Den andra grunden

Legaldefinitioner 15

Punkt 5 C-353/01

I den överklagade domen slog förstainstansrätten fast att det var uppenbart att den sjätte, den sjunde och den åttonde grunden inte kunde tas upp till sakprövning. Dessa grunder avsåg i tur och ordning åsidosättande av ”principen om en självständig bedömning”, maktmissbruk och åsidosättande av samarbetsprincipen. Olli Mattila åberopade ytterligare fem grunder vilka förstainstansrätten ansåg saknade grund. Dessa gällde uppenbart oriktig bedömning vid tolkningen av undantaget för skyddet för internationella förbindelser (den första grunden), åsidosättande av proportionalitetsprincipen genom att möjligheten att ge tillgång till delar av handlingarna inte beaktades och sådan tillgång inte heller beviljades (den andra grunden), åsidosättande av principen om att en ansökan om tillgång till handlingar skall bedömas med hänsyn till varje enskild handling (den tredje grunden), åsidosättande av motiveringsskyldigheten (den fjärde grunden) och underlåtenhet att beakta sökandens särskilda intresse av att få tillgång till handlingarna i fråga (den femte grunden). Förstainstansrätten biföll inte heller sökandens yrkande om företeende av handlingar.

Punkt 61 Förslag till avgörande i mål C-201/19

Servier har inom ramen för de två första grunderna allmänt kritiserat tribunalen för felaktig rättstillämpning vid bedömningen av avtalens konkurrensbegränsande syfte (den första grunden) och av den potentiella konkurrensen mellan parterna (den andra grunden).

Punkt 117 Förslag till avgörande i mål C-247/11

När det gäller Alstom bör det påpekas att detta bolag vid tribunalen anförde en grund (den andra grunden), vilken precis som i överklagandet avsåg att bestämmelserna om solidariskt ansvar hade åsidosatts, vilket medförde ett åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om att straff ska vara individuella. Det är riktigt att Alstom vid tribunalen genom denna grund inte uttryckligen gjorde gällande att ett faktiskt solidariskt ansvar hade skapats mellan de båda på varandra följande moderbolagen, utan anmodade tribunalen att kritisera att Alstom och Areva T&D SA hade ålagts ett solidariskt ansvar, trots att de inte längre utgjorde en ekonomisk enhet vid tidpunkten för antagandet av beslutet. Det måste emellertid konstateras att Alstom, inom ramen för invändningen avseende åsidosättande av principen om att straff ska vara individuella, uttryckligen invände mot den omständigheten att det bötesbelopp på 25500000 euro som ålagts Areva och dess tidigare dotterbolag, var en del av det bötesbelopp på 53550000 euro som solidariskt ålagts Alstom och Areva T&D SA, och hävdade att en sådan solidarisk fördelning av skulden mellan medgäldenärer innebar ett åsidosättande av principen om att straff ska vara individuella. Denna specifika fråga lades även fram under förhandlingen vid tribunalen, såsom det framgår Alstoms påpekanden, vilka inte har bestritts av kommissionen.

Punkt 26 Förslag till avgörande i mål C-281/18

Repower AG har gjort gällande fem grunder för överklagandet, men domstolen har bett generaladvokaten att fokusera sin bedömning på den andra och den tredje grunden, genom vilka bolaget har gjort gällande följande: En felaktig tillämpning av den allmänna principen om att administrativa rättsakter får återkallas och åsidosättande av artiklarna 80 och 83 i förordning nr 207/2009 (den andra grunden), samt åsidosättande av artikel 83 i förordning nr 207/2009, genom att ha kastat om bevisbördan och lagt den på klaganden (den tredje grunden).

Punkt 68 Förslag till avgörande i mål C-315/99

De övriga två grunder som berör tvistefrågan i sak kan behandlas gemensamt och därför ges ett enda svar. Ismeri har ifrågasatt förstainstansrättens bedömningar avseende: att hörandet var irrelevant för att avgöra ansvarsyrkandet, enligt Ismeris uppfattning med bortseende från det kontradiktoriska förfarandets berättigande och det nödvändiga i att tilllämpa detta under förfaranden vid revisionsrätten (den andra grunden), att Ismeri nämndes vid namn i revisionsrättens rapport (den fjärde grunden). Det som vid närmare påseende ifrågasätts genom dessa två grunder är om förstainstansrätten kan nämna en person vid namn i sina rapporter och om de omnämnda personerna skall höras.

Punkt 101 Förslag till avgörande i mål C-316/24

PAN Europe har invänt att det inte är möjligt att utesluta hormonstörande egenskaper med hänsyn till den brist på uppgifter som Efsa har konstaterat (den andra grunden). Tvärtom borde de uppgifter som saknades ha inhämtats före den omtvistade förnyelsen genom en begäran om ytterligare information (den fjärde grundens andra del).

