Erga omnes

Legaldefinitioner 20

Punkt 49 C-118/23

Enligt artikel 170 i förvaltningsprocesslagen har dessutom förvaltningsdomstolarnas lagakraftvunna domar allmängiltig verkan (erga omnes).

Punkt 30 C-201/09

Med avseende på den tredje grunden godtog förstainstansrätten inte påståendet om åsidosättande av reglerna om preskription av möjligheten att inleda ett förfarande beträffande ARBED. Den fann att det omtvistade beslutet, på grund av det tillfälliga upphörande av preskriptionstiden som förfarandet vid förstainstansrätten och domstolen medförde, antogs såväl inom den femåriga som inom den tioåriga preskriptionstiden. Förstainstansrätten ansåg däremot, med hänsyn till att det tillfälliga upphörandet endast hade verkan mellan parterna (inter partes) och inte allmängiltig verkan (erga omnes), att den tioåriga preskriptionstiden hade överskridits beträffande ProfilARBED och TradeARBED och ogiltigförklarade följaktligen det omtvistade beslutet med avseende på dessa företag.

Punkt 19 C-207/15

Genom det omtvistade beslutet avslog EUIPO:s första överklagandenämnd detta överklagande. Överklagandenämnden ansåg i huvudsak att ansökan om förnyelse av det aktuella varumärket för varor i klasserna 7 och 12 innebar ett avstående av detta varumärke, i den mening som avses i artikel 50 i förordning nr 207/2009, för varorna i klass 9. Överklagandenämnden påpekade vidare att den delvisa förnyelsen av nämnda varumärke hade registrerats av EUIPO och delgetts Nissan och därefter fått allmängiltig verkan (erga omnes). Av rättssäkerhetsskäl kunde Nissan därför inte tillåtas att ta tillbaka sitt beslut att inte förnya varumärket för vissa varor.

Punkt 50 C-278/20

Det vore således felaktigt att, såsom kommissionen gjorde under det administrativa förfarandet, hävda att en medborgare, enbart på grund av att en annan medborgare har erhållit en dom i vilken en lagbestämmelse har förklarats strida mot unionsrätten, med stöd av denna dom kan väcka talan om skadestånd mot staten med stöd av artikel 32.5 i lag 40/2015. Detta rättsmedel är endast tillgängligt när det i en dom från EU-domstolen slagits fast att en sådan bestämmelse är oförenlig med unionsrätten, och detta just på grund av att en sådan dom har allmängiltig verkan (erga omnes).

Punkt 27 C-324/19

Efter att tullmyndigheten den 23 augusti 2018 avslog begäran om omprövning av detta beslut, väckte eurocylinder talan vid Finanzgericht Hamburg (Skattedomstolen i Hamburg, Tyskland) och gjorde gällande att den omtvistade förordningen var ogiltig med allmängiltig verkan (erga omnes).

Punkt 18 C-425/16

Den hänskjutande domstolen har dessutom anfört att den möjlighet som den har framfört för domstolen är sådan att det säkerställs att en invändning mellan parterna (inter partes) om ogiltigförklaring eller ogiltighet kan ha framgång endast om varumärket, i samband med genkäromålet och med allmängiltig verkan (erga omnes), ogiltigförklaras eller upphävs på samma grund. I synnerhet måste sökanden i den nationella domstolen, som förlorade målet i första instans, överklaga både avgörandet i målet om varumärkesintrång och avgörandet i genkäromålet för att ha framgång med överklagandet. Om han endast överklagar avgörandet i målet om varumärkesintrång kommer överklagandet att misslyckas, eftersom avgörandet i genkäromålet kommer att vinna laga kraft och från början utgöra hinder för att vinna framgång i målet om varumärkesintrång.

Punkt 257 Förslag till avgörande i mål C-104/16

Utöver den unionsrättsliga skyldigheten att undersöka den allmänna situationen vad gäller de mänskliga rättigheterna hos motparten i ett internationellt avtal, och närmare bestämt hur avtalet skulle kunna påverka de mänskliga rättigheterna, kräver folkrätten att folkrättsliga aktörer, i synnerhet stater och internationella organisationer, iakttar tvingande allmänna folkrättsnormer (jus cogens) och skyldigheter som är allmängiltiga (erga omnes).

Punkt 5 Förslag till avgörande i mål C-201/09

Den första frågan rör tolkningen av reglerna om preskriptionstider i fråga om rättsliga åtgärder och särskilt tillfälligt upphörande av preskriptionstiden. Det ska först prövas huruvida ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden har en verkan mellan parterna (inter partes) då talan väcks vid unionsdomstolen, det vill säga huruvida det gäller enbart med avseende på sökandeföretaget (förstainstansrättens uppfattning i den överklagade domen) eller om det har en allmängiltig verkan (erga omnes), som innebär att ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden under domstolsförfarandet gäller med avseende på samtliga företag som har deltagit i överträdelsen, oberoende av huruvida de har väckt talan eller inte (kommissionens uppfattning).

