Den andra situationen

Legaldefinitioner 3

Punkt 65 Förslag till avgörande i mål C-10/18

I artikel 7.2 i förordning nr 139/2004 föreskrivs nämligen ett undantag från skyldigheten att bevara status quo enligt artikel 7.1 i förordningen i två situationer. Den sistnämnda bestämmelsen utgör inte hinder för genomförandet av ”ett offentligt bud” (den första situationen) eller av ”en rad transaktioner med värdepapper” (den andra situationen), under förutsättning att följande två villkor är uppfyllda: för det första måste koncentrationen anmälas till kommissionen utan dröjsmål och för det andra får förvärvaren inte utöva de rösträttigheter som följer med värdepapperen i fråga, eller göra det endast på grundval av en dispens som har meddelats av kommissionen enligt artikel 7.3 i förordning nr 139/2004.

Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-483/17

Denna tolkning bekräftas av systematiken i artikel 7 i direktiv 2004/38, vilken alltså reglerar rätten för unionsmedborgare att uppehålla sig inom en annan medlemsstats territorium under längre tid än tre månader under vissa omständigheter. Till dessa omständigheter hör, enligt min mening, de situationer som anges i artikel 7.3 c, nämligen att unionsmedborgaren har arbetat i den mottagande medlemsstaten enligt ett anställningsavtal som varit tidsbegränsat till mindre än ett år innan medborgaren blir ofrivilligt arbetslös (den första situationen) eller att unionsmedborgaren har varit arbetstagare eller egenföretagare men ofrivilligt har blivit arbetslös under de första tolv månaderna av arbetet, utan att kunna förutse den faktiska längden på sitt arbete (den andra situationen). I det fallet låter direktiv 2004/38 unionsmedborgaren behålla ställningen som arbetstagare och därmed rätten att uppehålla sig i den mottagande medlemsstaten under minst sex månader, under förutsättning att unionsmedborgaren ”anmäl[er] sig som arbetssökande till en behörig arbetsförmedling”.

Punkt 36 Förslag till avgörande i mål C-571/21

För det första framgår det av lydelsen av artikel 14.1 a första meningen i direktiv 2003/96 att medlemsstaterna har en skyldighet att från den skatt på elektricitet som föreskrivs i detta direktiv undanta bland annat ”energiprodukter och elektricitet som används för att framställa elektricitet” (den första situationen) och ”elektricitet som används för att upprätthålla möjligheten till elproduktion” (den andra situationen).