Den första grunden

Legaldefinitioner 18

Punkt 37 C-338/00

Klaganden har till stöd för sitt överklagande åberopat nio grunder, vilka har formulerats på följande sätt: Till skillnad från vad förstainstansrätten slog fast står minskningen med 3 procent av bonusen, för de italienska återförsäljare vars försäljning utanför det avtalade området överstiger 15 procent, inte i strid med artikel 81.1 i fördraget, och den är i vilket fall som helst tillåten enligt förordning nr 123/85 (den första grunden). Den företagna ”begränsningen av leveranserna” till den italienska marknaden, som rätten lade till grund för sitt avgörande, utgör en ensidig åtgärd och omfattas därför inte av det i artikel 85.1 föreskrivna förbudet mot konkurrensbegränsande samverkan (den andra grunden). Den omständigheten att bonussystemet beaktades vid beräkningen av böterna strider mot artikel 15.5 a i förordning nr 17 (den tredje grunden). Förstainstansrättens konstateranden i frågan huruvida överträdelsen hade begåtts uppsåtligen uppfyller inte kraven i artikel 15.2 i förordning nr 17 (den fjärde grunden). Förstainstansrätten grundade den överklagade domen på andra omständigheter än dem som det omtvistade beslutet grundas på (den femte grunden). Förstainstansrätten åsidosatte principen om parternas rätt att yttra sig över processmaterialet (som är en del av rätten till försvar) genom att, till förfång för klaganden, beakta påståenden från konsumenter, trots att klaganden inte hade bereits tillfälle att yttra sig över dessa påståenden under det administrativa förfarandet (den sjätte grunden). I motsats till vad rätten har funnit är motiveringen i det omtvistade beslutet inte tillfredsställande och det är därför rättsstridigt (den sjunde grunden). Förstainstansrätten uppfyllde inte sin motiveringsskyldighet med avseende på det bötesbelopp som den fastställde (den åttonde grunden). Det förtida tillkännagivandet av förslaget till beslut, som gjordes av den för konkurrensfrågor ansvarige kommissionsledamoten, medför i vilket fall som helst att det omtvistade beslutet är rättsstridigt (den nionde grunden).

Punkt 40 C-464/23

Till stöd för sina överklaganden har klagandena åberopat fyra grunder som formulerats i identiska ordalag: åsidosättande av artikel 101 FEUF och åsidosättande av klagandenas processuella rättigheter (den första grunden); felaktig tillämpning av artikel 3 i förordning nr 139/2004 (andra grunden); felaktig tillämpning av artikel 2 i nämnda förordning (tredje grunden) samt åsidosättande av principerna om bevisbördefördelning (den fjärde grunden).

Punkt 22 C-579/22

Till stöd för sin talan åberopade klaganden och aktieägaren fem grunder, vilka i huvudsak avsåg ett åsidosättande av artikel 4.1 a och artikel 14.5 i grundförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen, eftersom kriterierna för återkallande av ett tillstånd inte var uppfyllda (den första grunden), ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen (den andra grunden), ett åsidosättande av artikel 34 i ramförordningen om den gemensamma tillsynsmekanismen, mot bakgrund av rätten till ett effektivt domstolsskydd, på grund av ECB:s beslut att inte tillfälligt skjuta upp tillämpningen av det omtvistade beslutet (den tredje grunden), ett åsidosättande av klagandens rätt till försvar (fjärde grunden) och ett åsidosättande av aktieägarens äganderätt (femte grunden).

Punkt 35 C-883/19

Dessa fem grunder avsåg: kommissionens slutsats att av överträdelsen skulle anses utgöra en överträdelse genom syfte (den första grunden), kommissionens slutsats att överträdelsen skulle anses utgöra en enda, fortlöpande överträdelse (den andra, tredje och fjärde grunden), särskilt konstaterandet att de kartellöverenskommelser som HSBC hade ingått med de övriga parterna var en del av en samlad plan med ett enda syfte (den andra grunden), att HSBC:s avsikt hade varit att bidra till detta syfte (den tredje grunden), och att HSBC haft kännedom om de övriga deltagarnas agerande (den fjärde grunden), respektive ett åsidosättande av oskuldspresumtionen samt HSBC:s rätt till god förvaltning och rätt till försvar, till följd av det angripna beslutet antagits efter ett förlikningsbeslut där kommissionen redan hade tagit ställning till HSBC:s deltagande i den aktuella överträdelsen (den femte grunden).

