Fakultativa vägransgrunder

Legaldefinitioner 2

Punkt 27 Förslag till avgörande i mål C-305/22

I artikel 3 i detta rambeslut anges uttryckligen de skäl som medför att verkställighet av en europeisk arresteringsorder ska vägras (obligatoriska vägransgrunder) och i artiklarna 4 och 4a anges de skäl som medför att sådan verkställighet får vägras (fakultativa vägransgrunder).

Punkt 31 Förslag till avgörande i mål C-722/23

Jag vill inledningsvis erinra om att genom rambeslut 2002/584 inrättas ett förenklat och effektivt system för överlämnande av personer som har dömts eller misstänks för brott. Syftet med detta är att underlätta och påskynda det rättsliga samarbetet, vilket i sin tur syftar till att bidra till att uppnå målet för unionen att bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, på grundval av den höga grad av förtroende som ska finnas mellan medlemsstaterna. På det område som regleras av detta rambeslut, kommer principen om ömsesidigt erkännande, vilken – såsom framgår bland annat av skäl 6 i rambeslutet – utgör en ”hörnsten” i det straffrättsliga samarbetet, till uttryck i artikel 1.2 i rambeslutet, varigenom det instiftas en regel om att medlemsstaterna är skyldiga att verkställa varje europeisk arresteringsorder på grundval av principen om ömsesidigt erkännande och i enlighet med bestämmelserna i rambeslutet. Det innebär för det första att de verkställande rättsliga myndigheterna endast får vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder med åberopande av grunder som följer av rambeslut 2002/584, såsom detta har tolkats av EU-domstolen. För det andra är huvudregeln att en europeisk arresteringsorder ska verkställas, medan möjligheten att vägra verkställighet är utformad som ett undantag som ska tolkas restriktivt. I artikel 3 i rambeslut 2002/584 anges uttryckligen skälen till att verkställighet av den europeiska arresteringsordern ska vägras (obligatoriska vägransgrunder) och i artiklarna 4 och 4a anges skälen till att sådan verkställighet får vägras (fakultativa vägransgrunder).