länsstyrelsen har att vid början av det kalenderår, från och med vilket landgillet enligt laga kraftägande utslag upphör att utgå, utbetala ersättningen till vederbörande kyrkoråd.

Om beloppet av ersättningen för landgille, som utgått till avlöning av prästerskapet i visst pastorat, åligger det länsstyrelsen att meddela egendomsnämnden underrättelse.

Där ej regeringen annorlunda förordnar, skall ersättningen fonderas och avkastningen användas till det ändamål, vartill landgillet varit anslaget. Förordning (1989:92).

9 §  Anteckning om att avgäldsskyldigheten upphört skall införas i jordeboken.

Där landgillet utgått för jordlägenhet, som avses i 1 § andra stycket, skall länsstyrelsen om landgillets upphörande underrätta lantmäteriverket som har att pröva frågan om lägenhetens redovisning i vederbörande fastighetsregister. Förordning (1989:92).

10 §  Denna förordning äger icke tillämpning i avseende å landgille, som utgår av till skatte försålt så kallat halländskt kyrkohemman.