EU-varumärke

Beskrivning saknas!

Rättsfall2

NJA 2017 s. 905: Risk för förväxling mellan varumärken? Betydelsen av kravet på verkligt bruk inom fem år efter registreringen av ett EU-varumärke.
PMÖD 2018:1: I ett mål om intrång i bl.a. två registrerade EU-varumärken har Patent- och marknadsöverdomstolen, för tiden till dess målet avgjorts eller annat förordnats, förbjudit ett företag att i näringsverksamhet inom EU sälja vissa tröjor under ett visst märke. Företaget förelades även att ge varumärkesinnehavaren viss information om varornas ursprung m.m. (informationsföreläggande). Till skillnad från Patent- och marknadsdomstolen gjorde Patent- och marknadsöverdomstolen bedömningen att företaget, som är moderbolag till de företag som bl.a. sålt tröjorna, sannolikt medverkat till varumärkesintrång bl.a. genom att företaget innehade domännamn som använts vid dotterbolagens försäljning. Patent- och marknadsöverdomstolen har, trots att domstolen gjort en annan bedömning i denna del, inte funnit skäl att återförvisa målet. Domstolen har istället själv prövat de återstående frågorna i målet, vilka inte aktualiserades vid Patent- och marknadsdomstolens prövning. Patent- och marknadsöverdomstolen har i denna del bedömt hur instansordningens princip är tillämplig i denna typ av mål. Patent- och marknadsöverdomstolen fann även att bestämmelsen om förbudet mot att åberopa nya omständigheter och ny bevisning i Patent- och marknadsöverdomstolen i 3 kap. 9 § lagen om patent- och marknadsdomstolar inte var tillämplig, eftersom målet gällde ett överklagat beslut i ett pågående tvistemål. Det fanns därför inget hinder för parterna att först i Patent- och marknadsöverdomstolen åberopa ny bevisning.