1 §  Termer och begrepp som används i denna förordning har samma betydelse som i karantänslagen (1989:290).

2 §  Socialstyrelsen skall efter samråd med de berörda landstingskommunerna och kommunerna föreskriva vilka hamnar och flygplatser som skall vara karantänshamnar respektive karantänsflygplatser.

3 §  Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om vilka sanitära åtgärder och andra smittskyddsåtgärder som skall vidtas mot transportmedel, gods och andra objekt samt personer som kommer till eller lämnar landet och som för smitta eller som misstänks föra smitta av en karantänssjukdom.

4 §  Den lots, tulltjänsteman eller tjänsteman vid kustbevakningen som först kommer ombord på ett fartyg som skall anlöpa svensk hamn skall underrätta befälhavaren om dennes skyldigheter enligt karantänslagen (1989:290), denna förordning och föreskrifter som har meddelats med stöd av denna förordning.

5 §  Om en befälhavare på ett luftfartyg i fall som avses i 12 § andra stycket karantänslagen (1989:290) lämnar uppgift till någon annan myndighet än smittskyddsläkaren, skall den myndighet som mottagit uppgiften omedelbart underrätta den berörde smittskyddsläkaren om det inträffade och om innehållet i uppgiften.

6 §  Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vem som får utfärda råttsaneringsbevis och om giltigheten av sådana bevis. Inom försvarsmakten får generalläkaren utfärda råttsaneringsbevis och bestämma giltigheten av sådana bevis.

Socialstyrelsen får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten enligt 16 § första stycket karantänslagen (1989:290) att visa upp råttsaneringsbevis. Förordning (1994:660).

7 §  Socialstyrelsen skall efter samråd med Ekonomistyrningsverket, Sjöfartsverket och Luftfartsverket fastställa en taxa för de avgifter som får tas ut enligt 17 § första stycket karantänslagen (1989:290). Förordning (1998:426).

8 §  Socialstyrelsen skall meddela föreskrifter om vilka uppgifter om hälsotillståndet ombord som skall lämnas enligt 9 § första stycket karantänslagen (1989:290) och om hur bevis om vaccination mot gula febern skall vara utformade. Sådana föreskrifter skall beslutas med beaktande av vad som anges i de internationella hälsovårdsbestämmelser som har antagits av världshälsoorganisationen.

9 §  Om en läkare misstänker att en patient för smitta av en karantänssjukdom, skall läkaren, genom telefonsamtal eller på annat liknande sätt, omedelbart underrätta smittskyddsläkaren om detta.

10 §  Råttsaneringsbevis, skriftliga intyg om läkarundersökning och vaccination och andra skriftliga intyg om åtgärder vid en karantänssjukdom, som har utfärdats i annat land i enlighet med de internationella hälsovårdsbestämmelser som antagits av världshälsoorganisationen, har samma giltighet som intyg som har utfärdats här i landet.

11 §  Socialstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för att hindra att karantänssjukdomar förs in i landet eller sprids till utlandet.