Punkt 84 Förslag till avgörande i mål C-326/05

Mot bakgrund av det ovan anförda leder en samlad prövning av de materiella grunderna och den första grunden till slutsatsen att den överklagade domen skall upphävas. Förstainstansrätten har nämligen genom att förvanska yttrandet av den 19 juli 1999 (den första grunden) fråntagit den rapporterande medlemsstatens ståndpunkt all verkan (den andra grunden). Vidare har den felaktigt fastslagit att det var korrekt av kommissionen att inte medge en förlängning av fristen och underkänt argumentet att det var kommissionen som försatte IQV i en situation där bolaget inte kunde iaktta fristerna (den femte grunden). Den har därigenom motverkat gemenskapslagstiftarens avsikt (den tredje grunden).

Punkt 36 Förslag till avgörande i mål C-380/09

Vidare har klaganden hävdat, i första hand, att artikel 7.2 d i förordning nr 423/2007 inte kan tolkas som en tvingande bestämmelse, eftersom den strider mot proportionalitetsprincipen (den första grundens andra del) och, i andra hand, att det skulle strida mot proportionalitetsprincipen om domstolen fastställde att bestämmelsen är tvingande (den andra grunden), i motsats till vad förstainstansrätten slog fast. Under alla omständigheter är det frågan huruvida denna artikel är förenlig med proportionalitetsprincipen som aktualiseras här, eftersom klaganden inom ramen för den andra grunden har hänvisat till de argument som anförts inom ramen för den första grunden rörande samma frågeställning. I motsats till vad förstainstansrätten slog fast ska frågan huruvida nämnda artikel är proportionerlig bedömas mot bakgrund av säkerhetsrådets relevanta resolutioner, däribland resolution 1803 (2008). Genom denna resolution ansåg inte säkerhetsrådet att klagandens tillgångar skulle frysas, utan det nöjde sig med att kräva en övervakning av de finansiella verksamheter som dess moderbolag bedriver, vilket visar att mindre ingripande åtgärder än de som rådet beslutade om kan vidtas utan att äventyra förverkligandet av det eftersträvade målet. Vidare innehåller förordning nr 423/2007 i sig bestämmelser som föreskriver andra åtgärder än frysning av tillgångar, alternativa åtgärder som trots att de vidtas i efterhand mycket väl hade kunnat tillämpas på klaganden, eftersom rådet inte har visat att dessa åtgärder skulle vara mindre effektiva än en frysning av tillgångarna i klagandens fall. Klaganden har påpekat att den själv, inom ramen för talan vid förstainstansrätten, föreslog alternativa åtgärder som förstainstansrätten inte ansåg var godtagbara, med beaktande av att klaganden inte hade visat att de var effektiva med hänsyn till det legitima mål som eftersträvas, trots att det ankom på rådet att bevisa att de inte var effektiva. Förstainstansrätten fäste inte heller tillräcklig vikt vid rådets praxis, enligt vilken tillgångarna inte automatiskt ska frysas för de enheter som tillhör enheter som deltar i eller stöder kärnvapenspridning. Klaganden har påpekat att inte alla Bank Mellis dotterbolag är föremål för en sådan restriktiv åtgärd.

Punkt 20 Förslag till avgörande i mål C-563/19

Den 18 april 2017 väckte Recylex talan mot det omtvistade beslutet med stöd av artikel 263 FEUF och yrkade att det ursprungliga bötesbeloppet skulle sättas ned. Recylex åberopade sex grunder till stöd för talan. Genom de första två grunderna åberopade Recylex en felaktig tillämpning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete. Företaget gjorde i allt väsentligt gällande att det borde beviljas partiell immunitet mot böter i enlighet med denna bestämmelse eftersom det var först med att lämna in övertygande bevis som kommissionen grundade sig på för att fastställa vilket datum överträdelsen hade inletts (den första grunden) och för att fastställa att överträdelsen även omfattade den franska marknaden (den andra grunden). Genom den tredje grunden framställde Recylex invändning mot den höjning av bötesbeloppet med 10 procent som företaget hade påförts i enlighet med punkt 37 i riktlinjerna för beräkning av böter. Genom den fjärde grunden gjorde Recylex gällande att kommissionen gjorde fel när den beviljade företaget en nedsättning av böterna med 30 procent enligt punkt 26 första stycket andra strecksatsen i 2006 års tillkännagivande om samarbete, i stället för en nedsättning med 50 procent i enlighet med första strecksatsen, trots att företaget var först med att lämna in övertygande bevis om överträdelsens varaktighet och geografiska omfattning. Den femte grunden avsåg åsidosättande av principerna om proportionalitet och förbud mot diskriminering samt principen om att straff och påföljder ska vara individuella. Slutligen yrkade Recylex genom den sjätte grunden att tribunalen inom ramen för sin obegränsade behörighet skulle bevilja företaget anstånd med betalningen av den del av bötesbeloppet som alltjämt var obetald.

