1 §  Vill någon ingå äktenskap inför svensk myndighet och skallhans rätt att ingå äktenskap prövas enligt lagen i främmande stat, gäller vad som sägs nedan.

2 §  Vid hindersprövningenskall sökanden förete antingen

1. intyg av behörig myndighet i den främmande staten att hinder mot äktenskap ej möter enligt dess lag, eller
2. a) intyg som utvisar vilka hinder som föreskrives i den främmande statens lag, b) om sökanden varken är eller skall vara folkbokförd här i riket, det intyg av utländsk myndighet om sin behörighet att ingå äktenskapet som han kan anskaffa, samt c) om enligt den främmande statens lag gäller att myndighets tillstånd, annans samtycke, läkarintyg, bodelning efter föregående äktenskap, iakttagande av väntetid eller dylikt fordras för rätt att ingå äktenskapet, bevis att sådant villkor är uppfyllt.

Intyg enligt 2 a) ovan skall vara utfärdat av behörig myndighet i den främmande staten eller av utrikedepartementet.

Har intyg som enligt denna paragraf åberopas till styrkande av hinderslöshet utfärdats av annan utländsk myndighet än här i riket anställd diplomatisk eller konsulär tjänsteman, kan den som verkställer hindersprövningen begära bevis om myndighetens behörighet. Sådant bevis skall vara utfärdat av tjänsteman som nyss sagts eller av svensk diplomatisk eller konsulär tjänsteman. Förordning (1991:777).

3 §  Mannen och kvinnan skall vid hindersprövningen avge skriftlig försäkran på heder och samvete att de ej är i rätt upp- och nedstigande släktskap med varandra eller helsyskon.

Den som begär hindersprövning skall även skriftligen på heder och samvete uppge, om han eller hon förut ingått äktenskapet blivit upplöst, om detta ej framgår av folkbokföringen eller av tillgängliga handlingar.

4 §  Avgift tas ut för ansökan om intyg enligt 2 § som utfärdas av utrikesdepartementet. För ansökningsavgiftens storlek m. m. gäller bestämmelserna i 9--14 §§avgiftsförordningen (1992:191), varvid avgiftsklass 1 tillämpas. Förordning (1992:205).