Andra strecksatsen

Legaldefinitioner 7

Punkt 22 Förslag till avgörande i mål C-263/20

För det första innehåller avsnitt 3 i kapitel II i direktivet bestämmelser om avtal som ingås på elektronisk väg. Det föreskrivs i artikel 11.1 i direktivet, med rubriken ”Beställning”, att medlemsstaterna, när en tjänstemottagare gör sin beställning med hjälp av tekniska hjälpmedel, ska se till att tjänsteleverantören måste ”bekräfta mottagandet av mottagarens order utan onödigt dröjsmål och på elektronisk väg” (första strecksatsen) och att ”[b]eställningen och mottagningsbekräftelsen [ska] anses vara mottagna när de parter till vilka de är ställda har tillgång till dem” (andra strecksatsen).

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-358/11

Enligt bilaga XVII punkt 19.4 b får det behandlade virket släppas ut på marknaden för yrkesmässig och industriell användning i bland annat broar och broverk (andra strecksatsen), som konstruktionsvirke i sötvatten (tredje strecksatsen) och i konstruktioner för skydd mot jordras (åttonde strecksatsen) förutsatt att virkets hållfasthet är nödvändig för människors eller husdjurs säkerhet och att det är osannolikt att allmänheten kommer i hudkontakt med det under dess livslängd.

Punkt 83 Förslag till avgörande i mål C-375/96

I kommissionens förordning nr 2396/84 föreskrivs särskilt (artikel 1.1) att kommissionen skall utarbeta prognosen på grundval av all tillgänglig information, dvs. uppgifter från medlemsstaterna (första strecksatsen) och all annan information som den anser tillförlitlig (andra strecksatsen). Vidare föreskrivs (punkt 3) att vad gäller den information som avses i punkt 1 andra strecksatsen skall alla tillgängliga informationskällor utnyttjas, ”särskilt” a) publikationer om produktion och distribution i medlemsstaterna och b) branschorganisationer för produktion och handel i medlemsstaterna, särskilt de som är representerade i den rådgivande kommittén för vin.

Punkt 37 Förslag till avgörande i mål C-4/05

Vad gäller tidsperioderna föreskrivs i artikel 6.1 första strecksatsen att en turkisk arbetstagare efter ett års reguljär anställning har rätt att fortsätta sin anställning hos samma arbetsgivare. Efter tre års reguljär anställning, och med undantag för det företräde som skall ges arbetstagare från gemenskapens medlemsstater, har han rätt att inom samma yrke besvara ett erbjudande om anställning hos valfri arbetsgivare (andra strecksatsen). Efter fyra års reguljär anställning har han en oreserverad rätt att söka och utöva valfri avlönad verksamhet (tredje strecksatsen).