Punkt 86 Förslag till avgörande i mål C-660/13

Genom att göra gällande att argument rörande delade befogenheter stöder grunden/grunderna för dess talan, har rådet inte beaktat skillnaden mellan ett argument och en rättslig grund. En rättslig grund är ett påstående som, om det anses motiverat, medför att yrkandet bifalls. Ett argument däremot förklarar eller antyder varför en grund bör anses motiverad och medföra att yrkandet bifalls. Argumentet måste således stödja grunden. I förevarande mål förklarar rådets uttryckliga argument om delade befogenheter inte varför det angripna beslutet inte är förenligt med varken fördelningen av befogenheter mellan rådet och kommissionen (den första grunden) eller principen om lojalt samarbete som ska beaktas vid utövandet av deras befogenheter (den andra grunden). Faktum är att rådet självt har medgett att dessa argument saknar betydelse för förfarandet. Såsom jag ser det är rådets argument om delad befogenhet därför verkningslösa.

Punkt 27 Förslag till avgörande i mål C-660/17

I den första och den andra grunden för överklagandet, som är nära sammankopplade med varandra, har RF i huvudsak gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att ogilla talan på den grunden att det enligt artikel 126 i rättegångsreglerna för tribunalen var uppenbart att den inte kunde upptas till sakprövning (den andra grunden). Denna felaktiga rättstillämpning bygger på en felaktig tolkning av artikel 45 i Stadgan för Europeiska unionens domstol (den första grunden). Närmare bestämt har RF gjort gällande att tribunalen gjorde fel genom att slå ihop begreppen ”force majeure” och ”oförutsebara omständigheter”. I detta avseende har RF anfört att tribunalen i det överklagade beslutet har suddat ut den tydliga gräns som upphovsmännen till Stadgan för Europeiska unionens domstol dragit mellan ”oförutsebara omständigheter” och ”force majeure”. Vidare menar RF att tribunalens tolkning av artikel 45 i Stadgan för Europeiska unionens domstol är diskriminerande, eftersom den försätter personer som bor längre bort från domstolen i ett sämre läge.

Punkt 2 Förslag till avgörande i mål C-73/14

Europeiska unionens råd har begärt ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 29 november 2013 att inge det yttrandet. Med stöd av ett antal medlemsstater har rådet i huvudsak gjort gällande att kommissionen skulle ha begärt och inväntat rådets godkännande innan det ingav det skriftliga yttrandet till ITLOS. Rådet har gjort gällande att kommissionen, genom att inte göra detta, åsidosatte artiklarna 218.9 FEUF och/eller artikel 16 FEU (första respektive andra delen av den första grunden) och åsidosatte sin skyldighet till lojalt samarbete (den andra grunden). Kommissionen har å sin sida gjort gällande att den hade behörighet att inge detta yttrande utan rådets godkännande och att det samarbetade fullt ut med rådet.

Punkt 25 T-300/03

Vad beträffar fastställandet av den normala avskrivningstiden har sökanden gjort gällande att rådet har gjort sig skyldigt till en uppenbart oriktig bedömning och ett åsidosättande av artiklarna 5, 7.3 och 11.1 i grundförordningen (den första grunden) och ett åsidosättande av rätten till försvar och en bristfällig motivering (den andra grunden).

Punkt 21 T-304/11

Såsom framgår av punkterna 27, 29 och 50 i ansökan syftar den argumentation som sökanden har framfört till stöd för respektive grund för talan till att visa att första meningen i artikel 2.6 i grundförordningen inte är tillämplig i förevarande fall. Sökanden grundar sina yrkanden på två huvudargument. För det första innebär det faktum att normalvärdet konstrueras utifrån den vinstmarginal som uppkommit vid försäljning till bolaget D, den enda inhemska kund till sökanden som beaktats, att endast icke-representativa transaktioner beaktats, vilket strider mot artikel 2.2 i grundförordningen (den första grunden). För det andra sker försäljningen till bolaget D inte vid normal handel, eftersom den inte är representativ och eftersom försäljningspriset höjts med en ytterligare marginal på grund av denna kunds ekonomiska ställning (den andra grunden).

Punkt 13 T-332/22

Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan. Den första grunden avser dels kommissionens rättsstridiga vägran att förete en förteckning över de begärda handlingarna, dels kommissionens underlåtenhet att motivera detta beslut. Den andra grunden avser att kommissionen rättsstridigt har tillämpats en allmän presumtion om sekretess på de handlingar som avses i ansökningarna med referenserna GESTDEM 2021/4203 och GESTDEM 2021/4204. Dessa båda grunder ska prövas tillsammans, eftersom de, under omständigheterna i förevarande fall, i huvudsak avser dels kommissionens möjlighet att tillämpa en allmän presumtion om sekretess (den andra grunden), dels frågan hur en sådan presumtion ska tillämpas (den första grunden).