Punkt 29 Förslag till avgörande i mål C-134/19

Klagandebolaget har åberopat sju grunder till stöd för sitt överklagande, vilka kan sammanfattas med att det i huvudsak görs gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den slog fast att åsidosättandet av motiveringsskyldigheten inte rimligen kunde anses vara skadeståndsgrundande för unionen (den första grunden), gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den slog fast att den omständigheten att en sökande som påförts en olaglig sanktion av rådet har väckt talan och fått sanktionen ogiltigförklarad medför att det inte är möjligt att göra gällande att det föreligger ett tillräckligt klart åsidosättande av rätten till ett effektivt domstolsskydd (den andra grunden), gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den inte beaktade en grund som klagandebolaget hade angett i sin replik, utan att i enlighet med rättspraxis pröva om den grund som angavs i dupliken var resultatet av en normal utveckling av argument som härrör från ansökan under domstolsförfarandet (den tredje grunden), gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning genom att feltolka domen om ogiltigförklaring och genom slå fast att konstaterandet att rådet åsidosatte sin skyldighet att meddela klagandebolaget vilka omständigheter som lagts bolaget till last vad gäller skälet för åtgärderna att frysa tillgångar, inte utgör en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten som ger upphov till skadeståndsansvar för Europeiska unionen (den fjärde och den femte grunden), missuppfattade ansökan då den, för att slå fast att klagandebolagets argument inte kunde prövas, bedömde att bolaget i samband med sin ansökan inte hade gjort gällande att det förelåg en rättstridighet på grund av att skälet för att ta upp bolagets namn i förteckningen över personer som omfattas av de restriktiva åtgärderna inte var förenligt med det kriterium som rådet tillämpade (den sjätte grunden), och missuppfattade ansökan genom att begränsa de grunder om rättstridighet som klagandebolaget åberopade till att enbart avse åsidosättande av motiveringsskyldigheten (den sjunde grunden).

Punkt 38 Förslag till avgörande i mål C-135/11

I förevarande mål aktualiseras i första hand två olika aspekter av problem avseende kontrollen av myndigheternas verksamhet. Dels handlar det om den ”prövning” som unionens institutioner kan eller bör göra av medlemsstaternas beslut rörande tillgång till handlingar från medlemsstaterna som unionen har i sin besittning (den första grunden). Dels handlar det om den prövning som unionens domstolar kan eller bör göra av det slutliga beslutet rörande den ansökan om tillgång till dessa handlingar som riktats till unionens institutioner (den andra grunden).

Punkt 18 Förslag till avgörande i mål C-282/95

Låt mig erinra om att klaganden genom sina första två grunder har kritiserat förstainstansrätten för att denna på ett oriktigt sätt har ansett att kommissionens passivitet hade upphört. Klaganden har i detta avseende för det första hävdat att förstainstansrätten borde ha tagit hänsyn till den skriftväxling som följde på den skrivelse som föreskrivs i artikel 6, vilket skulle ha gjort det möjligt för förstainstansrätten att göra en rättsligt korrekt rubricering av de faktiska omständigheterna och även fastställa att passiviteten fortgick (den första grunden). Klaganden har dessutom — inte helt entydigt — gjort gällande att förstainstansrättens bedömning av beskaffenheten av skrivelsen av den 13 juni 1994 är behäftad med fel och oegentligheter (den andra grunden). Klaganden har närmare bestämt hävdat att a) det framgår av skrivelsens innehåll att det endast rör sig om en skrivelse som innehåller upplysningar, b) att förstainstansrätten, för att komma fram till en annan slutsats, inte kunde ha grundat sig på uppgifter som kommissionen påstår sig ha samlat in och som skulle vara lämpade för att motivera beslutet att inte bifalla klagomålet, eftersom, dessa uppgifter inte framgår av akten och c) avslutningsvis att förstainstansrätten i detta sammanhang inte kunde avstå från att förordna om påföljder för åsidosättandet av den kontradiktoriska principen, eftersom det (påstådda) avslaget grundades på att det fanns ett annat klagomål som klaganden aldrig har lyckats få några upplysningar om. Klaganden anser att undersökningen av dessa anmärkningar utgjorde en bekräftelse på att den tvistiga skrivelsen inte kunde betraktas som ett avslagsbeslut, vilket i sin tur utgör en bekräftelse på att passiviteten fortgick.

