1 §  Förordningen gäller för statliga myndigheter under regeringen. För affärsverken gäller endast 10 a §.

Regeringen beslutar särskilt för vilka myndigheter 10 a--13 §§ skall tillämpas. Förordning (1993:430).

2 §  Denna förordning skall tillämpas bara om något annat inte följer av en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen.

4 §  En myndighet skall finansiera investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål genom lån i Riksgäldskontoret. Regeringen beslutar särskilt om det högsta sammanlagda lånebeloppet (låneramen).

Lånens löptid skall anpassas till tillgångarnas ekonomiska livslängd. Flera tillgångar får finansieras med ett gemensamt lån. Amortering skall ske minst två gånger per år. Riksgäldskontoret skall bestämma lånevillkoren på marknadsmässiga grunder.

Myndigheten får, i de fall det är fråga om enstaka objekt av mindre värde, utan att ta upp lån i Riksgäldskontoret, finansiera sådana investeringar som avses i första stycket med anslagsmedel för förvaltningskostnader, med bidrag eller med likvida medel som härrör från avgiftsbelagd verksamhet från vilken myndigheten får disponera inkomsterna. Förordning (1995:809).

4 a §  Vid avyttring av en anläggningstillgång som finansierats enligt 4 § första stycket, skall kvarstående lån lösas in eller, om ett nytt lån tas upp under det budgetår då tillgången avyttrades, detta lån direktamorteras med ett motsvarande belopp.

Vid avyttring av en anläggningstillgång som finansierats med anslagsmedel i andra fall än som avses i 4 § tredje stycket, skall den del av ersättningen som motsvarar tillgångens bokförda värde betalas till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten. Förordning (1995:809).

4 b §  Avyttring av tillgångar skall ske på affärsmässiga villkor.

En myndighet får disponera de överskott och skall finansiera de underskott som uppkommer vid avyttring enligt 4 a § och vid avyttring av andra tillgångar som inte längre behövs i myndighetens verksamhet. Information om sådana överskott eller underskott skall lämnas i myndighetens årsredovisning. Förordning (1994:942).

5 §  En myndighet får ingå avtal om hyra eller hyrköp (leasing) av utrustning i de fall avtalet innebär en lägre kostnad för stats- verket, sett över utrustningens hela ekonomiska livslängd, än om utrustningen anskaffats genom köp.

Avtal om försäljning och återhyra eller återköp eller andra liknande avtalsformer får ingås endast efter särskilt bemyndigande av regeringen. Ett sådant bemyndigande krävs även för leasingavtal där hyra eller andra avgifter betalas i eller baseras på annan valuta än svensk valuta.

8 §  En myndighet har tillgång till ett räntekonto i Riksgäldskontoret. Räntekontot skall användas för de medel myndigheten disponerar i den egna verksamheten. Till räntekontot kopplas ett kreditutrymme. Regeringen beslutar särskilt om kreditutrymmets storlek. Riksgäldskontoret skall fastställa räntevillkoren på marknadsmässiga grunder.

Bestämmelser om betalningar mellan statsverkets checkräkning i Riksbanken och myndighetens räntekonto finns i anslagsförordningen (1992:760). Förordning (1993:430).

9 §  Medel som deponerats hos en myndighet skall, om inte särskilda skäl talar mot det, sättas in på myndighetens räntekonto i Riksgäldskontoret. Ränta på sådana medel skall, till den del räntan överstiger vad som skulle ha erhållits vid placering på motsvarande villkor i bank eller annan penninginrättning, senast vid utgången av varje räkenskapsår betalas in till statsverkets checkräkning och redovisas under en inkomsttitel på statsbudgeten. Förordning (1994:942).

10 §  En myndighet som får disponera inkomster från avgiftsbelagd verksamhet får balansera räkenskapsårets resultat i ny räkning, förutsatt att det ackumulerade överskottet i den avgiftsbelagda verksamheten uppgår till högst 10 procent av verksamhetens omsättning under räkenskapsåret. I annat fall skall myndigheten till regeringen lämna ett förslag till disposition av hela överskottet. Om underskott har uppkommit i den avgiftsbelagda verksamheten och underskottet inte täcks av det balanserade resultatet från tidigare räkenskapsår, skall myndigheten lämna ett förslag till regeringen om hur underskottet skall täckas.

En myndighet som disponerar avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar enligt 11 § skall vid tillämpningen av första stycket inte räkna in belopp som motsvarar avkastningskravet i överskottet. Förordning (1993:430).

10 a §  Regeringen fastställer för varje budgetår det avkastningskrav (statens avkastningsränta) som, om inte annat särskilt beslutats, skall gälla för avkastningspliktigt kapital som myndigheten disponerar. Förordning (1993:430).

10 b §  En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt kapital skall, sedan årsbokslutet färdigställts, betala in ett belopp som motsvarar avkastningskravet till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisa beloppet under inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader, om inte regeringen beslutat annat.

Om avkastningskravet inte kunnat tillgodoses skall motsvarande belopp redovisas inom linjen i myndighetens balansräkning, varvid även ackumulerade belopp skall redovisas.

I de belopp som avses i första och andra styckena skall det ingå ränta, beräknad enligt statens avkastningsränta, från och med det nya budget årets början till dess betalning sker till statsverkets checkräkning. Förordning (1995:809).

11 §  En myndighet som disponerar ett avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar skall ansvara för att detta kapital vidmakthålls (konsolideras). Myndigheten skall därför, sedan årsbokslutet har färdigställts, besluta om erforderlig uppskrivning av kapitalet inom ramen för gällande avkastningskrav.

Om räkenskapsårets överskott tillsammans med det balanserade överskottet inte räcker för erforderlig uppskrivning av kapitalet, skall myndigheten lämna ett förslag till regeringen om vilka åtgärder som bör vidtas.

Uppskrivning av kapitalet skall ske per den 1 juli närmast efter det räkenskapsår bokslutet avser. Förordning (1993:430).

12 §  Om uppnådda överskott överstiger vad som krävs för att konsolidera kapitalet, skall myndigheten betala in det ej utnyttjade överskottet till statsverkets checkräkning i Riksbanken och redovisa beloppet under inkomsttiteln Uppdragsmyndigheters m.fl. komplementkostnader. Dock skall högst det belopp betalas som motsvarar summan av dels skillnaden mellan avkastningskravet på det under året disponerade kapitalet och uppskrivningsbeloppet, dels de eventuella avkastningskrav inklusive ränta från tidigare räkenskapsår som inte tillgodosetts. Överskott härutöver skall behandlas enligt 10 §.

Bestämmelserna i 10 b § andra och tredje styckena om ränta på belopp som skall betalas till statsverkets checkräkning samt redovisning av avkastningskrav som inte tillgodosetts skall också tillämpas på avkastningspliktigt kapital med konsolideringsansvar. Förordning (1993:430).

13 §  Myndigheten skall till årsredovisningen foga ett dispositionsbeslut och en redogörelse för beslutsmotiven. Om avkastningskravet inte kunnat tillgodoses, skall myndigheten på motsvarande sätt ange motiven för detta. Förordning (1993:430).

14 §  Riksrevisionsverket skall, efter samråd med Riksgäldskontoret, meddela föreskrifter om beräkning av ränta enligt 9 §.

I övrigt får Riksrevisionsverket meddela de föreskrifter som behövs för verkställigheten av denna förordning. Förordning (1994:942).