1 §  En veterinär med utländsk examen skall för rätt till legitimation enligt 2 § andra stycket lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. genomgå efterutbildning enligt följande.

Veterinären skall fullgöra den tjänstgöring och genomgå den utbildning som Statens jordbruksverk bestämmer efter samråd med Sveriges lantbruksuniversitet. Efterutbildningen skall ge veterinären kunskaper och färdigheter som svarar mot de svenska kraven för legitimation, däribland för yrket nödvändiga kunskaper i svenska författningar och behövliga kunskaper i svenska, danska eller norska språket.

Har veterinären obegränsad auktorisation som veterinär i Danmark, Finland eller Norge krävs för rätt till legitimation endast att han styrker författnings- och språkkunskaper som avses i andra stycket. Förordning (1993:1137).

2 §  För att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) meddelar Jordbruksverket föreskrifter om legitimation för veterinärer med sådan utbildning som anges i avtalet.

Ärenden om legitimation enligt föreskrifter som avses i första stycket skall handläggas skyndsamt. Jordbruksverkets beslut i ärendena skall fattas inom tre månader från ansökningsdagen. Om det finns särskilda skäl, får tidsfristen förlängas. Förordning (1993:1137).

3 §  En veterinär har rätt att utöva sitt yrke under ett tillfälligt uppehåll i Sverige utan att ha svensk legitimation, om han kan lämna intyg som visar att han utövar sådan verksamhet i det land där han har avlagt veterinärexamen eller i det land där han har sitt hemvist och om han har ett bevis om behörighet som med stöd av 2 § föreskrivs för legitimation.

Veterinären skall lämna Jordbruksverket uppgift om den tid under vilken verksamheten skall utövas och om dess innehåll. I brådskande fall får uppgifterna lämnas så snart som möjligt efter det att veterinären har utfört sitt arbete. Förordning (1993:1137).

4 §  En veterinär som ansöker om legitimation enligt föreskrifter meddelade med stöd av 2 § eller lämnar uppgifter enligt 3 § skall av Jordbruksverket upplysas om vilka svenska författningar som han behöver känna till och om vilka möjligheter han har att få de kunskaper i svenska språket som behövs för att kunna utöva yrket här i landet. Förordning (1993:1137).

5 §  På begäran av en veterinär som önskar att tillfälligt utöva sitt yrke i ett annat land, skall Jordbruksverket utfärda intyg om veterinärens behörighetsbevis och om hans rätt att utöva yrket i Sverige.

Om sådana åtgärder som avses i 7 §3 eller 4 därefter vidtas mot veterinären, skall Jordbruksverket underrätta de behöriga myndigheterna i de berörda länderna. Förordning (1993:1137).

6 §  På begäran av en myndighet som prövar frågor om behörighet att utöva veterinäryrket i någon annan stat med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt erkännande av behörighetsbevis för veterinärer, skall Jordbruksverket lämna myndigheten de upplysningar som kan behövas för prövning av behörighet i ett visst fall. Jordbruksverkets svar skall lämnas inom tre månader.

Om Jordbruksverket meddelar legitimation för någon som tidigare har behörighetsbevis att utöva veterinäryrket i en sådan stat som avses i första stycket, skall verket underrätta den behöriga myndigheten i den staten om beslutet. Förordning (1993:1137).

7 §  Om en i Sverige legitimerad veterinär, som har behörighetsbevis för verksamhet som veterinär även i annan stat med vilken Sverige träffat överenskommelse om ömsesidigt erkännande av sådant bevis,

1. döms för brott i sin yrkesutövning,
2. åläggs disciplinpåföljd,
3. får sin legitimation återkallad, eller
4. får sin rätt att förskriva läkemedel eller alkohol inskränkt, skall Jordbruksverket underrätta myndigheten i den andra staten om åtgärden och om skälen för åtgärden. Förordning (1993:1137).

8 §  Föreskrifter som avses i 1 § b lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. meddelas av Jordbruksverket. Förordning (1993:1137).

9 §  Rätt att tillkännage specialitet enligt 9 § lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. tillkommer endast den som Jordbruksverket meddelat specialistkompetens. Förordning (1993:1137).

10 §  Specialistkompetens får meddelas den som är legitimerad veterinär och som uppfyller de krav som föreskrivs av Jordbruksverket efter samråd med Statens livsmedelsverk. Förordning (1993:1137).

11 §  I ärenden om specialistkompetens skall Jordbruksverket samråda med Sveriges lantbruksuniversitet och vid behov med Livsmedelsverket. Förordning (1993:1137).

12 §  Avgift tas ut för en ansökan enligt lagen (1965:61) om behörighet att utöva veterinäryrket m.m. i de fall som framgår avandra stycket.

I fråga om ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid följande avgiftsklasser tillämpas:

13 §  Jordbruksverkets beslut enligt denna förordning får överklagas hos kammarrätten. Förordning (1993:1137).