Punkt 6 Förslag till avgörande i mål C-42/97

Jag delar inte parlamentets ståndpunkt. Jag anser nämligen inte att den ”språkliga mångfalden” i detta fall har det kulturella värde som sökanden anser. Att främja och säkerställa denna språkliga mångfald är i sig en insats med neutral betydelse. Det innebär endast att möjligheterna för de berörda grupperna att uttrycka sig på sitt eget språk garanteras. Det återstår att undersöka huruvida den avgörande delen av beslutet är inspirerad av kulturella syften, så att den språkliga pluralismen har uppfattats som en del av ”det kulturarv som har europeisk betydelse” i enlighet med artikel 128.2 andra strecksatsen, eller om denna språkliga mångfald har betraktats utifrån dess kommersiella sammanhang. Denna mångfald orsakar nämligen kostnader för företagen och utgör ibland ett hinder för att tränga in på utländska marknader, framför allt för små och medelstora företag. Jag anser dock att det beslut som skall prövas här är avsett att eftersträva det andra av dessa syften, och inte det första. Bakgrunden till lagstiftarens handlande är övervägandet att ”[i]ndustrin och alla andra berörda aktörer måste utarbeta särskilda och adekvata lösningar för att komma till rätta med de språkliga hindren om de till fullo vill kunna dra fördel av den inre marknaden och behålla sin konkurrenskraft på världsmarknaden”. I dessa motiveringar fästs det dessutom särskild vikt vid den omständigheten att ”små och medelstora företag ... står inför betydande svårigheter när det gäller att gå in på olika språkmarknader och ... därför måste stöttas ...” Den rättsakt som är av betydelse här har således till syfte ”... att uppmuntra användandet av teknik, verktyg och metoder som minskar kostnaden för att överföra information mellan människor eller tillämpningar där olika språk används...” I huvudsak är gemenskapens program tydligt inspirerat av ekonomiska överväganden, vilket för övrigt uttryckligen framgår av artikel 1 i beslutet, där de syften som eftersträvas anges. Dessa är följande: ”höja medvetandet om och stimulera tillhandahållandet av flerspråkiga tjänster i gemenskapen där språkteknik, resurser och normer används” (första strecksatsen), ”skapa förmånliga villkor för utvecklingen av språkindustrin” (andra strecksatsen), ”minska kostnaderna för överföring av information mellan språken, i synnerhet av hänsyn till de små och medelstora företagen” (tredje strecksatsen). Denna slutsats bekräftas dessutom av artikel 2 där gemenskapens insatser för att uppnå de ovannämnda syftena beskrivs i följande ordalag: ”Stöd till skapandet av en ram för tjänster avseende språkresurser och uppmuntra sammanslutningar som deltar i en sådan uppbyggnad” (första strecksatsen). ”Uppmuntra användningen av språktekniker, resurser och normer och att de arbetas in i datortillämpningar” (andra strecksatsen). ”Främja användningen av avancerade språkverktyg inom gemenskapens och medlemsstaternas offentliga sektor” (tredje strecksatsen). ”Kompletterande åtgärder” (fjärde strecksatsen). Det rör sig även i dessa bestämmelser om tekniska insatser som avser kommersiella syften, och som följaktligen avser att underlätta företagens verksamhet på internationell nivå. Det är således i detta sammanhang som betydelsen av bestämmelsen i artikel 1 fjärde strecksatsen skall bedömas, som parlamentet baserat sin uppfattning på. Att ”bidra till främjandet av gemenskapens språkliga mångfald” betyder endast att företagen garanteras möjligheten att vara verksamma på en global marknad utan att vara tvungna att använda ett främmande språk för att kunna kommunicera och utan att behöva bära de betydande kostnader som följer av detta och som påverkar deras konkurrensförmåga. Det kan lätt konstateras att det här inte är någon kulturell aspekt som framhävs, utan endast ett kommersiellt intresse. Avsikten är nämligen att ge små och medelstora företag tillgång till en samling tekniska verktyg som kan möjliggöra för dessa att tränga in på utländska marknader genom att övervinna de språkliga hindren. Med andra ord uppfattas språket i det här sammanhanget inte som ett medel för kulturell kommunikation, utan som ett stöd för utbyte av ekonomisk information, som ett kommunikationsmedel mellan företagare av olika nationaliteter. Mot bakgrund av ovannämnda överväganden anser jag att det även finns skäl att erinra om tolfte övervägandet, där det anges att ”[s]pråk som står utanför informationssamhället skulle löpa risken att mer eller mindre marginaliseras”. Parlamentet har erinrat om denna inskjutna sats, eftersom det ser ett tydligt kulturellt värde i att skydda de språk som är mindre vanliga. Det är dock inte korrekt. Den risk som lagstiftaren velat avvärja är att det sker en marginalisering på det kommersiella området, och inte en risk av kulturellt slag. Det är skälet för att gemenskapen har gjort en insats som syftar till att skapa tekniska villkor som gör det möjligt att säkerställa att alla språk förekommer på marknaden.

Punkt 40 Förslag till avgörande i mål C-629/23

Det bör dock preciseras att skyldigheterna enligt artikel 14 i livsmiljödirektivet endast gäller för medlemsstaterna i den mån som artens naturliga utbredningsområde åtminstone potentiellt även omfattar delar av medlemsstatens territorium. Till skillnad från artiklarna 12 och 16 anges detta villkor visserligen inte uttryckligen i artikel 14. Det skulle dock inte vara lämpligt att ålägga medlemsstaterna en skyldighet att vidta åtgärder för att säkerställa en gynnsam bevarandestatus för arter som över huvud taget inte kan förekomma på deras territorium, till exempel på grund av att det saknas lämpliga livsmiljöer till följd av de geografiska förhållandena eller klimatförhållandena i en viss medlemsstat. I definitionen av gynnsam bevarandestatus i artikel 1 i andra meningen i livsmiljödirektivet hänvisas således till artens livsmiljö (första strecksatsen) och dess naturliga utbredningsområde (andra strecksatsen).

Punkt 183 T-392/02

När det för det första gäller grunden avseende åsidosättande av artikel 9m femte strecksatsen i direktiv 70/524 finns det anledning att erinra om att det i denna artikel föreskrivs att godkännandet av en tillsats återkallas genom en förordning bland annat ”om något av de villkor för godkännandet av tillsatsen vilka avses i artikel 3a inte längre uppfylls” (andra strecksatsen), och ”om den som är ansvarig för avyttringen av tillsatsen inte inom en bestämd tidsfrist tillhandahåller de upplysningar som en ansvarig handläggare vid kommissionen begärt” (femte strecksatsen).