Punkt 37 Förslag till avgörande i mål C-239/99

I artikel 1 förskrivs dock i princip en slutlig antidumpningstull för alla berörda kullager med ursprung i Japan. Detta anges i en förordning som har allmän giltighet. Ogiltigförklaringen sammanhängde dessutom med att övervägandena i förordningen var ofullständiga och/eller inte övertygande och inte avsåg någon särskild tillverkare. Eftersom en dom genom vilken en gemenskapsrättsakt ogiltigförklaras tillerkänns verkningar gentemot var och en (erga omnes), kan man fråga sig om inte ogiltigförklaringen i detta fall med nödvändighet omfattade införandet av en antidumpningstull i allmänhet. Detta tycks vara det synsätt som Nachi Europe argumenterar för.

Punkt 43 Förslag till avgörande i mål C-256/21

Som generaladvokaten Campos Sánchez-Bordona påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Raimund är detta val förenligt med den enhetliga karaktären hos EU-varumärkena och uttrycker i sig att ett beslut om giltigheten som har rättsverkan i hela unionen är att föredra. De domar varigenom ett genkäromål bifalles och ett varumärke ogiltigförklaras får nämligen en allmängiltig verkan (erga omnes). Vidare ska immaterialrättsmyndigheten enligt artikel 128.6 i förordning 2017/1001 införa en uppgift om dem i registret och vidta nödvändiga åtgärder för att rätta sig efter domslutet i dem.

Punkt 82 Förslag till avgörande i mål C-266/16

Härav följer att kontrollen av unionens yttre åtgärder inte omfattas av en internationell domstols behörighet eller ens av Internationella domstolens behörighet. Även om unionens åtgärder skulle strida mot tvingande folkrättsnormer i den mening som avses i artikel 53 i Wienkonventionen om traktaträtten eller de sedvanerättsliga skyldigheter som är allmängiltiga (erga omnes), är följaktligen inte någon internationell domstol behörig att pröva ett sådant åsidosättande.

Punkt 8 Förslag till avgörande i mål C-352/09

Den fjärde frågan avser slutligen tolkningen av preskriptionsreglerna. Frågan är huruvida kommissionen fortfarande kan ålägga Thyssen att betala böter för konkurrensbegränsande handlingar som företaget begick mellan den 16 december 1993 och den 31 december 1994. Det ska först prövas huruvida ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden har en relativ verkan då talan väcks vid unionsdomstolen, det vill säga huruvida det gäller enbart med avseende på sökandeföretaget, eller om det har en allmängiltig verkan (erga omnes), som innebär att ett tillfälligt upphörande av preskriptionstiden under domstolsförfarandet gäller med avseende på samtliga företag som har deltagit i överträdelsen, oberoende av huruvida de har väckt talan eller inte. Det finns för det andra anledning att pröva vilken verkan en dom om ogiltigförklaring av ett beslut som meddelats av kommissionen har på beräkningen av preskriptionstiden. Efter att ha undersökt arten och omfattningen av det tillfälliga upphörandet av preskriptionstiden kommer jag hävda att preskription har inträtt sedan den 24 april 2002.

Punkt 37 Förslag till avgörande i mål C-433/19

Kommissionen har i detta sammanhang erkänt att målet vid den nationella domstolen ska prövas mot bakgrund av innehållet i ägargemenskapens stadgar, varför en tillämpning av artikel 24 led 1 i förordning nr 1215/2012 i detta mål kan vara tveksam. Kommissionen har emellertid angett att vissa uppgifter kan utgöra indicier beträffande den omständigheten att den användning som överenskommits i ägargemenskapens stadgar medför en allmängiltig verkan (erga omnes). Det är endast om dessa uppgifter bekräftas av den hänskjutande domstolen som det, enligt kommissionen, kan anses vara möjligt att en talan om upphörande med användningen av en lägenhet för turiständamål omfattas av denna bestämmelse i förordning nr 1215/2012.

Punkt 54 Förslag till avgörande i mål C-440/23

Det står klart att domstolarna i en medlemsstat, i enlighet med principen om icke-inblandning, inte kan meddela en dom som syftar till att ogiltigförklara en annan medlemsstats lagstiftning på grund av att den är oförenlig med unionsrätten, och inte heller avge en allmängiltig förklaring (erga omnes) i detta avseende. Skälet till detta är uppenbart. Domstolarna i en stat kan omöjligen ogiltigförklara rättsakter som härrör från ett organ i en annan stat (i förevarande fall lagstiftaren). Domstolarna i den stat som organet tillhör har enligt folkrätten exklusiv materiell behörighet i det avseendet. I förevarande fall skulle de maltesiska domstolarna följaktligen inte kunna avge en giltig förklaring med allmängiltig verkan (erga omnes), i vilken den tyska spellagen förklarades vara oförenlig med unionsrätten. Endast de tyska domstolarna skulle möjligen kunna göra det.

