1 §  Denna förordning kompletterar följande EU-förordningar:

1. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93, såvitt avser marknadskontroll av varor,
2. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/515 av den 19 mars 2019 om ömsesidigt erkännande av varor som är lagligen saluförda i en annan medlemsstat och om upphävande av förordning (EG) nr 764/2008, och
3. rådets förordning (EG) nr 2679/98 av den 7 december 1998 om den inre marknadens sätt att fungera i samband med den fria rörligheten för varor mellan medlemsstaterna.

Förordningen innehåller även andra bestämmelser om marknadskontroll och om underrättelse- och rådgivningsskyldighet i vissa fall. Förordning (2020:146).

2 §  I denna förordning betyder

marknadskontroll: den verksamhet som en statlig myndighet eller en kommun bedriver och de åtgärder som den vidtar för att se till att en vara som tillhandahålls på marknaden uppfyller gällande krav,

marknadskontrollmyndighet: en statlig myndighet eller en kommun som ansvarar för att utföra marknadskontroll, och

samordnande myndighet: en statlig marknadskontrollmyndighet som enligt andra författningar har det centrala ansvaret för vägledning eller samordning inom ett visst sakområde.

3 §  Statliga marknadskontrollmyndigheter ska årligen utarbeta och genomföra program för marknadskontroll och följa upp tidigare års program. Myndigheterna ska ge in dessa till Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

Kommunala marknadskontrollmyndigheter ska bistå samordnande myndigheter med underlag för program enligt första stycket.

4 §  Statliga marknadskontrollmyndigheter ska informera allmänheten om sin verksamhet och lämna motsvarande information till Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll.

5 §  Vid Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll finns ett marknadskontrollråd.

Generaldirektören för Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll är marknadskontrollrådets ordförande.

Marknadskontrollrådet ska besluta en arbetsordning.

6 §  Marknadskontrollrådet består av statliga marknadskontrollmyndigheter, Kommerskollegium och Tullverket. De marknadskontrollmyndigheter som ingår i rådet anges i bilagan till denna förordning.

Även andra organ än de som anges i första stycket får på inbjudan av marknadskontrollrådets ordförande delta vid möten i marknadskontrollrådet.

Marknadskontrollrådets ordförande utser representanter för de myndigheter som ingår i marknadskontrollrådet efter förslag från dessa myndigheter.

7 §  Marknadskontrollrådet ska

1. fungera som ett nationellt samordningsorgan i frågor om marknadskontroll,
2. främja samverkan och effektivitet i kontrollen,
3. organisera kontinuerligt erfarenhetsutbyte,
4. ansvara för spridning av allmän information om marknadskontroll,
5. underlätta allmänhetens och näringslivets kontakter med marknadskontrollmyndigheterna,
6. främja samarbete med marknadskontrollmyndigheter i andra medlemsstater, och
7. årligen utarbeta och genomföra en nationell handlingsplan för marknadskontroll.

8 §  Marknadskontrollrådet ska samråda med och inhämta synpunkter av betydelse för marknadskontroll från myndigheter, företrädare för näringsliv, konsumenter och andra intressenter.

9 §  Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ansvarar för sekretariatsfunktionen i marknadskontrollrådet och ska

1. upprätta och för allmänheten göra tillgänglig en förteckning över de statliga marknadskontrollmyndigheterna, deras ansvarsområden och kontaktpersoner samt lämna denna information till Europeiska kommissionen, enligt artikel 17.1 i förordning (EG) nr 765/2008,
2. för allmänheten göra tillgängliga de program och handlingsplaner för marknadskontroll som anges i 3 § och 7 § 7 samt underrätta Europeiska kommissionen om dessa.

Handlingarna som avses i första stycket ska ges in till regeringen.

10 §  Konsumentverket ska ansvara för att lämna information till Europeiska kommissionen i systemet för snabbt informationsutbyte (RAPEX) enligt artikel 20.1 och artikel 22 i förordning (EG) nr 765/2008.

