Fråga 1

Legaldefinitioner 5

Punkt 24 Förslag till avgörande i mål C-167/17

Vid första anblicken kan därför förevarande mål framstå som ett ”klassiskt exempel i unionsrätten” på ett för sent införlivande av ett direktiv. Det är dock den aktuella regelns exakta art och tidsschemat i målet vid den nationella domstolen som gör frågeställningen något mer komplex och som föranledde den hänskjutande domstolen att ställa frågan (a) huruvida kostnadsregeln ska anses vara en bestämmelse som har direkt effekt eller en källa till direktivkonform tolkning (fråga 2), (b) om dess tillämpning i tiden (fråga 1), och (c) vem som ska tillämpa regeln och på vilket sätt (fråga 3)?

Punkt 172 Förslag till avgörande i mål C-193/17

Även om artikel 21.1 i stadgan inte har horisontell direkt effekt ska den komplicerade nationella bestämmelsen inte tillämpas (fråga 1). Frågan om utjämning uppåt eller nedåt har tagits upp ovan. I detta avslutande avsnitt tar jag upp frågan om vem som ska tillhandahålla ett rättsmedel. Det finns i huvudsak två alternativ: (i) arbetsgivaren (som sedan kan vända sig mot staten) eller (ii) staten (som skulle stämmas direkt av arbetstagaren). Jag anser att rätt svar är det senare: staten.

Punkt 23 Förslag till avgörande i mål C-430/17

Enligt den hänskjutande domstolen är tolkningen av artiklarna 6.1 h respektive 8.4 i direktiv 2011/83 avgörande för huruvida överklagandet kan bifallas. Den hänskjutande domstolen har angett att den första frågan rör de kriterier som ska beaktas vid bedömningen av om ett medel för distanskommunikation (här ett reklamblad med en beställningstalong) endast medger begränsat utrymme eller begränsad tid för att visa information enligt artikel 8.4 första meningen i direktiv 2011/83. Är det härvid 1) avgörande huruvida medlet för distanskommunikation (abstrakt) enligt dess art endast medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid, eller 2) huruvida det (konkret) i den utformning som näringsidkaren har valt endast medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid (fråga 1).

Punkt 67 Förslag till avgörande i mål C-606/21

Dessa frågor uppkommer för det fall att den tjänst som Doctipharma tillhandahåller ska anses utgöra en av informationssamhällets tjänster i den mening som avses i direktivet om humanläkemedel (fråga 1). Mot bakgrund av min tolkning av fråga 2 ska de nationella bestämmelser som ligger till grund för förbudet mot denna tjänst anses utgöra nationella bestämmelser som uppställer villkor för detaljhandeln med läkemedel som säljs på distans till allmänheten via en av informationssamhällets tjänster i den mening som avses i artikel 85c.2 i direktivet om humanläkemedel.

Punkt 11 Förslag till avgörande i mål C-64/95

Den nationella domstolen har i den första och den tredje frågan rest frågan om giltigheten av förordning nr 1932 dels med hänvisning till omständigheterna i samband med antagandet av förordningen (fråga 1), med hänvisning till förordningens innehåll (fråga 3). Jag anser det vara ändamålsenligt att behandla dessa båda frågor omedelbart efter varandra, innan jag behandlar fråga 2.