Punkt 43 Förslag till avgörande i mål C-448/23

Kommissionen har erinrat om att enligt artikel 190.1 i konstitutionen är Trybunał Konstytucyjnys (Författningsdomstolens) domar allmängiltigt bindande (erga omnes), vilket således förstärker deras inverkan på alla nationella domstolar.

Punkt 136 Förslag till avgörande i mål C-516/22

I den första kategorin av avtal kan en avtalsparts underlåtelse att fullgöra en avtalsförpliktelse hindra de andra parterna från att komma i åtnjutande av sina rättigheter enligt avtalet eller äventyra uppnåendet av avtalets mål. I dessa fall föreligger de berörda skyldigheterna antingen gentemot en grupp stater (erga omnes partes) eller allmängiltiga skyldigheter gentemot det internationella samfundet i sin helhet (erga omnes). I sådana situationer kan artikel 351 första stycket FEUF mycket väl vara tillämplig och således anföras för att bestrida giltigheten av en unionsrättsakt, även i tvister som endast rör EU-aktörer. Sådana situationer kan nämligen vara rent EU-interna om man endast tar hänsyn till de faktiska omständigheter, men däremot inte om man även tar hänsyn till de rättsliga omständigheterna.

Punkt 89 Förslag till avgörande i mål C-582/21

Jag vill tillägga att denna skillnad inte påverkas av den omständigheten att de två kategorier av domstolsavgöranden som jämförs förefaller ha allmängiltiga verkningar (erga omnes).

Punkt 50 T-245/19

För det första har kommissionen understrukit dels att den angripna förordningen är en rättsakt med allmän giltighet som kräver att genomförandeåtgärder (som vidtas av medlemsstaternas tullmyndigheter) får verkan och berör ett nästan obegränsat antal personer (erga omnes), dels att den angripna förordningen på samma sätt berör varje person i Moldavien och varje person i unionen som önskar exportera eller importera den berörda produkten från eller genom Moldavien. Kommissionen anser följaktligen att den angripna förordningen ska tillämpas på grundval av en objektivt bestämd situation som inte har egenskaper som gör det möjligt att identifiera personen på något sätt.

Punkt 127 T-406/10

Vidare ska det konstateras att domstolen, i samband med domen Schindler Holding m.fl./kommissionen, ovan i punkt 69 (EU:C:2013:522), velat bekräfta att hela det förfarande som kommissionen och tribunalen genomfört på kartellområdet varit förenligt med artikel 6 i Europakonventionen och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Denna slutsats påverkas således inte av sökandenas påstående att tribunalen inte gjorde en fullständig prövning av kommissionens beslut på grund av att dess domar om ogiltigförklaring saknar allmängiltig verkan (erga omnes), eftersom domstolen med nödvändighet beaktat sin fasta praxis, som det hänvisas till ovan i punkterna 116–118 i samband med prövningen av det mål som ledde till domen Schindler Holding m.fl./kommissionen, ovan i punkt 69 (EU:C:2013:522).

Punkt 294 T-827/17

Till yttermera visso gäller, som ECB på goda grunder har hävdat, att när en handling lämnas ut med anledning av en ansökan som har gjorts inom ramen för ordningen för allmänhetens tillgång till handlingar, blir den handlingen offentlig i förhållande till alla och envar (erga omnes). I domen Buccioni fann domstolen däremot att behöriga myndigheter på de villkor som anges i punkt 38 i den domen får lämna ut konfidentiell information för användning i samband med ett civilrättsligt eller kommersiellt förfarande som pågår eller ska inledas men att ”de aktuella uppgifterna … inte [får] användas utanför [det] förfarandet”. I beslut 2004/258 – särskilt i artikel 9 i detta, som rör tillgång efter en ansökan – föreskrivs emellertid inte någon möjlighet att bereda en enskild person tillgång till en handling på villkor att han eller hon inte röjer handlingen för andra. En sådan möjlighet skulle också strida mot andan i och logiken bakom det beslutet, eftersom vad som händer när undantagen enligt artikel 4 i detta är tillämpliga helt enkelt är att tillgång till den berörda handlingen nekas (se, analogt, beslut av den 7 mars 2013, Henkel och Henkel France/kommissionen, T‑64/12, ej publicerat, EU:T:2013:116, punkt 47).