Fumus persecutionis

Legaldefinitioner 1

Punkt 58 T-272/21

I punkterna O–W gjorde Europaparlamentet slutligen en bedömning av huruvida den immunitet som föreskrivs i artikel 9 första stycket b i protokoll nr 7 skulle upphävas. Parlamentet konstaterade i huvudsak att sökandena hade varit föremål för framför allt europeiska arresteringsorder – som de nationella domstolarna bekräftat var rättsenliga – och att ansökningarna om upphävande av immuniteten syftade till att möjliggöra verkställighet av dessa (punkt P). Parlamentet fann att det var uppenbart att anklagelserna mot sökandena inte hade något samband med deras ämbete som parlamentsledamöter, utan avsåg deras tidigare ämbeten i Katalonien (punkt T), att anklagelserna även avsåg andra personer som inte var parlamentsledamöter (punkt U) och att det inte kunde fastställas att det straffrättsliga förfarandet i fråga hade inletts i syfte att skada sökandenas politiska verksamhet som ledamöter av Europaparlamentet (fumus persecutionis), eftersom både de gärningar som lagts dem till last och nämnda förfarande hänför sig till en period då sökandenas förvärv av ställning som parlamentsledamöter fortfarande var hypotetiskt (punkterna V och W). Europaparlamentet upphävde följaktligen den immunitet sökandena åtnjöt enligt artikel 9 första stycket b i protokoll nr 7.