Bibehållandeprincipen

Legaldefinitioner 1

Punkt 8 Förslag till avgörande i mål C-59/95

Domstolen har slagit fast principen om att gemenskapsrättsakter som antas på grundval av artikel 51 i fördraget, och som avser rätten att erhålla sociala trygghetsförmåner genom sammanläggning av perioder som beaktas enligt flera medlemsstaters lagstiftning, inte kan hindra att sociala trygghetsförmåner förvärvas eller bibehålls enligt lagstiftningen i endast en medlemsstat (i detta förslag till avgörande ibland benämnda ”rent nationella” rättigheter). Domstolen har tillämpat denna princip under olika perioder och inom olika områden genom att antingen kräva att den medlemsstat som svarar för rent nationella förmåner utger tillägg till samordnade sociala trygghetsförmåner i gemenskapen, för att kompensera för skillnaden mellan dessa förmåner och rent nationella förmåner (tillläggsprincipen), eller kräva att rent nationella förmåner skall bibehållas i full utsträckning tillsammans med förmåner som följer av gemenskapsrätten, även om detta resulterar i att den migrerande arbetstagaren får större förmåner än han hade kunnat få om han hade stannat i en medlemsstat under hela sitt yrkesliv (bibehållandeprincipen). I fråga om pensioner slogs bibehållandeprincipen fast i målet Petroni mot ONPTS, där domstolen bedömde att dåvarande artikel 46.3 i fördraget var ”oförenlig med artikel 51 till den del artikeln innebär en begränsning av överlappningen av två förmåner som har förvärvats i olika medlemsstater genom att en förmån som har förvärvats enligt endast nationell lagstiftning minskas”.