Direktivet om samhällsomfattande tjänster

Legaldefinitioner 1

Punkt 148 Förslag till avgörande i mål C-222/13

I andra hand föreslår jag att domstolen ska besvara Teleklagenævnets tolkningsfrågor enligt följande: 1) I en sådan situation som den i det nationella ärendet, har det faktum att det företag som tillhandahåller sådana ytterligare obligatoriska tjänster som avses i artikel 32 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, inte enbart tillhandahåller tjänsterna inom medlemsstatens territorium utan även inom ett utomeuropeiskt land eller territorium ingen inverkan på tolkningen av bestämmelserna i direktivet eller på tillämpningen av bestämmelserna om statligt stöd. 2) Artikel 12.1 andra stycket a i direktivet om samhällsomfattande tjänster, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka en medlemsstat, vid beräkningen av nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, ska ta hänsyn till samtliga intäkter och kostnader förbundna med tillhandahållandet av tjänsterna, inte minst sådana intäkter och kostnader som företaget skulle ha haft om det inte hade tillhandahållit sådana tjänster. 3) Artikel 32 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att det utgör hinder för nationella bestämmelser, enligt vilka en medlemsstat får avslå en begäran om ersättning från ett företag som tillhandahåller ytterligare obligatoriska tjänster med motiveringen att kostnaden för dessa tjänster täcks av vinster som företaget har gjort när det har uppfyllt sina skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. 4) Artikel 32 i direktivet om samhällsomfattande tjänster, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, har direkt effekt i och med att den ger ett företag som tillhandahåller ytterligare obligatoriska tjänster rätt till ersättning för den kostnad som är förknippad med tillhandahållandet av dessa tjänster. 5) Direktivet om samhällsomfattande tjänster, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, utgör inte hinder för nationella bestämmelser, enligt vilka en förutsättning för beviljande av ersättning för tillhandahållande av ytterligare obligatoriska tjänster är att kostnaderna blir oskäligt betungande för det företag som tillhandahåller dessa tjänster. I detta hänseende får en medlemsstat, vid bedömningen av huruvida kostnaderna blir oskäligt betungande, ta hänsyn till de vinster som företaget har gjort i samband med sina skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster.