Cabotage

Legaldefinitioner 9

1 a § 1 st Förordning om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m.

Förordningen den 10 november 1724 angående främmandes Fahrt på Swerige och Finland och förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning gäller inte för fartyg som omfattas av rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), i lydelsen enligt Anslutningsfördraget av den 9 december 2011 om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, eller rådets förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande, i den ursprungliga lydelsen.

Normkedja: Förordning — Förordning om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m.

1. 1 a § 1 st Förordning om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m. definierar
2. 24 kap. 25 § TSFS 2016:105 nämner upphävd 2025-01-01
3. 23 kap. 29 § TSFS 2024:78 nämner

1 kap. 2 a § 1 st Lag om kollektivtrafik

I rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tilllämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) finns bestämmelser om tillträde till marknaden på sjötransportområdet och om medlemsstaternas möjligheter att ålägga förpliktelser vid allmän trafik och ingå avtal om allmän trafik avseende vissa sjötransporttjänster.

Punkt 17 C-17/13

I detta hänseende framgår det tydligt av artikel 1.1 i förordning nr 3577/92 att artikeln endast avser sjötransporttjänster inom en medlemsstat (cabotage). Därför regleras inte, såsom Alpina och Nicko Tours korrekt har påpekat, transporttjänster på inre vattenvägar som utförs i en medlemsstat och som inte utgör sjötransport av förordningen. Sådana tjänster omfattas däremot av tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 3921/91 av den 16 december 1991 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande (EGT L 373, s. 1; svensk specialutgåva, område 7, volym 4 s. 49).

Punkt 4 C-251/04

I artikel 2.1 i samma förordning definieras sjötransporttjänster inom en medlemsstat (cabotage), som ”tjänster som normalt utförs mot ersättning, i synnerhet: a) fastlandscabotage: sjötransport av passagerare eller gods mellan hamnar på en och samma medlemsstats fastland eller huvudområde utan att anlöpa öar, b) offshorecabotage: sjötransport av passagerare eller gods mellan en hamn i en medlemsstat och anläggningar eller konstruktioner på medlemsstatens kontinentalsockel, c) öcabotage: sjötransport av passagerare eller gods mellan hamnar på en medlemsstats fastland och på en eller flera av dess öar, hamnar på en och samma medlemsstats öar.”

Punkt 42 Förslag till avgörande i mål C-15/98

Frånvaron av resonemang om den relevanta marknaden är av särskilt intresse när man erinrar sig att ”[ö]cabotage i Medelhavet”, enligt artikel 6.2 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), inte liberaliserades förrän den 1 januari 1999. Eftersom det inte förekom någon konkurrens mellan italienska och andra bolag inom gemenskapen under perioden (1988—1996), kunde stödet per definition inte ha påverkat handeln inom gemenskapen.

Punkt 8 Förslag till avgörande i mål C-160/99

Jag anser följaktligen att domstolen skall meddela följande dom: 1) Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets förordning (EEG) nr 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage), genom att inte införa ändringar i artikel 257.1 i franska Code de douanes vad gäller rederier inom gemenskapen som omfattas av artikel 1.1 i förordningen. 2) Republiken Frankrike skall ersätta rättegångskostnaderna.

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-251/04

I förevarande mål har kommissionen begärt att domstolen skall fastställa att Republiken Grekland, genom att endast tilllåta fartyg under grekisk flagg att tillhandahålla bogseringstjänster på det fria havet på nationellt grekiskt vatten, har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt artikel 1 i rådets förordning (EEG) nr 3577/92 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage).

Punkt 19 Förslag till avgörande i mål C-323/03

Jag erinrar först och främst om att enligt förordningen säkerställs ”friheten att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom en medlemsstat” (cabotage), däri bland annat inbegripet ”fastlandscabotage” och ”öcabotage” (artikel 1).

Punkt 1 Förslag till avgörande i mål C-456/04

Tolkningsfrågan som har ställts av Tribunale Amministrativo Regionale per la Sicilia avser räckvidden av friheten att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet (cabotage).