Domstol i Venedig

Legaldefinitioner 6

Punkt 105 T-169/20

Det framgår vidare av handlingarna i målet att konkursförvaltaren bestritt giltigheten av överlåtelseavtalet och licensavtalet vid Tribunale di Venezia (domstol i Venedig). I den handling som klaganden har åberopat, det vill säga konkursförvaltarens konkursansökan till denna domstol av den 13 juni 2019, anges det uttryckligen att konkursförvaltaren fick kännedom om överlåtelseavtalet ”för den första (och enda) gången” i juni 2018 (det vill säga efter konkursbeslutet av den 13 oktober 2017), just på grund av förfarandet vid EUIPO.

Punkt 17 T-169/20

Den 30 januari 2019 antog den avdelning som ansvarar för att föra EUIPO:s register, vilken inrättats genom artikel 159 c i förordning 2017/1001, i enlighet med artikel 162 i förordningen, två beslut om att i efterhand ta bort inskrivningarna av överlåtelserna av det aktuella varumärket T 014185659 och T 014188703, vilka företogs den 16 april 2018, eftersom de var daterade efter den 13 oktober 2017. Denna avdelning fann att EUIPO hade gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att inte beakta ett ”väsentligt förfarandefel” som signalerats den 25 oktober 2017, närmare bestämt begäran om registrering av ett insolvensförfarande avseende intervenienten, vilket grundades på ett slutligt beslut av Tribunale di Venezia (domstol i Venedig), som trädde i kraft den 13 oktober 2017. Avdelningen förordnade dessutom att ansökan om att notera insolvensförfarandet i registret på grundval av detta beslut av domstolen i Venedig skulle registreras med retroaktiv verkan från och med den 13 oktober 2017 (ärende T 014459807) i enlighet med artikel 24.3 i förordning 2017/1001.

Punkt 19 T-169/20

Den 9 april 2019 ingav konkursförvaltaren en ansökan om att registrera den dom som Tribunale di Venezia (domstol i Venedig), som har att avgöra insolvensförfarandet avseende intervenienten, meddelade den 13 mars 2019, enligt vilken det aktuella varumärket skulle beläggas med kvarstad som en säkerhetsåtgärd i enlighet med den italienska civilprocesslagen. Konkursförvaltaren angav att han den 22 februari 2019 hade ingett en ansökan till den domstolen, i vilken han hade upplyst denna om att han under förfarandet vid EUIPO hade tagit del av det ”överlåtelseavtal” och det licensavtal för år 2014, vilka åberopats av klaganden (se punkt 16 ovan), och begärt att varumärket skulle beläggas med kvarstad med anledning av dess ogiltighet och av den bedrägliga karaktären av dessa akter. Efter att ha hört samtliga berörda parter fastställde Tribunale di Venezia (domstol i Venedig) den 5 juli 2019 domen av den 13 mars 2019.

Punkt 21 T-169/20

För det första konstaterade överklagandenämnden, i punkterna 43–49 i det angripna beslutet, att intervenienten, som har sitt säte i Italien, den 13 oktober 2017 hade förklarats insolvent av Tribunale di Venezia (domstol i Venedig). Av detta drog överklagandenämnden slutsatsen att insolvensförfarandet avseende intervenienten omfattades av italiensk rätt, närmare bestämt den italienska konkurslagen, i likhet med vad konkursförvaltaren gjort gällande. Enligt denna lag kunde ett konkursbeslut göras gällande mot gäldenären (det insolventa bolaget, i förevarande fall intervenienten) från och med det att det inkom till den italienska domstolens kansli, och mot tredje man (alltså förvärvarna av det aktuella varumärket, Spring Holdings och klaganden) så snart det registrerades i det italienska bolagsregistret, med tillämpning av artikel 16 i den italienska konkurslagen, i vilken det hänvisas till artikel 133 i den italienska civilprocesslagen.

Punkt 80 T-169/20

Tribunalen konstaterar i detta avseende att överklagandenämnden, i motsats till vad klaganden har påstått, inte har prövat i sak huruvida förteckningen över tillgångar och skulder kunde bevisa äganderätten till det aktuella varumärket. Överklagandenämnden beaktade nämligen endast en officiell handling som godkänts av Tribunale di Venezia (domstol i Venedig), som ansvarar för insolvensförfarandet, och konstaterade i punkt 56 i det angripna beslutet att det inte hade lagts fram några bevis för att denna handling hade bestritts vid en domstol. I punkterna 48 och 49 i detta beslut påpekade överklagandenämnden dessutom att EUIPO inte hade behandlat konkursförvaltarens ansökan av den 25 oktober 2017 om att registrera insolvensförfarandet avseende intervenienten och att denna ansökan fortfarande var föremål för handläggning den 16 april 2018, datumet för ansökan om registrering av överlåtelsen av nämnda varumärke från intervenienten till Spring Holdings och sedermera från Spring Holdings till klaganden.

Punkt 85 T-169/20

Dessa överväganden innebär emellertid inte att överklagandenämnden i förevarande fall har prövat giltigheten av överlåtelserna av det aktuella varumärket i sak, vilket klaganden har antytt. I detta avseende räcker det att klaganden, i det mål som tribunalen avgjorde genom dom av den 9 september 2011, CRAIC ( T‑83/09, ej publicerad, EU:T:2011:450), inte hänvisade, som stöd för sin ansökan om registrering av en överlåtelse av varumärket, till något beslut av en nationell domstol avseende ett insolvensförfarande, som liknande det avgörande som i förevarande fall meddelats av Tribunale di Venezia (domstol i Venedig). EUIPO var således inte skyldig att tillämpa nationell rätt och hänvisningen till den ovannämnda domen är således inte relevant. I vart fall begränsade sig överklagandenämnden i det angripna beslutet endast till att beakta nämnda dom och, såsom redan påpekats i punkt 83 ovan, prövade inte själv äganderätten till det aktuella varumärket mot bakgrund av italiensk rätt eller huruvida överlåtelsen av varumärket i sak var giltig.