Punkt 10 Förslag till avgörande i mål C-408/12

Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet vid tribunalen, åberopade klagandebolagen åtta grunder. Tribunalen ändrade ordningen för sin prövning av grunderna och delade upp dem i följande tre kategorier: Den första kategorin omfattade fem grunder avseende trepartssamarbetet. Dessa grunder avsåg i huvudsak att det saknades bevis för att det förelåg en överträdelse (den första grunden), att det hade gjorts en felaktig bedömning av dels överträdelsens art och genomförande, dels överträdelsens konkreta påverkan (den andra, den tredje och den fjärde grunden) och att 1996 och 2002 års meddelanden om samarbete hade tillämpats på ett felaktigt sätt (den femte grunden). Den andra kategorin bestod av två grunder avseende BWA-samarbetet, där klagandebolagen, utan att ifrågasätta att det förelåg en överträdelse, gjorde gällande dels att bötesbegränsningen hade tillämpats på ett felaktigt sätt genom att kommissionen inte hade tillämpat taket på 10 procent på dotterbolaget YKK Stocko, med avseende på perioden före år 1997, tidpunkten för YKK Holdings förvärv av YKK Stocko (den sjätte grunden), dels att multiplikatorn hade tillämpats på ett felaktigt sätt vid beräkningen av de böter som YKK Stocko ålades med avseende på samma period innan bolaget förvärvades (den sjunde grunden). Klagandebolagen åberopade slutligen en åttonde grund, vilken var gemensam för de överträdelser som hängde samman med treparts-samarbetet och BWA-samarbetet. Grunden avsåg att principen om likabehandling och proportionalitetsprincipen hade åsidosatts vad beträffar tillämpningen av den avskräckande multiplikatorn på 1,25 vid beräkningen av böterna.

Punkt 47 Förslag till avgörande i mål C-563/19

Tribunalens bedömning i punkterna 90–115 i den överklagade domen angående den första grunden respektive i punkterna 105–108 angående den andra grunden följde noggrant de principer som beskrevs i punkterna 84–89 i den överklagade domen och den tolkning av punkt 26 tredje stycket i 2006 års tillkännagivande om samarbete som gjordes i dessa punkter. I linje med denna tolkning prövade tribunalen enbart huruvida kommissionen, när Recylex ansökte om partiell immunitet, ”redan hade kännedom om” dels kartellmötet i Windhagen och det faktum att överträdelsen hade inletts under hösten 2009 (den första grunden), dels den omständigheten att den konkurrensbegränsande samverkan även omfattade franskt territorium (den andra grunden).

Punkt 21 Förslag till avgörande i mål C-606/18

Inledningsvis kritiserar Nexans att kommissionen har kopierat uppgifter utan föregående granskning huruvida dessa var relevanta för föremålet och syftet med inspektionen (den första grunden). Dessutom anser Nexans att kommissionen inte hade befogenhet att genomföra inspektionen utanför företagets lokaler i Bryssel, eftersom det saknas en rättslig grund (den andra grunden). Enligt Nexans omfattade själva inspektionsbeslutet inte heller en sådan befogenhet (den tredje grunden).

Punkt 43 Förslag till avgörande i mål C-632/20

Spanien har närmare bestämt ifrågasatt tolkningen av begreppet tredjeländer (den första grunden), generellt bestritt att artikel 35 i Berecförordningen och artikel 111 i stabiliserings- och associeringsavtalet med Kosovo gör det möjligt för Kosovo att delta i Berec (den andra grunden), och i synnerhet att artikel 111 i stabiliserings- och associeringsavtalet med Kosovo utgör ett avtal i den mening som avses i artikel 35.2 i Berecförordningen (den tredje grunden och den fjärde grundens första del). Särskilt när det gäller behandlingen av den första grunden är det emellertid redan nödvändigt att gå in på argument som spelar roll i samband med de övriga grunderna.

Punkt 39 Förslag till avgörande i mål C-898/19

Till stöd för sitt överklagande har Irland, som Storhertigdömet Luxemburg har anslutit sig till, åberopat fem grunder. Genom den första, den tredje, den fjärde och den femte grunden har Irland på flera punkter bestritt den bedömning som tribunalens gjorde för att fastställa huruvida det förelåg en ekonomisk fördel, i synnerhet utifrån de tillämpliga bestämmelserna om statligt stöd (den första grunden), motiveringsskyldigheten (den tredje grunden), rättssäkerhetsprincipen (den fjärde grunden) och iakttagandet av befogenhetsfördelningen mellan unionen och medlemsstaterna (den femte grunden). Jag kommer att börja med att pröva dessa grunder och kommer därefter att pröva Irlands andra grund, genom vilken Irland har kritiserat den prövning av den omtvistade åtgärdens selektivitet som gjordes i punkterna 351–355 i den överklagade domen.

