1 §  Denna förordning innehåller bestämmelser om skjutvapen och viss annan farlig materiel som finns hos myndigheter under regeringen.

Bestämmelserna syftar till att begränsa förluster av materielen, att motverka att den kommer till användning vid brott samt att förebygga annat missbruk och olyckshändelser.

2 §  Förordningen gäller för handeldvapen, såsom pistoler, revolvrar, gevär, automatkarbiner, kulsprutepistoler och kulsprutor, samt därmed jämförliga skjutvapen och granatgevär.

Förordningen gäller inte skjutvapen som har tillverkats före år 1890 och som inte är avsedda för gastäta enhetspatroner.

3 §  Bestämmelserna i 5 § första stycket samt 7, 8, 10, 11 och 14-16 §§ gäller, om inte annat är föreskrivet, även

1. ammunition,
2. ammunitionseffekter,
3. handgranater,
4. truppminor,
5. spräng- och tändmedel, samt
6. pansarskott.

4 §  Bestämmelserna i förordningen skall inte tillämpas under höjd beredskap.

5 §  En myndighet som har skjutvapen skall hantera dem på ett sätt som är betryggande från säkerhetssynpunkt.

Myndigheten skall hålla god ordning på skjutvapnen och föra en förteckning över myndighetens samtliga skjutvapen. Av förteckningen skall framgå för vilket ändamål ett vapen disponeras och vid vilken organisatorisk enhet vapnet finns eller vem som har tilldelats det.

Förteckning behöver inte föras över skjutvapen som en myndighet endast har tillfälligt som ett led i en anskaffning av vapen för någon annans räkning.

6 §  Myndigheten skall årligen inventera de skjutvapen som myndigheten har.

För Försvarsmakten gäller kravet på årlig inventering endast sådana skjutvapen som är under användning. I fråga om förrådsställda vapen och andra vapen som inte nyttjas får inventering göras med det längre tidsmellanrum som Försvarsmakten själv bestämmer. Om det finns särskilda skäl, får Försvarsmakten avstå från inventering av äldre vapen som inte nyttjas.

7 §  Om ett skjutvapen har förlorats, ska myndigheten noga utreda förlusten. Myndigheten ska anmäla saken till Polismyndigheten om det inte är uppenbart att en anmälan är onödig. Förordning (2014:1219).

8 §  Myndigheten skall se till att endast den tilldelas ett skjutvapen som

1. behöver skjutvapnet i sin tjänst,
2. har tillräckliga kunskaper om hur vapnet skall handhas,
3. har tillräckliga kunskaper om säkerhetsskyddet kring hanteringen av skjutvapen, och
4. bedöms pålitlig från säkerhetssynpunkt.

Myndigheten skall, om det inte är obehövligt, upplysa den som skall tilldelas ett skjutvapen om att en prövning görs av dennes pålitlighet från säkerhetssynpunkt.

9 §  I samband med att myndigheten tilldelar någon som inte utgör totalförsvarspliktig personal ett skjutvapen skall myndigheten utfärda bevis om mottagarens behörighet att ha skjutvapen i tjänsten (behörighetsbevis).

Behörighetsbevis behöver inte utfärdas för en polisman eller en yrkesofficer. Behörighetsbevis behöver inte heller utfärdas för en reservofficer när denne fullgör tjänstgöring vid Försvarsmakten. Förordning (2001:1267).

10 §  Om den som har tilldelats ett skjutvapen brister i fråga om handhavandet av vapnet eller på något annat sätt visar att kravet på pålitlighet inte längre kan anses uppfyllt, skall myndigheten ta tillbaka det tilldelade skjutvapnet. Om behörighetsbevis har utfärdats, skall även det återkallas.

11 §  Skjutvapen skall förvaras på ett sådant sätt att det inte finns risk för att någon obehörig kommer åt skjutvapnet eller att det på annat sätt går förlorat. Vapnen skall i all den utsträckning det är möjligt förvaras i utrymmen som myndigheten disponerar.

12 §  Om ett skjutvapen förvaras i bostaden, skall det förvaras i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme eller under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt.

Sker inte förvaringen i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme, skall en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas. En sådan isärtagning av vapnet behöver dock bara göras om det kan ske utan avsevärd svårighet. Vapnet och vapendelen skall förvaras var för sig under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt.

Ett helautomatiskt skjutvapen som förvaras i bostaden skall alltid förvaras isärtaget. Vapnet och vapendelen skall förvaras var för sig. Används säkerhetsskåp eller något annat lika säkert förvaringsutrymme, skall vapnets huvuddel förvaras där.

13 §  Om även ammunition till skjutvapnet förvaras i bostaden och förvaringen av vapen och ammunition inte sker i säkerhetsskåp eller i något annat lika säkert förvaringsutrymme, får ammunitionen inte förvaras på samma ställe som skjutvapnet eller någon vapendel.

14 §  Innan ett skjutvapen mer stadigvarande förvaras i en bostad, skall myndigheten ha godkänt bostaden som förvaringsplats.

15 §  Myndigheten skall vid transporter av skjutvapen vidta de åtgärder och iaktta den försiktighet som fordras för att förebygga eller hindra att vapnen blir åtkomliga för obehöriga eller på annat sätt går förlorade eller orsakar skada.

16 §  Försvarsmakten och Försvarets materielverk skall vid transporter av större mängder skjutvapen upprätta en särskild transportplan och därvid pröva om det behövs särskilda arrangemang, såsom eskortstöd, för att trygga säkerheten vid transporten.

16 a §  Skjutvapen som inte längre behövs för statens verksamhet eller som har blivit obrukbara får inte säljas inom Sverige. Undantag får dock göras för försäljning av ett litet antal vapen till museer och samlare. Förordning (1996:1477).

17 §  Försvarsmakten ska informera Polismyndigheten om sådana militära skjutvapen som har tilldelats hemvärnspersonal och som förvaras i bostäder. Informationen ska avse vapentyp samt namn och adress på den person som har vapnet. Förordning (2014:1219).

18 §  Försvarsmakten får meddela de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna förordning för Försvarets materielverk, Totalförsvarets forskningsinstitut, Statens försvarshistoriska museer och Statens maritima museer.

Polismyndigheten får meddela sådana föreskrifter som anges i första stycket för andra statliga myndigheter än de som anges där. Föreskrifter som rör Säkerhetspolisen ska meddelas i samråd med myndigheten. Innan Polismyndigheten meddelar föreskrifter som rör andra myndigheter ska den höra dessa. I fråga om beredskapsvapen ska Polismyndigheten också höra Försvarsmakten. Förordning (2014:1219).