ARN 1991-5754

Fråga om condictio indebiti. En bankkund, som fick 1.300 kr för mycket vid inlösen av obligationsvinster, har inte befunnits ha varit i god tro när hon tog emot pengarna och sedan förbrukade dem. Hon har därför ansetts skyldig att återbetala beloppet.

C skulle lösa in egna och andras obligationsvinster på banken. Av misstag betalades 1 300 kr för mycket ut till henne; tre vinster räknades två gånger. Mindre än en månad efter utbetal-ningen kontaktade banken henne och påpekade den felaktiga utbetalningen.

C yrkade att hon skall få behålla pengarna (1 300 kr). Hon var i god tro och har använt pengarna till sin försörjning.

Yrkandet bestreds av banken, som anförde att kravet på god tro måste sättas högt.

Nämndens bedömning:

En utbetalning som skett av misstag skall i princip gå åter. Den som har mottagit ett belopp i god tro och även i god tro förbru- kat beloppet är emellertid inte skyldig att betala tillbaka beloppet (jfr Malmström m.fl., Civilrätt, 1990, s. 169).

Utgångspunkten för bedömningen är således huruvida C var i god tro såväl när hon tog emot pengarna som när hon förbrukade dessa. Om så är fallet är hon inte återbetalningsskyldig. Kravet för god tro ställs emellertid högt. C får inte ens ha misstänkt att pengarna inte tillhörde henne.

Vid det aktuella tillfället fick C 6.950 kr vid inlösen av obligationsvinster. Det var 1 300 kr för mycket. Vinster (belopp) framgår av vinstlistorna. C löste in vinster inte bara för egen räkning utan också för annan persons räkning. Hon hade alltså särskild anledning att hålla reda på vinstbeloppen för att kunna redovisa dessa. Nämnden anser att hon borde ha förstått att hon fick ett felaktigt belopp. Enligt nämndens mening kan C inte anses ha varit i god tro då hon tog emot pengarna och sedan för-brukade dem. Hon är därför enligt nämndens mening skyldig att återbetala dessa.