Punkt 20 T-325/16

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat sex grunder, vilka avser att det angripna beslutet och den aktuella inspektionen är godtyckliga och oproportionerliga (den första grunden), att motiveringsskyldigheten har åsidosatts (den andra grunden), att det saknades tillräckligt starka indicier för att motivera att det angripna beslutet antogs och att inspektionen genomfördes (den tredje grunden), att handeln mellan medlemsstater inte påverkas och att sökanden inte har en dominerande ställning på den inre marknaden eller inom en väsentlig del av denna (den fjärde grunden), att principerna om rättssäkerhet och om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts (den femte grunden), att de rättigheter som garanteras i artiklarna 7 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och i artiklarna 6 och 8 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen) har åsidosatts (den sjätte grunden).

Punkt 54 T-359/04

Sökandena har, inom ramen för den grund som avser åsidosättande av artikel 88.2 EG, anfört att kommissionen, genom att godkänna den aktuella stödordningen efter endast en preliminär granskning, har åsidosatt artikel 88.2 EG och artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel [88 EG] (EGT L 83, s. 1). Enligt sistnämnda bestämmelse är institutionen skyldig att inleda det formella granskningsförfarandet, om en anmäld åtgärd ger upphov till allvarliga tvivel i fråga om dess förenlighet med den gemensamma marknaden. BAA:s argument och den bevisning som bolaget hade lagt fram till stöd för klagomålet visade att det förelåg allvarliga tvivel, för det första på att den nya undantagsordningen inte var förenlig med den gemensamma marknaden, inklusive artiklarna 23 EG och 25 EG eller 90 EG (den första grunden), och för det andra på att villkoren enligt riktlinjerna inte var uppfyllda (den andra grunden).

Punkt 104 T-377/16

Sökanden har åberopat fyra grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av de angripna besluten. Enligt sökanden åsidosatte SRB väsentliga formföreskrifter när SRB antog de angripna besluten, dels genom att åsidosätta sin motiveringsskyldighet (den första grunden), dels på grund av ofullständig delgivning av de angripna besluten (andra grunden). Sökanden har därutöver åberopat två grunder, i vilka det görs gällande dels att sökandens förhandsbidrag för år 2016 justerats för lite (den tredje grunden), dels att det är rättsstridigt att inte återbetala det överskjutande beloppet förrän år 2017 (den fjärde grunden).

Punkt 62 T-43/98

Sökanden har inte ens gjort gällande att de påstådda överträdelserna av gemenskapsrätten såvitt avser den tredje och den femte grunden avser rättsregler som ger enskilda rättigheter. Den har i sin ansökan (punkt 180) endast hävdat att ”låsningsmekanismen” (den första grunden), proportionalitetsprincipen (den andra grunden) och rättssäkerhetsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar (den fjärde grunden) utgör sådana regler.

Punkt 55 T-48/16

I förevarande mål framgår det av ansökan att saken i målet är bestridandet av de omtvistade åtgärder som kommissionen har vidtagit. De grunder som Sigma Orionis har anfört till stöd för sin talan är att kommissionen har åsidosatt sina avtalsförpliktelser på grund av att de omtvistade åtgärderna åsidosätter rättskraften i förundersökningsavdelningens avgörande (den första grunden), att den rapport från Olaf som kommissionen har grundat sina åtgärder på har upprättats med hjälp av bevisning som strider mot nationell rätt (den andra grunden) och unionsrätten (den tredje grunden), att kommissionen inte kunde ställa in betalningarna för och säga upp avtal inom ramen för Horisont 2020 på grundval av kontroller och inspektioner avseende avtal inom ramen för sjunde ramprogrammet (den fjärde grunden), och att kommissionen genom att vidta de omtvistade åtgärderna har åsidosatt proportionalitetsprincipen (den femte grunden).

Punkt 17 T-713/22

Till stöd för sin talan har sökandena anfört fyra grunder. Dessa avser att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fann att Republiken Portugal hade genomfört ordning III i strid med 2007 och 2013 års beslut, 2007 års riktlinjer och artikel 107.3 a FEUF och genom att göra en tolkning som var restriktiv och stred mot artiklarna 21, 49, 45, 54 och 56 FEUF om villkoren för att få tillgång till den stödordningen (den första grunden), att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att den inte prövade förenligheten av ordning III direkt och enbart på grundval av artikel 107.3 a FEUF och att den grundade den prövningen på en felaktig tolkning av 2007 års riktlinjer i strid med denna bestämmelse samt åsidosatte principerna om fri rörlighet för medborgare och arbetstagare, etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster (den andra grunden) liksom att beslutet om återkrav i artikel 4.1 i det angripna beslutet är rättsstridigt (den tredje och den fjärde grunden).