ARN 2010-6353

En köpare har inte ansetts bunden av ett avtal om bilköp och har därmed haft rätt att få tillbaka handpenningen när han inte beviljats lån och lånet varit en sådan förutsättning för köpet som säljaren varit medveten om (förutsättningsläran).

E diskuterade köp av en bil med bolaget K. Tanken var att E skulle betala 120 000 kr kontant och resten på finans. Säljaren K hade kontakt med banken och meddelade E att banken godkänt lånet. E betalade en handpenning om 10 000 kr, men något köpekontrakt upprättades inte. När E sedan ansökte om lån fick han avslag. Han kände sig lurad av K och krävde handpenningen tillbaka, men nekades detta.

K motsatte sig kravet på återbetalning av handpenningen med motiveringen att bolaget haft kostnader i anledning av att bilköpet inte gått igenom.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Nämnden finner att ett avtal om köp av bilen får anses ha ingåtts genom att handpenningen betalats.

Av utredningen i ärendet framgår att en förutsättning för köpet var att E beviljades ett lån för att kunna betala bilen och att K varit medveten om denna förutsättning i och med att bolaget kontaktat banken för att höra om lånet skulle beviljas. Låneförutsättningen har alltså varit känd för båda parter innan handpenningen betalades. Det visade sig senare att E inte beviljades lån. Den förutsättning som låg till grund för köpet av bilen brast således.

I svensk rätt tillämpas den s.k. förutsättningsläran. Den innebär bl.a. att om säljaren insett eller bort inse att konsumenten för avtalet hade en förutsättning som senare brast och att den förutsättningen varit avgörande för konsumentens vilja att ingå avtalet, så blir konsumenten inte bunden av köpeavtalet. Med hänsyn härtill finner nämnden att E inte är bunden av köpeavtalet. Han är därmed berättigad att återfå handpenningen. Hans yrkande ska följaktligen bifallas.