1 §  I fråga om livränta och sjukpenning på grund av obligatorisk försäkring enligt

1. 1) lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete,
2. 2) lagen den 14 juni 1929 (nr 131) om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
3. 3) lagen den 11 juni 1937 (nr 348) om krigsförsäkring för ombord å fartyg tjänstgörande personer,
4. 4) lagen den 14 maj 1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring,
5. 5) lagen den 14 maj 1954 (nr 246) om krigsförsäkring för sjömän m.fl.

skall följande bestämmelser gälla, i den mån ersättningen ej utgår av statsmedel.

Bestämmelserna äger ej tillämpning på sådan del av livränta som bytts ut mot engångsbelopp.

2 §  Livränta höjes med tjugofem procent om skadan inträffat år 1961 eller tidigare, med tjugo procent om skadan inträffat något av åren 1962-1964 och med tio procent om skadan inträffat något av åren 1965-1967.

Har livräntan omreglerats enligt lagen den 17 juni 1955 (nr 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m.m. eller höjts enligt lagen den 6 juni 1962 (nr 303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av yrkesskada m.m., lägges den omreglerade eller höjda livräntan till grund för höjning enligt första stycket.

3 §  Livräntan utgår med belopp motsvarande produkten av det för varje tid gällande basbeloppet enligt 1 kap. 6§ lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring och det tal, beräknat med två decimaler, som anger förhållandet mellan livräntans belopp och basbeloppet för januari månad 1968 eller, om skadan inträffat efter den 31 december 1968, basbeloppet för januari månad det år då skadan inträffade. Livräntebeloppet avrundas till närmast lägre hela krontal som är jämnt delbart med tolv.

Har livräntan höjts enligt 2 §, lägges den höjda livräntan till grund för beräkning enligt första stycket.

Tillämpning av bestämmelserna i första och andra styckena får ej leda till att utgående förmån nedsättes.

4 §  Har livränta utgått, får hel sjukpenning som senare utgår i anledning av samma skada icke understiga en trehundrasextiofemtedel av den livränta, som efter värdesäkring enligt denna lag skulle ha utgått till den skadade vid förlust av arbetsförmågan. Lag (1973:470).

5 §  Föreskrift i lag eller annan författning om livränta eller sjukpenning, som avses i denna lag, gäller även den höjning av livräntan eller sjukpenningen som följer av 2-4 §§.

Belopp varmed livränta höjes enligt 2 § samt sådan höjning av nämnda belopp, som föranledes av 3 §, får dock ej beaktas vid tillämpning av 17 kap. 2 § lagen om allmän försäkring i fråga om den som vid utgången av år 1967 åtnjöt pension, vilken enligt sistnämnda lagrum minskats med hänsyn till livräntan. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning i fråga om den som vid utgången av år 1967 uppbar sjukpenning i anledning av skada för vilken livränta tidigare utgått.

6 §  Den kostnad för varje kalenderår, som föranledes av denna lag skall bestridas genom den försäkringsavgift, som jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring skall för året beräknas för arbetsgivaren. Lag (1971:286).

7 §  Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Lag (2004:802).