1 §  Den som anordnar en tillfällig utställning som skall visas i Sverige kan få en statlig garanti som täcker kostnader för skada på eller förlust av föremål. Garanti får också lämnas för svenska kulturmanifestationer utomlands.

Garantier får inte avse föremål som en statlig myndighet lånar av en annan statlig myndighet. Detta gäller dock inte för sådana utställningar som enligt en fastställd plan skall visas på flera orter i Sverige (vandringsutställningar). Garantier får inte heller avse föremål som tillhör den som anordnar utställningen.

Om det finns särskilda skäl får garanti även lämnas för föremål som skall ingå i en permanent utställning.

2 §  Garanti får lämnas endast om

1. den som söker garantin bedriver utställningsverksamheten utan vinstsyfte,
2. utställningen har ett väsentligt kulturellt värde, och
3. de säkerhetskrav uppfylls som är nödvändiga för att undvika skada på eller förlust av föremål.

3 §  Garantier får endast lämnas om föremålen har ett sammanlagt värde på minst 20 000 kr. För vandringsutställningar skall värdet vara minst 200 000 kr.

Undantag från bestämmelserna i första stycket får göras om det finns särskilda skäl.

4 §  Ansökan om garanti skall göras av den som anordnar utställningen.

Den skall innehålla uppgift om det sammanlagda värdet av föremålen, värdet på varje enskilt föremål och vem som äger det, vilken tid garantin skall gälla samt de övriga uppgifter som behövs för att pröva ansökan.

5 §  Sökanden skall betala en

• fast ansökningsavgift om 3 000 kr, och
• rörlig avgift som motsvarar 0,5 promille av det sammanlagda garantibeloppet, lägst 1 000 kr och högst 100 000 kr.

Om den fasta avgiften inte betalas prövas inte ansökan. Den rörliga avgiften skall betalas endast om garanti lämnas. Förordning (2002:646).

6 §  Statens kulturråd prövar ansökningar om utställningsgarantier.

7 §  Statens kulturråd skall hämta in yttrande från Kammarkollegiet i fråga om säkerhetskraven. Om Kammarkollegiet avstyrker ansökan på grund av att nödvändiga säkerhetskrav inte är uppfyllda, får garanti inte beviljas.

8 §  I beslut om garantier skall anges

1. vilket belopp garantin avser och värdet på varje föremål,
2. under vilken tid garantin gäller,
3. vilka krav på säkerhet som ställs, och
4. övriga villkor.

9 §  Garantier skall inte omfatta förlust eller skada som orsakas av krig. Om det finns särskilda skäl skall garantier inte heller omfatta förlust eller skada som orsakas av naturkatastrof eller liknande omständighet.

10 §  För garantier gäller en självrisk för varje skadetillfälle. Självrisken är

• 20 000 kr för garantibelopp som understiger 1 mkr,
• 30 000 kr för garantibelopp mellan 1 mkr och 9 999 999 kr,
• 40 000 kr för garantibelopp mellan 10 mkr och 19 999 999 kr,
• 50 000 kr för garantibelopp mellan 20 mkr och 29 999 999 kr,
• 60 000 kr för garantibelopp mellan 30 mkr och 39 999 999 kr,
• 70 000 kr för garantibelopp mellan 40 mkr och 49 999 999 kr,
• 80 000 kr för garantibelopp mellan 50 mkr och 59 999 999 kr,
• 90 000 kr för garantibelopp mellan 60 mkr och 69 999 999 kr,
• 100 000 kr för garantibelopp mellan 70 mkr och 79 999 999 kr,
• 110 000 kr för garantibelopp mellan 80 mkr och 89 999 999 kr, och
• 120 000 kr för garantibelopp på 90 mkr eller mer.

11 §  Om ett skadefall inträffar skall den som har fått garantin snarast ansöka om ersättning hos Statens kulturråd. Kammarkollegiet skall yttra sig över ansökan.

Statens kulturråd skall med eget yttrande överlämna ärendet till regeringen för prövning.

12 §  Ersättningen för ett föremål får inte överstiga det värde som föremålet har enligt beslutet om garantin. Om skadefallet medför att värdet på andra föremål som omfattas av garantin har minskat får dock ersättningen även avse detta.

13 §  Om annan ersättning lämnas till ägaren eller utställningsanordnaren med anledning av skadefallet skall ersättningen enligt garantin minskas med motsvarande belopp.

14 §  Beslut enligt denna förordning får inte överklagas.