1 §  För inköp av möbler till egen bostad och annat som behövs för bosättning utgår i mån av tillgång på medel statligt bosättningslån enligt denna förordning. Förordning (1978:285).

2 §  Bosättningslån utgår från statens bosättningslånefond. Fonden förvaltas av riksbanken.

3 §  Bosättningslån utgår till

1. makar,
2. man och kvinna, som sammanbor med varandra under äktenskapsliknande förhållanden,
3. man och kvinna, som avser att ingå äktenskap med varandra eller att sammanbo med varandra under äktenskapsliknande förhållanden,
4. ensamstående som sammanbor eller avser att sammanbo med eget barn under 16 år,
5. ensamstående handikappad utan barn.

Med eget barn jämställes vid tillämpning av första stycket 4. barn som har mottagits för adoption.

4 §  Bosättningslån kan utgå till samma person mer än en gång när särskilda skäl föreligger.

5 §  Bosättningslån enligt 3 § första stycket1-3 skall beviljas mannen och kvinnan gemensamt, om ej särskilda skäl föreligger.

Riksbanken får i samband med äktenskapsskillnad eller upplösning av äktenskapsliknande samlevnad medge att betalningsskyldighet för bosättningslån fördelas mellan låntagarna eller att en av dem övertar betalningsskyldigheten.

6 §  Som förutsättning för bosättningslån gäller att sökandena

1. har fyllt 18 år,
2. är kyrkobokförda i Sverige,
3. har behov av medel för att anskadda möbler och andra bosättningsföremål.

Sökande som är utländsk medborgare eller statslös, skall ha erforderligt tillstånd att vistas och arbeta här i riket.

Lån kan beviljas sökande som ej har fyllt 18 år, om särskilda skäl föreligger.

7 §  Bosättningslån utgår med högst 10 000 kronor.

8 §  Bosättningslån löper med ränta från utbetalningsdagen. Ränta utgår efter en räntesats som med två och en halv procent överstiger det vid varje tillfälle fastställda officiella diskontot. Förordning (1978:285).

9 §  Riksbanken beslutar om bosättningslån. I underlaget för beslutet om lån skall ingå yttrande från socialnämnden i den kommun i vilken lånesökandena är bosatta. Yttrandet skall innefatta en bedömning av sökandenas sociala situation.

Ansökan om bosättningslån skall göras före bosättningen eller inom ett år därefter. Om särskilda skäl föreligger, får ansökan prövas även om den kommit in senare än som nyss har sagts.

10 §  Bosättningslån skall återbetalas inom tid som bestämmes av riksbanken med hänsyn till lånebeloppets storlek och sökandenas ekonomiska förhållanden. Amorteringstiden får dock ej överstiga sju år.

Riksbanken får bevilja uppskov med amortering och räntebetalning under högst tre år eller, om särskilda skäl föreligger, under längre tid. Har uppskov meddelats, får lånetiden överstiga sju år.

11 §  Ränta och amortering betalas till riksbanken.

12 §  Riksbanken får säga upp bosättningslån till omedelbar betalning om låntagare

1. genom oriktig uppgift har föranlett att lån beviljats,
2. har använt lånesumman för annat ändamål än som avsetts,
3. ej har erlagt förfallen ränta eller amortering eller på annat sätt brutit mot lånevillkoren.

13 §  Riksbanken får besluta om eftergift med återbetalningen av bosättningslån, om det är skäligt med hänsyn till att låntagare har avlidit, varit sjuk, arbetslös, omhändertagen för vård eller haft stor försörjningsbörda. Eftergift får också meddelas när det av annan anledning framstår som skäligt. Eftergift kan avse hela det återstående beloppet eller del därav jämte upplupen ränta.

14 §  I ärende som avses i 12 och 13 §§ skall riksbanken inhämta ytterande från socialnämnden i den kommun i vilken låntagarna är kyrkobokförda. Sådant yttrande skall också inhämtas i ärende om uppskov med betalning av bosättningslån under längre tid än sex månader.

Ärende om eftergift eller uppskov får dock bifallas utan att yttrande enligt första stycket inhämtats.

15 §  Talan mot riksbankens beslut enligt denna förordning får ej föras.