Marknadskontrollmyndigheterna ska lämna Konsumentverket den information som verket behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter enligt första stycket.

Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll ska administrera det allmänna informationsstödsystemet (ICSMS) enligt artikel 23 i förordning (EG) nr 765/2008 som marknadskontrollmyndigheterna ska använda.

Information enligt första och andra styckena ska lämnas utan dröjsmål. Förordning (2020:146).

11 §  Förvaltningsmyndigheter under regeringen och kommuner som har fattat beslut enligt artikel 5.9 i förordning (EU) 2019/515 ska omgående anmäla beslutet till Kommerskollegium, med undantag för beslut som avses i artikel 7 i förordningen.

Kommerskollegium ska inom 20 arbetsdagar från att det anmälda beslutet fattades anmäla beslutet till Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater genom det system som anges i 10 § tredje stycket. Förordning (2020:146).

12 §  Förvaltningsmyndigheter under regeringen och kommuner som har fattat beslut om tillfälligt upphävande av marknadstillträde enligt artikel 6.1 i förordning (EU) 2019/515 ska omgående anmäla beslutet till Kommerskollegium, med undantag för beslut som avses i artikel 7 i förordningen.

Kommerskollegium ska omgående anmäla det anmälda beslutet till Europeiska kommissionen och övriga medlemsstater genom det system som anges i 10 § tredje stycket. Förordning (2020:146).

13 §  Om Kommerskollegium bedömer att ett anmält beslut enligt 11 eller 12 § riskerar att störa Sveriges handelspolitiska förbindelser, ska kollegiet omgående anmäla beslutet till Regeringskansliet. Förordning (2020:146).

14 §  Kommerskollegium ska vara kontaktpunkt för produkter enligt artikel 9 i förordning (EU) 2019/515. Förordning (2020:146).

15 §  Förvaltningsmyndigheter under regeringen och kommuner ska utan dröjsmål lämna den information som Kommerskollegium behöver för att i egenskap av kontaktpunkt kunna tillhandahålla information enligt artikel 9 i förordning (EU) 2019/515. Förordning (2020:146).

16 §  Kommerskollegium ska för Sveriges räkning

1. fullgöra den informationsskyldighet för medlemsstaterna som anges i artiklarna 3–5 i förordning (EG) nr 2679/98, och 2. ta emot sådan information som avses i artiklarna 4.2 och 5.1 i samma förordning.

17 §  Polismyndigheten, Tullverket och Kustbevakningen ska utan dröjsmål underrätta Kommerskollegium om

1. hinder som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 2679/98 och som de får kännedom om i sin verksamhet, och
2. de åtgärder som har vidtagits eller planeras för att undanröja hindren.

De myndigheter som anges i första stycket ska på begäran lämna sådan information till Kommerskollegium som är nödvändig för att myndigheten ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt 16 §. Förordning (2014:1304).

18 §  Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Konsumentverket ska hålla regeringen och berörda myndigheter underrättade om information av särskild betydelse för tillämpningen av denna förordning.

19 §  En statlig marknadskontrollmyndighet ska informera Kommerskollegium om det finns anledning att invända mot en harmoniserad standard enligt artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 av den 25 oktober 2012 om europeisk standardisering och om ändring av rådets direktiv 89/686/EEG och 93/15/EEG samt av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG, 94/25/EG, 95/16/EG, 97/23/EG, 98/34/EG, 2004/22/EG, 2007/23/EG, 2009/23/EG och 2009/105/EG samt om upphävande av rådets beslut 87/95/EEG och Europaparlamentets och rådets beslut 1673/2006/EG, eller ett förslag till en sådan standard på den grunden att standarden inte uppfyller de krav som den syftar till att uppfylla.

20 §  Kommerskollegium, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll och Konsumentverket ska, inom ramen för sina respektive ansvarsområden, ge råd till andra myndigheter om tillämpningen av denna förordning.

21 §  Kommerskollegium får meddela föreskrifter om verkställighet av 11–12, 15 §§ och 17 § andra stycket.