Fumus boni juris

Legaldefinitioner 2

Punkt 33 Förslag till avgörande i mål C-393/21

Under dessa omständigheter kan det enligt min mening inte godtas att begreppet ”exceptionella omständigheter” kan omfatta ett nödvändigt konstaterande av den behöriga domstolen eller myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten av att gäldenärens talan enligt artikel 23 i förordning nr 805/2004 vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogad (fumus boni juris). En sådan slutsats svarar mot behovet av att säkerställa en snabb verkställighet av domar, eftersom bedömningen av ovannämnda fumus boni juris är liktydig med att processen objektivt sätt blir mer komplex, samtidigt som den rättssäkerhet som ligger till grund för det ömsesidiga förtroendet mellan de rättsvårdande myndigheterna i unionen, vilken det hänvisas till i skäl 18 i förordningen, bevaras. Med andra ord förefaller det mig inte rimligt, juridiskt och praktiskt, att begära att den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten ska ta sig an ursprungsmedlemsstatens rättssystem i syfte att fastställa huruvida de grunder som gäldenären har åberopat till stöd för sina yrkanden i denna stat ska godtas.

Punkt 17 T-126/23

Sökanden har hävdat att det följer av artikel 106 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1), i dess lydelse enligt bland annat Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2015/1929 av den 28 oktober 2015 (EUT L 286, 2015, s. 1) (nedan kallad den tidigare budgetförordningen), och av artikel 136 i budgetförordningen, både i den del det i punkt 1 föreskrivs att enheter som genom ett slutgiltigt nationellt beslut har konstaterats gjort sig skyldiga till ett allvarligt fel i yrkesutövningen ska uteslutas och i den del det i punkt 2 föreskrivs att en sådan uteslutning får ske på grundval av en preliminär bedömning från unionsmyndigheternas sida utifrån ett nationellt icke slutgiltigt beslut, att unionsmyndigheterna även ska iaktta de beslut som de nationella domstolarna har antagit i säkerhetssyfte med avseende på icke slutgiltiga nationella administrativa beslut, i synnerhet om dessa myndigheter inte själva bedriver någon utredningsverksamhet, såsom i förevarande fall. Om verkställigheten av det beslut som utgör den enda grunden för ovannämnda preliminära bedömning skjuts upp, kan det beslutet således inte längre användas för att göra nämnda bedömning. Sökanden har påpekat att det nationella uppskovsbeslutet, även utan hänvisning till en prövning av huruvida det vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogat (fumus boni juris), ger upphov till tvivel om giltigheten och lagenligheten av CNMC:s beslut. Sökanden har även framhållit likheten mellan det mål som eftersträvas med den uteslutning som har fastställts i det angripna beslutet och det mål som eftersträvas med CNMC:s beslut om att förbjuda sökanden att delta i upphandlingar, vilket är en sanktion som är utmärkande för området för offentlig upphandling och vars verkställighet har skjutits upp genom det nationella uppskovsbeslutet.