Allmän dataskyddsförordning

Legaldefinitioner 2

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-534/20

Begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht (Federala arbetsdomstolen, Tyskland)) avser tolkningen och giltigheten av artikel 38.3 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

Punkt 89 Förslag till avgörande i mål C-655/23

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår jag att den första, andra, tredje och sjätte tolkningsfrågan från Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland) besvaras enligt följande: Artiklarna 5.1 a, 6.1, 79.1 och 82.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), ska tolkas på följande sätt: Enligt artiklarna 5.1 a och 6.1 jämförda med artikel 79.1 i förordning 2016/679 får en registrerad vars personuppgifter olagligen har lämnats ut av den personuppgiftsansvarige väcka talan för att den personuppgiftsansvarige i framtiden inte ska göra ytterligare olagliga överföringar av uppgifter liknande dem som redan har genomförts. Det ankommer på den nationella rättsordningen att, med iakttagande av principerna om likvärdighet och effektivitet, reglera villkoren för att få väcka talan om förbudsföreläggande mot den personuppgiftsansvarige. Det finns inget som hindrar att det för detta ändamål krävs bevis för att det föreligger risk för ytterligare överträdelser eller, i förekommande fall, en (motbevisbar) presumtion för en sådan risk på grundval av förekomsten av en tidigare överträdelse av förordning 2016/679. Enligt artikel 82.1 i förordning 2016/679 ska den omständigheten att den registrerade, utöver rätten till ersättning, även har rätt att kräva att en olaglig personuppgiftsbehandling av liknande slag som tidigare ägt rum ska upphöra inte beaktas i ersättningsbegränsande riktning vid beräkningen av storleken på ersättningen för den immateriella skadan.