Den 30 april 1998

Legaldefinitioner 2

Punkt 300 T-203/01

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen borde ha tagit hänsyn till olika andra förmildrande omständigheter. Sökanden har för det första påpekat att den självmant kontaktade kommissionen i juli 1996. Den 16 december 1997 uttalade denna för första gången att den motsatte sig vissa ageranden. Sökanden ändrade sina handelsvillkor på det sätt kommissionen ville efter lite mer än fyra månader (den 30 april 1998). Sökanden har emellertid hävdat att överträdelsens varaktighet hade kunnat förkortas om kommissionen hade klargjort sin inställning snabbare (se domen i det i punkt 290 ovan nämnda målet Istituto Chemioterapico och Commercial Solvents mot kommissionen, punkt 51, och förstainstansrättens dom av den 20 april 1999 i de förenade målen T-305/94-T-307/94, T-313/94-T-316/94, T-318/94, T-325/94, T-328/94, T-329/94 och T-3 35/94, Limburgse Vinyl Maatschappij mil. mot kommissionen, REG 1999, s. II-931, punkt 1158). Sökanden har vidare hävdat att den har haft regelbundna kontakter med DGCCRF. Den har särskilt hänfört sig till en skrivelse från DGCCRF av den 31 maj 1989, till ett protokoll från ett möte mellan DGCCRF och sökanden den 6 augusti 1991 och till ett intyg från en person vid namn de La Laurencie som tidigare var enhetschef på DGCCRF. Från år 1991 gällde kontakterna särskilt frågan huruvida sökandens prispolitik var förenlig med den franska konkurrensrätten. DGCCRF:s undersökning gällde enligt sökanden också gemenskapens konkurrensrätt. Enligt vad som följer av protokollet från mötet den 6 augusti 1991 angav DGCCRF att sökandens prispolitik inte orsakade någon ”avskärmning inom länderna i EEG” och att ”Bryssel inte borde ha någon kritik att framföra”. Sökandens agerande visar således att den inte har försökt att dölja sina rabattsystem. Sökanden har tvärtom ärligt redovisat dem för den behöriga myndigheten i sin medlemsstat för godkännande. Sökanden har hävdat att kontakterna med DGCCRF har lett till berättigade förväntningar för den vad gäller lagenligheten av dess försäljningsvillkor, vilket innefattar dess rabattsystem (vilka särskilt undersöktes av DGCCRF), eller åtminstone berättigade förväntningar om att den inte skulle bestraffas för dessa ageranden. Sökanden har vidare tillagt att kommissionen av samma skäl inte kan påstå att överträdelsen har skett uppsåtligen.

Punkt 171 T-208/06

Såsom framgår av det ovan anförda har det styrkts att Barlo-bolagen deltog i det konkurrensfientliga mötet i april 1998 i Dernbach. Att kommissionen inte har kunnat fastställa det exakta datumet för detta möte saknar betydelse för fastställandet av bötesbeloppet, eftersom kommissionen har valt det datum som är det mest fördelaktiga för sökandena (den 30 april 1998).